Nummer 6 • 2005 Sveriges största musiktidning
Y o u
r c o d e n a m e is :m i lo • K ris ti an Ant Larsson tila • Karl • Bo c S ca ennas d nt • e A K t • id l ie D r o a w t a n S • M i da ir co ndo • Rigo Groove 6 • 2005
Karl Larsson sidan 5 Fyra frågor till Rogi sidan 5 Innan mörkret enligt Fredrik Eriksson, [email protected] Eksemframkallande musik sidan 5 1. Electrelane – Axes (album) Kristian Anttila sidan 6 sänker sig Två ackord och årets skiva. Vi är så tuffa vi sidan 6 2. The Embassy – Some Indulgence (låt) Välkommen till sommarens extranummer av Groove. Ett stön och årets låt. Yourcodenameis:milo sidan 7 Vi har bland annat spenderat den varma årstiden till 3. Fela Kuti (artist och modeinnovatör) Boc Scadet sidan 7 festivaler och börjar så smått förbereda oss för hös- ten med massvis av intressanta skivsläpp. Hoppet om En stor saxofon och kalsonger, årets klädsel. Antennas sidan 8 att badvädret ska återvända har dock inte försvunnit. 4. Cause Comotion – Baby Don’t Do it (7”) Midaircondo sidan 8 Ännu. Kevin Pedersen slår… Dessutom vill vi påminna om att Groove firar tio- 5. The Long Blonds – Giddy Stratosphere (12”) Kid Down sidan 9 årsjubileum i år. Den 7 september bjuder vi därför … huvudet på spiken. Satariel sidan 9 på fest i Göteborg med spännande artister på scen 6. Talking Heads (band) Mylo sidan 10 och massvis av presenter till de som kommer till Jazz- Alltid. huset. Vi syns då. Mariah Carey sidan 12 7. MusicMusicMusic – What’s a Good Boss Anyway (album) Soliga hälsningar från Fortfarande helt tagen. System of a Down sidan 12 Grooveredaktionen 8. The Go-Betweens – Cattle and Cane (låt) Ellen Allien sidan 12 Gammalt är bäst. Jay-Jay Johansson sidan 16 9. Per Henrik Wallin – Vättern (låt) Ett geni mindre. Albumrecensioner sidan 19 Gary Andersson 10. Stars – Ageless Beauty (låt) Egenproducerat sidan 20 [email protected] Burning Hearts 2005? Groove CD 6 • 2005 sidan 23
t? .groove.se har d de å www u denna mån te P aden cha är in ns att vin r fett na en Foo Fighters-dörrmatta! Hu
*'2#2 Could you $#12 2#12 not do that 4BEE=N@\I\ wobbly thing with your mouth? G\@HM:O?aEC:G=> Groovearbetare Groove är en oberoende musiktidning Mats Almegård, Gary Andersson, som finansieras av annonsintäkter. Daniel Axelsson, Mikael Barani, NIIMK[=:G=>GA>EM Roger Bengtsson, Mattias Elgemark, Groove Andreas Eriksson, Fredrik Eriksson, @K:MBLB:N@NLMB Box 112 91 Moa Eriksson, Torbjörn Hallgren, 404 26 Göteborg Annica Henriksson, Per Lundberg G.B., Thomas Nilson, Isac Nordgren, ,LÞ Ê i`ÞÊ ÕLÊ Telefon 031–833 855 Elpost [email protected] Daniel Severinsson, Niklas Simonsson, Magnus Sjöberg, Mathias Skeppstedt, >ÊÀÃÌÊ -ÌÀi>«iÀÃ http://www.groove.se Henrik Strömberg, Christian Thunarf Chefredaktör & ansvarig utgivare À`iÀÊ >i >â>ÀiÌ Ê1 ® Gary Andersson, [email protected] Groove görs i samarbete med:
>}Ê6>} *ÃiÃÊ1-®Ê Redaktör Niklas Simonsson, [email protected]
ââÞÊiëiÊ-Ì>ÀÊ }Ê >`Ê ÕiÊÜÃÊEÊÊ Layout /®Êi`ÊëiV>Ê}ÕiÃÌÃ\Ê,ÞÊÊ iÛÊi`iÀÃÊ >`Ê1 ®Ê Henrik Strömberg, [email protected] >À}ÀÛiÊEÊ*>µÕÌÊ ,ÛiÀ> Annonser Per Lundberg G.B., [email protected], 0706–44 13 79
Groove-CD Gary Andersson, [email protected] Per Lundberg G.B., [email protected]
För icke beställt material ansvaras ej. Citera oss gärna, men ange då källa. 2NL>GHG:GE>=GBG@:K:MM@\I\D:E:L Tryckt på miljömärkt papper.
:N@NLMB Tryck STC }ÌiLÀ}°VÉ>>ÃiÌ ISSN 1401-7091
2 Groove 6 • 2005 Alanis Morissette Emmylou Harris Jagged Little Pill. Heartaches & Highways.
CD 175· CD 175·
James Blunt Hard-Fi Back To Bedlam. Stars Of CCTV.
CD 175· CD 155·
Just nu på Åhléns! Välkommen in.
Priserna gäller t o m 10/8 så länge lagret räcker. -- 6ÃÃÌiÊÊ>ÌÌÊ >`iÃÃÊ >ÀÊëi`iÀ>ÌÊyÊiÀÊÛiVÀÊ«FÊ`iÊi}iÃ> iÊÃÃÕ}>`iÊi>Ì iÀÊ Û>ÊÃ}Ê}iÊÕ`iÀÊ`iÌÊÌ`}>Ê Ì««ÃÌÀ>ÊÕ`iÀÊnäÊÌ>iÌÊBÊF}ÌÊ>>ÌÊL>`¶Ê iÊ >ÀÊÃFÌÊyÊiÀ ÌÌÌ>iÌÊi`ÊLÊ>Ê»7>Ê/ ÃÊ7À`»ÊV ÊvÀÊF}À>Ê FÀÊÃi`>ÊÊ BÊx]xÊiÀÊÃ}>À¶Ê ÕÊBÀÊL>`iÌÊFÌiÀvÀi>ÌÊi`Ê>LÕiÌÊ `ÕiÌÌiÊ »-iiÊ iÜ»Ê i`Ê ÃÛiÃ>Ê ÃL>À°Ê »,i`LÀ`»Ê BÀÊ º/ iÊ >}iÀiÊ-iÃÃÃÊÛÊ£»ÊÊ`BÀÊL>`iÌÊvÀ>vÀÊÃ>Êv> i>Ì iÀÊ Û>ÃÊ ÃBÌÌiÊ ÃÊ >LÕÊ V Ê >ÀÊ «À`ÕViÀ>ÌÃÊ >ÛÊ iÝÊ ÛÀÌFÌ>ÀÊÊ BÀÊwÊÃÊ>ÃÃiÀÊÃÊ iÃ`Ê iiÀÃÊ»ÃÀ>iÌiû] /``°Ê ÀÃÌ>Ê Ã«FÀiÌÊ »7iVi»Ê BÀÊ ÃÀÛiÊ >ÛÊ i>Ì iÀÊ ÌÃ> LÊ >ÀiÞÃʺ-Ê ÕV Ê/ÀÕLiÊÊ/ iÊ7À`»]Ê >ÝÊ,iÃʺÀ >ÃÊi`Ê `ÊV ÊV Ê«FÊÃÛ>ÊwÊÃÊBÛiÊiÊVÛiÀÛiÀÃÊ>Û Ã ÀÌ»ÊV ÊvÀÃÌ>ÊÃ}iÊ À`Ê/>>ÃÊ»- >iÊ>`Ê-V>`>»° ÀÃÊÃ>>ÃÊ»7Vi`Ê>i»°Êi>Ì iÀÊëi>ÀÊÛi£ÇÉ£äÊ«FÊ ÀÕÃÊ >À>ÌiÀ>`ÊÃ>ÀÃÛB}t -ÌV ÊV Ê`iÊ£nÉ£äÊ«FÊ/ÀB`}FÀÊÊÌiLÀ}°
/ Ê, - -/,- / iÊ,>iÃÊ >ÀÊÃi`>Ê`iLÕÌÃ}iÊ»-ÌÀ>ÃLÕÀ}»ÊÃÊÃB««ÌiÃÊ >>`iÃÃ>ÊL>`iÌÊ-Ì>ÀÃÊ >ÀÊÀi`>Ê ÕÌÊëi>ÊÊ-ÛiÀ}iÊÌÀi vÀÀ>Ê ÃÌiÊ >ÀLiÌ>ÌÊ «FÊ iÌÌÊ v>Ì>ÃÌÃÌÊ ÛiÊ ÀÞÌiÊ Ê i>`iÌ }F}iÀÊÊÕÊÃi>ÃÌÊÛ>ÀÊ`iÊiÌÌÊ>ÛÊL>`iÊÕ`iÀÊVViiÀ>ÌÀÊÊ/ i }>`°Ê iÊ iÌÌÊivÌiÀÌÀ>Ì>`iÊ«À`ÕViÌiÊ*>ÕÊ «ÜÀÌ ÊÕ }Ê "iÊ viÌÃÛ>ÌÕÀj°Ê >`iÌÊ }}iÀÊ «FÊ L>}iÌÊÀÌÃÊ EÊ À>vÌÃ] ÌÕÀi i>`Ã]Ê VÊ*>ÀÌÞ®Ê>Ì>`iÃÊvÀÊ>ÌÌÊ«À`ÕViÀ>ÊvÀÃÌ>Ê>LÕiÌÊ ÃÊ ÊÃÊ ÌÕÀÊ }ÀÌÊ iÊ ÕÀ«>Ê ViÃÊ i`Ê >À>Ê ÌÞÃ>Ê L>}iÌÊ » >«ÌÕÀiÉ,ii>Ãi»°Ê-ÊvÀL>`ÊFÌÊ VÊ*>ÀÌÞÊ >ÀÊL>`iÌÊvÀÌÃ>ÌÌÊ ÌÞÊ->}°ÊÀÌÃÊEÊ À>vÌÃÊBÀÊBÛiÊ iÊFÌÊL>`iÌÊ ÀiÊ-V>Ê >ÌÌÊLivBÃÌ>ÊÃÊÃÌB}ÊÃÊiÌÌÊ>ÛÊFÀiÌÃÊ«ÌiÌi>ÊÃÌÀ>Ê}i -ViiÊ ÃÊ BÛiÊ `i>ÀÊ ÛÃÃ>Ê }iiÃ>>Ê i`i>ÀÊ i`Ê LÀÌÌÃÊL>`°Ê/ iÊ,>iÃÊÃÛiÀ}iÊ`iLÕÌiÀ>`iÊ«FÊVViiÀ>ÌÀÊÊ/ i -Ì>ÀðÊÀÌ>iÊ/ÀµÕÊ >«LiÊV ÊÃF}iÀÃ>ÊÞÊ >Ê }Ê"iÊviÃÌÛ>iÊÊ-ÌV °Ê `i>ÀÊ«FÊÃF}Ã>ÌÃiÀ>Ê«FÊ`iÌÊÞÃ>`iÊ>LÕiÌÊ»-iÌÊ9ÕÀÃivÊÊ ÃÃ>ÊiÊFÌ>ÀÊÃÊ»7À]7À]7À»ÊV Ê»,iÌÀi>Ì»°Ê Ài»ÊV ÊÕ`iÊÃF`>ÃÊÊ-Û/Ê ÕÃLÞÀFÃÊ >>`>ÊëiV>ÊÃÊ ÃB`iÃÊÊLÀ>Ê>ÛÊFÀiÌ°
/ Ê ,-ÊÊ ÕÊÌiÀ>`Ê / - ÊÊÀiÌÃÊ>}i 9 "ÊÊ >Ã>ÊÌÊ Þ / Ê/ ,-ÊÊÀiÌÃÊ Õ««>}>Êi`ÊLÕÃÊ ° ÃÛiÃ>Ê`iLÕÌ>Ì° ÊÃ>Àt FÌiÀvÀi}t " ,Ê- ,/t " Ê*,/9ÊÊ/ iÊ,iÝiÃ]Ê-9 Ê // ,-ÊÊ-i`>ÞÊ7iÊ7ÊÀiÃiiÊ"LÃÌ>ViÃ]Ê,"9Ê* ÊÊ*>À>Ê ½"Ài]Ê ÊÈäÈÊÊ,iÃiVi]Ê -* ,-ÊÊ Ã«iÀÃ]Ê Ê "1 / ÊÊ >VÊ ÕÌ> Karl Larsson
Enkel soloresa Daniel Frisk
…Rigo, det vill säga Rodde, som är aktuell med singeln Say Say Say tillsammans med Pauline.
När föddes idén om att köra solo? – I våras, för ett par tre månader sedan. Låten gjordes när vi spelade in Infinite Mass 1991, men den blev över. Och Pauline gillade den, så Inga storslagna planer. Bara en vi gjorde den tillsammans. ny hemmastudio och lite tid över. Den låter mer soft än vad jag trodde. Resultatet råkade bli Pale As Milk, – Kanske därför den inte hamnade på Infinite Karl Larssons första soloalbum. Mass-plattan. Det är ju en annan stil, men jag tror mig gilla sådana här låtar. Jag har skrivit en massa andra låtar också, men jag vet inte när dom spelas in eller när en platta släpps. Men jag tror det blir efter sommaren, vi job- bar på men det är inte klart. Men det är alltid Förra året gjorde Last Days Of April artister som gått från en ganska okänd pas på fotbollsspel, men kommer knap- mycket att göra. Så ska det ju vara, haha. Jag över 100 spelningar. Det blev lite myck- bandtillvaro till att nå stjärnstatus som past att plocka fram gitarren på festen. jobbar även lite med en kubansk reggaeton- et, och bandet behövde ta paus. Då pas- soloartist kan göras lång. – Aldrig. Jag hatar när någon sätter sig pryl. Vi gjorde en samling, där det släpptes en sade sångaren och gitarristen Karl Lars- – Det kanske är lättare att marknadsfö- med gitarren på en fest. Det har fort- singel – El Medicos Chupa Chupa. Den släpp- son på att göra en egen skiva. ra ett namn än ett band, funderar Karl. farande en ful hippiestämpel för mig. tes förra året här hemma men i Europa i juni. Bra att veta vad man ska sysselsätta sig med – Jag hade precis fått i ordning en hem- Det blir väl lite av en ny start. Fast man När jag gjorde en solospelning i Tysk- under sommaren. mastudio. Och så har jag och Carl länge har ändå ett följe, och en bakgrund som land nyligen kände jag mig tvungen att – Exakt, hahaha. Spela skivor och göra skivor. velat spela ihop. Men jag visste inte att folk känner till. åtminstone stå upp. Och använda dist- Men man måste ju sysselsätta sig. Vi gör det skulle bli en skiva av det. – Jag har i och för sig svårt att tro att pedal. ingenting med Infinite Mass just nu, Amir Carl heter Wikman i efternamn och något sådant skulle hända mig, lägger Musiken på Pale As Milk handlar ska göra en långfilm så detta kom naturligt. spelar till vardags i Franklin Lakes. Han han till. istället om lättfotad, amerikainfluerad Jag mår dåligt om jag inte gör något. Men vi sitter bakom trummorna på Pale As Nu är det faktiskt inte första gången indiepop med Dinosaur Jr högt på refe- får se vad det blir, jag vill gärna göra en låt till Milk, men annars gör Karl det mesta som Karl Larsson ger ut en skiva i eget renslistan. Och albumtiteln är inte en med Pauline. själv. Låtskrivandet och inspelningen namn. Redan för sex år sedan släppte beskrivning av skivans kvalitet utan av Vad händer efter soloplattan? – Då är det väl en ny Infinite Mass-skiva på tog bara fyra veckor. han en sjutums vinylsingel. huvudpersonens bleka ansikte. gång. Det hade varit bra med en ny redan – Jag har försökt att inte peta så mycket, – Den glömmer jag helst bort, flinar han. – När vi varit på tv med Last Days Of nu, jag gillar inte när det tar alltför lång tid säger Karl. Bara spela på och inte tänka Men det verkar som att folk köper den April och suttit i sminkrummet har dom mellan album. Men vi har bytt skivbolag så så mycket. Jag tror garanterat att jag för ganska mycket pengar. Jag blir mest alltid frågat mig om jag ”ska vara så ofta och det gör att allt tar lång tid. När man kan överföra en del av den enkelheten generad när jag hör den. blek”. Så jag brukar be sminköserna att jobbar med en skiva jobbar man ofta nära en till Last Days Of April också. Det är midsommarafton när vi talas dra på en hel del. Så man blir så snygg person på ett bolag. Om den personen slutar Christian Kjellvander. Marit Berg- vid, och efteråt ska Karl dra till Sigtuna som möjligt. känns det nästan inte som att man har där man. Moneybrother. Listan över svenska och fira med gamla kompisar. Han hop- Daniel Axelsson att göra. Och det är det som har hänt. Man vill ju jobba med folk som är inspirerande. Niklas Simonsson
Eksemframkallande loungemusik Tjejer med blanka läppar och överrougad eksem av DJ-killar med rakade skallar, män- Dessutom underskattar DJ:en och VIP- samma sätt som jag inte förstår din smak look glider fram genom lokalen tillsam- niskor som läser Bon, minimalistiska barer människorna musikens raggpotential. Om av uteställen, ditt sätt att umgås med dina mans med bistra män i kostymer och bakåt- i krom och glas och nordiskt blonda tjejer man är ute någonstans och hör en bra låt vänner och ditt intresse för plasmaskärmar slickade frisyrer. som pratar med hög skärande Östermalms- kan man ju alltid börja snacka om musiken. och glassiga märkeskläder så förstår jag Någon beställer in en hink champagne dialekt. Den här typen av musik säger mig Gillar den söta pojken eller flickan samma inte ett dugg av vad du säger. men de flesta är bara låtsasrika wannabe- faktiskt ingenting – förutom att folk som musik som du själv är det ett stort plus. Har brats som jobbar i coola butiker eller utbil- gillar att mingla på gratisfester egentligen han eller hon däremot aldrig hört talas om dar sig till frisörer. inte är intresserade av musik. Musiken ger ditt favoritband eller favvolåt vet du att det Dj:en, en rakad kille i t-shirt, står kon- dem bara en anledning att investera i ännu kanske inte är värt besväret. centrerat framåtlutad över mixerbordet fler dyra statusprylar. Någonting måste Att knulla med folk utan musiksmak är och ur högtalarna väller så kallad nujazz. man ju spela i sina nya svindyra högtalare som att äta pommes frites utan salt. Alternativt någon slags utslätad house eller eller i sin nya coola ipod. Och då måste det Men hur ska man kunna leda in samtals- skittråkig soul. Musik som det inte går att ju såklart vara något oklanderligt, något ämnet på bra musik när huvudet är fyllt av dansa till eller nynna med till och som var- som inte bränns eller svider eller sticker ut saggiga basgångar och karaktärslöst svala ken gör en glad, kåt eller partysugen. på minsta sätt. stämmor? Nej, dagens moderna loungemu- Vad hände med sextiotalets charmiga Loungemusik. sik är ett fall för Sverker Olofsson. cocktail international-plattor? Dagens Faktum är att bara ordet lounge ger mig Fast grejen med loungemusik är ju att moderna loungemusik är så trist att jag får kräkreflexer. Cocktailmusik låter trevligt. man ska mingla – inte dansa, sjunga eller Moa Eriksson kliande eksem över hela kroppen. Jag får Loungemusik låter räligt. ragga, säger du och ler försmädligt. Men på [email protected]
www.groove.se 5 Kristian Anttila
Svajig klipp- och-klistra-pop
Enligt egen utsago är han en kontras- ternas man. Åtminstone tror han det. Kristian Anttila är i ropet med Innan bomberna, en skiva präglad av krig mellan låtarnas inbördes delar. foto: Melanie Magassa collage: Henrik Strömberg Melanie Magassa collage: foto:
– När jag inledde arbetet med nya plat- – Jag släpper inte in någon i studion som Istället för att arbeta med musiken var i sängen 23 timmar om dygnet med en tan hade jag en osannolikt bra period. inte vet vad den gör och plockar alltid det inte ovanligt att han hellre satte sig spruta i armen. Men jag vill inte vara tyg- Runt första plattan var jag mer plågad. ihop ett band i samband med en ny plat- vid järnvägsrälsen utanför för att mata lad av förväntningar, helst vill jag ställa Nu låter det snabbt och struttigt, ungefär ta. Men jag vet inte. Jag funkar nog inte vildkaninerna. upp på en helt oredigerad tv-sändning. som en studsboll, berättar en tillbakadra- i bandformatet, men jag kan kanske bli – Det viktigaste är att det blir ärligt; ”så Något som kanske väcker extra star- gen Kristian Anttila. bättre på det. här är det, och så jag vill ha det”. Jag ka reaktioner kring Kristian Anttila är Själv beskriver han skivan som avsikt- Skapandet av Innan bomberna tog tror att alla artister som tar steget ut och bruket av vårt modersmål. Precis som ligt luftigare och svajigare, medan debu- en rejäl vändning då flera personer som släpper en skiva vill ha uppskattning och Kent, Di Leva och andra kontroversiella ten Natta de mina från 2003 var mer stel står Kristian nära plötsligt vände ryggen bekräftelse. Annars skulle vi aldrig låta artister med texter på svenska ligger han och programmerad. Iklädd randig t-shirt till. Han föll mentalt i koma och skrev musiken lämna byrålådorna. i riskzonen för att bli ett objekt för både och träningsbyxor envisas han med att nya texter till samtliga låtar. Kanske är Som ung identifierade han sig med beundran och avsky. slå ner blicken, nästan som om han tyck- det därför musiken växlar inom ett brett Mark Kozelek i Red House Painters. – Jag vill att folk ska lyssna och tycka. Att er att det är obekvämt att prata om sin känsloregister. ”Åh, han är precis lika plågad som mig” sjunga på engelska är som att ställa sig musik. Men den klingande göteborgskan – Det tog mig två år att färdigställa ski- tänkte Kristian. Men intrycket av före- bakom en stor jävla sköld. Du kan säga avslöjar att han är nöjd med resultatet. van. Det är lite sjukligt, men det är fak- bilden skulle snart raseras av en oväntad knulla hur många gånger som helst på eng- – Nya skivan är faktiskt ännu mer klipp- tiskt datorns fel! Jag ska faktiskt köpa en upplevelse under en konsert, där han fick elska och ingen bryr sig. Svenska biter mer, och-klistra-pop än den första, men den rullbandspelare så att jag inte kan sitta se sin idol skratta och dra snoppskämt väcker fler associationer hos lyssnaren. låter mer livespelad. Jag vill att det ska och pilla i oändlighet. – till synes inte mer deprimerad än någon Men att göra musik som påminner höras att det är människor som spelar. Det ligger alltså ganska mycket slit annan. om både Di Leva och Kent på samma Dessa människor är bland andra med- och svett bakom det klingande resulta- – Fansen vill ha sina artister som de upp- gång räcker gott och väl för att skapa lemmar från Fibes Oh Fibes och The Kid tet. Väl framme vid studion möttes Kris- fattar dem genom musiken. Jag har blivit reaktioner. som bidrar till ett levande sound. tian ofta av uppgivenhet och kraftlöshet. sedd som en deprimerad kille som ligger Christian Thunarf
Vi är så tuffa vi
När jag var 18 och åkte till London för att låta sig förföras av musiken? Jag säger inte inte hemma i storstan, de kunde slappna av gjorde givetvis samma sak nästa år igen. se The Sisters of Mercy var jag chockad av att det måste dansas, pogas eller hoppas och släppa loss – Stockholms bojor var av. Fast bara vad gällde Lou Barlow. Varför vet publikens hätska utfall mot förbandet och runt som tonårspunkare, men kanske ett Och är inte detta, när man tänker efter, jag inte. Fast kastar man godis på publiken det svala mottagandet av huvudbandet. I leende, en applåd, eller varför inte stampa så förbannat tråkigt? Borde inte länders som en femåring så får man skylla sig själv, New York var det nästan stört omöjligt att takten lite? Är det så svårt? huvudstäder ha den bästa publiken? Borde tycker jag. få publiken att vända sig om från baren Allt detta slog mig inte förrän jag en kväll det inte vara vi som får artisterna att oavsett vem som spelade. När det i New åkte över till New Jersey för att se Deftones, komma tillbaka? York blev rökförbud skrek de till och med och det var som att åka till ett nytt land. Men så är det inte. Frågar du vilken artist till Jeff Tweedy i Wilco att fick inte de röka Publiken älskade bandet och visade det, och som helst var den bästa publiken finns så så nog faan skulle han fimpa också! Och nu fick också just därför en väldigt inspirerad får du svar som Detroit, Austin, Uppsala sitter jag här i Stockholm och ibland känns och fartfylld konsert. Deftones slängde till eller Marseilles, aldrig säger de Stockholm, det som att publiken väntar på nåt annat och med in ett par tre Weezer-covers. Det London eller Ulan Bator. band som inte ska spela, de bara står där slog mig igen då jag stod i ösregnet och såg Fast det finns ju undantag. Minneapolis- och är så coola att en applåd känns som nåt den annars så buttre Trent Reznor nästan le publiken hade som vana att alltid prata och andra håller på med. åt Hultsfredspublikens kärlek. Och han gav hinka öl så högt de kunde när Lou Barlow Vad är det som gör att storstadsmännis- tillbaka med en av de bästa spelningar jag spelade. För de visste vilken tjurboll han var korna måste visa hur tuffa de är hela tiden? sett. Men säger ni, det var massor av stock- och när han började skrika och kasta godis Mathias Skeppstedt Varför är det så förbannat svårt att bara holmare där. Jovisst var det det, men de var på dem så kände de sig som segrare och [email protected]
6 Groove 6 • 2005 Yourcodenameis:milo Boc Scadet Han började göra electronica under namnet Bolon. Men efter att ha känt att han vill satsa hårdare och gå mer på djupet i sin musik bytte Lawrence Grover namn till Boc Scadet. I dagarna släpper han den femte CD:n under detta alias. Musikaliskt har Lawrence Grover mognat en hel del och i och med nya albumet Vessel in June har Boc Scadet definitivt nått upp till den högsta ligan i ambient electronica. – Jag har äntligen gjort ett album som inte innehåller en massa kompromisser utan faktiskt speglar det jag velat säga med min musik. Det mest seriösa jag någonsin pro- Användarnamn: Milo ducerat. Lösenord: *****
Radiolegenden John Peel plockade upp deras första inspelning. Sedan dess har engelska Yourcodenameis:milo aldrig stannat upp. – Det är bara att hoppa i vattnet och se hur långt man kan simma, säger sångaren Paul Mullen om bandets snabba tag framåt. Att lyssna på Vessel in June är en avslapp- nande men samtidigt omtumlande erfaren- het. Grover bygger försiktigt upp vackra har- monier som glittrar som daggvått gräs, men det finns hela tiden något som skaver och som är hotande med i ljudbilden. Därmed handlar det inte om någon slags må-bra- ambient, utan om musik som faktiskt kräver sin plats och som ställer krav på att lyssnaren Yourcodenameis:milo är inte direkt ban- studio och replokal. Och för att aldrig Musiken på Ignoto är ryckig emo- är fokuserad. Inspirationen till denna mörkt vackra musik har Lawrence Grover fått det som harvat på risiga rockklubbar år missa ett tillfälle att sätta nya låtidéer på core som för tankarna till band som genom havet. ut och år in eller tröstlöst skickat demo band har engelsmännen alltid med sig At The Drive-In. Det är kraftfullt och – Förutom annan musik som Autechre och efter demo till skivbolagens överfulla en portabel studio på sina turnéer. kaotiskt, men också känsligt och skört. Wolfgang Voigt, för att nämna några musika- brevlådor. Det mesta har gått undan för – Sista låten på vårt album gjordes klar i I sommar ger de publiken på Glaston- liska influenser, är det havet som inspirerat emocoregänget från Newcastle. Seattle, och mixades på ett flyg till New bury och flera andra stora brittiska fes- mig. Den tomhet, mystik och kyla som jag – När jag skulle provsjunga för en plats York, säger Paul. Så den kreativa pro- tivaler chansen att lyssna. Och i höst ger tänker mig finns i arktiska vatten har påver- i bandet hade vi bara 20 minuter på oss, cessen är verkligen konstant. sig Yourcodenameis:milo ut på turnéer i kat ljudbilden mycket denna gång. säger Paul Mullen. Sedan skulle jag iväg Albumet han pratar om heter Igno- både USA och Europa. Någon spelning Han har dock inte varit i Arktis. Men Law- och se på fotboll. Men det räckte. to. Skivtiteln är italienska och betyder på äldreboende, som blaskan NME rence Grover bor i Ashford som ligger på den engelska sydkusten, så han har nära till havet Under första repningen gjordes en ”okänd”. utlovade, blir det dock inte. och inspirationen. I Ashford har han också sitt inspelning som sändes till nu framlidne – Jag var i Rom för ett par år sedan, – Det har aldrig varit aktuellt, flinar lilla DIY-bolag ClickClickDrone som är bolaget radiomannen John Peel. Det ledde inte och besökte katakomberna där massa Paul. Jag vet inte alls vart de fick det han släppt nästan all sin musik på (förutom bara till speltid i det inflytelserika radio- människor som dödades under andra ifrån. en del samlingsspår som han licensierat till programmet. Bandet bjöds även in till världskriget ligger begravda. Många av En annan konstig uppgift om bandet andra bolag). att göra en Peel Session. Flytet fortsatte vilkas identiteter är ”Ignoto”, okända. och dess sångare spreds av en tabloid- Varför startade du eget bolag? för Yourcodenameis:milo som fick skiv- Jag tyckte det ordet passade bra in på tidning efter förra årets Kerrang Award – Jag är ett kontrollfreak och ville inte kom- kontrakt och spelade in sin debut-EP i vår musik och de riktningar dit vi vill ta där Yourcodenameis:milo var nomine- promissa för mycket med min musik helt Chicago med ingen mindre än Steve den. rade för bästa nya band. enkelt, skrattar han. Ursprungligen tänkte jag mig mitt bolag som en plattform för min Albini. Debutalbumet spelades in med den – Det var en bild på mig, och under den egen musik uteslutande, men sen upptäckte – Han tryckte ”play”, vi gjorde lite ovä- erkände producenten Flood, som bland stod det ”Paul Mullen från Yourcodena- jag hur mycket bra electronica som finns sen och sedan tryckte han på ”stop”, annat jobbat med Nine Inch Nails och meis:milo, som gillar att vira in tjejer i runtomkring bara i lilla Ashford, då beslutade säger Paul om inspelningen med Albini. U2. Den här gången lades mer tid på gaffatejp”. Helt obegripligt. Jag vet inte jag mig för att ta det ett steg längre och även Allting gjordes live med en till två tag- inspelningen och resultatet är både riktigt vad min flickvän skulle tycka om släppa andras musik. ningar. Visst har mycket gått snabbt för mångbottnat och utmanande. något sådant. Då förstod man att det Mats Almegård oss, men vi försöker bara köra på så – Många band håller sig till en viss for- här kunde bli ett lite galet år. hårt det går. mel, säger han. Men det skulle tråka livet Från en okänd tillvaro som ”ignoto” När jag får Paul Mullen på tråden ur mig. Vår formel är att inte ha någon till skvallerpressen, alltså. Från New- har han precis lagt ner verktygen och formel. Att ständigt förändras. castle och vidare ut i världen. OMGWTF! tagit paus i byggandet av bandets nya Daniel Axelsson Kolla in intervjun med Crashdïet på www.groove.se! Har du tur kan du dessutom vinna deras platta! Vi lottar dessutom ut album med System of a Down, Yourcodenameis:milo, Foo Fighters och Mariah Carey!
www.groove.se 7 Antennas
Slumpen förde dem samman runt 1998 efter att sångaren Christian Björkman, gitarris- ten Johnny Persson och trummisen Henrik Westerholm snackade musik på en fest. Fyra år senare bytte de namn från Kinkaid till Novak och med på resan följde basisten John Eriksson. Bandet hann släppa skivan Perpetual Motion innan det var dags för nästa Daggan namnbyte. – Andreas Novak från Fame Factory släppte en skiva under namnet Novak. Vi hade haft vårt namn längre men det var ingen idé att bråka och kontakta advokater, säger Johnny Persson. Istället blev det Antennas efter att killarna gått igenom flera hundra namnlappar med förslag, det nya namnet passar utmärkt till bandets musikaliska stil. Johnny säger att Antennas har små signaler som hämtar in Kid Down spretiga influenser till låtarna. I grunden finns det klara kopplingar till traditionell och Åmål är en västsvensk kommun med lättillgänglig pop men dragen av psykede- mindre än 13 000 invånare som knappt liska inslag är stundtals stora, speciellt i låten har några lokaler att spela musik i. Ändå Untie the Knot där Mercury Revs ande spökar. har tjugoåringarna i bandet Kid Down – Novak var inte lika fullt ut som Antennas lyckats ta steget från det lilla samhället kidsongs blir man överraskad, man upp- är och det på många olika sätt. Vi gick inte till skivkontrakt och turné i USA. täcker nya ljud och influenser. hela vägen innan men dom som lyssnade – Givetvis är det mycket tur att vi träffat – Vi lyssnar inte så mycket på den typen av på Novak kommer att känna igen sig, säger likasinnade i en så liten stad, säger Eric musik som vi spelar. Musikaliskt är vi väl- Johnny. Alla i bandet är födda, uppvuxna och fort- Höjdén som är sångare, gitarrist och låt- digt breda. Anledningen till att vi låter som farande bosatta på Gotland och det har haft skrivare i bandet. Sedan har vi faktiskt vi gör är främst för att vi bestämde oss för sin betydelse för bandets utveckling. jobbat som svin för att promota oss själ- att spela musik som vi kunde göra väldigt – På en ö blir du lätt isolerad och när ditt va. Det trista med Sverige är att det är så punkig live. Vi ville bli dyblöta på scen. intresse är musik får du lita till dig själv. Men svårt för oetablerade band att få spelning- – Vårt nya material är mer dansant och Visby har en bra musikscen med stor varia- ar. Jag tror att vi gjorde ungefär två hund- med mer glädje. Det representerar hur vi tion, säger Johnny. ra utskick till klubbar och festivaler och är i nuläget. Oseriösa fast på ett bra sätt. I slutet av sommaren kommer första fick väl bara tio positiva svar tillbaka. Förhoppningsvis börjar vi spela in vårt skivan för Antennas, producerad av Magnus Men när det väl började pratas om album till hösten, om det nu blir som vi Henriksson från Existensminimum. Singeln Always On My Mind släpptes i slutet av april. bandet var det många som blev intres- tänkt oss. Men det blir det ju aldrig. En poplåt i marschtakt med medryckande serade och debut-EP:n Deadkidsongs Medlemmarna i Kid Down har bott melodier, så medryckande att andra artister släpptes nyligen på skivbolaget Atenzia. hela livet i Åmål men den senaste tiden satt sin personliga touch på låten i form av – Vi hade turen att komma i precis rätt har de varit lite splittrade geografiskt fyra remixer. Bland annat har Andreas Tillian- stund när dom skulle satsa. Framförallt så eftersom Eric pluggat i Norrköping. der gjort en version. inriktar dom sig internationellt och job- – Vi funderar på att flytta någon annan- – Det är både kul och viktigt med remixer. Vi bar jättebra för oss i USA. Vi har nog fak- stans tillsammans för att kunna få bättre ville inte bara slänga på en annan låt från tiskt en större publik där än här hemma. genomslag men vi gillar faktiskt Åmål. skivan som B-singel. Alla remixer är gjorda av Anledningen till det är helt enkelt hur Alla känner alla och alla super tillsam- kompisar och det var ett bra sätt att få in fler influenser till bandet. Min favorit är versio- Kid Down låter. Vid första lyssningen mans. Det är väl det vi gör, super och spe- nen av AK, det är nästan så den skulle ha låtit påminner deras musik starkt om den lar musik tillsammans. i original. typen av poppig punk som är så populär Det kan räcka långt. Andreas Eriksson i USA men för varje lyssning på Dead- Isac Nordgren
8 Groove 6 • 2005 Midaircondo Satariel
Det är lätt att bli pretentiös när man ska efterrätter och bara spelar, samtidigt som När Satariel råkade ut för en bussolycka i till att beskriva Midaircondos musik. vi spelar in, berättar Lisa. Sedan sitter Österrike hamnade Pär Johansson på sjukhus Svävande elektroakustisk popmusik, vi och lyssnar på resultatet och kanske med hjärnskakning. Det blev vändningen. kanske, improviserad melodisk electro- märker vi att det där partiet var snyggt. Innan dess hade bandet känt sig utspelade av nica, kanske inte. ”Vad använder du för ljud där, vad gör turnékamraterna Necrophobic och Impious under europaspelningarna 2003. – Det är egentligen en total lekstuga, du där?”. ”Jag sjunger så och så och – Det gjorde oss till ett bättre liveband. På säger Malin Dahlström. använder ljudet Etnogubbe 2”. Så skri- grund av hjärnskakningen kunde jag inte Lisa Nordström, Lisen Rylander och ver vi upp allt och nästa gång använder headbanga. Vi fick göra ett annat scenfram- Malin har trots allt kommit väldigt långt vi det som utgångspunkt fast kanske på trädande, mer teatraliskt, och det funkade med den lekstugan i så fall. I höst kom- ett nytt sätt. mycket bättre, säger sångaren och Satariels mer debutskivan på det relativt hypade – Det som var svårt med att spela in en grundare Pär Johansson. bolaget Type (Khonnor) och redan innan skiva är det fasta tidsflödet: här börjar – Vi ska inte försöka vara Cannibal Corpse och dess har de spelat och uppmärksammats det och här slutar det, fortsätter Lisa. Vi headbanga ihjäl oss. Fram till dess hade vi på internationella festivaler såsom Sónar kanske har spelat en grej i flera minu- bara spelat ströspelningar, och då är man inte bäst, även om det tog emot att inse. i Barcelona. ter som låter helt bra men ska jag våga Men det är inte bara deras scenshow som Midaircondos musik är, hur arki- bryta det? När vi suttit och improviserat har ändrats. På nya plattan Hydra har de bytt tektonisk och planerad den än i sitt kan jag plötsligt bara bryta av men i en sound, från mangel till ett mer melodiskt och slutskede låter, i alla fall från början en inspelning har jag plötsligt respekt för suggestivt ljud. Resultatet är en av de senare total improvisation. Också en symbiotisk det materialet som varit. Det pratade vi årens bästa metalplattor. blandning av akustiska instrument som mycket om. Allt är tillåtet. – Vi är i en konstant utveckling, det är essen- flöjter, saxar, slagverk kombinerat med – Ja, annars kanske man inte hittar det sen med Satariel. Responsen har bara varit de obegränsade ljudurvalet från deras där som blir så bra, menar Lisen. positiv, men för oss kommer det att ta lång laptops. – Det är det som är det sköna i det också, tid innan vi får perspektiv på hur vi känner för den här plattan. – Varje år åker vi upp till Lisens föräld- det kan gå åt helvete, fortsätter Malin. Det tog bandet sex månader att spela in allt rars hus med all utrustning, mat, vin och Det är viktigt att våga att inte tänka. material. Inspelningen började för drygt ett – Samtidigt också någon slags respekt år sedan och sedan dess har låtarna utveck- och bejakande av nuet och de andra, lats. säger Lisa. Jag vet att dom kommer att – Tanken var inte att det skulle ta så lång tid, acceptera det jag gör så jag behöver inte men vårt dåvarande skivbolag strulade med vara rädd för att göra saker. betalningen till studion. Det gav oss mer tid Fredrik Eriksson att putsa på låtarna. Just skivbolag som strular har varit en förbannelse som följt i Satariels spår. Om det inte har varit dåliga kontraktförslag så har det varit kass ekonomi eller för låg stu- diobudget. Idag ligger Satariel på svenska Cold Records, och Hydra distribueras av lika svenska Regain Records. – Det är den mest positiva nystart med skiv- bolag som vi nånsin haft. Precis som på albumet innan, Phobos and Deimos, har gästartister medverkat på nya albumet. Simon Johansson från Memory Gar- den har spelat sologitarr och Lenny Blade från Bullet har lagt till sång. Blackie Lawless från W.A.S.P. har en stående inbjudan på framtida plattor – om han inte kräver för mycket flis. – Många i bandet har honom och Messiah Marcolin som favoritsångare genom tiderna. Torbjörn Hallgren
www.groove.se 9 Mylo
”Allt är bara en stor dimma”
Mylo har blivit en hypad playboy i Storbritannien sedan han släppte Destroy Rock & Roll våren 2004. Den åttiotalsförankrade skivan med den dumma titeln har nu nått övriga Europa – ett helt år senare.
Krångel på linjen mellan Göteborg och London resulterade i ett förvirrat telefon- möte mellan musiktidningen Groove och Myles ”Mylo” MacInnes. I någon minut fick jag lyssna på den skotskfödde pro- ducenten knyckla papper, harkla sig och pilla med sin dator innan han plockade upp luren. det mesta blev aldrig färdigt. Man kan Me, främst med tanke på en nynnvänlig samplingar Myles snubblade över då han – Förlåt, jag har bara så fruktansvärt säga att Destroy Rock & Roll är en sam- sampling hemmahörande på åttiotalet. arbetade som journalist. På det sättet är mycket att göra, ursäktar han sig. ling låtar från dom senaste två åren. Men det finns även låtar med drag av mer titeln ganska vältalande – om den hand- Ordet ”upptagen” förvandlas snabbt Som 22-åring skaffade Myles sin för- atmosfäriska akter som Bent och Air. lar om att plocka isär rockmusik och till en underdrift. sta utrustning för att kunna göra musik Just samplingstekniken föll sig natur- omvandla den till något nytt. – Det här är ett heltidsjobb. Jag reser värl- hemma i sovrummet. Inspirationen sta- lig, eftersom Myles inte hade så mycket – Det är ett skämtnamn egentligen. Men den runt både som DJ och Mylo för att vades Daft Punk, Avalanches, Metro utrustning och endast tillgång till ett litet titeln är inte ironisk på något sätt, den är spela och göra promotion och har blivit Area och Fatboy Slim. Tanken var att sovrum. Mycket har förändrats på ett år. bara dum. Den passade väldigt bra på t- anlitad för remixer åt bland andra Kylie skapa elektronisk popmusik som skulle – Förut gjorde jag det bästa jag kunde shirts och i annonser. Minogue, Moby och Scissor Sisters. Jag funka lika bra i bilen och hemmet som med den utrustning jag hade. Nu har jag Trivs du med att världen just nu bara hinner inte ens tvätta kläder eller betala på de dunkla källargolven i Glasgows råd att använda fler liveinstrument och snurrar? räkningar längre! klubbvärld. har skaffat många kontakter som jag kan – Jag är väldigt glad, så klart. Men man Anledningen till att lanseringen av – Framgången har förändrat mitt liv. tänka mig att samarbeta med. måste vara försiktig, den kan vara far- Destroy Rock & Roll tagit så lång tid Jag har varit med om en massa bisarra Varför är åttiotalet fortfarande så stort? ligt att inte ha kontroll över allting. Jag är att den i Storbritannien gavs ut på upplevelser, åkt på turné som support åt – Åttiotalsinfluenserna kommer nog all- gillar till exempel inte videon till In My Myles lilla independentbolag Breastfed. Faithless, spelat DJ-set i Australien och tid att finnas kvar, det var ju den musi- Arms, regissören förstod nog inte vad Det fanns ingen budget till någon större Nya Zeeland och haft tre Topp 20-sing- ken vi i 20-årsåldern växte upp med. Och låten handlar om. Och allt som släpps i promotion. Istället fick han nöja sig med lar i Storbritannien. Allt är bara en stor användandet av synthesizers påminner mitt namn påverkar ju människors syn att trycka posters och t-shirts. Men ski- dimma, och jag bor fortfarande kvar i automatiskt om åttiotalet, eftersom det på mig. Hypen i Storbritannien har varit van blev en riktig fullträff, och nu backas mitt lilla skitiga rum i London. var så populärt då. Jag tror att det är väldigt snäll mot mig, och jag hoppas att Mylo upp av V2 för lanseringen i Europa. Singeln In My Arms har flera likheter dom två stora anledningarna. den inte börjar vända sig mot mig för att – Arbetet med skivan var väldigt inten- med Tomas Bangalter och DJ Falcons Titelspåret Destroy Rock & Roll spräcka bubblan. sivt. Jag gjorde en ny låt varje dag, men So Much Love och Erik Prydz Call On har en viss koppling till Avalanches och Christian Thunarf
10 Groove 6 • 2005 Jay-Jay Johanson Sveriges coolaste dandy bjuder på dansant och organiskt album. ”Rush” släpps 14 september.
Goldfrapp Nytt album ”Supernature” släpps 24 augusti.
Audio Bullys Nytt album ”Generation” släpps 21 september.
OBS! Ej originalomslag Mariah Carey Vill inte vara diva Med nya albumet The Emancipation of Mimi har Mariah Carey redan revanscherat tidigare ”floppar”. Hon vill också visa världen att hon diggar hiphop och att hon är vanlig, precis som alla andra.
Det börjar som ett förhör och det är inte The Emancipation of Mimi kallas för glimten i ögat än vad ”skilsmässoskivan” – toner som är höga, låga och mittemel- jag som ställer frågorna. Mariah Carey Mariah Careys comebackskiva. Det är Charmbracelet var. Nya skivan öppnar lan. Det märkte han och det fick mig att frågar ut mig om Sverige, min musiksmak den andra hon släpper på Universal efter med It’s Like That. En Missy Elliott- slappna av och lita på honom. och hur jag mår i största allmänhet. Efter Charmbracelet som i dessa sammanhang influerad partystänkare som slår fast att The Emancipation of Mimi har spe- en stund avbryter jag och påpekar att det ses som en flopp (den sålde ”bara” tre mil- det är fest som gäller: ”I came to have a lats in i sju olika studior. Nelly-samarbe- nog är mer intressant att prata om hen- joner exemplar). Vi känner alla till hen- party/open off the Bacardi”. tet To the Floor och Say Somethin’ där nes musik, eftersom artikeln ska handla nes stjärnkarriär (bäst säljande kvinnliga – Ja, ”open off” betyder att man redan Snoop Dogg medverkar, spelade hon in i om Mariah Carey och inte om mig. artist i hela världen – någonsin), hennes har fått i sig en hel del, haha. Jag ville The Neptunes studio i Hollywood. – Okej jag vet, jag är bara intresserad för- äktenskap och skilsmässa med/från skiv- inte vara så allvarlig den här gången. – Det var otroligt roligt att spela in med står du, säger hon kvittrande. bolagsbossen Tommy Mottola, kalkon- Syftet var att göra en partyskiva och det dom. Vi var i studion hela gänget och det Intervjun kan börja. Trodde jag. Just filmen Glitter, sammanbrott, självmords- lyckades. Jag har gått till en del klub- var som under Motowns glansdagar: alla när jag ska ställa min första fråga kom- tankar och offentlig nakenhet. bar i Brooklyn och Bronx, inga snob- sjöng tillsammans och hade kul. mer Mariahs assistent Jackie in och I det sammanhanget är det klart att biga ställen utan mer underground för Men din skiva är inte enbart party. Fly frågar om vi vill ha champagne. Medan nya albumet måste vara en revansch. riktiga hiphopälskare, efter att skivan Like a Bird är snarare religiös. Jackie häller upp börjar jag formulera Sedan det släpptes har det inte lämnat släppts. Det var skönt att höra DJ:n spela – Jag är glad att du nämner den, för det frågan. Som avbryts när Mariah ber mig topp fem i USA. Med singeln We Belong något med 50 Cent, sedan It’s Like That är den mest personliga låten på hela ski- vänta till vi skålat. Sedan klingar vi glas Together har hon också precis fått sin och sen någon Mobb Deep-låt. Energin van. När jag var klar med den ringde jag och hon säger ”skåll”, men ryggar till- sextonde förstaplacering på amerikanska på dansgolvet var konstant och det var min pastor i kyrkan där jag går i Brook- baka och ser förskräckt ut. singellistan – bara The Beatles och Elvis coolt. Min låt passade in. lyn. Alltså jag bor på Manhattan men jag – Du röker, va? har fler ettor än hon. Det märks att Mariah försöker bli går i kyrkan i Brooklyn och det är ingen När jag förklarar att jag inte rökt, Och det är fakta som skivbolaget mer ”urban” och ”svart” än kändiskyrka dit man går för att träffa men att några andra journalisterna gjort gärna pumpar ut i form av sta- tidigare. Precis som det andra stjärnor, där träffar man verkliga det nickar hon nöjt och börjar spontant tistik och siffror. Med alla inledningsvis märk- människor. berätta om när hon själv rökte. siffror i handen känns tes att hon ville Så var vi där igen. Mariah ger sig in – Jag hade alltid en isté i ena handen och det nästan som om småprata om vem på en utläggning om hur skönt det är att en cigg i den andra och massor av läpp- man skulle gå på jag är för att visa vara med vanliga människor, men märker glans, haha, det är nog så folk minns mig. bolagsstämma, att hon inte är att jag vill höra mer om studioarbetet. Jag var ökänd i skolan. inte intervjua en någon diva. Dessa – I alla fall, när pastor Keaton kom till Information som denna må vara rätt musikartist. två saker återkom- studion lyssnade han och funderade på ointressant. Men när den kommer ur – Jag bryr mig mer. olika citat ur Bibeln och sen valde han munnen på någon som är knäpp tyst i två faktiskt inte om Var det bra partystäm- psalm 30:5 ”weeping may endure for a dygn efter att ha gjort intervjuer för att hur mycket det säljer ning i studion under night, but joy comes in the morning” och spara rösten, som i princip inte åker på eller inte. Det får skiv- Mariah & Mats inspelningen? jag la effekt på hans röst så att hans röst turné för att det sliter på rösten, ja, då är bolaget bry sig om, jag gör – Ja, jag fick vara så fri! Först gick skulle få en gammaldags radioeffekt. det ändå rätt spännande. Legenden säger musik. det rykten om att min exmake skulle bli Du är ”executive producer”, gör du att Tom Waits rökt sig till sin raspiga röst, Mariah Carey tar emot på tjusiga inblandad och jag flippade ur totalt. Det mycket av sånt tekniskt arbete i studion? men att Mariah Carey med sin femoktav- Hyatt Regency Hotel med en sagolik var ju för att jag inte ville jobba med – Jag säger till min tekniker ”använd fler stämma och rena toner gjort det? utsikt över centrala Köln. Hon gör sina honom som jag lämnade Sony, jag är så kompressorer”, ”få ljudet torrare” eller – Det är sant, dom lägsta två oktaverna intervjuer i Händelsviten och i rummet trött på att prata om det där. Men nu gör vad jag nu vill göra. Sen ordnar dom är nog där tack vare rökningen. Men bredvid sitter en hop journalister från hela jag det visst fastän jag inte behöver. till ljudet. Jag vet hur det ska låta, men självklart är det inte bra att röka. Jag var Europa, mumsar på ”Sweet 16”-tårta som Ja, berätta om varför du kände dig så fri i vrider inte på reglage själv. Men jag bor ständigt förkyld och hade ont i halsen ingår i firandet för We Belong Together. studion i stället. verkligen i studion och har inte mycket och en dag lovade jag Gud att om jag fick Och väntar. Tre och en halv timme efter – Min exmake blev inte inblandad och till övers för den där divagrejen när man tillbaka rösten skulle jag aldrig röka igen. utsatt tid får jag äntligen träffa Mariah Antonio ”LA” Reid anlitades som produ- kommer och sjunger och sen går igen. Jag fick tillbaka tre oktaver efter att ha som sitter omgiven av levande ljus i svart cent och jag älskar allt han gjort: TLC, Låtarna är mina barn och jag vill ha kon- lagt av. kjol och tröja med glittrande diamantfjä- Boyz II Men och annat fantastiskt. LA troll över dom. Du har inte rökt igen? rilar runt halsen och på fingrarna. är en skicklig trummis och en cool pro- Hur skriver du dina låtar? – För det första vårdar jag min röst och Tillbaka där vi började. ducent. Jag spelade upp Stay the Night – Oftast sjunger jag en slinga för gitarr för det andra skulle jag aldrig lova något Fast besluten att inte prata skandaler som jag gjort med Kanye West och LA och en för trumpet och så vidare, så får inför Gud som jag sen inte höll, svarar hon – utan musik, låtskrivande och studioar- nickade och sa ”okej, jag förstår vad du den jag jobbar med spela efter. Ibland småtrumpet och sippar på champagnen. bete äntrar jag rummet. Men så var det ju vill, nu gör vi det”. När han kom in fick skriver jag direkt på pianot men jag tyck- Men du dricker alkohol? det där med rökning, som ledde till första skivan ett nytt liv. er egentligen inte om det. – Vad menar du? pojkvännen, hans syster och så vidare. På vilket sätt? Varför inte? Torkar inte alkohol ut stämbanden? Det är så Mariah Carey svarar på frågor – Han trodde så mycket på projektet – Musiken kommer till mig så fort och – Ja, det som torkar ut är ju inte… sjung- – långa utsvävande svar där associatio- och det inspirerade mig mycket. Han arrangemangen är så intrikata så jag vet er du? Jag känner på mig att du är en nerna hakar i varandra. upptäcker också saker som andra produ- inte hur jag ska spela dom. Jag behöver sångare. The Emancipation of Mimi skiljer sig center inte gör. På Stay the Night experi- riktigt duktiga musiker som klarar det, Va? Nej. från föregångaren framför allt genom att menterar jag med min röst i körsången. annars försvinner idén. Men Mine Again Stopp. Vi backar bandet. den är mer party, mer hiphop och mer Jag bygger en vägg av ljud med min röst som jag skrev med James Poyser… du
12 Groove 6 • 2005 känner till vad han gjort med The Roots for Christmas skrev jag till och med på en Skriver du texterna själv? Jackie kommer in och meddelar att och Jill Scott? liten Casio-keyboard. – Jag brukade göra det, för dom jag job- halvtimmen har gått. Mariah tittar med Ja. Är det annorlunda med The Neptunes? bade med brukade störa mig. När jag rådjursögon på mig och frågar om jag – Bra, vi gjorde det old school. Vi satt – Ja, då gör dom låten, men jag vill vara skrev en seriös text ville dom skoja. Fak- fått vad jag behöver. Sen lägger hon till vid pianot, han spelade dom ackord jag med i studion och välja hur ackorden föl- tum är att jag började skriva texter ihop att jag verkar vara en fin människa. En sjöng. Han är så duktig så han klarar jer på varandra och få det i rätt tonart. med andra igen, när jag började göra mer sista chans att tvätta bort divastämpeln? att göra det snabbt. Han är ju skolad Jag bestämmer ackordbyten och så. Med hiphoporienterade låtar. Rappare kom- Jag förväntar mig nästan en ny kommen- inom kyrkomusiken och jazzen och det Jermaine Dupri är det ungefär samma mer på saker som jag inte skulle komma tar om hiphop, men hon känner nog att är verkligen mina stilar. Och hiphop och sak. Han lägger ett beat, jag sjunger några på eller våga säga själv, haha. Men på nya det budskapet redan gått fram. r’n’b så klart. Jag har skrivit låtar själv på ackord och så tar vi det därifrån. skivan finns det seriösa texter också och Mats Almegård piano, som Vision of Love och All I Want dom skrev jag själv.
www.groove.se 13 System of a Down Robert Sebree Armenisk krydda – Jag tror att vi sitter där alla pissar. Systems trummis John Dolmayan och jag sitter på gräset framför stora scenen i Hultsfred när han upptäcker att folk tömmer blåsan bara meter ifrån oss. Men vi stannar kvar ändå.
Det var meningen att vi skulle sitta i ett mer fram och frågar om jag är jag. Sånga- – Om System of a Down var en soppa så tält backstage men John har bestämt att ren Serj Tankian och gitarristen Daron skulle vårt armeniska ursprung vara en sjön Hulingen är för vacker för att und- Malakian, de två låtskrivarna, ger inga av kryddorna. vika. Så han klampar helt enkelt fram intervjuer alls vilket gör hela situation lätt Och det är väl kanske det bästa citatet under scenen medan Håkan Hellström absurd. Vad frågar man en trummis om, jag får från trummisen. Den enda gången förbereder sig för att gå på och drar ut vet han ens vad texterna handlar om? John verkar ha en fast åsikt är när jag mig i publiken. – Jag vet oftast inte vad han skriver om, nämner politiken. Detta kan ju i och för I maj kom System of a Downs senaste skrattar John, ibland är vi till och med sig bero på att skivbolaget sagt åt mig platta Mezmerize och om sex månader oense inom bandet vad han sjunger om. innan att de inte vill prata politik. Men kommer Hypnotize. Varför två skivor? Men det är bra att alla kan tolka texterna hur kan man låta bli när de sjunger om – Det är en skiva men utgiven i två delar. så att dom passar deras liv. presidenten och Irak-kriget, när det på Vi tycker att publikens koncentrationsför- Hur mycket har ni att säga till om vad hemsidan hela tiden uppdateras vad som måga inte är vad den brukade vara. För gäller musiken? händer i världen? 20 år sedan kunde du släppa en och halv – Daron tar ungefär två år på sig för att – Media har manipulerat oss till det timme musik, idag funkar inte det. Och vi skriva en låt och sen så spelar han den för nya Rage Against The Machine, men vi vill att lyssnaren ska ta åt sig varje sång. bandet när allt är klart, så vi får höra det är inte det, vi handlar också om humor, Vilken är skillnaden på plattorna? klara arrangemanget. Sen ändras den ju sex, droger och rock’n’roll. Allt det här – Mezmerize är ett fönster till Hypnotize, givetvis när bandet spelar den. finns i texterna men media koncentrerar och Steal This Album var ett fönster till System är ett amerikanskt band med sig bara på politiken för att vi fyller tom- Mezmerize, allt hänger ihop som en helhet. armeniskt ursprung, något som kan höras rummet efter Rage. Sedan Toxicity kom 2001 har Sys- i musiken och definitivt live då metallen Men ändå, försöker jag. tem släppt fyra album på lika många år. ibland ersätts av ren folkmusik. – Vi är inte ett politiskt band, vi är ett I dagens musikklimat där de flesta band – Jag och Serj är födda i Libanon, Shavo socialt band. lyckas klämma ur sig max två plattor per [Odadjian, bas] i Armenien och Daron Och just då går Håkan Hellström på sekel är detta högst ovanligt. i Hollywood, fast vi har alla armeniskt scenen vilket gör det omöjligt att föra – Man kan se det så, men Daron har skri- ursprung vilket i och för sig är en enorm ett normalt samtal. John verkar måttligt vit på dom här låtarna sen första plattan slump. Olika band splittrades och System imponerad av falsksången. Han tittar sig så för oss är det fyra plattor på åtta år, of a Down bildades ur resterna. Det var omkring och skiner upp. det är bara så här det har blivit presente- en sex-sju band innan allt var klart, och – Det är mycket vackra kvinnor i Sverige. rat för publiken. Vi har redan låtar klara det var visionen om musiken som förde Hoppas vi får lika många till vår spel- för nästa skiva. oss samman. ning, det kommer inte så mycket till oss Att få till en intervju med System är Har det faktum att ni alla är armenier oftast. inte lätt, tiden ändras och vem jag får inverkan på musiken? Mathias Skeppstedt prata med är inte klart förrän John kom-
14 Groove 6 • 2005 Ellen Allien
Personlig och ärlig techno
Inte nog med att hon rockar dansgolv över hela världen som DJ. Ellen Allien har också släppt ett nytt album, leder fortfarande sitt eget skivbolag och
designar kläder. Kreativiteten formligen bubblar. Henrik Strömberg collage: FlorianKolmer foto:
Det började med en resa till London textfragment och en pumpande dov bas- rika personerna inom den globala tech- – Nu försöker jag njuta av Thrills genom 1988. På Wag-Club hör Ellen Allien för gång. Hela tiden med fokus på en enda noscenen de senaste tio åren. Både som att spela låtar från albumet i mina DJ-set. första gången acid house. Efter att hon sak – dansgolvet. Kicken av att dansa sig artist och som labelboss. Jag kan ju påverka hur musiken låter på flyttat hem till Berlin igen är det dags för svettig till manglande rytmer, skimrande När hon pratar är hon mycket foku- en skiva, men jag kan inte påverka hur nästa chock: en technokväll på legenda- harmonier och feta syntljud. serad, lutar sig fram, tittar mig i ögonen människor uppfattar albumet och det är riska Tresor. Hon känner att det är precis Vi träffas på hennes hotell i Barcelona, och sprutar ur sig ord om vilken stor del intressant och roligt att se hur dom rea- vad hon vill göra: techno, spela och ge ut dit hon just anlänt för att medverka på av hennes liv technon är. Hon vevar med gerar på ett dansgolv när jag lägger på skivor. Några år senare har hon etablerat Sónarfestivalen. En helt vanlig dag i hen- armarna, skrattar och är liksom hela någon av mina låtar. sig som techno-DJ i Berlin och börjat ge nes liv alltså: resor, intervjuer, hotellrum, tiden på gång. Och hur har dom reagerat hittills? ut skivor på egna bolaget Braincandy. DJ-spelningar klockan fem på morgonen – Alla kan göra vad dom vill – det är – Väldigt bra faktiskt och det är som sagt Ellen Allien grundar sedan Bpitch och en vilt dansande publik. bara att göra det. Det är det som är så viktigt för mig, för jag känner att Thrills Control och släpper sitt första album – Det kan vara ett hårt jobb. Jag reser härligt med techno. Ta hiphopen där tje- är det ärligaste jag gjort. När jag produ- Stadtkind. Det är fyra år sedan. På det mycket, är uppe på nätterna, man skulle jerna mest är bitches och står vid sidan cerar omsätter jag mina känslor till musik följer otaliga tolvor, albumet Berlinette kunna säga att jag hela tiden befinner mig om. Inom technon kan jag vara bitch och och det finns alltid mycket att bearbeta, och mixalbumet Remix Collection. i extrema situationer, men jag gillar det rocka dansgolvet med mina DJ-set, haha. saker jag upplever på alla mina resor. Hon turnerar världen som stjärn-DJ och samtidigt. Det är hårt, men härligt, skrat- Där spelar det ingen roll om man är man Håller du med om att ditt nya album är arbetar vid sidan av detta både i skivaf- tar hon och tar en ny tugga på fruktsalla- eller kvinna. mörkare än dina tidigare? fär och på Bpitch Control (b:et står för den som verkar utgöra hennes lunch. I och med Sónar börjar Ellen Alliens – Hmm, ja. Fast inte i betydelsen dys- övrigt för Bitch). Vi är framme vid 2005. Hon ger ett självsäkert och tufft festivalsommar. En tid som hon njuter trare. Det är fortfarande dansmusik som Ellen Alliens tredje album Thrills visar intryck som på samma gång har något mycket av eftersom hon träffar bekanta har energin i fokus, men det är helt klart en mörkare och tyngre sida än tidigare. bräckligt över sig. Lång och smal med det och vänner över hela världen. Hon njuter så att det blivit hårdare. Jag har lämnat Samtidigt är Thrills det mest genomarbe- toviga svarta håret påminner hon mest av sommaren och spelar skivor för fana- popen bakom mig nu, i alla fall vad det tade, mest personliga, hon gett ut. Ska- om en rocktjej på gymnasiet. Men det är tiska festivalbesökare. gäller att sjunga poppigt. vande kantiga ljud blandas med korta hon inte. Hon är en av de mest inflytelse- Mats Almegård
www.groove.se 15 Jay-Jay Johanson
Drömmer om soundtracks
Mattias Elgemark
Nya albumet Rush släpps i början av september. Med det i bagaget ger sig Jay-Jay Johanson ut på sin första Sverigeturné någonsin. Fast egentligen trivs han bäst i studion.
Det har snart gått tio år sedan Jay-Jay Av de låtar jag får höra kan man tydligt Magnus roll i tillkomsten av en skiva turnéer, men han har bara spelat ett fåtal Johanson debuterade med albumet känna vilka som producerats av Fryk- som meningarna går isär. gånger i Sverige. Men nu ska det bli änd- Whiskey som sålde i 1 500 exemplar i berg i Sverige och vilka som färdigställts – Magnus är en oerhört bra lyssnare och ring på det. Först turné i Frankrike, Tysk- Sverige samtidigt som det gick direkt in i Paris. Den franska filterhousen har läm- producent. Jag gillar att han lyssnar så land och Spanien och sen blir det Sverige. på topplistorna i Europa. Men egentligen nat tydliga avtryck, liksom Frykbergs bra och säger vad han tycker. Vissa saker Att det aldrig blivit någon turné i Sverige hade han inte alls tänkt sig en karriär uppenbara känsla för souliga ballader. sänker han helt och det kan vara tufft, är mest en slump. som musiker. Först ville han bli arkitekt, – Dom mest dansanta låtarna är gjorda men… – Jag har aldrig funderat så mycket på men upplevde det som för stelt. Sedan i Frankrike. Ursprungligen var det tänkt – Det gör jag väl inte? Inte sänker jag det. Det är så det har varit hela tiden gick han på konstskolor i Stockholm och att Daft Punk skulle göra dom, men dom något helt, det har jag aldrig gjort, avbry- bara, utomlands är det alltid stort pådrag det var under den tiden som han började gillar inte att man kommer med färdiga ter Magnus. och i Sverige är det rätt lugnt. Men jag spela musik igen. låtar till dom. Det finns inget mer för – Nja, men det har hänt och det är bra, trivs rätt bra med det. Dessutom är jag – När jag växte upp köpte jag och min dom att göra och det har dom ju rätt i. för jag får tänka om. När jag gjorde inte tillräckligt extrovert för att älska att bror en massa syntar och vi hade ett band Magnus Frykberg har varit inblan- Antenna med Funkstörung var det ingen stå på en scen. Studion eller låtskrivan- som vi kallade Brothers. Men vi bråkade dad i det mesta Jay-Jay släppt och det som hindrade mina knäppaste infall och det är så oerhört mycket mer kreativt och för mycket så vi lade av. När jag gick märks att de är nära vänner. Många det kanske hade behövts. roligt. på Beckmans tog jag upp musiken igen gånger hamnar de i interna diskussioner – Äsch, jag tycker inte att jag gör så, en Vill du satsa mer på studion och mindre och det resulterade i det första albumet, som kan pågå en rätt bra stund, innan de artist har alltid rätt i min värld. Det har på turnéer egentligen? berättar Jay-Jay där han sitter på en pall kommer på att de håller på att bli inter- varit alldeles för många producenter som – Ja, men jag spelar live för att vara gene- i Magnus Frykbergs studio på Lidingö vjuade. Som när jag frågar hur de jobbar lagt sig i hur saker och ting ska låta under rös för fansen. Och rent krasst måste man utanför Stockholm. ihop. De är ense om att Jay-Jay först skri- dom senaste åren. Det är ju som om en nog spela live för att sälja skivor. Fast jag Det är här som Rush spelats in, eller ver musik och texter på papper, not för förlagsredaktör spränger in egna stycken i drömmer om att göra fler soundtracks, snarare halva albumet. Andra halvan har not och sedan gör skisserna till låtarna en bok för att föra handlingen framåt och för då behöver man ju inte turnera alls, Jay-Jay producerat i Paris tillsammans i sin dator hemma i sin lägenhet i Sund- det är inte riktigt den roll man ska ha. haha. med Jean-Pierre Ensuque som tidigare byberg. I studion på Lidingö handlar det Efter att ha blivit stor stjärna i Syd- Mats Almegård producerat bland andra Télépopmusik. om postproduktion. Men det är kring europa har Jay-Jay varit ute på många
16 Groove 6 • 2005 MARIAH CAREY THE EMANCIPATION OF MIMI Innehåller sommarens stora singel ”We Belong Together” Albumet fi nns i alla bra skivbutiker
CHEMICAL VOCATION S/T – E.P
Chemical Vocation from Uddevall, Sweden, gives you 6 songs in the vein of 6I HJËLPER ER MED The Bled, The Used, Fune- ral for a Friend! One of the most promising acts coming from Sweden in a long time! Desitined to be huge! ——————————————— s #$$6$ DUPLICERING www.chemicalvocation.com s FÚRPACKNINGAR WHEN WE FALL s TRYCKSAKER A Cry of Despair – E.P
When We Fall is Sweden’s s RÍDGIVNING answer to Comeback Kid, Give up the Ghost and s GRAFISK DESIGN Bane! Combining old school hardcore with beautiful melodies but still keeping it in its rawest form! A band to look out for! ——————————————— www.whenwefall.se
TEL WWWCMMGROUPSE 4ORSHAMNSGATAN #$ AND $6$ DUPLICATION SERVICES BOX +ISTA www.wheretheactionis.se
"ILJET TER "ILJETT $IREKT 4ICNET WWWTICNETSE "ILJETT $IREKT 4ICNET SËLJS VIA ALLA 4ICNET OCH !4' OMBUD I HELA LANDET ) 3TOCKHOLM SËLJS ËVEN BILJETTER PÍ 3OUND 0OLLUTION OCH 2ECORD (UNTER )NGEN ÍLDERSGRËNS
#JMKFUUFS#JMKFUU%JSFLU5JDOFUXXXUJDOFUTF #JMKFUU%JSFLU5JDOFUTÊMKTWJBBMMB5JDOFUPDI"5(PNCVEJIFMBMBOEFU *4UPDLIPMNTÊMKTÊWFOCJMKFUUFSQÌ4PVOE1PMMVUJPOPDI3FDPSE)VOUFS *OHFOÌMEFSTHSÊOT BIG RED känner jag mig som tretton igen, när jag hade TR-808 och TR-606. Det här var innan acid- for Take Off. Så brutalt, så hårt – så enastå- Raggamuffi n Culture mohikan och lyssnade på band som Kriminella house kapades av galna pillerätande britter ende bra. KIF/CAPITOL Gitarrer. Visst är detta en reggaeplatta men som satte smileys på alla omslag. Nåväl, här Ett minus fi nns också och det är tyska rock- I över trettio år har jamaicansk musik spridit attityden är väldigt punkig, kanske främst handlar det i och för sig om pillerätande arnas Tocotronics Pure vernunft darf niemals sig och påverkat musiker över hela världen. på grund av Sebastian Aggestams uppnosiga amerikaner som satte basen i första linjen och siegen. Men det är också det enda. Så bra är Storbritannien var det första europeiska sång, men också bandets texter. Musikaliskt som därmed också lade grunden för en hel det, så starka släpp kommer Kompakt med om landet där det växte fram en egen musik låter Bröder Glöder givetvis inte punk men rad musikstilar som deep house och annat. och om igen. Och jag har ju inte ens nämnt The inspirerad av den jamaicanska, den så kallade energin har de gemensamt. Faktum är att den här dubbel-CD:n inte MFA, Dirk Leyers, Jonas Bering och Ferenc… skinhead-reggaen (som inte har någonting Bookleten innehåller snygga socialrea- är något mindre än en historie- och geografi - Mats Almegård med rasistiska skinnbollar att göra). Idag är listiska fotografi er från Landskronas gator lektion på samma gång. Med en femtio sidor MISSY ELLIOTT de brittiska öarna främst kända för sin tunga som förstärker plattans känsla av en känga i lång booklet där fl era av de viktigaste artisterna The Cookbook digitala dub. I vårt land är reggaen oftast pungen. Bröderna verkar vara förbannade och intervjuas, TB-303 dokumenteras och därtill ATLANTIC/WARNER politisk och roots-inspirerad. det är det som är deras styrka, det som driver bilder på utövare och maskiner. Och med Efter fl oppande This is Not a Test! är Missy Men det europeiska land där musiken är skivan framåt och hindrar den från att bli en en laguppställning som rymmer allt ifrån Mr revanschsugen och satsar fullt ut med The mest lik dagens jamaicanska är utan tvivel dussinplatta. Fingers och DJ Pierre till Green Velvet är det här Cookbook. Till sin hjälp har hon både legenda- Frankrike. Landets stora afrikanska och väst- Bröder Glöder uppvisar också många helt klart en samling som alla som intresserar riska rappare som Slick Rick och Grand Puba indiska invandrargrupper har rotat reggaen snygga musikaliska lösningar. Håll huet högt sig en pytteliten smula för modern dansmusik och nyare artister som Vybz Kartel, M.I.A. och djupt i dagens franska musikkultur och givit är en riktig tung dub som gästas av Sture Allén bara måste ha i samlingen. Let’s jack! Mike Jones. När det gäller produktionen står den framgångsrika franska hiphopen mycket och här fungerar hans säregna röst utmärkt. Mats Almegård Missy och Timbaland bara för två spår vardera av sitt egna sound. Renodlade reggaesångare Rättvisans palats är mörk i värsta Upsetters- DIVERSE ARTISTER till förmån för några av senare års största som Janik, Tiken Jah Fakoly, Daddy Mory, stil, blåset är snyggt på fl era låtar liksom pianot Kompakt Total 6 hit makare som Scott Storch, Rich Harrison Yaniss Odua och Tenor samsas med artister i En gammal vals och gitarrslingan i Det gillar KOMPAKT/IMPORT och The Neptunes. Resultatet blir givetvis ett som Lord Kossity och NTM som gör hiphop jag, en charmig lovsång till livet som skiljer När Kompakt samlade ihop sina tidigare släpp spretigt album, inte utan en del höjdpunkter. som gränsar till dancehall och reggae. sig från resten av skivan och samtidigt är dess på dubbelalbumet Kompakt 100 förra våren Som när Missy visar sig från sin hårdaste sida En musiker som varit med i gamet ett tag bästa spår. innebar det att min sommar 2004 hade fått ett i crunkiga Click Clack eller toastar med snygg och låtit sig inspireras är Big Red, tidigare Jag tror faktiskt inte att det råder någon soundtrack. I år följer de upp med ytterligare patois i grimeinfl uerade Bad Man. Relations- medlem av pionjärerna Raggasonic. Big Red tvekan längre. Landskrona är Sveriges Kingston. ett släpp i serien Total, där de summerar vad balladerna Remember When och Time and vill verkligen vara Jamaica, ibland nästan Isac Nordgren som hänt på bolaget sedan sist. Och så har Time Again funkar däremot inte alls. lite väl hårt, och har därför döpt sitt tredje RODNEY CROWELL ännu en sommar förgyllts med musik från Köln. Precis som vanligt lever Missy mer på sin soloalbum till Raggamuffi n Culture. Plattan är The Outsider På Total 6 hittar vi de usual suspects; attityd och pondus än på sin rimtalang men till stora delar inspelad i Kingston och knyts COLUMBIA/SONYBMG Michael Mayer, Justus Köhncke, Superpit- lägger ändå en del roliga rader som på plat- ihop med en liten återkommande dubsnutt. Rodney Crowell har varit i countrybranschen cher och Reinhard Voigt. Nyare tillskott som tans bästa spår On & On: ”Missy fi nna spit shit Men Big Red är ingen posör, som man först sedan sjuttiotalet, och han är polare med Rex The Dog och svenska The Field glänser simple raw/Misdemeanor always make MC’s kan befara. Hans mix av dancehall, reggae Townes Van Zandt, Emmylou Harris och Ro- dock minst lika starkt. Rex The Dogs B-sida feel small/Stick you on the table with a plastic och hiphop är riktigt bra, i synnerhet spår sanne Cash. Det går knappast att kalla honom till Frequency-maxin I Look Into Mid Air kan cup/Say grace, then eat ya ass up”. som Arrete de…, Final Destination och Soldat. för outsider. På sitt senaste alster är han arg var det syntpoppigt bögigaste Kompakt Som helhet känns The Cookbook tyvärr Samtliga är spännande produktioner som på dagens situation, han kritiserar det rika någonsin släppt – Justus Köhncke må förlåta ganska fantasilös, särskilt om man jämför fransmännen lyckas med så ofta. Med på livet och vart vi är på väg i samhället. Samtidigt – och bland det bästa man kan lyssna på med Missys tidiga banbrytande album. Ett skivan är etablerade gästartister som Michael fi nns det så klart plats för det personliga överhuvudtaget. Att sedan The Fields Action exempel är när hon inleder We Run This med Rose och Cypress Hill-medlemmarna Muggs vemodet. Han tar till moderna musikaliska får svenskstoltheten att spira i en och att att påstå att hennes stil inte kan kopieras eller och Sen Dog. Anthony B och Danny English är stilgrepp och är inte rädd för att dra till med Baxendales I Built This City i Mayer-mixen är återanvändas och låten sedan sparkar igång också med och tjötar. Och som vanligt presen- ett rockigt riff lite här och var, och överlag är ett påfl äskande discomonster man bara vill med den uttjatade Apache-samplingen. Missy teras franska talanger man aldrig tidigare hört The Outsider en skiva med varierat tempo och höra om och om igen gör ju sitt till. Allra bäst fortsätter också med formeln att uppdatera talas om. Raggamuffi n Culture växer för varje sångmaterial som är överraskande tilltalande. är dock Reinhard Voigts technomonster Ready gamla klassiker, här Lick the Balls och What’s lyssning och i slutändan fi nns det praktiskt Mikael Barani taget inget att anmärka på. Á bientôt, Big Red. DEMON Isac Nordgren Better the Devil You Know MATTHEW HERBERT FRANK BLACK SPACED OUT/BORDER Plat du Jour Honeycomb Helt ärligt. Jag hade aldrig hört talas om Demon ACCIDENTAL/DOTSHOP.SE COOKING VINYL/BONNIERAMIGO förrän idag. Ändå skivdebuterade det brittiska Vet inte riktigt vad man ska känna när man bandet redan 1981. Kanske har de varit i Det är mycket Matthew Herbert just nu. lyssnar på Pixies-sångarens nya soloplatta. All periferin för att musiken har sugit satans Inte nog med att han producerat före detta mängd överlägsen pop- och rockmusik han dick medan landsmän som Iron Maiden och Molokosångerskan Roísín Murphys solo- skapat genom åren har nu destillerats ner Judas Priest, med starkt låtmaterial, fi ck all album och gjort fi lmmusik åt den franske till släpig singer/songwriter-sörja utan varken uppmärksamhet. regissören Etienne Catilliez, på Sónarfesti- catchiga melodier eller hänsynslös attack. Idag är sångaren Dave Hill enda kvarvarande valen i Barcelona presenterade han också Visst, det är ingen nyhet att min favoritmusi- originalmedlem. Han har slängt ihop en skiva sitt nya album Plat du Jour som är en kerknubbis gubbat till sig men detta är lite för som snart 60-åriga Alice Cooper varit stolt alldeles underbart egensinnig skiva. beat. Den som efter detta inte överväger mycket till och med för mig. över. Det är med andra ord gubbig hård- Med tanke på hur mycket tid och att bli vegan på heltid har inget hjärta. Plattan är inspelad i Nashville, hem för rock, som om Stock, Aitken and Waterman utrymme i media som ägnas åt mat kanske Och så fortsätter det: Hidden Sugars som kommersiell och opersonlig countrymusik där försökte rocka till sina melodier. Samtidigt är det är konstigt att ingen tidigare kommit tematiserar den allmänna försötningen av cowboyhattar och Pepsodent-leenden är vik- det uppenbart att Dave Hill, gitarristen Ray på idén att göra en skiva om det vi stoppar (snabb-)maten, en låt som behandlar Nigella tigare än låtar. Dan Penn spelade in allt live Walmsley och trummisen Neil Ogden kan sin i oss dagligen. Eller så är det inte det. Som Lawsons middag som Tony Blair bjöd Bush med band i sin studio och bland musikerna hårdrock. Det fi nns attityd, perfekta breaks tur är var Herbert först. Ja, som tur är, för på när den amerikanske presidenten kom återfi nns klassiske gitarristen Steve Cropper och solon som blixtrar. Alla byten från vers till han gör det så genomarbetat, så uttänkt till England för att tacka för medhjälp i och David Letterman-trummisen (!) Anton Fig. refräng är som de ska vara på en hårdrocks- och så alldeles fantastiskt svängigt att man Irakkriget. Herbert har iscensatt denna Bandet verkar haft det trevligt men tyvärr är platta. Synd bara att Dave Hill ser ut som en blir alldeles yr av att lyssna på de tretton middag på ett fält och avrundar genom att resultatet inte alls lika spirituellt. Låtarna är skolvaktmästare som tar på sig läderjackan spår som alla på något sätt behandlar köra över bordet med en stridsvagn. Allt förvånansvärt anonyma för att vara signerade när arbetsdagen är över. temat mat. inspelat till albumet. Frank Black. Små trevande och osäkra kom- Torbjörn Hallgren Med sin sampler har han rest runt i Det hade kunnat bli ett stelpolitiskt positioner som smyger undan. Och det får de DIVERSE ARTISTER framför allt England och samlat ljudmate- konceptalbum om en av mänsklighetens gärna göra för min del. Jag är besviken. Acid: Can You Jack? Chicago Acid and Experi- rial till detta album där texter blir oviktiga. viktigaste frågor, nämligen vad vi stoppar Gary Andersson mental House 1985-1995 Instrumental electronica har nog aldrig va- i oss. Men det blev det inte. Det blev ett BRÖDER GLÖDER SOUL JAZZ RECORDS/BONNIERAMIGO rit mer politisk än i inledande The Trunca- konceptalbum samtidigt som det blev ett Det du förtjänar ”What people really want to know, is how the ted Life of a Modern Industrialised Chicken, lekfullt, roligt och svängigt electronica- I-RATION/CDA story all goes about acid – this is acid, I’m där Herbert samplat 30 000 broilers på album som alla borde äga. Jag bockar Efter strålande skivsläpp med Kultiration och giving you acid”. Ja, Maurice sätter standarden en farm, 24 000 nykläckta kycklingar, en och bugar och tar mig en funderare på Kung Kodum presenterar nu I-Ration Records i inledande klassikern This is Acid. Det handlar kyckling som dödas på en matmarknad och huruvida jag ska äta ägg till frukost. sitt tredje reggaeband, landskronaiterna i Brö- om pumpande knorrbasar genererade från ett ägg som knäcks och vispar upp låtens Mats Almegård der Glöder. När jag lyssnar på Det du förtjänar Rolands TB-303, rytmer från samma företags
www.groove.se 19 Alltså, ingenting behöver vara perfekt. Många the 411. Men det är väl bara logiskt nu när med punken i slutet av sjuttiotalet och det tänka så – surprise, jag är inget stort fan av gånger är det bäst om det inte är det. Vi fi ck tiden hunnit ifatt både henne och Timbo. låter grymt bra i de funkiga låtarna. Bandet Placebo – men det är svårt. ett konstigt brev från några som var med i Daniel Severinsson tappar fart när de ger sig in i pop-djungeln, När jag svalt min stolthet och kommit egenspalten för ett tag sedan. De tyckte, efter DIVERSE ARTISTER vilket inte alls känns som deras gebit. Då för- över ovan nämnda petitess låter Karl Larsson att lyssnat på hemsidan, att all annan musik The Northern Conspiracy - Volume 1 svinner den där känslan av att klappa katten faktiskt inte så pjåkig. Lite som ett poppigare, som vi skrev om var tråkig skit. Jag tycker det DISCOURAGED/SOUND POLLUTION mothårs samtidigt som bandet droppar allt mindre distat My Bloody Valentine. En sån är ganska härligt att kunna uppmärksamma The Northern Conspiracy – Volume 1 heter en som heter dansant. Men när de låter bli detta där platta man kan ha om man vill lyssna på lite skit ibland. För mycket skit visar sig vara ny samlingsskiva med norrländska punkband. är de riktigt, riktigt intressanta. något men ändå inte. En slackerplatta för slöa, något riktigt vackert, guldglimrande poppär- Här hörs Randy, Matti Alkberg BD och Totalt Mikael Barani kvalmiga sommardagar. Lagom oljud för att lor som bara vi med riktigt god smak har vett Jävla Mörker. Det är artister som känns igen KANO höras, lagom skval för att inte vara i vägen. Jag att uppmärksamma. Vad andra tycker spelar av den breda massan. Men här fi nns också rik- Home Sweet Home gillar det ju till och med lite grann. Fan också. ingen roll. Egenspalten är ett forum för under- tiga fynd. Borg 64 som tar vid där Refused och 679/WARNER Christian Thunarf jordiska uppercuts, skrev jag någon gång för Breach tråkigt nog lämnade in. Att sen höra Det var ganska klart redan från början att PETER MURPHY tre år sedan. Det gäller fortfarande. Re Vera gör mig både förbannad och glad – de grimescenen skulle komma till denna ruta på Unshattered Egentligen är jag väl inte enormt förtjust har ju med Thomas Hallbom, förre Breach- spelplanen rätt snabbt. Så är det med all musik, FULLFILL/SOUND POLLUTION i genren som Ayhan Aydin pysslar med men sångaren. Ser det som ett liten strimma ljus alla stilar som frustar sig upp ur de mörka XIU XIU efter att ha läst igenom det medföljande bre- i tron om att Breach kanske plockar upp källarna möter någon gång på resan någon som La Foret vet tycker jag att det är befogat för honom att instrumenten igen. polerar av det allra mörkaste och skitigaste och ACUARELA DISCOS/DOTSHOP.SE pyssla med det han gör. Musiken är väl någon Knife and Ape och The Price Of Ink sparkar som ser till att musiken också går att sälja. Båda dessa album rör sig mestadels i en typ av instrumental samplingsbaserad triphop också uppåt. På det hela taget är det en sam- Och det är där vi träffar Kane Robinson. pop atmosfär som är ganska behaglig. Murphy av det mörkare slaget. Genretroget och utan lingsskiva i rent utbildnings- och upplysnings- Endast nitton år gammal har han skramlat verkar betydligt mer sugen på att spelas i sammanhang ganska ointressant och daterat. syfte. Att vi fan inte ska glömma bort övre ihop ett CV som får bemanningsföretagens radio och få några halvkända hitlåtar. De I brevet berättas det om nattjobb på pen- delen av Sverige. Att det är där uppe man dregel att rinna längs hakspetsarna. Sam- elektroniska infallen är i positiv bemärkelse deltåg, ständig rörelse och ständiga avbrott, startar för att sen dra vidare ut i världen för arbeten med The Streets och The Mitchell rätt mainstreama till sin natur och förhopp- bleka arbetare på väg till och från nattskiften, att sprida den norrländska punkrocken. Eller Brothers. Delvis producerad av Diplo och en ningsvis får fl er än övervintrade Bauhaus-fans människor i samhällets utkanter som sitter av nåt i den stilen. av medlemmarna i N.A.S.T.Y. Crew har han upp ögonen för Unshattered. tid, tja – det man kan vänta sig. Det märkliga Per Lundberg GB hunnit med en hel del. Och nu tar han grimen Xiu Xiu väljer en mer invecklad bana och är att det funkar alldeles utmärkt. Musik gjord FOUNTAINS OF WAYNE upp ur källaren, polerar till den och vill sälja kryddar gärna den lågmälda popen med skram- på tåg för att lyssnas på tåg. Out-of-State Plates skivor. Fast själv ser han albumet mest som liga industriella partier i samma anda som Cold Inte heller Ef är vid första anblicken sär- VIRGIN/CAPITOL ett sätt att få respekt på gatan. I alla fall om Meat Industry-relaterade artister. Kontrasten skilt intressant. Melodramatisk postrock, med New Jersey-sönerna Adam Schlesinger och man ska tro vad han rappar om. mellan vokala viskningar och maskinellt muller lite allmän må-dåligt indievibb som stinker Chris Collingwood är de eviga tonåringarna. När han vältrar sig i feta basljud och hårda är kanske inte så kommersiellt gångbar men tio år för sent. Och ändå har jag väldigt svårt De har skrivit en otrolig mängd smäckra, beats är det riktigt tajt. Hans rapteknik är det hemma hos mig funkar det ypperligt. att inte tycka att det är riktigt upplyftande. tragikomiska, melodisäkra, körfyllda och sannerligen inget fel på heller. Men det är de Roger Bengtsson Dels för att det är så oerhört välgjort med kramiga slackerpopsånger tillsammans genom sliskiga balladerna och den hårdrocksriffande WILLIE NELSON en sådan övertygelse och stilrena grepp (två åren och med hjälp av Jody Porter och Brian Typical Me som känns så trista. Inget fel med Countryman ackord, crescendon, delaygitarrer och lååånga Young spelar de i Fountains Of Wayne som att göra kommersiell musik, men trist när LOST HIGHWAY/UNIVERSAL låtar), dels för att ef trots sin genretrogenhet faktiskt bara släppt tre album. Från 1996 det blir så tydligt att Kano vill ta planet över Countrylegendaren Willie Nelsons nya skiva ändå lyckas göra något som känns spännande års alldeles utsökt fantastiska självbetitlade Atlanten för att sälja stort. Amerikanifi eringen är en reggaeplatta. Nej, det är inget skämt att lyssna på och i alla fall lite oförutsägbart. popklassiker via Utopia Parkway till 2003 års av grimen funkar helt enkelt inte. Det blir men roligt är det. Och det allra roligaste är Detta är beundransvärt och en mycket stor Welcome Interstate Managers. Och de verkar urvattnad listhiphop över det hela och det att detta inte är en coverplatta rakt av utan konst när det gäller den här typen av inpyrd inte tröttna på att tralla sig igenom söta ver- hjälps verkligen inte upp av att Mike Skinner snarare motsatsen. Till största delen istället skäggrock. Kontakta Martin på Tenderversion ser om folk som försöker gå genom livet utan kommer in och hjälper till med en helt oenga- en skiva med Nelsons egna kompositioner så löser sig säkert allt. att riktigt kunna ta tag i sin kärlekstörst (eller gerad stil. stöpta i reggaetakt. Liksom soul och country Däremot har jag tidigare skrivit om Jonas något annat heller för den delen). Mats Almegård ofta sovit i samma säng så är tanken på en Johnssons sovrumsband Thehelpmeplease, Tyvärr har bandet aldrig riktigt slagit R KELLY hybrid mellan country och reggae inte så fast det var nog ett tag sedan. I alla fall så igenom, men nu har man samlat 30 kärleks- TP.3 Reloaded konstig som man kan tänka sig. På Jamaica tycker jag fortfarande om hans jättecharmiga, spår från singelbaksidor, livespelningar, demo- JIVE/SONYBMG lyssnar man mycket på amerikansk radio och supertrevliga och lite underbart naiva hem- sessioner (inklusive Britney-covern …Baby R Kelly vore inte R Kelly om han valde den countryinfl uenser har regelbundet dykt upp mapop. Visst är det mesigt i överkant men One More Time från 1999) och ett par helt nya enkla vägen. När de fl esta av oss helst vill på reggaeskivor genom åren. Toots & The kärlek är fortfarande ett outtömligt ämne att och tidigare osläppta låtar till denna dubbel- förtränga allt som har med Roberts sexliv att Maytals gjorde reggae av John Denvers Take instrumentera med trummaskin, gitarr, mun- CD. Och resultatet är total lycka! göra överhuvudtaget släpper han en skiva Me Home, Country Road, reggaehiten Rivers spel och falsksång. Som vanligt smälter alltid Duon besvärjer och besjunger sin bekant- som nästan uteslutande handlar om – sex. of Babylon med Melodians är från början en mitt hjärta (det är gjort av choklad) när jag skapskrets och andra mer eller mindre fi ktiva ”In the morning”, ”In the evening”, ”In the bluegrasslåt. Till och med Beenie Man har en lyssnar på småkillar som tömmer ur sitt mest kärlekspar lika vackert och självklart som kitchen”, ”with your girlfriend” och så vidare. countryrökare med på sitt album Many Moods rosafärgade hörn av tillvaron, thehelpmep- vi andra brer en macka. Deras melodisinne I Trapped in the Closet, ett 16 minuter långt of Moses från 1997. lease blir därför omgångens love of the pops. är hyperutvecklat och fi ngertoppskänslan i otrohetsdrama uppdelat i fem episoder, får vi För att få fram ett trovärdigt gung har Nel- Ännu några som trålat in i de mest skydda- arrangemangen kalibrerad intill perfektion. till och med lite antydningar om bögsex. Men son tagit hjälp av trummisen Santa Davis (Ag- de vikarna av randiga tröjor är Celestial som Ljudbilden skiftar av förklarliga skäl en del för att vi inte ska läsa in en massa saker i det grovators), percussionisten Sticky Thompson lyckas vandra ifrån gubbshoegaze via Field här (Oasis-soundet på Elevator Up är otäckt) där har Robert garderat sig genom att plocka (Revolutionaries) och basisten Pablo Stennett Mice till JAMC på fem låtar. Ganska impone- men oftast landar de i sin patenterade in erkända homofober som Elephant Man och från Jimmy Cliffs band. Just Cliff har skrivit rande stilistisk hitkavalkad för oss indiekatter bygga-upp-till-refräng-med-sköna-harmonier- Snoop som gästartister. plattans två reggaecovers Sitting in Limbo och som hängt med ett par år för mycket. Celestial pop som konkurrerar med Weezers bästa I jämförelse med fjolårets fantastiska klassikern The Harder They Come, som Nelson ger dock intrycket att vara något annat än ögonblick. Fart i rytmsektionen och myspysiga Happy People/U Saved Me är TP.3 Reloaded ett gör till lysande gospelcountry uppbackad några som för skojs skull tycker det är dags gitarrer och ledig sång. Enkelt recept på oslag- mellanalbum. Det innehåller lite för många av den jamaicanska sångerskan Pam Hall. att sparka liv i det tidiga nittiotalet igen. För bar pop. Dock svårt att prestera. Men vissa halvkul dancehall-fl irtar på bekostnad av Skivans tredje cover är I’m a Worried Man, det hela känns så väldigt ärligt menat. Som klarar av det med förbundna ögon. storslagna religiösa ballader. Få artister gör skriven av paret Cash, där Nelson gästas av om de upptäckt jättereverbet, svetsgitarrerna Gary Andersson dock mellanalbum av så här hög klass, och den alltid lika otrolige Toots Hibbert. Men till och den silkeslena romantiken själva. Istället HARD-FI ingen annan artist i R Kellys storleksklass höjdpunkterna hör också Nelsons egna låtar för pastisch en stor öppen famn välfylld med Stars of CCTV skulle få för sig att lansera en skiva med ett så Darkness On the Face of the Earth och I Guess referenser som alla vinkar glatt till en och ATLANTIC/WARNER underligt projekt som Trapped in the Closet. I’ve Come to Live Here där Stennetts tunga utropar: följ med oss hem och håll handen. Jag har svårt att inte tänka på Moneybrother Thomas Nilson basgångar smälter samman helt perfekt med Så jag fäller några små tårar och vältrar mig i när jag hör på engelska Hard-Fi. Båda banden KARL LARSSON Nelsons röst och countrylicks på gitarren. ungdomlig lycka. bär på samma kombination av smärtsamma Pale as Milk Med tanke på att det här är en skiva gjord Fredrik Eriksson passager och lekfulla glädje till musiken. BAD TASTE/BONNIERAMIGO av en 72-årig countryräv som för första gången För kontakt: Samtidigt präglas Hard-Fi till viss del av den Brian Molko. På versen i inledande (I Wanna ger sig i kast med en helt ny och komplex Ayhan Aydin: play-mate.de numer patenterade Franz Ferdinand-kantig- Know) All You Know låter Karl Larsson så lik musikstil så är det i det närmaste lysande. Ef: [email protected] heten, men injicerar även rytmer i form av Placebos frontman att han inte kan skaka Vill man upptäcka reggaemusik så kanske Thehelpmeplease: thehelpmepleace.tk funk och ska. Richard Archer sjunger med en av sig kopplingen. Jag har försökt låta bli att Countryman inte är den första stenen att lyfta Celestial: celestial.tk typiskt brittisk kaxighet, den som dök upp men som ett möte mellan två i mångas ögon
20 Groove 6 • 2005 oförenliga musikstilar är det otroligt lyckat. som Bad Religion”. Det räckte för mig. Nu lät Och förvånande för många, inklusive mig i och för sig inte Pennywise direkt som Bad själv. Att plattan till stora delar är producerad Religion. Visst, det var snabb och melodiös av gamle Don Was, tidigare musiker i Was (Not punkrock, men ändå inte detsamma. Fast Was) och som producerat artister som Rolling vilka kunde komma upp i allsmäktiga Bad Stones och Bonnie Raitt, gör inte det hela Religions nivå? Hur som helst, jag gillade trots mindre överraskande. allt Pennywise, även om de efter den där Omslaget till skivan är också väldigt roligt första skivan kändes allt mer ointressanta. med färgsättning i rastafaritoner med feta Nu är det 2005, Pennywise kämpar fortfa- ganjalöv i centrum. Att Nelson gillar att rande på och släpper här sitt åttonde album. röka trolltobak är ju inte någon hemlighet Det låter exakt likadant som det gjorde då. men omslaget lär inte tilltala den kristna Kalifornienkvartetten viker inte en tum utan högern, om man säger så. Att Nelson valt fortsätter ösa på med snabb skatepunk. Och titeln Countryman känns också som en tanke det ska de väl ha lite cred för. Fast det innebär eftersom det även är namnet på ett klassiskt ju samtidigt att många grepp är ordentligt reggae-soundtrack från 1982 med artister som trötta. Som whoa-whoa-körerna i Yell Out. Eller Bob Marley och redan nämnde Toots. Kanske chugga-chugga-riffen i Stand Up. Eller när ville Willie sluta en cirkel. man rimmar ”change” med ”rearrange” i Take Isac Nordgren a Look Around. Gäsp. Gäsp. Och gäsp. :NU Andra grejer är piggare. 6th Avenue Night- Green Fingers mare har en schysst blandning av harmonier ELD/BORDER och hårt punkös. Poprefrängen i Closer sitter FLUX WINDEMO LANDIN FÄLT där den ska. Och i skivans bästa låt, Competi- Luminus tion Song, är de nästan i klass med ett tidigt MOWINDE/STJÄRNDIST Bad Religion. Fast bara nästan. Jag har känt till :nu ett par år av olika anled- Daniel Axelsson ningar och den här skivan har också den i THE POSIES alla fall ett par månader på nacken. Gruppen Every Kind of Light består bröderna Fabian och Josef Kallerdahl RYKODISC/SHOWTIME (som verkar ha händerna i det mesta just När Ken Stringfellow och Jon Auer gick skilda nu), sax- och basklarinettisten Nils Berg och vägar för sju år sedan sörjde en hel popvärld. trumslagaren Johan Björklund. De blandar Eller, egentligen gjorde den väl inte det och friskt mellan frisk kammarjazz och nygammal det var därför de bröt upp, tillsammans med syntetisk dito. Sväng och bubblande syntar de obligatoriska inre stridigheterna. Men nu blandas med mer traditionella melodiösa har stridsyxan grävts ner, en ny rytmsektion lätta stycken. Storebrodern Fabian dominerar anlitats och en platta spelats in. Tolv låtar komponerandet men det rör sig ändå om ett på tolv dagar. De skrev en låt varje dag och fruktsamt ensemblespel ändock med klavia- spelade in den på kvällen. Men allting som turerna i centrum. Jag har väl öst nog med The Posies gjort har befunnits på någon slaga beröm över Kallerdahl tidigare och visst är :nu hemmagjord i-sista-sekunden gräsrotsnivå. De också bitvis väldigt bra men inte så att jag tip- bokar sina egna turnéer, säljer och designar par över. Visst är det fräscht men också bitvis sin egen merchandise och nu släpper de en ny lite för välkammat för min smak, som ett lätt hemmasnickrad platta. rosé utan konstigheter. Småsött och förbannat Vad låter det som då? Mycket bra. Posies trevligt men röjer knappast några hemligheter. har gått ett stort steg framåt, men behållit Dock, lägstanivån är extremt hög och en bubb- popmelodierna och stämsången, medan den lande MS20 är välkommet i örat var dag. stökiga punken är nästan helt borta. Och fast- Gruppen med det långa namnet Flux än jag först saknade den har fl era lyssningar Windemo Landin Fält får väl också räknas som övertygat mig om att detta är bland det bästa ett en del av det unga i den svenska jazzen. de gjort. Det känns som att de har väldigt skoj Trion är i allra högsta grad verksamma på igen, en låt som Conversations sitter direkt, många håll även utanför detta sammanhang medan öppningen It’s Great to Be Here Again där trumslagaren Jon Fält även kammat hem fastnar lite senare men då sitter så mycket hår- en Jazzkatt för årets nykomling. Till stor del dare. Och den fantastiska bluesballaden Could kretsar Flux kring Mattias Windemos gitarrspel. He Treat You Better? bara växer och växer. Han har tydligen mest spelat på dubbelhalsad Det är överlag mindre gitarrer och mer men ger sig på Luminus hän på en vanlig elgi- orgel fast på ett sätt som knappast märks tarr. Spelet är ganska stirrigt med ganska korta först. The Posies har den här gången till och fragmentariska fraseringar, inte helt oävet men med slängt in ett par politiska sånger, och det det ger också låtarna ganska lösa strukturer känns helt rätt. Har man följt Ken och Jon med vissa fraser som drar iväg med uppmärk- sedan splittringen är det inte heller någon samheten. Folkjazztemat i Affl ux fastnar och större överraskning. Det här är riktigt bra känns som en hit. Inspelningen är tämligen och en återförening som inte smakar beskt i akustiskt och rymlig vilket passar den här trion munnen. Det känns nästan som att de aldrig utmärkt, ganska hemligt och lätt stillsamt trots varit borta, samtidigt som åren isär verkar ibland våldsamma utbrott av toner. Jag är väl ha varit nyttiga. Jag ser redan fram emot de från början ingen fan av gitarrjazz men bitvis två Sverige-spelningarna i augusti. För ett år bortom de rockiga temana fi nner jag fi nesser sedan i Brooklyn var de fantastiska! som jag delvis uppskattar luddigheten till trots. Välkomna tillbaka. Roligt är det ändå med nygamla grupper som Mathias Skeppstedt tar sig i kragen och faktiskt ger ut någonting. STARS Hålet är inte på långa vägar fyllt och varje litet Set Your Self on Fire steg är ett steg åt rätt håll. CITY SLANG/BORDER Fredrik Eriksson Mitt förhållande till Stars är något kluvet. PENNYWISE De balanserar mellan småskalig sympatisk The Fuse anspråksfullhet och oerhört jobbig, nästan EPITAPH/BONNIERAMIGO frikyrklig hänryckelse. Deras ändå så välsma- När jag under tidigt nittiotal beställde Penny- kande välmenande relationspop faller gärna wise självbetitlade debutalbum gjorde jag det ner i bottenlösa gap, ner i TV-serie-gloppet, enbart för att jag läst någonstans att de ”lät ner i den värsta sidan av ambitiös amerikansk
www.groove.se 21 skräpkultur (fast de är från Kanada). Där oss, bland annat Danielson. Sufjan Stevens är ALI FARKA TOURÉ & TOUMANI DIABATÉ över, och förutom en känsla av att det var rätt minsta känsloöverstyrning måste ältas om och som så många andra i denna genre så full av In the Heart of the Moon bra är det inte mycket som fastnat i minnet. om igen (och promenader i regn, tårar och idéer och låtar att man inte kan låta bli att WORLD CIRCUIT/PLAYGROUND Kanske om du spelar den en gång till? förlåtelser), där nerverna ska sitta utanpå, där häpnas över hur så mycket av allt kan få plats Det verkar fi nnas outtömliga källor till fantas- Henrik Strömberg de tar sig själva på så förbannat stort allvar på 22 spår. Ibland som nästan helt vanlig tisk musik i västra Afrika. De senaste åren har WORLD’S END GIRLFRIEND – ja, usch. Dessutom visualiserar Stars allt singer/songwriter, ibland som överdådig mäss- det kommit en mängd kanonplattor från fram- The Lie Lay Land det där live och skrämmer säkert iväg alla ledare i något som lika gärna kunnat komma för allt Mali och Senegal, inte bara afro-blues, NOBLE/DOTSHOP.SE som egentligen skulle famna deras ändå så från en Polyphonic Spree-outtake. Ibland bara utan allt från fi nstämda ballader till hiphop. Jag må vara förlåten för att ha antagit att fantastiska popmusik. så genial. Och som att det inte räckte med det Ali Farka Touré är ju en veteran, och trots World’s End Girlfriend är ännu ett projekt För Stars gör ändå det, fantastisk popmu- är dessutom låttitlarna mindre noveller. Som att han ibland kan bli rätt långrandig på skiva sprungen ur den kanadensiska postrockscenen. sik. Det kunde man skönja redan på förra avslutande Out of Egypt, into the Great Laugh är In the Heart of the Moon ytterligare bevis Vid första anblick både såg och lät det åt skivan Heart, där i alla fall Elevator Love Letter of Mankind, and I Shake the Dirt from My San- för den ständigt varande vitaliteten; Touré det hållet (okonventionellt pappomslag, var en singel att snurra glitter omkring. Och dals as I Run. Eller To the Workers of the Rock på gitarr och Diabaté på kora, inspelat under svårdefi nierbar instrumentalmusik). Vidare nu på Set Your Self on Fire förfi nar de i alla fall River Valley Region, I Have an Idea Concerning tre sessioner, improviserat. Och trots att det efterforskningar visar dock att World’s End bitvis den välmående popådran från Heart Your Predicament. Det sägs att gränsen mellan fortfarande löper risk att bli tradigt, hålls Girlfriend består av en anonym kille från även om de nu för gott lämnat det mesigaste genialitet och galenskap är hårfi n. den själfulla musiken så strikt och svävande Japan (visserligen med stor vänkrets), inte ett av det brittiska arvet bakom sig. Istället väl- Magnus Sjöberg att det aldrig blir så – en slags transcendens niomannakollektiv från Toronto. producerat supersnyggt med stråkar, blås och TEGAN & SARA genom stämningar. Som om Eno eller Budd The Lie Lay Land är tio episka verk, fyllda bubblande melodier. Deras ljumma duetter är So Jealous tangerat toppen av inspiration. En nödvändig med fi lmiska orkesterarrangemang. Det är som ett uppdaterat Beautiful South med något SANCTUARY/SONYBMG oas av exotiskt lugn i den stressade vardagen. väldigt bra gjort, men samtidigt kan det bli mer nedtonad cynism, lika välgjort polerat När tvillingsystrarnas stämmor går upp i Magnus Sjöberg väl bombastiskt på sina ställen. Inledande som bitvis tematiskt taggit. Amy Millan är fan- varandra och blandas med lagom distade HENRIK VENANT Phantasmagoria Moth Gate försöker vara så tastisk, en röst att bli kär i, något av det fi naste gitarr blir det riktigt vackert på sina ställen. 1958 mycket men låter i slutändan mest som en jag kan lyssna på. Första triaden sånger, Your Inledande You Wouldn’t Like Me och likaså Zinedine orkester som stämmer upp. Det känns som Ex-lover is Dead, titelspåret och singeln Ageless Take Me Anywhere är riktigt bra popdängor HEARTWORK World’s End Girlfriend tar sig själv på alldeles Beauty, är ett knippe som knäcker fullstän- även om en hel platta blir lite för mycket av Först blir jag förvånad. Sen blir jag förvånad. för stort allvar. Vilket givetvis inte hindrar att digt. Borta är allt det där som jag ogillar med det goda. De kanadensiska systrarna Quin har Sen blir jag lite glad. Efter det sprider sig en skivan innehåller fl era sublimt vackra partier. dem och fram träder istället detta fullkomligt blivit än skickligare på sitt hantverk på denna känsla av jaha. Och sen då? Bäst blir det dock när han plötsligt rockar loss lysande kanadensiska tråkpopband. tredje platta i ordningen. Förra albumet 1958 innehåller musik från 1995 fram till med lite vass elgitarr eller några feta elektro- Fredrik Eriksson innehöll Monday, Monday, Monday som idag. Skapat, framfört och inspelat av Henrik niska riff. SUFJAN STEVENS fastnade i hjärnan vare sig man ville det eller Venant. Musikaliskt bullrar Venant omkring Henrik Strömberg Illinoise inte. Jag hade riktigt svårt för I Hear Noises, på Imperiets bakgård. Men det är något THE YARDS ROUGH TRADE/BORDER men nu känns det som om systrarna hittat intressant över dessa två skivor. För både The Yards Från samma märkligt skruvade gränsland rätt sound. Elaka tungor skulle dock säga att Zinedine från 2004 och 1958 är knepiga och INDUSTRIAL EROTICA/SNAPPER MUSIC mellan det goda och den här världen, från det är skivbolaget som tvingat Tegan & Sara annorlunda. Har inte riktigt bestämt för vil- Chris Helme, med ett förfl utet i Sea Horses, världen som innefattar Asthmatic Kitty, New att styra in på mer lättillgänglig musik för att ken fot jag ska stå på. Är Venant ett geni eller har de senaste tre åren ägnat sig åt ett nytt Jerusalem Music och Sounds Familyre som sälja bättre. Och So Jealous förtjänar faktiskt en lallande dåre. Henrik Venant med förfl utet band med siktet inställt på rock/pop från musikdistributörer. Den värld som gett oss, att sälja bättre än de två tidigare. i bland annat Pojken med grodan i pannan sextio- och sjuttiotalet. Hade jag haft mer tid och som genom ovanstående sett till att ge Annica Henriksson (bara ett sånt gruppnamn alltså), TT-Reuter och mer koll skulle jag självklart namedrop- och Underjordiska lyxorkestern. Liten varning pat ett gäng obskyra referenser men då detta om du är känslig för prettomusik. Bästa tipset är en bristvara får Fairport Convention, Love KAIZERS ORCHESTRA är att lyssna och bedöma själv. Jag bestämde och The Band räcka trots att de inte helt kan Evig Pint mig i alla fall just i skrivande stund för att han appliceras. NATIONAL/UNIVERSAL är ett geni. Av mig får du nöja dig med ett konstate- Maestro Per Lundberg GB rade att The Yards är en riktigt skön platta UNIVERSAL VEX’D som fungerar utmärkt i både sina mer efter- Degenerate tänksamma stunder som i den sprudlande Så har den till sist släppts i Sverige också. PLANET MU/DOTSHOP.SE glädjen. Enda undantaget är den, i samman- Kaizers Orchestras uppföljare till Ompa til Mörk bas. Massor av mörk bas. Londonduon hanget, för rockiga The Devil is Alive and Well du dør. Det norska fenomen man ständigt Vex’d (förargad) gör tung bra musik med drag and in DC där titeln upprepas till leda. Skivans häpnar över. Som väl sålde över 100 000 ex av typiska engelska musikstilar som grime, återstående tio spår är av den karaktären att bara i Norge. Och som man föll för så fort dubstep och drum’n’bass. Feta ljud som man tackar Gud att de kommit i ens väg. man hörde den. Bandet som gett sig den gång. Men det gör också att man kan följa slår först och frågar sedan. Filmsamplingar Roger Bengtsson på att bli världens bästa liveband, och som bandets utveckling på ett närmare sätt. För och spelljud är spraymålade på en relativt YING YANG TWINS man när man sett dem inte tvivlar på att här märks det att det myckna turnerandet sparsmakad ljudbild, breakbeats som utan United State of Atlanta det inte bara är tomma ord. Men jag blev satt sina spår. Mer utvecklat musikaliskt brådska bygger upp en mörk stämning, en TVT/PLAYGROUND lite besviken på Evig Pint när jag hörde och i arrangemang. Jag hade länge trott att mardrömslik stadsruin där gömda demoner Visst är det hett nere i södern och bland de den första gången, eftersom den känns lite det inte skulle berika Kaizers i den mån det lurar bakom varje halvraserad graffi timålad hetaste måste Ying Yang Twins vara. United mer återhållen än föregångaren. Mindre faktiskt gör. Och fastän att låtarna känns vägg. Perfekt soundtrack till en bok av China State of Atlanta är dessutom plattan som får hamrande på oljefaten, mindre utspel, mer varsamt utmejslade och mer genom- Miéville, och minst lika bra. duon att våga jämföra sig med söderns abso- mer lugn och återhållsamhet. Men där tänkta emellanåt så fi nns allt det där man Degenerate fi nns även som dubbel-CD med lut största artistduo – OutKast. Den är kanske Ompa var ojämn men med höga toppar gillat tidigare också kvar. I Dieter Meyers In- sex låtar tagna från duons singlar. På något ingen Speakerboxxx/The Love Below eller är Evig Pint jämnare och har några riktigt stitutisjon till exempel. Som en valsballad i sätt känns de inte lika spännande, stäm- Stankonia men beat- och rapkvaliteten visar bra låtar, även om Container känns lite väl början, men fortsätter i bombastiska utspel ningen infi nner sig inte riktigt. Hittar du bara att riktigt stora saker är på väg väldigt snart. anpassad för liveframträdanden för att och nästan symfonisk arenapop. På samma enkel-CD-versionen är det ingen större förlust. Och även om singeln Wait (The Whisper kännas helt bra på skiva. Hela skivans in- gång oerhörd potential för livespelningar Henrik Strömberg Song) och Pull My Hair är råsnuskigt explicita ramning med inledningens Di grind och av- som lysande på skiva. STEWART WALKER historier lämnas det förvånansvärt stor plats slutande Drøm hardt. Allt den här gången Dock, som alltid, ett par låtar som väl Grounded in Existence för eftertanke över sakernas tillstånd i USA lite mindre fyrkantigt, lite mindre tillyxat, inte känns helt perfekta, den här gången PERSONA/BORDER nådens år 2005. 23 Hr. Lock Down, Ghetto men lika attraktivt. Återigen ett måste, och inte på grund av kvalitet, utan på grund Minsann. Stewart Walker, mest känd för Classics och Long Time är alla kraftfulla vitt- återigen är Norge intressantare än vad som av att de låter lite väl vanliga. Det känns, sin minimalistiska techno, har bytt spår. nesbörder som inte kan försvinna någon obe- fi nns här hemma. Och fastän det är drygt jag vet, lite märkligt – det är inte nog med Grounded in Existence är mer hemmalyssning märkt förbi. Dessutom fi nns några bangers för två år sedan den släpptes i Norge så är den att göra bra låtar, de måste vara originella än dansgolv. Inte för att det inte är dansbart, klubben som Badd och underbara Put That väl värd att ha väntat på. också. Men oavsett vilka invändningar man det gungar förföriskt med sköna rytmer och Thing Down tillsammans med Teedra Moses. Och just det gör att det känns lite absurt kan ha mot en del saker, en del vändning- mjuka melodiska ljud. Men där tidigare skivor Och även starka soulballader som My Brother’s att det två månader efter att Evig Pint ar, en del texter, en del gitarrfraser eller som Live Extracts nästan krävde att du dansade Keeper. Inget saknas således – f*** the Ying släpps i Sverige via National, så kommer –solon: man skulle aldrig, aldrig vilja missa är Grounded in Existence nöjd med att du sitter Yang Twins! Kaizers tredje platta Maestro ut via det dem live. Aldrig! i soffan och nickar med huvudet. Gary Andersson stora bolaget. Nästan lite mycket på en Magnus Sjöberg På något paradoxalt sätt försvinner skivan ur medvetandet. Innan du vet ordet av är den Fler recensioner på www.groove.se
22 Groove 6 • 2005 Lagom till sensommaren serverar vi upp ett delikat delikatessbord av makalösa musikaliska talanger i Groove, fl era av artisterna kan man ju dessutom läsa om i artiklar i tidningen. För att bli prenumerant: betala in 299 kr (studenter 249 kr) på plusgiro 18 49 12-4 och uppge både post- och mailadress så får du tio paket med tidning+skiva hemskickade under ett år.
1 Jim Stärk barna jobbar hårt för din uppmärksamhet, 12 The Magic Numbers 18 Mirva Morning Song det märkte vi på Groove när bandet spelade i Love Me Like You (edit) Nobody Knows You Norrmännen i Jim Stärk är inte längre en väl vårt tält på Arvikafestivalen förra året. Ner- Kärleksviftande svänget i Love Me Like You Från Ucklum via år i Sydney till jakt på skiv- bevarad hemlighet, för med Morning Song vous Nellie kommer att bli stora. lämnar lyssnaren törstande efter mer, men kontrakt i London. Jazziga Mirva åker inom kastar de sig definitivt ut i den internatio- www.nervousnellie.com lugn – på bandets självbetitlade fullängdare kort med sitt band för att kickstarta karriären nella pophetluften. Låten är en feelgood- finns ett överflöd av popharmonier och sköna och med svängiga spår som Nobody Knows treminutare med skönt sväng, orgel och blås. 7 Chemical Vocation körarrangemang. Ståtlig popmusik med kraft You i bagaget kommer många att känna till Kommersiellt gångbar med en smittande Conversus Locus och råg i ryggen. henne inom kort. Skön folkvibb lyser igenom refräng. Mmmm… Med musklig emotionell bredbent rock www.themagicnumbers.net och orgeln är njutbar. www.jimstark.no kastar sig Chemical Vocation från Uddevalla www.mirva.org i ditt ansikte. Du hinner inte ducka. Känns 13 Johnny Boy 2 Mariah Carey + Jadakiss & Styles P verkligen som bandet sliter ut sina hjärtan You Are the Generation that Bought More 19 Mollgan We Belong Together (remix) och bankar dem på instrumenten. Sångaren Shoes and You Get What You Deserve Sätt mig på prov Divaikonen Mariah firar välförtjänta fram- Pierre Larsson Palmér behöver nog en liter Jag har en helvetes massa skor i hyllorna Albumet heter Klart det är mycket som spelar gångar världen över med albumet The Eman- honung på stämbanden efter varje gig. hemma men jag gillar Johnny Boy ändå! De in och Mollgans lo-fi-Kent/U2-pop med synt- cipation of Mimi och här är feta baskagge- www.emorec.com samplar Marlena Shaw, påminner om The och stråkkryddning är smart, charmig och remixen av balladen We Belong Together. Mer Jesus and Mary Chain och gör cover på Bob näst intill sprittande. Man känner sig levande klassisk skönsång till modern r’n’b hittar du 8 Da Fugitivz Dylan men soundet är trots det väldigt eget. på något sätt. Fantastisk låttitel dessutom. inte någon annanstans. It’s All Good, It’s Alright! PS. Remixen är ännu bättre. DS. www.fashionpolice.tv www.islandrecords.com Detta är en fullödig partybanger från gam- www.johnnyboy.tv bianska kvartetten Da Fugitivz som inte räds 20 Shoot Charlie 3 Witchcraft konkurrensen på den moderna r’n’b-scenen. 14 Fronda + Olle Ljungström Come Around Mr Haze Med varma beats och akustiska gitarr-fläktar Miljoner indianer Desperatpop som den Älmhult-ättade Shoot Med klara folkvibbar i sin progressiva gitar- på after beachen blir helgen räddningen. Från Studio Härborfanjag kommer Frondas Charlie gör har en speciell plats i många svens- rock skapar Örebro-bandet Witchcraft ett Fjärde fullängdaren är på väg i höst. laddade hiphop, här gästad av Olle Ljung- ka indiehjärtan. Ekot i Broder Daniel-körerna eget sound som bolaget Rise Above gillade, www.dafugitivz.com ström. Från kraftfulla fullängdaren Livet på Come Around är isande bra och drivet i nya plattan Firewood är bandets andra där. genom en pansarvagnspipa hämtar vi Miljo- gitarrernas idisslande inte alls magstarkt. Och 1 5 8 10 14 18
Det spelades in i en studio på den engelska ner indianer med textrader som ”Stark som en stompig bas är nästan ett måste. landsbygden och nu väntar turnerande för 9 Jen en ensamstående gravid kvinna” – respekt! www.shootcharlie.com denna (i Sverige) relativt okända kvartett. Save Me www.fronda.se www.witchcrafthome.com Elin Sigvardsson har producerat unga Jens 21 Johan Heltne egenutgivna One Way Dialogue-EP där Save 15 Eskalator Söndag morgon 4 My God the Sound Me är huvudnumret. Och Jen är ännu ett Rocksteady Bil Trånande singer/songwritervågor slår mot 7 Creatures Down bevis för att den kvinnliga singer/songwri- Tiomannabandet Eskalator blandar sextio- stranden, det är Johan Heltne som via en sång Den rockiga punkpop á la Sahara Hotnights tertraditionen i Sverige frodas och hela tiden tals-ska från Jamaica med svensk roots-gung försöker komma ihåg ögonblick från sitt liv. som Anna Carlsson och hennes band fläskar föder nya stjärnor. Vackert och sprött. Hudlöst till en sällsynt dansvänlig hyllning av sin Söndag morgon är en pulserande spegelbild av fram är oemotståndlig. Med självhäftande och längtande. pensionerade turnébil. Jag ser framför mig känslor att omfamna. Fri från yviga gester, fylld refränger, distad gitarrslinga och kärleks- www.jen.nu glädje, svett och kläder med pressveck som en med blänkande hjärtslag – halvt som en dröm. törstande sång borde de hitta hem hos alla rakkniv vass. Säker partystarter. www.hemlandssanger.se luftgitarrister i landet. Skönt hög intensitet i 10 Jonny Kock www.snyting.se 7 Creatures Down bjuds. Otryggnaden 22 Alf www.mygodthesound.com Naivistiskt och suggestivt. Bräcklig. Defai- 16 Paula Lobos Kunde vart jag tistiskt. Men med spirande självkänsla. Från Aww Aww (eres tu) Med handklapp och utnötningstaktik i 5 Xiu Xiu intensiva debutalbumet Händ som även Från kommande spanskspråkiga plattan Una refrängen vinner Alf Håkan Åkesson (med Pox innehöll härliga Olle Ljungströms självbiografi vida mas levererar Paula Lobos singeln Aww producenthjälp av Klas Åhlund) över dig i Med en viskande och rasslande närvaro drar kommer Otryggnaden, en låt som håller dig Aww (eres tu). Och visst är Sverige redo för singeln Kunde vart jag från sin kommande Jamie Stewart igång Pox. Gitarrer krockar i handen om du nån gång sörjt någon du råtajt och glädjefylld r’n’b på annat språk än platta. Kommer någon ihåg Alfs band Mutts med djup datorelektronik framför pumpande förlorat. engelska. Paula spelar ju nämligen i samma från mitten av 90-talet förresten? beats på väg mot solnedgången. Under- www.fashionpolice.tv liga som Robyn. www.doloresrecordings.com jordskänslan är påtaglig. Med skräckblandad www.paulalobos.com förtjusning lyssnar jag vidare på hela fulläng- 11 Kid606 23 Club Killers + Anna Maria Espinosa daren La Foret. Spanish Song 17 Thehelpmeplease Boy I’ve Got a Date www.dotshop.se Minimalistiskt elektronisk med storvulna A Little Love Denna superorkester med förankring i ban- tendenser. Kid606 bygger sin låt Spanish Song Dalapojken Jonas Johnsson flyttade till Göte- den Moneybrother och Weeping Willows ger 6 Nervous Nellie av loopar, lösryckta samtal, ekon och sköna borg och förvandlades till Thehelpmeplease. ut liveskiva där diverse sångare kompas av Cancer vibrationer. Ibland vill han bli intensiv men Och musiken består av nyfikna popskott som djupt dansant reggaebaserat gung. På sing- Debutplattan Don’t Think Feel släpps i höst lutar sig snart tillbaka i sitt kuddiga groove tillåts blomma ut i all sin charmanta prakt i eln hör vi Anna Maria Espinosa ta sig an Alton på Go-Kart Records och Cancer är singeln från igen. Fluffigt som ett fjädermoln. denna insiktsfulla låt som hyllar kärleken. Ellis sköna Boy I’ve Got a Date. detta nya svenska indierockband. Och grab- brainwashed.com/kid606 www.thehelpmeplease.tk www.burningheart.com
www.groove.se 23
Groove 6 • 2005 / övriga recensioner / sida 1
DVD visioner dött och att de ersatts av sceneri djupare, men ändå elektroniskt och hårt. och ljudnörderi. En teknikfetischism som Två pumpande pärlor för de som orkar DIVERSE ARTISTER inte bidrar till någonting. För faktum är stanna uppe länge på dansgolven. Den Berlin Digital – A Guide Through the Electro- att killen på denna DVD sätter upp en här musiken gör sig nog allra bäst runt nic Music Scene gigantisk scenshow i den förbjudna staden, femtiden nämligen. LIEBLINGSLIED/IMPORT bjuder in 260 musiker och lyckas ändå Jason Forrest, eller Donna Summer Det är inte en eller två gånger jag funderat (eller kanske just därför) inte göra något som många känner honom som, bjuder på att flytta till Berlin. Jag lovar, det är lika som ens är värt att titta i fem minuter på en varierad EP i och med Lady Fantasy ständigt återkommande som hyreslappen på, för att inte tala om att lyssna på den EP (Sonig/Dotshop.se). The Work Ahead som dimper ner i brevlådan, ibland hän- medföljande live-CD:n. Nej, köp hellre The of Us inleder som någon slags cirkuskav- der det oftare än så att jag känner för att Concerts in China. Eller strunta i denna alkadupptakt inför de fyra spår som packa ihop och ta tåget söderut. Och inte jippokille helt och hållet. komma skall. Bäst av allt är Can-bomben blev det direkt bättre av att jag tittade på Mats Almegård Sperry and Foil som med krautgitarrer, denna samlings-DVD om vad som händer pumpande lågmälda syntar och sjuka i staden. Vinyl körer destillerar hela Krautrörelsen till en Kapitelvis gås den ena viktiga aktören enda kraftfull låt. Spretigt, jobbigt, roligt, efter den andra på den vitala och Ytterligare ett singelsläpp från Songs for bra. sprudlande electronica/dansmusikscenen Good Lives bjuder Dibaba på i form av Och så får vi göra ett undantag för Sop- i Berlin. Upplägget är enkelt. Vi följer tre nya mixar och vanliga versionen på hie Rimhedens Red Line EP (Ssschuitt) som tunnelbanelinjerna på en karta till olika Lovetrain (Deeplay Soultec). Som ett av de faktiskt inte kommer på vinyl, men som hållplatser där vi gör stopp och hälsar på bästa spåren på albumet och som gjort för måste omnämnas ändå. Och inte bara för hos klubbarrangörer, grafiska formgivare, feta mixar är det en liten besvikelse att det att det är en underbar låt, utan för att det skivaffärer, skivbolag, mjukvarutillverkare bara är Andreas Tillianders mix som gör är en feministfuturistdiscolåt som pumpar och artister. Och Berlin har verkligen något extra med originalet. Men därmed självförtroende i vilken vilsen tonårstjej mycket att bjuda på. Monolake, Bpitch inte sagt att det är dåligt. Därtill är Love- som helst. Control, Shitkatapult och Tresor är bara train en alldeles för bra låt från början. Mats Almegård gottetoppen på det väldiga isberg som En låt som däremot är alldeles för dålig stavas elektronisk musik i Berlin. Mums. från början är Tocotronics Pure vernunft Album Mats Almegård darf niemals siegen (Kompakt/import) och DIVERSE ARTISTER då hjälper det inte ens att Superpitcher A Give ’em the Boot och Wassermann gör vad de kan för att Teen Dance Ordinance HELLCAT/BONNIERAMIGO technofiera denna kängpunkindielåt. Det LONDON/WARNER När Rancid i slutet av Give ‘em the Boot suger ändå och måste vara det sämsta Som en mindre nogräknad, poppigare bjuder upp AFI-sångaren Davey Havok på släppet någonsin på Kompakt. Som tur men ändå muskligare variant av Jane’s scenen för att köra Radio bjuder de inte är har de ett par andra äss i rockärmen: Addiction fläskar A på. Som ni förstår är bara på en av nittiotalets största punkklas- Tricky Disco/GTO är givetvis en återutgiv- Teen Dance Ordinance en trött och tjatig siker. Med refrängraderna ”when I’ve got ning av två klassiska rejvlåtar: Tricky Disco skrivbordprodukt som vi alla mått bättre the music/I’ve got a place to go” samman- och Pure (Energy) (Kompakt/import) och av att slippa. fattar de också mycket av vad punkrocken kunde väl inte ha släppts lägligare med Gary Andersson har betytt för mig. Något att ta sin tillflykt tanke på den acidvåg som sköljer över oss ABBA till. Något att identifiera sig med. Något just nu. Tricky Disco är förmodligen en 18 Hits att, typ, leva för. av de roligare låtar som Warp någonsin POLAR/UNIVERSAL Jag vill inbilla mig att punkgamlingar släppt – och nu låter Kompakt oss njuta FRIDA som Joe Strummer och Iggy Pop någon av den igen. Fler feta saker från Kompakt Shine gång känt ungefär likadant. Båda dyker står Baxendales tolva I Built This City for POLAR/UNIVERSAL upp i den här 90 minuter långa, punk- You för. Fyra versioner där Michael Mayers MAGNUM BONUM späckade DVD-utgåvan. Joe Strummer, som mix är bättre än originalet, men får se sig Evigt ung 1978-2005 sent i karriären hittade ett hem på just totalt omkörd av Justus Köhnckes mix som UNIVERSAL Rancid-ledaren Tim Armstrongs skivbolag bjuder på sann discoorgie. Nu börjar vi väl ändå närma oss vägs ände Hellcat, ses här göra gamla Rudie Can’t Fail Andra bra saker från Tyskland står Paul när det gäller samlingsplattor med ABBA. på Brixton Academy. Och Iggy Pop, han Kalkbrenner för på Ta-tü-tata (Bpitch 18 Hits är nog den mest brokiga i raden sitter och sjunger No Fun tillsammans med Control/import). En episk technotolva, vars jag stött på. Visst, här finns The Winner ett akustiskt Rancid i en loge någonstans. A-sida långsamt bygger och bygger för att Takes it All och Gimme Gimme Gimme Kul. smälla in bastrumman lagom hårt i bröstet och många andra man förväntar sig. Men Annars handlar Give ‘em the Boot efter några minuter. Vackra melodier, ingen Dancing Queen exempelvis. Och främst om att visa upp livematerial med tunga ljud, sköna röstsamplingar. Det här avslutningsvis överraskande fyra svenska bolaget Hellcats nuvarande stall. En del är ett måste på dansgolvet. B-sidan flyttar låtar. Waterloo, Honey Honey, Ring Ring av banden, som US Bombs och Dropkick nästan också berg, så bra är det. och, håll i er.., Åh, vilka tider… Frågar man Murphys, är riktigt sevärda. Andra, som Fler bra saker på import från Tyskland vem som helst har jag svårt att tänka mig Transplants och F-Minus, är desto tristare. förser oss technobolaget Treibstoff med. att Åh, vilka tider skulle räknas till någon Allra bäst är förstås Rancid. Som också De båda labelbossarna Marcel Janovsky av ABBA:s hits… Men jag kan ju ha fel. ges mest utrymme, och jag kan inte annat och Rene Breitbarth smäller på stora Och vill man ha den kanske det här är det än att längta efter en hel, renodlad DVD kalastrumman för det bolagets femtionde enda alternativet, bortsett från eventuella med Kalifornien-punkarna. För när jag hör släpp, Treibstoff50 Thank You. En låt var- secondhand-butiker. deras musik har jag verkligen ”a place to dera i rejäl hårdtechnoanda som dock inte Fridas rosa-vit-gröna Shine från 1984 go”. glömmer melodier och sköna harmonier. har till skillnad från många ABBA-låtar Daniel Axelsson Janovskys studsande låt måste vara valet åldrats mindre värdigt. För det låter JEAN MICHEL JARRE när de skär upp tårtan under firandet. väldigt mycket 1984, och inte på något Jarre in China En utsökt technohit. Dessutom i snygg vit positivt sätt. Jag minns inte att den var så WARNER VISION vinyl… här vag. Men visst är det kul om man en Första gången Jean Michel Jarre åkte till Men det finns ett liv efter femtio också, gång lyckades upparbeta en relation till Kina var det som första västerländska vilket Treibstoff bevisar genom tre fina den. Det känns också väldigt överraskande artist som någonsin fått uppträda i det släpp. Gabriel Anandas Süssholz har att upptäcka att det faktiskt var Steve Lil- kommunistiska landet. På The Concerts mixats om av Robert Babicz (Rob Acid) och lywhite som producerade. in China dokumenterades denna unika Falko Brocksieper och det är den sistnämn- På min skateboard… Finns det något händelse och faktum är att det var på den de som får mina mätare att gå i botten. annat sätt att minnas Magnum Bonum? tiden då Jarre fortfarande kunde kännas Fartfylld techno som känns i hela kroppen. Jo, det är klart. Men eftersom Evigt ung lite intressant. Hans Equinoxe och Oxygene Lite mindre hårt och mer lekfyllt är Sarah 1978-2005 innehåller videon till Skatebo- var inga dumma album, tidstypiska men Goldfarbs Essentials (Treibstoff/import), ard (L.A. Run) så måste den ändå nämnas ändå bra. Fast idag känns hans pompösa i tre låtar leker fransmannen Jean-Vince än mer högljutt. För videon ger en sån syntsymfonier bara platta och trista. Antar a.k.a. Sarah Goldfarb med ljuden likt ett underbar bild av hur skateboardkulturen att det går så när man börjar fundera på barn som just packat upp sin modellera. tedde sig på sjuttiotalet, långt, långt, långt hur man ska lösa belysningen när man Bra, men jämfört med de båda andra släp- ifrån extremsporter och grunge. I övrigt spelar framför pyramiderna i öknen eller pen en smula slätstruket. Slutligen släpper minns jag mest bara Magnum Bonum för något annat elefantmaffigt ställe. Aero vi- Treibstoff också tysk-franska duon Duplex Hög hatt, och när jag hör den igen måste sade med all tydlighet att alla musikaliska 100 och deras Big Shot som tolva. En aning jag säga att den fortfarande håller, jag Groove 6 • 2005 / övriga recensioner / sida 2
minns faktiskt inte att den var så bra. Men bättre, i slutändan är det givetvis kvalite- band. Två man. En gitarr och ett trumset. resten förstår jag att jag förträngt, för ten på musiken som avgör, men det blir Förutsättningarna är utmärkta. Band det är inte speciellt kul. Bandet håller på onekligen mindre anonymt. som 20 Miles och DFA1979 fixar det hela fortfarande, så här finns några färska låtar Stockholmsbandet Beatsquad är som alldeles utmärkt. Dessa pellejönsar runkar insprängt bland de andra, och det bryter Sveriges svar på Morgan Heritage. Deras tre sönder både gitarrhals och trumskinn utan av rent soundmässigt på ett skumt och rätt sångare håller alla hög klass och musiken att komma. Gold and guns on 51 är en torr- trist sätt. Men det blir bara en marginell är väl genomförd, äkta och uppriktig. Men juckande bluestolva med gap och skrän. invändning. För det enda som känns rele- kvaliteten på låtarna är lite upp och ner, Per Lundberg GB vant här är, som sagt, Hög hatt och videon emellanåt tenderar de att bli lite, just det, KEVIN BLECHDOM till Skateboard. anonyma. Eat My Heart Out Magnus Sjöberg När man försöker sig på rap i C.O.P.S. EDITION CHICKS/BORDER THE AMERICAN ANALOGUE SET fungerar det inte alls medan aggressiviteten Kristin Ericksons alter ego Kevin Blechdom Set Free i No Part in This funkar strålande. Inledande verkar vara en helt uppfuckad typ. Eller MORR MUSIK/BORDER Confidential är riktigt skön och sången på så är det Kristin själv som inte har alla Vilken tur de har, American Analog Set. De Individuals och titellåten är grym. Överlag är apelsiner i korgen. För några år sedan öppnar med låten Born On the Cusp – som Beatsquads musik reggae i den traditionella uppträdde hon i Sverige och gjorde bland fastnar lika snabbt som en insekt mot en rootsskolan, något de har gemensamt med annat den sjukaste versionen man kan vindruta – precis när jag inlett min Elliot sina svenskspråkiga kollegor. tänka sig av Tina Turners Private Dancer. Smith-fas. Lycka! Samma lågmälda vemod Bandet Beatsquad är också lika med Hoppandes upp och ner ackompanjerad och orkeslösa ilska får mig inledningsvis föreningen BTSQD Music, som sköter hela av en billig keyboard kan man minst att hamna i någon sorts tryggt, välbekant den musikaliska processen från inspelning sagt säga att hon manglade den i ner till lyckorus. till marknadsföring. Genom detta arbets- småflis. Och upplägget känns igen på Eat Men där Elliot Smith tenderar att värna sätt har bandet inte bara full kontroll över My Heart Out, utgiven på Chicks On Speed- om viskonsten färdas American Analogue sin musik utan kan också hålla ett lågt pris labeln Edition Chicks. Det är galet, skruvat, Set med blicken mot sina egna skor. Sho- på sina produkter. Mycket sympatiskt. knäppt, vansinnigt och helt utflippad i en egaze i slow motion. Isac Nordgren blandning som självaste Residents inte American Analogue Set skulle vinna på BEDOUIN SOUNDCLASH skulle ha behövt skämmas över. Om det är att ha fler låtar med samma självklara flyt Sounding a Mosaic bra? Nja, snarare roligt och alldeles unikt. som Born On the Cusp, The Green Green SIDEONEDUMMY/SOUND POLLUTION Mats Almegård Grass och instrumentala (Theme from) Att blanda rock och reggae har aldrig i mitt BLIR Everything Ends. Tillsammans med ett väs- tycke blivit särskilt lyckat. Många tycker Blir sat låtskrivande skulle Set Free då kunna att The Clash lyckades utmärkt och visst är RASTER NOTON/IMPORT vara ett stycke medryckande, smittande Guns of Brixton en bra låt men deras cover Engelska SND brukar ofta nämnas som en nonchalans. I sitt nuvarande skick är den på Police and Thieves låter som pubrock. av de viktigaste grupperna för uppkomsten bara en trög soppa enträgen monotoni, Några snubbar som är fulla står och skri- av clicks & cuts-genren för några år sedan. med ytterst få toppar. ker en av sina favoritlåtar. Det kanske var Mark Fell och Mat Steel som utgör SND Christian Thunarf grejen och charmen med det hela men jag sägs inte vara helt lyckliga över det. Kan- ARCANA tycker det låter hemskt. ske därför flyr de till det sidoprojekt-alias Le Serpent Rouge Bedouin Soundclash gör i alla fall ett de använt några gånger förut. Tidigare DISPLEASED RECORDS försök även de att blanda vitt och svart har Blir alltid innehållit någon gästartist, En slags instrumental ambienceflykt i och resultatet blir helt onödigt. Deras softa men så inte denna gång. Istället har Mark världsmusikland. Ja, eller snarare Mel- rockreggae låter mer som Violent Femmes och Mat gått tillbaka i tiden, letat fram lanöstern, egentligen. Bitvis känns det eller Elvis Costello än jamaicansk reggae. I överblivet material på sina hårddiskar och här ändå rätt okej, fastän man väntar på sina värsta stunder kommer jag att tänka omarbetat det till detta album. att något ska hända. Ofta är det rytmerna på Paul Simon eller Sting, en man som Musiken på skivan är lika minimalistisk som driver det hela framåt, men eftersom verkligen lyckats bajsa ner en baktakt. som de vackert avskalade omslag Raster de oftast är monotona, så står man och Bandet kommer från Kanada, ett land Noton har för vana att klä sina släpp i (så stampar på samma ställe hela tiden. Melo- med stark reggaetradition. När jamaican- även denna gång). Men musiken är inte lika dierna är mer cykliska. Det vi får är en li- ska män började fly från det fattiga och vacker. Den är hårt loopad och maler runt ten upptrampad stig runt ett litet område. våldsamma Jamaica på sextiotalet så ham- som nästan bara finska Pan Sonic brukade Ungefär som den lilla cirkel Jesus gjorde nade de flesta i London, New York eller göra på sina tidiga släpp. Bara det att det upp när han ville tala med Gud, men såg Toronto. En av de som flyttat till Canada här är minimalare. En hård skiva i all sin den brinnande busken, i filmen Kristi sista är Maytones-sångaren Vernon Buckley litenhet som inte övertygar helt och hållet. frestelse, vars soundtrack ligger rätt nära som själv sjunger på Bedouin Soundclashs Mats Almegård Arcanas meditativa mellanösternmantror. cover på hans låt Money Worries. I och med BLOWFLY Men soundtracket var bättre. Snygga bilder sin stora karibiska befolkning så har Cana- Fahrenheit 69 och snygg design dock. da ett stort antal reggaeklubbar och landet ALTERNATIVE TENTACLES/SOUND POLLUTION Magnus Sjöberg besöks ofta av de största reggaeartisterna. På Jello Biafras klassiska punkbolag kan AUTO-AUTO Säkerligen inspirerande för de tre college- vad som helst dyka upp, det bevisas om Sounds of a New Generator pojkarna i Bedouin Soundclash (som för inte annat av Blowfly. Denne Zappa/Boot- SUBSTREAM övrigt snott sitt namn från Badawis platta sy/Kapten Zoom-liknande typ rappar kna- Svenska syntduon Auto-Auto har som med samma namn). Men Canada är också siga infall i låtar som Blowfly for President, målsättning att få oss lyssnare att ändra hemland för artister som Bryan Adams, Your Precious Cunt, You’ve Got Your Dick på vår omgivning för att vi alla tillsam- Jeff Healey och Céline Dion. Bara så ni vet. On Backwards och Diggin’ Boogers. Över mans ska kunna göra världen till en bättre Isac Nordgren blaxploitationsväng och allehanda töntig plats att leva på. Bra intentioner, inget BIZARRE musik. Och det är tröttsamt som fan. Enda snack om det. Men det kanske är så att de Hanni Cap Circus roliga är när han låtsas vara R Kelly i rätts- borde engagera sig politiskt i stället, för SANCTUARY/PLAYGROUND salen och sjunger sitt försvarstal: I Believe musikaliskt är det inget vidare. Nog för Fläskberget från D12 släpper här en My Dick Can Fly. att de kan programmera trummaskiner, knarkliberal och krystat galen platta med Gary Andersson syntar och sequencers och få till ett stelt en ljudbild som känns igen från hans mer LAURA CANTRELL maskinellt sväng. Men sånginsatserna är kände polare Eminem. Och det är framfö- Humming By the Flowered Vine helt enkelt för dåliga för att man ska orka rallt när någon kändis medverkar som lå- MATADOR/PLAYGROUND lyssna huruvida Auto-Auto har något att tarna lyfter. Hi-Tek proddar några spår av Traditionsrik/bunden singer/songwriterpop säga eller inte. vilka I’m in Luv Witchu är hård och skön. med stort hjärta och flirtar åt honkyton- Mats Almegård Crazyribban är dock lagd alldeles för lågt kcountryn. Finstämt och skirt både i text BEATSQUAD vilket i längden gör plattan tjatig och käck och musik. Och allt handlar förstås om Natural Vibe istället för rolig och cool. Omgörningen av kärlek! BTSQD MUSIC It Was a Good Day är lågvattenmärket. New York-inflyttade Nashville-dot- När exempelvis Svenska Akademien Gary Andersson tern Laura Cantrell har gjort en mycket släpper en ny skiva så jämförs den med THE BLACKFIRE REVELATION fin platta. En vacker platta med små och andra svenska reggaeband som sjunger Gold And Guns On 51 stora iakttagelser. Även om tempot ibland på svenska, när Beatsquad släpper sin nya FAT POSSUM/BONNIER AMIGO stannar av så behåller hon mitt intresse. skiva Natural Vibe så blir den oundvikligen Nej, det här håller inte. Fat Possum Visste dock inte att coola New York-bolaget jämförd med all annan utländsk reggae. brukar för det mesta ge ut bra grejor. Matador släppte sådan här ohipp musik… Därmed inte sagt att svenska tvunget är The Blackfire Revelation är inte ett bra Gary Andersson Groove 6 • 2005 / övriga recensioner / sida 3
CASSIDY GEORGE CLINTON & PARLIAMENT, emellanåt, men egentligen inget att yvas I’m a Hustla FUNKADELIC över. Soundet, det där tunga bluesiga man J/SONYBMG Live at Montreux 2004 hört så många försökt återupprepa på Philly-sonen Cassidys andra platta är en EAGLE/PLAYGROUND senare dagar men aldrig lyckats med, är stabil Swizz Beatz-proddad sak med ett Att George Clinton tillhör en av musikhis- okej fast lite tradigt i längden, men ack så gäng kända gästspel. Nas, Mary J, Raek- toriens viktigaste filurer vet vi om. Att han beroendeframkallande ibland. won, Lil’ Wayne och Fabolous dyker alla har bringat mer funk än någon annan är Tom Jones, ja… Även om jag inte har upp utan att I’m a Hustla lyfter till enorma lika klart. Liksom att han själv är en av något emot honom så hoppas jag att det höjder för det. Lite old school, lite par- de mer rymdorienterade funkartister som inte kommer ytterligare en revival. För tydängor och något för the ladies gör ändå funnits. Hela han är en uppenbarelse som även om han har andra sidor så blir man Cassidys kaxiga platta till en intressant får en att undra var moderskeppet landat till sist lite väl trött på It’s not Unusual och hiphop/r’n’b-hybrid med potential. och om det finns plats för fler ombord. Delilah. De är givetvis med här, och ska Gary Andersson Tyvärr är det här ingen skiva som lever så också givetvis vara, men hur många CHIMAIRA upp till alla musikhistoriska referenser, andra samlingar finns de med på? Har Chimaira influenser till andra artister eller cool något släppts i Tom Jones namn de senaste ROADRUNNER/BONNIER AMIGO attityd. Det är en rätt trött liveskiva som trettio åren där de inte är med? Självklart I sista spåret på skivan sjunger Mark harvar igenom stora hits som Bop Gun och är samlingen homogen och bra, men yt- Hunter om den sjuke tiggaren Lazarus Atomic Dog för att till sist landa i det som terligare en Jones-samling…? som efter sin död ändå hamnar i himlen hela skivan andas: trött gubbfunkrock i The Moody Blues hör man inte speciellt efter ha blivit återupplivad av självaste Whole Lotta Shakin’. En onödig skiva. mycket om längre, så visst är det kul att Jesus. Visst det är bara en text och en låt Mats Almegård de dyker upp i samma samlingsserie. Men titel men ändå. Jag blir ändå lite nyfiken COCOROSIE det är svårt att komma ifrån det jag störts när hårt metal rockande band som t.ex Noah’s Ark av tidigare, nämligen att det blir tämligen Chimaira använder sig av såna referenser. TOUCH AND GO/BORDER enahanda i längden. Och där blir också en Amerikanska Chimaira fjärde platta bjuder Ibland, kanske oftast, behövs det bara dubbelplatta lite i mastigaste laget. Även inte på några som helst överraskningar. några små ljud för att fånga den där om det finns bra låtar blir storvulenheten Bara ett stilla konstaterande att dom suger känslan av obehag som gör att man undrar för påträngande och mastig. Och även om fett med sin stukade nu-metal. Förresten om man drömmer eller om det är verkligt. den tillhörde en annan era för bandet så så var Chimaira ett eldsprutande vidunder Den där känslan av att världen förskjutits är väl en samling med Moody Blues lite väl i den grekiska mytologin som dödades några meter åt sidan och att du inte följde tom utan Go Now? av Bellerofon. Mark! Där har du nästa med. CocoRosies förra skiva La maison de För disconostalgikern i mig, som vis- skivtitel. mon rêve var i många avseenden sådan. serligen krymper från år till år, är det ju Per Lundberg GB Och syskonduon framhärdar med att låta också kul att höra Donna Summer och CHEMICAL VOCATION oss undra, låta oss famla i oro. För orolig minnas när man hörde Hot Stuff första Chemical Vocation är Noah’s Ark, men orolig i det avseendet gången. Minnas nätterna med Stjärnornas EMO FOUNDATIONS att den i sång och musik känns så skruvad musik på radion och On the Radio. She Jag får känslan att medlemmarna i Chemi- att världen inte kan vara det den är. Med Works Hard for the Money. Men alla de cal Foundation inte är riktigt ense om vart texter nästan kompromisslösa i beskriv- har man ju också hört sedan dess, många krutet skall brännas av. Den emorock de ningar av tragik, sorg och saknad. Det gånger. För man kan ju slutligen alltid bjussar på under sex låtar är å ena sidan känns också helt följdriktigt med gästerna, förlänga resonemanget om Tom Jones och schysst stämsångsrock som i Song for Her. samma slags geniala trasighet, samma undra om vi egentligen behöver ytterligare Å andra sidan brakar det loss med köttig slags blandning av overklighet och realism; samlingsplattor med ovan nämnda artister ångesthardcore/metal i Dispatch. Nu är det bland annat Devendra Banhart och fram- när de redan befintliga svämmar över ju duktiga pojkar vi har att göra med så de för allt Antony som gör en genial insats reabackarna i varje köpcentrum med själv- grejar båda bitarna mer än hyggligt (även i Beautiful Boys. Den här slags gnagande respekt. Men det är väl en annan fråga. om den ”rena” sången inte sitter klockrent oron man egentligen inte vill släppa helt. Magnus Sjöberg alla gånger) fast nog hade de tjänat på att Magnus Sjöberg CROTCHDUSTER snäva åt sin musik ytterliggare. COWBOY JUNKIES Big Fat Box of Shit Roger Bengtsson Early 21st Century Blues EARACHE/SOUND POLLUTION KELLY CLARKSON COOKING VINYL/BONNIER AMIGO De musikaliska utsvävningarna som Big Fat Breakaway Margo Timmins har en av musikhistoriens Box of Shit rymmer frambringar solsken RCA/SONYBMG tröttaste och släpigaste röster. Och med i vilket skitväder som helst. Funk, AOR, Max Martins storhetstid är onekligen över. det menar jag inget positivt. Här vyssar hiphop och ballader blandas med tokig Nu hjälper han till att övertyga den ame- hon tillsammans med sina kompanjoner dödsgrind och resultatet är då och då rikanska ungdomen om att det är bättre några covers och några egna låtar till enastående roligt. Inte fullt lika roligt är med smågothiga Avril Lavigne-kloner som nattsömn. Bob Dylan, Bruce Springsteen, det på lyriksidan. Snusk och smuts som till gör usel mainstreamrock än 16-åringar i George Harrison, Riche Havens, John Len- och med fått Eddie Meduza att rodna hör skoluniformer och bedårande tonårspop non och U2. När en rapparen Rebel drar enbart hemma i papperskorgen. Förhopp- med tveksamma texter. Det är det möjligt- igång i I don´t want to be a soldier vill man ningsvis finns det fler band med en vilja att vis ur något perspektiv, men rent musika- bara skratta åt eländet. Inledande Dylan spexa till det lite extra utan att beblanda liskt är det en oerhörd devalvering. låten License to kill slår ändå an tonen om sig med förvuxen kiss- och bajshumor. Förhoppningsvis är kidsen i det här vad det här kommer att landa. Och titeln. Roger Bengtsson landet smartare än att de överger Darin för Gud! Lägg av! THE DECEMBERISTS den förfärliga amerikanska Idol-vinnaren Per Lundberg GB The Decemberists Presents Picaresque Kelly Clarkson. CREAM KILL ROCK STARS/BORDER Thomas Nilson TOM JONES Det överflöd av bra låtar och idéer som CLICKITS THE MOODY BLUES Decemberists tidigare visat exempel på Express Gifts DONNA SUMMER fortsätter att dominera deras skivor. MOTEER/DOTSHOP.SE Gold Fortfarande med en nerv som vibrerar, Lager på lager är den teknik som duon UNIVERSAL en självsäkerhet som dånar. Halvtrasigt Clickits använder sig av när de skapar Det är alltid svårt med samlingsskivor. och direkt. Ibland ännu mer shanty-pop sin stämningsfulla electronica. Måhända Inte bara för att de ska innehålla de mest än tidigare, det nästan fornt maritima, kan man tolka det på minst två sätt för kända och framgångsrika låtarna, de bör det översvallande och kompromisslösa. engelsmän som de är har det väl slunkit ju också vara representativa. Och hur bra På något sätt känns det som att man kan ner någon lager medan de producerat sammanställd och representativ en sam- slänga sig med hur många bandnamn albumet. Men det var inte riktigt det jag ling än är finns ju alltid någon som saknar som helst och jämföra och det aldrig blir menade. Snarare att de bygger upp sina en eller några låtar. Men dessa Gold-sam- annat än ren och skär namedropping utan försiktiga låtar kring ljud som byggs på lingar känns faktiskt relativt heltäckande. syfte. Det känns svårt att beskriva. Sound. av ett annat, som snart konkurrerar med Både därför att de ges gott om utrymme, Utspel. Egentligen varför det är så bra som ett tredje och så vidare. Man skulle kunna alla fyra dubbelplattor till enkel-CD-pris. det är. Men det som är viktigast för mig är jämföra dem med Arovane eller andra Dessutom remastrade, på ett bra sätt inte att jag försöker förstå vad det är som stämningsskapande, lugna electronicaak- därtill, så det är inte speciellt ofta man får mig att falla för Decemberists igen. Det ter. Och i likhet med dem blir musiken reagerar på ljudkvaliteten. viktigaste är att jag gör det. Allt bortom vacker, men inte tillräckligt engagerande Cream-plattan är uppdelad på en det är oviktigt. För ni kommer också att för ett helt album. studioskiva och en liveskiva. Den senare falla. Det är bara en tidsfråga. Mats Almegård bjuder på lite märkliga ljudupplevelser Magnus Sjöberg Groove 6 • 2005 / övriga recensioner / sida 4
TAYLOR DEUPREE + EISI kommer i ett fint litet plastfodral som här av Nelly på ett soundtrack som inte Every Still Day rymmer en veritabel electronicaskatt. Här gör så mycket väsen av sig. De bumpiga NOBLE/DOTSHOP.SE samsas mycket av det bästa som getts ut låtarna av Lil’ Wayne, T.I., Nelly själv och Taylor Deupree har tidigare gett ut skivor på tyska bolaget under de år det funnits. Trillville puttrar på i bakgrunden utan att på Raster-Noton, Mille Plateaux och Raster Noton har delat upp sin utgiv- man någon gång märker att plattan spelar. Ritornell. Han är dessutom grundaren av ning i olika serier, med mer eller mindre Snacka om att gå spårlöst förbi. D12-låten skivbolaget 12K. Alla som känner till dem limiterade släpp. Det är roligt att få lyssna My Ballz med sin serietidningskänsla är vet att det då handlar om extremt mini- på de olika serierna vid sidan av varandra, den enda som verkar vilja fånga någon malistisk electronica eller glitch och det är för annars kan man faktiskt missa skillna- lyssnare. också så vi mest känner Deupree. Men här derna. Så minimalt filigranarbete sysslar Gary Andersson samarbetar han med Eisi. Eller samarbetar de med. Och det där med att pulsen inte DOCTOR DUNBAR’S MEDICINE BAND och samarbetar. Deupree har tagit Mujika går upp visar sig faktiskt vara osant, i alla Doctor Dunbar’s Medicine Band Easel, Tsutomu Kobori och Masaaki Moritas fall för en electronicatok som jag själv. I ANT NEST/BORDER musik från albumet Awaawa och arbetat Notos MM är det basen som får hjärtat att Doctor Dunbar’s Medicine Band från Lund om det. Jag har tyvärr inte hört originalet slå små glädjeslag. I Cohs Silence is Golden har verkligen lärt sin läxa. Man har tagit så jag kan inte jämföra, men det hörs tyd- är det de mörka stämningarna som får det som är bra, relevant och räknas av det ligt vad som är Deupree och vad som är de adrenalinet att skjuta fart. Alla arton spår evigt och ständigt kvarvarande sextiotalet akustiska instrumenten. Kort och gott kan är kanske inte riktigt så motiverande, men som nu ändå börjar övergå i sjuttiotal. man säga att de vemodiga poplåtarna har mycket är riktigt, riktigt bra och genom- Många delar av allt, kanske lite för många. givits en mer digital skrud genom Deuprees tänkta ljudexperiment. Det blir komplext, det blir mycket ljud- arbete. Han har processat ljud, glitchat Mats Almegård vägg, många idéer, sällan plats att andas. till det lite här och var och gjort det hela DIVERSE ARTISTER Men man har hittat formen, helt klart. Nog mer elektroniskt. Och det fungerar bra. De Bevlar Summer Sampler 05 känns det i och för sig som att formen får varma bastonerna, gitarrerna och framför BEVLAR läggas som ett skynke över några låtar som allt Mujika Easels flyktiga röst harmonierar Ska man tro nätlabeln och gratismusikspri- kanske inte är så där fantastiska. Men såna fint tillsammans med Deuprees digitala darna Bevlar är årets sommars soundtrack låtar finns också. Ibland verkar det dock värld, men jag kan ändå inte låta bli att baserat på acid-blippande ljud, ett rejält som att man också vill lite för mycket, som längta efter ett helt nytt album med bara driv i baskaggen, vocoderröster, piskande att vi egentligen har att göra med en åter- Deuprees maskinpark. samplingar och ett allmänt jäkla gott förening av Creeps, på ett sätt vi egentligen Mats Almegård humör. Inget att invända där. Det är bara velat slippa. Men när det är som bäst är DEVILDRIVER att ösa på! Rasmus Get Busy som inleder man uppe och nafsar både Soundtrack och The Fury of Our Makers Hand denna samling får varenda muskel i hela Hives i bakhasorna. Det är inte ofta, men ROADRUNNER/BONNIERAMIGO kroppen att rycka och så fortsätter det. tendenserna finns där. Kul. Dez Fafara sitter på dubbla stolar. Å ena Fullt ös med maskinerna medvetslös. Magnus Sjöberg sidan drar han viss publicitet åt bandet Och när Dumb Dan ger sig på KRS One DON OMAR med sitt förflutna i Coal Chamber och har och Gwen Stefani i samlingens sista två The Last Don skrivit texterna till samtliga låtar. Å andra spår dansar man inte bara. Man har ett ATLANTIC/WARNER sidan är han den svaga länken i kättingen fett lyckligt och rätt dumt leende i hela Don Omars historia är typisk för artisterna och hans enahanda sång förtjänar således ansiktet. Så in och ladda ner på www. inom den starkt växande musikgenren inte en så pass framträdande roll i mixen bevlarmusic.com! För det är gratis och det reggaeton. Uppväxt i fattiga puertorican- som den fått. är bra. ska kvarter, skolad som sångare i kyrkan, I övrigt smider Devildriver fram tidsty- Mats Almegård formad av en uppväxt med kriminalitet pisk thrash anno 2005 som knappast revo- DIVERSE ARTISTER och våld. Men Don Omar var lyckligt lottad lutionerar världen men som i exempelvis Camping och är numera en stjärna, upptäckt för tre Bear Witness Unto ljuder mer än väl. BPITCH CONTROL/IMPORT år sedan av den redan etablerade artisten Roger Bengtsson För att fira sitt hundrade släpp på bolaget Hector El Bambino. På omslaget till The DIVERSE ARTISTER stack Bpitch-possen ut på en liten mini- Last Don har han feta bling bling-hals- 2Rabimmel 2Rabammel 2Rabum 2Bum turné under namnet Camping. Dessutom band, cornrows och en seriös uppsyn. Bum passade de på att kika i backspegeln och Efter ett segt intro kickar skivan igång AREAL/IMPORT ge oss några av höjdpunkterna från deras på allvar med Dale Don Mas Duro där Hec- Vilken titel tänker du. Och ja, du har rätt. sexåriga historia. Det innebär givetvis tor El Bambino gästar. De två sluter upp Den är helt skruvad. Om man dessutom melodiös techno med lite lån från electro- igen på plattans främsta spår La Noche betänker att det är en klassisk tysk barnvi- nica- och pophållet. Har man samlat på este buena där de dessutom får sällskap av sa som går så kan man fråga sig om varför sig tolvorna är den här samlingen inget hårdingen Daddy Yankee. i hela världen folk i Sverige tjatar om att att ha, men för dem som inte gjort det är Emellanåt gråter Don Omar lite väl Storpotäten har förstört deras barndom? den ett guldkorn. Kiki, Paul Kalkbrenner, mycket över barnen i ghettot men överlag Förutom det barnsliga omslaget som är Sascha Funke, Ellen Allien, Smash TV och är The Last Don en riktigt fet platta. Reg- tecknat av Jan-Eric Kaisers brorson (Kaiser svenske Tomas Andersson är några som gaeton må vara lite enformig som stil men är resident DJ hos Areal) har denna skiva förser detta album med partygodis. Bara samtidigt svänger det utav bara fan. Jag dock inte så mycket att göra med barnvisor. Anderssons sampleorgie Numb lyfter vilket tror att vi bara sett början på en våg av Vi får istället underbart knorrande basar, dansgolv som helst. uppfuckade latinorytmer och gangsters smackande bastrummor, piskande hihats Mats Almegård som vrålar på spanska. och ett och annat härligt syntljud på denna DIVERSE ARTISTER Isac Nordgren samling. Areal mobiliserar hela stallet och Defected in the House. Eivissa 05 DOROTEA låter Metope, Basteroid och Konfekt slänga DEFECTED/BORDER We’ve Had Enough Pt 2 ur sig våldsamt bra techno. Innan Ada Varje år reser skivbolaget Defected till SMASHING TIME kommer in och visar var skåpet ska stå. Ibiza och ställer till ett hejdundrade party. Fartfylld och melodiös pop som med korta Hennes 2bum bum börjar så försiktigt fint Och same procedure as last year: lagom till låtar och enkla låtstrukturer för tankarna med en ekande dov bas och sen sugs den att den spanska ön invaderas av festsugna till Ramones. Jag nynnar gärna med i upp av kvirrande syntar och utvecklar sig klubbmänniskor kommer en fullmatad charmiga You Destroy Me men överlag till ett minimalt partymonster. dubbel-CD-mix med upptempohouse, saknar jag både variation och någon slags Mats Almegård disco och soul. Gammalt och nytt om nerv. Trots en speltid under tjugominuters- DIVERSE ARTISTER vartannat – huvudsaken att det lyfter ett strecket hinner jag knappt lyssna klart A1 – Raster Noton Archiv 1 dansgolv. Det gör det för det mesta, men innan I’ve had enough. RASTER NOTON/IMPORT en del av materialet är lite väl såsigt och Roger Bengtsson Man ska inte vänta sig några himlastor- trist listhouse och rockar i alla fall inte DREDG mande känslor, berg-och-dalbanestäm- min värld. Men det kommer att få bleka Catch Without Arms ningar eller något annat som får pulsen att engelsmän och skandinaver att gå bananer INTERSCOPE/UNIVERSAL gå upp nämnvärt mycket när man laddar därnere under solen. Gott så. Ibland spelar det ingen roll hur många CD-spelaren med en samlingsskiva från Mats Almegård gånger man försöker. Vid varje tillfälle Raster Noton. Det tyska bolaget har alltid DIVERSE ARTISTER jag lyssnat på Catch Without Arms har jag stått för en sval yta och mycket cerebral The Longest Yard tröttnat efter titelspåret, plattans tredje musik. Och det med kvalitet med stort K. UNIVERSAL spår. Allt som följer därefter framstår bara För är det något de kan är det att ge ut Låtar som på något sätt kan knytas till som en dimma. Jag får helt enkelt lyssna exakt rätt musik i exakta förpackningar. Chris Rock/Burt Reynolds/Nelly/Adam på Dredg i omgångar. Mycket beror på Denna näst intill genomskinliga CD-skiva Sandler-filmen The Longest Yard samlas den enformiga sången, vilket är synd med Groove 6 • 2005 / övriga recensioner / sida 5
tanke på att musiken innehåller en del rerade baskaggar dunkar in en i väggen stycke på 58 minuter, spridda supersofta intressanta grepp. Det gnisslas med gitar- där man får hänga medan de elektroniska pianotoner svävandes i massor av flygel- rer, surras med elektroniska effekter och acidbubblarljuden rinner över ens inre i reverb. Det händer absolut ingenting, och plockas försiktigt med klaviatur. grönorangefärgade slingor som för tan- det är det som är idén. Skapar en vacker En tendens är att melodierna ofta karna till vad Keanu Reeves fick genomgå men vemodig stämning. Nyutgåvan har ett glöms bort mitt i allt livligt meckande. I i The Matrix. Det i kombination med att uppdaterat omslag, annars är det ingen Sang Real har Dredg dock knåpat ihop en man känner sig förflyttad till någon lager- skillnad. hyfsad ”pianoballad” och Bug Eyes faller lokal i Sheffield i början av nittiotalet där På The Shutov Assembly (från 1992) mig genast i smaken. acidrejvare studsar upp och ner, vildare händer det aningens mer. Tio abstrakta Det ska erkännas. Emoinfluerad ångest- och vildare. Eats Tapes går helt enkelt på verk gjorda för den ryske målaren Sergei rock är inte min grej. Men vänner av hård knock. Det handlar inte om eftertanke och Shutovs utställningar. Betydligt mer filmisk musik som inte vill snegla för långt över ljudmeckande. Det handlar om basens än Neroli, The Shutov Assembly består av gränsen till pop och inte gärna skyltar med inverkan på vårt sätt att andas och vara. syntetiska ljudlandskap som säkerligen att de faktiskt diggar Linkin Park kan ha Det handlar om primitiv acidgabbertechno gör en utställningslokal mer intressant, något att hämta hos Dredg. som spöar skiten ur både Motörhead och men vars syntmattor idag inte riktigt har Christian Thunarf Pistols i fråga om ren energi. den fräschör de en gång hade. Nyutgåvan D.R.I. Mats Almegård adderar bilder från Enos videomålningar Thraskore Retrospektif PÄR EDVARDSSON till omslaget. MAUSOLEUM/BORDER Bodybuilding – But with Centimetre? Nerve Net vann uppmärksamhet 1992 En polare till mig jobbade stenhårt på REKORD eftersom det var Enos första ”pop”-album att hitta ny musik. Detta var långt innan Som en sjuttiotalets riddare utrustad med på evigheter. Han ”sjunger” till och med Groove eller andra svenska musiktidningar en 8-kanals kassettporta rider Pär Edvards- på några spår. Gäster som John Paul fanns, och allt nytt kom genom tv eller Pär son fram på sin konstiga hybrid av pop, Jones (Led Zeppelin), Ian Dench (EMF), Fontander. Han började kika i tacklistorna blues, psalm och hårdrock. Jag vet, på pap- Robert Fripp och Markus Draws gör sitt på sina införskaffade LP. I en sån lista, på per låter det jättehäftigt, men i realiteten? för att skapa en spännande mix, även om Metallica eller Anthrax eller nåt annat stort Man kan säga att Pär Edvardsson – både tidningen Selects 5 av 5 i betyg känns defi- band, stod D.R.I. Jackpot! musikaliskt och textmässigt – framstår nitivt överdrivet. Enos version av funk och D.R.I.s thrashiga punk, som mer och som en snällare variant av Freak Kitchen, dansmusik har sina roliga stunder, mycket mer blev thrash och mindre punk, slog ner minus alla hisnande instrumentövningar. mer är inte. Bäst är Web och Web (Lascaux som en bomb i vårt hårdrocksgäng. Hard as a Rock har ingenting med mix), ett nät av distade gitarrljud, piano Idag släpper bandet en best of från AC/DC att göra, men den får mig att och hypnotisk trumloop, 16 minuter som deras tre första plattor. Här finns klassiker önska att den hade det. Whip it gör mig förlåter resten av albumets tveksamheter. på klassiker på klassiker. Att plocka ut illamående med sitt malplacerade hiphop- Nyutgåvan har två poänglösa (för att inte favoriter är omöjligt. beat. Med papper och penna uttrycker säga hemska) dansmixar, sångtexter och Men det sorgliga är att det inte känns Pär Edvardsson sin humor med texter om ett uppsnyggat omslag. lika kul längre. Inte för att musiken har Gud välsigne Amerika, påvar och pedofiler, Även The Drop från 1997 sparar det åldrats, snarare för att vi har det. Det pistoler, kommers och citronmarmelad. bästa till sist. Skivans första 40 minuter kanske hade behövts nymixningar för att Han har förmodligen varit konstant road är 16 skisser, gärna någon slags rytmloop vara intressantare. D.R.I. är noga med i sin musikaliska lekstuga. Mig får han med pianoklink ovanpå. Det är varken att påpeka att låtarna är oförändrade. inte att skratta. När Bodybuilding – But intressant eller bra bakgrundsmusik, bara Just därför känns det som en övergående with Centimetre snurrar i stereon sitter jag att hoppa över. Spår 17 är däremot en ge- nostalgitripp. Men ack! Att vara 15 bast mest och klurar över vilka personerna på nuint mästerverk. Iced World är 33 minuter och upptäcka det här för första gången. konvolutet är – och hur fina de är i sina njutning, liknande Enos tidigare långa am- Jackpot! sjuttiotalsmunderingar. bienta verk fast med ett tydligt rytmspår, Torbjörn Hallgren Christian Thunarf långsamt och skönt gungande. Det är som BAXTER DURY ELECTRIC EEL SHOCK de tidigare skisserna bara var träning inför Floor Show Beat Me det verkliga kraftprovet. Två extraspår ROUGH TRADE/BORDER DEMOLITION RECORDS förstör stämningen på nyutgåvan, dessa Jo, namnet förpliktar. Ian Durys son Baxter. När jag såg EES på förra årets upplaga av tidigare endast-japan-spår tillför inget och Och när det gäller söner eller döttrar till Hultsfred fick jag en smärre ålchock. Trum- programmeras helst bort. ikoner så vet man ju aldrig vad man kan misen gick ut på scen utan brallor, med en- Henrik Strömberg vänta sig. Men det verkar som att Baxter dast en tubsocka på snoppen. Coolt? Skulle EXILE här på något märkligt sätt lyckats ta till- inte tro det. Snarare pubertalt. Eller är det Pro Agonist vara något av den anda som, om inte Ian en revolt mot den städade japanska kultu- PLANET MU/DOTSHOP.SE själv, så i alla fall dennes storhetstids anda ren? Tydligen uppträder bandets pukslagare Har dykare som går ner i Marianergraven gav. För det finns ett par låtar som lika alltid med bara en strumpa på organet. någon musik i sina små farkoster? Om de gärna skulle kunnat finnas på gamla Stiff- Hur som helst, EES lirar hårdrock, de har det och inte har upptäckt Exiles debut- plattor. Då känns Baxter riktigt intressant, gillar Sabbath och gör till och med en album Pro Agonist så är det min omgående även om han ju inte direkt bryter ny mark. (helt onödig) cover på Iron Man, de tycker rekommendation att de införskaffar denna Sen känns det också som att han ibland könsorgan är tufft, snor alla riff och med skiva. Basgången i inledande Silicon Chop försöker lite väl mycket, när arrangemang- samurajers bröl sjunger texter som: ”You är nämligen så avgrundsdjup så om man en bara kvider av för mycket input, bara are so drunk/don’t say fuck/fucker/yes you nådde ner till Challengerdjupet på 11 034 vill bort från allt det myckna, och då blir are/don’t say fuck/you stink of fish/you meter med den i hörlurarna ändå skulle det gärna lite stillatrampande tungomåls- distgust me/fucking you/yes you do”. Eller känna sig som om man låg och guppade talande av det. Lite för mycket av mantra varför inte den fantastiska refrängen i på en gummimadrass på vattenytan. och för lite av det han ändå visat han kan. Bastard! som bara består av det ordet. Med Fast de hårdmanglande Men som helhet känns det riktigt bra. Och trions uttal låter det dock som ett gäng drum’n’bassrytmerna kanske skulle få man får väl ändå konstatera att Baxter otåliga tornedalingar som vill gå och basta. blodtrycket att nå en farlig nivå? Så jag vet Dury emellanåt lyckas bryta sig bort från Rock’n’roll? inte, det kanske inte är någon bra idé i alla fader Ians bojor så pass mycket att det inte Annica Henriksson fall. Bättre att dansa all svett ur kroppen ska behöva innebära något ok. BRIAN ENO på ett mörkt dansgolv till detta inferno av Magnus Sjöberg The Drop tokbasgångar, attackrytmer och söta små EATS TAPES Neroli melodier. Sticky Buttons Nerve Net Mats Almegård TIGERBEAT6/DOTSHOP.SE The Shutov Assembly FABULOUS THUNDERBIRDS Som artist må Kid606 ha fått nog av ALL SAINTS/SHOWTIME Painted On rejvscenen (vi får väl se hur det blir med Återutgivningar är bra. Ännu bättre hade ARTEMIS/SHOWTIME det i framtiden) och gjort ett album som det givetvis varit om katalogen funnits Första gången på fem år, Fabulous Thun- är det mest lågmälda och stillsamma som tillgänglig hela tiden, men det är inte alltid derbirds kommer med nytt material. Eller, någonsin pressats ur hans dators kretsar. en ekonomisk möjlighet. All Saints/Han- tja – nytt och nytt… Bluesrocken tas väl Men för den skull låter han tack och lov nibal återutger således fyra av Brian Enos inte till några nya höjder direkt. Visst, för andra ge ut hårda attacker av elektronisk album från nittiotalet, fler är på väg. Dessa de redan frälsta och för bilåkarmustascher galenskap på Tigerbeat6. är endast intressanta för folk som inte är det högtid, men själv tycker jag att hela Eats Tapes består av Marijke Jorritsma redan har orginalutgåvorna. genren stått och sett sig vilset omkring i och Gregory Zifcak och lika skruvade som Neroli från 1993 är det mest ambienta hörnet av 5th och Davis i Santa Rosa sedan deras namn är deras musik. Enkelt manöv- av de fyra skivorna. Det är ett ypperligt mitten av sjuttiotalet. Men det är klart, nu Groove 6 • 2005 / övriga recensioner / sida 6
på gamla dagar kanske det skulle passa av The Essex Greens The Long Goodbye och ena handens fingrar. Northern Star med med en gammal hederlig folkparksturné? drömmer mig långt bort med The Thrills Melanie C och Emmas sympatiska Maybe Vissa av de tröttare spåren kan man nog So Much for the City. är de enda som känns givna. Då är det dansa styrdans till. Fruit Bats – ja, vad är det för nåt himla betydligt enklare att räkna upp låtar som Magnus Sjöberg namn egentligen – verkar ha intentionen fått en att känna sig illa berörd över hur FEAR OF MUSIC att lura mig ner i dessa känslomarker. usla de varit. Fear of Music Vissa stunder lyckas de nästan. Born in Geri har stått för minst ett par, tre BLOWOUT/DOTSHOP.SE the 70’s, Traveler’s Song och The Wind That sådana. Hennes tredje album Passion är Öppnande Strange Kind of Terror satte sig Blew My Heart Away siktar högt och träffar dock så extremt anonymt att det är svårt på tvären direkt och jag tröttna ihop och lågt, men de träffar i alla fall någonstans. att känna något annat än likgiltighet. Men slungade impulsivt ur denna EP ur spelaren. Ett hinder för Eric Johnson och Geris könlösa radiopop är åtminstone mer Flera dagar passerade med samma dänga hans medmusikanter är att de inte får uthärdlig än tråkrocken Mel C försökte ringandes i bakhuvudet och då det brukar melodierna att överleva efter att stereon tvinga på oss i våras. vara ett ganska gott betyg tog jag nya tag. tystnat. Och sången håller absolut inte Thomas Nilson Vid nästa försök hade molnen skingrats för att förmedla det ömma allvaret, den ANTHONY HAMILTON och de engelska rockslynglarna framstod ledsamma sanningen eller det känslomäs- Soulife plötsligt som lovande. Den skruvade valsen siga vansinnet livet har att bjuda på. ATLANTIC/WARNER i The Waltz är ovanligt tuff och den till Jag vill ha en het kyss och ett ”jag älskar Med sin softa och genomklassiska soulmu- en början så enerverande Strange Kind of dig”. Men av Fruit Bats får jag bara en klapp sik är Anthony Hamilton en lisa för själen. Terror har bara blivit bättre och bättre. på axeln och ett ”vi kan väl vara vänner”. Med sockervaddsröst och vintagekänsla Roger Bengtsson Christian Thunarf i instrumenteringen förstår jag varför PEDRO LUIS FERRER GOLDFRAPP D’Angelo använt honom som körsångare. Rústico Supernature Soulife är egentligen en gammal platta. ESCONDIDA/PLAYGROUND MUTE/CAPITOL Låtarna spelades in kring millennieskiftet Det har sagts att Fidel Castro inte ens gillar Den brittiska duon Alison Goldfrapp och men då hans skivbolag försvann kom de låtar där Pedro Luis Ferrer hyllar den Will Gregorys electropop känns onekligen plattan aldrig ut på marknaden. Men nu kubanska revolutionen. För att inte tala ganska daterad på Supernature, deras är det dags. Och vare sig han sjunger själv om de sånger där han öppet kritiserar den tredje album tillsammans. Minst vartannat eller gästas av Macy Gray eller Sunshine kubanska regimen. Så jag antar att Fidel spår låter som något från Kylies två år Anderson är resultatet supertajt och inte kommer att skaffa sig Rústico. Men det gamla Body Language – men de saknar Ky- alldeles sällsynt njutbart. Ol’ Keeper är rull- tycker jag att alla andra som är intres- lies hitkänsla och Alison saknar Kylies sex lande beats och funkig bas, I Used to Love serade av kubansk musik ska göra. Det är appeal. Goldfrapp vill nog väldigt gärna Somebody snyftar över svalt gitarrplock och nämligen en skiva sprängfylld med poetisk vara kommersiella utan att riktigt veta hur Icing On the Cakes groove är extremt smit- kraft, kärlekssånger och musik att dansa de ska göra. Om de inte var så humorlösa tande. Soulife är en tillbakalutad stund vi till. Faktiskt det mest dansanta Ferrer har och begränsade i sitt låtskrivande hade alla behöver och är värda. presterat på länge, om inte någonsin. de i alla fall kunnat bli ett andra klassens Gary Andersson Mats Almegård Scissor Sisters. HAYSEED DIXIE FINCH Thomas Nilson A Hot Piece Of Grass Say Hello to Sunshine GRAND DRIVE COOKING VINYL/BONNIER AMIGO GEFFEN/UNIVERSAL Loose Wheels & Latchkeys 2000-2005 Först trodde jag att min redaktör spelat Finch har jag aldrig tidigare hört talas om. SONYBMG mig ett spratt. Typ gjort en egen skiva med Efter några varv i stereon misstänker jag Jag har väl aldrig tillhört de största Grand banjo covers. Sen inser jag att det inte alls kraftigt att de hört talas om svenska Blind- Drive-fantasterna även om bandet har sina är ett skämt utan på allvar. För att inled- side. Dessa amerikaners (utgår jag ifrån) stunder. Och den här plattan med rariteter ningsvis få höra en halal slaktad version av andra fullängdare låter som en snällare va- och outgivet slår nog närmast bara fast Black Dog via en magpumpad War pigs blir riant av stockholmarnas emotionella hard- det. För visst, det är inte dåligt, det är för mycket för mig. Dessa amerikaner, vad core. Tyvärr besitter Finch inte alls samma habilt och stabilt, men ofta så förbålt oin- annars, mördar låt på låt. Dom drar sig förmåga att bjuda på melodier som sätter tressant. För alla som tycker Grand Drive inte ens för att ställa upp Outkasts Roses sig på hjärnan och därför ger helheten en tillhör de stora så är naturligtvis det här framför exekutionspatrullen av banjos och enformig eftersmak. Synd att de inte vågar ett måste, och de kommer inte att bli be- fyra av. På baksidan står fyra red-necks och ta ut svängarna lite mer och inte kämpa så svikna. För oss andra kommer den bara att ett häst/åsne arsel som ser allvarligt ut. förtvivlat efter de kommersiella mediernas passera obemärkt. Fast jag börjar fundera Per Lundberg GB uppvaktning. Nä, skippa tjafset och släpp på om man inte skulle ta och damma av MARC HELLNER på full gas för college-hardcore är inte så gamla See the Morning in… Kanske… Asleep On the Wing intressant i längden. Magnus Sjöberg PEACEFROG/BORDER Roger Bengtsson ROBIN GUTHRIE & HAROLD BUDD Asleep On the Wing är onekligen en pas- MAGNUS FJELLSTRÖM Music From the Film Mysterious Skin sande titel på Marc Hellners första släpp Excercises in Estrangement RYKODISC/SHOWTIME på Peacefrog, samma skivbolag som LAMPSE/DOTSHOP.SE Gregg Arakis film Mysterious Skin lär distribuerar José González i Europa. Här Liksom labelkamraten Nacht Plank ägnar berätta en historia om två unga killar som hittar vi drömska beats komponerade i sig svenske Magnus Fjellström åt en mörk, växer upp, med problem och glädjeämnen John Blunds värld, alltså svävande syntar, mardrömslik musik. Men där Nacht Plank som kantar deras väg till det vuxna livet. väsande sång och en vemodig cello. Hela gör elektronisk ambient är Fjellström Jag kan tänka mig att det blir en stillsam paketet är snyggt förpackat och ger en väl- mer inne på den moderna kompositio- och vacker film. I alla fall om man utgår digt behaglig upplevelse. Det är inte direkt nens väg. Han tar på detta album hjälp från det soundtrack som gamle Cocteau något som går att lyssna på koncentrerat, av percussionister, en harpaspelare, en Twins-gitarristen Guthrie och kompositö- men fungerar mycket väl som bakgrunds- cellist, en trumpetare och en flöjtist. ren Harold Budd knepat ihop. musik till valfri aktivitet där pulsen ligger Sedan bearbetar han allt i en digital miljö. Musiken rör sig långsamt, svävande och på en chillad nivå. Resultatet är något svårsmält och kräver väver ihop elektroniska klanger med pia- Mikael Barani sina genomlyssningar. Men man hittar notoner och Guthries sökande gitarrspel. HEM en del guldkorn om man orkar tränga in Många gånger påminner det om Harold Eveningland i musiken. En referens till John Cage, en Budds Avalon Sutra som kom tidigare i år. CAPITOL vinkning till ett instrumentalt Einstürzende Andra gånger halkar det över i Ry Cooder- Det var lätt att förstå varför Paul Heaton tog Neubauten och en liten hälsning till Aphex stämningar. En skiva som säkert fungerar med Hems ljuvliga Lazy Eye på sitt utmärkta Twin kan urskönjas i lagren av akustiska utmärkt som soundtrack och som går att bidrag till Under the Influence-serien. Hea- och digitala ljud. Fascinerande, men inte ha i bakgrunden som en skön ljudinstal- ton måste önskat att han skrivit den själv, helt enkelt att tugga i sig. lation när man äter middag. Som enbart den lät ju som något av Beautiful Souths Mats Almegård lyssningsmusik blir det dock lite segt och vemodigaste och vackraste ögonblick. FRUIT BATS fluffigt i längden. Eveningland är New York-baserade Spelled in Bones Mats Almegård Hems andra album, en samling melanko- SUBPOP/BORDER GERI HALLIWELL liska countryinfluerade sånger i en ganska Mina ögon känns en aning fuktigare och Passion harmlös akustisk förpackning. Det skulle benen mjuknar till spaghetti när jag hör VIRGIN/CAPITOL nog varit lite tråkigt om inte melodierna begrepp som “solskenspop”, ”bitterljuv” De minnesvärda låtar de forna Spice var så eleganta och omedelbara. Nu är det eller “folkmusikinfluens”. Jag blir störtkär Girls-medlemmarna presterat under sina helt enkelt hemskt vackert. av Josh Rouses 1972, löjligt levnadsglad solokarriärer går sannerligen att räkna på Thomas Nilson Groove 6 • 2005 / övriga recensioner / sida 7
JOHN HIATT året tyckte Skinny Puppy-producenten är det ganska avskalat och tillbakahållet Master of Disaster Dave ”Rave” Ogilvie att det vore en god idé men tämligen balanserat och faktiskt rätt NEW WEST RECORDINGS att testa detta gamla grepp, men denna så trist, ungefär som Karate brukar vara Det står i Ian MacDonalds stockkonser- gång var gitarrerna utbytta mot datorer alltså. vativa men mycket underhållande och och elektroniska ljud. Resultatet döptes till Intressantare är då Lisbeth Esselinks oundgängliga bok En revolution i huvudet Jakalope, och det låter tråkigt till besvikel- alter ego Solex möte med Maarten Altena om Beatles Baby You’re a Rich Man att sens rand. Ensemble. Tiomannagruppen MAE har ar- den ”tar sin början, håller på en stund Sockersött möter datorer, tillsammans rangerat Solex original hårt och resultatet utan större förändringar och slutar sedan skapar de en tidsmaskin som tar mig är en underskön splittrad orkesterskiva. – ungefär som en modern dansskiva”. Det tillbaka till den ovan beskrivna genren Vinkningar åt berlinskt tjugotal, filmmusik, känns nästan lite orättvist, men det är fak- som gjorde sin grej i ett par år, och sedan sjuttiotalsprogressive och nutid, helt utan tiskt det citat som återkommer gång efter tackade för sig med huvudet högt. Denna att kännas speciellt konstlat. Oerhört annan när jag lyssnar på Master of Disaster. gång kan inte ens Trent Reznors medver- märkligt och mäktigt. Supermatematiskt För när man skaffat sig en relation till kan på Dreams rädda mig från mardröm- och så fullkomligt exakt hård samtida John Hiatt så vill man gärna att de där mar om ett Evanescence anslutet till ett konstmusik möter klurig popmusik, med magiska ögonblicken ska återkomma. De kretskort. knöliga melodier och sväng. Låter full- där som åtminstone visar sig någon gång Mikael Barani komligt horribelt på papper men faktiskt varje skiva. JAMIROQUAI oerhört fascinerande på skiva. Här känns han gammal, kanske till och Dynamite Fredrik Eriksson med äldre än vad han trots allt är, och SONYBMG KICK AXE trött. Visst, habila låtar, bra sång, North Efter plattans första spår (och tillika Rock the World Mississippi All Stars lika rutinerade, men singeln) Feels Just Like it Should går allt MTM CLASSIX/SHOWTIME känns lika trötta. Inget sticker ut, inget tillbaka till normalt. Då handlar det Då förra årets comebackplatta var lite greppar tag, inget som indikerar att Hiatt om lättuggad discodunkande vuxen vit splittrad mellan olika stilar känns det vill något. Mer än att exekvera elva låtar jazzsoul. Men just singeln är smutsig och tryggt med återutgivningen av deras tredje man glömt så fort man lyssnat klart på mer ”underground” och ”modern” med sin alster från åttiotalet. Här är det raka rör i dem. Och det är inte den John Hiatt jag distade beatbox-basgång och sci-fi-flän- den melodiska hårdrocken som gäller och lärde mig uppskatta en gång. gande ljudbild. Tråkigt att Jay Kay bara ligger den dig varmt om hjärtat är Rock Magnus Sjöberg vågade ”experimentera” i ett spår. Men the World ett tämligen säkert kort. Jag som HANNE HUKKELBERG han ville väl återgå till sitt slott och sina inte är så förtjust i stilen överlag finner Little Things sportbilar… mest behållning i We Still Remember där LEAF/DOTSHOP.SE Gary Andersson en hel drös gamla rocktitlar som Killing Med hjälp av bland andra Jaga Jazzist och JOHN MAYALL AND THE BLUESBREAKERS Machine, Seasons of the Witch, Helter Skel- Xploding Plastix har jazzsångerskan Hanne Road Dogs ter och Gimme Shelter vävts in i texten. Hukkelberg skapat ett modernt jazzalbum EAGLE RECORDS/PLAYGROUND Roger Bengtsson som plockar in en hel del electronica- Den brittiske bluesens gudfar. Den beskriv- KID606 bitar som hon leker friskt med. Hennes ningen står att läsa i pressreleasen om Resilience bakgrund från flickkören i Kongsberg eller John Mayall. Jag spottar på vitarslade gub- WICHITA/BONNIERAMIGO som sångerska i black metal-bandet Fune- bar från England som säger att dom spelar Ljudterroristen och laptopmanglaren ral hör man inte mycket av. Det är klassisk blues. Rättare sagt är John Mayall den Miguel Depedro är tillbaka och det är bara jazzsång som gäller. Fast lite tillskruvat brittsiska gubbrockens Fredo Corleone. att kasta sig i skydd. Eller? Nej, inledande precis som musiken. Inga raka Monica Zet- Per Lundberg GB Done with the Scene är snarare långsamt terlund-evergreens här, snarare något som QUASIMODO JONES uppbyggd electronica som förlitar sig på Jaga Jazzist kunde stått för eller kanske till Robots & Rebels en stillsam melodi, samplade fågelskrik och med Triosk. LOBOTOM/SHOWTIME och vackra harmonier. Något för en dag på Hon har jämförts med Stina Norden- Håkan Lidbo är utan tvekan den mest in- stranden efter Ibiza-festen än något man stam, men den kostymen blir lite väl tressanta musikern i Sverige idag. Man vet får kastat i ansiktet på ett rejv. Kanske är stor för Hukkelberg. Men ibland når hon aldrig vad han hittar på härnäst. Han sökte det hela breakcorescenen han är färdig nästan upp till Nordenstam. Ibland är hon upp Bostonbon Quasimodo Jones och ett med? För resten av skivan fortsätter i nere och kryper med Lisa Ekdahl. Det är en fruktbart samarbete inleddes, resultatet samma stil. Elegant, vacker elektronisk rätt splittrad upplevelse att lyssna på Little är någon slags dataspelsrockabilly. Jones musik som har taggat ner rejält om man Things, men en angenäm sådan. Jag kan står för punkig sång och elgitarr, medan jämför med tidigare Kid606-släpp. Vore tänka mig att uppföljaren blir ännu bättre. producenten Lidbo bidrar med 8-bitarsljud det inte en så tråkig beskrivning skulle Mats Almegård och vocoder. Det funkar riktigt bra, även man rentav kunna säga att Kid606 gjort IGGY AND THE STOOGES om ett helt album gärna blir för mycket. ett ”moget” album. Hmm, fast jag gillar Telluric Chaos Steelguitar/gameboy-hybriden Kansas är det här kan jag inte låta bli att hoppas att SKYDOG/SOUND POLLUTION superb (refrängen när körtjejerna sjunger han ska bli förbannat rastlös igen och göra Denna liveplatta från spelningen i Tokyo Dorothy-ismen ”We’re not in Kansas stenhårda fajtbeats. i mars 2004 med Iggy och ett återför- anymore” – lovely), och kolla in ”balladen” Mats Almegård enat Stooges (som även spelar festivaler The Ballad of Quasimodo. Andra hälften av LITTLE FREDDIE KING i Europa i sommar) återger självklart ett skivan saggar däremot betänkligt, låtmate- You Don´t Know What I Know band som mer eller mindre gör covers på rialet håller helt enkelt inte. FAT POSSUM/BONNIER AMIGO sig själva. Men Igyy är ändå Iggy och gamla Henrik Strömberg Ännu en i raden av bevarade blues hem- låtar som Down On the Street, I Wanna Be KARATE ligheter. Little Freddie King född 1940 i Your Dog och TV Eye är ändå så coola att In the Fishtank 12 McComb, Mississippi. Började spela gitarr det är svårt att inte ryckas med. Problemet SOLEX + M.A.E. när han var 14 år och drog till New Or- kommer främst när Dirt går igång. När In the Fishtank 13 leans. Försörjde sig som TV reparatör när man hört den ångande och pumpande KONKURRENT/BORDER han inte satt i fängelse för fylla eller slags- versionen på TV Eye-liveplattan är detta Holländska skivbolagets Konkurrents serie mål. Har till och med blivit skjuten i ryg- nästan som ett hån. I detta ögonblick fat- In the Fishtank har nu kommit till nummer gen av sin nuvarande fru. En levnadsöde tar man hur platt 2000-talets Iggy är. tretton av väntade och mindre väntade som går lutan på allt annat. Freddie King Det positiva med återföreningen är att möten och sessioner. Idén är enkel: en är tuff jävel som spelar smutsig träskblues fler får upp öronen för bandets (och Iggys) eller flera artister får två dagar i studion och som får en att vilja hänga på Juke gamla plattor som ju är hur grymma som att göra vad de känner för. Sonic Youth Joints med en öl i handen hela natten. Nu helst, och det gäller även liveplattorna. och The Ex, Low och The Dirty Three, The för tiden tar Freddie det lite lugnare. Han Gary Andersson Willard Grant Conspiracy och Telefunk är reparerar fortfarande TV-apparater och JAKALOPE ett axplock av vilka som hostat studion har just gjort skivdebut. Inte illa pinkat. Dreams under åren. Per Lundberg GB THE MUSIC COMPANY Geoff Farina och hans Karate gör det ANDREY KIRITCHENKO Mot slutet av nittiotalet fanns det ett band ganska lätt för sig när de bränner igenom True Delusion som hette Human Waste Project med en ett gäng klassiska Minutemen-låtar och NEXSOUND RECORDS sångerska som hette Aimee Echo. Denna blandar dem med klassiker som Billy Hol- Ukrainaren Kiritchenko följer upp sitt fröken Echo sjöng på ett sött sätt till hård liday-dängan Strange Fruit, Dylans Tears of album Interplays, In Between på Ad Noi- musik, samma recept tillämpades av band Rage och Mark Hollis A New Jerusalem. Te- seam med en skiva släppt på det ukrainska som till exempel Jack Off Jill. Båda banden matiskt USA-kritiskt förklarar Farina, vilket bolag han själv var med att starta. Musika- gjorde sin grej på ett tilltalande sätt. Förra kanske inte heller var oväntat. Musikaliskt liskt innebär det ett steg framåt, samtidigt Groove 6 • 2005 / övriga recensioner / sida 8
som han fortsätter på den inslagna vägen i att låtarna mer blir som inspiration eller Day gjorde ju att livet fick ett litet skimmer blandningen mellan akustiskt och elektro- som filmklipp ur en långfilm. Helheten av positiv input. Tillsammans med deras niskt. Men True Delusion är mer nyanserad, saknas. videor, givetvis. Den enda gången jag har fler dimensioner och är mer utvecklad. Andreas Eriksson överhuvudtaget sett Specials Terry Hall dra Första halvan är uppbyggd kring den LESLI på munnen är i videon till Driving in My akustiska gitarrens klanger, som blandas ut The Acoustic Mini Album Car – bara det. Och apropå Specials, så var med skrapande elektronik, röstsamplingar PUBLISHMENT/BORDER väl både Madness och Specials de främsta och annat ljudbråte. Det är vackert och Jag borde verkligen gilla Leslis akustiska ikonerna för den brittiska ska-eran under annorlunda men det är faktiskt i albumets minialbum. Precious Pearl inleds med en åttiotalet. Därför känns det lite trist att andra del som det lyfter rejält. Då ställer så vackert spelad fiol att jag borde börja den här skivan kommer nu. För tänk om Kiritchenko undan gitarren och låter ett darra som ett höstlöv. När Lesli går upp den kommit för tjugo år sedan. För The piano ackompanjera de hårddisklagrade i falsett borde jag mimande springa till Dangerman Sessions handlar om covers. ljudeffekterna. Och där, i skärningspunk- spegeln och inbilla mig att jag är en rein- Både ska-, reggae-, och popcovers. Här är ten mellan det akustiska pianot och de karnerad Jeff Buckley. Ändå sitter jag här, Marley, Dekker, José Feliciano, Kinks och digitala samplingarna uppstår riktig helt känslokall. Känner ingenting, måste Supremes i en nästan osannolikt helig skönhet. knacka mig själv hårt i bröstet ifall det kan allians. Allt sammanhållet på samma slags Mats Almegård vara så att hjärtat är på väg att stanna. sätt som det en gång i tiden kunde låta, KOGO Vad är det då som är fel? Leslis även om det låter lite tröttare nu. Riktigt Combat School intentioner är goda, men låtsnickrandet eldigt, riktigt bra emellanåt, men på MY FAVOURITE TOY/SOUND POLLUTION når inte hela vägen. Hela albumet känns något sätt saknar jag den där glöden som Ta lite lightversion av grunge och lite skräddarsytt efter en mall. En mall som en gång fanns, även om den var skickligt vanlig traditionell amerikansk indie, stinker alldeles för mycket hobby-depressi- kamouflerad i en naivitet och barnslighet skaka och resultatet blir Combat School. on. En mall som utelämnar den personliga jag heller aldrig kunde sluta älska. För Kvartetten från Stockholmstrakten tar de touchen, det som berör. förutom att jag hela tiden kommer på mig stora inspirationerna från landet i väst och Eller också är det helt fel årstid och själv att fundera över hur bland annat The de lyckas riktigt bra med sin variant av ett jag är inte mig själv. Jag återkommer efter Israelites kunnat låta när glöden fanns där, snällare Foo Fighters och ett mindre avigt att ha uppsökt läkare, för att vara på den är det här riktigt j-a häftigt i det stora hela. Dinosaur Jr. De stora kontrasterna saknas säkra sidan. Magnus Sjöberg dock och det blir lite väl polerat. Christian Thunarf MAD SIN Andreas Eriksson SHELBY LYNNE Young, Dumb & Snotty DAN KÖNIGSSON Suit Yourself PEOPLE LIKE YOU RECORDS Vägen ut CAPITOL Mitt förhållande till psychobilly är att jag ROYAL DAYS/MECAPO Efter de senaste plattorna av Shelby Lynne tycker att det mesta låter ungefär likadant. Från början känns Dan Königsson rätt vet jag inte vad jag egentligen förväntar Men visst, kulturen kring musiken är ändå fyrkantig, det är svårt att få grepp om mig. Om jag tror att det kommer att låta rätt intressant med i all sin retroskräcks- låtarna. Man undrar om det är hans svåra som någon countrybluesig inställsamhet drypande repulsion. Mad Sin firar något tid som plattan har kommit att spegla som gentemot pop och r’n’b, avskalad singer/ sorts jubileum efter sjutton år som skiv- också tagit grepp om låtarna. När det blir songwritersoul eller om det kommer att släppande band genom att rada upp låtar gripbart känns det repetitivt, monotont vara jordnära akustik. För tanken finns med titlar som Meattrain at Midnight, Day och föga intressant. Texternas styltighet där, faran. Som man upptäckt efter ett par of the Merge Souls och Deep Black Zone. bidrar, men man förlåter, för det märks lyssningar på tidigare plattor, även om det Dansgolvet på zombiediskot är antagligen i också att det inte bara är tomma ord som funnits enskilda låtar som levt vidare. Att extas, och det är imponerande hur bandet Dan sjunger. Man får ge den tid. Man får träigheten och tråkigheten får dominera. låt efter låt tycker att det är en bra idé att ge den en chans att smyga på, att helt Men här känns det som att Shelby mest micka upp strängarna på ståbasen så att plötsligt upptäcka att man vill återkomma av allt vill hålla det avskalat, som på förra jag som lyssnare verkligen får ta del av till låtar. På något sätt kan jag fortfa- plattan, låta musiken tala, och inte drun- deras hetsiga tempo. Själv nöjer jag mig rande tycka att vissa av låtarna känns lite kna i produktionsidéer. Visserligen finns med en låt med The Cramps då och då. fyrkantiga, men att det är de omkringlig- det ofta en nästan påfrestande vanlighet i Mikael Barani gande arrangemangen som gör att de blir låtar och arrangemang, men lika ofta finns THE MAE SHI små pärlor. En gitarr här, en pianoslinga det också en önskan, en strävan, en vilja Go Zbra där. Och Stefan Sundström-duetten Vi som att faktiskt låta blandningen av själfull mu- DELETED ART längtar är ju helt okej. Det vet man ju. sik och sparsam inramning gå fram, och The Mae Shi är något så käckt som punk Magnus Sjöberg visa att det räcker. Då är Shelby Lynne pre- med elektroniska störningar. Skrän eller PATTI LABELLE cis så bra som hon kan och bör vara, vilket skrammel, bu eller bä – kalla det vad Classic Moments väl allt visar på att hon också vill. När det du vill. Jag vet inte riktigt hur jag ska DEF JAM/UNIVERSAL blir för mycket blir det nästan bombastiskt förhålla mig till det. Det är inte tillräckligt Rutinerade Patti levererar mängder av i det lilla – krystad svulstig minimalism. ansträngt för att vara ambitiöst, men inte mjuk gospelosande pensionärssoul på Och det blir bara tråkigt, vanligt och segt. heller tillräckligt töntigt för att vara på låt- Classic Moments som får mig att nicka till Men på Suit Yourself dominerar ändå den sas. Ibland är det rentav angenämt brötigt, vare sig hon gör duett med Elton John eller Shelby man vill komma tillbaka till. Och men oftast bara tramsigt oljudande för inte. Om du har sömnsvårigheter kan plat- en Cash-hyllning som Johnny Met June blir oljudets skull. tan vara en lyckad investering. trots sin vardaglighet värdig. Tre av spåren heter Heartbeeps, varav Gary Andersson Magnus Sjöberg bara det sista är en regelrätt låt och där- NATHAN LARSSON MADBALL med bäst av trion. Tillsammans med Born Filmmusik Legacy for a Short While är den det enda stycke COMMOTION/SHOWTIME Roadrunner/Bonnier Amigo musik som ger mig någon form av stimu- Filmmusik är en ganska unik samling och Pang pang pang. Här lämnas inget åt lans på Go Zbra. Måhända att den tramsiga som namnet antyder handlar det om slumpen. Bara rakt på i ett rasande tempo. punkigheten är The Mae Shis varumärke. musik skriven för film. Nathan Larsson är Madball har hållit stilen i sex skivor. Och Men den blir också deras fall. kanske mest känd som producent åt bland behöver väl inte ändra på något. Kanske Christian Thunarf andra The Ark och som make åt Nina Pers- ha med färre låtar. På Legacy finns16 och MANDORLA son, men mannen kan även komponera det är minst fyra för många i mitt tycke. Nattfjärils tal till solen underbart skön musik som på Filmmusik Gatans lag, stolthet och kamratskap. Gang- KITE RECORDINGS rör sig mellan svepande och drömsk pop sta hardcore när den funkar som bäst. Det fanns under en liten stund en und- till mer traditionell rock. Per Lundberg GB ran. Under den första låten. Varför det Denna samling innehåller över 20 låtar, MADNESS sextiotalslättjefulla soundet som Pontus de flesta helt instrumentala och vissa är The Dangerman Sessions och Amerikanerna gjorde till sitt måste under minuten långa. Om det finns ett V2/BONNIERAMIGO återkomma. Hade inget emot det, men… överflöd av låtar så är filmerna från vilka Jag har haft ett rätt kluvet förhållande Men raskt försvinner det. Raskt kastas hela de är hämtade begränsade till tio där Boys till Madness ett tag. Under en tid i ens ens uppgjorda fantasislott bort, upp-och- Don’t Cry och Lilja 4-Ever är de mest kända uppväxt lärde man ju sig att det enda ned. Bort. Raskt återkommer man till den för den breda massan. man behövde för att överleva var ett par svenska landsbygden, raskt återkommer Skivor med filmmusik är alltid svåra att knäckebröd, lite vatten och obegränsad man till gränslandet mellan dröm och ta till sig direkt, de blir ofta splittrade och tillgång till musik. Madness var väl ingen verklighet. Och redan i andra spåret så är även fallet med Filmmusik trots att av ikonerna, men House of Fun, Our House, känner man igen honom. Martin Bärjed. det är samma kompositör. Problemet är Baggy Trousers och Tomorrow’s Just Another Som på den egna plattan I Andanom Groove 6 • 2005 / övriga recensioner / sida 9
skruvade till landsbygd och skog genom en aktiv herre. Förvisso är många av hans MIMIKRY något obehagligt men, för oss som hört, filmer inte mer än installationer på en el- Uppsamlingsheatet beroende och nödvändigt filter. I Andanom ler några minuter, men ändå. Han dog för BIRDNEST/BONNIERAMIGO var svårtuggad, men här tillsammans med två år sedan och det är väl tveksamt om För några år sedan blev de långhåriga Andreas Nyberg från Mellowmen kommer han någonsin fick reda på att två norska dalmasarna Hjalle och Heavy osannolika allt mer tillrätta i sig självt på något vis. ljudkonstnärer gjorde musik till sju av tv-kändisar i lekprogrammet På Rymmen. Även om det verkar splittrat så känns allt hans filmer för visning i Norge, som sedan Duon fick till och med lira in en skiva som helt sammanhållet. Trots det som skulle skulle resultera i denna CD-skiva. sålde lika osannolika 80 000 exemplar. kunna vara väsensskilt, framför allt via Andreas Meland är en aktiv festivalfix- Hjalle och Heavy hade redan innan kän- sånginsatserna – Martin Bärjed ligger are och skivbolagsboss för Melektronikk disskapet punkbandet Mimikry, som efter som vanligt i det märkliga tonintervallet och inleder med sex spår till filmerna På Rymmen-äventyret förstås också kunde mellan sundhet och galenskap – finns en Dog Star Man I–VI (jupp, Suede kunde sin få släppa plattor. enhet, en samhörighet, en helhet. Det är, konstfilmshistoria) och det handlar om Hittills har tre fullängdare spelats in, sånginsatsernas olikhet till trots, enhetligt stillsamma soundscapes som balanserar på och nu kommer alltså Uppsamlingsheatet och märkligt mäktigt emellanåt i all sin gitarr- och orgelljud. Farligare blir det när som är fyllt med överblivet material i form litenhet, skruvat verklighetsnära, naiv en gammal noiseräv som Lasse Marhaug av demolåtar, B-sidor och låtar från olika folkparksskönhet, men också obehagligt tar över. Hans musik till The Act of Seeing samlingsskivor. Och så några covers då. trolskt. Men hur skum, hur skruvad, hur With One’s Own Eyes är stundtals smärtsamt Uppdateringen av Eddie Meduzas Kuken snygg, hur anpassad, hur overklig plattan piskande oljudsdrivor, ibland lugnare och står på Mats Olsson är kul, men versioner- än kan verka emellanåt så är den lysande i mer återhållna smådrones. Marhaug har ju na av Afzelius Kungens man och Vreeswijks sin kombination av ohöljd spontan charm inte samarbetat med Merzbow för intet. Balladen om herr Fredrik Åkare och den och bra låtar. De som efter ett tag suger Tillsammans med filmen fungerar söta Cecilia Lind låter rent ut sagt för tag i en och aldrig lämnar en. Tar en in i säkert musiken perfekt. Men faktum är jävligt. Annars är Mimikrys trallpunk rätt skogen. Igen. Och man funderar på hur att den håller bra för albumformat också. okej, om än lite standardiserad och ganska Martin Bärjeds skogar ser ut, och vilka som Det här är musik att driva iväg med. Som långt ifrån den höga klass som föregångare bor i dem… rycker hit och dit. Blir ful och eländig en som Asta Kask och De Lyckliga Kompisarna Magnus Sjöberg stund. Men gnistrar på ett dunkelt vis i alla skämde bort svenska tuppkammar med. MASCOTTE fall. Stan Brakhage hade nog varit nöjd. Men, men, Uppsamlingsheatet innehål- Mascotte Mats Almegård ler trots allt en del godbitar för fansen. B- SURPRISE MELEEH sidan Lev idag, Leksandshyllningen Lirarnas Sabrina ligger i samma säng som Front Another Low a New Hollow lag och gamla demolåten Politik (med den 242. Pet Shop Boys och New Order sover BLACK STAR FOUNDATION briljanta refrängen ”politik, politik, politik på varsin sida. I ett hörn sitter Kraftwerk När Gävlebandet debuterar med Another är bara skit”) får mig på så gott trallpunk- och onanerar under tystnad och slickar sig Low a New Hollow sker det med stort själv- humör att jag får lust att lägga Strebers runt munnen. förtroende och killarna har all anledning klassiska mini-LP Kallt stål/Varmt blod på Fem belgare gör skojig syntbaserad att vara stolta över sitt verk. Grunden är skivtallriken. Jag går och gör det nu. musik. Svårt att ta det på allvar. Inledande stenhård hardcore i stil med galningarna i Daniel Axelsson Jackie Brown är en pastisch på Frank Zap- The Blood Brothers. Sången gör stundtals MXPX pas Bobby Brown. Lite lattjo. I den stilen ont att lyssna på, det liksom skär i mina Panic fortsätter det låt efter låt. Neil Tennant och egna stämband när sångaren vrålar. SIDE ONE DUMMY/SOUND POLLUTION Bernard Sumner tittar förbi tillsammans Trots den betonghårda utgångspunkten Bandet bildades 1993 i Washington och har och kikar under lugg. På det hela taget och dödsskriken vågar kvintetten ge sig hela tiden haft en stark kristen inriktning är det inte så kasst. För trots att det är ut på sidovägar där det ibland blir riktigt på sin amerikanska punkrock, vilket borde tokroligt så är det ganska charmigt. Nu tog lugna vågor med smekande syntslingor sticka lite i ögonen på punkarna, religion mina namedroppar slut. och på sina håll nästan psykedeliskt. brukar inte vara populärt i de kretsarna. Per Lundberg GB Andreas Eriksson Med sitt nya album Panic har det, som MASTER P MELLOW DRAMATIC AVENUE vanligt, inte hänt mycket på skatepunk- Ghetto Bill Sun, Light the Day – Come Burn the Night fronten. Det är samma trumslag, samma KOCH/CAPITOL Away ackord och precis lika intetsägande som Jaha, här är ännu ett rags-to-riches-doku- KAKADUA PARTNERSHIP andra band i samma genre. Att Mark ment från denne affärsman från södern, Skivan med den pretentiösa titeln är en Hoppus från Blink 182 är med som låtskri- denna gång med undertiteln ”The best långsam, långsam, långsam historia. Mo- vare och sångare på Wrecking Hotel Rooms hustler in the game”. Beatsen är släpiga gen Dramatisk Aveny, i direktöversättning, känns självklart och förutsägbart. och rappen undermålig, läktarbrötig och gör visserligen skäl för namnet, men jag Andreas Eriksson skrytsam. Hört det förut? Jovisst, hundra vill ha mer än vad de erbjuder. Jag är inget NACHT PLANK gånger. Och jag gillade det inte då heller! fan av släpig musik. Den gör mig oftast Septs Vents Men Master P gör det enkelt för sig när rastlös. Men säg ett band som Sígur Rós. LAMPSE/DOTSHOP.SE han upprepar sitt framgångsrecept (se Det är min påse te. För de tar musiken till Lee Norris, som är mannen bakom Nacht ovan). Gonatt. helt andra höjder genom att fläta samman Plank, brukar annars ge ut electronica/ Gary Andersson intrikata stämningar med allsköns verktyg. IDM-skivor under namnet Metamatics MAYDAY På Sun, Light the Day – Come Burn the eller detroitsk house-techno som Norken. Bushido Karaoke Night Away finns inga sådana verktyg. Att han väljer olika alias för sina släpp är SADDLE CREEK/BORDER Gitarrer varvas med bas och ännu mer ganska naturligt när man lyssnar på Septs Det är lite märkligt, men det gör inget. El- gitarrer, sången mumlar sig fram genom Vents. Det som presenteras på detta album ler, snarare, det är mycket det som gör det mörkret och trummorna skrapar lite har inte mycket med Detroit-scenen att bra. För det är svårt att kategorisera May- försiktigt i bakgrunden. Den totala svärtan göra, inte heller electronica/IDM som vi day. Varierat, allt från nästan varietélika och avsaknaden av melodier gör att detta känner den från exempelvis Warp. ballader till rockigare saker, ofta på något mycket väl kan vara förortslägenhets-ång- Nacht Plank är istället det alias Norris sätt förankrat i country eller någon annan est i sin renaste form. Mitt i högsommaren! använder när han ska dyka djupt ner i sina slags stomp som både berikar och irriterar Det finns säkert de som får ut något av maskiner och experimentera som mest. på ett behagligt sätt. Texter som ibland Mellow Dramatic Avenue. Jag söker mina Skitiga soundscapes med bullriga frekvens- kan kännas på gränsen till det obehagliga kickar någon annanstans. störningar och skavande gnissel backas eller bisarra, men inte ger avsmak. Nästan Christian Thunarf upp av dova basväggar som ligger som en som en piggare Nick Cave – parallellen lig- PRAS MICHEL tung slöja över hela ljudbilden. Men det ger närmare än man från början vill höra Win Lose Or Draw övergår aldrig i noise eller industri för de eller erkänna. Men de som gör bluegrass GUERILLA/UNIVERSAL där bassyntarna balanserar det hela och av en cover på INXS och på samma skiva Fugees-doldisen Pras har än en gång ger det en inramning av ambient slag. Fast gör rockabilly av Gillian Welch måste man bevisat att han är den minst begåvade i en rätt mörk sådan. Inte dåligt, men inte bara älska. gruppen, Win Lose Or Draw är nämligen en heller särskilt medryckande. Magnus Sjöberg trött och förutsägbar platta där de milda Mats Almegård ANDREAS MELAND/LASSE MARHAUG beatsen och melodierna passar perfekt till JULIEN NETO Brakhage de bleka rapinsatserna. Han har till och Le Fumeur de Ciel MELEKTRONIKK/DOTSHOP.SE med gjort en slags cover på en U2-klassiker TYPE/DOTSHOP.SE International Movie Database listar 371 som ingen kommer att må bra av… En Type Records, det mest hypade brit- filmer om man slår på Stan Brakhage. totalt onödig skiva. tiska skivbolaget just nu, fortsätter hitta Denne independentfilmare var sannerligen Gary Andersson intressanta artister utaför Storbritanniens Groove 6 • 2005 / övriga recensioner / sida 10
gränser. Franske Julein Neto gör vacker ser Odd Nosdam också till att inte hamna i till den nivå som bolagets tidigare skivor ambient electronica. Det är mjuka sjok av något högteknologiskt träsk utan behåller låg på. Glädjande nog visar sig Pest vara en ljud, där regntunga moln ersätter taket i hela tiden den lo-fi-estetik som präglat nivåhöjare. Ingredienserna är förvisso de din lägenhet. Spridda elektroniska sprak många av Anticons släpp. Singer/songwri- gamla vanliga: jazzindränkta klubb-beats, ger en vemodig futuristisk känsla, medan ter-element monteras också in i mixen och slicka produktioner och en känsla av att diverse klassiska stränginstrument garante- gör detta till en varierad och intressant inte riktigt veta om de vill vara ute på rar en koppling till historien. skiva som dock lider något av att den inte dansgolvet eller sitta kvar i baren. Men det Julien Neto rör sig i samma halvklassis- förmår engagera. Pest serverar på All Out Fall Out är ändå ka bakvatten som Max Richter och Sylvain Mats Almegård det mest kompetenta och funksvängande Chaveau, utan att för den skull låta som en THE OFFSPRING på länge. kopia. Rekommenderas. Greatest Hits Tyvärr kan man inte riktigt säga det- Henrik Strömberg SONYBMG samma om Dwight Trible. Han och hans trio NORTHERN LIGHT Drygt tio år efter genombrottet med Come gör släpande jazz som hyllar kärleken och Northern Light Out and Play (Keep ’em Separated) och det är väl fint och bra. Men det känns såsigt. MTM/SHOWTIME Self Esteem från plattan Smash (ja, jag såg Mats Almegård Uttrycket ”supergrupp” ska man se upp bandets allsångskonsert i Eriksbergshallen LISA MARIE PRESLEY med. Det är antingen pengasuktande i Göteborg men inte turnén innan då de Now What skivbolag som använder sig av det eller spelade på pyttesmå klubbar) kommer CAPITOL trötta musikjournalister som skriver av en nu en samling där man tydligt märker att Denna platta av Kungens dotter låter pre- pressrelease. engagemanget och låtmaterialet inte vuxit cis som väntat: stabil och händelsefattig, Northern Light ska enligt skivbolaget i och med framgången. Men det är tralligt men ändå låtsastuff, radiorock ljusår från MTM just vara en supergrupp. Gitarristen och skojsigt. Och Dexter Hollands röst är ju hennes musikaliska arv. Förstår inte riktigt och norrmannen Tor Talle har lyckats mest irriterande. varför hon vill göra musik då hon aldrig göra en platta ihop med massa killar som Gary Andersson kommer kunna stå på egna ben eftersom är stora inom melodisk rock, men helt ORANGE JUICE man alltid kommer att dra paralleller till okända för oss andra. The Glasgow School farsgubben som faktiskt är en av historiens Innan Tor Talle satte ihop bandet DOMINO/PLAYGROUND största artister. Men det är klart, har man gjorde han bland annat tv-musik. Det ska Av den knapphändiga informationen att haft ihop det med Michael Jackson kanske han fortsätta med. Världen behöver inte döma drar jag slutsatsen att detta är en omdömet inte är ens styrka… ännu ett band som spelar snäll, töntig samling singelspår och lite annat. Trots tju- Gary Andersson melodiös pop-rock. gotvå låtar lämnas man tämligen oberörd PRINTER Nästa gång Tor Talle vågar sig in i en och mixen dansband möter pubrock möter Rhizomatic Baby studio borde han ta av sig filttofflorna och en oengagerad Elvis Costello är faktiskt rätt STATLER & WALDORF/IMPORT leva upp till ordet rock. solkig. Vokalistens överdrivna inlevelse lig- De började som ett rockband i indierock- Torbjörn Hallgren ger som ett hårstrå under ögonlocket och skolan. Men det fyra man starka bandet OBITUARY irriterar helheten ytterliggare. från Roskilde upptäckte snart att det var Frozen in Time Roger Bengtsson roligare att jamma på syntar och datorer ROADRUNNER/BONNIERAMIGO PADDINGTON DC än att släpa basfodral och bygga trumset. Det monotona trista riffandet som öppnar The Sun is Down and the Sky is Grey Deras EP Absence som kom för två år sedan skivan i Redneck Stomp är oroväckande. LOWLIFE RECORDS visade att de fortfarande stod någonstans Efter denna instrumentala utflykt stiger ”Själv är bäste dräng”, som Sven Melander mellan indie och elektronik. Men på John Tardy fram till mikrofonen i On the en gång i tiden sa. I detta fall kan det Rhizomatic Baby har de blommat ut totalt Floor och om låten i övrigt hållit samma översättas till att jag lyfter på hatten åt DIY- i dansant electropop. Produktionsmässigt klass som hans growlande hade vi kanske kulturen och den kreativa uttrycksfrihet finns inget att invända. Filar de bara lite kunnat börja glädjas på allvar. som den innebär. Varför inte säga att den till på sången och variationen så kommer Insane, tredje spåret på skivan, tuffar erbjuder musikalisk demokrati helt enkelt? nästa album att bli riktigt bra. Denna gång på ungefär som föregående och känslan är Det tråkiga med denna frihet är att det når de inte hela vägen. densamma, B-lagsdöds med fötterna fast- även uppstår en viss brist på självdistans Mats Almegård växta i tidigt nittiotal utan direkta nivåer och kritik till det egna verket. När Pad- PUBLIC ENEMY + PARIS för att hävda sig vare sig då eller nu. Res- dington DC för sjuttioelfte gången har Rebirth of a Nation ten av skivan lunkar på i samma takt och ett dansbeat med en syntslinga som skär GUERILLA FUNK/BORDER trots att Florida-gänget oftast är okej utan likt naglar på en svart tavla får jag nog. För sin nya platta vände sig Chuck D, Griff att göra bort sig blir det aldrig särskilt bra Demokrati och frihet ska inte missbrukas. och Flavor Flav till politiske hårdingen och och jag hade faktiskt väntat mig betydligt Mikael Barani kompisen Paris (de gästade hans platta mer av veteraner som Obituary. PARADROID Sonic Jihad för två år sedan) för produk- Roger Bengtsson Romanticism in Robotic Systems tionen. Han ställde självklart upp och ODD NOSDAM PLATEAUX RÉSISTANCE/IMPORT fick bland annat med sig Dead Prez och Burner Achim Szepanski fortsätter sin mission i MC Ren på några av spåren. Resultatet är ANTICON/BORDER livet: att fylla denna planet med udda mi- en klockren knogmacka i Bushadminis- Electronicaartister som Funkstörung och nimalistisk elektronisk musik. Det gör han trationens skrämselpropagandaapparat. Autechre har länge sneglat på hiphopens rätt i, trots bolagsstrul som tvingat honom Men musiken är inte riktigt så granithård kraftfulla beats och gjort dem till något att byta ut välkända Mille Plateaux-namnet som man vant sig vid även om texterna förvridet annorlunda. Och på samma mot det nya. Och på hemsidan kan man sannerligen skär som en kniv genom en etikett som Autechre finns sedan en givetvis läsa en lång essä där han citerar nyplockad bomullsbal. tid electronicahiphopare som Prefuse Nietzsche. Så långt är allt som vanligt alltså. Och Rebirth of a Nation är ett starkt 73. Så det är logiskt att också hiphopen Och när man kollar in Paradroid så dokument över vad som fortfarande går vänder sig mot electronicans fascination känns det mesta igen också. Det är glit- fel i den amerikanska drömmen. Men på för funna ljud, filigranarbeten med de chigt, men med lite mer funk i botten än grund av de många gästartisterna tonas olika detaljerna i produktionen och en vad de legendariska Clicks & Cuts-samling- PE-stämpeln på plattan ner rejält. Känns hemmasnickrarideologi som går ut på att arna erbjöd. Riktigt dansant minimale- lite tråkigt tycker jag. PE har ju alltid vem som helst som har en dator kan göra lectronica faktiskt. Sammanskruvade av haft en väldigt skarp egen profil, denna storstilad musik. en kille som påstår sig ha en mekanisk urvattnas nu av denna utveckling med Anticon är en label som försett världen mamma som heter Heidi WL-5. Titeln på softare ljudbild och gästträngsel. Med an- med spännande släpp från bland annat albumet antyder också en teknikfascina- dra termer: de vårdar och värnar inte sitt Dosh och i och med Odd Nosdams Burner tion utöver det normala, men det är inget varumärke. Med risk att verka konservativ ger de sig på allvar ut i gränsområdet att bry sig om. Paradroid må vara en nörd, så kräver jag att PE ska vara stålblåa beats mellan hiphopen och ljudsamlandet. men han gör skön electronica. bakom Chuckens föreläsningar kryddat Odd Nosdam tar för övrigt hjälp av Dosh, Mats Almegård med Flavs galenskaper. Rebirth of a Nation liksom den ständigt flitige Mike Patton PEST gränsar istället till soft r’n’b. Och så får det som sjunger på 11th Avenue Freakout Pt All Out Fall Out självklart inte vara. 2. Burner är inget som kommer att spelas DWIGHT TRIBLE & THE LIFE FORCE TRIO Gary Andersson på dansgolvet när hiphoparna slänger Love is the Answer THE RAKES handen i luften runt midnatt. Det är NINJA TUNE/PLAYGROUND Capture/Release snarare en skiva att spela i hemmastereon, Ninja Tunes släpp har på senare tid inte V2/BONNIERAMIGO så fragmentarisk och tvekande som den riktigt övertygat. Inte för att de varit då- The Rakes är egentligen ett riktigt bra är. Med åttakanalsbandspelare och laptop liga, men de har ändå haft svårt att nå upp band med fantastiska popdängor och Groove 6 • 2005 / övriga recensioner / sida 11
uppkäftiga poser. Men de har en jäkla SEXSMITH & KERR något eget av inspirationen. Hans tidigare otur. Alla andra har ju redan hunnit före. Destination Unknown släpp har till största delen fokuserat på Ponera att en introtävling skulle komma V2/BONNIERAMIGO ambienta partier och stämningslägen, till skott på en fest. Någon sätter på Tidigare i sommar bjöd Ron och Don men på Olari låter han rytmerna bli mer Strasbourg, första spåret på The Rakes Debasers gäster på en gratis spelning betydelsebärande och det är inget dumt debutalbum. Jag hade kunnat gissa på en ute på Karl Johans torg i Stockholm. Det drag. För hans fina harmonier nystas upp oändligt mängd band. Franz Ferdinand, blev snabbt fullsatt så övriga nyfikna fick av de intrikata beatsen och får mer liv. Bravery, Libertines, Bloc Party, Killers, trängas i den intilliggande trappan. Tyvärr Han balanserar mörkt mot ljust, dishar- Departure och sedan kanske kommit fram var ljudet burkigt och på tok för lågt för att moni mot harmoni och det här är en skiva till att det borde vara Art Brut med tanke publiken som inte stod längst fram snart som känns som en milstolpe inom dagens på dialekten. Ungefär så nyskapande är skulle tröttna. Sexsmiths musik är inte electronica. Det ni. Londonkvartetten. Jag kan inte annat än det första man tänker på när man hunnit Mats Almegård tycka synd om dem. För de har gjort en hinka några öl i solen och själv börjar bli RINGO STARR bra platta. högljudd. Ska vara This Song då kanske Choose Love När Acceleratorfestivalen nådde Stock- som får fötterna att leka The Duckman. ROCCABELLA/BONNIERAMIGO holm hade The Rakes oturen att spela Don Kerr har varit Sexsmiths vapen- Herregud, Ringo Starr – kan det bli gubbi- samtidigt som Sonic Youth och Devendra dragare sedan 1987, men detta är första gare? Tänkte jag. Varför, av beatlarna, var Banhart. Jag undrar om de hade någon gången de uppträder som duo. Sexsmith det Ringo och Paul som fick fortsätta göra alls i publiken. Men förhoppningsvis slip- menar att låtarna på Destination Unknown musik? Funderade jag. per The Rakes bli lika sönderspelade som skrevs samtidigt som materialet till Livet är fullt av frågor men svaren är turnékamraterna Bloc Party, så de kanske Retriever, men att de inte passade på färre. håller en bit in på nästa år. plattan. Inte för att de var dåliga, utan för Sen lyssnade jag på Choose Love. Och Annica Henriksson att de skulle låta bättre med stämsång á frågorna hopade sig. THE ROYAL CREAM la Everly Brothers. Alltså fick dessa låtar Undrar hur Ringo resonerar egentligen? Death is Not a Destination, It’s a State of bli ett helt nytt projekt tillsammans med Han är världskänd och rik men obegåvad Mind Kerr. Sexsmith-fansen kommer dock inte och töntig. Detta känner han till. Så hur BIG BONGO/SOUND POLLUTION tappa hakan och de behöver inte heller har han då kommit fram till vilken väg han Debutalbum från stockholmska Royal elda upp samlade tidningsartiklar i vrede ska vandra? Kan han verkligen bortse från Cream, och rätt imponerande emellanåt. för att deras hjälte blivit tokig. Sexsmith sina tillkortakommanden genom att köpa Väldigt baserad i rock, rockabilly och låter fortfarande Sexsmith. I hans mest nya sportbilar och slott? Eller gråter han blues, väldigt orienterad mot sent sextiotal lågmälda stunder. Fast med mandolin, sig till sömns varje kväll? Spekulerade jag. och tidigt sjuttiotal, utan att bli retro, och cello och autoharp istället för elgitarr. Och Låten Hard to Be True nuddar vid ämnet utan att heller falla i den förutsägbara denna gång med kör (eller snarare Kerr). men lämnar inga lösningar. cruising-fällan eller ta i så man odlar po- Lyssna och njut – på balkongen med en När skivan tonade ut var jag vilsen. lisonger. Lika delar Free som Fatboy, typ. kopp kaffe i regnet. Vilken bra titel skivan har. Försökte jag. Tungt men ändå luftigt, skitigt och schysst. Annica Henriksson Men jävlar vad den suger. Fastslog jag. Trots knappa 29 minuter för nio spår hin- SHAKIRA Herregud, Ringo Starr – kan det bli gub- ner man dock med att känna viss tristess Fijacion Oral Vol.1 bigare? Varför, av beatlarna, var det Ringo några gånger. Men det hinner aldrig bli så EPIC/SONYBMG och Paul som fick fortsätta göra musik? där tråkigt så man skruvar på sig. Borde Man kan misstänka att Shakira inte riktigt Gary Andersson kunna vara en riktigt intressant liveakt. visste hur hon skulle hantera de enorma STATIC-X Magnus Sjöberg framgångarna med albumet Laundry Start a War RÖYKSOPP Service. Uppföljaren har tagit nästan fyra WARNER The Understanding år att sammanställa – och är helt och Jag har otroligt svårt att ta Static-X på VIRGIN/CAPITOL hållet på spanska. Fijacion Oral Vol.1 kom- allvar. För hur mycket fradga Wayne Static Norrmännen Torbjørn Brundtland och mer dock följas av engelskspråkiga Oral än tuggar när han spottar ur sig textrader Svein Berge katapulterades upp på arena- Fixation Vol.2 i höst, vilket tyder på att en som ”you make me hate you” har musiken nivå med debutalbumet Melody A.M. och viss hybris infunnit sig. varken någon slagkraft eller egen karaktär. på uppföljaren The Understanding visar Musikaliskt krälar hon fortfarande I vanlig ordning låter Static-X mest som en de sig fullt kapabla att stanna där. Inte för omkring i åttiotalets mest svulstiga gröt av trötta Fear Factory-riff och ilsken att det är så överbra så att de förtjänar mainstreamrock. Antagligen stod hon sång med en politisk medvetenhet på det. Nej, inte alls. Precis som Melody A.M. längst fram varje gång Tina Turner och dagisnivå. Låtarna verkar ha knåpats ihop är det här en rätt utslätad och trist skiva. INXS spelade på Rock in Rio. på en pisskvart och spänningen är givetvis Omslagets Pink Floyd-estetik talar sitt Föreställningen om Shakira som en allt annat än olidlig. tydliga språk. Det här är megaproducerad latinamerikansk Madonna är absurd. Hon Det roligaste med Start a War är den uppfluffad musik som förmodligen måste är Colombias satans svar på Anastacia. lustiga oompa-samplingen i I Want to ha en och annan fyrverkerishow eller Thomas Nilson F****** Break it, och att se hur stort infly- någon spektakulär laseruppvisning för att SHPONGLE tande System Of A Down har på samtida kunna beröra. Nothing Lasts… But Nothing is Lost musik. Förhoppningsvis finns det musiker Deras förmåga att vara kvar på toppen TWISTED/BORDER som förvaltar det arvet till ett mer värdigt ligger snarare i att de just något för alla. Fun-Shui. Jag skojar inte. Det är så de be- öde. Popfantasterna hittar lätt fram till Pet skriver sin musik, herrarna Simon Posford Static-X är det bara att förpassa raka Shop Boys-pastischen Only This Moment, och Raja Ram. Rejvmusik för nyandliga vägen till överskottsbolaget. retrodiscodiggarna har Follow My Ruin och eller för new age-människor med lilafärgat Christian Thunarf själv gillar jag electroflirten Sombre Detune hår? För rökelse och svampätning? Jag SUPERGRASS och The Knife-samarbetet What Else is vet inte, faktum är att jag inte tror att Road to Rouen There? denna skiva kan bli bra om man så åt upp PARLOPHONE/CAPITOL Mats Almegård varenda svamp i hela skogen (men prova De vildvuxna ungdomarna från Oxford BRIAN SETZER inte det barn, kan vara farligt). är inga ungdomar längre. De har lämnat Rockabilly Riot – A Tribute To Sun Records Mats Almegård galna upptåg och full-fart-framåt-menta- SURF DOG RECORDS/PLAYGROUND SOLARIUM liteten bakom sig. Tuggummipopfrenesin Forne Stray Cats sångaren Brian Setzer Olari är utbytt mot orkestrala Beatles-harmonier har inte legat på latsidan efter Stray Cats SPEZIALMATERIAL/DOTSHOP.SE och mjukare och mer psykedeliska ton- upplösning. Oavbrutet har han släppt Det är inte lite nördigt att förse ett skivom- gångar. Borta är de smittande refrängerna platta på platta. Hela fjorton plattor fram slag med en massa siffror så att man måste och den hysteriska energin och kvar är till idag. Brian har oförtrutet kört vidare sitta och räkna alfabetets bokstäver för att bara en vuxenpop av bästa märke. Inte på sin rockabilly väg. Här vill han hylla komma fram till band-, album- och låt- särskilt drabbande eller pockande låtar sina gamla hjältar – artisterna på Sun namn. Men det förlåter jag Martin Wigger men likafullt intressanta. Och bandet är Records. Jerry Lee Lewis, Carl Perkins och fullständigt. Han hade kunnat nörda sig fortfarande udda, det vittnar buskisen Elvis för att nämna några. Rockabilly riot ännu mer och det hade inte heller spelat Coffee in the Pot om. Och titellåtens lager- är inget annat än en 22 låtar lång historisk någon som helst roll. För musiken på Olari på-lager-instrumentering funkar alldeles exkursion. En bitvis rätt så trevlig utflykt. är bland det bästa som släppts på en skiva utmärkt. Riktigt stelfunkigt faktiskt. Absolut en platta för swing katter och i år. Den påminner ganska mycket om Jag gillar det mer återhållna Supergrass andra danssugna. Autechre vid tiden för Tri Repetae, men till bättre. Tycker de växt upp på ett bra sätt, Per Lundberg GB skillnad från den stora mängd Autechre- grabbarna. kloner som virrar runt där ute gör Wigger Gary Andersson Groove 6 • 2005 / övriga recensioner / sida 12
TAHITI 80 TROUBLED HUBBLE en, blästrandes den inhemska radiorocken Fosbury Making Beds in a Burning House non-stop. ATMOSPHÉRIQUE/UNIVERSAL LOOKOUT/SOUND POLLUTION Jakob Dylan gör inte minsta ansats Visst kan man jämföra Tahiti 80:s platta I vad som känns som en evighet dränkt i till originalitet, och varför skulle han? Fosbury med musik från Phoenix eller kvicksand harvar sig Troubled Hubble fram Det finns bevisligen folk som glatt pyntar andra landsmän, men den bästa parallel- genom gräddan av amerikansk tråkrock. upp och köper detta menlösa dravel. Och len dras ändå till The Neptunes. Massvis av Det är så in i bänken sövande att jag hellre det är synd, för musiken åsido är han en småljud, harmonier, körer och popsensi- vill sitta och stirra på de beiga, lurviga duktig textförfattare. biliteten har de gemensamt med Pharrell tapeterna från mitt gamla pojkrum. Mikael Barani och Chad. Om Neptunespojkarna skulle Det slamras med cymbaler, gitarrerna CHRIS WHITLEY göra en utpräglad popplatta hade den maler och sångaren gnäller, eventuellt i Soft Dangerous Shores definitivt låtit så här. Men lyckligtvis får ett försök att låta känslosam. Ibland tycker COOKING VINYL/BONNIER AMIGO Tahiti 80 göra denna typ av musik utan jag mig finna antydan till melodier någon- Inget annat pretentiöst och över produce- amerikanernas hjälp. För även om spår stans långt borta i bakgrunden. rat. Som om Daniel Lanois skulle ha fått som Big Day och Matter of Time är sköna Troubled Hubble vill låta som Placebo. fria händer med ett jätte reverb som enda blir Fosbury i längden småtråkig och väl De vill låta som Foo Fighters. Det närmaste arbetsverktyg. Chris Whitley imponerar popsliskig. Att stänga av plattan är rejält de kommer är att låta som ett rutinerad sannerligen inte på mig. Från ledsen kille efterlängtat. fritidsgårdsband. med gitarr till ledsen kille med alldeles Gary Andersson Christian Thunarf för många idéer som bara måste vara med THERMOSTATIC KEITH URBAN annars kommer någon att bli sur. Plottrigt, Joy-Toy Days Go By fult och helt utan mening. Ändå har den WONDERLAND CAPITOL amerikanske karl stackaren släppt nio ”Cold heart made of steel/I look at you, Då sitter man här med ännu en platta fullängdare tidigare. Ofattbart att det blev is this for real?” Sångerskan Vox har en mogen skvalrock i stereon. Jag skulle vilja så här uselt. speciell sorts röst. En sådan röst som i utnyttja termen vuxenmusik, med risk för Per Lundberg GB kombination med ovan nämnda textrad att trampa någon på tårna. Men missförstå YOUTH GROUP kan fastna i huvudet tills man slänger sig i mig nu inte, jag räknas förmodligen själv Skeleton Jar sängen och pressar kudden över huvudet som ung vuxen och jag längtar efter den Someone Else’s Dream i ett desperat försök att få tyst på eländet. dag då jag kan börja klä mig lika snyggt EPITAPH/BONNIERAMIGO En röst som är så entonig och monoton som mina favoritgubbar Tom Waits, Leo- Om du trodde att Epitaph endast var kan i kombination med urusla texter borra nard Cohen och Nick Cave. synonymt med amerikanska punkband hål i mitt huvud. Tills endast döden kan Keith Urbans nya platta låter exakt som som Bad Religion och Offspring har du skilja oss åt. man kan förvänta sig. På omslaget sitter en lysande möjlighet att reparera skadan Lyckligtvis har Göteborgs syntpopband en blåögd, solblond kille med skäggstubb, och stifta bekantskap med en av de bästa Thermostatic knåpat ihop en oemotstånd- perfekt för en Dressman-reklam, och sneg- rockiga popplattorna som kommit i år. ligt charmig debutplatta – åtminstone lar lite nostalgiskt vid sidan av kameran. Australienska Youth Group har en full- instrumentalt sett. Skivan heter Days Go By. Samtliga texter längdare i bagaget men med ett bättre Men jag undrar, borde jag verkligen handlar om livet och kärleken. Musikerna distributionsavtal än tidigare kommer gilla det här? Får man det? utför ett fläckfritt arbete och aldrig tvekar de inte vara ett anonymt band på våra Simpel syntpop med sneglingar Keith inför en ton. Ja, kära läsare, det är breddgrader särskilt länge till. Skeleton Jar både mot Depeche Modes lättsammare precis lika djupt som det låter. är helt enkelt en skiva som känns omistlig stunder och lite mer smyghård synt, lite Det enda intressanta jag kan finna är i samlingen redan efter ett par lyssningar som Theatre of Tragedys Musique minus de folkliga influenserna som dyker upp och låtar i klass med Shadowland, Lillian elgitarr. En drillande C64-synth medverkar i några spår. En mer rättvisande skivtitel Lies och Baby Body växer verkligen inte på på varje spår, vilket först kan verka tjatigt, skulle vara Songs Go By. träd. Även ep:n Someone Else’s Dream hål- men ofta höjer musiken från medioker till Christian Thunarf ler hög klass men då den bästa låten även engagerande. ARMAND VAN HELDEN återfinns på fullängdaren rekommenderar I Together och Reasons resulterar Nympho jag att du går direkt på den. det i total TV-spelseufori. Mörkare låtar WARNER Roger Bengtsson som Metal Skin, So Close So Near, Private På förra mixskivan New York – A Mix ÖRJAN HULTÉN TRIO/FAKIR KARLSSON Machine och Close Your Eyes är inte särskilt Odyssey visade Armand van Helden att Ayouni märkvärdiga i sig, men på något sätt blir han snöat in på blandningen houserytmer ARTOGRUSH MUSIC de i mina öron petitesser man inte kan och rockmusik. The Romantics, Blondie World jazz. Begreppet känns lite konstigt. värja sig mot. Det är svårt att förklara. Jag och Ram Jam varvades med egna låtar och World jazz. Men, okej. Jag ska inte gå an gillar det inte, men jag gillar det. Felix Da Housecat-stycken. Nu är han ju om ord. Speciellt inte i det här fallet. För Om de bara kunde hitta en bättre knappast ensam om att rocka till dansmu- oavsett vad man tycker om vissa genrebe- sångerska och skriva texter med större siken, det har varit mycket elgitarrer och teckningar och etiketter på musik så finns ordförråd än vad man finner i mellanstadi- rockposer de senaste åren. Då känns det det ibland faktiskt relevans för dem. Som ets engelskaböcker… faktiskt ganska mossigt att han styr vidare här. Örjan Hultén Trio från jazzhållet och Christian Thunarf i denna plöjda fåra även på nya albumet Fakir Karlssons arabiska musik. Många TOSCA Nympho. Electroclashrocken han bjuder dylika musikaliska möten kan generera j.a.c. stampar helt enkelt på stället. Till och med så mycket mer än bara beståndsdelarna, !K7/PLAYGROUND sämre än vad just Felix Da Housecat fick och på några spår på Ayouni bränner Richard Dorfmeister och Rupert Huber ur sig på sin serietidningsskiva om Devin det till riktigt bra. När det är som bäst gjorde en intressant sak på dubbelalbumet Dazzle. låter det som en parallell till Ale Möllers Dehli9 och det var den skiva som innehöll Men det finns en förlåtande faktor på Bodjal-platta, men med ännu mer rot i pianoexperiment i den mer klassiska Nympho: My My My. Vilken soulhousestän- det svenska; de mörka skogarna, de svarta skolan. Små etyder och stycken som anda- kare det är! Vansinnig dansglädje, själ, tjärnarna, kanske hela den mytologi som des känsla och närhet. Den andra skivan hjärta och vibrerande puls. Tyvärr räddar så många kulturer ändå har så lika delar var inte mycket att säga om, det var en den inte ett helt album och eftersom den av. Det händer dock att magin försvin- upprepning av vad Tosca gjort förut. Och också fanns med på New York-mixen är ner emellanåt, och då känns det lite väl nu är det dags för nya albumet j.a.c. som den inte ens ny. Bra är den ändå. Köp sing- mycket transportsträcka. Men för att är, ja, en Tosca-skiva en gång till. För mer eln. komma till de ljuva ställena måste man än så finns det inte att säga om denna Mats Almegård också vandra. Men en mycket positiv över- såsiga triphop som ofokuserat stryker THE WALLFLOWERS raskning, som gör att man önskar sig så längs väggarna, lite för artig för att slå sig Rebel, Sweetheart många fler kulturmöten, på alla plan. Som ner utan att fråga först. Lite för anonym INTERSCOPE/UNIVERSAL gör att man struntar i vad man ska eller för att någon ska lägga märke till den. Eller Jakob Dylan låter mer som Bruce kan kalla det, det är bara att lyssna. Som om man så vill: en toscakaka som legat Springsteen än som sin far Bob Dylan. gör att man faktiskt gör det. och väntat på hyllan så länge att den blivit Det har väl sagts förut, men jag är inte Magnus Sjöberg torrt oätlig. blyg för att bekräfta att sonen inte ärvt Mats Almegård sin fars kunskaper i melodismide. Hela Rebel, Sweetheart känns som att åka bil ner för den amerikanska västkusten med två radioapparater fastsurrade runt skallen på