TIDSKRIFT FÖR LITTERATURVETENSKAP 2013:3-4

MASKULINITET TIDSKRIFT FÖR LITTERATURVETENSKAP

REDAKTÖRER Maria Andersson (ansv. utg.) & Per Anders Wiktorsson

TEMAANSVARIG Magnus Öhrn

REDAKTION Hedvig Härnsten (prenumerationsansvarig), Erik van Ooijen, Adam Wickberg Månsson (recensionsansvarig), Lydia Wistisen (kassör), Magnus Öhrn

REDAKTIONSRÅD Redaktionsråd: Claes Ahlund (Åbo), Åsa Arping (Göteborg), Carin Franzén (Linköping), Paula Henrikson (Uppsala), Eva Hættner Aurelius (Lund), Roland Lysell (), Mats Malm (Göteborg), Anders Mortensen (Lund), Daniel Möller (Lund), Anders Olsson (Stock- holm), Margareta Petersson (Växjö), Torsten Pettersson (Uppsala), Rikard Schönström (Lund), Boel Westin (Stockholm), Anders Öhman (Umeå)

ADRESS Tidskrift för litteraturvetenskap, Institutionen för litteraturvetenskap och idéhistoria, universitet, 106 91 Stockholm Hemsida: http://www.littide.su.se/forskning/tidskrift-for-litteraturvetenskap e-post: [email protected] TFL på internet: http://ojs.ub.gu.se

Tidskriften stöds av Vetenskapsrådet

Tidskriften ges ut av Föreningen för utgivandet av Tidskrift för litteraturvetenskap, Lund. Medlemskap i föreningen kan erhållas mot en avgift av 10 kr.

Omslag, grafisk form & sättning: Richard Lindmark Tryck: Munkreklam AB, Munkedal ISSN: 1104-0556 TFL 2013:3-4

3 FRÅN REDAKTIONEN 5 LYDIA WISTISEN EN SÅNG OM TROJAS MURAR En analys av maskulin identitet och utanförskap i tre samtida svenska förortsskildringar

17 INGER LITTBERGER CAISOU-ROUSSEAU ”OM JAG EJ FÅR GÅ MED BYXSOR KAN JAG INTE LEFVA” Therese Andreas Bruce och kampen för en manlig identitet i 1800-talets Sverige

29 OLLE WIDHE SOM POJKAR GÅR OCH STÅR Läsning, maskulinitet och genre i Ossian Elgströms pojkböcker

45 RAGNI SVENSSON EN OUTSIDER OCH EN GENTLEMAN Mediala mytbilder av Bo Cavefors bokförlag

59 ANNA CAVALLIN FÖRFATTARENS VÄLKLÄDDA LIK En familjeförsörjares död på könskampens slagfält i August Strindbergs Giftas

75 MARIA JÖNSSON HEMMET SOM POJKLAND Relationellt subjektsblivande i Kerstin Thorvalls mellanålders- romaner

91 JAKOB STABERG IRMAS INJEKTIONER Psykiatrisk makt och kvinnligt motstånd i sekelskiftets patriarkala Wien

107 KRISTINA FJELKESTAM ”MÄN KAN INTE VÅLDTAS”? Märta Tikkanen, Stieg Larsson och heteronormativitetens gränser

121 FORSLID, HELGASON, LARSSON, LENEMARK, OHLSSON & STEINER ATT FÖRHANDLA LITTERÄRT VÄRDE Sami Said och Väldigt sällan fin 135 ÖRJAN TORELL CARL LARSSON LÄSER ANNA MARIA LENNGREN UTAN LITERARY TRANSFER Om litterär kompetens och personlig läsning

147 ANDERS ÖHMAN M.FL. HÖGSKOLEVERKETS UTVÄRDERING AV ÄMNET LITTERATURVETENSKAP

153 OMLÄSNING MICHEL FOUCAULT, HISTOIRE DE LA SEXUALITÉ (1976–84) Ulf Olsson, Johannes Björk, Moa Holmqvist 163 RECENSIONER Roger Whitson & Jason Whittaker,William Blake and the Digital Humanities ; Mats Malm, Poesins röster ; Lars Burman, Eloquent Students ; Martin Hellström (red.), Tron är mitt lokalbatteri ; Miranda Landen, Och nu börjar historien ; Anne Gry Haugland, Naturen i ånden ; Ulf Olsson, Språkmaskinen ; Anežka Kuzmicˇová, Mental Imagery in the Experience of Literary Narrative ; Cecilia Åsberg, Martin Hultman & Francis Lee (red.), Posthumanistiska nyckeltexter ; Wolfgang Ernst, ­Digital ­Memory and the Archive

197 MEDVERKANDE FRÅN REDAKTIONEN

Maskulinitetsforskning är ett expansivt fält som än så länge genererat förhållandevis få litteraturvetenskapliga studier i Sverige. Årets sista TFL – ett 200-sidigt dubbelnummer – ägnas därför åt temat maskulinitet. I åtta artiklar utforskas pojkars och mäns olika skepnader, samt de berättelser, praktiker och rum som producerar dem. Lydia Wistisen inleder med en analys av maskulinitet och identitet i tre moderna förortsskildringar. Rummet står även i fokus i Maria Jönssons bidrag som behandlar hemmet som pojkland i Kerstin Thorvalls mellanåldersböcker. Tre artikelförfattare närmar sig maskulinitetsproblematiken utifrån olika aktörer i det litterära kretsloppet. Ragni Svensson undersöker män som ger ut böcker med fokus på förläggaren Bo Cavefors, Anna Cavallin analyserar män som skriver i Strindbergs Giftas och Olle Widhe diskuterar pojkar som läser hos Ossian Elgström. Men maskulinitet berör förstås inte enbart män. Kvinnans roll för maskulinitetskonstruktionen i kretsarna kring Sigmund Freud fokuseras i Jakob Stabergs artikel, medan Inger Littberger Caisou-Rousseau diskuterar könsöverskridaren Therese Andreas Bruces kamp för en manlig identitet på 1800-talet. I Kristina Fjelkestams avslutande bidrag problematiseras våldtäktens implicita genuskodning i två berättelser om kvinnor som förvandlar sig till ”våldtäktsmän”. Utöver temaartiklarna rymmer numret en undersökning om förhandlingen av litterärt värde genomförd av en forskargrupp vid Lunds och Göteborgs universitet, samt en begreppsutredning av ”literary transfer” av Örjan Torell. Artikelavdelningen avslutas med en rapport från Anders Öhman och de svenska ledamöterna i bedömargruppen vid Högskoleverkets utvärdering av ämnet litteraturvetenskap under 2012–2013. Omläsning ägnas denna gång åt Michel Foucaults Histoire de la sexualité (1976–84). Ulf Olsson, Johannes Björk och Moa Holmqvist diskuterar olika aspekter av Foucaults verk och reflekterar över dess betydelse för litteraturvetenskapen – då och nu. Numret rundas av med recensioner av aktuell litteraturvetenskaplig forskning. Vi vill rikta ett varmt tack till Magnus Öhrn som varit temaansvarig för detta nummer.

Maria Andersson & Per Anders Wiktorsson

LYDIA WISTISEN

EN SÅNG OM TROJAS MURAR En analys av maskulin identitet och utanförskap i tre samtida svenska förortsskildringar

Det finns inget att göra i den här trista gudarna som är nya (2003), Andrzej Tichýs förorten, / det finns ingenting här för oss. / Nä, debutroman Sex liter luft (2005) och Hassan ursäkta jag överdrev litegrann, / vi kan ju supa, Loo Sattarvandis Still (2007). Dessa tre texter knarka och slåss. / För så har det alltid varit här utspelar sig i samma perifera förortsmiljö som ute, / ingen jävel har brytt sig om oss.1 Ebba Grön sjöng om nästan trettio år tidigare. Därtill skildrar de unga desillusionerade män i Texten är hämtad från den klassiska svenska jakt på en identitet, grundad i annat än omvärl- punklåten ”We’re Only in it for the Drugs” dens fördomar. Mina frågor kretsar kring hur från albumet med samma namn av gruppen maskulinitet konstrueras utifrån en position av Ebba Grön. Titel och text tecknar en bild av såväl socialt som rent geografiskt utanförskap. förorten och dess unga manliga innevånare, Hur tar man makten över en miljö, som i sig vilken nu kan sägas vara cementerad i vårt kol- utgör en symbol för maktlöshet? Hur etablerar lektiva medvetande. Året är 1979 och redan man en autonom identitet när de enda förebil- finns ettalltid med i bilden. De svenska för- derna är stereotyper skapade av andra? orterna har alltid upplevts som meningslösa, dess unga män har alltid haft tråkigt och de har EN ANNORLUNDA PLATS alltid varit arga. De har också alltid på samma Anledningen till att jag inledde med en text gång bejakat och bekämpat samhällets fördo- från 1970-talet är att man under denna period mar gentemot dem. Med förortsmotivet följer började skildra betongförorten som ett nytt ur- en viss typ av maskulinitet, vilken kan vara nog bant litterärt rum.2 Med betongförort syftar så svår att frigöra sig från. Påståendet ”We’re jag på de socialt utsatta och ofta slitna höghus- Only in it for the Drugs” bär till exempel på så- områden, vilka vi finner i utkanterna av alla väl inslag av ironi som av sanning. I ordet alltid våra större städer. I de urbana områden som vilar här framför allt en känsla av vanmakt, av byggdes under och strax före miljonprojekten vrede och i grunden kanske även av sorg. etablerades en speciell förortsidentitet av unga Syftet med föreliggande artikel är att un- arga män, likt medlemmarna i Ebba Grön.3 dersöka relationen mellan miljö och maskulin Sedan dess har avståndet mellan inner- och identitet i tre svenska texter från 2000-talet: ytterstad bara vuxit, ekonomiskt, socialt, geo- Johannes Anyurus diktsamling Det är bara grafiskt och kanske även kulturellt. Temat för

LYDIA WISTISEN TFL 5 ”We’re Only in it for the Drugs” har i den en ”etnisk annorlundahet” och det var också då samtida diskursen dragits till sin spets och de som de började gestaltas som farliga och skräm- senaste tio åren även på allvar slagit igenom i mande av media.11 Magnus Nilsson har i sitt vuxenlitterära sammanhang. I svensk ungdoms- arbete Den föreställda mångkulturen. Klass och kultur, musik och litteratur har betongförorten etnicitet i svensk samtidsprosa (2010) visat hur länge utgjort ett vanligt tema men det är först den svenska samtidsprosan ifrågasätter och kri- framemot 2000-talet som detsamma kan sägas tiserar de etniskt kodade föreställningarna om om poesi och skönlitteratur för en äldre pu- storstadsförorten, vilka kommit att dominera blik.4 Det är bara gudarna som är nya, Sex liter den massmediala diskursen.12 Precis som när luft och Still är tre av många uppmärksammade Ebba Grön skrev sina förortstexter är det i sam- verk, vilka laborerar med frågor om plats, makt tida skönlitterära skildringar en fråga om att ge- och identitet i en kontext av betongförort.5 stalta ett socialt och klassrelaterat utanförskap. Identiteter opererar genom skillnad och ”We’re Only in it for the Drugs” fortsätter: konstrueras ofta i kontrast till allt man inte vill ”Vi var trötta på tunnelbanan, / hade spel på vara eller är. Varje tid och plats har sina egna monotonin. / Dom här döda sovstäderna / där skillnadsskapande villkor.6 Precis som alla andra folk inte rör en min. / Vi ville bara ha ett plejs sociala och kulturella kategorier måste masku- för såna som oss. / Vi ville bara ha nånting för linitet förstås i plural och i relation till den spe- oss.” Det fick de inte. Den ungdomsgård som cifika kontext inom vars ramar de konstrueras.7 texten handlar om, Oasen, lades ner samma år. Den annorlundahet som betongförorterna Dock skulle jag vilja hävda att deras önskan om kommit att symbolisera kreerade nya skillnader en egen plats på sätt och vis infriades. och därmed också nya identiteter. Då platsen Som modernt projekt var förorten utopisk, är en del av kontexten utgör den också en aktiv riktad mot framtiden och därmed också histo- del i konstruktionen av jaget.8 Betongförorten rielös. Det är på grund av betongförortens brist determinerar, eller åtminstone uppmuntrar, sin på etablerad mening som den kunde bli den egen typ av mansgestalter och narrativ.9 projektionsyta den också varit de senaste 30–40 Alltsedan 1960-talet har betongförorterna åren.13 Antje Wischmann beskriver i Verdich- framställts som avvikande i förhållande till tete Stadtwahrnehmung. Untersuchungen zum det övriga samhället. De har fått spela rollen literarischen und urbanistischen Diskurs in av ”symboliska annorlundaheter”, av tomma Skandinavien 1955-1995 (2003) hur förorternas ytor på vilka resten av samhället kan projicera brist på historisk cementerad mening skapade allt det som inte passar in.10 I sin artikel ”Be- utrymme för nya narrativ och former av repre- tongförorten som tecken” beskriver etnologen sentation.14 Samtidigt bildades där också rum Per-Markku Ristilammi hur vår syn på höghus- för andra identiteter och maktordningar. Från områdena gradvist förändras under den senare att ha varit osynligt fick de unga arga männens hälften av 1900-talet. När man under 1960-talet utanförskap såväl en symbolisk som en geo- började bygga miljonprogrammen var de an- grafisk plats. Sovstaden mytologiserades och norlunda i den meningen att de representerade förvandlades till betongdjungel. ett nytt och funktionellt välfärdsland, med andra ord en ”modern annorlundahet”. Under MAKTEN ÖVER RUMMET 1970-talet förändrades bilden till det sämre och Vissa städer, områden eller platser är så pass samma områden fick nu symbolisera en ”social etablerade i kanon och i vårt kulturella medve- annorlundahet”. På 1980-talet kom förorten tande att de kan användas som ett slags ”ready- sedan att allt mer definieras utifrån tankar om made setting”. Ett exempel på ett sådant

6 TFL 2013:3-4 landskap är Vilda västern, ett mytiskt snarare färger. Natur och kultur i Johannes Anyurus än geografiskt område.15 Även betongförorten Det är bara gudarna som är nya” beskriver Petra fyller i många av våra samtida kulturella ut- Hansson hur Anyuru ställer förortsungdomar- tryck en sådan funktion. Läser vi förortsskild- na ”mot det överordnade samhällssystemet” ring förväntar vi oss med stor sannolikhet just genom att gestalta till exempel polisers och en skildring av en betongdjungel, en på samma dörrvakters maktutövning.18 Anyuru sätter lik- gång grå och monoton som exotisk och spän- hetstecken mellan ordningsmakt och betong- nande miljö. Som jag tidigare nämnt är det förort, mellan dörrvakter och de motorvägar framför allt frågan om en plats starkt förknip- som skiljer innerstad från ytterstad. Vakterna, pad med människor, och kanske framförallt poliserna och arkitekturen tjänar samma syfte, med män, som är annorlunda och står utanför att separera och stänga ute. det gängse samhället.16 Emellertid ger Anyuru oss flera exempel på Att befinna sig i en position vid sidan av kan hur den kränkta maskulina identiteten kan dock både vara en möjlighet och en begräns- återupprättas genom utövande av motmakt. ning samt en källa till känslor av tillhörighet Med kreativitet och skapande kan diktjaget och solidaritet liksom av total maktlöshet. ta plats i förorten och göra den till sin, eta- Positionen kan användas för att gestalta såväl blera en identitet i form av konstnär och poet. positiva som negativa alternativa maskulini- Anyuru skriver om dikten att den är ”den tro- teter. Det som är periferi för den ena kan ju janska häst / som inte rymmer en enda soldat / dessutom vara centrum för den andra. I texter men vart och ett av deras ansikten” (Anyuru som Det är bara gudarna som är nya, Sex liter 2003, s. 19). Med poesins hjälp kan man ta sig luft och Still är det viktiga inte att du har en förbi dörrvakterna och se portarna i murarna. I plats, det är att den platsen är din. Att ha makt form av poet kan Anyurus diktjag rädda ortens över miljön runt omkring dig är också att ha innevånare. Han ger de marginaliserade mas- viss makt över konstruktionen av den egna kuliniteterna ansikten och gör dem därmed till identiteten. Frågan är om, och i så fall hur, pro- något mer än soldater eller schablonbilder av tagonisterna i mitt material har en sådan makt. förortsligister. Låt oss börja med att undersöka gestaltningen En schablon är ett hålrum, ett ingenting som av förortsmiljön i Anyurus diktsamling Det är kan fyllas med färg för att om och om igen pro- bara gudarna som är nya. ducera samma bild. I Det är bara gudarna som är nya är det dels den stereotypa betongdjungeln LÖSNINGSMEDEL samt dess unga manliga innevånare och dels den ”Troja! Överallt / omkring mig ser jag murarna /­ rent materiella förorten, dess vägar, byggnader, som samtidigt är portar.”17 Citatet är hämtat tegel- och betongväggar, som är schablonen. från dikten ”Tid: en sång om Trojas murar” där Anyuru fyller den med bilder, ord och ansikten, diktjaget sitter ”på en träbänk / fångad mellan vilka får den att börja leva och svälla över sina alla dess ord och världsbilder / och ser himlarna breddar. I ”Svart neon” beskrivs det som att: bryta ut genom varandra” (Anyuru 2003, s.15) ”[…] komma gående / rätt upp ur gatan och och betraktar folklivet omkring sig. Anyuru an- fylla / en hel gångtunnel / med närvaro, sina vänder Homeros Iliaden som resonansbotten i hjärtslag!” (Anyuru 2003, s. 35) I poesin finns sina dikter och hans förort träder fram ömsom ”en jättelik räddning”. Genom att likna höghu- som ett belägrat Troja, ömsom som en öppen sen vid något, ”diagram av ljus, blå handavtryck, krigszon. De män som bor där befinner sig alla en / jättelik, upplyst blueprint / rest mot him- i en position av underläge. I artikeln ”Förortens len” (Anyuru 2003, s. 37), förvandlas de.

LYDIA WISTISEN TFL 7 Ett annat exempel hittar vi i dikten ”Bur- bland annat människorna som gav mening åt ners”. Där skildrar Anyuru hur graffiti på ett och som försatte platsens gränser i upplösning. rent bokstavligt vis transformerar rummet och I Sex liter luft har dessvärre alla, av någon för gör det till diktjagets eget: oss okänd anledning, försvunnit. Ivan vaknar en morgon och alla människor är bara borta. Färgen arbetar långsamt, tålmodigt, / i Kvar finns katter, fåglar och stumma betong- yttersta hemlighet, / lösningsmedlet i kromet hus. Tichý förklarar aldrig vad som hänt men i bryter ner / de bakomliggande ytorna, den återblickar får vi följa Ivan i tjugoen dagar före ursprungliga / färgen, det löser upp väggarna, / och tjugoen dagar efter försvinnandet. Narra- till slut kanske också / själva samhällets / tivet rör sig både bakåt och framåt i tiden för inre strukturer. / Därför är sprayfärgen tid, att då och då avbrytas av textstycken, där de sammanpressad, / kondenserad, lagrad inuti försvunnas alla röster talar i form av ett enda en aluminiumbehållare: / spänningen / när schizofrent vi. De försvunna beskriver sin ti- den med ett pekfingertryck / släpps lös. / digare tillvaro så här: ”Vi skulle kunna säga att ­Tågstationer, parkeringsplatser, bensinmackar, / tillvaron var flytande för oss. Men inte som en oändliga, gnistrande topografier av färg, / spåren flod, nej, mer som en pöl, stillastående. Utan leder in i dig själv. (Anyuru 2003, s. 64) utveckling, utan avslut.”20 Man skulle kunna tänka sig att Ivan nu när Anyuru befolkar, färglägger och sätter ord på han har förorten helt för sig själv även skulle betongförorten tills den upphör att vara en ta den i besittning men det sker inte. Tichý främmande annorlundahet och övergår till nå- gestaltar istället hur känslan av meningslöshet got mer likt ”ett plejs för såna som oss”. och maktlöshet bara växer och växer. Gång ef- Nils Hammarén beskriver i sin avhandling ter annan försöker emellertid såväl berättaren om unga förortsmän hur hans informanter som Ivan ändra perspektiv på orten för att på använder sig av sin hemmiljö i konstruerandet så sätt vinna kontroll över rummet. av den maskulina identiteten. Förortsmiljöns Att skildra ett stadslandskap från luften el- gränser kan fungera på ett positivt och nega- ler från en hög höjd är ett vanligt skönlitterärt tivt sätt. De kan skapa attraktion eller trygg- grepp. Städer liknas gärna vid irrgångslabyrin- het men också utanförskap och ett begränsat ter. Nere på marken saknar du överblick, går handlingsutrymme.19 I Anyurus skildring vilse och irrar runt i blindo. Från ovan däremot prövas dessa båda aspekter gång på gång mot ser vi logiken i husens placering, vi kan nästan varandra, vilket ger en ambivalent bild av såväl läsa det urbana landskapet som vore det en platsen som dess män. text.21 I sin numera klassiska essä ”Walking in the City” använder sig sociologen Michel de OVANIFRÅN Certeau av bilden av staden som tudelad för att I Tichýs roman Sex liter luft målas en långt mer säga något om makt och rum. De Certeau me- dystopisk bild av betongförorten upp. Precis nar att panoramavyns huvudsakliga funktion som hos Anyuru framstår områdets arkitek- är att skapa den fiktion som gör stadens kom- tur som en ihålig schablon, som byggnader plexiteter läsbara, med andra ord att frysa dess utan egen identitet och mening. Som del i opaka rörlighet i en transparent stillbild. Han konstruktionen av den maskulina identiteten beskriver vidare hur människan redan långt bjuder Tichýs förort på föga stöd. Den snarare innan det var fysiskt möjligt strävade efter att löser upp än etablerar protagonisten Ivans jag. nå upp till en gudalik position ovan gatans I Det är bara gudarna som är nya var det skugga. Panoramaperspektivet talar kort och

8 TFL 2013:3-4 gott till vår inneboende längtan efter kontroll. gon känsla av kontroll i Sex liter luft. Inte heller Föreställningen om staden som begriplig är ger den oss en statisk bild av orten. Det som nämligen alltid oskiljaktig från en position av istället gång på gång lyfts fram av Tichý är den makt.22 När vi höjer oss över staden blir land- upprepade cirkelrörelsen, vilken i sin tur bidrar skapet fattbart samtidigt som våra vyer vidgas. till att skapa en känsla av instängdhet. Ivan ser Vi ser längre än den egna gatan, kvarteret eller ingen möjlig väg bort från platsen där han bor. stadsdelen. Beroende på utgångspunkt ser vi Trots sin havsutsikt liknar betongförorten mest kanske stadens slut i form av skog och sjöar av allt ett fängelse. När Ivan klottrar i soprum- eller kanske ända in till city med dess kända met blir resultatet inga ”gnistrande topogra- byggnader. Detsamma gäller litteraturens ge- fier av färg” (Anyuru 2003, s. 64). Ivan skriver stalter. Står någon och tittar ut över en urban ”FIN” på soprumsväggen, franskans ord för miljö förstår vi att den personen behärskar sin slut. Tillsammans med vännen Vlad upptäcker omgivning. Hon eller han äger, om än blott för han sedan att de faktiskt kan två franska ord en stund, landskapet med sina ögon. till, ”merde” och ”sans”. De bestämmer sig för I Sex liter luft fyller emellertid panoramabil- att skriva även dem på väggen: ”Merde sans fin. den en helt annan funktion: Ha, skit utan slut.” (Tichý 2005, s. 64f.) Mot slutet av berättelsen hittar Ivan ett flygfoto över Ovanifrån: man skulle se färgerna först. De sitt bostadsområde. Inte heller där syns några svarta taken, deras heta ytor. Små kuber av människor men däremot ser Ivan för första armerad betong, tegel och reflekterande glas. gången ”det systematiska i husens placering”. Mellan kuberna raka linjer; förbindelser. Tjocka Han springer upp på närmsta tak och tittar ut grå streck. Uppifrån skulle man se logiken i men ”känner sig lurad. Utan att veta om det deras placering. Utmed sidan av ett hus, förbi, har han levt i ett mönster” (Tichý 2005, s. 146). vidare, nästa hus och sedan om igen och runt Det är ett mönster där alla vägar leder dig till- allting en gång till till till (Tichý 2005, s. 7) baka till utgångspunkten. Sex liter luft är i grund och botten en berät- När Tichý förklarar vad vi skulle se om vi höjde telse om det sociala arvet. Ivans mor skildras oss över hans förort liknar vyn snarare den vi som en djupt deprimerad före detta missbru- möts av då vi tittar ner i ett kalejdoskop. Det kare och pappan har begått självmord. I det finns ingen stadskärna eller landsbygd att upp- slitna område där Ivan vuxit upp finns inte täcka, bara ännu en huslänga och en till och en mycket annat att göra än att bränna upp bilar till och en till … Även högt ovanför gatorna och dricka folköl. Tichý går så långt som till är vi fast i ett slags labyrint. Den förnimmelse att gestalta schablonen så som den ser ut innan av makt över stadslandskapet eller den stillhet man ens fyllt den med färg. Det finns verkligen som de Certeau talar om infinner sig aldrig. ingenting i hans förort, inga människor, inga Vid ett annat tillfälle i romanen tittar pro- drömmar, bara tomma skal till byggnader. tagonisten Ivan och hans vän Hea ut över I sin essä ”The Good, the Bad, and the Ugly. landskapet genom en kikare. De ser havet på Men, Women, and Masculinity” hävdar Judith avstånd och Hea säger att där tar allt slut. Ivan Halberstam att den manliga maskuliniteten svarar: ”’Det tar inte slut, det fortsätter. Man fordrar en ständig autentisering för att inte kan bli sjöman och sticka härifrån. Det tar ald- upphöra att existera då behovet av bekräftelse rig slut. Det går bara runt, runt hela jävla tiden, utgör en väsentlig del av den maskulina iden- tills man kommer tillbaka från andra hållet.’” titeten.23 Med fågelperspektivets maktposition, (Tichý 2005, s. 72) Utsikten medför aldrig nå- vilket Ivan förgäves söker nå, följer också just

LYDIA WISTISEN TFL 9 en sådan bekräftelse. De Certeaus panorama- utslagen i” (Sattarvandi 2007, s. 89). Precis som perspektiv förknippas inte bara med samhäl- i Sex liter luft är tanken på att få kontroll över lets institutionella struktur utan också med en sitt liv genom att byta perspektiv blott en dröm: normativ maskulinitet. De som kunnat ”läsa” staden har framför allt varit representanter för och Saladin lutade sig över räcket och stirrade den manliga normen.24 Ivan står för en an- ner mot gatan och det var nästan som han norlunda och alienerad maskulinitet och kan borde ha sagt, Om man bara kunde flyga, flyga därför aldrig äga stadslandskapet. iväg – försvinna, bara bli någon annan och – då Symptomatiskt för temat i Sex liter luft är skulle det vara lite enklare och de här linjerna att ett av de få ställen som gestaltas som tryggt skulle inte spela någon roll, de här gränserna skulle av Tichý är kvarterets grovsoprum. Soprum- suddas ut – inget skulle finnas kvar, men de skulle met är så nära ett rum med en historia man försöka få tag på oss, riva oss, klösa oss och kasta kan komma i Tichýs förortsmiljö och det är ned oss hit igen, kasta oss tillbaka, men det skulle också där som Ivan söker trygghet. Där bär var inte gå längre – vi skulle bara försvinna bort25 sak på minnen. Där har var sak genomgått en förändring och blivit något annat: ”Använd, Ojämställdheten och utanförskapet finns in- nedstänkt, rutten, kasserad, bränd, vandali- skrivna i områdenas själva linjer, former och serad.” Ivan konstaterar: ”Det fanns alltså ett gränser. Märk väl att Saladin aldrig säger att rum för sådant, det fanns trots allt en helhet. han vill flyga iväg, det är baranästan som att Innanför fanns en helhet.” (Tichý 2005, s. 130) han borde ha sagt det. Det finns med andra ord trots allt plats även Narrativet i Still är fyllt av upprepningar och för en ung man som Ivan och för hans alterna- består i stort sett av en enda lång ström av ord. tiva maskulinitet, om än i periferins absoluta Sattarvandi sätter inte ens punkt mellan olika utkant. I ”Svart neon” skriver Anyuru: ”Sedan karaktärers uttalanden i textens många dialo- kom miljonprojekten, människorna, / allt ger. Till sin helhet innehåller romanen enbart det trasiga /­ som samtidigt också var mer helt en punkt, ett utropstecken och ett frågetecken […].” (Anyuru 2003, s. 41) Mer helt för att alla, men i övrigt slutar alla delar tvärt; bladen fylls även de trasiga, får plats. av tomhet. Den enda punkten i Still har Sattar- vandi placerat efter ordet stad: ” – långt borta MONOTONI hördes ljudet och pulsen av en stad.” (Sattar- Sattarvandis förortsskildring är i stort lika de- vandi 2007, s. 59) Där borta, i innerstaden, terministisk som Tichýs. I Still gestaltas några finns kanske ett slut på det ändlösa irrande unga mäns vardag i Stockholmsförorten Haga- som romanens unga män fastnat i. För att pa- lund. Berättelsen präglas av enformiga, kalej- rafrasera Tichý är språk och handling flytande, doskopiska rörelser. Protagonisten Nemo och men inte som en flod utan mer som vattnet i hans vänner befinner sig ständigt på väg från ett en pöl. Det är lätt att tro att upprepningen ska hus till nästa, över den ena gården och ut på bekräfta och skapa mening men i Sattarvandis den andra, bort mot vattentornet eller tillbaka roman föder den bara tomhet. Som jag nämnde därifrån. De super, knarkar och slåss men för- i inledningen uppmuntrar vissa platser till vissa mår aldrig berusa eller slå sig ut ur monotonin: typer av berättelser. Precis som byggnadernas ”Planlöst hade vi svävat mellan gårdarna, helt och gårdarnas former upprepar sig i områden utan destination eller mål, Man borde bara slå som Hagalund gör Sattarvandis text det. sönder allt, rasera det från grunden, sa Saladin och ”[V]arför är det enda som hörs här bruset jag puttade vidare på kundvagnen som Ivan låg från en annan plats” (Sattarvandi 2007, s. 156),

10 TFL 2013:3-4 frågar sig en av protagonisterna i romanen. Att autonom maskulin identitet i en miljö starkt inte vara, vare sig brusande eller tyst, stad eller färgad av omvärldens fördomar. För unga män land, är förortens själva identitet i Sattarvandis i miljonprogramsmiljö är antalet möjliga iden- roman. Hagalund skildras som ett tomrum. titeter högst begränsat. Precis som förorterna Höghusen har till exempel ”samma färg som själva är dess män förknippade med det an- himlen” och himlen, den syns knappt: ”För att norlunda, med det lite fattigare, lite farligare belysningen på marken är för stark” (Sattarvandi eller lite mer exotiska och spännande. Betong- 2007, s. 25ff.) Det är nästan som att Hagalund förortens man är från Ebba Grön till Nemo håller på att implodera och förvandlas till ett och hans vänner ung, arg, heterosexuell, av svart hål. Det går inte att se logiken i husens arbetarklass och eventuellt också annan etnisk placering. Inte heller är det möjligt att projicera bakgrund än svensk. Den här bilden är så djupt några vackra drömmar på deras spegelfasader. rotad i vår kultur att den har kommit att bli Denna tomhet avspeglas också i konstruk- en schablon.27 Anyuru, Tichý och Sattarvandi tionen av protagonisten Nemos maskulina förhåller sig på olika sätt till stereotypen i sina identitet vars själva namn betyder just ”ingen”. gestaltningar av unga män. Drogerna, spriten och våldet kreerar ingen me- I den nästan trettio sidor långa dikten ”Svart ning, de varken befriar eller fångar; de utplånar: neon” från Det är bara gudarna som är nya finns ett citat från gruppen The Latin Kings debu- några minuter senare – efter att jag tryckt i mig talbum Välkommen till förorten (1994): ”dom två eller tre rohypnol – började allt på insidan anklagar oss för brott vi inte gjort, än / välkom- långsamt bara att försvinna och den kalla men till förorten” (Anyuru 2003, s. 58)28 Precis känslan av inget paralyserade mig och jag slöt som i ”We’re Only in it for the Drugs” både ögonen och tänkte att jag måste bort, försvinna bekräftar och perforerar texten den mediala och bara gå tillbaka och försvinna och där inom stigmatiseringen av förortens unga män. Ori- mig skrek de tomma intetsägande höghusen i ginella försök till självrepresentation krockar sin blåa falska fasad (Sattarvandi 2007, s. 42) ständigt med de representationer och bilder som förknippas med förorten. Dock går det En delad bong och tre rohypnol är ingen iden- att destabilisera fördomarna genom att, som titet, varken normativ eller alternativ, autentisk The Latin Kings, själv använda sig av de nega- eller stereotyp. För att tala med Hammarén är tiva benämningar med vilka man försatts i ett förortsmiljöns gränser här enbart skildrade underläge.29 Denna taktik skildras emellertid som begränsningar.26 Till skillnad från Anyurus som dödfödd av Anyuru. Ett par sidor tidigare diktjag lyckas Nemo aldrig ta plats i Hagalund i ”Svart neon” står det: eller revoltera mot samhällssystemet, istället fylls han gång på gång av ortens brist på me- Men det finns inga systrar längre, / och inga ning. Situationen är den omvända: höghusen fäder, bara en jättelik Anklagelse, / ”snubben projiceras på jaget. trodde han var cool” […] Akilles växer ihop med sin enorma rustning / och när han kastar av den / VEM ÄR AKILLES? är det också / allt det som är han / som ligger där Vi har nu sett hur svårt det är för de unga på / gatan, utspillt. (Anyuru 2003, s. 35f.)30 manliga protagonisterna i Anyurus, Tichýs och Sattarvandis förortsskildringar att verkligen ta Det som från början bara var ett skydd blir till makten över rummet. Det är därmed dags att slut hela identiteten. Stereotypen smälter sam- närmare undersöka möjligheten att etablera en man med jaget och tar över.

LYDIA WISTISEN TFL 11 ”Vem är Akilles?” Så inleds den första dik- liknande ståndpunkt. Han menar att föreställ- ten, ”Inte för att spela bonanza men”, i Det är ningen om förorten som etniskt heterogen bara gudarna som är nya. Svaret är tveeggat: och ”mångkulturell” alltid formuleras av män- niskor, vilka ”lever i en annan social verklig- En ängel från Buenos Aires, Den Farligaste het”. Sattarvandi gestaltar detta glapp mellan Niggern På Jorden, killen som står under en externa och interna representationer i flertalet lyktstolpe när du går förbi, han som kliver ut i episoder.33 gatan och väser ”hit med stålarna din jävla fitta” I en sekvens skildrar Sattarvandi en musik­ […] jag själv, den jag ville vara och inte ville videoinspelning, vilken tar plats ute i Haga- vara. (Anyuru 2003, s. 9) lund. En regissör i ”palestinasjal och ett par designerglasögon” gör ”allt för att se ut som Här är Akilles urtypen för en förortsgangster, något annat än den medelklasskille han egent- för den man som diktjaget på samma gång be- ligen var”. Han ber de unga filmstatisterna undrat och fruktat. att ”få in den där förortsstilen, lite sho, lite bre, Anyuru låter emellertid Akilles anta en lite baxa, beckna och lite tjockt abbor’re – ni mängd olika identiteter diktsamlingen igenom vet – förorten – Rinkeby, farligt och attityd – lite och underminerar på så sätt en entydig bild av mångkultur och – ni vet, bara den där farliga förortens unga män. Likväl finns där ständig attityden som skrämmer oss” (Sattarvandi 2007, rädsla närvarande, rädslan för att ha blivit den s. 29). Nemo och hans vänner föraktar regis- där som de skriver om i tidningarna: sören samtidigt som de inför honom, varandra och oss framstår som exempel på det efterfrå- Det händer / att man stannar till i en våg av gade.34 Vi förstår att de helt enkelt inte har nå- kroppar, / mitt i stan en natt / och ryggar got annan maskulinitet att välja på än just den tillbaka inför sig själv, / inför det man har stereotyp som regissören beskriver. blivit. / Batongslag i mörkret. Är det / din sång? Det homosociala sammanhang som Sattar- Jag vet inte. Det är / inte min, det får det / inte vandi skildrar består av en grupp unga män, vara. (Anyuru 2003, s. 56) vilka alla är lika socialt och kulturellt hemlösa. De saknar manliga förebilder, familj, flickvän- Stereotypen är parallellt begränsning och möj- ner, arbete och produktiva fritidsintressen. lighet. I Sex liter luft finns ett citat insprängt: Att utveckla sina individuella egenskaper är ”Vissheten om att ingen räddning finns är en i Sattarvandis skildring detsamma som att form av räddning, räddningen i sig.” (Tichý lämna både förorten och den homosociala 2007, s. 137)31 Den maktlöshet som protago- gemenskap som utgör de unga männens enda nisterna känner påverkar hur de agerar ut sin trygghet. Själva vitsen med den här typen av maskulinitet. manliga gemenskaper är att bevara makt samt I Miljonprogram och media. Föreställningar att spegla sig i och verifiera varandra.35 Hos om människor och förorter (2002) driver Ur- Sattarvandi skildras gänget istället som stän- ban Ericsson, Irene Molina och Per-Markku digt bekräftande vännernas maktlöshet och Ristilammi tesen att gamla koloniala tanke- brist på framtidsutsikter. I Still blir också den sätt präglar bilden av betongförorten i dagens manliga vänskapen till ett svart hål. media. Med samma retorik som man under Ove Sernhede hävdar, i AlieNation is my Na- 1800-talet beskrev främmande folkslag fram- tion. Hiphop och unga människors utanförskap ställs nu förortens innevånare.32 Även Nilsson i Det Nya Sverige (2002), att den ”lokala, kol- kommer i en analys av just Still fram till en lektiva och territoriella identitet som tidigare

12 TFL 2013:3-4 gav trygghet och självkänsla” i de nya ytter- slungar ut mannen mot samhällets periferi. Ef- stadsområdena ”ersatts av instabilitet”. Den tersom våldet både kan ge och ta maskulinitet känsla av gemenskap som fanns för forna tiders kan det också splittra jaget.39 arbetarklass är försvunnen.36 I Anyurus Det är Gemensamt för alla Anyurus versioner bara gudarna som är nya är dikterna fulla av et- av Akilles är föga förvånande just vreden, en niska markörer. I till exempel ”Tid: en sång om känsla de också ärvt av sin namne. Diktjagets Trojas murar” nämns chilenare, kurder, soma- syn på våldet är splittrad och hans ambivalens lier, araber, eritreaner och makedonier. Etnisk präglar hela diktsviten. ”Svart neon” fortsät- tillhörighet fungerar där som något att bygga ter: ”[…] våldet ska befria oss, slunga oss ut sin identitet kring men skildras dock knappast ur oss själva, / eller fånga oss, svarta hjältar / som något att vila i. Såväl Anyurus, Tichýs och fastfrusna i planetens centrum. / Men vi ska bli Sattarvandis förortsskildringar handlar nämli- fria. / Vi ska ta oss ut ur den här friheten / och gen om klass snarare än om etnisk tillhörig- in i en annan.” (Anyuru 2003, s. 49) I våldet het.37 Utanförskapet de gestaltar är framför finns måhända en befrielse från en frustrerande allt grundat i en enorm social utsatthet. Hur position men det är samtidigt möjligt att det ska man kunna bli en del av ett samhälle som för hjältarna ut till en än mer marginalise- alltid definierar en som en symbol för varie- rad tillvaro. Vi får inget svar på om Anyurus rande typer av annorlundaheter? Hur kan man ”svarta hjältar” är fria eller fångna i sina roller. vara arbetarklass utan arbete? I Still identifierar Vi lämnas kvar med frågor surrande i huvudet: sig männen nästan enbart utifrån vad de inte Om Anyurus ”vi” redan befinner sig i en fri- är. Till slut blir den listan så lång att det inte het, varför vill de lämna densamma? Och om finns mycket kvar, till slut bliringenting kvar den första friheten nu inte är den förlösning vi att vara. hoppas på, vad säger att nästa är det? Kanske finns det en frihet i periferin, både i förorten VÅLD och i de mansroller den föder? Kanske är det Det finns egentligen bara två sätt att upprätt- viktiga inte själva friheten utan förändringen? hålla någon form av manlig värdighet när man En identitet som utvecklas är ingen stereotyp. har berövats på all makt: att bejaka sin alie- Även i Tichýs Sex liter luft fås all bekräftelse nerade position eller att svara med ilska och genom våld. Ivan förstör saker i tomma lägen- våld.38 Maskulinitetsforskaren Knut Kolnar har heter och slår sina knutna händer ”mot var- lyft fram hur män, då de upplever sin position andra” och ”mot golvet” (Tichý, 2005, s. 29f.), i könshierarkin som hotad eller reducerad, sva- som för att se om han lever. Den våldsamma rar med våld. Våldet används av individen för handlingen blir enda sättet att försöka nå ut, att återupprätta en kränkt och/eller reducerad att bekräftas på. Han stänger in en katt i en maskulinitet. Kolnar spårar i sin artikel ”Krea- plåtlåda, där den går en plågsam död till mö- tiv vold” två sätt att vara våldsam på, vilka båda tes. ”Jag är ju som katten, tänker han igen. Den syftar på den rörelse som det manliga jaget för- är som jag och därför ska den dö […].” (Tichý, sätts i vid utövande av våldet. Han menar att 2005, s. 27) I Tichýs roman verkar våldet en- våld kan vara ”centripetalt” eller ”peripetalt”. bart peripetalt. Det gör blott Ivan än mer en- Det centripetala våldet bekräftar maskulinite- sam och utmattad. ten och för utövaren mot samhällets centrum. Dock är det enda som spränger tystnad Det upprättar en officiellt godkänd manlig- skrik. Under förortsrevolterna i Frankrike het. Det peripetala våldet förmår å sin sida 2005 frågade sig många om något liknande inte återupprätta en hotad maskulinitet utan någonsin skulle kunna ske i Sverige.40 Ett lite

LYDIA WISTISEN TFL 13 drygt halvt decennium senare står vi med facit tystnaden kan fyllas med ord.41 Som vålds- i hand. Ja, samma ilska, frustration och längtan handlingar för de kanske inte sina utövare mot efter förändring återfinns här. Det som skedde samhällets mitt men bekräftar likväl en alter- i bland annat Husby, Tumba och Hagsätra nativ maskulinitet; de gör ligisten till rebell. fanns emellertid redan inskrivet inte bara i Anyuru skriver: ”Men den som mätt sin kropp Anyurus vredesmotiv och Tichýs meningslösa mot ett system, / mot en struktur, han känner våldsskildringar, utan med än större tydlighet sig kanske / äntligen levande, mer mänsklig, / i Sattarvandis Still. Också för Nemo och hans därför att hans fiende / inte är det.” (Anyuru vänner är våldet den enda lösningen: ”Upplopp, 2003, s. 45) jag svär på Gud, sa Saladin och la högerhanden Från den punkrörelse som Ebba Grön var över bröstet, det är det enda som skulle göra nå- en del av till vår samtida poesi och prosa skild- gon skillnad från den här tystheten – ett upplopp” ras betongförorten som en plats där rätten att (Sattarvandi 2007, s. 14). vara människa är något du måste kämpa för. Det kommer aldrig till ett upplopp i Sattar- Anyurus, Tichýs och Sattarvandis texter fyller vandis berättelse och de enda som får stryk förorten med berättelser och röster, vilka beri- är de unga männen själva. Våldet är inte bara kar, ifrågasätter och förändrar vår syn på platsen. peripetalt utan också centrifugalt. I Anyurus Oavsett utfallet av de strider som beskrivs gör de dikter däremot finns poesin och graffittin där höghusområdenas kroppar levande för oss. som två krafter med vars hjälp murarna och

1. Ebba Grön, ”We’re Only in it for the Drugs”, & Pär Wickholm (red.), Svensk punk 1977–81. i We’re Only in it for the Drugs, Stockholm: Varför tror du vi låter som vi låter, Stockholm: Mistlur, 1979. Atlas, 2004, Ove Sernhede, AlieNation is my 2. För en utförlig diskussion om förorten som Nation. Hiphop och unga människors utanförskap nytt litterärt rum se Antje Wischmann, i Det Nya Sverige, Stockholm: Ordfront, 2002. Verdichtete Stadtwahrnehmung. Untersuchungen 5. Ex. på fler uppmärksammade verk är Lena zum literarischen und urbanistischen Diskurs Anderssons Var det bra så? (1999), Alejandro in Skandinavien 1955–1995, Berlin: Berliner Leiva Wengers Till vår ära (2001), Johan Has- Wissenschafts-Vlg, 2003, s. 345ff. sen Khemiris Ett öga rött (2003). 3. Ang. miljonprogrammen, se t.ex. Lena 6. Paul Gilroy, ”Diaspora and the Detours of Högberg (red.), Miljonprogrammet i Stockholm, Identity” och Kathryn Woodward, ”Con- Stockholm: Stockholms stadsmuseum, 2000. cepts of identity and Difference”, i Kathryn 4. Förorten blev en vanlig miljö i och med 60- och Woodward (red.), Identity and Difference, 70-talets socialrealistiska ungdomsroman. Se London: Sage, 1997. Se�������������������������� t.ex. Paul Willis klas- Lena Kåreland, ”Rummet i barnlitteraturen”, siska Learning to Labour. How Working Class i Maria Andersson, Elina Drucker & Kristin Kids Get Working Class Jobs, Farnborough: Hallberg (red.), I litteraturens underland. Saxon House, 1977, angående hur unga män Festskrift till Boel Westin, Stockholm: Makadam skapar manlighet genom att distansera sig från förlag, 2011, s. 54. Men även i ungdomsteater kategorier, till vilka de inte tycker sig höra. och musik. Se t.ex. Karin Helander, Från 7. I linje med Harry Brod & Michael Kaufman sagospel till barntragedi. Pedagogik, förströelse och (red.), Theorizing Masculinities, 1994, s. 5f. För konst i 1900-talets svenska barnteater, Stockholm: en överblick se t.ex. Stephen M. Whitehead Carlssons, 1998. Se kap. ”Tonår på teatern”, & Frank J. Barrett (red.), The Masculinities s. 182–215. Benke Carlsson, Peter Johansson Reader, Cambridge: Blackwell, 2001.

14 TFL 2013:3-4 8. För liknande resonemang se t.ex. Michael 17. , Det är bara gudarna som Savage, ”Space, Networks and Clan Forma- är nya, Stockholm: Wahlström & Widstrand, tion”, i Neville Kirk (red.), Social Class and 2003, s. 19. Följande sidhänvisningar ges inom Marxism. Defences and Challanges, Aldershot: parantes i den löpande texten. Scolar Press, 1996, s. 58–86, Elke Schuch, 18. Petra Hansson, ”Förortens färger. Natur ”The Importance of Geography and Space och kultur i Johannes Anyurus Det är bara for Identity Formation: Liverpool”, i Merle gudarna som är nya”, i Sven Lars Schulz (red.), Tönnies & Heike Buschmann (red.), Spatial Ekokritik. Naturen i litteraturen. En antologi, Representations of British Identities, Heidelberg: Uppsala: CEMUS, 2007, s. 66f. Winter, 2012, s. 113–131. 19. Nils Hammarén, Förorten i huvudet. Unga män 9. I linje med Franco Moretti, Atlas of the om kön och sexualitet i det nya Sverige, diss. European Novel 1800–1900, London: Verso, Stockholm: Atlas, 2008, s. 310. 1998, s. 70. 20. Andrzej Tichý, Sex liter luft, Stockholm: Albert 10. Se Elisabeth Lilja, Den ifrågasatta förorten. Bonniers Förlag, 2005, s. 99. Följande sidhänvis- Identitet och tillhörighet i moderna förorter, ningar ges inom parantes i den löpande texten. Stockholm: Byggforskningsrådet, 1999; 21. I linje med t.ex. Nicholas Freeman, Conceiving Urban Ericsson, Irene Molina & Per-Markku the City. London, Literature, and Art 1870–1914, Ristilammi (red.), Miljonprogram och media. Oxford: Oxford Univ. Press, 2007, s. 26, Alex- Föreställningar om människor och förorter, andra Borg, En vildmark i sten. Stockholm i lit- Stockholm: Riksantikvarieämbetet, 2002, s. 27. teraturen 1897–1916, diss. Uppsala; Stockholm: 11. Per-Markku Ristilammi, ”Betongförorten Stockholmia, 2011, s. 189ff., Anna Westerståhl som tecken”, i Karl-Olov Arnstberg & Ingrid Stenport, Making Space. Stockholm, Paris, and Ramberg (red.), I stadens utkant. Perspektiv på the Urban Prose of Strindberg and his Contem- förorter, Stockholm: Mångkulturellt centrum, poraries, diss. Berkeley: Univ. of California, 1997, s. 75. 1994, s. 39, Christopher Prendergast, Paris och 12. Magnus Nilsson, Den föreställda mångkultu- 1800-talet, övers. Joachim Retzlaff, Stockholm: ren. Klass och etnicitet i svensk samtidsprosa, Symposium, 2000, s. 59ff. Hedemora: Gidlund, 2010. Se även Wolfgang 22. Michel de Certeau, The Practice of Everyday Behschnitt, ”The Voice of the ’Real Migrant’. Life, övers. Steven Rendall, Berkeley; Los Contemporary Migration Literature in Angeles; California: Univ. of California, 1988, ”, i Mirjam Gebauer & Pia Schwartz s. 91f. Lausten (red.), Migration and Literature 23. Judith Halberstam, ”The Good, the Bad, and in Contemporary Europe. Proceedings of the the Ugly. Men, Women, and Masculinity”, i Conference held in Copenhagen 2007, München: Vincent B. Leitch (red.), The Norton Anthology Martin Meidenbauer, 2010, s. 77–92. of Theory & Criticism, New York/London: Nor- 13. Ericsson, Molina & Ristilammi 2002, s. 26. ton, 2010, s. 2645. Ursprungligen publicerad 14. Wischmann 2003, s. 345. i Judith Kegan Gardiner (red.), Masculinity 15. Begreppet är hämtat från Barbara Piatti, Die Studies and Feminist Theory. New Directions Geographie der Literatur. Schauplätze, Hand- (2002). lungsräume, Raumphantasien, diss. Göttingen: 24. En tes lånad från Janet Wolff, ”TheInvisible Wallstein Verlag, 2009, s. 166. Även i linje med Flâneuse. Women and the Literature of Mo- Audrey Goodman, Translating Southwestern dernity”, i Theory, Culture and Society, vol. 2, Landscapes. The Making of an Anglo Literary 1985:3, s. 146, samt ”Gender and the Haunting Region, Tuscan: Univ. of Arizona, 2002, s. 54. of Cities (or, the Retirement of the Flâneur)”, i 16. Lilja 1999, skriver att kritiken av förorten Aruna D’Souza and Tom McDonough (red.), ända sedan 1940-talet kommit att handla om The Invisible Flâneuse? Gender, Public Space dess manliga innevånare då de fördelar som and Visual Culture in Nineteenth-Century Paris, förortslivet gav främst gynnade kvinnor, s. 10. Manchester: Manchester Univ. Press, 2006.

LYDIA WISTISEN TFL 15 25. Hassan Loo Sattarvandi, Still, Stockholm: Hamrén, Vi är bara några kompisar som träffas Bonnier, 2007, s. 44f. Följande sidhänvisningar ibland. Rotary som en manlig arena, diss. ges inom parantes i den löpande texten. Stockholm: Normal, 2007. 26. Hammarén 2008, s. 310. 36. Sernhede 2002, s. 179. 27. Se t.ex. Sernhede 2002, s. 18f.; Hammarén 37. I linje med Nilsson 2010. 2008. 38. Jfr. Jopi Nyman, Men Alone: Masculin- 28. Se The Latin Kings, ”Välkommen till föror- ity, Individualism, and Hard Boiled Fiction, ten”, i Välkommen till förorten, Stockholm: Amsterdam: Rodopi, 1997, s. 16 resp. 244. Se Eastwest, 1994. även t.ex. David Madden, ”Introduction”, i 29. Jfr. Behschnitt 2010. David Madden (red.), Tough Guy Writers of the 30. ”snubben trodde han var cool”, är även det Thirties, Carbondale: Southern Illinois Univ. ett The Latin Kings-citat. Se ”Snubben”, The Press, 1968, xviif. Latin Kings 1994. 39. Våld kan dock rymma såväl centripetala som 31. Från Émile M. Ciorans högst pessimistiska peripetala rörelser. Knut Kolnar, ”Volden”, i verk Om olägenheten i att vara född (1973). Jørgen Lorentzen & Claes Ekenstam (red.), 32. Ericsson, Molina & Ristilammi 2002, s. 27. Män i Norden. Manlighet och modernitet 33. Nilsson 2010, s. 152ff. 1840–1940, Möklinta: Gidlund, 2006, s. 219ff., 34. Jfr. Nilsson, s. 152f. samt ”Kreativ vold”, i Siri Gerrard & Karl 35. Thomas Johansson,Det första könet? Melby (red.), Kultur og kjønn, 2004, s. 115. Mansforskning som reflexivt projekt, Lund: 40. Se Sernhede 2002, s. 174ff. Studentlitteratur, 2000, s. 147f. Se även Robert 41. Jfr. Hansson 2007, s. 70.

SUMMARY A Song about the Walls of Troy. An Examination of Masculine Identity, Alienation and Stereotypes in Three Contemporary Swedish Suburban Representations

The aim of this article is to examine the relationship between representations of masculine identity and suburban environments in three contemporary Swedish texts: Johannes Anyurus Det är bara gudarna som är nya (2003), Andrzej Tichýs Sex liter luft (2005) and Hassan Loo Sattarvandis Still (2007). The concrete suburbs built on the outskirts of Sweden’s bigger cities during the latter half of the twentieth century have always been regarded as different. They have also become increasingly associated with a certain form of narrative, and with a particular species of masculinity. The stereotypes, which we relate to a tower block environment, are equally recognized and challenged by Anyuru, Tichý and Sattarvandi. When shaping their characters’ identity, they use the symbolic meaning of the suburb to create stories about alienation and blankness.

Keywords: suburbs, masculinity, identity, stereotypes, alienation

16 TFL 2013:3-4 INGER LITTBERGER CAISOU-ROUSSEAU

”OM JAG EJ FÅR GÅ MED BYXSOR KAN JAG INTE LEFVA” Therese Andreas Bruce och kampen för en manlig identitet i 1800-talets Sverige

Hur var det att vara man i 1800-talets Sverige? aldrig sig själv som en kvinna, inte ens en Eller snarare: Hur var det att vara man för maskulin och manhaftig kvinna, utan som någon som inte bara var av kvinna född utan en heterosexuell man som vill bli respekterad också till kvinna född, men som trots detta re- av sin omgivning som sådan. Därför blir det dan från början uppfattade sig vara av manligt för Bruce desto mera angeläget att lägga bort kön och drog konsekvenserna av detta till det allt som kan förknippas med femininitet och yttersta? försöka visa att manligheten inte bara är en I centrum för min artikel står en hand­ tillfällig förklädnad utan en integrerad del av skriven levnadsbeskrivning författad av en den egna personligheten. Samtidigt bygger han människa som föddes 1808 som Christina sin maskulinitet från grunden och är ständigt Therese Isabelle Jeanette Louise Bruce och dog beredd att försvara den. I så måtto illustrerar som Ferdinand Andreas Edvard Bruce 1885. Bruces text hur 1800-talets syn på manlighet Genom illustrativa textexempel vill jag visa hur direkt och indirekt diskuteras och förhandlas Bruce, som vid födelsen förklarats vara flicka, fram, och hur manlighet är en form av per- men som från tidiga år känner sig som en pojke formativitet: kläderna, men även gesterna och och väljer att framleva sitt liv som man, måste beteendet, gör mannen! kämpa för att leva upp till vad han uppfattar Levnadsbeskrivningen är författad mot som en manlig identitet kännetecknad av mod, slutet av Bruces liv och den finns i två över- styrka, kraft och fasthet. Visserligen kan Bruces lappande versioner, en förstaversion och en adliga klasstillhörighet – fadern Adam Bruce renskrift, utan stora avvikelser sinsemellan. var militär och hade skilda befattningar vid Pikturen i renskriften är prydlig och lättläst hovet – initialt ha underlättat hans normbrott, och slutar mitt på en sida, medan förstaversio- samtidigt framställs faderns opposition till att nen vidareför berättelsen fram till redogörelsen börja med som benhård och den övriga släkten av en kris med religiösa övertoner då Bruce är hade också sina synpunkter. cirka fyrtio år gammal. Det är sannolikt att Bruce är förvisso en mycket speciell man författaren blev sjuk och dog innan renskriften som ofta får höra att han är en ”förklädd hunnit fullbordas, men varför sträcker sig inte fröken”, som föder ett barn och som inte får den första versionen ända fram till den skri- gifta sig med en kvinna. Ändå framställer han vande Bruces nu? Har den resterande delen av

INGER LITTBERGER CAISOU-ROUSSEAU TFL 17 texten förkommit eller förstörts? Att framställ- samling efterlämnade böcker, brev och andra ningen inte var tänkt att sträcka sig längre än papper. För den som vill ta del av hela det beva- till skildringen av krisen är inte så sannolikt, rade materialet med ett omfattande inlednings- inte heller att Bruce skulle ha arbetat med för- kapitel hänvisas till min bok Therese ­Andreas staversion och renskrift parallellt. Bruce äger Bruce. En sällsam historia från 1800-­talet. Här en litterär begåvning och vet hur man bygger begränsar jag mig till att behandla illustrativa upp en berättelse för att hålla läsarens intresse delar av levnadsbeskrivningen. vid liv. Det framgår också att han föreställde Forskningen om ”könsöverskridare” av sig en publik, så inleds levnadsbeskrivningen olika slag är ännu inte så omfattande.4 Ändå är med en direkt hänvändelse till en tänkt läsare Bruces fall i sig inte fullt så enastående som man och vid ett tillfälle förekommer formuleringen skulle kunna tro, det unika är att han själv skri- ”att för hela verlden bikta”.1 Hur Bruce tänkt vit ner berättelsen om sitt liv. Med undantag sig att publicera berättelsen om sitt liv framgår för Lars Molins, Lasse-Majas (1785–1845), be- dock inte. rättelse om sitt liv, som dock är skriven utifrån Att genrebestämma Bruces text är inte helt ett annat transsexuellt perspektiv och delvis är enkelt. Själv benämner han den levnadsbeskriv- en annan typ av framställning, är detta i princip ning och den har drag av både självbiografi och den enda självbiografiska berättelse av en trans- memoar, men kunde också kallas till exempel person som vi känner från denna tid. I Maria utvecklingshistoria och syndabekännelse. Även Lindebergs reseskildring Bref från Paris (1827) om författaren är angelägen om att betona talas om en omkring femtio år gammal ”qvinna sanningshalten i det han skriver är hans fram- af arbets-klassen” som försörjer sig på ”murare- ställning liksom varje självbiografisk text tillrät- arbete” och alltid går ”klädd som karl, och har talagd och har därmed fiktiva inslag. Bruces fullkomligt attrapperat gång och manér efter berättelse är också ett slags apologi (försvars- klädseln”. Det anmärkningsvärda är enligt Lin- skrift eller försvarstal).2 Författaren döljer inte deberg att ingen fransman gör narr av henne, sina egna fel och brister, ett av hans uttalade medan en svensk kvinna i samma predikament syften är att varna läsaren för att leva ett synd- skulle smädas och förvägras arbete.5 fullt liv som han menar att han själv har gjort, En illustration av hur det svenska samhäl- men på samma gång bygger han upp en bild av let faktiskt reagerade inför en kvinna som likt sig själv som ärlig och rättskaffens, en männi- fransyskan valde att leva och verka som man, ett ska värd medkänsla snarare än klander.3 Man hundratal år innan Maria Lindeberg skrev sin kan också säga att Bruces levnadsframställning text, ger historien om den småländska överste- fungerar som ett slags retrospektivt (med)ska- löjtnantsdottern Ulrika Eleonora Stålhammar. pande av hans manlighet. Genom att konstru- År 1713 lade hon av ”fruntimmersdräkten” då era en livligt eftersträvad maskulinitet skriver den hindrade henne från att göra lycka, gav sig Bruce fram sig själv som historisk person och av till Stockholm och antog namnet Vilhelm som man. Edstedt, för att så småningom hamna i Kalmar Levnadsbeskrivningen har ställts till mitt där hon tog värvning vid artilleriet och lät viga förfogande av Bruces dotterdotterdotterson sig vid en ung kvinna. Äktenskapet var lyckligt, Hilbert Björkdahl och den kompletteras av ett men i och med att Ulrika Eleonora senare blev antal brev som Bruce skrev till sin dotter un- övertalad av släktingarna att på nytt bära kvin- der åren 1859 till 1881 samt av en versberättelse nodräkt ställdes hon 1729 inför rätta på grund ”Hämnd och försoning”, skapad 1868–69. Det- av sitt förhållande med en kvinna. Straffet blev ta är vad som finns kvar av en mera omfattande en månads fängelse.6 Mansdräkten, fascinatio-

18 TFL 2013:3-4 nen inför militärlivet, kärleken till en kvinna 127) är en benämning som tidigt introduceras i och problemen med överheten är gemensam- texten och den visar att även omgivningen upp- ma nämnare för Stålhammar och Bruce. fattade att Therese hade maskulina drag. Ändå Unik i sitt slag är en självbiografi, utgiven av var man inte beredd att utan vidare låta flickan Michel Foucault, skriven av den franska her- omvandlas till en pojke. I en passage sägs att fa- mafroditen Herculine Barbin (1838–1868), som dern då Therese talade om omklädning svarade liksom Bruce hade tilldelats en kvinnlig iden- ”att om jag ock vore fullkomlig karl, det aldrig titet, men valde att leva som man, dock med af honom skulle tillåtas, att hans namn blefve tragisk utgång.7 I min bok gör jag jämförelser nersmuttsat, som han kallade det, utan då ville med denna text och Bruces levnadsbeskriv- han heldre låta mig hafva en Metress, om jag ning. Lidandet går som ett ledmotiv genom ej kunde lefva det förutan” (s. 125). Citatet är båda, men också den stoiska och förment man- avslöjande. Fadern bryr sig inte så mycket om liga attityden att till varje pris dölja den smärta huruvida hans barn är en ”fullkomlig karl” eller man känner. en kvinna, han kan till och med gå med på att Fallet Bruce har tidigare omtalats av Henry Therese har en älskarinna, men det yttre skenet Olsson och Stig Jägerskiöld i samband med och familjens anseende måste till varje pris räd- hypotesen – livligt understödd av Jägerskiöld, das. Därför kan det inte bli tal om någon om- snabbt avfärdad av Olsson – att Bruce skulle ha klädning. Uppenbarligen är ett förment lesbiskt varit en inspirationskälla till Carl Jonas Love förhållande mindre chikanerande än ett byte av Almqvists gestalt Tintomara i Drottningens könstillhörighet. Det kön som vid födelsen till- juvelsmycke (1834).8 Även Lars Widding har i delats barnet må vara arbiträrt, men när det väl artikelform presenterat Bruce, liksom Gunvor en gång valts får inget rucka på det.11 Hagman.9 Det finns också några äldre mer Fadern, som inom kort skulle tillträda en eller mindre spekulativa tidningsartiklar som befattning vid tullen i Sandhamn, visar sin uppehållit sig vid ämnet. Att Bruce efterlämnat patriarkala makt genom att måla upp den nära en berättelse om sitt liv är det dock ingen som förestående framtid då han i praktiken vill tidigare behandlat, få är också de som känt till göra sitt barn till en fånge på ön, ”då var jag detta. I sin bok om den svenska HBT-historien ju i fällan” (s. 123), tänker Therese och inser efterlyser Svante Norrhem, Jens Rydström och att hon måste fly från familjen. Med sinne Hanna Winkvist historiskt material där köns­ för de dramatiska detaljerna återger Bruce överskridare själva berättar om sin situation.10 sin rymningshistoria. Iförd ”Callsonger”, täta Det är just en sådan självframställning som jag kambriksbyxor och saffiansstövlar och med en nu ska titta närmare på. ”stor slöjdarknif som vapen” ger Therese sig av ”från sitt hem, utan annat tak öfver hufvudet ”NU VAR HERRN FÄRDIG” än himmelen, utan någon jordisk vän, som Av levnadsbeskrivningen framgår att Therese viste hvarest den var, utan en slant i sin ficka” Bruce redan tidigt uppfattade sig som en pojke (s. 126). Utsattheten understryks, samtidigt och ville klä sig som en sådan. Som tonåring röjs en stark målmedvetenhet att genomdriva var hon fixerad vid tanken på att få bära byxor beslutet att leva sitt liv som man. Rymningen och därmed markera sin manliga identitet: ”Nu misslyckas dock och Therese återvänder till fa- hade jag blifvit Comfimerad, och jag tyckte dershuset, inte utan viss lättnad. mig vara stora karlen bara jag kunde få Byxor Här kunde man tro att ordningen var åter- på mig, min fantasi spelade inte på något an- ställd och att Therese efter sitt djärva utbryt- nat” (s. 122). Den ”lilla fröken Herrn” (s. 112, ningsförsök skulle anpassa sig efter livet som

INGER LITTBERGER CAISOU-ROUSSEAU TFL 19 hemmadotter. Men icke, tvärtom går omvand- med hans barn i könsligt hänseende. I övrigt lingen till man nu snabbt och denna gång utan är fadern lika stum som generaldirektören, de något motstånd från faderns sida. Kläderna fäller inte ”ett enda ord”. Jagberättaren säger står åter i fokus då den åldrade Bruce berättar sig visserligen ha beskrivit ”huru det var” under om sitt unga alter egos metamorfos: ”Bror min själva undersökningen, men det är karakteris- […] köpte mig Blåbyxsor, Brun frack, röda tiskt att den i övrigt lämnas utan kommentar. skinnhengsel, gulrandig väst, stöflorna svär- Att en närgången granskning av detta slag var tade, en liten nätt mössa anskaffades, och nu obehaglig för den som utsattes för den är up- var Herrn färdig” (s. 131). Ändå räcker det inte penbart. Bruce var dessutom extremt känslig i med en omklädning. Medicinsk expertis måste detta avseende. Han skriver vid ett tillfälle att konsulteras och fälla sitt omdöme. Därför be- ”det var en nödvändighet för mig, att ej släppa ger sig Therese tillsammans med fadern till en någon på näsan på mig, utan häldre dö, än generaldirektör, som Adam Bruce känner, i att någon skulle vara onäpst om den vidrörde Stockholm. Besöket avlöper på följande sätt: mig” (s. 151). Mot bakgrund av den tystnad som råder i scenen framstår Thereses nödrop Min Far yttrade då jag kan icke veta huru mina om det ofrånkomliga kravet att få bära byxor i Döttrar är skapade, denna min dotter påstår desto bjärtare dager. I övrigt är det som om far sig vara karl, har sådana pasjoner har nu iklädt och dotter/son är smittade av generaldirektö- sig manlig dräkt, nu behöfves en atest om rätta rens stumhet. Därför kommer de sig inte heller förhållandet är och den hoppas jag, att Herr för med att studera det livsviktiga dokumentet Generaldirektörn min Herr Bror, sanningsenligt förrän de är utanför hans praktik. Då upplåter beviljar oss! Han tog mig med sig i ett enskildt fadern sin röst och läser den attest vars orda- rum, gjorde undersökning på alla sätt, jag lydelse Bruce avstår från att citera i sin text – beskref huru det var, han yttrade ej ett ord, ännu en talande tystnad. men jag sade när han gick ifrån mig, om jag Således låter Bruce den tilltänkte läsaren ej får gå med Byxsor kan jag inte lefva. […] av levnadsbeskrivningen sväva i ovisshet om min Far yttrade ej ett enda ord, och när han dokumentets innehåll, men av textens fort- [general­direktören] skrifvit och satt sitt sigill sättning kan man lätt få intrycket att läkaren under, tog vi afsked […]. Vi viste ej heller hvad skrivit att den han undersökt var en man och han skrifvit förr än när vi kom dit där Hästen inget annat. Ty från och med detta moment i var insatt, då läste far min det för mig. Vi satte berättelsen behandlar fadern sitt barn som en oss upp i vagnen körde utom tullen, där var ett son. Som ett par manliga kompanjoner går de Wärdshus […]; där tog vi in till bästa, åt litet på värdshus och skålar i vin tillsammans, och drack ett glas vin tillsammans; Då sade Far min, i ett slags kombinerad dop- och nattvardsakt Skål min nya son, se till, att du gör heder af – födelse och vuxenblivande i ett – bekräftar dig, Andreas skall du heta, det är min Farfaders fadern sin nya sons existens och ger honom namn (s. 131f.). hans fäderneärvda namn. Andreas är därmed inlemmad i den manliga gemenskapen, vilket Tystnad beledsagar scenen hos generaldirek- också bekräftas av att han nästföljande söndag tören. Den enda replik som yttras är faderns får sitta bredvid sin far i ”karlbänken” i kyrkan förklaring till besöket och en vädjan till den utan att någon har några invändningar mot medicinska auktoriteten som tillika är ”min detta: ”det var som om aldrig något passerat” Herr Bror” – ett homosocialt nätverk skymtar (s. 132), skriver Bruce. – att utfärda en attest på hur det förhåller sig

20 TFL 2013:3-4 ”I HÖG GRADE HERMAPHRODITE lighet att ordet fullkomlig senare figurerar i ELLER TVÅKÖNAD” Bruces självframställning då han talar om ”att Nu var det emellertid inte så att läkaren skrivit jag inte var en fullkomlig man och likväl ville att Bruce otvetydigt var en man. I stället intygar visa prof, att jag i tankar, ord och gärning ville han att han funnit den undersökta ”vara i hög hålla ut med allt som andra karlar kunde göra” grade Hermaphrodite eller tvåkönad, ägande ej (s. 151). Denna insikt att inte vara ”en fullkom- fullkomlige födslodelar12 för någondera könet, lig man” och kravet på att trots detta kunna dock synes som delarne voro närmare öfver- bevisa för sig själv och andra att han var kapa- stämmande med det manliga könet” (s. 34). bel att klara allt som en karl förväntas kunna Dokumentet som aldrig citeras av Bruce för- utföra är ett återkommande tema i berättelsen. varas i Riddarhusets arkiv och är undertecknat Även om Hagströmers attest var allt annat av Anders Johan Hagströmer (1753–1830), som än entydig var den livsviktig för Bruce. Den var läkare och professor i anatomi och kirurgi gjorde det möjligt för honom att framleva samt medicinalråd. Det var således en högt me- resten av sitt liv som man. Bruces beskrivning riterad medicinsk fackman som konsulterades av det officiella mansblivandet kan ge intryck för att avge sitt omdöme om hur Adam Bruces av att allt gick smidigt och enkelt till. Att så barn var beskaffat i könsligt hänseende. inte var fallet vittnar dock förstaversionen om: Jonas Liliequist hävdar att om en människas ”Det påstogs likväl att en förnem Fru, som var kön och beteende i det tidigmoderna samhäl- i samma bänk i kyrkan som min mor och syster let inte stämde överens sågs det antingen som befann sig, hade svimat då hon vände sig om ett tecken på socialt bedrägeri eller en åter- och fick se mig sitta i karlbänken” (s. 132, not spegling av en tvåkönad kropp. I båda dessa 242). En svimning är en stark reaktion och ett fall ”låg den yttersta sanningen om könet i tydligt tecken på upprördhet, den ”förnäma anatomin”.13 Dessutom började medicinarna frun” förlorar medvetandet därför att den unge under 1700-talets senare del alltmera intressera Bruce befinner sig i karlbänken. Det faktum sig för ”hermafroditerna” och läkare kallades in att Bruce vid renskrivningen utelämnar denna för att avgöra rättsliga frågor om tvåkönighet.14 färgstarka scen är anmärkningsvärt. Samtidigt Även om Bruce lever en bit in på 1800-talet som han i sin berättelse vill understryka sitt gäller också i detta fall att anatomin får fälla lidande och de besvärligheter som ”könsby- avgörandet. Existensen av en ”verklig”, det vill tet” ställer honom inför, skönjer man här en säga fullkomlig, hermafrodit tycks dock Hag- tendens att tona ner svårigheterna i samband strömer lika lite som Eric Gadelius i Handbok med mansblivandet. Svimningsreaktionen är i medicinal-lagfarenheten (1804) ha trott på.15 I annars symtomatisk. Att omgivningen blev stället betecknas den undersökta individen som perplex över Thereses byte av könstillhörighet en hermafrodit som står närmare det manliga står klart. Lars Widding talar om hur nyheten könet än det kvinnliga. Detta leder tankarna om ”könsbytet” spreds och av vissa betrakta- till Gadelius’ benämning manlig hermafrodit. des som ”en skandal i societeten”, medan an- Så hade Bruce redan vid dryga sexton års ål- dra tyckte att det hela var ”ganska pikant” eller der (intyget är utfärdat i juli 1825) fått svart på rentav tragiskt.16 vitt på att han inte var fullkomlig vare sig som Längre fram i berättelsen omtalas också kvinna eller man. I hög grad tvåkönad, men hur Bruce som då lever som man i Stockholm ändå varken det ena eller det andra: varken får ett strängt brev hemifrån ”att jag hade fullkomlig hermafrodit, fullkomlig man eller ­smuttsat ner hela familjen, genom det, att det fullkomlig kvinna. Det är säkert ingen tillfäl- stog i alla tidningar, om min förvandling, från

INGER LITTBERGER CAISOU-ROUSSEAU TFL 21 puppa till Fjeril, att en visa hade utkommit andra män och gentemot det kvinnliga, i en som dem moste förbjuda; […] att de alldrig slags rädsla för det kvinnliga, först och främst kunde förlåta mig […], att alla slägtingar voro hos sig själv”, hävdar Pierre Bourdieu.17 Hans onda på mig” (s. 138). Genom en prästs för- tes är i hög grad tillämplig på Bruce som po- medling kommer det dock till en försoning. ängterar vikten av inre styrka och fasthet och Men det är inte familjen som ber om ursäkt hävdar att det går an för ”en svag qvinna” att för de hårda orden utan Bruce som skriver efter inte våga motsäga någon, ”men en karl med prästens diktamen att han ”felat utan att vilja sådan karaktär är plågsam” att ha att göra med: det, eller kunde inse de följder som dem deraf ”de äro Mesar” (s. 187). Det gäller att avgränsa kunde komma att lida; att min atesst borde sig från den kvinnlighet som han fruktar finns kunna ursäkta mig, enär jag omöjligen kunde inom honom själv för att i stället framvisa en gå i tjolar, att snart allt blef glömt, när jag kom entydigt maskulin identitet: ”ville jag vara karl hem till dem där ingen fick påminnelse om skulle jag ju inte handla som en höna” (s. 164). min person” (s. 140). Självutplåningen är total, Inget är i hans ögon föraktligare än en man Bruce kunde lika gärna be om förlåtelse för att som beter sig som en svag, dum och räddhågad han blivit född och han lovar i princip att hålla kvinna. Ibland hjälper dock inte ens de bästa sig dold så att ingen ska bli påmind om hans av föresatser: ”Du vill vara karl, men du är en person. Orden är inte ens hans egna, det är äkta höna ja, af aldra sämsta sorten” (s. 195), kyrkans representant som förestavar dem. förebrår Bruce sig själv vid ett tillfälle då han låtit sig skrämmas av en förment spöksyn. MESAR, HÖNOR, Dock övervinner han snabbt sin rädsla och går KRUKOR OCH ANDRA STACKARE modigt faran tillmötes. Det kunde ha blivit en Bruce har en klar bild av hur en man ska vara antiklimax då den fruktade fantomen visar sig och uppträda. Hans ideal anknyter till en ste- vara husets hund, men så framställer inte Bruce reotyp föreställning om att fysisk och psykisk saken. Tvärtom tjänar omnämnandet av den styrka, manifesterad i mod och självkontroll, fruktan som han måste övervinna i efterhands- är viktiga komponenter i mannens rustning. perspektiv till att förhöja hans hjältestatus. Så Här är han sin fars son: ”Min Far var mycket skapar Bruce med berättartekniska medel fram älskare af att se att man var tapper, han kunde sig själv som en deciderat maskulin individ. […] glädja sig, när min döfstumma Bror och Mes och höna – andra beteckningar för den- jag brodttades med hvarandra, det var en grön na ömkansvärda varietet av det manliga släktet, plan […] och där fick vi tumla om med hvar- som inte synes alltför ovanlig, är stackare och andra under det Far min ropade, Min karl som kruka. Vid ett tillfälle har Bruce råkat ut för ett vinner” (s. 149). Kraftkarlsidealet lyser igenom. missöde med sitt åkdon och befinner sig enligt För den som likt Bruce är fysiskt klen är det egen uppgift ”i största fara för sitt lif” (s. 239). desto viktigare att kompensera med vighet och Scenen bevittnas av ”två unga raska karlar” som ihärdighet för att ”vinna segern” (s. 149). Vidare springer sin väg då de inte ville bli vittne till berättar Bruce att han redan som ung tålde den Bruces död. Bruce jämför med sig själv, som starka tobaken och rökte kritpipa, senare i livet trots sin klena fysik vågat livet många gånger uppträder han ofta med en cigarr i munnen, för mycket mindre, och har sin dom klar: ”jag detta tidens manliga attribut, och i manligt säll- frågar billigtvis var det karlar? […] de voro det skap dricker han gärna vin och punsch. verkeligen till kroppen […], men till själen voro ”Virilitet är […] en i högsta grad relatio- de sämre än mången käring […] jag ansåg dem nell egenskap, som konstrueras inför och för efter den dagen som två krukor” (s. 239).

22 TFL 2013:3-4 1829 reste den unge Andreas Bruce till Got- Ett engagerat och modigt deltagande i land där han fått anställning hos handelsman- mönstringen och vapenövningarna var därför nen och skeppsbyggaren Jacob Dubbe på gården om något ett sätt för en i omgivningens ögon Rosendahl i Follingbo socken. Redan innan könsambivalent person som Bruce att visa att han anlänt till sin blivande arbetsplats får han han verkligen var en man. Han går ut hårt re- av tullinspektören på platsen underrättelse om dan från början: ”jag skulle natturligtvis ut och att hans nye arbetsgivare är mycket sträng och Exersera den som ej kunde det fick heta Sko- fruktad och att därför ingen kan stanna i hans pinne, inte kunde jag underkasta mig en sådan tjänst. Men Bruce är inte den som låter sig av- Schekan” (s. 173). Målmedvetet ser han till att skräckas: ”Min blifvande Prensipal var så sträng få övning av en kapten inför mönstringen som att han ej kunde hafva någon tjenare, han slog enligt Bruces beskrivning går som en dans. dem […], hade det varit en annan än jag, hade Efter den vällyckade inskrivningen säger han den alldrig vågat sig dit, men jag hade ju föresatt sig vara ”förtjust öfver att jag blifvit millitair!” mig att vara karl, derföre ville jag ej vara rädd” (s. 174). (s. 164). Bruce inskärper att för den som vill vara Så börjar de militära övningarna och Bruce man i kvalificerad mening gäller det inte bara gläds över befälets manliga tag: ”vi fick en rassk att skilja sig från de svaga kvinnorna utan också duktig Löjtnant som hade ruff [dristighet, från andra män som inte har hans fasta föresats fart] i sig; det var just hvad jag hade önskat” att uppträda på ett maskulint sätt. Han betonar (s. 174). Efter genomförd manöver berömmer att varje man utan ett sådant uppsåt fegt skulle löjtnanten sina mannar som ser ut som ”karlar ha dragit sig tillbaka. Bruce vill med detta leda hela dagen” (s. 175). Bruce framställer sig som i bevis att han efter sitt byte av könstillhörighet en av de främsta i fält. Att de små underrot­ har blivit mera man(lig) än merparten av andra mästrarna19 är rädda är inte att undra på, de män som aldrig behövt kämpa för sin manliga är ju ”nybegynnare” (s. 176), men Bruce och identitet eller fått den ifrågasatt. ”några andra rasska karlar” (s. 176) hjälper dem genom att skjuta ut alla deras skott så att tavlan ”KLIPPT OCH SKUREN TILL MILLITAIR” blir ”lappad”. Militärlivet passar honom per- Inte endast rationalitet och förnuft utan också fekt: ”om inte förhållanderna för mig varit un- aggressivitet, kampvilja, virilitet och stridslyst- derstundom allt för svåra, hade jag varit klippt nad har av hävd ansetts utmärka ett manligt och skuren till millitair. – åtminstone var jag handlingssätt. Även om bland andra Norbert det i sjelfva lynnet, orädd, glad och munter, Elias menar att utrymmet för våldsamhet blivit punktlig och tystlåten, när det så skulle vara, allt mindre från 1400-talet och framåt var dock icke någon drinkare men ej [h]eller någon under hela 1800-talet krigiska motiv närva- torrgommad, unnade gärna andra hvad som rande i pojkars fysiska fostran. Jens Ljunggren smakade mig” (s. 175).20 har visat hur Pehr Henrik Lings (1776–1839) I en artikel rubricerad ”En fröken af man- gymnastik var ett medel att återskapa en för- kön” hävdar en okänd skribent att Bruce lorad manlighet genom att ta tillvara mannens frikallades från militärtjänst efter det att en bästa kapaciteter för att vara man, dock anpas- landshövding Hohenhausen med kraftig röst sade efter ett modernt samhälle som inte bara tillkännagett: ”Inga käringar i armén!”21 Att uppskattade styrka och disciplin utan också Bruce skulle ha hittat på hela historien om andlighet och naturdyrkan. Mannen skulle lära sin militärtjänst är osannolikt, detaljerna är sig krigföring, men förväntades på samma gång för många och färgrika. Det finns också en uppföra sig väl och balanserat.18 trolig förklaring till ryktet att han skulle ha

INGER LITTBERGER CAISOU-ROUSSEAU TFL 23 blivit frikallad redan vid sin första mönstring. [ock] Inspektoren med, det blef sent han bad Långt senare i berättelsen omtalar Bruce att la- att få ligga qvar vegen var lång, jag biföll glöm- saretts- och regementsläkaren kommer ut vid mande mig helt och hållet att vara försigtig” en mönstring och frågar om ett par små hästar (s. 228). Det finns inga belägg i texten för att som Bruce inte vill låta honom överta då de re- Nyström skulle ha tvingat sig på Bruce, men dan är försålda. Läkaren blir då så vredgad att saken går heller inte att utesluta. Formule- han bearbetar landshövdingen så att denne när ringen att Bruce glömde bort att vara försiktig mönstringen är slut förklarar för Bruce att han kunde tolkas så att det inte var första gången är ”befriad för all tid ifrån att bära gevär, det han gick i säng med Nyström, om detta kan var nu docktorn, som af hämnd hade så till- vi inget veta, att Bruce skulle spela på och be- ställt och i det hela taget var det ej någon för- jaka en dubbel könsidentitet svär dock mot lust men det var för att Schenera mig” (s. 247). framställningen i övrigt. Det faktum att han Det är anmärkningsvärt att Bruce som tidigare var drucken kunde i någon mån förklara hans i berättelsen var så engagerad i militärlivet nu handlande, ändå betonar Bruce inte detta i nå- menar att det inte var någon större förlust att gon högre grad, förmodligen därför att ”rum- slippa det. Har han med stigande ålder förlo- landet” i sig av honom uppfattas som moraliskt rat den unge mannens krigiska sinnelag? Eller graverande. vill han inte ens inför sig själv kännas vid sin Bruce framställer sin upptäckt av gravidi- skam? teten i katastroftermer. Självmordstankarna är hela tiden presenta: ”men tänk hvilken oro ”SYSTER OCH BROR, FAR OCH MOR, hvilken bedröfvelse huru skulle jag kunna för I EN OCH SAMMA PERSON” någon beskrifva alla de qval jag ärfor under det Uppenbarligen har läkaren avslöjat Bruces för- att jag skötte min tjenst, flere gångor tänkte jag ment kvinnliga identitet för landshövdingen taga lifvet af mig men jag ville vänta jag hop- och det fanns en speciell anledning till att han pades på Herran Gud!” (s. 229). När Nyström kände till hans anatomiska beskaffenhet. Hös- får vetskap om graviditeten tar han sin hand ten 1837 blev Bruce gravid och i juli 1838 föddes från Bruce, som beskriver sig som ”ohjelpligen en dotter. Bakgrunden till denna lika oväntade förlorad” (s. 229). Även om han hela tiden som ovanliga händelse, som Bruce har svårt att förtröstar på Gud blir det för mycket då han närma sig, men tvingar sig till att omtala då känner fostret röra sig. Då tar han sin bössa, han lovat att vara sanningsenlig, var att en in- laddar den och spänner hanen för att sätta fo- spektor vid namn Lars Nyström, som sade sig ten ”på trycket”. I detta ögonblick hör han i veta att Andreas Bruce var en förklädd fröken, sitt inre hur någon ropar en doktors namn och ihärdigt uppvaktade honom. Bruce betonar att Bruce beslutar då att uppsöka denne läkare och han kände sig mycket besvärad av Nyströms förklara sin belägenhet för honom. kurtis. Ändå finns på ett tidigt stadium ett Att en graviditet utgjorde ett allvarligt hot moment då han överväger om det inte är Guds mot Bruces byggande av en manlig identitet vilja att han ska leva som kvinna i en relation är uppenbart. Barnets tillblivelse visade visser- med Nyström. Tanken är dock hastigt övergå- ligen att doktor Hagströmer haft fel, åtmins- ende: ”jag kunde aldrig beveka mig att kläda tone de kvinnliga ”könsdelarna” måste ha varit om mig” (s. 212). intakta hos Bruce. Men det var inte det slags Omständigheterna kring fostrets tillblivelse ”fullkomlighet” som han önskat få bekräftad. kommenteras på följande sätt: ”När vi nu en I denna prekära situation kunde han bara in- afton hade rumlat om med hvarandra var och vänta förlossningen och visa manlig tapperhet

24 TFL 2013:3-4 då smärtorna ansatte honom: ”jag hade då i 9 en fullvärdig man. Något äktenskap ingicks timmar pinats, utan, att någon hade sett till aldrig och under nästan ett decennium måste mig, mera än Docktorn en handvänning för Bruce, som för sin tros skull längtade efter att att be mig skrika, för att plågorna skulle blifva få delta i nattvarden, dessutom uthärda den lättare påstog han men jag teg och gaf inte ljud sociala skammen som en utestängning däri- ifrån mig” (s. 232). Att inte skrika när man (!) från innebar. Förutom att han var en man med föder barn blir därmed det yttersta beviset på tvetydig könsidentitet var han en mor/far med manlighet. En i sanning paradoxal situation! ett utomäktenskapligt barn, stigmatiseringen Förmodligen är detta den första skildringen av var således dubbel. Anmärkningsvärt är dock hur det är att föda barn som man i Sverige, att det som för en nutida läsare ser ut som kanske den första över huvudtaget. Genast ett skolexempel på (den manliga) överhetens efter födelsen lämnas flickan Carolina till en diskriminering av en människa, som bröt mot fosterfamilj, men Bruce har den fasta före- de sexuella och könsmässiga normerna redan satsen att så snart som möjligt hämta henne genom att inte ha ett entydigt definierat kön, tillbaka för att själv ta hand om henne, vilket av den åldrade Bruce tolkas i ett kristet ljus också sker i och med att han lämnar sin tjänst där udden vänds mot honom själv som lastbar hos Dubbe och flyttar till Öja. Carolina växer människa, en man som levde i synd med sin upp i ett hushåll som förutom Bruce består av kvinna, och som svor, rumlade och sjöng oan- hans ”sambo” Maria Lindblad och hennes ut- ständiga visor.25 omäktenskapliga dotter.22 Av Bruces bevarade brev till dottern framgår att han framträdde * som hennes kärleksfulle far. David Tjeder som undersökt ”Borgerlighetens Doktorns hämnd stannade dock inte vid sköra manlighet” under 1800-talet hävdar att att se till att Bruce inte mera fick bära vapen karaktär var ett nyckelbegrepp i detta samman- och därmed berövades en viktig del av sin hett hang. Den manliga uppgiften var att realisera åtrådda manliga framtoning. När Bruce vill karaktären ”från potentialitet till aktualitet”. gifta sig med Maria Lindblad ser han till att Det handlade inte om att ”hitta sig själv” sätta nya käppar i hjulet genom att berätta för utan om att ”skapa sig själv”. ”Mannen skulle prästen att Bruce är mor till barnet han har. vara genomskinlig: ingen spricka skulle finnas Detta leder i förlängningen till att Bruce av mellan hans inre, hans yttre och, framför allt, församlingens präst förnekas både avlösning23 hans handlingar.”26 Om någon skapade Bruce och kyrktagning24 och därmed inte kan gå till sig själv som manlig individ. Hela hans vuxna nattvarden under nära tio års tid. Även om ett liv var en kamp för att bevisa för sig själv och personligt hämndmotiv här var den drivande andra att han var en ”riktig” man i tankar, ord kraften är det inte bara läkaren som agerar och handlingar. Därför är det tragiskt att tänka bromskloss, också ett par andra av samhällets på att förnamnsinitialerna på hans gravsten stöttepelare, nämligen landshövdingen och inte är F. A. E. [Ferdinand Andreas Edvard] prästen, är starka krafter då det gäller att för- utan C. T. [Christina Therese]. Jag har svårt att hindra Bruces möjligheter att leva sitt liv som tro att Bruce själv velat ha det så.

INGER LITTBERGER CAISOU-ROUSSEAU TFL 25 1 Inger Littberger Caisou-Rousseau, Therese An- Rabén & Sjögren, 1973, s. 146 not 1; Stig dreas Bruce. En sällsam historia från 1800-talet, Jägerskiöld, Från Jaktslottet till landsflykten. Göteborg/Stockholm: Makadam förlag, 2013, Nytt ljus över Carl Jonas Love Almquists värld s. 228. I fortsättningen görs sidhänvisningar till och diktning, Stockholm: Bonniers, 1970, denna volym i den löpande texten. Original- s. 135–138. En likhet mellan Tintomara och textens noter återges som regel inte och någon Bruce är att båda väcker såväl mäns som kvin- smärre avvikelse kan förekomma. nors begär, men medan Tintomara förhåller 2 Om självbiografin som apologi skriver Eva sig sval till både kvinnor och män har Bruce en Hættner Aurelius initierat i Inför lagen. Kvinn- passion för kvinnor. liga svenska självbiografier från Agneta Horn till 9 Lars Widding, ”Tintomara på Gotland”, i Fredrika Bremer, Lund: Press, Germund Michanek & Lars Widding, Kvällar 1996. på Qvallsta. Historia och historier, Stockholm: 3 En utförligare genrediskussion finns i Littber- Norstedts Förlag, 1989, s. 12–19, Lars Widding, ger Caisou-Rousseau 2013. ”Verklighetens Tintomara – ett gotlandsöde 4 Utöver artiklar i olika publikationer kan (eller ’Tintomara i Stånga’)”, i Lennart Bergh nämnas Rudolf Dekker & Lotte van de Pol, & Tommy Wahlgren (red.), Radioboken, Visby: Kvinnor i manskläder. En avvikande tradition. Yvartry., 1987, s. 101–110; Gunvor Hagman, Europa 1500–1800, övers. Joakim Sundström, ”Ett märkligt levnadsöde”, i Orä fållk. Gotlands Stockholm/Stehag: Brutus Östlings Bokförlag Genealogiska Förenings medlemsblad [19]94:2, Symposion, 1995 och Eva Borgström (red.), s. 3–5. Makalösa kvinnor. Könsöverskridare i myt och 10 Svante Norrhem, Jens Rydström & Hanna verklighet, Stockholm: Alfabeta/Anamma, 2002. Winkvist, Undantagsmänniskor. En svensk 5 Citerat efter Eva Borgström, ”Om jag får be om HBT-historia, Stockholm: Norstedts Akade- ölost”. Kring kvinnliga författares kvinnobilder miska Förlag, 2008, s. 188f. i svensk romantik, diss. Göteborg: Anamma, 11 ”Do we truly need a true sex?”, frågar 1991, s. 32. Michel Foucault och tillfogar att de moderna 6 Birger Schöldström, ”Ur Stålhammar’ska västerländska samhällena har besvarat den krönikan”, i författarens Zigzag. Minnen och frågan jakande med en envishet som gränsar anteckningar, Stockholm 1895, s. 247–262. till halsstarrighet. ”Introduction”, i Herculine Ulrika Eleonora Stålhammar figurerar också Barbin, 1980, s. vii. till exempel i Jonas Liliequist, ”Kvinnor i 12 Med födslodelar avsågs de kroppsdelar hos manskläder och åtrå mellan kvinnor. Kulturella människor och djur som bidrar till fortplant- förväntningar och kvinnliga strategier i det ningen. Se t.ex. Anders Fredrik Dalin, Ordbok tidigmoderna Sverige och Finland”, i Eva öfver svenska språket, förra delen, Stockholm: Borgström (red.), Makalösa kvinnor. Könsö- A. F. Dalin, 1850, s. 526. Svenska Akademiens verskridare i myt och verklighet, Stockholm: ordbok anger att födslodelar från början åsyf- Alfabeta/Anamma, 2002, s. 63–123. tade de kvinnliga könsorganen, men att ordet 7 Michel Foucault (red.), Herculine Barbin, senare kom att åsyfta könsorgan i allmänhet. Being the Recently Discovered Memoirs of a 13 Liliequist 2002, s. 102. Nineteenth-Century French Hermaphrodite, 14 Enligt Maja Bondestam, Tvåkönad. Studier övers. Richard McDougall, New York: Pant- i den svenska hermafroditens historia, Nora: heon Books, 1980. Nya Doxa, 2010, s. 20f. är hermafroditen 8 Henry Olsson, Carl Jonas Love Almquist till en föränderlig och mångfasetterad figur vars 1836, Stockholm: Geber, 1937, s. 359 och Henry betydelse formats i relation till olika sociala Olsson, ”Om komposition och huvudteman och kulturella sammanhang. Så har människor i Drottningens juvelsmycke”, i Ulla-Britta som idag skulle kallas homosexuella, transves- Lagerroth & Bertil Romberg (red.), Perspektiv titer eller socialt könsöverskridande tidigare i på Almqvist. Dokument och studier, Stockholm: historien benämnts hermafroditer.

26 TFL 2013:3-4 15 Före 1800-talets mitt hade man upprättat ett (omanliga) passioner och därmed misslyckats system av hermafroditkategorier. Så delade med att uppnå det åtrådda tillståndet (besin- läkaren Eric Gadelius i Handbok i medicinal- ningsfull) manlighet. Genom att betona att lagfarenheten in hermafroditerna i fyra han varken är drinkare eller ”torrgommad” kategorier: verkliga hermafroditer, manliga vill Bruce visa att han är en man av den rätta respektive kvinnliga hermafroditer – som i sin sorten, varken passionsstyrd, och därmed tur kan vara av olika slag – samt människor omanlig, eller en räddhågad absolutist. utan kön. Han ställde sig dock tveksam till den 21 Bland de dokument med anknytning till första kategorin och menade att de personer Bruce som ställts till mitt förfogande finns en som i den medicinska litteraturen beskrivits ofullständig kopia av denna tidningsartikel. som hermafroditer troligen haft en ”sann men Tyvärr saknas uppgifter om både källan och ofullkomlig tvåkönighet”, exempelvis genom artikelförfattaren. Bibliotekarie Anna Säve- att ha testiklar sittande inom äggstockarna eller Söderbergh på Almedalsbiblioteket har på min en kvinnlig kroppsbyggnad och mjölkavsön- begäran sökt artikeln, men utan resultat. drande bröst tillsammans med skäggväxt och 22 Sexualitet utanför äktenskapet var en manliga könsdelar. Bondestam 2010, s. 134f. straffbelagd handling fram till 1864, då detta 16 Widding 1987, s. 104, Widding 1989, s. 14. normbrott avkriminaliserades för ogifta, och 17 Pierre Bourdieu, Den manliga dominansen, det ansågs vid denna tid inte socialt acceptabelt övers. Boel Englund, Göteborg: Daidalos, att leva i ett samboförhållande. 1999, s. 67. 23 Avlösning eller absolution innebär ett till­ 18 Jens Ljunggren, Kroppens bildning. Ling- sägande av syndernas förlåtelse. gymnastikens manlighetsprojekt 1790–1914, 24 Kyrktagning innebar att en kvinna som fött diss. Stockholm; Stockholm/Stehag: Brutus barn fyrtio dagar efter förlossningen, genom Östlings Bokförlag Symposion, 1999, s. 28f. en kyrklig ritual efter gammaltestamentligt och 254. mönster, åter upptogs i den kyrkliga och 19 I det svenska kavalleriet var överrotmästaren sociala gemenskapen. Mödrar som fött utom- den främste mannen i roten, medan mannen äktenskapliga barn kyrktogs efter en särskild längst bak var underrotmästare. ritual, och vid den här tiden i sakristian, inte 20 I sin undersökning av 1800-talets medel- inför församlingen. klassmaskuliniteter The Power of Character. 25 Här är det inte längre tal om den gyllene­ medel­ Middle-Class Masculinities, 1800–1900, diss. vägen mellan drinkare och ”torrgommad”,­ Stockholm: Stockholms universitet, 2003, snarare är det en excess i manligt, och därmed s. 66 et pass. visar David Tjeder att det fanns paradoxalt nog omanligt, beteende som målas en diskrepans mellan framför allt många unga upp. mäns uppfattning att drickande och spelande 26 David Tjeder, ”Borgerlighetens sköra manlig- var manligt och de moralister (författare till het”, i Jørgen Lorentzen & Claes Ekenstam rådgivningsböcker för män) som hävdade (red.), Män i Norden. Manlighet och modernitet att dessa aktiviteter i stället vittnade om att 1840–1940, Möklinta: Gidlunds Förlag, 2006, männen som utövade dem var styrda av sina s. 54 och 57f.

INGER LITTBERGER CAISOU-ROUSSEAU TFL 27 SUMMARY ”If I Am Not Allowed to Wear Trousers I Cannot Live”. Therese Andreas Bruce and the Struggle for a Male Identity in Nineteenth-Century Sweden

This article is a study of an autobiographical text written by Andreas Bruce (1808–1885) at the end of his life. He was born to an aristocratic family as a girl named Therese. At the age of sixteen, the young woman declared that it was absolutely necessary for her to live her life as a man. A distinguished doctor examined Therese, finding that she was a kind of hermaphrodite, more male than female. This article highlights that the main theme of the autobiography is the necessity for Bruce to prove to himself and other people that, although he is not ”a complete man”, he is capable of managing everything that a man is expected to endure, and to do so with extraordinary courage. In this sense, Bruce exemplifies Bourdieu’s thesis that virility is a highly relational quality constructed before other men and against femininity for fear of the female potential inside man himself. While Bruce is physically weaker than other men, he compensa- tes through mental strength, acting in a consistently courageous manner. This, at least, is the image he wishes to project. The most serious threat to this image was his pregnancy, when he had been living as a man for about thirteen years. Bruce’s predicament was dire, but he was also alive to the possibilities of his unique situation and had the capacity to utilize them. His Chris- tian convictions, which grew stronger towards the end of his life, also played an important role. It is ironic and regrettable that his tombstone was engraved with his female initials, rather than his male initials, in an act that was certainly not in compliance with Bruce’s desires.

Keywords: hermaphrodite, images of man, autobiography

28 TFL 2013:3-4 OLLE WIDHE

SOM POJKAR GÅR OCH STÅR Läsning, maskulinitet och genre i Ossian Elgströms pojkböcker

… hain’t you ever read any books at all? tid i skolan eller hemmet och därför framställs (Mark Twain, Adventures of Huckleberry Finn)1 som en fiende värd djupt förakt.3 Att de poj- kar som finner sig till rätta i skolan tillskrivs I BÖCKERS SÄLLSKAP stereotypt omanliga egenskaper är onekligen Pojkbokens sunda pojkar tycker ofta upprik- centralt för iscensättningen av pojkskap och tigt illa om både skola och påtvingad läsning. pojkbegär i många pojkböcker. Samtidigt är Böcker är för veklingar och de riktiga äventyren det viktigt att uppmärksamma hur berättarens hägrar runt hörnet i den faktiska verkligheten. efterhandsperspektiv i Brobypojkarnas äventyr Ett av många exempel på en sådan inställning markerar en ambivalens till bokläsandet. En- till skola och läsning återfinns i berättarens ligt berättaren hänger Karl Erik över en ”rolig kontrastering mellan den atletiske Olle och bok”, när han har klarat av läxorna, och det plugghästen Karl Erik i inledningen av Gunnar är först till en ”början” som han blir djupt Örnulfs Brobypojkarnas äventyr (1921): föraktad eftersom han ”verkade” så klen och kraftlös. Längre fram i berättelsen blir det klart När Karl Erik klarat av läxorna satt han nästan att Karl Eriks spensliga kropp innehåller ”en alltid och hängde över någon rolig bok, medan stark och spänstig själ” som är värd beundran. Olle avskydde allt vad läsning hette. Han var Hjältarna från Karl Eriks roliga böcker visar sig en storväxt och stark pojke, som helst vistades inte bara fungera som förebildliga mönster för utomhus och ställde till allehanda spratt och de båda pojkarnas äventyrslust; hans beläsen- upptåg. I början hade han djupt föraktat den het och lärdom hjälper även till att lösa många lille plugghästen, som även de andra kamraterna av de utmaningar som deras äventyr ställer gärna retades med, därför att han verkade så dem inför.4 klen och kraftlös. Karl Erik höll sig därför mest Pojkbokens ambivalens till bokläsning för sig själv och höll sällskap med sina böcker.2 uppstår till någon del i genrens karakteristiska spänning mellan å ena sidan framställningen av Magnus Öhrn har pekat på att berättaren här en fysisk, aktiv och äventyrlig manlighet, och framställer Olle på ett positivt sätt, fostrad ge- å andra sidan en förment passiv och kontemp- nom sina upptåg i pojkarnas eget utomhuster- lativ mottagare utanför bokens pärmar: den ritorium, medan Karl Erik helst tillbringar sin läsande pojken. Med andra ord kan man säga

OLLE WIDHE TFL 29 att genren siktar mot att upprätta en kollektiv vuxna till följd av speciella omständigheter. I manlig solidaritet med sin läsare, en gemenskap dessa böcker dras pojkarna in i en äventyrlig som samspelar med både den läsande medel- vuxenvärld och måste utföra uppgifter som klasspojkens självbild och begär. Åtskilliga är de egentligen är för unga för. Det kan handla de pojkbokspojkar som inte nödvändigtvis äls- om att vara telegrafist på ett flygplan eller kar att gå i skolan, men som ändå avslöjar en strida mot upproriska stammar i kolonierna uppenbar kärlek till äventyrsboken som sådan. – uppgifter som låter pojkar anta en tillfällig Tillsammans med Örnulf, men också på vuxenidentitet och visa fram sin potentiella egen hand, publicerade Ossian Elgström flera manlighet i ett äventyrligt sammanhang. Den pojkböcker som skildrar pojkar med påfal- andra typen av pojkboksberättelse som Andræ lande beläsenhet i äventyrsbokens olika gen- urskiljer tilldrar sig i vardagsmiljö och skildrar rer. När karaktären Ossian och hans kamrater pojkar i gäng. Dessa böcker har sina rötter i de blir anfallna av en främmande hop ynglingar så kallade rackarungeberättelserna: de utspelar i Elgströms Spökfregatten (1928) möts gängens sig inte sällan i stadsmiljöer, skildrar livfulla anförare i ett speciellt samförstånd. De har läst pojkstreck och framställer mer vardagsbaserade samma äventyrsböcker, de kan sina sjörövar- manlighetsideal.6 romaner, vilket inger ”en hemlig respekt”.5 Andræs indelning är väletablerad i svensk Karaktärernas gemensamma läsarerfarenhet barnboksforskning och återfinns redan i Göte skapar en införståddhet mellan dem, men den Klingbergs Barnboken genom tiderna (1962). inbjuder också till en genrebaserad metakom- Där skiljs det på motsvarande sätt mellan å ena munikation mellan berättaren och en tänkt sidan den historiska äventyrsromanen som in- läsare utanför boken. I Elgströms och Örnulfs kluderar genrer som sjörövarromanen, indian- böcker alluderar karaktärerna till äventyrsgen- boken och krigsskildringen, samt å andra sidan ren genom att direkt eller indirekt nämna tex- den realistiska barnskildringen om skolbarn och ter som Skattkammarön, Fältskärns berättelser, rackarungar.7 I sin kartläggning av ett särskilt Texas Jack, Robinson Crusoe, Pieter Maritz, Det pojkland i svensk barn- och ungdomslitteratur grönmålade skeppet, Den flygande holländaren, är det främst den senare typen Öhrn är intres- Jomsvikingarnas saga och Den siste mohika- serad av. För Öhrn ger den vardagsrealistiska nen. Den här undersökningen kommer att pojkboken en bild av hur ett nytt geografiskt belysa betydelsen av denna beläsenhet i syfte område skrivs fram i litteraturen under 1800-ta- att problematisera samspelet mellan maskuli- let. Pojklandet i barn- och ungdomsboken är nitet och genre i Elgströms tidiga pojkböcker. den litterära gestaltningen av ett geografiskt och Avslutningsvis kommer jag också att peka på socialt rum, där pojkar kan utveckla sin egen hur hans böcker både synliggör och förstärker kultur utanför hemmets och skolans väggar. en viktig aspekt i pojkbokens iscensättning av Konstruktionen av pojkars maskulinitet sker maskulinitet mer generellt. i ett avståndstagande från hemmets kvinnliga Såväl genre- som maskulinitetsperspektiv är sfär och skolans omanliga pluggande.8 Med av naturliga skäl framträdande i den svenska en träffande formulering hävdar Örn i samma pojkboksforskningen. I sin genomgång av ut- artikel att pojkarnas sjörövarlek i Sigfrid Wie- givningen på B. Wahlströms förlag mellan åren selgrens ”Sjörövarna” (1882) inte bara visar på 1914 och 1944 finner Marika Andræ att pojk- länken mellan pojklandet och klassiska pojk- böckerna går att dela in i två olika huvudtyper. boksmotiv, utan också blottlägger ”en intertex- Den första och vanligaste är äventyrsberättel- tuell rundgång som är vanlig i skildringarna av sen, som låter unga huvudpersoner agera som pojklandet, det vill säga pojkbokshjältar leker

30 TFL 2013:3-4 pojkbokshjältar”.9 Därmed öppnar han på sam- enter with kindly sympathy into the regions of ma gång indirekt för det ämne som ska intres- fun, let me seriously advise him to shut my book sera oss här: motivet med den läsande pojken and put it away. It is not meant for him.12 och läsandets betydelse för konstruktionen av maskulinitet.10 Det var emellertid med Mark Twains The Ad- ventures of Tom Sawyer (1876) och Adventures LÄSAREN SOM POJKBOKSHJÄLTE of Huckleberry Finn (1884) som den bokläsande I västerlandets litteratur återfinns urtypen för vardagshjälten på allvar skrevs in som en forma- den (o)manliga läsaren i Cervantes Saavedras tiv referens i pojkboksgenren. Tom Sawyer är Don Quijote de la Mancha (1605). Don Quijotes medelklasspojken som inte trivs något vidare i fantasifulla äventyr, hans energiska kamp mot skolan, men som ändå läst ett iögonfallande an- jättar och trotsiga försök att vinna den väna tal klassiska äventyrsböcker och däribland också prinsessan Dulcinea, är följden av ett omåttligt Don Quijote.13 Tom Sawyer och Huckleberry läsande. Ursprungligen var Cervantes Don Qui- Finn har beskrivits som två av de mest inflytel- jote inte en bok som riktade sig till yngre läsare, serika och nyskapande av de tidiga rackarunge­ men vid 1700-talets slut började den ges ut i berättelserna.14 Som Gillian Avery påpekar är upplagor bearbetade för unga. I svensk barn- dessa böcker speciella i genren eftersom de, på boksutgivning återfinns flera illustrerade utgåvor ett helt annat sätt än föregångarna, intar ett för ungdom under 1800-talet andra hälft.11 Don barnperspektiv och framställer pojkarna som Quijote blev på så sätt en viktig del av barn- och ouppfostrade, anarkistiska och våldsamma. ungdomslitteraturen även om den bokläsande Hon lyfter också fram hur romanernas pojkka- hjälten skulle skrivas fram som en mer entydigt raktärer inspireras till fantasier och lekar av en positiv mönsterkaraktär i flera andra pojkböcker ansenlig mängd läsning. Därmed omsätter be- vid denna tid. Särskilt viktig är Robert Michael rättelserna ett manlighetsideal som avviker från Ballantynes The Coral Island (1858), som gavs de amerikanska föregångarnas framställning av ut på svenska med titeln Korallön. Berättelse för en hårdhudad och praktisk manlighet som in i ungdom (1925). Liksom i Örnulfs Brobypojkar- det längsta skyr onödiga böcker.15 nas äventyr klarar sig de skeppsbrutna pojkarna Twains båda böcker utspelar sig i den fiktiva i denna robinsonad mycket tack vara den beläste staden S:t Petersburg i Mississippidalen vid ti- pojken Jack, som också framstår som en iscen- den strax före det amerikanska inbördeskriget. sättning av ideal pojkmaskulinitet: uppslagsrik För de livfulla pojkarna i S:t Petersburg utgör och kunnig, modig och munter, lojal och ret- böckernas äventyrsberättelser en inspiration till sam. Ballantynes bok är intressant i samman- såväl fantasier som lek och det är uppenbart hanget även på grund av dess explicita inbjudan att Tom Sawyers stora beläsenhet varken gör till en specifik manlig solidaritet mellan pojkar honom omanlig eller värd kamraternas förakt. (och pojkaktiga män) i bokens förord: Tvärtom kan man hävda att hans bokläsning bildar en viktig del i det som bland andra With the memory of my boyish feelings strong Ulla Lundqvist har kallats tjuvpojksmönst- upon me, I present my book specially to boys, in ret: upproret mot vuxenvärldens inrutade the earnest hope that they may derive valuable disciplinering.16 I de fantasier och lekar som information, much pleasure, great profit, and äventyrsboksläsningen inspirerar till skapas ett unbounded amusement from its pages./ One rum för pojkarnas identitetskonstruktion som word more. If there is any boy or man who loves står som ett alternativ till hemmet och skolan. to be melancholy and morose, and who cannot I Twains båda pojkböcker ligger äventyrsläs-

OLLE WIDHE TFL 31 ningen kort sagt i linje med den frigörelse och Elgström understryker bokens tokroliga men det etablerande av självständighet i förhållande ändå realistiska framställning, samtidigt som till andras vilja som det borgerliga manlighets- han indirekt skriver fram ett barnboksideal projektet traditionellt bär upp.17 långt ifrån de i pojkboken vid den här tiden så vanligt förekommande äventyren i exotiska ELGSTRÖM OCH DEN HEGEMONISKA miljöer. Istället pekar han gillande på Holbergs MASKULINITETENS SCHEMA förmåga att levandegöra barnen, precis som de På Lars Hökerbergs förlag och i samarbete ”gå och stå”, när de äter sin gröt, leker sina le- med Örnulf gav Elgström ut sina två första kar, gör sina rackartyg och slåss. Elgström ger skönlitterära pojkböcker, Erövringen av staden en anvisning om att barnlitteraturen varken Babylon (1926) och Det stora sjöslaget (1927). I behöver framställa barnen som väluppfostrade en samtida recension håller Gurli Linder för mönster eller storslagna äventyrare, utan sna- troligt att Elgström är ”den borne strategen” i rare bör skildra spänningen i deras vardagliga deras samarbete.18 Att så är fallet pekar också samvaro. I förordet används ord som ”barnen” böckernas tydliga anknytning till Elgströms och ”ungarna” vilket antyder en mer allmän egen biografi mot. De utspelar sig till stor del barndomsuppfattning som inte begränsar sig i Limhamn, huvudpersonen heter Ossian Elg- till pojkar. Här skiljer Elgström sig från för- ström och har två systrar som heter Anna och fattare som Ballantyne och Twain. Pojkar och Elsa respektive två bröder som heter Ove och manliga hjältar dominerar visserligen i hans Torsten, fadern arbetar som disponent och så pojkböcker, men i dem återfinns också ett mer vidare – allt överensstämmande med Elgströms inkluderande barnperspektiv som utvecklas yt- egen uppväxt. I snabb följd gav han sedan på terligare i de senare barnböckerna. egen hand ut ytterligare två liknande böcker Ett barnboksideal där barnen får leva rövare på Bonniers förlag, Kämparna på Borgen Kraak kommer Elgström till stora delar att realisera (1927) och den redan nämnda Spökfregatten. med de fyra pojkböckerna från 1920-talets I ett förord till Disa Holbergs Barnungar mitt, som utan att tänja på gränserna för det (1924) poängterar Elgström att barnböcker allt- sannolika tilldrar sig i en realistiskt hållen för sällan har humor. Frågan är om man här vardagsmiljö och skildrar barns lekfulla ge- kan se ett mindre program för ett barnboksskri- menskap. Dessa böcker skildrar hur pojkar vande som han förverkligade i sina pojkböcker: och flickor från olika samhällsklasser leker krig tillsammans – mot disponentbarnen står arbe- Barnböcker äro alltför sällan roliga, men denna tarbarnen. Men som barnboksförfattare lovade – sedan Tom Sawyers dagar har väl knappast en han inte helt bort sig åt den vardagsrealistiska bok skrivits, som givit oss barnen precis som de pojkboken. Även om både Hökerbergs och gå och stå. Ja, ännu bättre, ingen av de otaliga Bonniers lanserade Elgströms krigsleksböcker urkomiska situationer, av vilka boken vimlar, som pojkböcker, och tidningarna recenserade verkar uppkonstruerad. Lugnt, liksom utan att dem som sådana, menade Elgström själv i ett veta hur roligt hon skriver, rullar författarinnan brev till förlaget att Kämparna på borgen Kraak upp den ena scenen tokroligare än den andra. var skriven för att kunna läsas också av flickor.20 Och ungarna leva rövare, slåss, äta havregryn, I sina senare barnböcker visar han också sin skjuta kanon och genomgå andra ledsamheter utpräglade känsla för genrer genom att närma och sorger i ett kör utan att ett ögonblick tycka sig Lewis Carroll-liknande nonsens i Pigan att det är något märkvärdigt vad de än äro Karlsson (1929), Jules Verne-inspirerad science med om.19 fiction iUnder meteorernas trumeld (1932), och

32 TFL 2013:3-4 Frank Baumfärgad fantasy i Tuj och Pet och ett inflytande på svensk pojkboksforskning.25 månen (1934). I sitt förord till Barnungar är det Överföringen av Connells begrepp till lit- emellertid inte Alice i Alice i underlandet (1865), teraturanalytiska sammanhang är emellertid Axel i Resan till jordens medelpunkt (1864) eller inte helt oproblematisk. Som Rolf Romøren Dorothy i Trollkarlen från Oz (1900) som ställs och John Stephens påminner om är en fiktiv fram som förebilder. Det är pojkbokskaraktä- text inte detsamma som det verkliga livet och ren Tom Sawyer. författaren ingen sociolog i vetenskaplig me- På ett allmänt plan ligger Twains vardags- ning: ”fiction lays out a constructed view of realistiska skildringar av livliga och otyglade experience, and requires as much attention to pojkars liv i en nordamerikansk småstad nära the processes of construction as to the repre- Elgströms tidiga pojkböcker. Särskilt i sitt sätt sented content”.26 I första hand behöver man att omsätta ett pojkideal som inte skyr onödiga uppmärksamma, menar de vidare, hur rela- böcker, utan som istället låter bokläsningen ut- tionerna mellan karaktärerna framställs, syn- göra ett centralt inslag, framstår han som en vinkeln, fokaliseringen och intertextualiteten viktig föregångare. Men det som gör Elgströms – aspekter som samtliga är viktiga för textens och Örnulfs böcker genrehistoriskt intressanta konstruktion av hegemonisk maskulinitet. är att de utvidgar detta motiv och låter det I förhållande till de pojkböcker som be- strukturera hela handlingsförloppet – eller handlas här framstår dialogen mellan texter med Eva von Zweigbergks ord om Kämparna som särskilt betydelsefull för den hegemoniska på borgen Kraak och Spökfregatten: böckerna maskulinitetens koncipiering. Karaktärer- handlar rakt igenom om ”en vild syskonskara nas läsning i Elgströms och Örnulfs böcker som förläst sig på korstågsriddarromantik, bara frammanar konkreta mönster för den ideale för att slåss med likasinnade fiender”.21 mannen, exempelvis Karl XII genom aktualise- Med utgångspunkt i Raewyn Connells ofta ringen av Esaias Tegnérs dikt eller Hjortdöda- anförda begrepp kan man säga att karaktärernas ren genom aktualiseringen av James Fenimore läsning aktualiserar stereotypa föreställningar Coopers indianbok med samma namn.27 I an- om hegemonisk maskulinitet mot vilka deras be- slutning till Romøren och Stephens kan man gär kan riktas. Med hegemonisk maskulinitet säga att den hegemoniska maskuliniteten fram- menade Connell ursprungligen en historiskt manas som ett schema som formar läsarens föränderlig konfiguration av genuspraktiker uppfattning om karaktärens egenskaper och som ger det för tillfället accepterade svaret på relationer: frågan om patriarkatets legitimitet.22 Hon har också i ett senare skede, med ett något annor- Hegemonic masculinity tends to be evoked as a lunda ordval, preciserat den till ”the pattern of schema, shaping what a character is like, how he practice (i.e., things done, not just a set of role behaves and how he interacts with other charac- expectations or an identity) that allowed men’s ters. Only a couple of elements of the schema dominance over women to continue”.23 När need be adduced for readers to instantiate the Torbjörn Forslid i ett litteraturvetenskapligt whole schema, because audiences recognize it sammanhang övertar Connells sociologiska be- from other texts – other novels, magazines, TV grepp väljer han att mer avgränsat konkretisera soaps, Hollywood films, and the like.28 det som ”den idealbild av mannen som domi- nerar och förmedlas i ett visst samhälle”.24 Det Med begreppet schema går det bland annat är också framförallt i denna form som föreställ- att beskriva hur läsningen av en text genom ningen om hegemonisk maskulinitet har haft igenkännbara markörer inbjuder läsaren att

OLLE WIDHE TFL 33 upprätta kombinationer av egenskaper hos empel återfinns i den scen då de lekande bar- karaktärerna. Endast ett begränsat antal mar- nen finner det mystiskt övergivna fartygsvrak körer kan frammana ett schema av egenskaper med grönmålad hytt som handlingen i Spök- och attribut som samtidigt ställs fram som fregatten sedan ska komma att utspela sig runt: maskulina ideal. Ett sådant schema kan inne- fatta exempelvis en kombination av egenskaper En kort trappa ledde ned till dörröppningen, som fysisk styrka, fosterlandskärlek och krigisk själva dörren var avlyft från sina hakar och då tapperhet medan ett annat kan betona fysisk riddare Josef, vilken alltjämt höll sig i spetsen, styrka, solidaritet och livsvisdom. Det innebär stack näsan in i hytten utbrast han med förnöjd att läsaren genom berättelsens aktualisering av stämma: – Precis som det skall vara på ett exempelvis Robert Louis Stevensons Skattkam- ordentligt sjörövarfartyg, titta bara, det är precis marön (1883) inbjuds att dra paralleller till en som i boken om det ”grönmålade skeppet”. tidigare läsning och utifrån en enskild situation De andra trängde sig på för att se, ja min- upprätta ett större schema av egenskaper i rela- sann, på det ohyvlade bordet i hyttens mitt stod tion till den unge Jim Hawkings äventyr bland ett geneverkrus i röd lera och bredvid detsamma pirater. Det betyder också att det inte endast låg en rostig knallhattpistol. finns ett maskulint schema, utan att det kan – Det är säkert rom i den från Jamaika, sade anta skilda former och upprätta olika historiskt Ove vördnadsfullt och stack sin trubbiga näsa föränderliga relationer i förhållande till läsaren ned i buteljmynningen. och dennes referenser.29 – ”Femton man på den dödes kista och en Det är viktigt att notera hur den här åsyf- flaska rom”, replikerade barden Anna, för vilken tade dialogen mellan texter kan befinna sig på Skattkammarön icke var någon hemlighet.32 olika nivåer. På intertextuell nivå iscensätter Elgström och Örnulf den hegemoniska mas- I denna passage återfinns allusioner till två kulinitetens schema genom att pojkarnas lek kända sjöromaner, dels Robert Leigthons The aktualiserar tydligt lokaliserbara citat eller allu- Green Painted Ship (1905), som kom ut i svensk sioner, som exempelvis den redan nämnde vita översättning med titeln Det grönmålade skeppet men indianfostrade Hjortdödaren. På genreni- (1910), dels Stevensons klassiker som getts ut i vå iscensätts schemat genom att pojkarna i sina otaliga upplagor sedan första översättningen till lekar ansluter sig mer allmänt till genrer som svenska med titeln Den underbara Skattkam- exempelvis indianboken eller sjöromanen.30 mar-ön (1887). När Josef tittar in i den grön- Det senare förhållandet uppenbaras av att målade hytten börjar han tänkta på Leigthons både Det stora sjöslaget och Spökfregatten expli- roman, och uppenbarligen spelar Spökfregatten cit ansluter till sjöromanen, en äventyrsgenre här med en sjörövarkliché som innehåller både som helt eller delvis utspelar sig på sjön och rombuteljer och pistoler på ohyvlade bord. Bar- vars ursprung brukar föras tillbaka till Cooper den Anna som citerar piraternas sång intar en och Frederick Marryat.31 Genretillhörigheten särskild ställning i Elgströms böcker och visar signaleras redan i böckernas titlar och därmed på ett mer inkluderande barndomsperspektiv förefaller de på ett omedelbart sätt ansluta sig som är värt att uppmärksamma. Till skillnad till en rik tradition av pojkböcker. Men det från många andra flickkaraktärer som gråter, som gör dialogen med sjöromanen speciell i är rädda, fryser och vill hem accepteras hon av Elgströms och Örnulfs fall är att den på båda pojkgemenskapen. I viss utsträckning bejakar nivåerna görs närvarande genom de lekande hon det maskulina schema som allusionerna barnens referenser till sin egen läsning. Ett ex- till de manliga förebilderna aktualiserar, sam-

34 TFL 2013:3-4 tidigt som hennes roll också är att som bard Den värd av äventyrliga resor, heroism, över- dokumentera vad som sker och sköta trossen.33 levnad, mod, gentlemannaideal och plikt som Passagen med det grönmålade skeppet visar generellt iscensätts i sjöromanen som genre flä- hur de intertextuella referenserna samspelar tas då samman med skildringen av pojkarnas med sjöromanens genrekonventioner och lekfulla kraft- och slagfärdighet.37 Men denna etablerar en metakommunikation med läsa- föreställning om hegemoniska ideal kopp- ren. Istället för att helt och hållet skriva in sig las också till föreställningen om den läsande i sjöromanen som genre synliggör berättelsen pojken. Lika respektingivande som någonsin sjöromanens genrekonventioner. Snart hittar ett våldsamt svärdshugg tycks kunskapen om barnen både fler leksaksvapen och en sjörö- äventyrsgenrens underhållande sjörövarroma- varflagga, och det går upp för dem att andra ner vara. barn tidigare har lekt sjörövare på samma plats. I de fall läsaren uppfattar den främmande Krigsleken mellan riddarna och sjörövarna, pojkens ”bulerianer” som en felsägning av striden om vem som ska råda över skeppet, ”buckanjärer”, det vill säga benämningen på de blir sedan handlingens motor under de kom- karibiska sjörövare som bland annat återfinns mande sidorna. Mitt under striden frågar de i Skattkammarön, upprättar Spökfregatten även främmande barnens anförare Josef vad han och en metakommunikation över karaktärernas hans kamrater har att göra på skeppet och får huvuden. Det pekar på att skildringen av poj- följande svar: karnas lekfulla iscensättning av äventyrsgenrens konventioner samtidigt är att uppfatta som en – Vad vi ha här att göra? genmälte riddare transponering av maskulinitetens schema, det Josef, det är ju vårat fartyg. vill säga av äventyrshjältarnas hjältedåd som – Erat fartyg, hånade den främmande de återfinns i de specifika ursprungstexterna anföraren, hör på den där dumma killen, vårat och i genren som helhet. Transponeringen fartyg säjer han, kom och låt dom få känna på blir en av konsekvenserna av att barnen endast va det vill säja att äga ett eget fartyg! Framåt, genom fantasi och lek iscensätter den hegemo- bulerianer! niska maskulinitetens dominanta position och ”Det är tydligen en herre, som kan sina därmed ställer den i ett nytt vardagligt sam- sjörövarromaner”, tänkte riddare Josef icke utan manhang. Den hegemoniska maskulinitetens en hemlig respekt och måttade ett våldsamt schema skrivs annorlunda uttryckt fram med svärdshugg mot den anstormande hövdingen.34 parodin som grepp.

De med varandra stridande pojkarna är av GENRE, PARODI, MASKULINITET allt att döma belästa i samma typ av äventyrs- Transtextualiteten låter hjältedåden från läs- böcker och avslöjar en införståddhet i genren ningen utgöra ett mönster för leken och etable- som ramar in situationen – som noterades in- rar den hegemoniska maskulinitetens schema. ledningsvis känner de ”sina sjörövarromaner”. Liksom Twain ger Elgström och Örnulf där- Den transtextuella relationen är här av stor be- med plats för bokläsaren och låter beläsenheten tydelse för den genuskonfiguration som texten formeras till ett viktigt ideal. Men det är inte iscensätter.35 Med Romøren och Stephens kan enbart genom pojkarnas referenser till sin egen man säga att karaktärernas beteenden, attri- läsning som äventyrsberättelsens konventioner but och tankar driver läsaren att framkalla ett aktualiseras. På flera ställen jämför berättaren schema för hegemonisk maskulinitet i relation det som sker med olika äventyrsberättelser och till sina tidigare läsningar av sjörövarromaner.36 hjältar, exempelvis när en pojke ”skuggade

OLLE WIDHE TFL 35 med handen för ögonen, såsom indianerna Annas kommentar pekar mot den genre- brukar göra i äventyrsböckerna” eller när en medvetenhet som är kännetecknande för Elg- annan pojke ”kommenderade lika kraftigt och ströms samtliga barnböcker. Ändå kan man befallande som någonsin Karl X Gustaf i Fält- inte säga att den mer vardagligt hållna skild- skärens berättelser”.38 Det är tydligt att berät- ringen av barnens lek fungerar som avstamp taren i allra högsta grad söker upprätta samma för ett händelseförlopp av äventyrligare slag på band i relation till läsaren som hans karaktärer samma sätt som i Tom Sawyer eller Huckleberry sinsemellan. Metakommunikationen inbjuder Finn. Spökfregatten är inte någon bok med ”fa- läsaren att vara uppmärksam på hur spelet med rofyllda situationer som avlöser varandra slag i genrekonventioner formar själva berättelsen, slag”, som Stefan Mählqvist uttrycker det i sitt samtidigt som den inbjuder till en maskulin försök att ringa in äventyrsskildringens främsta solidaritet där införståddhet i äventyrliga böck- kännetecken.42 Det mer klassiskt äventyrliga er befordras. avsnitt som handlar om barnens mellanha- I sin genreorienterade översikt ­Barnboken vande med smugglarna sträcker sig endast över ­genom tiderna håller Klingberg som vi inled- två av bokens tretton kapitel. Om man ser till ningsvis såg isär den historiska äventyrsroma- boken som helhet utgör avsnittets farofyllda si- nen och den vardagsrealistiska barnskildringen. tuationer därmed en genreparodisk utvikning Som Klingberg nämner är det emellertid inte snarare än en motor som driver handlingsför- alltid helt lätt att skilja dessa åt och som ett loppet framåt. exempel nämner han Twains Tom Sawyer. Med Den redan nämnda kommentar som Anna det menar han att den är en typisk rackarunge- fäller om bokens äventyrliga vändning är under bok, med vardagliga skol- och lekskildringar sådana förhållanden att betrakta som en lekfull som fungerat som förebild för många efter- signal som ingår i det fortlöpande spelet med följande författare, samtidigt som den också läsarens genreförväntningar. När smugglarna handlar om farliga mellanhavanden med lämpar av barnen i grottan tolkar riddare Josef brottslingar.39 Andræ noterar på motsvarande följdriktigt situationen i äventyrsberättelsens sätt hur genrerna blandas och menar att kon- ljus och mumlar ”vördnadsfullt” att det är ”en sekventa vardagsskildringar är relativt sällsynta riktig sjörövargrotta” – ett lekfullt påpekande i de pojkböcker från den första hälften av som ytterligare förstärker intrycket av att be- 1900-talet som ingår i hennes undersökning. rättelsen här, liksom tidigare, iscensätter ett Oftast övergår pojkböckernas vardagsepisoder spel med äventyrsgenren snarare än entydigt i mer typiska äventyrsskildringar.40 uppgår i den.43 Ingen av Elgströms fyra krigsleksskildringar Sjöromanen som genre utgör alltså en övergår i ett äventyr av det slag som Klingberg utgångspunkt för den övergripande kom- och Andræ syftar på. I slutet av Spökfregatten positionen i Spökfregatten. I avslutningen förvandlas visserligen skildringen av barn- spelar berättaren extra livligt med element ur gängens äventyrliga lek till en berättelse om äventyrsbokens genrerepertoar (smugglare, hur barnens båt börjar driva och de dras in i skottlossning, sjörövargrotta) och formar med en smuggelhistoria med tillhörande båtjakt, ironiska övertoner handlingsförloppet enligt skottlossning och genretypiska smuggelgrotta sjöromanens mönster. I sammanhanget kan – något som också konstateras av barden Anna man peka på att Robert Leigthons The Haun- som utbrister att de får vara med om ”ett rik- ted Ship. A Tale of the Devon Smugglers (1903), tigt äventyr” som påminner om en ”äventyrs- i svensk översättning Spökskeppet (1905), inte roman ur Allers”.41 bara innehåller ett smuggelmotiv utan också

36 TFL 2013:3-4 kan ha inspirerat Elgström till titeln på den bete sig, än mot det hegemoniska schema som egna boken. Men Spökfregatten leder sannolikt etableras av de parodierade äventyrsroma- också läsarens tankar i riktning mot den mer nerna. I Tom Sawyer upprättas en motsvarande kände Marryats The Phantom Ship (1839), som kontrast i konflikten mellan å ena sidan den i den svenska barnboksutgivningen kom att få ostyrige men levnadsglade och uppslagsrike namnet Den flygande holländaren (1872) och Tom Sawyer, som inte är de vuxna till lags, som också omtalas explicit i boken.44 samt å andra sidan den välartade men inställ- Metakommunikationen synliggör hur Elg- samme och förvekligade brodern Sid Sawyer, ströms egen text förhåller sig parodiskt till som gör allt för att framstå som ett ljus i de äventyrsböckernas genrekonventioner. Men vuxnas ögon. I förlängningen visar sig Sids in- det betyder inte att hans texter entydigt för- ställning inte bara vara förlorarens, hans karak- löjligar eller kritiserar de berättelsemönster el- tärsdrag fungerar också som ett motexempel i ler motiv ur äventyrsgenren som fortlöpande berättelsens konstruktion av ideal manlighet.47 sätts i spel. Parodi behöver inte uppfattas som Den form av ideal manlighet som Toms ett stilgrepp vilket i första hand polemiserar äventyrsböcker bär upp står i skarp kontrast mot den parodierade texten eller genren (och till de mansbilder som återfinns hos det var- i förlängningen mot texternas eller genrens dagliga samhällets män, lärare och präster, iscensättning av exempelvis en ideal manlig- lömska mördare och fyllon. Leken skapar inte het). Elgströms parodierande grepp består bara ett rum som hjälper pojkarna att stå emot snarare i att den imiterar en distinkt stil och det tryck tillvaron i den fiktiva staden St. Pe- urskiljbara motiv i en tidigare text eller tradi- tersburg utsätter dem för, utan etablerar också tion av texter för att uppnå vad Margaret A. en alternativ manlighet som betonar den egna Rose kallar en komisk effekt.45 Inriktningen viljans autonomi. Här har den foglige och till på komiska effekter innebär emellertid inte att auktoriteter inställsamme Sid inte mycket att hans genreparodier är ideologiskt oskyldiga. I hämta. sammanhanget för denna undersökning gör Något liknande kan sägas om Elgströms, i Simon Dentith en viktig observation när han flera betydelser, lekfulla dialog med äventyrs- menar att många parodier inte polemiserar böckerna som genre. I hans tidiga pojkböcker mot den föregående text som parodieras utan är det svårt att finna någon allvarsam kritik av mot omvärldens värderingar.46 I sådana fall de äventyrsböcker som aktualiseras i de lekande riktar det parodiska greppet sin kritik mot det barnens läsning eller av berättarens allusioner. normsystem och den samtid som författaren Genom sina krigslekar ställer sig karaktärerna i (och läsaren) befinner sig i, snarare än mot den ett parodiskt förhållande till äventyrsböckernas parodierade text eller tradition av texter som hjältar, utan att dessa förlöjligas. Därmed ska- aktualiseras i läsningen. par berättelsen ett rum för de lekande barnens Twains parodierande skildring av krigslek egen vilja och upprättar en både vardagsrealis- kan med fördel beskrivas i ett sådant perspektiv. tisk och subjektiv gemenskap, som fortlever i Den placerar uttryckligen pojkarnas fantasier stort sett utan den mer fantasilösa vuxenvärl- och lekar i motsatsställning till de barn- och dens inblandning. barndomsuppfattningar som återfinns hos Dialogen mellan den för äventyrsgenren de vuxna i deras omgivning. Det betyder att typiska skattkammargrottan i Stevensons skildringen av Tom Sawyers krigslek lanserar Skattkammarön och Elgströms Spökfregatten ett alternativt ideal som mer polemiserar mot upprättas också i illustrationerna. Här har vi samhällets uppfattningar om hur pojkar bör ytterligare ett exempel på att det parodiska

OLLE WIDHE TFL 37 greppet inte nödvändigtvis behöver ta sin ut- noveller ursprungligen var kasserade skämt- gångspunkt i ett ogillande eller förkastande teckningar.48 Även i barnböckerna samverkar av en föregångare, utan snarare kan uppfattas illustrationerna ofta på ett intimt sätt med det som en imitation och transponering av en äldre litterära berättandet i olika avseenden. Det kan beundrad text eller tradition av texter. Greppet gälla illustrationernas fokalisering i upprättan- inbjuder till en liknande införståddhet mel- det av ett barnperspektiv, men också dialogen lan berättaren och den tänkte läsaren som den med andra illustratörer som George Roux och mellan karaktärerna. hans skattkammargrotta. Ännu ett prov på hur Elgström arbetade både som barnboksför- Elgström i en sådan vidgad mening aktualise- fattare och barnboksillustratör, samtidigt som rar andra texter finner läsaren i allusionen till han hade etablerat sig som bildkonstnär. Pon- Antoine Alphonse Montforts målning Adieux tus Kyander har poängterat att det hela ­tiden de Napoléon i Spökfregatten. finns en nära relation mellan ord och bild Allusionen upprättar en relation mellan i Elgströms skapande. Ett förhållande som Josefs avsked från sina vänner och Napoleons belyser hur de olika uttrycken korsbefruktar avsked från det kejserliga gardet. Frändskapet varandra är, menar Kyander, att flera av hans återfinns redan i de två bildernas övergripande

Jim Hawkins, i den svenska översättningen av Robert Louis Stevensons Den underbara Skattkammar-ön (1887), och rid­dare Josef, i Ossian Elgströms Spökfregatten (1928), upptäcker var sin sjörövargrotta. Illustration av ­George Roux, s. 226, respektive Ossian Elgström, s. 113, © Ossian Elgström.

38 TFL 2013:3-4 komposition av linjer och vinklar. Bägge avske- Möjligen har under nedskrivandet av överläm- den sker med det egna hemmet och dess fönster ningshögtidligheterna ett dunkelt minne av den som fond, där flaggan har en central placering berömda tavlan av Napoleon tar avsked av sitt som ramar in och styr betraktarens blick mot garde innan avfärden till S:t Helena föresvävat bildens huvudpersoner. Men också i detaljer barden, ty på den blyertsskiss, som åtföljer som de sörjande soldaternas kroppshållning bardens manuskript, ser man riddare Josef respektive fanstångens toppemblem­ ser man räcka sin hand åt den djupt rörde Itzig vilken en tydlig överensstämmelse. Att den senare tacksamt kysser densamma, men så gick det inte kan betraktas som en imitation av den förra till i verkligheten.49 antyds också av berättarens kommentar till handlingsförloppet. Den infogade illustratio- Även om berättaren oavsiktligt tycks blanda nen framställs inom bokens fiktionsvärld som ihop S:t Helena med Elba ger parallellen till skissad av barden Anna, riddare Josefs konst- den kejserliga fältherren nya betydelser åt närligt begåvande syster, som enligt berättaren pojkarnas vardagliga lek. Den ges inte bara en skildrar händelsen i sin anteckningsbok: aura av den klassiska modernitetens heroiska manlighet, utan förstärker också berättelsens

Napoleons avsked från det kejserliga gardet vid slottet Fontainebleau och riddare Josefs avsked från det polska gardet utanför hemmet, borgen Kraak, i Limhamn . Detalj ur Antoine Alphonse Montforts målning Adieux de Napoléon­ från tidigt 1800-tal respektive illustration av Ossian Elgström ur Spökfregatten, s. 15, © Ossian Elgström.

OLLE WIDHE TFL 39 uppsluppet muntra gestaltning av lek. Men märksamhet. Den komiska effekt som hon me- lika viktigt är att berättaren dementerar bly- nar är konstituerande för parodin uppstår när ertsskissens sanningshalt. Det var inte så det läsaren blir medveten om en kongruens dem gick till i verkligheten, skriver han och fort- emellan. Många gånger handlar kongruensen sätter lite längre fram: ”ingen av generalerna om en kontrastering mellan högt och lågt, grät”. För läsaren blir illustrationen därmed seriöst och absurt, fromt och vanartigt och så att uppfatta som en subjektiv skildring av si- vidare.52 I Elgströms och Örnulfs fall är det ofta tuationen, färgad av den tidigare målningen. det stora äventyret och de stora männen som Skildringen perforeras när berättaren pekar ut kontrasteras mot något som gärna uppfattats den som ett falsarium och en konstruktion, det som långt obetydligare: barnens lek och de vill säga synliggör den som en fiktion. Greppet vardagliga bekymmer som följer på den. Al- har en komisk effekt och framhäver berättel- lusionen till Montforts målning exploaterar en sens parodierande stilläge. Men den är också sådan kontrast. Mot kejsar Napoleons avsked och framför allt en del av den metakommu- till det egna gardet vid det magnifika slottet nikation som berättaren konsekvent upprättar Fontainbleu står den lekande odygdspåsen Os- med läsaren och som fokuserar pojkarnas (och sian, utklädd till riddare Josef och tar avsked i förlängningen också läsarens egen) relation från sina kamrater framför det egna huset i till de manliga förebilderna. Limhamn. Som George L. Mosse pekar på har före- Elgströms tidiga pojkböcker skildrar kam- ställningen om Napoleon en central plats i den ratgäng och tilldrar sig huvudsakligen i en konstruktion av en modern militärisk masku- vardaglig närmiljö där också flickor ges visst linitet som tar form efter den franska revolu- utrymme. Men även om böckerna därmed tionen och kulminerar med Napoleonkrigen iscensätter en mer vardagsbaserad verklighet, under 1800-talets första hälft.50 I Elgströms och samspelar böckerna genom den starka trans- Örnulfs krigsleksskildringar framstår Napoleon textualiteten med berättelser av mer äventyrlig följdriktigt som materialiseringen av en fram- karaktär. De kan med andra ord beskrivas som gångsrik och aktningsvärd fältherre.51 Liksom hybrider mellan den vardagsrealistiska fram- allusionerna till andra texter ur äventyrsgenren ställningen och äventyrsskildringen; något som kan man säga att föreställningen om Napoleon inte innebär att den förra på ett genretypiskt frammanar den hegemoniska maskulinite- vis fungerar som ett avstamp för den senare tens schema på ett sätt som formar läsarens i Klingbergs eller Andræs mening. Det som uppfattning av karaktärerna, deras begär och sker är att den vardagligt hållna, realistiska beteenden. Genom den explicita imitationen lekskildringen konsekvent upprättar ett paro- tillskrivs den vardagliga leken en storslagenhet diskt och metakommunikativt förhållande till samtidigt som pojkarna och Anna skrivs fram äventyrsgenren. som bildade och belästa medelklassbarn. Man kan säga att parodins metakom- Men i förhållande till läsaren iscensätter munikativa funktion är att upprätta såväl en illustrationen samtidigt en transponering av solidaritet med läsaren som ett autonomt ut- detta schema, det vill säga av de föreställningar rymme i den mer eller mindre genomreglerade om Napoleons hjältedåd och krigiska manlig- verklighet som erbjuds av de vuxna (både i het som frammanas av allusionen till Mont- och utanför fiktionsvärlden). Relationen till forts målning. Rose menar att parodin är ett äventyrsböckerna aktualiserar ett hegemoniskt sätt att ställa både den parodierande och den schema som bär militäriska och strikt genusko- parodierade texten i centrum för läsarens upp- dade mansideal. Men den Elgströmska parodin

40 TFL 2013:3-4 transponerar detta schema till ett ideal om en tyrsboken på genrenivå. Ett av de mer entydiga pojk- och barngemenskap som är livfull, beläst exemplen på detta är kapitlet ”Spökskeppet”, och slagfärdig, äventyrlig, kamratlig och täv- där vad som ser ut att vara en stor tremastare lingsinriktad, där vuxenvärldens krav på sans närmar sig pojkarnas egen båt som en hägring och underkastelse kan hållas på ett relativt be- genom dimman.56 Här knyter Örnulfs berät- hörigt avstånd. telse an till den tradition av sjöromaner efter Marryat som också Elgströms Spökfregatten AVSLUTNING: RENT SPEL aktualiserar på olika vis. Den stora skillnaden När Olle och Karl Erik i Örnulfs Brobypoj- mellan dem är att den senare genom sitt sätt karnas äventyr smyger ombord på skeppet att metakommunicera oavbrutet synliggör be- Albatross för att ta sig från Göteborg ut i vida rättelsens relation till sjöromanen som genre världen är det för att uppleva äventyren de ti- samtidigt som den upprättar ett parodierande digare läst om i böckerna. Läsningens betydelse förhållningssätt. framgår av berättarens inkännande redogörelse Jämförelsen antyder att det finns en grund- för hur Olle, som inte är ”så värst förtjust i sko- läggande likhet mellan Brobypojkarnas äventyr lan”, efter att ha lärt känna sin nya kamrat tagit och Spökfregatten. För även om den förra ge- till sig pojkböckernas evangelium. Berättelsen staltar pojkarnas inom fiktionens ram verkliga inbjuder genom detta grepp läsaren till en kol- äventyr, medan den senare är en vardagsrea- lektiv manlig solidaritet som tar form i fanta- listiskt hållen skildring av framförallt pojkars sin: ”Alla Karl Eriks äventyrsböcker hade gjort äventyrliga lek, ger de båda uttryck för en ett starkt intryck på honom. Och nu, när hela äventyrlig manlighet som fokuserar ett lekfullt livet öppnade sig för honom, drömde han inte och gott humör i den homosociala gemenska- om någonting annat än att få komma ut i vilda pen. Med inspiration från Johan Huizinga kan västern och slåss med rödskinnen och bli en man därmed tentativt påstå att den klassiska hjälte som Buffalo Bill eller Hjortdödaren”.53 pojkbokens äventyrsskildring över huvud taget Som nämndes inledningsvis hjälper Karl låter den hegemoniska maskulinitetens schema Eriks beläsenhet pojkarna att klara av de utma- struktureras av en föreställning om kamplek, ningar som det verkliga äventyret ställer dem det vill säga en föreställning där gemenskap, inför. Det rör sig då om hur man överlever på rent spel, tävlingsanda, styrka, gott humör och en till synes öde ö som Robinson Crusoe, hur djärvhet är viktiga inslag.57 De pojkbokska- man bygger skepp som vikingar eller skräm- raktärer som inte spelar rent och som istället mer afrikanska infödingar med kunskaper framstår som osportsliga utgör följaktligen ett från indianböckerna.54 Förutom att iscensätta hot mot den iscensatta äventyrsvärldens lek­ en tidstypiskt kolonial och homogeniserande ideal. Dessa karaktärer är stereotypt onda och inställning till det icke-europiska, där föreställ- fungerar som motexempel, med egenskaper ningar om nordamerikanska indianer buntas som faller utanför den hegemoniska masku- samman med föreställningar om afrikanska ur- linitetens schema: de är svekfulla, förvildade skogskannibaler, lanserar Örnulf här ett pojk­ och regellösa. Ett av många sådana motex- ideal som dubbelexponerar fysisk manlighet empel är de alkoholiserade och hämningslösa med ett mer kontemplativt och bildat ideal.55 besättningsmännens bärsärkaraseri på den Men i likhet med de pojkböcker som Elgström amerikanska motorskonaren Speed, båten som skrev på 1920-talet, både tillsammans med räddar Karl Erik, Olle, läkaren och den gamle, Örnulf och ensam, upprättar berättaren i Bro- pålitlige sjömannen från sjönöd i Brobypojkar- bypojkarnas äventyr även en relation till även- nas äventyr. De begår myteri, gör inte skillnad

OLLE WIDHE TFL 41 på vän eller fiende och vill inte ge pojkarnas fotbollslagets, formulerar han därför en i sam- sällskap någon pardon. Men den sportslige be- manhanget för denna undersökning betydel- fälhavaren Michael hindrar dem och visar att sefull insikt.59 Elgströms pojkböcker visar på han är en man som kan följa spelets regler och betydelsen av ett lekperspektiv för beskriv- stå vid sitt ord.58 ningen av maskulinitetens transtextuella och Elgströms parodiska pojkböcker förefaller performativa dynamik i pojkboken som genre. både förstärka och synliggöra vad som mot Eller med en annorlunda formulering: de visar denna bakgrund kan benämnas pojkboksgen- hur den hegemoniska maskulinitetens schema rens leketik och lekestetik. När Conny Svens- tar form genom att gestalta läsande pojkar som son beskriver hur musketörerna i Dumas De tre leker att de är manliga pojkbokshjältar som i musketörerna genom hela livet förblir sorglöst sin tur leker att de är hjältar. lekande gossar, med en gemenskap som liknar

1. Mark Twain, Adventures of Huckleberry Finn, 9. Ibid., s. 38. London: Cresset Press, 1950, s. 239. 10. Motivet har kallats ”Gelebte Literatur in 2. Gunnar Örnulf, Brobypojkarna. Berättelse för der Literatur”, det vill säga skildringen av pojkar, Stockholm: B. Wahlström, 1942, s. 9. hur ett skönlitterärt verk som läses av en Publicerades ursprungligen av B. Wahlströms fiktiv karaktär får konsekvenser för hans eller förlag som del 1 och 2 i Örnulfs serie om Bro- hennes handlingar. Theodor Wolpers (red.), bypojkarna, Brobypojkarnas äventyr. Den store Gelebte Literatur in der Literatur. Studien anden, Stockholm: B. Wahlström, 1921 och zu Erscheinungsformen und Geschichte eines Brobypojkarnas äventyr. Den osynliga fienden, literarischen Motivs. Bericht über Kolloquien der Stockholm: B. Wahlström, 1921. Kommission für literaturwissenschaftliche Motiv- 3. Magnus Öhrn, ”I pojklandet. En första und Themenforschung 1983–1985, Göttingen: kartläggning av pojkarnas territorium i svensk Vandenhoeck och Ruprecht, 1986. Se även barn- och ungdomslitteratur”, i Tidskrift för Maja Lehtonen, ”Intertextualitet i Topelius’ litteraturvetenskap, 2009:1, s. 41f. För skol- berättelser”, i Historiska och litteraturhistoriska ledan och skolhatet i den svenska pojkboken, studier, Helsingfors: Svenska litteratursällskapet se även Eva von Zweigbergk, Barnboken i i Finland, 1990, årg. 65, s. 71. Sverige 1750–1950, Stockholm: Rabén och 11. Gernot Gabel, Don Quijotes Spuren in Deutsch- Sjögren, 1965, s. 419ff. och Conny Svenson, land, Köln: Universitäts- und Stadtbibliothek, Pli på pojkar. Från Dumas till Kar de Mumma, 2005, s. 17. Se även Klingberg 1962, s. 35 och 39. Stockholm: Atlantis, 2008, s. 8f. och 160ff. 12. Robert Michael Ballantyne, The Coral Island. 4. Örnulf 1942, se exempelvis s. 11ff., 49 och 62. A Tale of the Pacific Ocean, London: Thomas 5. Ossian Elgström, Spökfregatten, Stockholm: Nelson och Sons Chambers, 1858/1920 och Bonniers, 1928, s. 38. Korallön. Berättelse för ungdom, Stockholm: 6. Marika Andræ, Rött eller grönt? Flicka blir B. Wahlström, 1925. kvinna och pojke blir man i B. Wahlströms 13. Twain 1950, s. 13 och 239. Jfr Olin Harris ungdomsböcker 1914–1944, diss. Uppsala; Moore, ”Mark Twain and Don Quixote”, Stockholm: B. Wahlström, 2001, s. 163ff. i PMLA 1922:2. 7. Göte Klingberg, Barnboken genom tiderna. En 14. Greta Bolin, Eva von Zweigbergk & Mary översikt, Stockholm: Natur och kultur, 1962, Ørvig, Barn och böcker. En orientering, kapitel 7 och 8. Stockholm: Rabén och Sjögren, 1972, s. 166. 8. Öhrn 2009, s. 35f. 15. Gillian Avery, Behold the Child. American

42 TFL 2013:3-4 Children and Their Books 1621–1922, London: Masculinities in Children’s Literature and Film, The Bodley Head, 1994, s. 200f. New York: Routledge, 2002, s. 219. 16. Ulla Lundqvist, Tradition och förnyelse. 27. Ossian Elgström & Gunnar Örnulf, Erövringen Svensk ungdomsbok från sextiotal till nittiotal, av staden Babylon, Hökerbergs: Stockholm, Stockholm: Rabén och Sjögren, 1994, s. 23. 1926, s. 27 och 103. 17. Jens Ljunggren, Kroppens bildning. Ling- 28. Romøren & Stephens 2002, s. 219 gymnastikens manlighetsprojekt 1790–1914, 29. Johns Stephens, ”’A Page Just Waiting to Be diss. Stockholm: Symposion, 1999 och David Written On’. Masculinity Schemata and the Tjeder, The Power of Character. Middle-Class Dynamics of Subjektive Agency in Junior Masculinities 1800–1900, diss. Stockholm: Fiction”, i Ways of Being Male, s. 38ff. Tjeder.nu, 2003. 30. Gerard Genettes typologi över transtextualite- 18. Gurli Linder, ”Indianer, bufflar, pojkar och tens olika typer kan vara till hjälp för att beskriva rackartyg”, i Dagens nyheter 1927.05.12. iscensättningen av den hegemoniska maskuli- 19. Ossian Elgström, ”Tecknarens förord”, i Disa nitetens schema mer precist. I sammanhanget Holberg, Barnungar, Stockholm: Hökerbergs, för denna undersökning räcker det emellertid 1924, s. 9 (opag.). att peka på hur han skiljer mellan intertextua- 20. Brev till Åke Bonnier från Ossian Elgström, litet och architextualitet. Se vidare Palimpsests. 1927.01.29, Bonniers förlags arkiv. Literature in the Second Degree, övers. Channa 21. Zweigbergk noterar även vad hon kallar ”ett Newman & Claude Doubinsky, Lincoln, Neb.: slags Tom Sawyeranda hos Elgström” och Nebraska U.P., 1997, särskilt kapitel 1. menar att hans barngäng lever ”lyckligt i ett 31. Klingberg 1962, s. 56. samhälle utan klass- eller könsgränser, vilket är 32. Elgström 1928, s. 33f. rätt ovanligt”. Zweigbergk 1965, s. 422f. 33. Se t.ex. Ossian Elgström, Kämparna på borgen 22. Reawyn Connell, Maskuliniteter, övers Åsa Kraak. En berättelse för pojkar, Bonniers: Stock- Lindén, Göteborg: Daidalos, 1996, s. 101. holm, 1927, s. 52f., 92 och 110 och Elgström 23. R. W. Connell & James W. Messerschmith, 1928, s. 108. ”Hegemonic Masculinity. Rethinking the Con- 34. Elgström 1928, s. 38. cept”, i Gender & Society, 2005:6, s. 829–859. 35. Med det övergripande begreppet transtextua- 24. Torbjörn Forslid, Varför män? Om manlighet i litet beskrivs texters förhållande till varandra. litteraturen, Stockholm: Carlsson, 2006, s. 18. Genette 1997. 25. Se bl.a. Ulf Boëthius, ”Med nerver av stål. 36. Romøren & Stephens 2002, s. 220. Manlighet och modernitet i 1930-talets 37. Jfr Joseph A. Kestner, Masculinities in British svenska flygböcker för pojkar”, iBarnkultur Adventure Fiction 1880–1915, Farnham: Ashgate, – igår, idag, i morgon, Stockholm: Centrum 2010, s. 1ff. för barnkulturforskning vid Stockholms 38. Elgström & Örnulf 1926, s. 40 och s. 96. universitet, 1999, s. 105; Andræ 2001, s. 159; 39. Klingberg 1962, s. 72f. Magnus Öhrn, ”Medelklassens buspojkar. En 40. Andræ 2001, s. 159 och 163. maskulinitetsstudie i Erik Pallins Pojkarna på 41. Elgström 1928, s. 108 och 112. Klasro’’, i Barnboken, 2011: 1, s. 128; Magnus 42. Stefan Mählqvist, Böcker för svenska barn Öhrn, ”’Men vad i himlens namn har ni för 1870–1950. En kvantitativ analys av barn- och er, pojkar!’ Ulf Starks uppväxtskildringar ur ungdomslitteratur i Sverige, diss. Uppsala; ett manlighetsperspektiv”, i Maria Andersson Stockholm: Gidlund, 1977, s. 41. Se även & Elina Druker (red.) Barnlitteraturanalyser, Andræ 2001, s. 156. Lund: Studentlitteratur, 2008, s. 134–137. 43. Elgström 1928, s. 112. 26. Rolf Romøren & John Stephens, ”Represen- 44. Ibid., s. 49. ting Masculinities in Norwegian and Austra- 45. Margaret A. Rose, Parody. Ancient, Modern, lian Young Adult Fiction”, i John Stephens and Post-Modern, Cambridge: Cambridge U.P., (red.) Ways of Being Male. Representing 1993, s. 31ff.

OLLE WIDHE TFL 43 46. Simon Dentith, Parody, London/New York: 53. Örnulf 1942, s. 12f. Routledge, 2000, s. 18f. 54. Ibid., s. 49f. och 62. 47. För ett resonemang om motexempel [coun- 55. För synpunkter på hur den fysiskt äventyrliga tertypes] och deras roll för konstruktionen av och boksynt kontemplativa manligheten maskulinitet, se George L. Mosse, The Image kunde korsas i mellankrigstidens svenska lit- of Man. The Creation of Modern Masculinity, teratur, se Olle Widhe, ”Äventyrets maskulina Oxford/New York: Oxford U.P., 1996, s. 25ff. geografi. Sigfrid Siwertz och mellankrigstidens respektive Tjeder 2003, s. 21f. borgerliga reseskildring”, i Edda. Nordisk 48. Pontus Kyander, I mytens våld. Utkast till en tidsskrift for litteraturforskning, 2008:108, s. 132. monografi om Ossian Elgström Del I. 1883–1915, 56. Örnulf 1942, s. 26. Lund: Institutionen för konstvetenskap, Lunds 57. Johan Huizinga, Homo Ludens. A Study of universitet, 1988, s. 63. the Play-Element in Culture, London/Boston/ 49. Elgström 1928, s. 13. Henley: Routledge, 1949, s. 11. 50. Mosse 1996, s. 109. 58. Örnulf 1942, s. 38ff. 51. Elgström & Örnulf 1926, s. 64 och 207. 59. Svensson 2008, s. 25f. 52. Rose 1993, s. 33.

SUMMARY Just as Boys Do. Reading, Masculinity, and Genre in Ossian Elgström’s Books for Boys

This article seeks to introduce a significant but largely uncharted motif in relation to the understanding of stories for boys: the experience of reading literature within literature (Gelebte Literatur in der Literatur). While stories for boys often present the boy character as an astute and real-world man-in-embryo, who gravitates away from unnecessary reading, they also include the reading of adventure stories as an important boyhood experience. Addressing books written for boys by the Swedish author and illustrator Ossian Elgström (1883–1950), this article suggests that reading as a motif occupies a key function in connection to the imaging of masculinity. In part, the experience of reading about male adventure heroes – and the inclination to play the roles of these heroes – evokes hegemonic masculinity as a scheme, shaping how boy characters behave and interact. Moreover, the motif also establishes a meta- fictional layer in the text with an implicit appeal to masculine solidarity. Finally, this article explores how the relation between reading and play in Elgström’s books may be regarded as defining for the adventure-fiction genre as a whole.

Keywords: children’s literature, masculinity, reading as a motif, play, adventure, parody, genre

44 TFL 2013:3-4 RAGNI SVENSSON

EN OUTSIDER OCH EN GENTLEMAN Mediala mytbilder av Bo Cavefors bokförlag

Mid-twentieth-century book history was Särskilt markant var den ökade utgivningen the history of editors, publishers, and other av pocketböcker. I längden blev dock denna gatekeepers – of bookmen – debating the boun- situation, sammantaget med andra ökade kost- daries between art and commerce in a rapidly nader och konjunkturnedgångar, ohållbar för modernizing marketplace. Their struggles were flera bokförlag.2 Skiftet mellan 1960- och 70-tal central to the trade’s self-perception, and to brukar beskrivas som förlagskrisens år och kän- individual bookmen’s sense of themselves as netecknades av att de största svenska förlagen workers, citizens, and men.1 drabbades av hastigt sjunkande försäljnings- Trysh Travis, American Literary History siffror och lönsamhetsproblem.3 Mindre förlag 2013:25:1. som Cavefors gick dock, enligt litteraturvetaren Rolf Yrlid, ur krisen relativt opåverkade.4 Det har gått lite mer än trettio år sedan Bo Bo Cavefors bokförlag var en av pionjärerna ­Cavefors bokförlag lades ner. Förlaget, som när det gäller den för 1960- och 70-talen så verkade i Lund, Staffanstorp och Malmö mel- tidstypiska utgivningen av politisk litteratur, lan 1959 och 1979, hade en stark men också exempelvis i form av marxistisk teori och sam- motsägelsefull profil. Kännetecknande för dess hällskritiska reportageböcker. Bo Cavefors själv bokutgivning tycks ha varit en vilja att gå på har kallats ”den radikala vänsterns förläggare tvärs mot rådande normer och förväntningar. framför andra”,5 men ändå var verksamheten Bokförlaget drevs under två decennier vars aldrig ett renodlat vänsterprojekt. Snarare fö- kulturella och politiska eftermäle präglats av refaller Cavefors, förlaget och förläggaren, ha antikrigsdemonstrationer, studentrevolter och dragit åt det kontroversiella på hela den poli­ kraftiga vänstervindar. Även bokmarknads- tiska skalan. På listan över utgivna författar­ mässigt var det en händelserik period. Åren namn återfinns Karl Marx och Kim Il Sung, från andra världskrigets slut fram till det sena såväl som den konservative Ernst Jünger och 1960-talet karakteriserades enligt litteraturveta- den pro-fascistiske Ezra Pound. Men förlaget ren Ann Steiner av goda tider för de svenska hade även en stor skönlitterär utgivning, inte förlagen. Bokproduktionen expanderade stort sällan av genrer som traditionellt brukar anses till följd av den ekonomiska högkonjunkturen svårsålda, såsom lyrik och dramatik. Cavefors och det alltmer utvecklade utbildningssystemet. utgivning har förknippats med den så kallade

RAGNI SVENSSON TFL 45 BOC-serien, förlagets politiska pocketserie, arkiv. Samlingen innehåller alla de tidskrifts- men här ingick även påkostade bokverk, ex- och tidningsartiklar på de nordiska språken där empelvis konstböcker.6 förlaget Cavefors och dess utgivning omnämns År 1977 gav Cavefors ut Rote Armee Frak- från 1959 till början av 2000-talet. Det rör sig tions, RAF:s, samlade skrifter i en antologi. främst om bokrecensioner från tidningar och Detta var bara två år efter att RAF:s medlem- tidskrifter av skiftande politisk tillhörighet mar ockuperat den västtyska ambassaden i men här finns även längre analyser och inter- Stockholm med flera dödsoffer som följd och vjuer med förläggaren, samt i viss mån även utgivningen väckte starka reaktioner i offent- texter rörande bokmarknaden i stort.11 Någon ligheten.7 Förläggaren, som under årens lopp fullständig granskning av hela detta material hade hunnit samla på sig en ansenlig respekt har ännu inte gjorts, vare sig av mig eller någon inom svenska kulturkretsar, blev plötsligt en annan forskare. Min egen kartläggning täcker persona non grata och förlagets statliga kultur- i nuläget åren 1959–1963, 1968, 1975 samt delar stöd drogs in. Några år senare var konkursen av 1978. De utsagor som citeras i denna artikel ett faktum. är enligt min bedömning signifikativa exem- Litteraturvetaren Andreas Nyblom skriver pel för den bild av förlaget och förläggaren i sin doktorsavhandling rörande personkulten som det undersökta materialet förmedlar. En av Verner von Heidenstam, att den ”nedteck- mer grundlig genomgång kan dock självfallet nade litteraturhistoriens kanon kan uppfat- komma att såväl nyansera som problematisera tas som en vederhäftig sortering av värdefullt de slutsatser som formuleras här. bildningsgods men [samtidigt är den] ett slags I pressmaterialet hörs en mängd röster från tidsbunden topplista över litteraturhistoriens skribenter som företrätt olika politiska läger idoler”.8 En liknande ikonisering, om än min- och kulturella perspektiv. Här framträder bil- dre allmänt bekant, har sedan länge florerat i den av ett komplext kulturellt sammanhang, västerländska förlagskretsar rörande färgstarka där de redan nämnda vänstervindarna endast och excentriska bokförläggare.9 Medierappor- utgör en del. Intressant nog förefaller skriben- teringen kring Bo Cavefors och hans förlag är ternas ideologiska hemvist ha en underordnad ett tydligt exempel på en sådan mytbildning, betydelse när de beskriver Bo Cavefors som full av känslobetonade omdömen och dolda förläggare, hans verksamhet eller bedömer den referenser. Samtidigt har denna identitetskon- ofta starkt politiskt färgade utgivningen. Det struktion inte enbart uppstått och förts vidare finns en slående enhetlighet i materialet och inom den skrivna pressen. Tvärtom går samma ett begränsat antal, ofta känslomässigt laddade, typ av utsagor igen även inom andra slags tex- beskrivningar och associationer vidhäftar de ter rörande Cavefors, exempelvis i läroböcker framställningar som görs av förläggarens per- för universitet och högskolor samt författarbio- son och av utgivningen. En annan påfallande grafier som publicerats många år efter förlagets omständighet är den förhållandevis ensartade nedläggning.10 grupp som gör sig hörd i materialet. Det rör Sedan ett års tid arbetar jag på ett bokhisto- sig framförallt om manliga skribenter och inte riskt forskningsprojekt om Bo Cavefors bok- sällan personer med högt anseende inom lit- förlag och 1960- och 70-talens bokmarknad. terära sammanhang, såsom välrenommerade Föreliggande artikel är en förstudie till projek- litteraturvetare, poeter och författare. Det är tet och grundar sig på en genomgång av den denna kör av relativt samstämmiga röster som kompletta samling pressklipp rörande förlaget inspirerat mig till en undersökning av mytbild- som ingår i Bo Cavefors förlag AB:s förlags- ningen kring Cavefors, så som den förmedlades

46 TFL 2013:3-4 i samtida tidningar och tidskrifter. Dessutom der uppkommer, brukas och återbrukas. Hur bidrog Bo Cavefors själv till att utforma sig och och med vilka medel skapas bilderna av gent- sitt förlag till förlagshistoriska ikoner. Detta lemannaförläggaren och outsidern i medierap- skedde genom författandet av reklamtexter och porteringen kring Bo Cavefors och Cavefors annat förlagsmaterial, men även genom att han förlag? Vilken funktion har en sådan mytbild- själv agerade som en levande iscensättning av ning och vad svarar den mot för behov inom de konnotationer som knöts till honom och det samhälleliga och kulturella sammanhang förlaget. Detta kommer jag att återkomma till där den förekommer? Hur kan den förstås i senare i artikeln.12 termer av kön eller genus? Denna redogörelse kommer att handla om två sorters utsagor som är särskilt vanliga i det NÅGRA PERSPEKTIV PÅ DET empiriska materialet; utsagor som upprepats ”OBEROENDE” FÖRLAGET CAVEFORS och medierats så många gånger att de efterhand Bo Cavefors bokförlag var en liten verksamhet. tagit formen av självständiga gestalter, eller myt- Det drevs länge av förläggaren ensam, även om bilder. Båda är de uttryck för traditioner som han brukade ta hjälp av frilansande översät- sedan sekler varit etablerade inom västerländsk tare, redaktörer och formgivare. Allteftersom förlags- och litteraturhistoria. Den ena är the förlagsnamnet­ etablerades och utgivningen Gentleman Publisher, en man med sofistikerad växte blev dock den situationen ohållbar och smak och höga ideal om litteraturens egenvär- under 1970-talet anställdes tre förlagsmedar- de. Denna gestalt har i västerländska, inte minst betare. Cavefors startade sitt förlag med hjälp svenska, förlagssammanhang fungerat som rät- av ett större arv, men blev snart beroende av tesnöre sedan den moderna bokmarknadens banklån och krediter för att kunna driva sin framväxt i början av 1800-talet. I den andra verksamhet. Förlaget samdistribuerade under mytbilden framträder outsidern, en egensinnig många år sina böcker tillsammans med Förfat- författarroll med rötter i romantikens genimyt, tarförlaget och Gidlunds.14 Så bedrevs sedan vars typiska egenskaper här tycks ha överförts verksamheten fram till 1980-talets början utan till en förläggare. Båda bilderna är uppenbart att bli uppköpt av någon av de stora förlags- könade, det rör sig om två mansroller, specifikt grupperna. Drygt 600 böcker hann publiceras utformade för en bokmarknadskontext. För under dessa år. Flera större förlag, exempelvis tydlighets skull bör tilläggas att inga direkta Rabén & Sjögren, visade intresse för att göra referenser till gentlemannaförläggaren och out- Cavefors till en imprint inom det större företa- sidern förekommer i det undersökta materia- get, men förläggaren värnade sin fria ställning let. De är istället konstruktioner som formats och drog sig alltid ur innan några sådana pla- utifrån ett antal av de utsagor och illustrativa ner hann förverkligas.15 beskrivningar som görs där. Det är alltså dessa I avhandlingen Mixed Media. Feminist båda figurer, snarare än den verkliga personen Presses and Publishing Politics diskuterar bok- Bo Cavefors eller hans bokutgivning, som står i historikern Simone Murray små, så kallade centrum för den här artikeln. oberoende, bokförlag av Cavefors typ och de- Frågan om vem eller vad som orsakar dessa ras dubbla roll som på samma gång politiska framställningar vore vansklig att besvara. Däre- och kommersiella aktörer. Hennes analys mot kan en studie av medierapporteringen visa betonar de implicita problem som finns i en hur den skapas och ges mening.13 Syftet med sådan position och hon problematiserar även artikeln är därför att visa på de meningsska- förläggarrollen som en i sig politisk gärning pande sammanhang där denna typ av mytbil- och ett maktmedel. Murray visar att också små

RAGNI SVENSSON TFL 47 aktörer, som Cavefors, kan vara inflytelserika, infallsvinkel är mediebilden och mytbildningen exempelvis genom att ge ut politisk litteratur kring förlaget och förläggaren Cavefors. eller titlar som används som kurslitteratur på Det vore även intressant att komplettera universiteten.16 Jag menar att detta är värt att granskningen med en kartläggning av det nät- ha i åtanke i en studie av Bo Cavefors bokför- verk av relationer – bokmarknadsmässiga, pri- lag, eftersom oberoende i förhållande till krassa vata, politiska och akademiska – som Cavefors ekonomiska värden såväl som till omgivning- trots allt ingick i.22 En sådan kartläggning skulle ens förväntningar är egenskaper som ofta för- sannolikt befästa de hypoteser som ligger till knippats med detta förlag.17 grund för min undersökning, men går utöver Sett utifrån forskningsperspektivet bokhis- föreliggande artikels föresats och avgränsningar. toria där denna artikel tar sin utgångspunkt, Inom bokhistorisk forskning har den väs- kan det ifrågasättas om det över huvud taget terländska bokmarknadens historia ofta fram- är möjligt att vara oberoende inom den verk- stått som en hjältesaga med män i alla bärande lighet av korsvisa relationer som utgör grund- roller; som bokförläggare, boktryckare, bok- förutsättningen för förlagsvärlden. Synen på handlare och författare. Flera studier från den bokmarknaden som ett samspel mellan pro- senaste tioårsperioden har dock kommit att duktionen, distributionen och konsumtionen nyansera denna bild. Numera är det klarlagt av böcker, är kännetecknande för detta per- att kvinnor alltid har varit delaktiga inom alla spektiv.18 Dessutom, vilket bland annat påtalats delar av bokmarknadens produktionscykel.23 av bokhistorikern Robert Darnton, är ekono- Som den feministiska bokhistorikern Trysh miska konjunkturer och politiska strömningar Travis påpekat, har detta dock inte per auto- av stor betydelse för vilka böcker som säljs och matik medfört att forskningsfältet i sig genom- läses.19 Det ”oberoende” förlaget är följaktligen syras av en större genusteoretisk medvetenhet. inte bara högst beroende av sin omgivning, det Att framhålla kvinnors roll på bokmarknaden är också en del i det sammansatta nätverk av är nämligen inte nödvändigtvis detsamma som maktrelationer som utgör basen för hela bo- att uppmärksamma de maktstrukturer som kens samhälle. formar och begränsar densamma.24 Precis som Murray menar jag att förlagshis- Till det lilla fåtal förlagshistoriska studier torisk forskning i högre grad bör problemati- som tagit fasta på denna problematik hör sera den makt över utbud och urval som små Michael Warners Letters of the Republic. Pu- aktörer som Cavefors faktiskt har.20 blication and the Public Sphere in 18th-Century En sådan analys kan genomföras på många America. Här uppmärksammar Warner läsaren olika sätt. I linje med syftet och frågeställningar- på de osynliggjorda dominansförhållanden na som formulerats för denna artikel, kommer som genom historien upprätthållit tydliga jag här dock främst att analysera det empiriska maktstrukturer på västerländsk bokmarknad materialet utifrån genusteoretiska hänseenden. och gjort den till en arena där det framförallt Det finns nämligen flera aspekter av Bo Cave- varit vita män från de högre klasserna som fors bokförlag som gör det till ett intressant ex- skrivit, läst och tyckt till om varandras texter. empel på förlagsvärlden som manlig arena. En Dessa strukturer, skriver Warner, har gjort att sida av saken är dess förvisso svårplacerade, men litteraturens män och deras specifika intressen manligt präglade utgivningslista.21 En annan är uppfattats som allmängiltiga och deras litterära att förlaget och förläggaren tycks ha fungerat smak som särskilt god eller högkvalitativ.25 som identifikationsobjekt för andra män med Samma analys ligger till grund för den litterära eller kulturella intressen. Ytterligare en kritiska maskulinitetsforskningen så som den

48 TFL 2013:3-4 formerats sedan 1990-talet. Inom denna gren litterära och bokliga kulturen som helhet. av genusvetenskapen ligger fokus på män Tilläggas kan att den typ av förlagsprofil och som könade varelser. Istället för att framhålla förläggarroll som Cavefors har ansetts repre- mäns handlingar som neutrala eller universella sentera inte saknat efterföljare. Tvärtom finns medan kvinnor görs till undantag vill denna flera exempel på svenska småförlag, vars man- forskning undersöka vilken betydelse kön kan liga grundare har inspirerats av Cavefors eller ha för den samhälleliga maktposition som män rentav ser sig som hans arvtagare. En sådan för- de facto besitter.26 Maskulinitetsforskaren Gerd läggare är Jonas Ellerström, grundare och för- Lindgren har poängterat att manliga maktsfä- lagschef på ellerströms förlag, som övertog flera rer, likt den Warner beskriver, inte främst bör författarskap efter Cavefors konkurs. En annan tolkas som ett uttryck för en strävan hos män är Brutus Östling, vars förlag Symposion länge att dominera över kvinnor utan att det snarast hade en liknande inriktning på samhälls- och rör sig om en inbördes kamp om inflytande debattlitteratur.30 och status.27 Litteraturvetaren Eve Kosofsky Sedgwick har formulerat det som ett homoso- THE GENTLEMAN PUBLISHER cialt begär hos mäktiga män att umgås i slutna sammanhang med andra män. Här kan de be- Bo Cavefors överraskade mig – som han säkert kräfta varandra, samt spegla sig i och inspireras överraskat många – genom sin ungdom. Men av varandras framgångar.28 hans sätt och uppträdande inklusive den smärta I sin avhandling Poesifloden. Utgivningen av figuren och det kloka något bleka ansiktet diktsamlingar i Sverige 1976–1995, diskuterar övertygade en snabbt om att man här framför Åsa Warnqvist hur denna typ av samspel har sig hade den moderna typen av intellektuell tagit sig uttryck i en svensk kontext. Hon kon- affärsman, stil Åke-Runnquist-Georg-Svensson- staterar att anmärkningsvärt få av de diktsam- golf-ridhästar-Great-Britain-you-know.31 lingar som ingår i hennes undersökning har Arne Häggqvist, Folket i bild 1960:34. skrivits av kvinnor och drar slutsatsen att kön varit en avgörande variabel när det gäller vilka Var Cavefors förlagsprofil och image hans egen poeter som publicerats under perioden. Små- skapelse eller växte den fram som ett resultat förlag som etablerats och styrts av en man har, av omgivningens önskningar? Den typen av enligt Warnqvist, varit särskilt dåliga på att ge frågor är vanskliga att försöka besvara, vilket ut kvinnliga författare. Cavefors förlag publice- i dubbel bemärkelse blev illustrerat för mig då rade exempelvis, under de verksamhetsår som jag juni 2013 träffade Bo Cavefors för ett samtal sammanfaller med Warnqvists undersökning, om åren med förlaget.32 Samtalet kom delvis tjugotvå lyriksamlingar av män och endast att handla om förlagsprofiler och förebilder. två av kvinnor.29 Hennes slutsats är att svensk Enligt vad Cavefors då berättade, var london- bokmarknad har präglats av ett homosocialt baserade Faber and Faber den främsta inspira- mönster. tionskällan när han grundade sitt eget förlag Förhållanden som dessa gör det angeläget och etablerade dess profil. Detta brittiska förlag att undersöka de dolda könsmönster, förvänt- har gjort sig känt för sin utgivning av författare ningar och normer som formar förläggargär- som T. S. Eliot, Ezra Pound och William Gol- ningen som sådan. De riskerar att få direkta ding, samt för sin karakteristiska formgivning konsekvenser för vilket slags litteratur och vilka vars grafiska uttryck lånats till flera av Cavefors författarskap som ges ut, läses och uppmärk- titlar.33 Enligt Bo Cavefors var Faber and Faber sammas, vilket i förlängningen påverkar den inte endast en förebild för vilka titlar han valde

RAGNI SVENSSON TFL 49 att ge ut och hur de formgavs, utan hade även lellt med den moderna bokmarknadens tillväxt betydelse för hans syn på förläggarrollen som under mitten av 1800-talet. Förlagshistorikern sådan. På samma sätt som för detta förlag bygg- Bo Peterson har beskrivit det som att de för- de nämligen hans varumärke på mer än enbart ändringar bokmarknaden genomgick under böckerna i sig. ”De människor som arbetade industrialiseringen bidrog till att förläggaryrket där drev verksamheten lite som en gentleman- övergick från att ha varit en bisyssla för per- nasyssla”, förklarade Cavefors för mig, ”jag soner som samtidigt hade andra yrken, till att menar, måste man försörja sig på något sätt få sin egen, självständiga status. Från och med kan man ju lika gärna ge ut lite böcker”. Un- nu skulle förläggaren fungera som mellanhand, der intervjun låg en box i skokartongsstorlek inspiratör och medskapare i produktionen av framför oss på bordet, innehållande ett tjugotal bokverk, snarare än enbart som finansiär.36 små svarta vaxduksböcker. En present till Bo I boken Doing Literary Business. Ameri- Cavefors från hans svenska författare, överläm- can Women Writers in the Nineteenth Century nad på förläggarens fyrtioårsdag år 1975. I en framhåller litteraturvetaren Susan Coultrap- av dem, märkt ”Stig Claesson”, fanns en typisk McQuin de könade implikationerna av denna Slas-teckning av en man med fladdrande öron, förändrade yrkesroll. Hon beskriver hur ame- rock och stort paraply. ”Sist jag såg dig såg du rikanska bokförläggare vid 1800-talets mitt be- ut såhär. Bär du fortfarande ditt eleganta para- traktade sig själva som Gentleman Publishers, ply?”, löd bildtexten. Cavefors kommenterade en grupp som förenades i sin tro på icke-kom- att under de år som teckningen associerar till, mersialism och nära relationer mellan författare svärmade han för ”den anglosaxiska stilen”, och förläggare.37 Dessa gentlemannaförläggare där paraplyet fungerade som ett nödvändigt hade, enligt Coultrap-McQuin, ett starkt per- bomärke, en markör som skulle signalera snob- sonligt intresse för den litteratur de gav ut och bighet. ”En vänlig snobbighet”, som Cavefors många av dem skrev även själva. Ytterligare ett förtydligade saken.34 kännetecknande drag hos gruppen var, menar Beskrivningar av Cavefors rock och paraply, hon, att de tog på sig ett moraliskt ansvar för samt av den ”smärta figuren och det kloka de böcker de gav ut. I denna miljö grundlades något bleka ansiktet”, som den citerade skri- en hederskodex som sedermera kommit att benten uttrycker det i början av detta avsnitt, uppfattas som ett gentlemen’s agreement förläg- ger en fingervisning om hur förläggaren ville gare emellan. Denna tysta överenskommelse framstå och hur hans verksamhet uppfattades har bland annat inneburit ett tabu kring att av omgivningen. I och med detta slags utsa- ”stjäla” författare från andra förlag, vilket i sin gor skapades en bild av Bo Cavefors som från tur visat sig särskilt förmånligt för större förlag början mycket väl speglat hans egen självupp- eftersom de på så sätt kunnat stänga ute små- fattning, men som sedan snabbt fångades upp förlagen från att konkurrera om författarna.38 i intervjuer och bokrecensioner. Bilden av en Denna traditionella bild av förläggarrollen engelsk gentleman, spankulerandes med ele- gör sig på flera sätt påmind i mediematerialet ganta paraplyer mitt i det svenska 1960- och som granskats för den här artikeln. Även då 70-talens ”röda Lund”35 är intressant. Handlar skribenternas beskrivningar av Bo Cavefors det om en anakronism, en otidsenlig illustra- och hans utgivning stundtals tar sig en rent tion av en excentriker? Nej, snarare om en fysisk gestalt i vällustiga beskrivningar av för- iscensättning av ett ideal med lång tradition på läggarens klädstil och ansiktsfärg, innebär de den västerländska bokmarknaden. Det handlar i själva verket ett frammanande av bilden av om den nya förläggarroll som uppkom paral- gentlemannaförläggaren, med dess inarbe-

50 TFL 2013:3-4 tade konnotationer av kvalitet, idealism, icke- handa exklusiva arter, ofta till priser som tyder kommersialism och kulturkonservativism. Det på en läggning åt ekonomiskt självmord”,43 så mest kännetecknande för gentlemannaförläg- framställs denna suicidala läggning som något garna var, enligt Coultrap-McQuin, att de positivt, ett tecken på att förläggaren tar ansvar gärna hävdade att deras mål gick utöver rent för och respekterar litteraturens egenvärde. ekonomisk vinning samt betonade den så kal�- Ofta anmärktes det att Cavefors utgivning be- lade kvalitetslitteraturen som särskilt hotad stod av smal eller exklusiv litteratur som inte eller utsatt. Gentlemannaförläggarna var idea- gärna kunde förväntas sälja bra, men just därför lister och att ge ut böcker var mer än ett yrke för var särskilt intressant eller viktig. Vid tiden för dessa personer, som hon uttrycker det.39 förlagets grundande kommenterade exempelvis Den tvetydiga inställningen till litteraturen Kvällsposten ­Malmös Henrik ­Sjögren att: som en vara på en marknad tycks vara ständigt återkommande inom västerländsk bokhistoria. Naturligtvis är det svårt, mycket svårt, att Den låg också i tiden under Cavefors verksam- starta ett bokförlag. Särskilt om man gör det hetsperiod i och med den redan nämnda för- på normal kommersiell bas. Jag vet inte om lagskrisen samt den statliga litteraturutredning Bo Cavefors i sitt idealistiska nit har gjort alla som följde i dess spår. I utredningen noterades svårigheter klara för sig, i varje fall är det tydligt en ökad försäljning av populärlitteratur samt att han är fast besluten att forcera dem.44 en markant minskning av så kallad kvalitets- litteratur som lyrik eller klassiker, vilket gav Utgivningen av förmodat svårsålda böcker upphov till en mediedebatt där kvalitetslit- framstår här som en subversiv motståndshand- teratur ställdes mot populärlitteratur. Ett ling mot masskultur och likriktning. Det är en vanligt argument i debatten var att den smala bild av förlaget som uppstått i en växelverkan litteraturen borde värnas, exempelvis genom mellan dess egen utgivningspolitik och omgiv- stöd från staten.40 Det hände att Bo Cavefors ningens förståelse av de signaler denna sände förlag framställdes som förebild av debattörer ut. Ofta vände sig utgivningen till en kräsen som ville poängtera att det faktiskt var möjligt läsekrets, där priset på boken inte var av avgö- att sälja sådan litteratur i Sverige. I recensioner rande betydelse. Vid flera tillfällen gjorde Bo och tidningsartiklar presenterades Cavefors Cavefors reklam för sig som utgivare av riktigt som ett ”kvalitetsförlag” eller ett ”exklusivt exklusiva verk och i ett reklamutskick betonar förlag”, vilket delvis bör förstås utifrån denna han denna egenskap hos utgivningen. I ett bokmarknadsmässiga kontext.41 Många recen- stencilerat brev till bokhandlare, skriver han: senter påpekade att Cavefors böcker var dyra och påkostade, vilket snarare framställdes som Det har visat sig vara möjligt att bedriva en en kvalitetsstämpel än ett problem. kräsen utgivningspolitik i vårt land, även om ”De tre volymerna [är] prydliga, både till det måste ske med vissa uppoffringar. Den innehåll och utstyrsel, priset, 12 kr., är nog väl utgivningspolitiken kommer att fullföljas om högt för ett rätt tunt pjäshäfte, men i förhållan- fler bokhandlare än hittills inser glädjen i att de till omständigheterna kan det accepteras – kunna erbjuda sina kunder bra böcker.45 ett bokförlag av det här slaget kan inte undvika trögt före i portgången”42 heter det exempelvis Denna typ av utsagor visar att den kultur- i Kvällsposten Malmös recension av Cavefors tre konservative gentlemannaförläggaren fort- första böcker. När Göteborgs-Posten utropar om farande fungerade som förlagsmässigt ideal Bo Cavefors att ”karln ger ut böcker av alle- i den 1960- och 70-talens bokmarknad som

RAGNI SVENSSON TFL 51 samtidigt odlade fenomen som det kooperativt lish Renaissance visar dessutom litteraturvetaren drivna Författarförlaget och nya författarröster Wendy Wall hur övergången mellan handskrift- i rapportböcker­ och så kallad bekännelse­ skultur och tryckkultur även resulterade i att litteratur. Detta ideal var, vilket exempelvis skönlitteraturen som helhet kom att associeras Warner påpekar, kopplat till kön såväl som med manlighet och högre klasstillhörighet. Som till klass. När Cavefors så berömdes för att en följd av samma process kom kvinnor, enligt ha en idealistisk, exklusiv och svårtillgänglig Wall, att bortdefinieras urföreställningen om utgivning kan innebörden i berömmet spåras författaren, om än inte ur författarrollen som så- till samma aristokratiska ursprung som själva dan.49 Samma ideal har även levt vidare i synen gentlemannafiguren i sig. Det handlar om ett på förläggaren, vilket föreställningen om gentle- slags icke-problematiserat maktförhållande mannaförläggaren är ett illustrativt exempel på. som här exemplifieras av en förlagsprofil, men Den svenska förlagsvärlden har, på samma som i minst lika hög grad beskriver självbil- sätt som den anglosaxiska, präglats av ett starkt den hos en publik, nämligen den begränsade gentlemannaideal som växelvis tycks ha varit samling personer vars tankar och åsikter pu- uttalat eller underförstått. Ett uttryck för det är blicerats i dagspress och tidskrifter och därför bilden av förläggaren som ett slags trädgårds- kunnat arkiveras för eftervärlden. Det är fråga mästare som så att säga odlar fram sina förfat- om en grupp som på grund av det utrymme tarskap.50 Hit hör också en betoning på den så som erbjöds den, innehade en alldeles särskild kallade kvalitetslitteraturen som särskilt hotad maktposition. eller utsatt.51 Att bilden av gentlemannaförläg- Kultursociologen Pierre Bourdieu har for- garen fortfarande var gångbar som rättesnöre mulerat spänningsförhållandet mellan å ena på den svenska bokmarknad där Cavefors sidan kvalitetslitteratur och å andra sidan popu- verkade, visar också den amerikanske bok- lärlitteratur som en konflikt mellan kulturellt förläggaren André Schiffrin i sina memoarer. och ekonomiskt kapital. Enligt Bourdieu rör Schiffrin beskriver sitt första besök i Sverige år det sig om ett slags ”bakvänd ekonomi”, driven 1964 och kommenterar att vid denna tid ”var av två skilda men parallellt existerande logiker.46 de svenska bokförlagen fortfarande mycket Att denna konflikt har en uppenbar klassaspekt traditionella och konservativa”. Han tecknar är själva utgångspunkten för Bourdieus analys. en bild av bokförläggare som, enligt honom, Hit hör även hyllandet av det lilla ”oberoende” kunnat vara hämtade från förkrigstidens Eng- förlaget, som diskuterats tidigare i artikeln. land i det att de intog sina luncher på engelsk- Litteraturvetaren Christine Haynes härleder inspirerade klubbar och sinsemellan uppförde synen på litteraturens egenvärde till romantiken, sig både chevalereskt och gentlemannamässigt: en tid och en miljö där litteraturen främst var ”Tanken att de skulle konkurrera med varan- en syssla för män ur aristokratin. Inom denna dra om en och samma författare var dem främ- miljö sågs, enligt Haynes, professionaliseringen mande”, som han uttrycker det.52 av författarrollen som ett kulturellt förfall. Att skriva för pengar var möjligen något som kvin- FÖRLÄGGAREN SOM OUTSIDER nor eller murvlar kunde ägna sig åt, men det På våren 1959 inledde Bo Cavefors bokförlag var otänkbart för varje gentleman med självakt- sin verksamhet med att översätta och ge ut ning.47 Kvinnliga författarskap har länge asso- två pjäser, den ena skriven av den engelska cierats med lättillgänglig litteratur, kulturellt dramatikern Shelagh Delaney och den andra förfall och kommersialism.48 I The Imprint of av Brendan Behan, irländsk författare med en Gender. Authorship and Publication in the Eng- bakgrund inom IRA. Hos den svenska kriti-

52 TFL 2013:3-4 kerkåren var mottagandet blandat.53 Samtidigt genius was atypical: in one way or another, an tycktes recensenterna vara rörande eniga om Outsider, misunderstood by society and at odds det storslagna och viktiga i själva utgivningen i with it”, skriver hon. Battersbys slutsats är att sig. Litteraturvetaren Axel Liffners recension i outsidern eller geniet kan ta sig alla möjliga Aftonbladet gav uttryck för den syn på förlaget skepnader, så länge dessa inte är kvinnliga: ”he som sedan kom att bli väl etablerad, när han is always a ’Hero’, and never a heroine. He can- skrev att: ”Någon sällsynt och glädjande gång not be a woman”.57 startar förlag till synes bara för att ärofyllt bryta Litteraturvärldens outsider personifieras nacken av sig. Utsikterna att lyckas med det vanligtvis av en ung, manlig författare med är tyvärr bara alltför goda. I den våghalsigare höga ideal om konsten. Troligen föredrar han sektorn av förlagsvärlden hör utan tvekan Bo att skriva lyrik eller dramatik, genrer som bru- Cavefors bokförlag hemma. Vi ska hoppas att kar anses svårsålda. Han är en normbrytare, en det blir ett undantag som upphäver alla hit- risktagare som rör sig på gränsen mellan det tillsvarande regler”.54 förväntade och det alltför våghalsiga. En figur I denna skildring av Cavefors förläggargär- som älskas för att han vågar bryta mot konven- ning framträder bilden av en person som skulle tionerna, men han balanserar samtidigt nära på offra vad som helst, till och med sitt eget liv, för gränsen för att vara för obekväm. den goda litteraturen. En man som drivs av ett Precis som när det gäller bilden av gent- kall snarare än av en affärsidé. Samtidigt är det lemannaförläggaren är det fråga om ett slags inte något oöverlagt vansinnesdåd som Liffner osynliggjord maktposition, i outsiderns fall beskriver, utan en ärofylld gärning. Karaktärs- manifesterad i en uppkäftig ”jag gör vad som beskrivningen skiljer sig delvis från den kloke faller mig in”-attityd.58 och ansvarsfulle unge man, klädd i tweed, som Inom 1900-talets svenska litteraturhistoria presenterats tidigare i denna artikel. finns särskilt en författare som brukar få per- Här synliggörs istället en annan urtyp från sonifiera outsidergestalten, nämligen poeten litteraturens värld. Jag tänker på den litterära Bruno K. Öijer. Bilden av Öijer, såsom den outsidern, en samtidigt traditionstyngd och sta- förmedlats i samtidens medier såväl som i sen- tusfylld författarroll som Johan Svedjedal och tida forskning, är en personifikation av den re- Ann Steiner beskriver som en klassisk karaktär dan nämnda konflikten mellan kulturella och bland bokmarknadens aktörer.55 Inom masku- litterära värden.59 Hans ständiga försök att sät- linitetsforskningen brukar begreppet outsider ta sig på tvären gentemot det litterära etablis- vanligen syfta på en person som står utanför la- semanget har med tiden nästan gjort honom gen, samhället eller en dominerande klass eller folkkär. När Öijer 1976 gick över från det egna etnicitet.56 Den litterära outsiderrollen är sna- stencilförlaget till Bo Cavefors bokförlag, insåg rare ett slags dubbelnatur som trots sitt själv- omgivningen genast händelsens symbolvärde. upplevda utanförskap ändå står med ena benet ”Bo Cavefors (vem annars!) har tagit dem till stadigt i det litterära etablissemanget. I denna sig”,60 skrev exempelvis författarkollegan Jac- miljö har han sin beundrarskara som samtidigt ques Werup i Arbetet angående Öijers dikter. högaktar, avundas och ser sig själva i honom. Även om outsidergestalten traditionellt sett har Christine Battersby, som undersökt outsider- använts för att beskriva en författartyp, menar mytens könade implikationer, ser denna figur jag att Cavefors är ett exempel på att dess som en version av den mer välkända myten om konnotationer även fungerar för att beskriva det manliga geniet: ”From Byron to William en förläggares roll eller image. Denna bild av Blake to Nietzsche and Van Gogh, the typical Cavefors var för övrigt redan väl etablerad då

RAGNI SVENSSON TFL 53 Öijer blev en del av förlagets författarstall. Så gets tidigaste titlar. Drygt tjugo år senare, när tidigt som år 1960 uttrycks den exempelvis av nedläggningen av Cavefors förlag blivit ett fak- i dennes recension av Ezra tum år 1978, skriver signaturen Karlis Branke i Pounds Cantos, utgiven på Cavefors förlag: Vecko-Journalen:

Ett nystartat förlag (Cavefors) visar sitt Alla bokälskare har sorg. Cavefors bokförlag har dödsförakt genom att ge ut två volymer av gått omkull. Lagt av, lagt ner, gått omkull, för Ezra Pound i svensk tolkning [---] Företaget det går inte att ge ut originella böcker, tycks det. är naturligtvis prisvärt i sin djärvhet, bortsett Nu, vid gravens rand, står jag och snörvlar från vilken angelägenhetsgrad man tilldömer och beklagar att jag inte skrev oftare om Bo Ezra Pound. Åtminstone för ett par år sedan var Cavefors originella utgivning.65 det högsta mod (och mode) bland yngre intel- lektuella i Stockholm att satsa på Pound. Det var Skribenten var inte ensam om sina känslor. avvikande (bort från Eliot), det var utmanande Att döma av mediebevakningen kring förlaget (fascismen), det var avancerat (”The Cantos”).61 uppfyllde tvärtom Cavefors många litteraturjo- urnalisters idealbild av hur ett mindre bokför- Lundkvist beskriver Pound, men karaktärs- lags profil och utgivningslista skulle utformas. teckningen påminner starkt om den bild som Brankes artikel formulerar dock på ett särskilt efterhand ska komma att ges av förläggaren tydligt sätt en av de teser jag velat driva i denna Cavefors själv. En bild som präglas av just de artikel, nämligen den om mediebevakningen av epitet som brukar känneteckna en outsider. I Bo Cavefors bokförlag som driven av ett homo- andra tidningsartiklar beskrivs Cavefors om- socialt beteende eller begär, ett sammanhang växlande som ”djärv”, ”originell” och ”kom- där ”bokälskare” kan samlas för ömsesidig för- promisslös”.62 Eller, som sagt, som en person ståelse och identifikation. De återkommande som startar förlag bara för äran att bryta nack- utsagorna om förlagets förmodade oberoende i en av sig. Denna beskrivning förenas på ett förhållande till försäljningssiffror och politiska intressant sätt med bilden av den propre, intel- hänsyn, ger enligt min mening en fingervisning lektuelle (och bleke!) ynglingen, som beskrivits om vilka ideal som rådde för den som ville till- tidigare i artikeln. höra litteraturvärldens elitskikt. Bo Cavefors förlag verkar ha varit förlaget som kritikerna ville, men inte riktigt vågade, AVSLUTNING tro på. Ett genomgående i tema i källmaterialet Kring Cavefors förläggargärning etablerades jag gått igenom är just denna dubbelhet. Å ena redan tidigt en särskild aura i samtida recen- sidan glädje över att någon vågar göra det som sioner, tidnings- och tidskriftsartiklar. En air Cavefors gör, ”en kulturbragd”,63 enligt mer än av oräddhet och kompromisslöshet, parat med en skribent. Å den andra en misstro, som om en välutvecklad smak för den smala litteraturen det inte borde vara möjligt att ge ut sådant som och det kräset exklusiva. Att Cavefors var ett man själv tycker om. Åtminstone inte om man förlag för finsmakare eller att utgivningslistan råkar uppskatta sådant som anses vara kvali- visade på en djärvhet på gränsen till självmord, tetslitteratur. ”Man vill ge en eloge åt det nya såsom tidigare exemplifierats, var typiska om- förlaget Bo Cavefors som tagit sig an denna dömen om förlaget i samtida litterär press. och flera andra ’svåra’ och obekväma böcker”,64 Synen på Bo Cavefors som en excentriker, ett som skribenten i Stockholmstidskriften Freden slags litteraturens särling, löper också som en uttrycker saken i en recension av en av förla- röd tråd i det undersökta materialet. Dessa

54 TFL 2013:3-4 associationer hade även genklang i de utsagor värnar båda om sitt oberoende och sätter, med förläggaren spred om sig själv och sitt förlag, Bourdieus språkbruk, det kulturella kapitalet exempelvis genom hur han beskrev sin utgiv- långt högre än det ekonomiska. Såväl gentle- ning i egenproducerade reklamutskick. mannen som outsidern för sig med självklarhet I det undersökta materialet framträder två och pondus i litteraturens boningar, och båda klassiska mytbilder: gentlemannaförläggaren tillåts att ge uttryck för och agera efter sina ideal. och den litterära outsidern. Det är två figurer De associationer som görs kring Cavefors, som kan tyckas oförenliga, då de traditionellt förlaget och förläggaren i det undersökta mate- brukar symbolisera olika viljor i historien om rialet förefaller ofta ha handlat mer om skriben- produktionen av litterära verk. Bilden av gent- ternas självbild än om det sammanhang som lemannaförläggaren uppkom som ett direkt faktiskt beskrivs. Det uppstod något av en kult- resultat av den moderna bokmarknadens fram- status kring förlaget hos samtida litteraturskri- växt under 1800-talets mitt. Hans verksamhet benter, särskilt manliga sådana, som för övrigt kännetecknas av sofistikerad smak och idealis- fortsatt att reproduceras i andra sammanhang, tisk nit och tar sig i utsagorna kring Cavefors såsom några av de litteraturvetenskapliga arbe- stil rent av ett fysiskt uttryck i en anglosaxiskt ten där Cavefors verksamhet omnämnts.66 Med proper framtoning med rock och paraply. Den Warner och Sedgwick menar jag att de båda litterära outsidern, som är en klassisk förfat- mytbilder som identifierats i denna artikel bör tarroll med rötterna i romantikens genikult, ses som resultatet av processer inom en osynlig- framträder i beskrivningarna av Cavefors för- gjord maktsfär, där ett homosocialt begär driver läggargärning som djärv, originell och kom- män med litterära intressen att mäta sig med promisslös. En karakteristik som traditionellt varandra och spegla sig i varandras med- och kopplas till outsidermyten. Denna figur är en motgångar. Slutligen bör tilläggas att sådana dubbelnatur vars utanförskap är känslomässigt processer upprätthålls i ett samspel mellan en betingat, snarare än faktiskt. mängd av bokmarknadens aktörer. De kritiker Dessa båda gestalter skiljer sig till viss del och litteraturskribenter som citeras här utgjorde åt i sin framtoning och i den attityd de intar endast en bråkdel av de bokköpare och -läsare gentemot litteraturen. Medan gentlemannaför- som intresserade sig för Cavefors utgivning. Att läggaren ger ut böcker av idealistiska skäl och identifiera vilken den bredare publiken var samt för att förhindra kulturell förflackning vurmar vilka associationer de knöt till förlaget vore en outsidern, i sin gestalt av förläggare, snarare för grannlaga uppgift, vilket flera bokhistoriker kontroversiella böcker. I Cavefors fall kunde det före mig konstaterat.67 Icke desto mindre skulle exempelvis röra sig om författare som Jünger, en sådan utredning kunna bidra till att kasta Pound eller RAF:s Ulrike Meinhof. Samtidigt ytterligare ljus över det slags meningsskapande förenas dessa herrar i ett antal egenskaper. De processer där detta slags bilder uppstår.

1. Trysh Travis, ”Me and My Bookmen”, i 3. Jonas Hehrne & P. Jonas Sjögren, ”Förlagsbran- American Literary History 2013:25:1, s. 105. schens utveckling”, i Bokbranschen i Sverige. 2. Ann Steiner, I litteraturens mittfåra. Månadens Utvecklingen mellan 1973 och 2003, Stockholm: bok och svensk bokmarknad under 1970-talet, Svenska bokhandlareföreningen, 2003, s. 39. diss. Lund; Göteborg/Stockholm: Makadam, 4. Rolf Yrlid, Litteraturens villkor, Lund: Student- 2006, s. 45f. litteratur, 1994, 139f.

RAGNI SVENSSON TFL 55 5. Magnus Palm, ”Det litterära kooperativets 15. Per A Sjögren, ”Ny start för Hans Rabén. En uppgång och fall. En historia i två delar”, i expansiv period 1959–1968”, i Kjell Bohlund, Svensk bokhandel 1994:9, s. 14. Pär Frank, Jan Lagerstedt & Gerd Strömberg 6. Kjell Östberg, 1968 när allting var i rörelse. Sex- (red.), Rabén, Sjögren och alla vi andra. tiotalsradikaliseringen och de sociala rörelserna, Femtio års förlagshistoria, Stockholm: Rabén & Stockholm: Prisma i samarbete med Samtids- Sjögren, 1992, s. 87. historiska institutet vid Södertörns högskola, 16. Simone Murray, Mixed Media. Feminist Presses 2002, s. 82. and Publishing Politics, London: Pluto, 2004, 7. Se t.ex. Yrlid 1994, s. 139ff., osignerad, ”Tysk s. 8. irritation över svenska terroristboken”, i Svenska 17. Se t.ex. avsnittet om Cavefors i Daan Vanden- Dagbladet 1977.11.18 och Gun Lauritzson, ”Årets haute, Om inträdet i världen. Lyrikdebutanterna största praktgräl”, i Aftonbladet 1980.11.28. i 1970-talets svenska litterära fält, diss: Uppsala; 8. Anders Nyblom, Ryktbarhetens ansikte. Verner Hedemora: Gidlunds förlag, 2008, s. 68. von Heidenstam, medierna och personkulten i 18. Johan Svedjedal, ”Det litteratursociologiska sekelskiftets Sverige, diss. Linköping; Stock- perspektivet. Om en forskningstradition holm: Atlantis 2008, s. 13. och dess grundantaganden”, i Tidskrift för 9. Alistair McCleery, ”The Return of the Publis- litteraturvetenskap 1997:3–4, s. 6f. her to Book History. The Case of Allen Lane”, 19. Robert Darnton, ”’What is the History of i Book History 2002:1, s. 163. Books?’ Revisited”, i Modern Intellectual 10. ”Cavefors förlag lät snabbt höra talas om sig. History 2007:4:3. Dess ambitiösa och orädda kvalitetsutgivning 20. Murray 2004, s. 215. väckte berättigad beundran”, skriver t.ex. Yrlid 21. Mitt forskningsprojekt kommer att inkludera i Yrlid 1994, s. 139. ”En viktig roll innehades i upprättandet av en statistisk kartläggning av början också av vår unge och ytterst originelle Cavefors utgivning, där bl.a. antalet manliga förläggare i Malmö, Bo Cavefors, som med respektive kvinnliga författare ska räknas och hjälp av ärvd förmögenhet höll på att etablera analyseras. I skrivande stund är denna under- sig som utgivare av maximalt kontroversiella sökning inte slutförd, även om intrycket talar böcker; ur hans synpunkt kunde vi aldrig bli för en tydlig snedfördelning vad gäller kön. Se tillräckligt rabulistiska, men han understödde även referat av Warnqvist senare i artikeln. ändå det mesta vi hittade på”, skriver Lars 22. Exempelvis via sitt samarbete med den upp­ Lönnroth i självbiografinDörrar till främman- saliensiska studentföreningen Verdandi i början de rum. Minnes­fragment. Stockholm: Atlantis, av 1960-talet. Kärnan i denna grupp bestod av 2009, s. 127. bl.a. Lars Lönnroth och Sven Hamrell. 11. Arkivet tillhör sedan 2004 Lunds universitets- 23. Jfr t.ex. Murray 2004, s. 10, Christine Haynes, bibliotek. ”Reassessing ’Genius’ in Studies of Authorship. 12. Se t.ex. Sandgatan 14, kvartalstidskrift från The State of the Discipline”, iBook History Bo Cavefors bokförlag som utkom i ca 30 000 2005:8, s. 299 och Trysh Travis ”The Women in exemplar under åren 1976–77. Sandgatan Print Movement. History and Implications”, i 14 1977:1. Bo Cavefors skrev även ett flertal Book History 2008:11, s. 275ff. tidningsartiklar och insändare där han diskute- 24. Travis 2008, s. 275. rade sin utgivning eller kritiserade recensioner 25. Michael Warner, The Letters of the Republic. som han ansåg orättvisa. Se t.ex. Bo Cave- Publication and the Public Sphere in Eighteenth- fors: ”Ingenting mittemellan”, i Vasabladet Century America, Cambridge/London: 1970.04.19 och Bo Cavefors, ”Replik till Sven Harvard University Press, 1990, s. 42. Ove Hansson”, i Tiden 1975:9. 26. Sonya O. Rose, What is Gender History?, 13. Jfr Nyblom 2008, s. 28. Cambridge: Polity Press, 2010, s. 56. 14. Samtal med Bo Cavefors, 2010.01.27, inspel- 27. Gerd Lindgren, ”Broderskapets logik”, i Kvin- ning i författarens ägo. novetenskaplig tidskrift 1996:1, s. 12f.

56 TFL 2013:3-4 28. Eve Kosofsky Sedgwick, Between Men. English och försvinner”, i Vestmanlands Läns Tidning Literature and Male Homosocial Desire, New 1978.11.28. York: Columbia University Press, 1985, s. 1f. 42. Evald Palmlund, ”Hjärtats slag i engelsk lyrik”, 29. Här övertrumfas han dock av ellerströms förlag i Kvällsposten Malmö 1959.10.04. som under undersökningsperioden publicerade 43. Bernt Eklundh, utan titel, i Göteborgs-Posten tjugoen titlar av män men endast en av en 1975.09.05. kvinna, samt av Fripress som gav ut nitton 44. Henrik Sjögren, ”Dramatiska nyheter på nytt lyriksamlingar skrivna av män men inte en förlag”, i Kvällsposten Malmö 1959.08.15. enda av en kvinna. Åsa Warnqvist, Poesifloden. 45. Opublicerat reklammaterial från Bo Cavefors Utgivningen av diktsamlingar i Sverige 1976–1995, bokförlag AB, 1961.11.10, ”Reklammaterial diss. Uppsala; Lund: ellerström, 2007, s. 165. 1959–1961”, Bo Cavefors förlagsarkiv, Lunds 30 Arne König & Lasse Winkler, ”Cavefors ande universitetsbibliotek. vilar över Lund. Lundaförlagen”, i Svensk 46. Pierre Bourdieu, Konstens regler. Det litterära bokhandel 1997:2, s. 13–26. fältet uppkomst och struktur, övers. Johan 31. Arne Häggqvist, ”Komet eller sputnik?”, i Stierna, Stockholm/Stehag: Brutus Östlings Folket i bild 1960:34. Bokförlag Symposion, 2000, s. 214. 32. Detta samtal utgör inte en del av det material 47. Haynes 2005, s. 303. som ligger till grund för artikelns analys. Redo- 48. Se t.ex. Linda Zionkowski, Men’s Work. Gender, görelsen är snarare avsedd som en illustration Class, and the Professionalization of Poetry, till densamma. 1660–1784, New York: Palgrave, 2001. 33. Se Joseph Connoly, Faber and Faber. Eighty 49. Wendy Wall, The Imprint of Gender. Authorship Years of Book Cover Design. London: Faber and and Publication in the English Renaissance, Faber Ltd, 2009. Ithaca: Cornell University Press, 1993. 34. Samtal med Bo Cavefors 2013.06.10, inspel- 50. Jfr Per I. Gedin, Litteraturens örtagårdsmästare. ning i artikelförfattarens ägo. Karl Otto Bonnier och hans tid, Stockholm: 35. Jfr Kim Salomon & Göran Blomqvist, Det Månpocket, 2004, s. 80. röda Lund. Berättelser om 1968 och studentrevol- 51. Peterson 2003, s. 206. ten, Lund: Historiska media, 1998. 52. André Schiffrin,Förlag utan förläggare, övers. 36. Bo Peterson, ”Förlag och förläggare – en Lillemor Ganuza Jonsson, Stockholm: Ord- historisk bakgrund” i Margareta Björkman front, 2001, s. 7. Se även Steiner 2006, s. 42. (red.), Böcker och bibliotek. Bokhistoriska texter, 53. Se t.ex. osignerad, ”En översättares missöde”, i Lund: Studentlitteratur, 1998, s. 152. Aftonbladet 1959.09.11. 37. Susan Coultrap-McQuin, Doing Literary Busi- 54. Axel Liffner, ”Förlag som tar risker”, iAfton - ness. American Women Writers in the Nineteenth bladet 1959.06.08. Century, Chapel Hill/London: The University 55. Se t.ex. Ann Steiner, Litteraturen i mediesam- of North Carolina Press, 1990, s. 28. hället. Lund: Studentlitteratur, 2009, s. 33ff. 38. Bo Peterson, Välja & sälja. Om bokförläggarens och Johan Svedjedal, Gurun och grottmannen nya roll under 1800-talet, då landet industrialise- och andra litteratursociologiska studier. Om rades, tågen började rulla, elektriciteten förändrade Birger Sjöberg, Vilhelm Moberg, Bruno K. Öijer, läsvanorna, skolan byggdes ut och bokläsarna blev Sven Delblanc, Bob Dylan och , allt fler, Stockholm: Norstedt, 2003, s. 206f. Falun: Gedins, 1996, s. 75. 39. Coultrap-McQuin 1990, s. 29. 56. Bent Fausing, Steffen Kiselberg & Niels Senius 40. Steiner 2006, s. 59f. Clausen, Bilder ur männens historia, övers. 41. Se t.ex. Rune M Lindgren, ”Högprisutveckling Hans-Jacob Nilsson, Stockholm: Alfabeta, pågår ’Slit-och-släng-bok’ på väg?”, i Dagbla- 1987, s. 189f. det 1970.02.09 och Kersti Javala, ”Konkurs 57. Christine Battersby, Gender and Genius. hotar fyra bokförlag. Bo Cavefors, kvalitets- Towards a Feminist Aesthetics. London: The förläggare i konkurs. Böckerna pulseras ut Women’s Press, 1989, s. 13f.

RAGNI SVENSSON TFL 57 58. Steiner 2009, s. 33f. 63. Se t.ex. osignerad, ”Ernst Jünger och hans 59. Se t.ex. Per Bäckström, Aska, tomhet & eld. krigsdagböcker”, i Svensk Tidskrift 1975:10. Outsiderproblematiken hos Bruno K. Öijer, diss. 64. Lillemor Holmberg, ”Om samhället och Lund: ellerström, 2003. mördare”, i Freden 1960:3. 60. Jacques Werup, ”Då uppstår ljuv lyrik”, i 65. Karlis Branke, ”Skattefritt och internationellt”, Arbetet 1976.01.21. i Vecko-Journalen 1978:44. 61. Artur Lundkvist, ”Vägar till Ezra Pound”, i 66. Se t.ex. Vandenhaute 2008, s. 68. Stockholms-Tidningen 1959.11.17. 67. Robert Chartier, Böckernas ordning. Läsare, 62. Se t.ex. Javala 1978 och Caj Andersson, ”Hans författare och bibliotek i Europa från 1300-tal till bokförlag läggs ner, men – Vem har sagt 1700-tal, övers. Jan Stolpe, Göteborg: Anamma, att Cavefors är knäckt!”, i Vecko-Journalen 1995, s. 30f. 1978.11.07.

SUMMARY An Outsider and a Gentleman. Bo Cavefors’s Publishing and Two Mythical Archetypes of the ­Western Book Market

This article aims to examine how contemporary literary criticism and statements from the publisher Bo Cavefors contributed to the construction of his public image. Bo Cavefors’s Swedish publishing house was active between the years 1959 and 1979. The company’s book list attracted notable attention from the literary media of the time, and was considered to be both economically and culturally ”daring”. It was a multifaceted publication list, containing genres such as contemporary Swedish poetry, drama and fiction, along with Marxist theory and politically controversial writers such as Ezra Pound, Ernst Jünger and Ulrike Meinhof. The publishing house had a reputation for ”good taste” and for offering literature of ”high literary quality”, but the publisher himself was often portrayed as an eccentric. This combination of qualities seems to have generated a contradictory reputation for the publishing house – a reputation both at odds with, and in tune with, its cultural and political context: the Swedish cultural sphere of the 1960’s and 70’s. The article argues that unquestioned power relations and masculinity norms manifest themselves in two myths surrounding the publisher Cavefors: the myth of the ”Gentleman Publisher” and the myth of the ”Literary Outsider”. The former is a personification of early twentieth century book-market honour codes. The latter is a version of the ”Romantic Genius”, which specifically pertains to a literary context. These two archetypes could be perceived as both unanimous and contradictory, since they traditionally represent different positions in the process of literary production. With respect to the image constructed of Bo Cavefors’s publishing, they seem to coexist in one and the same persona.

Keywords: Bo Cavefors, publishing history, the Gentleman Publisher, the Literary Outsider

58 TFL 2013:3-4 ANNA CAVALLIN

FÖRFATTARENS VÄLKLÄDDA LIK En familjeförsörjares död på könskampens slagfält i August Strindbergs Giftas

”Det låg ett välklätt lik på sandgången med ställs också mot ett antal representationer av huvudet mot en stolfot.”1 Så står det på sista femininitet, både kopplade till yrkesidentitet sidan i August Strindbergs novell ”Familjeför- och till föreställningar om kvinnors plats och sörjaren” från 1886. Den döda kroppen tillhör funktion i familjen och samhället. I förelig- titelns familjeförsörjare, men det är också en gande artikel kommer jag att undersöka hur författares lik vi ser. Med ett slag – och nästan denna tematisering verkar i de båda Giftassam- hundra år före Roland Barthes ”La mort de lingarna i allmänhet. Jag kommer i synnerhet l’auteur” (”Författarens död”) från 1968 – har att fokusera på maskulinitetens framträdelse- Strindberg här (symboliskt) dödat både förfat- former i novellen ”Familjeförsörjaren” och hur taren och familjeförsörjaren med ett slag. Men dessa förhåller sig till de föreställningar om texten fortsätter … maskulinitet – och om författaridentitet – som Två grundläggande maskulina identiteter, var i omlopp vid tiden då Giftas II skrevs. Med författaren och familjeförsörjaren, dödas i tanke på mottagandet av Giftas I – med rätte- samma kropp – samtidigt som den biografiske gången mot Strindberg för novellen ”Dygdens författaren till novellen ”Familjeförsörjaren” up- lön” – och senare de häftiga reaktioner mot penbarligen lever, eftersom texten fortsätter efter honom som författare av litteratur som man likfyndet. Båda dessa identiteter stod under om- menade kunde på allvar förstöra dem som förhandling och debatt vid tiden då Giftas II ut- läste den, i synnerhet ungdomarna, så menar gavs 1886. Novellen tematiserar denna situation jag att just ”Familjeförsörjaren” blir ett intres- för författaren, det vill säga den manlige förfat- sant och belysande exempel på den biografiske taren, och för mannen som familjeförsörjare och Strindbergs självförsvar – där författaren och pater familias. ”Familjeförsörjaren” avslutar sam- familjeförsörjaren framställs närmast som en lingen Giftas II och skildrar sista dagen i man- martyr – och ett, om än något motsägelsefullt, nens liv, från det att han vaknar på morgonen, inlägg i den i samtiden pågående diskussionen via noggranna tidsangivelser om dagens förlopp om författarens (yrkes)roll.2 Novellen utgör och fram till dess att han dör på kvällen. också en symboliskt belysande slutpunkt på ett I novellen tematiseras författaryrket både verk, det tematiskt sammanhållna Giftas, som som professionell verksamhet och som köns- inleds med ett ifrågasättande av författaren av kodad (problematisk), maskulin identitet och ”romanböcker”, dit även Giftas räknas.

ANNA CAVALLIN TFL 59 Det sena 1800-talet har angivits som en tid August Strindberg ville med Giftas I enligt då maskuliniteten befann sig i kris.3 Kvinnor egen utsago dels ”rikta den Svenska hor-litte­ ur medelklassen, som tidigare haft äktenskapet raturen med några utmärkta bidrag”,12 dels som sin primära försörjningsmöjlighet men skriva ett arbete som tidigare gått under titeln som nu i allt större skaror befann sig utanför ”Qvinnobilder, som jag nu vill ändra till Gift äktenskapsmarknaden, gavs genom politiska Folk och med ett företal föreskicka, utgörande beslut tillträde till yrkeslivet.4 I samband med kanske en uppsats i Qvinnofrågan”.13 Det var denna nya situation framträder också den redan från början tänkt att Giftas skulle ut- ekonomiskt och sexuellt självständiga Nya komma i flera volymer, planer fanns både på en kvinnan som litterär figur och reell möjlighet.5 volym två och på en tredje samling på samma Föreställningarna om den Nya kvinnan rörde tema: äktenskapets olika stadier och represen- sig mellan ytterligheter, hon uppfattades både tationer.14 Strindberg var en av de debattörer i som hotfullt skräckexempel och utopiskt ideal.6 tiden som uppmärksammades mest i och med Fenomenet gav även upphov till en egen litte- publiceringen av Giftas I, som ledde till åtal för rär genre.7 Det blev också påtagligt i Sverige att hädelse, men vars mest brännbara ämne egent- kvinnors röster kom att höras mer och tydli- ligen var (sexuella) relationer mellan män och gare i det offentliga rummet under 1880-talet.8 kvinnor.15 Åtalet fick konsekvenser både för Romankonsten och det skönlitterära skrivandet Strindbergs position på det litterära fältet och hade under 1800-talet alltmer kommit att kodas för debatten kring (den realistiska) litteraturens som en kvinnlig sysselsättning. I sin avhand- funktion som diskussionsforum för sociala frå- ling Fältets herrar (2004) visar David Gedin gor. Medan han tidigare – av sig själv motvilligt hur det på det litterära fältet i Sverige pågick – uppfattats som en av ledargestalterna för Det en kamp om makt och tolkningsföreträde, unga Sverige, sågs han nu som ett avskräck- där de manliga författarna sökte (åter)erövra ande exempel på vad som kunde hända om en författaryrket som en maskulint kodad syssel- författare trädde alltför nära gränsen för vad sättning.9 Denna kamp fördes i det offentliga som gick att säga i skrift.16 Novellsamlingen debattrummet och genom skönlitterära bidrag Giftas I fick konsekvenser för det sätt på vilket såväl som i artiklar och föredrag.10 Återkom- det talades om kvinnofrågan i offentligheten. mande teman genom flertalet av de stora, prin- Den ses som en vändpunkt när det gällde ut- cipiella diskussioner som fördes under denna manövreringen av de kvinnliga författarna från tid var, som bland andra Lisbeth Stenberg visar det litterära fältet och som bidragande till en i I kärlekens namn (2009), hur maskulinitet och omformulering av tolkningsföreträdet när det femininitet representerades i den viktiga of- gällde kvinnofrågan.17 fentliga arena som litteraturen utgjorde under Om man läser Giftas som ett verk börjar och denna period av omförhandlingar. I synnerhet slutar verket med att den manlige författaren kom detta till tydligt uttryck när det handlade problematiseras, i sin maskulinitet och i sin om hur den Nya kvinnan skildrades och hur yrkesroll. I den första texten i Giftas I fördelas kraven på samhällsförändringar mot ökad de- författarpraktikens problematik på två röster i mokrati och jämlikhet möttes av samhällets en dialogsituation som etablerar ett dramatiskt institutioner. Ungefär samtidigt som den Nya presens, en känsla av närvaro och ett pågående kvinnan uppträdde även nya maskulinitetsfigu- nu medan Giftas II alltså avslutas med att för- rationer som dandyn och flanören, vilka också fattaren i den sista novellen ”Familjeförsörja- uppfattades som hot mot de komplementära ren” framträder som lik. Mellan dessa extremer genusformationerna.11 rör sig, både i dessa utpekade texter och i de

60 TFL 2013:3-4 övriga som ingår i Giftassamlingarna, figu- inte är författare menar och vad andra förfat- rationer av manliga och kvinnliga författare: tare menar när de skriver. Här framstår förfat- könskodningen av författaren är hela tiden tarprofessionen som en delvis intern historia, närvarande. där författare kommunicerar med varandra i Giftas I inleds med en fiktiv intervju, vilken en egen värld genom att läsa varandras texter är placerad i ett omfattande företal på drygt och gissa vad de menar, istället för att som en tjugo boksidor och uppdelad i flera avsnitt. En intervjuare ge sig ut i verkligheten och ställa ”Interv.” (det vill säga intervjuare) ställer frågor frågor och få veta hur det är. till en ”Förf.” – en författare alltså: Intervjuarens hållning framstår som ag- gressiv och anklagande, samtidigt som tonen Interv.: Nå herrn har gått och skrivit en genomgående är ironisk och raljant, något romanbok igen nu? som underminerar det entydigt aggressiva. Förf.: Ja, kära herre, så illa är det! Jag vet att Intervjun som journalistisk metod var ny vid det är stort straff på det, men jag kunde inte tiden för publiceringen av Giftas I och refere- hålla mig! ras både av Strindberg och andra som en form Interv.: Men jag tycker det är inkonsekvent karakteriserad av påflugenhet, närgången nyfi- att hugga på författeri och sedan själv gå och kenhet och just aggressivitet. Vid något tillfälle författa. Medger herrn det? benämns en intervjuande journalist ’gangster’, Förf.: Medgives! och uttrycket ’skjutjärnsjournalistik’ härrör Interv.: Herrn medger, att herrn är från detta synsätt.18 Så introduceras en kon- inkonsekvent? troversiell, ny aspekt av författarrollen, redan Förf.: Javisst! Jag är liksom allt skapat under- förknippad med egenskaper som bryter mot kastad utvecklingens lag, och utvecklingen går ett borgerligt ideal av behärskning och mått- fram genom återfall! Den här romanboken är fullhet, i synnerhet i offentliga sammanhang. ett litet återfall (en rechute), men herrn skall Problematiseringen av författaryrket vidgas yt- inte vara ond på mig för det. Om ett par år skall terligare när ”Förf.” refererar till just de andra jag sluta med romanböcker, pjäsböcker och författare som han funnit så svårtolkade, här versböcker, om det är möjligt! namngivna som ”fru Edgren” och ”Ibsen”, det Interv.: Vad tänker herrn ta sig till sedan då? vill säga Anne Charlotte (Edgren) Leffler och Förf.: Jag tänker bli intervjuare. Ja det är Henrik Ibsen. Leffler var den som förutom allvar det. Ser ni jag har tröttnat på att sitta och Strindberg nämndes som ledarfigur för Det gissa mig till vad mänskorna mena, i synnerhet unga Sverige. Ibsens pjäs Et dukkehjem (1879) när de skriva böcker; jag vill göra som ni: gå och var tillsammans med bland andra Bjørnstjerne fråga dem! (s. 9) Bjørnsons En handske (1883) mycket viktiga texter i den omfattande och långvariga sed- Författaren och intervjuaren ställs mot varan- lighetsdebatt som fördes i de skandinaviska dra som representanter för olika sätt att förhålla länderna under 1880-talet.19 sig till skrivandets praktik och skrivandets rela- I denna fiktiva intervju positionerar sig tion till fiktion och verklighet. Författaren är Strindberg via ”Förf.” tydligt i debatten genom den som ”gissar” medan intervjuaren ”går och att namnge och därmed utnämna Leffler och frågar”. Författaren är också en som gissar inte Ibsen till motståndare i bemärkelsen förfat- bara vad ”mänskorna mena” utan ”i synnerhet tare som utgör illustrativa exempel på just det när de skriva böcker”, det vill säga en som gis- ”Förf.” vill komma bort ifrån i sin skrivpraktik. sar och försöker tolka både vad människor som Synpunkterna på Ibsen återkommer senare i

ANNA CAVALLIN TFL 61 företalets andra avsnitt, både i en lång kritisk ”Familjeförsörjaren” den mer romantiskt präg- läsning av Et dukkehjem och i den avslutande lade föreställningen om det under stor vånda intervju som utgör företalets sista del: skapande författargeniet kvar. Den författar- roll som Interv. representerar har släktband Vad Ibsen beträffar, så har hans exempel visat till Émile Zolas naturalistiske observatör, som farorna av skönlitteraturen. Han skrev Brand under vetenskapsliknande former undersöker mot kristendomen, och läsarne gjorde en och kartlägger sitt material, han som rör sig i kristendomskodex av den! […] Han skrev Gen- samhällets alla skikt, observerar, frågar direkt gangere mot osedligheten och de sedliga gjorde och rapporterar till läsarna. Denna mer offent- den till en osedlighetskodex. […] Så där är det ligt rörliga författarroll kontrasterar också mot att vara Moses på berget och tala tungomål med (föreställningar om) den kvinnliga författarens ett blått skynke över huvudet. (s. 28) snävare motivkrets, kopplad till hennes posi- tion som fast placerad i familjen, iakttagande Samtidigt blir denna kritik av Ibsen i någon dess intima relationer och avspeglingarna av mån en kritik av den egna texten. Om en litte- livet utanför hemmets väggar.21 rär text är svårtolkad, just för att den är litterär, I Giftas förekommer, förutom de namn- öppnar det för en liknande kritik av Strind- givna, flera personer som framstår som figu- bergs text. Ett sätt att slingra sig undan en rationer av författarrollen. Så finns karaktärer sådan bestämmelse kan då vara tekniken med som skriver antingen inom ramen för sin yr- den fiktiva intervjun, där författarpositionen å kesverksamhet eller i andra sammanhang, så- ena sidan kan knytas till den biografiska per- som privata brev, men där skrivandet har en sonen Strindberg och de åsikter han givit luft avgörande betydelse för berättelsen. Bland de åt offentligt, å andra sidan kan framställas som skrivande männen finner vi exempelvis nota- en lek med positioner, ett prövande av olika rien i ”Kärlek och spannmål” som arbetar med hållningar, representerade av Förf. och Interv. renskrivning och extraknäcker som översättare De föregående delarna av företalet diskute- i likhet med notarien i ”Brödet”; baronen i ras i den andra intervjun i en sorts performativ, ”Slitningar” skriver artiklar och böcker som dramatisk akt, där läsandet förutsätts ha skett i uppmärksammas i tidningarna och debatteras; realtid så att författaren och intervjuaren kom- kapten Pall i ”Ett dockhem” brevväxlar med sin menterar de avsnitt som de (och vi) nyss läst. hustru Gullan under långresor till havs, brev Denna dramatisering av läsakten etableras re- som utvecklas till både litteraturkritik och dan i den första intervjun, då författaren talar ingående didaktiska diskussioner om etik och om hur han ska låna ut sin text till intervjuaren äktenskapsmoral; maken i ”Höst” övergår från för kopiering och vidarespridning (s. 10). samma typ av korta brevlappar som Pall i bör- Uppdelningen av författarrollen i två som jan också skriver till sin hustru, till kärleksbrev agerar motståndare anknyter till den framträ- till kvinnan han en gång var så förälskad i. Men delseform författaren kom att få under andra mannen i ”Familjeförsörjaren” är egentligen hälften av 1800-talet, då litteratören som be- den ende vi får möta under själva skrivprak- teckning på den professionellt skrivande per- tiken, den ende som har författare som yrke. sonen, eller mannen, för det var en i hög grad Visserligen klagar kapten Pall i ”Ett dockhem” maskulint kodat yrkesidentitet, etablerades.20 på hur svårt han har att skriva: ”Jag är en dålig Men samtidigt som denna mer praktiska, upp- brevskrivare som du vet och slutar nu!” (s. 149) sökande journalistiska författarroll kom att få och lite senare, när han under motstånd ta- fäste i tidens medvetande, lever åtminstone i git sig igenom Henrik Ibsens ­drama: ”Ett

62 TFL 2013:3-4 ­välment litet Ablativus om pjäsen Ett Dock- att se dem!” – Seminarium, seminarium! – hem sammanklåtat­ av gamle Pall” (s. 151) och: ”Men så kommer det etiska” – Etiska? ”Detta har Kapten Pall skrivit med sina styva Ablativus! Hm, hm! – ”och gör sig gällande fingrar och sitt tröga förstånd!” (s. 152) Men i dess högre potenser!” – Potenser?! – ”När jag detta är ändå långt ifrån de nervslitande mö- nu vaknar upp ur vår långa sömn och frågar dor som familjeförsörjaren genomlider under mig själv: har vårt äktenskap varit ett rätt sin skrivpraktik. äktenskap? så måste jag med ånger och blygsel Bland de skrivande kvinnorna i Giftas, erkänna att det icke varit så! Kärleken är av förutom Anne Charlotte Leffler och den i himmelskt ursprung (Matt. XI: 22 o.f.).” – förordet till Giftas II citerade Annie Besant, (s. 150, mina kurs.) nämns Mme de Staël (”Mot betalning”) och det refereras även till personer som för samti- Detta stycke är som synes inte helt lättläst den framstod som lätta att identifiera.22 Leffler när det gäller att avgöra vems röst som hörs förekommer för övrigt även som referens i ”Fa- – ­eller vem som skriver: det blir en markering miljeförsörjaren”, då som exempel på litteratur av skillnader mellan skrivet och talat språk, för sysslolösa kvinnor: ”Den feta pigan sitter på kursiveringarna av Palls ord är till för att syn- en trädgårdssoffa och läser Sanna kvinnor, som liggöra hur han avbryter och kommenterar hon lånat av frun” (s. 313).23 När kvinnor ägnar Gurli under läsningen. Avbrotten skapar en sig åt skrivande i någon form är det påfallande dramatiserande effekt som inger läsaren käns- hur hotfull denna sysselsättning ter sig för man- lan av att detta sker nu, medan jag läser. Denna nen och äktenskapet. I ”Ett dockhem” börjar nukänsla liknar den som skrivs fram i förordet hustrun Gullan tala med en tydligare stämma till Giftas I, där den fiktiva inledande intervjun sedan hon träffat den seminarieutbildade lära- innehåller en sorts performativa anvisningar rinnan Ottilia – även om hennes make kapten om hur novellerna ska läsas. Bibelcitatet som Pall menar att hon nu talar med Ottilias, och anges av Gurli ovan visar sig, enligt ”Ordför- Ibsens, röst och inte med sin egen. Hon skriver klaringar” till SV 16 vara felaktigt. Detta blir nu under namnet Gurli en ny sorts brev till sin ytterligare ett sätt att underminera denna skri- make, brev som föranleder mannen att verbalt vande kvinnas auktoritet. I ”Slitningar” träffar iscensätta en gruppvåldtäkt på Ottilia och att baronen sin blivande andra hustru över samtal återerövra makten över ordet genom att både i om texter de skrivit. Hon ska ”sätta upp en svarsbrev och muntliga repliker vederlägga alla liten skrift” om fångvård som ”baronen skulle påståenden om deras äktenskap som Gurli pre- granska och utarbeta” (s. 119). Men när hon senterat. I texten framställs detta återtagande senare ger ut en bok som får dålig kritik, slutar av tolkningsföreträdet genom att Pall tillåts att hon skriva och övergår till att bli maka och kritiskt och nedgörande kommentera Gurlis mor och en tröstare när maken angrips för text, som därmed förlöjligas, förminskas och sina texter i tidningarna. Adèle i ”Tvekamp” avslöjas som full av kunskapsluckor: framträder mot slutet av novellen plötsligt som dramatiker: ”Kära Vilhelm!” – Hm Vilhelm! Inte Pall mera! – ”Livet är en strid ifrån…” Vad fan nu? Vad En dag förkunnade tidningarne att frun hade ha vi med livet att göra! ”början till slut! Lugnt en pjäs antagen till spelning på teatern. som en bäck i Kidron …” – Kidron! Det är ju – Ser du nu, sade hon till mannen, att kvin- bibeln det! – ” har vårt liv flutit fram. Vi ha nan också kan leva för högre uppgifter än vagga gått såsom sömngångare över avgrunder utan och laga mat.

ANNA CAVALLIN TFL 63 Och det erkände han och bad om förlåtelse. under allt detta pågår febern, och pennan löper, Pjäsen spelades. Mannen satt i ett oxöga som löper rätt fram, utan att tveka ett ögonblick under kall dusch, och efter spektaklets slut fick vid åsynen av förläggare eller jurymän, och den han vara värd på sexan. lämnar röda strimmor efter sig som av levrat Frun var omgiven av beundrare, åt vilka blod, vilka sedan ligga och svartna. När han mannen fick slå i supar och snoppa cigarrer. efter två timmar stiger upp, har han så mycket (s. 278) kraft, att han hinner gå fram till sin säng och kasta sig ner. Då ligger han såsom om döden Efter att tidigare framträtt som läkare och av- kramat honom. Det är icke vederkvickande slöjats som kvacksalvare eller som lantbrukare sömn, icke dvala; det är en lång svimning, men och avslöjats som oduglig bonde och okun- medveten, följd av fasan att känna krafterna nig bokförare, framställs skrivandet här som borta, nerverna slappa, hjärnan tom. (s. 311f.) ett exempel på ytterligare ett yrke där Adèle fuskar. Även Helène i ”Mot betalning” prövar Dessa två sätt att framställa skrivprocessen på författaryrket: ”Hon började skriva. En dag sammanfaller på ett närmast övertydligt vis försökte hon på vers. Det lyckades. Raderna med en könskodning av skapande verksamhet, blevo lika långa och sluten rimmade. Då gick där mannen är originell, den som gör nytt, ge- det upp ett ljus för henne: hon var född till niet, medan kvinnan imiterar. I det här fallet skaldinna. Återstod bara tankarne, och dem är den imiterade dessutom en annan kvinna, hade hon färdiga i Corinne.” (s. 236) Mme de Staël, som i sin tur läxas upp i novel- Jämför detta med hur skrivandets praktik len av den tidskriftsredaktör som sågar Helènes framställs i ”Familjeförsörjaren”: (under pseudonymen Corinne) insända dikt ”Sapfo” med orden: ”Corinne av 1807 skulle ha Därpå rustar han till sin säng, borstar sina lagat mat och vaggat barn, om hon levat efter kläder, och sätter sig att skriva. 1870. Men ni är inte någon Corinne!” (s. 237)24 Febern kommer, febern, som skall alstra Så fungerar också novellen som ett försök att hallucinationer av rum, som han aldrig sett, skriva ut Mme de Staël ur litteraturhistorien landskap, som aldrig funnits, och mänskor, som genom att förminska hennes betydelse och icke finnas i adresskalendern. Han känner sig markera att hon skulle ha gjort större nytta vid skrivbordet i en dödsens ångest. Tankarne som maka och mor istället för som författare skola vara klara, orden korrekta och målande, – och att hennes inflytande som författare stilen läslig, handlingen skall löpa framåt, med exemplet Helène visar sig i form av dåliga intresset får icke slappas, bilderna skola vara imitatörer, bortskämda överklasskvinnor som slående, replikerna blixtrande. Och så grina inbillar sig ha något att säga världen.25 emot honom publikens automater, vars hjärnor Den ingående skildringen av författarens han skall draga opp, recensenterna med avun- vedermödor i ”Familjeförsörjaren” citerad dens pincené, som han skall betvinga, förläg- ovan, är ett av de få tillfällen i Giftas där arbe- garens surmulna anlete, som han skall klarna tets praktik skildras. Arbete omnämns visser- opp. Han ser kanske jurymännen sitta kring ligen återkommande i Giftasnovellerna, men det svarta bordet med bibeln på, han hör svaga det är mycket sällsynt att det synliggörs när det gläntningar på fängelsets portar, där fritänkare utförs. Snarare refereras det till arbetets praktik skola försona brottet att ha tänkt tankar för de i samband med annat: fiolläraren i ”För att bli lata, lyssnar efter hotellvärdens smygande steg, gift” som måste gå hemifrån för att ha lektioner ty denne skall komma med räkningen. Och sedan han fått barn och det blivit störande med

64 TFL 2013:3-4 övningarna i hemmet, läraren Blom i ”Måste” den text vi läser. Frågan är dock om denna text som är ledig från sin tjänst över midsommar- verkligen skulle kunna vara densamma som helgen, häradshövdingen i ”Tvekamp” har sin författaren i texten skriver med sådan möda, praktik hemma, vilket stör familjefriden och under sådan vånda? Präglas den verkligen av behöver avstå från yrkesverksamheten när de ”korrekta och målande” ord, av ”slående” bil- flyttar ut på landet och professorn i ”Dygdens der och ”blixtrande” repliker? Det finns en lön”, Theodor Wennerströms far, är så upp- kontrastverkan i skildringen av den febrige slukad av sitt arbete att han glömmer bort att författaren, där å ena sidan replikerna ska vara hans hustru är död. Arbetet är framför allt en blixtrande, febern härjar honom, blodet finns del av familjelivet, en faktor som inverkar på närvarande i drastiska liknelser – men å andra relationerna i hushållet och del av karaktärer- sidan strikt ordning råder: ”Tankarne skola vara nas identitet, som exempelvis riksdagsmannen klara, orden korrekta och målande, stilen läslig, i ”Mot betalning”, vars yrkestillhörighet ut- handlingen skall löpa framåt” (s. 311, min kurs.). nyttjas av hustrun under utpressningsliknande Det vill säga att författaren betvingar febertill- former i ett utbyte av sex mot tjänster. I de allra ståndet, inordnar det i en disciplinär ordning flesta fall skildras yrkestillhörigheten som just (med en ansträngning som visserligen uttöm- ett attribut till personen, eller som en del av mer alla hans krafter) som omvandlar tankarna intrigmotorn, en dramaturgisk detalj. Samti- till ”läslig” skrift. Här påminner förövrigt denne digt har denna detalj en avgörande betydelse familjeförsörjare om andra män i Strindbergs för maktrelationerna mellan könen eftersom persongalleri, som exempelvis fiskeriintenden- de kvinnor som söker en yrkesidentitet utanför ten Borg i romanen I havsbandet (1890), Axel hemmet istället för att nöja sig med moderskap i En dåres försvarstal (först skriven på franska och hustruroll, på olika sätt sätts på plats, blir 1887–88) eller huvudpersonen i Inferno (1897), föremål för sanktioner. alla skildrade som män med högt uppdriven I beskrivningen av hur familjeförsörjaren känslighet, parad med överlägsen intelligens, en skapar sin text med sådan smärta finns också kombination som lämnar dem utmattade efter en återkoppling till den juridiska diskurs som stunder av kreativ förlösning. Den sexualiserade etablerats i början av företalet i Giftas I och undertonen är också tydlig i dessa kopplingar som aktiveras gång på gång genom båda no- mellan kön och skaparkraft, det gäller både vellsamlingarna. Redan på första raderna i den familjeförsörjaren i novellen och de andra tre inledande (fiktiva) intervjun i Giftas I talas det nämnda männen, och syns även i exemplen på om hur Förf. ”vet att det är stort straff” på att de skrivande kvinnor i Giftasnovellerna som skriva ”romanböcker” (s. 9). Även om tonen i nämndes ovan. Samtidigt utgör denna bild av detta samtal är mestadels ironisk, är den tydliga den av nervpåfrestningar sönderslitne manlige hänvisning till och anspelning på juridikens författaren (eller fiskeriintendenten, som i Borgs värld något som återkommer som ett tema i fall) en problematisering av den maskulinitet novellerna, både i form av yrkesbeteckningar som representeras. Visserligen råder ordning som häradshövding och sekreterare vid fäng- och kontroll i textproduktionen, slutprodukten elseinspektionen, och i referenser till begrepp ska vara präglad av just de korrekta orden, av de som lag, ordning, rätt och orätt, brott, straff, framåtsyftande meningarna, av disciplin – men lögn och sanning och till juridiskt associerade samtidigt finns denna oro, detta hotande kaos, termer som förhör, rättegång, jury, fängelse. denna fysiska och psykiska utmattning, som ”Familjeförsörjaren” blir också en sorts meta­ snarast gör författaren och familjeförsörjaren text som handlar om hur författaren skriver besläktad med en hotfullt femininiserad masku-

ANNA CAVALLIN TFL 65 linitet som fick sitt tydligaste uttryck i dandyns beskriven i flera av novellerna iGiftas som den gestalt. Det pågår en kamp här där den discipli- lugna plats där mannen får tröst av hustrun, nerade och disciplinerande manlige författaren helt i enlighet med föreställningen om man- utövar kontroll över texten, över verket och yr- nens och kvinnans funktioner i tidens sam- ket så som det förväntas av en (borgerlig) man i hälle. Men hemmet skildras i Giftas också som tiden, och försöker hålla stånd mot det hot om en plats utsatt för hot om upplösning antingen gränslöshet, besläktad med föreställningar om inifrån, genom någon av parternas svek mot den femininitet som representerar och represen- sin funktion i äktenskapet, eller utifrån, genom teras av oordning, upplösning och uppslukande den ekonomiska ordning som främjar skuld- som också finns implicit i föreställningarna om sättning och inte tillåter den mindre bemedla- skapandet som kreativt kaos. de att leva i enlighet med sina begär. Hemmet Den ordning som framskymtar parallellt beskrivs även, exempelvis i både ”Måste”, med skaparfebern återkommer också som ett ”Kärlek och spannmål” och ”Brödet”, som en strukturerande element i ”Familjeförsörjaren” i plats där allt finns samlat under ett tak, alla form av de noggranna tidsangivelser som anger de nödvändigheter – och den lyx – som sta- hur den sista dagen i författarens liv gestaltar den som konsumtionsmiljö tillhandahåller på sig. Dessa tidsangivelser är kopplade till situa- olika, geografiskt åtskilda platser.27 Föreställ- tioner som visar hur en förväntad (könsarbets) ningar om hemmet som den privata miljön, ordning är upplöst, ett faktum som till slut kodad som kvinnlig, ställd i kontrast mot den leder till författarens död. offentliga maskulina sfären, utanför hemmets Författaren befinner sig tillsammans med väggar, i staden, arbetslivet, utmanas i ”Famil- sin familj – fru och ett icke preciserat antal jeförsörjaren”. Det visar sig att dessa föreställt barn – i en hotellpension på en geografiskt tydliga avgränsningar mellan dessa båda sfärer obestämd plats, men där vissa antydningar inte är så självklart givna som det kunnat före- pekar på Schweiz (eller något annat fransk- falla. Den plats familjen befinner sig på utgörs språkigt land).26 Familjens betydelse, rollerna i av ett rum mellan privat och offentligt, där det familjen och med dem ordningen i det mikro- intima livet försiggår öppet inför ögonen på de kosmos av ett samhälle som hushållet var tänkt andra gästerna på hotellpensionen och inte i att utgöra, stod som nämnts ovan under debatt avskildhet inom det egna hemmets väggar. vid tiden för Giftas. Det borgerliga maskuli- Vid alla de olika tidpunkter som anges i nitetsideal som hade sin grund i identiteten novellen beskrivs en situation där under­texten som familjeförsörjare, make och far, rubbades talar om en upphävd förväntad ordning i ar- i och med närvaron av de Nya kvinnor som betsfördelningen mellan könen. Det börjar bevisligen kunde försörja sig utan hjälp av en redan i första stycket: make. I ”Familjeförsörjaren” är dessa debattfrå- gor tydligt närvarande. Till att börja med lever Han vaknar på morgonen efter svåra drömmar familjen inte i eget hem utan de bor på detta om förfallna växlar och icke lämnat manuskript. hotell och anledningen anges vara hustruns Han är svettig i håret av ångest, och hans kinder längtan efter att få utrymme för sitt skapande: darra då han klär sig. Men han hör barnen börja ”Så flyttade de i pension för att befria henne kvittra i rummet bredvid, och han sköljer sitt från hushållet att hon måtte få ägna sig åt sin heta huvud i kallt vatten, dricker sitt kaffe,som konst.” (s. 316) De har således inte ”hushåll” han kokar själv för att icke behöva köra upp den utan flyttar runt som en sorts nomader. De stackars barnjungfrun så tidigt som klockan halv saknar den fasta punkt som hemmiljön utgör, åtta. (s. 311, min kurs.)

66 TFL 2013:3-4 Här synliggörs hur mannen vaknar till en ning, inklusive barnjungfrun och hustrun. dag av arbete, hur han, trots att han sovit illa, Denna kategorisering är inte överraskande i det ändå är så hänsynsfull att han inte vill störa sammanhang som Strindbergs textproduktion barnjungfrun med att be henne koka kaffet utgör, exemplen är många både inom Giftas åt honom och det framstår som underförstått textuniversum och utanför det, i synnerhet i att detta hade varit den normala ordningen. de verk som publicerades under 1880-talet. Te- Barnens kvittrande markerar hans roll som fa- matiken kommer också att spetsas till ytterli- miljefar, och att han är en god och kärleksfull gare i texter som följer efter novellsamlingarna, sådan, med tanke på hur deras röster tycks ha mest tydligt i En dåres försvarstal men även i en lindrande snarare än störande inverkan på uppsatser och artiklar. Samtidigt fanns det un- hans plågade tillstånd. Vid nästa tidsangivelse, der en kort tid en öppning i Strindbergs texter två timmar senare och efter det ansträngande mot en positiv syn på möjligheterna av ett mer skrivarbetet citerat ovan, kommer brevbäraren jämställt förhållande mellan könen vad gällde med en mängd korrespondens för den upp- arbetsfördelning i hushållet och på arbetsmark- tagne författaren att ta hand om. Samtidigt naden, och även på de så kallade ”frigjorda” noteras att ”[b]arnpigan har nu stigit opp, klätt eller ”emanciperade” kvinnorna, som uttryck- barnen, druckit kaffe med smörgås med honung tes i novellsamlingen Utopier i verkligheten på, som hotellet kokat och lagat åt henne. Så från 1885, alltså året mellan Giftas I och II. drar hon ut på promenad i det gröna” (s. 312, I synnerhet i novellerna ”Nybyggnad” och min kurs.), det vill säga att hon blir betjänad ”Återfall” förekommer män och kvinnor som av hotellpersonalen på ett sätt som den hårt överskrider den förväntade könsarbetsdelning- arbetande familjeförsörjaren inte blir och detta en. Där skildras inte detta i negativa ordalag för att hon sedan ska ge sig ut på en lättjefull som ett omkullkastande av ordningen: maken promenad, allt medan mannen, ”en maktlös”, i ”Återfall” deltar aktivt i hushållsarbetet och tar itu med sin post. Blanche Chappuis i ”Nybyggnad” utbildar Nästa tidsangivelse markerar ännu en sig till läkare (tre år innan den första kvinn- måltid: liga läkaren i Sverige, Karolina Widerström, utexaminerades 1888) och är yrkesverksam vid Klockan 1 ringer det till déjeuner. Alla en utopiskt socialistisk familistère.28 Men of- gästerna samlas omkring matbordet, där han tast skildras män som gör sysslor förknippade slår sig ner ensam. med kvinnors funktion som maka och mor hos – Var är frun? frågas från höger och vänster. Strindberg som anomalier, avvikande från en – Det vet jag inte, svarar han. önskvärd ordning – även om dessa män sam- – Vilket odjur! viska damerna, som nyss fått tidigt kan framställas som ädla och heroiska, på morgonrockarna. som i exemplet ovan från ”Familjeförsörjaren”. Så kommer frun. Servisen avbrytes för hennes Ett annat sådant exempel är mannen i novel- skull, och de hungriga, som passat på tiden, få len ”Tvekamp” och ytterligare andra återfinns i vänta på andra rätten. (s. 312, min kurs.) ”den gröne jägaren” i ”Naturhinder” och gross- handlaren i ”Otur”. Återigen kodas lättja och egoistisk bekvämlig- Under denna som önskvärd framställda ar- het som kvinnligt. Uppdelningen efter kön betsordning finns en könskomplementär struk- blir också tydlig, en uppdelning där mannen, tur, där kvinnans plats är i hemmet, som maka familjeförsörjaren, både sitter ensam vid bordet och mor, utan andra ambitioner än att förbli i och står ensam mot alla kvinnor i sin omgiv- denna position. Grundformen för denna syn

ANNA CAVALLIN TFL 67 finns på flera ställen genom historien, men jarens tappning inte bara skapandet av fiktion, kanske tydligast artikulerad hos Jean-Jacques utan också en vidsträckt och omfattande kor- Rousseau, i Émile ou l’Education (1762).29 respondens med internationella kontakter och Mannens funktion som familjeförsörjare uppdrag för både tidskrifter och andra typer av är både problematiserad och heroiserad i Gif- publikationer. tas, men att det är en roll som är självklar för I motsats till Strindbergs lata kvinnogestal- mannen att axla råder ändå ingen tvekan om. ter, som barnjungfrun/feta pigan som läser när Det finns dock män som på olika sätt undan- hon borde se efter barnen, hustrun som sover drar sig detta ansvar, som notarien Ludvig i länge på dagen och sedan dricker konjak och ”Kärlek och spannmål” som driver hushållet de ”frigjorda damer” som promenerar i träd- till ruinens brant genom överkonsumtion av gården, gör familjeförsörjaren hela tiden nytta, exklusiva varor, eller ungkarlen magister Blom även om hans yrke egentligen inte kan katego- i ”Måste” som i det längsta försöker undvika riseras som ’nyttigt’. De män som förekommer att inträda i familjeförsörjarens roll och istället i novellen utöver familjeförsörjaren, skildras lever genom alla de möjligheter till substitut inte heller när de arbetar utan de sitter och rö- för hemmets funktioner som staden erbjuder ker efter middagen på kvällen och deras funk- i form av hyresmamseller, restauranger och tion är att återge bakgrunden till det skeende prostituerade. Samtidigt som författaren i ”Fa- som skildras i novellen. De utgör också vittnen miljeförsörjaren” uppfyller denna del av det till författarens död och framför anklagelser borgerliga maskulinitetsidealet såtillvida att mot kvinnorna som de menar orsakade hans han arbetar för att dra in pengar till sin familj, lidande i livet. så avviker han från detta ideal genom just den Könsarbetsordningen är alltså kullkastad sortens arbete han utför. Författaryrket stod i ”Familjeförsörjaren”: mannen tvingas göra under omförhandling vid tiden för publice- inte bara sitt eget arbete utan även hustruns ringen av Giftas, och en framtida modell för och pigans. Samtidigt finns den här andra den professionella skribenten prövades och eta- ordningen som ändå upprätthålls, markerad blerades, kontrasterande mot en femininiserad av tidsangivelserna, av måltidernas rytm över romanförfattarroll. dygnet; den sociala konventionens teatrala Så kan då ”Familjeförsörjaren” läsas som disciplin där det intima livet utspelas inför de romanförfattarens död, tar Strindberg livet andra gästerna på hotellpensionen, men även av denna otidsenliga författartyp? Inte riktigt en sorts historiserande erinran om tidens gång ändå, eftersom mannen i novellen inte bara som evig och orubblig, trots alla mänskliga för- ägnar sig åt att febrigt framkalla ”hallucinatio- sök till förändringar. De teatrala, representativa ner av rum, som han aldrig sett, landskap, som aspekterna av det borgerliga familjelivet blir aldrig funnits, och mänskor, som icke finnas i här särskilt tydliga i och med att vardagsprakti- adresskalendern” (s. 311), det vill säga: att ’hitta ker som arbete och hushåll, integrerats och sker på’. I hans verksamhet ingår också att skriva på samma plats (mannen lämnar inte hemmet utlåtanden om ”[e]n bok från en ung förfat- för att arbeta) men detta sker inte inom det tare” och att läsa ”ett tidningsnummer med po- egna hemmets intima väggar utan inför publik: lemik att besvara” liksom att besvara ”ett brev de andra pensionatsgästerna.30 med anhållan om bidrag till en kalender” samt Det är också denna teatrala, offentliggjorda andra brev ”till Berlin på tyska,…till Paris på aspekt av livet på pensionen som gör att äk- franska, …till London på engelska” (s. 312f.). tenskapet synliggörs, att det finns vittnen till Författaryrket omfattar i den här familjeförsör- mannens och kvinnans pågående kamp. Till en

68 TFL 2013:3-4 början tycks familjeförsörjaren omgiven av lata präglade synen på äktenskapet under det sena kvinnor som alla står på hustruns sida, men 1800-talet, där män och kvinnor kodades som efter middagen träder alltså ”två herrar, som särskilda men tillsammans kompletterade var- rökte cigarr” (s. 315) fram i den vittnesfunk- andra, har här ersatts med fiendskap. Maken, tion som de sedan behåller novellen ut. Halvt familjeförsörjaren, står ensam mot hustrun och gömda ”bakom lagerbuskarne på en trädgårds- hennes bundsförvanter på hotellpensionen. De soffa” (s. 315) halvviskar de fram det äkta parets män som inträder till mannens försvar kom- bakgrundshistoria: mer försent för att rädda honom. De ingriper aldrig utan förhåller sig som passiva åskådare, – […] Du vet att hon skulle bli målare, som till och med delvis understödjer kvinnor- men kunde inte. Och när hon refuserades till nas kritik av mannen som alltför svag: ”– Ja, salongen kastade hon sig på den där stackarn, men det är ett kräk till karl, svarade den andra. och kascherade sitt nederlag med giftermål. – Ja, i den punkten, men det äro vi gunås alla – Ja, jag har hört det. Och så pinade hon – i den punkten. Han är kär i henne ännu efter honom tills han går som en skugga. De började tolv långa år.” (s. 316). Det är alltså kärleken med hushåll, och fastän hon hade två pigor i som är orsaken till hans svaghet – och hennes Paris, kallade hon sig hans piga. Fastän hon överläge. Han ifrågasätts både i sin roll som ensam bestämde om huset, kallade hon sig hans författare och som familjeförsörjare: slavinna. Hon vanskötte huset, som skövlades av pigorna, och han fick se på hur det gick mot Men det värsta är att han, som förr var så ruin utan att få bestämma om något. När han stark, vars ord fruktades i kammaren eller framkastade ett förslag till räddning motsatte tidningen, nu börjar bli slapp. Jag talade vid hon sig det; sade han svart, ville hon ha vitt. honom i förmiddags, och han är minst sagt sjuk. Därigenom har hon ödelagt hans viljeförmåga – Ja, det sägs att hustrun velat ha in honom och rubbat hela hans intelligens. (s. 316) på dårhus, och att väninnan understödjer hen- nes bemödanden. Mannen gör nytta – han är en familjeförsör- – Ah, fy fan! Och där sitter han och slavar åt jare. Samtidigt är han söndersliten av nerv- henne för att hon skall få roa sig. påfrestningar, som av de två kommenterande – Nå, vet du varför hon föraktar honom anonyma männen helt och hållet skylls på mest. För att han icke kan försörja henne så kvinnan. Han har på ett vis makt över värl- som hon ville. – En man, som icke kan försörja den, han kommunicerar med den på flera sin hustru, ce n’est pas grand’ chose, sa hon språk, men inte över kvinnan. Hennes hotfulla härom dagen vid middagsbordet. (s. 316)31 inflytande uttrycks i hur hon ”ödelagt hans viljeförmåga och rubbat hela hans intelligens” Samtidigt är uttrycket familjeförsörjare tvety- (s. 316) och hur hon ”ville även draga honom digt här, eftersom det inte täcker det hustrun från sitt arbete och förnedra honom med su- förväntade sig: ”Och jag har starka anledningar peri, men det har icke lyckats, därför hatar hon tro att hon beräknade en gång han skulle skriva honom även såsom moraliskt överlägsen såsom fram henne som målare. Olyckligtvis förbjöd han är” (s. 316). Motsättningarna mellan män honom hans politiska meningar att ha göra och kvinnor skrivs här som att mannen och med de tongivande tidningarna, och så und- kvinnan är motståndare i en kamp med en för vek han artistvärlden såsom främmande för mannen dödlig utgång. Den isärhållandets hans uppgifter.” (s. 316f.) För hustrun omfat- och sammanförandets politik som i mycket tade uppen­barligen familjeförsörjarfunktionen

ANNA CAVALLIN TFL 69 något utöver att maken tjänar in de pengar män och kvinnor, som inte alltid artikulerades som går åt till familjen: det finns en korrum- i offentlig debatt mellan manliga och kvinnliga perande aspekt i hennes uppfattning om vad författare utan istället gestaltades i fiktionen hans plikter som make innefattar. Men begrep- (och i konsten) som en oförsonlig könskamp pet familjeförsörjare betyder några repliker se- mellan två motståndargrupper, där mannen nare det att vara en man som drar in pengar gestaltas som en martyr i förhållande till (den till familjens uppehälle, då den ene av de två vampyriska) kvinnan.33 På ett sätt bildar så kommenterande männen säger att ”– Hon ville ”Familjeförsörjaren” en helt logisk slutpunkt i begagna honom alltså, men när han icke dugde verket Giftas, som går från en uttalad – om än användas, så kasserades han. Ännu duger han inte gestaltad – försonlighet inför idén om en emellertid till familjeförsörjare.” (s. 317)32 ökad jämställdhet mellan könen, till en alltmer Familjeförsörjaren dör – men också för- oförsonlig, aggressiv hållning, en kamp på liv fattaren, den (han) som i intervjun i Giftas I och död där mannen är offret. redan markerades som en otidsenlig, otydlig Hans död sker diskret: ”– Paff, hördes ett och svårtolkad figur, dör i familjeförsörjarens torrt ljud bakifrån valnötsträdet. Det knäcktes gestalt. Samtidigt var den döde författaren ett några grenar och det rasslade i sand” (s. 317). exempel på den nya manliga författartypen, Giftas avslutas med anklagelsen mot kvin- den mångsidige, verklighetsförankrade som norna för författarens/familjeförsörjarens död: inte bara skriver ”romanböcker” utan verkar ”Vet hut, kvinnor, och respekt för familjeför- inom olika former och genrer, på flera språk. sörjaren!” (s. 317) Så har vi rört oss från ett Detta gör familjeförsörjarens/författarens levande nu i inledningen till Giftas I, med två martyrium tvetydigt och svårtolkat. Så, genom argumenterande manliga författartyper, till att ta död på en författare som i sin yrkesutöv- författarens och familjeförsörjarens bokstavliga ning visar tecken på nervklenhet, på bristande (och symboliska) död. Författarens död löser kontroll och på att höra till den sortens för- dock ingenting, problemen kvarstår, kampen fattare som sitter ensam på sin kammare och mellan männen och kvinnorna fortsätter, än hittar på, ”gissar”, ser det till det yttre ut som mer accentuerad nu eftersom den krävt döds- att Strindberg på ett elegant sätt knyter ihop offer. Snarare blir den familjeförsörjande för- inledningen av Giftas I med slutet i Giftas II, fattarens död en bekräftelse på att denna kamp att de hänger samman och bekräftar varandra. verkligen är på allvar. Men texten fortsätter Men denna författare är en mer komplex figur ännu en bit, fram till de sista orden: än så. I hans gestalt inkorporeras också den på- ”Och det var slut.” (s. 317) gående kamp om tolkningsföreträdet mellan

1. August Strindberg, ”Familjeförsörjaren”, John Personnes skrift ”Strindbergs-litteraturen s. 311–317, i Giftas. Andra delen. Aderton och osedligheten bland skolungdomen: till för- äktenskapshistorier med förord i Giftas I–II. äldrar och uppfostrare samt till de styrande”, Äktenskapshistorier, i August Strindbergs Samlade Stockholm: Deleen & co, 1887. Verk 16, red. Ulf Boëthius, Stockholm: Alm- 3. Se exempelvis Stephanie von Schnurbein, qvist & Wiksell, 1982, s. 317. Hänvisningar ges i ”Maskulinitetens kris och En dåres försvarstal”, fortsättningen inom parentes i löpande text. i Anna Cavallin & Anna Westerståhl Stenport 2. Ett tydligt exempel på reaktionerna mot (red.), Det gäckande könet. Strindberg och Strindberg som ungdomens förförare är lektor genusteori, Stockholm/Stehag: Brutus Östlings

70 TFL 2013:3-4 Bokförlag Symposion, 2006, s. 39–67; Claes Stockolm/Stehag: Brutus Östlings bokförlag Ekenstam, ”Historisk mansforskning”, i Claes Symposion, 2004, i synnerhet del 1, samt Ekenstam m.fl. (red.),Rädd att falla. Studier Lindén 2002, s. 228f. i manlighet, Hedemora: Gidlunds förlag, 9. Om manliga författares återerövring av det 1998, s. 19–25, särskilt s. 23–25 om att denna litterära fältet, se Gedin 2004, s. 73f. föreställning behöver modifieras och preciseras 10. Om inslag i debatterna, om debatter som för- till att det snarast handlar om en kris för en viss des, se exempelvis Lisbeth Stenberg, I kärlekens maskulinitet: den borgerliga, vita västeurope- namn. Om människosynen, den nya kvinnan iska. Se även Elaine Showalter, Sexual Anarchy. och framtidens samhälle i fem litteraturdebatter Gender and Culture at the Fin-de-Siècle, 1881–1909, Stockholm: Normal förlag, 2009, London: Virago, 1992, om dandyn som en s. 9ff. utmanande maskulinitetsrepresentation som 11. Ibid. tillsammans med the New Woman, uppfattades 12. August Strindberg, Brev 2, s. 147, cit. fr. Boëthius som anarkistisk i det borgerliga samhället. i ”Tillkomst och mottagande”, SV 16, s. 321. 4. Jfr Showalter 1992. Se även Ulf Boëthius, 13. August Strindberg, Brev 4, s. 182, cit. fr. Boëthius Strindberg och kvinnofrågan till och med Giftas i ”Tillkomst och mottagande”, SV 16, s. 322. I, diss., Stockholm: Prisma, 1969, särskilt 14. August Strindberg, Brev 4, s. 400 samt Brev 5, avsnittet ”Kvinnofrågan i Sverige 1865–1884” s. 70, cit. fr. Boëthius i ”Tillkomst och mot- s. 13–78; Sally Ledger, The New Woman. Fiction tagande”, SV 16, s. 338. and Feminism at the Fin-de-Siècle, Manchester: 15. Om utgivningen av och åtalet mot Giftas I, se Manchester Univ. Press, 1997; Eva Heggestad, exempelvis Boëthius, ”Tillkomst och mot- Fången och fri. 1880-talets svenska kvinnliga tagande” i SV 16, s. 321–351. författare om hemmet, yrkeslivet och konstnär­ 16. Se exempelvis Gedin 2004, s. 267–317 om skapet, diss. Uppsala: Uppsala Univ., 1991, Strindbergs ändrade position efter Giftasåtalet. särskilt s. 19–29. 17. Jfr Gedin 2004. Se även Hjördis Levin, 5. Jfr exempelvis Ledger 1997 och Showalter 1992. Testiklarnas herravälde. Sexualmoralens historia, Se även Kristina Fjelkestam, Ungkarlsflickor, 2:a uppl., Stockholm: Natur och Kultur, 1989, kamrathustrur och manhaftiga lesbianer. Mo- s. 111ff; se även Stenberg 2009 om Strindbergs dernitetens litterära gestalter i mellankrigstidens betydelse under den s.k. Strindbergsfejden i Sverige, diss. Stockholm/Stehag: Brutus Öst- början av 1900-talet, som samlande gestalt för lings Bokförlag Symposion, 2002, s. 9–48 och uttryck och föreställningar om framför allt en Claudia Lindén, Om kärlek. Litteratur, sexu- arbetarklassrelaterad maskulinitet. alitet och politik hos Ellen Key, diss. Stockholm/ 18. Nils Gunnar Nilsson, ”Ära och lof vare inter- Stehag: Brutus Östlings Bokförlag Symposion, viewandet”. Studier i tidningsintervjuns historia, 2002, s. 106f. Se även Ulf Olsson, Levande död. Lund: Litteraturvetenskapliga institutionen/ Studier i Strindbergs prosa, Stockholm/Stehag: Studentlitteratur, 1975, s. 7, 72 & 98f. Se även Brutus Östlings Bokförlag Symposion, 1996, Gedin 2004, s. 72, om den aggressiva journalis- s. 446 om den Nya kvinnan hos Strindberg. ten som författartyp och om benämningen 6. Jfr Anna Cavallin, ”Från magnolia till ’interview’. körsbärsträd. Strindbergs novell ’Nybyggnad’ 19. Litteraturen om sedlighetsdebatten är och den Nya kvinnan”, i Birgitta Steene (red.), omfattande, låt mig bara nämna några Strindbergiana. Femtonde samlingen, Stock- verk: Boëthius 1969, s. 63–78; Gedin 2004, holm: Atlantis, 2000, s. 138–178. s. 80–101; Hjördis Levin 1989, s. 53–110. 7. Om ”New Women Literature”, se Showalter 20. Jfr Gedin 2004, s. 73f. om litteratörens eta- 1992 och Ledger 1997. blering som den nya sortens författare under 8. Om debatternas hierarkier och rörelser, se 1880-talet. David Gedin, Fältets herrar. Framväxten av en 21. Se exempelvis Anna Williams som i ”Den modern författarroll. Artonhundraåttitalet, diss. kluvna litteraturhistorien”, i Åsa Arping &

ANNA CAVALLIN TFL 71 Anna Nordenstam (red.), Genusvetenskapliga ett och samma tak i form av de varuhus som litteraturanalyser, Lund: Studentlitteratur, först kom att etableras i Paris på 1870- och 2010, s. 29–45, gör en genomgång av olika 1880-talen, beskrivet bland annat i Émile Zolas aspekter av hur kvinnor och kvinnlighet roman Au bonheur des dames (1883) och senare uppfattats och värderats genom litteraturhis- Nordiska Kompaniet i Stockholm, år 1900. torien. Se även Åsa Arping, Den anspråksfulla Se exempelvis Orsi Husz, Drömmars värde. blygsamheten. Auktoritet och genus i 1830-talets Varuhus och lotteri i svensk konsumtionskultur svenska romandebatt, Stockholm/Stehag: 1897–1939, diss. Stockholm; Hedemora: Brutus Östlings Bokförlag Symposion, Gidlunds, 2004, s. 39–167. 2002, s. 34f. om föreställningar om kvinnliga 28. August Strindberg, ”Nybyggnad”, s. 13–73 och författares motivkretsar, om den tidiga (ideal) ”Återfall”, s. 75–119 i Utopier i verkligheten. realismen och de områden kvinnliga författare Fyra berättelser, i August Strindbergs SV 19, red. ansågs bäst skickade att skildra, och Gedin Sven-Gustaf Edqvist, Stockholm: Norstedts, 2004, s. 73f. Kvinnliga författare skrev inte 1990. bara om dessa områden och det är naturligtvis 29. Jean-Jacques Rousseaus inflytande över en mycket grov generalisering att samla alla Strindbergs idévärld diskuteras exempelvis författare under en kategori betecknad av hos Boëthius 1969, s. 378ff. Boëthius tar upp (föreställt) kön. Men för att synliggöra den hur den primitivistiska bakgrunden präglar motsättning och de rörelser inom författarrol- Strindbergs hållning i kvinnofrågan åren kring len som framträder i ”Familjeförsörjaren” får publiceringen av Giftas I. resonemanget och bakgrunden här stanna på 30. Jonas Frykman och Orvar Löfgren beskriver denna mer generaliserande, onyanserade nivå. i Den kultiverade människan, Lund: Liber 22. Exempelvis ”fru X” i ”Den starkare”, som i Läromedel, 1979, s. 104ff., hur det borgerliga ”Ordförklaringar” till SV 16 anges som ”Marie (europeiska, skandinaviska) hemmet i slutet av Goegg född Poucholin (1826–1890), utgivare 1800-talet blev en plats där familjen fram- av Les États-Unis d’Europe, organ för La Ligue trädde både som intim enhet och som mer internationale de la Paix et de la Liberté”, SV 16, representativ och där rummen i bostaden också s. 385, eller ”Mme Adam”, Sonja Kovalevsky och kategoriserades efter sina olika funktioner i Betty Pettersson, som alla omnämns i ”Förord” relation till just dessa intimiserande eller mer och som det i ”Ordförklaringar” till SV 16 finns representativa kvaliteter. referenser till som placerar dem i sin samtid. 31. Temat med hustrun som försöker – ibland 23. Anne Charlotte Lefflers dramaSanna kvinnor lyckas – att få sin make sinnessjukförklarad utgavs 1883. förekommer på flera ställen i Strindbergs verk, 24. Mme de Staëls roman Corinne ou l’Italie ett tydligt exempel är dramat Fadren (1887) ett utkom 1807 (översatt till sv. 1808–1809). annat naturligtvis En dåres försvarstal. 25. Antalet namngivna och kritiserade kvinnliga 32. Temat med kvinnan som korrumperar sin författare i Giftas visar om något att Strindberg make och med utpressningsliknande metoder tillmätte dessa så pass stor betydelse att han försöker förmå honom att gå hennes ärenden ansåg sig behöva skriva ut dem ur det litterära finns i andra noveller iGiftas , ett exempel är fältet genom att skriva ner dem. ”Mot betalning”. 26. Se exempelvis Gunnar Brandell, Strindberg – 33. Jfr Bram Dijkstra i Idols of Perversity. Fantasies ett författarliv. Andra delen. Borta och hemma of Feminine Evil in Fin-de-Siècle Culture, New 1883–1894, Stockholm: Alba, 1985, s. 33ff., samt York/Oxford: Oxford University Press, 1986, Boëthius, SV 16, ”Tillkomst och mottagande”, där Strindbergs framställningar nämns vid ett s. 321ff. antal tillfällen som belysande exempel, se s. 85, 27. Senare samlades faktiskt också i stort sett alla 170, 222 & 394. dessa funktioner som hemmet erbjöd under

72 TFL 2013:3-4 SUMMARY The Well-Dressed Corpse of the Author. The Death of a Family-Provider on the Frontlines of the Sex-War in August Strindberg’s Giftas (Getting Married)

This text examines how the short story, ”Familjeförsörjaren” (”The Family Provider”) – part of the 1886 collection, Giftas II ­– represents and problematises masculinity and the role of the author as a professional in the late 19th century. Strindberg wrote his two Giftas-collections at a time in which masculinities and femininities where vividly debated in Sweden in journals, newspapers and in fiction – when the roles and functions of men and women in society, in marriage and the home, and traditional gender-based tasks for men and women were questioned. With the emergence of the ”New Woman”, both as a reality, in the shape of independent women, and as a literary figure, the function of the bread-winning husband, the pater familias, was questioned. Moreover, with the emergence of a great number of women as authors in the 1880’s, the art and profession of fiction-writing came to be perceived as feminine. The late 1880’s witnessed the emergence of a movement on behalf of male authors who wished to reclaim fiction-writing as a male-coded profession. In Giftas, and in ”Familjeförsörjaren” specifically, this act of reclaiming is made visible through Strindberg’s representation of male authors in contrast with women who write. These women are depicted as imitating others, copying for example Sappho and Mme de Staël, while the writing bread-winner in ”Familjeförsörjaren” is the original, male genius, creating under great strains. On the other hand, the masculinity of this bread-winning male author is ambivalent: he is both hyper- sensitive (a characteristic which likens him to the androgynous figure of the dandy), and creates an orderly, well-written text. The story ends in the death of the author and the bread- winner but nothing has actually changed in the battle between men and women – rather the seriousness of the struggle is accentuated now that there are dead bodies to count.

Keywords: authorship, masculinity, femininity, private-public sphere

ANNA CAVALLIN TFL 73

MARIA JÖNSSON

HEMMET SOM POJKLAND Relationellt subjektsblivande i Kerstin Thorvalls mellanåldersromaner

Hemma igen. Matlistan och frukostdisken subjekt, långt ifrån det maskulinitetsideal som i diskhon. På golvet […] låg en av de glada präglat tidigare pojkskildringar.3 semesterböckerna. Sol och palmer och lyckliga Under första delen av sitt författarskap skri- människor på en lång strand. Han visste inte ver Kerstin Thorvall alltså en mängd barn- och varför han gjorde det, men han sparkade till ungdomsböcker, ofta med pojkar som huvud- broschyren och sa högt: ”Djävlars djävlar!” karaktärer. Hon är både en representant för Men han grät inte.1 och en pionjär bland de moderna barn- och ungdomsförfattare som slår igenom i Sverige I Kerstin Thorvalls böcker om Gunnar från under dessa decennier och som Ulla Lundqvist 1960-talets mitt får vi följa en pojke vars hjärta har kallat ”den första generationens ungdoms- slits itu någonstans mellan diskbänk och rese- författare”.4 I likhet med författare som Gunnel drömmar, dammsugning och fotbollsmatcher, Bäckman och Inger Brattström prövar hon ett realism och äventyr.2 Gunnar bor i ett hus nytt tilltal till barn och ungdomar och utfors- med sin mamma, pappa och tre bröder. Det kar nya ämnesval. Lundqvist menar att denna är en skildring av en helt vanlig familj i ett helt första generationens böcker hade sina rötter i vanligt hus med den helt vanliga våldsamma pojkbokens gäng- och äventyrsskildringar samt sorg, glädje, förtvivlan, kärlek, vanmakt och i flickbokens psykologiserande och familjecen- gnagande oro som präglar de flesta familjers trerade tradition. Lundqvist lyfter fram Thor- inre relationer. Genom Gunnar kanaliseras valls ungdomsböcker om Kjelle som typiska för familjens känslor och stämningar – han är den de böcker om unga sökare som hon benämner seismograf som registrerar minsta humörväx- ”de vilsna vandrarna”. Hon framhåller att det ling som äger rum inom husets fyra väggar. rör sig om ”gängböcker” med tydligt pojkboks- Varje känslorörelse vibrerar genom hans kropp, mönster, där ”huvudpersonen skildras som be- ilar i tänderna, sprider kyla längs ryggraden el- roende av och verkligt hemmahörande endast i ler mjuknar i magen. I likhet med Magnus, en krets av jämnåriga”.5 Avståndstagandet från Leif, Kjelle, Thomas och alla de andra pojkar modern och hemmet är enligt detta synsätt och unga män Thorvall gestaltar under det centralt för Kjelles identitetskonstruktion. sena 1960- och tidiga 1970-talet är Gunnar i I den här artikeln har jag för avsikt att ny- djupaste mening ett relationellt och avhängigt ansera och problematisera denna bild av Thor-

MARIA JÖNSSON TFL 75 valls pojkskildringar. Jag menar att Thorvalls sägas vara romanernas topos. Jag argumenterar barn- och ungdomsböcker tydligt förhåller sig i denna artikel för att Thorvall påbörjar utfors- till pojkboksmönstret men också att de utfors- kandet av det moderna pojkskapets tidrum kar nya former för hur pojkar kan skildras.6 snarare än att hon, som Lundqvist antyder, De romaner jag undersöker handlar om poj- förvaltar arvet från pojkboksgenren. karna Gunnar, Magnus, Leif och Thomas och gestaltar något jag vill kalla för ett relationellt HEMMET SOM TIDRUM subjektsblivande.7 I min tidigare forskning om Thorvalls förfat- Thorvalls böcker – företrädesvis barnroma- tarskap har jag arbetat med begrepp som ålder nerna eller de så kallade mellanåldersböckerna och åldrande eftersom hennes romaner hand- – handlar ofta om en pojke och hans relation lar så mycket om just att vara i olika åldrar i till sina bröder och föräldrar, men framförallt relation till omvärlden, tiden och andra män- till sin mamma. Fadern figurerar i bakgrunden, niskor. Åldrandet har på många sätt en mer eller så är han helt frånvarande. De böcker som central plats hos Thorvall än vad sexualiteten gestaltar faderns frånvaro tydligast är romaner- har – även om det är den senare som kommit na om Magnus (Istället för en pappa, 1971 och att förknippas med hennes författarskap.10 Jag Hur blir det sen då?, 1972). I romanen om Leif, har därför också använt begreppen samtidighet Att älska Sussy (1976), är pappans frånvaro en och osamtidighet för att fånga in de ålderskors- självklarhet som inte tematiseras. Om pappan ningar, de hållplatser i tid och rum, de överträ- är närvarande – vilket är fallet i romanerna om delser rörande ålder, genus och sexualitet som Gunnar – handlar det istället om föräldrarnas Thorvall gestaltar i figurer som det brådmogna konflikter och ett mer eller mindre uttalat hot barnet, barntanten, tonårstanten, spädbarns- om skilsmässa.8 I centrum för alla romaner står gamlingen, och så vidare.11 Gestaltningen av dock barnets känsloliv och den komplicerade o/samtidighet har alltid kropp, den placeras men nära relationen till mamman. Handlingen i ett här och nu, i ett rum och en geografi. är ofta förlagd till ett villaliv i småstad eller en Ett annat sätt att tala om förkroppsligad tid lägenhet i stadsmiljö. Det är känslorna, sam- är förstås att använda sig av Michail Bachtins spelet, spänningarna och dynamiken i de nära kronotopbegrepp. Kronotopen är ett fruktbart relationerna som texterna kretsar kring. Thor- verktyg för att komma åt förändringar som vall använder alltså inte äventyrsromanens gen- sker i sättet att gestalta mänsklig erfarenhet, redrag i sin pojkskildring utan håller sig inom upplevelser av rum och tid, vad som är möj- ett realistiskt paradigm. Inte heller använder ligt att varsebli och erfara, säga och berätta, hon särskilt ofta det didaktiskt-politiska tilltal vid en viss tidpunkt och på en viss plats. I en som ofta förekom under denna period.9 Till grundläggande mening handlar kronotopen skillnad från många efterföljare i den psyko- alltså om olika former för subjektivitet. Thor- logiskt-realistiska strömning som vid denna valls användning av vissa kronotoper uttrycker tid höll på att slå igenom skriver hon heller således vad som var möjligt att gestalta på inga renodlade utvecklingsromaner där man 1960-talet – samtidigt som denna användning får följa en ung människas gradvisa mognad introducerade nya sätt att representera pojkars i relation till omvärlden och andra människor. erfarenhet och tillvaro. Enligt Michail Bach- Thorvalls barnböcker handlar snarare omsjälva tin är kronotoper punkter i berättelser där tid relationen. Individen är känslomässigt och fy- och rum knyts samman och upplöses. Olika siskt hoptvinnad med sin familj – särskilt med kronotoper möjliggör olika sorters berättelser. modern – och detta relationella samspel kan Vägens och resans kronotop förkroppsligar en

76 TFL 2013:3-4 särskild sorts tid och ett särskilt sätt att uppleva för ett nytt tilltal till barn och unga, ett nytt världen. Resans tid är ordnad på ett sätt som sätt att organisera berättelser för pojkar i tid sätter igång vissa förlopp men inte andra; en och rum.17 Till skillnad från traditionella hjälte som övervinner hinder, möter hjälpare pojkböcker placeras Thorvalls pojkgestalter och fiender, ett uppbrott och en hemkomst. inte i ett pojkland utanför hemmet. I Thor- Vardagslivets kronotop däremot synliggör an- valls böcker ligger pojklandet mitt i hemmet, dra tidsräckor: det repetetiva, det reproduktiva, huset eller lägenheten. Mer specifikt utspelar ständigt återkommande.12 Kronotopen binder sig handlingen oftast i köket, hallen eller sov- samman litteratur och historia, text och kon- rummen. Hemmets tid är den reproduktiva text på ett oupplösligt sätt: den ger fysisk form tiden: repetitionens och vardagslivets tid. Men åt en diskurs, en idé eller ett sätt att tänka, hemmets tid är i moderniteten också förbun- ordna, varsebli och uppleva. Via kronotopen den med produktionens tid, ja hela sättet att gestaltas och bearbetas allt detta i litteraturen.13 indela tillvaron i arbetstid, fritid, familjetid och Pojklitteraturens tidrum har traditionellt så vidare.18 Hemmets kronotop – kökets, hal- sett lokaliserats till skogen, vattnet och stads- lens och sovrummens kronotop – frigör vissa kvarteren. Magnus Öhrn kallar dessa platser tidsräckor men inte andra. Till exempel fäster för ett ”pojkland” som enligt honom upprättas kökets kronotop läsarens uppmärksamhet vid i litteratur riktad till pojkar under 1800- och vissa rörelser, sysslor och händelser. Det är tro- 1900-talet. Pojklandet karaktäriseras av ett ligare att stöta på sysslor som att diska, sopa och aktivt avståndstagande från hemmet. Genom laga mat än skjuta pilbåge och jaga indianer. att vända sig från hemmet vänder sig pojkarna Köket är också kvinnornas plats. Den tid som bort från modern, men också från sådana idéer pågår där är återfödandets tid, den cirkulära tid om civilisering, utbildning, modernitet och som koncentreras på livets uppehållande, stil- förväntat vuxenblivande som bryter igenom landet av hunger, plåstrandet om sår, lagande, under denna period av social omvandling.14 städande, återställande. Framförallt är kökets Hemmet och skolan representerar en förvän- utrymme begränsat. Det tillåter inte den rörelse tan om respektabilitet och ansvarstagande som som resans och vägens kronotop möjliggör. Det är förbunden med en annan sorts manlighet begränsade utrymmet frigör tidsräckor eller än den åtrådda. I pojkböckerna är det hand- förändring som består av detaljer, känslostäm- lingens och händernas män som idealiseras ningar, dialoger och rörelser människor emel- – inte de feminiserade bokmalarna.15 Pojklan- lan. Allt detta ger alltså nya förutsättningar för det erbjuder en tillflykt till en plats utanför texternas konstruktion av pojkighet. moderniteten – till äventyrstiden. Öhrn visar Att beskriva hemmet och familjerelationer hur pojkboksmönstret lever kvar långt in på var naturligtvis i sig inget nytt i 1960-talets 1900-talet.16 Under 1960-talet förändras genren barn- och ungdomslitteratur. Den borgerliga och stöps om till en mer könsöverskridande realism som lever vidare i flickboken har alltid ungdomslitteratur. Pojkbokens mönster får haft hemmet som utgångspunkt.19 Det nya visserligen en plats i de äventyrs- och bus­ som Thorvall uträttade var att placera pojkar i strecksböcker som ständigt hittar nya läsare. denna miljö och att så självklart beskriva deras Men det realistiska paradigmet vinner starkt pojkland i dessa termer. Det är inomhus och i inträde, där äventyrstiden får stå tillbaka eller närkontakt med hemmets rum, väggar, möbler konkurrera med vardagslivets tid. och människor som pojkarna fokuseras. Det Thorvalls författarskap kan ses som en del är också i hemmet som det viktiga, spännande av denna rörelse. Hon är en av föregångarna och farliga sker: mellan pojkarna och deras

MARIA JÖNSSON TFL 77 bröder, mellan föräldrarna och framförallt Magnus Öhrn menar att den traditionella mellan pojkarna och deras mamma. I följande pojkskildringen i hög grad skildrar en indivi- avsnitt ur Nämen Gunnar (1970) ser vi hur duationsprocess som går ut på att ta avstånd förändringen av mammas sinnesstämning tar från hemmet och mamman. Pojkens subjekts- plats i hemmets interiörer: blivande sker genom en förskjutning av mam- man som återspeglar sig på en geografisk nivå Gunnar tyckte många gånger att det hade passat i romanerna. Vad Thorvall gjorde i slutet på bättre att säga ”Nämen mamma.” För nog var 1960-talet var alltså att förlägga individuations- det hon som var konstig och inte han. Det var processen inom hemmets väggar. Den proces- som om hon inte tålde nånting nuförtiden. sen skedde i Thorvalls barnromaner i samspel Hon var så nervös liksom. Saker som han missat med och beroende av mamman, och pojkarna på förut, som att slänga jackan på golvet eller gestaltades som relationella och avhängiga stiga ur stövlarna mitt framför ytterdörren eller subjekt. Visst skildras utbrytningsförsök och ta en smörgås och sen inte lägga brödet tillbaks frigörelseprocesser. Men dessa sker inte genom i burken – ja, allt möjligt sånt som det är så lätt avståndstagande utan genom en rörelse bort att man gör för att man har bråttom eller tänker från och tillbaka till modern och hemmet. på annat. Av det blev det nu mycket: ”Nämen Precis som i Thorvalls romaner för vuxna Gunnar.” Och efteråt kom den där speciella är det huvudpersonens beroende och skriande sucken, som hon lagt sig till med sista tiden. omsorgsbehov som utgör en av smärtpunkter- Som om det verkligen var hemskt att han inte na. Oavsett om Thorvall gestaltar en åldrande kunde tänka sig för bättre. kvinnas längtan efter att bli upplyft och buren Förut hade hon kunnat skratta när hon sa eller en pojkes längtan efter doften i mammas det. Det hade varit ”Nämen Gunnar” med ett famn är det subjektets bindningar som på ett skoj i rösten. Så att man förstod att hon visste nästan plågsamt sätt synliggörs rakt igenom att man inte menade att göra något fel, det var hela hennes författarskap. (Läsarna verkar mera olyckshändelser. Som när han sprang rätt ha haft mindre problem att förlika sig med på en dörrkarm för att han glömt gymnastik- detta när det handlade om små barn än när grejerna och han hade bara tre minuter på sig det senare i författarskapet rörde medelålders för att hinna till skolan. Ja. Sånt. Då sa hon att, kvinnor).21 tänk, precis så där gjorde jag också när jag var Det subjekt som skildras är vad man med liten för jag var så ivrig så att jag inte hann med teoretiker som Judith Butler eller Adriana att se mig för. Cavarero skulle kunna kalla för sårbart och Förut då gjorde det ingenting. Men när han relationellt (långt ifrån det avgränsade och nu inte skruvat på hatten till tandkrämstuben, autonoma subjekt som inom poststruktura- då lät hon som om det var något så oerhört. listisk kritik förknippas med rationalismen ”Nämen Gunnar.”20 i västerländsk idétradition).22 Istället för av- ståndstagandet är det de mellanmänskliga De känslor och tankar som mammans ”Nämen bindningarna som hos Thorvall utgör funda- Gunnar” väcker placeras i dörrkarmen, tand- mentet för pojkarnas subjektivitet. Annorlun- krämstuben, jackan på golvet och så vidare. Så da uttryckt skulle man kunna säga att Thorvall här rör sig Gunnars kropp och känslor runt i visar hur även avståndstagandet bygger på den hemmets geografi, i det pojkland som är hans, andres ofrånkomliga närvaro. Det konkreta, i och som han delar med sin mamma och den situationen nedsänkta, relationella samspelet övriga familjen. är enligt Cavarero själva förutsättningen för

78 TFL 2013:3-4 att ett subjekt – eller ett jag – ska framträda Genom sysslorna återupprättas livet gång på i sin singularitet, som just detta jag, med just gång och vardagen får igenkännbara konturer: denna historia, och inte som ett generaliserbart subjekt, vilket som helst. Jag vill nu undersöka Efter maten började dom på allvar. Bar ut hur detta relationella subjektsblivande tar plats soppåsar. Diskade, torkade rent på diskbänken i rummet, i pojkarnas rörelser mellan hall, kök och spisen och skåpdörrarna och stolarna. Upp och sovrum, ja, kort sagt genom den koreografi med fönstret, så att det kom in ny luft, medan som tar form mellan hemmets fyra väggar i hon skurade golvet. Magnus dammsög och Thorvalls mellanåldersromaner. mamma smygskakade sängkläderna genom köksfönstret. Egentligen skulle man bära ut KÖKET: ÅTERSTÄLLANDE AV LIV dom på gården till en sotig, äcklig piskställning Om hemmet som litterärt motiv varit förbun- som stod bredvid soptunnorna. det med modern, flickan och reproduktions- I tre timmar jobbade dom utan att prata om arbetet så är köket kvinnornas domän framför annat än mattor och dammtrasor och gamla andra. I köket placeras också Thorvalls pojkar: tidningar. Det kändes skönt och befriande på lyssnande, pratande, eller arbetande med hus- något sätt. Och det är nästan konstigt att det hållssysslor. Pojken Magnus i romanen Istället kan vara så roligt att städa och känna hur det för en pappa har en ung mamma som arbetar börjar lukta rent och se hur allting kommer på på frisörsalong. Deras hem beskrivs som något plats. När mamma till slut lägger en nystruken gemensamt för just dem, det är den trygga vrå rutig duk på köksbordet så är man faktiskt de upprättat tillsammans. Magnus mamma har lycklig över att det är så fint. Även om man sällan tid att laga mat. Magnus sköter handlan- förstås också är trött.24 det och på många sätt verkar de dela ansvar för köket. På samma sätt är det för Gunnar. För Scenen utspelar sig när Magnus och hans att både mamma och pappa ska kunna arbeta mamma bestämmer sig för att städa upp efter har Gunnar och hans storebror en lång lista på en av mammans pojkväns många fyllekvällar. sysslor de måste utföra när de kommer hem, Här skulle man kunna hävda att det finns en sysslor som vävs ihop med Gunnars tankar didaktisk dimension i gestaltningen – att Thor- och känslor: ”Grädden i en röd plastbunke. vall lyfter fram pojkars städande och reproduk- Det stänkte lite av vispet och han slickade i sig tionsarbete på ett uppbyggligt eller förevisande stänket medan han inte kunde hindra tankarna sätt. Samtidigt är städscenerna så integrerade i att komma flytande. Varför skrek mamma det gestaltningen att de snarare utgör en självklar där till pappa? Vad menade hon?”23 del av pojkarnas varseblivning, rörelsemönster Men köket erbjuder också vänskaplig förtro- eller kompetenser. Pojkarna vet hur man stä- lighet, och pojkarnas delaktighet i köksarbetet dar, det är en kunskap som sitter i kroppen, är inte bara ett nödvändigt ont. Det ger också händerna och hela deras sätt att vara. I den en känsla av tillhörighet och att vara behövd. mån man kan tala om en didaktisk dimension i När Gunnars familj gjorde upp om arbetslis- skildringen handlar det snarare om att Thorvall tan hade det ”känts så ovanligt mycket tillsam- lyfter fram just detta sinnliga kunnande som mans”. Sysslorna skildras ofta konkret och kunskap, som en självklar kompetens. I det här sammanflätade med barnens tankar, som kret- fallet handlar städandet förstås också om något sar kring det gemensamma livet. Magnus är annat – det är mammas och Magnus försök att den pojke som har mest ansvar, ett ansvar som praktiskt återställa den trygghet som raserats av handlar om både hans eget och mammans liv. pojkvännens drickande.

MARIA JÖNSSON TFL 79 Köket är mer än en plats för städande. I kö- sig över den tryckta stämning som smugit sig ket finns tryggheten och närheten till de vuxna. in mellan hans mamma och pappa. På kvällen Där lagas det mat, pussas och kramas. Men där dagen innan han ska resa med mamma och lil- utspelas också många av konflikterna i form av lebror på semester till Italien ligger han vaken gräl eller tunga kvävande tystnader. Ledsamma och kan inte sova: frukostar i ensamhet. I böckerna om Magnus är köket till exempel en korsväg för det hopp Han försökte att ligga still djupt under täcket och den förtvivlan som handlar om mammans och andas långsamt och tungt som man gör relation till den älskade varme och omsorgsfulle när man sover. Det hjälpte inte. Han blev bara Leffe. Leffe som också är kåkfarare och alkoho- svettig. Genom tystnaden i sitt rum hörde han list och som därför drar in både lust och olust i mammas röst, den var hög, snart skulle den Magnus och mammans kök: ”Leffe sitter i kö- säkert gå sönder och bli till gråt istället och han ket. Detta stökiga, slarviga kök, som tycks ha ville inte. Det gick inte att ligga still, det var tappat all stolthet. Framför Leffe står en flaska, som att ha feber, han var dödstrött och ändå den har vitt innehåll och så är det en gul burk klarvaken.27 med juice och ett halvfullt glas. Ett askfat som kräks fimpar ner på duken.”25 Besvikelsen över Att pojkarna hör sin mammas röst ”genom att Leffe väljer flaskan framför mamma och tystnaden” är signifikativt för mor–son-relatio- Magnus får fäste i köket, som sägs ha tappat sin nerna hos Thorvall. Det hjälper inte att mam- stolthet. Att Leffe stökar till i deras kök blir i det man försöker skona sina barn från sin ångest närmaste en kränkning av Magnus och mam- och oro – de ”hör” ändå vad hon (inte) säger. mas strävan att upprätthålla liv och mening i Thorvall återkommer ofta till denna speciella sin vardag: ”Tystnaden stod stilla och darrade. utsatthet som barn lever i – att de är helt in- Köket skrek av den. Askfatet. Det omkullstjälp- dragna som vittnen till de vuxnas samspel och ta glaset, där det runna låg kvar på vaxduken samtidigt står utan möjlighet att påverka. Att och i en torkad fläck på golvet. På diskbänken inte kunna stänga om sig, att vara perforerad där disken stod huller om buller.”26 av de vuxnas röster och känslor, samtidigt som Köket är den plats där relationerna kon- ingen tror en om att förstå särskilt mycket. centreras och korsas. Över köksbordet grälar Pojkarna befinner sig i ett slags död vinkel i man, skrattar och fäller tårar. Vid köksfönstret hemmet – varifrån de ser och hör allt men inte väntar barnen på mammor och mammor på själva blir sedda.28 Både Gunnar och Thomas kärleken. Köket är relationernas centralplats, i ungdomsromanen Thomas – en vecka i maj en plats för öppenhet och intimitet men också (1967) blir vittne till hätska gräl mellan mam- en plats där relationer konkurrerar med var- ma och pappa vilka slutar med att någon av andra, där man riskerar att hamna utanför. dem åker iväg med bilen. I Gunnars fall är det Att utifrån lyssna på vad som pågår i köket pappa som åker iväg i vredesmod, i Thomas fall är erfarenheter som gestaltas både i böckerna är det mamman som med jämna mellanrum om Gunnar och böckerna om Magnus. Från inte står ut. Allt registreras av sönerna: pojkrummet eller översta trappsteget i trap- pan tjuvlyssnar pojkarna på de vuxnas samtal. De grälade mest på nätterna. Möjligen av Barnen är utestängda från de vuxnas gräl eller hänsyn till barnen tänkte han nu efteråt. Men kärlekslek, ändå fullständigt indragna i och ut- ibland vaknade han. Ofta slutade det med lämnade åt det spänningsfält som strålar från mammas klackar som trumvirvlade nerför köket. Gunnar har svårt att somna och oroar trappan, ytterdörren som brakade igen. Bilen

80 TFL 2013:3-4 när den startade och rev i gruset. Pappa kanske De befinner sig kort sagt närmare äventyrets skrek något åt henne, men mest gav han upp och vägens kronotop. De går dock aldrig in och gick med tunga, resignerade steg uppför i äventyrstiden fullt ut eftersom de nära rela- trappan. Ibland hände det att han istället gick tionerna är den kompass som styr pojkarnas in och stoppade om Thomas och strök honom rörelser och drar dem tillbaka till det Bachtin över håret, så Thomas blev så småningom kallar den biografiska tiden. mycket skicklig i att andas lugnt och regelbun- Ett exempel är romanen När Gunnar ville det som man gör när man sover.29 spela ishockey (1967), som i sin helhet kan ses som en gestaltning av Gunnars slitningar mel- I köket koncentreras de vuxnas försök och lan två olika pojktillstånd, mellan hemmets oförmåga att dra gränser mellan sig själva och biografiska tid och den tid Bachtin benämner barnen. Balansgången mellan öppenhet och som ”den underbara världen i äventyrstiden”.32 integritet är svår att gå. De vuxna pendlar mel- Ordet ”ville” i titeln bär på hela denna konflikt lan att å ena sidan inte kunna härbärgera egna – man förstår att det Gunnar vill inte är det- känslor, och att å andra sidan stänga barnen ute samma som det han kan göra. Hela romanen när det viktiga och livsavgörande händer. handlar om Gunnars frihetslängtan å ena sidan och hans ansvar hemma som storebror å den HALLEN: FÖRVÄNTAN andra. Dilemmat gestaltas genom att Gunnar, OCH GRÄNSKONTROLL som för dagen ansvarar för lillebror Anders, Hallen, eller tamburen som det ofta heter hos lockas av möjligheten att spela ishockey med Thorvall, spelar en stor roll som gräns mellan de andra pojkarna, trots att han borde se efter olika möjliga berättelser och tidsräckor. Bach- sin bror som han lovat. Glädjen i hockeyspe- tin talar också om hallen som en variant av den let står i kontrast till den monotona tillvaron kronotop han kallar ”tröskeln”. Tröskeln är en hemma, som är fylld av ansvar. Samtidigt är punkt, eller gräns, för växling mellan olika det också hos lillebror, storebror och föräld- tillstånd. Enligt Bachtin är till exempel trös- rarna som Gunnar är förankrad, det är där han keln, trappan och tamburen några av de vik- behövs. Det är Gunnar själv som föreslagit att tigaste platserna i Dostojevskijs romaner – det han och storebror Lars ska ta hand om Anders är platserna för avgörande kriser, förnyelser och under dagen så att mamma kan arbeta. På beslut.30 I Thorvalls barnböcker fungerar hal- storebrors initiativ tar han med sig Anders till len snarare som paus, mellanrum eller transit affären, en till synes enkel handling som visar mellan olika tillstånd än som en vändpunkt i sig nästan oöverstiglig. I hallen sliter Gunnar sig. Hallen är porten mellan inne och ute, mel- med att få på Anders kläderna. Inomhus är det lan den lilla världen – där relationen mellan svettigt och gnälligt, utomhus finns den friska son och mamma dominerar – och den stora luften. Scenerna i hallen andas frustration, fri- världen utanför.31 I gränslandet konkurrerar heten ligger så nära och så långt borta: vardagstid med äventyrstid. Även om Thorvalls pojkar sällan rör sig vid Först var det tusen grejer att samla ihop. Sockor, skog, äng eller vatten kan de befinna sig vid byxor och vantar låg utspridda på elementen. kiosken, i tunnelbanan, på ishockey- eller fot- Jackan låg på golvet för hängaren var sönder. bollsplanen. I dessa sekvenser är rörelsen cen- Men var var mössan? […] Till slut var det bara tral. Pojkarna rör sig till och från hemmet – de pjäxorna kvar. Men det var inte så bara. Av alla möter svårigheter på vägen och ställs inför an- kläderna var Anders liksom orörlig och han dra relationer och konflikter än de därhemma. orkade inte hålla emot foten, när Gunnar skulle

MARIA JÖNSSON TFL 81 sätta på första pjäxan. Foten bara vek sig och I hallen håller man andan och inväntar den när Gunnar blev arg skrattade Anders som om tid av rörelse som ska ta vid. Alla sinnen är på det var något riktigt roligt han hittat på. helspänn – en tystnad kan kännas ”äcklig”, en ”Snälla Anders. Stampa då. STAMPA”, röt lukt kan säga allt: ”Men det är inget roligt att Gunnar och då äntligen gjorde Anders det. Med komma hem längre. Att komma in i tamburen en suck av lättnad gick Gunnar efter sina egna och känna lukten av Leffe. Det är cigaretter, kläder och den randiga kassen. Öppnade dörren ovädrade sängar. Öl. På golvet ligger ofta kvar och kände den sköna svala luften mot sina heta tidningar och post, som ingen tagit upp.”35 kinder.33 I hallen står tiden för ett ögonblick stilla, och pojkarna väger mellan att gå in och gå ut, Många är nog de barn- och vuxenläsare som mellan gemenskap inne och individualitet ute, känner igen sig i den desperation som kan in- mellan vardagstid och äventyrstid. Hallen är finna sig när det är bråttom och ett litet barn också en plats för avsked och välkomnande, för inte vill trampa ner sina fötter i skorna. Hur det växelspelet mellan beroende och oberoende. känns att trycka på en sko på en fot som lealöst Genom hallen rusar man när man är arg och böjer sig för trycket är kunskap och minne som vill slå sig fri. Genom hallen kommer man när bokstavligen sitter i ryggraden. Gunnar vet allt man vill bli omfamnad. Hallen är dessutom om sådana förtvivlade situationer. Han har det en plats att själv bli lämnad på, när mamma vidsträckta pojklandet utanför dörren inom är den som går iväg, lämnar gemenskapen och räckhåll, men hålls tillbaka av lillebrors behov. blir någon annan än bara ”mamma”. Magnus Pojkarna i Thorvalls romaner rör sig till och från mamma går ibland ut och dansar på kvällarna. sin mamma, kompisar, lärare, fotbollslag eller När hon går försäkrar hon sig om att Magnus grannar. Hallen utgör gränsen mellan rollerna inte är rädd för att vara ensam. Men längtan som barn, bror och son å ena sidan och elev och går inte att försäkra sig mot. Mamman böjer kompis å den andra. Hallen är också en gräns sig ner i hallen för att krama honom: ”[…] hon mellan den inre gemenskapen mellan mor och var bara lite längre än han. Hennes hår kittlade son och den yttre världen med alla dess hot och honom på pannan och hon luktade parfym. möjligheter. Det är i hallen Magnus läser av Länge efter sen hon gått fanns lukten kvar i stämningen innan han går in i köket – det är tamburen.”36 Magnus längtan efter mamman där han avgör om mammas hem är befolkat av är kroppslig och ickeverbal. I hallen är mam- en onykter Leffe som gör hemmet otryggt och mans frånvaro närvarande genom doften. olustigt, eller en nykter och hett efterlängtad Hallen fungerar också som en gränskontroll Leffe, som fyller lägenheten med liv och skratt. för vad som släpps in och vad som hålls ute. I hallen ropar man efter den älskade och ef- Den femte dagen var Magnus ensam. Så fort terlängtade eller den oönskade och fruktade. han kom in i tamburen kände han det. Det I hallen blir man tilltalad genom glada eller luktade människa. Någon var där. ”Leffe”, arga tillrop från de övriga i hemmet. Hallen ropade han glatt. ”Hej, Leffe. Det är jag.” är en plats för interpellation, och för tystnad. Tystnaden efteråt var äcklig. Det var så I boken Att älska Sussy förälskar sig den blyge enormt tyst, liksom.34 och lydige Leif i den vilda och trasiga skolkam- raten Sussy. Leifs överbeskyddande mamma är Hallen stänger inne och stänger ute, det är dock skeptisk till Sussy. Leif slits mellan sitt en kronotop för väntan, förväntan, tvekan, beroende av sin mammas erkännande och sin avvaktan, vädrande i luften och avlyssnande. längtan att frigöra sig och välja kärleken till

82 TFL 2013:3-4 Sussy oavsett vad mamma tycker. Vid ett till- nerade för varandra i just denna hall, i behov av fälle försöker han ena de två världarna. Han den andres erkännande för att bli till. rymmer hemifrån och letar upp Sussy för att bjuda hem henne. Han försäkrar henne om att SOVRUMMET: hans mamma ska ta emot dem väl, men Sussy FÖRHANDLINGAR OM OMSORG tvekar när de kommer in i hallen: Det egna rummet och badrummet fungerar i Thorvalls böcker som platser där man kan Han kunde lukta hennes [Sussys] nervositet, då stänga om sig, få vara ifred, tänka sina egna dom stod i hallen och mamma ropade inifrån tankar och bida sin tid. Det är till sovrummet stora rummet: ”Leif, är det du, Leif?” pojkarna springer när de är ledsna och arga, ”Ja”, svarade han med spänd röst (medan han kryper upp i sina sängar, och vägrar komma ut. undrade vem hon annars trodde att det var.) Det är också utanför den stängda pojkrums- Hon kom störtande emot dom, studsade och eller badrumsdörren, i dörrspringan eller på stannade mitt i steget, när hon såg att han inte sängkanten som förhandlingen om självstän- var ensam. dighet sker – oftast med mamman som mot- Han kände hur Sussy gömde sig bakom part. Vid sängkanten eller bakom den stängda honom. Alldeles intill honom. dörren gråter mor och son, där ber mamma om ”Jaså”, sa mamma med sin värsta byrådirek- förlåtelse, där upprättas barnets självkänsla och törsröst. ”Du har besök med dig, ser jag …” där kan barnet (och mamman) ibland få tröst. Varför måste hon låta så där? Kunde hon inte När Leifs mamma avvisat Sussy springer Leif vänta tills hon visste?37 upp på sitt rum och drar täcket över huvudet och vill aldrig komma fram. I hallen förbyts det förväntansfulla anropet till den lydige sonen Leif till ett avvisande av den Svettig och snyftande sprang han uppför Leif som gått sin egen väg och hämtat Sussy. I trappan och in i sitt rum. Där slängde han sig hallen avvisas också Sussy, som inte hör hemma framstupa på sängen. Med skorna på, jaadå, det i det ordnade medelklasshem från vilket hon var riktigt bra att dom var leriga. dessutom tidigare stulit ett par örhängen. Att Han kokade av värme och förtvivlan, han Sussy kom för att lämna tillbaka dessa örhäng- ville kräkas, han ville dö, han ville rymma, han en är inget som mamman hinner uppfatta. ville döda henne. Han skulle aldrig mer tala Sussy släpps inte in i hallen och Leif tvingas med henne. välja sida. Bachtin menar att tamburen signa- Han la kudden över huvudet, och det blev lerar kris, omvandling och beslut. Även om vi ännu varmare och äckligare, men det var det tänker med Butler är hallen en konkret kriszon enda sättet att stänga ute henne, för någon för subjektet – här sker interpellationer av olika nyckel hade han inte. Det hade aldrig blivit av slag, de må vara kärleksfulla men är likväl disci- att han bett om någon och det hade inte heller plinerande. Frågan ”är det du Leif?” är en svår känts nödvändigt. fråga att svara på. Vilken Leif är det som ska Inte förrän nu. svara på och bli till inför mammans tilltal? Är ”Leif. Lilla gubben. Leif. Snälla du. Tala till det den snälle pojken eller är det den förälskade mig då. Leif!” pojken? Samtidigt är mammas och Leifs rela- Hon var över honom. Hon vräkte sig över tion något mer än så. De är just denna mamma honom med sina armar, sitt hår, som luktade och just denna Leif för varandra, som har just den där parfymen som Sussy hällde på sig denna konflikt, står ansikte mot ansikte expo- häromdagen.38

MARIA JÖNSSON TFL 83 Leifs mamma får böna och be, truga och lirka är ”hennes tur” förmår hon inte ge honom den för att återvinna sitt barns förtroende. I en flera omsorg han efterfrågar, handen slutar klappa sidor lång scen pågår denna dragkamp och för- honom och hon visar sin litenhet. Det blir hon handling mellan mor och son på sonens säng- som vädjar till hans förståelse. kant. De är förtvivlade båda två, de kämpar I böckerna om Gunnar väcks Gunnars in- med tårar och svett som blandas samman. De sikt om mammans bristande omsorgsförmåga rör sig mot varandra och från varandra, i något långsamt och efterhand. Han reagerar med som liknar en brottningsmatch där känslor av vanmakt, frustration och ilska – reaktioner som kärlek och hat går omlott, där den andres kropp bjuder motstånd och som resulterar i just för- utgör både tröst och hot – där de kort sagt är handlingar. För Magnus i böckerna Istället för förbundna med varandra.39 Parfymdoften som en pappa och Hur blir det sen då? är beroendet Magnus tröstade sig med när hans mamma av mamman än mer akut, och förhandlings- lämnade honom förvandlas för Leif till något utrymmet är begränsat. Magnus längtar efter kvalmigt. I Jonas och kärleken (1980) och i att mamma ska visa sig vara den vuxna, den böckerna om Gunnar finns flera liknande sce- som tar hand om och som tröstar. Alltför ofta ner.40 I Nämen Gunnar stormar Gunnar förbi är det istället han som får trösta mamma. Ett sin mamma i besvikelse över att ha fått veta att exempel på denna omsorgsrörelse är när både pappan inte följer med på den planerade resan Magnus och mamman en kväll går och oroar till Italien. Bakgrunden är det hot om skilsmäs- sig och väntar på Leffe. Till slut säger mam- sa som vilar över hemmet. Dörren till hans rum man att Magnus ska gå och lägga sig, och han smälls igen. Mamman kommer efter, sätter sig går till sin säng. Men Magnus kan inte sova på på hans sängkant och klappar hans hår: grund av all oro och tassar så småningom ut till mammans sovrum igen. Istället för att be om ”Snälla älskade Gunnar, säg vad det är. Du den tröst han behöver frågar han: måste säga vad det är.” Nehej, han tänkte inte säga det. Det gjorde ”Morsan. Är du lessen?” Det var en dum fråga. han inte. Den bara slank ur honom. Men det pressade på, det kom utan att han Hon ryckte hjälplöst på axlarna. ”Ja, du vet”, ville det: ”Han, han följer inte med till Italien.” sa hon långsamt. ”Jag tycker ju i alla fall så Mamma frågade inte vilken ”han”. Hennes hemskt mycket om honom.” hand stannade på hans hår, gick därifrån och ”Å, morsan.” Han visste inte hur han skulle det kändes konstigt tomt. säga för att hon skulle fatta hur han tyckte synd ”Å”, sa hon tyst. ”Å, var det det.” om henne och att han ville hjälpa henne. Gunnar teg och svalde nästa snyftning. Nu ”Men du, han kanske kommer i alla fall”, sa hade han sagt det. Nu visste hon. Nu var det han och inte var det väl det bästa han kunde hennes tur. hitta på, när hon nyss sagt, att om han kom så ”Du Gunnar.” Å, vad hennes röst var liten skulle hon be honom att gå sin väg. och bedjande. ”Gunnar. Du. Vi kan väl ha Hon försökte le mot honom, men det gick roligt ändå?”41 dåligt. ”Du är så snäll”, sa hon och snyftade på ordet Gunnar har gått och burit på insikten att något ”snäll”. ”Du är så himla snäll mot mig. Det kan är fel mellan mamman och pappan, och när inte finnas någon mamma, som har en så rar han äntligen får det sagt där vid sängkanten pojke som jag”. Nu grät hon riktigt. väntar han på mammans respons. Men när det Magnus tyckte hon tog i. Inte var han väl

84 TFL 2013:3-4 så särskilt snäll. Han visste inte vart han skulle ”Mamma”, säger han. ”Mamma.” titta. Och det var liksom utanför ämnet, så att Han sätter sig upp och tittar och det är säga. Men när hon kramade honom och han alldeles mörkt och tyst, men han kan höra hade hennes hår, som luktade gott, överallt mamma och pappa andas. Dom ligger borta i omkring sitt ansikte, tyckte han ändå det var den stora sängen. Det är jättevarmt och mjukt skönt att hon brydde sig om honom. borta i den sängen. Det vet Anders, för han Hon grät inte mera sen. Han visste det, för brukar gå dit när han vaknar på natten och han somnade bredvid henne. inte vill vara ensam. Anders tycker om att ligga Det var hennes idé att Magnus skulle sova trångt med någon.44 lugnare, om han låg i hennes säng. ”Och så kan du hålla mig i hand”, sa hon ”så känner jag mig Anders går in till sina föräldrar för att krypa mindre rädd också.” ner hos dem. När de upptäcker att han kissat Han frågade inte vad hon var rädd för. Men på sig börjar han gråta och oroar sig för att sto- det slog honom, att en gång till gjorde hon rebror Svante ska få höra talas om olyckan och honom till den, som var större. Den, som hon reta honom. Föräldrarna lugnar honom och behövde för att hålla i hand.42 förklarar att alla barn kissar på sig när de är små, det gjorde Svante också. Anders blir lugn: Här har omsorgsrörelsen gått varvet runt. ”Så släcker hon lampan och nu ligger Anders Från mammans tafatta försök att ta ansvar mellan mamma och pappa. Han ligger som i för att sonen behöver gå och lägga sig, vidare ett bo, ett torrt och varmt bo, där alla sover till Magnus ängslan som driver honom ut ur nära varann.”45 sitt sovrum och in till mammans rum. Istäl- Längtan efter detta torra varma bo där alla let för att be henne sitta på hans sängkant är sover nära varandra, där man är mitt emellan, det han som blir stående inne hos henne. Det buren, hållen eller upplyft är ett starkt motiv han söker är känslan av att ”hon brydde sig om i Thorvalls författarskap. Ett exempel på det honom” – en känsla som återigen är förbunden är slutscenen i När Gunnar ville spela ishockey. med hennes doft. Mamman erbjuder honom Gunnar har gömt sig på sitt rum. Han både att sova i hennes säng om det känns bättre för skäms över att ha tappat bort sin lillebror när honom, men det visar sig minst lika mycket han skulle passa honom och är arg på att han handla om att hon själv behöver omsorg. Hon fick ta det ansvaret själv. En efter en kommer har inte en trygg famn för Magnus att sova i. familjemedlemmarna in till honom. Storebror Det som gestaltas är snarare två små barn hand klättrar in utifrån genom fönstret med hjälp av i hand på en båt i sjönöd.43 en stege eftersom Gunnar låst dörren. Mamma I böckerna för de yngre läsarna rör sig poj- och pappa sätter sig på golvet bredvid bilbanan karna också mellan det egna rummet och för- och mamman håller Gunnar i sitt knä. Lille- äldrarnas rum – men där finns, till exempel i bror är också där: ”Då rodnade Gunnar igen. böckerna om Anders och Jonas, en tydligare Så mycket besvär hade de haft för hans skull. ansvarsfördelning mellan barn och vuxen. Ge- Men samtidigt kändes det skönt. Så mycket nom att gå till föräldrarnas sovrum kan man få brydde de sig om honom ändå. Det var en trygghet. I Godnattsagor om Anders, 4 år (1974) mjuk, varm känsla. Den smakade choklad gestaltas pendelrörelsen mellan frihetssträvan ända ner i tårna.”46 Alla ser, hör och känner och trygghetsbehov mycket konkret. Anders Gunnar, han är äntligen mitt i. vaknar på natten i sitt rum av att han har kissat på sig och är ”ensam i hela världen”: *

MARIA JÖNSSON TFL 85 Genom den rörelse jag här försökt skissera – när det gäller pojkskildringen ändå inte bröt ny böljande fram och tillbaka mellan hemmets mark. Pojkbokens storhetstid tog slut någon olika rum – skildrar Thorvall pojkar som rela- gång i mitten på sextiotalet. I sin artikel om tionella subjekt. Att Thorvall placerar pojkarna pojklandet menar Öhrn att flickorna i modern i ett pojkland som bland annat består av köket, barnlitteratur kommit att utmana det traditio- hallen och sovrummet sätter igång räckor av nella pojklandet som rummet för äventyr per händelser som är förbundna med vardagstiden se. Han menar att även intimsfären kommit att och reproduktionstiden istället för äventyrsti- bli en arena för äventyr och upptäcktsresor – den. Detta tidrum inbegriper ett annat sub- exempelvis i Pija Lindenbaums och Åsa Linds jektsblivande än det avståndstagande som till författarskap. Kort sagt – i överensstämmelse exempel Öhrn menar präglat konstruktionen med svensk jämställdhetsideologi får barn- av pojkskap i pojkboksgenren. Istället för att böckernas flickor också tillgång till äventyret ta avstånd från hemmet och modern och ge och släpps in i pojkarnas domäner. Min poäng sig iväg mot vattnet, skogen och staden i även- här har snarare varit den omvända – att intims- tyrstiden, placerar sig Thorvalls pojkar på gott fären hos Thorvall flyttar in i pojklandet och ri- och ont mitt i hemmet. De är förbundna med tar upp nya tidsrumsliga ramar för vad det kan sina mödrar och sin familj på komplicerade innebära att vara pojke. Istället för att utgå från sätt. De tidsräckor som aktiveras handlar om pojkskapet och äventyret som norm och låta tillhörighet, om att vara innanför eller utanför, flickor få tillträde till denna norm, förhandlar att bli tilltalad, att få och ge omsorg. Det är en Thorvall med normen och gestaltar andra for- individuationsprocess som är relationell, som mer av pojkblivande. Trots att det gått ett halvt sker i samspel framförallt med mamman, som sekel sedan Thorvall skrev sina barnböcker för i sin tur också ofta är ett slags barn. I själva ver- mellanåldern måste man nog konstatera att ket är det kanske relationerna som är ”ämnet” detta tidsrumsliga utforskande av pojkskapets i Thorvalls barnböcker. möjligheter – det relationella pojkblivandet – i Att säga att någon är ”före sin tid” är själv- någon mening bara har inletts. klart problematiskt. Men frågan är om Thorvall

1. Kerstin Thorvall,Nämen Gunnar, Stockholm: i Edda 2008:2, Conny Svensson, Pli på pojkar. Rabén & Sjögren, 1970, s. 32f. Från Dumas till Kar de Mumma, Stockholm: 2. Thorvall skrev fyra böcker om Gunnar: Atlantis, 2008. Gunnar gör mål, Stockholm: Rabén & Sjögren, 4. Ulla Lundqvist, Tradition och förnyelse. 1966, När Gunnar ville spela ishockey, Stock- Svensk ungdomsbok från sextiotal till nittiotal, holm: Rabén & Sjögren, 1967, Gunnar vill inte Stockholm: Rabén & Sjögren, 1994, s. 49. klippa håret, Stockholm: Rabén & Sjögren, 5. Ibid., s. 56. 1968, Nämen Gunnar, Stockholm: Bonniers, 6. Thorvall har i översiktsverk och uppsatser 1970. förutom för sina vuxenromaner också 3. För en utförligare analys av maskulinitet i uppmärksammats för sina ungdomsböcker pojkboksgenren och äventyrsberättelsen, se – men mer sällan för sina romaner för barn i t.ex. Magnus Öhrn, ”I pojklandet”, i Tidskrift den så kallade mellanåldern (ca 9–12 år). Det för litteraturvetenskap 2009:1, Olle Widhe, är som författare av barnromaner hon intar en ”Äventyrets maskulina geografi. Sigrid Siwertz särställning när det kommer till gestaltningen och mellankrigstidens borgerliga reseskildring”, av pojkar i realistiska hemmiljöer. Att Thorvall

86 TFL 2013:3-4 också bröt ny mark med sina anti-idylliska mening ett uttryck för mänsklig erfarenhet i skildringar av mödrar har Sara Kärrholm tid och rum: ”Följaktligen kan inträdandet i visat – något som för övrigt stämmer väl med innebördernas sfär endast ske genom kronoto- bilden av Thorvall som det misslyckade moder- pernas port.”, Bachtin 1997, s. 165. skapets skildrare i romanerna för vuxna. Sara 14. E. Anthony Rotundo, ”Boy Culture. Kärrholm, ”Trötta mammors försvarare. Famil- Middleclass Boyhood in Ninteenth-Century jevärderingar i Kerstin Thorvalls bilderböcker America”, i Marc C. Carnes & Clyde Griffens från 1970-talet”, i Barnboken 2011:1, Maria (red.), Meanings of Manhood. Constructions Jönsson, ”Det släpar efter i mig. Osamtidigt of Masculinity in Victorian America, Chicago/ åldrande i Kerstin Thorvalls författarskap”, i London: University of Chicago Press, 1990. Fanny Ambjörnsson & Maria Jönsson (red.), 15. Att pojkböckerna själva faktiskt är litteratur Livslinjer. Berättelser om ålder, genus och sexu- och att de pojkar som läser dem kanske tillhör alitet, Göteborg/Stockholm: Makadam, 2010. just bokmalskategorin är en paradox som 7. Utöver de ovan nämnda böckerna om Gunnar Conny Svensson berör. Svensson 2008, s. 8f. står följande romaner av Kerstin Thorvall i Framväxten av det moderna samhället innebär fokus för denna artikel: Istället för en pappa, visserligen en omvärdering också av masku- Stockholm: Rabén & Sjögren, 1971, Hur blir liniteten, men vilken maskulinitet som med det sen då?, Stockholm: Rabén & Sjögren, 1972, Raewyn Connells term kan kallas för ”hege- Att älska Sussy, Stockholm: Bonnier, 1976, monisk” är inte entydigt i pojkböckerna. Där Thomas – en vecka i maj, Stockholm: Bonnier, pågår, som bl.a. Öhrn har visat, en förhandling 1967. Jag berör även Godnattsagor om Anders, mellan en äventyrlig pojkighet och mogen nästan 4, Stockholm: Rabén & Sjögren, 1974. manlighet. Magnus Öhrn, ”Från mammas kjol 8. Men det är trots detta inga traditionellt auktori- till pappas like. Pojkdomens livslinje i äldre tära tidningsläsande fäder som Thorvall porträt�- svensk barnlitteratur”, i Fanny Ambjörnsson terar. När fäderna förekommer är de ofta varma, & Maria Jönsson (red.), Livslinjer. Berättelser omsorgsfulla och vårdande. Gunnars pappa om ålder, genus och sexualitet, Stockholm: Ma- representerar t.ex. den moderna ”mjukare” kadam, 2010. Raewyn Connell, Masculinities, maskulinitet som växer fram i barnböcker från Berkeley: University of California Press, 1995. 1970-talet och framåt. Se t.ex. Birgitta Frans- 16. Öhrn har i sin forskning visat hur t.ex. av- son, ”Bilderbokspappor utan portfölj”, i Opsis visandet av skötsamheten och allvarskulturen Kalopsis 1995:2, s. 12–18, och Kristin Hallberg, är centrala drag i konstruktionen av pojkig- ”Kom an, Alfons Åberg! En studie av Gunilla het. Avvisandet lever vidare bl.a. genom den Bergströms bilderbokssvit”, i Elina Druker & ”pojkhumor” som finns t.ex. i böckerna om Maria Andersson (red.), Barnlitteraturanalyser, Bert och Sune. Magnus Öhrn, ”Klart slut Lund: Studentlitteratur, 2008, s. 9–26. varulvstjut. Den litterära pojkhumorn och 9. Till de ”politiskt medvetna” författarna räknar exemplet Bert”, i Barnboken 2011:2, s. 6–29. Ulla Lundqvist t.ex. Sven Wernström och Siv 17. För en utförlig genomgång av Kerstin Widerberg. Lundqvist 1994, s. 63ff. Thorvalls biografi och hennes förhållande till 10. Maria Jönsson, ”Tantförvandlingen. Om sin samtid, se Beata Arnborg, Kerstin Thorvall. kroppens längtan, skam och exotisering i Uppror i skärt och svart. En biografi, Stock- Kerstin Thorvalls reseromaner”, iTidskrift för holm: Atlantis, 2013. genusvetenskap 2009:4. 18. Se t.ex. Lena Eskilssons forskning om 11. Jönsson 2010. begreppet ”fritid” i ”Fritid som idé, struktur 12. Michail Bachtin, ”Kronotopen. Tiden och och praktik. Rätten till lättja eller friluftsliv rummet i romanen. Essäer i historisk poetik”, i folkhemmet”, i Historisk tidskrift 2000:1. i Det dialogiska ordet, övers. Johan Öberg, Judith Halberstam kallar denna indelning av Gråbo: Bokförlaget Anthropos, 1997. tid för ”straight time” – dvs. det är en fram- 13. För Bachtin är kronotopen i grundläggande åtriktad tidsuppfattning där heterosexualitet,

MARIA JÖNSSON TFL 87 reproduktion och utveckling fyller en central hennes blick blir de med Cavareros ord funktion. Judith Halberstam, In a Queer Time ”berättarbara” och erkända. Cavarero 2000, and Place. Transgender Bodies, Subcultural Lives, s. 62f. Därmed inget sagt om Thorvalls relation New York: New York University Press, 2005. till sina egna barn utanför fiktionen – att 19. Boel Westin, ”Flickboken som genre”, i deras relation var minst lika problematisk som Ying Toijer-Nilsson & Boel Westin (red.), de barn- och vuxenrelationer hon gestaltar i Den svenska flickboken. Om flickor för flickor, romanerna är väl belagt vid det här laget. Se Stockholm: Raben & Sjögren, 1994, s. 10f. t.ex. Arnborgs biografi eller Stina Jofs artikel 20. Thorvall 1970 s. 3f. om sonen Gunnar Falk i Vi Biografi 2010:2. 21. För en analys av mottagandet av Thorvalls för- 29. Thorvall 1967, 98f. fattarskap se Maria Jönsson, ”Att väcka anstöt. 30. Bachtin 1997, s. 157ff. Om äckel, genans och obehag i mottagandet 31. Se även Öhrn 2009. av Kerstin Thorvalls författarskap”, i Annelie 32. Ibid., s. 71ff. Bränström Öhman, Maria Jönsson & Ingeborg 33. Thorvall 1967, s. 31f. Svensson (red.), Att känna sig fram. Känslor i 34. Thorvall 1971, s. 70. humanistisk genusforskning, Umeå: H:ström – 35. Ibid., s. 89. Text och Kultur, 2011. 36. Thorvall 1972, s. 8. 22. Jag utgår här från Judith Butlers bok Giving an 37. Thorvall 1976, s. 109. Account of Oneself där hon, bl.a. utifrån Adriana 38. Ibid., s. 111f. Magnus Öhrn har i flera samman- Cavarero, argumenterar för subjektsblivandet hang uppmärksammat smutsens symboliska inte enbart som negativ subjektivering (genom betydelse för pojkgestalternas krigföring mot interpellation). I subjektets ofullkomlighet, i modern och hemmet. Se t.ex. Öhrn 2009. I dess språkliga och sociala avhängighet ligger det här citatet fungerar de leriga skorna som en också möjligheten att bli till genom en etisk tydlig markering mot modern, men också mot relation till den andre. Judith Butler, Giving an moderns och Leifs gemensamma omsorgsar- Account of Oneself, New York: Fordham Univer- bete i hemmet. sity Press, 2005. Cavarero går kanske längre än 39. Om man tänker med Judith Butler och Adriana Butler, fr.a. genom den tonvikt hon lägger på Cavarero är avståndstagandet – eller det som det specifika du:et i det sociala. ”Du:et” kom- med en psykologisk och pedagogisk vokabulär mer före både ”vi”, ”jag” och ”dem”. Du:et kan kallas ”individuationsprocessen” – ett uttryck inte reduceras till ”den andre” i någon abstrakt för ömsesidigt beroende. Detta beroende – där mening utan är situerad i en kroppslig och båda parterna är utelämnade och exponerade unik relation. Inför du:et är jaget synligt och inför varandra – föregår avståndstagandet. Just exponerat. Men du:et ger också jaget tillgång denna dimension är särskilt tydlig i Thorvalls till sig själv – genom interaktion, erkännande skildringar av pojkars frigörelseprocess och och återberättande får jaget tillgång till sin en av anledningarna till att Lundqvists term singularitet, sin berättelse som just detta jag, i ”gängbok” behöver nyanseras även vad gäller just denna relation, omöjligt att reducera till en Thorvalls ungdomslitteratur. språklig bestämning eller social kategorisering. 40. Kerstin Thorvall,Jonas och kärleken, Stock- Adriana Cavarero, Relating Narratives. Storytel- holm: Rabén & Sjögren, 1980. ling and Selfhood, London: Routledge, 2000. 41. Thorvall 1970, s. 49. 23. Thorvall 1970 s. 36. 42. Thorvall 1971, 106f. 24. Thorvall 1971 s. 101. 43. För ett resonemang om omsorgsbehovet i 25. Ibid., s. 89. Thorvalls författarskap, se Jönsson 2009. 26. Ibid., s. 99. 44. Thorvall 1974, s. 45. 27. Thorvall 1970, s. 55. 45. Ibid., s. 45ff. 28. Värt att uppmärksamma är kanske att pojkarna 46. Thorvall 1967, s. 112. trots allt blir sedda av författaren. Genom

88 TFL 2013:3-4 SUMMARY The Home as Boyhood Territory. Relational Subject Formation in Kerstin Thorvall’s Children’s Literature

This article explores novels from the 1960’s and 70’s, targeted primarily towards children in the so-called intermediate age (age 9–12), by Swedish author Kerstin Thorvall. Thorvall was both a part of, and a forerunner to, the rejuvenation of children’s literature that took place in the 1960’s in Sweden – a time when books written for young boys and girls became known as ”youth literature”. This article argues that one of Thorvall’s contributions to this rejuvenation concerned her portrayal of boys and their relation to the mother, the family and the home. Boys have traditionally been depicted in outdoor environments associated with adventure: for instance, the woods, the water or in city neighbourhoods. Magnus Öhrn has classified such locations as ”boyhood territory”. Thorvall effectively re-situated this territory indoors – in the apartment or in the house. In Thorvall’s books, the boy’s subjectivity is shaped in relation to his mother and other intimate relations within the home. Whereas the individuation process for boys traditionally entails dissociation from the mother, in Thorvalls novels, the boy’s identity formation is relational, dependent and intertwined with relations within the home. Utilising the Bakhtinian chronotope as an analytical tool, the article explores how the plot constructs this identity formation both spatially and emotionally. Thorvall makes use of the home in a very concrete manner – through the boy’s movements between kitchen, hall and bedroom. The article argues that by placing boys in what has traditionally been regarded as ”girlhood ter- ritory” Thorvall effectively revises the ”boy book” genre. Instead of introducing girl characters into the adventures of the boy book, she exposes boy characters to the realism of traditionally ”female” domestic settings.

Keywords: Kerstin Thorvall, children’s literature, relationality, subject formation, vulnerability, boy’s literature

MARIA JÖNSSON TFL 89

JAKOB STABERG

IRMAS INJEKTIONER Psykiatrisk makt och kvinnligt motstånd i sekelskiftets patriarkala Wien

Någon gång under natten mellan den 23 och att skissera en virtuell modell över de mentala 24 juli 1895 drömmer en vid den tiden ännu processerna. Därutöver finns hela övermåttet obemärkt men ambitiös docent i neuropato- av data i form av komplexa associationsvävar logi och privatpraktiserande läkare, en dröm, utifrån drömmarnas detaljer behandlade som antagligen under de tidiga morgontimmarna, diskreta element. Då materialet till boken till som i den psykoanalytiska traditionen kom- stora delar består av författarens egna drömmar mer att fortleva som drömmen om Irmas kan den delvis betraktas som del i en pågående injektioner.1 självanalys.3 Drömmarna, så som den första, I den behagliga miljön vid Bellevue utanför den om Irmas injektioner med dess ”egenheter, Wien finns tid och möjlighet att ägna dröm- detaljer, indiskretioner, dåliga skämt”,4 erbju- men den uppmärksamhet som behövs för att der i förvrängd form läsaren vinjetter från den underkasta den en detaljerad tolkning. I en medicinska världen i det samtida Wien, dess hyrd villa åtnjuts en tids rekreation från en rivaliteter män emellan, statusjakt, ja, hela det omfattande praktik som också inbegriper det komplicerade maktspel som behärskade det ambitiösa projektet att etablera grunderna förra sekelslutets aggressiva patriarkat. för en naturvetenskaplig psykologi. Projektet Avantgarde-kulturen i sekelskiftets Wien syftar till att artikulera de psykiska proces- har karaktäriserats som en serie överlappande serna som kvantifierbara tillstånd, i hopp om cirklar. I många fall denoterar de verkliga in- att i framtiden kunna ”direkt påverka energi- stitutioner eller sällskap, andra gånger kafémil- mängderna och deras fördelning i den själsliga jöer eller salonger. Till dessa hör kretsen kring apparaten med bestämda kemiska preparat”.2 Sigmund Freud och den tidiga psykoanalytiska Projektet förblir ett utkast medan den påbör- rörelsen som kan dateras från åren efter Freuds jade systematiska nedteckningen av drömmar vistelse i Paris där han 1885 hos Jean-Martin kommer att resultera i ett epokgörande verk, Charcot upptog influenser som kom att på- publicerat 1900, vars uppbrutna yta medger en verka hans psykofysiskt grundade verksamhet läsning av det som en blandning av självanalys, i delvis ny riktning. Under de här åren skrivs litterär prosa, vetenskaplig diskurs och speku- några av den psykoanalytiska teorins grundläg- lativ essä. Bokens sedermera berömda sjunde gande texter: det postumt publicerade utkastet kapitel fullföljer utkastets ambition genom till en psykologi (1895), Studier i hysteri (1896)

JAKOB STABERG TFL 91 tillsammans med Josef Breuer och den nyss associationsvävar till varje enskilt drömele- nämnda Drömtydning (1900) som också inne- ment – präglas av en skoningslös kamp om håller den första topologiska modellen över de maktpositioner. Freuds judiska bakgrund gav mentala processerna. Samma år som Freud till honom på grund av de antisemitiska stäm- sist erhöll sin utnämning vid universitetet i ningarna stora svårigheter vid universitetet.5 Wien 1902 inleddes de så kallade onsdagskväl- Rivaliteten mellan män i den medicinska larna där diskussioner fördes omkring tankar världen framstår då som del i en vidgad cirkel och upptäckter som skulle bli oumbärliga för där män dominerar inom militären, industrin, den metapsykologi Freud utvecklade som det vetenskapen och politiken. Detta förhållande teoretiska korrelatet till den psykoanalytiska kan benämnas ett patriarkat då det styrs av den praktiken. 1908 etablerades denna krets som tvåfaldiga principen att mannen ska härska den första psykoanalytiska föreningen. Där- över kvinnan och den äldre mannen över den utöver finns brevkorrespondensen med läkaren yngre.6 Om patriarkatet som institution är en Wilhelm Fliess. I den formulerar Freud utkast social konstant som genomsyrar politiska, sam- och ansatser till några av sina mest centrala hälleliga och ekonomiska former kan den likväl teorier: om drömtydning, den systematiska variera både i tiden och rummet. I drömmen bestämningen av det omedvetna och fantasins om Irmas injektioner kan relationen mellan roll i de tidiga objektrelationerna. läkare och patient avläsas mot bakgrund av ett Freuds bildningsvärld och litterära smak är sådant patriarkat. Freuds nedtecknade dröm genomsyrad av den tyska humanismen, han och drömtydning registrerar läkarens relation refererar gärna till Schiller och Goethe, Sha- till en ung kvinnlig patient. I drömmen får vi kespeare och de grekiska tragöderna. Men trots en bild – så att säga ­i förvanskad form – av att han inte delar det samtida avantgardets relationen mellan dem samt de fantasier och strävan – varken kretsarna i Wien kring män ordningar som bestämmer mötet mellan lä- som Hugo von Hofmannsthal, Karl Kraus eller kare och patient vid tiden för psykoanalysens tonsättaren Arnold Schönberg eller senare Bre- härkomst. tons surrealism – visar hans analyser oväntad affinitet med dem. Vi ser det i beskrivningen SYFTE av minnesfunktionerna i termer av spår och Vad säger drömmen, betraktad som en vinjett inskriptioner där händelser och affekter bryts från sekelskiftets medicinskt kliniska miljö ned i diskreta element. Stilistiskt får detta ef- präglad av en patriarkal ordning, om relatio- fekten att fallstudier och självobservationer nen mellan kvinnlig patient och manlig läkare? inte endast, vilket Freud själv förvånat kon- Den förra betecknas i drömanalysen som ett staterar, liknar noveller. Dessa noveller kan komposit, alltså en förtätning av flera kvinn- dessutom, vilket inte minst Drömtydning med liga patienter, medan läkaren flankeras av en sitt sammansatta formspråk och sin uppbrutna grupp manliga kollegor vilka i sin tur på ett yta visar, underställas många av de formprin- liknande sätt är sammansatta personer. De en- ciper som ska komma att bestämma det nya skilda detaljerna i drömmen – det rör sig om århundradets modernismer: collagets sidoord- ett lösryckt ord, kluster av bilder, bestämda nande metod, ett radikalt decentrerat subjekt, situationer, ja, till och med en kemisk formel anhopningen av data genom slump och god- – utgör noder genom vilka det fria infallets tyckliga serier. metod ger upphov till nya serier av data. I det De relationer som träder fram i Freuds texter tolkningsarbete Freud genomför av drömmen – genom drömtydningens noggrant kartlagda läses dessa som ett slags rebus vars mening kan

92 TFL 2013:3-4 dechiffreras. I praktiken innebär det att nät- det i hemlighet”.7 Ett av de mest utarbetade verket av bilder och ord hela tiden kan föras exemplen på det ger Didier Anzieu som i sin tillbaka på knutpunkter vilka översätts till en monografi över Freuds självanalys ägnat dröm- återkommande utsaga. Tolkad som drömmens men en sådan tolkning där det av Freud se- mening kan den formuleras som en önskan: nare utarbetade Oidipuskomplexet blir den är patienten – Irma – fortfarande dålig är det totalitet myllret av utsagor hänförs till. I detta inte mitt fel. tolkningsarbete spelar den tidigare nämnda Det finns emellertid ett krux här som kemiska formeln som förekommer i drömmen vi måste förhålla oss till givet vårt syfte att i in. Denna formel, som utskriven får en triadisk drömmen utläsa en utsaga om relationen mel- form, är den ena av drömmens två intensiva lan läkare och patient. Freud formulerar som punkter, den fantasmatiska beskrivningen av tidigare nämnts en topologi över de mentala Irmas kropp, den andra. I det följande kom- processerna i Drömtydning som ersätter den mer en annan analys att få betydelse, nämligen samtida neurologins strävan, som Freud till en Jacques Lacans, som finns återgiven i det andra början delar, att lokalisera det psykiska livet i seminariet. I denna får den kemiska formeln en hjärnans anatomi, med en virtuell modell. Som funktion som knyter analysen till vårt syfte att bekant delar denna in den så kallade psykiska se patriarkatet nedlagt i de mentala processerna apparaten i tre system: mv, fmv och omv. Det vilket ger denna en strukturell form. första som kan utläsas som medvetandet och Drömmen drivs av derivat av en omedveten liknas vid en skärm utgör ett slags gränssnitt önskan, när Freud skriver in den i det förmed- varpå psykisk aktivitet registreras. Här saknas vetna systemet väcks föreställningen om en minnes- eller lagringsfunktioner vilka återfinns hemlighet. Först när vi avhåller oss från att i de två övriga systemen, varför Freuds begrepp tolka den hermeneutiskt kan drömmens regist- om medvetandet skiljer sig från självmedvetan- rering av relationen mellan läkare och patient dets filosofi. Inskriptionerna i systemet omv säga oss något om psykoanalysens härkomst i förblir emellertid inte tillgängliga för systemen det samtida patriarkatet. m och fmv annat än som derivat. Kruxet gäller därmed denna dröms önskan då nämligen teo- DRÖMMEN OM IRMAS INJEKTIONER rin säger att varje dröm drivs av en omedveten Drömmen om Irmas injektioner inleder det önskeimpuls som når drömmens gränssnitt via andra kapitlet i Drömtydning och följer på derivat i förvanskad form. Utsagan ”är Irma en första beskrivning av metoden som Freud dålig är det fortfarande hennes eget fel” är dä- håller för den första vetenskapliga ansatsen remot en tanke drömmaren – vilket framgår att omvandla drömmandets absurditeter till av nedteckningen – själv uttryckt, ja, till och meningsbärande element. I den tyska utgåvan med nedtecknat kvällen före drömmen. Den upptar återgivningen och analysen av dröm- omedvetna önskeimpulsen förblir en hemlig- men 15 sidor i en formellt intrikat framställ- het vilket givit upphov till en mängd tolk- ning. Först återges drömmen som helhet i ett ningar. Därmed uppmuntras föreställningen kursiverat stycke, därefter klipper Freud så att om en inneboende mening som överflödet av säga upp texten och låter varje fragment följas utsagor kan hänföras till som deras sanning: av utläggningar styrda av det fria infallets me- under det betecknande döljer sig detta enda tod, det vill säga de görs till föremål för öppna betecknade då, en första och yttersta mening associationer vilka bildar liksom en serie data. som, med Michel Foucaults formulering, Drömmen har tillskrivits ett slags drama- ”döljer sig under det som syns och dubblerar tisk karaktär, och faktum är att Freud själv gör

JAKOB STABERG TFL 93 den till något av en nyckel. I boken placeras Materialets data kretsar kring kvinnliga pa- den i början av andra kapitlet som en mäktig tienter och manliga läkarkollegor; utsagorna men labyrintisk ingång till de analyser som ska rör sjukdomsbilder, difteri, barnhem, resor i följa. I ett ofta citerat brev till vännen Wilhelm Egypten, smitta, skildringar av läkarundersök- Fliess, som, ska det visa sig i de associationer ningar som inbegriper kanyler och dessa blan- som vecklas ut kring drömbilderna, döljer sig das med vinjetter från hemmet, referenser till bland klustret av manliga kollegor, föreslår han vänner och tjänstefolk, och inbegriper slutligen skämtsamt att det utanför huset i Bellevue ska rena kemiska formler. I drömmens material resas ett plakat: här avslöjade den 24 juli 1895 sidoordnas ordvitsar och lustigheter med ång- dr. Sigmund Freud ”drömmens hemlighet”.8 estdrivna minnesbilder och dagsaktualiteter. Ett senare brev till samma adressat ger i mör- Resultatet är en blandning av professionella kare tonläge en aning om arbetets natur sådant angelägenheter, terapeutiska misstag som inbe- han föreställer sig det. Problemet som upptar griper kokain och smutsiga nålar, familjeange- honom kollapsar i ett ”intellektuellt helvete” lägenheter, sjukdom och rädslan för en älskad där skikt efter skikt lossas och till sist, som om dotters död. hela universum var animerat av pulserande I drömmens inledning finns en hall där fa- och glimrande rörelser, syns ”konturerna av en miljen tar emot gäster, bland dem ”Irma”, den Lucifer-Amor” i mörkrets hjärta.9 Lacan har, kvinnliga patient Freud behandlat och som i sin analys av drömmen som vi ska få anled- han nu omedelbart tar åt sidan förebrående ning att återkomma till, tagit detta yttrande till henne för att inte ”godta ’lösningen’”.13 ”Om intyg på att Freud vid den här tiden levde i en du fortfarande har ont”, säger han till henne, atmosfär av oro, i en känsla av att vara nära ett ”är det verkligen ditt fel”.14 Hon svarar med att farligt avslöjande.10 tala om smärtor i hals, mage och underliv. Hon Låt oss nu se till drömmens element, mate- ser också påfallande blek ut och är egendom- rialet för Freuds analys. Bakgrunden är denna. ligt uppsvullen. Freud som blir osäker på om Under sommaren hade Freud tagit en ung han inte förbisett någon organisk sjukdom ser kvinna som stod hans familj nära i en kor- henne i halsen. ”Därvid visar hon sig något mot- tare analys. Behandlingen tycktes ha lindrat strävig, ungefär som en kvinna som har lösgom.”15 den ångest kvinnan lidit av men inte hennes När hon till sist öppnar munnen ser han ”till kroppsliga symtom. I efterhand noterar han höger en stor vit fläck och på andra ställen […] svårigheterna med att arbeta analytiskt med en krusiga bildningar av samma form som näsmuss- nära bekant: det personliga intresset är större, lorna”.16 Han kallar sina manliga kollegor till läkarens auktoritet däremot försvagad.11 Efter sig, de ter sig förvrängda, en ”är mycket blek, att ha hört en förebrående ton från en kol- han haltar och är dessutom helt slätrakad”.17 lega som mött den unga kvinnan nedtecknar I varje fall grupperar de sig kring den unga han kvällen före den aktuella drömmen sjuk- kvinnan. En av dem ”perkuterar henne utanpå domshistorien i syfte att i ett slags självförsvar snörlivet och säger: ’Hon har en dämpning nere överlämna den till en då i kretsen tongivande till vänster.’ Han påvisar också ett infiltrerat hud- läkare. Möjligen ger han sig själv innan säng- parti uppåt vänstra skuldran”.18 Det talas om gåendet också en dos av kokain.12 Hur det än infektion, om dysenteri och om ett gift som är med den saken bildar alla dessa element ma- kommer att utsöndras. ”Vi vet också omedelbart terial för den dröm som kommer till honom varifrån infektionen härrör”, heter det.19 Det är under morgontimmarna och som han omedel- Otto, den kollega som drömmaren dagen inn- bart vid uppvaknandet skriver ned. an känt sig förebrådd av, som gett Irma injek-

94 TFL 2013:3-4 tionen och ”troligen var sprutan inte heller ren”. tera för någon tydlig teoretisk koppling mellan Det rör sig om ett ”propylpreparat, ­propylen – ”, drogen och drömkonstruktionens process, både Freud stammar, ”propionsyra – ” till sist ser han vad gäller själva drömarbetet och tolkningen av formeln, ”trimetylamin”, tryckt i fetstil fram- det. Men på några viktiga punkter tangerar pro- för sig.20 jekten varandra. I ett brev till sin fästmö kallar Det är denna formel som Lacan betraktar Freud sitt intresse för kokain ett terapeutiskt som drömmens andra fixpunkt vilken får ka- experiment.23 Då handlar det inte endast om raktären av ett hermetiskt ord nedlagt i det att han ordinerade flera av sina patienter kokain psykiska livet som ett slags formel som utgör och att han kunde observera dess verkan, i syn- närvaron av en symbolisk ordning, på en gång nerhet på den olycklige dr Fleischl och dennes otillgänglig och tvingande. För Lacan innebär ”miserabla tillstånd” under avtändningen från denna ordning att en fråga gör sig gällande, morfin. Faktum är att Freud gjorde ”uppre- påkallad av det tomrum den omedvetna öns- pade experiment på sig själv”.24 Så som många keimpulsen lämnat i Freuds analys. ”Vad inne- forskande läkare i sin samtid grundade Freud bär det att tala om ett omedvetet begär? För sina vetenskapliga studier på självexperiment. vem existerar detta begär?”21 I fallet kokain blir detta särdeles tydligt, vilket Freud analyserar sin egen dröm. Således är monografin om drogen skriven 1884 visar. Här den del i en under några år genomförd självana- sammanställer författaren inte bara sin läsning lys som påbörjades i samband med faderns död, i ämnet, frekvent finner vi anmärkningar som: men det faktum att han därmed analyserar sina ”jag har observerat mig själv i ett tillstånd”, eller egna psykiska processer vittnar också om själva ”man känner en ökad självkontroll, och kän- diskursens ordning. Följande läsning tar intryck ner sig revitaliserad”, och vidare ”jag har prövat av Foucaults analys av diskursiva formationer den effekten av kokain på mig själv ett dussin sådan den beskrivs i Vetandets arkeologi. Snarare gånger”.25 Det är alltså på dessa experiment än att söka efter det förmodat underliggande beskrivningarna av drogens effekter grundas, i en text betraktar den utsägelseområdet som tillstånd vilka karaktäriseras som ”frånvaron av vilande helt och hållet på ytan. Det handlar om depressiva element”.26 Howard Markel noterar att utkristallisera en bestämd utsaga för att söka i en nyutkommen monografi attÜber Coca synliggöra ”vilka förgreningar i formationernas skrivs precis vid övergången från registrerandet system som tillåter att lokalisera den, således av reproducerbara, mätbara och experimentellt isolera den i utsagornas allmänna spridning”.22 kontrollerbara observationer till utforskandet Drömtydningens nätverk av utsagor kommer av tankar och känslor.27 Med monografin in- att korsas av framförallt två formationer: en troduceras en litterär persona som kommer att diskurs om droger samt artikulerandet av ett bli återkommande i Sigmunds arbeten: han motstånd mot psykiatrins makt vilket präglade själv.28 Denna nya persona kan anses förverk- diskursen om hysteri. Här kommer uppmärk- liga psykofysikens strävan att behandla tankar samheten att koncentreras till den senare, dis- och känslor som mätbara storheter; hos Freud kursen om droger kommer endast ägnas en kort ersätts därmed filosofins självmedvetande av ett reflexion. Det är bekant att referenser till koka- dynamiskt tänkande i system där föreställning- in utgör del i materialet till flera av de drömmar ar om intention och idéer om subjektivitetens som analyseras i Drömtydning, det gäller i syn- hemligheter ger vika för analyser av funktioner nerhet drömmen om Irmas injektioner och den och inskriptioner i stratifierade system. så kallade drömmen om den botaniska mono- Freud tänker sig drömmen, och som sådan grafin. Däremot är det vanskligt att argumen- får den också sin funktion i det analytiska

JAKOB STABERG TFL 95 arbetet, liksom symptomet, som någonting liga skrivna koder i dennes mentala processer sammansatt, ja, ”ett konglomerat av psykiska vilka är möjliga att dechiffrera.36 När det väl element”.29 Det betyder att dess mening var- är gjort framträder drömtankar i dröminnehål- ken kan utvinnas genom att tillskriva hela lets ställe. Drömtydning må vara en tolkandets drömmen en bestämd symbolisk betydelse, konst men är alltså ingen hermeneutik i ordets eller att dess kryptogram kan kodas utifrån en egentliga mening.37 fast nyckel. Istället tillämpas den metod Freud Freud tänkte sig drömmen som en samman- några år tidigare lärt av Breuer för att sedan sättning, ett slags amalgam av psykiska element själv utveckla, metoden en kvinnlig patient som till stora delar består av otillgängliga ele- givit namnet talking cure – det fria infallets ment i det psykiska livet vilka står i förbindelse metod.30 Genom att betrakta drömmen med med drömmarens minnesvärld. Sättet de kom- en viss distanserad uppmärksamhet, samti- mer till uttryck på är analogt med symptomet: digt som all rationell och kritisk verksamhet det psykiska fenomenet har karaktären av överges, kan varje enskild detalj bli utgångs- en önskeuppfyllelse. I vårt exempel mynnar punkt för öppna associationer. Det handlar Freuds preliminära analys ut i att närvaron av inte om att tolka drömmen som helhet utan varje element i drömmen motiveras av önskan istället ge akt på de enskilda delarna av dröm- hos drömmaren att frånskriva sig ansvar för mens innehåll för att på så vis finna varje en- patientens nuvarande tillstånd. Är hon fortfa- skilt ”drömpartis ’bakomliggande tankar’”.31 rande dålig är det hennes eget fel. I de nätverk av associationer – hämtade från Drömmen grupperas omkring två motiv, dagsaktuella händelser och gamla minnes- å ena sidan kollegiet av manliga läkare, å den spår – som därmed utvecklas, menar sig Freud andra den kvinnliga patienten vars kropp blir utläsa en gemensam princip, nämligen att föremål för deras granskande undersökning. den drivs eller påkallas av en omedveten im- Framställningen av det manliga läkarkollek- puls. ”[Drömmen] är ett fullvärdigt psykiskt tivet domineras av hierarkier och strävanden fenomen, nämligen en önskeuppfyllelse”.32 där Freuds terapeutiska ambition står i cen- Elementen i denna sammansättning är ryckta trum. Den kvinnliga patientens kropp blir ur sitt sammanhang. De består av brottstycken föremål för en hel ekonomi kretsande kring av yttranden eller minnesbilder, på samma penetrerandet av en hemlighet och som ett nivå kan dessutom numeriska tal, namn och svar aktiveras ett motstånd. Detta motstånd yttranden, bilder eller akustiska fenomen sido- förstås här utifrån Michel Foucaults analyser ordnas.33 Mellan komponenterna skapas i en av 1800-talsfenomenet hysteri som symtom sekundär bearbetning ett skenbart samman- på relationen mellan psykiatrins makt och de hang vilket vid tolkningen kommer att lämnas kvinnliga patienterna. åt sidan för att i den ägna uppmärksamhet åt Först har vi den trio av män som grupperar drömyttrandets ordföreställningar, akustiska sig kring Irma. I nedteckningen av drömmen och visuella fenomen som tillhörande samma betecknas de som Otto, dr. M och Leopold. medium.34 Dröminnehållet är alltså givet som Relationen männen emellan präglas av kon- ett slags ”bildskrift”, helt enkelt en ”rebus” där kurrens och hierarkier. Partiet: ”Min vän Otto det gäller att ”ersätta varje bild med en stavelse står nu hos den sjuka och min vän Leopold un- eller ett ord som genom någon förbindelse låter dersöker henne och visar på en dämpning nere på sig åskådliggöras genom bilden”.35 På platsen vänstra sidan”, kommenteras av Freud. ”Min för ett meningslöst nonsens kan psykoanaly- vän Leopold är också läkare och släkt med sen visa drömmaren ett omedvetet av hem- Otto. Eftersom båda är specialister på samma

96 TFL 2013:3-4 område, har ödet gjort dem till konkurrenter konfidentiella hänsyn till Fliess utelämnar hans som man ständigt jämför med varandra”.38 På betydelse men att hela drömmen är ett intri- några ställen tycks en gestalt glida över i en kat scenario som delvis syftar till att rädda en annan. Männen i drömarbetet avslöjas, precis idealiserad bild av honom.41 Det handlar inte som ”Irma” genom förtätningsmekanismen, bara om det homosociala nätverket, här anas som sammansatta personer eller komposit. I även ett begär som blir tydligt när drömmens serien av associationer som i drömtydningen element jämförs med Freuds brev till Fliess. utvecklas kring ”Irma” blandas i synnerhet två Rivalitet, homosociala band, libidinösa inves- kvinnliga patienter samman eller ställs mot teringar: klustret av män blir en spelplats för varandra. Biografiskt har de identifierats som jagets identifikationer. Emma Eckstein och Anna Lichtheim. När det kommer till männen handlar det om läkare i MOTSTÅND det samtida Wien, men även Freuds egen familj Föreställningen om ett motstånd återkom- figurerar här. Dr M., den dominante läkaren i mer genomgående i drömmen, det kan röra kretsen som Freud också haft i åtanke när han den ”lösning” Freud föreslår Irma, eller själva på kvällen skrivit sjukdomshistorien i syfte att behandlingen i sig, vilket också får kroppsliga rentvå sig, smälter samman, visar det sig, med uttryck: Irma talar om smärtor, hon känner sig Freuds halvbror. ”Jag kommer att tänka på ”kvävd”, upplever ”liksom en hopsnörning”.42 min äldre bror, som är bosatt utomlands. Han Irmagestalten kommer också att glida över i är slätrakad och liknar, om jag minns rätt, på och jämföras med andra kvinnliga patienter, det hela taget den dr M. jag såg i drömmen”.39 frågan gäller hela tiden hur väl de tar emot Lacan kommenterar detta med en hänvisning Freuds tolkningar, om de accepterar behand- till den äldre broderns betydelse för förståel- lingen, i drömmen illustrerad av gruppen av sen av Freuds i sin självanalys utarbetade Oi- män som känner på hennes kropp, tvingar upp dipuskomplex. Denne blev den förmedlande hennes mun, äcklas inför de öppningar och länken, platsen för de aggressiva känslor Freud hemligheter de där anar. Hon är ”motsträvig”, inte kunde rikta mot den symboliske fadern: ”oförståndig” som inte accepterar lösningen, i dr M. representerar ett ideal konstituerat av drömmen glider Irma också över i två andra den imaginära fadern.40 Peter Gay har även patienter, varvid en ”skulle vara klokare, dvs. fäst uppmärksamhet vid att den person som hon skulle lättare ge vika för mig”.43 Om Irma i borde spela den största rollen, Fliess, genom den meningen är en sammansättning, en Sam- en förskjutning liksom träder åt sidan, diskret melperson, räcker det inte med att biografiskt förpassas ur drömanalysen som inte heller vi- återföra denna till patienterna Emma Eckstein dare kommenteras i deras vid den här tiden och Anna Lichtheim. Vi bör istället dröja vid djuplodande korrespondens. Bakgrunden själva föreställningen om en lösning och det är dennes olyckliga inspel i behandlingen av motstånd den väcker. Därmed öppnas texten Emma Eckstein som vid sidan av kraftig ång- för hela det komplex som vid sekelskiftet 1900 est led av kroppsliga symtom, däribland pro- sedan några decennier utvecklats omkring hys- blem med näsgångarna. Fliess genomförde en terin, eller närmare bestämt den neurologiska operation som inte bara misslyckades men till och den sexualiserade kroppen. I det följande följd av hans slarv även närapå kostade kvin- ska – med hjälp av Foucaults analys – nedteck- nan livet då han lämnade kvar bindväv i öpp- ningen av drömmen placeras inom den nya ningen som sedan syddes igen. Gay menar att riktning detta komplex nu är i färd med att nedteckningen av drömanalysen inte endast av ta, en riktning som, visar det sig, sammanfaller

JAKOB STABERG TFL 97 med psykoanalysens härkomst. Oavsett om vi svar: det är konsekvensen av kruxet att hyste- tänker det som att hypnos ger vika för vad som rin uppenbarligen var framkallad av läkarnas så småningom kommer att kallas tillstånd av suggestion och patienternas simulering. För att rêverie, om drogens direkta verkan på de men- bli erkänd som en inom medicinens vetenskap tala processerna ersätts av den fria associatio- fungerande diagnos måste hysterin hållas ren nen, eller om sexualitetens betydelse erkänns från alla kontingenta element i den mån det i neurosens etiologi. Detta är vad det handlar var möjligt: det gällde i synnerhet sexualiteten. om: Freud är i färd att inse motståndets be- Det rörde sig alltså inte om några moraliska tydelse i den psykoanalytiska situationen.44 skrupler. Men med hänsyn till de invändningar Drömtydningens utsaga kan begränsas till ett som väcktes rörande diagnostiseringens pålit- ”system av närvaro”,45 nämligen närvaron av lighet måste den avgränsas från den sexuella ett motstånd. kroppen. Patienterna å sin sida, prisgivna som Det tidiga 1890-talet är tiden för Studier i de var åt Charcots ramverk och möjligheten hysteri. Boken publicerades 1895 och bevarar att framkalla denna simulering, svarar med att för eftervärlden några av de kvinnliga patien- fylla den med individuella erfarenheter, min- ter Freud arbetade med under namnen Anna nen, sexuella spår. Med Foucault skulle kunna O, Emmy von R och Miss Lucy. Det kliniska sägas att de återaktualiserar sin sexualitet i hjär- arbete som dokumenteras utgår från hypnos tat av den psykiatriska miljön.51 Sexualiteten men kommer att dra upp riktlinjerna för den skulle alltså förvaltas som den hemlighet Char- psykoanalytiska tekniken med dess fria infall, cot endast kunde medge i förtroende, men som tolkning och genomarbetning. Det vittnar Freud i sin tur skulle inkorporera som kärnan i också om det ”paradoxala samspelet mellan den teori som beledsagade hans arbete. borgerlighetens instängda kvinnor och den nya ”Har jag meddelat dig den stora kliniska medicinen”,46 i mitten av den era som Karin hemligheten?” heter det i ett brev till Fliess.52 Johannisson kallat hysterins guldålder.47 Tio år Vad de tidiga fallstudierna antydde var att de tidigare hade Freud besökt Charcot på hans förment hysteriska symptomen hade ett sexu- berömda klinik Salpêtrière, bländats av hans ellt ursprung. ”Hysteri är konsekvensen av en föreställningar, men också upptäckt, dold som presexuell skrämsel”, fortsätter han och pekar hypnosens ”mystiska element”, vad han senare därmed framåt mot den domän som kommer skulle utarbeta som psykoanalysens centrala att vara en dominant i hans metapsykologi, instrument: överföringen.48 den infantila sexualiteten. Också denna modell Vintern 1885/86 studerade Freud hos Char- söker sin härkomst i den kliniska situation han cot i Paris. Han hade få kontakter i staden lärde känna i Paris. Föreställningen om ett for- men blev inbjuden till en av Charcots privata mande trauma spelar nämligen en avgörande mottagningar. Stärkt med en dos kokain rör roll i relationen mellan den psykiatriska mak- han sig bland gästerna hos det etablerade ten och patienten. De hysteriska symptomen paret.49 Lämnad åt sig själv hör han Charcot som Charcots patienter producerade under yttra i förtroende: ”Å, alla vet att det handlar hypnos behövde ett ramverk, och ett patolo- om sexualitet”.50 Charcot syftar på sina hyste- giskt sådant. Då kroppen förvisso uttrycker rikor. Men varför, frågar sig Freud, säger han symptom men inte talar, måste en orsak sökas. då inte det om han vet att det förhåller sig så? Vad Charcot behövde, på en etiologisk nivå, För faktum är att Charcot inte bara undvek var något som förmådde samla de uppvisade ämnet, han hävdade motsatsen. Foucault ger fenomenen och knyta dem samman i en rigo- i sina föreläsningar om psykiatrins makt ett rös patologi. Lösningen blev en händelse som

98 TFL 2013:3-4 gavs funktionen av ett bestämmande trauma, hetens innehåll skulle alltså vara en inte erkänd hos Freud kommer den att omformuleras i ter- sexuell impuls och de spänningar som uppstår mer av omedvetna fantasier. som följd av den. Ser man till hela den sexuella pantomim Om nu psykoanalysens härkomst tycks som patienterna med sina läkare och doktorer intrasslad i dessa fenomen, och den dröm vi levererade är den också ordnad enligt traumats studerar tycks ta dess komplexa mönster som modell. Men som den hela tiden lyfter fram sitt ämne, kan det vara på sin plats att ett kort den sexualitet som den rigorösa patologin för- ögonblick ägna denna artonhundratalets stora nekar, kan Foucault betrakta pantomimen som sjukdom uppmärksamhet. Vad händer nämli- patienternas, hysterikornas, ”segerskri”.53 Som gen om vi tänker att hysterin inte har försvun- om hysterikan säger till de omgivande läkarna nit, eller rättare att den aldrig var detta sekels och doktorerna: ni vill finna en orsak till symp- stora sjukdom? Om den istället var, för att an- tomen, ett trauma som kan patologisera dem vända en medicinsk terminologi, ett syndrom och som låter er fungera som läkare. Nåväl, jag som uppstod på de psykiatriska anstalterna. ska ge er det, jag ska ge er hela mitt liv, jag ska Det handlar om, som Foucault ser det, själva ge er åter och åter hela min sexuella erfarenhet. processen med vilken patienter sökte undkom- Med drömmen om Irmas injektioner befinner ma psykiatrisk makt.55 Här är kontexten att vi oss vid slutet av denna maktkamp mellan söka för det motstånd som tematiseras i dröm- läkare och patient, eller vid den punkt där den arbetet. På så sätt är drömtydningens lappverk antagit en ny form. För med denna pantomim av utsagor del i ett anonymt fält vars utform- framträder en, så att säga, annan kropp, en ny ning definierar den plats drömtydningen kan kropp, en kropp som inte längre är den neu- formuleras utifrån. rologiska kropp som kunde göras till föremål Ges hysterin upp som det fenomen genom för Charcots och läkevetenskapens kliniska vilket sakernas ordning betraktas träder andra blickar och obduktion, det är en sexualiserad former i förgrunden. Snarare än en bestämd kropp. Denna sexualiserade kropp kommer oss diagnos som i sin tur uppvisar en rad skiftande till mötes i drömmens fantasmatiska bilder. I och svårfångade symptom psykiskt och soma- bemästrandet av denna kropp kommer så sakta tiskt, visar Foucaults analys en relation mellan hysterin att förlora i betydelse. Istället framträ- inte endast dignitärer i ett psykiatriskt system der den medicinska vetenskapens, psykiatrins å ena sidan och dess interner å den andra; vi och också den framtida psykoanalysens inves- lär också känna en implicit delaktighet mellan tering i sexualiteten. Den är den investering vi patienter inom anstalten och deras skötare, ser framställd i drömmen om Irmas injektio- doktorer eller medicinsk personal. Foucault ner, i klustret av män grupperade kring den påminner oss om det bekanta förhållandet kvinnliga kroppen som antar fantasmatiska att Charcot själv praktiskt taget aldrig under- former. Närheten mellan makten och mot- sökte någon av dessa hysterikor, att alla hans ståndet är en förutsättning för vad som med observationer faktiskt var givna honom av tiden kommer att utkristallisera sig som den personalen runtom patienterna. Det blir up- psykoanalytiska situationen. penbart att alla de symptom han studerade Då, under tiden för Studier i hysteri, hade frammanades av honom själv på basis av hans Freud blivit övertygad om att hans neurotiska patienters simulering. Faktum är att simulering patienters hemligheter var vad hans kollega utgör nyckel för att förstå komplexet. Så när refererade till som ”secrets d’alcôve”, för indi- Foucault snarare än ett patologiskt fenomen viden själv dolda sexuella konflikter.54 Hemlig- vill få oss att se tecken på en kamp, innebär

JAKOB STABERG TFL 99 det att det i hjärtat av det psykiatriska systemet de exempel vi sett här gällde det sexualiteten, pågår en process av en bestämd art; de proces- eller rättare, en kvinnas sexualitet. Skälen till ser genom vilka de vansinniga svarade den att hemligheten måste förbli dold – om de psykiatriska makten. Med Foucaults ord utgör så är skam, att den förnims som en skatt el- psykiatrin en makt som undviker att ställa frå- ler någonting magiskt – är underordnade gan om sanning. Simulering som strategi blir förställningen om hemligheten som motsatt patientens svar på det. Den psykiatriska mak- dess upptäckt eller avslöjande. Som begrepp är ten utmanas av internen. Genom att simulera hemligheten oskiljaktig från dess förnimman- vansinne kan frågan om sanning, som genom de och definieras som ett innehåll som döljer de disciplinära systemen efter Pinel och hans sin form men där någonting alltid sipprar ut samtida åsidosatts, nu återkomma i alla psy- eller anas i det slutna. Senare ska Freud i essän kiatrins processer. Psykoanalysen tolkas i den Das Unheimliche (1919) iaktta hur adjektivet kontexten av Foucault, i den mån den syftar – unheimlich – hänger samman med två olika till att nå en sanning som döljer sig i symp- betydelsekretsar vilka står främmande för var- tomet, som psykiatrins ”första stora reträtt”.56 andra. Analysen kretsar kring en denotation Denna reträtt ger villkoren för hur de utsagor av ordet heimlich som på en gång hemlik eller som anhopas i drömmen om Irmas injektio- hemtam och hemlig. Det betecknar på en gång ner utformas. Vad den disciplinära apparaten något som är välbekant och någonting förbor- tränger bort, frågan om sanning, återkommer gat; helt enkelt vad man inte vill låta andra i form av ett motstånd som tar plats i själva veta om och därför döljer för dem.59 Ordets behandlingens kärna. I denna återkomst spelar ambivalens – att det kan sammanfalla med sin också kroppen in, precis som vi sett i detaljerna motsats – rymmer, om en genetisk relation i drömmen om Irmas injektioner. Så kan det verkar mellan dessa betydelser, en spänning motstånd Freud finner hos sina kvinnliga pa- mellan det kusliga och det hemtama. Men mer tienter läsas som del i en diskursiv formation. än så: Freud skriver att ”allt det är unheimlich som borde förblivit en hemlighet, stannat kvar DRÖMMENS HEMLIGHET i det förborgade, men som framträtt”.60 Kort Föreställningen om en hemlighet är hela tiden sagt hänvisar Freud ordet hemlig till en spe- verksam i det intellektuella arbetet. Arbetet i sig cifik process, det gäller ”någonting bortträngt kretsar ständigt kring ett möjligt avslöjande, i som återkommer”.61 Med det för han tillbaka breven gestaltad som en hemlighet som ständigt begreppet till det omedvetnas domän. Så har undgår honom.57 Vändningen i det teoretiska också det omedvetna tillskrivits den omöjliga arbetet hösten 1897, det som förknippats med uppgiften att själv vara hemlighetens oändliga övergivandet av förförelseteorin, tillkännages form.62 Ju mer hemligheten görs till en struk- som en hemlighets avslöjande.58 Hemligheten turerande form desto tunnare, mer allestädes verkar som en form varigenom den analytiska närvarande är den, desto mer blir dess inne- teorins framväxt, ja, dess sätt att fungera kan håll omöjligt att förnimma. Därmed kommer uttryckas. Så vi har å ena sidan sexualiteten som hemligheten som fenomen att aktualisera det hemligheten om de hysteriska patienterna, å omedvetna som källan till oändliga tolkningar. andra sidan en teoretisk process som hela tiden Om hemligheten i den metapsykologiska påkallar föreställningen om en hemlighet. modellen, som vi såg, förutsätter bortträng- Men vad är en hemlighet? Först och främst ningsprocessen, aktualiserar dess närvaro i kli- relaterar den till ett innehåll, något som av niken ett spel mellan att avslöja och dölja vilket olika skäl anses bäst att dölja eller förklä. I kan anta formen av ett maktspel. En av Freuds

100 TFL 2013:3-4 tidiga fallstudier, Brottstycke ur en hysterianalys derat? Hur sätter Freuds analys av drömmen (Dora), illustrerar detta med önskvärd tydlig- föreställningen om en hemlighet i spel? Till het, exemplen är flera. Året är 1901. På ett ställe en början menar ju Freud att han med denna beskrivs hur Dora tar fram och döljer ett brev dröm avslöjat ”drömmens hemlighet”, som det i väntrummet, vilket Freud tolkar som att hon hette i brevet till Fliess. Tolkningen rymmer gäckar honom då dess innehåll vid närmare irrgångar som öppnas och sluts. Han hejdar påseende visar sig banalt och ovidkommande sig. ”Fortsättningen är dunkel för mig, och för analysen. ”Jag menar att hon bara ville jag är, uppriktigt sagt, inte benägen till vidare leka ’hemlighet’ med mig och antydde att hon fördjupning”.68 Där finns naturligtvis ”luckor” nu lät läkaren beröva henne hemligheten”.63 i tolkningen, och att dröja vid den skulle med Detta berövande präglar delvis och ger form åt nödvändighet, heter det, frambringa ”nya denna avbrutna analys i vilken Freuds arbete gåtor”.69 stundtals tycks underställt ett ihärdigt begär att Lacan placerar drömmens bilder i, vad lära känna ”ett inre, men ännu förborgat sam- han kallar, det imaginära registret. Till detta manhang”.64 Därmed kommer situationen att hör bilden av kvinnokroppen – porös, med aktualisera och ge ny riktning åt en äldre prak- sina öppningar på en gång skrämmande och tik, analysen kommer att gälla för en ”bekän- lockande, – så väl som drömmens imaginära nelse” där hela personen kan bli föremål för en fadersfigurer. Klustret av män, vars identiteter inträngande blick, ett granskande sinne. ”Den förtätas och förskjuts, befinner sig alltså på som har ögon att se med och öron att höra med samma nivå. Bägge motiv som jag i inledning- kommer att bli övertygad om att de dödliga en av analysen ringade in har så här långt kom- inte kan dölja en hemlighet. Den som tiger mit oss till mötes som derivat av omedvetna med läpparna den skvallrar med fingertop- processer i det imaginära. Men klustret av män parna; hemligheten tränger ut ur alla porer och är också en ”strukturerad mängd”:70 i dröm- förråder honom. Och därför går det mycket mens andra intensitet kommer dess formel väl att lösa uppgiften att medvetandegöra det drömmaren till mötes. De kemiska preparaten som är mest fördolt i själen”.65 I fallet Dora blir som rörliga systematiska organisationer, ”pro- denna hemlighet avslöjad som könet och ”vad pylpreparat, propylen – ”, som vidare kan bli hon skulle vilja göra med det”.66 Därmed anas ”propionsyra – ” ger till sist vika för en formel, hur det psykoanalytiska projektet tar del i de trimetylaminets formel, tryckt i fetstil. I skri- moderna samhällenas ständiga förmerande av ven form antar den utseendet av till varandra ett tal om könet i syfte att ”göra det till hem- länkade triader eller trianguleringar. ligheten, till den allsmäktiga orsaken, till den På platsen för Irma möter vi en fantasma- dolda meningen”.67 Underordnad denna vilja tisk kropp i drömmen. Den har egendomliga att veta blir nämligen hemligheten ett socialt öppningar och fält, den tycks föränderlig och fenomen, en kollektiv historia, där en hel kul- löst sammansatt, förekomsten av en lösgom turs predikament, så att säga, investeras i en suggererar det senare. I det imaginära sönder- flickas hemlighet. Hemligheten och spelet med plockas bilden av kroppen uppfattad som hel- den är således investerade i den sexualiserade het. Vi skulle kunna säga att drömmen således kropp som vi tidigare såg ersätta den neurolo- närmar sig det kusliga, das Unheimliche. Det giska kroppen som föremål för läkevetenska- förfärliga öppnandet av munnen, den ångest- pens och psykiatrins makt. drivna bilden blir ett slags framprovocerande På vilka sätt och längs vilka vägar kommer av någonting onämnbart. När munnen öppnas nu hemligheten oss till möte i den dröm vi stu- ses ”till höger en stor vit fläck och på andra

JAKOB STABERG TFL 101 ställen […] krusiga bildningar av samma form drogens offer. Denna bild som är den första som näsmusslorna”. Det är, enligt Lacan, ett av drömmens två mest tydliga intensiteter, är Medusahuvud på platsen för det reala; en ”ångestens objekt par excellence”.72 bild där död och sjukdom smälter samman i De imaginära objekten knyter drömmaren en uppslukande mun: som om drömmen här till en bestämd ordning. Den kommer honom kondenserade en skräck för det kvinnliga köns- till mötes som en kryptisk formel: vi märker organet.71 Det är den punkt i vilken drömma- den endast som ett hermetiskt ord nedtecknat rens sökande, liksom Freuds i det vakna livets, på ett språk som inte är avfattat på något läsbart till sist förlorar sig: hans ambitioner, önskan att alfabet.73 Drömmens hemlighet är närvaron av lyckas, närhet och konkurrensen till det man- patriarkatet i formen av denna symboliska ord- liga nätverket, de smutsiga nålarna, döljandet ning som i sig aldrig blir föremål för tolkning. och förtigandet av misslyckade operationer,

1. Sigmund Freud, Drömtydning, Samlade skrifter Nedskrivningssystem 1800 1900, övers. Tommy Band II, övers. John Landquist, Stockholm: Andersson, Göteborg: Glänta produktion, 2012, Natur och kultur, 1996, s 134–148. s. 399. 2. Sigmund Freud, Metapsykologi. Samlade 3. Didier Anzieu, Freud’s Self-analysis, London: skrifter Band IX, övers. Eva Backelin, Mia Hogarth,1986. Engvén, Ingrid Wikén Bonde och Clarence 4. Brev från Sigmund Freud till Wilhelm Fliess, Crafoord, Stockholm: Natur och kultur, 2003, den 6 augusti 1899, i Briefe an Wilhelm Fliess s. 432. Sigmund Freud, Gesammelte Werke. 1887–1904, Ungekürzte Ausgabe, Frankfurt am Chronologisch geordnet. Bd 17, Schriften aus dem Main: Fischer, 1986, s. 400: ”mein Traum- Nachlass, London: Imago publ., 1941, s. 108: muster mit seinen Sonerbarkeiten, Details, ”Die Zukunft mag uns lehren, mit besonderen Indiskrationen, schlechten Witzen”. chemischen Stoffen die Energiemengen und 5. Abigail Gillman, Viennese Jewish Modernism. deren Verteilungen im seelischen Apparat direkt Freud, Hofmannsthal, Beer-Hofmann, and zu beeinflussen”. Formuleringen från ”Psyko- Schnitzler, Pennsylvania: The Pennsylvania analysens huvudlinjer” (1940) upprepar ansatsen State University Press, 2009. i det 1895 anlagda ”Utkast till en psykologi” 6. Kate Millett, Sexual Politics, Urbana: Univer- [”Entwurf einer Psychologie”, i Sigmund Freud, sity of Illinois Press, 2000 [1970], s. 25ff. Aus den Anfängen der Psychoanalyse: Briefe an 7. Michel Foucault, L’archéologie du savoir, Paris: Wilhelm Fliess : Abhandlungen und Notizen aus Gallimard, 1969, s. 155: ”puisqu’il se cache den Jahren 1887–1902, Imago, London, 1950]. sous ce qui apparît et que secrètement il le Se också Peter Gay, Freud. A Life for Our Time, dédouble”. New York/London: W. W. Norton & Company, 8. Brev från Freud till Fliess, den 12 juni 1900, 1998, s. 79. Föreställningen om den ”organiska Freud 1986, s. 458: ”das Geheimnis des grund” som metapsykologins antagande vilar Traumes”. på löper genom Freuds arbeten (s. 81). Likt 9. Brev från Freud till Fliess, den 10 juli 1900, en naturvetenskap handlar psykoanalysens Freud 1986, s. 463: ”eine intellektuelle Hölle, teoretiska anspråk om att kartlägga de ”fysiska eine Schicht hinter der anderen; im dunkelsten eller somatiska processer som beledsagar de Kern die Umrisse von Luzifer-Amor sichtbar”. psykiska”, vilket diskursivt binder den till den 10. Jacques Lacan, The Seminar of Jacques Lacan, samtida psykofysiken. Se Friedrich Kittler, i Jacques-Alain Miller (red.), Book II. The

102 TFL 2013:3-4 Ego in Freud’s Theory and in the Technique 30. Sigmund Freud och Josef Breuer, Studier i of Psychoanalysis 1854–1955, övers. Sylvana hysteri, övers. Lars W. Freij, Stockholm: Natur Tomaselli, W. W. Norton & Company: New och kultur, 1995, s. 53. York/London, 1988, s. 162. 31. Freud 1996, s. 132. Freud 1948, s. 108: ”’Hun- 11. Freud 1996, s. 134. tergedanken’ dieser Traumpartie”. 12. Howard Markel, An Anatomy of Addiction. 32. Freud 1996, s. 149. Freud 1948, s. 127: ”ein Sigmund Freud, William Halsted, and the vollgültiges psychisches Phänomen, und zwar Miracle Drug Cocaine, New York: Pantheon ein Wunscherfüllung”. Books, 2011, s. 179 & Gay 1998, s. 42–45. 33. Freud 1996, s. 386. Freud 1948, s. 421. 13. Freud 1996, s. 135. Sigmund Freud, Gesammelte 34. Freud 1996, s. 385. Freud 1948, s. 412. Werke. Chronologisch geordnet. Bd 2/3, Die 35. Freud 1996, s. 272f. Freud, 1948, s. 283f.: Traumdeutung. Über den Traum, Imago publ.: ”Bilderschrift”, ”Rebus”, ”jedes Bild durch London, 1948 [1942]: ”die ’Lösung’ noch nicht eine Silbe oder ein Wort zu ersetzen, das nach akzeptiert ”. irgendwelcher Beziehung durch das Bild 14. Ibid.: ”Wenn du noch Schmerzen hast so ist es darstellbar ist”. wirklich nur deine Schuld”. 36. Kittler 2012, s. 394. 15. Ibid.: ”Dabei zeigt sie etwas Sträuben wie die 37. Jean Laplanche, Essays On Otherness, övers. Frauen, die ein künstliches Gebiss tragen.” & red. John Fletcher, London/New York: 16. Ibid.: ”rechtseinen grossen Fleck […] merkwür- Routledge, 1999, s. 112. digen krausen Gebilden, die offenbar den 38. Freud 1996, s. 140. Freud 1948, s. 117: ”Freund Nasenmuscheln nachgebildet sind”. Otto steht jetzt bei der Kranken und Freund 17. Ibid.: ”ist sehr bleich, hinkt, Kinn bartlos”. Leopold untersucht sie und weist eine 18. Ibid.: ”perkutiert sie über dem Leibchen und Dämpfung links unten nach. Freund Leopold sagt: ’Sie hat eine Dämpfung links unter.’ Weist ist gleichfalls Arzt, ein Verwandter von Otto. auf eine infiltrierte Hautpartie an der linken Das Schicksal har die beiden, da sie dieselbe Schulter hin”. Spezialität ausüben, zu Konkurrenten gemacht, 19. Ibid.: ”Wir wissen auch unmittelbar, woher die die man beständig miteinander vergleicht”. Infektion rührt”. 39. Freud 1996, 140. Freud 1948, s. 117: ”Es fällt 20. Ibid.: ”Wahrscheinlich war auch die Spritze mir mein im Auslande lebender älterer Bruder nicht rein”; ”Propylpräparat, Propylen … ”, ein, der das Kinn rasiert trägt und dem, wenn ”Propionsäure …”, ”Trimethylamin” . ich mich recht erinnere, der M. des Traumes 21. Lacan 1988, s. 151. im ganzen ähnlich sah”. 22. Foucault, 1969, s. 157: ”quels embranchements 40. Lacan 1988, s. 156. dans le système des formations permettent de 41. Gay 1998, s. 82. repérer sa localisation, comment il s’isole dans 42. Freud 1996, s. 137. Freud 1948, s. 113: ”es la dispersion générale des énoncés”. schnürt sie zusammen”, ”Schnüren in der 23. Freud i brev 21 april 1884, i Sigmund Freud, Kehle”. On Cocaine, London: Hesperus Press Limited, 43. Freud 1996, s. 139. Freud 1948, s. 115: ”Sie 2011, s. 3. Se även Sigmund Freud, Cocaine sträubt sich”, ”unklug”, ”wäre klüger, würde papers, Anna Freud & Robert Byck (red.) New also eher nachgeben”. York: Stonehill, 1974. 44. Gay 1998, s. 71. 24. Freud 2011, s. 4 & s. 20. 45. Foucault 1969, s. 156: ”un système limité de 25. Ibid., s. 23. présences”. 26. Ibid. 46. Breuer och Freud 1995, s. 8. 27. Freud 1974, ”Über coca” (1884), s. 47–73. 47. Karin Johannisson, Den mörka kontinenten. 28. Markel 2011, s. 83. Kvinnan, medicinen och fin-de-siècle, Stock- 29. Freud 1996, s. 132. Freud 1948, s. 108: ”ein holm: Norstedts, 1994. Konglomerat von psychischen Bildungen”. 48. Gay 1998, s. 50.

JAKOB STABERG TFL 103 49. Freud 2011, s. 66. 63. Sigmund Freud, Fallstudier, red. Andrzej 50. Michel Foucault, Le pouvoir psychiatrique. Werbart, övers. Ingrid Wikén Bonde & Lars Cours au Collège de France (1973–1974), Paris: W. Freij, Stockholm: Natur och kultur, 2000, Gallimard Seuil, 2003, s. 323: ”Oh! L’hystérie, s. 124. Sigmund Freud, Gesammelte Werke. tout le monde sait bien que c’est de sexualité Chrono­logisch geordnet. Bd 5, Werke aus den qu’il s’agit”]. Se även Gay 1998, s. 92. Jahren 1904–1905, London: Imago publ., 1942, 51. Foucault 2003, s. 32. s. 241: ”Ich meine, sie wollte mir nur ’Geheim- 52. Brev från Freud till Fliess, den 15 oktober 1895. nis’ vorspielen und andeuten, dass sie sich jetzt Freud 1986, s. 147: ”Hab ich Dir das grosse ihr Geheimnis vom Arzt entreissen lasse”. klinische Geheimnis schon mündlich oder 64. Freud 2000, s. 90. Freud 1955, s. 198: ”ein in- schriftlich mitgeteilt?” nerer, aber noch verborgener Zusammenhang”. 53. Foucault 2003, s. 324: ”le cri de victoire”. 65. Freud 2000, s. 123. Freud 1955, s. 240: ”Wer 54. Gay 1998, s. 70. Augen hat zu sehen und Ohren zu hören, 55. Foucault 2003, s. 136. überzeugt sich, dass die Sterblichen kein 56. Ibid., s. 137: ”le premier grand recul”. Geheimnis verbergen können. Wessen Lippen 57. Brev från Freud till Fliess, den 15 oktober 1895. schweigen, der schwätzt mit den Fingerspitzen; Freud, 1986, s. 147: ”Ich war zwei Wochen lang aus Allen Poren dringt ihm der Verrat”. im Schreibfieber, glaubte das Geheimnis schon 66. Freud 2000, s. 123. Freud 1955, s. 239f.: ”was sie zu haben, jetzt weiss Ich, ich hab’es noch nicht”. damit tun möchte, die der Masturbation”. 58. Brev från Freud till Fliess, den 21 september 67. Michel Foucault, Sexualitetens historia. Bd 1, 1897. Freud 1986, s. 283–286; se även Gay 1998, Viljan att veta, övers. Britta Gröndahl, Göte- s. 94. borg: Daidalos, 2002, s. 93. Michel Foucault, 59. Sigmund Freud, Konst och litteratur, övers. Ing- Histoire de la sexualité 1. La volonté de savoir, rid Wikén Bonde, Clarence Crafoord & Lars Paris: Gallimard, 1976, s. 93: ”Signification Sjögren, Natur och kultur, Stockholm, 2009 génèrale, secret universel, cause omniprésente”. [2007], s. 326. Sigmund Freud, Gesammelte 68. Freud 1996, s. 141. Freud 1948, s. 118: ”Das Werke. Chronologisch geordnet. Bd 12, Werke Weitere ist mir dunkel, ich habe, offen gesagt, aus den Jahren 1917–1920, London: Imago keine Neigung, mich hier tiefer einzulassen”. publ., 1955 [1947], s. 234: ”versteckt, verborgen 69. Freud 1996, s. 147. Freud 1948, s. 126: ”Ich gehalten, so dass man Andre nicht davon oder will nicht behaupten, dass ich den Sinn dieses daurm wissen lassen”. Traumes vollständig aufgedeckt habe, dass 60. Freud 2009, s. 328. Freud 1955, s. 236: ”Unheim- seine Deutung eine lückenlose ist”, ”neue lich sei alles, was ein Geheimnis, im Verborge- Rätsel erörtern”. nen bleiben sollte und hervorgetreten ist”. 70. Lacan 1988, s. 160. 61. Freud 2009, s. 342. Freud 1955, s. 254: ”etwas 71. Ibid., s. 164. wiederkehrendes Verdrängtes”. 72. Ibid. 62. Gilles Deleuze & Felix Guattari, Mille 73. Ibid., s. 170. Plateaux. Capitalisme et schizophrénie, Paris: Les Éditions de Minuit, 1980, s. 351.

104 TFL 2013:3-4 SUMMARY Irma’s Injections. Psychiatric Power and Female Resistance in Patriarchal Wienna 1900

Die Traumdeutung (1900) contains the first dream that Sigmund Freud devoted a full analysis to, using the new method of dream interpretation. In the psychoanalytic tradition it is known as the dream of Irma’s injections. In this article I propose a reading of the dream as a vignette from the turn of the century medical environment characterized by a patriarchal order, that is expressed through the relationship between a female patient and male physicians. Freud presents the dream as containing a secret, which has given rise to a variety of interpretations. He thus encouraged the notion that there is an intrinsic meaning hidden beneath the signifier, a primary and definitive meaning that is hidden beneath what is written and so doubles it in secret. I argue that it is only when we abstain from a hermeneutic analysis of the dream, that this dream record of the relationship between doctor and patient can tell us something about the origin of psychoanalysis in contemporary patriarchy. The interpretative framework is the male social network, which in the dream is permeated by desire and depicted in the form of rivalry, male social ties and libidinal investment. The future investment in sexuality by medical science, psychiatry and psychoanalysis appears in the dream through the cluster of men grouped around Irma whose body adopts phantasmatic forms. The female patient’s resistance to psychiatric and medical power thereby becomes a crucial component of psychoanalytic theory and method, initially formulated as a penetration of secrets.

Keywords: ����������������������������������������������������������������������������������dream interpretation, psychoanalysis, psychiatry, Sigmund Freud, modernism, patri- archal order, male social network, literature and psychoanalysis

JAKOB STABERG TFL 105

KRISTINA FJELKESTAM

”MÄN KAN INTE VÅLDTAS”? Märta Tikkanen, Stieg Larsson och heteronormativitetens gränser

Enligt den logik som innebär att aktuella gestaltade till exempel i sina Metamorfoser den maktbaser konnoteras som manliga, konstru- våldtagna Philomelas hämnd där förövaren lu- eras våldtäktsförövaren generellt som man, ras att äta sin mördade och tillagade son, och medan offret tar kvinnlig gestalt.1 Detta kon- inom modern populärkultur är de skjutglada ventionella manuskript, dessutom baserat på offren i rape-revengefilmer ett inslag i en eta- den heterosexuella norm där manlig sexuali- blerad genre åtminstone sedan 1970-­talet.4 Jag tet är aktiv och den kvinnliga är passiv, ligger återkommer till bland annat detta i roman­ ännu till grund för dagens rättsliga hantering analyserna, men vill inledningsvis fundera kring av våldtäkt.2 Det ligger också till grund för kul- möjligheten att teoretisera kring våldtäkt utan turella representationer av våldtäktsscenarier, att låsas av heteronormativa gränsdragningar. alltsedan de grekiska gudasagorna. Jag vill här söka problematisera dessa närmast slentrian- HETERONORMATIVITETENS GRÄNSER mässiga framställningar genom att studera hur Att teoretisera kring sexuellt våld har sedan istället normbrott gestaltats i form av att kvin- Susan Brownmillers moderna klassiker Against nor våldtar män, och se vad det i förlängningen Our Will. Men, Women and Rape (1975) inne- kan få för teoretiska konsekvenser. burit ett antagande om att mäns våldtäkt av Jag har valt att fokusera på två litterära skild- kvinnor är en integrerad del av den patriar- ringar som publicerats med trettio års mellan- kala maktstrukturen. Men hur ska då kvinnors rum, nämligen Märta Tikkanens feministiska våldtäkt av män förklaras teoretiskt? Blir dessa klassiker Män kan inte våldtas från 1975 och kvinnliga förövare delaktiga i det patriarkala Stieg Larssons bästsäljande deckare Män som förtryck som i förlängningen implicerar sexuel- hatar kvinnor från 2005.3 Hämndmotivet är la våldshandlingar, och bör de därför definieras gemensamt för dessa båda romaner, eftersom som ”män”? Eller kan denna teoretiska modell kvinnornas våldtäktsoffer utgörs av den man kompliceras genom en problematisering av som tidigare agerat deras förövare. Motivet, dess implicita heterosexualisering? som aktualiserades på 1990-talet genom filmer Ett nytt sätt att teoretisera kring våldtäkt som Thelma & Louise eller romaner som Dirty skulle kunna innebära att vända intresset mot Weekend, har gamla anor även om hämnden män – men inte i den mening som tidigare inte alltid innefattar våldtäkt. Redan Ovidius forskare har gjort, det vill säga att fokusera på

KRISTINA FJELKESTAM TFL 107 förövaren snarare än på offret så som exem- begreppet syftar till att definiera vad som vid pelvis Joanna Burke menar när hon skriver att en given tid och plats bryter mot dem.7 Men ”writers and academics must turn their focus trots allt har kopplingen mellan män och mas- to men, the crisis of masculinity and the social kulinitet sällan ifrågasatts. Efter Judith Halber- factors that create rapists in the first place.”5 stams inflytelserika studie Female Masculinity Självklart är det nödvändigt att studera och från 1998 har några försök gjorts att frikoppla söka motverka möjliga orsaker till att män maskulinitet från män. I Sverige, exempelvis, våldtar kvinnor, men jag tycker också att det är har Marie Nordberg prövat att använda be- viktigt att bryta med en endimensionellt könad greppen ”kvinnlig maskulinitet” och ”manlig offer- och förövarposition när våldtäkt ska teo- femininitet”, för att undersöka om begreppen retiseras på nya sätt. Att då vända blicken mot kunde hjälpa till att dekonstruera länken mel- män innebär ett studium av maskulinitetens lan män och maskulinitet och kvinnor och konstruktion i en vidare mening. femininitet. Nordberg drar dock slutsatsen att Teorier om maskulinitet har tidigare främst användandet av begreppen riskerar att cemen- undersökt dess homosociala konstruktion, det tera konventionella definitioner av vad femi- vill säga män i relation till andra män och mas- ninitet eller maskulinitet kan tänkas innebära kuliniteter, snarare än att studera det även i ett i termer av egenskaper och uppträdande.8 Och heterosocialt samspel med kvinnor och femi- visst, det är helt klart så som även Judith Butler niniteter. I syfte att nyansera bilden av att det i påpekar, att så fall är en enda sorts maskulinitet som alltid överordnas (ett slags) femininitet har Raewyn [g]enus kan göras mångtydigt utan att alls Connells teori om hegemonisk maskulinitet rubba eller omorientera den normativa sexuali­ vunnit stort genomslag på fältet. Hegemonisk teten. Ibland kan denna mångtydighet verka maskulinitet definieras som att just genom att tygla eller avleda icke-normativa sexuella praktiker, och då förblir den normativa the configuration of gender practice which heterosexualiteten orubbad.9 embodies the currently accepted answer to the problem of the legitimacy of patriarchy Men å andra sidan kan det trots allt vara värt […] guarantees (or is taken to guarantee) the att försöka, påpekar den av Halberstam inspi- dominant position of men and the subordina- rerade Jean Bobby Noble, och i synnerhet kan tion of women.6 just studier av kvinnors maskulinitet blottlägga heteronormativa gränser och begränsningar: Men vidare visar Connell att denna patriarkala överordning i sin tur förutsätter att även män When pressure is placed on the fault line är hierarkiskt indelade och att några mäns between masculinities, what is exposed in the överordning är baserad på andra mäns un- fissure are the limitations of heteronormative derordning, vilket i förlängningen innebär att (read: binaristic) configurations of gender, även kvinnors partiella överordning baseras på embodiment, and identities.10 andra mäns – och kvinnors – underordning. I Sverige har begreppet omanlighet använts Genom att i det följande analysera och proble- för att utveckla Connells teori, och det kan an- matisera hur kvinnors (och mäns) maskulinitet vändas både som ännu ett sätt att dekonstruera och normbrytande sexualitet gestaltas i två ro- maskuliniteter och som ett sätt att förstå hur maner på svenska vill jag i förlängningen väcka maskulinitetsnormer reproduceras, eftersom frågan om heteronormativitetens gränser, men

108 TFL 2013:3-4 i relation till en möjlig nyteoretisering av våld- kan rymma både motstånd och underkastelse. täkt. Det vill säga, ”förblir den normativa he- Hur denna ambivalens gestaltas i just Män kan terosexualiteten orubbad” så som Butler varnar inte våldtas och Män som hatar kvinnor ska jag för, eller avslöjas istället heteronormativitetens nu undersöka närmare genom att studera de begränsningar, som Noble menar, i romaner- kvinnliga huvudpersonernas upprepning av nas gestaltning av hur kvinnor och män både den manliga våldtäktsförövarens akt. våldtar och våldtas? Och kan detta, i sin tur, rentav förskjuta gränserna? MÄN KAN INTE VÅLDTAS När de kvinnliga romangestalterna hämnas Märta Tikkanens roman från 1975 har översatts på sina manliga förövare genom att ge igen till flera språk och filmatiserats och anses nu- med samma mynt, så är frågan också hur den- mera vara en feministisk klassiker, men den är na upprepning ska uppfattas. Teoretiska be- hittills i princip obeforskad. När den gavs ut grepp som ”iterabilitet” och ”performativitet” väckte den stormande kritik, och Tikkanens har tagit fasta på upprepningen som menings- stora genombrott kom egentligen inte förrän förskjutning; Jacques Derridas iterabilitet be- med hennes påföljande bok, diktsamlingen tecknar det språkliga uttryckets logik i termer Århundradets kärlekssaga (1978), som kritiskt av att förbinda ”upprepning med förändring”, gestaltar ett äktenskap – dock utan att i grun- medan Judith Butlers performativitetsbegrepp den problematisera heterosexualiseringens och belyser hur genuskonstruktioner endast existe- könsstereotypiseringens dåtida konventioner. rar i sin egen iscensättning och därför ständigt Men frågan är om Män kan inte våldtas ruckar förändras.11 Den feministiska filosofen Luce på heteronormativitetens gränser? Irigaray använder för sin del begreppet ”mi- Romanen inleds med en presentation av mesis”, vilket hon definierar som ett sätt för huvudpersonen, Tova Randers, ensamstående kvinnor att imitera och ”försöka återfinna den bibliotekarie med två tonårspojkar som firar plats där hon exploateras av [den patriarkala] sin fyrtioårsdag med att gå ut på krogen. Där diskursen, men utan att låta sig reduceras till träffar hon en man och går hem med honom. denna”, medan en postkolonial teoretiker De dricker likör och lyssnar på musik och han som Homi Bhabha talar om den imitationens talar om sin familj. Men när Tova reser sig för ”mimicry” som inträffar när den koloniserade att gå tvingar han tillbaka henne i soffan, ”va anammar den koloniserandes uttryck.12 Det nu då, ska du börja krångla nu din fan, det gemensamma i dessa olika försök att teoreti- blir vi två om” (15). Hon tar det inte riktigt på sera upprepning består i att se den som skill- allvar, men när hon försöker rätta till kjolen nad, och inte som likhet. Upprepningen och som åkt upp vrider han hennes arm bakåt, hon imitationen kan som sådan aldrig bli likadan, skriker att kvinnor väljer själva om och när de i synnerhet som originalet knappast heller vill och han bara skrattar, kan betraktas som någon fast och ursprung- lig grund. I upprepningens skillnad ligger en när hon biter slår han en gång till och när hon möjlighet till aktivt motstånd mot makten, klöser vrider han om armen ännu mer än nyss, enligt teoretiker som Irigaray ovan, men som hon kvider, faller ner på golvet härmning kan den även betyda passiv under- fast hon sparkar har hon ingen chans kastelse i form av de koloniserade svartas ”vita och plötsligt blir hon rädd. masker” som Frantz Fanon menade i Svart hud, vita masker. Idag torde dock de flesta vara Tova ger helt enkelt upp sitt motstånd efter- överens om upprepningens ambivalens, vilken som hon vill leva.

KRISTINA FJELKESTAM TFL 109 Mannen binder henne vid sängstolparna och en okritiskt härmande upprepning tar saken i beskriver för henne hur han uppfattar hennes egna händer och bemöter våld med våld helt kropp; hon tvångsmatas med hans oanständiga enligt det klassiska mönstret av modernitetens ord och förvridna perspektiv om att kvinnor självständiga individ, vars utpräglat manliga njuter av att bli tvingade. Tova försöker tänka gestalter – exempelvis cowboy, hemmansägare, sig bort, hon tänker rasande att hans kuk är den soldat – tar sig rätten att gå till attack. kortaste hon sett, men hon tänker också att hon Krigsföringen inleds med rekognosering: aldrig hade följt med honom hem om hon varit Tova går tillbaka till adressen där hon blev yngre och inte fyllt fyrtio. Han slår henne igen våldtagen och ser att våldtäktsmannen heter när hon vägrar slicka av honom likören han Martti Wester. Redan vetskapen om hans hällt över henne och sig själv. Han häller i sig namn ger henne en känsla av makt, och sedan mer likör, somnar och Tova lyckas fly. inleder hon sin kartläggning av hans vanor och Efter våldtäkten känner Tova skräck inför rutiner. Plötsligt inser hon också på vilket spe- tanken att någon ska få reda på hennes förned- cifikt sätt hon ska hämnas: ring, ”[s]kammen i att bli tvingad. Skammen i att vara den svaga, den som utnyttjas, den som Hon ska inte alls skjuta honom eller skära föraktar hatar men som ändå fogar sig” (21). halsen av honom eller såga av kuken vid roten Därför vill hon inte gå till polisen. Samtidigt eller stöta brödkniven i bröstet på honom. kan hon inte låtsas som om ingenting har hänt Hon ska våldta honom helt enkelt. Hon ska så hon funderar: tvinga honom att förnedra sej som han tvingade henne och som han säkert har tvingat många Vad skulle Jon göra? före henne. (83) Vad skulle B göra? Vad skulle Kari ha gjort? Men vilken typ av man är då denna Martti Kort sagt, vad skulle en man göra om han blev Wester? Han beskrivs som en skrytsam kvin- kränkt och förnedrad? (23f.) nokarl utan respekt för andra människor, vare sig män eller kvinnor, vilket blir uppenbart då Tova försöker sätta sig in i hur en man skulle Tova avlyssnar en monolog han håller för en agera genom att tänka på sin före detta man servitris: och sina före detta älskare, alltså uteslutande sådana män som hon haft en heterosexuellt Flickan hör snällt på medan Martti Wester intim relation till. Direkt ser hon framför sig berättar och utlägger. Sitt eget rekord talar hur de, i egenskap av ”män”, skulle ha reagerat han om, hur nära han är att få vara med och i hennes situation: representera klubben landet runt. Hur alla tycker hans isättning är perfekt, hur klotet Ta saken i egna händer. Hämnas. Slåss. Kanske blir en fortsättning på hans muskler, du skulle förlora, kanske gå under på kuppen, kanske känna på mina muskler sockerpulla, säjer han, förgöra både fienden och oskyldiga civila och sej det är saker det, och musklerna följer min vilja själv. Men slåss! (24) in i minsta detalj, pang, allt bara faller till höger och vänster, som kvinnorna i min väg, säjer han Tova bestämmer sig för att följa denna tänkta och skrattar självbelåtet, hehehe. (71) maskulinitetstrategi och förklarar krig mot våldtäktsförövaren. Hon antar alltså själv rol- Intressant nog är det bowling som Wester så len av heteronormativ ”man” som i form av självbelåtet utövar, en sport som inte är något

110 TFL 2013:3-4 för kraftkarlar precis, och dessutom tillhör han är dags att byta roller” (107). Och denna me- i verkligheten inte ens eliten. Men vikten av ning tror jag är central i vad som kan beskrivas armmuskler försöker han framhålla och lik- som romanens begreppsliga ram. De hetero- nelsen mellan käglorna tillika kvinnorna som normativa könsrollerna Kvinna och Man är så faller för honom är han inte sen att dra, vil- pass tydligt definierade att det åtminstone går ket visar hur Wester försöker omgestalta sin att låta dem byta plats i tanken och därmed omanlighet till något virilt. Tova anammar låta världen bli ett slags mundus inversus i stil dock hans perspektiv på bowling som något med Gerd Brantenbergs samtida romanuni- maskulint, återigen närmast som ett slags versum i Egalias döttrar från 1978, där männen okritisk härmning, och som ett vidare led i sitt bär ”pehå”, drömmer om att bli självständiga förmanligande tar hon i hemlighet några bow- i yrken som ”sjökvinna” och samlar sig under linglektioner på hans klubb. ”maskulismens” fana för att bekämpa kvinnor- Inför den planerade hämndeakten kontaktar nas förtryck av dem. Tova en advokat för att få reda på den rätts- Syftet med den uppochnedvända könsvärl- liga påföljden av att våldta en man. Hon vill den i Män kan inte våldtas tycks visserligen nämligen anmäla sig själv efteråt i syfte att få innebära ”att småningom avskriva alla roller” massmedial uppmärksamhet. Men det visar sig (107) – en abstrakt tanke som dock inte vidare att män inte kan våldtas, enligt tidens straff- utvecklas. Men i förlängningen hoppas Tova lag: ”Tvingar någon kvinna till samlag utom att rollbytet kommer att leda till ”att ingen- äktenskap genom våld eller genom sådant hot ting är otänkbart och ingenting är självklart”, som innebär trängande fara, skall dömas för så här finns trots allt embryot till en proble- våldtäkt” (20 kap 1 §, 1974). Dessutom kan matisering av den normativa heterosexuali- bara män straffas (trots att förövaren i straffla- teten. Men inom ramen för romanen är det gen benämns som det genusneutrala ”någon”) fortfarande otänkbart med någonting annat eftersom de nämligen omöjligt kan våldtas av än stereotypt vaginala samlag mellan en man en kvinna, enligt advokaten, för annars hand- och en kvinna – även vid de ombytta rollerna i lar det om homosexuellt övervåld. Denna pas- våldtäktssituationen. sage, tillsammans med den där Tova påstår att I slutändan nöjer sig romanen med att homosexuellt våld finns på fängelser (142), är kritisera tidens könsstereotyper, snarare än den enda som ens anspelar på anal penetration heteronormativiteten i sig. Den hegemoniska i romanen. Advokaten fortsätter: maskuliniteten problematiseras till exempel ge- nom att Martti Wester ter sig omanlig när han – En man är inte, ja han är inte skapt så han ständigt skryter utan att ha fog för det – som kan bli våldtagen fru Randers, säjer han. Det när bowlingen visar sig vara ett oregelbundet går helt enkelt inte. Det är omöjligt. Och tidsfördriv och inte en sport han utövar ens dessutom, hur ska brottet kunna bevisas? Och på tävlingsnivå. Den manliga gemenskap han under vilka omständigheter är det överhuvud- har där verkar endast röra sig kring sexistiskt taget tänkbart att våldta en man? Nej, det har potensskryt utan verklighetsförankring. Andra lagen aldrig räknat med. (106) män tecknas också i ofördelaktig dager, till ex- empel agerar Tovas tidigare make ständigt på Våldtäkt är alltså endast tänkbart i form av en sin destruktivt infantila tävlingsinstinkt. mans vaginala penetration av en kvinna, och Tova lånar en leksakspistol av sönerna, och ombytta roller är sålunda en fysisk omöjlighet. hon samlar ihop en nylonstrumpa, en luva och Men Tova tänker ändå att det kanske ”äntligen ett rep och en tisdagskväll efter arbetet skrider

KRISTINA FJELKESTAM TFL 111 hon till verket. Martti Wester förstår till slut och främst”, och polisen antyder att han verkar vem hon är och då tror han att han är ha problem med potensen eftersom piskor och annat behövs, då blir det fart på honom: oemotståndlig kantänka, hon fick inte nog dendär gången, hon har gått och trånat efter – Hörnu, hörnu, skriker Martti Wester i falsett, lite underkastelse och lite brutalitet och kanske ni ska inte komma hit och förolämpa mej. Ni drömt om honom alltsen dess, om honom och kan fråga vemsomhelst vad Martti Wester är för hans rep och hans likör (136). en kille. Fråga kunderna på klubben, Saku och Kalle och Svantesson. Fråga Lasse Svantesson, Men med ens viftar Tova med sin pistol och bör- honom känner ni va, fördetta ordförande för jar rya om att han inte längre ska kunna tvinga Twelve Pin i Åbo, trefaldig mästare, dirika för en kvinna utan att själv veta hur det känns, Tosiatu, känner Jarva, ni kan få fan för dethär så mycket ni vet om jag talar om det för Svante. Att hon ska berätta för honom hur ångest känns Och han vet ett och annat om vissa och somliga och fasa, hur det är att inte komma loss, att vara omgångar med brudarna, så kom inte och utlämnad på nåd och onåd till nån man inte påstå … (164) litar på, till nån som inte litar på sej själv, som är farlig i sin osäkerhet. (136) I slutändan kommer alltså hela episoden intres- sant nog att handla om en maktkamp mellan Martti Wester börjar bli rädd, men försöker män – mellan Martti Wester och polisen, mel- plumpt avvärja hennes pistolhot: ”det finns väl lan polisen och bowlingklubben, och mellan andra vapen som kan få dej att mjukna, kom bowlingklubben och Martti. Situationens ska du få smaka” (137). Denne man gestaltas kvinnliga huvudperson bryr sig ingen av de alltså helt utan några försonande drag, vilket inblandade om, förutom när polisen frågar för övrigt gäller även den manlige förövaren i om Marttis potens. När hon svarar att piska Stieg Larssons Män som hatar kvinnor. Martti måste till svarar konstapeln med eftertryck: ”Fy Wester tvingas klä av sig och lägga sig på sängen fan”. Martti Wester kastar sig då på sängen och där Tova binder fast hans armar och ben i säng- gråter av ilska som ett litet barn. Maktkampen stolparna. Men han ilsknar till när hon hånar har inte utfallit till hans fördel, utan när hans honom för att han är helt slak. Hon inleder den sexualitet ifrågasätts marginaliseras hans mas- ofördelaktiga beskrivning av hans kropp som kulinitet gentemot polisernas hegemoniska liknar den hon tvingades lyssna på, och avslut- maskulinitet och han blir omanlig. Men har ningsvis meddelar hon vad hon tänker göra. då Tova tagit över den manliga rollen från ”Män kan inte våldtas”, säger då Martti Wester, honom? med en exakt upprepning av vad den manliga Ja, utifrån en heterosexuell norm har Tova advokaten tidigare förklarat för Tova. Randers tagit över den ”manligt” aktiva rol- Tova slår, biter, spottar och piskar sitt offer len, medan Martti Wester förpassats till den och till slut lyckas hon få honom till utlösning ”kvinnligt” passiva. Denna rollindelning i form genom att rida honom. Han gråter och hon av starkare och svagare sexualdrift innefattar ringer polisen. Det slutar med att de ger Martti även ett visst mått av övervåld från ”mannens” Wester böter för falskt alarm, för polisen tror sida eftersom den tydliga över- och underord- inte heller att män kan våldtas och han håller ningen i allmän mening ansågs stimulera både god min i elakt spel. Men när Tova hotar att mannen och kvinnan sexuellt. I en populär hela världen ska få veta, ”bowlingklubben först sexualmanual, vida läst under decennierna

112 TFL 2013:3-4 kring mitten av 1900-talet, hävdas ”kvinnans nen medhårs, en första ljusning i maktoba- behov att med våld kuvas av mannen”, vilket lansen mellan könen eftersom den egentligen innebär att ”i vissa ögonblick [kan] verklig eller snälla sonen ångrar sig och berättar för sin skenbar brutalitet eller våld ha en gynnsam på- mamma. Lögnen och förställningen mellan verkan”.13 Men i detta fall har Tova även utfört könen är det värsta, tycker Tova, och romanen en juridiskt definierad våldtäkt, såtillvida att slutar med orden: ”Upproret har börjat.” Sce- hennes offer gjort motstånd, hotats till liv och nen kan som sådan även läsas mot bakgrund av lem och försatts i vanmakt.14 Hon har alltså mitt tidigare resonemang om upprepning som övertagit några av den hegemoniska maskuli- förskjutning, vilket eventuellt öppnar för för- nitetens typiska attribut – aktiv sexualitet och ändring. Men läser man istället slutet mothårs maktutövning. framstår det som en skärande sorglig ironi att Tovas maskuliniseringsprocess inleds vid ro- Tovas son begår samma typ övergrepp som hon manens vändpunkt, det vill säga när hon inser själv har blivit utsatt för, och i denna mening att hon måste lämna offerrollen och hämnas blir upprepningen snarare en reproducering av våldtäkten. I sin analys av den populärkulturel- den hegemoniska maktstrukturen. la genren av rape-revengefilmer som uppstår på 1970-talet, samma decennium som Tikkanen MÄN SOM HATAR KVINNOR publicerade Män kan inte våldtas, menar Rikke Om Tikkanens roman är en feministisk klassi- Schubart att nyckelscenen i filmernas narrativa ker är Stieg Larssons Millennium-trilogi istället struktur består i huvudpersonens transforme- en internationell försäljningssuccé. På senare ring från offer till hämnare, vilken utgör den tid har det också kommit en hel del forskning dramatiska peripetin.15 Detta gäller också Tova om den.16 Det har diskuterats fram och tillbaka Randers – samt, som vi ska se, Stieg Larssons huruvida Lisbeth Salander är en feministisk ge- Lisbeth Salander, som dock till skillnad från stalt eller ej, och hon har jämförts både med Tova transformeras till hämnare ett flertal Pippi Långstrump och med traditionellt man- gånger under Millennium-trilogins gång. liga action-hjältar. Det har också påpekats att Tovas gradvisa maskulinisering avmasku- huvudkaraktärerna inte följer heteronormativa liniserar på samma gång Martti Wester, som begärsstrukturer eftersom den manliga huvud- efterhand framstår som mer och mer omanlig. personen lever i ett slags ménage à trois och Lis- Hans omanlighet kulminerar efter våldtäkten, beth Salander har sexuella relationer med både som jag tidigare påpekat, då hans sexualitet kvinnor och män. Trilogins övergripande bud- patologiseras av poliserna. Deras tolkningsfö- skap har problematiserats utifrån en mängd reträde och hegemoniska maskulinitet både skilda perspektiv men alla tycks vara tämligen feminiserar och infantiliserar honom när han överens om att Larsson försöker kritisera mäns till slut ligger på sängen och gråter av skam, strukturella våld mot kvinnor, både i bas och uppgivenhet och ilska. Den könskomplemen- överbyggnad. Trilogin rör sig från första delens tärt patriarkala maktbalansen återställs dock fokus på individuella mäns delaktighet i köns- precis vid slutet av våldtäktsepisoden eftersom maktsordningens våldsamma upprätthållande Tova osynliggörs och palavern endast utspelas till de andra två delarnas mer institutionaliserat mellan männen. Som kvinna befinner hon sig patriarkala våld, inom polisväsendet respektive återigen utanför den patriarkala maktsfären. politiken, men här nöjer jag mig med att stu- Dessutom slutar romanen med att Tovas dera den första delen. tonårsson förgriper sig på en jämnårig flicka. När läsaren möter Lisbeth Salander första Detta slut innebär dock, om man läser roma- gången är det genom ögonen på den manlige

KRISTINA FJELKESTAM TFL 113 chefen vid det säkerhetsföretag hon anlitas av. Bjurman tvingar Lisbeth att knäböja framför Hon beskrivs av honom som en ”blek och ano- honom och tar tag i hennes huvud och nacke; rektiskt mager flicka med stubinkort hår och han ”behöll hela tiden greppet runt nacken och piercad näsa och ögonbryn”, tatueringar och drog henne våldsamt mot sig. Hon hade oupp- svartfärgat hår (40). Hon är tjugofyra år, men hörligt kräkreflexer under de tio minuter han ser ut som fjorton, plattbröstad och på håll lik juckade; när det äntligen gick för honom höll en spinkig pojke. Chefen är bekymrad efter- han henne så hårt att hon knappt kunde an- som hon, enligt honom, inbjuder ”till att bli das” (223f.). Bjurman är synnerligen nöjd: ”Det det perfekta offret för någon som ville henne här är bättre än en hora; hon får betalt med sina illa.” (58) Poängen är dock att Lisbeth själv egna pengar” (224, Larssons kurs.). I grotesk vägrar att se sig som offer, vilket hon genom- mening gestaltas här konsekvenserna av den gående betalar ett högt pris för eftersom hon hegemoniska maskulinitetens maktutövning. alltid tvingas slå ur underläge. Lisbeth tror inte att det är någon idé att Chefen vet inget om Lisbeths bakgrund; vända sig till polisen, den institutionaliserat han vet exempelvis inte att hon är satt under hegemoniska maskuliniteten, vilket det ju förmyndarskap och varför. Hon har precis fått bevisligen inte heller var i Tova Randers fall. en ny förmyndare, advokat Nils Erik Bjurman, Övergreppet ska dock inte få förbli ostraffat. som inte är sen att utnyttja sin maktposition. Läsaren vet att Lisbeth tidigare agerat hämnan- Till skillnad från Tova Randers, vars våldtäkts- de ängel, så till skillnad från Tova Randers har man var en fysiskt starkare men okänd man, aggressiva attacker redan utgjort en central del står Lisbeth Salander i fullständig beroende- i hennes karaktärsteckning. Men liksom Tova ställning till sin förövare. Bjurman förvaltar är hon ensam, och hennes pengar och hon måste ha hans godkän- nande för att få några. Dessutom hotar han [t]rots att hon hade god kunskap om vad en med att låta henne återvända till det psykia- kvinnojour var till för föll det henne aldrig in triska sjukhuset igen om hon inte går med på att själv vända sig till en sådan. Kvinnojourer hans krav. ”Om du är snäll mot mig kommer var i hennes ögon till för offer, vilket hon aldrig jag att vara snäll mot dig”, säger han. ”Om du hade betraktat sig själv som. Hennes återstående bråkar kan jag placera dig på dårhus för resten alternativ bestod följaktligen i att göra det hon av livet” (223). alltid hade gjort – ta saken i egna händer och Det hela inleds med att han tar på hennes själv reda ut sina problem. (237, Larssons kurs.) bröst, vilket följs av en för romanen typisk faktapassage där berättaren informerar om Istället för på ett kvinnligt offer i vanmakt att handlingen ”i juridiska termer definiera- modelleras Lisbeth Salanders karaktär på ”the des som sexuellt ofredande och utnyttjande conventional male action hero”, vilket trots av person i beroendeställning, och teoretiskt hennes kvinnliga kön snarast cementerar den kunde rendera Bjurman upp till två års fäng- hegemoniska maskuliniteten.17 Detta kan else” (222). Med detta har Bjurman överskridit jämföras med Tova Randers maskuliniserings- en gräns, vilket Lisbeth Salander sedan liknar process, som inleds då hon precis som Lisbeth vid en ”militär styrkedemonstration av en Salander beslutat sig för att ”[t]a saken i egna fientlig trupp”, där hon är vapenlös. Liksom i händer” och därmed lika okritiskt anammar Tikkanens roman används alltså både juridiska den hegemoniska maskulinitetens attribut. fakta och militära liknelser i gestaltningen av Lisbeths första tanke är att helt enkelt döda sexuella övergrepp. Bjurman, ”man” mot man, ett alternativ hon

114 TFL 2013:3-4 ägnar en vecka åt att undersöka och försöka och Salander maskulina respektive feminina i planlägga. Men detta skulle inte ge henne ontologisk mening. Istället ”gör” Bjurman Sa- tillbaka kontrollen över sitt liv, så nästa plan lander till kvinna och ”blir” då själv man i våld- blir att åtgärda förmyndarskapet parallellt med täktscenariots iscensättning, liksom Salander i straffet. I syfte att få bevis för hans sexuella sin tur ”blir” man när hon ”gör” Bjurman till övergrepp, och därmed få stopp på både dem kvinna utifrån det traditionella manuskriptet. och hans förmyndarskap, beslutar sig Lisbeth I Män som hatar kvinnor finns egentligen bara Salander att möta honom ännu en gång. Nu det mer genusneutrala ”offer” och ”förövare”, bepansrad med en hemlig filmkamera. Men liksom i dagens brottsbalk där ”[d]en som hon hade inte kunnat förutse händelsernas genom misshandel eller annars med våld el- utveckling: ler genom hot om brottslig gärning tvingar en person till samlag eller till att företa eller tåla Bjurmans ansiktsuttryck förändrades. Helt en annan sexuell handling som med hänsyn plötsligt gav han henne en örfil med handflatan. till kränkningens art och omständigheterna i Salander spärrade upp ögonen men innan hon övrigt är jämförlig med samlag” (6 kap 1 §). hann reagera hade han gripit tag i hennes axel Vägrar man det förstnämnda finns det endast och kastat henne framstupa på sängen. Hon ett alternativ. Hämnden blir därefter. Med överrumplades av det plötsliga våldet. När hon hjälp av en elpistol passiviserar Lisbeth sitt försökte vända sig om tryckte han ned henne på offer och Bjurman fjättras i sängen, med tejp sängen och satte sig grensle över henne. över munnen. Precis som förra gången var hon ingen match för honom rent fysiskt. Hennes möjlighet att ”Jag hittade dina leksaker”, sa Salander. Hon göra motstånd bestod i att hon skulle kunna höll upp en ridpiska och petade i samlingen skada honom med naglar i ögonen eller med av dildos, munbetsel och gummimasker på något tillhygge. Men det scenario hon hade golvet. ”Vad ska den här användas till?” Hon planerat hade redan rykt all världens väg. Jävlar, höll upp en grov analplugg. ”[…] Var det den tänkte Lisbeth Salander när han slet av hennes du använde på mig förra veckan?” […] ”Så du t-tröja. Hon insåg med förfärande klarsyn att är sadist”, konstaterade hon. ”Gillar att trycka hon tagit sig vatten över huvudet. (249) upp saker i folk, va?” Hon fixerade honom. Hennes ansikte var en uttryckslös mask. ”Utan Den fysiskt överlägsne Bjurman låser fast hen- glidmedel, eller hur?” nes händer i sängstolparna, pressar in trosorna Bjurman gallskrek genom tejpen då Lisbeth i hennes mun och trycker våldsamt in något i Salander brutalt särade på hans skinkor och hennes rumpa med ”vanvettig smärta” till följd applicerade pluggen på dess avsedda plats. (250). De följande timmarna slipper läsaren få ”Sluta gnälla”, sa Lisbeth Salander och veta detaljerna om, men Lisbeth inser att det imiterade hans röst. ”Om du bråkar måste jag inte längre handlar om tvång och förnedring, bestraffa dig.” (258) utan om systematisk brutalitet. Hon nästan avlider när Bjurman trycker en kudde över I Larssons roman handlar alltså våldtäkten inte hennes ansikte, så heterosexualitetens köns- om mäns vaginala penetration av kvinnor, som komplementära överordning och underord- hos Tikkanen. Men för båda romanerna gäl- ning dras här till sin yttersta spets när det blir ler att förnedringen är det centrala i hämnden, uppenbart vem som kan döda vem. liksom den varit det i övergreppet. Det är alltså Men i Larssons roman ”är” inte Bjurman inte våldet och smärtan i sig som ska hämnas,

KRISTINA FJELKESTAM TFL 115 utan maktlösheten och skammen. Skillnaden den maskuliniserade kvinnan besegrar den fe- mellan romanerna ligger i synen på penetra- miniserade man som utgör mördaren.19 Denna tionen, vilken i sin tur baseras på respektive könsförvirring brukar dock återställas precis på romans tidstypiska syn på kön och våldtäkt. slutet genom att filmens slutscen heterosexu- Tikkanens roman befinner sig inom en radi- aliserar huvudpersonen på konventionellt vis kalfeministisk ram som tydligt förhåller sig till – till exempel går ju Ripley omkring iklädd en könskomplementärt heterosexuell norm, endast underkläder i Alien (1979). medan Larssons roman snarare inspirerats av Lisbeths könsstatus kan också sägas återstäl- queerteoretiska teoriers syn på kön som en las i slutet av Män som hatar kvinnor genom konstruktion. den feminina performativitet hon iscensätter Även huvudpersonernas sätt att kommu- med hjälp av blonda peruker och låtsasbröst, nicera sin hämnd är tidstypiska, vilket bland men i ett slags ironisk mening. Könsgränserna annat kommer till uttryck i graden av tilltro till är som sagt mer flytande i Larssons roman, staten: Tova vill offentliggöra hämnden genom eftersom karaktärerna till skillnad från de i en polisanmälan som hon tänker sig ska spridas Tikkanens roman inte uteslutande uppfyller i massmedia och i förlängningen till samhället. heteronormativa begärsstrukturer. Inte hel- Lisbeth tvingas privatisera hämnden, eftersom ler våldtäktsscenen antar den konventionella gärningsmannens ställning gentemot henne formen av att en man penetrerar en kvinna faktiskt sanktionerats av staten. Hon avslutar vaginalt, utan Bjurmans våldtäkt av Salander därför sin hämnd med en två timmars tatu- är anal och sker utan kontakt med penis (till eringssession, varefter det över Bjurmans torso skillnad från det initiala orala övergreppet). Sa- står: JAG ÄR ETT SADISTISKT SVIN, landers hämnd följer samma tillvägagångssätt ETT KRÄK OCH EN VÅLDTÄKTSMAN. som Bjurmans våldtäkt och denna upprepning Försöker han ta bort tatueringen, någonsin tar erinrar om Tikkanens skildring av hämndak- med sig någon kvinna hem, eller i övrigt inte ten i Män kan inte våldtas, men premisserna fullföljer deras överenskommelse om att hon skiljer sig markant. Den anala penetrationen ska slippa förmyndarskapet, så lovar hon ho- är frånvarande i Tikkanens diskurs, och det är nom att personligen komma tillbaka och döda därför slutsatsen blir att män inte kan våldtas honom. Maktbalansen mellan dem har nu up- av kvinnor. I Larssons roman, däremot, kan i penbarligen förskjutits. förlängningen alla våldtas av alla – vilket för- Lisbeth Salander utgör å ena sidan ”the con- stås inte gör det hela roligare. ventional male action hero”, vilket jag tidigare nämnt, men å andra sidan kan hon också lik- HETERONORMATIVITETENS nas vid ”The Final Girl”, den kvinna som blir BEGRÄNSNINGAR den enda överlevande i skräck- och slasherfil- Sammanfattningsvis utgör Märta Tikkanens mer.18 Lisbeth klarar sig ju, trots allt hon går roman Män kan inte våldtas en del av sin igenom – bland annat att bli både skjuten och tids radikalfeministiska paradigm där mäns begravd i den sista delen av trilogin. Carol J. förtryck av kvinnor i universell mening står Clover har i sin klassiska filmanalys av the Final i centrum. Tikkanens roman kritiserar både Girl noterat hur gestalten efterhand under be- kvinnoförtryck och könsstereotyper, men trots rättelsens gång utvecklar maskulina drag såsom detta ifrågasätts aldrig heteronormativiteten. aggression och attack, istället för feminina i stil Tikkanens typiska språkbruk tecknar också en med ”crying, cowering, screaming, fainting, annan del av det radikalfeministiska teoribyg- trembling, begging for mercy”, vilket gör att gets utgångspunkter, den kvinnliga erfaren-

116 TFL 2013:3-4 heten, genom sitt fokus på Tovas upplevelser. hon till slut ”vinner” över Bjurman. Men vad I synnerhet våldtäktskapitlet har nästan inga kan insikten om den begränsande heteronor- punkter, utan språket rasar på i glödande fart men i förlängningen leda till? Maktövergrep- utan att stanna upp inför krav på fullständiga pen finns ju kvar i Män som hatar kvinnor, meningar eller nya stycken. Radbyten sker trots att den hegemoniska maskuliniteten till plötsligt och den typografiska effekten av upp- viss del frikopplats från männen. Upprepning- brutna satser är ett pulserande och pågående ens förändrande kraft är alltså inte självklar, nu, och genom smidiga övergångar till indirekt vilket tidigare refererade teoretiker som Homi tal flyttar gestaltningen in i Tovas medvetande. Bhabha redan påpekat. Detta språkliga fokus på kvinnans erfarenhet Upprätthållandet av könens isärhållning av sexuellt våld finns inte i Stieg Larssons ob- går genom konstruktionen av sexualitet. Den jektiva stil. På journalistiskt registrerande vis könskomplementära heteronormen är dock framställs fakta och yttre reaktioner i Män som instabil och måste ständigt återskapas genom hatar kvinnor, och den kvinnliga erfarenhetens olika diskursiva processer där våldtäktsmanu- specificitet fyller här ingen funktion. Den bi- skriptet kan sägas utgöra en central del. Den nära oppositionen man/kvinna har här ersatts hegemoniska maskuliniteten är inte heller av det mer genusneutrala offer/förövare, och statisk utan står i ständig förhandling med fe- fokus har förskjutits från kvinnoförtryck till mininiteter och underordnade maskuliniteter; maktövergrepp i en vidare politisk, juridisk framförallt behöver den inte vara biologiskt el- och ekonomisk mening. ler kulturellt knuten till män. För att anknyta till mina två inledande frå- Frågan om hur hegemonisk maskulinitet gor om huruvida heteronormativiteten förblir konstrueras vid en viss tid och på en viss plats orubbad (Butler) eller ej (Noble) och hur det kan sålunda även besvaras genom att studera i så fall hänger samman med utformningen av kvinnor eftersom män inte nödvändigtvis våldtäktens upprepning, så skulle jag vilja häv- måste höra samman med maskulinitet, liksom da att Judith Butlers farhåga infrias i Tikkanens kvinnor inte måste vara knutna till feminini- fall eftersom den icke-normativa sexualiteten tet. Heteronormativitetens gränser utmanas tyglas i slutändan, till skillnad från i Larssons helt enkelt inte av att våldtäktsoffer gestaltas roman. Samtidigt får även Jean Bobby Noble i konventionella termer av passiv ”kvinna” rätt eftersom Tikkanens text trots allt avslöjar och förövaren av aktiv ”man”. De måste istäl- heteronormativitetens begränsningar genom let ifrågasättas och kompliceras eftersom det de uppenbara misslyckanden som Tovas mas- sexuella förtryckets yttersta konsekvens utgörs kulinisering och Marttis femininisering på av våld. Gränsstriderna måste därför måste tas olika sätt innebär. Lisbeth Salanders masku- på blodigaste allvar. linisering, däremot, är framgångsrik eftersom

1. Denna logik definieras av Anita Göransson hantering av våldtäkt”, i Inger Lövkrona (red.), i ”Mening, makt och materialitet. Ett försök Mord, misshandel och våldtäkt. Historiska och att förena realistiska och poststrukturalistiska kulturella perspektiv på kön och våld, Lund: positioner”, i Häften för kritiska studier 1998:4, Nordic Academic Press, 2001. s. 11. 3. Märta Tikkanen, Män kan inte våldtas, Stock- 2. Ulrika Andersson, ”Det gränslöst feminina. holm: Trevi, 1976; Stieg Larsson, Män som Kvinnliga kroppar och sexualiteter i rättslig hatar kvinnor, Stockholm: Norstedts, 2005.

KRISTINA FJELKESTAM TFL 117 4. Jfr Rikke Schubart, ”Enough! Birth of the Könsskillnadens etik och andra texter, Stock- Rape-Avenger”, Super Bitches and Action Babes. holm/Stehag: Symposion, 1992, s. 68, och The Female Hero in Popular Cinema, 1970–2006, Bhabhas tankar kring mimicry återfinns bl.a. London: MacFarland, 2007. i hans bok The Location of Culture, London: 5. Joanna Bourke, Rape. A History from 1860 to Routledge, 1994. the Present, London: Virago, 2007, s. 116. Även 13. Theodor van der Velde,Det fulländade äkten- exempelvis Carine M. Mardorossian efterfrågar skapet, var en bästsäljare och publicerades i en en omdefiniering av och nyteoretisering kring mängd upplagor. Jag citerar här ur en upplaga offret (dock inte uttalat det manliga offret) i från 1931, s. 183. ”Toward a New Feminist Theory of Rape”, i 14. Andersson 2001, s. 184. Signs 2002:27:3. Båda dessa forskare diskuterar 15. Schubart 2007, s. 84. visserligen nyteoretisering av verklighetens våld- 16. Jfr Berit Åström, Katarina Gregersdotter & täkter men även vad gäller studiet av litterära Tanya Horeck (red.), Rape in Stieg Larsson’s framställningar har en nyteoretisering av sexuellt Millennium Trilogy and Beyond. Contemporary våld och våldtäkt efterfrågats – se Sorcha Gunne Scandinavian and Anglophone Crime Fiction, & Zoë Brigley Thompson (red.),Feminism, Basingstoke: Palgrave, 2013; Siv Fahlgren, Literature and Rape Narratives. Violence and Anders Johansson & Eva Söderberg (red.), Violation, London: Routledge, 2010. Millennium. Åtta genusvetenskapliga läsningar 6. Raewyn Connell, Masculinities, Berkeley: av den svenska välfärdsstaten genom Stieg Lars- University of California Press, 1995, s. 77. sons Millennium-trilogi, Sundsvall: Mittuniver- 7. Se t.ex Jonas Liliequist, ”Ära, dygd och man- sitetet, 2013; Donna King & Carrie Lee Smith lighet. Strategier för social prestige i 1600- och (red.), Men Who Hate Women and Women Who 1700-talets Sverige”, i Lychnos 2009. Kick Their Asses. Stieg Larsson’s Millennium 8. Marie Nordberg, ”’Kvinnlig maskulinitet’ och Trilogy in Feminist Perspective, Nashville: ’manlig femininitet’ – en möjlighet att över- Vanderbilt University Press, 2012. skrida könsdikotomin?”, i Kvinnovetenskaplig 17. Anna Westerståhl Stenport & Cecilia Ovesdot- tidskrift 2004:1–2. ter Alm, ”Corporations, Crime, and Gender 9. Judith Butler, ”Förord (1999)”, Genustrubbel. Construction in Stieg Larsson’s The Girl with Feminism och identitetens subversion, övers. the Dragon Tattoo. Exploring Twenty-First Suzanne Almqvist, Göteborg: Daidalos, s. 27. Century Neoliberalism in Swedish Culture”, 10. Jean Bobby Noble, Masculinities without i Scandinavian Studies 2009:2, s. 171. Men? Female Masculinity in Twentieth-Century 18. Karen A. Ritzhoff, ”Lisbeth Salander as ’Final Fictions, Vancouver: UBCPress, 2004, s. xii. Girl’ in the Swedish ’Girl Who’ Films”, i 11. Derrida citeras ur Arne Melberg, Mimesis. Donna King & Carrie Lee Smith (red.), Men En repetition, Stockholm/Stehag: Symposion, Who Hate Women and Women Who Kick Their 1992, s, 195, och Butler presenterar sin per- Asses. Stieg Larsson’s Millennium Trilogy in formativitetsteori i klassikern Gender Trouble. Feminist Perspective, Nashville: Vanderbilt Feminism and the Subversion of Identity, University Press, 2012. London: Routledge 1990. 19. Carol J. Clover, ”Her Body, Himself. Gender 12. Irigaray citeras ur intervjun ”Diskursens makt, in the Slasher Film”, i Representations 1987:20, det kvinnligas underordning”, publicerad i s. 212.

118 TFL 2013:3-4 SUMMARY ”Manrape”? Märta Tikkanen, Stieg Larsson, and the Limits of Heteronormativity

The central argument of this article originates in a rhetorical question: are female rapists ”men”? If legal discourse is brought to its heteronormative head, the answer is yes; however, this article aims to problematize the presumptions underlying this answer, and to consider the possibility of theorising rape in the absence of heteronormative limitations. My analysis involves two readings: Märta Tikkanen’s Manrape (Män kan inte våldtas, 1975) and Stieg Larsson’s The Girl with the Dragon Tattoo (Män som hatar kvinnor, 2005), two novels in Swedish which depict women raping their male rapists out of revenge. My conclusion is that the former novel eventually conforms to heteronormativity, while the latter does not. However, this does not imply that sexual power structures are erased in The Girl with the Dragon Tattoo. Rather, in this novel, power violations are viewed in terms of the broader issues of law, politics and economics. But what is then lost, on the other hand, is the specificity of female experience as it is represented in Manrape.

Keywords: Märta Tikkanen, Stieg Larsson, Manrape, The Girl with the Dragon Tattoo, heteronormativity

KRISTINA FJELKESTAM TFL 119

TORBJÖRN FORSLID, JON HELGASON, LISBETH LARSSON, CHRISTIAN LENEMARK, ANDERS OHLSSON & ANN STEINER*

ATT FÖRHANDLA LITTERÄRT VÄRDE Sami Said och Väldigt sällan fin

”It must be admitted that we are hardly short kritikerframgången och efterföljande mediala of theories of value”, konstaterar antropologen uppmärksamheten samt inte minst bokens Daniel Miller i en artikel om hur människor etno­kulturella inriktning, vilken i praktiken i vardagslag använder begreppet värde.1 Det- alla som behandlade romanen på olika sätt samma gäller för det specifikt litterära värde- måste förhålla sig till. Redan bokens titel begreppet. Under senare tid har intresset för Väldigt sällan fin pekar för övrigt på värde­ värdefrågor fått en alltmer framskjuten posi- processens mångbottnade natur. Said var också tion inom litteraturvetenskapen.2 Samtidigt är inplanerad att uppträda på Littfest i Umeå bruket av värdebegreppet långt ifrån entydigt. (14–16 mars 2013), där vi hade planerat att göra Denna artikel är resultatet av ett gemensamt en första djupdykning i den komplexa och projektarbete kring litterärt värde som påbör- mångförgrenade förhandlingsprocess genom jades hösten 2012. Vår avsikt med artikeln var vilken ett skönlitterärt verks värde skapas. dels att orientera oss om värdeförhandlingens Alltsedan Kant har diskussionen om litterärt typiska utseende på den svenska bokmarkna- värde vanligen skett med hänvisning till texten den, dels att finna adekvata redskap inför en själv, till dess inre kvaliteter och estetiska och mer omfattande materialinsamling hösten 2013 allmänkulturella förtjänster. Detta synsätt har inom ramen för det av Riksbankens Jubileums- under 1900-talet förstärkts av inflytelserika fond finansierade projektet ”Att förhandla lit- text­orienterade teoribildningar som forma- terärt värde. Sverige 2013”.3 I artikeln följer lism, nykritik och dekonstruktion. Det finns, och diskuterar vi den värdeförhandling som som bland andra David Throsby påpekar i skedde i relation till Sami Saids debutroman Economics and Culture (2001), en lång tradi- Väldigt sällan fin, vilken publicerades i augusti tion som menar att det ”sanna” värdet hos ett 2012. Att vi ansåg Saids roman särskilt intres- konstverk går att finna i de ”intrinsic qualities sant att studera i sammanhanget handlade of aesthetic, artistic or broader cultural worth bland annat om författarens (till synes) blyga which it possesses”.4 Kant och Throsby disku- inträde på det litterära fältet, den omedelbara terar visserligen inte specifikt litterärt värde.

* Denna artikel är resultatet av ett kolla­borativt skrivande. Ordningen på författarnamnen är alfabetisk.

FORSLID, HELGASON, LARSSON, LENEMARK, OHLSSON, STEINER TFL 121 Ändå är deras teorier centrala också för det lit- litteraturens värden, menar Herrnstein Smith. terära fältet. Även här har stilistisk originalitet Det rent penningmässiga värdeskapandet in- länge i det närmaste betraktats som synonymt teragerar med de individuella ekonomierna, med litterärt värde. Teoribildningar som her- det vill säga de olika behov som olika läsare meneutik, sociologi och genusteori har förvisso vill tillfredsställa, tillfredsställer eller menar sig visat på historiseringens nödvändighet, samt tillfredsställa genom att läsa vissa litterära verk. att värderingen av en text i olika avseenden all- Det kan handla om den njutning estetiska vär- tid är situerad. På en principiell och teoretisk den ger, de existentiella upplevelser man får, nivå dominerar idag en konstruktivistisk syn den kunskap, den prestige, eller den sociala på litterärt värde inom litteraturkritiken och gemenskap läsningen ger.6 litteraturvetenskapen. Så gott som alla är över- Herrnstein Smiths diskussion i Contingen- ens om att värdet hos och värderingen av en lit- cies of Value har fått ett brett genomslag i den terär text skiftar över tid och rum. I den dagliga teoretiska diskussionen om litteraturens värde. praktiken ser det emellertid ofta annorlunda Den har anammats av många, men också mött ut. Inte sällan behandlas litteraturen just som kritik.7 Den har dock aldrig prövats mot en om dess värde finnsi själva texten, som om det samtida empiri.8 Vår ambition med projektet handlar om en egenskap oberoende av betrak- ”Att förhandla litterärt värde” är att ta fram ett taren och situationen. Den värderingsmässiga empiriskt underlag som gör det möjligt att kon- konsensus som genererats av exempelvis ut- kretisera, pröva och eventuellt modifiera hennes bildningssystem, litteraturkritik och litteratur- teori. Genom att, på etnografiskt vis, ”följa ob- vetenskap gör därtill att det som i grunden är jektet”9 – i vårt fall ett antal böcker på deras väg en kulturellt och historiskt bestämd värdering genom olika värderingsinstanser – avser vi att framstår som ett essentiellt värde. beskriva och analysera hur litterärt värde skapas Barbara Herrnstein Smiths utgångspunkt i dagens föränderliga och medialiserade litterära i sin numera klassiska Contingencies of Va- offentlighet, där de tidigare gränserna mellan lue. Alternative Perspectives for Critical Theory högt och lågt, digitalt och analogt blivit alltmer (1988) är att litteraturens värde alltid skapas diffusa. Detta tillvägagångssätt vidgar diskus- eller ”görs”. Litterärt värde är, menar Herrn- sionen om litterärt värde och värdeskapande stein Smith, inte fast och evigt, utan under- genom att föra oss bort från litteraturvetenska- kastat en ständigt pågående förhandling: ”All pens ofta alltför ensidiga fokus på traditionell value is radically contingent, being neither a litteraturkritik. Kritiken är förvisso fortfarande fixed attribute, an inherent quality, or an ob- viktig när det gäller att tillskriva ett litterärt verk ject property of things but, rather, an effect värde eller en författare kulturellt kapital, men of multiple, continuously changing, and con- den utgör samtidigt bara en kugge i det stora tinuously interacting variables or, to put this maskineri som genererar litterärt värde. Litte- another way, the product of the dynamics of raturens värden förhandlas av ett flertal aktörer a system”.5 Litterärt värde finns inte i det lit- och i olika rum: inom bokförlagen, i tidskrifter, terära verket självt, utan genereras dynamiskt radio och tv, under liveframträdanden och på genom en rad förhandlingar i ett i vid mening bokmässor, i bokhandeln och på biblioteken. ekonomiskt system, där alla aktörer på det lit- Därtill kommer att aktörer som tidigare inte terära fältet konstruerar värde både hos boken, har tillmätts någon större auktoritet har fått en sig själva och andra genom olika värdeskapan- möjlighet att göra sina röster hörda på nätet: de handlingar. ”A double discourse of value” lustläsare med egna hemsidor, amatörskribenter har alltsedan bokmarknadens framväxt styrt på communities, bokbloggare, deltagare i det

122 TFL 2013:3-4 alltmer växande antalet bokcirklar, besökare även bokens rent fysiska materialitet, dess om- på bokmässor och litteraturfestivaler, för att slag, typografi, et cetera. Kunskapskategorin av- nämna några. ser de nya kunskaper och insikter om samhället, I forskningen har det gjorts en rad försök att samtiden och historien, vilka boken ger läsaren. dekonstruera eller bryta ned begreppet litterärt Till kunskapskategorin hör också existentiella värde för att göra det mer hanterligt och nyan- insikter och etiska frågor av olika slag. sera diskussionen. Det handlar om estetik, hur Om estetiskt värde och kunskapsvärde i stor texten är gjord, och det handlar om vad den utsträckning kan ses som textliga kategorier är förmedlar, existentiellt och kunskapsmässigt. de emotionella och sociala värdena i högre grad Många av värdekategorierna återkommer i lite förbundna med läsarens upplevelse eller bruk olika skepnader hos en rad teoretiker. Throsby av texten och boken. Det emotionella värdet utgår exempelvis i sin diskussion av kulturellt avser känslomässiga upplevelser av olika slag: värde ifrån kategorierna ”aestethic value”, ”spi- njutning, sorg, glädje, spänning, rädsla, leda, ritual value”, ”social value”, ”historical value”, vämjelse. Det sociala värdet är kopplat till den ”symbolic value” och ”authenticity value”.10 sociala gemenskap läsaren eller konsumenten , som för en ingående diskussion upplever sig träda in i genom att läsa eller köpa om ”litteraturens egenvärde”, menar att detta boken – eller omvänt genom att välja att inte kan ringas in med sex kategorier: ”fiktionali- läsa eller köpa boken. Till det sociala värdet tet”, ”poeticitet”, ”emotionalitet”, ”interroga- hör även olika typer av maktförhållande (in- tivitet”, ”performativitet” och ”historicitet”.11 kludering/exkludering) och identitetsaspekter. Rita Felski, som fokuserar mer på läsaren än Ekonomiskt värde, slutligen, är kopplat till på texten, talar om värden som ”recognition”, kronor och ören. Det handlar om bokens pris, ”enchantment”, ”knowledge” och ”shock”.12 försäljningssiffror och produktionskostnader. Genomgående i dessa diskussioner är att litte- Även andra typer av ekonomiska investeringar raturens rent ekonomiska värden sällan berörs. är emellertid viktiga i sammanhanget, såsom Oavsett värdekategorier sker diskussionen ock- litteraturpriser, kulturrådets utdelning, stipen- så vanligen på en teoretisk och abstrakt nivå. dier och biblioteksersättning. Vi vill i vårt projekt – och i denna artikel – Dessa värdekategorier är som framgått ten- konkretisera diskussionen och undersöka vilka tativa. I artikeln prövar vi deras tillämpbarhet värden som olika aktörer från sina respektive mot ett empiriskt material. positioner i den litterära offentligheten sätter i spel och tillskriver de litterära verken. SAMI SAIDS VÄLDIGT SÄLLAN FIN I vår undersökning av värdeförhandlingen Väldigt sällan fin publicerades den 16 augusti kring Sami Said och Väldigt sällan finutgår vi 2012. Utgivare var bokförlaget Natur & Kul- tentativt från fem huvudkategorier vad gäller tur. Romanen handlar om Noha, en ung in- litterärt värde: estetiskt värde, kunskapsvärde, vandrarstudent som stångas med den svenska emotionellt värde, socialt värde samt ekono- kulturen och sitt eget kulturella arv. Berättelsen miskt värde. Dessa kategorier kan ses som vår bärs fram av ett egenartat språkbruk som ac- version av de olika värdekategorier vi mött i den centuerar det dubbla utanförskap Noha lever i. teoretiska litteraturen. De två förstnämnda ka- Romanen fick lysande recensioner, i stort sett tegorierna, estetiskt värde och kunskapsvärde, alla stora dagstidningar intervjuade Said. Han är huvudsakligen förbundna med texten själv. var med i en rad kultur- och samhällsprogram Estetiskt värde handlar om textens språk, stil i radio och tv och blev ett samtalsämne i bok- och form, men inkluderar i vår undersökning bloggar och på internetforum.

FORSLID, HELGASON, LARSSON, LENEMARK, OHLSSON, STEINER TFL 123 Under den tid vi följde boken fortsatte fram- kommer in till svenska förlag har ökat kraftigt gångarna för – och medialiseringen av – Said. under 2000-talet. Natur & Kultur får in när- I januari nominerades han till Borås Tidnings mare 2 000 manus per år. Detta ger en finger- debutantpris, i februari erhöll han Författarför- visning om hur svårt det är att bli utgiven som bundets Katapultpris och strax därefter Stora debutant men också om att publicering i sig Läsarpriset efter en omröstning bland läsarna innebär en stark värdering från förlagets sida. på bokcirklar.se. Under våren 2013 gavs pocket­ Valet av förlag är på liknande sätt av stor be- versionen av Väldigt sällan finut, vilken i maj tydelse för den enskilda författaren. De stora följdes av författarens andra roman Monomani. förlagen har helt andra marknadsföringsresur- Said var vid det här laget en del av det litterära ser vilket leder till medieexponering och större etablissemanget. Han hade samtidigt ett ben i bokhandelsutrymme. Said har själv hävdat att de mer populära delarna av offentligheten, vil- han skickade sitt manuskript till de två största ket framgick av hans medverkan i Malou von Si- förlagen, Bonniers och Norstedts, men att vers Efter tio (20/2 2013) och av att han utsågs till dessa refuserade honom. Enligt Said var det en Sommarpratare 2013. På mindre än ett år hade vän som skickade in manuset till Natur & Kul- Sami Said gått från att vara helt okänd på det tur, ett förlag Said själv hade ratat eftersom det litterära fältet till att bli ett etablerat författar- har lägre status än de två ledande förlagen.14 namn. Under denna process hade Said och hans Förhandlingen mellan förlag och författare, roman fortlöpande tillskrivits litterära värden av att välja, bli utvald och få tillgång till förlagets olika slag, på skilda platser, i olika rum och av varumärke är en viktig del av värderingen av aktörer som på olika sätt förhöll sig till varandra. det enskilda författarskapet. Ur författarens Värdeskapandet har en temporal dimension, perspektiv ger förlaget, som Johan Svedjedal det är utsträckt i tid. Med Herrnstein Smiths skriver, ”status och tolkningshorisont”.15 För ord kan värderingsprocessen sägas sträcka sig förlaget är utgivningen av ett litterärt verk både från ”den initiala värderingen av ett verk av en ekonomisk och en kulturell investering. Det dess författare”, över olika explicita och impli- överordnande värdet av att ge ut en viss typ av cita värderingar, som är verbala eller icke-ver- litteratur är ofta starkare än den enskilda titelns bala till sin karaktär, till ”högst specialiserade värde. Det utgivna verket och dess författare och institutionaliserade former av värdering”.13 förväntas inbringa ekonomiskt kapital, men Den löper från det att Said skickar in sitt ma- också bidra till att stärka förlagets varumärke. nuskript till det att romanen blir antagen och I Natur & Kulturs fall består varumärket i att utgiven, recenserad, medialt uppmärksammad, vara ett kvalitetsinriktat, folkbildande och prisbelönad, pocketutgiven och så vidare. oberoende förlag, som även i sin skönlitterära utgivning syftar till att ”verka för en rad kultu- FÖRVÄRDERING rella och allmännyttiga ändamål”.16 Förlagets – FÖRLAGETS INVESTERING I SAID beslut att ge ut en debutroman som Saids Väl- Värdeförhandlingen kring ett litterärt verk digt sällan fin handlar rimligen mindre om eko- inleds långt före själva publiceringen med att nomiska vinster – eftersom debutanter sällan författaren börja skriva och sedan bestämmer blir lönsamma – än om att bygga ett framtida sig för att manuset är färdigt att skickas in till författarskap samt att bibehålla auran av seri- ett förlag. I en process där olika personer och öst, folkbildande förlag. instanser läser, redigerar, väljer ut och beslutar Natur & Kulturs investering i Said framstår blir till slut ett visst verk utgivet, medan andra i första hand som ett sätt att stärka förlagets lämnas därhän. Antalet obeställda manus som kulturella och litterära varumärke – detta vid

124 TFL 2013:3-4 en tidpunkt då förlaget gjorde en seriös sats- avseende att betrakta som ett tomt tecken.22 ning på att öka sin skönlitterära marknadsan- Den information som trots allt gavs, och som del. Förlaget hade likväl stor tilltro till textens enligt Eidem ville förmedla romanens inrikt- kvaliteter och möjligheterna för boken att sälja. ning på hemhörighet, identitet och rotlöshet, Den första upplagan låg på 3 000 exemplar, menar hon likväl var viktig för mottagandet.23 vilket är en hög upplaga för en icke-etablerad Av dessa paratexter framgår tydligt att för- skönlitterär författare på Natur & Kultur.17 laget tillskriver romanen och Said ett särskilt Ett sätt att avläsa vilka värden ett förlag kny- kunskapsvärde, men även i viss mån ett estetiskt ter till en viss titel är att granska det som Ge- sådant. I baksidestexten beskrivs Väldigt sällan nette benämner paratexter, det vill säga alla de fin som ”Sami Saids språkligt sprakande debut, textuella element som ligger i direkt anslutning en rolig och allvarlig roman, om minne, tillhö- till det litterära verket. Exempelvis kan omslag, righet och identitet”. Omslaget – som Squires fliktexter och förord, men även bilder, mark- framhåller som en extra viktig paratext för att nadsföringsmaterial och insäljningstexter, vara upprätta en relation mellan bok och läsare – har avgörande för ett verks förhållande till läsaren getts en etnokänsla som tydligt signalerar att då de enligt Genette utgör ”trösklar” som ska boken kommer att ge läsaren inblick i en annan passeras innan man kommer till själva texten.18 kultur.24 Det sistnämnda accentueras också i det Som Claire Squires konstaterar i Marketing innehållsreferat som ges i Svensk bokhandel, där Literature (2007) ger paratexterna samman- Eritrea, muslimsk identitetskris och existentiell tagna en bild av förlagets marknadsföring. De problematik anges som romanens huvudsakliga används för att genreplacera enskilda verk och teman. I Svensk bokhandels debutantporträtt på så vis göra det lättare för nästa led i kedjan – beskriver Said en period som flykting i Sudan, återförsäljarna och läsarna – att hitta rätt bland samtidigt som han bestämt tar avstånd från en nya titlar.19 eventuell självbiografisk koppling: ”Men det är Marknadsföringsmaterialet var i Saids fall inte detta min roman handlar om.”25 sparsmakat och innehöll inga explicita vär- Romanen tycks från början att haft en låg deomdömen. Annonsen i Svensk bokhandels investeringsgrad, även om förstaupplagan var höstkatalog 2012 bestod av bokomslag, förfat- högre än brukligt för en debutant. I april 2013 tarporträtt, en mycket kort presentation av för- hade romanen emellertid sålt 5 500 exemplar fattaren samt en sammanfattning av romanens i hårdband, vilket är en hög försäljning för en innehåll.20 Stort fokus lades på Saids ursprung debutroman i denna genre.26 Det mediala och och bakgrund, det faktum att han är född i det ekonomiska utfallet för förlaget blev bättre Keren, Eritrea, men också på att han har bott än väntat. Därför var man beredd att satsa yt- länge i Sverige och därmed är att betrakta som terligare på Saids författarskap och ge ut upp- en svensk författare. Enligt Saids redaktör, Nina följaren Monomani redan under våren 2013. Eidem, var den korta och sakliga författarpre- sentationen delvis en konsekvens av att förlaget ROMANENS MÖTE MED inte visste så mycket om författaren. Detta gjor- DEN INSTITUTIONALISERADE de det naturligtvis svårt för de PR-ansvariga att LITTERATURKRITIKEN skapa intresse och uppmärksamhet kring Said Ofta anses kritikern, som Tomas Forser på- före publiceringen.21 Då det rörde sig om en pekar i sin studie över 1900-talets svenska lit- debutant hade de heller ingen på förhand eta- teraturkritik, vara ”den första läsaren när väl blerad författarplattform att utgå från i mark- verket lämnat intimsfären och produktions- nadsföringen; Said var helt okänd och i detta systemet”.27 Dock är ju, som nämnts, verket

FORSLID, HELGASON, LARSSON, LENEMARK, OHLSSON, STEINER TFL 125 redan i flera avseenden värderat när det når merar kritikerna det estetiska värde som verket den professionella kritikern. En kritiker som i förbifarten tillskrivits i marknadsföringen, formulerar sitt värdeomdöme i recensionens men som där konsekvent underordnats roma- form gör det heller inte enbart eller ens i första nens kunskapsvärde. I fokus för den litteratur- hand utifrån sin personliga värdeekonomi, det kritiska värderingen av romanen står just Saids vill säga utifrån sitt eget tyckande och smak. språk, stil och formmedvetenhet. I Svenska Han eller hon gör det framför allt i rollen som Dagbladet inleder Annina Rabe sin recension professionell smakdomare och representant för med en allmän utläggning om ”det skrivna lit- den litterära institutionen. terära språket”. Hennes ideal är en roman som Detta är tydligt när det gäller recensio- både har en berättelse och ett skickligt använt nerna av Väldigt sällan fin.28 Utmärkande för språk, vilket hon menar är fallet med Väldigt mottagandet är att de professionella kriti- sällan fin: ”Det är en sorts korthuggen prosa kerna vänder sig mot vad de uppfattar som som lånar av poesins associationsfrihet, med en snedvriden marknadsföring från förlagets en spännvidd som gör att en enda mening kan sida. Särskilt reagerar de mot att romanen rymma både humor och djupaste vemod, samt reducerats till ”invandrarlitteratur” och Said alla lägen däremellan.”34 till ”invandrarförfattare”.29 Rebecca Åhlund i Med liknande formuleringar framhåller an- Smålandsposten finner beteckningen invandrar- dra recensenter verkets form. ”Sami Said har författare ”poänglös” och alldeles för ”stel” för odlat fram en särpräglad stil”, skriver Thente.35 ”att beskriva den här underbara romanen”.30 För de flesta kritiker framstår språket och stilen I Sydsvenskan skriver Anneli Jordahl att hon som Saids främsta tillgång och det är den höga hoppas att ”förlaget nästa gång skippar ordet värderingen av detta som ger romanen tyngd invandrarlitteratur i sin marknadsföring. Det och betydelse. Den modernistiskt inspirerade, är urmodigt, passé, gone.”31 stream-of-consiousness-liknande estetik som Det kunskapsvärde som förlaget accentuerat präglar berättelsen lyfts fram som en av dess i marknadsföringen, att romanen ger inblick i största förtjänster. en annan kultur, tonas därmed ner. Istället lyf- När förlagets initiala värdering av Väldigt ter kritikerna fram det universella i romanen. sällan fin möter den institutionaliserade kri- Väldigt sällan fin handlar inte, menar man, om tiken uppstår därmed en förhandling – eller en partikulär erfarenhet av att vara icke-svensk kamp – om vilken värdeaspekt som ska priori- i Sverige. Istället är det en berättelse med all- teras. I polemik mot förlagets starka betoning mängiltiga dimensioner, som gäller alla och av berättelsens specifika kunskapsvärde, dess envar, oavsett bakgrund och ursprung, och inblick i en främmande kultur, lyfter kriti- som alla kan känna igen sig i. Jonas Thente slår kerna samfälligt fram dess universalism och i Dagens Nyheter fast att Väldigt sällan fin inte allmängiltighet. Framförallt framhåller man är en ”integrationsroman med budskapet att romanens estetiska värde. alla skall vara vänner och förstå varandra”.32 En liknande kamp eller förhandling förs Lotta Olsson poängterar likaså i sin recension också på själva tidningssidan. Ser man till i Dagens Nyheter, i praktiken tidningens andra rubriksättningen är det påfallande hur en vär- recension av boken, att Said visar ”att de stora dering i linje med förlagets marknadsföring skiljelinjerna går mellan individerna, inte mel- dröjer kvar. Som framgått framhåller Thente lan etniska tillhörigheter”.33 romanens universalism och estetiska värde i sin Förutom att på dessa sätt accentuera roma- recension i Dagens Nyheter. I rubriksättningen nens allmängiltighet och universella värde för- förmedlas emellertid en rakt motsatt bild. Här

126 TFL 2013:3-4 är det etno-perspektivet som betonas. I tele- lyfter fram: romanens estetiska värden. Saids gramartad stil konstateras att boken handlar språk anses bristfälligt – det är ”lite besvärligt: om en ”Kulturkrock mellan Sverige och Er- knyckigt, stelt” – och boken brister enligt Ber- itrea. Porträtt på pricken. Drivet om mötet nur även formmässigt: ”Tyvärr är det lite ore- med resten av världen.”36 Exemplet visar hur digerat, och intrycken forsar fram.”39 Av detta två olika värdediskurser sätts i spel i det insti- framgår det att andra värderingskriterier är i tutionaliserade mottagandet. spel i bokbloggarna än i den institutionalisera- de litteraturkritiken. Om den senare upphöjer VÄRDEFÖRHANDLINGEN FORTSÄTTER romanens estetiska kvaliteter genom att anam- – AMATÖRKRITIKERNAS RÖSTER PÅ ma en till synes objektiv, rationell och intresse­ INTERNET lös läsart, är det omvända fallet i bloggarna.40 Den pågående förhandlingen – eller kampen – Här bedöms romanen i stor utsträckning som om romanens litterära värde var även tydlig på ett estetiskt misslyckande, eftersom språket och nätet, där Väldigt sällan fin från utgivningsda- stilen ställer sig i vägen för en djupare inlevelse gen och framåt fick omfattande uppmärksam- i den fiktiva världen. Det bokbloggarna sät- het. Iögonenfallande är att många bokbloggare ter värde på är att leva sig in i berättelsen och kommenterar eller rent av bestrider den höga känna igen sig, vad man med Rita Felski skulle värderingen av romanens språk och stil. Man kunna benämna ”recognition”: ”a moment positionerar sig tydligt gentemot dagskritiken of personal illumination and heightend self-­ och dess fokus på form genom att benämna sig understanding”.41 Viola Kondrackis nätrecen- ”kärringen mot strömmen” eller konstatera att sion på LitteraturMagazinet åskådliggör detta. I romanen inte faller dem i smaken ”vad de pro- likhet med Bernur är hon kritisk till romanens gressiva än säger”.37 Värderingen görs i dessa språk, som författaren sägs ”misshandla”, samt fall i tydlig opposition mot dagskritiken och till gestaltningen vilken hon anser blockerar en det slags institutionaliserade värdering denna större inlevelse och personlig igenkänning.42 representerar. Därmed utmanas också explicit Genomgående uppskattar bokbloggarna inte den senares auktoritet som värderingsinstans. romanens modernistiska estetik. Istället domi- Samtidigt bör man ha i åtanke att många av nerar föreställningen, åtminstone implicit, att bokbloggarna är att betrakta som semi-pro- en god roman i någon mån bör vara lättläst. fessionella läsare; de har ofta en universitets- Något som förenar kritiker och bloggare utbildning i litteraturvetenskap och flera av är att värderingen i hög grad förankras på ett dem är kopplade till dagstidningar eller andra känslomässigt plan. Flera kritiker säger sig i etablerade kulturinstitutioner. Bland dem som mötet med Saids text uppleva stark glädje. recenserade och kommenterade Said i den så Rabe framhåller att hon blir lycklig över Saids kallade bloggosfären fanns hela spektrat från språk- och berättarförmåga.43 En viktig skill- professionella till ganska oerfarna läsare.38 nad i detta avseende är att litteraturkritikerna Först ut att recensera Väldigt sällan fin på nä- förankrar denna upplevda känsla i textens tet var bokbloggaren Bernur, Björn Kohlström, formspråk, medan bokbloggarnas värdering i till vardags gymnasielärare, litteraturkritiker i första hand baseras på innehåll och identifika- Jönköpings-Posten och författare. Recensionen tion med huvudpersonen. ”Jag har svårt att publicerades på utgivningsdagen och är på flera tycka om Noha”, skriver till exempel Camilla sätt representativ för bedömningen av roma- Hällbom på Dagens bok.44 nen på internet. Som framgått är bloggarna Även om den amatördrivna kritiken på generellt kritiska till just det som dagskritiken nätet i stor utsträckning tar spjärn mot den

FORSLID, HELGASON, LARSSON, LENEMARK, OHLSSON, STEINER TFL 127 professionella litteraturkritiken är det i regel tidningar, radio och tv, vilket visar att positiva samma värden som är i spel. På nätet handlar recensioner, även om dessa i sig inte spelar diskussionen också om estetiska, emotionella någon avgörande roll för försäljningen av ett och kunskapsmässiga värden. Här läggs dock litterärt verk, bidrar med vad Bourdieu kallar tonvikten annorlunda. Medan romanens es- symboliskt kapital. Detta kapital kan sedan i tetiska värde förmeras av den etablerade kriti- förlängningen växlas in i ett ekonomiskt ka- kerkåren, fokuserar bokbloggarna på romanens pital av förlag, författare och medierna själva. kunskapsmässiga värden. Därigenom bejakar Drivande i medialiseringen av Said var i ett man till stor del förlagets marknadsföring. initialt skede dagspressen. Den första inter- Bernur konstaterar exempelvis att romanen vjun publicerades den 25 augusti 2012, en dryg ”fördjupar bilden av islam”, och bloggaren vecka efter utgivningsdagen. Det rörde sig om Stockholmsflickan framhåller i mer allmänna ett stort uppslaget featurereportage på tre sidor och svepande ordalag att Väldigt sällan fin är en i Svenska Dagbladets helgmagasin ”Magasin mycket ”intressant och lärorik bok”.45 K(ultur)”. Att det är Saids nyligen timade lit- De skilda värderingsstrategierna handlar terära genombrott som gjort honom intressant också om att denna värdering äger rum i olika för tidningen och dess läsare framgår med all forum och kanaler, med sina särskilda stilar önskvärd tydlighet redan i ingressen: ”Hans och jargonger. Det är helt enkelt skillnad på roman […] har fått kritiker att entusiastiskt vad man skriver och hur man uttrycker sig i klämma i med de starkaste av LOVORD och olika mediala rum. Exempelvis florerar en stor påstå sådant som att det är den bästa DEBUT mängd kortfattade och summariska boktips, de någonsin har läst.”48 rekommendationer, listor och betyg kring Därefter följer ett stort antal intervjuer och Saids roman på internet. Detta är värdehand- andra inslag i tidningar, radio och tv. En höjd- lingar som sällan kommer till uttryck i dags- punkt i medialiseringen nås den 18 november, och kvällspressen, även om de också här blivit då Said, som en direkt följd av sin litterära mer vanliga i takt med nätets ökade inflytande. och mediala framgång, medverkar i Babel, Det ”buzz” kring litteraturen, som dessa nät- den svenska televisionens litterära flaggskepp. kommentarer är ett uttryck för, har i dagens Programledaren Jessika Gedin beskriver inled- medialiserade kultur blivit allt viktigare.46 ningsvis författaren som ”hyllad och hemlös”, vilket sammanfattar det sju minuter långa FRÅN TEXT TILL FÖRFATTARE reportaget.49 – MEDIALISERINGEN AV SAMI SAID En viktig linje i höstens medieprocess är att Mottagandet av Väldigt sällan fin blottlägger fokus, efter det att romanen initialt lyfts fram en till synes självgenererande medielogik. Den och laddats med värde av kritikerna, förflyttas närmast unisont hyllande dagskritiken blev från verket till författarens person, eller som nämligen i sig en nyhet i medierna. En tidi- Turner uttrycker det: från prestation till per- gare okänd författare hade därmed, praktiskt son.50 Ett återkommande ämne i intervjuerna taget över en natt, fått ett litterärt genombrott. med Said är romanens självbiografiska kopp- Författaren och romanen trädde in i det som ling. I reportaget i Svenska Dagbladet påpekar medieforskaren Graeme Turner benämner den Lina Kalmteg exempelvis att likheterna mel- mediala virveln.47 De olika medierna lever i lan Noha och Said är uppenbara: ”de kommer symbios med varandra. Ett inslag i ett medium båda från Eritrea, de har båda bott i Göteborg genererar ofta fler inslag i andra medier. Under och studerat i Linköping, de är båda skelögda hösten avlöste författarintervjuerna varandra i och föredrar båda att vara ensamma och läsa

128 TFL 2013:3-4 eller skriva”.51 Detta fokus på det självbiogra- betonar också svårigheterna med att intervjua fiska handlar inte bara om en vilja att förstå en så pass skygg författare som Said.57 Denna huvudpersonen Noha eller författaren bättre. skygghet förbinder honom samtidigt med den Även frågan om autenticitet är här central, klassiska romantiska/modernistiska konstnärs- vilket ligger i linje med det begär efter före- rollen, där författaren fungerar som en outsider, givet verkliga berättelser som har präglat den vilken utifrån sitt utanförperspektiv kan säga litterära offentligheten det senaste decenniet.52 sanningar om livet och samhället. Saids skygg- Said själv intar i Svenska Dagbladet en tvety- het är i sammanhanget en värdemarkör. dig hållning. I denna intervju legitimerar han å På Littfest i Umeå blev denna polaritet mel- ena sidan en självbiografisk läsning. Med tanke lan invandrarförfattaren och den romantisk/ på suget efter autenticitet har han mycket att modernistiske författaren explicit. Under Saids vinna på att spela ut ”det biografiska kortet” scenframträdande dominerade det etniska och och därigenom visa på parallellerna mellan kulturella perspektivet diskussionen. Detta var honom och Noha. Å andra sidan distanserar dels ett resultat av att Said sammanfördes med sig Said från huvudpersonen.53 I tidskriften den slovenske författaren Goran Vojnovic, dels Amelia är han betydligt mer explicit om re- av de frågor som ställdes till dem båda med lationen mellan liv och dikt: ”På ett eller an- utgångspunkt från rubriken på arrangemanget: nat sätt handlar allt i boken om mig.”54 Det ”Utanförskap och identitet”. Under framträ- är tydligt att Said konstrueras och konstruerar dandet talade sig dock Said varm för stilens sig själv på olika sätt i olika medier med skilda och uttryckets centrala betydelse – det gäller målgrupper. att hitta ett sätt att skriva som är kongenialt Förutom att den biografiska dimensionen med verkets innehåll – samtidigt som han to- accentueras försöker medierna på olika sätt nade ned sina personliga erfarenheter av främ- göra Said till en ”etnisk författare”, för att låna lingsfientlighet. Den romantisk/modernistiska Magnus Nilssons begrepp i Den föreställda författarrollen accentuerades när två av oss mångkulturen (2010). Den subjektsposition intervjuade honom direkt efter hans framträ- Said erbjuds av medierna är i likhet med förfat- dande. I denna intervju framställde han sig tare som Jonas Hassen Khemiri positionen av som en författare med höglitterära ambitioner, ”invandrarförfattare” eller ”etniskt definierad bland annat inspirerad av en modernistisk ikon författare”.55 När dagskritiken väl tillskrivit som Gertrude Stein. romanen estetiskt värde, och på så vis öppnat dörren till medierna, är det såsom representant FRÅN URLADDNING TILL för en i förhållande till det svenska samhället ÅTERUPPLADDNING – KONSEKRERING annorlunda och exotisk kultur Said skrivs fram. OCH CELEBRITETSSKAP I kontrast till denna exotisering försöker I december 2012 kan man märka en avmatt- Said placera sig i en romantisk och modernis- ning i den mediala uppmärksamheten och tisk författarroll, vilket harmonierar med lit- värdeförhandlingen kring Said och Väldigt teraturkritikens värdering av hans konstnärliga sällan fin. Det mediala intresset ökade dock skicklighet. Gång efter annan poängterar han på nytt när Said i mitten av januari nomine- sitt självpåtagna utanförskap. Han lever som en rades till Borås Tidnings debutantpris, därefter bohem, han lönearbetar minimalt och är, som erhöll Katapultpriset för bästa debut i slutet av han uttrycker sig i sitt första framträdande i februari, fick Stora läsarpriset (framröstat på Babel, hemlös: den modernistiska författarens bokcirklar.se) i mars och slutligen Kommunals predikament framför andra.56 Journalisterna hedersomnämnande i april.

FORSLID, HELGASON, LARSSON, LENEMARK, OHLSSON, STEINER TFL 129 Som Jerry Määttä framhåller i artikeln genom sitt värdskap för det folkkära och anrika ”Pengar, prestige, publicitet” (2010), kan litte- radioprogrammet Sommar blev Said känd för rära priser sägas ”ha fått en allt viktigare sym- en bredare allmänhet. Sammantagen bidrog bolisk funktion” i dagens litterära fält. De har, denna medieuppmärksamhet till att göra Said menar han, till och med blivit viktigare än lit- till något av en litterär celebritet. teraturkritiken när det gäller att konsekrera en författare och marknadsföra hans eller hennes AVSLUTNING verk som kvalitetslitteratur.58 Detta är också Genom att på etnografiskt vis följa romanen påtagligt i Saids fall. Om höstens medialisering och dess författare i denna vittförgrenade och av författaren hade en tendens att fokusera på omfattande värderingsprocess har vi kunnat personen Said samt därtill använda ett etniskt visa hur Said och Väldigt sällan fin kom att filter, konsekrerar de litterära priserna honom tillskrivas olika värden, som inte sällan stod i istället som en modernistisk författare.59 No- konflikt med varandra. Exemplet Said och Väl- mineringen till Borås Tidnings debutantpris digt sällan fin visar tydligt att, för att tala med löd: ”Kvick, intelligent, medryckande prosa. Herrnstein Smith, litterärt värde är resultatet En roman som är lätt att tycka om men som av ”en fortlöpande process som försiggår via ett dröjer sig kvar länge.”60 Pris­motiveringen till stort antal individuella aktiviteter och sociala Katapultpriset,­ som i likhet med debutantpri- och institutionella verksamheter”.63 Antalet ak- set uteslutande ges till debutanter, accentu- törer och rum där förhandlingen om litterärt erade på motsvarande sätt det modernistiska värde pågår är givetvis många fler än vi i denna draget hos Said och hans verk: ”Med skygg- första studie har kunnat ta hänsyn till. Bok- heten som en lågintensivt glödande röd tråd handelns och bibliotekens roll förtjänar också genom hela texten lyckas Sami Said, med det uppmärksamhet, liksom de icke-professionella omöjliga: Att kombinera en stark berättar­ läsarna. Det som framgår klart är emellertid auktoritet med ett slags bräckligt tvivel över att litterärt värde inbegriper inte bara este- det sagda.”61 Med varje pris förmerades Saids tiskt värde (stil) och kunskapsvärde utan även värde. Priserna fyllde i detta avseende en lik- emotionella, sociala samt rent ekonomiska nande funktion som litteraturkritiken gjort värden. Andra texter och författare skulle för- under hösten. modligen aktualisera andra värderingsförlopp, Förutom att på nytt ladda Said och roma- där tyngdpunkterna ligger lite annorlunda nen med värden och värdeomdömen som be- men där de grundläggande värdekategorierna kräftar den institutionaliserade kritikens, kom är desamma. Att Said var en okänd, dittills priserna återigen att göra personen Said intres- icke-värderad debutant bidrog förmodligen sant för medierna. Därtill skänkte de på nytt till att göra den förhandling som all litterär romanen ett nyhetsvärde. Som James F. Eng- värdering inbegriper tydligare än i andra fall. lish poängterar i The Economy of Prestige (2005) Där förlaget i marknadsföringen framhävde är en viktig aspekt av priser att skapa medialt romanens kunskapsvärden, accentuerade den kapital.62 Under våren och sommaren 2013 fö- institutionaliserade litteraturkritiken dess rekom Said i ett vidare medialt sammanhang: höga estetiska värde, ett värdeskapande som från Malou von Sivers Efter Tio (20/2 2013), amatörkritikerna på internet, med sin öppet P3:s Veckans Torsdagsgäst (2/5 2013) till Sommar redovisade, känslomässigt förankrade och sub- i P1 (13/8 2013) samt för andra gången på min- jektiva värderingsgrund, ställde sig oförstående dre än ett halvår i Babel (26/5 2013), med an- till. Värderingen kom också att pendla fram ledning av uppföljaren Monomani. Inte minst och tillbaka mellan en syn på romanen som

130 TFL 2013:3-4 uttryck för en partikulär, icke-svensk erfaren- ligt förbunden med den tidigare värderingen av het med biografiska förtecken, och en läsning och diskussionen kring Väldigt sällan fin. Förla- som tog fasta på romanens universalism. Detta gets bild av författaren ligger nu mer i linje med var i synnerhet framträdande i mötet mellan föreställningen om den modernistiska författa- den institutionaliserade litteraturkritiken och ren. I Svensk Bokhandel framhålls Monomani den övriga medierapporteringen. De olika ak- för sin ”språkliga briljans och humor”. Said törerna positionerar sig tydligt i förhållande till skrivs här fram som en författare i rakt nedsti- varandra och varandras värderingar, inte bara i gande led från Gertrude Stein.64 Bokens omslag förhållande till verket och dess författare. har inte heller samma etnokaraktär som debut- Under värdeförhandlingens gång är det på- romanen. Associationerna är istället litterära, tagligt att värdeskapandet skiftade fokus från vilket förstärks av att Said inte i första hand texten till dess författare, rent konkret till Saids framställs som en ”invandrarförfattare”. Han biografi. Frågan om autenticitet aktualiserades: beskrivs inte längre i termer av utanförskap, i vilken mån är det sina egna erfarenheter Said utan som en del av den nya svenska litteraturen. gör bruk av? Medierna återknöt här till den Värdeförhandlingen kring Said och hans verk är initiala värdering förlaget stått för genom att en kontinuerlig pågående verksamhet. Så länge skriva fram honom som invandrarförfattare, Said fortsätter att skriva och publicera sig kom- något som kontrasterar mot den romantisk/ mer värdeförhandlingen kring hans verk och modernistiska författarroll Said själv framhävt författarskap att fortsätta. De fem värdekatego- och de litterära priserna under våren 2013 yt- rier vi valde att undersöka bruket av – estetiskt terligare kom att accentuera. På mindre än ett värde, kunskapsvärde, emotionellt värde, socialt år hade Said gått från att vara en helt okänd värde och ekonomiskt värde – visade sig frukt- författare till att bli ett etablerat namn på det bara och gav ett tydligt resultat, även om dessa litterära fältet och slutligen något av en celeb- kategorier sannolikt kommer att justeras och ritet. Som vi sett var emellertid vägen till fram- revideras i vårt fortsatta projektarbete. Genom gång långtifrån spikrak. att på etnografiskt vis ”följa objektet” framträ- Värdeförhandlingen kring Said tog på nytt der den process som skapar det litterära värde fart med utgivningen av hans andra bok Mono- som alla aktörer på det litterära fältet, inklusive mani i maj 2013. Värderingen av denna var tyd- litteraturvetaren, är på jakt efter.

1. Daniel Miller, ”The Uses of Value”, iGeoforum 3. För en mer djuplodande presentation av 2008:39, s. 1122. projektet, se http://www.literaryvalue.com/ 2. Se t.ex. Lynette Hunter, Literary Value / 4. David Throsby,Economics and Culture, Cam- Cultural power, Manchester: Manchester bridge: Cambridge University Press, 2001, s. 27. University Press, 2001, Antje Wischmann, Eva 5. Barbara Herrnstein Smith, Contingencies Hættner Aurelius & Annegret Heitman (red.), of Value. Alternative Perspectives for Critical Litteraturens värde – Der Wert der Literatur, Theory, Cambridge, Mass. & London: Harvard Stockholm: Kungl. Vitterhets Historie och University Press, 1988, s. 30. Antikvitets Akademien, 2006, och Anders 6. Herrnstein Smith 1988, s. 30ff. Mortensen (red.), Litteraturens värden, 7. Se t.ex. Mary Poovey, ”Estetik och politisk Stockholm/Stehag: Brutus Östlings Bokförlag ekonomi under 1700-talet. Könets plats i den Symposion, 2009. sociala konstitueringen av kunskap”, i Anders

FORSLID, HELGASON, LARSSON, LENEMARK, OHLSSON, STEINER TFL 131 Mortensen (red.), Litteraturens värden, övers. 17. Nina Eidem, redaktör för Sami Said, Natur & Sven-Erik Torhell, Stockholm/Stehag: Brutus Kultur, intervju per telefon 2013.04.23. Östlings Bokförlag Symposion, 2009, s. 39–67, 18. Gérard Genette, Paratexts. Thresholds of samt John Guillory, Cultural Capital. The Interpretation, övers. Jane Lewin, Cambridge: Problem of Literary Canon Formation, Chicago Cambridge University Press, 1997 [1987]. & London: The University of Chicago Press, 19. Claire Squires, Marketing Literature. The 1993, s. 283ff. Making of Contemporary Writing in Britain, 8. Herrnstein Smith är i detta avseende noga med London: Palgrave Macmillan, 2007, s. 75 samt att poängtera att hennes ärende är att diskutera s. 85. värdebegreppet teoretiskt och inte empiriskt. 20. Svensk Bokhandel 2012:6, s. 145. Det senare överlämnar hon till kommande 21. Eidem, intervju. forskning. Herrnstein Smith 1988, s. 29. 22. Begreppet författarplattform är hämtat från 9. För en redogörelse över denna metod, se t.ex. John B. ThompsonsMerchants of Culture. The Oscar Pripp & Magnus Öhlander, ”Observa- Publishing Business in the Twenty-First Century, tion”, i Lars Kaijser & Magnus Öhlander 2 uppl., London: Plume Books, 2012, s. 204, (red.), Etnologiskt fältarbete, 2. uppl., Lund: där Thompson diskuterar betydelsen av vad Studentlitteratur, 2011, s. 121. Pripp och han kallar just ”an author’s plattform” utifrån Öhlanders definition lyder: ”Tekniken att följa ett förlagsperspektiv. objektet fokuserar inte en plats eller en specifik 23. Eidem, intervju. aktivitet utan ett objekt som förflyttas mellan 24. Squires 2007, s. 75ff. olika platser genom en serie aktiviteter. Ett 25. Sami Said, ”När det inte var torka var det objekt behöver i detta sammanhang inte vara översvämning”, Svensk Bokhandel 2012:6, s. 35. ett ting, det kan lika gärna vara någon annan 26. Eidem, intervju. företeelse som förflyttas mellan olika kulturella 27. Tomas Forser, Kritik av kritiken. 1900-talets sammanhang i vilken den ges nya former och svenska litteraturkritik, Göteborg: Antrophos, innebörder. Denna teknik möjliggör multilo- 2002, s. 9. kala observationer.” 28. Analysen avser, med ett undantag, Lotta 10. Throsby 2001, s. 28f. Olssons recension i Dagens Nyheter 2012.09.01, 11. Anders Palm, ”Egenart, egenskaper, egen- förstadagsrecensionerna av Väldigt sällan fin, värden. Bidrag till en litterär värdeteori”, i publicerade 2012.08.16 i bland annat Dagens Anders Mortensen (red.), Litteraturens värden, Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet, Stockholm/Stehag: Brutus Östlings Bokförlag Expressen, Sydsvenskan, Nordvästra Skånes Tid- Symposion, 2009, s. 281–309. ningar, Norrköpings Tidningar, Smålandsposten 12. Rita Felski, Uses of Literature, Oxford: Black- och Borås Tidning. well Publishing, 2008, s. 14. 29. Det är oklart i vilken mån förlaget i mark- 13. Barbara Herrnstein Smith, ”Värde/värdering”, i nadsföringsmaterialet verkligen omnämner Anders Mortensen (red.), Litteraturens värden, Said ”invandrarförfattare”, men flera kritiker övers. Staffan Holmgren, Stockholm/Stehag: påpekar att så är fallet. Brutus Östlings Bokförlag Symposion, 2009, 30. Rebecca Åhlund, ”En lysande debut – språket s. 32. Jfr Herrstein Smith 1988, s. 45f. flyter fram”,Smålandsposten 2012.08.16. 14. Se t.ex. Lina Kalmteg, ”Författare som 31. Anneli Jordahl, ”Tystlåten berättare”, förvånar”, i Svenska Dagbladet 2012.08.25. Sydsvenskan 2012.08.16. 15. Johan Svedjedal, ”Förläggaren och det litterära 32. Jonas Thente, ”Debutroman. Kulturkrock värdet”, i TijdSchrift voor Skandinavistiek, vol. mellan Sverige och Eritrea. Porträtt på pricken. 30, 2009:1, s. 21. Drivet om mötet med resten av världen”, 16. ”Om Stiftelsen Natur & Kultur”, http:// Dagens Nyheter 2012.08.16 www.nok.se/Om-oss/stiftelsen/ [hämtad 33. Lotta Olsson, ”Den ofrivillige vännen”, Dagens 2013.04.08]. Nyheter 2012.09.01.

132 TFL 2013:3-4 34. Annina Rabe, ”Enastående debut om vilsen Skrivande, mycket om böcker, litet om annat ung man”, Svenska Dagbladet 2012.08.16. http://skrivande.blogspot.se/2013/01/valdigt- 35. Thente 2012. sallan-fin.html[hämtad 2013.06.24]. 36. Ibid. 46. Jfr Thompson 2012, s. 250ff. 37. Viola Kondracki, ”En bok som vill vara ifred 47. Graeme Turner, Understanding Celebrity, – precis som huvudpersonen”, i LitteraturMa- London: Sage, 2004, s. 50. gazinet 2012.09.15, http://www.litteraturmaga- 48. Kalmteg 2012. zinet.se/sami-said/valdigt-sallan-fin/recension/ 49. Babel, 2012.11.18, SVT. viola-kondracki [hämtad 2013.06.19], samt 50. Turner 2004, s. 8. kommentar på http://www.boktipset.se/bok/ 51. Kalmteg 2012. valdigt-sallan-fin[hämtad 2013.06.19]. 52. Se Christian Lenemark, Sanna lögner. Carina 38. Resonemang kring skillnader mellan amatörer Rydberg, Stig Larsson och författarens mediali- och professionella finns i Ann Steiner, ”Digital sering, diss., Göteborg, Hedemora/Möklinta: litteraturkritik”, i Christian Lenemark (red.), Gidlunds, 2009. Litteraturens nätverk. Berättande på internet, 53. Jfr Poul Behrendts diskussion av det ”dub- Lund: Studentlitteratur, 2012, s. 51–63. För belkontraktliga spelet” i Dobbeltkontrakten. En en fördjupad inblick i hur förändringarna har æstetisk nydannelse, Köpenhamn: Gyldendal, sett ut är en jämförelse med de studier Petra 2006. Söderlund genomförde under tidigt 00-tal 54. Fanny Wikander, ”Sami Said: – Vi är mer lika intressanta. I hennes studie Läsarnas nätverk än vi tror”, Amelia 2012:19, s. 97. var de internetbaserade läsarforumen för bok- 55. Magnus Nilsson, Den föreställda mångkultu- tips, recensioner och samtal tydligt avsedda för ren. Klass och etnicitet i svensk samtidsprosa, amatörer. Se Petra Söderlund, Läsarnas nätverk. Hedemora/Möklinta: Gidlunds, 2010, s. 45. Om bokläsare och Internet. Uppsala: Avd. för 56. Babel, 2012.11.18. litteratursociologi vid Litteraturvetenskapliga 57. Se t.ex. Kalmteg 2012. institutionen, Uppsala Universitet, 2004. 58. Jerry Määttä, ”Pengar, prestige, publicitet. 39. Bernur, ”Väldigt sällan fin, Sami Said”, Litterära priser och utmärkelser i Sverige 2012.08.16, http://howsoftthisprisonis.blogs- 1786–2009”, i Samlaren 2010, s. 232. pot.se/2012/08/valdigt-sallan-fin-sami-said. 59. Begreppet ”etniskt filter” är hämtat från Nils- html [hämtad 2013.06.19]. son 2010, s. 15, et passim. 40. För en diskussion om den intresselösa och 60. Niklas Sennerteg, ”Här är de nominerade kontemplativa läsning som omhuldas inom till BT:s debutantpris 2013”, Borås Tidning litteraturkritiken i allmänhet, se Karin Littau, 2013.01.10. Theories of Reading. Books, Bodies and Biblioma- 61. Katapultpriset 2013, http://www.forfattarfor- nia, Malden, MA: Polity Press, 2006, s. 92ff. bundet.se/verksamhet/skonlitterara-sektionen/ 41. Felski 2008, s. 30. katapultpriset/ [hämtad 2013.11.29]. 42. Kondracki 2012. 62. James F. English, The Economy of Prestige. 43. Rabe 2012. Prizes, Awards, and the Circulation of Cultural 44. Camilla Hällbom, ”Förskjutna fördomar”, Value, Cambridge, Mass.: Havard University Dagens bok 2012.09.16, http://dagensbok. Press, 2005. com/2012/09/16/sami-said-valdigt-sallan-fin/ 63. Herrnstein Smith 2009, s. 32. [hämtad 2013.06.19]. 64. Svensk Bokhandel, Sommarens böcker 2013, 45. Bernur 2012, samt Stockholmsflickans blogg s. 96.

FORSLID, HELGASON, LARSSON, LENEMARK, OHLSSON, STEINER TFL 133 SUMMARY Negotiating Literary Value. The Case of Sami Said.

This article aims to highlight how literary value is constructed today: how it is created and negotiated. It seeks to develop a perspective that considers the manifold and complex value-negotiation process. In accordance with Barbara Herrnstein Smith, the article argues that literary value is generated by a constant and continuous series of negotiations between production and sale: the institutions, groups of readers, and individuals who are part of the value-making process. A number of different values circulate among different stakeholders – trade, educational, aesthetic, personal, and so on – and the negotiations take place in accordance with the dictates of the respective needs, interests, and resources of these stakeholders. While Barbara Herrnstein Smith’s theories on literary value remain influential, they have rarely been tested empirically. The basic premise of the article is that the process of value creation has to be discussed from new perspectives based on empirical research. The article presents a case study of the Swedish author Sami Said’s literary debut – the critically acclaimed Väldigt sällan fin – and the negotiation process before and after its publication. The fact that Said was unknown at the time of his debut most likely foregrounded the visible negotiation of literary value in his case, but we believe that the process can be seen as an example of a continual and on-going practise in the literary sphere as a whole. The analysis shows that different agents claimed values and positions both in relation to the book and to each other. For example, marketing and publishing paratexts emphasised values of knowledge, institutionalised literary criticism valued the aesthetic qualities of the novel, while readers writing on the Internet took a more emotional and subjective position. The valuation also went back-and-forth between reading the novel as expressing a particular, non-Swedish experience with biographical overtones, and understanding it as manifesting universal existential values.

Keywords: literary value, literary criticism, reception studies, Barbara Herrnstein Smith

134 TFL 2013:3-4 ÖRJAN TORELL

CARL LARSSON LÄSER ANNA MARIA LENNGREN UTAN LITERARY TRANSFER Om litterär kompetens och personlig läsning

År 1884 utgav Isidor Bonnier Anna Maria Sedd mot denna bakgrund blir Carl Lars- Lenngrens Samlade skaldeförsök med illustra- sons läsning av Anna Maria Lenngrens ”Den tioner av Carl Larsson. Det första pergaments- mödosamma världen” från 1790 ett intressant bandexemplaret, som kostade en förmögenhet, åskådningsexempel på opersonlig litteratur- köptes av Oscar II. Försäljningen var god och läsning. Jag ska i denna artikel använda det Carl Larsson påfallande nöjd med sina bilder, som utgångspunkt för ett försök att ge fastare som enligt hans mening hade tagit bort den konturer åt några litteraturdidaktiska begrepp ”karikatyrstämpel” som den tidigare illustratö- i akut behov av precisering. Det gäller i första ren Fritz von Dardels ”gubbar hade inympat hand begreppet literary transfer, som jag själv på de härliga ’skaldeförsöken’”. Ännu idag kan har propagerat för så länge och med så pass stor den gamla entusiasmen från 1884 ge eko när ut- (kvantitativ!) framgång att jag måste anses som gåvan kommer på tal. Carl Larsson-biografen huvudskyldig till nästan alla missförstånd som Per Gedin anser så sent som 2011 att det är ”en uppstått. Men för att visa att det finns systema- av de praktfullaste bokillustreringar som har tik i begreppsförvirringen kommer jag också gjorts i Sverige”.1 att diskutera Louise Rosenblatts begrepp este- Samtidigt är det mycket tydligt att illustra- tisk och efferent läsning, som har missförståtts tionerna tillkom innan Carl Larsson blev den på i princip samma sätt. konstnär vi känner. Han hade ännu inte gjort sin geniala upptäckt att det absolut privata och EXEMPLET personliga – det som Michail Bachtin kallar ”DEN MÖDOSAMMA VÄRLDEN” det egna verkliga livet2 – kunde upphöjas till Pinsamt medveten om det närmast oförskäm- universaliserande och arketypiserande konst da i att citera Anna Maria Lenngrens välkända som alla kan känna igen sig i. Illustrationerna dikt i dess helhet gör jag det ändå – som stöd i Skaldeförsök ger ingen aning om den Sund- för minnet inför det fortsatta resonemanget: born-målare som snart skulle öppna konsten för det egna verkliga livet på i princip samma Vår värde prost jag nylig såg sätt som Marcel Proust, Virginia Woolf och En morgon, då han ännu låg andra litterära modernister först en bit in på Matt utsträckt mellan tvenne lakan. 1900-talet skulle öppna litteraturen.3 Hans kinder hade rosens färg,

ÖRJAN TORELL TFL 135 Hans runda armar hull och märg, diktens bokstav. Ändå torde bilden vara en be- Och magen, kullrig som ett berg, svikelse för alla som känner Anna Maria Lenn- Sig hävde upp mot isterhakan. gren och Carl Larsson. Var finns deras starka Vid sängen stod ett bord, där denne andans man personligheter i denna påfallande opersonliga Sin frukost redan färdig fann karikatyr, som vem som helst med känsla för Av smör och kycklingar, så läcker och så härlig, form och proportioner skulle kunna få till? Hans vördighet grep saken an Var finns den Carl Larsson som i en så lång Och fann likören rätt begärlig. rad allmänt kända konstverk har lyckats fånga Sen han nu visat utmärkt nit så många unikt personliga och ändå för alla Med klunk för klunk och bit för bit, igenkännbara existensögonblick direkt ur det Han åter sänkte sig på mjuka huvudgärden reella livet? Även om dessa konstverk har ba- Och ropte: ”Store Gud, vad är vårt usla liv? naliserats och invaderat vår tillvaro så att vi i En ständig kamp mot synd och flärden. värsta fall till och med kan ha torkat oss om O, Herre, mig Thin styrko gif munnen med servetter som avbildar exempel- I thenna mödosamma världen!” vis Frukost under stora björken (1896, bilden till höger), kan vi nog inte undgå att se att tavlan Carl Larssons läsning av dikten ser vi nedan. är ett typexempel på en personlig estetik som vi Rent materiellt har Carl Larsson som sy- uppfattar som Carl Larssons egen. nes inte läst fel. Diktens rekvisita är på plats: Frukost under stora björken återger ett person- prosten ligger i sin säng som han ska och har ligt existensögonblick mitt i Carl Larssons eget uppenbarligen ätit och druckit i enlighet med reella liv. Men bilden fungerar också som uni-

Carl Larsson, illustration till ”Den mödosamma världen”, i Anna Maria Lenngren, Samlade skaldeförsök, Stockholm: Bonnier, 1884.

136 TFL 2013:3-4 versellt igenkännbar konst, bland annat för att konkret och utgår från den verkliga värld hon personerna inte identifieras, som Per Gedin har har omkring sig. Hon ”fångar människorna i noterat.4 Identiteterna döljs här av hattbrätten deras vanliga, lätt igenkännliga situationer”, eller bortvända positioner. Ett flickansikte som Bernt Olsson säger i en av våra vanligaste vänds mot åskådaren, men är bara antytt. Det- litteraturhistoriska handböcker.5 Just ”igen- samma gäller kvinnoprofilen längst till höger. kännligheten” är utmärkande för hennes este- Fast alla människor på bilden är hämtade ur tik. Läsaren känner igen sig själv – och känner Carl Larssons reella Sundbornliv, kan de därför sig träffad! Det gäller även ”Den mödosamma – och paradoxalt nog just på grund av detta världen”, som även om den ytligt sett är en unikt personliga verklighetsvärde! – fungera social satir inte vänder sin verkliga udd mot som universalmänniskor och bli igenkännbara prästeståndet utan mot läsaren själv. Prosten också i våra egna liv. Det reella livet är alltid är arketyp och slagpåse, men satiren riktar sig personligt och känns igen just på sin personliga mot en allmänmänsklig svaghet för njutnings- dimension. Bilden blir universellt giltig i kraft liv och veklagan som vi kan känna igen hos oss av sitt unikt personliga innehåll. själva. Hade dikten inte fungerat så, hade den Så fungerar bildkonsten när den fungerar aldrig blivit den eviga antologidikt den är. som allra bäst. Och så fungerar också litte- Carl Larssons illustration, däremot, saknar raturen – inte minst Anna Maria Lenngrens helt denna ”igenkännlighet”. Ingen reellt le- dikter. Liksom Carl Larsson är hon mycket vande människa kan identifiera sig själv med

Carl Larsson, Frukost under stora björken, 1896.

ÖRJAN TORELL TFL 137 den dumskalleschablon som illustrationen I det reella livet var Carl Larsson för övrigt av visar. Sådana är vi i alla fall inte, ingen enda allt att döma en påfallande omtänksam och em- av oss! Udden pekar alltså inte in mot läsarens patisk människa: en spendersam och generös reella liv som individ och person, utan bort – vän och sina föräldrars pålitlige försörjare, även mot abstrakta, schematiska föreställningar om den evigt otacksamme faderns. Här handlar det privilegierade och omoraliska människor, som förstås inte om hans allmänna moral utan om vi naturligtvis inte vill räkna oss till! att han trots enastående förutsättningar inte har Problemet med Carl Larssons illustration literary transfer-kompetens nog för att känna kan beskrivas litteraturteoretiskt: den bygger igen sitt och allas vårt eget liv i en underbar på en läsning utan literary transfer. Carl Lars- dikt som ”Den mödosamma världen”. son har inte gjort vad varje litteraturläsare måste göra: han har inte prövat diktens verk- LITERARY TRANSFER SOM lighetsrelation mot sitt eget verkliga liv. Han LITTERATURVETENSKAPLIGT BEGREPP har hoppat över det nödvändiga moment som Carl Larsson-exemplet har förhoppningsvis i klassisk retorik kallas subtilitas applicandi. visat vad literary transfer är: en självklar och Han har inte applicerat. Han avläser dikten på nödvändig läsmekanism som prövar fiktionens de litterära konventionernas enkla nivå, ser en verklighetsvärde gentemot läsarens egen livs- socialgruppssatir och ritar en livlös och oper- erfarenhet och därmed aktiverar läsarens per- sonlig karikatyr. sonlighet i läsningen. Om detta har gått fram Att illustrera en dikt är förstås något annat är artikelns huvudsyfte redan uppnått. Men än att göra egen konst av det slag som Frukost diskussionen måste också dras ned på det lit- under björken representerar. Men de två bilder- teraturvetenskapliga verkstadsgolvets nivå, för na utgör ändå ett märkligt exempel på att en där är literary transfer-funktionen varken själv- människa som snart ska bli epokgörande trans- klar eller nödvändig. Tvärtom uppfattas den ferkonstnär är oförmögen att göra en litterär ofta som en komplikation eller störning. Det transferläsning. Just därigenom ger de också framgår av Peter Degermans doktorsavhand- en konkret uppfattning både om vad literary ling ”Litteraturen, det är vad man undervisar transfer egentligen är för någonting och om om.” Det svenska litteraturdidaktiska fältet i för- dess roll som läsfunktion. För att göra exemplet vandling, försvarad vid Åbo Akademi i februari ännu tydligare kan det vara värt att peka på de 2013.6 Det är i själva verket den avhandlingens förutsättningar för en transferläsning som fö- många exempel på hur allmänt och kapitalt be- relåg vid tiden för illustrationsuppdraget. Carl greppet literary transfer har missförståtts som Larsson hade redan då skapliga inkomster som har fått mig att skriva denna artikel. tillät honom att ta sig genom livets trevligheter För att reda ut oklarheterna är det bäst att ”klunk för klunk och bit för bit” – samtidigt börja från början. Literary transfer lanserades som han också omvittnat ofta suckade över sitt som litteraturdidaktisk term kring 1970 av eget och livets allmänna elände. En transferläs- Alan C. Purves. I en stor internationell un- ning skulle förstås inte ha behövt ge upphov till dersökning visade han att literary transfer var något av de självporträtt som annars låg så nära en faktor med god effekt i litteraturundervis- till hands för honom, men den hade tveklöst ningen.7 Det tog jag fasta på i min doktorsav- resulterat i något mycket bättre än en karikatyr handling Litteraturen som karaktärsdanare. En utan koppling till vare sig författaren, läsaren presentation av sovjetisk litteraturpedagogik från eller några som helst andra förhandenvarande 1979, som först och främst var en beskrivning människor i det reella livet. av den ryska litteraturundervisningens väldiga

138 TFL 2013:3-4 ambitioner – och av den rätt avancerade lit- terialet förekom helt enkelt former av litterär terära kompetens som den av allt att döma kompetens som inte rymdes i den traditionella utvecklade. Men jag redogjorde också för den kompetensuppfattning som Jonathan Culler intensiva ryska debatt som ifrågasatte denna har definierat som ”internaliserade litterära kompetens som opersonlig, osjälvständig och konventioner”.10 formell. En huvudtanke i min avhandling Cullers definition står för den sorts färdig- var att detta allmänt omvittnade operson- heter som all litteraturundervisning traditio- lighetsproblem kunde bero på att den ryska nellt har försökt utveckla: att kunna iaktta, skolan inte stimulerade literary transfer, som analysera och uttala sig om litterära uttrycks- garanterar personlig läsning och på så vis kan medel, gestaltningskonst, epokkontexter, idé- motverka tendenser att underordna sig färdiga perspektiv et cetera. Dessa färdigheter kallar tankeschabloner. jag performanskompetens. I min modell utgör Min avhandling väckte osedvanligt stort performanskompetensen en av tre huvudkompo- intresse, men förmodligen mest på grund av nenter i den litterära kompetensen. De andra inblickarna i den exotiska ryska litteratur­ är literary transfer-kompetens och konstitutionell undervisningen. Kampanjen för literary transfer kompetens. När dessa tre poler samverkar i full avsatte inga påtagliga spår i svensk litteraturve- balans uppstår, enligt min mening, optimala tenskap. Begreppet fortsatte att vara i stort sett förutsättningar för en fullödigt litterär läsning, osynligt ända fram till 2002, då jag i slutrap- som engagerar läsarens person och egenart som porten från det svensk-rysk-finska projektetLi - människa och samhällsvarelse i ett genuint dia- terary Competence as a Product of School Culture logiskt förhållande till texten, författarperson- presenterade en modell för litterär kompetens, i ligheten och det reella liv som texten alltid är vilken literary transfer tillmäts grundläggande knuten till. betydelse.8 Rapporten blev kurslitteratur, och För en fullständig redovisning av min kom- literary transfer uppmärksammades allt oftare. petensmodell hänvisar jag till Hur gör man en En nätsökning på literary transfer ger visserligen litteraturläsare? (se not 8). I denna artikel ägnar initialt få relevanta träffar,9 men radar så små- jag mig i stället åt de missförstånd och oklar- ningom upp en mängd akademiska uppsatser, heter som den givit upphov till, och som jag artiklar, examensarbeten, konferensinlägg och själv finner helt oförklarliga om de inte ses som avhandlingar som regelmässigt hänvisar till uttryck för ett reflexmässigt motstånd inom min modell. den litteraturvetenskapliga disciplinen mot att vidga kompetensbegreppet så att det inklude- ETT VIDGAT KOMPETENSBEGREPP rar förmågan att läsa personligt. Men om min kompetensmodell alltså har bli- I den mån jag själv är medskyldig till sådana vit vida spridd, har den också blivit ordentligt missförstånd tror jag att de har att göra med missförstådd. Förmodligen beror det på att jag begreppet literary transfer-blockeringar, som jag har vidgat kompetensbegreppet. Det är så min (olyckligtvis, får man nog säga nu) uppfann modell skiljer sig från traditionella föreställ- för att beteckna det som sker när balansen ningar om litterär kompetens. Orsaken är enkel mellan kompetenspolerna rubbas och literary och praktisk. Min modell växte fram direkt ur transfer-läsningen går snett. Termen kan ha resultaten från våra läsundersökningar inom givit upphov till uppfattningen att jag är en ramen för projektet Literary Competence as a ”särskilt” aktiv motståndare mot den sorts Product of School Culture, genomförda i Sve- personliga läsarter som literary transfer öppnar rige, Ryssland och Finland 1997–2000. I ma- för: ”Särskilt Torell diskuterar hur den litterära

ÖRJAN TORELL TFL 139 textläsningen kan bli ensidig i ett livsläsnings- kompetens är performanskompetens – subjektiv perspektiv i undervisning präglad av erfaren- läsning har inte med saken att göra. Bara så kan hetspedagogiska läsarter”, heter det faktiskt hans blindhet för att jag sedan 1970-talet talat i en doktorsavhandling.11 Det är sant att jag för ”subjektiv läsning” förklaras. diskuterar frågan, men min modell ställer med Den dikotomiska tankemodellens domi- schematisk tydlighet absoluta krav på literary nans framgår för övrigt särdeles tydligt just av transfer – och därmed ”livsläsningsperspektiv” den TFL-debatt som Peter Degerman åbero- – för att en litterärt kompetent läsning överhu- par.14 Debatten inleddes av Jenny Bergenmar vudtaget ska uppstå. med en plädering för en breddad litteratur­ Att missförstånd av detta slag förkommer på undervisning som skulle kunna uppmuntra doktorsavhandlingarnas nybörjarnivå är kan- även personliga läsarter av den typ som Rita ske inte så konstigt, med tanke på att literary Felskis igenkännande-begrepp förutsätter. transfer och personlig läsning inte är allmänt Förslaget avfärdades bestämt av Beata Agrell, etablerade och klart definierade begrepp och Christer Ekholm och Staffan Thorson, som alltså kan vara svåra att hantera. Men samma inte kunde se någon vits med att vidga fokus: sorts felläsningar förekommer även bland litteraturundervisningens uppgift är att ut- mycket erfarna litteraturdidaktiker. När Staf- veckla performanskompetens, punkt slut. Jenny fan Thorson med hela sin professorsauktoritet Bergenmar förklarade då att hon insåg att hon ska presentera ”Torells begrepp ’literary trans- råkat öppna litteraturvetenskapens giftskåp fer’” ser han sålunda något han ”vill benämna och att utsikterna för vidare diskussion var små, oreflekterad läsart”, trots att jag som sagt inte varför hon drog sig ur debatten. Jag försökte tror på någon som helst verkligt ”reflekteran- rädda livet på den genom att i ett inlägg ge Rita de” litterär läsart utan literary transfer.12 Felskis igenkännande-begrepp mer litteraturdi- Peter Degerman tillämpar i princip samma daktisk tyngd: jag påpekade att igenkännandet traditionella dikotomiska perspektiv när han i princip är ett slags literary transfer och därmed i sin avhandling förvånas över att jag, som av stor betydelse för utvecklandet av den lit- tidigare har understrukit ”vikten av litterär terära kompetens som rimligtvis är all litteratur- kompetens”, plötsligt ”uppträder som en den undervisnings mål. Men debatten tvärdog. Det subjektiva läsningens banérförare” i en debatt i litteraturvetenskapliga etablissemanget brinner Tidskrift för litteraturvetenskap.13 Peter Deger- nog inte direkt av lust att diskutera en vidgning mans resonemang är särskilt intressant därför av det litterära kompetensbegreppet. att han å ena sidan demonstrerar explicit med- vetenhet om den dikotomiska tankemodellens DEN MISSFÖRSTÅDDA LOUISE problematik, samtidigt som han å andra sidan ROSENBLATT helt oproblematiskt tillämpar just denna diko- Att driva kampanj för personlig läsning är svårt tomi fullt ut. Enligt Peter Degerman rör sig den inte bara i Sverige. Under ett långt liv – från nämnda TFL-debatten på ett för det litteratur- 1930-talet till sin död vid drygt 100 års ålder didaktiska fältet typiskt sätt mellan motpoler- 2005 – försökte Louise Rosenblatt bekämpa na subjektivt–objektivt, opersonligt–personligt ”dualistic habits of mind”, inte minst just av och analytiskt–identifikatoriskt i en strävan att typen ”subjective or objective”.15 Jag vill se finna ”en upplösning av motsättningarna dem hennes stora svårigheter att bli förstådd som emellan”. Det låter träffsäkert – på ytan. Men ett illustrativt och välkänt parallellfall till den under ytan, i praktiken, är Peter Degermans lilla svenska historien om literary transfer och kompetenssyn traditionellt dikotomisk: litterär personlig läsning. Men det finns en betydande

140 TFL 2013:3-4 skillnad: Louise Rosenblatts snåriga och pro- 2005. Även där är den ”estetiska läsarten” väl vokativa terminologi står i vägen för förståelse beskriven som ”upplevelseinriktad”, men om på ett sätt som inte gäller det tydliga begreppet den efferenta läsningen sägs att den ”kan exem- literary transfer. Det Louise Rosenblatt kallar plifieras med läsning av facktexter, rapporter estetisk läsning handlar inte på traditionellt sätt och sociologiska essäer”. Intrycket blir lätt att om hur texten är gjord för att fungera som estetisk och efferent läsning är läsarter för olika den gör, utan om läsarens personliga möte med sorters texter: den ena för skönlitteratur, den texten (alltså i princip literary transfer). Den i andra för facklitteratur.18 traditionell mening estetiska läsningen kallar Just så har också Peter Degerman uppfattat Louise Rosenblatt i stället efferent – av latinets denna beskrivning: ”den estetiska läsningen efferre, ”föra bort”.16 är kopplad till skönlitterära genrer medan Under denna förvirrande terminologiska yta den efferenta läsningen sker i förhållande till positionerar hon sig ändå i princip som Mi- facktexter”.19 Men själv säger Louise Rosen- chail Bachtin. Även han menar ju att bara en blatt mycket tydligt motsatsen: ”I stressed that personlig läsning kan bli litterärt fullvärdig och there was not an opposition, a dichotomy, but att en i traditionell mening ”estetisk” medve- a continuum between the two stances.”20 Hon tenhet kräver distans och alltså måste vara ”ef- är alltså mycket klar, men hon tas inte på or- ferent” till sin natur. För dem båda är det också den. Disciplinen vill inte läsa vad hon skriver. självklart att det ”subjektivt” personliga och Hennes grundidé att performanskompetens inte det ”objektivt” estetiska i varje läsning måste räcker till, att läsarpersonligheten måste öppna samverka. texten mot det reella livet för att den ska bli Men just denna samverkan har litteratur- fullvärdigt transaktiv, är uppenbarligen svår vetenskapen systematiska svårigheter att se. att acceptera. Det är märkligt, för om Louise Staffan Thorson, som förstås vet vad Louise Rosenblatt reduceras till en beskedlig termi- Rosenblatt menar, tycks ändå på ett typiskt nologiteoretiker med olika beteckningar på sätt ha svårt att ta henne på allvar. I en kort sakprose- och fiktionsläsning blir det omöjligt presentation av hennes tänkande från 2009 att förstå hennes storslagna civilisatoriska am- betonar han mycket korrekt hennes uppvärde- bition att utveckla ”personally critical reading, ring av ”den personliga upplevelsen” och ger en essential to citizens of a democracy”.21 bra beskrivning av estetisk och efferent läsning. Men som om detta inte skulle ha någon som KOMPETENS OCH MÄNNISKOSYN helst betydelse bekänner han sig direkt därefter Det svenska motståndet mot ett utvidgat kom- till det trånga perspektiv på litterär läsning som petensbegrepp är alltså inte unikt. Men det Louise Rosenblatt hela sitt liv försökte proble- finns kanske ändå en speciellt svensk proble- matisera: ”Av hävd och tradition förknippas matik. Som framgår av de svensk-rysk-finska litteraturvetenskapliga läsarter med ett distan- läsundersökningar vi genomförde inom ramen serat förhållningssätt, med analys, tolkning och för projektet Literary Competence as a Product of vetenskaplig förståelse. Begreppet litteraturve- School Culture, utvecklar svensk skola mycket tenskaplig läsart är således diskursivt avgrän- svag litterär performanskompetens – särskilt jäm- sande (…) från andra läsarter.”17 Så bekvämt fört med ryska förhållanden. Den svenska bris- städas en obekväm teoretiker undan! ten på performanskompetens är ett påtagligt och Samma brist på vilja att ta Louise Rosen- handfast problem som skulle kunna förklara blatt på allvar märks i en tidigare presentation svenska litteraturvetares och -didaktikers rygg- av hennes tänkande som Staffan Thorson gör märgsreflexer att till varje pris hålla fast vid ett

ÖRJAN TORELL TFL 141 litterärt kompetensbegrepp som bara omfattar på personlighetsutveckling som överordnad performanskompetens. Kanske tänker man att litteraturpedagogisk princip. det är vetenskapens själva grundsten som måste Kanske kan tanken att litteraturundervis- läggas på plats först, innan vi bygger vidare? ningen underordnas ”personlighetsutveck- Men frågan är om man överhuvudtaget kan lingen” inge farhågor. Om principen tillämpas utveckla performanskompetens för dess egen i auktoritära samhällskulturer föreligger förstås skull. Den ryska skolkulturens goda resultat på risk för att skolan försöker styra snarare än det området beror inte på att performanskom- stödja personlighetsutvecklingen. Men i det petensen är litteraturstudiernas överordnade ganska ordentligt demokratiska Sverige, där mål. I själva verket ser prioriteringarna helt an- den stödjande strategin sedan länge är den norlunda ut. Begreppet ”litterär utveckling” i enda fungerande, kan vi nog utan att darra på litteraturundervisningen definieras till exempel manschetterna ta fasta på grundidén i Jelena på följande mycket typiska sätt i en doktorsav- Jadrovskajas avhandling: att litteraturen är en handling som lades fram vid Herzenuniversite- omätlig skatt av mänsklig livserfarenhet som tet i Sankt Petersburg i december 2012: ”Med kan lära eleverna att förstå livet och tolka det litterär utveckling hos läsaren/eleven avser vi moderna samhällets enorma uttrycksutbud. en process som utvecklar litterärt-konstnärliga Det som litteraturen mest självklart kan bi- läsfärdigheter, kunskaper och vanor inom dra med i utvecklandet av en sådan tolknings- ramen för skolans systematiska litteratur­ förmåga är förstås fiktionens sätt att kasta ljus undervisning. Samtidigt är vi medvetna om över människans liv och villkor. Men för att att termen inte är helt lyckad. Den ska snarare visa hur det går till måste literary transfer och uppfattas som utveckling av personligheten personlig läsning tillåtas och tränas. Bara så kan med litteraturen som medel.”22 distansen mellan fiktion och reellt liv bestäm- ”Utveckling av personligheten med litte- mas. Skolan får inte näpsa en elev som vill att raturen som medel” – det är målet inte bara en bok inte ska vara ”bara en bok”, utan ”sann” för avhandlingsförfattaren Jelena Rober- i förhållande till verkligheten. Snusförnuftiga tovna Jadrovskaja (formulerat i det pluralis kommentarer om att eleven inte har ”klart för majestatis-tonläge som fortfarande gäller i sig att den skönlitterära text som klassen just ryska avhandlingar). Jelena Jadrovskaja av- behandlat är en roman” borde inte få före­ viker i viss mån från normen genom att hon komma i sådana sammanhang – men det tycks ansluter sig till den särdeles ambitiösa metodik kunna hända i svensk litteraturundervisning som utvecklats av Vladimir Georgievitj Ma- av idag.23 En pseudo-problematik rörande rántsmann, och som innebär att eleverna sys- fiktionens fiktionsvärde (som eleven med sin tematiskt tränas i litterärt skrivande och annat konstitutionella kompetens inte har några svå- konstnärligt arbete. Ännu mera avvikande är righeter med) får inte ställas i vägen för den hon på så vis att hon använder min kompe- verkligt litterära textdiskussion om fiktionens tensmodell för att beskriva vad som sker i sko- förhållande till livet som eleven i exemplet na- lan under den litterära utvecklingsprocessen turligtvis efterfrågar! – (varvid literary transfer spelar en avgörande Sådana olycksfall inträffar inte bara i Sve- roll som öppningsmekanism för kopplingar rige. I Tzvetan Todorovs La littérature en péril till elevens personlighet och begreppet konsti- beskrivs hur den franska skolan ägnar sig åt att tutionell kompetens ger stöd för Marantsmanns utbilda litteraturteoretiker i stället för att ut- litterärt-konstnärliga metod). Men hon är trots veckla förståelse för det liv eleverna har framför dessa avvikelser mycket normalrysk i sin syn sig med hjälp av den stora litteraturens bilder

142 TFL 2013:3-4 av mänskliga passioner och socialt beteende och inser att performanskompetens är en själv- under årtusendenas gång.24 Tzvetan Todorov klar förutsättning för att en litterär diskussion demonstrerar också den abstrakt teoretiska och dialog överhuvudtaget ska komma igång. litteraturundervisningens djupa rötter i det Men han vet också att litteraturundervisningen västerländska tänkandets historia. Kanske är måste inse att performanskompetensen inte har de rötternas djup en del av förklaringen till det något värde i sig – att den får sitt värde först systematiska motståndet mot personlig läsning? när den används för att öppna litteraturens Men givetvis innebär Tzvetan Todorovs kri- fönster mot det reella livet. Och det fönstret tik inget motstånd mot performanskompetens. heter på litteraturvetenskapens och performans- Han är ju själv namnkunnig litteraturteoretiker kompetensens eget språk literary transfer.

1. Per Gedin, Jag. Carl Larsson, Stockholm: Bon- utseende.” Uttalandet gäller inte specifikt nier, 2011, s. 119. (Fungerar i denna artikel som Frukost under björken utan Sundborn-konsten i Carl Larsson-biografisk huvudkälla.) stort. Anmärkningsvärt är också att Per Gedin 2. Hela resonemanget i denna artikel bygger på har noterat fenomenet, men inte funktionen, Michail Bachtins tänkande. Jag tillämpar bara som är så viktig i Carl Larssons konst. grundtankar och avstår därför från att tynga 5. Bernt Olsson & Ingemar Algulin, Litteraturens framställningen med hänvisningar. Tankarna historia i Sverige, Stockholm: Norstedt, 1991, om det egna verkliga livet (det egna hemlandet, s. 146. den egna hemstaden etc.) återfinns på svenska 6. Utgivningsåret är dock 2012, Åbo Akademis i det stora kronotopkapitlet i Michail Bachtin, förlag. Det dialogiska ordet, Gråbo: Anthropos, 7. Alan C. Purves, Literature Education in Ten 1990. I samma bok finns som inledningstext Countries, New York: Wiley, 1973. Beläggen för ”Konst och ansvar” från 1919, med det som ett samband mellan goda undervisningsresultat skulle kunna kallas första budordet i Bachtins och literary transfer bygger på hur försöks- filosofi: ”Konsten och livet är inte ett, men personer väljer bland färdiga textfrågetyper. måste bli en enhet i mig, i mitt ansvars enhet.” Skolor med goda resultat tenderar att prioritera Min Bachtin-syn har jag presenterat i olika frågor av följande typ: ”When you read do you sammanhang. Se t.ex. Örjan Torell, ”Tomma imagine the people you are reading about to texter och texter med temperament”, i Tidskrift look like people you know?” Se t.ex. s. 62 och för litteraturvetenskap 1993:3­–4. s. 268. 3. Hur denna sorts litterära modernitet kom till 8. Örjan Torell (red.), Hur gör man en litteraturlä- Sverige i samband med träindustrialiseringen av sare? Om skolans litteraturundervisning i Sverige, Västernorrland har jag i ett Bachtin-perspektiv Ryssland och Finland, Härnösand: Institutionen beskrivit i Örjan Torell, Den osynliga staden. för humaniora, Mittuniversitetet, 2002. Min En gestaltningsmodell hos Olof Högberg, Ludvig kompetensmodell beskrivs på s. 81–91. Nordström, , Stig Sjödin, Karl 9. En av de första relevanta träffarna är David S. Östman, och andra svenska författare Mialls och Don Kuikens artikel ”Aspects of fram till våra dagar, Umeå: H-ström, 2008. Literary Response: A New Questionnaire”. Där 4. Gedin 2011, s. 379: ”Märkligt nog är utseendet refereras till Alan C. Purves, begreppets huvud- på familjemedlemmarna, förutom Karin, ofta introduktör: ”One frequently used instrument utsuddat. Sveriges kanske främste porträtt- is Purves’s Literary Transfer and Interest Measure målare brydde sig i dessa bilder inte om att ge (1973). Half of its 20 items assess Transfer vare sig barn eller tjänstfolk ett individuellt (i.e., whether the reader relates literature to

ÖRJAN TORELL TFL 143 familiar life circumstances).” Men medan det Rosenblatt-citat som återfinns i not 15. artikeln noterar att Purves sett ett (självklart?) Om efferent läsning sägs där: ”Examples would samband mellan intresse och nöjesläsning, sägs include reading to acquire information, direc- märkligt nog ingenting om sambandet mellan tions for action, or solutions to a problem.” literary transfer och framgångsrik undervisning. 19. Degerman 2012, s. 118. Se vidare http://www.ualberta.ca/~dmiall/ 20. Rosenblatt 1993, s. 383. reading/LRQ_95.htm 21. Ibid., s. 380: ”I stressed that there was not an 10. Jonathan Culler, Structuralist Poetics. Structu- opposition, a dichotomy, but a continuum ralism, Linguistics and the Study of Literature, between the two stances.” London: Routledge, 1975. Jag har positionerat 22. Elena Robertovna Jadrovskaja, Razvitie inter- mig i förhållande till Jonathan Culler i Örjan pretatsionnoj dejatel’nosti tjitatelja-sjkol’nika Torell, ”Literary Competence Beyond Conven- v protsesse literaturnogo obrazovanija (5–11 tions”, i Scandinavian Journal of Educational klassy), diss. Sankt Petersburg: Herzenunive- Research 2001:4. ristetet, 2012. Avhandlingen finns i mycket få 11. Ingrid Mossberg Schüllerqvist, Läsa texten exemplar och är i princip omöjlig att få tag på eller ”verkligheten”. Tolkningsgemenskap på i Sverige. Citatet är hämtat ur en kortversion en litteraturdidaktisk bro, diss. Stockholm: (med identisk titel!) som utkom 2012 på Institutionen för didaktik och pedagogiskt Petersburgförlaget Knizhnyj dom, s. 69: ”Мы arbete, Stockholms universitet, 2008, s. 76. понимаем под литераетурным развитием 12. Staffan Thorson & Christer Ekholm (red.), читателя-школьника процесс развития Främlingskap och främmandegöring. Förhåll- литературно-творческих способностей, ningssätt till skönlitteratur i universitetsutbild- умений и навыков чтения художественных ningen, Göteborg: Daidalos, 2009, s. 161. произведений в системе школьного 13. Degerman 2012, s. 263, not 446. литературного образования. При этом 14. Se Tidskrift för litteraturvetenskap 2010:3–4, мы осознаем не совсем удачное название 2011:1 och 2011:2. данного термина, которое между тем 15. Se t.ex. Louise M. Rosenblatt, ”The Transac- следует понимать как развитие личности tional Theory: Against Dualisms”, iCollege средствами самой литературы.” English 1993:4. Citat, s. 381. (Artikeln, som 23. Christina Olin-Scheller, Mellan Dante och publicerades när Louise Rosenblatt var 89 år Big Brother. En studie om gymnasieelevers gammal, är ett föredrag i tryckt form.) textvärldar, diss. Karlstad: Estetisk-filosofiska 16. Ibid., s. 383: ”Theefferent stance (…) is fakulteten, Litteraturvetenskap, Karlstads involved primarily with analyzing, abstracting, universitet, 2006, s. 201. and accumulating what will be retained after 24. Tzvetan Todorov, La littérature en péril, Paris: the reading. [---] In the aesthetic stance, Flammarion, 2007, s. 88f.: ”L’objet de la attention is focused primarily on experiencing litterature, étant la condition humaine même, what is being evoked, lived through, during celui qui la lit et la comprend, deviendra the reading.” non un spécialiste en analyse littéraire, mais 17. Thorson & Ekholm 2009, s. 160f. un connaiseur de l’être humain. Quelle 18. Staffan Thorson,Den dubbla receptionen. meilleure introduction à la compréhension Om litteratursamtal mellan elever och deras des conduites et des passions humaines qu’une svensklärare, Göteborg: Litteraturvetenskapliga immersion dans l’œuvre des grands écrivains institutionen, Göteborgs universitet, 2005, qui s’emploient à cette tâche depuis des s. 16. Den märkliga definitionen kan kanske ­millénaires?” förklaras med hjälp av utelämnade avsnitt i

144 TFL 2013:3-4 SUMMARY Carl Larsson Reading Anna Maria Lenngren without ”Literary Transfer”. On ”Literary ­Competence” and ”Personal Reading”

Reading literature, we relate the fictive life we encounter to our own. That mechanism is called ”literary transfer”. The concept was introduced in the 1970’s, but dates back to classical rhetoric, where it is known as subtilitas applicandi. ”Literary transfer” is also an equivalent to Louise Rosenblatt’s concept of ”aesthetic stance”, which concerns the personal aspects of reading theory. Inspired by Mikhail Bakhtin and his understanding of literature as a very personal form of dialogue, I see ”literary transfer” as a fundamental aspect of literary competence that deserves further exploration. My article opens with an attempt to show with visual clarity the potential and function of ”literary transfer” and personal reading. To this end, one of Carl Larsson’s illustrations for an 1884 edition of Anna Maria Lenngren’s poems is classified as a literary reading without ”transfer”, whereas an example of his later Sundborn art is shown to be, in principle, a work of ”transfer”-art. I then demonstrate some misunderstandings in the field of personal reading, and suggest that they are the typical and systematic results of a dichotomised model of thinking that views personal reading as something principally alien – or even hostile – to literary competence.

Keywords: literary transfer, personal reading, literary competence, Bakhtin, Rosenblatt

ÖRJAN TORELL TFL 145

ANDERS ÖHMAN och bedömar­gruppens svenska ledamöter

HÖGSKOLEVERKETS UTVÄRDERING AV ÄMNET LITTERATURVETENSKAP

I februari 2012 inleddes arbetet med den natio- bra betyg eller blev underkänd. Om de själv- nella utvärderingen av ämnet litteratur­vetenskap ständiga arbetena uppvisade godkända resultat av dåvarande Högskoleverket. I utvärderings- med avseende på uppfyllandet av de nationella gruppen deltog nio ämnesexperter,­ en arbets- examensmålen som översteg 60 % av det totala livsrepresentant, två studeranderepresentanter­ antalet arbeten var det svårt att underkänna och två tjänstemän från Högskoleverket. Tre utbildningen, och tvärtom, om antalet un- av ämnesexperterna kom från våra grannländer derkända arbeten var högre än 40 % var det Norge, Danmark och Finland. Dessutom knöts ­mycket svårt att godkänna den. I det senare ett antal ­extra ämnesexperter tillfälligt som lä- fallet spelade det ingen roll om utbildningen sare och bedömare av de självständiga arbetena hade en genomtänkt uppläggning och progres- till utvärderingsgruppen. sion eller om vi tyckte att uppläggningen av Tidigt i arbetet med utvärderingen stod kurserna var ostrukturerad och splittrad. det klart för bedömargruppen att utvärde- Vi blev ofta märkvärdigt nöjda när vi tyckte ringen främst bestod i att bedöma kvaliteten oss se en relation mellan uppläggningen av på de självständiga arbetena, det vill säga de kurserna vid ett lärosäte och resultatet. Fann vi uppsatser som avslutade en kandidatexamen, att lärosätet hade en i vårt tycke medveten och magisterexamen, lärarexamen eller en master­ spännande uppläggning av kurserna och de examen. Lärosätenas självvärderingar och läro- samtidigt hade övervägande mycket hög kva- sätesintervjuerna var i och för sig viktiga för litet på sina självständiga arbeten, var det ett det allmänna intrycket av utbildningarna, men kvitto på att utvärderingen ändå kunde ge ett bara i enstaka fall där bedömningen stod och rättvisande omdöme. Resultatet var även mera vägde mellan kategorierna ”Mycket hög kva- betryggande för oss utvärderare när antalet litet”, ”Hög kvalitet” och ”Bristande kvalitet” uppsatser var många. Tidigt i utvärderingspro- fick de någon egentlig betydelse. cessen bestämde Högskoleverket att de lärosä- Detta ledde till en viss frustration i bedömar­ ten som inte kunde få ihop fem uppsatser eller gruppen. Den inblick vi fick i uppläggningen fler under en treårs-period inte heller skulle av utbildningen i litteraturvetenskap vid olika utvärderas. Det fanns dock ett antal lärosäten lärosäten visade sig ofta ha liten inverkan när som hade just fem uppsatser och om tre av det gällde att avgöra om utbildningen fick ett dessa bedömdes som svaga erhöll ämnet om-

ANDERS ÖHMAN M.FL. TFL 147 dömet bristande kvalitet och tvärtom, om tre att läsa självvärderingar och delta i lärosätes­ av uppsatserna bedömdes ha hög kvalitet blev intervjuer. Även om samtliga i bedömargrup- det även omdömet för hela ämnet på kandidat- pen läste alla lärosätens självvärderingar, delades eller magisternivå. Det var ett litet underlag att ansvaret för utvärderingen av olika lärosäten basera ett omdöme över en hel utbildning på. upp på olika beredningsgrupper bestående av Rörde det sig däremot om tjugofem uppsatser både ämnesexperter, studeranderepresentanter som bedömdes kunde man troligen med större och, ofta, arbetslivsrepresentanten. De som säkerhet sluta sig till större brister eller förtjäns- möttes i början av mars, och som står bakom ter i utbildningens uppläggning. denna artikel, var merparten av ämnesexper- En annan osäkerhetsfaktor var att varje terna från Sverige, arbetslivs­representanten och enskilt självständigt arbete endast lästes av en studeranderepresentanterna. bedömare. I vissa fall när osäkerhet uppstod Det vi framför allt syftar till med artikeln är kunde bedömaren be att få hjälp av någon an- att redovisa våra intryck av litteraturvetenska- nan bedömare, men det skedde endast i undan- pens utseende i Sverige, och de möjligheter och tagsfall. Högskoleverkets tjänstemän delade in problem som vi tycker oss skönja för ämnet. oss bedömare utifrån en första provomgång Här lämnar vi således frågan om hur utvärde- i tre grupper: hökar, duvor och mesar. Hö- ringen gått till, och kritiken mot denna, och karna är de bedömare som genomgående var försöker i stället koncentrera oss på det som strängare i sin bedömning, duvorna är snälla inte fick så stort utrymme i bedömningen, och mesarna mycket snälla. Trots dessa förbe- nämligen utbildningarnas innehåll och utse- håll var det ändå intressant att läsa så många ende. Vi hoppas naturligtvis att det perspektiv uppsatser från olika lärosäten. Vi menar att vi fått som utvärderare kan fungera som mate- bedömargruppen fick en tämligen god inblick rial för diskussionen om ämnets uppläggning i de självständiga arbetenas innehåll och kva- ute på lärosätena, men vill samtidigt påpeka litet. Här tror vi att det finns mycket att göra att detta inte är den samlade bedömargruppens för lärosätena, och det handlar inte enbart om påpekande. Det är de perspektiv och uppfatt- att höja kraven för att ge betyget godkänd till ningar vi har som enskilda bedömare och som en uppsats. Snarare gäller det att pedagogiskt författare till denna artikel. Dessutom har de lägga upp kurserna på ett sådant sätt att de nordiska ledamöterna inte deltagit i denna sista verkligen tränar förmågan att urskilja problem fas av bedömargruppens arbete. och att formulera intressanta och fruktbara I kommentaren till utvärderingen jämför­ frågeställningar. de vi vår utvärdering med den utvärdering För att i någon mån råda bot på den frustra- Högskoleverket publicerade 2006, och som tion vi kände i bedömargruppen över att inte inte alls beaktade resultat i form av bedömda kunna få utlopp för det vi tyckte att vi lärt oss examensarbeten, utan främst bedömde och om tillståndet för ämnet litteraturvetenskap i pekade på brister och förtjänster vad gällde lä- Sverige idag, beslöt vi att försöka återkoppla rarnas kompetens, kursernas struktur et cetera. våra lärdomar genom att dels delta i den natio- Bedömarna i den förra utvärderingen drog sig nella ämneskonferensen, dels skriva en artikel inte heller för att ge förslag till lärosätena på för publicering i Tidskrift för litteraturveten- hur man skulle kunna utveckla och förbättra skap. Vi möttes i början av mars, alldeles innan utbildningarna. En mera generell anmärkning resultatet av utvärderingen offentliggjordes på av denna art var att peka på vikten av ökad Högskoleverkets hemsida, för att delge varand­ profilering av ämnena och ökad internationa- ra de kunskaper och inblickar vi fått genom lisering. Man menade helt enkelt att disposi­

148 TFL 2013:3-4 tionen av kurserna vid de olika lärosätena hade synpunkter som vi efterlyser, men det har vi ett alltför likartat utseende. Man noterade även alltså inte kunnat ta ställning till. Avslutnings- att söktalen till ämnet hade minskat avsevärt vis reflekterar vi även över det som vi tycker är och förutspådde att många av de framtida viktigt att slå vakt om och utveckla i det litte­ litte­raturvetarna troligen skulle vara gymnasie- raturvetenskapliga studiet. lärare, det vill säga att lärarutbildningen var på Den största förändring vi iakttagit är att de väg att inta en dominerande ställning i ämnet. litteraturhistoriska kurserna har blivit antingen Vi kan konstatera att denna förutsägelse inte färre eller minskat i poängantal vid de flesta blivit sannspådd. Majoriteten av de självstän- lärosäten, och ersatts av andra typer av kurser. diga arbeten som lästs av bedömarna i denna Här finns det flera olika varianter. En är att utvärdering har skrivits av studerande i littera- ersätta de historiska kurserna med teoretiska. turvetenskap. Erfarenheterna från vår bedöm- Motivet bakom denna förändring tycks vara ning har emellertid visat att det verkar som ett behov att öka den teoretiska medvetenheten om den förra bedömargruppens efterlysning och kompetensen hos de studerande, möjligen av ökad profilering har fått ett starkt genom- för att öka kvaliteten på de självständiga arbe- slag. Vid flera lärosäten är det tydligt att man tena. Ibland verkar det dock som om både de eftersträvar att ge utbildningen en markerad teoretiska och historiska kurserna står alltför profil, inte minst i relation till nya kulturella mycket för sig själva, det vill säga det tycks inte och mediala former, där den litterära textanaly- finnas någon förbindelse mellan dem. Struktu- sen utgör en väsentlig del för att förstå det nar- ren på de historiska kurser som finns kvar ser rativa i nya medier. Utvärderingen från 2006 tämligen traditionell ut, fastän med mindre an- konstaterade att kursernas utseende inte för- tal verk och sidor att läsa. De teoretiska kurser- ändrats nämnvärt sedan 1960-talet, men i vår na verkar domineras av teoretisk litteratur utan utvärdering har vi kunnat urskilja en betydande att det blir klart om teorierna prövas i analysen förändring. Det är bara något enstaka lärosäte av litterära­ texter från olika epoker. som håller fast vid den en gång så vanliga kurs- En annan variant är att ersätta de historiska strukturen med historiska kurser från antiken kurserna med kurser som både försöker att an- till idag. I stället har vi i bedömargruppen sett passa det litteraturvetenskapliga studiet till ett många exempel på nya former för det litteratur- nytt medie- och kulturklimat och att erbjuda vetenskapliga studiet. Bakom denna förändring en egen profil. Vid ett lärosäte innehåller exem- ligger troligen hårdare krav på att möta både pelvis den första terminens kurser en proble- problem med minskande studentunderlag och matisering av kanonbegreppet och relationen anpassning till en ny mediesituation. mellan hög och låg litteratur. Här försöker Här vill vi nu först redovisa de intryck vi man även hitta en profil i form av att fokusera har fått genom självvärderingar och lärosätes­ både på populärlitteratur och barn- och ung- intervjuer av uppläggningen av de litteratur- domslitteratur. Först på B-kursen, då även an- vetenskapliga kurserna vid de olika lärosätena. talet studenter minskar kraftigt, erbjuder man Vi kommer inte att peka ut enskilda lärosäten, litteraturhistoriska kurser, som verkar ha en utan presenterar de olika tendenser i kursernas ganska traditionell uppläggning. Det riskerar uppläggning som vi tycker oss ha sett. Vi vill att skapa onödiga trösklar mellan mera sam- gärna betona att våra tankar kommer sig av tida kultur och mediefenomen och ett relativt att läsa lärosätenas självvärderingar och av de oproblematiserat litteraturhistoriskt stoff. intervjuer vi genomfört. Det är möjligt att un- Vid ett annat lärosäte börjar man A-kursen dervisningen i den konkreta praktiken beaktar med en teori och metod-kurs, varpå följer en

ANDERS ÖHMAN M.FL. TFL 149 traditionell litteraturhistorisk kurs som går de nya tider när studenterna inte längre förut- fram till 1850 och en litteraturhistorisk kurs sätts läsa B-kursen. om perioden 1850–1980 som har ett tematiskt Inblicken i innehållet i de litteraturveten- innehåll. Den första terminen avslutas sedan skapliga studierna runtom i landet har natur- med en kurs inriktad mot samtidens kultur- ligtvis gett upphov till flera funderingar bland fenomen som har rubriken läsarstrategier och bedömargruppens svenska deltagare. Vi me- media. Vid ett lärosäte har man en mycket ge- nade exempelvis att det trots alla förändringar nomtänkt medieteoretisk inriktning som vid av ämnet, trots det tryck som ämnet utsatts första anblicken riskerar att uppfattas som en för under senare tid både genom forsknings- aning ”populistisk”, men som visar sig tillvara­ politiska beslut och genom framväxten av nya ta litteraturhistoriska och litteraturteoretiska konkurrerande medier, ändå var möjligt att kunskaper för att tillämpa dem på ett nytt tala om ett slags ”sakral kärna” i ämnet, något medieklimat. som utgör ämnets omistliga identitet. Detta En tredje variant försöker att tillgodose menar vi är det litteraturhistoriska innehållet. behovet av både teoretiska och historiska kun- Vid några lärosäten har vi tyckt oss märka att skaper, men för dessutom in fortlöpande prak- det inte finns ett genomtänkt förhållningssätt tiska skrivövningar i olika genrer. Det börjar till de litteraturhistoriska inslagen, men ändå med kreativt skrivande av skönlitterära texter, finns det inte något lärosäte som helt har gjort fortsätter med skrivande av recensioner och så sig av med litteraturhistoriska kurser. småningom vetenskapliga artiklar. Vid ett par Vi menar att det vore värdefullt om läro­ av dessa lärosäten kan man även se försök att sätena hade ett mera reflekterat förhållnings- profilera studierna mot genus och postkolonial sätt till det litteraturhistoriska stoffet. Det problematik, eller mot en mera allmän medie­ måste åstadkommas genom att bättre försöka teoretisk profil med en viss inriktning mot få de teoretiska och historiska kunskaperna kulturjournalistik. och perspektiven att samverka. Att fundera En fjärde variant har en mera vad vi vill kal�- över vad ett sådant utbyte av teoretiska och la pragmatisk struktur på kurserna. Här har historiska kunskaper kan innebära för plane- man inte förändrat så mycket i det litteratur- ringen av enskilda kurser, menar vi vore en historiska innehållet och inte heller har man angelägen uppgift för ämnet vid alla lärosäten. försökt att profilera studierna i någon nämn- Ett medvetet förhållande till litteraturhistoria värd utsträckning. Däremot har man i en del utesluter naturligtvis inte inriktningen mot fall förkortat den kronologiska strukturen på nya medier. Tvärtom kan man utnyttja det kurserna, och framför allt i B-kursen ersatt faktum att litteraturhistorien hamnar i ett nytt denna med tematiska kurser som i vissa fall ljus i jämförelsen med nya medier. Vad är det baserar sig på de enskilda lärarnas inriktning som karaktäriserar läsning av skönlitteraturen och alltså kan förändras beroende på vem som jämfört med ”läsningen” av datorspel eller för tillfället har hand om undervisningen. Även hypertexter? om denna variant kan upplevas som en aning Vi borde även vända det faktum att det en- traditionell, kännetecknas den i flera fall av en dast är i Sverige som litteraturvetenskap syss- mycket genomtänkt pedagogik och struktur. lar med västeuropeisk litteraturhistoria till en Här finns ofta även försök att förena teoretiska fördel, naturligtvis även genom att ta in mer och historiska studier. I vissa fall kan man miss- utomeuropeiska perspektiv. Det är alltså var- tänka att den just är pragmatisk, det vill säga en ken Comparative Literature eller nordisk lit- anpassning av den klassiska uppläggningen till teratur. Det finns självfallet en risk för ytlighet

150 TFL 2013:3-4 i en sådan uppläggning, men det kan även ge demin, förutom inslagen av litteraturvetenskap upphov till en annorlunda överblick som an- på lärarutbildningen. Vi menar att det vore dra konstruktioner av ämnet inte förmår att fruktbart att försöka tänka mer på olika for- erhålla. Vi menar även att det har sina poänger mer av arbetslivsanknytning, utan att förden- att i kurserna slå vakt om den historiska krono- skull anpassa oss alltför mycket till kraven på login, i synnerhet i en tid när fragmentarisering anställningsbarhet och liknande. Det vi borde och splittring av kunskapen utgör ett potenti- bli bättre på att formulera är de textanalytiska ellt hot. Att slå vakt om litteraturhistoria som kompetenser som våra studenter får med sig ämnets kärna behöver inte heller utesluta olika genom att läsa vårt ämne. Hur de ska ta med profileringar av ämnet, utan kan i stället stärka sig detta ut i samhället är också något som vi dem ytterligare såvida det historiska perspekti- borde reflektera mera över. vet är reflekterat och inarbetat. Vi är medvetna om att ämnet litteratur­ De inslag av skrivande som vid en del läro- vetenskap är utsatt för en mycket hård press säten löpt som en röd tråd parallellt med de i det rådande utbildnings- och forsknings­ teoretiska och historiska kurserna menar vi klimatet. I början av utvärderingsprocessen har en stor utvecklingspotential. De behöver lades ämnet ned vid två lärosäten, och mot inte enbart ses som ett sätt att försöka arbets- slutet ytterligare ett. Det är ofta svårt att in- marknadsanpassa vårt ämne, utan vi tror att de ordna våra fristående kurser i program, frånsett kan ha stor betydelse för att höja kvaliteten på lärarutbildningen, i ett läge där studenterna på examensarbetena och studenternas genremed- grund av studieekonomi och andra faktorer vetenhet. Detta i synnerhet om skrivmomen- alltmer vill att deras studier ska leda till ett ten har flätats in i de övriga kurserna på ett bestämt yrke. Minskande studentunderlag och genomtänkt sätt och har en progression genom små möjligheter att attrahera externa medel för hela kursen. Vid ett lärosäte tyckte vi oss finna forskning, gör att det ekonomiska läget för vårt en sådan genomarbetad syntes av teoretiska, ämne är mycket utsatt på många lärosäten. historiska och praktiska skrivande moment, Det gör att det blir än viktigare att vi stän- och det var också det lärosäte där vi tydligast digt är beredda att förändra och utveckla vårt tyckte oss uppfatta en korrelation mellan ut- ämne, utan att fördenskull förlora det som vi bildningens uppläggning och det mycket goda menar är kärnan i det. I denna artikel har vi resultatet i examensarbetenas kvalitet. velat delge våra erfarenheter av utvärderingen Det är också tydligt att ämnet vid de flesta och vi hoppas att det kan bli ett incitament till lärosäten i huvudsak verkar inriktade på att att fortsätta diskussionen om vad svensk litte- förbereda studenterna för en karriär inom aka- raturvetenskap är och kan bli.

ANDERS ÖHMAN M.FL. TFL 151

OMLÄSNING:

MICHEL FOUCAULT, HISTOIRE DE LA SEXUALITÉ (1976–84)

Camille Paglias explicita Foucaulthat för vilket INTRODUKTION den ”paranoida” maktanalysens inflytande en- dast kan förklaras av hur sekulära amerikanska Michel Foucaults (1926–84) Sexualitetens his- akademiker krävt en ny auktoritativ fadersge- toria planerades ursprungligen till sju volymer stalt att ty sig till. En sådan hårdhet bottnar varav endast tre som bekant getts ut: Viljan att delvis i den androcentrism feministiska teore- veta, Njutningarnas bruk och Omsorgen om sig. tiker pekat ut. Än viktigare är nog att Foucault En fjärde finns mer eller mindre färdig medan numer får räknas till de stora namn vars tanke- de övriga förblev oskrivna. Arbetet avbröts linjer och begrepp så fullkomligt kommit att av författarens död i den då mytiska virus- tas upp i det moderna tänkandet att de tycks sjukdom som i svenska tidningar benämndes allestädes närvarande och så att säga alltid- ”bögpesten”. I efterhand ter sig dessa tragiska redan lästa. Till synes assimilerad av en kon- omständigheter kongeniala med ett verk som struktivistisk ordning tycks Foucault rentav ha ifrågasätter idén om moderniteten som sexu- tagit Darwins plats bland Marx och Freud som alitetens frigörelse och som bland annat följer modernitetens konstitutiva teoretiker. den homosexuella handlingens förvandling Sexualitetens historia har gjort ett större av- till avvikande identitet under perversionernas tryck på svensk litteraturvetenskap än exempel- kliniska kategorisering. Trots det större projek- vis studien i Raymond Roussels författarskap tets ofullgångna status är Sexualitetens historia eller den ofta citerade essän om ”författarfunk- krönet på ett intellektuellt verk vars betydelse tionen”. Det syns förstås i queer- och genus­ för humanistiskt tänkande knappast kan över- studier liksom i nyhistoricismens intresse skattas – oavsett på vilken sida av denna akade- för den litterära textens roll i den diskursiva miska vattendelare man råkar befinna sig. ordningen. Men metodologiskt har även den Redan året efter den första delens publice- icke uttalat foucauldianska litteraturanalysen ring föreslog Jean Baudrillard i Oublier Fou- påverkats via föreställningen om maktens im- cault (1977) att Foucaults maktbegrepp kunnat manenta motståndsproduktion: genom idén formuleras endast därför att dess diskursiva om hur textens meningsgivande struktur pro- ordning redan börjat förflyktigas. Mindre ducerar sin egen potentiella motläsning kom elegant, och mer rättfram, kritik återfinns i litteraturteorin att jämka samman diskursbe-

OMLÄSNING TFL 153 greppet med derridansk dekonstruktion under skriver Foucault, att ”detta att göra sig besvär, slagordet ”reading against the grain”. att börja och börja om, försöka, missta sig, Hur förhåller sig svensk litteraturvetenskap börja om från början och ändå tvingas tveka till Foucaults idéer idag? För att besvara den steg för steg […] är detsamma som svek, nåväl, frågan bad vi tre litteraturvetare – professor vi är inte, det är tydligt, från samma planet.”2 Ulf Olsson (Stockholms universitet) och dok- Vad var det som gick snett? Samma år som toranderna Johannes Björk (Umeå universitet) första bandet utgavs påstår Foucault i en inter- och Moa Holmqvist (Uppsala universitet) – vju att vad han skriver är ”en sorts historiska att i varsitt kort bidrag belysa någon aspekt fiktioner”: inte historiker, inte romanförfattare, av Sexualitetens historia av relevans för dagens inte vetenskapsman och inte konstnär, men nå- litteraturvetenskapliga forskning. gonting med beröringspunkter med alla.3 Men i det här fallet blev fiktionen för stark: läsaren Erik van Ooijen fick kontroll över den, den lurade oss till allt för snabba antaganden om både verkets och världens beskaffenhet. TÄNKA PÅ ANNAT SÄTT: FOUCAULT I förordet till Njutningarnas bruk, som är ett viktigt metodologiskt dokument för Just förhållandet till tvivlet skiljer i grunden den Foucault-läsaren, skriver Foucault att analy- progressiva hållningen från varje reaktionär. sen av sexualitetens historia måste vila på tre Hans Magnus Enzensberger, Avantgardets ”axlar”, vilka är ”hur vetande om den bildas, dilemma hur maktsystemen reglerar dess utövning och i vilka former individerna kan och bör erkänna Det finns, skriver Maurice Blanchot i en av es- sig som denna sexualitets subjekt.”4 De två säerna i La Part du feu, böcker som skrivs för första aspekterna tycktes tillgodosedda i den att läsas – men som just därför inte kan läsas: första delen – men inte den om individerna. ”En författare som skriver för en specifik pu- Detta första band är en rasande effektiv kritik blik skriver egentligen inte: det är publiken av en diskursiv ordning. Men den tycktes ute- som skriver, och av det skälet kan publiken lämna vad människor gör – och därmed vad inte längre vara en läsare; läsningen bara synes som gör oss till människor – och hur männi- finnas, men egentligen finns den inte. Därför skor ”har förmåtts uppmärksamma sig själva, är verk skrivna för att läsas meningslösa: ingen tolka sig, känna sig och erkänna sig som begä- läser dem.”1 rande subjekt”.5 Ibland tänker jag att detta var vad som Nå, detta kunde tyckas vara värt ytterligare skedde med det första bandet av Foucaults en studie, men istället kom arbetet med den Sexualitetens historia: Foucault skrev boken för saknade tredje axeln – ”hur det går till när in- att läsas, den blev en gigantisk akademisk succé dividen upptäcker sig själv och konstituerar sig – vilket möjligen betydde att ingen läste den: vi som subjekt” – att innebära en radikal vänd- läser istället vår egen bild av verket, vi formar ning om inte i Foucaults tänkande, så i hans det till vårt. Foucault insåg detta, därför – åt- arbete. Själv betonade Foucault gärna enhet- minstone till någon del – omdirigeringen av ligheten just i tänkandet, att han hela tiden om hela arbetet, markerat i förordet till Njutning- än i olika former sysslat med konstitueringen arnas bruk: ”Denna serie undersökningar kom- av människan som subjekt. Så kan hans samla- mer ut senare än jag hade tänkt mig och i en de verk onekligen läsas, men de två avslutande helt annan form.” Och om vi nu skulle tycka, delarna av Sexualitetens historia inskärper ändå

154 TFL 2013:3-4 att detta arbete att demaskera den för given nom ”problematisering” – det är ett nyckelord, tagna människan också inrymde starka etiska Foucault kursiverar det: ”varken analysera be- aspekter. teendena eller idéerna, samhällena eller deras I förordet till Njutningarnas bruk beskriver ’ideologier’, utan de problematiseringar genom Foucault arbetet med boken som en ”’askes’, en vilka människan anser sig kunna och böra självövning i tänkande.” Som sådan är arbetet tänkas, och de förfaringssätt utifrån vilka de riktat inte mot en publik, utan mot det självt, bildas.”8 Det är nu som Foucault också knyter det vill vara vad filosofin måste vara, ”tankens ihop vad som ofta beskrivs som två inte bara kritiska granskning av sig själv”. Dolt i denna olika utan motsatta metodologiska principer: formulering finns ett etiskt credo: meningen arkeologi och genealogi. Den senare ersätter med övningen ”var att ta reda på i vilken mån inte den förra, utan driver den vidare, de två arbetet med att tänka den egna historien kan metodologiska principerna måste kombineras befria tänkandet från vad det tänker i tysthet om vi ska kunna visa hur nuet inte är naturgi- och låta det tänka på annat sätt.”6 Och den vet, att det går att göra annorlunda. som tänker på andra sätt, kan också handla på I de två senare banden av Sexualitetens histo- andra sätt. ria, Njutningarnas bruk och Omsorgen om sig, Hur tänker man annorlunda? Alla som ljuder Foucaults röst annorlunda än i det första läst Foucault vet att han inte är en exegetiskt bandet. Här skymtar man den röst som Blan- kommenterande författare – han utlägger inte chot ser som motsatsen till den litteratur som andras idéer på det sättet – och han är egentli- skrivits för läsaren, ”en annans röst, en äkta gen inte någon teoretiker – han bygger ingen röst, djup, irriterande, som sanningen.”9 Allra systematisk metodologi – om än han hela tiden tydligaste blir Foucaults röst i föreläsningarna teoretiserar sina empiriska fynd. Han är, som på Collège de France, den ljuder starkare där särskilt Paul Veyne understrukit, en skeptisk än i Sexualitetens historia, rörligare, mer frå- empiriker. Det innebär att bara genom att gande – och då drabbas också läsaren av denna granska och förstå hur människor gjort och besvärande sanning som uppfordrande tycks gör kan vi gå utöver det givna, när vi ser hur vara riktad mot oss själva. det vi tar för givet är historiskt konstituerat och Och detta trots, eller snarare tack vare, att reglerat i en hela tiden pågående maktordning, texten inte är skriven för oss. Paul Veyne under- och hur människor skapas i denna historiska stryker att Foucault ”by constructing his books, ordning, då kan vi i en kritik gå utöver det […] constructed himself”, ��������������������och han citerar����� Fou- som begränsar oss. Eller som Foucault själv ut- cault: ”I write in order to change myself and trycker det: denna kritik är ”en hållning, ethos, no longer think what I was thinking before.”10 ett filosofiskt liv i vilket kritiken av vad vi är Jag tror att denna tanke hela tiden finns med i samtidigt är en historisk analys av de begräns- Foucaults arbete, men det är med de sista årens ningar som påtvingas oss och beviset för att de vändning till de antika praktikerna, som den kan överskridas.”7 får materiell existens i hans skrift. Möjligheten till överskridande är inte re- Det är i kombinationen av kritik och etik serverad exklusivt för tanken, utan gäller vad som Foucaults släktskap med Frankfurtskolan människor gör: tanken ska göra material till- blir tydligt. Den motsatsställning mellan dis- gängligt för oss så att vi kan förändra våra liv kursanalys och kritisk teori som blivit närmast – om vi så önskar. ett mantra, tonas i själva verket ner av Foucault Detta material, som alltså är historien om själv, som beklagar att han inte stiftade bekant- hur vi tänker oss själva, kan friläggas bara ge- skap med Frankfurtskolans tänkande tidigare.

OMLÄSNING TFL 155 Foucault ser också sitt eget arbete som ingåen- des limites qui nous sont posées et épreuve de de i samma tradition som Frankfurtskolans.11 leur franchissement possible.” I bägge fallen handlar det om att avslöja hur 8. Foucault 1986, s. 15. det för givet tagna – människa, historia, tradi- 9. Blanchot 1949, s. 311 (min övers.): ”la voix tion – är historiskt konstituerat. I bägge fallen d’un autre, une voix réelle, profonde, gênante överlåter kritikern på oss att själva välja vårt comme la vérité.” 10. Paul Veyne, Foucault: His Thought, His handlande: kritikern föreskriver inte, predikar Character, tr. Janet Lloyd, Cambridge: Polity inte, utan lägger bara fram ett material för vårt 2010, s. 132. användande, som Foucault inledningsvis säger 11. ”Vad är upplysning?”, övers. Lars Eberhard i Säkerhet, territorium, befolkning: ”för den Nyman, i Diskursernas kamp. Texter i urval som vill engagera sig i en viss kamp finns här av Thomas Götselius och Ulf Olsson, Eslöv: vissa nyckelpunkter, kraftlinjer, låsningar och Symposion, 2008, s. 247. blockeringar.”12 12. Michel Foucault, Säkerhet, territorium, befolk- I bägge fallen handlar det också om upplys- ning. Collège de France 1977­–1978, övers. Kim ning: Adornos och Horkheimers tes i Upplys- West, Stockholm: Tankekraft, 2010, s. 25. ningens dialektik att den upplysning, som ”gett 13. Max Horkheimer & Theodor W. Adorno, Upplysningens dialektik. Filosofiska fragment, upp det klassiska kravet att tänka tänkandet”13 övers. Lars Bjurman & Carl-Henning behöver upplysas, skulle nog Foucault ha kun- Wijkmark, Göteborg: Röda Bokförlaget, 1981, nat skriva under på. s. 40. Ulf Olsson

NOTER DISPOSITIVETS HISTORIA 1. Maurice Blanchot, La Part du feu, Paris: Gallimard, 1949, s. 311 (min övers.):”L’auteur I sitt förord till det första bandet i Sexualitetens qui écrit précisément pour un public, à la historia – Viljan att veta – dröjer idéhistorikern vérité n’écrit pas: c’est ce public qui écrit et, och psykoanalytikern Per Magnus Johansson pour cette raison, ce public ne peut plus être en stund vid den översättningsproblematik lecteur; la lecture n’est que d’apparence, en réalité elle est nulle. De là, l’insignifiance som vidlåder Foucaults arbeten i allmänhet och des œuvres faites pour être lues, personne ett begrepp i synnerhet. Begreppet introduce- ne les lit.” ras i Viljan att veta och återfinns i titeln till det 2. Michel Foucault, Sexualitetetens historia. Bd 2. fjärde kapitlet –dispositif . Johansson väljer i sin Njutningarnas bruk, övers. Britta Gröndahl, revidering av Britta Gröndahls översättning att Stockholm: Gidlund, 1986, s. 11. behålla hennes val ”mönster”. Han framhåller 3. ”Foucault étudie la raison d’État”, i Dits et emellertid att dispositif är besläktat med Fou- écrits II 1976–1988, Paris: Gallimard, 2001, caults tidigare begrepp épistémè, men att det s. 805: ”une sorte de fiction historique”. Se också inbegriper ”icke-diskursiva, sociala och även s. 803. institutionella praktiker”.1 Vidare får vi veta att 4. Foucault 1986, s. 8. dispositif också ”representerar […] försök att 5. Ibid., s. 9. 6. Ibid., s. 11f. analysera balansstrategier hos maktunderstöd- 2 7. ”Ou’est-ce que les Lumières?”, i Dits et écrits jande former av vetande”. Men dispositif har II, s. 1396 (min övers.): ”une attitude, un êthos, också, till såväl engelska som svenska, översatts une vie philosophique où la critique de ce que med ”apparatus” respektive ”apparat”. Exem- nous sommes est á la fois analyse historique pelvis skriver Thomas Götselius i sin avhand-

156 TFL 2013:3-4 ling Själens medium att dispositif ”på svenska tiv som hör till den repressiva juridisk-politiska ungefärligen motsvaras av ’apparat’” – vilket makt som föregick sexualitetens dispositiv). han använder i sin översättning av Foucaults Detta dispositiv, skriver Foucault, är ”inte nå- citat – men framhåller också korrekt att ”ap- gon underliggande verklighet som man skulle paraten” bör identifieras med ett nätverk av ha svårt att få grepp om, utan ett stort nätverk element, snarare än med elementen själva.3 på ytan, där stimuleringen av kropparna, in- Det finns anledning att dröja vid dessa över- tensifieringen av lustupplevelserna, eggelsen sättningar och definitioner. Problemet med till tal, förvärvandet av kunskaper, förstärk- Gröndahls val av det neutrala ”mönster” är att ningen av kontrollerna och motstånden länkas det tenderar att flytta fokus från den praxis som samman med varandra i enlighet med några vidlåder begreppet. ”Apparat” är diskutabelt stora vetande- och maktstrategier”.7 Det är eftersom det sammanfaller med det begrepp viktigt att lägga märke till den temporalitet (ideologiska statsapparater) som Althusser an- som sätts i spel här. Foucault beskriver inte vände sig av för att beskriva de interpellerande vetandet som något som understödjer makten institutionella praktiker varigenom individen eller skänker den rationalitet, utan framhål- subjektiveras till den position i strukturen som ler det sätt på vilket de genomsyrar varandra. han alltid-redan var predisponerad för i enlig- Denna temporala samtidighet framhålls också het med vad som krävs för reproduktionen av i en intervju med den lacanianska tidskriften produktionsförhållandena.4 Och slutligen är Ornicar? där Foucault säger att dispositivet Johanssons påstående att begreppet ”represen- alltid är ”inskrivet i ett maktspel samtidigt terar […] försök att analysera maktunderstöd- som det är bundet till vetandets gränser vilka jande former av vetande” tvivelaktigt då det frambringas av det såväl som bestämmer dess inte fångar den dialektiska och immanenta re- villkor”.8 Det är denna dubbla betingelse som lationen mellan makt och vetande, utan tycks Deleuze framhåller när han i sin bok Foucault ge det förra ett företräde.5 påpekar att dispositivet förutsätter makten, Sedan Gröndahls översättning (1980) och men att makten också förutsätter dispositivet Johanssons revidering (2002) har dispositivbe- för att kunna differentieras och aktualiseras.9 greppet ägnats särskilda studier av framstående Hos Deleuze hör dispositivet alltså till vetan- filosofer som Gilles Deleuze och Giorgio Agam- det – det är själva sammansättningen av det ben (samt gett upphov till en särskild litteratur- utsägbara och det synliga, språkets och ljusets vetenskaplig inriktning, dispositivkritiken, med regimer, uttrycks- och innehållsformerna – på fäste i Toulouse6). Även om Deleuzes vitalistiska samma gång som det är den sammansättning konstruktivism och Agambens ontologiska po- som sedimenterar kraftförhållandena och ger litik skiljer sig åt vad gäller den potentialitet de makten form och relativ stabilitet.10 tillskriver subjektiveringsprocesserna, så kan I sin essä ”Vad är ett dispositiv” skisserar deras respektive läsningar ändå bidra till att Agamben begreppets etymologi. Å ena sidan fånga den pragmatik och elasticitet som riskerar framhåller han att det som Foucault i Vetan- att gå förlorad i såväl översättningarna som idén dets arkeologi utan definition refererade till om det maktunderstödjande vetandet. som positiviteter, det vill säga de diskursiva Men låt oss gå till texten. Som bekant ger praktiker som var del av vetandet men skiljde Foucault i Viljan att veta inte någon definition sig från utsagornas formation, kan sägas före- av dispositivet som sådant, utan endast av det gripa utvecklingen av begreppet dispositiv (när historiska dispositiv som går under namnet Deleuze refererar till dispositivet som vetandets sexualitet (och som ersätter det alliansdisposi- ”konkreta sammansättning” av det utsägbara

OMLÄSNING TFL 157 och det synliga, av uttrycks- och innehållsfor- liggör dessa.16 Men begreppet förekommer även mer, skulle positiviteten alltså referera till det i svenskan. Inom en civilrättslig diskurs beteck- andra ledet).11 Agamben spårar begreppet till nar det de processförutsättningar som inte är Jean Hyppolites föreläsningar om den unge absoluta utan måste göras gällande av respektive Hegels religionsstudier, där det görs en skillnad parter. Det besläktade disposition används dess- mellan naturlig och positiv relation, där den utom både i militär och estetisk diskurs som förra inbegriper förnuftets direkta relation till begrepp för spatiala fördelningar och i ett mer det gudomliga och det senare ”det historiska vardagligt tal för att beskriva perceptionsbeting- elementet, med hela den tyngd av regler, riter elser hos subjektet. Det finns alltså all anledning och institutioner som pådyvlas individerna av att i svenskan framgent använda begreppet dis- en yttre makt men så att säga interioriseras i positiv och inte något annat. systemen av trosföreställningar och känslor”.12 Johannes Björk Men även om vi i och med detta är framme vid en av Foucaults huvudfrågor – konvergensen mellan institution och subjektivation – så sak- NOTER nas prefixet,dis -. För att spåra dess härkomst 1. Per Magnus Johansson, ”Förord”, i Michel måste vi gå längre tillbaka i tiden, till de första Foucault, Sexualitetens historia. Bd 1. Viljan kyrkofädernas försök att begreppsliggöra den att veta, övers. Birgitta Gröndahl, bearbetad gudomliga treenighet varigenom Gud kunde och fackgranskad av Per Magnus Johansson, behålla sin radikala alteritet samtidigt som Göteborg: Bokförlaget Daidalos, 2002, s. 30. 2. Ibid., s. 31. han i form av Jesus Kristus kunde gripa in i 3. Tomas Götselius, Själens medium. Skrift världens angelägenheter. Överbryggandet av och subjekt i Nordeuropa omkring 1500, diss. denna klyfta mellan Guds vara och praxis, som Stockholm; Göteborg: Glänta produktion, med fördel kan sättas i parallellitet med de tro- 2010, s. 16. endes naturliga och positiva religion, beskrevs 4. Foucault är explicit med att vad han undersö- av de romerska kyrkofäderna med grekiskans ker ligger ”utanför staten och dess apparater”. oikonomia, som de latinska kyrkofäderna se- Se Michel Foucault, Sexualitetens historia, dan översatte med dispositio.13 Denna sfär, övers. Birgitta Gröndahl, bearbetad och fack- hushållets, inbegriper som bekant varken det granskad av Per Magnus Johansson, Göteborg: kunnande (techne) som hör till frambringan- Daidalos, 2002, s. 101. 5. Johansson, i Foucault 2002, s. 31. det (poiesis) eller den insikt (nous) och visdom 6. Se utdrag från den av Phillipe Ortel redigerade (sofia) som hör till vetandet (episteme), utan antologin Discourse, Image, Dispositif i OEI en klokhet (fronesis) som hör till handlandet 2011:53–54. (praxis) och som Aristoteles i sin etik beskri- 7. Foucault 2002, s. 114. ver som ”en disposition”.14 Hos stoikerna kom 8. Michel Foucault, ”Le jeu de Michel Foucault”, oikeíōsis vidare att beteckna en självbevarelse- i Dits et écrits 1954–1988. Tome III 1976–1979, drift som senare utvidgades till en social etik Paris: Gallimard, 1994, s. 300 (min övers.): – något som åtminstone öppnar för en läsning ”Le dispositif est donc toujours inscrit dans un som överbryggar det fundamentala brott som jeu de pouvoir, mais tojours lié aussi à une ou tidigare förlagts mellan Viljan att veta och de à des bornes de savoir, qui en naissent mais, två senare banden i Sexualitetens historia.15 tout autant, le conditionnent”. 9. Gilles Deleuze, Foucault, övers. Erik van der Dispositivet har alltså en förankring i den Heeg & Sven-Olov Wallenstein, Stockholm/ strategiska ekonomin, bedömningen och hand- Stehag: Brutus Östlings bokförlag Symposion, landet, men är samtidigt det ramverk som möj- 1990, s. 74.

158 TFL 2013:3-4 10. I en senare föreläsning, publicerad under titeln historia har jag nu kommit till grönt. Det är en ”Vad är ett dispositiv” skulle Deleuze emellertid ganska besvärlig färg eftersom min gröna penna låta dispositivet inta den plats som han i Fou- alltid smetar ut sig, men vad ska man göra. cault tillskriver diagrammet, det vill säga den Man kan koka ner sin Foucault till flera sammansättning som genomlöps av vetandets, olika saker. Foucaults historiska översikter är maktens och subjektivationens variabla linjer. inte särskilt översiktliga, vilket gör det nära nog 11. Värt att anmärka är att Jacques Rancière redan vid denna tid, alltså 1969, begagnar sig av be- omöjligt att göra rättvisande sammanfattningar greppet dispositif för att beskriva hur Althusser, av dem. Det är därför mycket fördelaktigt att genom att ta Marx formella distinktion mellan koka ner Foucault. Det finns ingen anledning teknisk och samhällelig arbetsdelning för en att använda sig av allt han har skrivit, snarare reell distinktion, argumenterar för en inkom- tvärtom, det blir inte bara splittrat utan direkt mensurabilitet mellan ideologi och vetenskap motsägelsefullt, man får plocka det man gil- i syfte att legitimera sin pedagogiska position lar och strunta i resten. Därmed förstås inte i förhållande till studentprotesternas radikala sagt att det jag valt att koka ner honom till här krav under 1968. Jacques Rancière, ”Appendix: är det enda möjliga. Sexualitetens historia går On the Theory of Ideology”, iAlthusser’s att, med ett visst våld, koka ner till följande Lesson, övers. Emiliano Battista, London/New två punkter. För det första att en homosexu- York: Continuum, 2011, s. 140. 12. Giorgio Agamben, ”Vad är ett dispositiv”, ell identitet föds i slutet av 1800-talet; för det övers. Gustav Sjöberg, i OEI 2011:53–54, s. 687. andra att makten är mångfaldig och produktiv 13. Ibid., s. 688f. och i sig själv producerar sitt motstånd. 14. Aristoteles, Den nikomachiska etiken, övers. Det finns ett träffande citat. I sin helhet -ly Mårten Ringbom, Göteborg: Daidalos, 2012, der det (för den som mot förmodan inte kan s. 168. det utantill): ”Sodomiten var en återfallssyn- 15. En kontinuitet som finns implicit i Deleuzes dare, den homosexuelle är nu en art.”1 Innan tredelade arkitektoniska läsning av Foucaults sexologernas glada sekelskifte 1900 sågs sam- oeuvre och där stoikernas oikeíōsis skulle könade sexuella handlingar visserligen som motsvaras av det veckande som enligt Deleuze felaktiga, men de var inte fel på något annat utgör själva subjektivationsprocessen. sätt än andra icke önskvärda sexuella praktiker. 16. Helena Matsson och Sven Olov-Wallenstein beskriver dispositivet som en struktur som I slutet av 1800-talet kom man att intressera sig införlivar ett flertal subjekts- och objektsposi- för sex som en del av identiteten, menar Fou- tion. Helena Matsson & Sven-Olov Wallen- cault. Den som hade sex med någon av samma stein, 1930/1931. Den svenska modernismen vid kön kom att ses som en särskild sorts männi- skiljevägen, Stockholm: Axl Books, 2009, s. 16. ska, och vetenskapen gjorde sitt bästa för att lista ut alla detaljer i denna nya människotyp. Jag arbetar med en avhandling om transmo- tiv i 1800-talslitteraturen, varför jag har hakat FOUCAULT SOM HOMO-, upp mig på den där formuleringen, ”den ho- TRANS- OCH MOTSTÅNDSLÄSNING mosexuelle”. Inte så mycket för e:et i slutet, den så kallade sexusböjningen (”l’homosexuel” Ibland känns det som att jag aldrig läser något i original – även om det helt klart är ett in- nytt, bara samma gamla tummade utgåvor av tressant ämne, liksom att Foucault över huvud sådant jag läste första gången på någon a-kurs taget är manscentrerad, för att inte tala om för hundra år sedan. För varje läsning får un- Europacentrerad), utan för vad ”homosexu- derstrykningarna en ny färg, och i Sexualitetens ell” betyder här. Foucault nämner att ”homo­

OMLÄSNING TFL 159 sexualitet” sågs som ”ett slags inre androgyni, diagnostiserades inleddes inte enbart pato- en själens hermafroditism”, men han tänker logiseringen av vissa känslor och praktiker. aldrig den tanken till sitt slut.2 Vad han inte Personerna i denna grupp fick (/tog/gavs/ nämner är att den kategori han beskriver inne- påtvingades) samtidigt en identitet och en fattar det vi idag kallar transpersoner. Den inte tillhörighet, vilket möjliggjort den identitets- bara innefattar transpersoner, den är till stor politiska utveckling som skett under 1900-talet del uppbyggd av observationer av transidenti- och som fortfarande pågår. Där det finns makt, teter och -uttryck. Den grupp som Foucault menar Foucault i ett av de kanske mest citerade kallar homosexuella kallades då – bland annat avsnitten i hans författarskap, finns det mot- – inverterade. Ordet avser en könsidentitet stånd. Foucaults poäng är att makten inte är som vänts ut och in, en kvinna i en manskropp repressiv utan produktiv, och att exempelvis eller en man i en kvinnokropp. Begreppsappa- de viktorianska försöken att undertrycka sexu- raten kan tyckas som en detalj, men det skifte aliteten innebar en explosion av just det den från praktik till identitet som Foucault be- försökte göra sig av med. Makten existerar inte skriver är nästan övertydligt i 1800- respektive i sig själv utan bara i relation till någon eller 1900-talens translitteratur. Skillnaden mellan något, i och med att den utövas. Den utövas hur transpersoner som Lasse-Maja­ (Lars Mo- dessutom inte enkelriktat ovanifrån och nedåt lin, 1785–1845) eller Andreas Bruce (1808–1885) utan finns med i alla relationer, och utgör så i beskrev sig själva och hur människor framstäl- sig själv en spindelväv av relationer åt miljarder ler sig i 1900-talets självbiografiska transberät- olika håll på samma gång. Av det följer att den telser är milsvid. enskilda individen inte bara utsätts för makt Foucaults transblindhet går igen i mycket (av staten, samhället, institutionerna, auktori- queerforskning. (Över huvud taget har Sexu- teterna, normerna) utan även brukar den. alitetens historia förstås varit inflytelserik inom Det är en lockande tanke. Foucaults mot- queerforskningen. Eller som Hanna Hallgren makt inte bara möjliggör utan förutsätter att och Jenny Tunedal skriver om queer poesi i förtryckta grupper alltid har gjort motstånd. dikten ”Gränslösa hundar”: ”Butler, de Lau- Och, om vi ska vara uppriktiga, det är roligare retis, Foucault, Foucault, Derrida, Butler, de för en litteraturhistoriker att arbeta med ett Lauretis, Kosofsky Sedgwick, Foucault, Fou- källmaterial där människorna inte bara slås ner, cault, Derrida.”3) Till exempel har transfors- där motståndet hela tiden spirar under ytan. karen Jay Prosser visat hur queerteori tenderar Problemet med Foucault, och kanske särskilt att använda trans som ”a kind of archetypal med Sexualitetens historia, är att det är lätt att queer gender”.4 Queerforskningen har sällan trilla dit på romantiken. Bilden av de förtryck- lyckats ta hänsyn till transupplevelser och -be- ta som slår tillbaka är så tilltalande att den ris- rättelser som sådana, utan istället gjort trans till kerar att ställa sig i vägen för en mer komplex ett symptom på homosexualitet. Det är precis maktanalys. Ett ensidigt fokus på motmakt samma glidning mellan trans och homo som kan få samhällshierarkierna att verka oviktiga. Foucault gör. Det sena 1800-talets sexologiska Som om det inte spelar någon roll vem som diskurs handlade inte i första hand om samkö- har den formella makten, vem som faktiskt nade sexuella praktiker, utan om könsöverskri- bestämmer över vem. (Här kan invändas att dande identiteter och -beteenden som bland Foucault har beskrivit sådana processer i andra annat tog sig uttryck i sexuellt begär gentemot verk, och även att motmaktsbeskrivningen i någon av ”samma” biologiska kön. Sexualitetens historia verkar stå i direkt motsats När gruppen inverterade definierades och till skildringarna av den repressiva makten i

160 TFL 2013:3-4 Övervakning och straff. Men man får, som sagt, plocka de bitar som passar en.) Foucaults popularitet inom humaniora gränsar ibland till det fjantiga. Det är därför det finns lika många humanister som använder Foucault som det finns humanister som fnissar när hans namn kommer på tal. I mitt exemplar av Sexualitetens historia är understrykningarna vid det här laget så färgglada att de ser ut som en regnbåge, och det är ju ganska kul i sig. Men det är inget fel på regnbågar. Det vore inte för- sta gången revolutionen formulerades av Judy Garland. Moa Holmqvist

NOTER 1. Michel Foucault, Sexualitetens historia. Bd 1. Viljan att veta, övers. Britta Gröndahl, Göteborg: Daidalos, 2002, s. 65. 2. Ibid., 64f. 3. Hanna Hallgren & Jenny Tunedal, ”Gräns- lösa hundar”, i Athena Farrokzhad & Linn Hansén (red.), Omslag. Queer poesi, Hägersten: Rosenlarv, 2010, s. 103. 4. Jay Prosser, Second Skins. The Body Narratives of Transsexuality, New York: Columbia University Press, 1998, s. 30.

OMLÄSNING TFL 161

RECENSIONER

bara teoretiskt, materiellt och metodologiskt, ROGER WHITSON & JASON WHITTAKER utan även i hög grad disciplinärt. På samma WILLIAM BLAKE AND THE DIGITAL gång som litteraturvetenskapen som disciplin HUMANITIES. COLLABORATION, har format sig kring författarskap som Wil- PARTICIPATION AND SOCIAL MEDIA liam Blakes, där materialet påkallat omfattande New York: Routledge 2013, 211 s. editionsarbete, har den definierat sig mot detta material som problem. Blakes böcker är varken Under en vistelse i New York våren 2012 be- konst eller dikt, och måste således omformas. sökte jag, som turister gärna gör, Rockefeller Denna litteraturvetenskapens tendens att pro- Center, ett komplex i Manhattans Midtown ducera idealtexter har synliggjorts under se- om 14 skyskrapor uppförda under 1930-talet. nare år av de ökade möjligheterna att digitalt Framför huvudingången till centralbyggnaden, arkivera material. När exempelvis det elektro- det forna RCA Building, slog det mig att fri- niska ­William Blake Archive – som sedan 1996 sen ovanför dörrarna var en Blakepastisch. Det har digitaliserat en ansenlig mängd av Blakes centrala objektet, reliefen ”Wisdom”, adap- illuminerade böcker – möjliggör effektiv re- terade första sidan i Blakes illuminerade bok produktion av såväl den illuminerade bokens ­Europe a Prophecy (1794), och tillfogade därtill multi­modalitet, som de olika versioner av Blakes ett bibelcitat: ”Wisdom and Knowledge shall böcker som föreligger, så framstår ofrånkomli- be the Stability of Thy Times” (Jesaja 33:6). gen textutgåvor, likt David Erdmans standard- Även de två mindre, flankerande friserna verk från 1965, som historiska konstruktioner, ”Sound” och ”Light” – med det uttalade syftet materiellt och ideologiskt betingade. att representera de nya medierna radio och te- Digitaliseringens effekter och de digitala levision – utgjordes av versioner av Blakemotiv. miljöernas förutsättning för kunskapsproduk- Mitt i detta enorma monument över offentlig tion utgör kärnområdet för det framväxande konst, konsumtion, populärkultur och mass- forskningsfältet digital humaniora. Om det kommunikation alltså William Blake. nu är ett fält? I en eller annan form förefal- Placeringen är talande för den säregna kun- ler digital humaniora dyka upp lite varstans på skapsproduktion som omger William Blakes universitet och kulturinstitutioner. I viss mån verk. Blake har alltid utgjort ett problem, inte forskningsmässigt påkallat, i andra samman-

RECENSIONER TFL 163 hang mer med doft av marknadsföring och denna samklingar med nätverksestetiska teorier, anslagsfloskel, kan tyckas. Men om vi ska tro å andra sidan tas denna läsning till stöd för digi- författarna till William Blake and the Digital tal humanioras kunskapsteoretiska företräden. Humanities, kan digital humaniora rentav ut- Blake blir här både undersökningsobjekt och göra lösningen på humanioras omhuldade kris. synliggörande exempel. I synnerhet används Utifrån William Blakes spridning inom Blake för att, som författarna skriver, teoretisera samtida nätverkskultur – och med stöd i det centrala begreppet zoamorphosis. ­Henry Jenkins diskussion av mediekonvergens, Zoamorphosis, förklarar Whitson och deltagarkultur och kollektiv intelligens – argu- Whittaker, anspelar på Blakes användning menterar Roger Whitson och Jason Whittaker, av Uppenbarelsebokens och Hesekiels fyra båda etablerade inom såväl Blakeforskning levande väsen (kl. grekiska ”zoa”), vars orien- som digital humaniora, för nödvändigheten tering i fyra väderstreck infogas som en central att inkorporera vad de talar om som kollabora- del i Blakes uppfattning om motsättningars tiv kreativitet i den humanistiska forskningen. funktion för kreativitet – ”Opposition is True Här är den visionäre Blake exemplarisk. Inom Friendship”, som en av de mer berömda ra- digital humaniora och posthumanistiskt derna ur The Marriage of Heaven and Hell orienterade mediestudier menar författarna (1790) lyder. Dessa fyra zoa blir i Blakes om- att Blakes ”kreativa ontologi” finner en särskilt fattande mytopoetiska konstruktion, på såväl gynnsam grogrund. ”By creative ontology, we det mänskliga som det mytologiska planet, den mean to hightlight Blake’s belief in the visiona- konflikt som driver fram skapelsen. Motsätt- ry power of creativity as a force that can expand ningens och konfliktens kreativa – och kritiska consciousness and change reality.” (s. 5) Det är – effekter, men även den ständiga spjälkningen en stundtals mycket suggestiv argumentation. i nya konstellationer och temporära motsats- De senaste årens många digitaliseringspro- par som genomströmmar Blakes verk, inbe- jekt har medfört nya möjligheter att överblicka grips såtillvida, menar författarna, i begreppet det kulturella materialet, vilket synliggjort zoamorphosis. Zoamorphosis avser även be- humanioras, och kanske i synnerhet littera- skriva det sätt på vilket Blakes verk avkräver turvetenskapens, ideologiska bundenhet vid delaktighet. På ett materiellt plan återspeglas tryckkulturen. Litteraturvetenskapen har na- denna delaktighet i den illuminerade boken, turaliserat kategorier som i viss utsträckning där design, text och illustration genererar en är framsprungna ur bokens materiella form. läsning som rör sig mellan olika tids- och Men även om det finns fog för att, som Whit- uppmärksamhetsformer, men där också själva son och Whittaker, tala om en ”Gutenberg sammansättningen av bokens plåtar är öppen parenthesis” (s. 14) – där samtida läspraktiker för användaren att konfigurera. Hermeneutiskt återkopplar till en litterär kultur som föregår avkräver också Blakes omfattande mytopoetis- tryckets konsolidering, i vilken kollektivet och ka transformationer ett tålmodigt deltagande. inte individen intar den självklara platsen för Zoamorphosis beskriver således en kollektiv såväl konsumtion och produktion – menar för- kreativ process, ”the collaborative, often cont- fattarna också att digital humaniora nyanserar radictory process of creative reception in which denna historieskrivning. Blake’s own works are one important object in Som titeln antyder följer William Blake and a flat ontology punctuated by the Gutenberg the Digital Humanities huvudsakligen två ar- parenthesis of print” (28). gumentationsspår. Å ena sidan redogörs för en Whitson och Whittaker undersöker Blakes specifik läsning av William Blakes verk och hur kanske mest berömda dikt ”The Tyger” som

164 TFL 2013:3-4 zoamorphosis genom att kartlägga en disparat ning möjliga meningsinnehåll, men samtidigt mängd versioner av dikten, något som, visar kan detta nätverk kopplas till andra, angräns- det sig, tar oss långt bortom gränserna för vad ande nätverk, vilket möjliggör inte en infinit som traditionellt anses vara Blakes verk. Här men en transfinit mängd meningsinnehåll. är det i stället Blake som socialt medium – so- Detta är styrkan, menar författarna, med att cialt nätverk – som undersöks. I adaptioner behandla ”The Tyger” – och Blake – som ett blir detta nätverk kanske allra tydligast, menar socialt medium. Whitson och Whittaker: när serietidningsför- Blakes spridning som socialt medium synlig- fattare som Alan Moore eller Mike Mignola, gör även de begränsningar och förhoppningar eller författare som Kipling och Bradbury som uppkommit kring de senaste decenniernas formar berättelser kring dikten, eller när den framväxt av digitala medier. Här erbjuder för- brasilianska animatören Guilherme Marcon- fattarna en välbehövd påminnelse om att även des genomför dikten som en dockanimation, den digitala tekniken är historiskt och materi- är det naturligtvis uppenbart att ”The Tyger” ellt grundad. Det elektroniska William Blake omformas i vad som möjligen skulle kunna Archive arbetar exempelvis fortfarande med beskrivas i termer av kollaborativ kreativitet. den tryckta boken som styrande princip och Men även rena travestier, som nättidningen det likaledes ambitiösa The Blake Multimedia Huffington Posts ”Tiger, Tiger, taking flight” Project från 1996, vars hypertextuella versioner publicerad i anknytning till Tiger Woods om- av Blakes illuminerade böcker skrevs i Hyper- talade otrohetsaffärer härom året, omfattas av Card, en applikation för Mac som Apple tog nätverkets zoamorphosis, menar författarna. bort 2004, är idag, knappt tjugo år senare, Men zoamorphosis utmärker även den ti- oläsbara för de allra flesta användare, även om diga receptionen, liksom de efterhand alltmer filerna fortfarande går att ladda ner. vetenskapliga utgåvor av Blakes poesi som ut- För att kunna tillgodogöra sig den nät- kommer under 1900-talet. Författarna pekar verksestetik och deltagande kreativitet som på hur ”The Tyger” omarbetas av redaktörer, möjliggörs inom digital humaniora är det dels utifrån ortografiska hänsyn, men dels även nödvändigt, menar Whitson och Whittaker, med syfte att presentera en mer korrekt version att litteraturvetenskapen slutar fokusera på av dikten, där många av dess inkongruenta kanonbaserad historieskrivning, och i stället inslag städats bort. Bröderna Rossettis omfat- lär ut deltagande och engagemang: ”literary tande bearbetningar, liksom Robert Graves studies should switch its focus from teaching egensinniga omskrivning, redovisas utförligt. a canon or a history to teaching a form of par- Här framhävs redaktörens kreativitet i över- ticipatory engagement in literary culture. Un- föringen av dikten till tryck: ”Print culture derstanding, for example, history as a dynamic generated its own virtual Blakes, which in turn system including feedback loops and long- provided the ecosystem that enabled the Blake term trends encourages students to consider Archive.” (s. 33) Som zoamorphosis måste ”The their own relationship to literary works and Tyger” förstås som ett ekosystem, i vilket de their responsibility to cultivate a relationship enskilda verken framträder som versioner, på that is participatory.” (s. 114) Med en ansenlig samma ontologiska nivå som omskrivningar, mängd exempel tagna ur den egna undervis- pastischer, travestier. Blakes dikt blir här bä- ningen, på interdisciplinära institutioner med rare av en transfinit mängd betydelser, menar anknytning till digital humaniora, försöker författarna. ”The Tyger” etablerar sig som ett författarna argumentera för hur nya medier nätverk som i sig utgör en begränsad uppsätt- kan användas för att skapa en kreativ miljö

RECENSIONER TFL 165 där studenter deltar i produktionen av den bli tydligare. Under alla omständigheter utgör kunskap som lärs ut. Twitterflöden används Blake and the Digital Humanities ett starkt för att skapa feedback, Googledocs och wiki- tillskott till senare års materiellt orienterade verktyg för att gemensamt redigera material, Blakeforskning, där frågor om kroppslighet, Youtube och Flickr för att mekaniskt generera nätverksestetik, social text, mediekonvergens och sprida arkiv. Här fokuseras studenternas och intermedialitet har utforskats utförligt, förmåga att gestalta i andra material än text, ofta med trådar mot posthumanistiska och att blanda uttrycksformer och att skriva kod. ekokritiska resonemang. Det resultat som redovisas i boken är tveklöst Och här kommer Whitson och Whittaker intressant, och stöder författarnas resonemang också med en del relevanta reservationer, i vad om zoamorphosis och den kollaborativa krea- som annars – vilket de medger själva – är en tiviteten som ett legitimt sätt att också under- utopisk vision av digital humaniora. Även om söka längre kulturhistoriska linjer. Här visas de framhåller vikten av att bejaka andra ob- tydligt fördelarna med att arbeta med stora jekts inverkan på subjektivitet och perception mängder digitaliserat material, där jämförelser och betonar att just maskinens närvaro måste och överblickar som tidigare krävde stora insat- synliggöras och respekteras som en del i en ser, idag kan göras relativt omgående. De digi- utvidgad posthumanistisk ekologi, lyfter de tala arkiven synliggör materialets materialitet, också ett varnande finger för de ekonomiska närmare bestämt att det handlar om digitala och politiska intressen som genomströmmar reproduktioner, vars framställning alltid inbe- de verktyg som de själva använder sig av i sin griper en mängd olika aktörer. Att digitalise- verksamhet. Det är till exempel långt ifrån ring och digital humaniora såtillvida förändrar säkert att open access och demokratiskt delta- synen på humanioras material blir läsningen av gande är vad som motiverar dessa företag. Blakearkivet en klar påminnelse om. Frågan är I våras besökte jag återigen Rockefeller Cen- bara vilket slags material? ter, i avsikt att mer systematiskt dokumentera Whitson och Whittaker utför en sorts platsen. Inne på Legos flaggskeppsbutik, be- maskinläsning, en i Franco Morettis mening lägen vid Rockefeller Plazas nordöstra hörn, ”distant reading”, där diktens avtryck kart- fick jag då tillfälle att begrunda legoversionen läggs med hjälp av sökalgoritmer. Resultatet är av Lee Lawries Blakeadaption. Tydligare än så övertygande – men kanske just för att det rör kan nog inte de utmaningar digital humaniora sig om ett redan priviligierat estetiskt objekt. står inför formuleras. Å ena sidan transfinita Hur skulle en undersökning av zoamorphosis möjligheter till nya kopplingar, till samarbeten utifrån något annat undersökningsobjekt se ut? och kollaborativ kreativitet – inom, utanför Ett objekt som inte är kulturellt konsekrerat, och tvärs över ritningarna. Å andra sidan en exempelvis. Är det inte så att det är just dessa kreativitet utifrån ett system som uppenbarli- kreativa objekt – Blake, Shakespeare, Melville, gen representerar och implementerar ett spe- Dickinson, Sapfo – som också har kanonise- cifikt makt- och ägarförhållande. Här behövs rats? Här borde Whitson och Whittaker mer onekligen en perceptionsapparat likt Blakes utförligt ha redogjort för vad som är specifikt för att skära genom denna fasaväckande sym- med Blake, inte minst hur Blake formule- metri – om så i form av dockanimation, bild- rar relationen mellan maskin, kreativitet och skärmspixlar eller en näve blandade bitar. människa. Möjligen skulle kopplingen mellan Per Israelson Twitterflöden och Blakes visionära diktning då

166 TFL 2013:3-4 ter det sig onödigt begränsande att han i litte­ MATS MALM raturförteckningen endast upptar kapitlet POESINS RÖSTER. AVLYSSNINGAR AV ”Hastighetsskillnader” hos Engdahl (en mera ÄLDRE LITTERATUR ingående dialog med denne hade kunnat bli Stockholm/Höör: Brutus Östlings Bokförlag spännande). Genren i Malms egen bok är inte Symposion 2011, 240 s. längre den litterära essän, utan rösten som talar i den ansluter helt och hållet till en rent aka- Efter den starka fokuseringen på texten och demisk diskurs. Det är därför överraskande att skriften på åttitalets litteraturvetenskapliga Malm inte någonstans i boken åstadkommer seminarier, kraftigt inspirerad av tänkare som en någorlunda hanterlig bruksdefinition av Barthes och Derrida, kom Horace Engdahls röstbegreppet. Man efterlyser också en mera Beröringens ABC. En essä om rösten i litteraturen ingående diskussion av talets förhållande till (Stockholm: Bonniers, 1994) närmast som en skriften, vilken senare ju i Malms litteratur- provokation. Sedan dess har begreppet ”röst” vetenskapliga perspektiv paradoxalt nog blir blivit ett välartat inslag i den svenska littera- bärare av just det han kallar för ”röst”. turvetenskapliga diskursen. Bilden har rentav Nu slipper Malm undan sådana besvärlig- använts så flitigt att den redan visar tecken på heter genom att inledningsvis förklara att hans att börja blekna. bok inte är ”platsen för en kartläggning” utan Engdahl ställde i sin bok den berättigade har det mera begränsade syftet att ”skissera frågan: ”Faller jag offer för en metafor, när jag perspektivets potential för att sedan genom talar om en ’röst’ i texten?” (s. 12) och menade ett antal nedslag närma mig frågan hur poe­ att metoden ”att skriva på gehör” (s. 7) vore det sins röster förändras. […] Det handlar i hög enda konstruktiva sättet att behandla ämnet. grad om skillnaden mellan hur vi idag brukar I Friedrich Schlegels fotspår låter han därför uppfatta poesin och dess röster, och hur man i essäns form teori och poesi smälta samman tidigare i historien uppfattat den. Detta inbe- i ett försök att ringa in det subtila något han griper litterära verks transmission genom olika med en annan metafor anser inte vara ”åtkom- utgåvor, medier, kulturella sammanhang, och ligt för maskinläran” (ibid). Liksom sin före- de transformationer som där uppstår” (s. 8). gångare kopplar Engdahl ihop röstmetaforen Därmed tycks Malm, åtminstone i huvudsak, med romantikens organismtanke: diktens ton förlägga ”rösten” i det skrivna till läsarens med- och innehåll går inte att skilja åt, utan tonen vetande, vilket verkar rimligt. Men samtidigt går bara att uppfatta i relation till verkets hel- konstaterar han att rösten är ”till dels inskriven het, alltså även tankeinnehållet. Han kunde i i det litterära verket, till dels avhängig läsarens sammanhanget också ha nämnt Bachtins beto- förförståelse och förväntningar” (s. 11). Hur nande av kontextens betydelse, det vill säga att kan en röst vara ”inskriven” i verket? Detta de enskilda yttrandena i ett diktverk blir fullt är den centrala frågan som allting slutligen begripliga endast i förhållande till hela yttran- kretsar kring, men som aldrig får någon riktigt det (diktverket) och i förlängningen alla andra tillfredsställande förklaring i boken. yttranden som det är sammanflätat med i ett Men vad tillför då Malm egentligen diskus- till synes oändligt, intertextuellt nätverk. sionen om ”poesins röster”? Först och främst Malm har ett annat forskartemperament snävar han in den till att gälla ”äldre litteratur” än Engdahl och följer en annan väg i sin nya varmed menas även romantiska och realistiska bok med den uppfordrande titeln Poesins 1800-talsverk, till och med en dikt av Ekelöf, ­röster. Avlyssningar av äldre litteratur. Ändå ”flaggprydd sång”, ägnas ansenligt utrymme.

RECENSIONER TFL 167 Motivet för begränsningen är helt enkelt att annan än författaren själv som ”talar”, om än ”frågan om röst är tydligast där”, men snarare med av tiden förändrad stämma. Och att andra menar väl Malm tvärtom, eftersom boken tyd- röster än författarens ljuder ur en utgåvas för- ligt visar att röstens närvaro i texten i själva ver- ord, inledning, variantapparat, ord- och sak- ket är mest uppenbar i den äldre poesin, vilken förklaringar och annat som Malm drar fram, är vände sig till en retoriskt skolad läsekrets som ju ganska naturligt. Bilden av textutgivare som ännu var van vid högläsning och förväntade sig ”smälter samman med originalet, samtidigt att en stämma ljöd bakom orden. Detta är i som de konkurrerar om sina olika versioner” själva verket bokens klart deklarerade utgångs- och ”tagit makten över texten i den senaste ut- punkt. En annan utgångspunkt har tydligen gåvan” (s. 28) må ha sina avskyvärda förebilder i varit arbetet med boken Det liderliga språket. verkligheten men är knappast representativ för Poetisk ambivalens i svensk ”barock” (2004), gruppen som helhet. Mera komplicerat förhål- under vilket Malms intresse för ”poesins rös- ler det sig nog med de samtida censuringrep- ter” växte. Föreställningen om ”det liderliga pen som ibland kan vara svåra att skilja ut från språket”, en underström i den antika retori- huvudtexten och dessutom kan ha sanktione- ken, utgör den röda tråden också i Malms nya rats i efterhand av en självkritisk och ångerfull bok, där den följs i några kapitel eller ”ned- författare. Påtvingade strykningar kan väl dock slagspunkter” som handlar om Quintilianus snarare karaktäriseras som tystnad eller brist på retoriksyn och om den svenska klassicismens röst. I andra fall tvingar censorn författaren att diktning under 1600- och 1700-talen. Därtill skriva något ”annat” så att det trots allt fortfa- undersöker Malm i särskilda kapitel textkri- rande är författaren själv som talar. Och denna tiska utgåvor och översättningar, medeltida förändring kan i sin tur beskrivas som något handskriftstradition, fornnordisk runpoesi, som sker helt och hållet inom ramen för det ironin i Lenngrens omdiskuterade dikt ”Några skrivna. ord till min k. Dotter, ifall jag hade någon” Kärnan i boken utgörs alltså av kapitlen om samt några av ”Realismens röster”, nämligen ”Språkets hotande röster och retoriken”, ”Tex- berättarrösten i Bremers Famillen H*** och tens och språkets röster i Stiernhielms Hercu- Almqvists ”modulationer”. Boken avslutas les” och ”Estetikens förhandlingar: stämman med ett kapitel om nyckelbegreppen ”Tradi- överröstad av synsinnet”. Malm drar här en tion – transmission” som är klargörande men mäktig idéhistorisk linje från antikens retorik just därför hade vunnit på att integreras långt över barocken fram till den tidiga romantikens tidigare i framställningen. Denna brist liksom 1700-tal (termen ’förhandling’ stör mig dock bokens något splittrade komposition och från- en smula i sammanhanget med sina byråkra- varon av helhetsgrepp och syntes kan kanske tiska och affärsbetonade associationer). Ut- till en del förklaras av dess långa tillkomsttid, gångspunkten är retorikern Quintilianus som som Malm upplyser om i en kort ”Efterskrift”. dock strax hamnar i skamvrån med sin miso- Bristen på avgränsning och definition av gynt moraliserande dikotomi mellan det attiskt begreppet ”röst” i boken kan illustreras med manligt kärva och det asianiskt kvinnliga, det kapitlet ”Texterna vi använder: utgåvor och vill säga det ornamenterande, dekadanta och översättningar”. ”Vems röst är det egentligen vällustiga språk som Malm vanligen kallar för som ljuder i utgåvan” frågar Malm (s. 27), men ”det liderliga språket”. Den antika retorns dis- att en författare ibland formulerar sig annor- tinktion bör enligt Malm ha varit aktuell också lunda, stryker eller lägger till text i sena uppla- för de samtida mottagarna av Hercules. Han gor av sitt verk innebär ju inte att det är någon gör vidare troligt att förstaupplagans blygsam-

168 TFL 2013:3-4 ma oktavformat för sina dåtida mottagare för- de av sinnligheten ersätter hur som helst grad- knippades med undervisande och informativa vis Quintilianus-traditionens uppfattning om genrer av olika slag. Volymens grafiska tonläge ”det liderliga spåket”. För att förklara denna beskriver Malm trogen sin röstmetafor som övergång frilägger Malm med hjälp av tidigare ”lågmält docerande” (s. 135). Slutsatsen blir att forskning en estetisk linje från föreställningen Stiernhielm ambivalent nog uppfattat språket i om ”den ofarliga intresselösheten” hos Shaftes- sitt verk som alltför liderligt för att lanseras an- bury, över Addisons berömda artiklar om ”The nat än i oktav och att verket till sist demonstre- Pleasures of the Imagination” i The Spectator rar att antikens goda retorik är liktydig med det 1712 till Kants ”intresselöst välbehag” i Kritik gamla svenska språket. Denna metalingvistiska der Urteilskraft 1790. Addison tilldelas en nyck- diskurs behandlar Malm utförligt i anslutning elroll: eftersom läsningen genom det svala och till den av fru Lusta rekommenderade Rettorica distanserande synsinnet frikopplas från berö- delle puttane av Pallavicino (1642) som tydligen ringens sinnlighet, kan läsaren – åtminstone lär ut konsten att motstå ”de sköna, förförande den idealiska – själv kontrollera sin fantasi så och vilseledande stämmorna” (s. 138) i poesin. att läsningen ur moralisk synpunkt blir ofarlig. I Bernt Olssons antologi Svensk litteratur I. Därmed får det sinnliga paradoxalt nog ett nytt Från runorna till 1730 (Stockholm: Norstedts, berättigande i litteraturen. En fråga som var- 1993) betecknas verket i utgivarkommentaren ken besvaras av Malm eller någon av de andra tvärtom som ”pornografisk roman” (s. 238), tänkarna är dock varför synsinnet skulle vara vilket måhända illustrerar Malms tes att ”utgi- mindre åtkomligt för ”liderliga” intryck än varrösten” stundom kan blandas med författa- hörseln. Och stora idéhistoriska svep som det rens stämma men samtidigt förbryllar läsaren. Malm gör riskerar alltid att bli både subjektiva Malms egen beskrivning av Pallavicinos verk och reduktiva. Så till exempel refererar han till stämmer nämligen dåligt med att lästipset John Lockes välkända bild med vaxkakan, men läggs i den onda fru Lustas mun. I de följande utelämnar samtidigt hans irländska empirist- kvartoupplagorna av Hercules bidrar enligt kollega Berkeleys ”immaterialistiska hypotes”, Malm det mer pretentiösa formatet till att hela framlagd åren före Addisons artikel, som möj- språkdiskussionen förbleknar och diktens rös- ligen kunde tänkas ha påverkat utvecklingen i ter försvagas. motsatt riktning. Under tidig romantik minskar retorikens Av bokens övriga kapitel tilldrar sig några ett inflytande till förmån för den nya estetiken särskilt intresse. Kapitlet ”Rökstenens röster” och poesins stämma ”överröstas” – denna gång drar nytta av Malms eminenta och uppdate- passar metaforen ovanligt illa – av synsinnet. rade sakkunskap på området, samtidigt som Parallellt med denna utveckling förändrades det är en fascinerande uppvisning i konsten att också läsvanorna; vad som är orsak och verkan pressa ut mesta möjliga intresse ur ett ständigt här förefaller dock svårt att avgöra. Högläs- lika undflyende material. Frekvensen av ”eller” ningen behåller enligt Malm sin fundamentala och ”antingen” i resonemangen är sålunda hög. betydelse fram till slutet av 1700-talet. Han gör Ett exempel: som Malm upplyser om har Bo här en annan och något snålare bedömning än Ralph visat att frasen ”då rådde Theoderik den Sven Delblanc som i sitt kapitel om ”Nittio- dristige” lika gärna – eller hellre! – kan läsas talisterna” i Den svenska litteraturen. 4 (Stock- ”red (på) hästen (gjorde) den dristige kämpen” holm: Bonniers, 1989) hävdar att ”1800-talets (s. 87). Man kan dock fråga sig om den okände poesi var ännu muntlig på ett sätt som vi idag runristaren verkligen var så språkteoretiskt in- har svårt att förstå” (s. 75). Estetikens bejakan- tresserad så att han, med författarens slutord,

RECENSIONER TFL 169 ”söker […] etablera en giltig kommunikations- decennier senare med Wirséns angrepp på modell, en överenskommelse om hur rösten Strindberg och andra åttitalister och fortsätta skall uppfattas” (s. 99). Frågan ”Vem talar?” eka ännu under Strindbergsfejden. kunde möjligen också ha diskuterats något Det råder inga tvivel om att Malm ånyo har tydligare med hjälp av modern narratologi. åstadkommit en intresseväckande och gedigen Ett annat kapitel har rubriken ”Stilsorterna insats med sin nya bok. Huvudtiteln väcker talar. Fraktur och antikva i stormaktstidens dock förväntningar på en teoretisk diskussion Sverige”. Här klargör Malm hur stilsorterna om röstmetaforens funktion och användbarhet under och efter reformationen fick ideolo- som dessvärre saknas nästan helt. Inte heller ut- gisk och så småningom också politisk och vecklar Malm någon egentlig teori för läsning- social betydelse; frakturan var den stilsort en av äldre texter. Begreppen ”transmission” som förknippades med protestantismen och och ”transformation” spelar visserligen stor roll ”det goda” men också den folkliga stilen som för hans ”avlyssningar”, men dessa har annars kunde läsas av flertalet. Man kunde tillägga, att närmast karaktär av utvidgade idéhistoriska det sistnämnda förhållandet faktiskt varade in analyser. Malms perspektiv förefaller vidare i senare delen av 1800-talet, vilket inte minst snävt i den meningen att analyserna främst tidningstrycken vittnar om. Stormaktstidens syftar till att förstå verkens receptionshistoria. hållning till antikvan var som Malm visar på- Då förefaller textutgivaren, bokhistorikern och fallande ambivalent: den förknippades visserli- romantikforskaren Jerome McGanns – en av gen starkt med katolicismen och det ”liderliga de föregångare som Malm sporadiskt nämner språket” men ansågs samtidigt renare, klarare i boken utan att riktigt öppna någon diskus- och mer lättläst samt troddes optimistiskt nog sion med honom – hållning till de äldre texter­ kunna underlätta spridningen av det svenska na mera fruktbar: läsningen av dessa är för språket och kulturen utomlands. Dessutom McGann framför allt ett sätt att möjliggöra en behövdes antikvan som en markör för allt det dialog över tiden. Malms attityd framstår där- främmande och ”onda” språk som inte kunde för som mera opolitisk, måhända i sig ett tidens hållas utanför boksidorna. Det känns som tecken. Är det kanske just där vi hittar Malms en besvikelse när Malm till sist återkopplar egen tidsbundna stämma i boken, redan på väg denna intressanta diskussion till det trots allt att själv förvandlas till ”äldre litteratur”? ganska ytliga röstbegreppet och reducerar allt­ James Spens ihop till en språkfråga, låt vara med för denna bok ovanligt tydliga politiska och ideologiska implikationer. Till det bästa i boken hör slutligen också LARS BURMAN dess näst sista kapitel om ”Realismens röster ELOQUENT STUDENTS. RHETORICAL – några av dem”, särskilt avsnittet ”Realismens PRACTICES AT THE UPPSALA STUDENT motröst”. Där beskriver Malm hur kunskapen NATIONS 1663–2010 om retoriken, alltjämt levande inte minst i Uppsala: Acta universitatis upsaliensis, 2012, tidens alla predikningar, styrde läsarnas för- 212 s. väntningar till att uppfatta ett moraliskt och politiskt syfte bakom det realistiska åskådlig- Forskning kring universitetens historia är ett görandet. Därav alltså det inflammerade i den snabbt växande fält. I Sverige har Annerstedts motsättning mellan idealism och realism i lit- översiktsverk från slutet av 1800-talet om Upp- teraturdebatten som skulle kulminera några sala universitets historia länge varit tongivande.

170 TFL 2013:3-4 I vissa avseenden är det ännu inte överträffat, tion. Innehållet i tal och disputationer är av se- men på andra områden är bristen på nyare kundär betydelse för Burman, vars fokus istället forskning kännbar. Ett exempel på detta är det ligger på de retoriska aspekterna och i viss mån faktum att universitetens historia i den äldre de sociologiska. Han frångår emellertid som väl forskningen ofta varit liktydig med studier är denna princip i vissa fall. av professorernas verksamhet, medan det har Formella tal vid universiteten var ofta av varit en generell trend i modernare universi- demonstrativ typ, alltså lovtal. I nationerna tetshistorisk forskning att lyfta fram sådana förekom till exempel inte sällan lovtal till aspekter som relationerna med det omgivande hemlandskapet. Disputationerna kan betrak- samhället, de ekonomiska förutsättningarna tas som en form av deliberativ retorik; man och mycket annat. Till detta hör också att argumenterade för eller emot en sak i syfte att ett vederbörligt intresse numera riktats mot komma fram till den rätta handlingsvägen el- studenternas förhållanden, liv och leverne. ler den rätta ståndpunkten. Till skillnad från Lars Burmans korta studie Eloquent Students. idag var disputationsakterna i allra högsta grad Rhetorical Practices at the Uppsala Student Na- strukturerade framföranden, till stor del ord tions 1663–2010 är ett utmärkt exempel. Denna för ord förberedda presentationer. Däremot specialundersökning av retorik inom univer- kan disputationen inte på samma okomplice- sitetets nationer ger många värdefulla nya in- rade sätt som lovtalet kategoriseras med hjälp blickar i universitetskulturens helhet genom att av den klassiska retorikens verktyg. I grunden på ett förtjänstfullt sätt placera in nationerna var disputationen, liksom den skrivna texten i ett större pedagogiskt och socialt samman- (dissertationen) lika mycket en produkt av den hang. Boken finns översatt till svenska under medeltida skolastiska logiken, även om texter- titeln Vältaliga studenter (2013). na, under intryck från renässanshumanismens Studentnationerna hade inte bara en social vurm för retorik, blev mer omfattande med funktion, utan var även ett stöd i studierna – tiden. Under 1600- och 1700-talen kunde även ett möjligen självklart, men alltför ofta förbisett dessa utvecklas till imponerande barocka väl- faktum. Den undervisning, eller de studier om talighetsprov. Problemet med disputationernas man så vill, som skedde inom nationerna var av genretillhörighet är inget Burman fördjupar tre typer: disputationsövningar, orationer och sig i, kanske hade det förtjänat en grundligare mer grundläggande undervisning. Den sist- utredning. nämnda förefaller ha gått till på så sätt att äldre Övningsdisputationer ägde rum också inom studenter hjälpte de yngre med konkreta skriv- universitetets reguljära undervisning där de övningar, mycket likt den lägre skolans under- leddes av adjunkterna. Därtill kommer förstås visning. Burman är dock främst intresserad av de ”riktiga” formella disputationerna, som de första två studieformerna: de formella talen studenten skulle genomgå två gånger, en pro och disputationsövningarna. Därtill undersöks exercitio, en pro gradu. Till yttermera visso hade också de debattföreningar som blev disputa- studenterna redan under sin tid i skolor och tionsövningarnas arvtagare från och med andra gymnasier prövat på denna typ av övningar. halvan av 1800-talet och in i modern tid, samt En väldig mängd av dessa övningar måste med jubileer och andra ceremonier som ordnades andra ord ha arrangerats. Här kunde man ha vid studentnationerna. Allt detta studeras ur önskat att Burman gjort fler utblickar mot vad ett retoriskt perspektiv. Detta framstår som ett denna retorik fick för konsekvenser utanför gott val, eftersom alla dessa fenomen var olika universitetet. De ständigt förekommande och former för medvetet övertygande kommunika- ofta nedlåtande samtida uttalandena om de

RECENSIONER TFL 171 pedantiska akademikernas ständiga dispute- året 1848 förefaller dock ha varit en avgörande rande kan, att döma av Eloquent Students, ha vändpunkt. Först dök verkligt radikala teser haft en fast förankring i verkliga akademiska upp i disputationerna, som att revolutioner är bruk. Man kan också förställa sig vilket försteg en ”moralisk nödvändighet”. Man disputerade prästeståndets riksdagsmän under frihetstiden nu till och med på tesen att disputationsöv- måste ha haft framför sina retoriskt min- ningarna själva var onödiga. I ett fascinerande dre väldrillade kollegor i de övriga stånden. uttryck för akademisk frihet hölls de allra sista Kanske var det just därför att pedanternas disputationsövningarna över det ämnet i flera skicklighet i disputerande var så stor som den av nationerna i Uppsala. Burman gör klart att väckte så mycket irritation – den kunde vara traditionen ändå inte därmed var helt död. en maktresurs. Debattföreningarna som ersatte dem fortsatte Burman visar på ett förtjänstfullt sätt hur dock samtidigt i 1848 års anda, då de fortsatte undervisningen inom nationerna verkligen var att behandla kontroversiella ämnen, något som betydande. Han menar att den kan ha varit inte var fallet i andra europeiska länder. minst lika viktig som adjunkternas, vilken den Burmans bok är långt ifrån en heltäckande efterliknade. Framför allt visar han hur na- studie, tvärtom är det en pionjärinsats på ett tionsövningarna passade väl in i en pedagogisk område som skulle förtjäna ytterligare forsk- stege, enligt vilken en student förväntades bör- ning. Detta är författaren själv på det klara ja med att vara opponent, sedan tog steget till med: en av de aspekter han lyfter fram för fort- att försvara teser och till sist själv kunde presi- satt forskning är sociala nätverk (patron/klient- dera vid en disputation, först vid nationen och relationer) inom nationerna. Att sådana var sedan ”på riktigt”, varefter nationsövningarna vanliga och betydelsefulla är naturligtvis högst framskred parallellt med och som en tydlig sannolikt, men som Burman påpekar ofta förberedelse för de ”riktiga” akterna. Nationer- mycket svårt att definitivt bevisa. En kritisk nas verksamhet förefaller i själva verket ofta ha synpunkt skulle kunna vara att Burman, som varit svår att skilja från den vanliga undervis- själv varit aktiv i nationslivet som student och ningen. Alltsedan 1663, då nationerna legali- numera är inspektor för sin gamla nation, i viss serades, hade universitetslärarna strävat efter mån talar i egen sak. Ibland skiner en vilja att att på olika sätt hålla ordning på studenterna hylla den fina traditionen med studentnationer genom att styra nationerna. Övningarna led- igenom och den känns onödigt värderande. des av en professor (i egenskap av inspektor). Men då Burman vill lyfta fram nationernas I praktiken måste dessa övningar ha fungerat betydelse för utvecklingen av en demokratisk som en förlängning av de privata kollegierna, tradition i Sverige, vid sidan av mer uppmärk- som gav professorerna en viktig inkomstkälla sammade former av associationer, föreningsliv och studenterna en bättre undervisning än de och folkrörelser, är han övertygande. Naturligt- traditionella föreläsningarna. vis hade det varit möjligt att betrakta dem med Disputationsövningarnas nedgång och fall en mer kritisk blick, men Burman är medve- är också en historia som är värd att berät- ten om att nationernas övningar var tänkta att tas. Den traditionella universitetskulturen forma en elit. Han modifierar emellertid detta överlevde mer eller mindre intakt långt in på med att understryka att dessa studenter, liksom 1800-talet, även om smärre förändringar intro- säkerligen många studenter av idag, var en pri- ducerades successivt. Det blev till exempel allt viligierad elit, men en elit med begränsad makt. vanligare att texter och tal skrevs på svenska, Andreas Hellerstedt inte som tidigare enbart på latin. Revolutions-

172 TFL 2013:3-4 överspända jagets excesser, kan man samtidigt MARTIN HELLSTRÖM (RED.) spåra huvud­fårorna av seklets idédebatter. TRON ÄR MITT LOKALBATTERI. Strindbergs proteiska förvandlingar gäller i RELIGION OCH RELIGIOSITET I AUGUST högsta grad också hans förhållande till religion. STRINDBERGS LIV OCH VERK Bilden av författarjaget som en kräfta som öm- Skellefteå: Artos 2012, 233 s. sar skal (den återfinns bland annat i En dåres försvarstal, de sena essäerna och i breven till I Cormac McCarthys pjäs The Sunset Limited Torsten Hedlund) färgar alla delar av Strind- (2006) samtalar två män i en liten lägenhet bergs världsbild. Hans vantrivsel i tillvaron, någonstans i de mindre glamorösa delarna av den ofta groteska misantropin, ledde honom New York. En av dem kallas för Black, han är till en världsuppfattning som närmar sig gnos- ”nigger” (han själv föredrar detta ord i stäl- ticismen: den materiella världen är skapad av let för mer politiskt korrekta benämningar), en maliciös demiurg och dess många brister kommer från sydstaterna, har suttit i fängelse får en teologisk förklaring. Swedenborgläs- för mord och där genomgått en religiös om- ningen i Klam resulterade i analogitänkandet vändelse. Den andre kallas för White och är som förvandlade världen till ett nätverk av en ateistiskt sinnad, desillusionerad litteratur- korrespondenser. I Tjänsteqvinnans son (1886) professor med ett självmordsförsök i bagaget. återfinns passager där världen tolkas som ett Deras samtal kretsar kring tro och nihilism. slagfält i en manikeisk kamp mellan det goda Kammarspelet avslutas inte med någon klar och det onda, mellan Ormus och Ariman. En poäng; vad som McCarthy tar upp här är att blå bok vittnar om framväxten av tanken att den sekulära och den religiösa världsbilden alla religioner är former av samma gudomliga är inkompatibla. Kan man vara ”modern” uppenbarelser och att det i själva verket bara och samtidigt följa sola scriptura-principen, finns en universalreligion. fullfölja Bibelns moraliska krav (till exempel Konferensvolymen Tron är mitt lokalbatteri tredje Mosebokens mat- och sexualtabun) som samlar texter i vilka Strindbergs religiositet blir för många ter sig arkaiska och absurda? föremål för bred reflektion: volymen ställer ti- Att moderniteten har sin upprinnelse i se- digare läsningar i en ny dager, den vill ge nya kulariseringsprocesser är en idéhistorisk locus ”perspektiv och infallsvinklar” på författarska- communi. Förloppet var dock utdraget och ald- pet, från ”personen Strindbergs religiositet till rig okomplicerat. Det inleds med 1700-talets­ religiösa influenser i Strindbergs texter” (s. 8). krav på individens emancipation och födel- De stora utvecklingslinjerna behandlas av sen av det nutida vetenskapliga tänkandet, Göran Söderström, Per Stam och Caroline 1800-talets litteratur och filosofi är i sin helhet Krook. Alla betonar kontinuiteten bakom de genomsyrade av frågeställningar kring religion skenbart motstridiga positionerna; visserligen och vetenskap. Strindbergs författarskap – i blev infernokrisen en vattendelare i författarens synnerhet efter infernokrisen – är kongenialt liv, men också i Strindbergs inre utveckling med denna utveckling. Hans reflexioner över kan ”ett Oändligt Sammanhang” i ”den Stora möjligheterna till en förening av vetenskap Oredan” spåras (s. 13). Livsdramat börjar med och teologi får relief mot fonden av den tyska moderns pietistiska uppfostran och den barns- romantikens och den franska ockultismens liga religiositeten, för med sig flera peripetier i (halv- eller pseudo- om man så vill) veten- form av avfallet från statskyrkan och en period skapliga och naturfilosofiska projekt. I den av fräna angrepp mot den (som dock kontra- excentriska subjektivitetens litterära alster, det punkteras av smått opportunistiska dramer

RECENSIONER TFL 173 med utpräglad religiös tematik) och når sin Uppsjön av religiösa roller (swedenborgianen, kulmen i återkomsten till religionen vintern ockultisten, kryptokatoliken, den pietistiske 1895–96. Författaren ältar därvidlag samma bibelläsaren, kättaren, hermetikern, profeten) handfull frågor ur olika perspektiv och som belyses i boken inte bara utifrån det teologiska vanligt råder ingen brist på fyndiga självkom- perspektivet utan också utifrån psykologiska, mentarer. Som kämpande antiklerikal förklarar sociala och moraliska perspektiv. En del av han att ”verlden styres av fånar alltså är Gud texterna bjuder på en katalogisering av motiv en fåne” (s. 49) och som svar på frågan om han och influenser (som kristna motiv i sagospelen, tror på Gud medger han: ”det gör jag nog; men klostret, Linnéreceptionen, himlakropparna, jag tycker inte om honom” (s. 50). Efter om- bibliska motiv), andra belyser specialproblem vändelsen ändras tonläget: ”Höll på att förgås, som receptionen och översättningarna. Anders men fann i ensamheten en äldre bekantskap, Jarlert läser Påsk som ett rättsteologiskt traktat som ännu döljer sig stundtals, och som är den om balansen mellan straff och nåd. Han påpe- personliga Guden, hvilken vakat öfver mig, kar att pjäsen bygger på begrepp förankrade i slagit mig som Iob, än värre, men nog haft sina lutherska tankar om det jordiska som styrs av afsigter” (s. 35). Strindbergs begravning, där å lagen och det himmelska riket där nåden och ena sidan biskopar jämte representanter för evangeliet råder. Björn Sundberg framhäver att Kungahuset å andra sidan arbetare med röda sökarens, tvivlarens, icke-partigängarens texter fanor deltar, innefattar många ironier och blir kännetecknas av kluvenhet, men också av en ett emblem över hans dubbeltydiga förhållande strävan att förstå makternas nyckfulla ingri- till maktens och den institutionella religionens pande i historien. (Problematiken kring Neme- dispositiver. sis Divina, slumpen och nödvändigheten som Strindbergs uppgörelse med kyrkan som flera av bokens bidrag anknyter till diskuterades institution kan inramas i en större kontext av 1980 i en briljant BLM-essä av Lars Gustafsson; hans batalj mot idealistiska lögner. Toril Moi märkligt nog lyser den med sin frånvaro i upp- lade i sin Ibsenstudie Henrik Ibsen and the satsernas litteraturföreckningar). Birth of Modernism (2006) fram tanken att di- En mera ingående diskussion av Erik van kotomien realism/modernism inte uttömmer Ooijens uppfriskande provokativa text ligger beskrivningen av den ideologiska och estetiska utanför denna recensions ramar. Ooijen reflek- kampen ”kring 1900”. Man bör återkomma terar över skillnaden mellan över- och under­ till kategorierna ”idealism/antiidealism”, ter- komponerade verk: det överkomponerade mer som hade en fundamental betydelse i det verket låter sig på ett självklart sätt öppnas med sena 1800-talets estetiska debatter men som rätt tolkningsnyckel, den underkomponerade idag lyser med sin frånvaro i litteraturhisto- texten ”öppnar sig istället för ett mångfaldi- riska handböcker. Ibsens dramer, framhäver gande av lokala effekter” (s. 200) och motstår hon, var försök att riva idealismens rigida och alla försök till totaliserad tolkning. Som exem- verklighetsfrämmande värdesystem. Detta gäl- pel på den första typen omnämner uppsatsens ler i högsta grad också för Strindberg: hans författare Anthony Burgess M/F, den andra författarskap innehåller talrika utbrott mot representeras av Strindbergs kammarspel. den offentliga moralen och mot ”idealisternas” Även om själva kategoriseringen tycks mig förljugenhet och illusioner. Vid sidan av Ib- vara problematisk (är inte ”överkomponerade” sen, Flaubert och Nietzsche tillhör Strindberg verk helt enkelt triviallitterära alster? är Joyce- denna brigad av europeiska kulturprofiler som kommentatörens och Shakespeareläsarens Bur- flitigt dekonstruerade de idealistiska kraven. gess romaner verkligen ett exempel på denna

174 TFL 2013:3-4 texttyp?) öppnar den för intressanta sidospår Tron är mitt lokalbatteri ger en rik utdelning som förknippar Strindbergs texter med den för både den akademiske som allmänintresse- nyare anglosaxiska litteraturen. Kopplingen till rade läsaren och bjuder på många ingångar i ­Henry Millers Tropic of Cancer är nästan auto- problematiken kring Strindbergs förhållande matisk; den polske Inferno-översättaren Mari- till religionen. I dagens smärtsamt banalise- usz Kalinowski lägger i dagen en annan ledtråd rade debatt kring religion och ateism med alla för tolkningen: från Strindberg till ­Philip K. dess lättköpta poänger där komplexa problem Dick och dennes lekar med simultana världar görs lättillgängliga och medialt bärkraftiga i Ubik och hans (ofta rätt så trubbiga) förkun- genom att infogas i ett binärt raster (funda- nelser i Valis. mentalistiska religioner i strid med sekulari- Mickaëlle Cedergren – hon har redan tidi- serade multikulturella civilisationer; primitiva gare skrivit om den franska katolicismens infly- hederskulturer versus det öppna västerländska tande på Strindbergs dramaturgiska universum samhället, trångsynta troende mot upplysta – ser Strindberg som en del av den katolska re- ateister) är Strindberg ett uppbyggande mot- nässansen ”kring 1900” i frankofona kulturer. exempel: den religion han pläderar för är i Strindberg deltar i gudstjänster i Notre Dame ett stadium av ständigt flux, den är komplex och refererar ymnigt till den katolska liturgin och kännetecknas av det ofärdiga och icke- med dess visuella och akustiska överdåd. Ana- självklara. Även om utgångspunkten ter sig lysen av de katolska ceremonierna inbäddas ganska trivial: religion som nödutgång för den av Cedergren i en annan tematik som tidigare krisdrabbade mannen i övre medelåldern, bju- upptagits av Hans-Göran Ekman: sinnena der Strindberg på det lilla extra: hans ständiga och deras återgivande i Strindbergs texter (vid metamorfoser, förmågan till pånyttfödelsen, de samma tid excellerar Huysmans med liknande kreativa perspektivbytena, gör att inget stelnar problemställningar i romanerna À rebours och i givna former och inget är förutsägbart – även La cathédrale). i fråga om tro. Cedergren framhäver att Strindberg stäl- Jan Balbierz ler den ursprungliga katolicismen mot den rationella, teologiska, dogmatiska och here- tiska protestantismen. Detta tycks mig vara en av de viktigaste portalerna till hans sena MIRANDA LANDEN författarskap. Strävan mot det ”autentiska”, OCH NU BÖRJAR HISTORIEN. grävandet efter kulturens djupaste skikt är ett HJALMAR SÖDERBERGS NOVELLKONST konstant återkommande tema hos Strindberg Stockholm: Bokförlaget Atlantis 2013, 591 s. och förknippar honom med en huvudlinje i den europeiska modernismen. Den excent- Hjalmar Söderbergs författarskap är ett av riske svensken var djupt förankrad i den väs- de mer välkända i Sverige, och även om det terländska modernismens fantasier kring en i synnerhet är romanerna, framför allt Doktor universell religion och dess försök att borra Glas och Den allvarsamma leken, som varit fö- sig fram genom kulturens förvittrade strata till remål såväl för forskning som för läsning och dess urmateria, de djupa, levande rötter som är fram­förande i andra sammanhang, så är också gemensamma för hela mänskligheten (samma novell­konsten välbekant och undersökt. tankar kan spåras hos W. B. Yeats, H. D., Osip I inledningen till Miranda Landens avhand- Mandelstam, C. G. Jung och T. S. Eliot, för att ling Och nu börjar historien. Hjalmar Söder- nämna bara några i den stora skaran). bergs novellkonst sägs att: ”Någon samlad studie

RECENSIONER TFL 175 av alla Söderbergs noveller har inte gjorts tidi- publikationer synliggörs. Söderbergs novell- gare” (s. 11), så denna avhandling fyller här ett konst utgör onekligen ett omfattande material uppenbart tomrum i Söderbergforskningen. – lite överraskande med tanke på hans aura av Landen har gått igenom de fem originalsam- sparsmakad författare (jämfört med exempelvis lingarna samt den av Söderberg redigerade den delvis samtida, överväldigande produktive novellsamlingen Preludier, med texter inte ti- August Strindberg) – och redovisningen av digare tänkta att publiceras tillsammans. detta material är avhandlingens mest överty- Avhandlingen är strukturerad i fyra större av- gande sida. Redovisningen är också förtjänst- snitt. Efter inledningen följer ”’Och nu börjar fullt utförd, i synnerhet ur en inventerande historien’. Berättande och novelltyper”, ”’Och aspekt, där noggranna analyser lyfter fram nya sen var det ingenting mer’. Slutet på novellen”, aspekter av Söderbergs texter, och där tidigare ”’Och ibland händer det’. Novellsamling och inte så välbekanta noveller uppmärksammas. novellcykel” och till sist den avslutande delen Invändningarna jag har mot Landens av- (förutom sammanfattningen) ”’Här låg det nya handling handlar om undersökningens teore- uppslaget’. Publicering i press”. I första­ avsnit- tiska och metodologiska utgångspunkter och tet undersöks ”drag i berättandet i förhållande hur dessa präglar (eller inte) framställningen. till olika novelltyper” och ”drag i berättarens När Landen i inledningsavsnittet introducerar attityd och förhållningssätt” (s. 36). Berättar- Söderberg som novellförfattare, beskrivs den position och berättarperspektiv står här i fo- teoretiska utgångspunkten som ”genrehisto- kus och hur deras inverkan på den novelltyp risk” (s. 11) och Landen skriver att hon ”un- Landen identifierar i sina exempel utreds. Det dersöker Söderbergs noveller med avseende andra avsnittet rör i huvudsak ”hur novel- på hur tidens novell var beskaffad […] såväl len förtätas och är kort” (s. 36) och novellens formen, att den är kort och att novellslutet är slut som viktigt strukturerande narratologiskt utformat på ett visst sätt, som typen av novell, element diskuteras. ”Novellsamling och no- till exempel att Söderberg skrev debattnoveller, vellcykel”, avhandlingens tredje större avsnitt, skämtnoveller, resenoveller” (s. 11). I avsnittet undersöker efter vilka principer samlingarna ”Syfte, metod och uppläggning” förväntar jag komponerats och sambanden med novellens mig så en utveckling och fördjupning av den format, samt hur den enskilda novellen ges skisserade teoretiska utgångspunkten, där den nya betydelser i en samling. Det sista avsnittet genrehistoriska ansatsen sätts in i ett kritiskt behandlar de av Hjalmar Söderbergs noveller sammanhang och där de undersökningar som som först publicerades i press. Miranda Lan- företas i avhandlingen motiveras tydligare uti- den har undersökt i vilka publikationer novel- från mer preciserade, problematiserande fråge- lerna förekom och ringar historiskt in deras ställningar. Men syftet förblir oklart motiverat: estetiska principer samt huruvida novellernas varför görs denna inventering av Söderbergs innehåll och stil stod i samklang med genre samtliga noveller? Varför är den viktig? Det (skämtpress, julkalender, dagspress, periodisk klargörs inte utan vad som står är: ”Mitt syfte tidskrift et cetera) och status. är alltså att studera hur Söderbergs novellkonst Och nu börjar historien är en omfångsrik av- ter sig i förhållande till 1800-talets novellgenre. handling. Dess styrka ligger i att det intressanta Jag ser på vissa drag i berättandet och på vilken materialet här presenteras på ett mer systema- typ av novell han skrev” (s. 12). Detta oklart tiskt och genomgripande sätt än vad som gjorts motiverade syfte, tillsammans med en otydlig tidigare. Presentationen är också grundlig, no- teoretisk utgångspunkt, utgör ett problem för vellernas sammanhang i samlingar och i övriga avhandlingen som helhet. Otydligheten med-

176 TFL 2013:3-4 för också att de så noggrant utförda novellana- ”short story” hämtad ur The Bedford Glossary lyserna ändå framstår som något riktningslösa; of Critical and Literary Terms. Det är naturligt- ett tydligare teoretiskt perspektiv skulle ha vis inget problem i sig att använda etablerade inneburit en fördjupning. definitioner av termer om de fungerar i sam- Inledningens 38 sidor innehåller många manhanget, och översätta dem men då behövs upprepningar; inte minst de historiska över- en tydlighet i hur definitionen används. sikterna över novellgenrens utveckling och de Ett exempel på otydligheten hos avhand- olika termer med vilka novellen betecknats lingsförfattaren är att det inte anges om ci- överlappar varandra. Med ett tydligare angivet tatöversättningar är Landens egna. Detta är teoretiskt perspektiv hade dessa avsnitt kunnat återkommande och gäller exempelvis term- stramas åt och tätas; nu hamnar snarlika pre- definitionen ovan, en brist som går att överse sentationer under novellens genrehistoria och med men som ändå bidrar till onödig oklarhet i novellbegreppets historia utan att skillnaderna framställningen och osäkerhet hos läsaren. Mer dem emellan poängteras. Istället för att förklara problematiskt blir det när det gäller definitio- benämningarna på novelltyper: ”resenovellen, ner av begrepp som har med novellgenren att lägereldsnovellen, brev- och dagboksnovellen, göra. Inledningsvis räknar Landen upp ett an- debatt- och dialognovellen samt dokumentära tal novelltyper, eller novellgenrer, där förutom noveller” och hänvisa till varifrån dessa namn tidigare nämnda ”debattnovell, skämtnovell hämtats, om de är allmänt vedertagna inom och resenovell” (s. 11), något som benämns novellforskningen eller författarens egna ter- ’lägereldsnovellen’ (s. 12) anges. Begreppet ”lä- mer, så upprepas de ett flertal gånger i föror- gereldsnovell” presenteras inledningsvis inom det. Den icke-problematiserande hållningen är citattecken, men utan angivelse av om det är också genomgående i inledningen, till förmån för att det är ett citerat begrepp eller för att det för ett redovisande uppräknande. Materialet inte är ett allmänt vedertaget uttryck men ett presenteras på flera olika ställen, så att vid pre- uttryck som kan användas och förstås utifrån sentationen av metod är det snarare materialet denna användning, så att säga inom citations- som gås igenom än en gång, medan metoden tecken. Lite kort anges att beteckningen inne- inte motiveras och sätts in i ett teoretiskt, pro- bär att ”en person inom novellens ram berättar blematiserande sammanhang, och den gen- en historia för en annan”, och att detta var ”en rehistoriska utgångspunkten problematiseras typisk novellgenre i pressen” (s. 12). Trots en och/eller historiseras inte. Jag hade här önskat vid och allmän definition som denna utreds en tydligare positionering av författaren i för- begreppet inte mer ingående, men används vid hållande till novellstudien som forskningsfält, flera tillfällen, ibland inom citattecken, ibland ett ställningstagande som ger avtryck i den med förbehållet ”den så kallade lägereldsnovel- egna studien av Söderbergs noveller. len”, ibland utan vare sig förbehåll eller citat- I avsnittet ”Definition av novellen” ringas tecken. Först i avsnittet ”Jaget i övriga noveller” novellens specifika litterära egenskaper in och på sidan 62 kommer en något mer utförlig för- en operativ definition av genren presenteras: klaring, med en hänvisning, dock utan att det ”en i regel fiktiv berättelse på prosa som på ett i noten anges om detta är ett begrepp Landen begränsat utrymme relaterar ett skeende eller själv etablerat eller hur dess genealogi ser ut. Det händelser, oftast med få personer” (s. 28). Det kan tyckas petigt att haka upp sig på ett enda framstår som att detta är Landens definition, ord, men det fick mig att reagera eftersom ett men referensen som anges av notsiffran visar sådant precist uttryck väckte min nyfikenhet på att detta (nog?) är en översättning av termen just när och av vem/vilka detta begrepp etable-

RECENSIONER TFL 177 rats, vad det innefattar, och vilka konsekvenser allmänna, och vagheten i begreppsdefinitio- denna beteckning får för en novellanalys. Detta nerna hade kunnat undvikas. Ett tydligare an- är ett av flera exempel på hur definitionen av givet teoretiskt perspektiv hade också kunnat begrepp brister i avhandlingen, begrepp som snäva in och fördjupa analyserna av Söderbergs å ena sidan framställs som självklara och inte noveller, och balanserat den redovisande fram- behöver förklaras, å andra sidan plötsligt sätts ställningsformen, gjort den mer dynamisk och inom citattecken och då inte längre framstår spännande – inte minst för läsaren. som lika otvetydiga. Oklarheten gäller också Miranda Landen har gjort ett grundligt ar- andra benämningar på novelltyper vilka presen- bete med att göra ett omfattande material som teras som vedertagna, men utan att det finns tidigare inte presenterats på detta sammanhäng- någon referens till tidigare forskning. Även när ande vis överblickbart, och det är avhandlingens det gäller andra begreppsdefinitioner än de som stora förtjänst. Om avhandlingen på ett intres- uteslutande hör till novellgenren, som exem- seväckande sätt ’börjar historien’ om Söderbergs pelvis de narratologiska, saknar jag hos Landen novellkonst så återstår nu för vidare forskning både mer precisering, med tydligare referenser, att – med mer problematiserande, teoretiskt och mer problematisering, utifrån en klarare fördjupade analyser av materialet – skriva fort- teoretiskt utgångspunkt. sättningen på denna högst relevanta historia. I avhandlingens avslutande sammanfattning Anna Cavallin sägs följande: ”I föreliggande studie har Söderbergs novel- ler undersökts ur ett genrehistoriskt och genre­ teoretiskt perspektiv. Frågor som har ställts är ANNE GRY HAUGLAND vad som kännetecknar Söderbergs novellkonst NATUREN I ÅNDEN. NATURFILOSOFIEN och vilka novelltyper han skrev, om hans I INGER CHRISTENSENS noveller har något gemensamt med annan FORFATTERSKAB väster­ländsk samtida novellistik, till exempel København: Institut for nordiske studier og vad gäller berättandet och typen av novell. sprogvidenskab, Københavns universitet En fråga är om det hade någon betydelse att 2012, 237 s. (diss. København) novellerna först trycktes i pressen, till exempel för det korta­ formatet eller novelltyperna. En Inger Christensens författarskap har länge annan fråga gäller hur han komponerade sina uppmärksammats, men på senare år har in- samlingar och vad detta kan säga om tidens tresset intensifierats. Förlaget Modernista novell. Slutligen frågas i vilka tidningar hans har gett ut flera av hennes tidiga böcker i nya noveller publicerades, och hur de placerades i översättningar; den stora boken det (1969) dessa” (s. 475). kom till och med ut i pocket hösten 2012. Inte Studien sägs alltså vara genrehistorisk och mindre än tre avhandlingar om hennes förfat- genreteoretisk, men det senare perspektivet lyser tarskap har kommit ut sedan millenieskiftet, till stor del med sin frånvaro. Här hade ett mo- Ortrun Rehms Er-lesene Bilder (2005), Henning tiverat syfte, där de teoretiska utgångspunkter- Fjørtofts Jordsanger (2011) och nu senast Anne na för studien lyfts fram och problematiserats Gry Hauglands Naturen i ånden (2012). Utöver kunnat etablera Landens författarauktoritet detta har flera danska tidskrifter ägnat hela och givit ett driv i framställningen så att det nummer åt författarskapet (till exempel Spring tydligare framgår vart analyserna leder. Då och Trappe tusind). Forskningen är emellertid hade också frågeställningarna blivit mindre fortfarande överskådlig, och när nu två av de se-

178 TFL 2013:3-4 naste avhandlingarna på olika sätt rör sig i rikt- också minner om siffran ’’0’’. Sammantaget ning mot ekokritik och relationen mellan poesi ugörs alltså avhandlingen av 29 kapitel exklu- och naturvetenskap har det genast uppkommit sive inledningen. Att sammanfatta den erbju- en trend i Christensen-forskningen: författar- der därmed vissa svårigheter, eftersom formen skapets naturfilosofiska aspekter lyfts fram och har en viss inverkan på vad som sägs. Många utforskas. Och hellre i relation till 1900-talets teman behandlas, men enbart ett fåtal bereds naturvetenskapliga rön inom fysik, biologi, något större utrymme. cybernetik, et cetera, än till Henri Bergsons Genom de 29 kapitlen finns emellertid vitalism eller den tyska idealistiska naturfiloso- ett mindre antal naturfilosofiska teman som fin, en förskjutning i perspektiv som förvisso är återkommer och fördjupas allt eftersom, te- frisk, men kanske också förhastad. Den franske man som i det näst sista kapitlet återkommer filosofen och matematikern Michel Serres, till i form av en kortare sammanfattning. Redan exempel, hävdar i en konversation med Bruno i inledningen står det klart att tyngdpunkten Latour att hela den moderna fysiken redan finns ligger på kopplingen mellan Christensen och hos Lucretius. Hauglands tes att Christensens biosemiotik. Haugland tar fasta på hur bio­ naturfilosofi skulle bygga på de ’’nye videnska- semiotiken problematiserar och underkänner bers’’ naturfilosofi är kanske alltför stark. föreställningen om att bara det mänskliga Inte desto mindre är perspektivet åtminstone livet skulle vara präglat av meningsskapande i hennes avhandling fruktbart. Hon har skrivit och tolkning. Tvärtom är en sådan praktik en ambitiös och i flera avseenden imponerande grundläggande för ’’den levende natur’’ över- avhandling, där hon föresätter sig att (1) avtäc- huvudtaget. Det mänskliga språket är enligt ka den naturfilosofi som ligger till grund för denna teori, och här ser Haugland en tydlig Christensens poetik och (2) att genomföra en resonans i Christensens naturfilosofi, en för- grundlig analys av bildspråket i Sommerfugle- längning av naturen. Detta kontrasteras mot dalen (1996), poetens sista diktsamling. När Saussures språkteori som, enligt Haugland, det gäller det första syftet vill Haugland placera betraktar språket som ett system i sig självt och Christensens poetik och naturfilosofi som en därmed radikalt åtskilt världen. När Haugland del av den moderna naturvetenskapen; och när diskuterar denna koppling är det främst med det gäller det andra är hennes ambition att följa utgångspunkt i frågor om poetens skapande, hur Christensen använder sonettformen för att bildspråkets funktion och diktens förhållande knåda och bearbeta ett traditionellt bildspråk till verkligheten. Vem är det som gör och och undersöka resultatet. Dessa avhandlin- skapar? Varför skapar människan bilder och gens två delundersökningar har Haugland symboler? Och är Christensens dikt mimetisk? sedan renodlat i en specifik form, ett system Föreställande? Eller är den hermetiskt sluten? om man så vill. Efter ett inledande avsnitt Resultatet av Hauglands undersökning är in- växlar avhandlingen mellan numrerade kapitel genting mindre än en vetenskaplig förklaring (1–14) där sonetterna avhandlas en efter en och till hur det går till att skriva dikter vilkas ord bokstaverade kapitel (a–n) där Haugland dis- uppstår som blommor. kuterar resultaten i diktanalysen­ och samtidigt Analyserna av Sommerfugledalens sonetter är utlägger Christensens poetik och naturfilosofi eleganta och lärda. Genom att gå igenom varje i relation till relevanta texter och kontexter. sonett för sig kan hon följa hur sonettkransens Avslutningsvis binder hon samman det hela i form omväxlande leder poeten till att fördjupa en analys av mästersonetten i ett kapitel som och dekonstruera tidigare sonetters fraser och är betecknat ’’o’’, det vill säga en bokstav som metaforer. Analyserna är genomförda med ett

RECENSIONER TFL 179 prövande förhållningssätt. Haugland låter delar etos, genom att slå fast att den poetiska prak- av tolkningsarbetet som normalt tvättas bort tiken av ontologisk nödvändighet är mimetisk. vara kvar i framställningen. De utgör inte reto- Språkets form och funktion är alltså som na- riskt perfekta resonemang som leder till trans- turen. Haugland menar att Christensens ut- parenta och obestridliga tolkningar. Tvärt­om forskande av språkliga relationer därmed också pekar Haugland på de fraser och passager där utgör ett utforskande av världsliga relationer. hon sett flera möjliga alternativ. Ibland under- Det, strukturerad som den är av lingvisten bygger hon sitt beslut att följa det ena men inte Viggo Brøndals prepositionskategorier, utgör det andra alternativet med argument, ibland det allra tydligaste exemplet i poetens författar- låter hon argumenten utebli. Och det bevarar skap på ett sådant förhållande till den poetiska sonetternas rika och mångfaldiga betydelse- praktiken. potential. Diktanalyserna flätas samman av Därmed kommer vi in på ytterligare ett este- Hauglands fokus på vad Christensen gör med tiskt problem som belyses på ett delvis nytt vis fjärilens traditionella funktion i poesi som med det biosemiotiska perspektivet, nämligen symbol för själ, förvandling och uppståndelse. det poetiska skapandet. Detta är i Hauglands Särskilt intressant är analysen av sonett num- avhandling liksom i Christensens poetologiska mer fyra, där Haugland först visar hur Chris- essäer en komplex fråga. Å ena sidan kan man tensen avtäcker det fula (och kroppsliga) som inte skilja diskussionen om poetens skapande fjärilar och blommor beslöjar både symboliskt av nya former och nya poetiska bilder från det i konsten och utanför konsten. Fjärilens vingar sätt på vilket liv blir till i naturen; å andra sidan döljer dess kropp och blommans skönhet är framhäver Haugland att poetens verksamhet är sprungen ur den mörka förmultnade jorden. en exceptionell semiosis. Den är inte en tolkan- I ett andra skede, bland annat stödjande sig på de teckenproduktion vilken som helst; poesin, sitt biosemiotiska perspektiv, visar emellertid skriver hon, representerar den högsta graden Haugland hur detta inte alls är ett modern- av semiotisk frihet (s. 207). I den kommer, för istiskt eller avantgardistiskt bilduppror utan att parafrasera en av Christensens berömda tvärtom framställer hur konstens beslöjande formuleringar, världen till medvetande om också finns utanför konsten, i fjärilens vingar sig själv. och prunkande blomsterängar. För den som söker framställa Christensens Genom att koppla detta till biosemiotikens naturfilosofi som ett steg bort från en antro- språksyn menar avhandlingsförfattaren att det pocentrisk blick på världen ställer detta dub- poetiska skrivandet, betraktat som process och bla förhållande upp vissa problem. I ett första praktik, upprepar en process som också hör na- skede frånkänns förvisso människan sin plats turen till. ’’[S]proget gentager den semiotiske i centrum som världens mått, men i ett andra proces, som kendetegner det levende.’’ (s. 160) träder hon tillbaka och tilldelas en privilegierad Här lägger sig Haugland nära den tidigare roll. Hennes är diktandet, och därmed den forskning som framställer Christensen som högsta graden av semiotisk frihet. Om något en mimetisk snarare än anti-mimetisk poet. saknas i denna avhandling är det en kritisk Hon stödjer sig bland annat på Niels Lyngsø reflektion av det här slaget. Haugland hade som hävdat att Christensen förskjuter frågan tjänat på att lyfta fram detta motsägelsefulla om mimesis. I hennes poesi är frågan inte om, förhållande i Christensens författarskap. Det i vilken grad eller hur litteraturen efterliknar hade då blivit än tydligare att det faktiskt är en verkligheten, utan varför. Men Haugland går annan människa och ett annat diktande som längre än så, pådriven av ett biosemiotiskt tilldelas denna privilegierade roll.

180 TFL 2013:3-4 Den andra viktiga punkten som Haugland semiotik) skäl med nödvändighet är mimetiskt, uppmärksammar i Christensens naturfilsofi följer det inte då att varje utsaga, om poetisk har nämligen att göra med förhållandet mel- eller inte, också är mimetisk? Åtminstone ten- lan form och materia och livets tillblivelse. derar en sådan teori att gälla all poetisk prak- Detta belyser Haugland med begreppet och tik oavhängigt de historiska omständigheter i fenomenet emergens, som avhandlingsförfat- vilka en specifik praktik utförs. Eller? Detta är taren likställer med materians förmåga eller förvisso bara en konsekvens bland flera möjliga tendens till självorganisering. I Christensens som Hauglands perspektiv skulle kunna leda naturfilosofi – liksom i till exempel komplex- till, och säkert finns det andra som hon har itetsteorier – kan nya livsformer stiga även ur haft i åtanke. Som läsare ställer man sig frågan så kallad död materia. Det krävs varken en vad det betyder att poesin är den högsta graden gudomlig­ kraft (som i religiösa världsbilder) av semiotisk frihet; vad det betyder att Chris- eller élan vital (som i Bergsons vitalism). tensens dikter, liksom materian som organiserar Det finns ett kreativt element i naturen i den sig själv till liv, stiger upp ur den materia som meningen att det kan uppstå nya former utan orden och språket utgör? Men avhandlingens nödvändig koppling vare sig till tidigare for- form verkar ha uppställt hinder eller kanske till mer eller någon kraft utanför materien eller och med positivt verkat för att dessa frågor inte elementen själva. Mot bakgrund av en sådan riktigt fått utrymme. förståelse av livet, menar Haugland att Chris- Erik Erlanson tensens dikter också de stiger upp ur den ma- teria som språket, orden utgör. Och eftersom språket är en förlängning av naturen är det inte poeten som i kraft av hennes förmåga och ULF OLSSON ämbete åtnjuter��������������������������������������� �������������������������������den semiotiska frihet som dik- SPRÅKMASKINEN. OM LARS NORÉNS tandet är, utan naturen själv. Så föreställer jag FÖRFATTARSKAP mig att Haugland förstår Christensens gåtfulla Göteborg: Glänta Produktion (Hardcore yttrande om hur universum kommer till med- 06), 2013, 176 s. vetande om sig själv genom poesin. Avslutningsvis kan jag bara konstatera att 2013 är Lars Noréns författarskap femtio år Haugland skrivit en viktig avhandling, som långt och omfattar en textvärld som sträcker kommer att vara nödvändig att förhålla sig sig mellan poesi, dramatik och prosa – vilket till oavsett perspektiv och fokus. De många innebär femton diktsamlingar, ungefär ett kapitlen har gjort det möjligt för Haugland att hundratal skådespel och vidare prosa i roma- närma sig många centrala frågor som författar- ner och häftigt växande dagböcker. Hur skall skapet väcker. Det biosemiotiska perspektivet vi kunna genomlysa denna kreativitet och är särskilt givande för att studera poetens trans- produktivitet som senaste året gestaltat sig formation av fjärilssymbolen och aktualiserar som fyratimmarspjäsen 3.31.93, drygt 1400 si- väsentliga aspekter av hennes poetik. Min dor av En dramatikerns dagboks andra del, en huvudsakliga invändning mot perspektivet, det framväxande prosatrilogi och allra senast som naturfilosofiska i allmänhet och det ��������biosemi- videoprojektioner av en handfull komprime- otiska i synnerhet, är att det kan bli historielöst. rade Fragment på Moderna Museet? Hur åter­ Om det poetiska skapandet av ontologiska och klingar och framför allt omgestaltar sig denna språkfilosofiska (de två tycks inte riktigt möjliga väldiga textvärld som är i levande rörelse i ett att skilja åt i Hauglands utläggning om bio­ nu som spänner mellan det djupast förflutna

RECENSIONER TFL 181 och det snart kommande? Vad är egenarten poesi”, vilket bland annat sker i den avslutande hos dess skapande ”subjekt”? Ett svar skulle dikten Hymn. I den dikten hörs plötsligt ett kunna vara – som Ulf Olsson föreslår i Språk­ emfatiskt tilltal som förbereder Noréns genom- maskinen. Om Lars Noréns författarskap – att brott på teaterscenen, vilket snart realiseras denna textvärld drivs av en ”subjektsapparat”. som en krevad av det mäktigare formatet med Jag vill göra två återblickar som tillsammans tandempjäsen Natten är dagens mor och Kaos är både bekräftar och problematiserar Olssons granne med Gud, 1982 respektive 1983. tes. En första återblick observerar en grundpuls Därefter växer Noréns dramatik till pjäser där Lars Noréns texter svänger mellan former- som fordrar timmar på scenen – som exempel- nas extremer i spelet mellan maximalism och vis Nattvarden 1983 och som decenniet senare minimalism, mellan växande och reduktion. kulminerar med helaftonsföreställningar som Som vore det en addition som hela tiden syftar Tiden är vårt hem och Som löven i Vallombrosa. till en subtraktion – eller med Noréns ord en Fast där uppenbarar sig åter den avskapande skapelse vars drivkraft är en ”avskapelse”. Den brytpunkt som vi redan tidigare sett i verket. andra återblicken – som jag senare skall åter- Den kommer med vad Norén kallar De döda komma till – pekar istället på det mänskliga pjäserna (1995). I den samlingen av fjorton pjä- åldrandets dimension, genom spektrumet av ser vänds den orkesterlika uppbyggnaden i en ursprung, tid och kärlek. nedbrytning vilket resulterar i brustna stycken Det första böjningsmönstret kan illustreras som Sterblich och Rumäner. Denna fragmen- i enskilda verk. Noréns poetiska texter under tariska eller vilsna form får en fortsättning i 60-talet börjar i den lilla glödheta debuten Sy- skådespel som de beckettska Under (1998) och rener, snö 1963. Därefter växer texternas storlek Kommer och försvinner (2000) och vidare i de explosivt för att nå den ojämförliga schizo­ lapidariska elegierna på 2000-talet – Noréns poesin i Encyklopedi och Stupor, 1966 respekti- stora svit av Terminalpjäser. Reduktionen når ve 1968. Därefter vänds rörelsen mot de alltmer där åter sin inre gräns, men väl att märka inleds koncentrerade formerna – som i det filmiskt denna period av Noréns allra längsta pjäs – det avsmalnade flödet i Revolver 1969 för att där- existentiella soprummet i Personkrets 3:1 från efter nå kristallerna i Viltspeglar 1972. I Solitära 1997. Denna urbana fresk från undergången dikter som utkom samtidigt med Viltspeglar tog fem timmar eller längre att uppföra. En finns en mycket kort dikt: ”Musiken bryter / iakttagelse är att Noréns långa verk nu byggs ut ur Jupiter.” av korta scener och möten. Snart glider Noréns förtätningar över i en Så ser formernas och formatens dialektik ut rapsodisk dagbokspoesi som flödar av dröm- i Lars Noréns textvärld. Det är ett spel mellan mar, vardagligheter och växande separations- maximalism och minimalism men inte bara smärtor. Bildflödet vänder åter, men mot slutet som motsatser utan också som inflätade former av sjuttiotalet komprimeras poesin ånyo, även av talande flöde och förstumning. Det stora om den inte direkt förminskas i samlad vo- spelet får en eftertrycklig illustration när de så lym. Den omfattande Order från 1978 inleder skarpt stiliserade och tonmässigt neutraliserade askesens och avskedets branta akter och i den Terminalpjäserna ställs mot Noréns dagböcker extremt förtunnade Den ofullbordade stjärnan – En dramatikers dagbok 1 och 2 (2008, 2013) på 1979 försvinner nästan dikterna helt som glesa 1 700 respektive 1 400 sidor och som står mot och subjektlösa ordstaplar. Denna avklädning den parallellt skrivna lilla stensamlingen av vänds sedan mot slutet av Hjärta i hjärta 1980 herakleitismer av ännu outgivna Fragment. Är där ett jag plötsligt gör sig fritt ur ”armodets inte detta skifte mellan maximalism och mini-

182 TFL 2013:3-4 malism själva växlingarna hos en språkmaskin kungliga och inte sällan självsmekande subjek- som Norén antingen accelererar eller krypkör? tet ständigt dekapiteras av nya märkliga jagska- Utan att direkt tala om formernas dialektik pelser. Vi ser rötterna ner i den postrimbaudska lyckas Ulf Olsson på 170 beundransvärda sidor surrealism som också var Noréns allra tidigaste kasta ett sökarljus genom hela det norénska lekplatser (Michaux, Roussel, Garcia Lorca, en verket för att visa hur en sådan språkmaskin eskader helt eller halvt surrealistiska poeter). Je är i arbete. Hans läsning är uttalat horisontell est une Autre. istället för hermeneutiskt vertikal, vilket äger Ulf Olsson har på denna väg skrivit en både sina förtjänster och begränsningar. Ulf värdefull bok – både tankeskarp och tanke- Olsson skriver: ”Det är en medvetet ytlig form störande. Den bärs av en analytisk stil och en av läsning, vilken kan röra sig fram och till- polemisk verve som är ovanlig för svenska lit- baka genom texten samtidigt som den försöker teraturvetare, även om jag gärna hade sett att undvika att upprätta hierarkier, och som vägrar Michel Foucault sattes i väntrummet då och att konsumera textytan till förmån för dess för- då. Hans tuffa abstraktioner känns numera modade djup. En bokstavlig läsart vill använda föråldrade. Det blir likväl kritiklitteratur när texter, inte nödvändigtvis omfatta dem: förstå- den är som spetsigast – en intervention buren elsen uppkommer inte genom vertikal ned- av tanke och lidelse som gör att jag som läsare stigning i textdjupet, utan i de konstellationer får utsätta min förståelse för omprövning. Min som textvärlden producerar […] Noréns texter uppfattning är att Ulf Olssons argumentation rör sig bort från det symboliska, bort från den lyckas långt med den ambitionen, men på ett Dikt i vilken det sagda kan ersättas av det djupt metodiskt plan egentligen bara delvis. Vilket tänkta” (sid 11, Olssons kursiv). I citatet begyn- har att göra med den vertikala läsarten versus ner Olsson med att framlägga en läsart, men i Olssons horisontella. slutet av passagen låter han denna läsart plöts- Starkt förenklat tror jag att man kan läsa ligt bli totaliserande – den visar sig omfatta Noréns textvärld både inifrån och utifrån (vil- den väsentliga egenarten i Noréns diktning. ket alltså skulle motsvaras av Olssons vertikalt Djupet utspelar sig ofta nog på ytan. Det är en och horisontellt), men att dessa två perspektiv bestickande tanke, men en hypotes som jag vill interagerar med varandra på ett mycket karak- ifrågasätta eftersom den är odialektisk. täristiskt vis eftersom författaren Norén arbetar Vad vi sedan kan se med Ulf Olssons sökar- med motsägelsen som medel. Inifrån men också ljus är en mångfald författad av en textmaskin spegelvänt utifrån. Man kan som läsare söka som hela tiden producerar sig med ett utbyt- författarskapets existentiella eller psykoanaly- bart subjekt, som existerar i detta skrivma- tiska rot av sårig självgestaltning men också skinslika tillstånd av både efterbildning och omvänt och offensivt som Olsson avläsa hur förställning, men där det väsentliga ändå är Noréns texter ritar upp alla de zick-zackande hur Noréns texter iscensätter samhällstillstånd gränserna mot ett samhälles olika repressiva av våld och begränsning. Noréns författarjag dimensioner. är en extremt kreativ monitor som avläser värl- Ulf Olsson väljer således den senare vinkeln. den. Ulf Olsson vänder därmed ut och in på Han klyver därmed författarskapet för att se föreställningen om författarskapets interioritet, det utifrån, men lyckas genom en vig och trä- dess föregivna själiska djup. nad textblick ändå få denna utsida att säga en Med den läsarten skulle Norén med råge del om dess subjektiva insida, även om han fylla ut en i svensk litteratur tämligen sällsynt metodiskt försöker hålla undan denna med och modernistisk författarart där det annars sitt deciderat anti-psykoanalytiska perspektiv.

RECENSIONER TFL 183 För att ta ett exempel – när drivkraften mot Med den extreme nominalisten Foucault det intiga (”Jag vill en gång komma hem där blir samhället till en väv av språkligt formerade ingenting är” heter det i en dagsboksdikt från maktrelationer, författaren blir till en funk- 1973 som Olsson inte citerar) i Noréns texter tion och litteraturen en sorts kroppslig teknik: ­ibland kallas ”avskapelse” (ett teologiskt och fantastiska språkmaskiner. Det låter som en existentialistiskt begrepp hämtat från Simone nackstyv och militant aversion mot allt själiskt Weil), talar Ulf Olsson om ”avsubjektifiering”. djupsinne: ”Noréns värld grundas inte i psyko- Olsson ser förstås hur de två termerna möts. logi utan i språk” (s. 52), slår Olsson då fast. Det Men hur? Den spontana reflexen vore kanske att bor en väsentlig sanning i detta påstående, men vi inte kan finna ett mer ”närvarande” och ”pri- som antytt är det en motsägelsefylld sanning ef- vat” bekännarjag än det som uppträder i Noréns tersom Olsson driver synsättet så långt att han En dramatikers dagbok om 1680 plus 1440 sidor, får avlägsna varje aspekt som ger författarskapet en tanke som förstås bemöts av Olsson. en temporal dimension av individuellt åldrande. De två perspektiven är emellertid inte nöd- Att studera Noréns sextiotal med maskinen vändigtvis så antagonistiska som Olsson då som metafor eller sakled faller sig emellertid menar. Hans slutkapitel om dagböckerna är naturligt – vilken verkstad bullrar inte här! – här särskilt givande eftersom dagböckernas men den bilden måste sedan ändå modifieras egenart varken är enkelt självbiografisk eller vilket givetvis också sker när Ulf Olsson efter enkelt bekännande utan är fixerad vid tiden två avsnitt om detta schizopoetiska sextiotal som levd och upplevd tid. Olsson skriver: ”Ju läser Noréns romaner och dramatik. Det är mer intim dagboken synes bli, desto mindre då Foucaults studier av makt och övervakning av personen ser vi: han försvinner, förvandlas som sätter en särskild scenbelysning. till en fin svart linje på ett papper.” (s. 153) Och Detta perspektiv blir särskilt produktivt ändå gäller även motsatsen i dagbokens repeti- i Olssons läsning av Noréns skådespel från tiva bekräftelse av en jagpersons självnärvaro. 80- och 90-talen. Olsson illustrerar hur språk­ Noréns dagbok är ju också något mycket tvånget formar den psykosociala krisen i No- mer än en maskinmässig och kalendarisk re- réns borgerliga kvartetter, hur övervakningen petition, den är också – i minsta intervall – en vrider fram figurerna i en pjäs som Skuggpoj- flimrande temporalisering av subjektets ändlig- karna och vidare i 90-talsdramatikens storverk het. Det bildar en subjektiv, fenomenologisk Personkrets 3:1 hur gatans hunsade flockdjur av tidsdimension som Olssons läsning undviker missbrukare och missbrukade rör sig i en värld med hjälp av maskinmetaforen. med egen hackordning. Ulf Olsson hämtar alltså sitt perspektiv från Det är särskilt där som Olssons bok får en Michel Foucault som inte bara skrivit om van- fin tyngd. Noréns verk konfronterar frihet sinnets historia, om att övervaka och straffa och förtryck ända ner till mikronivån av tvång men 1963 även en liten bok om den bisarre och deformering – i poesi, i romaner, i pjäser. Raymond Roussel (1877–1933) som på sextiota- Vad finns däremellan? Är inte allt samhällsliv let blev en hårt ockuperad idol i Noréns schizo- överbestämt av maktrelationer? Finns utbryt- poesi. Roussel var textmaskinernas häxmästare ningar, flyktlinjer? I Noréns samhällsdramatik och det är ingen slump att en språkmaterialist verkar inte frihetsmarginalen vara särskilt stor. och språkmaskinist som Norén attraherades då Ständigt dessa slutna rum med övervakning, (och, vilket Olsson nu inte noterar, Norén ci- telefoner, kameror och till och med publiken terar faktiskt i Stupor ur Foucaults Rousselbok, kan bli till övervakningsinstans. Olsson driver men med Artur Lundkvist som ombud). sitt analytiska perspektiv så långt han kan,

184 TFL 2013:3-4 men därmed förtunnas också författarskapets omvänt. Mot decenniets slut skriver Norén två drivkraft att skapa om sig själv – alltså skälet pjäser där fadermordet respektive modermordet till varför det över huvud taget skrivs med akut är i blickpunkten – Modet att döda och Orestes. livskänsla. Dess raison d’être. De två skådespelen innebär i själva verket en Med Foucaultinspirerade analyser blir det arkaisk men konstnärlig befrielseakt efter två mindre meningsfullt att beskriva den utveck- decenniers författarliv. Öppnar inte dessa mord ling som kretsar kring jagets intighet men som dörren till familjedramatiken som vi sedan likväl också tecknar en successiv jaggestaltning. möter den i hotellpjäsernas psykobiografiska Olssons läsart får exempelvis svårt att införliva förflutna (Natten är dagens mor, Kaos är granne den roll som minnesfunktionen äger hos No- med Gud, Stillheten) och nutidspjäsernas vid- rén. Ett minne bryts alltid genom ett subjekt brända äktenskapskomedier (En fruktansvärd – även när det är ett fiktivt minne eller ett lycka, Underjordens leende) från samma tid? minne av ett minne. Istället ser vi med Olsson Med det inledande åttiotalet är Familjen etable- plötsliga kursändringar där textdemonen No- rad som en sorts nöjesdetalj från helvetet. Vad rén skapar och avskedar sig själv allt efter hand. som följer under det kommande decenniet är Sådana friställningar sker men i ett genererat de borgerliga familjekvartetterna (Höst och vin- förlopp med förbluffande jämna decenniekliv ter, Sanning och konsekvens …) samtidigt som av åldrande som i grunden har det mänskliga rollbesättningen växer med den mycket kom- livsförloppet som urmodell. Det betyder att plexa Endagsvarelser och den tjechovska som- min inledande belysning av Noréns verk som marförsamlingen i exempelvis Komedianter. en språkmaskin som växlar mellan maximala Så långt har vi sett ett poetografiskt åldrande och minimala former också kan besvaras av i kretsar – från Moderns domän till Faderns något så urtida som en psykobiografisk herme- regim till Familjens kretsar. Med nittiotalet neutik. Det finns mer än ett spöke i den norén- förvandlas detta scenrum till mötet mellan ska textmaskinen. Där finns inte bara ”subjekt” två och tre generationer i växande ensemble utan också ett jag som aktivt framkallar detta (Tiden är vårt hem, Som löven i Vallombrosa) rimbaudska ”jag är en Annan”. samtidigt som detta borgerliga samhälles un- Detta blir uppenbart om vi nu kastar en an- derjord blottas i pjäser som En sorts Hades, dra återblick på Noréns verk sedan debuten. Skuggpojkarna och förs vidare in i en våldsam Noréns sextiotal är sannolikt det allra våldsam- politisk samtid (Kyla, Krig och Till minne av maste kapitlet i den svenska lyrikens historia. Anna Politskovskaja). Som en underström i detta visuellt rusiga, text- Vad min tillbakablick nummer två nu vill tuggande och multibrutala universum finns visa är hur Lars Noréns författarskap också är en besvärjelserna av en demonisk och föroidipal skrivande levnadsberättelse från tidig barndom, Modersgestalt som hemsöker Perseuspoeten ungdom, vuxenhet, familjekrets och åldrande som en gasartad Medusa. in i ett samhällsliv som växer i omfång – den När decenniet går över i ett nytt ersätts borgerliga våningen, sommarstället, kliniken, Modersdemonen­ av den ovissa Fadersgestalten staden, fängelset, Sverige, Europa. Krets efter som utfrågas i romaner (som i Biskötarna 1970) krets. Noréns diktning banar sig genom decen- och tidiga skådespel (Amala, Kamala 1968 och nierna som personliga levnadsåldrar – och hans Fursteslickaren 1973). Det egna faderskapet blir diktning byter kompassriktning runt varje de- en orgelpunkt i poesin, i pjäserna växer fadern cennieskifte – och når naturligt nog fram till det fram som det fascistiska våldets urkälla – svag- obekanta landet mellan födelsen och döden i heten omvandlas till besinningslös styrka och Terminalpjäserna på det inledande tvåtusentalet.

RECENSIONER TFL 185 Men vid sidan av denna genetiska rytm nelse läsas som en effekt bland andra som finns där alltså även en generator vars maskin- alstras av det maskinmässiga Norénjag som mässiga textproduktion växlar form mellan noterar sig själv sida upp och sida ner som en maximala flöden och minimala fragment, men sig själv förvandlande subjektivitet som prövar som efterhand också är inflätade i varandra i en olika positioner – då även den ”autentiska”. allt snabbare andning. Författaren vistas så i två Detta jag nedtecknar allt i sitt åldrande men olika rum – han lever i det ena, skriver i det an- kan också lösa upp det. dra och samtidigt är dessa två rum dubblerade En utsaga upphäver inte sin motsägelse. No- genom dagbokens skrivrytm. réns variant av Rimbauds ”Jag är en Annan” Ulf Olssons utifrånläsning av det norénska vore ”Jag är Ingen” (och Ingen är betecknande ”jaget” kan därför kompletteras med en ini- nog titeln på Noréns andra prosavolym som frånläsning. Min tanke är att vi inte kan frigöra utges i januari 2014). Denna sats vidmakthål- de två aspekterna från varandra – den subjek- ler ett autentiskt jag men ett jag som håller en tiva självskapelsen och textmaskinen av olika tom spegel framför sig. Det vore emellertid fel temporära subjekt – och detta sannolikt av de att bara stanna inför detta tematiska subjekt skäl som framställs i dagböckerna. Lars Norén som vore det enbart frågan om ett litterärt är ”Lars Norén” i sin dagbok genom att minu- filosofem. Vi får givetvis också se till den lit- tiöst förteckna varje stund i livskalenderns flö- terära textens egenart, till dess stilistiskt nyans- de av väsentligheter och oväsentligheter, men rika, böjliga subjektivitet, till den infärgning av för att kunna skriva detta jag måste Lars Norén texten som gör att den inte kan vara skriven uppfinna den författare som skall skriva boken. av någon annan än den omisskännlige eller Tidigare har detta ofta varit lånade masker ”autentiske” Lars Norén – med eller utan sitt från Roussel, Michaux, Hill, Hölderlin, Celan, psykoanalytiska och existenshermeneutiska O’Neill … I dagböckerna har Norén kommit tankebagage. fram till den punkt där han måste uppfinna sig Detta ”autentiska” subjekt blir inte synligt själv genom masken ”Lars Norén”. i Olssons horisontella läsning men dess be- Vi får då åter påminna oss om hur Norén fintlighet blir ändå uppenbarad på indirekta arbetar med motsägelsens alla möjligheter. vägar som det biografiska åldrandets cirklar Det jag som uppfunnit den ”Lars Norén” vi genom verket. Noréns diktning är som hel- möter i dagboksprosan – är det ett privat jag het en ständigt omredigerad (”nyckelordet är in på den intima huden eller denna skugglike redigera”, s. 151, skriver Olsson) poetografi där Andre som uppstår först som språkliga spår av klyvningens tematik också blottar sin dialek- svarta streck? Är det ett jag som försöker fånga tiska motsats. Jag är Ingen. Men denne Ingen levnadstidens minsta måttenheter eller är det är – bortom retoriken – också ett ständigt ett litterärt jag som vill skapa bort all tid för modellerat men likväl igenkännbart och ”au- att finna platsen för sin egen (djupt personliga) tentiskt” Jag. opersonlighet? Har någon svensk författare givit jaget så Det första alternativet bärs av tron på ett självupplösande och samtidigt karaktäristiska ”autentiskt jag” – som Norén bekräftar i En dimensioner? Ulf Olsson skriver: ”Norén är i dramatikers dagbok del 2 liksom i texterna till dagboken lika lite en som han är i sin radikala Cindy Shermans utställning Untitled Horrors sextiotalspoesi” (s. 154). Och – samtidigt är på Moderna Museet hösten 2013. Han bekän- författaren subjektivt nog, naturligt nog, mot- ner sig där uttryckligen till ett autentiskt jag, sägelsefullt nog en. Detta Jag bestrålar i själva men samtidigt kan ju denna skrivna bekän- verket denna Ingen. Med vad? Med sig själv.

186 TFL 2013:3-4 Karaktäristiskt nog. I denna motsägelse bor – det som sker när dessa reaktioner når medve- som Olsson påpekar i sin bok – en ”konstnärlig tandet så att vi blir varse dem och kan reflek- etik” (s. 154) av förvandling som förmodligen tera över dem. ”Imagery”, som ska förstås som varit del av Noréns arbete redan från början. ett slags spontana sinnesrelaterade upplevelser, Att skriva ett litterärt subjekt. skiljs också från de frivilligt frammanade före- ställningar (imaginations) en läsare kan skapa Mikael van Reis av textvärlden. När Kuzmičová tar sig an ”imagery” utgår hon från sina egna reaktioner vid läsning och ANEŽKA KUZMICˇ OVÁ teoretiserar kring dessa. Framför allt fokuseras MENTAL IMAGERY IN THE EXPERIENCE upplevelser av ”närvaro”; att hon liksom ser OF LITERARY NARRATIVE. VIEWS FROM och hör det som återges i texten. I sitt teoretise- EMBODIED COGNITION rande relaterar hon skickligt till narrativ teori, Stockholm: Stockholm University 2013, estetik, fenomenologi, kognitionsforskning, ex- 177 s. (diss. Stockholm) perimentell psykologi, et cetera. Studiet kretsar kring sex frågor: Vilka grundläggande varianter Vad menar vi då vi talar om läsares interaktion av ”mental imagery” uppstår vid läsningen av med skönlitteratur och till exempel hävdar att skönlitteratur? Vilket innehåll eller vilka nar- man skapar föreställningsvärldar, förflyttas till rativa strategier genererar ”imagery”? Hur erfar fiktionens värld eller berörs av och upplever läsare de olika varianterna av ”imagery”? Vilka fiktionella texter på ett sätt som påminner om är de psykiska och fysiologiska förutsättning- hur man reagerar på den verkliga världen? Hur arna för dessa erfarenheter? Hur relaterar de kan vi förresten veta något om detta? Bygger olika varianterna av ”imagery” till perception? resonemangen enbart på spekulation baserad Hur relaterar ”imagery” till meningsskapande på minnen av läsupplevelser och teoretiska och tolkning? härledningar eller kan man bedriva empirisk För att ta sig an dessa frågor delar Kuzmičová forskning på litterära upplevelser? Under några in ”imagery” i två domäner som vardera inne- årtionden har frågor som dessa adresserats på håller två varianter. Domänen ”referential ett nytt sätt i och med att litteraturforskningen imagery” består av ”enactment-imagery” och kompletterats med, och utmanats av, experi- ”description-imagery”. Den första varianten mentella psykologiska studier och olika typer betecknar ett slags ställföreträdande erfarenhe- av kognitionsforskning. Anežka Kuzmičovás ter som kan beskrivas som korta upplevelser av avhandling hör hemma i detta fält. Med att själv ”vara med om” det som sker i berät- utgångspunkt i andra generationens kogni- telsen. För att denna effekt ska uppstå krävs, tionsforskning – en forskning som betonar enligt Kuzmičová, en ”upplevare” i texten. För ”embodied cognition” – studerar hon det hon att förklara fenomenet hänvisar hon bland an- benämner som ”imagery”. Studiet utgår från nat till forskningen på så kallade speglingsneu- premissen att det finns ett samband mellan de roner och hävdar att de effekter man noterat omedvetna muskulära eller neurologiska reak- vid olika typer av experiment kan förklara våra tioner (simuleringar) som uppstår då vi möter reaktioner då karaktärer i fiktionen tillskrivs olika företeelser (och som forskare numera kan sensomotoriska erfarenheter, gärna i direkt mäta), och de upplevelser vi gör vid läsningen interaktion med deras fysiska omgivning. av skönlitteratur. ”Imagery” betecknar dock ”Description-imagery” beskrivs som ”semi- inte omedvetna ”simuleringar” utan snarare autonomous experience” som medieras genom

RECENSIONER TFL 187 ett verbalt filter. Här sägs läsaren inte uppleva pas av detaljerade beskrivningar. Kuzmičová samma direkta kontakt med textvärlden som förklarar upplevelser av ”närvaro” som en va- i den förra varianten. En andra domän, ”ver- riant av den typ av ”motor simulation” man bal imagery”, rymmer varianterna ”speech- noterat vid experimentella studier då någon till imagery” och ”rehearsal-imagery”. I den första exempel ser en bild av en hammare, och hävdar av dessa kan läsarens upplevelse beskrivas som att dessa simuleringar kan genereras av att upp- en ställföreträdande lyssnares. Det kan röra sig levare i fiktionen handlar i relation till någon både om att man hör berättarrösten och karak- typ av objekt. Helst ska det vara tillverkade tärstal. Den röst man uppfattar är alltså ”någon objekt eftersom reaktionen då skapas både av annans”. Det är inte fallet vid ”rehearsal-ima- handlingen och av objektet. Men till skillnad gery”. Här aktiveras läsarens egna neurologiska från ”simuleringar” når alltså dessa reaktioner funktioner, muskler, et cetera, så att hon liksom vid ”imagery” vårt medvetande. Vid läsningen själv talar tyst. Kuzmičová gör även en indel- av skönlitteratur skulle läsare således då och då ning som går på tvärs mot de båda domänerna uppfatta att de ”deltar” i de handlingar fiktio- och säger att läsaren har en ”inner stance” vid nella karaktärer utför. ”enactment-imagery” och ”rehearsal-imagery” Men varför ger då inte beskrivningar i lit- och en ”outer stance” vid ”description-image- teraturen en känsla av närvaro och varför ry” och ”speech-imagery”. Här syftar ”yttre” uppstår ingen ”imagery” när vi tar del av och ”inre” inte på läsarens förhållande till text- dem? Kuzmičovás svar är att beskrivningar, till världen utan till läsaren själv, det vill säga om skillnad från berättelser (och ”enactment-ima- det hon ser eller hör uppfattas som kommande gery”) inte svarar mot någon perceptuell erfa- utifrån eller inifrån henne själv. Dessa katego- renhet i den verkliga världen. Det finns inget rier och indelningen mellan dem är centrala erfarenhetsmässigt korrelat till detta fenomen i avhandlingen men de är inte problemfria, och beskrivningar är därför inte perceptuellt både eftersom det kan tyckas som att katego- mimetiska. Perceptuell mimesis kan dock upp- rierna inte är helt kongruenta och eftersom de stå om det finns en ”upplevare” som relaterar och uppdelningen mellan dem kan förefalla till ett föremål. Hon argumenterar för sin tes något godtycklig. Gränsdragningen mellan både genom att hänvisa till introspektion och kategorierna är också, vilket Kuzmičová själv till kognitionsforskning. Vi läser, påpekar hon, påpekar, flytande. Men kategorierna har trots beskrivningar fort eller hoppar över dem och dessa möjliga invändningar en heuristisk funk- tenderar att glömma vad de säger. Men om tion i avhandlingen, eftersom kontrasteringen våra reaktioner vid läsningen av beskrivningar mellan varianterna och domänerna tänks kasta inte är ”imagery” och perceptuell mimesis, vad ljus över de frågor avhandlingen vill besvara. Så kan de då liknas vid? Kuzmičová menar att de diskuterar Kuzmičová de två varianterna i den kan liknas vid hur vi agerar då vi frivilligt före- referentiella domänen i relation till perception ställer oss något. Hon påtalar dock att litterära och de två varianterna i den verbala domänen beskrivningar ofta är svåra att förena även med i relation till meningsskapande och tolkning. frivilliga föreställningar eftersom de är alltför I avhandlingens andra och tredje kapitel omständliga. argumenterar Kuzmičová för tesen att läsares I det avslutande kapitlet kontrasterar Kuz­ känsla av ”närvaro” i det fiktionella rummet mičová de två varianterna av ”verbal‑imagery”, uppstår när någon i berättelsen interagerar ”speech-imagery” och ”rehearsal-imagery”, ut­ med föremål i sin omgivning. Hon ifrågasätter ifrån deras förhållande till meningsskapande alltså det vanliga antagandet att ”närvaro” ska- och tolkning. Detta är ett intressant kapitel

188 TFL 2013:3-4 men också det där jag satt mest frågetecken. bär att läsaren under hela läsningen befinner Kuzmičová påpekar själv det tentativa i kapitlet sig i ett slags ”storyworld”. Även distinktionen genom att återkomma till hur svårt det är att mellan spontana reaktioner och frammanade forska empiriskt om dessa typer av ”imagery” föreställningar är betydelsefull, eftersom den och till en osäkerhet kring intersubjektivite- indikerar att talet om föreställningsvärldar, in- ten i de läsupplevelser hon refererar till. Hon levelse, förflyttning till textens värld, et cetera skiljer i kapitlet mellan ”speech-imagery”, som inte implicerar att vi alltid gör den typ av er- erfarenheten av att höra en röst som inte är vår farenheter som Kuzmičová studerar. Det torde egen, och ”rehearsal-imagery”, som påminner innebära att de nämnda termerna bör förstås om ett slags inre tal, eftersom vi hör vår egen som mer eller mindre väl valda metaforer för röst läsa orden i texten. Det är möjligt, skriver läsares interaktion med litterära berättelser och hon, att dessa simuleringar ständigt pågår men att användningen av dessa metaforer glider så de når medvetandet, och blir ”imagery” endast att de ibland betecknar hur läsare kan följa en då och då. Hon spekulerar i vad det är som framställning och dra inferenser och ibland genererar dessa effekter men koncentrerar sig beskriver hur läsare berörs av inslag i texterna. i första hand på tolkningsfrågan. Hennes tes Men trots att avhandlingen är utmärkt är att ”speech-imagery” och tolkning går hand kvarstår några frågor. Dessa frågor rör i första i hand och stödjer varandra medan tolkning hand förhållandet mellan forskningen på män- istället utestängs av ”rehearsal-imagery”. När niskors reaktioner vid mötet med enskilda fe- hon argumenterar för denna tes utgår hon i nomen i den verkliga världen och det som sker huvudsak från att ”speech-imagery” är en ”an- vid läsningen av litteratur. Visserligen lägger nans röst” som vi förhåller oss till medan rösten Kuzmičová stor möda på att diskutera hur litte- i ”rehearsal-imagery” är vår egen. ratur skapar dessa reaktioner och vilka element Kuzmičovás avhandling är ett utmärkt i litteraturen som kan tänkas generera dem, ­arbete. Hon lägger sig med detta studium i men jag saknar resonemang som utgår från det framkant av en internationell forskning som speciella meningsskapande som känne­tecknar måste beskrivas som både avancerad och kom- just skönlitterär läsning. När jag till exempel plex, inte minst på grund av dess mångveten- läser det sista kapitlet har jag svårt att godta skapliga karaktär. De tre huvudkapitlen, 3­–5,­ Kuzmičováz resonemang om att rösten i texten skulle var för sig ha kunnat utgöra underlag blir vår egen och därmed utestänger tolkning för en avhandling. I vart och ett av dessa pre- bara för att det är vår egen inre röst som aktive- senterar Kuzmičová tidigare forskning, iden- ras vid ”rehearsal-imagery”. Jag har också svårt tifierar en intressant lucka i forskningen och att acceptera hennes förslag på element som tar sig an denna lucka med en konsekvent gör oss medvetna om röst. Här skulle jag gärna metod och i relation till en omfattande teo- ha sett resonemang som relaterar till litterär be- ribildning. Men detta är både avhandlingens tydelse, till exempel när text blir temadrivande styrka och svaghet. Det är en svaghet eftersom eller när röster färgas och därmed kommer att särskilt det sista kapitlet nog skulle ha fordrat ge uttryck för perspektiv som tvingar till tolk- just en egen avhandling. Ett av avhandlingens ning. Dessa synpunkter påverkar dock inte många viktiga bidrag är, enligt min uppfatt- avhandlingens värde utan ska snarare betraktas ning, en rad distinktioner och klargöranden som utmaningar för vidare studier. som relaterar till föreställningar om läsning. Greger Andersson Det är till exempel befriande att Kuzmičová slår fast att teorin om ”immersion” inte inne-

RECENSIONER TFL 189 oberörda när dess ledord och själva objekt nu CECILIA ÅSBERG, MARTIN HULTMAN förskjuts från undersökningens centrum. Det & FRANCIS LEE (RED.) mänskliga intresset sätts i sig på undantag när POSTHUMANISTISKA NYCKELTEXTER det plötsligt blir tydligt hur varje etisk och po- Lund: Studentlitteratur 2012, 233 s. litisk frågeställning som begränsar sig till den mellanmänskliga relationen är tvivelaktig som Vi inträder i en ny geologisk tidsålder, antro­ sådan. Vad menar exempelvis de som påstår att pocen, definierad enligt den irreversibla in­ så många aldrig tidigare haft det så bra som verkan mänsklig aktivitet haft på jordens idag? Bland annat att mänsklig välfärd endast ekosystem. Plötsligt ter sig människan lika kan vinnas till priset av ett allt grövre våld mot maktfullkomlig som maktlös då det ackumu- allt fler icke-mänskliga individer. Människans lerade resultatet av våra civilisatoriska landvin- expanderande handlingsutrymme visar sig nu ningar visar sig som en enorm oöverskådlig förutsätta förintandet av otaliga andra livsfor- process pådriven utan vare sig mänsklig avsikt mer och historiens ”brott mot mänskligheten” eller kontroll. Jordens temperatur höjs och kan plötsligt framstå som bagateller i jämfö- utrotningstakten bland dess biologiska arter relse med det hypervåld som vi kallar vardag. accelererar hundrafalt alltmedan våra sam- Hur motiverar vi då det särskiljande som hällsuppehållande fordon förvandlar krossade tillåter detta gränslösa utnyttjande av våra urtidsdjur till växthusgaser. Den frigolitlåda ”andra”? Steg för steg har såväl etologer och ur vilken du äter dagens hämtlunch kommer biologer som filosofer demonstrerat hur de förmodligen överleva såväl dig som hela den egenskaper och aktiviteter som bedömts ex- art du tillhör. I samma stund människan verk- klusivt ”mänskliga” knyter oss till, snarare än ligen kan sägas definiera världen tvingas vi distingerar oss från, dessa andra. Den mång- också tänka denna värld bortom det mänsk- fald vi bekvämt klumpar samman under be- ligas gränser. Filosofen Quentin Meillassoux teckningen ”Djur” är inga maskiner; de känner åberopar ”arkefossilen” – materiella spår av sin dödlighet; de uttrycker sig. Djuret formger en jordisk verklighet som föregått det biolo- sin stil i expressivitetens materiella spår; hon giska livets uppkomst – för att påminna om bygger sitt bo med arkitektonisk omsorg och en värld oberoende av människan och nödvän- smyckar det med sitt skönhetssinne. Språket, digheten i att tänka denna möjlighet utan att sången, kompositionen, dikten är också hen- falla tillbaks i problematiseringen av just det nes, har alltid redan varit hennes. Och männi- mänskliga medvetandets tillgång till det reella. skan är väl i sig inget annat än djur. Enligt Meillassoux är det hög tid att göra upp Ett försök att intensifiera ett bortommänsk- med ”korrelationismen”, uppfattningen att vi ligt tänkande i ett svenskt sammanhang ma- endast kan tala om det ömsesidiga beroendet nifesteras nu i en volym med sju inflytelserika mellan tänkande och vara men aldrig om ett ”posthumanistiska nyckeltexter”. Antologin vara fritt från mänskligt tänkande. Vi måste, med denna titel har redigerats av Cecilia Ås- kort sagt, sluta behandla världen som endast berg, Martin Hultman och Francis Lee, och riktigt verklig då den beskådas just från en innehåller bidrag av Donna Haraway, Karen mänsklig ståndpunkt. Barad, Gilles Deleuze och Félix Guattari, Rosi Begreppsliggörandet av antropocen och kor- Braidotti, Michel Serres, Michel Callon samt relationismen antyder en vändning, särskilt i Annemarie Mol. Redaktörerna agerar också kontinentalt tänkande, från epistemologi till översättare, har skrivit korta introducerande ontologi. Humanvetenskaperna står knappast presentationer till varje tänkare samt inte min-

190 TFL 2013:3-4 dre än tre stundtals överlappande förord. Bo- gasättande av skillnaden mellan att svara mot ken avslutas med en pedagogisk ordlista. och reagera på den andres blick samt huruvida Urvalet styrs av redaktörernas egen hemvist detta motiverar ett särskiljande av människan i genus- och vetenskaps- och teknikstudier. från ”Djuret”. Haraway kritiserar Derrida för De redaktionella avsnitten tenderar mot en antropocentrisk självupptagenhet då denne affirmativ processorienterad neovitalism, i snart börjar reflektera över den mänskliga Deleuzes och ”bergsonismens” efterföljd, vil- skammens status snarare än fråga sig ”vad kat- ken emellanåt förfaller till jargong: kreativitet ten egentligen gjorde, kände, tänkte” (s. 61). och uppfinningsrikedom förordas på ett sätt Detta ställs i kontrast mot hur antropologen som idag inte längre utgör någon motvikt mot Barbara Smuts i sitt arbete med babianer från- den ”kritiska teorins” negativa skepticism utan gick rollen som utomstående observatör för att snarare löper samman med en allmänt rådande istället socialiseras in i gruppen. Haraway an- ”entreprenöriell” diskurs. Redan Jean Baudril- lägger apornas perspektiv och menar att det var lard kritiserade flödesontologerna för att direkt de, inte människan, som här fick avgöra vem reproducera principerna hos marknadens av- som hör till eller utestängs från de civiliserades reglerade kapitalflöden och innovationsnor- kategori. Smuts säger sig, genom att gradvis men delar redaktörerna idag exempelvis med öva upp sin kompetens i apornas kulturella vår nyliberala näringsminister. Något liknande semiotik, ha upplevt ”ett helt nytt sätt att vara kan sägas om den uppvärdering av ”feminina” i världen – babianernas sätt” (s. 65). Men förut- värden, såsom flexibilitet och omsorg, som sätter inte detta en i huvudsak konstruktivitisk Braidotti förespråkar i ”Att bli kvinna. Om performativ modell där apvaron helt enkelt blir förkroppsligade skillnader” (2002). Vem är ett apblivande genom apgörande? Och tvingas idag mer omhuldad av arbetsköparna än den inte en sådan modell helt bortse från hur både ”flexibla” vårdarbetande kvinna, som jobbar individens och artens världsvaro är avhängig deltid under så kallade ”delade turer” och av en mycket partikulär uppsättning kroppsliga egen omsorgskänsla tvingas utföra ”tjänster” affekter, vilka möjliggör specifika former för utöver dem hon egentligen får betalt för? omvärldsinteraktion? Nog finns det något av- Alltså: introduktionen av ett samtidigt ra- görande i organismens situerade kroppslighet dikalt och redan inflytelserikt nytt tänkande som förblir omöjligt att simulera eller efter- riskerar alltid att framstå som på förhand date- härma för andra kroppsliga sammansättningar; rad. Den ”materiella vändning” som åberopas denna totala ontologiska avgränsning från den har exempelvis hunnit få vederhäftigt och i sig andre är naturligtvis välbekant för ett dekon- inflytelserikt mothugg från en kontinental rea- struktivt tänkande. Den performativa optimis- list som Graham Harman. Trots redaktörernas men antyder den brist på biologiska perspektiv brasklappar anar man också en förkärlek för som råder genom hela volymen. konstruktivistisk performativitetsteori – vilket Ett allvarligare problem: Redaktörerna gör inte minst syns i frånvaron av neodarwinister ”översättning” till ett centralt teoretiskt och som Timothy Morton och Elizabeth Grosz. Ta metodologiskt begrepp i förespråkandet av en Haraways ”Sällskapsarter” (2008) vilken går relationell (”anti-essentialistisk”) modell som i dialog med Jacques Derridas ”L’animal que ställer interaktioner mellan olika slags agenter donc je suis (à suivre)” (1999). I det senare före- (mänskliga, animala, teknologiska, kultu- draget drabbas Derrida som bekant av ett slags rella, och så vidare) inom komplexa nätverk i epifani då han plötsligt finner sig själv naken centrum. Ekonomiska, ekologiska, politiska, inför en katts blick. Mötet föranleder ett ifrå- vetenskapliga, biologiska processer blir då en

RECENSIONER TFL 191 serie ”översättningar” mellan heterogena objekt kapitlet till Deleuzes och Guattaris redan klas- som i sig blir till i dessa transaktioner. Huvud- siska Mille plateaux (1980) varit fruktbart för poängen är naturligtvis att, i linje med ANT litteraturvetenskapen syns i hur etablerat ”rhi- (aktör-nätverksteori), förskjuta ett explanativt zomet” blivit som begrepp. Här kapas texten fokus från mänsklig intention till den mångfald så det förblir oklart dels hur det som beskrivs icke-mänskliga ”deltagare” varje materiellt och motiverar dispositionen hos det större filoso- kulturellt sammanhang utgör. Talet om hur fiska verket, dels hur det grundas i de båda varje översättningsprocess förändrar de invol- författarnas sammankopplade skrivprocess. verade objekten enligt ett ofrånkomligt men Men översättningen har allvarligare brister. Ta produktivt ”förräderi” erhåller dock ett ironiskt följande två mer eller mindre slumpvist valda skimmer i ljuset av volymens myckna språks- meningar som anknyter till skönlitterära för- larv och översättningarnas uppenbara brister. fattarskap. I Brian Massumis översättning (från Bland påtagliga anglicismer märks exem- vilken den svenska i sin tur gjorts): ”Joyce’s pelvis försmaken för latinsk snarare än normal words, accurately described as having ’multi- komparering av adjektiv och direktöversätt- ple roots’, shatter the linear unity of the word, ningen av genitiv med of-konstruktion till even of language, only to posit a cyclic unity of svenska ”av”. Försvenskningen av centrala the sentence, text, or knowledge.” (A Thousand begrepp skapar klumpiga hybrider: ”material- Plateaus, London: Continuum 2004, s. 6) På semiotic approaches” blir ”materiell-semiotik” svenska: ”Det är rätt att beskriva Joyces ord som men borde väl antingen blivit en ”materiell kommande från multipla rötter, vilka splittrar semiotik” eller ett ”materiellt-semiotiskt” för- den linjära enheten av världen, även språket, hållningssätt. ”Ett propert objekt” är i sin tur bara för att åkalla att den cykliska enheten av något helt annat än ”a proper object”. Och så meningarna, texterna eller kunskapen.” (s. 95) vidare. Bagateller knappt värda uppmärksam- Översättningen är inte bara klumpig utan blir het i sig som tillsammans bildar ett nätverk av direkt felaktig: poängen är ju hur Joyce mycket märkligheter som flyttar läsarens fokus från konkret kan sägas upphäva ett slags enhet, för- djupläsning till språkgranskning. knippad med ordet och språkets linearitet, för Den engelska dominansen syns vidare i att därigenom genast manifestera ett nytt slags hur franska verk konsekvent omnämns med enhet, förknippad med den enskilda meningen engelsk titel och dessutom rentav förs över till och själva betydelsens cirkularitet. På så sätt svenskan från föreliggande engelska översätt- blir Joyce en ”änglamakare” vars våld mot eller ningar! Denna praktik är inte bara ovetenskap- fragmentering av språket sker i den större en- lig utan medför också en rad direktöverföringar hetens totaliserande namn. Denna förankring av engelska ordföljder och idiom som gör tex- av filosofin i poetologisk analys försvinner när ten svårläst och svårbegriplig. I och med att ”word” istället tycks läsas som ”world” – ett bidragen också kortats ned tvingas läsaren gå misstag som naturligtvis undvikits om man tillbaks till originalen för att se vad som kan översatt från textens originalspråk. tänkas fylla luckorna och vad den svenska över- Om cut-upmetoden hos Burroughs heter sättningen egentligen är avsedd att betyda. Till det: ”the folding of one text onto another, which detta kommer korrekturfelen: redan i redaktö- constitutes multiple and even adventitious roots rernas inledande kapitel stavar man fel till inte (like a cutting), implies a supplementary dimen- mindre än tre för fältet centrala namn. sion to that of the texts under consideration. Slarvet ställer sig i vägen för innehållet i de In this supplementary dimension of folding, i sig komplicerade texterna. Att introduktions- unity continues its spiritual labor.” (A Thousand

192 TFL 2013:3-4 Plateaus, s. 6) Detta blir: ”Att vika in en text samma kraft och på samma agentiella nivå. i en annan, som konstituerar mångfald och Eftersom Serres poänger i så hög grad är be- oväntade rötter till och med (som en planta), roende av denna språkets suggestionskraft blir implicerar en stödjande dimension av inlagring, översättarens uppdrag särskilt fordrande. Men men behåller sin andliga kraft.” (s. 94) Förutom när Serres framhäver illerns hybriditet genom en svårläst ordföljd förloras uppenbara mate- att påpeka hur människan korsat djuret med matiska och botaniska anspelningar och det skunken blir det i översättningen istället illern förblir oklart vad som behåller sin andliga kraft. själv som korsar sig. Hos Serres är den en vam- I marginalen skriver jag istället: ”Veckningen av pyr som följer kaninen ner i dess bo; på svenska en text i en annan, vilket bildar multipla rötter, blir kaninen själv oförklarligt en vampyr i sitt rentav birötter (som hos sticklingar), implicerar eget ”kaninområde”. Hos Serres belägger män- förekomsten av en ytterligare, supplementär niskan sin jaktiller med munkorg; på svenska dimension, utöver den som härrör från de in- tystas den ned. Hos Serres flyr en uppjagad ka- blandade texterna. I denna veckningens supp- nin undan; på svenska lämnas vi helt enkelt av lementära dimension fortsätter enhetligheten en ”galen” kanin. Och så vidare. En enda bild utöva sitt andliga arbete.” Knappast heller nå- på några få rader missförstås så konsekvent att gon ideal översättning (en sådan skulle natur- man, i det posthumana sammanhanget, miss- ligtvis först och främst göras från franskan) men tänker något slags robotöversättning. ett exempel på de motöversättningar läsaren Bristfällig språkkänsla kombineras med tvingas till för att få reda i texten. ständiga missuppfattningar. Mest känd av En text som Serres ”Teorin om kvasi-objekt” Serres bilder är kanske den av bollspelaren. I (1980) blir oigenkännbar i svensk språkdräkt. Posthumanistiska nyckeltexter blir en klumpig Serres, som är den mest poetiskt lagde av för- spelare ”konstig”, bollen förvandlas vid ett fattarna, skriver enligt associativa principer tillfälle till en ”bok”, och när den beskrivs som där till synes lösryckta bilder vävs samman av något som samtidigt är ett objekt och subjekt homofoner, dubbelmeningar och suggestiva blir den här istället både objekt och – objekt! motiviska analogier. Översättaren talar i sin in- När relationerna mellan spelarna löses upp och troduktion förvisso om författarens ”mångfald ”the knot comes undone” (i den översättning av stilar och rytmer” men tycks samtidigt inte gjord av Lawrence Schehr, The Parasite, Bal- lägga ner någon större energi på att försöka timore: Johns Hopkins University Press 1982, översätta dessa till svenska på ett meningsfullt s. 226, som ligger till grund för den svenska) sätt. Ta den överraskande bilden av jaktillern. får vi här läsa att ”knuten förblir knuten” (s. Serres gestaltar med hjälp av disparata figurer 135). Den spelare som förblir en del av kedjan hur gemenskaper och individuella identiteter och aldrig distingeras blir här raka motsatsen: uppstår då olika slags ”kvasi-objekt” skickas ”avskiljd”. På andra ställen i texten förvandlas runt mellan noderna i dynamiska nätverk. Il- den vågrörelse som slår fram och tillbaks mel- lern, som utsänd av människan ilar kors och lan instanser till ett fladder därför att översätta- tvärs genom kaninhålan, binder samman jä- ren glömt bort att han just beskrivit Odysseus gare och vilt i en relation som i sig konstituerar skeppsbrott. Spelat vansinne blir ”förvrängd dessa skilda roller. Genom att låta skildringen galenskap”. Ömkansvärda tiggare blir ”skamli- av denna ”furet” snart glida över i den av en ga” vid återgivandet av en fabel med medeltida särskild ringlek med samma namn – ”le furet” motiv, där det på svenska dessutom plötsligt – suggererar Serres, utan egentlig argumenta- dyker upp några ”tjänstemän”. Att utvinna tion, hur människa, djur och ting verkar med någon filosofisk mening ur allt detta är mycket

RECENSIONER TFL 193 svårt och läsaren tillåts knappt att ens ana tex- tens finare linjer. Den säregna, drivande logi- WOLFGANG ERNST ken bakom Serres myllrande retorik – som när DIGITAL MEMORY AND THE ARCHIVE. en diskussion om ”separeringar” friktionsfritt EDITED AND WITH AN INTRODUCTION tillåts glida in i en om ”kyrkoherdar” via det BY JUSSI PARIKKA botaniska begreppet vikarians förhållande till Minneapolis, MN: University of Minnesota ett latinskt vicarius – blir helt enkelt osynlig för Press 2013, 265 s. den svenske läsaren. Sammanfattningsvis: Posthumanistiska nyck- Inom de senast decenniernas vitala medieteo­ re­ ­ eltexter erbjuder oss varken någon tänkandets tiska forskningsfält intar Tyskland onekligen en flyktlinje ur antropocen eller antropocen- framskjuten position, något som också börjat trismen. Då översättningen såväl fördunklar avspeglas i en ökad översättningstakt. Förra bidragen som förbistrar varje möjligt samtal hösten utkom inte minst Friedrich Kittlers om deras innehåll tvingar denna svenska lan- monumentala Nedskrivningssystem 1800 · 1900 sering av en posthumanistisk kanon oss att, i svensk översättning av Tommy Andersson, paradoxalt nog, snarare förespråka traditionella ett verk som i hög grad bidragit till att instifta humanvetenskapliga värden. Redaktörerna har den tyska medieteoretiska forskningen som ett helt enkelt tagit alltför lätt på det fackmanna- eget fält. Att definiera detta fält utan att landa mässiga översättningsarbetet. Trots att flera i en katalog av namn och boktitlar är dock professionella läsare tackas för genomläsning något svårare, varför det är av intresse att Jussi av och synpunkter på texterna har kontrollen Parikka tar sig an frågan i förordet till en ny uppenbarligen brustit: hos redaktörerna, hos engelskspråkig samlingsvolym av den tyske me- förlaget och hos den vetenskapliga gemenskap dieteoretikern Wolfgang Ernsts artiklar: Digital­ vars enda berättigande finns i en fungerande Memory and the Archive (2013). På svenska före- självreglering. Vi ser hur bibliometriska meto- ligger sedan tidigare Wolfgang Ernsts längre ar- der alltmer tillåts kontrollera denna gemenskap kivessä Sorlet från arkiven. Ordning ur oordning via materiella och ekonomiska distributions- (2008). Även Digital Memory and the Archive flöden (se där, ett nätverk av icke-mänsklig upptas av arkiv och informationslagring, men agens) och vet att de endast fyller någon intel- positionerar framförallt mediearkeologin i det lektuell, vetenskaplig funktion mot bakgrund akademiska landskapet och ger ett antal meto- av fältets mellanmänskliga granskningspro- dologiska ingångar. Inte minst ger Jussi Parikka, cesser. Man drabbas ibland av misstanken att som väsentligen bidragit till fältet med bland många böcker idag skrivs och ges ut, inte för annat What is Media Archaeology? (2012), i den att gagna det mänskliga tänkandet och kritiska nya volymen en koncis introduktion till Wolf- samtalet, utan för att sättas upp på kurslistor gang Ernsts tänkande, varigenom han också och curricula vitae och därmed berika förlag särskiljer det från andra positioner inom den och enskilda forskarkarriärer. Det är vår plikt tyska mediearkeologin. Även om det här rör sig – som humanister – att syna de transaktioner om en vändning mot mediernas materialitet, är av tänkandets rikedom som mest liknar bort- själva termen ”mediearkeologi” en välkommen slumpningar. ”Förräderi” är nog ändå en dålig variation till de många ”vändningar” som un- dygd att verka efter. der de senaste decennierna hemsökt språkbru- ket inom humanistisk forskningsprofilering. Erik van Ooijen Tillsammans med exempelvis Siegfried Zie- linski, som betitlade sitt verk från 2002 Archäo-

194 TFL 2013:3-4 logie der Medien (av oklara skäl översatt till Deep materialitet behöver vi göra det på allvar och Time of the Media), hör Ernst nämligen till dem då lämna ett antropocentriskt vaneseende. Den som mest konsekvent argumenterat för vikten mediearkeologiska ingången bidrar därmed till av en mediearkeologisk forskningsinriktning. I ett synliggörande av mediernas tekniska beting- sammanhanget är detta att förstå som ett ökat elser som skiljer sig från en allmän medveten- intresse för mediernas maskinella sida, och en het om de kulturella uttryckens medialitet. Där vilja att operera på en strukturell snarare än exempelvis skriften och fotografin tenderat att en historisk nivå. I Ernsts tappning framställs metaforiseras så att bilderna skymt kameran och mediearkeologin ständigt som ett radikalt alter- tecknen överskuggat bläcket, möjliggör Ernsts nativ till mediehistoriska och kulturhistoriska tankegångar en återkomst till framställningens studier, och som ett uttryck för en vilja att nå tekniska förutsättningar. På så vis äger de rele­ bortom de senares narrativitet: ”Media archa- vans inte minst för litteraturveten­skapens eology is a critique of media history in the nar- under­sökningar av bland annat digitalisering rative mode” (s. 196). Hos Ernst finner man en och bokhistoria.������������������������������������������ Därtill kan man inom skönlit- strävan efter att avlägsna sig från mänsklig dis- teraturen finna liknande undersökningar av me- kursivitet till förmån för maskinen själv och ett diets betingelser, med 1960-talets cybernetiskt privilegierande av den fysiska signalen framför influerade experimentlitteratur som ett tydligt det semiotiska tecknet. Exempelvis lyfter Ernst exempel. Verkligt givande tror jag dock att den fram möjligheterna att studera information hårdvaruorienterade mediearkeologi vi finner som inte når upp till tröskelvärdet för mänsk- i Digital Memory and the Archive kan bli när lig perception, vilket förutsätter att de samtida den står mindre isolerad, exempelvis genom att medieteknologierna operationaliseras för att kompletteras med ett genomfört politiskt per- undersöka sig själva eller sina föregångare. spektiv. Som den står nu är den emellertid redan På många sätt är Digital Memory and the Ar- viktig inom en större teoretisk dialektik, där dess chive en samling uppgörelser med en humanis- radikala perspektivförskjutning mot mediernas tisk tradition som framställs som problematiskt operationella och materiella sidor grundar för antropocentrisk. Vad Ernst söker är en ”kall en möjlighet att med större precision återvända blick” som inte metaforiserar sitt objekt och till en mer kulturellt orienterad förståelse av som tar fasta på dess materiella snarare än dess desamma. Ernst öppnar den teoretiska passagen symboliska funktioner. Att förena en sådan håll- till en analys av den mediala lagringens minsta ning med ett studium av estetiska artefakter är komponenter, och därmed för ingångar till arki- förstås inte friktionsfritt, varför Ernsts tänkande vet som riskerat att skymmas av den poststruk- väcker åtskilliga frågor från en litteraturveten- turalistiska teoribildningen på området. Snarare skaplig horisont. Som korrektiv till en starkt än att vara ett alternativ till denna utgör Ernsts tolkningsinriktad tradition finns här en hög tänkande ett korrektiv. Det finns därför goda relevans, men hur intressant blir det i längden grunder till att följa honom in i medialitetens att lägga hårddisken under lupp istället för de irrgångar, även om den uppgift som vi därmed texter den lagrar? Därtill kommer frågan om ställs inför blir att hitta ut ur arkivet igen. det överhuvudtaget är möjligt att helt lämna Johan Gardfors det fenomenologiska perspektiv som snarare intresserar sig för hur litteraturen framträder för oss än för hur den struktureras medialt. Samti- digt är det just radikaliteten i Ernsts perspektiv som är produktiv: ska vi studera mediernas

RECENSIONER TFL 195

MEDVERKANDE

Greger Andersson är professor i litteraturvetenskap vid Örebro Universitet.

Jan Balbierz är docent i svensk litteratur vid Jagiellonska Universitetet i Krakow, översättare och kritiker. Han har bland annat publicerat boken Nowy kosmos. Strindberg, nauka i znaki (2008).

Johannes Björk är doktorand i litteraturvetenskap vid Umeå universitet.

Anna Cavallin är doktorand i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet. Hon är med­ redaktör till antologin Genusperspektiv på västerländska klassiker (2013) och har skrivit artiklar om Anne Charlotte Leffler, P. J. Harvey och Doris Lessing.

Erik Erlanson är doktorand i litteraturvetenskap vid Lunds universitet. I sin avhandling stude- rar han poesins funktion omkring 1970. I fokus under hösten 2013 är Inger Christensens tidiga författarskap.

Kristina Fjelkestam är biträdande professor i litteraturvetenskap vid Linköpings universitet. Hennes forskning är framförallt inriktad mot feministisk kulturteori och hon har bland annat publicerat monografiernaUngkarlsflickor, kamrathustrur och manhaftiga lesbianer. Modernitetens litterära gestalter i mellankrigstidens Sverige (diss., 2002), Det sublimas politik. Emancipatorisk estetik i 1800-talets konstnärsromaner (2010) och Ta tanke. Feminism, materialism och historise- ringens praktik (2012).

Torbjörn Forslid är professor i litteraturvetenskap vid Språk- och litteraturcentrum i Lund. Han har tidigare publicerat böcker om bland annat Sven Delblanc och maskulinitet. Hans forskning de senaste åren har varit inriktad på litteraturens offentligheter och dagens medialise­ rade författarroll. Tillsammans med Anders Ohlsson har han bland annat utgivit antologin Litteraturens offentligheter (2009) samt monografierna Fenomenet Björn Ranelid (2009) och Författaren som kändis (2011).

TFL 197 Johan Gardfors är doktorand i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet och arbetar för närvarande med en avhandling om oläslighet som poetisk strategi i Åke Hodells verk.

Jon Helgason är fil. dr i litteraturvetenskap och verksam som forskare i litteraturvetenskap vid Språk- och litteraturcentrum vid Lunds universitet. I sin avhandling undersöker han brev- och skriftkulturens och den litterära offentlighetens framväxt i Europa, främst i Tyskland, under 1700-talet. Han bedriver forskning om bland annat modern kultur- och litteraturdebatt och kulturpolitik. Åren 2008–2013 arbetade han som redaktör vid Svenska Akademiens ordboks­ redaktion (SAOB).

Andreas Hellerstedt är fil. dr i idéhistoria vid Stockholms universitet. Han disputerade 2009 på avhandlingen Ödets teater. Ödesföreställningar i Sverige vid 1700-talets början.

Moa Holmqvist är doktorand i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet. Hennes avhand- lingsarbete behandlar transmotiv i svensk prosa 1800–1900. Framför allt studeras hur växlingar av kön samverkar med andra identitetsväxlingar, till exempel av klass, nationalitet, ”ras” och religion. Bland annat analyseras texter av Lars Molin (Lasse-Maja), Aurora Ljungstedt och C. J. L. Almqvist.

Per Israelson är doktorand i litteraturvetenskap, knuten till Forskarskolan i kulturhistoriska studier – FoKult, Stockholms universitet. Han arbetar på en avhandling om deltagande och materialitet inom västerländsk fantastik.

Maria Jönsson är biträdande lektor i litteraturvetenskap vid Umeå universitet. Hennes forsk- ning har rört ämnen som autofiktion och genus, åldrande och livsberättande, känslor och subjektivitet. Hon är medredaktör till antologierna Livslinjer. Berättelser om ålder, genus och sexualitet (2010) samt Att känna sig fram. Känslor i humanistisk genusforskning (2011). För när- varande arbetar hon med en bok om Kerstin Thorvalls författarskap, samt med ett litteratur­ didaktiskt projekt om mellanålderslitteratur.

Lisbeth Larsson är professor i litteraturvetenskap med inriktning på genusforskning vid Göte­ borgs universitet. Hon disputerade 1989 med avhandlingen En annan historia. Om ­kvinnors läsning och svensk veckopress. Därefter har hon framför allt arbetat med kvinno­litteraturhistoria, feministisk litteraturteori och biografiska texter av olika slag. Hennes senaste bok är Hennes döda kropp. Victoria Benedictssons arkiv och författarskap (2008). Hon arbetar för närvarande med en bok om Virginia Woolf.

Christian Lenemark är fil. dr i litteraturvetenskap och verksam som forskare och lärare vid institutionen för litteratur, idéhistoria och religion, Göteborgs universitet. Han disputerade hösten 2009 på avhandlingen Sanna lögner. Carina Rydberg, Stig Larsson och författarens mediali­sering, och har sedan dess bland annat varit redaktör för antologin Litteraturens nätverk. Berättande på internet (2012).

198 TFL 2013:3-4 Inger Littberger Caisou-Rousseau är fil. dr och docent i litteraturvetenskap vid Lunds uni- versitet. Förutom ett antal artiklar har hon publicerat Ulla Isakssons romankonst (1996), Omvän- delser. Nedslag i svenska romaner under hundra år (2004), Över alla gränser. Manlighet och kristen (o)tro hos Almqvist, Strindberg och Lagerlöf (2012) och Therese Andreas Bruce. En sällsam historia från 1800-talet (2013).

Anders Ohlsson är professor i litteraturvetenskap vid Språk- och litteraturcentrum, Lunds universitet. Hans tidigare forskning har berört intermedialitet – relationen mellan roman och film – samt Förintelselitteratur. Under senare år har han, i samarbete med Torbjörn Forslid, undersökt författarens ställning i den medialiserade litterära offentligheten: Fenomenet Björn Ranelid (2009), Litteraturens offentligheter (2009) och Författaren som kändis (2011).

Ulf Olsson är professor i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet. Hans senaste bok är Silence and Subject in Modern Literature. Spoken Violence (2013).

Erik van Ooijen är fil. dr och forskar i litteraturvetenskap vid Stockholm universitet.

Mikael van Reis är litteraturkritiker i Göteborgs-Posten sedan tre decennier och dess kulturchef 1999–2006. Han disputerade 1997 på avhandlingen Det slutna rummet. Sex kapitel om Lars Noréns författarskap 1963–1983.

James Spens är lektor i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet.

Jakob Staberg är docent i litteraturvetenskap, verksam som lektor i estetik och litteratur­ vetenskap vid Södertörns högskola. Kandidat i Psykoanalytiska föreningen i Stockholm, där han utbildar sig till psykoanalytiker. Har tidigare utgivit Att skapa en ny man. C. J. L. Almqvist och MannaSamfund 1816–1824 (diss., 2002) och Sjukdomens estetik (2009).

Ann Steiner är docent i litteraturvetenskap och lektor i förlags- och bokmarknadskunskap vid Lunds universitet. Hon har publicerat flera böcker och artiklar om den samtida bokmarknaden, bland annat I litteraturens mittfåra (2006) om 1970-talets bokmarknad i Sverige och översikten Lit- teraturen i mediesamhället (2012). Hon är även intresserad av populärlitteratur och har bland annat redigerat Interdisciplinary Approaches to Twilight (2011) samt nyligen skrivet en artikel om kändisför- fattare, ”Literary Celebrity Reconsidered” (2013). Hon var sakkunnig i litteraturutredningen 2012.

Ragni Svensson är doktorand i bokhistoria vid Institutionen för kulturvetenskaper vid Lunds universitet. Hennes avhandlingsprojekt behandlar Bo Cavefors bokförlag och svensk bokmark- nad under 1960- och 70-talen.

Örjan Torell disputerade 1979 vid Uppsala universitet på en avhandling om rysk litteratur­ undervisning och har i fyra decennier arbetat med litteraturundervisning på skol- och högskolenivå. Senast utgivna bok: Den osynliga staden. En gestaltningsmodell hos Olof Högberg, Ludvig Nordström, Bertil Malmberg, Birger Sjödin, Karl Östman, Lars Ahlin och andra författare fram till våra dagar (2008).

TFL 199 Olle Widhe är universitetslektor och fil. dr i litteraturvetenskap, knuten till Institutionen för litteratur, idéhistoria och religion vid Göteborgs universitet respektive Institutionen för individ och samhälle vid Högskolan Väst. Han forskar för närvarande om barn- och barndoms­ uppfattningar i svensk barnboksutgivning.

Lydia Wistisen är doktorand i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet. Hennes av- handlingsprojekt kretsar kring frågor om urban identitet i svensk ungdomslitteratur med Stockholmsmotiv.

Anders Öhman är professor i litteraturvetenskap vid Umeå universitet. Han var ordförande i bedömargruppen vid dåvarande Högskoleverkets nationella utvärdering av ämnet litteratur­ vetenskap 2012/2013.

Magnus Öhrn är lektor i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet. Han disputerade 2005 med en avhandling om , och har sedan dess forskat om litteratur och maskulinitet. Han arbetar just nu med att färdigställa ett RJ-finansierat projekt om den svenska pojkboken. SKRIBENTINFORMATION Vi välkomnar alla texter av litteraturvetenskapligt intresse. TFL är en refereegranskad tidskrift. Det innebär att alla artiklar som publiceras har blivit bedömda av anonyma fack- granskare. En artikel får bestå av högst 30 000 tecken (inklusive blanksteg och slutnoter). Texten ska vara så ren som möjligt (inga onödiga indrag). Noter ska utformas så att en separat litteraturförteckning inte behövs och numreras i löpande följd som slutnoter. Citat på andra språk än svenska och engelska bör översättas. Därutöver ska artikeln innehålla en engelsk summary på högst 300 ord. Summaryn ska avslutas med 3–5 engelska keywords. Texter skickas via e-post som bifogade dokument. Filformatet bör vara ”.doc” eller ”.docx”. Eventuella bilder, tabeller eller figurer bifogas på separat blad och i digital form (bildupplösning 300 dpi). Till artikeln fogar skribenten på separat papper även en kort beskrivning av sig själv, med namn, titel, ämnesområde, institutionstillhörighet, pågående forskning och eventuellt andra relevanta uppgifter.

PRENUMERATIONER & LÖSNUMMER Ett år (fyra nummer): studerande 150 kr; privatpersoner 200 kr; institutioner 280 kr. ­Enkel­nummer 75 kr, dubbelnummer 125 kr. Nummer ur äldre årgångar (2003 och tidigare) 25 respektive 40 kr. Prenumerationer och lösnummer kan beställas via brev, telefon eller e-post: [email protected] Plusgiro 63 90 65-2 IBAN: SE47 9500 0099 6034 0639 0652 BIC: NDEASESS. TIDSKRIFT FÖR LITTERATURVETENSKAP 2013:3-4

Lydia Wistisen om maskulinitet och utanförskap i tre svenska förortsskildringar

Inger Littberger Caisou-Rousseau om en könsöverskridare från 1800-talet

Olle Widhe om läsning och maskulinitet i Ossian Elgströms pojkböcker

Ragni Svensson om förläggaren Bo Cavefors som gentleman och outsider

Anna Cavallin om författare och familjeförsörjare i August Strindbergs Giftas

Maria Jönsson om hemmet som pojkland hos Kerstin Thorvall

Jakob Staberg om Sigmund Freud, psykiatrisk makt och kvinnligt motstånd

Kristina Fjelkestam om kvinnor som ”våldstäktsmän” hos Märta Tikkanen och Stieg Larsson

Torbjörn Forslid m.fl. om Sami Said och litterärt värde

Örjan Torell om litterär kompetens och personlig läsning

Anders Öhman m.fl. om Högskoleverkets utvärdering av litteraturvetenskap

Ulf Olsson, Johannes Björk och Moa Holmqvist om Michel Foucaults Histoire de la sexualité (1976–84)

Recensioner av aktuell litteraturvetenskaplig forskning