Bebyggelsehistorisk tidskrift Bebyggelsehistorisk tidskrift

är Nordens största vetenskapliga Bebyggelsehistorisk tidskrift inom det bebyggelsehisto- riska området. Tidskriften utges med Nr 70/2015 två nummer per år av Föreningen tidskrift Bebyggelsehi­storisk tidskrift. Se även www.bebyggelsehistoria.org

Bebyggelsehistorisk tidskrift www.bebyggelsehistoria.org

Manus eller frågor kan skickas till: OMSLAGSBILDEN: Maria Sjöquist övervakar schaktning [email protected] i kvarteret Mjölnaren, Norrköping, 2012. foto: Kristina Jonsson.

Författarinstruktion och information om utkomna nummer BAKSIDESBILDEN: Mattias Johansson och Amanda Kjell- finns på tidskriftens hemsida www.bebyggelsehistoria.org berg dokumenterar en grop i kvarteret Mjölnaren, 2012. foto: Nathalie Dimc.

nr 70 2015 I DETTA NUMMER: Om 1600-talets idealstäder och arkeologi i sluttande plan • Stadsarkeologi i Norrland – varför inte? • Visby ringmur – att återuppbygga med autenticitet • Visby vallgravar – ett trädgårdshisto- riskt kulturarv under exploateringshot • Kommunal kulturmiljövård och gentrifiering Bebyggelsehistorisk tidskrift nr 70 • 2015

fredrika mellander rönn & hedvig schönbäck (red.) Bebyggelsehistorisk tidskrift Bebyggelsehistorisk tidskrift utges av den för ändamålet stiftade föreningen Bebyggelsehistorisk tidskrift. Tidskriften utkommer med två nummer per redaktionens adress år. Varje nummer redigeras av därtill utsedda redaktörer. Härvid medver- Ekonomisk-historiska institutionen, kar också tidskriftens redaktionskommitté som innehåller företrädare för Uppsala universitet en rad ämnen. Recensionsavdelningen i tidskriften handhas av en särskild Box 513 751 20 Uppsala recensionsansvarig. www.bebyggelsehistoria.org e-post: [email protected] Samtliga vetenskapliga artiklar i numret är peer review-bedömda. Tidskriften är indexerad i IBA International Bibliography of Art, recensioner EBSCO Art & Architecture Index samt Eva Löfgren EBSCO Art & Architecture Complete (innehåller artiklarna i fullängd). e-post: [email protected] Rankad 1 i Database for statistikk om høgre utdanning (dbh), Norge. prenumeration och distribution Eddy.se ab Box 1310 redaktionskommitté 621 24 Visby Göran Ulväng, Uppsala universitet, ordf., ansvarig utgivare Telefon 0498-253 900 Paul Agnidakis, Uppsala universitet e-post: [email protected] Joakim Hansson, Uppsala universitet, Campus Gotland prenumeration för 2016 kan teck- Sofia Holmlund, Stockholms universitet nas på tidskriftens ordersida http:// Anders Houltz, Centrum för Näringslivshistoria, Bromma bht.bokorder.se eller via e-post Emilie Karlsmo, Uppsala universitet [email protected] eller telefon Magnus Källström, Riksantikvarieämbetet, Stockholm 0498-253 900, fax 0498-249 789. Jesper Larsson, Sveriges Lantbruksuniversitet, slu, Uppsala En årsprenumeration kostar 450 kr Eva Löfgren, Göteborgs universitet inkl. moms. Fredrika Mellander Rönn, Tyréns, Stockholm lösnummer och äldre nummer Catharina Nolin, Stockholms universitet beställs på samma sätt via e-post Hedvig Schönbäck, Stadsmuseet i Stockholm eller telefon/fax. Sara Westin, Uppsala universitet Lösnummerpris 225 kr + porto. Anders Wästfelt, Stockholms universitet © Respektive namngiven författare advisory board grafisk form, teknisk redaktör Elina Antell, Uppsala Mia Åkerfelt, Åbo Akademi, Finland; Renja Suominen-Kokkonen, Helsing- fors universitet, Finland; Lena Liepe, Oslo universitet, Norge; Frode Iversen, engelsk översättning Kulturhistorisk museum, Oslo, Norge; Svava Riesto, Köpenhamns universi- Aidan Allen, Stockholm tet, Danmark; Ulla Kjær, Nationalmuseum, Köpenhamn, Danmark. tryck Bulls Graphics AB, Halmstad, 2015 redaktörer för detta nummer issn 0349−2834 Fredrika Mellander Rönn Hedvig Schönbäck Tryckt med bidrag från Tyréns Stadsmuseet Vetenskapsrådet, Berit Wallenbergs Peter Myndes backe 16 Box 15025 stiftelse, Torsten Söder­bergs stiftel- 118 86 Stockholm 104 65 Stockholm se, Handelsbankens forsknings­stift­ [email protected] [email protected] elser, Helgo Zettervalls fond, Kungl. Patriotiska Sällskapet Innehåll

5 Rapport från fältet av Fredrika Mellander Rönn & Hedvig Schönbäck 8 Om 1600-talets idealstäder och arkeologi i sluttande plan — vertikala förändringar av stadsrummen och exemplet Norrköping av Kristina Jonsson 24 Stadsarkeologi i Norrland — varför inte? av Mathias Bäck 43 Visby ringmur — att återuppbygga med autenticitet av Kristin Balksten, Carl Thelin & Ulrika Mebus 62 Visby vallgravar — ett trädgårdshistoriskt kulturarv under exploateringshot av Daniel Hofling 81 Kommunal kulturmiljövård och gentrifiering — erfarenheter från Höganäs kommun 1989–2014 av Henrik Ranby recensioner

102 margareta biörnstad, Kulturminnesvård i efterkrigstid — med Riksantikvarie­äm­betet i centrum av Sten Rentzhog 104 johannes westberg, Att bygga ett skolväsende. Folkskolans förutsättningar och framväxt 1840–1900 av Eva Löfgren 107 leidulf mydland, Skolehuset som kulturminne. Lokale verdier og nasjonal kulturminneforvaltning av Torunn Selberg 109 ingrid martins holmberg (red.), Vägskälens kulturarv — kulturarv vid vägskäl. Om att skapa plats för romer och resande i kulturarvet av Birgitta Svensson Fältarbetet kan erbjuda upplevelser av varierande art. Här dokumentation av en brandskadad byggnad. foto: Jonas Sundvall, Tyréns.

4 bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 Rapport från fältet

orskning kan bryta helt ny mark, men kan lika gärna nyansera och fördjupa bilden av det redan kända. I det här numret av Bebyggel- F sehistorisk tidskrift förflyttar vi oss från medeltid till2000 -tal och från Visby stadsmur och vallgravar, över 1600-talets stadsplanering, till Höganäs industrisamhälle. Allt välkända epoker och företeelser, men här behandlade på ett nytt sätt. Den gemensamma nämnaren för de fem artiklarna är att författarna i sina bidrag avhandlar den antikvariska praktiken, var och en utifrån sitt ämnesområde. Vissa av dem granskar kritiskt den egna professio- nen medan andra diskuterar svåra avväganden i det dagliga arbetet. Tillsammans ger artiklarna en inblick i några nya, dagsaktuella frågor och visar spännvidden inom det bebyggelsehistoriska verksamhetsom- rådet. Kristina Jonsson, arkeolog vid Stiftelsen Kulturmiljövård, skriver om de ofta dramatiska stadsplaneförändringar som stora delar av våra äldre städer har genomgått, framför allt under stormaktstiden. Med utgångspunkt i en utgrävning i Norrköping 2012 diskuterar hon de pro- blem som kan uppstå om dessa omdaningar bara betraktas ur ett ho- risontellt perspektiv. Lika viktigt, menar Jonsson, är att se de vertikala förändringar, i form av omfattande utfyllnader, som ofta krävdes för att uppnå en eftersträvad rutnätsplan. Här kan arkeologin som ingen annan vetenskap komplettera och bekräfta eller korrigera det histo- riska källmaterialet i form av bl.a. kartor. Lika viktigt är dock att ar- keologerna gör grundliga förstudier med hjälp av detta material innan grävningen äger rum. Jonsson förespråkar alltså ett tvärvetenskapligt synsätt för att man rätt ska kunna tolka resultaten av den arkeologiska undersökningen. Mathias Bäck är arkeolog vid Statens historiska museer. Liksom Kristina Jonsson rör han sig inom stadsarkeologin och behandlar i huvudsak 1500- och 1600-talet. Bäck tar upp problematiken med de kunskapsluckor som kan uppstå när vissa tidsperioder och geografiska områden anses intressantare än andra, och menar att medeltiden ofta framhävs på bekostnad av yngre tidsperioder. Även Bäck berör vikten av tvärvetenskap och menar att arkeologin är nödvändig för att, till- sammans med kartor och skriftligt källmaterial, ge en fullvärdig bild av den stadshistoriska utvecklingen. Med stöd av ett statistiskt underlag

bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 5 pekar författaren också på att Norrland har behandlats styvmoderligt inom arkeologin och myndighetsutövningen vilket kan anses vara ett demokratiproblem. Två av artiklarna handlar om Visby, den ena om ringmuren och den andra om ringmurens vallgravar. De tre författarna till artikeln om ringmuren — Kristin Balksten, lektor vid Campus Gotland/Upp- sala universitet, Carl Thelin, avdelningschef vid Tyréns AB och Ulrika Mebus, avdelningschef vid Gotlands museum — beskriver de svåra antikvariska och tekniska överväganden som aktualiserades efter raset av ett parti av ringmuren vintern 2012. En arbetsgrupp bestående av forskare, ingenjörer, arkeologer, antikvarier och murare sattes samman för att finna hållbara lösningar. Även i denna artikel framhålls således tvärvetenskap som ett nödvändigt medel för att uppnå bästa resultat. Detta bidrag poängterar särskilt vikten av den praktiska kunskapen och att hantverkaren blir en fullvärdig medlem i projekt som handlar om praktiskt återställande. Daniel Hofling är verksam som trädgårds- och byggnadsantikvarie hos André Strömqvist kulturmiljö AB. I sin artikel behandlar han vall- gravarnas glömda 1800-talshistoria ur främst ett trädgårdshistoriskt perspektiv. Hans poäng är att vallgravarna inte har uppmärksammats tillräckligt, dels p.g.a. att det gröna kulturarvet under lång tid setts som ointressant, dels p.g.a. av att Visbys 1800-talshistoria har satts på undantag i förhållande till stadens medeltida förflutna. Denna medel- tidens hegemoni är, som vi redan sett, någonting som även Mathias Bäck tar upp i sitt bidrag. Hofling lyfter också fram svårigheterna att genom nuvarande lagstiftning hävda kultur- och till och med världsarv i förhållande till exploateringsintressen och stadsförnyelse. Den avslutande artikeln handlar om ett byggnadsantikvariskt etiskt dilemma. Henrik Ranby, lektor vid Institutionen för kulturvård, Göte- borgs universitet, tar med en 25-årig verksamhet som antikvarie i Hö- ganäs som bakgrund upp en brännande fråga, nämligen antikvariens eventuella delaktighet i en gentrifieringsgprocess. Med utgångspunkt i Philip Clays modell, där fyra olika gentrifieringsfaser kan urskiljas, gör Ranby en kritisk granskning av utvecklingen i framför allt Höganäs. Staden, med ett förflutet som industriort, är ett tydligt exempel på hur många genuina men nergångna bebyggelsemiljöer kommit att radikalt förändras till att bli livsstilssamhällen för en välbärgad medel- och över-

6 bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 klass. Ranby diskuterar om detta skulle kunna vara en oönskad bief- fekt av att dessa miljöer har bedömts vara kulturhistoriskt värdefulla och kanske just därför fått ökad status.

Alla artiklar handlar som framgått om kulturmiljövård i vid bemär- kelse, och signifikativt för flera av dem är att författarna har ett kritiskt förhållningssätt till det inomdisciplinära och förespråkar ett mer fler- vetenskapligt synsätt. Nya samarbetsformer och fler aktörer inom det antikvariska fältet, tillsammans med en snabbare samhällsomvandling, gör det allt viktigare att yrkesverksamma bebyggelsehistoriker, arkeo- loger och antikvarier strävar efter att vara fördomsfria och gå utanför ämnesramarna. Förutom det kritiska förhållningssätet lägger numrets fem artiklar nya perspektiv på redan väl kända ämnen. Många är vi som har be- sökt Visby utan att särskilt lägga märke till vallgravsområdet och dess 1800-talshistoria. Flera har säkert varit i Höganäs och uppskattat det nya livet efter Höganäsbolaget utan att ha sett komplexiteten i skeen- det. Sällan pratas det om utfyllnadsmassor i samband med 1600-talets stadsregleringar, och att det finns en särbehandling av tidsperioder yngre än medeltid har kanske inte tidigare uppmärksammats tydligt nog. Artikeln om Visby ringmur har inte som syfte att lägga ett nytt perspektiv på sitt ämne, men lyfter däremot fram en i vissa samman- hang åsidosatt yrkesgrupp. Med ett vidare betraktelsesätt skulle hant- verkarens från generation till generation överförda kunskap kunna ses som jämbördig med ett mer traditionellt historiskt källmaterial. Liksom tidigare redaktörer kan vi alltså konstatera att trots de till synes olikartade ämnena finns det flera, och ibland, oväntade, berör­ ingspunkter mellan samtliga bidrag. Detta är en betydande del av det som är Bebyggelsehistorisk tidskrift, en generös och prestigelös korsbe- fruktning mellan olika discipliner som kan inspirera till fortsatt forsk- ning och nyfikna djupstudier i vår samtid och forntid. Vi tackar arti- kelförfattarna för väl genomfört arbete och för att vi har fått ta del av deras specialområden. Vår förhoppning är att även tidskriftens läsare ska finna något intresseväckande i denna ”rapport från fältet”.

Fredrika Mellander Rönn & Hedvig Schönbäck

bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 7 Om 1600-talets idealstäder och arkeologi i sluttande plan — vertikala förändringar av stadsrummen och exemplet Norrköping

av Kristina Jonsson

nda sedan medeltiden har stora arbetsin- källor, diskutera de omstruktureringar av städers satser gjorts i våra städer för att omdana grundtopografi som genomfördes vid 1600- Ä den naturliga topografin. Syftet har ofta talets mitt. Vad har man gjort? Vilka var moti- varit att genom utfyllnad och uppbyggnad vinna ven? Hur gick arbetet till i praktiken, och vilka ytterligare mark, eller att göra redan befintlig konsekvenser fick det för de som levde och ver- mark mindre utsatt för erosion. En gemensam kade i området? Ett delsyfte är även att i förläng- faktor i de flesta fall är att dessa utfyllnader har ningen av denna diskussion föreslå nya infalls- gjorts i terräng som naturligt sluttar ned mot vinklar till fortsatta arbeten med arkeologiska och i vatten — åar, strömmar, sjöar och innanhav. undersökningar och historiska kartor. Frågorna De mest genomgripande förändringarna av våra är sålunda praktiskt och socialt orienterade med stadsrum stod stormaktstidens stadsplanerare fokus på de faktiska resultaten av stadsplane- för. Under 1600-talets andra hälft genomgick omläggningarna, medan det inte har funnits ut- många städer en totalomvandling genom utläg- rymme att inom arbetet analysera de politiska, gandet av de rutnätsplaner som var idealet vid juridiska och ekonomiska aspekter som självfal- denna tid. Inom bebyggelsehistorisk forskning let har varit avgörande för deras genomförande. har dessa förändringar dock framför allt diskute- rats ur ett tvådimensionellt fågelperspektiv med hjälp av kartor och planer, medan man sällan Stormaktstidens stadsregleringar har tagit i beaktande de stora insatser som har I Sverige blev 1600-talet stadsbyggandets århund- krävts för att omdana den vertikala topografin – rade. Nya städer anlades, några befintliga städer det krävs plana ytor och flacka sluttningar för att flyttades och andra fick en ny utformning. Be- en rutnätsplan ska komma till sin rätt. Att fånga byggelsehistoriker Nils Ahlberg, som bl.a. dispu- denna problematik med hjälp av kartor kan vara terat på en avhandling om svensk stadsplanering svårt, men när det gäller topografisk omdaning 1521–1721, har sammanställt antalet svenska pro- på höjden och djupet kan arkeologin bidra med jekt till större stadsplaneåtgärder inom denna ny och mer detaljerad kunskap. period (det geografiska området innefattar även De vertikala förändringarna är fokus för Finland och övriga provinser som var under denna artikel: de utfyllnader och avbaningar svensk kontroll vid denna tid). Vad gäller nyan- som har gjorts i samband med realiserandet av lagda städer handlar det om drygt 100, över 60 stormaktstidens stadsideal. Syftet är att, med av dessa i dagens Sverige. Närmare 170 stads- utgångspunkt i en arkeologisk undersökning i planeförändringar i befintliga städer genomför- kvarteret Mjölnaren i Norrköping och med hjälp des (drygt 65 % i Sverige och Finland). En viktig av kompletterande arkeologiska och historiska aspekt i förändringarna var också befästnings-

8 bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 om 1600-talets idealstäder och arkeologi i sluttande plan verksamheten: 70 separata projekt genomför- eller kungen själv. Det estetiska motivet bör inte des, och ytterligare 90 ingick i de ovan redovi- heller bortses från; symmetri, storslagenhet och sade nyanläggningarna och planförändringarna.1 en vacker fasad bidrog till bilden av Sverige som Tidens ideal var strikt geometriska planer, ett land på frammarsch med ett starkt kulturellt antingen rätvinkliga rutnätssystem eller strålfor- kapital.6 miga planer med radiella gator som löpte ut från De estetiska, ekonomiska och kulturella idea- en central kärna. Städer som grundades under len hade förstås även sociala konnotationer; denna tid, eller som helt flyttades, anlades en- idealstäderna ny- eller återuppbyggdes ofta med ligt dessa principer. Även befintliga städer skulle en medveten social struktur, i vilken de mindre anpassas till de nya idealen, vilket inte alltid var bemedlade hänvisades till delar långt från parad- lika enkelt att genomföra i praktiken som på gatorna. Vid anläggandet av det nya Kalmar till papper då de nya strikt geometriska planerna exempel, som efter en ödesdiger brand år 1647 inte tog hänsyn till de topografiska förutsätt- genomgick en redan planerad flytt, lade man i ningarna. Av denna anledning blev inte alla pla- planskedet in en ny förstad: Malmen. Den var nerade ombyggnationer av, och vissa genomför- tänkt att husera den fiskarbefolkning som bli- des bara till viss del.2 Diskrepansen mellan de vit avhyst från Kvarnholmen där den nya staden befintliga, mer organiskt framvuxna, gatu- och skulle uppföras, men bygget av Malmen blev kvartersstrukturerna och de nya strikta planerna dock aldrig genomfört.7 Även i samband med har föranlett spekulationer om att de sistnämn- omregleringen av Stockholm, som inleddes på da var rena skrivbordsprodukter som framställ- 1620-talet, fanns från landets riksdag en uttalad des utan hänsyn till de rådande förhållandena. önskan om social hierarki i det fysiska boendet.8 Detta stämmer dock inte helt, då man vanligen Medvetna satsningar gjordes även för att locka även upprättade en karta över det befintliga attraktiva nya stadsinvånare i samband med om- gatunätet som underlag för planeringen av det struktureringarna. För att återgå till Kalmar så nya.3 Dessa ögonblicksbilder av hur städerna såg utgick en kunglig befallning i samband med sta- ut före regleringen är ovärderliga dokument för dens första återuppbyggnad (efter Kalmarkriget stadshistorisk forskning, då de visar en stadsbild 1611, men före flytten till Kvarnholmen) om att som ofta har medeltida anor. staden skulle förses med borgerskap som kunde Praktiska skäl anförs ofta som bakomlig- återuppta handeln efter de fatala krigshärjning- gande orsaker till den önskan om regelbunden- arna. Utlänningar blev därmed lovade tomter het som de geometriska planerna illustrerar, till i staden och samma rättigheter som svenska exempel att den ökande fordonstrafiken skulle medborgare.9 Samma strategi utnyttjades vid ha haft betydelse — framför allt i försvarssyfte upp­förandet av en ny stadsdel på Saltängen i under ofredstider.4 Detta ger dock en förenklad Norrköping. Till den ”nya staden” försökte man bild, då regelbundna stadsplaner har en längre locka både inhemska och utländska hantverks- historia, ned i antiken.5 Kontinentala influenser och handelsmän att etablera sig genom att er- av denna typ kan ses på vissa platser i framför bjuda full äganderätt till marken, skattefrihet i 12 allt Sydsverige redan under medeltid, och kan år samt frihet från tull och punktskatter.10 Louis relateras till den tidens handelspolitiska reg- de Geer var en av de som bosatte sig där efter leringar och en framväxande ny urban kultur. att ha kommit till staden år 1627.11 Det genomslag som de genomarbetade geome- triska planerna fick under 1600-talet kan i sin tur kopplas till den då rådande merkantilistiska Kartor, planer och tidsandan: en strävan att både funktionellt och det tredimensionella dilemmat ideologiskt inordna städerna i en välorganiserad statligt styrd politisk stormakt där städerna ut- Det svenska kartmaterialet gjorde administrativa centra. Initiativen till för- Historiska kartor är ett vanligt komplement ändring kom därför i de flesta fall från riksdagen till arkeologiska undersökningar av lämningar

bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 9 kristina jonsson

figur 1. Olof Hansson Örnehufvuds karta över Norrköping ca 1640 (bevarad i kopia från 1922). Lantmäteri- styrelsens arkiv, akt D75–1:4.

från historisk tid. Sverige har en unik kartskatt inte var så viktiga ur ett ekonomiskt perspektiv, i jämförelse med de flesta andra länder i värl- som till exempel exakt utbredning och läge på den. Grundandet av Lantmäteriverket så tidigt vattendrag eller placering och storlek på bygg- som 1628 är en stor bidragande faktor, och 1631 nader inom tomter. Det var den exakta utbred- togs ett riksdagsbeslut att alla städer skulle upp- ningen av den skattlagda jorden som var viktig mätas.12 1628 års instruktion för lantmätarna att kartlägga.15 innehöll dock inga detaljerade föreskrifter gäl- lande hur stadskarteringar skulle genomföras, Norrköping i kartor och planer så i det äldsta materialet är avmätningarna of- Norrköping står i fokus i denna artikel, och det tast fokuserade på städernas utägor och inte på var här som den första kända strikt rätvinkliga tomtindelning och andra inre detaljer.13 Från slu- rutnätsplanen i en obefäst civil stad genomför- tet av 1600-talet och framåt har man emellertid des. Den hade ritats 1613 av Hans Fleming, en börjat kartera även tomter, medan avbildande av nederländsk slottsbyggmästare. Arbetet påbörja­ (samtlig) befintlig bebyggelse är ett sent 1800- des 1614, samtidigt som man också började upp- eller 1900-talsfenomen. Kartornas geometriska föra Johannisborgs slott. Planen gällde framför tillförlitlighet har förstås inte varit densamma allt den nya stadsdelen på Saltängen, norr om genom tiderna. Framför allt 1600-talskartorna Motala ström, men nya tomter skulle också läggas har ofta både skal- och vinkelfel, då de är fram- ut inom obebyggda delar söder om strömmen. ställda under en tid då geografisk triangulering Flemings plan finns inte bevarad, men att nya inte hade börjat tillämpas.14 Ofta kan man också kvarter anlagts på Saltängen kan ses på den älds- se — även i 1700-talskartor — att man lagt mindre ta kartan över staden från omkring 1640 (enbart vikt vid en exakt kartering av företeelser som bevarad i kopia från 1922, figur 1). Denna karta

10 bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 om 1600-talets idealstäder och arkeologi i sluttande plan framställdes av Olof Hansson Örnehufvud, som vid den tiden fått i uppdrag av Axel Oxenstierna att utarbeta rutnätsplaner för ett antal svenska städer.16 Kartan visar Norrköpings faktiska ut- seende före den nya regleringen, men huruvida Örnehufvuds slutgiltiga plan över stadens nya utformning finns bevarad är oklart. Det finns en odaterad och osignerad plan som tolkats vara ett förkastat förslag från ca 1641, men denna plan överensstämmer inte helt med den ombygg- nation som senare genomfördes. Den bevarade planen från 1641 visar en i det närmaste kompro- misslös rutnätsplan, förutom i ytterkanterna och i området vid Holmens bruk i stadens sydväs- tra del (se figur 3). Det slutgiltiga resultatet, så som det avbildas i en kartering från 1719 (figur 2), blev delvis det motsatta: området söder om Holmens bruk inlemmades i rutnätsplanen, men inte kvarteren på dess norra sida. En intressant iakttagelse är att kvarteret Mjölnaren, som be- skrivs nedan, och de kvarter som ligger i dess anslutning, i princip var de enda i staden som fick behålla en oregelbunden form — dock inte exakt samma form som tidigare — efter att den nya planen gradvis realiserades (figur 3, se även figur 6 för kvarteret Mjölnarens läge). Norrköpingskartan från ca 1640 som visar hur staden såg ut före omstruktureringen har ofta använts som ett underlag för tolkning av samtida arkeologiska strukturer, och den har som ovan redovisats kunnat bidra med informa- tion om regleringsarbetets faktiska genomför- ande. Kartan är dock notoriskt svårrektifierad,17 figur 2. Norrköping 1719, grundritning av Sven dels för att få av de strukturer som kan ses i den Ryding efter rysshärjningen 1719. I kartan ses den grundplan som slutligen realiserades. Lantmäteristy- finns kvar idag, dels för att den också troligen relsens arkiv, akt D75–1:9. innehåller grova skal- och vinkelfel. En bidra- gande orsak till det sistnämnda är att topografin vid karteringstillfället var betydligt mer kuperad Händelser vid vatten: än den är idag, vilket förstås innebar problem arkeologiska erfarenheter med kartprojektionen — det är inte enkelt att illustrera en tredimensionell verklighet i två di- Landvinning och uppbyggnad mensioner på papper. Detta är lätt att glömma Arkeologiska utgrävningar, och även provborr- när man studerar kartor; att böjda eller radiella ningar, har sedan länge kunnat påvisa förekom- linjer snarare kan illustrera lutning än en krokig sten av utfyllnader från skilda tider, som ovan gata. Medeltida slingrande gatunät har inte till- nämnts framför allt i områden som ligger i an- kommit för att man inte ville ha raka gator, utan slutning till sjöar och vattendrag. En nyligen ge- för att de var anpassade till den lokala topogra- nomförd undersökning där detta fenomen blev fiska situationen. särskilt tydligt är den som inleddes på Söder-

bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 11 kristina jonsson

figur 3. Dagens utbredning av kvarteret Mjölnaren (röd linje) lagd på kartan från 1640 (t.v. i bilden), plan- förslaget från ca 1641 (i mitten), Krigsarkivet, akt KrA: SFP Norrköping 3, och på 1719 års karta (t.h. i bilden).

malmstorg vid Slussen i Stockholm vid årsskiftet mot Söderström (figur4 ).18 Även bebyggelsen 2013/2014. Utgrävningen gav oväntat spännan- på Stadsholmens yttre delar ligger på utfyllnads- de resultat: man fann reglerad stadsbebyggelse massor, vilka gradvis tillsammans med den geo- som daterades ända ned i 1200-tal, något man logiska landhöjningen har utökat holmens yta. tidigare trodde enbart fanns på Stadsholmen Uppbyggnationen påbörjades redan under 1200- (Gamla stan). Vad som också var oväntat var att talets andra hälft, och den består både av plane- den medeltida bebyggelsen låg under ett 1,6–2 rade utfyllningar och dumpat avfall. Majoriteten meter tjockt påfört gruslager, i sluttningen ned av de arkeologiska observationer som har gjorts

12 bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 om 1600-talets idealstäder och arkeologi i sluttande plan

figur 4. (föregående sida) Arkeologer i arbete med ningarna har istället tillkommit genom punktin- det tjocka gruslager som påträffades på Södermalms- torg vid Slussen i Stockholm 2013. foto: Kenneth satser i samband med reglerad stadsplanering. Svensson, Arkeologikonsult. Det är till exempel inte förvånande att 1900- talets byggvåg, framför allt under citysaneringar- figur 5. (ovan) Hus med sättningsskador byggda på utfyllnadsmassor i Gamla stan. Fotografier från nas och miljonprogrammets tid, bidrog till stora Norra (t.v.) och Södra (t.h.) Bankogränd vid Skepps- förändringar i landskapet med tanke på den ma- bron. foto: Kristina Jonsson. skinella utrustning som då fanns tillgänglig. Vid en arkeologisk utredning som gjordes i Åkroken i Gamla stan har gjorts inom de utfyllda områ- i Sundsvall 2014 kunde man till exempel konsta- dena, och då dessa massor kan vara upp till sju tera att där fanns 4,5 meter tjocka utfyllnader, meter tjocka har man sällan nått naturliga nivå- tillkomna efter 1960.20 er.19 Övergången mellan den ”äkta” holmen och En annan stad i vilken massiva utfyllnader har de delar som enbart är utfyllnad kan på vissa dokumenterats arkeologiskt är Jönköping, vilken platser ses i de stående byggnaderna, vilka har liksom Kalmar är en av de städer som flyttades fått sättningsskador på grund av det sviktande under 1600-talet. Flytten genomfördes efter att underlaget (figur 5). staden hade brunnit år 1612, och den nya staden Det som skiljer de metertjocka medeltida anlades på det låglänta och sanka området San- lagren från senare tiders utfyllnader — om man den. Hans Fleming, samme nederländare som bortser från den oväntat tjocka grusfyllningen ritat Norrköpings äldsta stadsplan, anställdes på Södermalmstorg — är att de oftast består av som byggmästare och upprättade en tidsenlig ett stort antal skikt med massor som ackumule- plan även för Jönköping. Undersökningar har rats gradvis under hundratals år. De yngre fyll- visat att man inledningsvis lade ut granris och

bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 13 kristina jonsson

figur 6. Läget för den yta som undersöktes i kvarteret Mjölnaren i Norrköping (röd markering). Underlags- karta från OpenStreetMap.

timmerkistor fyllda med ris, och att man där- efter fyllt ut med upp till en meter tjocka lager med sand — enligt beräkningar motsvarande mellan 15–20 000 vagnslass.21

Kvarteret Mjölnaren i Norrköping År 2012 genomförde Stiftelsen Kulturmiljövård en arkeologisk undersökning inom delar av kvar- teret Mjölnaren i Norrköping, med anledning av att ny bebyggelse planerades inom ytor som då användes för parkering.22 Kvarteret ligger på mark som sluttar mot vatten — Motala ström — även om dess läge idag inte gör att man upplever ytan som en strandnära plats. Mjölnaren ligger centralt i staden, strax intill det kulturhistoriskt värdefulla Industrilandskapet (se karta i figur 6). Den östra halvan av den yta som skulle under- figur 7. Rester av kvarnränna från 1300-tal i kvarteret Mjölnaren i sökas utgör idag en upphöjd platå. Kvarterets Norrköping. Nivåskillnaden mellan dess botten och gatunivån bakom västra del ligger på samma nivå som Västgötega- (Mäster Påvels gränd) var ca 4,8 meter. foto: Ellinor Larsson, Stiftelsen Kulturmiljövård. tan som avgränsar Mjölnaren mot söder, men i

14 bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 om 1600-talets idealstäder och arkeologi i sluttande plan

figur 8. Hypotetisk rekonstruktion av Motala ströms utbredning under medeltid (baserad på höjdkurvor och arkeologiska resultat). Underlagskartan är från Medeltidsstaden (Broberg 1984). plan: Kristina Jonsson, Stiftelsen Kulturmiljövård.

öster är nivåskillnaden mellan tomtmarken och också svårbemästrade: deras omfattning krävde gatan åtminstone ett par meter. Från Mäster På- att de togs bort med grävmaskin, och det inne- vels gränd, öster om kvarteret, sluttar marken bar logistiska utmaningar att schakta fram arkeo- också kraftigt ned mot Strömmen. Tidigare för- logiska lämningar med maskin i sluttande mark undersökningar hade visat på kulturlager och be- där utrymmet på sina ställen var trångt. byggelselämningar ned till ett djup på mellan 1,5 Undersökningen visade alltså att man i den- och 3 meter. Vad man dock inte hade uppfattat na del av Norrköping, dels successivt, dels ge- vid dessa mindre undersökningar, vilket inte alls nom en omfattande enskild arbetsinsats, höjt är förvånande med tanke på förutsättningarna, upp marknivån med mer än tre meter för att var att det man bedömde som orörd mark inom få till en plan yta för bebyggelse. De understa delar av ytan inte var det. Den homogena ljusa ca 1,5–2 metrarna har succesivt fyllts ut redan sand som täckte hela den östra delen av ytan under medeltid och tidigt 1600-tal, då man fyllt på omkring två meters djup visade sig vara på- igen en tidigare vattenkanal som sedermera blev förd, och under ytterligare en meter av denna en avsnörd våtmark fylld med träflis och annat utfyllnad framkom medeltida lämningar på ett skräp. Med hjälp av uppgifter från andra ar- djup av ned till 4,8 meter under dagens mark- keologiska undersökningar intill Motala ström, nivå (figur 7). Detta var helt oförutsett, och då dagens höjdkurvor samt en uppskattning av ur- det av naturliga skäl uppdagades mot undersök- sprungstopografin baserad på provborrningar,23 ningens slut skapade det problem med tanke på har en hypotetisk bild av medeltidens vatten- tidplan och resurser. Rent praktiskt var lagren stånd i det som idag är Motala ström skisserats

bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 15 kristina jonsson

i figur 8. Den metertjocka påförda sanden hade påtvingade strukturer ibland har gått långsamt, dock lagts ut någon gång kring 1600-talets mitt. och att det tog lång tid innan ny bebyggelse upp- Liknande utfyllnader har påträffats vid andra fördes. Det finns även skriftliga uppgifter om att undersökningar längs Motala ström i Norrkö- stadsbor bjöd massivt motstånd mot förändring- ping, i kvarteren Paraden,24 Dalkarlen,25 Gamla ar av denna typ, och att tvister förekom gällande Rådstugan26 och Laxen27 (för kvarterens lägen, hur den nya tomtmarken skulle fördelas. Ibland se karta i figur 8). Norrköping drabbades av sin behölls de gamla tomterna inom de nya kvarteren, första kända stora stadsbrand år 1655.28 Efter vilket gjorde att en av grundtankarna med regle- denna, i samband med att staden byggdes upp ringen (önskan om symmetri och ordning) have- igen, genomfördes den sedan tidigare påbörjade rerade.29 Det hände dock att man kompromissa- omläggningen av stadsplanen. Sannolikt var det de och såg till att det åtminstone såg regelbundet inför och under denna omstrukturering som den ut mot gatan — detta skedde i t.ex. Stockholm, storskaliga utjämningen av grundtopografin på- Västerås och Uppsala.30 Det finns även exem- börjades. Ytterligare förändringar i kvarters- och pel på att stadsborgarna (genom magistraten, gatustruktur har dock gjorts även under senare stadens styrande organ) själva tagit initiativ till århundraden. hur den nya stadsplanen skulle utformas. I Norr- köpings fall förkastade kungen år 1641 vad som troligen var ett sådant förslag, i samband med Staden byggs om att han beslutade att Örnehufvuds rutnätsplan — av och för vem? skulle realiseras.31 Vad gäller den specifika delen Hur genomfördes då dessa storskaliga projekt av Norrköping som berörs här, kvarteret Mjölna- rent praktiskt, i en tid före grävmaskiner, lastbi- ren, så kan man dock fråga sig vad som har hänt. lar och vältar? Var det den enskilde tomtägaren I Örnehufvuds första (?) förslag till stadsplan som skulle montera ned/riva sina hus? Hur or- från 1641 (figur 3) skulle även denna del infogas i ganiserades och finansierades de stora arbetsin- det strikta rutnätet, men så blev inte fallet. Ändå satser som måste ha krävts för att bana av, plana har man berett marken genom utfyllnader, och ut och bygga upp marken där de nya kvarteren en viss omstrukturering genomfördes vad gäller och gatorna skulle läggas ut? Var dumpade man kvarters- och gatumark. Blev de topografiska ut- överflödiga massor, och var hämtade man nya? maningarna för stora då det även hade krävt att Var bodde den (tillfälligt?) avhysta befolkningen hela slänten ned till Motala ström fylldes upp till under den tid som arbetena pågick? Fick de flyt- samma nivå, eller ser vi här ett spår av motstånd ta tillbaka till samma plats? Fick de det bättre mot förändring? eller sämre när den nya staden stod klar? Vissa Arkeologiska undersökningar påvisar ofta att frågor kan delvis besvaras med hjälp av arkeolo- tomt- och kvartersgränser har varit föränderliga, giskt och historiskt källmaterial, medan andra är och inte sällan skiljer de sig från dem som är mer öppna. kända från det historiska kartmaterialet. Åter­ igen ser vi här problemet med kartornas ”stela” Plan eller verklighet karaktär; de är ögonblicksbilder av en situation, Planer är planer, och förekomsten av ett planför- eller bilder av en önskad sådan. Det är inte heller slag på papper betyder inte alltid att den blev ge- alltid enkelt att avgöra, utan att gå djupare in i nomförd i verkligheten (jfr ovan om Örnehufvuds det historiska källmaterialet, om de avstyckning- plan). Man kan förstås hävda att yngre kartor ar som visas i stadskartorna illustrerar ägande ger oss svar på frågan om vad som realiserats. eller brukande. I avmätningar av byar och gårdar Men även faktiska kartor (avmätningar) kan vara på landsbygden är ägande- och brukandeförhål- svårtolkade då de inte alltid klargör i vilken grad landen mer tydligt angivna, men i stadskartorna kvarter och tomter har varit bebyggda eller på finns bara tomtlängder med personnamn där annat sätt tagna i bruk. Arkeologiska undersök- plötsligt en greve kan dyka upp bland bryggeri­ ningar har kunnat påvisa att anpassningen till nya drängar och sjömän. Troligtvis avspeglar kar-

16 bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 om 1600-talets idealstäder och arkeologi i sluttande plan torna vilka som bebodde och brukade marken görande för möjligheten att påverka (mer om oavsett om man hade friköpt tomten eller arren- detta nedan). derade den och var tomtöresskyldig, och greven De större arbetsinsatserna, som utläggning av har i det här fallet ägt och disponerat en tomt på nya vägar och utfyllnad av låglänta partier, var vilken ingen arrendator har stått skriven. organiserade från högre ort på grund av den omfattande skalan. Från Norrköping finns upp- Den praktiska dimensionen gifter om att tomtägarna år 1651, efter en tids Som Ahlberg har påpekat, var en omreglering av avbrott på grund av svår nöd i staden, fick order en befintlig stad det mest svårgenomförda sättet av landshövdingen att lägga upp byggnadsma- att skapa en symmetrisk idealstad.32 Det var inte terial, och att sten och sand som krävdes för bara existerande bebyggelse och tomtstruktur utjämning och utläggning av nya gator skulle som berördes, utan även många människor och framforslas under vintern. Arbetena skulle vara deras dagliga verksamheter. Hur detta löstes klara till sommaren därpå, men så verkar inte ha rent praktiskt kan det här delvis bara spekuleras blivit fallet.35 Tomtägarna själva var alltså de som i. Planering och överinseende stod stadens bygg- förväntades utföra arbetet, eller åtminstone se ningsmän (byggmästare) för, vilka ansvarade för till att erforderligt material fanns tillgängligt. Vid stadens offentliga byggnadsverksamhet och även senare arbeten i Norrköping under 1660-talet dess infrastruktur (gator, broar, bryggor m.m.).33 tvingades magistraten hota rotemästarna, vilka Vid denna tid var de flesta hus byggda av trä, var ansvariga för att utkräva och leda borgerska- och skulle befintlig bebyggelse monteras ned för pets dagsverken, med att de skulle hyra in nöd- flyttning till annan plats eller tillfällig förvaring vändig arbetskraft på rotemästarnas bekostnad torde dock de enskilda husägarna ha varit in- om inte planerade schaktnings- och rivningsverk- blandade om inte i det faktiska utförandet så i samheter genomfördes.36 Björn Helmfrid beskri- alla fall i planeringen. När detta arbete utfördes ver i sin avhandling om Norrköping hur arbeten i Stockholm var det i vissa fall husägarna själva med stadens broar finansierades, och möjligen som mot viss ersättning ordnade med rivning kan samma upplägg ha gällt även för andra stora och flyttning, men i de flesta fall gjordes arbetet arbetsinsatser. Enligt det äldre systemet skedde av stadens personal.34 Allmänningar och andra det mesta genom menighetsbestyr, det vill säga obebyggda ytor torde ha tagits i bruk för till- markägarnas skyldighet att delta i underhåll och fälliga upplag av byggmaterial och massor som drift av stadens allmänna funktioner (jfr ovan skulle flyttas. Uppförandet av nya stadsdelar, om borgerskapets dagsverken). Efter hand blev som den ovan nämnda Saltängen i Norrköping dock organiserandet av detta för komplicerat, och den aldrig genomförda Malmen utanför och man övergick istället till att äska nödvändiga Kalmar, kan ha varit ett led i att omstrukturera medel till byggningskollegiets disposition.37 boendet — de som (tillfälligt?) stod utan mark i En total omstrukturering av en hel stad är den centrala delen av staden kan ha erbjudits att ett digert arbete som kräver en egen ekonomi flytta till någon av de ännu ej ianspråktagna tom- och organisation, med avlöning av byggmäs- terna i stadens utkant. En permanent omstruk- tare, tomtmätare, arbetsledare, timmermän, turering av ägande och boende bör ha varit det åkare, dagsverkskarlar med flera.38 Från andra enklast genomförbara, men som ovan nämnts stora infrastrukturella arbetsinsatser genom ti- mötte sådana försök ofta motstånd då många derna är det känt att man även har använt sig ville ha kvar sina gamla tomter. Vilka som fick av bl.a. indelta soldater och straffdömda perso- igenom sin vilja och vilka som tvingades flytta ner som arbetskraft. En annan specifik uppgift är en svår fråga att besvara utan att gå på djupet från arbetena i Norrköping omtalar att man i tomtöreslängder och annat skriftligt material år 1642 uppbådade stadens alla ”löskonor” för — under förutsättning att sådana finns bevarade att arbeta med stensättning av Gamla torget.39 från tiden före och efter regleringen. Troligen Möjligen gick det i dessa sammanhang även att har social tillhörighet, makt och pengar varit av- få timanställning som lönearbetare, men här bör

bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 17 kristina jonsson

det beaktas att det kan ha varit problematiskt karta i figur 8) inte påträffade några lämningar att uppbringa både ekonomiska och personella äldre än från 1600-/1700-tal.42 Äldre lämningar resurser i tider då Sverige var i krig och de flesta kan ha schaktats bort, innan tomten återigen arbetsföra männen var inkallade. När det nya bebyggdes. Söder om Motala ström och Hol- Jönköping byggdes blev statsmaktens begränsa- mens bruk (dagens Industrilandskap) var mar- de insatser tydliga. Kronan hade beordrat trak- ken ursprungligen också betydligt mer kuperad tens bönder att köra sand och ris till byggplatsen än idag, och även här har som ovan nämnts sto- under det inledande arbetet med grundläggning ra utfyllnader gjorts. Från historiskt källmaterial kring 1620. Insatserna visade sig dock — efter att finns uppgifter om att magistraten i Norrköping tomterna hade tagits i bruk — inte ha varit till- år 1661 beslutade att ”den större backen” i om- räckliga, man fick problem med översvämningar rådet skulle schaktas undan ”till genomresandes och fukt och tvingades genomföra ytterligare bekvämlighet” och en ny led (dagens S:t Pers- utfyllnader. De fortlöpande insatserna för att gatan, se figur 6) utläggas.43 Det var för övrigt göra platsen beboelig fick dock göras successivt detta omfattande projekt som tvingade magistra- genom privata initiativ. Vid arkeologiska under- ten att hota rotemästarna med vite om de inte sökningar har detta kunnat beläggas genom att lyckades få borgerskapet att utföra sina ålagda man har kunnat se hur ytor inom de utfyllda dagsverken. Även här kan de massor som schak- partierna har hunnit bli bevuxna då de har legat tades bort i de mer höglänta delarna ha använts öppna och orörda under längre tid.40 för att fylla ut de mer låglänta. Från Norrkö- Varifrån hämtade man då material till dessa ping finns också uppgifter om att man påbör- massiva utfyllningsinsatser? Det måste till exem- jade muddringsarbeten i Strömmen år 1671, och pel ha varit många kärrlass jord som transpor- att muddermassorna sedan användes till utfyll- terades för att fylla upp hela slänten ned mot nader i olika delar av staden.44 Även vid andra Motala ström, där den östra halvan av dagens arkeologiska undersökningar än den i Mjölnaren kvarteret Mjölnaren ligger. Det bästa var förstås har man kunnat se att utfyllnadsmassorna före- om massorna inte behövde flyttas så långt, och faller ha hämtats från närliggande åsar.45 I sam- resultaten från den arkeologiska undersökning- band med att Kalmar flyttades fylldes havsviken en indikerar att man kan ha tagit dem från en intill staden igen, sannolikt med grus som togs plats alldeles intill. I den västra halvan av kvarte- från nedschaktade åsar på Kvarnholmen där den ret var nämligen lagerbilden en helt annan: där nya staden uppfördes.46 I Stockholm hämtades undersöktes tidigmedeltida gravar, vilka låg på material från Brunkebergsåsen.47 Arkeologiska en betydligt grundare nivå än de borde i förhål- undersökningar av utfyllnadslager i Jönköping lande till de överliggande 1600-talslämningarna. har, genom fynd av bly- och järnkulor i lagren, Med andra ord så har man planat av ytan innan kunnat påvisa att massorna hämtats från det äld- man började bruka denna del av kvarteret för re stadsområdet vid slottet som tidigare använts odling under 1600- och 1700-tal. Mjölnaren lig- som övningsfält för soldater.48 ger inom en del av Norrköping som i skriftliga källor från sent 1600-tal beskrivs ha hyst den så Den sociala dimensionen kallade Borgarehögen, en ”jordhög” (naturlig Anders Andrén har påtalat att det finns en para- åshöjd?) på vilken Norrköpingsborna förskan- dox i det motstånd mot stadsvisionerna som kan sade sig under attacker av danskar på 1500- skymtas i både det skriftliga och det arkeologis- talet.41 Troligen var den ursprungliga topogra- ka källmaterialet.49 Det paradoxala ligger i att de fin inte bara mer sluttande i öster än den är nya planerna, utöver att enbart vara ett uttryck idag, sluttningen fortsatte också upp mot ett för makt och kontroll, ofta innehöll en social krön i väst. Har denna kulle planats ut vid mit- och egalitär dimension. Det fanns en önskan om ten av 1600-talet kan det också förklara varför att bygga bort vissa grundläggande problem som man vid en förundersökning år 1982 i kvarteret sjukdom och fattigdom, genom att undanröja Trehörningen, direkt väster om Mjölnaren, (jfr de trånga och överbefolkade fattigkvarteren och

18 bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 om 1600-talets idealstäder och arkeologi i sluttande plan göra städerna överblickbara och entydigt rums- ett flertal arkeologiska undersökningar som har ligt organiserade. Andrén menar att motståndet genomförts under det senaste årtiondet, ställt visar att maktens utopiska visioner inte sågs som frågan om detta på ytan egalitära system verk- utopier av alla, utan snarare uppfattades som ligen blev genomfört. Han påvisar därefter ar- omänskliga. Frågan är dock om det var de i sam- keologiska belägg på skillnader mellan ideal och hällets bottenskikt som var mest motsträviga, praktik, där verkligheten har varit präglad av en och om deras röster överhuvudtaget har kunnat större social differentiering än vad som kan utlä- göra sig hörda. Sannolikt ägde de inte marken sas ur idealstadsplanen. Det förefaller dock som de bebodde, och hade lite att säga till om när att man redan i planeringsskedet kan ha haft de blev avhysta. Den egalitära utopin var nog detta system i åtanke (jfr ovan), och medvetet mer en utopi i den bemärkelse vi idag oftast skapat städer med en ”fram-” och en ”baksida” använder ordet — en orealistisk vision, som när för skilda sociala grupper. Vissa större tomter re- det kom till kritan aldrig riktigt var ämnad för serverades för stadens elit, medan andra mindre alla. Den storslagna staden skulle inte innehålla tomter i stadens perifera områden var avsedda något som skavde, åtminstone inte synligt på för de sämre bemedlade samt för militära ända- ytan, och man införde regelverk som till viss del mål.52 Intressant i detta sammanhang är den ver- styrde vilka som hade möjlighet att bosätta sig i sion av Örnehufvuds stadsplan över Norrköping de representativa delarna. Till exempel infördes som finns bevarad (figur 3). Den enda stadsdel ofta krav på att bygga ståndsmässiga stenhus, som enligt denna — dock ej genomförda — plan särskilt om man ville ha en tomt vid torget eller inte skulle infogas i rutnätsplanen var det så huvudgatan. Kunde eller ville man inte genom- kallade Bergskvarteret där ”Tyskebacken” låg, föra detta kunde man tvingas sälja sin tilldelade söder om Motala ström intill Holmens bruk. tomt.50 Det var med andra ord de mer resurs- Stadsdelen hade fått detta namn i folkmun då starka stadsborna som hade något att sätta emot en stor del av mässingsbrukets tyskspråkiga när det gällde den nya ägo- och bruksstrukturen. befolkning bodde där.53 Kan denna befolknings- I en studie av stadsplaneregleringen i stormakts- grupp, som till delar bestod av högutbildade tidens Stockholm har Linnea Forsberg jämfört specialister, ha uppfattats som en så pass speci- mantalslängder från tiderna före och efter reg- fik social grupp att deras kvarter särbehandlades leringen. Hon har funnit att omkring 40 % initialt i samband med stadsplanerandet?54 av dem som innehade fastigheter på Västra mal- Det historiska källmaterialet kan till viss del men före regleringen stod kvar som innehavare ge information om vilka som flyttade och vilka nio år senare efter att arbetena inletts. Under som blev kvar i samband med omregleringar, denna period hade även en pest­epidemi härjat. och till vilken grad det förekom yttre styrning Ytterligare 10 år senare fanns 70 % av ägarna i frågan. En intressant aspekt för vidare studier kvar på samma tomter. Forsberg menar att detta där arkeologiskt och kartografiskt material kan tyder på en betydande stabilitet i boendet under bidra är frågan om aktivt motstånd: vilka var det och efter regleringen.51 Faktum kvarstår dock att som lyckades behålla befintliga strukturer när över hälften av de som levde i de studerade kvar- övriga delar av staden omdisponerades? Kan teren före regleringen inte längre fanns kvar där man se om vissa grupper — till exempel hantver- efter att den genomförts, och samtliga av dessa kare eller handelsmän — förefaller ha varit mer hade knappast omkommit i pestepidemin. motsträviga än andra när det gällde förändring? Kalmar är som ovan nämnts en av de städer Vilka hade mest att vinna på att allt förblev som som under 1600-talet undergick en planerad flytt tidigare? Var det ekonomiska grunder som på- och återuppbyggdes i ett mer försvarsstrategiskt verkade (kundunderlag, transportmöjligheter läge. Staden är ett paradexempel på stormakts- etc.), eller sociopolitiska/-kulturella (ägande tidens vision om ett idealiserat uniformt stads- genom hävd, koppling till socialt prestigefyllda rum, där makt och kontroll uttrycktes på alla stadsdelar)? Eller är förklaringen till att man inte nivåer. Göran Tagesson har, med utgångspunkt i ville flytta mer vardaglig än så, att man helt en-

bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 19 kristina jonsson

kelt ville bo där man alltid hade bott och kände genomförande och konsekvenser så att de kan sig trygg och hemma? Det finns många exempel beaktas vid kommande undersökningar. på att det har varit svårt att få människor att fri- Ovan har möjliga svårigheter man kan möta villigt flytta om de inte måste. När de nya kvarte- när man ska gräva i städer påvisats — framför ren på Saltängen i Norrköping hade lagts ut med allt i vattennära områden. Dessa kan dock till start 1614 lockades det som ovan nämnts med viss grad undvikas genom grundliga förstudier skattelättnader för att befolka den nya stadsde- och förberedelser. Inför framtida arkeologiska len. Ett talande exempel, om än från det sena insatser vill jag uppmärksamma vikten av en 1700-talet, är den tröga start som Östersund tvärvetenskaplig metod, där kart- och arkivma- fick. Staden är den enda i (nuvarande) Sverige terial integreras betydligt tidigare än i samband som grundades på 1700-talet, närmare bestämt med tolkningsarbetet. Det bör dock påpekas att år 1786 av Gustav III. Stadslivet lockade dock arkeologin i sig ger unika möjligheter, då det inte bönderna i närområdet, framför allt inte enbart är genom att gräva som vi kan finna svar då delar av staden låg på sankmark, och även på vissa av de frågor som har ställts ovan. Den här fick man locka med 20 års skattefrihet och fysiska verkligheten under mark kan berätta om andra förmåner. Vid mitten av 1790-talet hade hur och i vilken grad stadsplaneomläggningarna inte ens 100 personer flyttat in, och under de har genomförts. Vi kan också klargöra hur sta- påföljande årtiondena ökade befolkningen en- den såg ut innan, under och efter förändringar- bart med i snitt åtta personer per år till att vara na ägde rum, och möjligen avgöra hur olika ytor omkring 450 år 1840.55 Kronans och stadspla- har använts och disponerats medan arbetet med nerarnas visioner förblev med andra ord ibland omvandlingen pågick. Genom att studera bygg- endast visioner, då resurser och/eller praktiska nader och materiell kultur i det arkeologiska förutsättningar för genomförande saknades. materialet kan vi se om en förändring skett inte bara i yttre övergripande form utan även i bru- kande, social topografi och demografisk profil. Avslutning: arkeologiska och En aspekt som kan spegla detta är om samma kartografiska utmaningar yrkeskategorier förefaller ha verkat på tomterna I denna artikel har det måhända formulerats fler före och efter regleringen. En annan viktig fråga frågor än svar. De arkeologiska bidragen — ge- är om vi — genom att ställa arkeologiskt mate- nom exempel på omfattande utfyllnader — har rial mot skriftliga och kartografiska källor — kan dock påvisat att konkreta insatser har gjorts för se faktiskt motstånd mot förändring, och om att omdana städer inte bara horisontellt utan enskilda aktörer till och med förefaller att ha även vertikalt. Exempel från Kalmar visar hur lyckats stoppa ett visst plangenomförande. En arkeologiska insatser kan bidra med informa- försvårande faktor här är att uteblivna föränd- tion om inbyggd social struktur. Resultaten från ringar kan bottna i bristande resurser från stats- kvarteret Mjölnaren i Norrköping visar också att maktens sida vad gäller genomförandet, vilket en allomfattande rutnätsplan aldrig blev utlagd är svårt att påvisa arkeologiskt. Vissa företeelser i denna stad under 1600-talet, trots initiala pla- torde dock kunna indikera negativa attityder ner. Detta styrker hypotesen att Örnehufvuds mot förändring, som till exempel ett envist beva- slutgiltiga plan var något annorlunda utformad rande av äldre strukturer inom nya övergripande än det osignerade bevarade förslaget, såvida inte former, eller ett ointresse av att återuppta bruket något skedde som ledde till att det faktiska utfal- av en plats som fått ny form och skepnad. I för- let blev ett annat än det som tidigare beslutats. längningen av alla dessa frågor kan även stads- Det övergripande syftet med texten har dock utveckling och urbanisering diskuteras på ett framför allt varit att påtala vikten av att tänka högre plan; blev de omstrukturerade städerna vertikalt och inte bara horisontellt när man arbe- ”modernare” versioner av redan väletablerade tar med städer, och att sätta fingret på de frågor urbana centra med bibehållna funktioner och som har väckts kring stadsplaneförändringars ekonomiska strukturer, eller var förändringarna

20 bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 om 1600-talets idealstäder och arkeologi i sluttande plan så genomgripande att de snarare kan liknas vid nämnda kan föras in i framtida diskussioner, för helt nya städer med nya förutsättningar? att berika bilden av hur 1600-talets stadsbor på- En problematik som har varit central i texten verkades av de beslut som ofta togs över deras ovan är hur vi ska hantera det historiska kartma- huvuden. Tvärvetenskap är en nyckel i samman- terialet. De kartor vi har som visar städers utse- hanget, och de bästa resultaten kan sannolikt nås ende före 1600-talets stadsplaneomläggningar är genom framtida samarbeten mellan arkeologer, guldgruvor, men de går inte att bara lägga över historiker, kulturgeografer med flera specialister. dagens karta med tanke på alla projektionsfel Genom att sammanföra våra skilda infallsvinklar de innehåller. För att komma till rätta med detta och varierande källmaterial kan vi tillsammans skulle man behöva drapera dem över en digital skapa en betydligt mer mångfacetterad bild än tredimensionell terrängmodell, vilket dock skulle den — eller dem — vi har idag. kräva en modell över 1600-talets grundtopografi vid karteringstillfället. Sådana är svåra att åstad- komma, med tanke på de stora förändringar stä- derna har genomgått mellan 1600-tal och idag. Möjligen skulle man kunna komma en bit på kristina jonsson, fil.dr i arkeologi vid Stock- väg med hjälp av nivåsiffror från provborrningar, holms universitet, är anställd som arkeolog på men problemet skulle troligen kvarstå, eftersom Stiftelsen Kulturmiljövård (KM) i Stockholm. I den tidens lantmätare inte hade praktisk och sitt arbete är hon huvudsakligen projektledare teoretisk möjlighet att skapa korrekta projektio- för arkeologiska undersökningar av lämningar ner av krökta plan. Den viktigaste poängen att från historisk tid, och har även ansvar för FoU- hålla i åtanke är emellertid att kartorna visar stä- frågor. Hon disputerade 2009 på avhandlingen der som topografiskt skilde sig mycket från de Practices for the living and the dead: Medieval som följde efter, och vi bör ta detta i beaktande and post-reformation burials in Scandinavia. när vi försöker visualisera det urbana livet från [email protected] tiden innan de blev ”idealstäder”. Stiftelsen Kulturmiljövård Ingen historiebok är någonsin komplett, ny Box 90107 kunskap finns alltid att inhämta bara man ställer 120 21 Stockholm nya frågor. Många andra aspekter än de ovan

Noter 1 Ahlberg 2012, s. 42. 17 Rektifiering = anpassning till dagens koordinatnät samt 2 Åström 1993, s. 18ff; jfr Degn 1977, s. 32. korrigering av geometriska fel. 3 Ahlberg 1997, s. 79. 18 Carlsson, muntlig uppgift 2015 (rapporten är ännu un- 4 Jfr Åström 1993, s. 18; Ahlberg 2012, s. 25. der arbete). 5 Hall 1997; Andrén 1998, s. 143ff. 19 Hasselmo 1981, s. 171; Söderlund 2004, s. 60ff.; Söder- 6 Andrén 1998, s. 170ff; Ahlberg 1997, s. 78f; 2012, s. 35ff, lund & Hjulhammar 2007, s. 13. 50f, 108f. 20 Lindeberg & Bäck 2015. 7 Ahlberg 2012, s. 40; Tagesson 2013, s. 138. 21 Nordman, Pettersson & Heimdahl 2010, s. 11ff. 8 Forsberg 2001, s. 31. 22 Jonsson 2015. 9 Jansson 1982, s. 329. 23 Broberg 1984. 10 Helmfrid 1971, s. 42ff. 24 Karlsson 2003. 11 Gejvall Seger 1978, s. 38. 25 Hållans & Tagesson 2003, s. 15. 12 Andrén 1998, s. 174. 26 Carlsson 2012. 13 Ehrensvärd 1997, s. 174. 27 Bertheau 2013. 14 Jfr Ehrensvärd 1997, s. 175. 28 Helmfrid 1984, s. 13ff. 15 Jfr Frisk 2000, s. 14ff. 29 Andrén 1998, s. 180. 16 Nisser 1976, s. 2; Ahlberg 2005, s. 509ff.; 2012, s. 63. 30 Ahlberg 2012, s. 40.

bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 21 kristina jonsson

31 Ahlberg 2012, s. 35. selämningar och spår efter hantverksaktiviteter från 32 Ahlberg 2012, s. 40. 1600-tal till 1800-tal i kvarteret Laxen. Särskild arkeo- 33 Helmfrid 1963, s. 685f. logisk undersökning inom fornlämning RAÄ 96 (stads- 34 Råberg 1987, s. 91; Forsberg 2001, s. 105. lager) i kvarteret Laxen, Norrköpings stad och kom- 35 Helmfrid 1963, s. 697. mun, Östergötland­ . Rapporter från Arkeologikonsult 36 Helmfrid 1971, s. 418. 2013:2533. 37 Helmfrid 1963, s. 699f. Broberg, Birgitta, 1984, Norrköping, Medeltidsstaden 50. 38 Jfr Forsberg 2001, s. 68ff. om regleringsarbetet i Stock- Bromé, Janrik, 1936, Östersunds historia, D.1, 1786–1862. holm. Carlsson, Michél, 2012, Spår av det preurbana Norrköping 39 Helmfrid 1963, s. 697. — lämningar från 1100-tal till 1700-tal i kvarteret Gamla 40 Nordman, Pettersson & Heimdahl 2010, s. 18f. Rådstugan. Arkeologisk förundersökning inom forn- 41 Lundgren 1916, s. 23f.; Ringborg 1921, s. 129. lämning RAÄ 96 (stadslager) i kvarteret Gamla Råd- 42 Svensson 1982. stugan, Norrköpings stad och kommun, Östergötland, 43 Helmfrid 1971, s. 418. Rapporter från Arkeologikonsult 2012:2504. 44 Helmfrid 1971, s. 229ff. Degn, Ole, 1977, ”De nylagte byer og byutviklingen i Dan- 45 T.ex. i Strängnäs (Jonsson 2011) och på Södermalms- mark 1600–1800”, i Grethe Authén Blom (red.), Urbani- torg. seringsprosessen i Norden, del 2. De anlagte steder på 46 Tagesson 2013, s. 135. 1600–1700-tallet (s. 9–48). 47 Råberg 1987, s. 89; Forsberg 2001, s. 104f. Ehrensvärd, Ulla, 1997, ”Aspekter på stadskartografins hi­ 48 Nordman, Pettersson & Heimdahl 2010, s. 17. storia”, i Thomas Hall & Katarina Dunér (red.), Den 49 Andrén 1998, s. 184. svenska staden. Planering och gestaltning — från medel- 50 Råberg 1987, s. 120ff.; Forsberg 2001, s. 64; Ahlberg tid till industrialism (s. 169–176). 2012, s. 40. Forsberg, Linnea, 2001, Stormaktstidens Stockholm tar ge- 51 Forsberg 2001, s. 195. stalt. Gaturegleringen i Stockholm 1625–1650, Monogra- 52 Tagesson 2013, s. 135ff. fier utgivna av Stockholms stad nr 157. 53 Broberg 1984, s. 8ff.; Hållans & Tagesson 2003, s. 8ff. Frisk, Michael, 2000, Historiska kartor. Begrepps- och in- 54 Jfr Hållans 2003:58 om hur konsumtionsmönstret under formationsanalys inför en anpassning till GIS, Riksan- 1600-talets första halva i Tyskebacken, speglat genom tikvarieämbetet. keramikmaterialet från kvarteret Dalkarlen, har större Gejvall Seger, Birgit, 1978, Boken om Norrköping. likheter med det som kan ses hos hantverkare och han- Hall, Thomas, 1997, ”Från Hippodamus till Howard. Stads- delsmän än det hos arbetare i Falun. planering och stadsideal ur ett historiskt perspektiv”, i 55 Bromé 1936, s. 73, 107. Thomas Hall & Katarina Dunér (red.), Den svenska staden. Planering och gestaltning — från medeltid till industrialism (s. 15–47). Hasselmo, Margareta, med bidrag av Lars Bengtsson, 1981, Käll- och litteraturförteckning Stockholm, Medeltidsstaden 17. Helmfrid, Björn, 1963, Norrköpings stads historia 1568–1719. Muntliga uppgifter 1, tidsavsnittet 1568–1655. Carlsson, Michél, Arkeologikonsult, januari 2015. Helmfrid, Björn, 1971, Norrköpings historia 3. Tiden 1655– 1719. Otryckta källor Helmfrid, Björn, 1984, Norrköping brinner. Skildring av några svåra brandkatastrofer i Norrköpings historia. Svensson, Kenneth, 1982, Rapport. Provundersökning inom Hållans, Ann-Mari, 2003, ”Riten och maten. En studie av Kv Mjölnaren m fl, Norrköping. Östergötland, Riksan- keramik som socialt medium”, i Pär Karlsson & Göran tikvarieämbetet, Undersökningsverksamheten. Tagesson (red.), I Tyskebacken. Hus, människor och industri i stormaktstidens Norrköping, RAÄ, Arkeolo- Tryckta källor och litteratur giska undersökningar, Skrifter 47 (s. 45–59). Ahlberg, Nils, 1997, ”Stadsgrundningar och gaturegleringar. Hållans, Ann-Mari & Tagesson, Göran, 2003, ”I Tyskeback- Svensk stadsplanering under tre hundra år”, i Thomas en”, i Pär Karlsson & Göran Tagesson (red.), I Tyske- Hall & Katarina Dunér (red.), Den sven­ska staden. Pla- backen. Hus, människor och industri i stormaktstidens nering och gestaltning — från medeltid till industrialism Norrköping, RAÄ, Arkeologiska undersökningar, Skrif- (s. 67–89). ter 47 (s. 8–15). Ahlberg, Nils, 2005, Stadsgrundningar och planförändring- Jansson, Per, 1982, ”Kalmar och omlandet under 1600-talet”, ar. Svensk stadsplanering 1521–1721, Acta Universitatis i Ingrid Hammarström (red.), Kalmar stads historia II, Agriculturae Sueciae 2005:94. Från Kalmarunionens stad till den nya stadsgrundning- Ahlberg, Nils, 2012, Svensk stadsplanering. Arvet från stor- en på Kvarnholmen (s. 349–407). maktstiden, resurs i dagens stadsutveckling. Jonsson, Kristina, 2011, Garverikar i kvarteret Garveriet. Andrén, Anders, 1998, ”Från antiken till antiken. Stadsvi- 1800-talslämningar i Strängnäs. Arkeologisk förunder- sioner i Skandinavien före 1700”, Staden: himmel eller sökning, Fornlämning Strängnäs 314:1, Garveriet 3, helvete. Tankar om människan i staden (s. 142–184). Strängnäs stad, Strängnäs kommun, Södermanland, Bertheau, Mikael, 2013, Kv Laxen i Norrköping. Bebyggel- Stiftelsen Kulturmiljövård, Rapport 2011:45.

22 bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 om 1600-talets idealstäder och arkeologi i sluttande plan

Jonsson, Kristina, med bidrag av Ellinor Larsson, Amanda Nordman, Ann-Marie, Pettersson, Claes & Heimdahl, Jens, Kjellberg, Nathalie Dimc & Mattias Johansson, 2015, 2010, ” ’På denna blöta grund’ — 2,5 meter stadsarkeo- Kvarteret Mjölnaren i Norrköping. Gravar, bebyg- logi i ett kärr”, SKAS 2 (s. 11–23). gelse och verksamheter från bronsålder till 1700-tal. Ringborg, Edward, 1921, Till Norrköpingskrönikan, 4. Arkeologisk slutundersökning. Fornlämning RAÄ 96:1. Råberg, Marianne, 1987, Visioner och verklighet. En studie Kvarteret Mjölnaren 5, 9, 10, 13, Norrköpings stad och kring Stockholms stadsplan. kommun, Östergötlands län, Stiftelsen Kulturmiljövård, Söderlund, Kerstin, 2004, Vetenskapligt program för den Rapport 2014:42. arkeologiska verksamheten vid Stockholms stadsmuse- Karlsson, Pär, 2003, Välbevarad medel- och stormaktstid um, Stockholms stadsmuseum, Kulturmiljöavdelningen. i kvarteret Paraden. Norrköpings stad och kommun, Söderlund, Kerstin & Hjulhammar, Marcus, 2007, Slussen. Östergötland, Dnr: 422-652-2003, Riksantikvarieämbetet, Stockholms stad, Slussen med angränsande vattenom- Avdelningen för arkeologiska undersökningar, Rapport råden, RAÄ 103. Arkeologisk utredning 2007, Arkeolo- UV Öst 2003:52, Arkeologisk förundersökning. gisk rapport 2007:3, Stockholms stadsmuseum, Kultur- Lindeberg, Maria & Bäck, Mathias, 2015, Arkeologisk utred- miljöenheten/Statens maritima museer. ning av Förrådet 4, RAÄ 55 och RAÄ 21. Åkroken Sunds- Tagesson, Göran, 2013, ”Vore bäst alle huus vore lijka — vall. Fastighet Förrådet 4, Sundsvall socken, Sundsvalls makt, ideologi och modernitet i den tidigmoderna kommun, Västernorrlands län, Murberget Länsmuseet staden”, i Lars Ersgård (red.), Visioner och verklighet. Västernorrland, Rapport 2015:1. Arkeologiska texter om den tidigmoderna staden, Go- Lundgren, Hj, (red.), 1916, Två gamla beskrifningar öfver tarc Series C. Arkeologiska skrifter No. 76. The Early Norrköping. Efter originalhandskrifterna i Linköpings Modern Town No. 1 (s. 127–149). Stiftsbibliotek. Åström, Kell, 1993, Stadsplanering i Sverige. Nisser, Marie, 1976, Industribebyggelsen i Norrköping 1719– 1970, Norrköpings historia 17.

Ideal towns of the 17th century and archaeology on sloping ground − vertical changes to urban space and the example of Norrköping

By Kristina Jonsson

Summary The article discusses the great spatial changes on ground that slopes down towards the waters that many older Swedish towns underwent, pri- of Motala ström, and the deposits are thought marily due to street regularization when Sweden to have been dumped when the town plan was was a Great Power. The focus lies on the verti- altered in the mid-17th century. The article dis- cal rather than the horizontal changes that were cusses how a large-scale remodelling of this kind carried out, often in parts of town situated on was carried out, and what the consequences sloping ground adjacent to water. The starting may have been for those who lived and worked point is an archaeological excavation on the in the area. The paper also looks at methodo- Mjölnaren block in Norrköping in 2012. The in- logical and research aspects of archaeological vestigation revealed unexpectedly thick dumped excavation, and the interpretation of historical deposits: the original ground surface lay 4.8 me- maps. tres below that of today. The area is situated

Keywords: Urban archaeology, 17th century, urban planning, landfill, historical maps

bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 23 Stadsarkeologi i Norrland – varför inte?

av Mathias Bäck

iteln till denna artikel är flerbottnad. Den stads framväxt. Det är denna kunskap som går bör läsas med (minst) två olika betoningar förlorad vid inkonsekvent eller bristfällig antikva- T i syfte att förstå grunden till föreliggande risk hantering. text. Arkeologin har under de senare årtiondena Huvudfrågan som diskuteras här är således kommit att stärka sin roll och fått allt större varför de tidigmoderna städerna i Norrland inte betydelse i diskussionen om och förståelsen av har undersökts arkeologiskt i samma omfattning urbaniseringsprocesserna i Sverige. Efter att ha som t.ex. de tidigmoderna städerna i södra Sve- varit delaktig i ett större antal arkeologiska un- rige. Till grund för artikelns diskussion ligger dersökningar i städer runtom i Sverige, har jag en analys av de antikvariska ställningstaganden dock insett att kunskapsläget för urbanarkeolo- i form av myndighetsbeslut om utförda arkeo- gin i de äldsta norrländska städerna är eftersatt logiska undersökningar som gjorts för de norr- och att det genomförs färre stadsarkeologiska ländska städerna. I artikeln redovisas dels hur undersökningar i Norrland än i andra regioner. många beslut som tagits om undersökningar i de Denna situation resulterar i en kunskaps- norrländska städerna, dels vilken typ av under- lucka vilken påverkar historieskrivningen om de sökningar som har gjorts. tidigmoderna norrländska stadsetableringarna, Artikeln diskuterar den svenska kulturmiljö- främst under 1500- och 1600-talet. Det begränsa- vårdens praxis och därför saknas exempel från de befintliga arkeologiska källmaterialet har där- motsvarande tidigmoderna städer i nuvarande till endast använts sporadiskt i diskussionen om Finland. För att ge ett perspektiv på frågan kan städernas bebyggelsehistoria och människors ut- dock kort refereras till verksamheten i Torneå, nyttjande av dessa platser. Vi vet därför mycket vilken är den stad på den finska sidan som ligger litet om människors faktiska konsumtion av ma- fysiskt närmast Sverige. Torneå/Tornio grunda- teriell kultur i dessa städer. Arkeologin är i ett des samtidigt som flertalet norrländska städer sådant sammanhang det enda redskap som kan men här har, i motsats till städerna i den svenska ge oss mer kunskap om människors vardagsliv, rikshalvan, omfattande arkeologiska undersök- dvs. vilka föremål man använt, hur man byggt ningar och forskningsinsatser bidragit till en mer sina hus och hur man strukturerat och utnyttjat gedigen historieskrivning om staden.1 Detta har sin levnadsmiljö. Äldre byggnader finns visserli- också bidragit till ett bättre utgångsläge för att gen ibland kvar i stadsmiljöerna och en del an- förstå urbaniseringen i Norrland. märkningsvärda föremål har bevarats på museer, men vardagslivets föremål i sina samtida kon- texter, i byggnader och offentliga rum kan bara Bakgrund återskapas genom arkeologiska undersökningar. I de landskap som idag räknas till Norrland finns Den arkeologiska metodens styrka ligger i att endast en medeltida stad: Gävle. Gävle är också man kan studera konkreta händelseförlopp i en den sydligaste av de städer som kommer att be-

24 bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 stadsarkeologi i norrland – varför inte? handlas här. Städerna representerar i det här städerna gestaltade sig i de tidigaste skedena. sammanhanget platser vars borgare hade sär- Det är därför viktigt att även de norrländska skilda rättigheter för t.ex. handel, vilket tydligt städerna omfattas av arkeologiska undersökning- skiljde dessa från landsbygden. Urbaniseringen ar enligt gällande lagstiftning. En betydelsefull i Norrland sker under tidigmodern tid och om- aspekt av arkeologi som historisk vetenskap är fattar följande städer (officiella grundläggnings- att nytt källmaterial hela tiden produceras, till datum inom parentes): Hudiksvall (1582/1620), skillnad från källsituationen inom historieämnet. Härnösand (1585), Umeå (1588/1622), Söder- Det bristfälliga arkeologiska källäget i de norr- hamn (1620), Sundsvall (1621/1648), Luleå ländska städerna har också uppmärksammats av (Gammelstaden) (1649/1621), Piteå (Öjebyn) historiker.8 (1666/1621) samt Östersund (1786). Arkeolo- Den arkeologiska metoden innebär att vi kan giska undersökningar i t.ex. kyrkbyarna i Piteå arbeta med outtalade strukturer och relationer och Luleå har emellertid resulterat i en mängd i samhället som endast kan fångas genom hur medeltida dateringar.2 människor organiserat och använt sin stad, hur Syftet med denna artikel är alltså inte att de använt materiell kultur, vad och inte minst presentera forskningsläget för de tidigmoderna hur de konsumerat mat eller vilka kontaktnät de städerna i Norrland. Utifrån historieämnets ho- haft, på lokal såväl som regional och interregio- risont är dessa städer sannolikt inte utforskade i nal nivå. Detta är särskilt intressant att studera i mindre grad än många städer i den södra delen de norrländska städerna, som existerade under av Sverige. För samtliga städer har stadsmono- mycket hårt reglerande förhållanden, ett givet grafier framtagits.3 Stadsmonografierna är i hu- exempel är det s.k. Bottniska handelstvånget. vudsak författade under perioden ca 1920–1945, Detta överstatliga regleringsinstrument påver- dvs. långt innan stadsarkeologin var ett etablerat kade städernas möjligheter att bedriva handel/ och professionaliserat arbetsfält. För några stä- utbyte och inverkade därmed på deras möjlighe- der finns, från senare tid, även kompletterande ter att utvecklas från grundläggningsskedet. Hur studier särskilt inriktade på topografi och be- var dessa samhällen att leva i för de människor byggelsehistoria.4 Bland övriga studier rörande som mer eller mindre frivilligt kom att bebo dessa städer vill jag här lyfta fram publikatio- dem? Vilka som faktiskt vistades i städerna och nerna från symposiet ”Städers uppkomst och i vilken hastighet och grad städerna förändrades liv” på landsarkivet i Härnösand 1985 samt en över tid, är frågor som det arkeologiska källma- artikel från 1983 om 1500-talets stadsbildning i terialet är väl lämpat att svara på. Bruket av var- Norrland av Nils Blomkvist, vilken kan betraktas dagsföremål, byggnadsskick och matkonsumtion som en prolog till ovan nämnda seminarium.5 är företeelser som är traditionsrelaterade och Den tidigaste stadsutvecklingen i Norrbotten som utgör ett utmärkt underlag för att disku- (Luleå och Piteå) har delvis berörts i Thomas tera ett samhälles befolkningssammansättning, Wallerströms avhandling från 1995 samt för Lu- invånarnas kontaktnät, sociala och ekonomiska leås del även i min bok från 2008 där jag disku- status m.m. Utan arkeologiska undersökningar terar prästgårdens relation till kyrkstaden.6 Leif har vi inte tillgång till denna kunskap — berät- Grundberg skisserar i sin avhandling från 2006 telserna om dessa städer baseras således helt på en övergripande, grundläggande bakgrund till en begränsad del av de befintliga källorna till urbaniseringen i Norrland.7 städernas historia. Faktum är att det skulle vara De tre sistnämnda arbetena har det gemen- svårt att skriva dessa städers historia utifrån da- samt att författarna är arkeologer vilket innebär gens arkeologiska källsituation — vilket är anled- att arkeologiskt källmaterial har använts i ana- ningen till att denna artikel skrivs. lyserna. Det är uppenbart att resultaten från Underlaget för följande diskussion har in- arkeologiska undersökningar gör det möjligt hämtats från FMIS (Riksantikvarieämbetets att komma längre i en diskussion om hur urba- fornlämningsregister som är en sökmotor för niseringen har gått till och hur de norrländska fornlämningar och finns tillgänglig på Riksanti­

bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 25 mathias bäck

kvarieämbetets hemsida), arkeologiska rapporter lande mellan stad och land öppnas också möj- från de verksamma institutionerna i Norrland ligheter för att diskutera urbanitetsbegreppet på samt i vissa fall arkeologiska undersökningsregis- ett nytt sätt. ter hos de berörda länsstyrelserna och länsmu- I södra Sverige skapades under 1600- och seerna i Norrland. Sammanställningen gör inte 1700-talet friköpingar, lydköpingar och fläckar anspråk på att presentera en fullständig redo- vilka skulle kunna beskrivas som icke-privilegie- visning av samtliga undersökningar i respektive rade ”städer” med varierande beroendeförhål- stad, möjligen saknas enstaka undersökningar lande till rådsstäderna.10 Deras uppkomst och men dessa är i så fall äldre och utförda innan existens är direkt kopplade till handelspolitik stadsarkeologin blivit professionaliserad. Bilden och köpenskap. Dessa typer av stadsbildningar av den arkeologiska situationen i de olika städer- var ur norrländskt perspektiv, med enstaka un- na bedöms således vara representativ och kunna dantag som t.ex. Torneå/Tornio i nuvarande utgöra ett fullödigt underlag för diskussionen i Finland , inte besvärande för myndigheterna då denna artikel (se fig. 3). det där inte fanns äldre stadsbildningar som Diskussionen vilar på en statistisk samman- landköpsmarknaderna konkurrerade med. Sta- ställning av antalet genomförda arkeologiska tens regionalpolitik under 1600- och 1700-talet undersökningar av olika karaktär i de, under ti- kretsade annars mycket kring problemet med digmodern tid, grundade städerna i Norrland. just landsköpmännens verksamhet, dvs. yrkes- En viktig faktor i utvärderingen av källvärdet i mässig handel på landsbygden vilken konkur- de undersökningar som genomförts hänger sam- rerade med städernas handelsmonopol. De man med vilken typ av undersökning det rör sig norrländska stadsgrundningarna var ett instru- om (se avsnittet Arkeologiska undersökningar ment för staten att kontrollera och kanalisera i norrländska städer). Tolkningsutrymmet vid frihandeln med norrländska produkter. De nya en arkeologisk undersökning är oftast avhängigt norrländska städerna hade att förhålla sig till fri- storleken på det område som undersöks. Det stående samiska marknader i Lappland, lokala finns således en underförstådd gradering av käll- marknader och handelshamnar.11 I Norrland var värdet beroende på vilken typ av undersökning det de olagliga handelshamnarna som tydligast det handlar om. Enkelt sagt genererar ett smalt stack i statens ögon. Bland dessa hamnar fanns ledningsschakt i en gata vanligen betydligt mer Härnösand och Hudiksvall. Att dessa platser se- svårtolkad information än en större yttäckande dermera kom att få stadsprivilegier påvisar en av undersökning. statens strategier för att lösa olaglig handelsverk- samhet (fig. 1). I sammanhanget utgör de s.k. birkarlarna ett Förutsättningar för urbanism särskilt fenomen. Dessa hade under medeltiden i Norrland bl.a. haft en roll som skatteindrivare åt staten i Utan att närmare gå in på en diskussion om de- Lappmarken, men i och med att statliga fogdar finitionen av städer måste ändå några ord sä- under 1500-talet övertog den uppgiften, över- gas om den för Norrland specifika situationen gick birkarlarna till att bli fristående köpmän. vad gäller centrala platser och bebyggelsekon- I samband med detta förlorade birkarlarna sin centrationer av stadsliknande karaktär. Urbani- statligt gynnade legitimitet och kom att bli en tetsbegreppet har under det senaste årtiondet, konkurrerande faktor gentemot den centrering i den stadsarkeologiska diskussionen, kommit av handeln som stadsmakterna ville uppnå ge- att nyanseras gentemot det tidigare förhållnings- nom stadsgrundningarna i Norrland. sättet till relationen mellan stad och land som En för Norrland särpräglad bebyggelsestruk- två motsatser.9 Detta innebär bl.a. att begrep- tur är de s.k. kyrkstäderna. Det finns samman- pet omland, i betydelsen resursområde för en lagt 72 kyrkstäder i Sverige, varav endast en, stad, blivit föråldrat. Med ett betraktelsesätt som Kopparberg i Västmanland, återfinns utanför istället erkänner ett dubbelsidigt relationsförhål- Norrlandslandskapen.12 Kyrkstäder förekommer

26 bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 stadsarkeologi i norrland – varför inte?

figur 1. Denna blyertsteckning av Hudiksvall från 1840-talet ger en bra bild av de tidigmoderna städernas stor- lek. Den medeltida hamn som fanns där senare Hudiksvall anlades hade idkat utrikeshandel mot statsmaktens vilja och landsköpmännens verksamhet hade länge irriterat kronan. Staden, liksom bl.a. Härnösand, anlades av staten i syfte att stoppa denna frihandel. foto: Hälsinglands Museums bildarkiv. i varierande storlek där Gammelstaden i Neder- rum av centralorter som föregår urbaniseringen luleå idag är den i särklass största och ger det utgörs i dessa fall av bl.a. marknadsplatser, kyrk- mest stadsliknande intrycket. Gammelstaden är platser, gillen, hamnar, befästningar/fogdebor- utsedd till världsarv, något som sannolikt är en gar och kungsgårdar.16 För Norrbottens del har viktig anledning till att ett större antal arkeo- Kjell Lundholms och Thomas Wallerströms un- logiska undersökningar faktiskt genomförts på dersökningar i Piteå, Luleå och på Kyrkudden i platsen. Floran av centrala samlingsplatser där Hietaniemi varit avgörande för att förstå förut- större mängder människor träffades och socia- sättningarna för urbanisering i den nordligaste liserade mer eller mindre regelbundet under en delen av Sverige.17 kortare eller längre tid, var stor. Kyrkstädernas Jag skall inte här vidare fördjupa mig i bak- ursprungliga funktion har diskuterats, men de grunden till urbaniseringen i Norrland utan istäl­ har snabbt blivit multifunktionella, stadsliknan- let diskutera antikvarisk praxis utifrån antal och de samlingsplatser.13 I flera fall finns det arkeo- typ av arkeologiska undersökningar i de norr- logiskt och historiskt material som belägger en ländska städerna — och konsekvenserna därav medeltida bakgrund på de platser där kyrkstä- för berättelserna om dessa.18 derna växer fram.14 Flera projekt som behandlar medeltida cen- tralortsbildning i Norrland har genomförts un- Arkeologiska undersökningar der de senaste 25 åren.15 I samband med dessa i norrländska städer projekt har arkeologiska undersökningar utförts Enligt svensk lagstiftning utgör lämningar date- på flera av platserna (fig. 2). Dessa har genererat rade till tiden före 1850 fast fornlämning och ett viktigt källmaterial för diskussionen om den skall därmed undersökas arkeologiskt i samband tidiga centralortsbildningen i Norrland. Platser med att fornlämningen förstörs när ett område som berörs och som kan räknas in i det spekt­ exploateras. Det innebär att samtliga tidigmo-

bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 27 mathias bäck

derna städer omfattas av denna lagstiftning. Trots detta behandlas kulturlager i tidigmoderna städer inkonsekvent i ett nationellt perspektiv. Att tidigmoderna lämningar inte alltid under- söks är delvis ett utslag av den allmänna uppfatt- ningen att fornlämningar är mer intressanta och motiverade att undersöka ju äldre de är. Detta är dels ett generellt problem som framför allt sammanhänger med den mediala världens för- hållningssätt till arkeologi, dels historieämnets relation till det arkeologiska källmaterialet och arkeologin som vetenskap. Det är emellertid an- märkningsvärt att det under lång tid även skett en diskriminering av tidigmoderna fornlämning- ar inom kulturmiljövårdssektorn. I syfte att diskutera denna situation har jag valt de tidigmoderna stadsbildningarna i Norr- land som exempel då det, just vad gäller städers kulturlager, i detta område finns en tydlig inkon- sekvens i den antikvariska hanteringen. Det är dock viktigt att påpeka att fenomenet som hel- het inte bara gäller Norrland utan förekommer i hela Sverige. Som underlag har en inventering gjorts av arkeologiska undersökningar genom- förda i de tidigmoderna städerna i Norrland från i huvudsak 1970-talets mitt till 2015.19 Resul- tatet har sammanställts i fig. 3, där vi först kan konstatera att det sammanlagt utförts cirka 260 arkeologiska undersökningar i de nio städerna. Jag kommer i denna artikel inte att gå närmare in på var i städerna dessa undersökningar ge- nomförts, inte heller diskutera resultaten från dem. Vi kan bara konstatera att resultaten från de undersökningar som genomförts represente- rar hela skalan — från att inga arkeologiska läm- ningar fanns bevarade, till kvarliggande, omfat- tande medeltida och tidigmoderna lämningar. Fokus ligger istället på mängden undersökning- ar samt vilken typ av arkeologisk undersökning som utförts. Som framgår av tabellens huvud har undersökningarna klassificerats enligt kulturmil- jövårdens kategorisering.20

figur 2. Tidigmoderna städer i Norrland. Observera det geografiska sambandet och lokaliseringen av städerna i relation till medeltida centralplatser som undersökts arkeologiskt. karta: författaren.

28 bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 stadsarkeologi i norrland – varför inte?

Typ av arkeologisk Arkeologisk utredning/ Arkeologisk Arkeologisk Totalt antal undersökning övervakning/kontroll förundersökning slutundersökning undersökningar

Luleå 1621* 67 (52 %) 54 (42 %) 8 (6 %) 129 (Gammelstad) RAÄ 330:1 Luleå 1649 3 (100 %) 0 0 3 RAÄ 233:1

Piteå 1621 (Öjebyn) 4 (27 %) 9 (60 %) 2 (13 %) 15 RAÄ 225:1

Piteå 1666 3 (60 %) 2 (40 %) 0 5 RAÄ 226:1

Umeå 1588 2 (50 %) 2 (50 %) 0 4 RAÄ 127:1

Umeå 1622 4 (57 %) 2 (29 %) 1 (14 %) 7 RAÄ 128:1

Härnösand 1585 15 (56 %) 7 (26 %) 5 (18 %) 27 RAÄ 26:1

Sundsvall 1621 8 (44 %) 4 (22 %) 6 (33 %) 18 RAÄ 21:1

Hudiksvall 1582 1 (100 %) 0 0 1 RAÄ 21:1,23:1

Hudiksvall 1620 1 (50 %) 1 (50 %) 0 2 RAÄ 1:1

Söderhamn 1620 0 1 (100 %) 0 1 RAÄ 26:1

Gävle 1446 24 (51 %) 6 (13 %) 17 (36 %) 47 RAÄ 51:1 Östersund** 1786 0 0 0 0 RAÄ ?

132 (51 %) 88 (34 %) 39 (15 %) 259 figur 3. Sammanställning över fördelningen av olika typer av arkeologiska undersökningar i de aktuella stä- derna under perioden ca 1975–2015. Inom parentes anges den relativa andelen för varje undersökningsform av det samlade antalet undersökningar från samma plats. Observera att uppgifterna för Luleå, Piteå, Umeå och Hudiksvall även omfattar undersökningar i dessa städer efter att de flyttats från den ursprungliga etable- ringsplatsen. * I friluftsmuseet Hägnan, på prästgårdens mark i Nederluleå, har dessutom 15 undersökningar genomförts. ** Östersunds äldsta stadsområde är inte lagskyddad fornlämning enligt kulturmiljölagen.

Kategorin arkeologisk utredning/schakt- och i vilken utsträckning en fornlämning finns ningsövervakning/schaktkontroll innebär van- inom ett exploateringsområde. Det är inom den ligen en mindre arkeologisk insats där en beva- tredje kategorin, arkeologisk slutundersökning, rad fornlämning sällan eller i mycket begränsad som egentliga arkeologiska undersökningar ge- omfattning berörs av ingrepp. En arkeologisk nomförs, men även dessa kan vara av mycket va- förundersökning kan variera kraftigt i omfatt- rierande omfattning och beröra hela eller mind­ ning men syftar i huvudsak till att konstatera om re delar av en fornlämning.

bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 29 mathias bäck

På grund av att de är rumsligt omfattande måste bara nämnas att några städer — Luleå, utgör kulturlager i städer en objektstyp som ald- Piteå, Umeå och Hudiksvall — har etablerats två rig blir totalundersökt vid en arkeologisk under- gånger eftersom respektive stad kort efter den sökning. Bevarandegraden för kulturlagren i de första etableringen har flyttats till ett nytt läge medeltida och tidigmoderna städerna i Sverige — oftast närmare kusten. I Piteås fall skulle man varierar naturligtvis från stad till stad men gene- nästan kunna tala om tre etableringsplatser.21 rellt sett har stora delar av kulturlagren i stads- Även Sundsvall flyttades på liknande sätt men kärnorna schaktats bort eller på annat sätt öde- i detta fall var avståndet mellan den ursprung- lagts i samband med bebyggelseexploateringen liga platsen och den nya så litet att kulturlagren under 1960- och 1970-talet. Detta innebär att det från den gamla respektive nya staden utgör en kvarvarande kulturlager som kan hjälpa oss att sammanhängande fornlämning (fig. 4). Fördel- tolka och förstå hur urbaniseringen i Sverige gått ningen av utförda arkeologiska undersökningar till och hur de tidiga städerna utformats (obero- i de flyttade städernas olika lägen är i sig intres- ende om tidig innebär 1100-tal eller 1600-tal), är sant eftersom de äldsta platserna är undersökta mycket fragmenterat och kräver fullödiga arkeo- i högre grad än de yngre, och vi har anledning logiska insatser för att tillvaratas. att återkomma till detta strax. Med utgångspunkt i tabellen ovan kan vi Fördelningen av olika typer av arkeo­ börja med att konstatera att 51 % av samtliga logiska undersökningar i städerna registrerade undersökningar utgörs av kategorin Med denna utgångspunkt kan vi börja kommen- utredningar/schaktningsövervakningar/schakt- tera situationen i de norrländska städerna. Först ningskontroller. Detta innebär, som vi sett av

figur 4. Kreatursmarknad ”väst på stan” i Sundsvall. Fotografiet från ca 1895–1904 är taget i den västra delen av nuvarande Sundsvall på den plats där staden grundlades 1621. Liksom flera av stadsbildningarna i Norrland flyttades sedermera staden, i detta fall år 1648. foto: Sundsvalls museum.

30 bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 stadsarkeologi i norrland – varför inte?

figur 5. Luleå efter att staden flyttats år 1649. Denna bild är intressant såtillvida att vi ser en väl sammanhål- len 1600-talsstad som den framställs av Erik Dahlberg i hans Suecia Antiqua et Hodierna. Däremot vet vi egentligen ingenting om hur staden faktiskt såg ut. definitionen ovan, att dessa undersökningar i platser representeras av nyetableringarna av mycket begränsad utsträckning tillför arkeolo- Luleå, Piteå och Hudiksvall. Samtliga dessa stä- giskt tolkningsbart material. Undersökningar av der är grundade under första hälften eller mit- denna typ sker vanligen i direkt anslutning till ten av 1600-talet men det förefaller som att de, andra typer av schaktningsarbeten (som kabel- just för att de är ”nya” i relation till sina före- nedläggning, VA-arbeten o.dyl.), och det rör sig gångare, blivit förbisedda. (fig. 5) om mycket små ytor. Visserligen finns en, oftast Ingen arkeologisk undersökning har heller outnyttjad, vetenskaplig potential i denna typ av genomförts i de tidigaste etableringslokalerna undersökningar om de skulle sammanställas och för Umeå och Hudiksvall eller i nuvarande Sö- analyseras. Trots detta skulle kunskapsuttaget derhamn och Östersund. Arkeologiska under- sannolikt vara begränsat. Nästa undersöknings- sökningar i dessa städer skulle avsevärt förbättra typ, förundersökning, representerar 34 % av den kunskapsläget kring platsernas topografi och samlade mängden undersökningar genomförda bebyggelsehistoria. Ingen arkeologisk under- i de norrländska städerna. Återstående 15 % i sökning har genomförts på någon av de plat- dessa städer utgörs således av arkeologiska slut- ser där Hudiksvall grundlagts, vilket begränsar undersökningar av större omfattning. Vi måste kunskapen om bebyggelsens lokalisering och dock åter påminna om att även undersökningar karaktär under stadens äldsta skeden. Umeås inom denna kategori många gånger är ytmässigt första etablering förefaller ha haft en mycket be- begränsade. gränsad omfattning i tid och rum, men det gör Om vi utgår från de 13 platser som omfattas inte platsen mindre intressant i en urbaniserings­ av studien har totalt 39 arkeologiska slutunder- diskussion.22 De övriga städerna, Söderhamn sökningar genomförts. (Detta är en låg siffra i och Östersund, representerar kanske de mest jämförelse med städer i södra Sverige.) På sju av problematiska platserna i undersökningsmate- platserna har dock i själva verket ingen arkeolo- rialet då det här i princip inte förekommit nå- gisk slutundersökning genomförts. Tre av dessa gon arkeologisk verksamhet över huvud taget.

bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 31 mathias bäck

figur 6. Söderhamn strax efter den stora branden 1876. Bränder av förödande omfattning har vid flera tillfäl- len ödelagt många av de norrländska städerna. Bilden illustrerar väl hur städerna över tid har påverkats av olyckor och planerade förändringar av stadsplanen. Det är i denna miljö som arkeologin är det skarpaste instrumentet för att rekonstruera en stads utseende över tid. foto: Kommunarkivet i Söderhamn.

Söderhamn grundades i samband med den våg keologiska slutundersökningar i de kvarvarande av stadsetableringar som genomfördes på 1620- städerna kan vi konstatera att 65 % av dessa talet och är därför av stort intresse vid en analys utförts i två städer, nämligen Nederluleå Gam- av statsmaktens olika politiska strategier under melstad och Gävle. Än mer anmärkningsvärt är stormaktstiden23 (fig. 6). Östersund är den enda det faktum att cirka 44 %, alltså närmare hälften stad som grundläggs i den svenska rikshalvan av samtliga arkeologiska slutundersökningar i under 1700-talet.24 I Riksantikvarieämbetets de norrländska städerna, utförts i Gävle — som fornlämningsregister (FMIS) finns landets forn- ju också är den enda medeltida staden i under- lämningar registrerade och är geografiskt sök- sökningsmaterialet. I övrigt kan vi notera att det bara. I denna databas ingår inte Östersunds stad i Härnösand och Sundsvall utförts en handfull som registrerad fornlämning, trots att staden är arkeologiska slutundersökningar. Värt att upp- etablerad på 1700-talet. Att platsen inte blir fy- märksamma är också att den största relativa an- siskt stadsliknande förrän långt in i 1800-talet delen arkeologiska slutundersökningar inom en motiverar inte att avstå från att klassificera den stad har genomförts i Gävle (36 %) och Sunds- som fornlämning. Den senaste uppdateringen vall (33 %). av kulturmiljölagen och Riksantikvarieämbetets Förundersökningar har genomförts i fler- föreskrifter understryker länsstyrelsernas man- talet städer, men inte i nuvarande Luleå stad, dat att fatta beslut om arkeologisk undersökning den första etableringen av Hudiksvall och, av av verksamhet som kan förväntas vara äldre än skäl som nämnts, inte heller i Östersund. För- från år 1850. undersökningar är en indikator på långt gångna Om vi återgår till diskussionen om antalet ar- planer för exploatering av ett område. De 88

32 bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 stadsarkeologi i norrland – varför inte? förundersökningarna i undersökningsmaterialet förklaring är sannolikt att förundersökningsin- kan således i viss utsträckning relateras till och strumentet i Nederluleå Gammelstad blivit legio jämföras med antalet arkeologiska slutundersök- som undersökningstyp på grund av att platsen ningar (39 stycken). Mindre än hälften av förun- är ett världsarv och därmed åtnjuter ett extra dersökningarna har lett vidare till en arkeologisk starkt bevarandeskydd. Förändringar av kultur- slutundersökning. Detta är emellertid en för miljön kan inte ske på samma sätt som i en nor- grov generalisering. Det är inte ovanligt att en mal stad, vilket innebär att större arkeologiska förundersökning konstaterar att det inte finns undersökningar inte heller är aktuella. Av de någon fornlämning kvar inom det aktuella ex- arkeologiska undersökningar som genomförts i ploateringsområdet, vilket därför inte föranleder Gammelstaden har flertalet därför endast berört fortsatta arkeologiska insatser. I flertalet av de gatu- eller allmänningsmark. städer där både förundersökningar och arkeolo- De flesta undersökningar som utförts i de giska slutundersökningar genomförts förefaller norrländska städerna har, som vi sett, genom- relationen (i antalet grävningar) mellan de bägge förts i form av utredningar/schaktningsöver- typerna rimlig. Två platser utmärker sig dock i vakningar/schaktningskontroller. Detta är den detta hänseende. För det första framstår anta- vanligaste förekommande undersökningsformen let förundersökningar i relation till arkeologiska i städer generellt i landet. Mycket ofta handlar slutundersökningar litet i Gävle. Antingen ser vi det om att antikvarisk personal övervakar ar- här skillnader i praxis mellan olika länsstyrelser, beten i redan tidigare grävda ledningsschakt. t.ex. genom att man i högre utsträckning tagit Arkeologens uppdrag handlar vanligen om att beslut om arkeologisk slutundersökning utan dokumentera väggarna i dessa schakt. För Norr- att innan dess genomföra en förundersökning. lands del är den i särklass största andelen (67 Alternativt kan det relativt stora antalet utred- st.) genomförda i Nederluleå Gammelstad. Där- ningar/schaktningsövervakningar/schaktnings- efter följer, inte förvånande, Gävle (27 st.) och kontroller antyda att detta instrument ansetts Härnösand (15 st.). Trots den lågintensiva under- ha givit tillräcklig information för att beslut sökningsmetod som denna typ av undersökning om arkeologisk undersökning skall kunna tas. innebär i praktiken, och det faktum att det är Ett tredje alternativ är att de förväntade arkeo- den första signalen från myndigheternas sida att logiska undersökningarna varit av så begränsad fornlämning kan förväntas påträffas på platsen, omfattning att förundersökningsinstrumentet är det påfallande få utredningar/schaktningsö- betraktats som (byråkratiskt) överflödigt i sam- vervakningar/schaktningskontroller genomförda manhanget. i de norrländska städerna. På inte mindre än nio I Nederluleå Gammelstad är relationen mel- av tretton platser har färre än fem undersökning- lan de olika undersökningstyperna helt motsatt ar av denna typ utförts. Detta är en tydlig indika- gentemot bilden i Gävle, där det finns få för- tion på att förutsättningarna för urbanarkeologi undersökningar (6 st.) i förhållande till slutun- skiljer sig mellan de olika städerna och påvisar dersökningar (17 st.). I Gammelstaden har inte en inkonsekvens i den antikvariska processen. mindre än 54 förundersökningar genomförts, Med den utgångspunkten kan vi konstatera vilket kan ställas mot endast åtta arkeologiska att kunskapsläget är mycket allvarligt för städer slutundersökningar. Gammelstaden har även en som Söderhamn och Östersund, där inga un- låg andel slutundersökningar i förhållande till de dersökningar genomförts. I princip lika stora andra städer där arkeologiska slutundersökning- kunskapsluckor finns vad gäller det äldsta och ar genomförts. Endast 6 % av det totala antalet nuvarande Umeå samt nuvarande Luleå, Piteå, undersökningar i Gammelstaden är av denna ka- Hudiksvall. De platser som förefaller åtnjuta tegori. Här bör vi söka andra orsaksförklaringar bäst hantering i relation till kulturmiljölagen är än de i Gävle. Visserligen kan det, som i Gävles Nederluleå Gammelstad, Härnösand och Gävle. fall, vara ett uttryck för regional praxis i läns- Sammanställningen av undersökningar i styrelsens myndighetsbeslutande. En troligare dessa städer mynnar ut i att en rad problema-

bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 33 mathias bäck

tiska förhållanden på olika plan kan identifieras. är ju detta trots allt inte syftet med lagstiftning- Ett exempel som på ett grundläggande sätt be- en, vilken ger samma skydd för fornlämningar lyser dilemmat är att de människor som bodde i oavsett under vilken tidsperiod de tillkommit. t.ex. Östersund på 1700-talet inte behandlas lik- Man riskerar att hamna i en för myndigheterna värdigt i relation till de människor vars livsmiljö ovälkommen demokratidiskussion — vilka män- undersökts arkeologiskt. Den historia om deras niskors levnad skall vi undersöka och vilkas kan liv, som bara kan skrivas utifrån det arkeologiska väljas bort.28 Den kronologiskt exkluderande källmaterialet saknas. situation som råder i dagsläget var naturligtvis inte syftet med projektet Medeltidsstaden då det initierades. Detta är dock en första faktor Den stadsarkeologiska av betydelse för att förstå varför kulturlagren i problematiken — teori och praktik de tidigmoderna städerna i Sverige i många fall Det går inte att söka en enskild förklaring till bristfälligt omfattas av det formella lagskyddet. varför så få arkeologiska undersökningar ge- Problemet framstår tydligare i vissa delar av lan- nomförts i de norrländska städerna. Orsaken är det och Norrland är ett sådant exempel. enligt min mening flerdimensionell och en ana- Det finns emellertid andra faktorer som på- lys måste omfatta ett brett synsätt på kulturmil- verkat den stadsarkeologiska verksamheten i de jövårdsarbetets förutsättningar i Norrland vad norrländska städerna. En första mycket prag- gäller urbanarkeologi. Jag har i en tidigare arti- matisk faktor, som samtidigt på ett tydligt sätt kel lyft en problematisk och oförutsedd bieffekt belyser det fundamentala arbete som Medeltids- av det ovärderliga standardverk som vanligen staden innebar, är de utschaktningskartor som benämns Medeltidsstaden.25 Mycket kort sam- framställdes för varje medeltidsstad i Sverige. manfattat handlar det om att de medeltida de- Utschaktning indikerar i detta sammanhang larna av våra städers kulturlager (vilka diskuteras att fornlämingen inte kvarstår. Denna typ av i Medeltidsstaden), uppfattas som mer motivera- kartor, vilka visar var större markingrepp har de att undersöka arkeologiskt inför exploatering genomförts och som samtidigt ger en uppfatt- än de delar som hyser bebyggelse från 1600-talet ning om var det kan finnas bevarade kulturlager, och framåt. Till viss del ligger den relativt höga saknas för de norrländska städerna. Det enda kostnadsbilden för stadsundersökningar bakom undantaget är Gävle som i egenskap av medel- prioriteringar som försummar de tidigmoderna tida stadsgrundning ingår i Medeltidsstadens partierna av en stads arkeologiska lämningar. rapport­serie. Jag kan därför inte bilda mig en Vid Stadsarkeologiskt Forums (SAF) konfe- uppfattning om huruvida utschaktningsgraden i rens i Uppsala 2014 presenterades exempel på de enskilda norrländska städerna varit avgöran- detta förhållande där föredragshållarna visade de för att det inte genomförts undersökningar. hur två likvärdiga stadsgrundningar konsekvent Att arkeologiska undersökningar inte görs i vissa behandlas olika i relation till kulturmiljölagen. delar av städerna kan bero på beslut grundade I den ena, Kristianstad, utförs i det närmaste på känd utschaktningsgrad. Det är dock inte inga arkeologiska undersökningar medan man i rimligt att den ringa mängd undersökningar som det andra exemplet, Jönköping, genomfört ett det rör sig om i de aktuella städerna, har genere- flertal storskaliga arkeologiska projekt.26 Det rat ett tillräckligt kunskapsunderlag för att göra finns dessutom en viss tendens till att länssty- tillfredsställande bedömningar av utschaktnings- relserna i högre utsträckning fattat beslut om graden i alla delar av de berörda städerna. undersökning av tidigmoderna kulturlager i stä- der som etablerats efter det medeltida skedet Samhällsplanering och arkeologi än i de medeltida städerna.27 Kanske är det en Man kan fråga sig om det inte hade skett fler un- reminiscens av det arkeologiska ämnets förban- dersökningar i de norrländska städerna om det nelse — att målet alltid är att finna de äldsta funnits ett referensprojekt som hette Den tidig- lämningarna på den plats som undersöks. Nu moderna staden, eller varför inte som projektet

34 bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 stadsarkeologi i norrland – varför inte?

1600

1400

1200 Gävle flerbostadshus

1000 Söderhamn flerbostadshus Hudiksvall flerbostadshus Härnösand flerbostadshus 800 Sundsvall flerbostadshus Östersund flerbostadshus 600 Umeå flerbostadshus Luleå flerbostadshus 400 Piteå flerbostadshus

200

0

1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013

figur 7. Färdigställda lägenheter i nybyggda hus un- der perioden 1975–2013 i de städer som diskuteras i artikeln. Den röda linjen markerar den arkeologiska undersökningen i kvarteret Biografen i Nyköping 1987–1988. Statistiken är hämtad från Statistiska Centralbyrån.

Medeltidsstaden egentligen hette — den tidiga har statistik från SCB använts. Denna redovisar urbaniseringsprocessens konsekvenser för nuti- nyproduktion av flerfamiljslägenheter per år un- da planering. Vilken är den, i kulturmiljövårds- der perioden 1975–2013 (fig. 7 ).29 Perioden sam- hänseende, av­görande skillnaden mellan tidig manfaller i princip med att kulturlager i städerna urbanisering under medeltid och tidigmodern kom att få officiell status som fornlämning och tid, eller för den delen ännu senare? Intentionen att stadsarkeologin kom att leda metodutveck- i projektet Medeltidsstaden, att relatera till sam- lingen inom hela fältarkeologin. Perioden utgör tida samhällsplanering, genom att bl.a. skapa un- därmed en utmärkt fond för en antikvarisk dis- derlag för länsstyrelsernas planering och bidra kussion. Först av allt måste påpekas att denna med kunskap till kommunernas översiktsplaner­ bild av exploateringstrycket är skissad med yt- ing, var föredömlig och betonade uppdragsar- terst grov pensel. Den övervägande delen av ny- keologins sammanhang. Samhällsplaneringen är produktionen i samband med städernas expan- därför en faktor som inte går att bortse ifrån i sion har skett i städernas utkanter eller precis en analys av det här slaget. I syfte att relatera utanför dessa, dvs. i de områden i städerna där den antikvariska statistiken över utförda arkeo- det i lägre grad kan förväntas finnas bevarade logiska undersökningar (sammanställd i fig. 3) kulturlager från de äldre stadsmiljöerna. Det med samhällsbyggandet i de aktuella områdena innebär att den jämförelse som görs här endast

bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 35 mathias bäck

syftar till att visa tendenser för nybyggnation ge- lets slut. Vad gäller Umeå har de få undersök- nerellt i de aktuella städerna, och ge en antydan ningar som genomförts ägt rum efter omkring om skillnader i exploateringstryck över tid. För 2005. Trots att antalet undersökningar i Umeå är att fånga kronologiska trender i bostadsbyggan- ytterst begränsat kan vi ändå ana en svag tendens det över tid har de sju år då flest bostäder byggts till att antalet beslutade kulturmiljövårdsärenden i respektive stad identifierats. Detta har sedan som rör kulturlager ökat i denna stad under de ställts mot den antikvariska aktiviteten i form av senaste tio åren. Förutom en topp under 1990- arkeologiska undersökningar. Noterbart vid en talets början kan vi även se en liknande trend i sådan jämförelse är att det finns en viss tidsmäs- Härnösand under de senaste fem åren. sig överensstämmelse mellan hög byggnadstakt Några generella trender är giltiga för flertalet och arkeologisk verksamhet. Denna framträder städer i undersökningsmaterialet. Med utgångs- tydligast i Härnösand, Sundsvall och i mindre ut- punkt i de sju mest produktiva åren vad avser sträckning i Gävle och Piteå. I Hudiksvall, Luleå byggandet för respektive stad, kan vi konstatera och Umeå finns en sämre kongruens mellan ny- att dessa år nästan uteslutande har inträffat före byggnationsperioderna och antikvarisk aktivitet. 1994. De stora byggnationsperioderna har infal- I dessa fall har alltså ett ökat exploateringstryck lit under åren 1975–1980, men framför allt mellan inte renderat motsvarande större antal arkeolo- 1990 och 1993.31 Umeå är den stad som i reella tal giska undersökningar. har den största tillväxten, med toppår 1991–1992. Vidare kan vi konstatera att antalet arkeolo- Umeå är också den stad som fortsätter att växa giska undersökningar ökar över tid.30 Detta gäller överlägset mest av de tidigmoderna städerna i framförallt Nederluleå Gammelstad och Gävle Norrland. Om vi sätter stadens tillväxt i relation med en ökande trend från och med 1990-ta- till antalet arkeologiska undersökningar av samt-

figur 8. Vintermarknad i Östersund i början av 1900-talet. Marknaden kallades inte Gregoriemarknaden vid den tid då bilden togs, men den representerar en tradition som är en av få reminiscenser av det tidigmoderna Östersund. Vi vet dock inget om hur staden såg ut vid etableringen. foto: Riksantikvarieämbetet, Kulturmil- jöbild.

36 bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 stadsarkeologi i norrland – varför inte? liga typer, är Umeå sannolikt den stad där minst uppehåll under delar av 1900-talet återupptogs antal arkeologiska undersökningar genomförts i det gamla namnet på marknaden igen i mitten förhållande till det stora exploateringstrycket.32 av 1980-talet (fig. 8). Spår av denna marknad Glädjande nog kan vi notera en positiv trend vad skulle kunna ge viktig information om stadens gäller den arkeologiska verksamheten i staden karaktär i detta tidiga skede, nästan ett århund- då fyra av de sju undersökningarna är beslutade rade innan den börjar expandera och drastiskt under de senaste fem åren. ändrar gestalt. I andra städer ser situationen mer dyster ut. En stad där det i hög grad saknas arkeologisk Stadens administrativa status i relation kunskap är nuvarande Luleå som anlades år till antalet arkeologiska undersökningar 1649. Från Luleå finns totalt endast tre arkeolo- Slutligen vill jag lyfta fram några av de faktorer giska undersökningar registrerade, vilket måste som kan tänkas ha påverkat det arkeologiska betraktas som mycket anmärkningsvärt. Samt- kunskapsläget i de norrländska städerna. Utifrån liga dessa är dessutom i form av utredningar/ en sådan analys kan en del logiska förklaringar schaktningsövervakningar/schaktningskontrol- identifieras, men även mindre tydliga samband ler.33 Även Sundsvall är, utifrån stadens storlek, och antikvariska lakuner som är mer svårförkla- förhållandevis litet undersökt och ett relativt rade framträder. sentida exploateringstryck har inte resulterat Den röda linjen i figur 7 visar när de arkeo- i motsvarande ökad arkeologisk verksamhet. logiska undersökningarna i kvarteret Biografen i Mittuniversitets campus Åkroken i Sundsvall Nyköping genomfördes.37 Detta är en av de för- uppfördes mellan 1997 och 2005 på platsen för sta större undersökningar som enbart omfattade den första stadsetableringen i Sundsvall år 1621. tidigmodern tid och representerar därmed en da- Trots detta är endast mycket begränsade om- terad brytpunkt att förhålla sig till då man disku- råden undersökta arkeologiskt. Tre undersök- terar tidigmodern urbanarkeologi i Sverige. Att ningar är genomförda i denna del av Sundsvall detta sker visar också när kulturmiljövården var till dags dato.34 Tidigare har två undersökningar mogen att undersöka tidigmoderna lämningar i genomförts i Åkrokenområdet. Dessa utfördes större skala i Sverige. Denna brytpunkt infaller före 1985, mer än tio år innan det första spad- strax före perioden 1990–1993, som i de flesta taget för Mittuniversitet togs. Bland fynden från städer i den här undersökningen innebar en dessa grävningar fanns både kritpipor och tidig- period av omfattande nybyggnation. Detta fick modern keramik, dvs. tydliga indikationer på att emellertid ingen inverkan på den antikvariska tidigmoderna lämningar vid den tiden fanns be- hanteringen av kulturlager i de norrländska tidig- varade. I Selångersån, i anslutning till Sundsvalls moderna städerna. Bara under enstaka år finns äldsta delar, finns dessutom uppmärksammade mer än tio beslut om kulturmiljövårdsärenden båtvrak som undersökts arkeologiskt.35 som berör kulturlager i dessa städer.38 Endast un- Östersund är ett annat exempel på en stad der 1989 utförs undersökningar i minst fem olika vars kraftiga expansion under perioden 1880– städer. Övriga år samlar sig de utförda undersök- 1915 sannolikt förstört mycket av den då knappt ningarna till enbart två eller tre städer. Efter år 100 år gamla stadens äldre bebyggelse.36 Trots 2004 har i genomsnitt ca fem undersökningar detta finns äldre strukturer kvar som reminiscen- per år genomförts i de norrländska städerna. ser av den stad vars historia inte vid något till- En faktor som förefaller inverka på hur fälle undersökts med arkeologisk metod. Strax många undersökningar som utförts i städerna är efter att staden etablerats flyttades nämligen deras administrativa status. I residensstäderna, Jamtamotmarknaden hit. Denna marknad, som där länsstyrelser och länsmuseer är lokaliserade, sannolikt har anor ner i vikingatid, flyttades från har inte mindre än 84 % av samtliga undersök- Frösön till Östersund 1789 varvid namnet sam- ningar genomförts.39 Det finns emellertid ett tidigt ändrades till Gregori marknad då denna flertal anomalier i denna statistik som kräver en hölls på S:t Gregorius dag den 12 mars. Efter ett kommentar. För det första kan vi återigen på-

bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 37 mathias bäck

figur 9. Vy över redden i Härnösand år 1896. Detta är träpatronernas land. Bilden illustrerar väl den ökande seglationen på staden efter att den fått stapelrätt år 1812 och mycket av exporten bestod av trävaror. Bebyg- gelsen i förgrunden är belägen på den plats där staden grundlades år 1585. foto: Riksarkivet, Landsarkivet i Härnösand.

minna om att ingen arkeologisk undersökning (Öjebyn) har relativt många undersökningar utförts i residensstaden Östersund. Vad gäller genomförts, bl.a. som forskningsgrävningar på Luleå har hela 98 % av undersökningarna gjorts 1960- och 1970-talet. Även här finns ett antal i Nederluleå Gammelstad inklusive prästgården. medeltida dateringar. Frågan är hur mycket det Endast tre undersökningar har genomförts i re- faktum att Gävle publicerats som en volym i pro- sidensstaden, dvs. nuvarande Luleå. I Umeå är jektet Medeltidsstaden, påverkat den relativt sett antalet undersökningar endast marginellt fler — större mängden undersökningar i staden? Jag sju stycken. Slutsatsen blir att de enda residens- menar att så är fallet, vilket styrks av statistiken. städer där platsens administrativa status kan sä- I särklass flest enskilda undersökningar har, som gas ha påverkat antalet beslutade ärenden enligt vi sett, genomförts i Gammelstaden, Nederlu- kulturmiljölagen, är Härnösand och Gävle. Även leå. Denna plats är belägen nära den nuvarande städernas historiskt belagda privilegiedatum fö- residensstaden, har medeltida ursprung och är refaller ha betydelse för i vilken omfattning ar- dessutom klassad som världsarv. Det är svårt att keologiska undersökningar sker. Umeås första inte se ett samband mellan dessa förhållanden lokalisering, Hudiksvall och Härnösand är alla och den stora mängden beslut enligt kulturmil- etableringar från 1580-talet. Av dessa städer är jölagen. det endast i Härnösand där mer än någon en- Bland resterande platser — vilka inte är resi- staka undersökning genomförts (fig. 9). I Gävle, densstäder, inte har dateringar tidigare än 1600- som är den enda medeltida staden i Norrland, tal eller är världsarv — återfinns universitetssta- har 18 % av samtliga undersökningar i analysom- den Sundsvall, Söderhamn samt de nuvarande rådet genomförts. Det innebär att det endast är lokaliseringarna av Piteå och Hudiksvall. Av i Gammelstaden i Nederluleå som det bedrivits dessa städer har flest undersökningar genom- mer arkeologi. Från den senare platsen finns en förts i Sundsvall. På övriga platser har samman- mängd medeltida dateringar även om privilegie- taget endast drygt en handfull undersökningar brevet dateras till år 1621. I Piteå nya kyrkplats genomförts. Anledningen till denna lakun är

38 bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 stadsarkeologi i norrland – varför inte? svårbedömd. I Söderhamns och Hudiksvalls fall antikvariskt perspektiv, blottar en kunskapslucka kan en förklaring vara den blygsamma eller obe- som påverkar den regionala historieskrivningen fintliga nybyggnationen från mitten av 1990-talet och det viktiga demokratiska instrument som till idag. I Härnösand har en relativt sett större historisk kunskap utgör. mängd undersökningar genomförts trots att ny- byggnationen även i denna stad var blygsam un- der samma period. Stort tack till Lars Nylander, Hälsinglands mu- seum, Rolf Boström, Riksarkivet, Landsarkivet i Härnösand och kommunarkivet i Söderhamn Slutkommentar genom Thommie Nord, DiBiS Produktion för Sammanfattningsvis finns stora skillnader i om- generöst tillstånd att använda bildmaterial. fattningen av den urbana arkeologiska verksam- heten i de norrländska tidigmoderna stadsgrund- ningarna. Detta avslöjar en diskrepans i den antikvariska hanteringen. På vissa platser har ett förhållandevis stort antal undersökningar genom- mathias bäck är arkeolog med inriktning på förts medan det i andra knappast bedrivits någon den historiska tidens arkeologi. Han har arbetat arkeologi över huvud taget. Detta är ett problem med exploateringsarkeologi inom kulturmiljö- som inte bara gäller Norrland utan hela landet — vården i 30 år och är doktorand i historisk ar- det handlar om antikvariskt fokus, tradition och keologi vid Lunds universitet. erfarenhet av tidigmodern arkeologi hos regio- [email protected] nala myndigheter, universitet och museer. Statens historiska museer Konsekvenserna av detta är att den forskare Arkeologiska uppdragsverksamheten som arbetar arkeologiskt med dessa städer har Instrumentvägen 19 ett minst sagt disparat källmaterial att hantera 126 53 Hägersten (alltså precis det som projektet Medeltidsstaden bl.a. avsåg att avhjälpa för de medeltida städer- na). Det är i princip omöjligt att diskutera ex- empelvis Söderhamns eller Hudiksvalls karaktär, Noter bebyggelseutveckling eller invånarnas materiella 1 Torneå/Tornio var en svensk stad under tidigmodern konsumtion under tidigmodern tid. Det finns tid, tillika finska Lapplands äldsta stad. Se t.ex. Herva, Ylimaunu & Symonds 2012; Nurmi 2011; Puputti 2010; idag många exempel på hur arkeologin kan be- Ylimaunu 2007, 2013. rätta unika historier om tidigmoderna städer 2 Wallerström 1995a, s. 101 f., 1995b, s. 69 f., Bäck 2008; — historier som inte kan berättas med andra Törmä 2012, s. 21. källmaterial än det arkeologiska. Det bristfäl- 3 Söderhamn, Jensen 1919; Piteå, Steckzén 1921; Luleå, Steckzén och Wennström 1921; Sundsvall, Ahnlund 1921, liga källäget i flertalet norrländska tidigmoderna Tedebrand (red.) 1996; Umeå, Steckzén 1922; Hudiks- städer är inte bara allvarligt för forskarsamhället vall, Brun 1932; Härnösand, Bucht och Wik 1935; Öster- utan bidrar också till det, sedan länge, diskrimi- sund, Bromé 1936; Gävle, Humbla och Norling 1946. 4 Härnösand, Näslund 1980; Söderhamn, Karlström 1970; nerande förhållningssättet till den norrländska Sundsvall, Liliequist 1983; Gävle, Karlström 1974. historien ur ett nationellt perspektiv. Skillnader- 5 Matsson (red.) 1986a, 1986b, Blomkvist 1983. na i omfattning av den stadsarkeologiska verk- 6 Wallerström 1995a, 1995b, Bäck 2008. samheten mellan de norrländska städerna har 7 Grundberg 2006. 8 T.ex. Blomkvist 1983. fått till följd att det i princip inte har kunnat 9 Se t.ex. Anglert & Lindeblad 2004; Larsson (red.) 2006. bedrivas någon forskning kring urbaniseringen i 10 Ett symposium med fokus på just mångfalden av ”små- Norrland utifrån arkeologiskt källmaterial. städer” hölls på Midgard historisk senter i Borre, Vest- Sammantaget kan vi konstatera att en över- fold 2007, Brendalsmo, A.J., Eliassen, F.-E. & Gansum, T. (red.), 2009. En av poängerna med mötet var att siktlig studie av urbanarkeologisk verksamhet i både historiker och arkeologer kunde mötas i dessa frå- de tidigmoderna städerna i Norrland, utifrån ett gor utifrån sina respektive källmaterial.

bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 39 mathias bäck

11 Blomkvist 1983, s. 27 ff. med normalt underhåll av äldre bebyggelse, VA-ledning- 12 Bergling 1964, fig. 2. ar och fjärrvärmenät borde ha renderat mer än totalt 13 Se Bergling 1964, s. 35 ff., Bäck 2008, s. 16 ff. sju undersökningar i Norrlands största stad, grundlagd 14 T.ex. Luleå och Piteå. 1622. 15 Risöfjärdsprojektet, Styresholmsprojektet och projektet 33 Det kan finnas luckor i sammanställningen men det är Centralort i norr. inte frågan om mer än enstaka undersökningar, som i 16 Grundberg 2001. förekommande fall sannolikt är genomförda före stads- 17 T.ex. Lundholm 1970, 1978; Wallerström 1986, 1987, arkeologins professionalisering och innan städernas kul- 1995a, 1995b, 1995c. turlager fick fornlämningsstatus i praxis på 1970-talet. 18 Vill man överblicka och fördjupa sig i den medeltida 34 Den senaste genomförde författaren själv 2014, tillsam- centralortsbildningen i Norrland kan man med fördel mans med Maria Lindeberg på Länsmuseet (Murberget) läsa Blomkvist 1983; Andersson 1986; Wallander 1986; i Härnösand. Det skall understrykas att resultatet från Grundberg 2001, 2006 och där anförd litteratur. denna undersökning visade en mycket omfattande ut- 19 Här är jag ett stort tack skyldig till följande personer för schaktning av området strax utanför såväl som innanför deras engagerade hjälp vid insamlingen av material: Lars den äldsta stadsgränsen inom undersökningsområdet. Backman, Norrbottens museum, Peter Persson, Läns- Det är viktigt att poängtera att detta i sig inte kan tas styrelsen i Västernorrland, Bo Ulfhielm, Länsmuseet som incitament för att det inte finns kvarvarande forn- Gävle­borg, Bengt Nordqvist, Länsstyrelsen i Jämtland lämningar i andra delar av Åkrokenkvarteren. och Nina Karlsson, Länsstyrelsen i Västerbotten. 35 Holmqvist 2004; Eriksson 2008. 20 Nyligen utkom Riksantikvarieämbetets rapport 2014-12- 36 Rumar 1986, s. 166 ff. 08; Konsekvensutredning, Verkställighetsföreskrifter 2 37 Förundersökningen gjordes 1987 och den arkeologiska kap. 11–13 §§, kulturmiljölagen (1988:950). undersökningen 1988. Se Andersson, Persson & Hållans 21 Gamla kyrkbyn, Nya kyrkbyn/Öjebyn samt nuvarande Stenholm 1990. läget för Piteå stad. 38 1989, 1991, 1998, 2001, 2003, 2004. 22 Sandström 1996, s. 143 f. 39 Luleå, Umeå, Härnösand, Gävle och Östersund. 23 Lundkvist 1986; Wikström 1986. 24 Under 1700-talet grundlades även två städer som inte fick privilegier, fristaden Eskilstuna 1771 och friköping­ en Malmköping 1784, Nilsson 1986; se även Rumar Käll- och litteraturförteckning 1986. 25 Bäck 2009, s. 48 f. Rapportserien omfattar 77 volymer Digitala källor publicerade under perioden 1976–1990. Projektets pro- gramförklaring och bakgrundsbeskrivning redovisas i Statistiska Centralbyrån, Färdigställda lägenheter och Medeltidsstaden 1, Andersson 1976. rumsenheter i nybyggda hus efter region och hustyp. 26 Föredrag av Ing-Marie Nilsson och Claes Pettersson vid År 1975–2013, http://www.statistikdatabsen.scb.se/ SAF-mötet i Uppsala 2014. pxweb/sv/ssd/START__BO__BO0101/LghReHustyp 27 Här är det viktigt att understryka att det även finns Ar/?rxid=c372eb2d-c8fc-477b-9d14-d3301b353a85 många goda exempel där lagstiftningen utövas enligt skrivningen och där kronologisk diskriminering inte Tryckta källor och litteratur sker i någon större utsträckning. Norrköping är ett sådant exempel, där ett stort antal arkeologiska slut- Ahnlund, Nils, 1921, Sundsvalls historia. D. 1, Tiden 1621– undersökningar av tidigmoderna kulturlager genom- 1721. förts under det senaste decenniet. Andra platser med Andersson, Carolina, Persson, Boje & Hållans Stenholm, medel­tida ursprung där omfattande undersökningar av Ann-Mari, 1990, Biografen. Ett 1600–1700-talskvarter i tidigmodern tid utförts är Göteborg, Västerås, Örebro, Nyköping. För- och delundersökning 1987, slutunder- Jönköping och Kalmar. sökning i två etapper 1988 i kvarteret Biografen i Nykö- 28 Bäck a.a. ping, Södermanland, Riksantikvarieämbetet och Statens 29 http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/ historiska museer. Rapport 1990:1. sv/ssd/START__BO__BO0101/LghReHustyp Andersson, Hans, 1976, Projektprogram. Den tidiga urba- Ar/?rxid=c372eb2d-c8fc-477b-9d14-d3301b353a85. niseringsprocessens konsekvenser för nutida planering, 30 Utan direkt koppling till de större exploateringsåren. Riksantikvarieämbetet och Statens Historiska Museer. 31 Dessa tidsbundna expansionsfaser sammanfaller i viss Rapport, Medeltidsstaden 1. utsträckning med nationella trender, men ibland är de Andersson, Hans, 1986, ”Projektet Medeltidsstaden och plats- och funktionsspecifika, som t.ex. i Luleås fall kan Norrland”, Arkiv i Norrland 8, s. 38–60. kopplas till utbyggnaden av Stålverk 80 och märks tyd- Anglert, Mats & Lindeblad, Karin, 2004, Nya stadsarkeolo- ligt i statistiken från 1975–1976. giska horisonter, RAÄ FOU projekt 2003, UV Syd. Rap- 32 Jag vill betona att det inte i denna analys finns en be- port 2004:4. lagd koppling mellan faktiskt exploatering av den äldre Bergling, Ragnar, 1964, Kyrkstaden i övre Norrland, Skytte- stadskärnan i Umeå eller någon av de andra städer som anska samfundets handlingar No.3. Diss. Uppsala Univ. diskuteras, men erfarenheten från andra liknande städer Blomkvist, Nils, 1983, ”Och alla sina byar kalla de för stä- i Mälardalen talar för att denna expansion tillsammans der”, Arkiv i Norrland. 4, s. 20–58.

40 bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 stadsarkeologi i norrland – varför inte?

Brendalsmo, A. Jan, Eliassen, Finn-Einar & Gansum, Terje Nurmi, Risto, 2011, Development of the urban mind. An ob- (red.), 2009, Den urbane underskog. Strandsteder, ut- ject biographical approach, the case study of the town vekslingssteder og småbyer i vikingtid, middelalder og of Tornio, Northern Finland. Diss., University of Oulu. tidlig nytid. Näslund, Rolf, 1980, Studier i Härnösands bebyggelsehisto- Bromé, Janrik (red.), 1936, Östersunds historia. ria, 1585–1800-talets mitt. D. 1, Samhällshistorisk bak- Brun, Sven, 1932, Hudiksvalls historia. D. 1, Tiden 1582–1800. grund, planutveckling och offentlig bebyggelse. Diss., Bucht, Gösta & Wik, Harald, 1935, Härnösands historia. D. 1, Umeå Univ. Tiden 1585–1721. Puputti, Anna-Kaisa, 2010, Living with animals. A zooarcha- Bäck, Mathias, 2008, Prästgården och staden. Drivkrafter eological study of urban human-animal relationships bakom tidiga urbaniseringstendenser i Luleå. in early modern Tornio, 1621–1800. Diss., University of Bäck, Mathias, 2009, ”Stadsarkeologiska trender och ten- Oulu. denser i Sverige — en personlig synvinkel”, i Den urbane Rumar, Lars, 1986, ”Östersund – staden i mitten”, Arkiv i underskog. Strandsteder, utvekslingssteder og småbyer Norrland 7, s. 161–172. i vikingtid, middelalder og tidlig nytid, s. 41–66. Sandström, Åke, 1996, Plöjande borgare och handlande bön- Eriksson, Niklas, 2008, En fartygslämning från slutet av der. Mötet mellan den europeiska urbana ekonomin 1500-talet i Selångersån. Arkeologisk förundersökning, och vasatidens Sverige, Stads- och kommunhistoriska Medelpad, Sundsvalls kommun, Sundsvalls socken, Sta- institutet. tens maritima museer. Steckzén, Birger & Wennerström, Henrik, 1921, Luleå stads Grundberg, Leif, 2002. ”’Där som inga lagliga köpstäder historia 1621–1921. äro.’ Medeltida urbaniseringstendenser i ett norrländskt Steckzén, Birger, 1921, Minnesskrift till Piteå stads 300-års- perspektiv”, Bebyggelsehistorisk tidskrift 42/2001, s. jubileum. 75–102. Steckzén, Birger, 1922, Umeå stads historia 1588–1888. Grundberg, Leif, 2006, Medeltid i centrum. Europeisering, Tedebrand, Lars-Göran (red.), 1996, Sundsvalls historia. historieskrivning och kulturarvsbruk i norrländska kul- Törmä, Maria Aili, 2012, Fornlämningen Luleå Gammel- turmiljöer. Diss., Umeå Univ. stad. De äldsta spåren från de arkeologiska undersök- Herva, Vesa-Pekka, Ylimaunu, Timo & Symonds, James, ningarna inom Nederluleå socken RAÄ 330:1. Kandidat- 2012, “The urban landscape and iconography of early uppsats i arkeologi, Inst. För idé- och samhällsstudier, modern Tornio”, Fennoscandia archaeologica XXIX, s. Umeå universitet. Otryckt stencil. 73–91. Wallander, Anders, 1986, ”Förutsättningar för medeltidsar- Holmqvist, Magnus, 2004, ”Det medeltida skeppsvraket i keologi i några norrlandsstäder”, Arkiv i Norrland 8, Selångersån, Sundsvall”, Bottnisk kontakt XI. Maritim- s. 8–12. historisk konferens, Länsmuseet Västernorrland 1–3 Wallerström, Thomas, 1986, ”Medeltidsarkeologi på han- februari 2002, Båtar och skepp i äldre tid (förhistoria– delsplatser i Norrbotten”, Arkiv i Norrland 8, s. 13–24. medeltid), s. 146–150. Wallerström, Thomas, 1987, ”Om de arkeologiska under- Humbla, Philibert & Norling, Nils (red.), 1946, Ur Gävle sökningarna på Kyrkudden i Hietaniemi s:n och kolo- stads historia. nisationen av Tornedalen”, Nordkalotten i en skiftande Jensen, Alfred, 1919, Söderhamns historia, Bd 1. värld. Kulturer utan gränser och stater över gränser, Karlström, Ture, 1970, Stadsbild i förvandling 1620–1970. Archaeologica Historica, s. 140–187. Karlström, Ture, 1974, Gävle stadsbild. Bebyggelsehistoria Wallerström, Thomas, 1995a, Norrbotten, Sverige och och samhällsutveckling till 1900–talets början. Diss., medel­tiden: problem kring makt och bosättning i en Uppsala Univ. europeisk periferi. D. 1. Diss., Lunds Univ. Larsson, Stefan (red.), 2006, Nya stadsarkeologiska hori- Wallerström, Thomas, 1995b, Norrbotten, Sverige och sonter, Riksantikvarieämbetet. medel­tiden: problem kring makt och bosättning i en Liliequist, Inger, 1983, Sundsvalls bebyggelsehistoria 1621– europeisk periferi. D. 2, Bilagor. Diss., Lunds Univ. 1650, Umeå Univ., Konstvetenskapliga inst. Wallerström, Thomas, 1995c, ”De arkeologiska undersök- Lundholm, Kjell, 1970, Kyrkvallen Öjeby. En arkeologisk ningarna i G:a Kyrkbyn, Piteå landsförsamling”. Norr- undersökning i Piteå gamla stad, Norrbottens museum. botten, Sverige och medeltiden D. 2, Bilagor/problem Lundholm, Kjell, 1978, ”Kyrkbyn. Pitebygdens äldsta mark- kring makt och bosättning i en europeisk periferi, s. nadsplats”, i Studier i norrländsk forntid. Till Ernst 25–45. Westerlund 9 november 1975, s. 94–105. Wikström, Lars, 1986, ”Norrlandsstädernas handel på Stock- Lundkvist, Sven, 1986, ”Centralmakten och de norrländska holm under andra hälften av 1600-talet”, Arkiv i Norr- stadsgrundningarna”, Arkiv i Norrland 7, s. 50–64. land 8, s. 159–168. Matsson, Per (red.), 1986a, Landsarkivet i Härnösand 50 år Ylimaunu, Timo, 2007, Aittakylästä kaupungiksi. Arkeolo- 1935–1985, Symposiet Städers uppkomst och liv 17–19 ginen tutkimus Tornion kaupungistumisesta 18. vuo- september 1985, 1, Arkiv i Norrland 7. sisadan loppuun mennessä. Diss. Matsson, Per (red.), 1986b, Landsarkivet i Härnösand 50 år Ylimaunu, Timo, 2013, “Discipline, church and landscape. 1935–1985, Symposiet Städers uppkomst och liv 17–19 The material culture of social hierarchy in Northern Fin- september 1985, 2, Arkiv i Norrland 8. land from the seventeenth to the eighteenth centuries”, Nilsson, Lars, 1986, ”Den tredje vågen. Bildandet av städer i Symonds, James, Badcock, Anna & Oliver, Jeff (red.), och köpingar i Sverige 1770–1865”, Arkiv i Norrland 8, Historical archaeologies of cognition. Explorations into s. 181–193. faith, hope and charity, s. 28–42.

bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 41 mathias bäck Urban archaeology in Norrland — why not?

By Mathias Bäck

Summary Our knowledge of early modern Norrland towns issue is that Norrland towns have seen surpris- is, in terms of the archaeological record, insuf- ingly few archaeological excavations. There is of ficient. The article discusses possible underlying course variation, with Nederluleå Gammelstad reasons for the archaeological situation in these and Gävle prominent in having witnessed by far towns. The 13 towns in question are (with founda- the greatest number of excavations. At the other tion dates in brackets): Hudiksvall (1582/1620), end of the scale we find Umeå, Söderhamn and Härnösand (1585), Umeå (1588/1622), Söder- Hudiksvall, where few excavations have been hamn (1620), Sundsvall (1621/1648), Luleå carried out, and particularly Östersund which (Gammelstaden) (1649/1621), Piteå (Öjebyn) has seen no archaeological investigations. A par- (1666/1621) and Östersund (1786). Inhabitants ticular problem is well illustrated by the present- had varying means and opportunities to influ- day site of Luleå, to where the town relocated ence the growth and form of their towns. Among from Gammelstaden. Hardly a single excavation other things, the interests of government in the has been carried out in new Luleå although the role of the provinces in maintaining the war-torn town was founded in 1649. country in the 17th century, when Sweden was a The article highlights the problem of unequal Great Power, affected the vitality of the towns. distribution of excavation permits and the dis- Archaeology is an important tool when we try parate archaeological management of Norrland to understand and nuance the standard of liv- towns — which impair scholars in any discussion ing, habitat and contact networks etc. of the of urban living conditions or the nature of the inhabitants of these towns. In short, the central towns themselves.

Keywords: Northern Sweden, urban excavations, archaeology of the early modern period, exploitation, antiquarian assessment

42 bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 Visby ringmur — att återuppbygga med autenticitet

av Kristin Balksten, Carl Thelin & Ulrika Mebus

redag kväll den 24 februari 2012 blev några behövde arbeta tillsammans i ett tvärvetenskap- Visbybor vittne till hur en ca 90 m2 stor del ligt projekt med gemensamma mål. För att finna F av världsarvet Visby ringmur föll ner. Det tekniska lösningar som bygger på historiska ma- var i Östergravar, en bit norr om Österport, på terial och tekniker krävs en dialog mellan dessa mursträcka nr 38 1 (fig. 1) som ett parti av murens kompetenser. Likaså behövs samarbetet mellan yttre skal gav vika och rasade ner på marken (fig. arkeologer, antikvarier och murare för att kunna 2). Den övre delen av muren hängde kvar genom läsa av murens historia och kontext. s.k. valvverkan mot de kvarvarande murpartier- na på sidan om raset. Detta blev startskottet på Syfte, mål och frågeställningar ett forskningsprojekt som tog form och startade Syftet med projektet var att bygga upp kunskap i februari 2013. Forskningsprojektet har syftat till såväl som ett raserat murparti. Genom att öka att bygga upp det raserade partiet men också att kunskapen om murens byggnads- och restaurer­ bygga upp kunskapen om Visby ringmur i syn- ingshistoria, byggnadskonstruktion och bygg- nerhet och den här typen av medel­tida murverk nadsmaterial samt nedbrytning, syftade projek- i allmänhet. tet till att skapa förutsättningar för att kunna nå målet; att utföra en autentisk och samtidigt säker återuppbyggnad med traditionella material Introduktion och metoder med lång förväntad livslängd. Med Redan 2012 beslutade Riksantikvarieämbetet autentisk menas här att murbruk, fogbruk, mur- som förvaltare av muren att det rasade partiet block av kalksten och murningsteknik skall vara skulle byggas upp igen. Orsakerna till detta var så likt originalet i ursprung, tillverkningsprocess, flera: raset hade inträffat på en av de bäst be- hantverk, uttryck och funktion, att man vid när- varade mursträckorna i Östergravar, tidigare ras mare granskning och analys, efter att murpartiet som inträffat har alltid i någon mån återupp- åldrats en tid, skall ha svårt att se skillnaden vid byggts för att bevara murens funktion intakt och första anblick. i det raserade skick den nu befann sig fanns det Forskningsprojektet har arbetat utifrån föl- en stor risk för ytterligare ras. jande övergripande frågeställningar: Tidigt stod det klart att denna återupp- byggnad inte skulle kunna göras som en van- • Hur ser ringmurens historia ut med avseende lig entreprenad, som skulle kunna utgå från på uppförande, utbyggnad och ombyggnad, färdiga handlingar, då det inte fanns några förfall och underhåll samt skydd och förvalt- standardlösningar att nyttja. Istället visade det ning? Hur kan det raserade murpartiet ytterli- sig att projektgruppen blev tvungen att utforma gare bidra till förståelsen av murens historia? arbetssätt och materialval under projektets gång. • Hur är ringmuren tekniskt uppbyggd och hur Detta var en av anledningarna till att forskare, fungerar dess konstruktion? Vilka material ingenjörer, antikvarier, arkeologer och murare har använts?

bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 43 kristin balksten, carl thelin & ulrika mebus

figur 1: Karta över • Hur ser nedbrytningen ut för ringmuren och verkansparter var bl.a. Högskolan på Gotland, Visby ringmur från Gotlands Museum, Tyréns AB och Byggnads- Eckhoffs stora upp- vad kan ha orsakat kollapsen denna gång? mätning. Röda pilen • Hur kan det raserade murpartiet återuppbyg- hyttan på Gotland, och mycket av den kunskap markerar mur 38 där gas på ett säkert och långsiktigt hållbart sätt? som hade byggts upp i det projektet kunde ligga raset skett (Eckhoff 1922). • Hur kan vi välja konstruktion och material, till grund för projektet med återuppbyggnaden. dels utifrån vad muren själv kan berätta, dels För återuppbyggnadsprojektet blev Riksantikva- utifrån bevarade unika lokala kunskaper om rieämbetet beställare med Ulrika Mebus som traditionella material och metoder? projektledare. Vid Campus Gotland/Uppsala Universitet anlitades tekn. dr Kristin Balksten som Projektets upplägg forskningsledare med specialkompetens inom Under 2010–2011 hade ett forskningsprojekt om historiska murverk och murbruk. Även tekn. dr ruiner ägt rum som ett samverkansprojekt.2 Sam- Carl Thelin vid Tyréns AB har varit en viktig fors-

44 bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 visby ringmur — att återuppbygga med autenticitet kare och ingenjör i projektet med kunskaper om statik och historiska murverk. För antikvarisk och arkeologisk expertis har Gotlands Museum genom Jörgen Renström, Per Widerström och Riksantikvarieämbetets Arkeologiska Uppdrags­ verksamhet genom fil. dr Mats Anglert svarat. För utförandet och den hantverkskunskap som har krävts i form av t.ex. brukshantering och murningsteknik har Byggnadshyttan på Gotland ansvarat, genom murare Mats Larsson och Curth Klasén. Projektet har behövt kunskaper om Visby ringmur i synnerhet och ruiner i allmänhet. En genomgång av arkiv och tidigare publikationer om Visby ringmur har gjorts för att fastställa dess historia, men även byggnadsarkeologiska metoder har använts för att skriva dess historik. Projektet har även behövt nyttja kunskaper om historiska murverk och deras statik, om histo- riska murbruk och om hantverk knutet till kalk- bruk. Projektet har presenterats vid ett flertal internationella konferenser och ständigt har vi mötts av det faktum att man blivit förvånad över att vi har kvar kunskapen om vår lokala kalktill- verkning liksom att hantverkare är integrerade i forskningsprocessen. I t.ex. södra Europa, där vi en gång hämtat kunskaperna, har kunskapen om lokal kalk hunnit försvinna idag medan vi på Gotland har en unik förutsättning för att återuppbygga med autentiska material. Med 8–10 meter med en tjocklek vid basen på 1,3–2,3 figur 2. Visby meter. Förhöjningen av muren gjordes med den ringmur i febru­ autentiska material menas här att materialen är ari 2012 efter att tidstypiska, trovärdiga, genuina och så snarlika gamla skyttegången som fundament och bygg- delar av mur 38 originalmaterialen som idag är möjligt. des så att den avsmalnade upptill med en flask- rasat ner. 3 foto: Ulrika formad del (se fig. 4) inåt staden. Marktornen Mebus, Gotlands är ofta sammanbyggda med den förhöjda muren Museum. Ringmurens historia och 27 av de ursprungliga 29 marktornen finns Visby ringmur uppfördes till stora delar under bevarade ännu idag. Under 1300-talet har ett an- 1200-talets andra hälft som ett skydd för han- tal s.k. sadeltorn eller hängtorn tillkommit, av deln i staden. Den är uppförd av kalksten och dessa finns endast 9 av 22 bevarade idag. Häng- kalkbruk från platsen och har en längd på 3,44 tornen har många gånger föranlett ras på muren. km. År 1288 skrev borgarna i staden ett brev till Visby ringmur har genomgått många föränd- Sveriges konung där de bad om ursäkt för att ha ringar genom århundradena. Under 1400-talet uppfört en krenelerad mur utan tillåtelse. Det tillkom Visborgs slott (nr 64–66, fig. 1) liksom var då en 5–6 meter hög krenelerad mur med några torn längs med strandmuren, bl.a. Jungfru- invändig skyttegång och ett fåtal marktorn som tornet. 1500-talets tillägg blev de två kaponjärer­na uppförts. När danske kungen Valdemar Atter- Sparbössan och Smörasken i Östergravar (nr 27 dag intog Visby år 1361 tror man att muren hade och 35, fig. 1). När danskarna förlorade Gotland höjts med ytterligare 3–4 meter. Höjden blev då 1679 sprängdes delar av Visborgs slott i luften

bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 45 kristin balksten, carl thelin & ulrika mebus

och av resterna kom man att bränna kalk fram mycket grundlig dokumentation av muren som till 1711.4 År 1712 byggdes skansen ”Havsfrun” resulterade i ett planschverk med ritningar som i anslutning till Södermur och under 1700-ta- avbildar hela muren.10 Vid början av 1900-talet let tog man upp stora öppningar för kanoner i var det framförallt akuta insatser som gjordes porttornen och Silverhättan. Då var muren ännu då bl.a. några stödmurar uppfördes och mindre ansedd som en fun­gerande försvarsanläggning. raserade partier murades upp. När kalkbränning av murens kalksten förbjöds 1900-talets restaureringar präglas till stor del 1711 var man redan medveten om murens kultur- av användandet av cement i bruken.11 Redan på historiska värde och hur den vittnat om stadens 1880-talet byggdes den första cementfabriken i storhetstid och rikedom.5 Visby 12 och även om cementen var dyr fanns det År 1805 blev muren skyddad som fornminne önskemål att använda den till fogstrykning men och år 1995 blev den, tillsammans med resten av ännu så länge användes välarbetat kalkbruk för Visby innerstad, upptagen på UNESCO:s världs- uppmurningsarbetet.13 arvslista. Muren är en av norra Europas bäst be- Under 1930-talet började man använda mu- varade stadsmurar från 1200–1300-talet. ren som ett lämpligt objekt för beredskapsar- Muren har genomgått ett antal förändring- bete och de stora insatserna fokuserade framför ar genom att ett antal ras har skett genom år- allt på krönen samt tornen. Då hade en del av hundradena. Det första kända är det som sägs 1890-talets krönavtäckningar av cement vittrat ha skett 1361 när Atterdag intog staden och, sönder, och de ersattes successivt av nya ce- enligt sägen, lät riva ner ett stycke strax öster mentbaserade avtäckningar. Under 1930-talet om Söderport (mur 56, fig.1 ), men vi kan även experimenterade man också med olika vatten­ läsa av i muren att ytterligare odaterade ras har tåliga bruk såsom ”Rödbruk med alunskiffer” före­kommit. Bland de mer kända rasen är värt och ”Ofalinbruk med vattenglas”.14 att nämna Lübeckerbräschen (mur 14, fig.1 ) på 1950- och 1960-talen kom att bli en tid då Nordermur som enligt muntligt traderande rasa- sponsring från olika aktörer blev vanligt. Ban- de 1525.6 Under 1800-talet inträffade inte mindre­ kir Tage Cervin kom att bli en viktig person för än fem stora ras åren 1822, 1847, 1849, 1863 och restaureringarna av Visby ringmur då han ge- 1871, och under 1900-talet skedde ett stort ras nom en privat donation avsatte en stor summa 1961.7 pengar årligen. Detta gav följdeffekten att bl.a. Visby ringmur byggdes av Visbys borgare och Gullhögens bruk skänkte många ton cement i allt sedan dess har den ägts av staden, idag inne- form av Gullex-bruk till muren. Även Cementa bär det Region Gotland. Sedan 1880 har muren kom att bidra med både ekonomiska medel och stått under statligt beskydd, från början genom cement i omgångar. Restaureringsarbetet under Vitterhetsakademien och nu senast från 1980 un- denna 20-årsperiod var den mest intensiva under der Riksantikvarieämbetet. 1900-talet och omfattade i stort sett hela murens Muren har underhållits hela den tid som den sträckning. De åtgärder som utfördes kan sam- haft funktionen av en skyddande stadsmur, bl.a. manfattas som restaurering av vertikala murytor gjordes en del större insatser på 1500-talet och och fogar där komplettering med nytt stenmate- 1700-talet.8 Under 1800-talet skedde även en del rial var relativt omfattande och där relativt hårda underhållsåtgärder och källorna vittnar om att cementhaltiga material användes för uppmur- pengaresurserna alltid har ansetts varit alltför ning och fogning.15 Håligheter kunde ibland vara knappa för att kunna hålla muren i ett fullgott så djupa som en halvmeter. Fotomaterial som och säkert skick.9 finns bevarat från tiden före restaureringarna visar att muren på många håll var i ett mycket Murens moderna restaureringar dåligt skick.16 Vid 1960-talets slut hade ca 40 % Under 1900-talet har många insatser gjorts på av murens yta blivit omfogad med cementbase- muren och den har underhållits i stor omfatt- rat bruk och mer skulle det bli under 1970-talet. ning. Under ledning av Emil Eckhoff gjordes en Mellan åren 1989 och 1995 genomfördes

46 bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 visby ringmur — att återuppbygga med autenticitet kampanjen Rädda Visby Ringmur.17 Ca 10 mil- derhålla och utveckla den utifrån stadens behov joner kronor omsattes och ca 1 km av murens har hållits vid liv. Som statusmarkör för staden kalkcementfogar byttes ut. Denna kampanj ägde Visby kan den inte sägas ha förlorat sin funktion rum i en tid då forskning om traditionella kalk- även om intresset för den har varierat. Redan bruk hade tagit form18 och det var nu som man medan den ännu hade en försvarsfunktion om- på allvar började diskutera huruvida cementbru- talades dess kulturhistoriska värde. ket var kompatibelt med murens material.19 Till Tydliga hot som ringmuren har ställts inför, fogning användes då Gotlandskalk och stark förutom ett naturligt förfall, är att den till viss hydraulisk kalk, s.k. Jurakalk, beroende på hur del användes som stenbrott under 1600-talets fuktutsatt fogen var. slut.20 Från 1711 då stenbrytningen förbjöds till Sedan 1996 har behovet av större åtgärder 1805 då muren fick sitt skydd förskonades den varit relativt blygsamt då muren efter 1900-talets från en medveten rivning. Portar har tillåtits arbeten varit i gott skick. Det har dock funnits uppkomma utifrån stadens samtida behov, och behov av ett ständigt underhåll och inte ens till det kanske snarare har befrämjat dess bevarande detta har ekonomiska resurser avsatts. Det inne- än det motsatta. Under de senaste 200 åren har bär bl.a. att vi idag kan se omfattande skadlig muren varit ett viktigt dragplåster för en allt växtl­ighet på muren. ökande turism och idag kan man se, i den mark- Trots alla restaureringsåtgärder som har ut- nadsföring som gotländska företag sprider, att förts på Visby ringmur genom åren så har den ringmuren är ett omåttligt populärt fotoobjekt. genomgått förvånansvärt få stilrestaureringar, vil- De resurser som har avsatts för murens kon- ket skett på många andra håll i Europa. Enda un- tinuerliga underhåll under de senaste 200 åren dantaget är kreneleringar som återskapades 1901 har av samtiden alltid ansetts som bristfälliga efter att ett murparti varit nära att rasa ovanför och där syns ingen förändring i vår egen tid. ”Rackarebacken” (mur 24, fig. 1) på 1890-talet. Hur ringmuren skall förvaltas och inte minst hur Dess levande historia med kontinuerliga föränd- underhållet skall bekostas är ännu en fråga för ringar ger intrycket av att Visby ringmur är en framtiden. Helt klart är att muren behöver ett mycket autentisk medeltida stadsmur till såväl kontinuerligt underhåll för att, som det världsarv material, konstruktion som uttryck. den är, kunna bevaras och överlämnas till kom- mande generationer. Ringmurens skydd Visby ringmur är en fast fornlämning vilket Ringmurens uppbyggnad innebär att den skyddas enligt Kulturmiljölagen, Den första muren som uppfördes under 1200-talet KML (1988:950) kap 2, vilket innebär att alla ar- var lägre och hade en annan form än muren som beten och ingrepp kräver tillstånd från Länssty- vi ser den idag. På flera ställen går det att se relsen och att särskilda antikvariska hänsyn skall konturer av den första muren och dess krene- tas. Genom att ringmuren är en del av världs- lering och strax öster om Norderport har den arvsstaden Visby har Sverige ett nationellt ansvar ursprungliga väktargången återskapats (mur 22, då vi undertecknat Världsarvskonventionen. Det fig. 1). På murens insida fanns en väktargång innebär att vi har åtagit oss att säkerställa iden- som troligen bars upp av arkadbågarna på mu- tifiering, skydd, bevarande, levandegörande och rens insida. I figur 3 visas ett snitt av hur den överlämnande till kommande generationer. första muren förmodligen såg ut och var upp- Uppfattningen om huruvida Visby ringmur är byggd. Ovanför väktargångens nivå och i liv med att betrakta som en ruin eller ej är något varie- det yttre murskalet hade den första muren ett rande. Ringmuren är fortfarande en fungerande bröstvärn med krenelering. Bröstvärnet och tin- stadsmur med flertalet hela torn och byggnader narna är murade som fullmur (en homogen mur som integrerade delar. Delar av den är i ett rase- utan kärna, där murskalen möts i mitten) med rat skick sedan gammalt men traditionen att un- en tjocklek mellan 75 och 80 cm. Eftersom bröst­

bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 47 kristin balksten, carl thelin & ulrika mebus

figur 3. (över) Sektion som visar hur den första mu- ren såg ut. Pilen anger att belastningen från bröst- ningsmuren belastar det yttre skalet excentriskt och därmed också belastar kärnan. i) Väktargångens översida. ii) Bröstvärn med krenelering/tinnar som är mu- rad som fullmur. 75–80 cm bred. iii) Den yttre skalmuren. 25–50 cm bred iv) Kärnan som inte är murad i förband. v) Öppningarna i arkadbågarna. vi) Överdelen av arkadbågarnas valv. Valven är murade­ som fullmurar. Arkadbågarna är 70–100 cm djupa. vii) Arkadbågarnas bakmurning.

figur 4. (under) Sektion som visar hur muren ser ut efter förhöjningen. Den vertikala pilen anger att be- lastningen från murens övre delar ökat och att dess excentricitet i förhållande till den yttre skalmuren i murens nedre delar också ökat. Den sneda pilen illustrerar den flaskformiga påbyggnadens uttryck- ningskraft mot arkadbågarna. 1) Markerar den ursprunliga murens höjd. 2) Förhöjningen av muren som är murad i full- mur. 3) Kärnan mellan det gamla bröstvärnet och den flaskformiga påbyggnaden. Består av mindre stenar och kalkbruk. 4) Det yttre skalet av den flaskformiga påbyggna- den.

värnets mur är tjockare än murskalet under väk- targångens nivå vilar det dels på kärnan, dels på det yttre murskalet. Fram till 1300-talets mitt höjdes muren genom påmurning med cirka 2–4 meter på bröstvärnet,­ hålen för kreneleringen fylldes i på utsidan och ett ”flaskformigt” pålägg murades på murens in- sida från väktargången till krönet. Murhöjningen är delvis murad som skalmur (en mur bestående av två homogena yttre murskal med en lösare kärna i mitten) genom den på insidan murade flaskformiga påbyggnaden, som utgör det inre skalet av muren, se markering 4 i figur 4. Mu- rens översta del är murad som fullmur. Eftersom bröstvärnets­ mur på den äldre muren återanvän- des som skalmur vid förhöjningen verkar det inte finnas några som helst bindande stenar mellan de båda skalen i den gamla bröstningsmurens höjd. Vid krönet är muren cirka 70 cm bred.

Ringmurens ursprungliga material Ringmuren är uppmurad med grå kalksten från Visby med omnejd. Kalkstenen har även bränts för att användas till bindemedel i kalkbruket. I det raserade murpartiet finns tre typer av ur-

48 bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 visby ringmur — att återuppbygga med autenticitet sprungliga bruk: ett fett (bindemedelsrikt) kalk- När ringmuren höjdes verkar den befintliga bruk i första murens bärande delar, ett lerbruk muren ha fyllts på genom att ett inre skal och en i nedre murens kärna samt ett mindre fett kalk- övre kärna (markering 3 och 4 i figur 4) murades bruk i den påbyggda muren. Av fogbruk finns på skyttegången mot det befintliga bröstvärnets en del kalkbruk bevarat framför allt på murens mur. Detta medförde att det saknas bindande utsida och det motsvarar till stor del det kalk- stenar mellan de båda skalen i den gamla bröst- bruk som finns i respektive murbruk. Det feta ningsmurens höjd. Ovanför det gamla bröstvär- bruket i första murens bärande delar är ett vitt, net går förhöjningen så småningom över till att mycket fett kalkbruk, ca 2:1–1:1,5 i blandnings- bli en fullmur. Höjningen innebär att betydligt förhållande i volym mellan kalk och sand. Ler- mer last skulle föras ner i huvudsak via den för- bruket i kärnan kan beskrivas som en lerjord sta murens tunna yttre skal i nedre delen, vilket med visst naturligt sandinnehåll. Även en och ger ytterligare förskjutning av lasten som ska annan kalkklump har påträffats i lerbruket. Kalk- föras ner genom murskalet. På insidan innebär bruket i den påbyggda muren är ett mindre fett det flaskformiga inre murskalet att muren under bruk, ca 1:1,5 i blandningsförhållande. Det är ett den gamla väktargången och arkadbågarna ut­ något gulbrunare och mindre homogent bruk över den ökade vertikala belastningen även blir än det äldre. Samtliga bruk har uppvisat en god belastade med en horisontell uttryckningskraft. funktion vad gäller vidhäftning i murverket. Resultatet av denna uttryckning går att se på De kalkbruk som finns bevarade består san- flera håll längs murens insida genom att arkad- nolikt enbart av gotländsk kalk som bindeme- bågarnas övre delar spruckit ifrån muren. del.21 Enstaka kalkklumpar visar att det kan ha Urlakning och åldrande av murbruket har varit vissa orenheter i kalken som gett upphov förmodligen med åren inneburit att kärnans till s.k. hydrauliska partiklar (av oren bränd kalk) bärande förmåga efterhand försämrats ytterli- men bindemedelsmassan är som regel lufthård- gare, från att vara dålig till i vissa fall obefintlig. nande kalkbruk och samtliga analyserade bruk Kärnans försämrade styvhet och bärförmåga har räknas som luftkalkbruk om än mer eller mindre efterhand inneburit en ökad spänningskoncen- rena sådana.22 Där förekommer även helt rena tration till murens yttre skal. kalkklumpar av opiskad kalk. Att ringmuren under 1900-talet till stora delar fogats med ett styvt, hårt och tätt cementbaserat Ringmurens verkningssätt bruk har troligen förvärrat situationen ytterligare Den första murens nedre delar består nertill av på två sätt. Dels innebär den täta fogen att det en kärna med en lös sammansättning av sten, äldre murbruket innanför åldras och urlakas i som verkar ha dåligt eller obefintligt förband, betydligt högre grad och i snabbare takt genom samt lerbruk. På utsidan finns ett tunt skal av att fukt stängs in och ansamlas i murverket. Det- sten murat i förband och på insidan finns väktar­ ta leder till att tjockleken på kvarvarande fun­ gångens arkadbågar. Kärnan i nedre delen (se gerande mur minskar ytterligare och lasten kon- markering IV i figur 3) av muren är därför relativt centreras ännu mer i murens yttre skal. Dels är vek och riskerar att ge efter och deformeras vid cementfogen styvare än originalmurbruket som belastning. Det innebär att lasten från den första finns innanför, det ger en styvare väg för lasten murens övre delar (bröstvärn och kreneler­ing, vilket koncentrerar kraften till fogen i murska- markerade med II i figur 3) som ska föras ner till lets utsida med ökad spänning i materialet som marken koncentreras till det yttre skalet som är följd. noggrant murat i förband. Arkadbågarna på mu- Sammantaget ger detta en bild av en ringmur rens insida bär upp sig själva och skyttegången med många konstruktiva brister som till stora samt ger ett inre stöd åt murens kärna. Obser- delar beror på dess uppbyggnad i två steg. Även vera att bröstvärnets mur är tjockare än skalmu- om stora delar av muren bestått i över 700 år ren nedanför, vilket gör att den ger en excentrisk ska vi samtidigt komma ihåg att det har skett belastning på den nedre skalmuren. många ras under årens lopp.

bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 49 kristin balksten, carl thelin & ulrika mebus Teorier om orsaker till kollapsen extra stor inverkan och då i synnerhet i de områden där muren är extra fuktbelastad. För att försöka förstå vad som orsakat kollapsen • Lastkoncentrationen till det yttre murskalet, 2012 har kombinerade studier av såväl byggnads- som ökas av omfogningen med styvt cement- material som konstruktion genomförts för att få bruk. en förståelse för murens verkningssätt och de • Riklig vatteninträngning i muren pga. hög nedbrytningsprocesser som påverkat den. Resul- marknivå och avsaknad av dränering från taten visar att det är en komplex situation med trädgårdarna innanför som inneburit att dag- ett antal kombinationer av risker som kan ha vatten trängt in i muren. Muren har närmast bidragit till raset. Troligen har raset initierats fungerat som en stenkista och flera gamla av frostsprängning. Muren har en konstruktion kloaksystem har tidigare påträffats i muren som gör att det yttre murskalet kan vara hårt be- på den här sträckan (mur 38) varav en kunde lastat och att marginalerna till brott ibland kan utläsas tydligt i själva rasområdet. vara små. Murskalet är tunt nedtill, ca 20–25 cm. • Extrem fuktbelastning på grund av väder­ Här fyller cementfogen de yttre 5–7 cm, kalkbru- leken följt av upprepade frostcykler veckorna ket är urlakat ytterligare 5–7 cm och den mängd innan kollapsen. kalkbruk som ännu har en bindande förmåga blir alltför knapp. Tillsammans ger det en för- svagning av muren. När muren är i ett mycket Förutsättningar för fuktigt tillstånd i samband med frost, kan det återuppbyggnaden innebära att en relativt lokal frostsprängning av Direkt efter att raset hade inträffat spärrades stenar i det hårt belastade yttre skalet leder till området runt raset av eftersom det inte gick att att ett så stort ras inträffar.23 förutspå om och i så fall hur eventuella ytterli- Det går inte att utläsa en enskild faktor som gare ras skulle följa på det första. En noggrann har orsakat kollapsen utan allt tyder på att det är dokumentationsprocess påbörjades redan under en rad faktorer som har samverkat: 2012 och en laserskanning och georadarunder- sökning utfördes 2013. Genom laserskanningen • Murens konstruktion där den första bygg- gick det att fånga geometrin i 3D för murpartiet nadsfasen består av tunna skalmurar nederst i anslutning till raset för att möjliggöra en analys och en lös kärna under skyttegångens nivå. av murverket.24 Det saknas bindstenar som förbinder de Figurerna 5 och 6 visar rasets form uppritad båda yttre skalen med kärnan och med var- efter laserskanningen. Sektionerna visar att ras- andra. massorna som låg på marken framför det rasade • Påbyggnaden från 1300-talet med flaskhal- partiet nådde upp till ungefär marknivån på sen och ytterligare en fullmur på toppen av murens insida. Sektionerna visade också att det 1200-talets skyttevärn, vilken ökat belastning- endast kvarstod cirka 25 cm mur i övre delen där en och spänningsnivån i det yttre murskalet. det är som tunnast vid den övre delen av den • Grundläggningens varation på mursträckan flaskformiga påbyggnaden. där muren söder om raset står direkt på berg, Olika metoder att hantera det raserade områ- men vid platsen för raset på jordlager. det diskuterades i ett tidigt skede. Ett alternativ • Olika marknivåer på insidan och utsidan av var att framkalla ytterligare ras för att skapa för- muren, där marken har höjts betydligt på utsättningar för en säker arbetsplats, men lös- insidan så att skillnanden nu är cirka två ningen var alltför riskabel av flera anledningar. meter. Dels finns det en byggnad stående mot muren • Urlakning av kalkbruket i murverket pga. hög på insidan, dels ansågs risken för fortskridande fuktbelastning, vilket har lett till att kalken ras i sidled alltför stor och det skulle därför krä- har lösts upp och dess bär- och bindkraft har vas stora säkerhetsanordningar för att säkerhets- försämrats. Bakom täta cementfogar syns ställa att raset inte skulle fortskrida.

50 bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 visby ringmur — att återuppbygga med autenticitet

figur 5. (över) Elevation över rasets form och med placeringen av sektionerna i figur 6 markerade. figur 6. (under) Sektioner av muren genom rasområdet. Sektionernas placering är markerade i figur 5.

Projektgruppen beslutade att det inte var Förutsättningar för uppmurning med önskvärt att ytterligare ras skulle inträffa. Därför risk för ytterligare ras eftersöktes metoder för att kunna göra en åter- Sättet som muren rasade på innebar flera pro- uppbyggnad, där nödvändig nedplockning och blem med avseende på risken för ytterligare ras. bortforsling av rasmassor skulle ske kontrollerat Rasmassorna låg i vägen för en återuppbygg- och utan risker genom hela processen. nad men var samtidigt mothåll, så de kunde

bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 51 kristin balksten, carl thelin & ulrika mebus

på nederdelen av muren vilket ytterligare bidrog till att rasmassorna inte kunde avlägsnas. På in- sidan av muren stod en nyrenoverad 1700-tals- byggnad som försvårade tillgängligheten. Murens yttre skal hade rasat ända ner till marknivå. De tekniska förutsättningarna innebar att det enda sättet att bygga upp muren på ett sä- kert sätt var att plocka ner den övre muren till en nivå där den inre skalmuren var stabil. Då muren kalvat ut norr om raset styrde det den norra gränsen medan en stötfog (vertikal fog) som stod kvar styrde den södra. Vinkeln uppåt gjordes så brant som säkerheten medgav och med åtanken att den nya muren skulle kunna ansluta i sidled till den gamla muren genom bra förband. Antikvariska ställningstaganden vägde tungt i alla beslut, men säkerheten för arbetarna medgav inget alternativ till viss nedplockning. Nedplockningen innebar dock nästan den störs- ta utmaningen av alla. Den tillfälliga stabiliserande konstruktionen under nedplockningen av muren byggde på idén att muren hindras från kollaps genom motfyllnad i en form som hölls av en stålkonstruktion på murens utsida och genom kilning mellan mur och stålkonstruktion på murens insida. Lösning- en blev att skapa en rak form med lemmar av trä (se figur 7) som kunde fyllas med ett material som jämnt anpassade sig efter murens form. En förutsättning för att den stabiliserande konstruk- tionen skulle fungera rent praktiskt var att den inte skulle vara i vägen för nedplockningen av muren och att den skulle gå att montera ner efterhand som arbetet fortskred.

figur 7. (över) Nedplockning av muren har påbör- Den nya murens konstruktion jats efter färdig montering av stålkonstruktionen. foto: Carl Thelin. Redan tidigt beslutades att uppmurning skulle figur 8. (under) Muren nerplockad till fast och stabil ske med traditionella material och metoder som mur. foto: Kristin Balksten. så långt som möjligt liknar de som användes vid murens uppbyggnad på medeltiden utan att åter- inte avlägsnas. Rasbågen spände över rasets yta skapa de konstruktionsmässiga svagheter som och i dess nederkant satt stenar löst. Om bågen fanns i muren. Dessa val av teknik och metoder plockades ner var det troligt att lasten skulle för- görs i minst lika hög grad av tekniska som av ändras i sidomurarna. Kärnan var inte murad i antikvariska skäl, och tanken att det som byggs förband och stenar fortsatte att falla från denna. nu skall stå i ytterligare 700 år har varit vägle- Skalet som bar var alltför tunt och muren skulle dande. De medeltida metoderna och materialen kunna stjälpa om det blev ytterligare rörelser ner- har visat sig var mycket långsiktigt hållbara och till. Skillnaden i marknivåer gav ett högt jordtryck de har låtit muren stå till stora delar i mer än

52 bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 visby ringmur — att återuppbygga med autenticitet

700 år trots bristerna i dess uppbyggnad och och kalksten. Gotlänningarna lärde sig att brän- konstruktion. na kalk till mur- och putsbruk redan under tidig Den nya muren har byggts upp på liknan- medeltid. Denna kunskap har sedan bevarats till de sätt men med två justeringar för att skapa våra dagar utan avbrott och mycket av den kun- förutsättningar för en långsiktig stabilitet och skap vi idag har om kalkhanteringen på Gotland hållbarhet; dels har skal och kärna bundits sam- är muntligt traderad.26 Begreppet ”känt sedan man med bindstenar som låser skalet till kär- gammalt” dyker ofta upp när man pratar med nan och i vissa fall låser genom hela murens äldre generationers murare och kalkbrännare. I bredd i dess övre delar, dels har kärnan murats i arbetet med Visby ringmur har det blivit alltmer ordning, vilket ger bättre bärighet i kärnan. San- påtagligt att denna kunskap har gått förlorad i nolikt hade vi återfunnit denna murningsteknik de allra flesta trakter i såväl Norden som Europa om muren från början byggts till full höjd, base- i övrigt. På Gotland, liksom på många andra stäl- rat på hur kyrkorna från samma tid är uppförda. len med kalkfyndigheter, utvecklades kalkbrän- Två till tre bindstenar per kvadratmeter mu- ningen för att ge bästa möjliga kalk utifrån den rades in. Några genomgående bindstenar använ- kalksten och det bränsle som fanns tillgängligt. des på den övre delen där muren inte är så tjock. Den övre delen av muren murades som fullmur, figur 9. Först läggs det yttre skiftet på plats i kalk- där stenarna ligger i förband både längs med bruk, därefter läggs lerbruket och kärnan dit. Kär- nan innehåller ofta mindre stenar men denna gång och inåt i muren. läggs de i förband och med lerbruk som väl fyller ut Från nivån ovanför den bevarade muren, mellan. foto: Kristin Balksten. där muren murades upp i sin helhet, placerades bindstenar i respektive skal så att dessa kunde muras ihop i förband rakt igenom murens tjock- lek. Stenen i kärnan lades på ett ordnat och struk- turerat sätt, även om det här inte fanns något krav på förband. Stenen valdes med varierande storlek så att det blev kompakt tillsammans med bruket som fyllde ut håligheter väl och skapade fullgott stöd för bindstenar som därmed fick förband in i kärnan.

Den nya murens material Vid restaureringar av historiskt värdefull bebyg- gelse har vi i Sverige sedan 1960-talet strävat efter att använda traditionella material och metoder.25 Detta innebär på Gotland att använda gotländsk kalk, traditionellt bränd och släckt. Det handlar om såväl antikvariska som tekniska krav där kom- patibilitet, beständighet och autenticitet är viktigt för en byggnads framtida bevarande. På Gotland handlar det även om att använda kalk med syn- nerligen god kvalitet och att bevara hantverket och kunskapen om hur man tillverkar kalken och hanterar de olika bruken. På Gotland har det visat sig att det finns uni- ka förutsättningar när det gäller att använda au- tentiska material vad gäller i synnerhet kalkbruk

bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 53 kristin balksten, carl thelin & ulrika mebus

Under medeltiden fram till tidigt 1600-tal nyttja- vara de medeltida materialen, med tanke på des troligen bara kalkmilor och mindre fältugnar hur stor mängd av dessa som ändå finns beva- och ur deras konstruktion utvecklades den got- rade som mur- och putsbruk på ruiner, packhus ländska ugnstypen som sedan har använts sedan och kyrkor. På samma sätt som Ove Hidemark, mitten av 1600-talet ännu till våra dagar.27 Det professor i restaureringskonst och slottsarkitekt berättas om murare som under 1940–1960-talen på Skokloster, Stockholms och Drottningholms inte ville använda kalk till murbruk om den inte slott, uttryckte att man måste våga lita på nå- varit tillverkad enligt traditionella metoder avse- got som har hållit i 300 år,33 har projektgruppen ende bränning och släckning och de ratade då som arbetat med Visby ringmur haft i åtanke att den industriellt brända kalken. Kalk till industri- det vi gör bör hålla i 700 år. Som en följd av det- ändamål har en betydligt större målgrupp och ta har vi valt att använda traditionella material, här är kraven helt annorlunda än till murbruk. såväl kalkbruk som lerbruk, vilka inte självklart Det har lett till att den billigare kalken som har omfattas av en tvåårig materialleverantörsgaranti kommit att användas till kalkbruk sedan 1800- eller är CE-märkta. Eftersom hela Visby ring- talets idustrialisering inte håller samma kvalitet mur är i behov av underhållsarbete inom den som den kalk som har tillverkades specifikt till närmsta tiden, har det varit en viktig ledstjärna i murbruk. Fram till 1940-talet har den småskaliga projektet att denna del av muren bör vara sist ut produktionen fortsatt på många håll i Sverige,28 att ånyo behöva underhållas. Sett ur ett sådant men därefter förändras situationen vilket märks tidsperspektiv är en tvåårsperiod för kort tid för i ett behov av metodutveckling och nya typer av att vara vägledande i materialvalet. puts- och murbruk.29 Det har funnits en strävan efter att så långt Även hur kalken skulle släckas och lagras som möjligt göra återuppbyggnaden så autentisk är kunskap som har utvecklats lokalt. För kalk och kompatibel som möjligt i förhållande till som har sänts på export från Gotland har andra den medeltida muren, gällande såväl material- släckningsmetoder beskrivits än de som de gamla sammansättning, murningsteknik och utseende murarna vittnar om för användningen lokalt som framtida nedbrytning. Det har inte handlat på ön. Bland de unika lokala släckningssätten om att göra en ren rekonstruktion. Då stenarna finns jordsläckning, där den brända kalkstenen redan i raset fallit ur sin ursprungliga position, släcks långsamt under ett par år i kontakt med insåg vi tidigt att en hel del kompletteringssten i markfukt, nedgrävd i markgravar, och stuka­ form av bindstenar skulle behövas för att bygga släckning, där den brända kalkstenen släcks med upp muren på ett säkert sätt. Därmed blev det vatten när den ligger inbäddad inuti mursanden. aldrig aktuellt att försöka rekonstruera murpar- Släckningsmetoderna ger helt olika typer av mur- tiet, även om arbetsgruppen förde diskussio- bruk med olika styrkor och svagheter.30 Det jord- ner om detta. Däremot enades gruppen tidigt släckta kalkbruket är känt för sin smidighet och om att vi med dagens kunskap om medeltida goda arbetbarhet medan det stukasläckta bruket gotländsk brukstradition34 och kunskapen om är känt för klistrighet och styrka. murning av skal- och fullmurar skulle göra åter- Av de 525 lokaliserade kalkugnar 31 som finns uppbyggnaden utifrån murens befintliga bygg- på Gotland är majoriteten placerade i de rena teknik och byggmaterial, med såväl kalksten

kalkstensbältena (95–99 % CaCO3) vilka ger som lerbruk och kalkbruk. Stenen återanvändes upphov till lufthårdnande ren kalk, s.k. luftkalk. i mycket stor utsträckning. På den del av flask- Analyser av murbruken på såväl kyrkor som halsen som plockades ned gick mycket av stenen ringmur visar tydligt att det är gotländsk luftkalk inte att återanvända eftersom den frusit sönder. som använts och inte sällan kan man se karaktä- Alltför sönderfrusen och trasig sten i form av ristiska kalkklumpar som vittnar om olika släck- stenflisor valdes bort, medan större sten place- ningssätt.32 rades tätt packad i murkärnan. Ny sten utgjor- De material som vi har bäst erfarenhet av des uteslutande av större bindstenar där en till på Gotland, vad gäller livslängd, måste sägas två bindstenar per m2 mur nu går in i kärnan.

54 bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 visby ringmur — att återuppbygga med autenticitet

Att muren inte kunde rekonstrueras med samma lera innehållandes sand blandades med 1/2 del sten på samma plats berodde dels på att den ra- packsten. sat och att det partiet inte varit väldokumenterat Murbruk till skal- och fullmur har valts utifrån innan raset, dels på att stenar hade frusit sönder att det skall binda samman stenarna väl, ta upp och behovet av att lägga in nya homogena stenar minimalt med vatten och tåla upprepade frost- i form av bindstenar för stabilitetens skull. cykler.37 För att erhålla den här typen av klistrigt, Om murens ursprungliga byggmaterial troli- styvt bruk som suger sig fast i kalkstenen och gen kom från Visbytrakten, så gjordes det av- kan kompakteras krävdes ett fett kalkbruk. steget att vi valde material utifrån vad som gick Bruket behöver även ha egenskapen att det på att finna tillgängligt i närområdet på mellersta sikt härdar en bit in i murverket där lufttillförseln Gotland i form av stenbrott, kalktillverkning och är dålig. Kalken får därigenom inte vara släckt lertäkt, då t.ex. Östergravar som tidigare tjänst­ med ett alltför stort överskott av vatten, utan gjort som stenbrott nu är en del av världsarvets bruket skall ”sätta sig” utan att det skall behöva buffertzon.35 utsättas för sugande sten eller torkande sol och En grupp murare samlades (Curth Klasén och vind. Genom att stukasläcka kalken i sanden Mats Larsson från Gotland, Erik Andersson från kunde samtliga dessa egenskaper erhållas samti- Hälsningland och Jonny Eriksson från Västergöt- digt som det i sammansättning motsvarade ori- land) för att tillsammans med Kristin Balksten ar- ginalbruket i den äldre murens skalmurar och beta sig fram till mur- och fogbruk med lämpliga fullmur: 1 del packsten av gotlandskalksten till- egenskaper. Gruppen eftersträvade att få fram sammans med 1 del putssand 0–3 mm. bruk som var: 1) lämpliga för sitt användningsom- Till de vertikala ytorna har fogbruket gjorts råde när det gäller arbetbarhet, vidhäftning och av luftkalk. Det har blandats fett och blir däri- krympningsegenskaper, 2) lika originalbruken till genom fuktavvisande och frosttåligt. Det be- ingredienser i form av kalk, lera och sand, 3) lika hövde ha god vidhäftning till kalkstenen och originalbruken i blandningsförhållande, kulör bakomliggande murbruk men det fick inte vara och struktur och 4) tåliga på lång sikt i förhål- så bindemedelsrikt att det ville krympa ifrån an- lande till vart och ett användningsområde. gränsande ytor. Den kalk som ger minst krymp- Brukssammansättningen är vald utifrån hur ningsbenäget bruk är den jordsläckta, väl piskade originalbruken är sammansatta, men även uti- Gotlandskalken. För att få så fett bruk som möj- från brukens funktion vid uppmurning och på ligt utan att det blir krympningsbenäget handlar lång sikt. Målsättningen är att dessa bruk som det om 1 del kalk till 1,5 delar sand. Här används nu byggs in i muren skall ha samma långa livs- en något grövre mursand 0–5 mm för att medge längd som originalmurbruken har liksom att de tjockare påslag och mindre krympsprickor. skall vara kompatibla med kalkstenen och kon- Fogbruket till flaskhalsen behöver bli extra struktionen. Antikvariska ställningstaganden kan tåligt mot fukt och får ej heller vara benäget att på detta vis gå hand i hand med tekniska och urlakas vid fuktbelastning. Det skall vara frost- funktionsmässiga krav, då ett samarbete mellan tåligt och bör ha en yta som innebär att det inte kompetenser och kunskapsfält finns med från suger alltför mycket vatten. Samtidigt får det inte första stund. vara så tätt att det stänger in vatten i murkärnan, Till nedre murkärnan har använts ett lerbruk utan det måste ha viss ånggenomsläpplighet för som tillverkats av lokal sandblandad lera från att inte skada murbruket i murkärnan. Till detta Lokrume. I det har en mindre mängd kalk till- har två typer av hydraulisk kalk med lokal för- förts genom stukasläckning. Det är känd kun- ankring provats, dels från Öland och dels från skap sedan gammalt att leran kan stabiliseras Gotland. Kulör, styrka, smidighet, kompatibili- med en liten mängd kalk.36 Bruket valdes utifrån tet och beständighet vägs mot antikvariska krav vad som tidigare fanns i kärnan och utifrån att på autentiska material. Fogningen har utförts i det behövdes ett bruk som tål hög fuktbelastning maj–juni 2015 efter att murens murbruk har haft utan att förlora sin bindande funktion; 3 delar chans att torka ut och härda under ett drygt

bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 55 kristin balksten, carl thelin & ulrika mebus

figur 10. När sista fogningen pågår syns det att kalkbruksfogen lyser vit mot omkringliggande grå cementfog, men den ansluter till närmaste kalkbruksfog på intilliggande torn till utformning och kulör. foto: Kristin Balksten.

halvår. Man har använt gotländsk svagt hydrau- Därtill kom underhållsaspekten in och då mu- lisk kalk från Bro, som bränts för ändamålet i rens nuvarande betongavtäckning är i gott skick kalkmila, med blandningsförhållande om ca 0,75 sedan 1930-talet får den nya betongavtäckningen delar packsten till 1 del mursand, vilket motsva- förväntas ha minst liknande livslängd. rar 1,5:1 i blandingsförhållande. Krönet utgörs av hela övre skiftet som är Hantverkarens roll murat med B-bruk (starkt kalkcementbruk) och Vid återuppbyggnaden av Visby ringmur har det det har därefter täckts med ett lager oarmerad varit mycket uppenbart att hantverkarnas med- betong eftersom det är vad som har använts på verkan i alla led har varit viktig. Deras kunskaper i princip hela ringmuren med gott resultat se- har behövts för att möjliggöra en process där dan 1800-talets slut. Betongkvaliteten har valts lösningar tas fram under projektets gång. De- ut i samråd med betongforskare38 bland färdiga ras vana att hantera de lokala traditionella ma- bruk utifrån att den ska vara smidig att arbeta terialen med allt från val av kalksten, bränning, med för hand, att den är tillverkad med lågalka- släckning och murning/fogning med kalkbruk lisk cement, s.k. anläggningscement, natursand har varit avgörande för ett lyckat resultat. Deras 0–4 mm och att den har ett lågt vct 0,35–0,4, intresse och innovationsförmåga har löst många vilket innebär kompakt betong. Ytan har stålats problem i varje situation. Utan den kunskaps- och vinklats för att skapa goda förutsättningar uppbyggnad som AMS och Stiftelsen Byggnads- för vattenavrinning. Alternativ med t.ex. blyplåt, hyttan på Gotland gjorde under 1970–1990-talen bentonitlera eller gummimembran diskuterades hade det nog inte varit möjligt att hitta dessa men de vore främmande inslag på ringmuren. murare med rätta förutsättningar i vår tid.

56 bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 visby ringmur — att återuppbygga med autenticitet Slutsats terfrågan, kunskapsuppbyggnad, utveckling och utbildning på den fronten. Projektet har tydligt Genom raset som skedde har vi haft en unik visat hur unik och bevaransvärd situationen på möjlighet att studera muren inifrån både direkt Gotland är, genom att den traditionella tillverk- efter raset men också genom den nedmonter­ ningen av kalk till murning och putsning aldrig ing som kom till stånd. Detta har bidragit till har upphört sedan medeltiden, vilket ånyo har kunskaper om ringmurens historia vad gäller lett till ett ökat medvetande om vikten av att såväl uppbyggnaden i två faser under medelti- använda lokalproducerade material av högsta den som exempelvis 1800-talets användning av kvalitet vid restaureringar. muren som kloaksystem. Det har också bidragit till en fördjupad kunskap om murens material avseende dess beteende, användningsområden kristin balksten är tekn. dr och universitetslek- och nedbrytning, vilket i sin tur kan bidra till tor i Kulturvård vid Uppsala Universitet, Cam- en bättre förståelse för muren i övrigt, för dess pus Gotland med rollen som forskningsledare framtida underhåll och risken för nya kollapser. vid återuppbyggnaden av Visby ringmur. Tidi- Nedbrytningsmönstret har klarnat i och med gare forskning har främst varit inriktad på mate- denna studie där ett flertal faktorer visat sig sam- rial och hantverk inom traditionella kalkbruk och verka och vi kan nu bättre se hur vi skall kunna historiska murverk. Artikeln är ett resultat av lokalisera riskområden utifrån hur murverket är forsknings- och utvecklingsprojektet Visby ring­ konstruerat och hur kalkbruket bryts ner bakom mur, finansierat av Riksantikvarieämbetet. Arbe- täta cementfogar. tet presenteras i sin helhet i boken Visby ring- Så hur gick det med tankarna om autentici- mur — ett kulturarv som rasar och återuppbyggs tet? Projektet har på ett unikt sätt visat att det (http://samla.raa.se/xmlui/handle/raa/8220) är möjligt att göra den här typen av återupp- som lanserades i april 2015. byggnad med traditionella lokala material och [email protected] metoder. Det visade sig vara möjligt att finna Uppsala universitet, Campus Gotland såväl lokal lera som olika sorters lokal kalksten Cramérgatan 3 med påtagligt olika egenskaper som passade för 621 67 Visby olika användningsområden, såväl mursten som carl thelin är tekn. dr och avdelningschef för till kalkbränning. Resultatet har blivit att de Kulturbyggnader vid Tyréns AB (www.tyrens. bruk som använts 2014–2015 kan jämföras med se). Tidigare forskning har främst varit inriktad rester från de medeltida bruken och vara svåra på statik och verkningssätt i historiska tak- och att se skillnad på. Dock uppvisar muren många murverkskonstruktioner. olika brukstyper på 3,4 km så vart och ett bruk [email protected] som använts överensstämmer med något av de Tyréns ab upphittade i rasområdet och dess närhet. Likaså Storgatan 40 uppmurningstekniken med skalmurar och bind- 352 31 Växjö stenar återfinns i samtida murverk på Gotland ulrika mebus är byggnadsantikvarie och avdel- om än inte i denna del av ringmuren. ningschef för Kulturmiljö vid Gotlands museum Två förutsättningar har varit helt avgörande: samt förvaltare vid Riksantikvarieämbetet med en bevarad tradition att använda och tillverka rollen som projektledare för återuppbyggnaden lokal kalk samt skickliga murare med vana av av Visby ringmur. Hon har tidigare bl.a. samord- platsblandat kalkbruk, vilka kan tänka utanför nat ett forskningsprojekt om ruiner 2010–2011 ramarna och som med sin fingertoppskänsla kan tillsammans med övriga artikelförfattare. justera bruken för att passa respektive använd- [email protected] ningsområde. Bådadera hänger på en ständigt Gotlands Museum skör tråd och kräver att de som förvaltar och be- Strandgatan 14 varar kulturbyggnader värnar om en ständig ef- 621 56 Visby

bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 57 kristin balksten, carl thelin & ulrika mebus Noter Otryckta källor

1 Eckhoff 1936. Ahlby, Mats & Olsson, Gunnar (red.), 2014, Kalkbränning 2 Balksten & Mebus 2013. vid Rings i Hejnum 1957. Mats Ahlby (film). 3 Falck 1994; Eckhoff 1936; Janse 1936. Hammarlund, Gunnar, 1961, Utredningar och projekterings- 4 Steffen 1940. handlingar, Gotlands Museums arkiv, Visby. 5 Ibid. icomos, 1964, Venedigdokumentet: Internationellt charter 6 Falck 1994. för bevarande och restaurering av minnesmärken och 7 Ibid; Hammarlund 1961. områden av historiskt intresse. 8 Falck 1994. McVeigh, Antony, 2013, Traditionell kalkbränning på Got- 9 Mebus & Balksten 2015. land. Hantverkslaboratoriet (film). 10 Eckhoff & Janse 1936, 1922. Thelin, Carl, m.fl., 2013 och 2014, Visby ringmur — raset 11 Cnattingius 1996. mur 38, del I och II, rapport, Tyréns. 12 Munthe 1945; Steffen 1940. 13 ATA Stadsmuren, mapparna 5–8. Tryckta källor och litteratur 14 Ibid. 15 Ibid. Al-Mukhtar, Muzahim et al., 2012, “Microstructure and geo- 16 Fornsalens arkiv. technical properties of lime-treated expansive clayey 17 Cnattingius 1996. soil”, Engineering Geology, 139–140, s. 17–27. 18 Hidemark & Holmström 1985. Andrén, Anders, 2011, Det medeltida Gotland: en arkeolo- 19 Cnattingius 1996. gisk guidebok. 20 Steffen 1940. Balksten, Kristin, 2005, Kalkputs — porstrukturens betydelse 21 Balksten & Mebus 2013; Balksten 2007, 2008. för beständighet. Lic.-avh., Chalmers Tekniska Hög­ 22 Henström 1869; Balksten 2008; Balksten & Thelin 2014. skola. 23 Thelin, Balksten & Höst 2014. Balksten, Kristin, 2007, Traditional lime mortar and plas- 24 Thelin 2013, 2014; Foster 2007. ter: reconstruction with emphasis on durability, Diss., 25 Venedigdokumentet från 1964. Chalmers Tekniska Högskola. 26 Mebus & Balksten 2015. Balksten, Kristin, 2008, ”Det gotländska bruket av kalk”, 27 Munthe 1945; Steffen 1940; Ahlby & Olsson 2014; Mc Från Gutabygd, Gotlands Hembygdsförbund, s. 125– Veigh 2013; Lisinski 1987. 140. 28 Munthe 1945; Thorslund 1936; Pasch 1826; Lisinski 1987; Balksten, Kristin, 2009, ”Norrlanda, Othem och Fard- Balksten, Eriksson & Persson 2013. hem kyrkor: utvärdering av putsarbeten på tornen”, 29 Nycander & Bährner 1945. Byggnads­hyttan på Gotland 2007–2008, s. 91–112. 30 Balksten 2005, 2007. Balksten, Kristin, 2010, “Understanding historic mortar and 31 Munthe 1945. their variations — a condition for performing restora- 32 Balksten & Steenari 2010; Balksten 2009; Balksten & tions with traditional materials”, Proceedings of Histori- Mebus 2013. cal Mortar Conference HMC-2010, Praha. 33 Intervju med Ove Hidemark 2010; Balksten 2014a, Balksten, Kristin, 2014a, ”Putsat för framtiden”, Byggnads­ 2014b. kultur 2014:3, s. 38–40. 34 Balksten 2007, 2009. Balksten, Kristin, 2014b, ”Apropå puts”, Byggnadskultur 35 Hofling2014 . 2014:4, s. 4–5. 36 Det är också en metod som används för att stabilisera Balksten, Kristin & Steenari, Britt-Marie, 2010, “The influ- lerjordar, se Al-Mukhtar et al., 2012. ence of particle size and structure in hydrated lime on 37 Balksten 2005. the properties of the lime putty and lime mortar”, In- 38 Skoglund 2006. ternational Journal of Architectural Heritage Conserva- tion, Analysis, and Restoration, Volume 4, Issue 2. Balksten, Kristin, Persson, Christina & Eriksson, Jonny, 2013, “Lime burning tradition in field kilns — a case Käll- och litteraturförteckning study of the Jämtland tradition in Sweden”, 3rd Historic Mortars Conference HMC-2013, Glasgow, Scotland. Arkiv Balksten, Kristin & Mebus, Ulrika (red.), 2013, Bruk av rui­ ner — Kulturarv, konstruktion, kalkbruk, komfort och ATA kalsonger, Gotlands Museum. Visby stadsmur, mapparna 5–8. Balksten, Kristin & Thelin, Carl, 2014, “Construction and Fornsalens arkiv materials of Visby medieval city wall — risk of damage”, Visby ringmur. 9th International Masonry Conference 2014, Guima­ rães, Portugal. Muntliga uppgifter Cnattingius, Nanna (red.), 1996, Rädda Visby ringmur! Rap- port från en kampanj 1989–1995. Hidemark, Ove. Intervju 2010-06-21 om restaureringen av Eckhoff, Emil & Janse, Otto, 1922, Visby stadsmur. Del II Skokloster, utförd av Kristin Balksten. Planscher.

58 bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 visby ringmur — att återuppbygga med autenticitet

Eckhoff, Emil & Janse, Otto, 1936, Visby stadsmur. Del I, Nycander, Sven & Bährner, Viktor, 1945, Modern puts­ Text. teknik: med särskild hänsyn tagen till användning av Falck, Waldemar, 1995, Visbys stadsmur: en kulturhistorisk puderkalk och cement, Svenska cementföreningen. vandring, Riksntikvarieämbetet. Pasch, Gustaf, 1826, Jernkontorets Annaler. Årsberättelser Forster, Alan, 2007, “Binder loss in traditional mass mason- om vetenskapernas framsteg, afgifne af kongl. Veten­ ry: a cause for concern?”, Structural Survey, Vol 25, Iss: skaps-academiens embetsmän d. 31 mars 1827. 2, s. 148–170. Skoglund, Pål, 2006, Chloride transport and reinforcement Henström, Albert, 1869, Praktisk handbok i lantbyggnads­ corrosion in the vicinity of the transition zone between konsten. substrate and repair concrete. Lic.-avh., KTH. Hidemark, Ove & Holmström, Ingmar, 1984, Kalkputs. 2, Steffen, Rikard, 1940, Personer och händelser i den gotländ- Historia och teknik: redovisning av kunskaper och ska kalkindustriens historia. forskningsbehov,­ Riksantikvarieämbetet. Thelin, Carl, Höst, Folke & Rosenberg, C., 2012, “Analysis Hofling, Daniel, 2014, Visby vallgravar: del av ett kulturarv of historic masonry structures supported by 3D laser eller bara en kuliss?, Uppsala Universitet, Campus Got- scanning”, i J. Jasiénko (red.), Proceedings of the 8th land. International Conference on Structural Analysis of Janse, Otto, 1936, Visby stadsmur, 2. omarb. uppl. Historic Construction, SAHC-2012, 15–17 October 2012, Lisinski, Jan, 1987, Gotlandskalk: beskrivning av tradi- Poland. tionell kalktillverkning i Hejnum-Djupqvior, Riksan- Thelin, Carl, Balksten, Kristin & Höst, Folke, 2014, “Col- tikvarieämbetet. lapse and rebuilding of a medieval city wall — a struc- Mebus, Ulrika & Balksten, Kristin (red.), 2015, Visby ring- tural and material assessment”, Proceedings of SAHC – mur — kulturarv som rasar och återuppbyggs, Riksan- 9th International Conference on Structural Analysis of tikvarieämbetet. Historical Constructions, Mexico City 2014. Munthe, Henrik, Way-Matthiesen, L. & Hansson, Hans, Thorslund, Per, 1936, Siljansområdets brännkalkstenar och 1945, Om kalkindustrien på Gotland. kalkindustri.

Ordförklaringar:

Bindsten Mursten som ligger i förband i en skalmurs yttre med samma typ av bruk genom hela murens tjock- skal, men sticker in i kärnan och ligger förankrad lek. Översta delen av Visby ringmur är murad som med murförband med kärnans stenar och bruk. På fullmur, liksom även bröstningen i den äldre muren. så sätt binder en bindsten ihop murens yttre skal med kärnan, vilket skapar en samverkan mellan Genomgående bindsten murens kärna och skal. Detta ökar i sin tur murens (skalsammanbindande sten) bärförmåga, stabilitet och hållbarhet. Mursten som är genomgående från yttre skal till ytt- re skal i en skalmur, och ligger i förband med båda Bruksmur skalen. Genomgående bindstenar håller ihop en En mur där stenarna är lagda i murbruk och där skalmurs skal på ett effektivt sätt och ökar därför bruket har en viktig sammanbindande uppgift. murens bärförmåga, stabilitet och hållbarhet.

Fogbruk Hydraulisk kalk Det bruk som används till att foga ett murverk. Det Lerinnehållande kalksten ger efter bränning ett bin- kan vara samma som murbruket men kan även demedel som hårdnar i både vatten och luft. vara av annan karaktär, i synnerhet om det är till- fört senare. Det äldre fogbruket på ringmuren är Jordsläckt kalk ofta utstruket på muren medan lagningsbruk från När släckt kalk grävs ner i en brädklädd markgrav, -talet är indraget i murverket. 1900 och där får släckas långsamt av markens fuktighet under minst 5 år, benämns kalken som jordsläckt. Fullmur Den behöver piskas för att få bra konsistens till En mur som har en homogen karaktär genom hela bruk. En ovanlig släckningsmetod som bevarats på dess tjocklek. Samtliga stenar ligger i förband och Gotland sedan gammalt.

bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 59 kristin balksten, carl thelin & ulrika mebus

Kalkbruk Ett mur- eller fogbruk som består av sand och bin- genom att undvika vertikala fogar (stötfogar) som demedel benämns kalkbruk när bindemedlet be- fortsätter genom flera skift. Stenarna i ett skift läggs står av släckt kalk. Har använts på Gotland sedan så att de täcker stötfogarna i underliggande skift. tidig medeltid. Murförband inåt muren är också avgörande för murens stabilitet och innebär att fogarna även inåt Kallmur ska läggas omlott. Detta görs i en fullmur. I en skal- Till skillnad mot bruksmur innebär kallmur att ste- mur används murförband för att låsa bindstenar narna läggs i förband utan något murbruk som och genomgående bindstenar till kärnan eller till binder dem samman. motsatta skalet.

KC-bruk Packsten Kalk-cement bruk där såväl kalk som cement i varie- Packsten är benämningen på den brända kalkste- rande proportioner förekommer som bindemedel. nen när den kommer ut ur ugnen. Dess kemiska be- teckning är CaO och den låter sig villigt släckas till Ca(OH)2 i reaktion med vatten. Kontrefort Ett utvändigt strukturellt element avsett att uppta horisontellt tryck inifrån konstruktionen. Härigenom Skal (murskal) avlastas muren och ges ökad stabilitet. De yttre synliga delarna av en skalmur som är mu- rade i ordnade förband så stenarna binder varand­ ra inom skalet. Kärna (murkärna) Den inre dolda delen av en skalmur som saknar el- ler har ett annat förband än de omslutande skalen. Skalmur Förmodligen finns det många olika varianter av En mur som består av två yttre skal som är murade mer eller mindre ordnade kärnor. I regel är kärnan i förband och som har en mellanliggande kärna beroende av de omgivande skalen för att fungera. av annan karaktär. Skalen kan också ha förband Försvinner de omslutande skalen saknar kärnan med kärnan genom bindstenar. I fallet Visby ring- egen förmåga att vara stabil och den är känslig mur finns det två olika kärnor. I den nedre äldre de- för erosion. len av muren består kärnan av staplad sten i olika storlekar blandat med lerbruk. Denna kärna är mer Lerbruk eller mindre lös eller rösig och har en tendens att Ett mur- eller putsbruk där bindemedlet utgörs av röra på sig om det yttre skalet saknas. I den på- lera från marken. Om leran är ren och fet behöver byggda delen består kärnan av stenar i blandad den drygas ut med sand för att bli ett bra bruk. storlek, men i huvudsak av mindre stenar utan för- band, blandat med kalkbruk. Luftkalkbruk Lufthårdnande kalkbruk som tillverkas av bränd Skolsten (pinnsten) kalk från ren kalksten. Mindre stenar som används för att stabilisera stör- re stenar och murar genom att de kilas in mellan större stenar där fogarna är ojämna. Murbruk Ett bruk bestående av bindemedel och sand som läggs mellan stenarna vid uppmurning. Murbruket Stukasläckt kalk skapar vidhäftning och stabilitet mellan stenarna När bränd kalk läggs inuti sand och släcks med samt förhindrar skjuvning genom sin bindande vatten bildar den nysläckta kalken tillsammans kraft. med sanden ett färdigt bruk. Sand och kalk får där en stark bindning till varandra. Metoden är känd sedan gammalt på Gotland. Murförband Stenar som är murade med förband som är ord- nade så att de låser varandra. Det åstadkommes

60 bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 visby ringmur — att återuppbygga med autenticitet

Visby town wall – rebuilding with authentic materials

By Kristin Balksten, Carl Thelin & Ulrika Mebus

Summary In February 2012, part of the medieval town wall the outer face of the lower part of the wall. The at the Unesco World Heritage site of Visby col- collapse was probably triggered when water in lapsed. The wall, the best-preserved medieval ex- the masonry froze. A combination of factors ample in northern Europe, was built in several – construction-related high stress levels on the phases in the 13th, 14th and partly the 15th cen- outer wall face, a loose core, thin outer mason- turies. The first wall was a low, composite struc- ry, insufficient headers, and weak lime mortar in ture: two limestone faces bonded with greasy the lower part of the wall – resulted in a domino lime mortar encased a soft, porous rubble core effect and explains the scale of the collapse. To of limestone and clay mortar. The second wall, secure the wall during dismantling, a temporary built directly on top of the first, was mostly a steel structure was built. solid, limestone and lime-mortar construction. Medieval materials and building techniques Over its seven-hundred-year history parts of in composite walls have proven extremely dura- the wall have collapsed and been rebuilt many ble if used correctly with sufficient headers and times, and following the collapse in 2012 it was a well-mortared core. Therefore the same tech- decided to rebuild this section of wall too. To niques have been used to rebuild the wall. establish a reconstruction procedure, and secure During 20th-century restoration work, lime- a safe working environment, the build type and mortar joints were sometimes repointed using structural behaviour of the wall first needed to strong cement mortar, which caused lime to be determined. In addition the cause of the col- leach from mortar within the wall. lapse had to be established to assess and predict Throughout the reconstruction, the project the risk of future damage elsewhere along the aimed to use materials and techniques that were wall. An analysis of the wall’s construction was as authentic as possible. Unique Gotlandic skills, made on site, complemented by archive research preserved and developed since the Middle Ages, and building-archaeological study. Laser scan- show how to burn, slake and store local lime, ning enabled the geometry of the wall and the and how to mix mortars. Thanks to these skills damage to be studied in detail. It also allowed and locally available traditional materials, the for a structural analysis to be carried out. wall was rebuilt in the knowledge that it will The results show that the wall consists of a probably remain standing in another seven hun- complex two-phase construction. The structural dred years. analysis revealed a concentration of forces on

Keywords: Visby town wall, medieval wall, masonry structure, structural behaviour, lime mortar, two-leaf masonry wall

bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 61 Visby vallgravar — ett trädgårdshistoriskt kulturarv under exploateringshot av Daniel Hofling

figur 1. Östergravar sett från nuvarande parkering och taxistation utanför Österport. Bakom träden till vänster rasade muren i februari 2012. Vykort, Axel Eliassons Konstförlag, Stockholm No 3338, stämplat 1906.

et gröna kulturarvet — representerat av Visby vallgravar löper utmed ringmuren i ett trädgårdar, parker och landskap — ställer sammanhängande grönområde. Fram till tidigt D i de allra flesta avseenden liknande krav 1800-tal var deras officiella syfte försvarsmässigt, och uppvisar samma former av grundläggande men under århundradets andra hälft genomför- problematik inom kulturmiljövården som det de Planteringsgillet i Visby ett omfattande pla- byggda kulturarvet. Den avgörande skillnaden är nerings- och planteringsarbete, helt i stil med ti- att de gröna miljöerna ständigt står under en has- dens trädgårdsidealistiska idéer rörande städers tigt pågående föränderlighet.1 Det räcker med en förskönande. Det sena 1800-talet formade i hög kort tids bristande underhåll för att omfattande grad dagens vallgravar men perioden verkar vara förändringar skall ske, samtidigt som denna för- närapå bortglömd då Visby i egenskap av världs- änderlighet är en av de mest grundläggande för- arv tycks ha blivit mer medeltida än någonsin. utsättningarna för en trädgårdsanläggning. Detta Både inom forskningen och inom stadens mark- tillsammans med ett länge bristande intresse har nadsföring är den äldre historien av nästintill i många avseenden gjort de gröna anläggningar- uteslutande intresse.2 na mindre prioriterade inom kulturmiljövården, Artikeln behandlar detta geografiska område vilket medfört att andra intressen fått företräde. dels ur ett trädgårdshistoriskt perspektiv för att

62 bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 visby vallgravar

PRODUCED BY AN AUTODESK EDUCATIONAL PRODUCT

1 (2) figur 2. Den geografiska DBW:s botaniska trädgård 1 avgränsningen för studien är densamma som den yttre N gränsen för både riksintresset och världsarvets buffertzon. Norderport Benämningen ”vallgravarna” PRODUCED BY AN AUTODESK EDUCATIONAL PRODUCT eller ”vallgravsområdet” har an- 0 250 m vänts som samlingsbegrepp för detta område. I både historiska 3 och nutida källor går området eller delar av det under skif- Stora torget tande benämningar varför en Almedalen förenkling har varit nödvändig. Generellt kan därför sägas att området norr om stadsmuren (eller ringmuren), väster om Norderport, benämns Norder- Österport gravar (1), där Strandgärdet (2) utgör dess nordligaste del. Från Norderport till Söderport löper 8 Östergravar (3), där dess södra Slottsparken del emellanåt går under namnet 7 Östra byrummet (4). Mellan Söderport och Skansport löper Södergravar (5) och väster om Skansport 3 detta Palissaderna (6). Det Söderport (4) mindre, streckade området (7) är den före detta nöjesparken 6 5 Murgrönan. Det större strecka- de (8) är det område som enligt 2013 års kommunala planpro- gram står inför exploaterings- PRODUCED BY AN AUTODESK EDUCATIONAL PRODUCT planer. karta: Daniel Hofling. belysa en mer okänd period och verksamhet, handlas samma område idag utifrån olika intres- dels ur ett nutida perspektiv för att utreda hur sen gällande bevarande kontra exploatering? området behandlas av olika inblandade aktörer. Den historiska studien, i både examensarbetet Idag verkar området hanteras på ett något para- och artikeln, bygger på arkivmaterial i form av doxalt sätt i fråga om bevarande och skydd, där protokoll, fotografier, kartor och skisser. Stu- vallgravarna dels utgör skyddszon för världsarvet dien av området idag grundar sig främst i kom- och menas ha höga kulturhistoriska värden, dels munala handlingar samt en inventering i fält av

hotas av långt förda planer på exploatering. områdetsPRODUCT vedartadeEDUCATIONAL vegetation.AUTODESK 4 AN Andra BY källor PRODUCED Artikeln har sin grund i de undersökningar har varit litteratur och forskning som tangerar som genomfördes 2014 i samband med exa- ämnet ur olika vinklar, både angående det gröna mensarbetet Visby vallgravar — del av ett rikt kulturarvet, men också Visby som stad. kulturarv eller bara en kuliss?3 Undersökning- ens syfte var att belysa en senare del av Visbys historia samt att kritiskt granska hur vallgravarna Vallgravarna i äldre tider hanteras idag. Hur planerades och gestaltades Vallgravarna sträcker sig längs innerstadens vallgravarna under slutet av 1800-talet? Hur be- gränser mot land, från norr till söder i form av

bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 63 daniel hofling

Norder-, Öster- och Södergravar samt Palissader- der och till lek och umgänge.8 Gångsystemen, na (fig. 2). Vallgravarna och markerna utanför tillsammans med gräsytor och vattenelement, har sedan ringmuren uppfördes på 1200-talet utgjorde grundstrukturen för den offentliga par- ända till 1800-talet varit karga och i stort sett kens gestaltning. Träd, buskar och blomrabatter obebyggda vilket kan följas på historiska kartor fungerade både som rumsbildare och estetiska och avbildningar. inslag.9 1800-talets trädgårdskultur präglades Huvudsakligen är vallgravarnas former en i stor utsträckning av ett intresse för exotiska följd av militära skäl men också av att stenen till växter, inte minst som inslag i de offentliga par- muren och andra byggnader bröts så nära som kerna. Under slutet av 1800-talet blev dock in- möjligt. Särskilt har området i norra delen av hemska arter allt populärare vilket kan kopplas Östergravar fungerat som stenbrott. till tidens nationalromantiska ideal men också Med medveten utfyllnad, men också med till intresset för vården av den svenska skogen.10 tidens naturliga erosion, har vallgravarna sedan Svensk gran och tall användes därför alltmer lik- medeltiden genomgått betydande förändringar.5 som björk, lind och lönn. Som en betydande Under 1700- och 1800-talen jämnades de östra del i denna försköningsperiod bildades olika och södra delarna av vallgravarna till stor del ut, former av trädgårdssällskap runtom i de svenska dels på grund av stenbrytningen, dels på grund städerna.11 av att försvarssyftet i praktiken inte längre exis- terade. Stora delar av vallgravsområdet användes Planteringsgillet i Visby länge till odling och bete för stadsbornas krea- Visby var inget undantag. Den 10 januari 1859 tur, vilket delvis fortsatte in på tidigt 1900-tal. höll Planteringsgillet i Visby sitt första samman- Betet bidrog sannolikt till att begränsa vegeta- träde. Under gillets verksamhetstid samman- tionen liksom det faktum att markerna till stora trädde styrelsen och medlemmarna regelbundet, delar var och är magra. Det var först i och med till en början månatligen men senare något mer det sena 1800-talets planteringar som vallgravar- sporadiskt med omkring 3–5 träffar per år. Med na blev ett allt grönare och mer parkliknande stöd från stadens drätselkammare och privata område. finansiärer, men framför allt genom medlem- marnas eget intresse, drev sällskapet en 75-årig verksamhet, där vallgravarna kom att bli ett av 1800-talets trädgårdskultur dess huvudåtaganden. Protokollen visar att gil- Under 1800-talet genomgick de europeiska stä- let var särskilt flitigt under sitt första halvsekel derna kraftiga samhällsförändringar till följd av när det gällde plantering och anläggning, medan industrialiseringen vilken bl.a. innebar en stark de sista 25 åren framför allt ägnades åt gallring befolkningstillväxt. Med det följde trångbodd- och skötsel av befintliga ytor. Detta bekräftas het och sanitära missförhållanden.6 Behovet av också av Erik Granström, som var gillets arbets- ljus, luft och grönska i staden resulterade i refor- chef och trädgårdsmästare från år 1900.12 Nedan mer och regleringar, varefter de första offentliga presenteras därför en kort sammanställning av parkerna och trädgårdarna anlades. I Sverige gillets arbeten under den första 50-årsperioden bidrog även det borgerliga samhällets framväxt som, då inget annat anges, bygger på Planter­ och expansion till behovet av en ny typ av mö- ingsgillets i Visby arkiv, protokoll 1859–1909.13 tesplats.7 Den offentliga parken blev den ideala Planteringsgillet satte sin prägel på stora delar platsen för umgänge bland dåtidens överklass. av Visby och dess omnejd, inte bara vallgravar- Karaktäristiskt för de offentliga parkerna vid na. Vid 1859 års första sammanträde bestämdes denna tid var slingrande gångsystem med en att det ”s.k. Norra Batteriet, hwilken sträcker variation av planteringar i färg och form. Om- sig från Westra Strandporten wid Kruttornet till växlande tät lummighet och bredare öppna fält gamla hamnen, ur flera skäl, wara den lägenhet skulle ge möjlighet till både enskilda promena- hvars planering och förskönande medelst plante-

64 bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 visby vallgravar ring, bör företrädeswis utgöra närmaste föremå- let för Gillets werksamhet”. Området som avses är de yttre delarna av nuvarande Almedalen. Ett annat tidigt projekt var nuvarande Slottsparken som då kallades Wedgårdstomterna efter att ti- digare ha varit vedgård för kronans närliggande kalkugn. Namnet dög inte för en offentlig träd- gård utan benämndes sedermera Slottsträdgår- den för att ytterligare en tid senare bli Slottspar- ken. Gillet ligger även bakom 1886 års plantering av de nu knuthamlade lindarna utmed S:ta Ka- rins ruin på Stora torget. Planeringen och anläg- gandet av kör- och promenadvägen norrut från ringmurens nordvästra hörn påbörjades i slutet av 1880-talet i samråd med Sällskapet DBW — De Badande Wännerna. Längs denna väg skulle det komma att planteras en mängd buskar och träd. DBW bildades redan år 1814 och verkade på flera sätt för liknande syften som Planteringsgillet. År 1855 anlade de DBW:s botaniska trädgård men samarbetade med gillet i flera andra projekt. Till skillnad från Planteringsgillet är DBW fortfaran- de verksamt.14

figur 3. I Palissaderna finns fortfarande stenen kvar Planteringsgillets arbete som Säve lät formge inför änkedrottning Josefinas besök. Enligt protokollet skulle ”öfver källan an- i vallgravarna bringas en huggen sten i form af en sköld med ett Under gillets första verksamhetsår, 1859, köptes i midten genomhugget J”. ”Källan” är den så kal�- lade Josefina-källan som är ett vattenutkast med om- hundratals träd in för plantering av alléer längs kringliggande planteringar och som fortfarande finns landsvägarna, och i november beslutades om an- kvar. I stenens nederkant finns årtalet 1861 inhugget. läggning av en allé österut med äpple, päron och foto: Daniel Hofling 2014-05-19. valnöt. Detta första år inleddes även diskussio- nerna gällande anläggandet av en offentlig park märksamhet wid de af PlanteringsGillet påbör- i vallgravsområdets sydvästra del, de så kallade jade anläggningar”. Som stöd för gillets verksam- Palissaderna. Området var vid tiden betesmark i het skänkte Josefina 1 000 riksdaler. Som tack kronans ägo och gick även under namnet Slotts- beslöt styrelsen att sända en fruktkorg där ”Säve betningen efter de intilliggande ruinerna av Vis- åtog sig anskaffa mullbär, Westöö Stenkyrkeäpp- borgs slott. len och drufvor, Engbom valnötter och Gardell I maj 1861 hade arbetena i Palissaderna påbör- bergamotter”. Kulturhistorikern Pehr Arvid Säve jats och då skulle ”gångarne grusas och spång är kanske den idag mest kände profilen som var öfver bron samt grindar åt Kopparsviksvägen engagerad i gillet. Säve och pastor Oscar Anian anbringas. Hufvudgången skall kallas Josephina- Westöö verkar ha varit sällskapets mest trogna vägen och öfver källan anbringas en huggen sten medlemmar och var även engagerade i styrelsen i form af en sköld med ett i midten genomhug- för DBW. Säve grundade dessutom Fornsalen get J” (fig. 3). Månaden efter besökte änkedrott- som idag ingår i Gotlands Museum. ning Josefina Gotland och förklarade sig som I oktober samma år beslutade man vidare att ”planteringarnes inom ön Beskyddarinna” och ”[u]pgångstrappan till öfre delen af palissaderna lät hälsa att hon ”särskilt fästat sin höga upp- afsluttas och göres mindre brant. På platåerna

bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 65 daniel hofling

figur 4. Palissadporten som togs upp av Planteringsgillet 1863 ”för promenerandes beqvämlighet” i Skepparga- tans södra ände. foto: Daniel Hofling 2014-05-26.

anbringas 2 bersåer af hassel; vägen på södra (vid denna tid var staden Visby lika med inner- sidan om vattenfallet vid spången omlägges”. staden). Genom att stegvis arbeta sig runt hela Den 2 maj 1863 beslutades dessutom att ”för ringmuren skulle man ”i framtiden omskapa vårt promenerandes beqvämlighet, från S.K. Skeppa- gamla gråa Wisby, omgifvet af den täckaste grö- regatan en ingång till palisaderna skall i Stads- na lustvandring, till en af Nordens både märkvär- muren upptagas”. Denna port kom senare att digaste och vackraste städer”. kallas Palissadporten och är belägen mitt för Tillsammans med styrelseledamöterna Carl södra änden av Skeppargatan, strax väster om Gustaf Meukow, kapten i Gotlands Nationalbe- Skansporten (fig. 4). väring, och O.A. Westöö gjorde Säve en vandring runt muren för att undersöka möjligheterna till ett stadsomfattande parkstråk. Därefter förkla- P.A. Säves förslag till rade herrarna att de en ”lustvandring kring hela parkstråk runt staden Wisby […] finna både önsklig och med ringa Inför stadsfullmäktiges sammanträde den 10 kostnad efterhand verkställbar”.16 De påpekade mars 1863 hade Säve utarbetat en motion gällan- dock att, för att hålla nere kostnaderna skulle de en tydligare plan för hur planteringarna ut- inga körvägar anläggas utan enbart gångvägar. med ringmuren skulle fortskrida.15 Säve föreslog Dessa skulle ”prydas med spridda sidoplan- att man borde ”sträfva till att sammanbinda de teringar, eller buskar och ett och annat träd”. planteringar och lustplatser, som redan finnas, En ”lustvandrings-gångväg” skulle anläggas i till ett stort och skönt helt”. Han menade att dalsänkan som löpte längs stadsmuren från det ”efter hand måtte anläggas en bulevard el- Östergravars norra del och söderut (fig. 5). De ler bredare körväg med alléer kring hela Wisby” menade att dalsänkan med sina ”små vildsköna

66 bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 visby vallgravar

figur 5. Dalsänkan där Säve, Meukow och Westöö på tidigt 1860-tal föreslog att anlägga en gångväg med omgivande planteringar. Den planerade gångvägen verkar aldrig ha förlagts nere i sänkan. Däremot löper idag en gångväg uppe på åsen till höger i bild. foto: Daniel Hofling 2014-05-26. klippbildningar, är särdeles egen och erbjuder norra landsvägen vid Norder-port. […] Och så- en vacker utsigt af den åldriga stadsmuren” och lunda skulle då en angenäm lustvandring kunna därför inte ”behöfver några vidtomfattande och åvägabringas rundtomkring hela Wisby stad, ut- kostsamma planteringar, endast några spridda märkt vacker och egen i sitt slag”. träd eller buskar här och der på lämpliga ställen Att Planteringsgillets arbeten riktades åt ett i bergsreforna”. Mellan Öster- och Söderport tidigare befäst område skall inte tolkas som nå- ansåg herrarna däremot att varken markerna el- gon tillfällighet utan var ett vanligt tillvägagångs- ler stadsmuren ingav några särskilda ”belägen- sätt i den trädgårdshistoriska utvecklingen un- heter eller utsigter” varför den redan befintliga der 1800-talet. Detta hände även i flertalet andra körvägen skulle räcka till. Dalsänkan i området nordiska städer, såsom Göteborg, Malmö och från Söderport till Palissaderna, som då var en Köpenhamn, där offentliga parker anlades ut- ”mager och klippfull åker”, skulle passa till an- med befästningsvallarna.17 läggning av en gångväg ”med större sidoplante- ringar”. Denna väg skulle sedan ansluta till dem i Palissaderna. Murgröna Efter en beskrivning av hur gångvägen skulle — ett fall för riksantikvarien fortsätta längs strandpromenaden och norrut, Under åren 1868–1870 gjordes ytterligare planter­ föreslogs även ”att genom de s.k. ’Norra Graf- ingar i Palissaderna, däribland ”alar vid nedersta varne’ […] må anläggas en smal gångstig, 4 à 6 sluttningen av Palissaderna […] Träd trodde man fot bred, på ryggåsen af den andra vallen från sig kunna få hos Petterson på Ladugården”. norra stadsmuren, hvarest föga gräs växer, fort- Planer fanns då också på att göra om ”mull- gående allt från Silfverhätts-tornet och upp till bärsåkern” till plantskola. Mullbärsplanteringen

bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 67 daniel hofling

figur 6. Nordergravar som det såg ut kring sekelskiftet 1900. Efter Planteringsgillets insatser med tusentals buskar och träd enbart i Nordergravar uppvisade området en relativt tät vegetation. På vykortet syns bland annat gran och björk. Riksantikvarie Emil Ekhoff beklagade sig 1908 i en skrivelse till Drätselkammaren över ”den olägenhet, den rikliga vegetationen gör i rent estetiskt afseende eller därigenom att den helt enkelt i större eller mindre­ grad döljer de härliga byggverken”. Äldre odaterat vykort, fotograf okänd. Svenska Litografiska AB Stockholm.

anlades på 1830-talet av Sällskapet för Inhemsk tare Johan Otto Sylvan och trädgårdsmästare Silkesodling som bedrev silkesproduktion med Charles May.19 För planteringen ansåg styrelsen ett flertal planteringar av vitt mullbär.18 Efter sig behöva skaffa ”omkring 500 björktelningar, några mindre lyckade år lades verksamheten 50 lärkträd, 100 ärtträd, 200 4åriga granplantor, ned 1857 men träden lämnades i Palissaderna. 1 000 granknipplar, 500 vanliga- och 500 svart- Diskussionerna kring mullbärsplanteringen åter- tallplantor, 100 ask- och 100 alm-telningar; 50 kommer vid flertalet tillfällen i protokollen men rönn- och 50 oxel-telningar”. Arbetschefen med- slutligen bestämde sig gillet för att låta träden delade dessutom att ”13 000 gran- och tallplan- stå. tor blifv. inskolade för att i grafvarna utplante- År 1872 hade plantering av träd utförts i Öst- ras”. Året därpå fortsatte projektet genom inköp ra byrummet där styrelsen också beslutade att av ytterligare 500 granplantor samt ”åtskilliga höet ”hvarken skulle afslås eller afbetas, för att andra träd- och busktelningar, lämpliga för an- påskynda bildandet af växtmylla för kommande vändning i Nord.grafvar” (fig. 6 & 7). planteringar”. Detta område blev föremål för Under våren 1889 planterades en del mur- gillets vidare arbeten och året därpå medde- grönsplantor utmed stadsmuren vilka senare lades av Westöö att ytterligare 200 träd blivit samma år ”befunnits bortvissnade eller förstör- planterade. da”. Nya planteringar gjordes, och fick göras I protokollet för den 26 april 1885 presen- återigen två år senare vid norra och västra stads- teras styrelsens första genomarbetade plan för muren. Erik Granström berättar dock att dessa Nordergravar som gjordes i samråd med jägmäs- murgrönsplantor inte blev särskilt långlivade då

68 bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 visby vallgravar

figur 7. Idag är det gallrat och utglesat men samtidigt större i skala (jfr. fig.6 ). Däremot finns inte längre några barrträd kvar i denna del. De enda egentliga barrträden i vallgravsområdet utgörs av omkring 35 svarttallar i norra delen av Östergravar. Även dessa planterades av Planteringsgillet. foto: Daniel Hofling 2014-05-26.

det senare framkom att ”Riksantikvariens om- känts av amanuensen i Antikvitetsakademien, bud beströdde desamma med innehållet från vid fil.dr Ekhoff,21 vidtogs arbetena 1904. Därmed vandringarna medförda saltpåsar, vilket medför- utfördes ”nödiga fyllnadsarbeten […] utanför de åsyftad verkan”.20 Detta tyder på att plante- östra muren från Österport till Söderport” samt ringen av tusentals buskar och träd vid muren ”borthuggning af törne- och slånbuskar […] inte uppskattades av alla. långs [sic!] norra och östra sidorna”. I december 1908 skickade den då tillförord- nade riksantikvarien Emil Ekhoff en skrivelse Planteringsgillets avveckling till Drätselkammaren i Visby angående den allt Kring sekelskiftet 1900 genomfördes en mängd tätare växtligheten som omgav ringmuren och skötselåtgärder i Planteringsgillets olika anlägg- stadens ruiner.22 Han syftade inte ”på den direk- ningar. Gångar och vägar förbättrades genom ta skada, som alltför tätt invid ruinerna stående grusning och kanthuggning, sittbänkar reparera- träd kunna åstadkomma genom sina rötter el- des, jorden omkring träden rensades och mar- ler genom massorna av fällda löf” utan på ”den kerna utmed stadsmuren ordnades. olägenhet, den rikliga vegetationen gör i rent I juli 1902 gjorde styrelsen en vandring från estetiskt afseende eller därigenom att den helt Norder- till Söderport för att återigen undersöka enkelt i större eller mindre grad döljer de här- möjligheterna till en gångväg. Man enades om liga byggverken”. Vidare påpekade han att ”[e]n ”att inga större svårigheter för anläggande af en vacker och rik vegetation förekommer på många dylik väg förefinnas”. Efter att projektet god- ställen i vårt land, men den underbara bland-

bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 69 daniel hofling

ningen af så talrika, härliga ruiner och yppig ve- ren och innerstadens slutna, täta bebyggelse.26 getation är i Norden endast förbehållen Visby”. Det öppna vallgravsområdet var av högsta värde I januari hade Planteringsgillets styrelse sam- och hade av Markelius ”dessutom sammanförts mankallats för att yttra sig om Ekhoffs skrivelse med andra inom det nya stadsplaneområdet fö- och i april samma år beslutades ”att verkställa reslagna öppna platser”.27 Detta för att den gam- en del uppsnyggnings- och rödjningsarbeten la stadskärnan skulle framträda även på långt rundt ringmuren”. Denna typ av arbeten visade håll. För vallgravarna gäller denna stadsplan i sig sedan utgöra den större delen av gillets fort- hög grad fortfarande även om den delats upp satta sysslor. Planteringsgillets verksamhet blev och i viss mån bearbetats. allt mindre i omfattning under 1900-talets bör- 1970- och 1980-talen innebar en del föränd- jan och det kanske främsta skälet var att dess ringar av landskapet utanför ringmuren.28 I Sö- sysslor ställdes under kommunal förvaltning. År dergravar revs den sista äldre bebyggelsen som 1934 avvecklades sällskapet. då fortfarande fanns kvar och som hade tillkom- mit framför allt till följd av järnvägens etablering under sent 1800-tal.29 I Östra byrummet beslu- 1900-talets stadsplanering tades att utöka de asfalterade parkeringsytorna 1900-talet var stadsplanerarnas århundrade, samt att anlägga en busstation.30 Länsstyrelsen mycket till följd av 1874 års byggnadsstadga som och Riksantikvarieämbetet påtalade olämplighe- ställde krav på tydligare planer. Ett annat skäl ten i delar av dessa beslut men på stadsarkitekt- var en ökande befolkning som i Visbys fall ledde kontoret såg man sig tvungen att kompromissa till att området utanför innerstaden blev föremål med innerstadshandelns krav på parkering och för kommunal planering och ny bebyggelse. tillgänglighet. I 1993 års detaljplan över områ- År 1925 presenterade arkitekten och stadspla- det utanför Österport var dock syftet delvis att neraren Sven Markelius den stadsplan som i sto- skapa mer grönyta för att frigöra ringmuren mot ra drag skulle komma att ligga till grund för Vis- Östergravar.31 Dels skulle den asfalterade parke- bys fortsatta utveckling i stadens ytterområden.23 ringsplatsen begränsas och göras till armerad Planen, som antogs först 1934, visade på en gräsyta, dels föreslogs en omgestaltning och del- medvetenhet och känsla för de kulturhistoriska vis ny bebyggelse i anslutning till parkeringen. värden som ringmuren och innerstaden ansågs Inget av detta har ännu genomförts. ha. I ”Ett stadsplaneförslag för Visby ytterområ- den” som presenterades i Svenska stadsförbun- dets tidskrift 1926 inledde Markelius sin artikel Användning och karaktär idag med ”Pieteten för kulturhistoriska värden är ett Vallgravsområdet används idag i första hand av de mera framträdande dragen i modernt sam- som promenad- och strövområde. Under som- hällsliv”.24 Han påpekade att detta var en relativt maren utgör grönområdet plats för en mängd ny trend inom stadsplaneringen och att denna olika evenemang, med höjdpunkt under medel- högre medvetenhet om vården och bevarandet tidsveckan. I både Södergravar och norra delen av stadens befintliga förhållanden inneburit en av Östergravar finns lekplatser, och på Strand- hel del konflikter i många städers planering. I gärdet ytor avsedda för fotboll och andra aktivi- Visbys fall menade han å andra sidan att denna teter (fig. 8). Även i Södergravar finns en mindre motsättning inte nödvändigtvis måste förekom- fotbollsplan. ma då ”[e]nbart den kloka och förutseende om- Den inventering av träd och buskar, som ge- tanken om stadens ekonomiska liv borde vara nomfördes i samband med tidigare nämnda exa- tillräcklig för att trygga dessa värdens framtida mensarbete, har visat att vallgravsområdets olika bestånd”.25 delar skiljer sig åt, både vad gäller artsamman- Markelius ansåg att Visbys högsta arkitekto- sättning och gestaltning. En koppling kan göras niska och estetiska värde låg i kontrasten mellan till 1800-talets trädgårdshistoriska utveckling, vil- det öppna, obebyggda landskapet utanför mu- ken redogjorts för av Catharina Nolin, docent

70 bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 visby vallgravar

figur 8. Vissa saker förändras inte. Då som nu fanns platser för lek och umgänge i parkområdet runt innersta- den. Detta vykort är från 1949 och visar ett avsnitt av Södergravar. ’Visby. S:a Ringmuren’. Okänd fotograf, Pressbyrån 5932. vid institutionen för kultur och estetik, Stock- figur 9. Palissadernas utformning och växtsamman- sättning har den offentliga parkens typiska karaktär. holms universitet. I avhandlingen Till stadsbor- I området finns organiskt slingrande gångar, utkiks- nas nytta och förlustande: den offentliga parken platser och växlande tät och öppnare vegetation. i Sverige under 1800-talet påpekar Nolin att Arterna tillhör de vanligen använda i dessa samman- hang. På bilden syns hästkastanj, naverlönn, lind, park- och trädgårdskulturens ideal under mitten oxel och hassel. foto: Daniel Hofling 2014-05-26. av 1800-talet gick från att vara mer präglat av exotiska inslag till att under slutet av århund- radet riktas mer mot användning av inhemska arter.32 Inventeringen har visat att denna utveck- ling kan följas i vallgravsområdets anläggnings- historia. Palissaderna är den del som i högsta grad motsvarar vad som brukar kallas en offentlig park med tydligt anlagda gångvägar och tätt, varierande och bitvis exotiskt växtsortiment. Parken visar Planteringsgillets användning av typiska arter såsom naverlönn Acer campestre, rödbladig skogslönn Acer platanoides, parkol- von Viburnum lantana, valnöt Juglans regia, hästkastanj Aesculus hippocastanum m.fl. (fig. 9). Södergravar inger likaså ett relativt tydligt intryck av att vara medvetet planterad även om

bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 71 daniel hofling

delar därav anspelar på ett vildare tema. Norder­ mängd äldre träd som bevisligen planterades av gravar påminner på detta sätt om Södergravar, gillet. Samtidigt som dessa utgör viktiga levande där vissa delar tycks förvuxna och utgörs av historiska dokument bidrar de till områdets inhemska arter medan andra är mer parklika. upplevelsevärden. Enskilda objekt, såsom den Norra halvan av Östergravar är den i särklass av P.A. Säve formgivna Josefinastenen, berättar mest naturpräglade delen, där både artsamman- om betydelsefulla händelser av lokal- och per- sättning och former starkt bidrar till ett vilt och sonhistoriskt intresse men också om den eller naturligt intryck. Detta område är också till stor de personer som var särskilt viktiga för gillets del förvildat till följd av alltför sporadiska insat- verksamhet. 1900-talets stadsplanering med ser i underhållet. Den södra halvan är snarare Sven Markelius i spetsen bidrar ytterligare till de en starkt exploaterad areal. Där finns den före samhällshistoriska, men också personhistoriska, detta nöjesparken Murgrönan som utgjorde Vis- värdena eftersom vallgravarna utgjort ett viktigt bys folkets park från 1950-talet och ett par årti- inslag i dessa planer. onden framåt. Trots att anläggandet av nöjespar- Den variation som vallgravsområdets olika ken bidrog ytterligare till graden av exploatering delar uppvisar är på flera sätt viktig att poängte- kan Murgrönan idag ses som del av parkmiljön, ra. Palissadernas skarpa kontrast till övriga delar särskilt i kontrast till de asfalterade parkerings­ berättar på ett pedagogiskt vis hur trädgårdsarki- ytorna och busstationen. Idag är området inte tekturen och växtvalet utvecklades under gillets nyttjat i samma höga grad och under våren 2014 verksamhetsperiod. Förändringen från att under hade allmänheten möjlighet att lämna in förslag 1800-talet använda exotiska växtslag till att se- på hur Murgrönan kunde utvecklas till en akti- nare under århundradet övergå mer till bruket vitetspark.33 av inhemska arter är ett exempel som tyder på både nationella och internationella influenser. Den omväxlande miljön bidrar dessutom till Kulturhistoriska värden höga upplevelsevärden som gör områdena till Att öka den historiska förståelsen och kunska- mycket viktiga platser för rekreation, social ak- pen om vad som är bevarandevärt är avgörande tivitet, vila och förströelse. för hur vallgravarna som kulturmiljö skall han- Ända sedan 1200-talet har vallgravarna varit teras i framtiden.34 Sedan Planteringsgillets ar- ett viktigt område för visbyborna, vilket innebär beten avslutades har området lämnats relativt en långvarig kontinuitet, även om det huvudsak- orört, bortsett från underhåll och sporadiska ligen är under de senaste 150 åren som området gallringsinsatser. Detta har medfört att dagens brukats som en anlagd parkmiljö. Att området vallgravar i sina strukturer med gångsystem och fortfarande används på det sätt som Planterings- växtmaterial i hög grad speglar gillets insatser, gillet avsåg utgör ett viktigt kulturhistoriskt värde medan många andra städers parkanläggningar som bidrar till en särskild förståelse av stadens från samma tid genomgått både förenkling och historia. Kunskapen om gillets verksamhet leder omgestaltning efter nya krav och förändrade med andra ord till insikt om varför det ser ut trädgårdsideal. som det gör. Vallgravsområdet som ett offentligt park- Bredvid vallgravsområdets mer specifika vär- område uppvisar flera tydliga kopplingar till den finns flera mer övergripande vilka sätter in 1800-talets trädgårdskultur. Trädgårdshistoriska det undersökta området i en delvis bredare kon- värden kan utläsas av hur tidens generella träd- text. Att planteringarna genomfördes i ett tidiga- gårdsintresse avspeglas i Planteringsgillets bil- re befäst område är inte unikt utan representerar dande och verksamhet samt i sällskapets vilja snarare en tradition som ses i många andra stä- att försköna hemstaden Visby. Dessa värden der. Samtidigt utgör vallgravsområdet ett något ses också i Planteringsgillets val av växtmaterial, mer sällsynt exempel på den tidens parkanlägg- hur vallgravsområdets olika delar utformades ningar eftersom det idag är relativt välbevarat. och vilken funktion de hade. Idag finns en stor Att stora delar av Planteringsgillets planteringar

72 bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 visby vallgravar och anläggningar är bevarade bidrar till en au- lämningsområde enligt kulturmiljölagens andra tenticitet i det levande materialet. kapitel, paragraf 2. Ringmuren och innerstaden Bortsett från de kulturhistoriska värdena har utgör själva fornlämningen medan vallgravarnas området dessutom utpekats som värdefullt inom roll är att ”bevara fornlämningen och ge den ett naturvården med en hög biologisk mångfald tillräckligt utrymme med hänsyn till dess art och inom flora och fauna.35 betydelse”.40 Detta ”utrymme” sträcker sig enligt länsstyrelsen femtio meter ut från ringmuren, men storleken på fornlämningsområdet kan jus- Viljan att bevara teras i varje enskilt fall då ingrepp eller liknande År 1995 togs Hansestaden Visby upp på kan bli aktuellt.41 Både vad gäller riksintresset UNESCO:s lista över världskulturarv. Detta kom och fornlämningsområdet är länsstyrelsen den att innebära förändringar i kommunens hanter­ statliga företrädaren som i dialog med kommu- ing av innerstaden och dess bebyggelse, men nen skall se till att respektive lagar och föreskrif- även av området utanför ringmuren. Det öpp- ter följs. Det är dock kommunen som äger ring- na landskap som Markelius propagerade för i muren, medan Riksantikvarieämbetet står som 1934 års stadsplan fick en allt viktigare funktion. förvaltare. Detta påtalas återkommande i flertalet kommu- nala plan- och programhandlingar där det anges att ringmuren skall friläggas från skymmande Världsarvets särskilda problematik vegetation och att dess värde till stor del lig- När Visby blev världsarv utsågs innerstaden ger i att området utanför ”utgör en världsunik med den omkringliggande ringmuren till det och dramatiskt vacker inramning av staden”.36 I primära världsarvsområdet (kärnan) medan handlingsprogrammet från 2003 för Världsarvet vallgravarna pekades ut som buffertzon.42 Se- Hansestaden Visby tydliggörs att medeltiden är dan 1934 års stadsplan har vallgravsområdet ur central: ”I marknadsföringen av Gotland som de flesta aspek­ter hanterats såsom det hante- besöksmål utgör det medeltida Visby och dess ras idag gällande buffertzonsfunktionen, d.v.s. stadsliv det tyngst vägande argumentet”.37 med särskilda restriktioner angående bebyg- Vallgravsområdet skyddas på ytterligare ett gelse och markanvändning. Under processen par olika sätt inom kulturmiljövårdens regelverk. som föranledde världsarvsförklaringen presen- 1987 utsågs innerstaden och vallgravarna till terade ICOMOS (International Council on Mo- riksintresse för kulturmiljövården, idag reglerat numents and Sites) en utvärdering där vikten av i miljöbalkens tredje kapitel. Riksintresset består detta förtydligades: bland annat av ”ringmuren med vallgravar och The immediate environs of the walled medieval city have en obebyggd zon där utanför”.38 Geografiskt been sensitively protected for most of the present cen- motsvarar riksintresset samma område som tury as a result of the ’garden city’ approach to planning control, resulting in the creation of considerable areas världsarvet med buffertzon, d.v.s. innerstaden of open space and strict control over building heights.43 med vallgravsområdet inkluderat. Enligt miljö- balken skall riksintressen ”så långt möjligt skyd- I utvärderingen presenterades rekommendatio- das mot åtgärder som kan påtagligt skada na- ner gällande bl.a. förbud mot bebyggelse i buf- tur- eller kulturmiljön. Behovet av grönområden fertzonen och begränsning av byggnaders höjd i tätorter och i närheten av tätorter skall särskilt närmast utanför densamma. beaktas”.39 Formuleringarna i 1987 års motiver­ I jämförelse med skyddsinstrumenten riks- ing antyder samtidigt att det är medeltidens arv intresse och fornlämningsområde finns en be- som är i fokus liksom att vallgravarna i första tydande skillnad vad gäller världsarv, som inte hand utgör en skyddszon för innerstadens och regleras i någon specifik lag. Vid svenska sta- ringmurens värden. tens undertecknande av världsarvskonventionen Liknande synsätt förekommer då vallgra- ansågs den svenska lagstiftningen vara tillräcklig varna ingår i ringmurens och innerstadens forn- för att uppfylla konventionens krav på skydd och

bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 73 daniel hofling

bevarande. Vissa nationer har utformat specifika har planmonopol. Problematiken i detta har i lagar för att dessa krav på ett tydligare och säkra- Visbys fall nyligen visats i 2013 års Planprogram re sätt skall implementeras.44 I Sverige hanteras för Östercentrum m.m., Visby.51 Här öppnas detta däremot huvudsakligen genom plan- och dörrar för exploatering i direkt anslutning till bygglagens möjlighet till reglering i detaljplan och inom vallgravsområdet. Detta trots tidigare utifrån kulturhistoriska intressen, men också i års återkommande påpekanden om vikten av att kulturmiljölagen och miljöbalken.45 Problemen inte göra intrång i detta sammanhängande grön- med olika nationers skilda tillvägagångssätt har område. UNESCO menar i fråga om världsarv uppmärksammats både nationellt och interna- att urbana miljöer är i särskilt behov av tydliga tionellt. UNESCO menar att bevarandearbetet buffertzoner med tanke på eventuella nybyggna- i många fall stött på svårigheter eftersom “a tioner som kan inverka på de visuella egenska- lot depends on how local legislation has been perna.52 I Visbyområdets fördjupade översikts- elaborated”.46 Vallgravarna som buffertzon har plan från år 2009 framhålls att ”Visby har i ett dessutom lokalt visat sig vara ett problematiskt 20-årigt perspektiv mycket goda möjligheter att kapitel där kommunen länge arbetat för att in- tillgodose olika exploateringsintressen utan att kludera området i själva världsarvskärnan vilket behöva inkräkta på stadens värdefulla grönom- skulle kräva en ny buffertzon utanför vallgravs- råden, parker och naturmiljöer”.53 Det påpekas området. Trots att processen har pågått i många att det finns en stor risk i ”om man börjar ta lite år verkar inga beslut ännu ha tagits.47 Däremot mark här och där”. finns det en medvetenhet hos kommunen om att Planprogrammet fungerar som ett under- vallgravarna utgör en viktig del av hansestadens lag för kommande detaljplaner med syftet att historia och har en stark koppling till ringmur ”möjliggöra en utveckling av Östercentrum från och innerstad.48 handelscentrum till stadskärna”.54 I programmet År 2010 togs ett viktigt steg i kommunens ar- ingår ny samt förändrad bebyggelse i kvarteren bete med vallgravarna då en skötselplan för om- strax utanför Österport, som antingen gränsar rådet upprättades. Som underlag för denna fick till eller ligger inom riksintresset och världsarvet Gotlands Museum (länsmuseet) uppdraget att (fig. 10). Där skulle ”[e]n byggnad för turism, utarbeta en kulturhistorisk dokumentation och kultur eventuellt även bostäder medför[a] ett po- värdering.49 Slutsatsen blev att vallgravsområdet sitivt inslag i området”.55 Programmet innefattar ”hyser mycket höga kulturmiljövärden” p.g.a. påbyggnad av fler våningar i de redan bebyggda att dess historia är avläsbar både vad gäller den delarna av Östercentrum liksom ny bebyggelse medeltida försvarsaspekten, tiden med bete och på nuvarande parkeringsytor norr om handels- åkrar samt Planteringsgillets avtryck genom före- centrumet. Samhällsbyggnadsförvaltningen har komsten av bl.a. gångstrukturer och äldre träd.50 bedömt att riksintresset inte kommer att påver- Skötselplanen utgår huvudsakligen från vad som kas negativt utan att de föreslagna åtgärderna under tidigare år diskuterats, nämligen den allt snarare kommer att bidra positivt ”genom att tätare vegetationen och behovet av fria siktlinjer stora öde ytor minskas och mer rumslighet ska- och öppna ytor. Fokus ligger huvudsakligen på pas”.56 Att landskapsbilden påtagligt kommer att hur området bör förvaltas för att förbättra re- förändras är kommunen medveten om, men me- kreationsmöjligheterna, de estetiska värdena och nar samtidigt att det sannolikt blir till det bättre. bevarandet av det öppna landskapet med utsikt Gotlands Museum utförde i och med 2013 mot ringmuren. års planprogram en kulturhistorisk konsekvens- analys.57 I rapporten poängterades delar av moti- veringen till riksintresset. Där påpekades särskilt Viljan att exploatera att ny bebyggelse måste anpassas till staden och Frånvaron av särskilt anpassad lagstiftning med- ringmuren och att den inte får inkräkta på grön- för att detaljplanen blir det främsta juridiska områdena.58 Länsmuseet menade att de vyer verktyget, vilket i sin tur leder till att kommunen som varit en betydande del i 1900-talets samtliga

74 bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 visby vallgravar

figur 10. Bilden visar området som berörs av 2013 års planprogram. Den nordvästra delen gränsar till ringmu- ren. Från Österport löper Österväg i sydostlig riktning och delar handelscentrumet­ i två. Idag finns bl.a. en taxistation på den mindre parkeringsytan i områdets nordvästra del. På denna plats föreslås en byggnad för turism, kultur och eventuellt även bostäder. Detta trots att platsen ligger inom gränsen för buffertzonen och det som kommunen menar skall ingå i världsarvets själva kärnområde. Bortsett från risken i att bygga så nära inpå innerstaden och ringmuren kan en sådan förändring även medföra försämrade siktstråk och sämre kopp- ling till vallgravsområdet. Bebyggelsen i planområdets centrala delar planeras att byggas på med fler våningar samtidigt som den större öppna parkeringsytan i områdets norra del skall bebyggas med handel, kontor och bostäder. Bilden täcker omslaget till Planprogram för Östercentrum m.m., Visby (2013). stadsplaner borde beaktas i högre grad. Kritik i hög utsträckning ersatts av asfalterade parker­ riktades även mot den planerade turism- och ingsytor vilket skapat en otydlig stadsstruktur kulturbyggnaden då den skulle kunna skymma och brist i kontakten mellan inner- och ytter- sikten mot och de gåendes koppling till Öster- stad. Trots de kritiska synpunkterna godkändes gravar. Liknande typ av kritiska röster framkom Planprogram för Östercentrum m.m., Visby av i en utredning, som utfördes av arkitektkontoret byggnadsnämnden i december 2013.60 Ahlqvist & Almqvist på beställning av stadsarki- tektkontoret, i samband med 2009 års fördjupa- de översiktsplan.59 I denna konstaterades att den Diskussion och slutsats gällande 1934 års plan, med sparande av breda Vallgravsområdet står inför två huvudsakliga pro- gröna kilar av kulturlandskapet mot ringmuren, blem som kan komma att utgöra hot mot dess

bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 75 daniel hofling

kulturhistoriska värden. Det ena har att göra kanske snarare handlar om ökad turism och eko- med gällande planer för exploatering medan det nomisk vinst än ett tydligare arbete med de kul- andra utgörs av den medeltidsfixering som präg- turhistoriska intressena.61 Med ett liknande tema lar Visby. Med fokus på denna tidiga historia har Carina Johansson, universitetslektor vid sam- uppstår risken att senare tidsperioder raderas ur ma institution, undersökt hur marknadsföringen vårt minne. av Visby som turiststad skapat en alltför skev Frågan är varför denna typ av problematik bild av dess kulturhistoria.62 Inom politik, este- över huvud taget behöver uppstå. Det är tydligt tik, ekonomi och turism likställs staden Visby att vallgravarna har belagts med flertalet juri- med medeltidsstaden Visby. Johansson menar diska skydd som skall värna de kulturhistoriska att detta skapar en slags exkluderande bild av värdena. Det finns här flera aktörer som har staden där andra delar ur historien medvetet el- möjlighet och skyldighet att styra hur området ler omedvetet väljs bort. skall hanteras i framtiden. Länsmuseet och läns- De långt framskridna planerna på exploater­ styrelsen har en väsentlig roll lokalt och regio- ing bredvid viljan att utveckla och förtydliga nalt medan Riksantikvarieämbetet kan påverka världsarvet kan tyckas paradoxalt. Kan ett utökat från nationell nivå. I världsarvsfrågan är Sverige och tydligare definierat bevarandearbete bemöta som stat den ansvariga parten inför UNESCO. denna typ av exploateringsintressen? Det relativt Det är dock i slutändan kommunen som har det nya skyddsverktyget kulturreservat som inför- yttersta ansvaret, till stor del p.g.a. hur svensk des 1999 med miljöbalken skulle kunna vara ett lagstiftning är uppbyggd, vilket visat sig bli en lämpligt instrument. I ett kulturreservat kan ett grogrund för problematik inom samhällspla- områdes kultur- och naturvärden skyddas och neringen. Skälet verkar vara att det saknas en bevaras genom särskilda föreskrifter som anpas- tydlig överenskommelse för hur bevarande- och sas utifrån behov och förutsättningar. skyddsarbete gällande kulturhistoriskt värdefulla Att bebygga både innanför och angränsande miljöer ska möta andra typer av intressen. till riksintresset och världsarvets buffertzon kan Region Gotlands mångåriga arbete för att innebära att vallgravsområdets kulturhistoriska vallgravarna skall ingå i världsarvets kärnområde värden, men också världsarvets utpekade vär- kan tyckas vara tillräckligt för att säkra områdets den, riskerar att förvanskas eller förminskas. I kulturhistoriska värden. Det är dock angeläget kommunala plandokument poängteras vikten att lyfta kunskapen om vilka kulturhistoriska av stora sammanhängande parkområden och värden området besitter. Finns det ett arv utöver faran i ”att ta lite mark här och där”. Samtidigt det medeltida som är värt att belysa? Artikeln är det precis detta som emellanåt görs, kopplat har visat på en i hög grad förbisedd del av Visbys till olika former av exploatering. I sydost har en historia vilken till stor del berättar om varför da- busstation och stora asfalterade parkeringsytor gens vallgravsområde ser ut som det gör. tillåtits långt in i det gröna vallgravsområdet Intentionen att vallgravarna skall få samma och nära inpå ringmuren. Den gamla nöjespar- status som innerstaden är naturligtvis välkom- ken Murgrönan utgör här ett eget relativt av- men. Att processen har pågått under så många gränsat parkområde. Den är en ”park i parken”, år utan att något beslut har fattats finns det dä- och innehar en viktig roll som grönområde på remot anledning att ställa sig kritisk till. Och vad sträckan mellan Öster- och Söderport samtidigt kommer det att innebära? Kommer de kulturmil- som den representerar den svenska folkrörelsens jövårdande insatserna att ges större utrymme? tid från mitten av 1900-talet. Planen att utveckla Generellt finns det skäl att ifrågasätta vad en området till en aktivitetspark kan innebära något världsarvsutnämning egentligen innebär. Leder positivt för dess användning men det är nödvän- det verkligen till ökad förståelse för de kultur- digt att undersöka hur detta kommer att påverka historiska värdena? Owe Ronström, professor i miljön och de kulturhistoriska värdena. Detta etnologi vid institutionen för kulturantropologi särskilt med tanke på hur närliggande ytor för- och etnologi, Uppsala universitet, menar att det vanskats tidigare genom åren.

76 bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 visby vallgravar Förda resonemang i relation till att Region Noter Gotland har planmonopol i dessa områden gör att det är av högsta vikt att ett tydligare och 1 Flinck 2013, s. 18. Flinck har i boken Historiska trädgår- dar — att bevara ett föränderligt kulturarv behandlat klarare förhållningssätt etableras när det gäller den särskilda problematiken, men också möjligheterna, vilken funktion vallgravarna skall ha och vad de med det gröna kulturarvet. I boken presenteras hur skall bidra med. I en välfungerande samhällsut- vårdprogram kan fungera som redskap i bevarandet av historiska trädgårdsanläggningar. veckling skall inte kulturmiljövårdens intressen 2 Den första egentliga ansats till undersökning av vallgra- behöva utgöra en motpol som skapar motsätt- varnas kulturhistoriska värden gjordes 2010 av Eva Selin ningar. De kulturhistoriska värdena bör med rätt på Gotlands Museum på uppdrag av kommunen inför förutsättningar kunna användas som en stärkan- upprättande av skötselplan för området. Detta resulte- rade i Visby vallgravar: Kulturhistorisk dokumentation de del i samhällsplaneringen. I det framtida ar- (2010). betet är det nödvändigt att ha ett bredare synsätt 3 Hofling2014 . på Visbys kulturhistoria. 4 Inventeringen har följt beprövade metoder men be- gränsats till parametrarna art och antal. Detta finns i Artikeln har presenterat ännu ett exempel där sin helhet presenterat i karta och växtlistor i nämnda gröna kulturmiljöer kan vara svårhanterliga och examensarbete (Hofling2014 ). Författaren har flerårig alltför lätt blir föremål för ett sviktande förhåll- utbildning inom växtkännedom och trädvård samt prak- ningssätt vad gäller de kulturhistoriska värdena. tisk erfarenhet inom trädgård och från tidigare invente- ringar. Förhoppningen är att artikeln kan bidra till ett 5 Falck 1999, s. 20. bättre arbete med Visby vallgravar men också 6 Blennow 2002, s. 253. andra typer av trädgårdshistoriska anläggningar. 7 Nolin 1999, s. 312. 8 Ibid, s. 106. 9 Ibid, s. 112f. 10 Ibid, s. 113. 11 Ibid, s. 379ff. 12 Granström 1935. 13 Protokoll 1859–1909, Landsarkivet i Visby. På grund av omfattningen av arkivmaterialet samt att denna första 50-årsperiod är särskilt intressant ur verksamhetssyn- punkt har senare protokollföring valts att bortses från. 14 Sällskapet De Badande Wännernas (DBW) hemsida www.dbw1814.se. daniel hofling, fil. kand. i landskapsplaner­ 15 Utdrag ur stadsfullmäktiges sammanträdesprotokoll 10 ing (SLU, Alnarp) och fil. kand. i kulturvård mars 1863. I: Korrespondens 1857–1934, Landsarkivet i (Uppsala universitet, Campus Gotland). Han ar- Visby. 16 Skrivelse till Planteringsgillets styrelse av Meukow, Säve betar som trädgårds- och byggnadsantikvarie för och Westöö 30 november 1863. I: Korrespondens 1857– André Strömqvist kulturmiljö AB. 1934, Landsarkivet i Visby. Artikeln bygger på det forskningsmaterial 17 Blennow 2002, s. 260ff. som togs fram i samband med examensarbetet 18 Johansson 2010, s. 13. 19 Efter sin far, Johan May, innehade Charles May en Visby vallgravar — del av ett rikt kulturarv el- kort tid rollen som trädgårdsmästare i DBW:s botaniska ler bara en kuliss? som skrevs under våren 2014 trädgård. Därefter drev Charles handelsträdgård i norra på byggnadsantikvarieprogrammet, konstveten- delen av innerstaden. Jägmästare Johan Otto Sylvan satt under en period med i Planteringsgillets styrelse. skapliga institutionen, Uppsala universitet, Cam- 20 Granström 1935, s. 4. pus Gotland. Uppsatsen i sin helhet finns att 21 Riksantikvarien Emil Ekhoffs efternamn är troligen mer läsa på DiVA http://uu.diva-portal.org/smash/ känt med stavningen Eckhoff, men före 1919 skrev Ek- record.jsf?pid=diva2:744124 hoff själv sitt namn utan ”c” (Almqvist et. al. 1949, s. 39). 22 Riksantikvarien Emil Ekhoffs skrivelse till Visby Drätsel- kammare 1 december 1908. I: Korrespondens 1857–1934, [email protected] Landsarkivet i Visby. André Strömqvist kulturmiljö AB 23 Wærn 2011, s. 160. Hangövägen 18 24 Markelius 1926, s. 76. 115 41 Stockholm 25 Ibid, s. 78. 26 Ibid.

bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 77 daniel hofling

27 Ibid, s. 79. 28 Region Gotland, Detaljplaner på Gotland. Käll- och litteraturförteckning 29 Region Gotland, Detaljplan: 0980K-A5/1971. 30 Region Gotland, Detaljplan: 09-VIS-496/1987. Otryckta källor 31 Region Gotland, Detaljplan: 09-VIS-659/1993. Landsarkivet i Visby (ViLA) 32 Nolin 1999, s. 113. Planteringsgillets i Visby arkiv 33 Region Gotland, Aktivitetspark Murgrönan. Bland Korrespondens 1857–1934 förslagen fanns skateboardpark, parkour-område, klät- Protokoll 1859–1909 terställningar, roller derbybana och café. Edman, Beatrice, Arkeologi, forn- och landskapsvård, läns- 34 Den kulturhistoriska värderingen har sin grund i en mo- styrelsen Gotlands län, e-post 2014-04-22. difierad form av Axel Unnerbäcks modell, presenterad av Maria Flinck i Historiska trädgårdar — Att bevara ett föränderligt kulturarv (2013, s. 153ff.). Denna utgår från Tryckta källor och litteratur en väl etablerad värderingsmodell men här med särskild Almqvist et al. (red.), 1949, Svenskt biografiskt lexikon. Bd anpassning till historiska trädgårdsanläggningar. 12, Eberstein-Ekman, ”Eckhoff, Per Emil Cornelius”. 35 Världsarvet Hansestaden Visby inför 2000-talet — ett Blennow, Anna-Maria, 2002, Europas trädgårdar: från anti- handlingsprogram med åtgärdsplan, antagen 2003. ken till nutiden [Ny utg.]. 36 Gotlands kommun (bilaga), antagen 2009, s. 7. ”Got- Falck, Waldemar, 1999, Visby stadsmur: en kulturhistorisk lands kommun” blev år 2011 ”Region Gotland”. vandring i en del av världsarvet. 2:a rev. uppl. 37 Världsarvet Hansestaden Visby inför 2000-talet — ett Flinck, Maria, 2013, Historiska trädgårdar — att bevara ett handlingsprogram med åtgärdsplan, antagen 2003, s. 15. föränderligt kulturarv. 38 Riksantikvarieämbetet (RAÄ) 2013-09-11, s. 17. Granström, Erik, 1935, Några anteckningar om Visby stads 39 SFS 1998:808, 3:6. allmänna planteringar och planteringsgillets i Visby 40 SFS 1988:950, 2:2. 75-åriga verksamhet. Föredrag vid sammanträde med 41 Edman, Beatrice, Arkeologi, forn- och landskapsvård, föreningen Sveriges stadsträdgårdsmästare i Visby den länsstyrelsen Gotlands län, e-post 2014-04-22. 12 augusti 1934. 42 UNESCO, beslut av World heritage committee 5 decem- Johansson, Carina, 2009, Visby visuellt – Föreställningar om ber 1995. en plats med utgångspunkt i bilder och kulturarv. 43 ICOMOS 1994, s. 76. Leino, Per, ”Så ska arvet skyddas”, Gotlands Allehanda, 23 44 Riksantikvarieämbetet, Världsarv. juli 2015, s. 6. 45 Adlercreutz 2006, s. 2 ff. Markelius, Sven, 1926, ”Ett stadsplaneförslag för Visby yt- 46 UNESCO 2008, s. 183. terområden”, Svenska stadsförbundets tidsskrift: organ 47 UNESCO 2013, Periodic reporting, s. 1. för Sveriges städer, köpingar och municipalsamhällen 48 Leino, 23 juli 2015, s. 6. I artikeln ”Så ska arvet skyd- (s. 76–81). das”, Gotlands Allehanda, meddelar Region Gotlands Nolin, Catharina, 1999, Till stadsbornas nytta och förlus- världsarvssamordnare Elene Negussie att världsarvets tande: Den offentliga parken i Sverige under 1800-talet. gränser är i stort behov av att ses över samt att 2003 års Ronström, Owe, 2008, Kulturarvspolitik. Visby. Från sliten handlingsprogram behöver uppdateras. småstad till medeltidsikon. 49 Resulterade även i en artikel i Gotländskt arkiv: Selin, SFS 1988:950. Kulturmiljölag. 2 kap. § 2. Stockholm: Kultur- Eva, ”Vallgravarna i Visby”, Gotländskt arkiv (83), 2011, departementet. s. 73–86. SFS 1998:808. Miljöbalk. 3 kap. § 6. Stockholm: Miljöde- 50 Selin 2010, s. 50. partementet. 51 Region Gotland, Samhällsbyggnadsförvaltningen, god- Wærn, Rasmus, 2011, ”Visby utanför muren”, i Pettersson, känd 2013-12-12, s. 1. Ann-Marie, Herlin Karnell, Maria & Sjösvärd, Lars 52 UNESCO 2008, s. 163. (red.), Visby landet utanför muren, (s. 159-168). 53 Gotlands kommun, antagen 2009, s. 48. 54 Region Gotland, Samhällsbyggnadsförvaltningen, god- känd 2013-12-12, s. 1. Digitala källor 55 Ibid, s. 7ff. Adlercreutz, Thomas, Sveriges representant i ICOMOS le- 56 Ibid, s. 11. gala kommitté ICLAFI, The world heritage convention 57 Renström 2013. (WHC), Buffer zones and Sweden, 2006, http://www. 58 Ibid, s. 6. law.kyushu-u.ac.jp/programsinenglish/hiroshima/pa 59 Ahlqvist & Almqvist, Visby Gotland. pers.htm (2014-05-01). 60 Region Gotland, godkänd 2013-12-12, s. 1. Ahlqvist & Almqvist, Visby Gotland, http://www.ahlqvist- 61 Ronström 2008. I Kulturarvspolitik. Visby. Från sliten almqvist.se/visby.html (2014-04-25). småstad till medeltidsikon (2008) undersöker Ronström Gotlands kommun, Bebyggelsens och utemiljöns karaktärs- den förvandling Visby genomgick i och med 1995 års drag i Visby ytterstad 1900–2000, antagen 2009, bilaga placering på världsarvslistan. till HELA VISBY Fördjupad översiktsplan för Visbyom- 62 Johansson 2009. rådet 2025, http://www.gotland.se/43682/ (2014-05-05).

78 bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 visby vallgravar

Gotlands kommun, HELA VISBY Fördjupad översiktsplan Renström, Jörgen, Gotlands Museum, avdelningen för för Visbyområdet 2025, antagen 2009, http://www.got kulturmiljövård, Östercentrum — Kulturmiljö i plan- land.se/47841/ (2014-04-17). program, dnr. 402-2228-13, 2013, http://www.gotland. Hofling, Daniel, 2014, Visby vallgravar — del av ett rikt kul- se/75553/ (2014-04-17). turarv eller bara en kuliss?, examensarbete i kulturvård, Riksantikvarieämbetet, Riksintressen för kulturmiljövården konstvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet, — Gotlands län (I), beslut 1997-08-18, uppdaterat 2013- Campus Gotland, [finns publicerad på http://www. 09-11, http://www.raa.se/app/uploads/2013/09/I_riks diva-portal.org]. intressen.pdf (2014-04-16). ICOMOS, Advisory body evaluation, 1994, http://whc. Riksantikvarieämbetet, Världsarv, http://www.raa.se/om- unesco.org/archive/advisory_body_evaluation/731.pdf riksantikvarieambetet/fragor-svar/varldsarv/ (2014-05- (2014-04-02). 21). Johansson Åbonde, Anders, Drömmen om svenskt silke: sil- Selin, Eva, Gotlands Museum, Visby vallgravar: Kultur- kesodlingens historia i Sverige 1735–1920, Fakulteten för historisk dokumentation, 2010, http://www.gotland. landskapsplanering, trädgårds- och jordbruksvetenskap, se/50899/ (2014-02-04). Sveriges lantbruksuniversitet, Licentiatavhandling, 2010, Sällskapet De Badande Wännerna (DBW), Historik, http:// http://epsilon.slu.se/11798184.pdf (2014-05-19). www.dbw1814.se (2015-06-22). Region Gotland, Aktivitetspark Murgrönan, http://www. UNESCO, (Cycle 2) section II, Periodic reporting, 2013, gotland.se/76607/ (2014-04-27). http://whc.unesco.org/en/list/731/documents/ (2014- Region Gotland, Detaljplan: 0980K-A5/1971, 1971, http:// 05-20). kartor.gotland.se/detaljplaner/visby/handlingar/ UNESCO, Conf 203 VIIIC.1 — Inscription: The Hanseatic A5_1971.pdf (2014-04-23). town of Visby (Sweden), beslut av World Heritage Region Gotland, Detaljplan: 09-VIS-496/1987, 1987, http:// Committee 5 december 1995, http://whc.unesco.org/ kartor.gotland.se/detaljplaner/visby/handling- en/decisions/3100/ (2014-05-13). ar/09_VIS_496.pdf (2014-04-23). UNESCO, World heritage papers 25 — World heritage Region Gotland, Detaljplan: 09-VIS-659/1993, 1993, http:// and buffer zones, 2008, http://whc.unesco.org/docu kartor.gotland.se/detaljplaner/visby/handling ments/publi_wh_papers_25.pdf (2014-02-04). ar/09_vis_659.pdf (2014-04-23). Världsarvet Hansestaden Visby inför 2000-talet — ett hand- Region Gotland, Detaljplaner på Gotland, http://www.got lingsprogram med åtgärdsplan, antagen 2003, framta- land.se/68012/ (2014-04-23). gen av en arbetsgrupp bestående av kommun, länsstyrel- Region Gotland, Samhällsbyggnadsförvaltningen, Planpro- se, länsmuseum samt föreningar, http://www.gotland. gram för Östercentrum m.m., Visby, godkänd 2013-12- se/4051/ (2014-02-10). 12, http://www.gotland.se/75553/ (2014-04-17).

bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 79 daniel hofling The moats of Visby − garden heritage under threat of redevelopment

By Daniel Hofling

Summary Heritage management of green environments tury? How are they managed today in terms of has long been impeded by indifference and, the contrasting interests of conservation and re- consequently, a lack of knowledge and skills to development? protect this living form of heritage. The moats The study shows that the present-day form of Visby, which extend along the inland side of and character of the moat area, with regard to the curtain wall, are a telling example of how a vegetation and design, stems from the activities green heritage environment can be the object of the Planteringsgillet horticultural society in of conflicting interests within conservation and the late 19th century. However, we know very town planning. Because of their culture-histori- little about its work and the moats have now cal significance, the moats today are protected become part of the town’s general medieval both as an Area of National Interest and as a atmosphere. Today, work with the area’s herit- buffer zone to the World Heritage site. By age is carried out on a wide front, from a lo- contrast, in recent years the local council has cal to an international level, aided by various proposed redevelopment both within and just legal safeguards. Yet the article identifies certain outside the boundaries of these areas. A con- problems, such as flaws in the legal protection tributory problem is that heritage interests and associated with World Heritage status, and Visby’s marketing focus almost exclusively on the aim of the council to build adjacent to the the medieval history of the town. moats. Paradoxical contrasts between proposed The article aims, from a garden-history redevelopment plans and the desire to expand perspective, to shed light on a recent part of and elucidate the World Heritage site shows the Visby’s history and to look critically at how the need to increase awareness and better safeguard moats are managed today. How were the moats the culture-historical significance of the moats. planned and formed at the end of the 19th cen-

Keywords: Garden history, Gotland, Planteringsgillet, public garden, Visby, world heritage

80 bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 Kommunal kulturmiljövård och gentrifiering — erfarenheter från Höganäs kommun 1989–2014

av Henrik Ranby

slutet av min tid som stadsantikvarie i Hö- snarare om många små individuella steg i en och ganäs kommun uppstod ett replikskifte på samma riktning. I övrigt tycks gentrifieringspro- I kultursidan i Helsingborgs Dagblad om hur cessen i Höganäs i huvudsak överensstämma kommunal kulturmiljövård och gentrifiering med liknande processer i andra städer och kust- hänger samman.”Gentrifieringen måste identi- samhällen. fieras, erkännas, analyseras” löd rubriken på et- nologiprofessor Lars-Eric Jönssons inlägg.1 Bevarandeintressen har ofta setts som en ose- Gentrifiering och filtrering parerbar del av gentrifiering och schablonmäs- Gentrifieringsbegreppet (eng. gentrification av sigt utsetts till en gentrifieringsdrivande faktor.2 gentry, lågadel) lanserades av sociologen Ruth Driver kommunal kulturmiljövård och bevaran- Glass 1964. Glass studerade omvandlingen av deplanering då verkligen fram gentrifiering el- Islington i London och noterade medelklassung- ler är sambanden mer komplicerade? Kan man dom som inte följde det gängse mönstret att flyt- bevara kulturmiljöer utan att de gentrifieras? Vil- ta till villaförorter. Processen brukar beskrivas ken roll har en kommunalt anställd antikvarie i enligt följande. I nedgångna arbetarstadsdelar en gentrifieringsprocess och vad är politik? flyttar studenter, konstnärer, och kulturarbetare Dessa generellt väsentliga frågor skall jag i in i billiga lägenheter. Efterhand blir stadsde- denna artikel försöka besvara mot bakgrund av larna ”inne” i radikala kretsar, vilket gör att fler att under 25 år som antikvarie ha konfronterats konstnärer, akademiker, unga arkitekter m.fl. sö- med gentrifieringen som samhällsfenomen. Då ker sig dit. Några stannar, startar förskolor och kultursociologiska studier över Höganäs under intresseföreningar. Successivt blir stadsdelen allt- perioden inte föreligger, bygger min studie i mer ”bohemian chic”, husen renoveras, priserna mycket på egna erfarenheter. Som redaktör för stiger, handeln ändrar struktur och befolkningen ett större kommunalt historieverk har jag emel- byts ut. Bostadsrättsföreningar bildas. Efter kul- lertid fått god inblick i den period som föregick turarbetarna kommer en mer borgerlig och köp- och inledde gentrifieringen.3 stark publik, priserna stiger än mer och till slut Bebyggelsen i Höganäs består till stor del av har stadsdelen gått från arbetarstadsdel med ef- enfamiljshus och parhus. Det är här alltså frågan tersatt underhåll till renoverad och dyr idyll för om en annan typ av fastighetsstruktur än i stä- välbeställda. Då har arbetarna flyttat ut och efter der dominerade av flerbostadshus, och det är dem också studenter och kulturarbetare. gentrifieringen av den kustnära småstaden och Det är centralt att notera att lanseringen av dess koppling till kulturmiljöfältet jag här skall begreppet gentrifiering inte får sammanblan- diskutera. Om stora aktörer kan driva medveten das med företeelsens ålder. Liknande mönster gentrifiering i storstäder4 handlar det i Höganäs förekom nämligen, som Eric Clark, professor

bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 81 henrik ranby

i kulturgeografi, framhållit, redan i1800 -talets resrätter till bostadsrätter har ofta setts som ett London och Paris och är välkänt även från betydande inslag i gentrifieringsprocessen. En skandinaviska fiskelägen.5 Etnologen Anders ideologisk förutsättning var också postmoder- Gustafsson har noterat gentrifieringsliknande nismens ”nyurbanism”, vilja till ”stadsmässighet” processer i bohusländska kustsamhällen redan och nedvärdering av förorter och villamattor.10 vid 1900-talets mitt, dock utan att använda be- Motpolen till gentrifiering kallas filtrering, greppet.6 att ett områdes nyinflyttare successivt har allt Efter Glass lansering har gentrifieringsbe- lägre inkomster.11 Processen förekommer vid låg- greppet diskuterats, debatterats och utveck- konjunkturer och ekonomiska kriser och leder lats, främst av sociologer och kulturgeografer tankarna till exempelvis Detroit. I Sverige kan (av vilka Neil Smith och hans räntegapsteori begreppet tillämpas på f.d. bruks- och stations- särskilt bör framhållas) men betydligt mindre av samhällen, inte minst under 1970-talets krisår, kulturhistoriker och antikvarier.7 Även omvand- strukturomvandlingar och järnvägsnedläggning- ling av centralt belägna hamn- och industriom- ar. Ett nordvästskånskt exempel är stationssam- råden till bostäder för medelklassen anses idag hället Hasslarp med sitt nedlagda sockerbruk, som gentrifiering. Philip Clay utvecklade tidigt sina förfallna sekelskifteshus och sina kvardrö- en modell, i vilken gentrifiering sker i fyra faser. jande associationer till MC-gäng. Även svenska I fas I flyttar små grupper riskbenägna studenter, industristäder drabbades av filtrering i samband kulturarbetare och ”alternativa” in som gentrifie- med varvs-, verkstads- och teko-kriserna under ringens pionjärer. I fas II flyttar allt fler pionjär- 1970-talet. Det förfall som p.g.a. uteblivna om- hushåll in men nu får de sällskap av de första byggnadslån drabbade äldre bostadsbebyggelse investerarna. Bortträngningen av ursprungsbe- under folkhemmets byggande av flerbostadshus folkningen börjar märkas. I fas III får allmänhet 1945–1975 bidrog till många äldre stadsdelars filt­ och fastighetsbolag upp ögonen för områdets rering.12 kvaliteter. Moderniseringar sker och värdena Filtrering tycks regelmässigt föregå gentri- ökar. Bortträngningen ökar och drabbar såväl fiering. Kulturgeografer och sociologer har på- ursprungsbefolkning som de första pionjärerna. visat att storstadsstadsdelars nedgångsfas kan I fas IV sker en uppgradering. Butiker, restau- vara medvetet planerad av fastighetsaktörer för ranger och annan service blir kvalitetsinriktad, att framtvinga en vinstgivande gentrifierings- priserna högre och en övre medelklass tränger process.13 Just detta fenomen är mindre fram- efterhand helt ut ursprungsbefolkning och pion- trädande i en småstad som Höganäs. Däremot järer.8 är klass- och kulturfrågorna påtagliga. En avgö- Gamla stan och Söder i Stockholm, Haga i rande fråga är huruvida vi kan tillämpa gentrifie- Göteborg, Gamla Väster i Malmö och Nöden i ringsbegreppet på blandade eller småborgerliga Lund är alla välkända svenska exempel på stads- områden eller skall reservera det för omvand- delar där en utveckling av detta slag ägt rum. lingen av arbetarstadsdelar. Jag stannar här för Möllevången i Malmö är idag ett område mitt i att pröva gentrifieringsprocessen mot några oli- processen. Av de internationella exemplen fram- ka typer av kulturmiljöer i syfte att se vad dessa står Venedig som extremt: staden håller helt på kan belysa. att förlora fast befolkning och bli en kuliss efter- Ur kulturmiljöperspektiv tycks processen ofta hand som bostäderna förvärvas av ett extremt förutsätta vissa kvaliteter hos de områden som köpstarkt internationellt jet-set, vilket tillbringar gentrifieras, i städerna att de är centralt belägna, någon vecka per år i staden.9 Svenska städer mera allmänt att det finns något av småskalig som Båstad och Visby är kanske på väg mot charm, ålderdomlighet, estetik, ”äkthet”, stäm- samma håll? Processerna har i Sveriges större peln ”kulturbebyggelse”, eller kustnära läge.14 städer knutits till de sedan tidigt 1980-tal ökade Sammanfaller dessa parametrar blir effekten inkomstklyftorna, socialgeografisk polarisering större. Detta kan också förklara varför storska- och bostadspolitiskt skifte. Omvandlingen av hy- liga 1960-talsområden länge stått emot liknande

82 bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 kommunal kulturmiljövård och gentrifiering

figur 1. Arild. Fiskeläget vid Kullabergs fot lanserades redan under 1800-talet som en idyll med kulturvärden. Glasverandan på gaveln i bildens mitt markerar övergången från produktionsmiljö till sommaridyll. foto: Peter P. Lundh/Höganäs museum HM01602.

processer, de är ofta varken kustnära eller pit- bevarandeplanering genomförts och vi därmed toreska. Med dagens bostadsbrist sprider sig kan anknyta till den inledande frågeställningen. dock gentrifieringen i storstäderna ut från cen- trum och når även sådana områden (exempelvis Arild Högsbo i Göteborg). I Arild vid Skälderviken, en gång för länge sedan ett fattigt fiskeläge, banade en konstnärskoloni vid 1800-talets slut vägen för kulturell statushöj- Arild och Viken ning med författarbesök, hotellbygge, badortsliv — två omvandlade fiskelägen m.m. Detta kan i viss mån ses som en sommar- Fiskelägena inom Höganäs kommun, i synner- gästgentrifiering långt innan ordet var lanserat het de inom utpekade riksintressen för kul- och ansluter till vad Eric Clark noterat.15 Redan turmiljövård, kan utan problem beskrivas som i Vårt land (1888) skriver författaren Eva Wig- områden i vilka statushöjning och fastighetsvär- ström: denas stegring varit påtaglig. Jag exemplifierar Här är fullständigt bad- och sommarlif i juni, juli och här detta med Arild och Viken, eftersom det är augusti, hit draga svenska och danska konstnärer, här i dessa två välkända orter en mer heltäckande slå badgästerna sig ned i de vänliga fiskarhyddorna och

bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 83 henrik ranby

villorna, och vänare ort för sommarvistelse kan man omvandling från fiske- och sjöfartsort till som- 16 knappast välja. maridyll och bilpendlarort.21 I mycket ser vi här en utveckling liknande den Anders Gustafsson Turistbroschyrer från sekelskiftet 1900, tillkom- beskrivit från bohuskusten.22 Att Viken skulle sten av bevarande- och estetikgruppen ”Arilds bli ”kulturminne” drevs av en särskild fören- vänner” 1916,17 publikationen Gamla hus i Arild ing, ”Vikens kulturminnen”, från 1940-talet och 1919,18 och Erik Nylanders 1940-talsbok om ett framåt. En kuriositet i sammanhanget är att den ”nordiskt Arkadien”19 var några uttryck för att socialt mycket medvetne konsthistorieprofes- fiskeläget Arild alltmer stärkte sin position som sorn Gregor Paulsson, som varit medförfattare bevarandevärt kulturminne. till funktionalismens svenska manifest accep- Arild var nu varken en arbetarstadsdel el- tera (1931) — där det framhölls att ett modernt ler något homogent, även om vittnen talat samhälle inte hade behov av en gammal kulturs om en ganska enkel tillvaro in på 1950-talet.20 urvuxna former — år 1954 köpte ett hus mitt i Här fanns redan vid 1800-talets slut bredvid idyllen.23 Konstnärer som Gustav Arne slog fiskarbefolkningen relativt välbeställda sjökapte- sig ner i Viken. Hans son, Simon, minns hur ner, skeppare och en och annan redare. Skall det ”Femina-folket” (alltså skribenter för den helsin- ses som gentrifiering när en borgerlig person borgsbaserade tidskriften) i slutet av 1960-talet ersätter en annan? Eller när husen ärvs i samma kom till Viken med sina färdigslitna jeans och släkt inom generationer, vilket ofta varit fallet i trätofflor.24 Under 1950- och 1960-talen skedde Arild? I vilket fall som helst kan Arild numera en formlig invasion av välbeställda familjer, både (om vi följer Clay) anses befinna sig i fasIV . Le- helsingborgare och inflyttande äldre från Mel- dare för multiinternationella företag ersätter allt lansverige. Snart hördes lika mycket stockholm- oftare en äldre tids borgerlighet. Man kan däre- ska som skånska talas i det som symptomatiskt mot inte säga att det varit den kommunala kul- döptes om till ”Gamla Viken” efter förebild från turmiljövården eller bevarandeplaneringen som Gamla stan i Stockholm.25 I princip alla äldre drivit fram omvandlingen. Detaljplaner med be- byggnader genomgick standardhöjande ombygg- varandeambitioner och kulturskydd i form av nader redan under 1960-talet. Till skillnad från q-märkningar fastställdes först 1993 och då var Arild blev de permanentboendes roll efterhand Arilds omvandling redan ett faktum, även om större. den siste fiskaren nedanför backen bodde kvar Viken hade stora kaptensvillor och skeppar- ytterligare några år. Där­emot kan man hävda att gårdar. Här fanns också pittoreska korsvirkes- 1800-talets konstnärer och kulturarbetare hade hus, ett oregelbundet gatunät, en väderkvarn en tydlig roll i ett pion­järskede. Det var de som och närheten till Öresund. Det var alltså på in- upptäckte, dokumenterade och lanserade idyl- tet sätt en proletär miljö. Ändå kan man se hur len. Genom att måla av den och skildra den kulturarbetare och kulturminnesbegrepp i en inledde de den kulturella statushöjningen på pionjärfas bidrog till samhällets statushöjning. ett sätt som tycks vara typiskt för gentrifiering- Liksom Arild representerar Viken idag en myck- ens första fas. Arild förefaller idag socialt sett et upphaussad miljö med extrema fastighetsvär- mycket stabilt. Visserligen kan fastighetsvärden den. Kulturarbetarna är ersatta av en globalise- gå lite upp och ned med konjunkturerna men rad medelklass och gentrifieringen har nått fas knappast så att detta skulle få några sociala kon- IV. Närheten till Öresundregionen och Kastrup sekvenser. gör samhället attraktivt för utlandssvenskar. Lik- som i Arild läses hemorter som Bryssel, Hong- Viken kong, London, Luxemburg och Lausanne på Kustsamhället Viken vid Öresund liknar del- bygglovs­ansökningarna. Karakteristiskt för mina vis Arild, delvis inte. Etablerandet av Helsing- inledande två exempel är sommargästernas roll, borgs golfklubb i området 1924, vägbygge och något som skiljer de här anförda exemplen från tidig privatbilism var förutsättningar för Vikens storstadsmiljöerna. Däremot är sommargäst­

84 bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 kommunal kulturmiljövård och gentrifiering

figur 2. Viken. På detta vykort från 1930-talet syns ännu master i hamnen. Väderkvarnen Sophiamöllan har satta segel. En buss på Bygatan vittnar om nya kontakter med Helsingborg. År 1937 antogs en stadsplan som i funktionalismens anda förespråkade tvåvåningsbebyggelse i hela byn. Redan 1943 inledde dock föreningen Vikens Kulturminnen sitt arbete för att värna byns kulturmiljö. foto: Peter P. Lundh/Höganäs museum. gentrifieringen av fiskelägen och kustsamhällen Liksom Arild är Gamla Viken idag socialt en gammal, välkänd och generell företeelse, iakt- sett mycket stabilt. Samhället har haft höga fast- tagbar runt i princip alla större städer och på- ighetspriser i decennier. Liksom i Arild kostar börjad redan under sent 1800-tal. Utvecklingen ett litet f.d. fiskarhus idag i storleksordningen 6 på Kullahalvön finner sin motsvarighet i Stock- miljoner kr. holms skärgård, i Bohuslän, på Gotland, Öster- I andra fiskelägen och kustsamhällen inom len, Bjärehalvön m.fl. ställen.26 Höganäs kommun (Mölle, Lerhamn, Nyhamns- Detaljplaner för att skydda den riksintres- läge, Lerberget, Skäret och Svanshall) förekom- santa kulturmiljön i Gamla Viken fastställ- mer en liknande utveckling men i dessa har be- des med början 1982, i större skala först om- varandeplaneringen varit mer begränsad. Mölle kring 1990. Även i Vikens fall bekräftade alltså är med sin internationella turismexpansion om- bevarandeplanerna gentrifieringen, men kan kring 1900 ett särfall som kräver en annan redo- knappast sägas ha drivit fram den. Skyddsföre- görelse än den här aktuella. skrifterna var något byns kulturelit verkat för i decennier och inventeringen av byns bebyggelse hade symptomatiskt nog bekostats av en lokal Höganäs — hur en postindustriell donation.27 Detaljplanerna innehöll begräns- bruksort filtreras och gentrifieras ningar av byggrätterna. Generella hänsynskrav Staden Höganäs, ursprungligen ett senmedel- till kulturmiljön och kulturskydd (q-märkningar) tida fiskeläge, blev 1797 gruvort och senare skulle tygla omvandling och lyxombyggnader så, bruksort/industristad med gruvor, tegelbruk att kulturvärdena inte gick förlorade. Man kan och keramikindustri, korsettfabrik m.m. Det var alltså hävda att bevarandeplaneringen bekräf- länge en socialt sett lågt värderad ort men för tade gentrifieringens första faser men försökte den skull aldrig ett enhetligt arbetarsamhälle. I resa hinder mot dess senare. Höganäs har det bott ingenjörer, förmän, gruv-

bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 85 henrik ranby

figur 3. Höganäs Nedre vid sekelskiftet 1900. I förgrunden Westerbergska gården från 1790-talet, i bakgrunden Öresund. Äldre fiskelägesbebyggelse utmed Hamngatan t.v. har kompletterats med villabebyggelse och längst t.h. små egnahem i tegel, typiska för Höganäs. Stadsdelen värderades lågt omkring 1970 men tillhör idag sta- dens exklusivare. foto: Peter. P. Lundh/Höganäs museum HM01602.

fogdar och efter näringsfrihetens införande 1864 demokratin. Staden var under folkhemsepoken alltfler sjökaptener, redare, fabrikörer, byggmäs- i mycket ett typiskt svenskt ”tvåpartssamhälle” tare, affärsinnehavare, hantverkare och läkare och i allt väsentligt ett välordnat sådant.30 m.fl. Några betydande män erhöll kring 1900 Med gruvnedläggningen 1961, stängningen titeln ”konsul”, vilket talar om sociala ambitio- av Arnbergs korsettfabrik tio år senare, Höga- ner och vilja att etablera/upprätthålla en lokal näsbolagets och detaljhandelns omvandling och societet. kommunsammanslagning gick Höganäs in i ett Risken är att en liten industristad som denna slags postindustriell fas med billiga hus, van- beskrivs som alltför enhetlig och som helt präg- skötta parker m.m. Man kan alltså tala om en lad av arbetarkultur. Visst dominerade arbetar- filtreringsfas, vilket framgår av en beskrivning av na, det proletära eländet här var välkänt, men Höganäs Nedre från tidigt 1970-tal.31 staden var socialt komplex och rymde hela klas�- samhällets spektrum.28 Man kan jämföra förenk- Befolkningstätheten i Nedre är låg eftersom nästan hela stadsdelen består av äldre småhus. Medelåldern hos lingstanken med vad Ingrid Martins Holmberg innebyggarna är hög och närheten till bruket och en stor framfört i sin avhandling om Haga i Göteborg, oljecistern vid havet gör området föga attraktivt för villa- att man ibland stämplat begreppet ”arbetar- köpare. Fastigheterna är ofta små, omoderna och dåligt stadsdel” på något som egentligen varit mycket underhållna. Kommunens mycket vaga framtidsplaner för Nedre, särskilt den nordvästra delen, har kraftigt 29 mer socialt varierat. Höganäs dominerades reducerat investeringslusten hos fastighetsägarna och under 1900-talet av Höganäsbolaget och social- eventuella spekulanter.32

86 bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 kommunal kulturmiljövård och gentrifiering

figur 4. Höganäs Nedre med Gamlegård t.v. och Westerbergska gården t.h. Sedan 1993 är de kulturskyddade byggnader inom lokalt bevarandeintresse. foto: Henrik Ranby/Höganäs kommun.

En del av denna filtreringsfas hade med bilis- började söka billiga bostäder, främst villor och men att göra. Stadens borgerlighet, i synnerhet gamla arbetarbostäder, i Höganäs.35 högre bolagstjänstemän och chefer, flyttade med Liksom på andra håll var alltså kulturarbe- början omkring 1960 från staden och bosatte tarna bland de första att upptäcka en avskavd sig som bilpendlare i Viken, som de bidrog till men genuin miljö med billiga hus och lite ruf- att gentrifiera.33 En totalsanering av den enda fig charm. Staden framstod som ett rimligt al- egentliga högborgerliga villastadsdelen i Höga- ternativ för den som vill fly det borgerliga, dyra näs, Brorsbacke, var ett fysiskt uttryck för denna — och enligt många trångsynta och socialt ensi- borgerliga reträtt.34 Vikens gentrifiering och Hö- diga — Helsingborg och söka en mer rustik (och ganäs samtida filtrering hade alltså ett samband. ekonomiskt överkomlig) miljö. Gentrifieringens Höganäs kvalitativa särart var emellertid att pionjärfas tog relativt lång tid. Den hölls tillbaka orten låg vid kusten i Öresundsregionen och av ingrodda sociala fördomar. Den mycket ne- därmed hade en kvalitet som bruksorter och gativa bilden av Höganäs uttrycktes inte bara stationssamhällen i inlandet saknade. Bebyggel- genom det nedsättande ordet ”gruvungar” om sen var småskalig, vilket tillsammans med dess alla höganäsare (som kom de upp ur kolsvarta oregelbundenhet och trädgårdar kunde ge den hål i marken), utan också genom beskrivningar en viss idyllisk prägel. Gentrifieringens fas I som ”all skit hamnar förr eller senare i Höganäs kan urskiljas redan vid mitten av 1970-talet, när [--] Fattigt folk, misslyckade individer och låg- konstnärer, arkitekter och kulturarbetare m.fl. utbildade samlades i Höganäs under genera-

bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 87 henrik ranby

tioner”.36 Fördomarna tog sin utgångspunkt i 1990-talet hade jag som antikvarie problem med att Höganäsbolaget vid 1700-talets slut tagit fastighetsägare som ville modernisera sina hus krigsfångar och barnhusbarn till gruvorna. Det väl hårt, i synnerhet då arbetarbostäder och var konstnärer och kulturarbetare som tidigast egnahem. Delar av lokalbefolkningen hade då- vågade utmana sådana fördomar, vilket väl lig förståelse för kvaliteterna hos stadens äldre är ganska typiskt. Under 1980- och 1990-talen arbetarbostäder och ville inte sällan klä dem i började en ny generation uppskatta Höganäs mexisten och mörkbruna brädor, vilket jag som äldre miljöer. I den gamla bruksarbetarstadsdelen antikvarie bedömde som förvanskning och som Hultabo protesterade miljö- och vänsterpartister uttryck för ett slags skam över äldre tiders fattig- mot rivningar och började verka för bevarande. dom och bruksanda.40 ”Kulturmiljöplanen slår Unga kulturarbetare och konstnärer valde ett slag för industrialismen. Sträck på er höganä- Höganäs som bostadsort.37 Staden var nu inne sare!” löd rubriken till en artikel i Helsingborgs i fas II. Dagblad 1993, där den då nya Kulturmiljöplanen Höganäs blev det sista stället i Nordväst- presenterades. I artikelns intervju framhöll jag skåne där hus nära havet var överkomliga, vilket vikten av att bygga upp ”en naturlig stolthet hos också började locka stockholmare med god eko- höganäsarna” kring arvet från industrialismen nomi men som inte var miljonärer. Halva parhus och att lokalt tegel, bruksmiljö och industriskor- och små egnahem, exempelvis i Hultabo, blev stenar var viktiga kulturarv.41 sommarbostäder åt barnbarn till gamla bruks- År 1997 publicerade jag i Kullabygd artikeln arbetare. ”Arbetarbostäder och egnahem — ett lokalt kul- Miljongenombrottet kom omkring 2001– turarv att bevara”. Jag hade skrivit den för att 2002. Då såldes det orenoverade Sjömanshem- peka på värdena hos en bebyggelse jag ville vär- met med läckande tak vid Tullgatan för över 1 na. Något genomslag bör den ha fått men frågan miljon kr, en för Höganäs vidkommande då hög är om den ”väckte” pensionerade arbetare eller siffra. En sommarhusinnehavare i Mölle berät- unga inflyttare. Antagligen snarast de senare, tade symptomatiskt nog för artikelförfattaren eftersom det var dessa som stod i begrepp att några år in på det nya millenniet hur hon hellre renovera.42 visade Höganäs för gästande stockholmare än Under 1990-talet stod också striden om stads- Mölle och Arild. För storstadsbesökarna var det delen Sandflyget. Mellan hälften och 2/3 av arbe- gamla brukssamhället något spännande, fiskelä- tarstadsdelen revs av miljö/hälsoskäl (skyddszon gena däremot alltför välkända, överexponerade till Höganäsbolaget), resten blev kulturskyddad och uttjatade.38 Man kan hävda att bruksorten kulturmiljö. Den pittoreska Sandflygsgatan gent­ blev något pittoresk när den var på väg att upp- rifierades successivt, antagligen delvis därför att höra som bruksort, precis som fiskelägena blivit kommunen nu signalerade att husen här skulle få pittoreska i det skede de slutade vara fiskelägen. stå kvar och det därigenom väcktes investerings- Höganäs gick mot fas III. vilja hos fastighetsägarna. För vem investerar i Bevarandeplaneringen i Höganäs inleddes något som är utdömt och utslaget i detaljplan?43 1985 med de gamla offentliga byggnaderna runt Stora delar av Höganäs kan idag beskrivas Gruvtorget (stadens gamla finrum med Bruksgår- som gentrifierat till fas II–III, men bilden får den, Gamla stadshotellet och Höganäs Museum inte förenklas för mycket. Befolkningen är va- etc.) och fortsatte kring 1990 med stadsdelarna rierad. Det bor fortfarande lågutbildade och Villervallan och Höganäs Nedre. Bevarande- många normalinkomsttagare i staden. Det finns planering och gentrifiering försiggick parallellt, också välintegrerade f.d. flyktingar som bedriver men orsak och verkan är svårare att fastställa. uppskattade restauranger, bilverkstad, skrädderi, Mer medvetenhet om kulturmiljövärden etable- kiosker m.m. Någon total gentrifiering av rades från 1980-talets mitt och 1989 inrättades Höganäs kan man inte tala om. Snarare är det de den första kommunantikvarietjänsten.39 Under havsnära och pittoreska partierna av staden som

88 bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 kommunal kulturmiljövård och gentrifiering

figur 5. Stadsdelen Sandflyget med Kullagatan i förgrunden och Höganäsbolaget i bakgrunden. Äldre kors- virkeshus blandas med höganästypiska egnahem av tegel. Stadsdelen förde länge en osäker tillvaro i bolagets skugga. Hälften av stadsdelen har rivits för skyddsavstånd till industri, den närmsta delen bevarats med ny detaljplan och q-märkningar. Foto från 1949/Höganäs kommuns fotoarkiv. gentrifierats, där det finns kulturmiljökvaliteter. Höganäs bestående av exempelvis lokalt tillver- Prisnivån för ett renoverat hus i de gentrifierade kat tegel, lokalt tillverkade takpannor, stenhuska- delarna av Höganäs (i det område som beskrivits raktär, arbetarbostäder och egnahem m.m., har i citatet ovan från 1973) är idag ca 3–4 miljoner ansetts särskilt viktig för stadens identitet. kr. Att vetenskapligt fastställa exakt vad man be- Kommunal kulturmiljövårdspraktik utgår i hu- talar för är svårt, även om man med prisuppgif- vudsak från vad som står i Plan- och bygg­lagen. ter skulle kunna bygga statistiska diagram över Kommunallagen ställer krav på likabehandling värdestegringen. och i principfrågor måste handläggningen vara konsekvent och rättvis. Sociala perspektiv ryms Den antikvariska praktiken inte i PBL. Lagen handlar om bebyggelse och vad Det antikvariska förhållningssättet till Höganäs man får göra med den, inte om sociala struktu- äldre bebyggelse 1989–2014 har präglats av konti- rer och processer. Till praktiken kommer den nuitet. Det har utgått från tanken på hela samhäl- pedagogiska uppgiften att informera om, och lets kulturarv, allas rätt till kulturavet och allas an- väcka intresse för, det lokala kulturarvet. Målet svar för kulturmiljön. Riksintressena definieras i har varit en brett riktad information. Kulturmiljöplan (1993) och i översiktsplaner. De skall följas upp med detaljplaner och i bygglovs- Att städa bort industrisamhället handläggningen. Kulturhistoriskt värdefull bebyg- Parallellt med bevarandesträvandena och gen- gelse skall värnas mot förvanskningar och krav trifieringen av arbetarbostäderna har det skett på varsamhet skall ställas. Den lokala särarten, i ett utplånande av de produktionsmiljöer, och i

bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 89 henrik ranby

viss mån offentliga byggnader och nöjesmiljöer, är i full igång. Det är svårt att se det orimliga el- som varit förknippade med brukssamhället/in- ler omoraliska i den privatekonomiska kalkylen. dustristaden. Höganäsbolaget har rivit och fyllt Som antikvarie vill man inte heller se kulturhis- igen den sista gruvan, efterhand städat bort de toriska byggnader falla samman av bristande un- flesta gamla fabrikerna med deras karakteristis- derhåll. Snarare är man positiv när pionjärgen- ka dunge av höga industriskorstenar, korsettfa- trifierare ringer och säger att de vill renovera ett briken har rivits liksom ”gruvungarnas” två stora äldre bostadshus istället för att riva det. Då har folkskolor: Hultabo folkskola och Öresunds- ju antikvarien vunnit ”rivningsstriden” i yrkesrol- skolan.44 Slutpunkten för denna utplåning av lens skarpa läge. industrisamhällets och arbetarrörelsens minnen och miljöer pågår när detta skrivs. Folkparks- Småhusgentrifieringen som huset, med äldsta delar från 1920-talet, rivs för näringsfång nya bostäder sedan folkparksföreningen sålt sin Vid sidan av den privatekonomiska kalkylen hundraåriga park till kommunen. Nöjes- och för- skapas efterhand (främst i fas III) också en eningslokaler kommer att ersättas med bostäder marknad för gentrifieringsrenoveringar som nä- för välbeställda. På bruksområdet skall ett indu- ringsfång. Bland fastighetsekonomer kallas detta strivattentorn, sedan 1939 en del av stadens indu- för ”fastighetsförädling”, av andra spekulativ striella silhuett, rivas sedan kulturskyddet hävts. lyxrenovering. När den kommunala kulturmiljö- Kvar av industrialismens Höganäs blir alltså i vården gjorde det svårare att riva äldre bebyg- huvudsak renoverade bostäder och en saluhall gelse spreds företeelsen att köpa billiga hus av med matförsäljning inredd i ”Saltglaserat”(den änkor, dödsbon m.fl., snabbrenovera med billig sista keramikfabriken), som blivit ett slags gent­ utländsk arbetskraft och sedan sälja husen dyrt. rifierad produktionsmiljö. Särskilt under 2000-talets första decennium Som kommunal antikvarie har det under kunde jag urskilja ett flertal sådana affärer, där 25-årsperioden 1989–2014 varit mycket svårt att renoveraren aldrig flyttade in utan sålde direkt hävda industriminnena som bevarandevärd kul- efter renovering. Alternativt flyttade denne in turmiljö, både i diskussionen med Höganäsbo- ett halvår, ”homestagade”, ordnade reportage i laget och i den med stadens politiker. Samtidigt lämpligt inredningsmagasin eller lokaltidningens har visst politiskt intresse för de industriella röt- Hus&Hem-bilaga och sålde sedan dyrt.45 San- terna förekommit — exempelvis att ta upp det nolikt finns ett samband mellan ROT-avdragen, äldsta gruvschaktet från 1797 för att visa sten- slopad fastighetsskatt, billig utländsk arbetskraft kolen och att intervjua de sista levande gruvar- och denna gentrifieringsindustri, vilket väl illus- betarna. trerar Neil Smiths räntegapsteori, alltså enkelt uttryckt skillnaden mellan betalat pris och för- Gentrifieringen som väntat pris vid nästa försäljning. Näringsfångs- privatekonomisk kalkyl gentrifieringen är ofta antikvariskt tveksam ef- Det är svårt att undvika gentrifiering om man vill tersom den prutar på kvaliteten och är mindre att enskilda fastighetsägare skall renovera gamla varsam mot husens originalkaraktär. Vår tids arbetarbostäder. Om man som privatperson kö- höga värdering av havsutsikt är en tung para- per ett renoveringsobjekt av småhustyp och läg- meter liksom idén att bostaden är en vara och ger ner ett antal hundra tusen för att sätta det ett medel för privatekonomisk framgång. Även i skick ingår det i den privata kalkylen att man juridiken har gynnat dessa renoveringar. Med vill kunna sälja det för åtminstone köpesumman ombyggnad istället för nybyggnad slipper man plus de investerade medlen. Därav följer att det eventuell ”rivningsstrid”, slipper betala dyr ny- hus som köptes orenoverat för 500 000 kr om- byggnadskarta och dyrt nybyggnadslov. Kryssar kring 1990 hade passerat miljonen femton år se- man sedan i ”fritidshus” i sin bygglovsansökan nare. Efterhand uppstår en brist på orenoverade slipper man också såväl energiberäkning som hus, prisnivån blir allt högre och gentrifieringen tillgänglighetsprövning. Sammantaget måste

90 bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 kommunal kulturmiljövård och gentrifiering spekulationsrenoveringarna därmed sägas ha förfall, uteblivna skattemedel och stora sociala gynnats väsentligt. utgifter. Höganäs olika kommunalråd, oavsett Med flera TV-program om ombyggnader och om de varit moderater eller socialdemokrater, renovering (exempelvis SVT:s Husdrömmar och har sedan tidigt 1980-tal kämpat mot filtrering, TV4:s Bygglov), starka mäklar- och inredarbran- för att gynna småföretagsamhet och handel scher och framväxten av ett homestaging-yrke m.m. I dylika ambitioner att ”lyfta staden” i eko- m.m. kan man hävda att det uppkommit hela yr- nomisk, social och fysisk bemärkelse, har gentri- keskårer som försörjer sig på stigande villapriser. fieringensom problem knappast förekommit på Det gäller generellt i Sverige liksom i Höganäs. dagordningen.48 Där många sociologer skulle se En grundläggande förutsättning som förändrats en politisk ”skuld” för gentrifiering ser sannolikt på senare år är vidare att fastigheterna omsätts många kommunalpolitiker det istället som en betydligt oftare än förr, vilket jag noterat i fast- ”ära”. Denna hållning har funnits lika länge som ighetsannonserna. Idag bor familjer sällan, som nyliberalismen varit en dominerande ideologi förr, i samma villa i 40–50 år, vilket väl beror och har förstärkts av tanken att staden är en på en annan arbetsmarknad och fler uppbrott vara som skall säljas. Den är förknippad med under livet. Ofta säljs hus i attraktiva lägen flera drömbilden av ett samhälle där alla är företagare, gånger per decennium. Och det är snarare anta- var och en sin egen lyckas smed och alla äger sin let försäljningar än antal gångna år som bestäm- bostad. Vad som däremot mer sällan erkänts av mer takten på prisuppgången/värdeökningen politikerna är pionjärgentrifierarnas roll i den och därmed också gentrifieringsprocessens takt lokala framgångssagan. Lokalpolitikerna lyfter inom ett område. Den som inte sålt sitt reno- (trots att Richards Floridas tes om den kreativa verade hus har endast i ringa mån bidragit till klassen haft ett enormt politiskt genomslag)49 gentrifieringen. helst fram företagarna och sig själva, däremot talar de mer sällan om att det var de första Gentrifieringen som konstnärerna och kulturarbetarna i fas I som kommunalpolitiskt medel och mål gjorde att Höganäs kring millennieskiftet gick in ”Det är en fantastisk utveckling Höganäs ge- i ett slags kulturell skördetid, tydligast uttryckt nomgått från industristad med en massa soci- genom att staden år 1999 fick egen Kulturnatt.50 aldemokrater till idag, med aktiv företagsamhet Utan att överdriva antikvariens betydelse hade och moderat dominans”. Orden uttrycktes av kanske en systematisk torgföring av budskapet det moderata kommunalrådet Péter Kovács vid att Höganäs är kulturhistoriskt intressant också en lunch i april 2014. Liknande formuleringar sin roll för stadens förvandling. har även uttalats tidigare.46 Åsikten tycks visa att I kommunens arbete med att bli årets stads- man inte ser gentrifiering som socialt problem kärna har tillkallade stadsutvecklings- och han- utan snarare som ett politiskt mål, som en be- delsstrateger framhållit att man måste ha fastig- kräftelse på stadens attraktivitet. Kommunalrå- hetsägarna med sig för att utveckla centrum. Det dets logik tycks enkel. Fler som är välbeställda, gäller då främst de relativt få flerbostadshus som fler som röstar blått. Den officiella bilden blir har affärslokaler i bottenvåningen. För att få en stad som tagit sig i kragen och ryckt upp fastighetsägarna med sig måste kommunen ak- sig, där husen är mer välputsade och under- tivt arbeta för att höja stadens fastighetsvärden, hållna, människorna vackrare och gladare, mer heter det. Gentrifiering förefaller alltså ur deras välklädda och mer nöjda. Höganäs är ”Väl värt perspektiv vara ett medel i en positiv (i betydel- att investera i”, som det heter i en kommunal sen ekonomiskt framgångsrik) stadsutvecklings- slogan. Det är naturligtvis en mycket förenklad process snarare än ett socialt problem.51 Man verklighetsbild.47 kan lugnt säga att lokalpolitikernas och handels- Från nutiden måste man emellertid också dra och stadsutvecklingsstrategernas perspektiv står linjen bakåt. En småstads spontana filtrering är, i bjärt kontrast till de dominerande sociologiska oavsett partifärg, en lokalpolitisk mardröm av och kulturgeografiska analyserna, såsom dessa

bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 91 henrik ranby

framträder i boken Gentrifieringfrån 2014.52 En och i restaurangen ovanpå tillreder uppburna förklaring till dessa motsatta synsätt kan ligga kockar maten på en upphöjd scen. Byggnadens i lokalpolitikers och handelsutvecklares före- gamla drejarverkstäder är utrivna till förmån för tagsekonomiska grundinställning och i att de ”shabby chica” småkontor, symptomatiskt nog helt enkelt varken känner till, eller vill nämna, benämnda ”studios” för att associera till konst- begreppet gentrifiering eller processens meka- närlighet. Många vill uppenbarligen vara en del nismer eller konsekvenser. Det bör tilläggas att av Richard Floridas kreativa klass. Pensionärer- det finns en ”Emancipatory city”-diskurs som nas trehjulingar har ersatts av lådcyklar; rostiga framhåller gentrifieringens positiva effekter, och småbilar av alltflerBMW :s och SUV:ar. menar att de flesta vinner ekonomiskt och so- Den stora stadsbyggnadsstriden inför valet cialt på en sådan stadsutveckling, men i svensk 2014 handlade om höghus eller inte i Höganäs akademisk debatt förefaller denna diskurs inte hamn, alltså om huruvida den gentrifierade de- ha haft något genomslag.53 len av staden skall behålla sin småskalighet el- Samtidigt som de lokala moderaterna alltså ler bli plats för kommunalrådets höghusvision. tycks vara positiva till tredje och fjärde fasens Karakteristiskt nog är det enbart denna stads- gentrifiering är de paradoxalt nog ofta emot del som har en egen stadsdelsförening: Byaför- kulturskydd och q-märkningar. De hävdar indi- eningen Höganäs Nedre. Höghusfrågan drevs videns frihet och äganderätt, att q-märkningar med föreningen som bas till folkomröstning i är en belastning för fastighetsägarna och deras maj 2014 och genererade spaltmeter lokal tid- rätt att hantera det gemensamma kulturarvet ningsdebatt. Parallellt med höghusstriden (som efter eget behag.54 Resultatet av denna hållning slutade i ett nej) pågick planeringen att bygga är att de banar väg för gentrifieringens fas IV: de bostäder över den hundraåriga Folkparken och ohämmade lyxrenoveringarna. riva arbetarrörelsens gamla högborg, planer som En insinuant, men inte orimlig, tanke vore inte på samma sätt stått i den allmänna debat- att borgerliga politiker har svårt för kvardrö- tens centrum. Enskilda äldre socialdemokrater jande och kvarboende pionjärgentrifierare, alltså har förvisso engagerat sig liksom någon intellek- för de ifrågasättande och radikala kulturbetarna, tuell,55 men den relativa tystnaden kring att slita journalisterna och konstnärerna som proteste- ut arbetarrörelsen hjärta är påtaglig och visar rar mot rivningar, ställer besvärliga frågor och med all önskvärd tydlighet att det är medelklas- debatterar, vill stoppa höghusprojekt m.m. och sens frågor som i dagens Höganäs helt står i ofta avfärdas som s.k. NIMBYS (not in my back centrum. yard) eller som skrikiga minoriteter. Den småtrevliga småstaden Yttre tecken Gentrifieringen av Höganäs befinner sig idag, Gentrifieringen av en stad visar sig ej endast i och har gjort så i kanske 15 år, i det mellanläge välhållna byggnader. Medelklassens fälttecken (fas II–III) där den kan uppfattas som småtrev- har sedan millennieskiftet ställts upp allt tätare lig. Många av de pionjärgentrifierande kulturar- i Höganäs. Handeln ändras sakta men säkert betarna bor ännu kvar, det är en blandning av från traditionell servicehandel (elaffärer och ogentrifierat och gentrifierat, det finns ”lagom färghandlare) till upplevelsehandel med dess många” och välintegrerade invandrare och allt typiska uttryck: dyrare och godare kaffe, sär- är ännu inte helt tillrättalagt. Den medvetna skild ostaffär, antikaffärer som säljer ”shabby medelklassen tycks ta sitt miljöansvar genom att chic” och femtiotalsdesign, inredningsbutiker, cykla, källsortera och äta närproducerad mat,56 pysselbutiker, exklusiva modeaffärer, uteserve- sitt kulturansvar genom att underhålla gamla ringar och sushi-barer. Fitness-center, nagelbygg- byggnader, gå på biblioteket, författaraftnar, nadssalonger och mikrobryggerier talar samma filmklubbar och vernissager. Utbudet av lunch- språk. I saluhallen i Saltglaserats gamla lokaler ställen har ökat liksom variationen. För den som säljs närproducerad kvalitetsmat för köpstarka är hyfsat välbetald och köpte hus innan det blev

92 bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 kommunal kulturmiljövård och gentrifiering för dyrt finns all möjlighet att leva det goda livet för 50 år sedan fyra–fem personer bor kanske i Höganäs och sola sig på Kvickbadet, av kom- idag två sommargäster.58 munalrådet lanserat som ”Citybeach”. Gästande Gentrifieringen av Höganäs har lett till en personer prisar hur trevlig staden blivit de se- segregering av staden. De områden runt hamn naste decennierna. och bruk som var mest filtrerade har blivit mest Sett till hur utvecklingen gått i andra gentrifie- gentrifierade och kuststräckan söderut en guld- rade samhällen är det ingen självklarhet att denna kust. Liksom på andra håll är närheten till ha- småtrevlighet kommer att bestå. Nya konstnärer vet (Öresund) den viktigaste statusmarkören. och kulturarbetare kommer inte att flytta in, hu- Östra Höganäs, som främst innehåller egnahem sen kommer att bli dyrare och den sociala ensi- och villor från 1930–1960-talen och stadens mil- digheten allt större. Den gentrifiering som startat jonprogramsbebyggelse, har mer av normalin- långsamt kommer att accelerera till fas IV.57 komsttagarkaraktär. Undantaget är de gamla kulturkvarteren runt Gruvtorget och Museet, Utträngning, blockering som traditionellt stått för kulturell exklusivitet, och segregering och den gamla arbetarstadsdelen Tivolivången Gentrifieringen av Höganäs kan inte sägas ha (riksintresse för kulturmiljövård), som redan är inneburit någon direkt fördrivning av individer. i fas II. Gentrifieringen har oftast genomförts vid döds- fall och fastighetsförsäljningar och sällan, som Gentrifieringen som problem i storstäder, av stora bygg- och fastighetsbolags Social utträngning, blockering och segregering agendor, ageranden och renoveringsbeslut. Det utgör några av gentrifieringens huvudproblem. är istället en utveckling i små steg åt samma håll Vart den köpsvaga delen av befolkningen tar vä- och i vilken det är svårt att peka ut en dirigent. gen tycks nämligen vara tämligen ointressant, i Det handlar naturligtvis delvis om ett samhälle kommunalpolitikernas värld liksom i media. De som blivit postindustriellt och där gruv- och återfinns knappast bland dem som ringer eller bruksarbetare är ett slags utdöda arter. Däremot e-postar stadsantikvarien för att få renoverings- leder gentrifieringen efterhand till sociokulturell tips och blir för denne osynliga. I tidningarnas blockering. Priserna i ett område blir sådana att Hus&Hem-bilagor och i de många inrednings- varken arbetare, invandrare eller ens normal- magasinen är i princip allt vänt till medelklassen. inkomsttagare längre kan förvärva ett hus i de En del av vår tids verklighet är naturligtvis att gentrifierade områdena. Som ung kulturarbetare klassamhället exporterats, att underklassen pro- kan man knappast längre, som för 30 år sedan, ducerar medelklassens varor i Asien eller som köpa en gammal arbetarbostad i västra Höga- utländska byggjobbare renoverar medelklassens näs. Inga nyanlända flyktingar kommer, som på hus, att utländsk arbetskraft numera är med- 1980-talet, att ha möjlighet att skapa sig en fram- elklassens städerskor och kör motorvägarnas tid här. I Arild och Viken är denna sociala block- varufyllda lastbilskaravaner. Utslagna svenskar ering än mer definitiv. Ingen som inte är mycket samlas i större städer men tiggeri och hemlöshet välbeställd kan ens reflektera över att köpa det är inget som är påtagligt i Höganäs stadsbild, minsta gamla fiskarhus här. förutom då Faktum-försäljerskan utanför ICA En ofta förbisedd aspekt på gentrifiering är Kvantum och några rumäner utanför livsmedels- de attraktiva stadsdelarnas allt lägre befolknings- butiker och Systembolaget. täthet, vilket är direkt kontraproduktivt i förhål- Som antikvarie är man utbildad till uppfatt- lande till det rika urbana liv politiker, stadsplane- ningen att alla skall ha rätt att uppleva kultur. Ett rare och handelsstrateger drömmer om. Rikare kultursociologiskt problem är att köpsvaga och fastighetsägare och bostadsrättsinnehavare krä- icke etniska svenskar med gentrifieringen mar- ver större yta och husen används allt mindre av ginaliseras och socioekonomiskt blockeras från allt färre. Där det för hundra år sedan i ett halvt tillträde till kulturmiljöerna, i småstaden liksom parhus levde en trångbodd 10-barnsfamilj och i Sveriges innerstäder. Ett samhälle som polari-

bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 93 henrik ranby

figur 6. Villagatan i stadsdelen Tivolivången med parhus och egnahem uppförda på 1910-talet med egnahems- lån och tegel från Höganäsbolaget. Bebyggelsen blev i hög utsträckning tillbyggd och tilläggsisolerad under 1950–1970-talen. Arbetarbostäderna var länge lågt värderade men är sedan 1980-talet utpekade som riksintres- sant kulturmiljö. Stadsdelen är under gentrifiering men ännu utan bevarandeplan. foto: Peter P. Lundh/ Höganäs museum HM00225.

seras mer och mer får efterhand problem med ju de som tog hand om ett kulturarv andra inte sammanhållningen. Kulturmiljöerna blir något såg eller ville ha. Som antikvarie står man ofta som enbart blir tillgängliga för en vit medel- och på kulturarbetarnas sida och identifierar sig mer överklass. Miljöerna representerar ju ofta också eller mindre med dem. Den typiske pionjär- något obsolet, ett gammalt samhälle, och känns gentrifieraren är ofta en ung radikal person på därför sannolikt särskilt svårtillgängliga för flykt undan sin borgerliga uppväxtmiljö. I min nya svenskar, som inte äger rätt ”nycklar” och bekantskapskrets i Helsingborg flydde många ”koder”. Med gentrifiering och segregation får med kulturella/alternativa preferenser efter detta kulturarv alltför ofta rollen av något som gymnasiet till Malmö. Där fanns omkring 1990 distanserar människor från varandra istället för öppenhet, tolerans, storstadsluft, lediga hyres- att förena dem. lägenheter och mindre av inskränkt småborger- lighet.59 Höganäs representerade, i småstadens Det personliga och form, något liknande och hit flyttade andra unga antikvariens yrkesetik personer. Gentrifieringen (förborgerligandet) Gentrifieringens lömskhet ligger i att få ser sin tycks alltså, något paradoxalt, ofta ta sin början egen roll eller erkänner den. Det är inte rim- just i flykten från borgerligheten. Motsägelsefullt ligt att peka ut de första kulturarbetarnas insat- men också ganska logiskt. Någon har sagt att ser som något ”ondskefullt” eller på något sätt ”Gentrifieringen hatas mest av den som själv skuldbelägga dessa pionjärer. Tvärtom, det var gentrifierar”.

94 bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 kommunal kulturmiljövård och gentrifiering

Pionjärgentrifierarna blir ofta frustrerade när Gentrifiering och generation borgerligheten tar över. Det äkta, ruffiga, fria En aspekt på gentrifiering tycks handla om ge- och pretentionslösa är förbi. Hur självkritisk nerationer. Pionjärgentrifierarna var ofta relativt man är varierar starkt. Alltifrån till att se sin egen unga människor i 25–35-årsåldern. När husen blir roll i processen till att förneka den och beklaga dyrare måste man ha sålt en annan bostad med när gentrifieringen går över i nästa fas och man vinst för att få råd med en ny. Därmed blir de ser sig ifatthunnen och åter instängd i den bor- gentrifierade stadsdelarnas befolkning efterhand gerliga miljö man en gång flytt från.60 (om de nu inte sålt en bostad i en storstad för Den som köper ett förfallet eller nedgånget att flytta till Höganäs) inte bara rikare utan ock- hus, lägger kapital och arbete på att renovera så äldre, något som förstärks av att många av det, uppfattar det själv som att hon eller han de flerbostadshus som byggts i attraktiva lägen gjort en kulturinsats, något som var besvärligare de senaste decennierna profilerats som ”senior- och mer krävande än att köpa ett nyckelfärdigt boende”, ”50+” och liknande. Sådana byggen kataloghus men mer givande och mer ansvarsta- (och att inte bygga för unga) brukar försvaras gande för kulturarv och stadsmiljö. Är renove- med att de skall utlösa ”flyttkedjor” (att äldre ringen kulturhistoriskt sett rimlig kommer den par skall lämna sina villor för nya barnfamiljer) enskilde att få denna ”räddningsuppfattning” men sannolikt sätter prisutvecklingen inte sällan bekräftad av stadsantikvarien. stopp för detta i realiteten.62 Istället samlas äld- En yrkesetisk fråga är också hur man som re välmående medelklass både i centrala villor antikvarie skall se på den enskilde renoveraren och i centralt belägna nya bostadsrätter. Risken som också agerar gentrifierare. Det finns många är överhängande att man efterhand får en stad människor som har både ekonomiska resurser, utan barn och ungdom och med ett därigenom kunskap och stort kulturintresse. Som antikvarie begränsat kultur- och handelsutbud, en tyst och är det svårt, rent yrkesmässigt, att ställa sig ne- konservativ miljö med ensidigt offentligt folkliv. gativ till att människor vill satsa privata pengar på att vårda kulturarvet. Det vore kontraproduk- Slutsatser tivt att se detta som ett antikvariskt ”problem”.61 I mina exempel från Arild, Viken och Höganäs Man måste erkänna klassamhället men också att kan jag inte belägga att själva bevarandeplane- klassanalysen lätt tar bort de enskilda nyanserna. ringen (kulturskydd i detaljplan med q-märkning Det finns ganska många människor med stor m.m.) är det som driver fram gentrifieringen. förståelse för kulturhistoriska värden och med Däremot är den kulturella uppvärderingen av- mycket pengar. Är det ett problem att de lägger görande, och i denna har såväl kulturarbetare sina pengar på att vårda kulturarvet istället för som en kommunalanställd antikvarie roller. Hur att sätta dem på konton i skatteparadis? betydande dessa är, är inte enkelt att säga, men Till det personliga, och gentrifieringens psy- folkbildandet och kampen för kulturarvets exis- kologi, hör också klassidentifikationen och klass- tens får folk att identifiera kultur (och andra där- resandets roll i synen på gentrifiering. Kanske efter att identifiera möjligheter till status och av- uppfattar den som har rötterna i brukssamhälle kastning). Häri ligger ett bebyggelseantikvariskt och arbetarklass att han eller hon har en särskild och kulturpedagogiskt dilemma. För att bevara ”rätt” till en stad som Höganäs? Även om per- byggnadsmiljöer lyfter man fram kulturella vär- sonen själv gjort klassresan och sociologiskt sett den och vill få fastighetsägare och allmänhet att inte längre är arbetarklass utan är akademiker uppskatta dessa. Men med detta sår man också eller företagare? Att förändras och utvecklas och frön till den kulturella statushöjning som i för- att ändå värna om sina rötter och känna solida- längningen leder till gentrifiering. Klarar man att ritet med den klass man kom ifrån kan ses som undvika detta? Att lägga ner kulturpedagogiken ädelt men också som en livslögn, som om man kan ju knappast vara lösningen. framställer sig på ett sätt och de facto, och i om- Kulturmiljövårdens roll för gentrifieringen världens ögon, har blivit någon annan. ligger alltså snarare i diskursen (hur man talar

bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 95 henrik ranby

om och förstår omvärlden) än i det juridisk- pet för många var helt okänt och dessa först med planeringstekniska genomförandet. Gentrifie- Lars-Eric Jönssons replik i Helsingborgs Dagblad ring är i mina anförda exempel alltså inte di- börjat förstå att de själva ingick i en social pro- rekt kulturmiljövårdens ”fel”. Däremot är en cess och fick ett ord för denna. kommunal antikvarie en viktig aktör i att skapa De slutsatser som kan dras från höganäsex- kulturella värden och blir därmed mer eller min- emplen bör framöver lämpligen prövas mot, och dre ofrivilligt en del av den komplexa gentrifie- jämföras med, andra småstäder och kustsamhäl- ringsprocessen. len. Man kan preliminärt anta, att ytterst få fiske- Man bör däremot kunna hävda att kommu- lägen och kustsamhällen i södra delen av landet nalt kulturmiljöarbete också, om den politiska har undgått gentrifiering men att den gentrifie- viljan finns, bromsar gentrifieringens sista faser. rade bruksortsmiljön i Höganäs kanske är mer Lyxrenoveringar/tillbyggnader med höga status- specifik. Först med en mer omfattande jämförel- och kvadratmeteranspråk står inte sällan i direkt se med andra orter kan frågan om relationerna konflikt med kulturhistorisk varsamhet. Värnar mellan kulturmiljövård och gentrifiering få en man om de små och enkla husen värnar man sådan belysning att kulturmiljövårdssektorn kan delvis om normalinkomsttagarna. Och staden inta ett mer aktivt förhållningssätt i frågan, både blir definitivt inte mindre gentrifierad eller seg- vad beträffar forskning och stadsplanering. regerad om man jämnar det havsnära kulturarvet med marken till förmån för storskaliga bostads- Scenario rättsprojekt för välbeställda. Vad händer med en stad som Höganäs framö- Antikvariens roll i gentrifieringen kan ses som ver? Med utgångspunkt i andra svenska exempel en yrkesetisk och politisk fråga. Som kommunal kan man tänka sig en fortgående gentrifiering antikvarie är man anställd för att bevaka kultur- med en större social ensidighet som följd och historiska intressen, inte för att bedriva socialpo- sedan en socialt stabil fas med medelålders, litik eller ändra samhällets spelregler. De lagrum rik medelklassbefolkning. Slutgentrifieringen man verkar inom, Kulturmiljölagen och Plan- och (fas IV) tycks i många stadsdelar i andra stä- bygglagen, ger inga sådana uppdrag. Att verka i der, liksom i de anförda fiskelägesexemplen, en politiskt styrd organisation ger begränsningar ha kommit för att stanna under lång tid. Med som intellektuell. Är den politiska organisatio- de spelregler samhället ställt upp har jag svårt nen styrd av en borgerlig allians är det svårt att få att tänka mig en annan utveckling. På mycket gehör för ett system som skulle verka klassutjäm- lång sikt kommer kanske — till det då styrande nande och balansera gentrifieringen. Det skulle kommunalrådets fasa — en ny filtreringsfas, men uppfattas som inskränkningar i marknadsekono- för att utlösa en sådan måste något avgörande min och äganderätten, snarast som någon form och närmast chockartat hända som påverkar av socialism. För att medvetet motverka gentri- fastighetsvärdena: exempelvis ett kraftigt höjt fiering behövs sannolikt både ett större kommu- bensinpris, stigande havsnivå, andra näringsfång nalägt bostadsbestånd i äldre stadsdelar och en eller — nästan svårare att föreställa sig — helt bostadssocial politik som är socialdemokratisk andra statusmarkörer. Och sedan börjar kanske eller åtminstone vänsterliberal. I Höganäs har allt om igen. dessa båda förutsättningar saknats. Det krävs också en allmän kännedom om gentrifieringsprocessen­ och gentrifieringsbegrep-  pet för att över huvud taget kunna föra en breda- re diskussion om företeelsen. Intressant var näm- Författaren vill särskilt tacka universitetslektor ligen att konstatera, att efter de lokalpressartiklar FD Ingrid Martins Holmberg och universitets- om gentrifiering som omnämnts inledningsvis,­ lektor docent Krister Olsson vid Institutionen kom en rad personer fram till mig och började för kulturvård, Göteborgs universitet, för vär- diskutera frågan. Det var uppenbart att begrep- defulla synpunkter på artikeln.

96 bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 kommunal kulturmiljövård och gentrifiering henrik ranby är docent i konstvetenskap 25 Ranby 2013a, s. 271. och universitetslektor med bebyggelseantikva- 26 Gustavsson 1981. 27 Jeanson & Valerie 1972, s. 7. risk inriktning vid Institutionen för Kulturvård, 28 Keramikern och författaren Ovar Nilsson har i novell- Göteborgs universitet. Åren 1989–2001 var han samlingarna Martin Hyvare (1974), Stackars arma konsulterande kommunantikvarie i Höganäs, människor (1976) och Stormgatan (1978) beskrivit det 2001–2014 stadsantikvarie i samma stad. Åren proletära Höganäs. 29 Martins Holmberg 2010. 2008–2013 var han redaktör för bokverket Höga- 30 Nyzell 2011. näs historia i två band. 31 Ranby 2011a, s. 234. 32 Björkman m.fl. 1973, s. 61. [email protected] 33 Ranby 2011b, s. 146–147. 34 Ranby 2011a, s. 233, 256–257, 267. Institutionen för kulturvård 35 Ranby 2011b, s. 183 (se även not 43 till samma kapitel). Box 130 36 E-post från Erik Klitte till Henrik Ranby 2014-05-06. 405 30 Göteborg 37 Ranby 2011a, s. 235. 38 Cecilia Bengtsson, ägare till den byggnadsminnesförkla- rade Villa Italienborg i Mölle. 39 Ranby 2011a, s. 235–238. 40 Jfr Hedin 2010, s. 22 som diskuterar sökandet efter autenticitet, se också vidare i Carlberg & Christensen 2003. 41 HD 1993-05-15, s. 32. 42 Ranby 1997. 43 Ranby 2011a, s. 236. Noter 44 Ranby 2011a, s. 236. 45 Jfr Residence 2015:6, s. 67–72. 1 Jönsson i HD 2014-04-28; Ranby i HD 2014-05-05 & 46 Hördin 2010, s. 65. Jönsson i HD 2014-05-05. Jönssons recension publicera- 47 Den lokala situationen kan ses mot bakgrund av gene- des senare också under ”Notiser” i RIG 2014:2. rella och globala tendenser (Smith 2014, s. 62ff.). 2 Detta refereras i Martins Holmberg 2006, s. 30. 48 Ranby 2011b, s. 155–161. 3 Ranby 2011a, Ranby 2011b. Etnologen Brita Hardenby 49 Florida 2002. presenterar kulturmönster i Höganäs under tidigare 50 Ranby 2011b, s. 183. epoker i sin avhandling En stad — tre världar (1981). 51 Processledare i gruppen för Årets Stadskärna Rosema- 4 För en översikt med sådana exempel se Holgersson, H. rie Lindström och experten på stadsutveckling Tomas & Törn, C. 2014. Kruth, Fastighetsägarnas kontor i Jönköping, på möte 5 Clark 2014, s. 39, 41. om stadskärnans förnyelse i Höganäs 2014-05-13. 6 Gustavsson 1981. 52 Holgersson & Thörn 2014. 7 Smith 1979; Hedin 2010, s. 18–20. Till de senaste gentri- 53 Hedin 2010, s. 16–17. fieringsstudierna hör Huse 2014, som studerat Oslo. 54 Särskilt under Gustaf Wingårdhs (M), ordförandeskap i 8 Holm 2014, s. 216–217. byggnadsnämnden (2006–) har en sådan politik förts. 9 Andreas Pichlers dokumentärfilm The Venice Syndrome 55 Jönsson 2013. Fråga om byggnadsminnesförklaring av (2012). Sänd i SVT sommaren 2014. Folkparkshuset (Månstorp 29) väcktes hos Länsstyrelsen 10 Hedin 2010, s. 20–23. i Skåne 2014-02-25 och avslogs 2014-06-05. Byggnaden 11 Hedin 2010, s. 18–20. revs våren 2015. 12 Ranby 2009, s. 265–266. 56 Jfr Holgersson & Thörn 2014, s. 180–181. 13 Hedin 2010, s. 16; Holgersson & Thörn 2014. 57 Jfr Lees 2014, s. 95. 14 Hedin 2010, s. 22. Se även Carlberg & Christensen 58 Detta tas sällan upp i gentrifieringstexter men syns ex- 2003. empelvis genom att centralt belägna skolor läggs ner. 15 Clark 2014, s. 39. Tesen torde kunna beläggas med befolkningsstatik över 16 Wigström 1888, s. 196. gentrifierade stadsdelar. 17 Ranby 2005, s. 81. 59 Ranby 2013b, s. 41. 18 Berlin & Hazelius 1919. 60 Jfr Hedin 2010, s. 22. 19 Nylander 1942. 61 Ranby 2013b, s. 111. 20 Ranby 2013a, s. 235. 62 Argument om flyttkedjor har framförts både av lokalpo- 21 Ranby 2013a, s. 260–261. litiker och av företrädare för det kommunala bostadsbo- 22 Gustavsson 1981, s. 42–50. laget AB Höganäshem. 23 Ranby 2013a, s. 263–264, 271. 24 Uppgift lämnad av konstnär Simon Arne, Höganäs.

bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 97 henrik ranby Käll- och litteraturförteckning Huse, Tone, 2014, Everyday life in the gentrifying city. On displacement, ethnic privileging, and the right to stay put. Muntliga uppgifter Jeansson, Gabrielle & Valerie, René, 1972, Viken. Äldre be- byggelse och miljö. Simon Arne, Höganäs. Jönsson, Lars-Eric, 2013, ”Det gör ont”, Helsingborgs Dag- Cecilia Bengtsson, Stockholm/Mölle. blad 2013-03-06. Erik Klitte, Jonstorp. Kulturmiljöer på Kullahalvön. Kulturmiljöplan för Höga- Péter Kovács, kommunalråd, Höganäs näs kommun del 1. Höganäs kommun 1993. Thomas Kruth, Jönköping. Lees, Loretta, 2014, ”Gentrifiering och social blandning”, i Rosmarie Lindström, Jönköping. H. Holgersson & C. Thörn (red.), Gentrifiering. Martins Holmberg, Ingrid, 2006, På stadens yta. Om histo- Film & TV riseringen av Haga. Diss., Göteborgs universitet. Nilsson, Ovar, 1974, Martin Hyvare och andra berättelser Bygglov, TV4. från ett brukssamhälle. Husdrömmar, SVT. Nilsson, Ovar, 1976, Stackars arma människor. Andreas Pichler, 2012, The Venice Syndrome, SVT 2014. Nilsson, Ovar, 1978, Stormgatan. Nya berättelser från ett brukssamhälle. Digitala källor Nylander, Erik, 1942, Arild och Kullaberg. Ett nordiskt Ar- kadien med en av Sveriges mest idylliska badorter. För kartmaterial hänvisas till www.hoganas.se Nyzell, Stefan, 2011, ”Den lilla industristaden — modernitet Hördin, Joel, 2010, Ett fiskeläge och bruksort söker sin och välfärd 1936–1971”, i H. Ranby (red.), Höganäs hi­ identitet — stadsplanering i Höganäs. Examensarbete i storia del 1, Höganäs från stenålder till millennieskifte. landskapsplanering. http://stud.epsilon.slu.se Ranby, Henrik, 1997, ”Arbetarbostäder och egna hem i Hö- ganäs — ett lokalt kulturarv att bevara”, i Kullabygd, Kullen hembygdsförenings årsskrift. Tryckta källor och litteratur Ranby, Henrik, 2005, ”Kommunal byggnadsvård — exemplet Berlin, Karl & Hazelius, Fritjof, 1919, Gamla hus i Arild. Höganäs”, i Skånsk kulturmiljövård — 30 år senare, Uppmätningsritningar. Skånes hembygdsförbunds årsbok. Björkman, Jan m.fl., 1973, Två torg i Höganäs. Uppsats för Ranby, Henrik, 2009, ”Stadsplanering och bostäder”, i Sig- 60p i konstvetenskap i Lund (stencil). nums svenska kulturhistoria, 1900-talet. Carlberg, N. & Møller Christensen, S. (red.), 2003, Kultur- Ranby, Henrik, 2011a, ”Småstadens struktur och arkitektur”, miljø — mellem forskning og politisk praksis. i H. Ranby (red.), Höganäs historia del 1, Höganäs från Clark, Eric, 2014, ”Gentrifieringens ordning och enkelhet”, i stenålder till millennieskifte. H. Holgersson & C. Thörn (red.), Gentrifiering. Ranby, Henrik, 2011b, ”Centralorten i Kullabygden 1971– Florida, Richard, 2002, The rise of the creative class. And 2000”, i H. Ranby (red.), Höganäs historia del 1, Höga- how it’s transforming work, leisure, community and näs från stenålder till millennieskifte. everyday life. Ranby, Henrik, 2013a, ”Landskommuner och municipal- Glass, Ruth, 1964, London. Aspects of change. samhällen — utvecklingen i Farhult, Jonstorp, Brunnby, Gustavsson, Anders, 1981, Sommargäster och bofasta. Kul- Väsby och Viken 1863–1971”, i H. Ranby (red.), Höganäs turmöte och motsättningar vid bohuskusten. historia del 2, Kullahalvön mellan istid och kommun- Hardenby, Brita, 1981, En stad — tre världar. En studie i sunt reformer. förnuft och kulturmönster. Diss., Lunds universitet. Ranby, Henrik, 2013b, Henriks byggnadsvård. Kulturarvsar- Hedin, Karin, 2010, Gentrifiering, socialgeografisk polari- bete mellan teori och praktik. Institutionen för Kultur- sering och bostadspolitiskt skifte. Meddelanden från vård, Göteborgs universitet. Lunds universitets geografiska institutioner. Licenciat- Residence 2015:6. avhandlingar 10. RIG 2014:2. Helsingborgs Dagblad (HD) 1993-05-15, 2014-04-28, 2014-05- Smith, Neil, 2014, ”Gentrifiering som global urban stategi”, i 05. H. Holgersson & C. Thörn (red.), Gentrifiering. Holgersson, Helena & Thörn, Catharina, 2014, ”Den urba- Smith, Neil, 1979, “Toward a theory of gentrification. A back na frontlinjen och Nya Kvillebäcken”, i H. Holgersson to the city of capital, not people”, Journal of American & C. Thörn (red.), Gentrifiering. Planning Association 45, s. 538–548. Holgersson, Helena & Thörn, Catharina (red.), 2014, Gent­ Wigström, Eva, 1888, ”Skåne”, i Vårt land. En skildring i rifiering. ord och bild. Holm, Andrej, 2014, ”Berlin — ekonomins och politikens roller i gentrifieringsprocesser”, i H. Holgersson & C. Thörn (red.), Gentrifiering.

98 bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 kommunal kulturmiljövård och gentrifiering

Local-government heritage management and gentrification − experiences from Höganäs municipality 1989–2014

By Henrik Ranby

Summary With 25 years of experience as a conservation curs in the cultural discourse or initial identifica- officer in the fishing village, manufacturing tion when an area starts being seen as cultur- community and industrial town of Höganäs in ally significant, in other words in the pioneer north-west Scania, Henrik Ranby discusses the phase of gentrification. Heritage designation relationship between local-government heritage here works together with figures such as artists, management and gentrification. The develop- culture workers and architects. The conserva- ments in Höganäs are compared with the fishing tion officer tends, in culture-sociological terms, and shipping communities of Arild and Viken to identify with these groups. Emphasizing and on the Kulla peninsula, and with established promoting the cultural significance of an area gentrification research, which is often based on combine with general and heritage-related edu- major urban environments. Ranby draws on so- cation to create a cultural status that property ciological and culture-geographical aspects yet owners can later turn into economic capital. lays the main emphasis on cultural sociology The local-government conservation officer and heritage management. becomes one of many figures in the gentrifica- Developments in Höganäs 1989–2014 closely tion process. His or her role is to work within match gentrification trends elsewhere and can be the framework of planning, building and cul- interpreted using established general patterns. tural legislation in a politically governed body. Yet Ranby argues that conservation planning There is no social role and the officer’s means and heritage protection are not in themselves of influencing gentrification are limited. How- a catalyst for gentrification. When a building is ever, safeguarding small buildings and careful granted protection it has already travelled far preservation can temper the final stages of gen- into the gentrification process, and its protected trification. In coastal communities demolition status may be seen as an acknowledgement of and redevelopment may lead to greater gentri- gentrification. Instead the crucial moment oc- fication than that resulting from conservation.

Keywords: Planning, preservation, gentrification, conservation, cultural heritage, class

bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 99

stiftelse för bebyggelsehistorisk forskning

UTLYSNING

Bidrag, anslag och stipendier mm

Ansökan Två utlysningar sker per år. Ansökan kan endast inges på https://apply.zapote.se/bf under perioderna 1-30 juni respektive 1-30 december och skall vara inlämnad senast kl 12.00 på sista ansökningsdag. Formell undertecknad ansökningsblankett insänds per samma datum till stiftelsen, allt övrigt material inges elektroniskt.

Beredning Styrelsens ordförande bereder ansökningarna med anlitande av erforderlig expertis.

Beslut Fattas på styrelsemöten i mitten av mars och september.

Kriterier, generella Området bebyggelsehistoria finns visserligen inte som akademisk disciplin, men styrelsen tolkar begreppet brett. Dock förbehåller sig stiftelsen att bedöma relevansen av inkomna ansökningar. (En vägledning finns i de ämnen som avhandlats i Bebyggelsehistorisk Tidskrift.)

Företräde ges till forskning/publikationer som grundar sig på Brandförsäkringsverkets arkiv och/eller historia. I andra hand ges stöd till forskning av akademisk verkshöjd inom bebyggelsehistoria i vid mening.

Stöd kan ges även till andra publikationer som innefattar eller bygger på material ur Stiftelsens arkiv (t ex kyrkobeskrivningar, lokalhistoria mm).

Stöd kan även ges till publikationer med särskilt syfte att sprida bebyggelsehistoriska forskningsresultat.

Mer information För utförligare information, se www.brandverket.se!

Frågor och kontakt Styrelsens ordförande: Magnus Åkerman, Handelskammaren i Uppsala län, Klostergatan 13, 753 21 Uppsala, 018-50 29 50. Frågor rörande stipendier, rekvisitioner, avrapportering och anslag mm kan även ställas till [email protected].

100 bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 Var med och rusta upp kulturarvet i sommar! Blanda nytta med nöje på något av våra byggnadsvårdsläger. Praktisera traditionella byggmetoder ihop med kunniga hantverkare på fantastiska platser runt om i Sverige.

Läs mer på www.byggnadsvard.se eller kontakta oss på 08 30 67 85 & [email protected]

bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 101 recensioner

Margareta Biörnstad, Kulturminnesvård För mig och kanske andra i min ge- givet, men med stor försiktighet tänjde i efterkrigstid — med Riksantikvarie­äm­ neration har Martin Olssons och Bengt man gränserna och lyckades etablera den betet i centrum, Kungl. Vitterhets-, hi­ Thordemans tid känts som parentes, mel- praxis som senare inte ifrågasatts. Stora, sto­rie- och antikvitetsakademien. Anti- lan Sigurd Curman och det dynamiska djärva företag drogs i gång, Sjöreglering- kvariska serien, 0083-6761; 51, 2015. Inb., 1960-tal vi själva upplevde. Men tänk så arna och ämbetets arkeologiska under- 267 s. isbn 978 91 7402 429 6. fel. Sida för sida visar Margareta Biörn- sökningsverksamhet. Genom det stora stad hur 1946–1960 var en viktig period antalet uppdragsanställda kompenserades som med avgörande betydelse för hur det avdelningens litenhet. Fältarbetena blev är än i dag. en dominerande rekryteringsbas för mu- Ingen läsare av denna tidskrift kan undgå Under Curman hade grunden lagts seiyrket, och inom avdelningen bedrevs att fråga sig hur förutsättningarna för till den moderna kulturminnesvården, kvalificerad yrkesutbildning. svensk byggnadsvård kan vara så mycket genom att Riksantikvarieämbetet 1938 På Byggnadsminnesavdelningen fanns sämre än i många andra länder, och var- erkändes som statlig myndighet, forn- ingen motsvarighet till F-avdelningens för de är så dåliga jämfört med vårt starka minnesinventeringen 1939, ny lagstiftning stora dokumentationsprojekt. I stället var natur- och fornminnesskydd. Redan 1945 1942 och inrättande av landsantikvarieor- man nästan helt inriktad på enskilda ären- skrev senare riksantikvarien Bengt Thor- ganisationen 1945. Men vid Curmans av- den rörande byggnader och ruiner av mo- deman om den svaga lagstiftningen, be- gång var det ännu ovisst vilken ambitions- numentkaraktär. Man gjorde inga försök hovet av inventering, och bristen på bi- nivå och praxis som skulle kunna uppnås. att bredda kompetensen utan rekryterade drag till vård och upprustning, och några Samtidigt ställdes ämbetet genom efter- ensidigt konsthistoriker med monument- år senare om ”den beklagliga efterbliven- krigstidens snabba samhällsutbyggnad in- vårdande inriktning. Inte heller försökte het som karakteriserar skyddet för bygg- för nya, stora utmaningar. man påverka samhällsplaneringen och nader i enskild ägo i Sverige”. Det kunde I huvuddelen av boken skildras äm- kom därför att stå utanför tidens översikt- vara skrivet i dag. betets två avdelningar, Fornminnes- och liga planering som syftade till bättre avväg- Thordemans uttalanden och andra Byggnadsminnesavdelningarna, var för ning mellan olika intressen. liknande står att läsa i en nyutkommen sig, med en närstudie i kapitlet Två av- Varför blev det så? Margareta Biörn- bok av tidigare riksantikvarien Margareta delningar — två verkligheter. Sannolikt stad menar att den ensidiga fokuseringen Biörnstad, Kulturminnesvård i efterkrigs- hade författaren inget annat val. Det var på enskilda objekt delvis berodde på hur tid, som handlar om Riksantikvarieämbe- nämligen så ämbetet arbetade. man hade arbetat före 1942, då lagstift- tet under företrädarna Martin Olssons Som hon visar fanns det helt enkelt ningen bara gav möjlighet att skydda kyr- och Bengt Thordemans tid, 1946–1960. ingen samlande strategi, ingen gemen- kor och statliga byggnader. Någon inven- Det är en personlig och levande fram- sam verksamhetsplanering, inget forum tering ansågs inte behövlig, monumenten ställning, där författaren kunnat bygga på för gemensamma överläggningar. Vardera ansågs kända. Att avdelningen ställde sig egna erfarenheter från samma tid och be- avdelningen föredrog ärenden direkt för vid sidan av samhällsutbyggnaden hade kantskap med flertalet personer hon skri- riksantikvarien. Det förklarar varför forn- kunnat förhindras om det hade funnits ver om. För att kontrollera och fördjupa minnes- och byggnadsvården gick skilda någon form av avdelningsövergripande minnesbilderna har hon gjort ingående vägar, men är högst anmärkningsvärt, ef- diskussioner och beslutsfattande, menar studier av protokoll och andra handlingar tersom de stod inför samma utmaningar. hon. i ata, inte minst huvudpersonernas pri- Fornminnesavdelningen bedrev en of- Avdelningarnas olika inriktning kom vata arkiv, med som hon skriver, många fensiv och samhällsinriktad verksamhet. också fram i synen på landsantikvarie- förvånande upptäckter. En styrka är att Steg för steg flyttade man fram kulturmin- organisationen. Landsantikvariernas allt hon tydligt lyckats skilja sina egna minnen nesvårdens positioner. Aktivt sökte man flitigare deltagande i lokal och regional och funderingar från vad hon inhämtat samarbete med andra myndigheter. Hur planering gjorde det naturligt med en hel- genom sådana källstudier. fornminneslagen skulle tillämpas var inte hetssyn på vad som borde bevaras. Men

102 bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 recensioner

Kulturminnesvård i efterkrigstid – med Riksantikvarieämbetet i centrum

Margareta Biörnstad inte ens när det gällde tidens mest förö- riksantikvarierna inte gjorde mera är att dande skeende, rivningen av de svenska de såg sig som förvaltare av en verksam- stadskärnorna, fick de stöd från B-avdel- het som i huvudsak fått sin form under ningen. ”Det är uppenbart att byggnads- 1930-talet. Byggnadsvården handlade om minnesavdelningens fokusering på de en­ monumentvård. När det gällde Fornmin- skilda ärendena innebar att man försatt nesavdelningens utveckling accepterade tillfället att initiera en bredare diskussion de den, men utan tydligt strategiskt stöd. kring skyddet för kulturhistorisk värdefull Viktigt för förståelsen av dagens situa- bebyggelse”, skriver författaren. tion är vad hon skriver om försöken att få Likadant var det med de arkeologiska till stånd en fungerande lagstiftning. När undersökningarna av kulturlager i de Curman avgick var 1942 års lag för skydd medeltida­ städerna. Trots framgångsrika av kulturhistoriskt märkliga byggnader ny

KUNGL. VITTERHETS HISTORIE OCH ANTIKVITETS AKADEMIEN undersökningar som lokala krafter lycka- och oprövad. Margareta Biörnstad sällar HANDLINGAR Antikvariska serien 51 des få till stånd i enskilda städer, visade sig till dem som menat att den innebar B-avdelningen inget intresse för att ut- möjligheter som hade kunnat utnyttjas, färda de riktlinjer om verksamheten som om B-avdelningen bara hade försökt. behövdes. Inte heller ville man pröva Hon menar att det till och med är hade avgörande betydelse för kulturland- fornminneslagens räckvidd när det gällde oklart vad avdelningen förväntade sig av skapet. betalningsansvaret. Undersökningarna den nya lagen. Följden var att man inte Var och en rekommenderas att läsa blev be­roende av landsantikvariens eller ens ville pröva den som strategiskt instru- detta kapitel om utvecklingen från lovan- det lokala museets intresse och övertal- ment för byggnadsskyddet. Bristen på de direktiv till de begränsade förbättring- ningsförmåga, från inga åtgärder alls till medel till eventuella ersättningar fick bli arna i 1960 års byggnadsminneslag och systematisk bevakning och undersöknings- ursäkt för att låta frågan bero. tillkomsten av den ödesdigra avgräns- verksamhet i enstaka städer. Som framgår av inledningen krävde ningen ”synnerligen märklig”. Vad man skulle ha velat veta mer om Riksantikvarieämbetet redan efter några En av de frågor som i utredningsdirek- är riksantikvariernas roll — eller brist på år en förbättrad lagstiftning så att man tiven såg ut att få sin lösning men rann roll. I årsberättelserna och andra uttalan- skulle kunna skydda byggnader även ut i sanden, var behovet av kunskapsun- den finns tecken som tyder på att de hade utan ägarnas godkännande. Resultatet derlag. I flera sammanhang återkommer en högre målsättning än B-avdelningen. blev 1953 års byggnadsminnesutredning, Margareta Biörnstad till försöken att få Om just städerna skrev Martin Olsson en lång resa med många turer som skild- till stånd en byggnadsinventering. Men B- vid ett tillfälle att Riksantikvarieämbetet ras i ett särskilt kapitel. avdelningen var ointresserad. Varför tan- måste anta rollen som stridande myndig- En genomgång av ämbetets yttranden ken på en inventering eller någon annan het, för att med ett energiskt och aldrig leder till slutsatsen att man från myndig- form av kunskapssammanställning inte sviktande arbete i upplysande, väckande hetens sida såg även den kommande lagen fick stöd av avdelningen kan man enligt och skyddande syfte motverka att ”våra som en ren monumentlag, att jämställa henne bara spekulera över. Det kan ha städer om ett halvt århundrade skola helt med de särskilt utvalda statliga byggnads- berott på en ansträngd arbetssituation bära nybyggarsamhällets prägel”. minnesmärkena. Protester mot den snäva som man inte själv styrde över, eller på Eller är detta en feltolkning? Mycket avgränsningen i utredningsförslaget kom att man ansåg avdelningens kunnande till- som citeras av riksantikvariernas utta- däremot från landsantikvarierna. Vad de räckligt som det var. landen är taget ur årsberättelserna, och vände sig mot var att utredningen så en- Tänk så annorlunda det kunde ha bli- åtminstone på min tid var det mesta av sidigt inriktat sig på högreståndskultur, vit om tanken på en rikstäckande bygg- innehållet formulerat av avdelningarna. och saknade förslag för det övervägande nadsinventering hade fått B-avdelningens Margareta Biörnstads förklaring till att antalet byggnader som genom sin mängd och ämbetets oreserverade stöd.

bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 103 recensioner

Också bristen på byggnadsvårdsmedel, tet av 1960-talet fick egen erfarenhet från Johannes Westberg, Att bygga ett skolvä- den tredje frågan i Thordemans inled- båda avdelningarna. sende. Folkskolans förutsättningar och ningsvis citerade uttalande, återkommer En annan fråga rör en av förklaring- framväxt 1840–1900, Nordic Academic gång på gång. Den slutsats jag drar av bo- arna till byggnadsvårdens svaga ställning Press, 2014. Inb., 445 s. ken är att byggnadsvården delvis hade ren jämfört med fornminnes- och naturvår- isbn 978 91 8767 537 9 otur. Möjligheten fanns i början av 30-ta- den, bristen på kunskapsspridning och let, men så kom depressionen. Så blev det opinionsbildning. I rättvisans namn får varje gång man börjat få gehör. Aldrig har tjänstemännens föreläsningar och tryck- vi haft en ecklesiastik- eller kulturminister ta monumentbeskrivningar inte glöm- I Johannes Westbergs undersökning av som velat ta i frågan. Ragnar Edenman mas, men vad gjorde man mer? den svenska folkskolans framväxt fun­ medverkade till ambitiösa mål för bygg- Ovan citeras Martin Olssons uttalande gerar skolbyggnaderna och framför allt nadsvården i ett kulturprogram till 1952 om behovet av ett ”energiskt och aldrig byggprocessen som utgångspunkt för att års partikongress. Men i sin första egna sviktande arbete” i upplysande och väck- förstå hur skolan kom att få en central budget 1961 gjorde han som alla andra ande syfte. Vad som också framgår är plats i vårt samhälle. Hur konstigt det och prioriterade konst och teater. att 1950-talets utredning betonade vikten än låter är det första gången en svensk Boken slutar med 1960 års byggnads- av upplysningsverksamhet för att skapa histo­riker ger sig i kast med att analysera minneslag. Åter gjorde B-avdelningen medvetenhet och uppskattning av det skolväsendet genom att använda det i hu- samma misstag som på 1940-talet. Man kulturhistoriska värdet i den befintliga vudsak skriftliga källmaterial, som bygg- gjorde inget försök att pröva lagens räck- bebyggelsen, och att utredningen som processen har efterlämnat. Faktum är att vidd och skapa en offensiv praxis, som föregick 1942 års lag ansåg detta behov det överhuvudtaget finns få svenska arbe- F-avdelningen hade gjort med fornmin- rentav viktigare än lagstiftningen. ten av det slag som Westberg presenterar, neslagen. Så länge avdelningen fanns Men det finns bara ett par enstaka ex- internationellt sett är emellertid den här kvar bestod isoleringen från kulturmin- empel på att sådant arbete faktiskt kom till typen av studier vanliga, kända exempel nesvården i övrigt. Först efter 1967 års stånd, Per Olof Westlunds föreläsningar i är Richard Goldthwaites The Building of riksantikvarieskifte inrättades ett gemen- kyrkovård i Uppsala och en utställning vid Renaissance Florence: An Economic and samt chefskollegium. Nordiska museet. Utan vare sig tillräcklig Social History från 1980 och Wilson & Förutom att önska en fortsättning personal eller kunskapsunderlag i form av Mackleys Creating paradise: the building med en bok även om 1960- och 70-talen inventeringar var det naturligtvis inte lätt, of the English country house 1660–1880 finns två frågor att ställa. En oundviklig men man undrar över bristen på initiativ. från 2000. I sina fallstudier har Westberg undran är varför författaren själv som Läs boken, läs om förlorade möjlighe- systematiskt gått igenom byggnadskassor- överantikvarie och sedan riksantikvarie ter, läs Margareta Biörnstads uppfriskan- nas alla kvitton, spårat varje dagsverkare inte kunde göra mera för att ge F-avdel- de synpunkter, förundras över vad hon och undersökt arkivens minsta prång i sin ningens strategiska tänkande inflytande kommit fram till. Om vi någonsin ska få jakt på material som kan bidra till rekon- även över byggnadsvården? För säkert rätsida på de tre behov Thordeman tog struktionen av det pussel som varje bygge försökte hon. upp, lagskyddet, inventering och resurser i offentlig regi utgör. Målet, som han med Den andra är om hon möjligen kan för vård, behöver vi veta hur vi har ham- råge uppnår, är en både vidare och dju- vara orättvis. Men på varje punkt av bety- nat i dagens situation. pare förståelse för skolväsendet och där- delse stödjer hon sig på skriftliga källor. till för relationen mellan vardaglig praktik Medveten om risken har hon även sökt Sten Rentzhog och övergripande samhälleliga rörelser. hjälp från en av avdelningens tidigare f. landsantikvarie i Jämtlands län Det kan lika gärna sägas med en gång: medarbetare. För min del tvivlar jag inte [email protected] Det här är gedigen bebyggelsehistorisk på att hennes beskrivning är rättvisande, forskning. eftersom precis så var det, då jag i slu- Framställningen är indelad i tio kapi-

104 bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 recensioner

tel varav ett inledande och ett avslutande. översikt, vilket Westberg också framhåller, Inledningskapitlet tar sin utgångspunkt är själva varför-frågan. Viljan att fastslå i en saklig redovisning av skolväsendets orsaken tycks många gånger ha kommit i utveckling i västvärlden under 1800-talet. vägen för undersökningen av hur det gick För Sveriges del ökade antalet skolor till, i människors dagliga, platsbundna kring sekelskiftet 1800 och när den första verklighet. Följden är en i bästa fall idé- skolstadgan kom 1842 fanns redan drygt baserad tolkning av ett historiskt förlopp, 900 skolhus i landet. Vid nästa sekelskifte vilken kan adderas till de tidigare, och i hade antalet ökat till 8 910 och skrivkun- sämsta fall en platt fiktion som befinner nigheten var i stort sett hundraprocentig. sig långt från förflutenhetens vardag och Hanteringen av de praktiska bestyr som därigenom blir mindre tillförlitlig. folkskolans verksamhet förutsatte, orga- Westberg riktar istället in sig på hur- niserades via så kallade skoldistrikt, som frågorna och låter det lokala och mate- socknarna var skyldiga att bilda. Arbetet riella hamna i studiens fokus, samtidigt sköttes av en skolstyrelse som hade eko- som han i en skicklig pendling refererar nomiskt ansvar för såväl lärarlön som till de allomfattande förändringar som byggande och underhåll av skolhus. Bygg- kännetecknade tidsperioden och samhäl- sammanfattar Westberg slutligen på vilket nadsskyldigheter var som bekant vardags- let i stort. Hans arbete är ingen studie av sätt arbetet i sin helhet ger ny kunskap om mat för den svenska allmogen, som också ”logiska premisser eller motsvarigheten folkskoleväsendets expansion. ansvarade för kyrka, prästgård, tingshus, till en språklig grammatik för uppförandet Kapitelordningen är inte given och sockenmagasin och väghållning. av skolhus” (s. 31). Det han vill förstå är har sannolikt sett ut på olika sätt utefter Inledningskapitlets viktigaste resone- de ”sammanflätade processer” som gjorde vägen. Någon skulle kanske argumentera mang handlar om kunskapsmålet. Frå- det möjligt att uppföra skolhus. för att den borde följa kronologin i en gan som har legat till grund för det stora I åtta empiriska kapitel vecklas så de byggprocess och behandla tomt och finan- forskningsfält som forskaren själv tillhör, sammanflätade processerna ut och skol- siering före material och arbete, eller att är varför folkskolor etablerades i stora de- husbyggena tar form. Det första kapitlet skolhusens kostnader borde avhandlas i lar av världen under 1700- och 1800-talen. presenterar fallen, skolhusen i Sundsvalls- det sista kapitlet, eftersom det är först vid I Westbergs redogörelse för den rad olika regionen, deras faktiska (i motsats till pla- avslutat projekt som de verkliga kostna- förklaringar som har präglat de senaste nerade) konstruktion, uppvärmning och derna kan summeras. Här känns det emel- årtiondenas forskning, framstår idén om rumsstruktur. Därpå avhandlas i följande lertid självklart att starta i kostnadsfrågan, det industrialiserade och urbaniserade ordning: skolhusens kostnader, skälen som utgör den springande punkten i såväl samhällets behov som den dominerande. till varför skolorna uppförs, byggproces- byggprocessen som i historieskrivningen. Skolan har ibland framställts som ett verk- sens organisation, tomterna, arbetet och Hade inte skolhuset inneburit en ansenlig tyg som bidrar till att upprätthålla ”soci- arbetskraften, material och leverantörer investering i form av kollektivt uppbringa- ala, ekonomiska, politiska och kulturella samt finansieringen. Varje kapitel inleds de resurser hade det inte varit föremål för ordningar” (s. 117). Andra, mer konsen- med ett resonemang om kapiteltemats någons intresse. Skolväsendets byggnader susinriktade förklaringar har handlat om bakgrund, syften och inomvetenskapliga motsvarade vid sekelskiftet 1900 omkring folkskolan som resultatet av självständiga relevans. Varje kapitel mynnar också i en 22 % av det sammanlagda värdet av de lokalsamhällens initiativ, som en effekt av rekapitulering av resultaten, där förfat- svenska städernas och landskommuner- starka, enskilda aktörers handlande eller taren dessutom diskuterar på vilket sätt nas fastigheter! Inte förvånande var folk- som följden av samverkan mellan flera dessa bidrar till att uppfylla studiens över- skolornas ekonomiska betydelse avsevärt olika aktörer på lokal, regional och cent­ gripande syfte. I det sista och tionde kapit- större på landsbygden än den var i stä- ral nivå. Slående med denna forsknings­ let, ”Folkskoleväsendets förutsättningar” derna. Kostnaden per husprojekt ökade

bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 105 recensioner

också under perioden då skolverksamhe- forskare har tidigare inkluderat dem som varuindustrin och det sockenkommunala ten i allt högre grad kom att inrymmas i en betydande del i historieskrivningen. skatteväsendets och kreditmarknadens nyuppförda, funktionsspecifika skolhus – Ett annat exempel är kapitlet om skol- förändringar är faktorer som måste be- en utveckling som för övrigt kan jämföras tomten. Här behandlas inte bara frågor aktas samtidigt och såsom interfolierade. med rättsväsendets. om formellt jordinnehav och tomtköp, Det är helt enkelt en komplex och ibland Intressant nog noterar också West- forskaren riktar också ljuset på skillnader- till och med motsägelsefull situation vi får berg att skolhusbyggandet utvecklades na mellan den ideala bild som ofta får stå möta. mot ökad diversifiering vad gäller kost- oemotsagd och den spartanska grässvål Johannes Westbergs Att bygga ett skol- naderna, vilket också tyder på att nor- som karaktäriserade en normal skolgård väsende Folkskolans förutsättningar och malritningarnas inflytande inte var så i Sundsvallsregionen. framväxt 1840–1900 redovisar inomveten- allomfattande som tidigare forskning har Med samma strävan att förstå såväl skapligt högst relevant forskning och är framhållit. Normalritningarna tillkom ef- övergripande strukturer som platsspeci- därtill skriven på ett sätt som gör den an- ter en lång debatt som slutligen resultera- fika förutsättningar, utreder författaren gelägen och tillgänglig även för en publik de i en riksdagsmotion 1862–1863. Tanken vilka personer som i praktiken utförde utanför akademin. Den enda invändning med ritningarna var att utveckla husens själva arbetet. I kapitlet som beskrivs som jag har mot den här boken handlar om praktiska utformning och sänka anlägg- ”det bästa motgiftet mot de hagiografiska bildmaterialet. Ett rikligare och mer am- ningskostnaderna. Flera uppgifter tyder framställningar av skolväsendets historia bitiöst bildmaterial hade tillfört ytterligare på att det finns skäl att nyansera bilden av som återfinns i äldre utbildningshistoriska dimensioner till diskussionen om skolvä- deras betydelse. Generellt, sammanfattar studier” (s. 203), nämligen ”Arbete och ar- sendets praktiska förutsättningar. Med Westberg, fattades beslut som skilde sig betskraft”, möter vi byggprocessens utfö- hjälp av mer analytiska bildtexter hade det från Överintendentsämbetets intentioner rare. Genomgången visar att denna grupp också varit möjligt att på ett bättre sätt an- när dessa stred mot lokala byggnadstra- var högst heterogen och omfattade såväl vända bilderna i resonemangen och rikta ditioner, eller medförde andra praktiska specialiserade hantverkare som bönder läsarens uppmärksamhet på viktiga aspek- problem. Till exempel förblev de flesta och utanvidsfolk. Den gemensamma näm- ter. Sammantaget är emellertid det här en hus omålade, tvärtemot riktlinjerna, och naren var lokalanknytningen; Westbergs studie som många borde ta del av, och de byggdes högre än de mått som nor- studie visar nämligen att majoriteten av som också är värd att återvända till, som malritningarna angav. Antalet skolbarn dem som arbetade på bygget bodde inom referensverk och för inspiration. hade också stor betydelse för hur lokal- några kilometers avstånd. Skolbygget var samhället hanterade och modifierade ett projekt som engagerade och berörde Eva Löfgren Överintendentsämbetets ritningar. samma människor vars barn eller barn- lektor och forskare Johannes Westberg går igenom alla barn dagligen skulle komma att vistas i Institutionen för kulturvård aspekter av skolbyggnaden, både som ar- byggnaden. Göteborgs universitet betsplats och bostadsmiljö, med samma I slutkapitlet konstaterar författaren [email protected] vederhäftiga angreppssätt. Till exempel att med utgångspunkt i en undersökning undersöker han det omfattande bestånd av skolbyggnaderna, kan skolväsendet av foderbodar, stall, bryggstugor och här- inte beskrivas som annat än resultatet av bren som i sig inte alls förvånar — läraren en rad samverkande processer och fakto- måste ha sommarbete och vinterfoder för rer, och förklaringen inte vara annat än sin ko, möjlighet att tvätta sin byk och mångdimensionell. Befolkningsökningen, brygga sitt öl. Det som förvånar och glä- de kyrkliga församlingarnas organisation, der är att dessa oumbärliga byggnader, fastighetsmarknadens liberalisering, de som präglade all form av offentlig bebyg- obesuttnas tillväxt, stads- och lanthan- gelse vid tiden, ägnas ett eget avsnitt — få delns utveckling, den expanderande bygg-

106 bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 recensioner

Leidulf Mydland, Skolehuset som kul- Sentrale tema i avhandlingene er så- turminne. Lokale verdier og nasjonal ledes motsetningen eller spenningsfeltet kulturminneforvaltning, University of lokalt–nasjonalt i forhold til kulturminne- Gothenburg, Gothenburg studies in con­ verdi, og hvordan og hvorfor kulturmin- servation, Acta universitatis Gothoburge- neverdi tilskrives. Diskusjon om hvordan nis, 2015, hft., 255 s. fortellinger om demokratiutvikling, na- isbn 978 91 7346 821 3 sjonsbygging og folkeopplysning vurderes som grunner til å etablere materielle kul- turminner er også vesentlig. Forfatteren identifiserer to ulike forsk­ Skolehuset som kulturminne. Lokale ver- ningstradisjoner innenfor kulturminne- dier og nasjonal kulturminneforvaltning forskningen: Den første av disse er ka- er Leidulf Mydlands doktoravhandling. rakterisert ved at forskningen ses på som Formålet med avhandlingen er å disku- et instrument og redskap som skal svare tere hvorfor visse bygninger med — etter på hvordan man med ulike vitenskape- forfatterens mening- betydelig historisk lige metoder kan ta vare på kulturminner. lokale skolehusene som ble bygget etter verdi ikke er tilskrevet kulturminneverdi Den andre er at forskningen reiser spørs- Fastskoleloven av 1860 var et nasjonalt av statlig og offentlig kulturminneforvalt- mål om hva som bevares, hvorfor og for foretagende. De ble bygget på et nasjo- ning. Bygningene det gjelder er lokale hvem. Hvordan har lenge vært prioritert. nalt direktiv, men utført lokalt og var og skolehus bygget etter Fastskoleloven av Hva, for hvem og hvorfor har vært priori- er av lokal betydning. Slik Leidulf ser det, 1860. Den historiske verdien er den rolle tert i mindre grad, og det er i dette siste er skolehusene et materielt minne fra en skolehusene spilte i demokratiutvikling, perspektivet forfatteren plasserer seg selv i. særdeles viktig periode i norsk historie, nasjonsbygging og folkeopplysning i 1800- Avhandlingen er artikkel-basert. Den hvor ”allmuen” og lokalsamfunn gjennom tallets Norge, og han spør også om hvor- består av 6 artikler som alle er publisert den nye skoleloven ble del av demokrati- dan er de samme bygninger er ivaretatt tidligere i ulike tidsskrift — både norske og utvikling, folkeopplysning og nasjonsbyg- og forstått i lokalsamfunnet. internasjonale, og er alle trykt i den form ging. Dette forholdet nasjonalt og lokalt Forfatteren stiller spørsmålene: Hva de hadde som artikkelbidrag. Artiklene er kommer også etter Leidulfs mening til skjedde med skolehusene etter at de gikk rammet inn av innledning og avslutning, uttrykk når det gjelder bevaringen av de ut av bruk? Hva brukes de til i dag? Hvor- en såkalt ”kappe” hvor det redegjøres for gjenlevende skolehusene i dag — som et dan ser man — nasjonalt og lokalt — på overordnete spørsmål, teoretiske tilnær- uttrykk for ulike oppfatninger av hva som skolehuset som kulturminne? Hvorfor minger og material-utvalg. Kappen knyt- er verneverdig på et lokalt og et nasjonalt har den offentlige og statlige kulturmin- ter de ulike artiklene sammen og skaper plan. neforvaltningen i liten grad tilskrevet slik en rød tråd gjennom avhandlingen Spenningen mellom det nasjonale og skolehuset kulturminneverdi? Det er hans som gir et ryddig og oversiktlig inntrykk. lokale nivået kommer også til uttrykk i oppfatning at fellesskapets bygninger, for- Med ulike perspektiv og materiale dreier beskrivelsen av byggingen av skolehusene samlingshus, bedehus og skolehus i svært artiklene seg om skolehusenes kulturmin- på 1800tallet, så vel som i den aktuelle liten grad er omtalt som — eller gjort til nestatus, eller rettere manglende sådan. diskusjonen om kriterier for bevaring en særskilt tematikk i forskningslitteratu- Et overordnet tema i avhandlingen er av skolehusene. Den første artikkelen — ren om kulturminner. Dette er et tom- forholdet mellom lokale oppfatninger ”Fastskoleloven 1860 og bygging av skole- rom han vil fylle med denne avhandlin- om vern — og verdiene den nasjonalt ba- hus” beskriver Fastskoleloven av 1860 og gen. Han stiller spørsmålet om hvorfor sert kulturminneforvaltningen bygger på. dens følger, noe som innebar at et hvert skolehusene ikke er innlemmet i den na- Dette er også uttrykt som et forhold mel- lokalsamfunn ble forpliktet til å bygge sjonale kulturminnekanon? lom det uformelle og det formelle. De fastskoler, eller grendeskoler som det

bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 107 recensioner

gjerne kalles. I tidsrommet 1860–1920 ble ler. De første artiklene er preget av et tra- vært viktige i vår felles historie, eller har det bygget nærmere 4 600 skolehus. Dis- disjonelt deskriptivt perspektiv. Her blir vist at også vi ved våre praktbygg var en se husene fikk etter hvert et gjenkjennelig Loven av 1860 beskrevet sammen med del av den europeiske kulturarv. Men det og ensartet preg, og de fleste nordmenn de lokale prosessene — som ikke var uten som er Mydlands ærende er at den ins­ vil kunne kjenne igjen et lokalt skolehus konflikter — med bygging av skolehusene. ti­tusjon som etter hans mening i første — som nettopp det. Videre følger beskrivelser av de skolehus rekke ivaretok og formidlet disse verdier I artikkelen ”Fra skolehus til kultur- som faktisk er bevart. I de senere artik­ til vanlige mennesker, nemlig skolen — minne” skriver forfatteren at ”Norsk lene beveger det metodiske perspektivet her representert ved de lokale skolehu- kulturminnevern utviklet seg samtidig seg mot postmodernisme og konstrukti- sene, ikke er ivaretatt og fredet på nasjo- med at grendeskolene ble reist, og delvis visme. Innenfor kulturminnefeltet inne- nalt nivå. Ingen grendeskole er så langt hadde skolevesenet og kulturminnevernet bærer dette siste perspektivet en oppfat- fredet, og de som er fredet er ikke det en felles målsetting: å bidra til utviklingen ning av at kulturminneverdien ikke er en på grunn av deres utdannings- og sam- og etablering av en selvstendig nasjonal- iboende egenskap ved bygninger og gjen- funnshistoriske betydning, men primært stat basert på en nasjonal identitet, folke- stander som kun profesjonelle antikvarer på grunn av stil- og arkitektoniske verdi opplysning og demokratiske prinsipper” kan identifisere, men at verdi og betyd- (s. 172). Den betydelige forskjell mellom (s.132). Kravet fra nasjonalt hold om å ning er noe som konstrueres og tilskrives disse bygningene — skolehusene på den bygge skolehus i hver bygd ble ikke så vel objekter og hendelser, og at disse verdier ene siden og de som er bevart som prakt- mottatt i de ulike bygdesamfunn, delvis både er foranderlige og kulturelt betinget. bygg — uttrykker en vurdering basert på var mange motstandere av den nye skole- Vesentlig innenfor et slikt perspektiv er klassebakgrunn og demonstrerer slik de loven, delvis ville man ikke — eller hadde også at kulturminner riktignok refererer samfunnslag kulturminnevernet represen- mulighet — til ta på seg de økonomiske til fortiden, men likevel heller er et svar terer. På tross av betydelige ytre forskjel- byrdene det innebar. Resultatet var enk­ på nåtidige behov og ideer. Det som fre- ler representerer disse bygningene likevel le skolehus, ofte lagt på lite attraktive des og bevares er ikke ”objektive og sanne den samme histo­rien. tomter, og de statlige forslagene fra opp- refleksjoner av fortiden — eller formidling Vesentlig i avhandlingen er således nevnte arkitekter ble ikke fulgt, i stedet av fortiden slik den var, men primært er spørsmålet om hva som er kulturminne- dominerte den lokale byggeskikken. nåtidige konstruksjoner og fortolkninger verdi og hvor den er plassert — så å si. Skolehusene historiske plass i proses- av fortiden og mer eller mindre bevisste Ligger verdien i de materielle gjenstan- ser som gjorde Norge til et moderne sam- valg av hvilke fortellinger som skal gjen- dene i seg selv — i dette tilfellet bygning­er funn og deres rolle i å innlemme almin­ fortelles, bygninger som skal bevares og — eller i immaterielle aspekter som fortel- nelige folk i disse prosessene, er etter verdier som skal formidles”, slik forfatte- lingene om de historiske prosessene som forfatterens mening ikke verdsatt i den ren formulerer det (s. 50). skolehusene har vært del av? Det uttryk- statlige kulturminneforvaltningen. De har Et overordnet tema i avhandlingen er kes her et spenningsfelt mellom de imma- ikke blitt gjenstand for kulturell verditil- at de gamle skolehusene ble viktig are- terielle og materielle aspektene ved det skriving fra statlig hold, og det ser ikke naer i moderniseringen av Norge mot som defineres som kulturminner. I artik- ut som det er rom for de immaterielle en demokratisk nasjonalstat. Forfatteren kelen ”Identifying heritage values in local verdier disse beskjedne husene rommer skriver videre at det er karakteristisk at communities” skrevet sammen med Wera innenfor den sentrale kulturminnediskur- den statlige kulturminneforvaltningen ved Grahn diskuteres lokale søknader til sen. De skolehusene som er bevart er flyt- Riksantikvaren frem til nå i stor grad Norsk kulturminnefond om istandsetting tet til museer og eventuelt til høyskoler – har ivaretatt og sikret verdier knyttet til av gamle skolehus. Forfatterne benytter da som pittoreske eksempel på fortidens etabler­ingen og utviklingen av nasjonal- seg her av Laurajane Smiths begrep om primitive undervisningsrom og –metoder. staten, ved å verne bygg og anlegg som autoritativ eller hegemonisk kulturarvs- Metodisk faller avhandlingen i to de- enten har gitt oss en nasjonal identitet, diskurs, i hennes mening en diskurs som

108 bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 recensioner

er dominerende innenfor kulturvernets skolehusene skriver seg inn i disse spen- fagekspertise slik den utviklet seg utover ningsfeltene — som et nasjonalt tiltak som 1800-tallet. skulle gjennomføres lokalt, som et beskje- De lokale søknadene preges av lokale dent materielt minne som lokaliserte og verdier, mens svarene fra sentralt hold huset betydningsfulle nasjonale prosesser, preges en hegemonisk kulturarvsdiskurs. og i dag som et glemt minne i den nasjo- I den lokale diskursen er det å restaurere, nale og autoritative kulturarvsdiskursen. altså selve handlingen og virksomheten; det å komme sammen, aktiviteter og det Torunn Selberg lokale samholdet vesentlig. I den hege- professor kulturvitenskap moniske diskursen handler det om huset Universitetet i Bergen i seg selv og hvilke iboende arkitektoniske [email protected] og kulturhistoriske kvaliteter og verdier ekspertene kan finne i bygningene og som eventuelt gjør dem verdt å bevare. i samhället, vilken hon på ett intressant Det sosiale aspektet blir vesentlig i den sätt för tillbaka ända till 1970-talet. Ytterst lokale diskursen, det bygningstekniske og är detta naturligtvis en demokratifråga ideer om det autentiske i den statlige. De och kulturarvsförvaltningen bör därför samme ideene kommer til uttrykk i av- ständigt utsättas för diskussioner och om- handlingens siste artikkel som dreier seg prövningar gärna som här utifrån att ny om en lokal skole som faktisk er bevart Ingrid Martins Holmberg (red.), Väg- kunskap tillförs. som kulturminne, men hvor det var det skälens kulturarv — kulturarv vid väg- Romers historiska platser har upp- særegne og utypiske med skolen som er skäl. Om att skapa plats för romer och märksammats i ökande utsträckning och i fokus på bekostning av det bygningen resande i kulturarvet. En rapport från nyligen har tio så kallade kunskapsprojekt måtte representere som del av fortelling­ forskningsprojektet Rörligare kulturarv, utförts inom den svenska offentliga kul- en om demokratisering og nasjonsbyg- Makadam 2014, hft., 262 s. turarvssektorn. På olika sätt presenteras ging. isbn 978 91 7061 165 0. dessa i boken. Det övergripande forsk- Avhandlingen kan således leses som ningsprojektet är dock projektet Rörligare en kritikk av den statlige kulturminnefor- kulturarv, som ligger till grund för boken valtningen — og studiet av skolehusenes och har pågått under åren 2012 till 2014 skjebne belyser begrensningene og prio- Lektorn i kulturvård vid Göteborgs uni- på institutionen för kulturvård vid Göte- riteringene i den statlige kulturminnefor­ versitet Ingrid Martins Holmberg har borgs universitet och har varit finansierat valtningen. Spenningsfelt som lokalt/ redigerat en diger rapport om att skapa av Riksantikvarieämbetets forskningsme- nasjonalt, uformelt/formelt og materielt/ plats för romer och resande i kulturarvet del. Det rörliga har i bokens form fått immaterielt er til stede. Et vesentlig spørs- och hon har själv skrivit stora delar av den tankeväckande, dubbeltydiga titel, mål er: Er verdiene som kulturminner til- texten. som antyder att vägskälens kulturarv idag skrives iboende i gjenstandene og husene Inledningsvis tar hon oss med på en som kulturarv befinner sig vid ett vägskäl. i seg selv, eller er de egentlig til stede i översikt över såväl bruket av termer och Även internationellt har romers historiska fortellinger om det husene har vært brukt begrepp i boken som de olika kontexter platser kommit att uppmärksammas allt til, hvilke sammenhenger de inngikk i, og i vilka forskningen rört sig. Kontexterna mer och i inledningskapitlet redogörs för hvilke minner folk har om disse hendelser består främst av kulturarvsverksamhetens ett flertal exempel i Europa. og prosesser? Spørsmålet om bevaring av sätt att hantera delaktighet och mångfald Att göra anspråk på att avgränsa plat-

bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 109 recensioner

ser och kulturarv utifrån etniska förhål- kulturarvsprocesser, där något från för- identifierade platserna att låsa dem till ro- landen ställer särskilda krav på forsk- gången tid avskilts och av offentligheten mer och resande? Finns det inte en risk ningen. I en not påpekas att Sverige inte getts erkännande som just kulturarv. här att man faller offer för sin egen kritik? har någon officiell registrering på basis Hur har då forskarna gått tillväga när Om all identifiering ska vara öppen och av etnicitet, vilket gör att individers själv­ de identifierat romers och resandes kul- föränderlig och identiteter möjliga att gå identifikation räknas, något som är syn- turarvsplatser? De grupper de berör har i och ur samt förändra, måste inte också nerligen viktigt att hålla i minnet då iden- själva deltagit i identifikationen av platser- platserna liksom minnet ständigt omtol- tifikation aldrig är något fast, enkelt och kas och förändras? Förvisso ställs frågor homogent utan ständigt föränderligt och om huruvida en etnisk tolkning är den bör vara valbart för individen själv. Detta mest strategiska och hur de på lämpligt innebär också att en plats kan bära på sätt ska underställas myndighetsutövning. minnen som individer inte vill identifie- Många bra frågor ställs inledningsvis ras med, samtidigt som minnena också men under arbetets gång har svårigheter kan flytta mörka, historiska bördor från uppenbarligen dykt upp då inte alla frå- individer till samhället. Därför är det av gorna besvaras. stor betydelse att till synes mörka min- I ett första empiriskt kapitel redovi- nen i samhället också uppmärksammas i sas en historiskt inriktad pilotstudie över kulturarvskontext. romers platser i Göteborg under tiden Vad gäller de etnifierande termer som 1890–1960. Här fördjupas kunskapen om används i boken kräver de som alltid i hur romer brukat och etablerat olika plat- de här sammanhangen en särskild diskus- ser i bebyggelseantikvarien Erika Perssons sion. Författarna har valt att markera när försök att identifiera de platser som bru- det inte är författarnas egna ordval som kats av romer. En första fråga hon ställer används, medan de själva valt att om- Läger i Berslagsparken 1952, centrala handlar om var romer historiskt sett har växlande använda termerna romer och Göteborg. Polisen är på plats för att uppehållit sig i Göteborg. Men hon pro- resande, beroende på när respektive är verkställa vräkning. foto: Kamera­ blematiserar också hur olika samhälleliga relevant. Många andra till synes självklara reportage. förutsättningar kan förklara hur platser uttryck får också sin förklarande diskus- skapas och brukas. Hennes metod är spå- sion. Det gäller främst begreppen plats, na och getts tolkningsföreträde. En intres- randets och hon konstaterar att även en landskap och kulturmiljö, men också sant frågeställning om vad som kallas kul- rörlig historia kan vara platsbunden. Vi- historia och kulturarv. Samtliga begrepp turarvsförskjutning har följt arbetet. Med dare ser hon ambivalenser och svårigheter är givetvis centrala i kulturvårdsämnet. detta menar man att en omformering i såväl källmaterialet som i tolkningen av Kulturmiljö avses sammanfatta både plats av kulturarvsförståelsen pågår inom sek- det. Texten har sin bakgrund i Perssons och landskap, medan landskap redogör torn om än ännu inte fullt etablerad, en kandidatuppsats och skiljer sig från övriga för relationer mellan platser. Plats är det process som skulle peka mot en bredare texter i boken genom att vara en specifik centrala begrepp som används mest och och mer komplex förståelse av identiteter historik över förhållanden i en stad sam- avser både rumsliga perspektiv och den som heterogena. Kritik riktas således mot tidigt som det fortfarande bär uppsatsens faktiska materialiteten på platsen. Histo- den gängse kulturarviseringen som sna- prägel. Ett intressant resonemang om kol- ria betraktas som en tidsdimension som rare leder till homogena identiteter. En lektivt minne lämnar dock ett värdefullt helt enkelt kan beskrivas som förr i tiden, kritisk kulturarvsförståelse och analys är bidrag till boken, liksom det faktum att medan de definierar kulturarvet som nå- mycket värdefull, men man frågar sig om Persson förmår visa hur det övriga sam- got som åstadkommits i legitimerande det inte innebär en homogenisering av de hället präglar bosättningar och landskap

110 bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 recensioner

genom de marginaliseringsprocesser som utförts med tjänstemän på länsmuseer heter och en social historia som visar hur sätter bestämda ramar för vad som är möj- och länsstyrelser med frågor om vilken samhället marginaliserat såväl människor ligt. Hon för också en kunnig och viktig kunskap de bedömer finns om platser som platser. Det kollektiva minnet har diskussion om vilka källor som finns att som kan knytas till romer eller resande. inte bara sina möjligheter utan innehåller tillgå och hur de kan tolkas. I samman- Översikten innehåller en presentation också en hel del begränsningar. Man öns- hanget bör också nämnas Magnus Bergs över tio nyligen utförda projekt samt en kar sig framöver en tydligare diskussion och Jan Popps bok: Boken om Popp och redovisning av material i museisamlingar om vad låsningen till homogena identi- hans mamma Alice, som kom ut 2014 i och museiarkiv. En del lokalhistorisk litte- teter och avgränsade platser betyder för Göteborg och också behandlar flera av de ratur kommenteras också liksom privata dem som lämnar en identitet för att gå platser som Persson beskriver, även om erfarenheter från tjänstemännen. Reso- in i en annan eller hur identiteter med det inte är ur platsens synvinkel utan ur nemang förs också om utmaningar och nödvändighet alltid är hybrider av hete- den utsattes som de där återberättas. möjligheter i att skapa landskapsbaserade rogena sammansättningar både vad gäller I ett följande kapitel ger arkeologen kulturarv om romers och resandes platser människor och platser. Maria Persson en enkel översikt över vilka liksom om dold kunskap och källmateria- De båda projekten Resandekartan arkeologiska undersökningar som utförts lets räckvidd. och Rom san är kulturarvsprojekt som över romer och resande i Europa. Hon Vad är det då för kunskap som skapas fördjupat några av de svåra frågorna och beskriver också de undersökningar som i en kartläggning av mer än 100 platser. de får därför särskilt stort utrymme i var gett platserna Snarsmoen i norra Bohus- Frågan ställs om kulturarvsoffentligheten sitt kapitel i boken. Här presenteras ock- län och Krämarstan utanför Finnerödja i kan producera ett romskt landskapsbase- så etiska överväganden om vilken historia Örebro län fornlämningsstatus. På båda rat kulturarv. Men frågan ställs inte om som är lämplig att berätta samt hur man dess platser finns lämningar efter resan- varför detta ska produceras och får där- kan förhålla sig till att presentera person- debosättningar. Avslutningsvis diskuteras för ej heller något svar, vilket för tankarna uppgifter när det gäller etnicitet. Det är i kapitlet hur arkeologiska metoder kan till vem som önskar denna kartläggning intressanta och viktiga resonemang, men uppmärksamma människor som inte läm- och identifiering. Rörliga grupper har ti- även här förefaller etnicitet vara något nat spår efter sig i skriftliga material. digare inte betraktat det som önskvärt att som är fixerat och orörligt trots att de Det tredje beskrivande kapitlet utgörs identifieras med bestämda platser. Tan- diskuterar hur försiktighetsprincipen för- av en forskningsöversikt av Erika Persson karna leds här lätt till registreringar och håller sig till självidentifikationen. Måste över den forskning som bedrivits om ro- kartläggningar som tidigare i historien vi inte förutsätta att etnicitet handlar om mer och resande i Sverige och i Europa. fått mycket otrevliga konsekvenser. De det sociala livet, om olika sätt att leva? Översikten är mycket allmän och avser har förvisso gjorts av andra myndigheter Vart leder detta oss annars? inte enbart plats eller kulturmiljö. Den än kulturarvets, men finns inte risken att Martins Holmberg och Jonsson ana- presenteras i form av en kommenterad de spelar samman? Kan det faktum att lyserar den kunskapsproduktion som bibliografi. resande och romer själva är de som del- åstadkoms med Resandekartan ett steg Därefter återkommer redaktören Mar­ tar och identifierar i kunskapsprocessen vidare och utför kategorisering och klas- tins Holmberg tillsammans med bebyg- inte också komma att användas mot dem. sificering i fem platskategorier med un- gelseantikvarien Sebastian Ulvsgärd i en Detta är som historien visat synnerligen derkategorier. Det innebär naturligtvis att kommenterad katalog över vilka spår komplexa processer och ett enkelt etniskt materialet bibringas ordning och reda, romers kulturarvsaktiviteter har avsatt i och kulturellt erkännande betyder inte all- men för det inte problematiken om vad kulturlandskapet i Sverige. Uppgifterna tid att det också ger dess bärare fullstän- man gör när man klassificerar, sorterar har hämtats från den offentliga kultur- diga mänskliga rättigheter. I historieskriv- och kategoriserar utifrån etnicitet ut på arvssektorn i landets 21 län. Via telefon ningen måste inte bara delaktighet ingå djupt vatten? Hur förhåller rörligheten sig och e-post har ett sextiotal intervjuer utan också möjligheten att välja tillhörig- till klassificering och sortering?

bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015 111 recensioner

Resandekartan har sitt ursprung i ar- rapport några korta, teoretiska reflektio- På sitt sätt är detta en lokahistorisk betet med Snarsmoen liksom den perma- ner över kulturarv, plats och nomadism studie. Samtliga författare har sin hemvist nenta utställning om resandefolket som av socialantropologen Staffan Appelgren. vid Göteborgs universitet och de platser sedan 2012 finns på Bohusläns museum. Avsnittet presenteras som ett paper på som undersökts återfinns huvudsakligen i Utställningen bygger på föremål från ut- engelska och borde ha integrerats bättre Västsverige liksom de museer och platser grävningarna i Snarsmoen. med övriga texter. Det bidrar till att rap- som beskrivs. Men här finns också några Ett annat projekt som beskrivs av Mar- porten får mer karaktär av just en redo- intressanta diskussioner att föra vidare tins Holmberg och Jonsson är ”Rom san visande rapport än en bok med ett all- vad gäller såväl kritisk kulturarvsforskning — är du Rom”, som bedrivits av bland mänt intresse. Men å andra sidan är det som frågor om historiskrivningens villkor annat Göteborgs stadsmuseum och är här som intressanta teoretiska spörsmål och registreringars betydelse och därmed finansierat med eu-medel. Det som disku- utreds, såsom vilket priset kan bli av att har de lokala exemplen fått vidare bety- teras i den här boken ur detta projekt är bli erkänd som kulturarvsobjekt. Eller vad delse i en diskussion som också inrym- hur fältarbetet bedrivits. Syftet med Rom motsättningarna mellan rörligt och orör- mer mycken kunskap om motsvarande san var att främja majoritetsbefolkning- ligt innebär. Om, som Appelgren menar, internationell forskning. Förhoppningsvis ens attitydförändringar gentemot romer, det moderna samhället har en hegemo- är detta således bara början på ett vidare men det som främst fokuseras här är hur nisk statisk, immobil, orubblighet som bidrag till den kritiska kulturarvsforsk- kulturarvssektorn tagit emot arbetssättet organiserande princip, måste rörlighets- ningen. i projektet. Arbetet som förutsatt romskt studier aktivt ifrågasätta fixa, homogena deltagande i projektets alla faser, har rönt och autentiska identiteter. Det är också Birgitta Svensson stor uppskattning inom sektorn och flera först här som problemet med att skapa Professor andra museer har följt det. kulturarv av och att territorialisera noma- [email protected] Avslutningsvis innehåller denna digra diserande livsformer diskuteras.

112 bebyggelsehistorisk tidskrift 70/2015