Johanna Aminoff-Winberg (f. 1955 i Mänttä). Fil.lic. 2003. Riddarhusgenealog sedan 1999. Redaktör för Finlands Adelskalender samt Gentes Finlandiae. Foto: Set Erdman. Pärmen, förteckning över flyktingar som vistades i Härnösands stift 1715 Källa: Deputerade för flyktingmedlens utdelande 1712. Riksarkivet, Stockholm Baksidan, förteckning över flyktingar i Stockholm hemma i Estland, Livland, Ingermanland och Finland 1712 Källa: Kammarkollegiet till Kunglig Majestät, 3.4.1712. Riksarkivet, Stockholm Pärm: Tove Ahlbäck 1 PÅ FLYKT I EGET LAND 2 3 På flykt i eget land Internflyktingar i Sverige under stora nordiska kriget Johanna Aminoff-Winberg ÅBO 2007 ÅBO AKADEMIS FÖRLAG – ÅBO AKADEMI UNIVERSITY PRESS 4 CIP Cataloguing in Publication Aminoff-Winberg, Johanna På flykt i eget land : internflyktingar i Sverige under stora nordiska kriget / Johanna Aminoff-Winberg – Åbo : Åbo Akademis förlag 2007. Diss: Åbo Akademi – Summary. ISBN 978-951-765-386-2 Ombrytning: Set Erdman ISBN 978-951-765-386-2 ISBN 978-951-765-386-9 (digital) Oy Nord Print Ab Helsingfors 2007 5 FÖRORD Som så ofta, var det mera av en slump som jag styrdes in på frågan om flyktingarna under det stora nordiska kriget, än ett medvetet val. I slutet av 1970-talet fanns det ett TV-program som hette ”Professorsrun- dan”. Där ställdes en fråga om stora ofreden i Åboland, en fråga som ingen i den sakkunniga panelen riktigt kunde besvara. Frågan följdes upp av en diskussion i pressen och det stod snart klart att den forsk- ning som fanns kring frågan var både gammal och bristfällig. Då väck- tes intresset för stora ofreden vid Historiska institutionen vid Åbo Akademi och man beslöt att låta ett flertal studerande skriva sina proseminarieuppsatser om just den här tidsperioden. När jag samtidigt skulle skriva min avhandling pro gradu föreslog dåvarande t.f. profes- sor Rainer Fagerlund, att jag skulle titta närmare på flykten från Fin- land under det stora nordiska kriget. Föga anade vi då att det här projektet skulle följa mig i flera decennier. Det är med saknad jag tänker på att Rainer inte fick se slutresultatet. Min handledare blev småningom professor Nils Erik Villstrand, som under årens lopp med en outtröttlig envishet har piskat på mig. Jag är ett stort tack skyldig Dig för att Du inte har förlorat tron på att det skulle bli en avhandling, även om jag själv ibland hyst starka tvivel därom. För att ha möjlighet att ägna all sin tid åt en doktorsavhandling krävs ekonomiskt stöd. Inom forskningsprojektet ”Svenskt i Finland – en lång historia” har jag haft möjlighet att på heltid ägna mig åt forsk- ningen. Mitt djupt kända tack går till: Svenska Kulturfonden, Ingrid, Margit och Henrik Höijers donationsfond II och Waldemar von Frenck- ells Stiftelse som på ett värdefullt sätt har stött min forskning. Det faktum att jag knöts till samprojektet mellan Åbo Akademi och Jyvä- skylä universitet ”Fredskriser i Finland 1600-2000” har också på ett avgörande sätt fört mitt arbete framåt. En doktorsavhandling skriver man aldrig ensam. Speciellt i samband med ett forskningsprojekt som det här, som dragit ut över decennier och nästan blivit en livsstil är det många personer som varit inblandade. Jag känner stor glädje då jag i dag kan säga – tack skall ni ha allesammans. 6 Jag tänker med speciell tacksamhet på framlidne Leif Mether, som i tiderna invigde mig i datorernas underbara värld och som på 1980-talet ägnade nätter åt att låta sin dator sortera mina flyktingar. Ett stort tack till alla släktforskare, speciellt i Sverige, kända och okända som har bidragit med uppgifter om flyktingar i de svenska församlingarna. Set Erdman har hjälpt mig med bilder, kartor och ombrytningen av manus- kriptet. Set har också varit den som tålmodigt lyssnat på mina tankar om illustrationer och som har satt en gräns för vad som är möjligt. Ett varmt tack går till förre riksarkivarien, fil.dr Kari Tarkiainen som gett mig tips om flera källor i de svenska arkiven. Fil.lic. Hilding Klin- genberg har i ett sent skede läst och kommenterat manuskriptet. Ett stort tack går till Dig för att de viktiga synpunkter Du kom med. Fil.dr. Åsa Karlsson och docent Christer Kuvaja har också läst och kommente- rat mitt manuskript. Tack för era värdefulla kommentarer som otvivel- aktigt gjorde texten bättre. De som här nämns sist borde egentligen komma allra först – famil- jen. Utan Henriks sporrande intresse är det tveksamt om det alls skulle ha blivit någon avhandling. Diskussionerna vid köksbordet har under årens lopp varit många, stundvis hetsiga och enligt pojkarna onödigt långa. Alexander, Oscar och Fredrik har haft en något annorlunda uppväxt som tidvis i ert tycke varit allt för fylld av mammas flyktingar. Med er i huset har i alla fall fötterna hållits stadigt på jorden och era ibland spetsiga kommentarer har gjort att jag förstått vad som för stunden verkligen är viktigt. Svartviken 9.9.2007 7 INNEHÅLL I INLEDNING 1 1. Utgångspunkter: syfte och uppläggning 2 2. Forskningsläget och källmaterialet 6 a. Forskningsläget 6 b. Källmaterialet 13 3. Databasen 17 II SVERIGE – EN STORMAKT PÅ FALLREPET 22 1. Provinserna 23 2. Missväxt 26 3. Pesten 27 III FLYKTEN 32 1. Några begrepp 32 2. Befolkningsrörlighet och flyktingar 37 3. Ett alternativ – anpassning 44 4. Krigshändelserna i Baltikum och flykten 47 5. Krigshändelserna i Finland 54 6. Viborgs fall 66 7. Flyktingar i Viborgs och Åbo stift 70 a. Viborgs stift 74 b. Åbo stift 77 8. Över stock och sten 87 IV FLYKTINGARNA I SVERIGE 95 1. Antal flyktingar 95 2. Hemort – vistelseort 104 a. Hemort 104 b. Vistelseort 111 3. Den sociala sammansättningen 125 a. Ämbets- och tjänstemän 133 Länsstyrelserna och deras personal 133 Häradsfogdar, häradsskrivare och länsmän 136 Hovrätten och häradshövdingarna 142 Borgmästare och magistrat 144 Post- och tullväsendet 146 b. Prästerskapet och skolstat 148 Kyrkoherdar i Viborgs stift 152 Kaplaner och sockenadjunkter i Viborgs stift 154 Kyrkoherdar i Åbo stift 155 8 Kaplaner och hjälppräster i Åbo stift 158 Professorer och skolstat 161 c. Den övriga befolkningen 163 4. Flyktingar från de baltiska och tyska provinserna 171 V BESLUT – MOTIV 180 1. Havet förenar 180 2. Fiendebilden – krigspropaganda eller sanning? 184 a. Propaganda: Gud vare med er 184 b. Bilden av den ryska fienden: 190 ”Qwinnor i stycken de sleto” 3. Motivet – panik eller andra orsaker 197 VI FLYKTINGHJÄLPEN 202 1. Myndigheternas inställning 202 2. Organiserandet av flyktinghjälpen 206 a. Den första flyktingvågen 1700–1711 206 b. Karl XII:s direktiv 211 3. Flyktingkommissionerna 218 a. Första kommissionen 1712–1714 218 b. Andra kommissionen 1714–1720 224 c. Tredje kommissionen 1720–1722 229 4. Flyktingkommissionens arbete i praktiken 232 5. Insamlingsresultat 241 6. De ”böra efter stånd och värde hafva mera förmån” 250 7. Specialförhållandena i Härnösands stift 270 8. Omstruktureringsförslag 282 VII FLYKTINGLIV 287 1. Flyktingar i kyrkböckerna 287 2. ”Vij ha måst långt och långe flychta” 294 3. Flyktingarnas vardag 298 4. Försörjningsmöjligheter 308 a. Ämbets- och tjänstemän 308 b. Prästerskapet och skolstat 314 c. Borgare och hantverkare 320 d. Allmogen 323 5. Flyktingbarn 326 6. Finska myndigheter på svensk botten 329 VIII ÅTER HEM 335 1. Fredskrisen 335 2. Längtan hem 338 9 3. Fred igen 342 4. Ett land i spillror 353 5. Återkomsten 358 a. Vem återvände? 358 b. Ämbetsmännen återvänder 363 c. En jämförelse av befolkningen 1710 och 1722 368 6. Vem har sovit i mitt hus? 374 IX KRIGETS FÖLJDER 388 1. Krigstrauman 389 2. De som aldrig återvände 392 X SAMMANFATTNING 399 FÖRKORTNINGAR 412 BILAGOR 413 KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING 417 PERSONREGISTER 432 SUMMARY IN ENGLISH 448 10 1 I INLEDNING År 1721 stod bondhustrun Lisbeta Mickelsdotter från Pyhäjoki framför prästen i Piteå socken och redogjorde för sina upplevelser under det hemska året 1714 då ryssarna inföll i Österbotten och alla som bara kunde begav sig på flykt. Den olyckliga Lisbetas man hade, enligt hennes egen berättelse, blivit uppbränd i en bakugn. Även Lisbeta hade blivit inkastad i den heta ugnen men lyckats rädda sig ur den. Nu hade hon bott i Piteå i snart sju år och hoppades att prästen skulle lägga ett gott ord för henne, så att hon skulle bli delaktig av den hjälp myndighe- terna delade ut till de flyktingar som strömmat till från både Finland och de förlorade svenska provinserna i Baltikum. Lisbeta var bara en av de tusentals flyktingar som i och med ryssarnas ockupation av Finland 1713–1721 sökte sig över till tryggheten i Sverige. Forskningen om den ryska ockupationen av Finland åren 1710–1721 har tidigare i hög grad präglats av det dagspolitiska läget och därför ofta målats upp i mörka färger. Nyare forskning har visat att läget i Finland trots allt inte var så dystert. Det har inte varit min avsikt att ge ett nytt bidrag till eländesforskningen, men sett ur flyktingarnas per- spektiv var det stora nordiska kriget säkert ofta just så eländigt, mörkt och hemskt som man i äldre forskning skildrat det. Skräck, smärta och lidande är den enskilda individens känslor och kan därför inte mätas på ett objektivt sätt. Hur individen upplever sin situation och vad den känner är alltid a priori subjektivt. Det går inte att mäta lidande eller att jämföra olika individers lidanden. Det går inte heller att beskriva de här känslorna utifrån objektiva kriterier. Som Peter Ericsson konstaterar styrs människans handlande inte av deras verkliga villkor, utan av deras föreställningar om de samma.1 De personer som utgjorde en del av den massiva befolkningsför- flyttningen från framför allt Finland över Bottniska viken till Sverige kan inte ha sett objektivt på situationen. De var mitt uppe i ett förvirrat kaos av soldater på reträtt och folk som hals över huvud gett sig iväg, och överallt surrade rykten om den annalkande grymma fienden. De hade upplevt skräck och vånda då de fattade det avgörande beslutet att ge sig iväg.