Svensk Botanisk Tidskrift Otaniska Otaniska Öreningen Venska Venska Validering S B F Ginsthedarna I Södra Halland Ginsthedarna I Södra

Röd skogslilja och ryl i fokus Röd skogslilja Volym 111: Häfte 2, 2017 111: Volym Svensk Botanisk Tidskrift otaniska otaniska öreningen venska venska Validering S B F Ginsthedarna i södra Halland Ginsthedarna i södra

Svensk Botanisk Tidskrift 111 (2): 65–128 (2017) : Marita Westerlind. – Gotland, : Marita Westerlind. Kalavverkningar blir dess död Kalavverkningar kan gynnasmedan den av en avlätt utglesning omgivande träd. Gynnas också den månne av 105. bök? Se sid. vildsvinens Ireviken, 26 juni 2009. foto Arten hittas örtrikaArten i torra, nog alltid varit sällsynt. Lan- dets klart förekom- starkaste av praktfullaster den orkidén kanske fram-finns på Gotland, för allt på Gotska Sandön. i regel på kalkrik mark. skogar, Röd skogslilja Röd ”Olycklig för sitt vackra utse- i Almquist Erik ende”, skriver 1929 om den sin Upplandsflora Cephalanthera röda skogsliljan och plockning . Insamling rubra förekom- hade då reducerat i landskapet, där den sterna innehåll våra regionala föreningar Lunds Botaniska Förening Lunds Botaniska Fören- Lunds Botaniska Förening ing bildades 1858 och är ger ut Botaniska Notiser. landets äldsta botaniska Den grundades redan sammanslutning. Från att 1839 och är därigenom från början haft till syfte att världens näst äldsta bota- främja botaniken ”främst i niska tidskrift. I Botaniska Rune Gerell : Sebastian Sundberg Notiser publiceras alle- : Lund med omnejd”, är LBF sedan många år foto foto tillbaka den regionala botaniska föreningen i handa botaniska artiklar, Skåne med närmare 400 medlemmar. flertalet med en skånsk Hur kommer arbetet med att Rune Gerell har tittat när- anknytning. kontrollera alla uppgifter på mare på hur man egentligen Föreningen vill stimulera intresset för bota- 81Artportalen att gå till och vad 117 ska känna igen en fläck- nik genom inventeringar, kurser, månatliga bör man tänka på när man rapporterar lungört Pulmonaria officinalis. Att bara se föredrag, botaniska resor, exkursioner och har en växt? Den nybildade validerings- om det finns fläckar på bladen verkar inte en stor och omfattande floraväkteriverksamhet kommittén ger tips. alltid räcka. i Skåne, som är det landskap som har flest lokaler för hotade växter i landet. Ryl Chimaphila umbellata var en Inventeringar 90av arterna som Mellan åren 1989 och stod i Floraväktarnas fokus 2005 bedrev LBF ”Pro- under 2014–15. Sebastian jekt Skånes Flora”. För att Sundberg redovisar resultaten och noterar att rylen dystert utnyttja det rika material nog har gått fortsatt tillbaka vi samlade in startade vi på flertalet av sina kända ”Projekt Millora – Miljö lokaler, men skriver samtidigt och Floraövervakning i att den – på grund av att den Skåne”. Under 2008– Åke Svensson är så svår att upptäcka – för- : 2014 återinventerade foto modligen finns på betydligt vi kärlväxtfloran i 200 Botanik Sebastian Sundberg Heikki Rantala Humlesuga : fler lokaler än dem vi känner : Beto- nica officinalis är en slumpmässigt utvalda väcker in- foto till idag. foto skånsk specialitet. rutor som tidigare blivit tresse hos Varför finns det egent- inventerade. Analysarbe- alla genera- Vad som sedermera tet pågår och vi hoppas kunna presentera resul- tioner. visade sig vara en göl- ligen buskar? Elin Göt- 122groda ledde botanisterna 106 mark och Frank Götmark taten i slutet av 2017. LBF driver även ”Projekt till en damm i Blekinge som hyser ett antal har funderat och räknat på vilka fördelar Skånes Mossor” som syftar till en heltäckande Staffan Nilsson & Kjell-Arne Olsson ovanliga växter, bland annat fläderskära buskarna har jämfört med träden. inventering av alla mossor i landskapet. : Bidens frondosa, en ursprungligen nord- foto amerikansk art som är på frammarsch. Floran i Skåne Floran i Skåne Floran i Skåne foto: Le Carlsson Lunds Botaniska Förening I november 2003 var i korth et – viktigt a tt vet a

Vegetation och utflyktsmål det första bandet Kontaktinformation Vegetation och utflyktsmål – Floran i Skåne. Ordförande Åke Svensson, Knislinge Vegetation och ([email protected]) utflyktsmål – klart. Lunds Botaniska Förening Band två – Floran i Kontaktperson Charlotte Wigermo, Kristianstad Skåne. Arterna och ([email protected]) deras förekomst – Redaktör Kjell-Arne Olsson, Åhus som innehåller art- ([email protected]) beskrivningar och Medlemskap Medlemsavgiften är 175 kr/år (ung- utbredningskartor, domar yngre än 26 år 50 kr/år), familj 225 kr/år. gavs ut våren 2007. I detta band presenteras Bankgiro 864-7950. de mer än 3 600 växter som någon gång påträffats som vildväxande i Skåne. Hemsida www.lundsbotaniska.se Svensk Botanisk Volym 111: Häfte 2, 2017 Tidskrift

Artiklar Ginstheden – en hotspot för hotade arter Larsson, K. 68 Validering av kärlväxtfynd i Artportalen på gång Sundberg, S., Karlsson, T., Andersson, U.-B., Aronsson, M., Edqvist, M., Flodin, P. & Stridh, B. 81 Hur går det för röd skogslilja och ryl? Sundberg, S. 90 Upprop: Effekter av vildsvinsbök på floran Sundberg, S. 105 Varför finns buskar? Biologi och matematik i skön förening Götmark, E. & Götmark, F. 106 Fläcklungört i Sverige Gerell, R. 117 Utdött åkerogräs återfunnet Lund, S. 120 Hasselstads våtmark – en vass växtlokal Widgren, Å. 122

Föreningsnytt Ledare: Byte på ordförandestolen; Grundström, S. & Waldemarson, E. 67 Alger i fokus på SBF:s föreningskonferens; Carlsson, B. 127 Två guldluppar i år! 127 Unga botanikdagar i Nävekvarn 16–18 juni 2017 128 Inventeringsläger för Dalarnas flora i Älvdalen 01 –15 juli 128 Växtinventeringar i landskapet Norrbotten 128 Följ med på De Vilda Blommornas Dag söndagen den 18 juni! 128

conte nts

Genista heaths in Sweden. Larsson; p. 68. • Validation of vascular plant reports in Artportalen, the Swedish species observation system. Sundberg, Karlsson, Andersson, Aronsson, Edqvist, Flodin, & Stridh; p. 81. • Present status for Cephalanthera rubra and Chimaphila umbellata in Sweden. Sundberg; p. 90. • Why be a shrub? Götmark & Götmark; p. 106. • Pulmonaria officinalis in Sweden. Gerell; p. 117. • Avena strigosa found in NW Skåne, southernmost Sweden. Lund; p. 120. • Bidens frondosa found in Blekinge, SE Sweden. Widgren; p. 122. Vol 111: Häfte 2, 2017 Svensk Botanisk Tidskrift i ss n 0039-646x, u ppsala 2017

Svensk Botanisk Tidskrift publicerar originalarbeten och översikts artiklar om botanik på svenska. I första hand trycks kortare artiklar av nationellt och nordiskt intresse. SBT utkommer med sex nummer per år, varav ett (nr 3–4) är ett dubbelnummer, och omfattar totalt cirka 350 sidor. Ägare Svenska Botaniska Föreningen. © Svensk Botanisk Tidskrift respektive artikelförfattare och fotograf har upphovsrätterna. Publicerade fotografier kan komma att återanvändas i tidskriften eller på webbplatsen. Publicerade artiklar kommer att göras tillgängliga även på internet. omslagsbild Ginsthed Ansvarig utgivare Ulla-Britt Andersson, styrelseledamot i Svenska vid Vessingesjön 15 maj Botaniska Föreningen (e-post: [email protected]). 2014 som har bränts småskaligt några år. Redaktör Bengt Carlsson Nybränt längst bort, c/o Uppsala universitet, Norbyvägen 18 A, 752 36 Uppsala. bränt för ett år sedan i Telefon: 018-471 28 72, 070-958 10 90. mitten och grövre ljung E-post: [email protected] på yta som brändes Instruktioner till författare finns på föreningens webbplats (www. för sex år sedan i för- svenskbotanik.se). Kan även fås från redaktören. grunden. Inget bete sker i området och i Priser Prenumeration på tidskriften ingår för privatpersoner i medlems- bakgrunden ses örtrika avgiften. Prenumerationspris för institutioner och företag är detsamma torrängar som bränns som medlemsavgiften för privatpersoner. Se vidare under medlemskap årligen. nedan. Enstaka häften 75 kr, vid köp av fler än 25 häften är priset 25 kr Läs mer om ginst styck. Häften äldre än två år kostar 10 kr. hedarna i södra Halland Generalregister för 1987–2006: 100 kr. på sid. 68. Äldre register: 30 kr styck. Porto tillkommer. fo to: Krister Larsson. Beställningar av prenumerationer och gamla nummer av tidskriften görs från föreningskansliet (se adress nedan).

Tryck och distribution: Exakta, Malmö.

Svenska Botaniska Föreningen Svenska Botaniska Föreningen, Svenska c/o Uppsala universitet, Norbyvägen 18 A, 752 36 Uppsala. Botaniska Föreningen Kansli Maria van der Wie Telefon: 018-471 28 91, 072-512 10 41 E-post: [email protected] Webbplats www.svenskbotanik.se Medlemskap 2017 (inkl. SBT) 300 kr inom Sverige (under 30 år 100 kr), 455 kr inom Norden och övriga Europa, och 555 kr i resten av världen. Familjemedlemskap utan tidskrift 50 kr. Priser för övriga medlemskap, se webbplatsen.

66 Svensk Botanisk Tidskrift 107:1 (2013) ledare Byte på ordförandestolen

Jag tackar för mig efter Jag läste biologi vid fyra år som ordförande i Uppsala universitet i SBF. Det har varit roligt mitten av sextiotalet. och lärorikt att ha upp- När jag skulle göra mitt draget men jag har nu trebetygsarbete på Växt- insett svårigheten i att biologiska institutionen, hinna med ordförande- var det naturligt att gå skapet på ett bra sätt och med i Svenska Botaniska samtidigt sköta ett heltidsjobb. Även om vår Föreningen. Nu har jag just flyttat och burit kompetenta personal är de som driver den den ena bärkassen efter den andra med SBT; dagliga verksamheten så är det ändå en hel det blir några nummer på nästan femtio år! del arbete som ligger i ordföranderollen. Vi ska under våren skanna in alla gamla häf- Det som kanske förvånat mig mest under ten och göra dem tillgängliga på nätet men ordförandetiden är att det handlat om så jag tror nog inte jag kan kasta mina pärlor. mycket annat än botanik i styrelsearbetet. I SBT har genom alla år förmedlat ny en riksförening med vår omfattning berör de botanisk kunskap, men även engagerat sig i flesta frågor vi hanterar istället bokförlags- debatten. Som student och senare doktorand avtal, miljöjuridik, momsärenden, resepla- var det ett enkelt sätt för mig att hålla reda nering, projektledning, bidragsansökningar, på vad som hände i botanistsverige, både fondförvaltning… Jag vill passa på att tacka rent vetenskapligt och i naturvårdsfrågor. De valberedningen för den goda kompetensen intressen som väcktes tidigt har sedan präg- inom styrelsen och samtidigt trycka på nöd- lat min universitetsverksamhet inom kurser vändigheten av att det blir så även framgent. i ekologi, inventeringsmetodik och inte Vi är en anrik förening med gott rykte minst naturvård. Jag har även lett kortkurser i naturvårdsverige och vi får regelbundet i ekologi för många olika utbildningar. Den inviter till nya samarbeten med andra fören- mest utmanande var nog att lära blivande ingar, myndigheter och forskare. Vi måste brandingenjörer ekologi på 12 timmar! dock sålla i hur mycket vår lilla organisation Min favoritnatur är fjällen. Som ung klarar av att driva och ofta måste vi tyvärr fjällvandrade jag på klassiskt sätt och så tacka nej till nya projekt. Kärnverksam- småningom blev jag erbjuden en doktorand- heten med tidskrifterna, förlaget, botanik- tjänst med inriktning på dynamik och suc- dagarna, föreningskonferensen, floraväkte- cession på Laitauredeltat vid Aktse. Under riet och De Vilda Blommornas Dag måste fem år på sjuttiotalet bodde jag i tält på prioriteras. deltat och levde på knäckebröd och kaviar. Jag vill lyckönska min efterträdare till Någon gång kunde man få Lapplandsflyg att uppdraget och ska dela med mig av mina frakta in två limpor från Kvikkjokk. Då var erfarenheter så att vi får en smidig övergång. det fest! stef an gr undstr öm eva waldemarson

67 De sydvästsvenska ginsthedarna har en unik sam- Ginstheden – en ling hotade växter och insekter vars utbredning i hotspot för hotade arter landet är koncentrerad till södra Halland. KRISTER LARSSON Hallands landskaps- blomma hårginsten är månadsskiftet maj–juni lyser karaktärsart för denna ginsthedarna i södra Halland gula av tusentals blommor av karaktärsväxten hårginst naturtyp och Veinge Genista (figur 1) oms lockar till sig mängder av vildbin och andra socken är kärnområde för pilosa insekter. Hårginsten är klassad som nära hotad (NT) men är flera av dess mest exklu- Ifortfarande vanlig i utbredningsområdet i södra Halland (figur 2). siva arter som nålginst Här växer den på de ljunghedsfragment som finns kvar, och den och daggig ginstmätare. störningsgynnade växten har också hittat nya växtplatser som Åtgärdsprogrammet för grustäkter och vägkanter. Hårginsten har en långlivad fröbank nålginst, tysk ginst och och när blottad sand eller grus skapas i soliga lägen inom ginst- ginstlevande fjärilar är hedens forna utbredningsområde så kan nya individrika bestånd nationellt prioriterat och snabbt blomma upp. stora insatser för skydd Utanför södra Halland finns spridda förekomster i när- och skötsel görs av läns- liggande delar av Skåne och Småland men därutöver saknas styrelsen i Halland. Hal- spontana förekomster i landet. Tillfälligt kan den dock uppträda på upplagsplatser och liknande ställen utanför utbrednings- lands Botaniska Förening området. har ett långsiktigt engage- I landet finns ytterligare tre ginstarter och det är tysk ginst mang för ginstarterna och Genista germanica som är klassad som akut hotad (CR), nålginst bidrar med viktiga insat- G. anglica som är starkt hotad (EN) och färgginst G. tinctoria som ser, bland annat genom floraväkteriet.

figur 1. Hårginsten Genista pilosa blommar vackert på en nyskapad vägslänt vid Knäred den 3 juni 2004. fo to. Krister Larsson.

68 Svensk Botanisk Tidskrift 111: 2 (2017) är nära hotad (NT). Ursprungliga förekomster av färgginst finns idag endast i Västergötland, men äldre uppgifter finns även från några lokaler i trakterna kring Halmstad. Färgginsten verkar dock inte ha varit någon karaktärsart för ginsthedarna när de hade sin största utbredning vid 1800-talets mitt och den behandlas därför inte närmare här. Ginsthedarna uppmärksam- mades tidigt av biologer De tidigaste uppgifterna om hårginst, nålginst och tysk ginst är från mitten och slutet av 1700-talet (Georgson m.fl. 1997). örF hårginsten anger Montin (1766) att den finns ”Til största myckenhet bland Ljunget här i S. Halland” och första uppgiften om nålginst i landet står Pehr Osbeck för med kommentaren ”1780 fans hon av mig första gången i Våxtorps åkergärde, emellan Björbäckslien och Våxtorps by ibland ljungen och genista pilosa, som jag aldrig funnit om icke hennes fina, hvassa och långa taggar stucket mig”. Senare har figur 2. Hårginstens utbred- det visat sig att hans första insamling av nålginst skedde två år ning i Sverige, kända lokaler tidigare. 1990–2013. Källor: Hallands Botaniska Pehr Osbeck var en mångkunnig biolog och han noterade Förening, Skånes flora, Små- också den första ginstlevande fjärilen under slutet av 1700-talet, lands flora och Artportalen. nämligen den idag akut hotade (CR) daggiga ginstmätaren kar ta: Sara Bergquist. Pseudoterpna pruinata (figur 8). Därefter dröjde det till början av 1900-talet innan ginsthedarnas särpräglade fjärilsfauna upp- märksammades och då framförallt av Erik Vretlind (1920, 1923) och Per Benander (1923, 1924) som noterade tio av de elva ginstlevande fjärilarna i södra Halland. Den mest sensationella upptäckten gjordes av Ingvar Svens- son – som under senare halvan av 1900-talet gjorde stora insatser för att dokumentera ginstfjärilarna – på Mästocka ljunghed den 4 juni 1978. Då hittade han ginstfältmal Scythris crypta som inte tidigare var känd från Nordeuropa och då betraktades som endemisk för en region i Makedonien. Därmed var alla elva ginstlevande fjärilar funna i Sverige och idag är samtliga klassade

Larsson: Ginstheden 69 som hotade (CR, EN och VU) och det är bara i Veinge socken som alla arterna kan ses. Även Sten Selander fascinerades av ginsthedarna i södra Hal- land och följande skildring finns iDet levande landskapet i Sverige från 1955:

Åtminstone Genista pilosa har emellertid funnit en tillflyktsort på järnvägsbankar, där man emellanåt bränner gräset; alldeles öster om Veinge station lyser t.ex. skärningarna vid järnvägen i maj och juni gula av de praktfulla ärtblommorna. Man får hoppas att det dröjer innan vederbörande övergår från bränning till de omåttligt populära gift- besprutningarna och så bringar undergången ännu lite närmare för en av vår floras mest fängslande medborgare, som förr gav det halländska landskapet ett stycke av Walter Scotts och Stevensons skotska hed.

Selanders farhågor om banvallarna vid Veinge station besannades senare och såväl hårginst som ginstfjärilar har gått starkt tillbaka. I senare tid har restaureringar gjorts här, men kontinuerlig skötsel har varit svårt att få till på banvallarna och framtiden för den lokalen är osäker. Större restaureringar görs dock även på många andra håll vid Veinge och i södra Halland och med positiva resultat som kommer att redovisas längre fram. Tysk ginst och nålginst Tysk ginst (figur 4) tillhör de mest hotade arterna i landet och finns idag endast kvar i det lilla naturreservatet Hällarp öster om Falkenberg där det under floraväkteriet 2016 noterades 93 plantor, vilket är den högsta noteringen på många år. För ett sekel sedan fanns den på ytterligare ett tiotal lokaler i södra Hal- land. Isolerade bestånd har även funnits vid Finja i norra Skåne fram till 1992 och vid Östanå i Dalsland fram till omkring 1950. Vid Hällarp har som mest 445 plantor noterats 1965, men under senare år har beståndet hållit sig runt 50 blommande plantor. Olika typer av skötselåtgärder har gjorts för att få beståndet av tysk ginst att öka men det har visat sig vara svårt. Det handlar om åtgärder som bränning, klippning av ljung, markstörning och borttagning av mossa, sådd av frön samt uppdragning av plantor i växthus från frön och sticklingar, men resultaten har ännu inte nått upp till förhoppningarna att återfå ett gynnsamt bevarande- tillstånd för arten. Förhoppningsvis har åtgärderna dock medver- kat till att växten har kunnat leva vidare i Hällarp i ett livskraftigt bestånd, och om det stora antalet plantor 2016 är en tillfällig uppgång eller ett trendbrott får de kommande årens floraväk- teri utvisa. I arbetet med åtgärdsprogrammet för ginstarterna är ambitionen även att återetablera tysk ginst på några lämpliga lokaler inom det historiska utbredningsområdet södra Halland. figur 3. Nålginst Genista anglica. Nålginsten (figur 3, 4) finns bara kvar med ursprungliga före- fo to: Mikael Larsson. komster på tolv lokaler i Veinge socken. Dessutom har den åter-

70 Svensk Botanisk Tidskrift 111: 2 (2017) figur 4. Nålginst Genista anglica till vänster och tysk ginst G. germanica till höger. Nål- ginst blommar redan i mitten av maj, tidigast av ginstarna, medan tysk ginst blommar en månad senare. Tysk ginst skiljs från nålginst genom sina tydligt håriga blad och baljor. akvarell: Nils Forshed.

etablerats med enstaka plantor genom frösådd på ett par lokaler i södra Halland. Och så hittades överraskande några plantor på den tyska ginstens lokal Hällarp 2014, flera mil norr om de ursprungliga lokalerna. Hur den har kommit dit är okänt. Det innebär att nålginst idag växer på femton lokaler i södra Halland. Växten kan också uppträda tillfälligt på upplagsplatser på andra håll i södra Sverige och idag finns ett mindre sådant bestånd vid Götafors industriområde utanför Vaggeryd. Äldre uppgifter från nålginst finns från sex socknar i södra Halland, vilket visar att den tidigare varit mer spridd inom ginsthedarnas utbredningsområde. Mer än nittio procent av nålginstplantorna finns på de fyra rikligaste lokalerna i Veinge socken och dessa är betade ginsthedar inom de tre naturreservaten Bölarp, Övragård (inkl. en grannfastighet invid reservatet) och Hollandsbjär samt en lokal kallad Bäckamotsvägen där nålginsten växer i vägkanterna och i en naturbetesmark invid vägen. Antalet plantor på lokalerna varierar kraftigt från år till år och det verkar som stark frost eller torka leder till färre plantor vissa år, men rötterna på de gamla plantorna är mer seglivade än de ovanjordiska plantorna och har ofta förmåga att skjuta nya skott igen efter frost eller torka. På de två rikligaste lokalerna Övragård och Bölarp brukar det vara mellan 300 och 400 plantor. Under de senaste åren har antalet nålginstplantor haft en ökande trend och under 2016 noterades totalt 989 plantor, vilket är den högsta siffran sedan räkningarna inleddes 1998. Förhopp- ningsvis är det en intensifierad skötsel (framförallt tätare brän- ningsintervall) av lokalerna som börjar ge resultat, men det går inte att utesluta att även klimatförändringarna har bidragit till att gynna nålginst och tysk ginst som här lever på nordgränsen av sitt utbredningsområde.

Larsson: Ginstheden 71 Etableringen av nya plantor verkar vara en kritisk faktor för spridningen av båda arterna och flertalet groddplantor dör ganska snabbt av okända orsaker. När nya plantor väl har etablerats så verkar de dock kunna bli väldigt långlivade. Brän- ning och annan markstörning är ett livsvillkor för båda arterna och även ett extensivt bete verkar vara gynnsamt åtminstone för nålginsten som då utvecklar stora och kraftiga plantor, medan ett alltför intensivt bete sannolikt är starkt negativt, i synnerhet för etableringen av nya plantor. Flera andra hotade växter Ginsthedarna bjuder även på många andra spännande botaniska möten med hotade arter. Två av dessa är cypresslummer Lycopo- dium tristachyum och mellanlummer L. zeilleri (figur 5). Cypress- lummer har ett av landets största bestånd på Mästocka ljunghed där ettusen plantor noterades 2015 medan det närliggande mili- tära övningsområdet Tönnersjömålet, som skyddsavbränns årli- gen, hade sju hundra plantor 2016. På Tönnersjömålet har också mellanlummer ett stort bestånd med en rekordnotering på två tusen plantor 2012. Antalen varierar kraftigt från år till och flest plantor hittas på ytor som har brunnit hårt vid de vårbränningar som regelbundet görs i båda områdena. Även den brandgynnade mosippan Pulsatilla vernalis (figur 5) har sina största bestånd i Halland i dessa båda områden med drygt 200 plantor på Tönner- sjömålet och omkring 40 plantor på Mästocka ljunghed. Det är ingen tvekan om att elden är den faktor som mest präglar ginsthedarnas flora och ytterligare exempel på detta är den starkt hotade (EN) huvudbägarlaven Cladonia peziziformis och extremt rika förekomster av slåttergubbe Arnica montana, numera klassad som sårbar (VU). Huvudbägarlaven kan hittas på hårt bränd mark både vid Tönnersjömålet och Mästocka ljunghed. Tidigare var den bara känd från Remmene skjutfält också i landet, men under 2016 har den hittats på ytterligare tre ljunghedar i norra Halland. Framtiden får utvisa om denna svårfunna art hittills har varit förbisedd och kanske finns mer spridd på västsvenska ljunghedar. figur 5. Ovan På de nästan Slåttergubben har tre av landets rikaste förekomster på ginst- årligen brända ginsthedarna på hedarna vid Mästocka ljunghed (250 000 plantor 2016), Bollalte- Tönnersjömålet finns Hallands bygget (150 000 plantor 2016; figur 6) ochTönnersjömålet, som största bestånd av mosippa Pulsatilla vernalis, omkring sannolikt är den rikligaste lokalen men är svårinventerad eftersom tvåhundra plantor. där finns mängder med blindgångare som förhindrar tillträde till Nedan Mellanlummer stora delar av området. Att döma av rapporterna från övriga landet Lycopodium zeilleri har ett av på Artportalen är det bara Remmene skjutfält i Västergötland landets största bestånd på de som kommer i närheten av dessa siffror med 200 000 plantor 2015. hårt brända hedarna på Tön- nersjömålet Exempel på andra växter som förekommer på ginsthedar fo to: Krister Larsson. är ljungögontröst Euphrasia micrantha, klockgentiana Gentiana

72 Svensk Botanisk Tidskrift 111: 2 (2017) figur 6. Vänster Svartbränd pneumonanthe, slåtterfibbla Hypochaeris maculata och backsippa mark efter bränning i april 2010 . av grov ljung i kulturreservatet Pulsatilla vulgaris Bollaltebygget. Höger Två månader efter Särpräglad fjärilsfauna knuten till hårginst bränning av grov ljung vid Hårginsten utgör basen för ett fascinerande fjärilssamhälle med Bollaltebygget blommade elva hotade arter (figur 7) som i Sverige bara förekommer inom tusentals slåttergubbar Arnica montana på den ännu obetade ginsthedarnas utbredningsområde. Längre söderut lever flera av heden. Året innan blommade fjärilarnas larver även på harris Cytisus scoparius och andra ginst- bara enstaka slåttergubbar släktingar, men hos oss verkar de vara helt knutna till hårginst i den grova ljungen, men mäng- trots att harriset numera har stor utbredning i Sydsverige. der av undertryckta bladroset- Ett frågetecken när inventeringar av ginstfjärilar inleddes ter måste ha gömt sig under ljungplantorna 2004 inom ramen för åtgärdsprogrammet för ginstarter var om fo to: Krister Larsson. alla arter överhuvudtaget fanns kvar i landet. Äldre fynduppgifter finns för alla arterna från södra Halland, och från Ljungbyhed i nordvästra Skåne fanns äldre fynduppgifter av nio arter. Gläd- jande nog så återfanns alla elva fjärilarna, men flertalet på väldigt få lokaler. Det verkar som att det endast är i Veinge socken som alla arterna lever kvar medan endast fyra arter hittades vid Ljungbyhed. På en lokal vid Oskarström (Brandshult) öster om Halmstad har tidigare noterats sju arter ginstfjärilar, men fem av dessa verkar ha försvunnit härifrån i sen tid. Under inventeringen har flera nya lokaler hittats iVeinge socken och närliggande socknar samt öster om Halmstad och idag är totalt 21 lokaler med förekomst av någon ginstfjäril kända i landet (figur 10, tabell 1) och samtliga utom Ljungbyhed (Skåne) finns i södra Halland. På sex lokaler har fem eller fler arter hittats och de ligger alla i Veinge socken. Alla elva arterna har bara hittats vid Mästocka ljunghed, medan tio arter har hittats på Tönnersjömålet och nio arter vid Övragård. Dessa tre är de viktigaste lokalerna för ginstlevande fjärilar i landet.

Larsson: Ginstheden 73 figur 7 . Hårginsten är värdväxt för elva av Sveriges mest hotade fjärilar, fyra mätare och De nya lokaler som har hittats har överhuvudtaget inte sju malar. inventerats tidigare och de visar troligen inte på en förbättrad Ginsthedkorthuvudmal har situation för ginstfjärilarna, utan är snarare en del av ett okänt numera det svenska namnet ginstfältmal, ginstguldmal har mörkertal. Ginstfjärilarnas tillbakagång verkar följa utveck- ändrats till ginstbladsguld- lingen för nålginsten. Utbredningsområdet för nålginst har mal, rödtonad harrismätare stadigt minskat sedan första halvan av 1900-talet och antalet till rödtonad ginstmätare och lokaler i Veinge socken har under de senaste 35 åren halverats sen ginstbackmätare till grå genom att elva tidigare kända lokaler har försvunnit. Positivt är streckad backmätare. akvarell: Nils Forshed. dock att flertalet fjärilsarter har setts med massförekomst på någon lokal och att de, liksom värdväxten hårginst, verkar reagera betydligt snabbare på skötselåtgärder jämfört med nålginst och tysk ginst. Sällsyntast av fjärilarna är de akut hotade arterna ginstbladsguldmal Phyllonorycter staintionellus och daggig ginstmätare (figur 8) som under 2000-talet endast har hittats på två respektive tre lokaler i landet trots intensivt eftersök på många lämpliga lokaler. Ginstbladsguldmal är en liten guldglänsande fjäril vars larv lever som minerare i hårginstens blad, och ett enda litet blad innehåller tillräckligt med mat för en larv. Båda arterna före- kommer vid Övragård och Mästocka ljunghed och den daggiga ginstmätaren finns även på Tönnersjömålet där den kan ses i större antal på de hårt brända ginsthedarna. Åtminstone daggig ginstmätare verkar vara helt beroende av ginsthedar som bränns och bland entomologer var banvallarna vid Veinge station tidi-

74 Svensk Botanisk Tidskrift 111: 2 (2017) figur 8. Vänster Larverna av gare kända som en säker lokal. Här har den dock försvunnit helt daggig ginstmätare Pseudo- terpna pruinata är svåra att efter att skyddsavbränningarna av banvallarna upphörde och den upptäckta när de stelnar till senaste observationen gjordes 1975. i skyddsställning på ginst Ginstfjärilarna förekommer i olika successionsstadier efter plantorna. bränning och flertalet arter är knutna till de tidigare succes- Höger Den daggiga ginst- mätaren har en typisk blågrön sionerna där det finns flest späda ginstplantor och där den färg som nykläckt, men den svartbrända marken bidrar till ett mer gynnsamt mikroklimat. bleks snabbt och blir efterhand Mest gynnsamt är sannolikt en mosaik av olika successioner och nästan vit. exempelvis ginstplattmalens larv verkar trivas bäst på ginst- fo to: Ronny Lindman. plantor som står på nybränd mark (eller mark med blottad grus i täkter) medan den övervintrar som vuxen fjäril och därför under sensommaren söker sig till senare successioner med blommande ljung för att lagra nektarenergi inför vintern. Den mest spridda ginstfjärilen är gråstreckad backmätare (figur 9) som förekommer på 16 lokaler. Den verkar trivas bäst i senare successioner där hårginsten växer bland grövre ljung, och då sannolikt klarar igenväxning och ohävd bäst av fjärilarna. Mer information om ginstfjärilarna finns i Länsstyrelsens rapport om uppföljningarna 2004–2014 (Björklund m.fl 2015). Ginstlevande sandbi Under 2003 hittades på Tönnersjömålet en stor population av det starkt hotade ginstsandbiet Andrena similis, som här visade sig använda hårginsten som pollenkälla. Detta bi var tidigare bara känt från östra Sverige, norrut till Sörmland, och här samlade den framförallt pollen på fältvedel Oxytropis campestris. figur 9. Gråstreckad back- Populationen i östra Sverige befaras vara helt försvunnen och mätare Scotopteryx luridata den sågs senast år 2000 vid Skarpa Alby på Öland. Trots riktade är den minst sällsynta av ginstfjärilarna och har hittats på eftersök har ginstsandbiet inte kunnat återfinnas på Öland 16 lokaler. eller i östra Sverige i övrigt. Efter upptäckten av ginstsandbi på fo to: Ronny Lindman.

Larsson: Ginstheden 75 halländska ginsthedar har den fått sitt nuvarande svenska namn och är idag känd från tio ginsthedar i södra Halland, med det rikaste beståndet på Tönnersjömålet. Även i övrigt är ginsthedarnas naturvärden mycket höga och på de 21 lokalerna med ginstfjärilar är drygt hundra andra rödlistade arter kända, med insekterna som den klart dominerande gruppen. På de rika bestånden av slåttergubbe förekommer på flera lokaler slåtter- gubbemal Digitivalva arnicella (VU), vars larv lever som minerare framförallt i de tidiga rosettbladen närmast marken. Kattfoten Anten- naria dioica förekommer i stort antal på Tönnersjömålets brända hedar och på den lever här de båda fjärilarna leverplattmal Levipalpus hepatariella och kattfotsfjädermott Platyptilia tesseradactyla på sin enda halländska lokal, båda är rödlistade som sårbara (VU). På ginsthedar som bränns, men inte betas, finns exceptionellt rika bestånd av ängsvädd Succisa pratensis som är värdväxt för ängsväddsantennmal figur 10. Lokaler där ginst fjärilar har hittats vid invente- Nemophora cupriacella (VU) och guldsandbi Andrena marginata ringar 2004–2014. Samliga (NT) (figur 11). lokaler utom en finns i södra Halland och ingen av fjärilarna Bevarande och skötsel av ginsthedar är i senare tid känd från någon annan lokal i landet. Ginsthedarna har uppmärksammats länge i naturvårdsarbetet i Källa: Björklund m.fl. 2015. Halland och fem områden är sedan länge skyddade som natur- kar ta: Sara Bergquist. reservat, nämligen Hällarp, Mästocka ljunghed, Övragård, Hollandsbjär och Bölarp. Dessutom är Tönnersjömålet Natura 2000-område. Under arbetet med åtgärdsprogrammet, som inleddes 2004, har överenskommelser träffats med ett flertal markägare om olika typer av skydd och skötsel och större åtgär- der har gjorts i många halländska ginsthedar. Målsättningen har varit att öka biotopkvaliteten i befintliga ginsthedar med höga naturvärden samt att restaurera ett nätverk av nya ginsthedar så att spridningen av arter mellan lokalerna underlättas. Traditionell skötsel av ginsthedar innebär extensivt bete och betesförbättrande bränningar när ljungen vuxit sig grov. Brän-

76 Svensk Botanisk Tidskrift 111: 2 (2017) tabell 1. Antal aktuella lokaler för de elva ginstlevande fjärilarna. Hot- Antal Namn kategori lokaler Ginstbladsguldmal Phyllonorycter staintoniellus CR 2 Daggig ginstmätare Pseudoterpna pruinata CR 3 Ginstpalpmal Syncopacma suecicella CR 4 Ginstsäckmal Coleophora genistae EN 5 Ginstplattmal Agonopterix atomella EN 5* Ginstfältmal Scythris crypta EN 6 Gulstreckad backmätare Scotopteryx mucronata EN 6 Rödtonad ginstmätare Chesias rufata EN 8 Större ginststävmal Prolita solutella EN 11* Brun ginststävmal Mirificarma lentiginosella EN 14* Gråstreckad backmätare Scotopteryx luridata VU 16* * En av lokalerna är Ljungbyhed i norra Skåne, alla övriga lokaler finns i södra Halland. ningen sker vid rejäl vårtorka under april och bränningsinterval- len varierar beroende på årsmånen och hur hårt betestrycket varit och var förr ofta 5–7 år. Regelbunden bränning är den i ”Regelbunden bränning är särklass viktigaste åtgärden för att gynna ginsthedarnas unika den i särklass viktigaste växter och insekter. Erfarenheterna från Tönnersjömålet som åtgärden för att gynna sköts med i stort sett årliga skyddsavbränningar (och inget bete) ginsthedarnas unika har visat att flertalet arter trivs även med detta extremt täta bränningsintervall. När insektsundersökningarna inleddes fanns växter och insekter.” vissa farhågor att de årliga skyddsavbränningarna kunde vara negativa för många fjärilar och andra insekter, men det visade sig snabbt att många rödlistade fjärilar och bin trivs utmärkt med detta och har stora populationer i området. Betets betydelse för hedarnas mångfald är mer komplicerad och kan vara både positiv och negativ. Ett extensivt bete i kombination med bränning gynnar de flesta av ginsthedarnas arter, men det är inte någon av dessa arter som är helt beroende av bete. Betet har dock flera positiva effekter genom att bidra till en mosaikartad struktur och att skapa markblottor samt att hålla markerna öppna, och så gynnas självklart dynglevande arter. Modern betesdrift innebär dessvärre ofta att betessäsongen är kortare men att betestrycket är betydligt hårdare under sommaren jämfört med det historiska betet. Den typen av modernt intensivbete är starkt negativ för många hotade hedarter och kan medföra att arter utrotas från en lokal. Exempelvis på Mästocka ljunghed blev betet efter att områ- figur 11. Guldsandbiet det avsatts som naturreservat 1978 successivt allt hårdare och Andrena marginata samlar under 1990-talet kom larmrapporter från entomologer om att framförallt pollen på ängsvädd bestånden av ginstfjärilar minskat drastiskt och man befarade och en av landets största bokolonier finns på önnersjö-T att flera arter försvunnit. Det fanns också tecken på att vegeta- målets brända ginsthedar. tionen var på väg att förändras så att det blev alltmer gräs och fo to: Krister Larsson.

Larsson: Ginstheden 77 figur 12. Denna slänt i naturreservatet Övragård är en hotspot för ginstfjärilar. När bilden togs 2007 betade korna hårt på hårginsten och samtidigt hittades många larvminor av den akut hotade ginstblads- guldmalen på ginsten. För att hindra att de sällsynta larverna hamnade i kornas magar betesfredades slänten, som nu enbart sköts med småskalig bränning. fo to: Ronny Lindman.

halvgräs som spirade på nybrända ytor medan hårginst, kattfot och slåttergubbe inte utvecklade samma massförekomster som tidigare. Ett alltför intensivt sommarbete av ljunghedar innebär att de successivt övergår i gräshedar i stället, och att brännings- behoven minskar vilket är negativt för mångfalden. Under senare år har betestrycket minskat på Mästockaheden och en positiv utveckling har därefter kunnat konstateras för ginstfjärilarna. Hårginsten och många andra av ginsthedarnas arter gynnas också av maskinell markstörning och flera grustäkter är idag viktiga lokaler för ginstfjärilar, liksom banvallar och vägkanter. För att gynna och utveckla naturvärdena på halländska ginsthedar har fyra olika skötselmodeller utvecklats och skötseln skräddarsys för varje enskild ginsthed med hänsyn till natur- värdena. De olika skötselmodellerna är: Traditionell skötsel med extensivt bete och regelbunden bränning. Bränningen utförs för att skapa en så småskalig mosaik av olika successionsstadier som är praktiskt möjligt beroende på hedens storlek. Delområden med nålginst, mosippa, cypresslummer, mellanlummer och andra bränningsgynnade kärlväxter bränns med särskilt täta intervall. Mästockaheden, Bölarp och Övragård är exempel på områden som sköts på detta sätt. Betesfredade fållor kan med fördel skapas i betade ginsthedar för att gynna beteskänsliga ginstfjärilar och nektar- och pollen- levande insekter. De betesfredade fållorna sköts enbart med bränning så att det blir en extremt småskalig mosaik med alla successionsstadier, samt röjning vid behov. Sådana fållor har skapats i de betade hedarna vid Mästockaheden och Övragård (figur

78 Svensk Botanisk Tidskrift 111: 2 (2017) 12, 14). I dessa fållor finns en klart större rikedom på ginstfjärilar jämfört med omgivande betade ginsthedar. Skjutfältsmodellen med Tönnersjömålet (figur 13) som före- bild är ett annat sätt att sköta ginsthedar. Årliga skyddsavbrän- ningar i kombination med markstörning som blottar sand och grus under övningsverksamheten präglar markerna, som inte betas alls. Vid årliga bränningar skapas naturligt mosaiker med olika successionsstadier genom att partier som brunnit hårt ett år inte brinner alls kommande år. Är bränningsintervallen längre så blir det en mer enhetlig brand och man får då planera brän- ningen mer för att skapa fina mosaiker. figur 13. Hårginsten blommar Grustäktsmodellen är en annan skötselmodell där det inte rikligt på Tönnersjömålets hårt sker något bete, utan skötseln består av återkommande stör- brända och obetade hedmar- ningar med gräv- eller schaktmaskiner (figur 14). årginstenH ker. koloniserar förvånansvärt snabbt sådana ytor och även många av fo to: Krister Larsson. ginstfjärilarna om de finns i närområdet.fterhand E som ytorna växer igen kan störning ske på nya ställen och en fin mosaik skapas. Flera värdefulla ginsthedar finns i grustäkter och väg- kanter som har varit förebilder för denna modell, som gärna kan kombineras med bränning. figur 14. Vänster Småskalig Många goda insatser för ginsthedarna bränning av den betesfredade Många kan tackas för stora insatser för att förbättra kunskaperna om slänten vid Övragård. Tio ginst- ginsthedarnas naturvärden samt för att bevara och sköta dessa på ett fjärilar har setts här, varav flera i gynnsamt sätt och det är omöjligt att här nämna alla. Några pionjärer stort antal. Höger Grävmaskin som som gjort stora insatser men som inte finns med oss längre är Volmer skrapar bort matjorden på Lind (nålginst och tysk ginst), Ingvar Svensson och Ronny Lindman de igenväxta banvallarna vid (ginstfjärilar) samt Arne Eriksson som under många år var Sveriges enda Veinge station. Hårginsten ljunghedsbrännare och hans många bränningar har starkt bidragit till att återkom snabbt till de restaure- Mästockahedens höga naturvärden har bevarats. rade banvallarna. fo to: Krister Larsson.

Larsson: Ginstheden 79 Hallands Botaniska Förening bedriver sedan flera år tillbaka ett omfattande floraväkteri på nålginst, tysk ginst och andra hotade växter på ginsthedarna och medverkar även i det praktiska arbetet för att bevara dessa. Jan-Olov Björklund har tillbringat många dagar i Halland med att inventera ginstfjärilar under senare år och har starkt bidragit till de kunskaper vi idag har om arternas ekologi och nuvarande status. Länsstyrelsen i Hallands län har gjort stora insatser med kunskaps- uppbyggnad samt skydd och skötsel av ginsthedar, bland annat inom ramen för åtgärdsprogrammet för nålginst, tysk ginst och ginstlevande fjärilar (Larsson 2007). Personalen som sköter Tönnersjömålet på ett föredömligt sätt och som även utökat bränningarna i området för att gynna naturvärdena måste också nämnas. Genom alla dessa insatser har den negativa spiralen för ginsthedarnas unika växter och djur nu sannolikt brutits och förhoppningsvis kommer arbetet framöver att resultera i att arternas hotkategorier kan sänkas. Ginsthedarna, med landskapsblomman hårginst, är Hallands mest unika naturtyp och de är värda stora bevarandeinsatser även i framtiden. Citerad litteratur Benander, P. 1923: Anmärknings- Länsstyrelsen i Hallands län. Med- ej tillförene blifvit fundne. Kungl. värdare fjärilsfynd. Entomol. Tidskr. delande 2015: 7. Vetensk. Akad. Handl. 1766: 234–247. 44: 162–166. Georgson, K. m.fl. 1997:H allands flora. Selander, S. 1955: Det levande landskapet i Benander, P. 1924: Svenska Genista- Larsson, K. 2007: Åtgärdsprogram för Sverige. Stockholm. småfjärilar. Entomol. Tidskr. 45: nålginst, tysk ginst och ginstlevande Vretlind, E. 1920: Fjärilsnotiser från 195–196. fjärilar 2007–2011. Naturvårdsverket. Halland. Entomol. Tidskr. 41: 157–159. Björklund, J.-O. m.fl. 2015. Unika Rapport 5731. Vretlind, E. 1923: Än en gång fjärilsnoti- ginsthedar i södra Halland hyser landets Montin, L. 1766: Förteckning på de i ser från Sydhalland. Entomol. Tidskr. alla hotade ginstfjärilar. Uppföljning Halland vildt växande örter, som 44: 166–167. 2004–2014 av ÅGP-åtgärder i Halland. äro sällsynte i Sverige, eller ock där

Larsson, K. 2017: Ginstheden pruinata, are critically endan- – en hotspot för hotade arter. gered (CR) and are found at only [Genista heaths in Sweden.] two and three sites, respectively. Svensk Bot. Tidskr. 111: 68–80. Many other threatened species Genista heaths are a unique are found on the Genista heaths, habitat with a very limited such as the vascular plants distribution in southwestern Pulsatilla vernalis and Lycopo- Sweden. Several threatened dium zeilleri and the solitary bee species are confined to the Andrena similis. Genista heaths which are part of The county board of Halland a national action plan. Genista has in recent years made great Krister Larsson jobbar som germanica is today found at only efforts to protect and restore naturvårdsbiolog i familjeföre- one site while G. anglica has 12 Genista heaths and many sites taget ALLMA Natur och Kultur. extant localities, all in the parish receive continual management. Arbetsuppgifter är bland annat of Veinge in the southern part of Regular burning is the most inventeringar, skötselplanering och the province of Halland. Genista important measure for maintain- praktiskt arbete med naturvårds- pilosa is still found at many sites ing the rich fauna and flora of the bränning och slåtter. Under senare and is host to a remarkable Genista heaths. Extensive grazing tid har gaddsteklar och andra community of 11 threatened and soil disturbance are other insekter ägnats alltmer uppmärk- butterfly species whose larvae important methods. Different samhet både i jobbet och privat feed exclusively on G. pilosa. Two management models are applied Adress: Herterd 133, 313 97 of the butterflies,Phyllonorycter on a site-specific basis. Simlångsdalen staintoniellus och Pseudoterpna E-post: [email protected]

80 Svensk Botanisk Tidskrift 111: 2 (2017) Artportalen har på senare år blivit den viktigaste kanalen för att dela ny floristisk information. Nu finns äntligen ett system för kontroll och återkoppling på plats för att göra informationen mera pålitlig! Validering av kärlväxtfynd i Artportalen på gång

SEBASTIAN SUNDBERG, THOMAS KARLSSON, ULLA-BRITT ANDERSSON, MORA ARONSSON, MARGARETA EDQVIST, PER FLODIN & BENGT STRIDH

rtportalen (www.artportalen.se) så har det skapats en organisation och plan är en plats där alla kan rapportera för granskning av uppgifterna i Artportalen. fynd av djur och växter i Sverige. Den kontroll av uppgifterna i Artpor- Den har snabbt blivit den vikti- talen som nu påbörjats för alla grupper av Agaste kanalen för nya botaniska fynd, och organismer kallas . Med tanke på validering det är på gång att även få in tidigare uppgif- den stora mängden uppgifter om kärlväxter ter och då särskilt provinsfloraprojektens. i Artportalen – 8 681 313 i skrivande stund, Det innebär att de flesta aktuella svenska 7 mars kl. 17 – måste man se till att göra det växtfynd nu finns lättåtkomligt samlade. viktigaste först. De prioriteringarna kan Väldigt många har Artportalen som inspi- behöva göras på olika sätt i olika områden rationskälla för privata exkursioner och för och för olika ändamål. Mera om detta att öka sin egen kunskap, och den utnyttjas nedan. i stor omfattning i myndigheternas natur- vårdsarbete. Många av fynden i Artportalen kommer att användas i olika sammanhang, inte minst för att beskriva en växt, dess vanlighet och dess krav. Det är därför viktigt att informationen i Artportalen är korrekt. Oriktiga uppgifter i Artportalen skapar besvikelse, irritation och merarbete, och än värre, de medför att oriktiga uppgifter sprids och kan leda till felaktiga beslut i naturvårds- och planeringsärenden. Målet att alla ska kunna bidra är bra. Man kan räkna med att alla rapportörer är seriösa och gör sitt bästa. Men alla som rapporterar kan inte allt, och ibland blir det fel. Då är det viktigt att det finns mekanismer i Artportalen för att upptäcka och rätta miss- tagen. Det har det hittills inte gjort i någon större utsträckning på kärlväxtsidan, men nu figur 1. Olika valideringsstatusar i Artportalen. händer det saker! Genom den nytillkomna Symbolen för den aktuella statusen visas vid varje fynd (ännu är de flesta ovaliderade). Symbolen Provinskatalogen (Karlsson 2016) markeras ’Dokumentation efterfrågas’ används även när oväntade och kanske felaktiga uppgifter. Och dialog mellan rapportör och validerare pågår.

Sundberg m.fl.: alideringV i Artportalen 81 Hur valideringen går till Valideringskonferens i Stockholm Metod. När man validerar en uppgift gran- Helgen 19–20 november 2016 diskuterades skar man all information den innehåller. I validering av kärlväxtfynd i Artportalen under praktiken ligger dock huvudvikten vid att en konferens på Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm. Lars Fröberg, från Svenska Bota- rätt växt anges. I andra hand kontrollerar niska Föreningens atlasgrupp, hade ordnat man om den geografiska positionen är (1) den, och GBIF Sweden var värd (GBIF står för rimlig och (2) tillräckligt noggrann. I tredje Global Biodiversity Information Facility; projektet hand granskar man om övriga uppgifter i har samma mål som Artportalen men täcker hela världen). De flesta av landets regionala bota- rapporten är rimliga. – Valideringen av flora- niska föreningar var representerade och totalt väktaruppgifter har delvis annat fokus: här deltog 35 personer. läggs stor vikt vid exakthet i lägesangivelser På konferensen fick vi veta vad validering och mängduppgifter. är, varför den behövs, och hur valideringsfunk- Om allt är i sin ordning får uppgiften tionen är uppbyggd. I Östergötland har man redan börjat validera och vi tog del av hur man status Godkänd (figur 1). Om något inte är lagt upp arbetet där. Vidare visades den första OK skriver valideraren och frågar rappor- versionen av provinskatalogen för kärlväxter; det tören med hjälp av ett inbyggt brevsystem. redogjordes även för hur uppgifter om känsliga Om tvekan kvarstår kommer man överens arter skyddas i Artportalen, och hur uppgifter om svenska växter och djur i utländska museer om en handlingsplan, till exempel att belägg blir tillgängliga för oss genom GBIF. ska insamlas, eller att fyndet ska markeras Praktiska övningar. Efter genomgångarna var som osäkert. Går problemet inte att lösa kan det grupparbete. Varje grupp fick granska fynd uppgiften bli Underkänd; då kommer den av ett släkte som innehåller svårbestämda taxa, inte längre att synas. Men är fyndet rimligt och vi kunde omedelbart se att det finns gott om obestyrkta, tveksamma eller rentav uppenbart kan det klassas som Ej möjligt att validera; oriktiga uppgifter i Artportalen. Behovet av en det kommer då fortfarande att visas. effektiv validering är akut. Dialogen kring fynden är en mycket viktig del av valideringsarbetet, för den leder Nationella valideringsgruppen för kärlväxter – NVG-K ofta till att uppgifterna kompletteras med För varje organismgrupp i Artportalen kommer bilder och/eller belägg, information om ArtDatabanken att ha en nationell validerings- biotop eller andra värdefulla kommentarer. grupp. Under konferensen i Stockholm presen- Ibland visar det sig att växten var en annan. terades en nationell valideringsgrupp för kärlväx- Mycket ofta leder dialogen till ökad kunskap ter (NVG-K). Den har till uppgift att fungera som samordnare och bollplank för valideringen, både både hos valideraren och rapportören – regionalt och nationellt. Sebastian Sundberg, något som gör det mycket stimulerande att kärlväxtansvarig på ArtDatabanken, är samman- vara med i valideringen! kallande. Från SBF:s styrelse deltar Ulla-Britt Andersson och från ArtDatabanken Mora Arons- son. Vidare ingår personer med erfarenhet från Validerare. Valideringen kommer i första Floraväktarna (Margareta Edqvist), museerna hand att ske regionalt (i provinser eller län). (Thomas Karlsson), regionala floraprojekt (Bengt Kritiska grupper, exempelvis maskrosor Stridh) och länsstyrelserna (Per Flodin). Taraxacum, hökfibblorHieracium och björn- bär Rubus sektion Rubus, kommer dock att valideras på nationell nivå av experter. områdets flora och natur och bra kännedom Regionala validerare utses i samråd om de personer som är botaniskt aktiva i mellan de regionala föreningarna och den området. nationella valideringsgruppen och får sin Förhoppningen är att det ska gå att finna behörighet av ArtDatabanken. De regio- minst två validerare per region, utöver dem nala validerarna bör ha god kunskap om som har ansvaret för floraväkteriets valide-

82 Svensk Botanisk Tidskrift 111: 2 (2017) figur 2. Så här ser aktuell version av Provinskatalogen för kärlväxter ut i Artportalen. Den visar vilka växter som har rapporterats från varje provins och vilka det finns uppgifter om i Artportalen. Grönt (och blått) visar att minst ett av fynden i Artportalen har godkänts. Röda uppgifter ska man se upp med! De finns i Artportalen men växten är inte känd från provinsen enligt Provinskatalogen, och det är stor risk att de är oriktiga. – Om man klickar på symbolen för en provins får man fram alla fynd där av växten i Artportalen, och klickar man på symbolerna till höger får man för varje växt se uppladdade foton, en utbredningskarta samt den tidsmässiga fördelningen av fynden över året (det kan tipsa om när arten är lättast att hitta). ring. Arbetet blir både lättare och roligare arter som de inte är bekanta med, till exem- om man jobbar tillsammans. Ett tredje skäl pel sällsynta förvildade trädgårdsväxter eller är att ingen bör validera sina egna uppgif- andra inkomlingar. ter. Valideringen bör ju vara en oberoende utvärdering. Prioritering Ingen kan vara en perfekt validerare från Valideringen har redan inletts i två provinser början. Erfarenheten kommer efter hand, som har floraprojekt och använder Artpor- och en viktig uppgift för Nationella vali- talen som fynddatabas, nämligen Öland och deringsgruppen är att utbilda validerarna Östergötland. Under våren och sommaren och sedan stödja dem i det löpande arbetet. 2017 kommer valideringen av kärlväxter att Regionala validerare kan få hjälp från den byggas ut för att så småningom täcka hela nationella gruppen med att bedöma fynd av landet. Den kommer sannolikt att läggas

Sundberg m.fl.: alideringV i Artportalen 83 upp olika beroende på hur många som kan visar om det finns någon uppgift i Artporta- engagera sig. len. Är färgen röd finns det anledning att se Ingenstans går det dock att granska och upp: då är arten enligt Provinskatalogen inte validera alla uppgifterna i Artportalen – de känd från provinsen, men likafullt finns det är för många – och man måste prioritera. minst en uppgift i Artportalen. Sådana upp- Då bör man börja med de arter, där det är gifter måste förstås granskas; ibland måste mest angeläget att uppgifterna är korrekta, Provinskatalogen uppdateras och ibland nämligen sällsyntheter i området och växter måste uppgiften i Artportalen rättas. av naturvårdsintresse. Inom den ramen är I Provinskatalogen finns det varnings- det upp till validerarna i varje provins att texter som visas om man lägger in en art avgöra hur man vill gå fram. Vi föreslår dock som är ny för provinsen eller som inte på följande prioriteringsordning: länge varit sedd där. Texterna upplyser om 1. Växter som inte tidigare är kända från detta och påminner om att fynden måste provinsen; dokumenteras, men det möter inget hinder 2. Floraväktararter (hotade arter utom t.ex. att lägga in uppgiften. Förhoppningsvis ska ask och skogsalm samt förvildade eller detta leda till ännu högre standard på upp- kvarstående förekomster); gifterna i framtiden. 3. Övriga rödlistade växter + arter i EU:s art- Samma varningstexter visas på uppgifter och habitatdirektiv (Sundberg & Arons- som redan finns i Artportalen. Du kan alltså son 2014); lista dina egna uppgifter i Artportalen och 4. Växter med få tidigare fynd i provinsen; se om någon av dem kräver åtgärd – ett slags 5. Svårbestämda växter; egenvalidering. 6. Udda fynd, till exempel på platser långt Systemet är utbyggbart – det går att lägga från växtens huvudutbredning i provin- in att det måste vara belägg för alla uppgifter sen, i ovanlig miljö eller vid ”fel” årstid; om vissa arter – eller för alla uppgifter i ett 7. Invasiva, främmande arter (en nationell kritiskt släkte som Hieracium. Och det går lista kommer, troligen under 2018); att variera texten efter både art och provins. 8. Av övriga – alltså vanliga växter som Det kan till exempel stå att det bör finnas inte är svårbestämda eller rödlistade – belägg av all blekarv Stellaria pallida mer än valideras en uppgift för varje atlasruta. en mil från kusten i Halland, eller att alla Växtatlasprojektet arbetar med 10 × 10 uppgifter om tok Dasiphora fruticosa från km-rutor (Svenska Botaniska Förening- Öland norr om Borgholm bör kollas. ens atlasgrupp 2012) medan landskapsfloraprojekt kan ha behov av att validera Att tänka på – i fält och vid datorn i 2,5 × 2,5 km-rutor. Övriga fynd av dessa Här kommer några tips om hur du får valide- växter lämnas ovaliderade. ringen att flyta lätt.

Provinskatalogen för kärlväxter 1) DOKUMENTATION ÄR A OCH O Provinskatalogen för kärlväxter är ett När du rapporterar en ovanlig eller svår- kraftfullt hjälpmedel i valideringen (figur bestämd växt, så bör du dokumentera ditt 2; du finner den i Artportalen under fliken fynd väl – det måste gå att kontrollera att Teman). Själva Provinskatalogen är en fristå- uppgiften är riktig. Fotografera växten eller ende databas som visar växternas utbredning pressa ett belägg (gärna båda delarna). enligt landskapsfloror, annan botanisk litte- Fotot ska visa de karaktärer som är viktiga ratur och herbarier (validerade uppgifter från för bestämningen. Är du osäker så ta foton Artportalen finns med). En färgmarkering på olika detaljer – hellre för många än för få.

84 Svensk Botanisk Tidskrift 111: 2 (2017) Kom ihåg att lägga upp fotona på Artporta- Samla belägg eller inte? len. Vid valideringen kan de avgöra allt. Du bör ta belägg om Belägget bör du helst donera till något av • det är en okänd växt, de offentliga herbarierna – på Riksmuseet • det är en svårbestämd växt på en ny lokal, och Lunds botaniska museum får du bonus • det är ett förstafynd i en region. eftersom bestämningen i regel kontrolleras Ta dock inte belägg (utan nöj dig med foton) om där. Skriv in under Samling och bestämning var • det är en fridlyst växt, eller om du misstänker belägget finns, och notera om det är gran- att det kan vara det (www.naturvardsverket. se/Var-natur/Djur-och-vaxter/Fridlysta-arter), skat av någon sakkunnig. Valideraren bör ju • förekomsten riskerar att försvagas av insam- enkelt ha denna information till hands. lingen (ta ej mer än 10 % av skotten), Allt det här handlar om en fundamental • växten redan är känd från lokalen. vetenskaplig regel: det måste gå att kontrol- För tips om hur mar tar belägg och pressar dem, lera att det som påstås är sant. Det räcker se www.biomus.lu.se/pressa-vaxter inte att den som vill kan uppsöka lokalen. För det första kanske inte växten finns där vid återbesöket, och för det andra ska gran- En bra noggrannhet gör det lättare att skaren utvärdera väldigt många fynd, så det återfinna en art och är särskilt viktig när det finns oftast inte tid till några fältbesök. handlar om växter av naturvårdsintresse (rödlistade och EU-arter), eftersom det ska 2) PROVINSNYHETER tas hänsyn till dessa i exploaterings- och Om du har lyckan att finna en växt som är ny reservatsärenden. för provinsen, så var extra noga med att få en I fält ska du tänka på att ofta ta nya koor- bra dokumentation. I detta fall bör det alltid dinater. Om du noterar koordinater med 5 finnas ett pressat belägg, eftersom bestäm- meters noggrannhet i början på en vandring ningarna generellt blir säkrare då. På ett så är den uppgiften oriktig redan efter några belägg kan alla detaljer undersökas, inte bara steg. Gör det till standard att notera nya koordi- de som fotot visar, och man kan få större nater så snart du noterar en ny växt. förstoring i stereolupp eller mikroskop. Man Om du i efterhand kommer på att du inte kan också undersöka växtens DNA och på tagit nya koordinater tillräckligt ofta, så den vägen fastställa dess identitet. Det är ange lägre noggrannhet för de växter som inte omöjligt att det snart är en rutinmetod. inte fanns på den första punkten. En mera Felfrekvensen i Artportalen är mycket diffus uppgift är bättre, eftersom den fak- högre när det gäller provinsnyheter än när tiskt innehåller den plats där växten sågs. det gäller genomsnittliga fynd. Nationella Modern positioneringsutrustning med valideringsgruppen (se faktaruta) har därför färdspår kan ge bättre möjligheter att i efter- satt följande standard: Uppgifter om taxa som hand få fram bra koordinater. är nya för provinsen bör bara godkännas om det finns adekvat dokumentation, helst belägg. 4) LOKALNAMN När man rapporterar i Artportalen krävs 3) KOORDINATER det inte att man anger namnet på en plats Ge så noggranna koordinater som möjligt. som finns på kartan (”Sumpa kyrka”) eller En noggrannhet på 5–10 meter är önskvärd att man anger riktning och avstånd till en för växter som ska valideras men 25 meter plats på kartan (” Sumpa kyrka, 500 m VNV är OK. Undvik sämre noggrannhet än 100 om”). Men sådana uppgifter gör det lättare meter, då redan denna motsvarar en yta av att referera till en lokal. Det hjälper också drygt tre hektar. en validerare att se om koordinaterna är

Sundberg m.fl.: alideringV i Artportalen 85 rimliga – en enda felaktig siffra kan ju göra Skriv alltid något om växtens biotop! Det att lokalen hamnar alldeles galet. Ange alltså gäller förstås även i andra sammanhang, till lokal inte bara genom koordinater, utan även exempel när du noterar i din fältbok. genom att referera till en plats som finns åp kartan. 6) VILD ELLER ODLAD? Du bör kolla i granskningsläget före Artportalen är till för att rapportera vilda publicering att dina fynd verkligen hamnar växter. Till kategorin vilda räknas även från på rätt ställe på kartan. början odlade växter som spritt sig utanför odlingsplatsen eller som har stått kvar i 5) BIOTOP decennier utan vård. Någon gång kan det En rapport om ett fynd bör alltid ge besked dock vara befogat att rapportera växter som om biotopen. Idag svarar relativt få av Art- är odlade eller utplanterade i vild terräng, portalens uppgifter om kärlväxter upp till till exempel om man tror att växten kommer detta ideal, och på denna punkt kan många att sprida sig, eller om man vill påpeka för av oss bli bättre. andra att en viss förekomst är utplanterad. En bra uppgift om biotopen är till nytta Markera då kryssrutan ”Ospontan” i rap- vid valideringen. Om den angivna biotopen portformuläret (figur 3)! stämmer bra för växten kan det förklara en När du rapporterar en vild förekomst av annars osannolik uppgift. Eller omvänt, om en växt som brukar odlas så skriv ”förvildad” biotopen verkar främmande kanske växten eller gärna något mera specifikt, till exempel är felbestämd. ”spridd från närbelägen tomt” i kommen- Vid eftersök av växten i fält är informa- taren. Ange gärna antal – då blir det möjligt tion om biotopen guld värd. Och om växten att följa utvecklingen, och dynamiken hos inte går att återfinna kan en notering om förvildade arter är ofta intressant. Några biotopen ge förklaringen: förändringar kan försvinner, andra ökar, och några få blir ha drabbat lokalen. invasiva. Det finns fält för att ange biotop i Artpor- Ett exempel: Snökrokus Crocus tommasi- talens inmatningsformulär (figur 3). De är nianus rapporteras från Sumpa kyrkogård 20 inte direkt synliga men klicka på plusteck- mars 2016 av Esox Lucius; inga andra uppgif- net vid ”Biotop och substrat”. Du kan välja ter ges. Vad ska man tro? Är den självspridd bland ett antal förslag (i fältet ”Biotop”) eller sedan gammalt (och således vild) eller står formulera med egna ord (i fältet som heter den bara kvar där den planterades något år ”Beskriv biotop”). tidigare (således inte vild)? – Var frikostig med

figur 3. Det övre skärmklippet visar var kryssrutorna för ’Osä- ker artbestämning’ och ’Ospon- tan’ finns i rapportformuläret i Artportalen, medan det nedre visar hur en biotopbeskrivning kan se ut, med förvalt alternativ över och fritextbeskrivning under.

86 Svensk Botanisk Tidskrift 111: 2 (2017) figur 4. Är det en lila ögontröst Euphrasia stricta eller kanske mer specifikt en glandelögontröst E. stricta var. brevipila eller är det månne en hybridögontröst E. nemorosa × stricta? Ibland hjäl- per inte ens ett skapligt foto, utan det behövs ett belägg för säker bestämning. fo to: Sebastian Sundberg – Gränby backar, Uppsala, 2015-08-02.

information om arter som har bakgrund i odling! Ange gärna i fältet Kommentarer vilken Frågan, vild eller ej, är ofta svår, och fyllig karaktär (eller vilka karaktärer) du grundar information är oerhört viktig. din bestämning på.

7) VAR DET NU RÄTT EGENTLIGEN? 8) UNDERARTER OCH VARIETETER Om du är det minsta osäker på om du har ska du bara ange när du verkligen har bestämt växten rätt: markera kryssrutan granskat karaktärerna och förvissat dig om ”Osäker artbestämning” (figur 3, 4). Det är att det var just den angivna – rapportera inte skämmigt att visa att man är osäker, annars växten på artnivå. Rapportera inte en tvärtom visar det gott omdöme! – I det här viss underart bara för att den verkar rimlig läget lönar sig mödan att ta belägg och/ utifrån känd förekomst eller vanlighet. Då eller foto, för då finns det goda chanser att blir det ju falsk noggrannhet, ungefär som lösa gåtan, inte sällan med hjälp från andra om man anger ett avstånd till 5,00 milli- botanister. Många tittar regelbundet över meter fastän man bara har mätt med vanlig nypublicerade foton i Artportalen och den linjal. Dessutom blir det omöjligt att hitta vägen kan man få tips om arttillhörighet. de uppgifter som det finns mera substans i. Givetvis är en säker uppgift värdefullare Några rapportörer har säkert kontrollerat än en osäker. Men även en osäker uppgift sitt fynd noga innan de noterade underarten, kan ha sitt värde. Om du tror att du har men det går inte att skilja sådana säkra fynd funnit något intressant men inte är fullt från dem där man lagt till underartsnamnet säker, så är det ju bra om observationen blir ”av bara farten”. känd – då får andra chans att se lokalen och Notera också att det finns former som de kanske bekräftar fyndet. Alltså: Publi- inte hör till någon underart – det ligger just cera gärna osäkra fynd – men markera ”Osäker i begreppet underart att det finns mellan- artbestämning”! former och gradvisa övergångar. Rapportera

Sundberg m.fl.: alideringV i Artportalen 87 bara det du vet, och avstå från preciseringar som det inte finns täckning för.

9) BESTÄMNINGSSTÖD En vanlig orsak till oriktiga uppgifter i Artportalen är bristande kunskap. Rappor- törerna kanske har en äldre eller ofullstän- dig flora där inte alla arter finns med, eller där de bästa skiljemärkena inte beskrivs. Antalet arter som tillkommit på senare år är stort och det lönar sig att uppdatera sitt florabibliotek. Idag är Den nya nordiska floran (Mossberg & Stenberg 2003) det bästa alternativet. Men ingen flora är helt uttömmande och kompletteringar behövs! Torbjörn Tyler har sammanställt en lista över bestämnings- nycklar till besvärliga växtgrupper. Du finner den under Arkiv på Lunds Botaniska figur 5. Olika sajter på nätet som kan vara Förenings hemsida (lundsbotaniska.se). – En bra att känna till för att få bestämningshjälp. liknande lista, med stor relevans för Sverige, De två övre är Facebook-grupper. är den brittiska The Plant Crib (bsbi.org/ identification) (figur 5). Ett par svenska Facebook-grupper ger • Tack till Magdalena Agestam, Pavel Bína, Stephen Coulson, Jan Edelsjö och Johan Nils- ofta snabb respons på foton: Vilken växt son för granskning och värdefulla kommentarer. för allt möjligt och Los Adventivos för skräpmarksväxter och förvildade prydnads- Citerad litteratur växter. Karlsson, T. 2016: En utvidgad kärlväxtlista. Svensk Bot. Ytterligare hjälp är på väg: Nationella Tidskr. 110: 116–119. Mossberg, B. & Stenberg, L. 2003: Den nya nordiska floran. valideringsgruppen arbetar på en lista över Sundberg, S. & Aronsson, M. 2014: Hur går det för de specialister som kan hjälpa till att sätta rätta svenska kärlväxterna i EU:s art- och habitatdirektiv? Svensk Bot. Tidskr. 108: 168–187. namn på dokumenterade fynd i Artporta- Svenska Botaniska Föreningens atlasgrupp 2012: En svensk len. kärlväxtatlas. Svensk Bot. Tidskr. 106: 194–200.

Sundberg, S., Karlsson, T., Artportalen (Swedish Species tions), corresponding to 8% of Andersson, U.-B., Aronsson, Observation System) is today all the digitised records in the M., Edqvist, M., Flodin, P. & the most important national Global Biodiversity Information Stridh, B. 2017: Validering av database for gathering and Facility (GBIF). To date, only kärlväxtfynd i Artportalen på sharing species occurrence data, records of (rare) birds in the gång. [Validation of vascular and is an important tool for system have undergone scrutiny, plant reports in Artportalen, nature conservation and spatial but from now on validation of the Swedish species observation planning. It currently contains observations in other organ- system.] Svensk Bot. Tidskr. 111: 57 million observations (8.5 ism groups will be initiated. 81–89. million vascular plant observa- Validation means that unusual

88 Svensk Botanisk Tidskrift 111: 2 (2017) finds are inspected by independ- because of the high number of ent experts to assess if they are observations in Artportalen. accurate or contain erroneous A tentative sequence is: 1) first data. The Swedish Species Infor- taxon record in a province, 2) mation Centre organises the threatened Flora Guardian validation through the start-up species, 3) other red-listed and of national validation groups EU-directive species, 4) species (NVGs). The NVGs nominate with few records in a province, taxon or regional reviewers (with 5) taxa difficulto t determine, 6) input from national and regional odd records of less rare species, societies), set up rules for vali- 7) invasive alien species, 8) a dation, and provide support for voucher specimen of every taxon reviewers. in each Atlas grid cell (according Data to be reviewed: i) cor- to the national grid RT90) for rect taxon; ii) appropriate site the developing Swedish atlas of Sebastian Sundberg är kärlväxt- coordinates including location vascular plants (10 × 10 km) and ansvarig vid ArtDatabanken. accuracy and site name; iii) addi- Province floras (2.5 × 2.5 km). Adress: ArtDatabanken, SLU, tional information (e.g. date, The rest will remain uncon- Box 7007, 750 07 Uppsala amount and unit, residency, firmed. E-post: sebastian.sundberg@ biotope). The validation tools in To enable a smooth vali- slu.se Artportalen enable an efficient dation in the future, we urge validation including recording that reporters: a) document the validation process. These observations by photographs tools also include communi- and physical samples, especially cation functionality to enable of rare and difficult taxa; b) discussion between the reporter apply identification below the and reviewer. An observation species level only when carefully can be given one of nine status checked; c) improve the accuracy values, depending on the availa- of site coordinates (desired: ble documentation. The status 5–25 m; avoid: > 100 m); d) use ‘Rejected’ [Underkänd] should biotope descriptions; e) dis- be avoided as far as possible, criminate between spontaneous and should be applied only and cultivated occurrences; and when communication with the finally f) don’t be afraid to apply observer has failed or resulted in ‘species identity uncertain’ when no action. the least unsure about the deter- The national validation of mination. The NVG is commit- Thomas Karlsson var tidigare vascular plants was initiated in ted to inform botanists about intendent vid Naturhistoriska riksmuseet med ansvar för de November 2016 by a workshop species identification problems nordiska kärlväxterna. Nu arbetar held at the Swedish Museum of and how to find remedy. han där som volontär. Natural History, together with The national species valida- the formation of a NVG and tion is a huge challenge. But, Adress: Naturhistoriska riks- the launch of the first provincial it will hopefully engage many museet, Box 50007, 104 05 Stockholm occurrence catalogue for vascu- botanists, boost botanical com- E-post: [email protected] lar plants. Validation of vascular munication, trigger a new wave plants has already started as of improved species identifi- pilot projects in two provinces cation skills, and lead to more Sebastian Sundberg och Thomas (Östergötland and Öland) but accurate and reliable records in Karlsson utgör tillsammans med will expand across the country Artportalen. övriga författare den nationella during 2017. What is being valideringsgruppen för kärlväxter. validated must be prioritised Se faktarutan på sid. 82.

Sundberg m.fl.: alideringV i Artportalen 89 FLORAVÄKTARNA

Röd skogslilja och ryl var två av Floraväktarnas nationella fokusarter 2014–2015. Sebastian Sundberg visar här vad man kan få ut av alla de data som samlas in av ideella krafter på flera tusen floraväktarlokaler varje år, med dessa två sällsynta skogsväxter som exempel. Hur går det för röd skogslilja och ryl?

SEBASTIAN SUNDBERG

edan några år tillbaka har Flora- Under 2014, med förlängning under 2015, väktarna årligen utsett några växter lades fokus på tre arter: röd skogslilja Cepha- för vilka särskilda ansträngningar lanthera rubra, ryl Chimaphila umbellata och görs över hela landet för att få in slåttergubbe Arnica montana. I denna artikel Sså mycket data som möjligt på kort tid och presenteras analyser och sammanställningar kunna presentera status och trender. Detta för de två förstnämnda skogsarterna. Slåtter- underlättar dessutom tolkningar vid motsva- gubben presenteras mer summariskt i en rande satsningar på samma arter i framtiden. kommande artikel (Sundberg 2017).

figur 1. Röd skogslilja blommar i juni–juli. För ett blomsovarbi är den röda skogsliljan mycket lik stor blåklocka som blommar samtidigt. Biet luras därför att besöka och pollinera den röda skogsliljan som emellertid inte ger något ätbart som belöning. Ryl är lättast att hitta när den blommar i juli– augusti, annars försvinner arten lätt bland lingon riset. Arten blommar oftare i halvöppna än i mer slutna skogsmiljöer. fo to: Margareta Edqvist. Cephalanthera rubra (left) flowers from mid-June to mid-July. It is rare in Sweden but less so on the island of Gotland. Chimaphila umbellata (below) is most easily found during flowering in July and August when it stands out from the co-occurring and much more abundant Vaccinium vitis-idaea. It flowers more fre- quently in more open than in closed forest habitats.

90 Svensk Botanisk Tidskrift 111: 2 (2017) figur 2. Utbredning av röd skogslilja och ryl enligt de registrerade flora- väktarlokaler som har besökts sedan 1990 och som utgör underlag för Röd skogslilja Ryl A" A" analysen. Fylld cirkel, observerad 2010 A eller senare; ring, sedd före 2010. En ring kan innebära att lokalen inte har A A A AAAA A besökts efter 2010 eller att arten har A A A A" AA AAAA" AAAAAA" " A" AAA"A" försvunnit från lokalen. A AA A"A" A" AA " A AA" A" " A A A A" AA A"AA"" AAA""""A Distribution of Cephalanthera rubra (left) A" A A"A A AAA" A" A A"AA" A" " AA A A"AA A A AA"A A" " A A A A"" AA" " A A"A" A A A " A and Chimaphila umbellata (right) accord- AAA""A"A"A"A AA" A A AAAA"A A A" " " " A" AA A" A"A"" A A A " A " AAA"""AA"AA"A"A A" AAA A " "A"AA A A A AA A A"" A" "A AA " A A" A" """" A AA A "AAA" A "A""A"A " A A" A A" A AAA AA" A AA A"AAA A"A AAAAA ing to the Flora Guardian sites visited A" " A A"A AA A AAAAAAAAAA"AAA"A"AAA" A " AAA " A"A"" AAAAA A A AA "AA"AAAAAAAA" A"A AAAA " " A A AA" " AAA AAAA" AAA"""""""" A """ A A"A A A " A AAAA"AAA " AA A""" A " " A"" AA A A AA A"AA"""A"A" "AAA"A " A" AAAAA" AAA A A" A AA A "A A AAA" A A A"AA AAAAA " A AA A" AA A A A"A" A A since 1990 (filled circle, species observed A A A AA A A""""AAA " A AAAA A A" A A" A A A" AAA" A" A AAA" A "A""" A "A A AA"A" AA"A A A A A A A "" A" A"A A" AA" A" AAA A AA " AAAAAAAAAAAAAAAA " A A" A A AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA since 2010; open circle, observed before AA AAAAA AAA""""A"A A" A AAAAAAA A" A" A AA A A A A AA AA A A A A A AAAA A A A A AAA" A A "AA AAAA AAA"A 2010). A "A AAAA AAAA A"A AA A" A AAAAAAAA"AAAA A A A AA"A A A A A" AAAAAAAA"""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""AAAAAA AA"A""AAA A"A AA " A AA A"A"AAA A" AAAA A A" A A" A"AAAA AAAAA A A"" A A A" AA AAAAA"A AAAA A A"A" AAAA AAAAA A"AA"AA A"A AA AAA"""""""""""""""""""""""""""""" A " A" "AAAAAAAAAAAAA""A"""A AA A" AA" A A " AAA"AAA" A """ AAA AAA A""""AAAAA "A A A AA AAA"""AA AAAA" A"A" A AA AAAA " A A "AA"AA""" A" AA A A A AA AAAA" AA AAAAAAA""" A AA A A A" AAAA A A" AAAAAAA A"A A A"""AAA" A AAAA AAAAAAA"""""""""""A A" A A" A A"A " A"AAAAA""""""""""" A" A AA " AA A" A A A A A" A" A A A A " """" A""AAAAAA"AAAAAAAA""AAA"""""""""" A" AAAAAA"""A"A " AAA"

EKOLOGI verkar ryl ofta etableras i småskaligt störda Både röd skogslilja och ryl växer företrädes- skogsmiljöer som längs stigar, vägar och i vis i relativt glesa, torra till friska, äldre tall- grusgropar, medan det inte finns någon rela- dominerade skogar, gärna på sand och med tion till skogsbrand (Delin 2013). hög kalkhalt i marken. Båda är koncentre- Röd skogslilja och ryl har det gemen- rade till östra Götaland och Svealand (figur samt att de är vindspridda genom talrika 2), men ryl har betydligt fler lokaler och en och mycket små så kallade dammfrön som vidare utbredning från Skåne till Ångerman- knappt syns för det mänskliga ögat (ca 1,0 land, medan röd skogslilja saknas i Skåne, × 0,2 resp. 0,5 × 0,1 mm; Arditti m.fl. 1980, Blekinge, Halland, Kronoberg, Uppsala län, Johansson m.fl. 2014). Dammfrön innehåller Dalarna samt i hela Norrland. mycket lite reservnäring, så groddplantan är Båda arterna bedöms tåla eller till och mykoheterotrof, det vill säga lever parasi- med gynnas av ett hänsynsfullt skogsbruk tiskt på svamphyfer i marken (Eriksson & men vara missgynnade av markbered- Kainulainen 2011). ning och kalavverkning med påföljande Röd skogslilja har gjort sig känd genom täta ungskogar men också av förtätning av att den blommar samtidigt som och härmar växtplatserna genom ett tätnande fältskikt blommor av stor blåklocka Campanula persici eller inväxning av gran (Thor & Jonsell 1996, folia i det våglängdsspektrum som blomsovar- Ericson m.fl. 2006, Lundell m.fl. 2015). bin Chelostoma ser, och lurar bina till polline- Det finns exempel på att ryl har etablerat ring utan att ge vare sig pollen eller nektar i sig i människoskapade biotoper som äldre belöning som tack för tjänsten (Nilsson 1983). tallplanterade sanddyner med tjocka moss- Ryl producerar nektar för att locka olika täcken i Skåne, Halland, Uppland och på humlor, främst åkerhumla Bombus pascuorum. Bornholm (Knudsen & Olesen 1993, Georg- Pollen produceras i ståndare med en liten son m.fl. 1997, Tyler m.fl. 2007, Delin 2013). por ur vilken pollenkornen troligen släpps ut En observation om troliga etableringar av när ståndarna utsätts för vibrationerna som ryl på ett barrskogshygge finns från Gäst- binas surr alstrar (likt hos de flesta ljung rikland (Delin 2013, Ståhl 2016). Därutöver växter; Knudsen & Olesen 1993).

Sundberg: Röd skogslilja och ryl 91 RÖDLISTNING Röd skogslilja Röd skogslilja rödlistas som Sårbar (VU), LOKALER OCH FLORAVÄKTARBESÖK vilket den har gjort sedan 2010 medan den Totalt finns 119 floraväktarlokaler för röd klassades som Nära hotad (NT) tidigare. skogslilja registrerade på fastlandet och Röd skogslilja är rödlistad eftersom den är som har besökts åtminstone en gång från sällsynt, bedöms minska samt har ett kraftigt och med 1990 (tabell 1; Gotland ingår inte i fragmenterat utbredningsområde (ArtData- analysen och arten saknas på Öland). Flest banken 2015). Arten är skyddsklassad vilket lokaler finns i Stockholms, Västra Göta- innebär att den inte visas öppet i Artportalen. lands, Östergötlands och Kalmar län, med Ryl är idag rödlistad som Starkt hotad minst 18 lokaler per län (figur 2, tabell 2). (EN), vilket den har varit sedan 2010 medan Röd skogslilja lär vara en av de mer den klassades som Sårbar (VU) tidigare. Det intensivt floraväktade arterna med i genom- utslagsgivande kriteriet för rylens rödlist- snitt sex besök per lokal, med en högre ning är att den har bedömts minska kraftigt besöksfrekvens i Götaland än i Svealand. under en längre tid, i kombination med en Flest floraväktarbesök per lokal har gjorts lång skattad generationstid (ArtDatabanken i län med få lokaler (tabell 2). I genomsnitt 2015). Minskningstakten hos ryl har varit har det gått 17 år mellan första och senaste cirka 64–80 procent av lokalerna under registrerade besöket på floraväktarloka- 41–65 år, enligt data från Skåne, Bohuslän lerna. och Uppland (Tyler m.fl. 2007, Maad m.fl. Generellt har antalet besökta floraväktar- 2009, Blomgren m.fl. 2011). lokaler per år ökat stadigt sedan 1990 med Röd skogslilja bedöms vara akut hotad i toppar åren 2014–2015 när arten var i fokus Norge och Finland, starkt hotad i Danmark och 47 procent av lokalerna besöktes (figur och sårbar i Estland. Ryl är starkt hotad i Norge, 3). Häljebol i Dalsland/Västra Götalands nära hotad i Finland och Danmark och livskraf- län har fått flest besök (29), mellan 1953 tig i Estland (Anonym 2008, Rassi m.fl. 2010, och 2015, men tyvärr är nog arten utgången Wind & Pihl 2010, Henriksen & Hilmo 2015). därifrån sedan 2003. tabell 1. Sammanfattande statistik över registrerade floraväktarlokaler för röd skogslilja och ryl som har besökts under åren 1990–2015. Gotland ingår inte i analysen. Summary Flora Guardian statistics for Cephalanthera rubra and Chimaphila umbellata. Gotland not included.

Röd skogslilja Ryl Antal floraväktarlokaler 119 677 Antal besökta 2014–2015 (andel) 56 (47 %) 290 (43 %) Antal besökta med fynd 2014–2015 (andel av besökta) 33 (59 %) 217 (75 %) Antal besök per lokal, medel (median; max) 6,3 (4; 32) 3,3 (2; 19) Antal utan återfynd senaste besöksåret (andel) 62 (52 %) 190 (28 %) Antal utan fynd de senaste fyra besöksåren (andel) 15 (13 %) – Antal lokaler där arten saknats men återfunnits (andel) 23 (19 %) * 25 (4 %) Antal år mellan första och senaste besök, median 17 10 Antal år mellan första och senaste fynd, median (max) 5 (165) 2 (128) Första fyndår, median (äldsta) 1989 (1850) 1998 (1875) Antal plantor/skott sista besöksåret, summa (median; max) 568 (1; 229) 65 865 (18; 2520) Max antal skott för alla lokaler, summa (median; max) 1035 (5; 229) 91 284 (69; 5362) Antal skott första räknade besöksåret, summa (median; max) 511 (2; 40) 70 272 (43; 5362) Max antal skott ”utgångna” lokaler, summa (median; max) 224 (1; 38) 2269 (15; 406) Antal lokaler minskande trend (andel) 77 (65 %) 305 (45 %) Antal lokaler ökande trend (andel) 17 (14 %) 115 (17 %) *max fem tillfällen eller 30 år.

92 Svensk Botanisk Tidskrift 111: 2 (2017) a) röd skogslilja 40 200 b) ryl

30 150

20 100 Antal lokaler

10 50

0 0 1990 1995 2000 2005 2010 2015 1990 1995 2000 2005 2010 2015 figur 3. Antal besökta floraväktarlokaler per år 1990–2015 för a) röd skogslilja och b) ryl. De relativt få rapporterna under 2013 beror sannolikt på problem med att lägga in observationer i nya Artportalen under 2013–2014. The number of Flora Guardian sites visited per year during 1990–2015 for a) Cephalanthera rubra and b) Chimaphila umbellata.

NUMERÄRER OCH FÖRÄNDRINGAR I det senare fallet har arten förmodligen Det totala antalet plantor (ovanjordiska dykt upp mellan besöksåren och sedan vilat skott) var 568 sett till senaste besöksåret på igen flera gånger eftersom det maximala varje lokal, vilket var fler än under det första antalet år med underjordisk vila hos orki- året när antalen räknades (511; tabell 1). Den déer i tempererade delar av världen anses totala ökningen beror på att en enda lokal vara fem år, men är vanligen bara ett eller två (Tullgarn i Stockholms län/Sörmland) upp- år (Shefferson m.fl. 1999). Generellt sakna- visade en kraftig ökning åren 2000–2015, des fynd under det senaste besöket på en från 30 till 229 plantor (tabell 1, 2, figur 4a, högre andel av lokalerna i söder (Götaland) 5). Tullgarnslokalen står idag för hela 40 än mot norr (Svealand; tabell 2). procent av den kända fastlandspopulationen Då avsaknad av fynd under ett eller hos röd skogslilja. några få år är en dålig måttstock på lokala Annars har röd skogslilja gått tillbaka utdöenden hos röd skogslilja så bör man på majoriteten av sina lokaler (77), vilket göra återbesök, gärna flera år på raken. På 15 är 4,5 gånger så många som har sett en lokaler, varav 13 i Götaland (och åtta i Västra ökning (tabell 1). Totalt saknade arten fynd Götalands län), saknas fynd under minst fyra på hälften (52 %) av sina lokaler under det år – från dessa kan man vara ganska säker på senaste besöksåret. Dock så motsvarar dessa att arten har försvunnit. Å andra sidan har saknade fynd knappast en motsvarande grad antalet nyfynd av lokaler varit relativt kon- av lokala utdöenden, eftersom röd skogs- stant per år sedan 1970-talet men med en lilja, liksom flera andra orkidéer, kan vila svacka under 2000-talets första decennium under jord i några år. På en lokal saknades (figur 7a). ångaM nya lokaler har upptäckts fynd vid fem återbesök under lika många under provinsflorainventeringarna och i år (Hafsåsen, 275 m ONO om Brottdalen, samband med floraväkteri av gamla lokaler Dalsland/Västra Götalands län) eller vid fyra – frågan är hur hög andel av dessa som är återbesök under 30 år (Björkholms mosse, verkliga nyrekryteringar och inte bara fynd Östergötland) innan arten visade sig på nytt! av sedan länge etablerade lokaler.

Sundberg: Röd skogslilja och ryl 93 tabell 2. Länsvis presentation av antalet fynd, besöksfrekvens, antal plantor samt utvecklingen hos röd skogslilja. Gotland ingår inte i analysen. County-wise presentation of the number of sites, visitation frequency, population size and the number of sites lacking finds during the last Flora Guardian visit forCephalanthera rubra. Gotland not included.

Andel Troligen besökta Antal besök Max. antal Lokaler utan Andel utan utgången Antal 2010- per lokal, plantor på fynd senaste fynd senaste (fynd saknas lokaler talet (%) medel en lokal besöksåret besöket (%) 4 senaste) Jönköping 1 0 17, 0 11 1 100 0 Kalmar 18 44 8,2 40 7 39 4 Stockholm 32 66 3,5 229 13 41 1 Södermanland 9 44 2,8 8 5 56 0 Värmland 3 67 8,0 8 1 33 0 Västmanland 2 100 11,5 20 1 50 1 Västra Götaland 29 83 7, 2 70 20 69 8 Örebro 2 0 11,0 18 0 0 0 Östergötland 23 52 7, 3 37 14 61 1 Götaland 71 62 7, 6 70 42 59 13 Svealand 48 60 4,3 229 20 42 2 Riket 119 62 6,3 229 62 52 15

ORSAKER TILL FÖRÄNDRINGAR är grovt skattat 70 år. Det högsta antalet Endast en dryg tredjedel av lokalerna med plantor som räknats på en lokal utan fynd nollresultat för röd skogslilja under ett år sista året är 38 (figur 4c), Dock verkar har kommenterats i Artportalen (tabell 3). igenväxning eller ett ovarsamt skogsbruk De viktigaste angivna faktorerna bakom ofta kunna leda till deterministiska försvin- (temporär?) avsaknad av fynd är igenväxning nanden. Den högre tendensen till lokal- av högvuxen fältskiktsvegetation eller med försvinnanden mot söder kan tolkas som gran (i talldominerad skog) i en tredjedel av en effekt av högre kvävedeposition eller fallen, skogsbruksåtgärder (främst slut- möjligen ett mindre hänsynstagande skogsavverkning) samt att ingen synbar föränd- bruk där. ring av lokalen har skett (tabell 3). Intressant är att vildsvinsbök verkar Avsaknaden av kommentarer i majori- kunna främja förekomsten av röd skogslilja teten av fallen kan tolkas som att många av på en lokal, särskilt av vegetativa plantor lokalerna med nollfynd inte har påverkats (figur 4a). Det är även intressant att främ- av någon uppenbar yttre faktor, utan att mande invasiva lupiner Lupinus kan ha en försvinnandena sker som en naturlig del stark negativ effekt på en hotad svensk av populationsdynamiken på suboptimala skogsväxt (figur 4b). lokaler. En alternativ förklaring är att det rör sig om en långsam, svårupptäckt igen- BLOMNINGSFREKVENS växning. Logistiska regressioner visar också Blomningen varierar ganska mycket mel- att det är större risk för en liten population lan åren (30–60 procent av plantorna; figur att saknas (vid minst ett tillfälle) efter cirka 9a), särskilt inom en lokal. Frågan är hur 17 år än det är för en stor, och att det finns många av blommorna som pollineras och ett svagt men ändå statistiskt säkerställt sätter frö – det skulle vara intressant om samband mellan tid och försvinnanderisk. Floraväktarna kunde följa upp även denna Halveringstiden hos antalet populationer variabel på en del lokaler.

94 Svensk Botanisk Tidskrift 111: 2 (2017) a) 250250 Alla Alla plantor plantor

200200 BlommandeBlommande

150150

100100

5050

Antal plantor/tuvor Antal plantor/tuvor

20002000 2005 2005 2010 2010 2015 2015

250 20 Alla plantor b) 200 Blommande 15 150

10010

Antal plantor/tuvor Antal plantor/tuvor 5

0 0 2000 2005 2010 2015 1950 1960 1970 1980 1990 2000 2010

250 c) 40 Alla plantor

200 Blommande figur 5. Röd skogslilja verkar ha små anspråk på 30 sin växtmiljö, där den växer i synbarligen ordinära, 150 ofta talldominerade, barrskogar – men varför är den

10020 då så sällsynt? Arten gynnas av öppna skogs miljöer men missgynnas av hyggesbruk och täta skogar. Gynnas den kanske även av vildsvinsbök?

Antal plantor/tuvor 50 Antal plantor/tuvor 10 fo to: Sebastian Sundberg 0 Cephalanthera rubra appears to have few demands 0 regarding its habitat, since it grows in apparently 19952000 2000 2005 2005 2010 2010 2015 ordinary, sparse coniferous forests – but why is it so rare? It suffers in dense forest and from clear cutting, figur 4. Utvecklingen hos röd skogslilja (visande while thinning, and perhaps also wild boar rooting, alla resp. blommande plantor) på tre lokaler med may be beneficial. långa tidsserier av floraväktarbesök, som belyser de problem och möjligheter arten står inför på sina växtplatser. a) Sörsjöns sydspets, 300 m O om, RÖD SKOGSLILJA PÅ GOTLAND Stockholms län; 2003, 2012, 2015: ”missgynnas” Röd skogslilja är sedan 1980-talet funnen av vildsvinsbök; b) Häljebol, Västra Götalands i 114 kvadratkilometerrutor på Gotland län; 2003: ”Massor med täta lupiner. Avverkat vid och ovanför rödsysslelokalen. Djupa hjulspår vid vilket motsvarar ett minimum av samma lokalen”; c) Ervastekärr 600 m SV, Östergötlands antal lokaler, och den bedöms ha ökat under län; ”2009: Efter avverkning [2006] har det varit en 1900-talet till följd av minskat skogsbete stark grästillväxt som totalt har kvävt denna lokal”. (Johansson m.fl. 2016). Detaljerade antals- Population development of Cephalanthera rubra at three selected sites with long observation series, uppgifter finns från inventeringar av tre illustrating the problems and opportunities that the gotländska lokaler under 2014–2016: på en species faces: a) a site affected by wild boar rooting; lokal i Hangvar socken räknades 1820 skott b) a site affected by forestry and invaded by Lupinus längs en sträcka av en dryg kilometer, det polyphyllus; c) forest clear-cut in 2006 followed by overgrowth by grasses. Blue: all plants (flowering and uppskattades finnas omkring tusen plantor vegetative); orange: flowering plants. längs några hundra meter på en lokal i Tofta

Sundberg: Röd skogslilja och ryl 95 socken, medan ett litet område i Gothem flest besök (19) mellan 1984 och 2011, och höll 110 plantor (Jörgen Petersson i brev). håller sig relativt stabil. På Gotska Sandön uppskattas grovt att det finns 10 000 blommande stjälkar av röd NUMERÄRER OCH DERAS FÖRÄNDRINGAR skogslilja (Mattias Iwarsson muntligen). Det Det genomsnittliga antalet ovanjordiska är uppenbart att Gotland har en stor majo- skott (många skott kan utgöra en enda ritet av Sveriges röda skogsliljor men att det individ/klon) var 66 000 över alla år. Dock behövs fler kvantitativa inventeringar av saknas antalsuppgifter helt från 74 (11 %) av arten där. lokalerna som inte har återbesökts på många år. Det högsta antalet som har räknats på Ryl en lokal är 5362 skott på ”Höja, ca 1 km VSV LOKALER OCH FLORAVÄKTARBESÖK om” i Värmland (tabell 4). Utöver Värmland Totalt är 677 floraväktarlokaler för ryl regist- så har Västra Götalands och Skåne län flera rerade och som har besökts åtminstone en rika lokaler. Totalsumman har minskat med gång från och med 1990 på fastlandet (tabell 6 procent från de första antalsuppgifterna 1; Gotland ingår inte i analysen). Flest loka- till de senaste (ibland finns bara en kvanti- ler finns i almarK och Stockholms län med tativ uppgift från en lokal och då ingår den över 100 lokaler var (figur 1, tabell 4). Ryl uppgiften i båda antalen; tabell 1). har en något högre återbesöksfrekvens på Ryl har gått tillbaka på majoriteten av sina lokalerna i Götaland än i Svealand och södra lokaler (305) vilket är 2,7 gånger så många Norrland (bortsett från Västernorrlands län som har sett en ökning (tabell 1). Totalt sak- där de två lokalerna har i genomsnitt 11,5 nade arten fynd på 28 procent av sina lokaler besöksår; tabell 4). I genomsnitt har det gått under det senaste besöksåret. I stort sett tio år mellan första och senaste registrerade motsvarar dessa saknade fynd en minskning besöket på floraväktarlokalerna. Generellt av antalet lokaler, då endast 25 (4 %) av loka- har antalet besökta floraväktarlokaler per lerna har uppvisat försvinnanden ett år med år ökat stadigt sedan 1990 med toppar åren återkomst vid påföljande besök. Generellt 2014–2015 när arten var i fokus och 43 % saknades fynd under det senaste besöket av lokalerna besöktes (figur 3). Lokalen på en signifikant högre andel av lokalerna ”Kubbo, Grindugavägen, 600 m från avtags- i söder (Götaland) än i norr (Svealand och vägen” i Gästrikland/Gävleborgs län har fått södra Norrland; tabell 4). Å andra sidan har tabell 3. Sammanställning av troliga orsaker till avsaknad av återfynd hos ryl och röd skogslilja där dessa har angetts eller kunnat härledas ur floraväktarrapporterna. Summary of suggested causes for the lack of finds (when commented) at sites during the last Flora Guardians’ visit for Chimaphila umbellata and Cephalanthera rubra. Antal fall (andel av angivna, %) Ryl Röd skogslilja Hygge/slutavverkning/plantering av ungskog 51 (38) 5 (23) Gallring 5 (4) 1 (5) Övertäckt av ris 4 (3) 1 (5) Igenväxning (blåbär, gräs, gran, högvuxen vegetation) 18 (13) 7 (32) Byggnation/exploatering/vägbreddning 12 (9) 2** (9) Biotopen oförändrad/ännu lämplig 41 (31) 6 (27) Vildsvinsbök 4 (3) Summa 138 (73*) 22 (35*) *Procentandel av lokaler som saknade återfynd där trolig orsak har angetts. **Angivna som ”lokalen förstörd” utan närmare förklaring till orsaken.

96 Svensk Botanisk Tidskrift 111: 2 (2017) tabell 4. Länsvis presentation av antalet fynd, besöksfrekvens, populationsstorlek samt utveckling hos ryl Chimaphila umbellata. Gotland ingår inte i analysen. County-wise presentation of the number of sites, visitation frequency, population size and the number of sites lacking find during the last Flora Guardian visit inChimaphila umbellata. Gotland not included. Andel besökta Antal besök Max antal Lokaler utan Andel Antal 2010- per lokal, Antal skott, skott på en fynd senaste ”utgångna” lokaler talet (%) medel medel lokal besöksåret (%) Blekinge 10 60 4,8 46 469 7 70 Dalarna 1 0 2,0 50 100 1 100 Gävleborg 24 21 3,0 82 1 000 1 4 Halland 3 100 4,7 107 300 1 33 Jönköping 25 52 4,8 46 524 12 48 Kalmar 172 61 3,0 106 2 060 52 30 Kronoberg 12 17 3,0 22 100 4 33 Skåne 67 91 1,8 150 1 990 9 13 Stockholm 116 53 2,6 62 2 520 34 29 Södermanland 54 63 2,1 76 1 300 2 4 Uppsala 41 63 2,5 49 500 8 20 Värmland 27 70 3,1 217 5 362 6 22 Västernorrland 2 100 11,5 86 200 0 0 Västmanland 21 52 5,7 94 2 600 13 62 Västra Götaland 58 83 3,1 153 2 000 24 41 Örebro 14 31 3,1 40 156 4 29 Östergötland 30 53 3,1 101 1 100 12 40 Götaland 377 67 3,6 119 2 060 121 32 Svealand + Norrl. 300 54 3,0 86 5 362 69 23 Riket 677 62 3,3 98 5 362 190 27 antalet nyfynd av lokaler varit relativt kon- också en igenväxning av lokalen eller olika stant per år sedan 1980-talet (figur 7b). Det typer av exploatering. I närmare en tredje- återstår att se hur många nyfynd som görs del (31 %) av fallen anges, eller kan härledas, framöver – ryl har dock potential att kunna att biotopen är oförändrad och att ryl borde växa i en stor del av södra Sveriges skogs- kunna finnas kvar. Detta antyder den natur- landskap, är ofta svår att hitta bland allt liga dynamik som förekommer, alternativt lingonris utanför blomningen i juli–augusti, att det rör sig om en långsam igenväxning växer i en miljö som relativt sällan besöks som är svår att upptäcka. Lundell m.fl. av botanister och är därmed sannolikt en av (2015) påvisade ett negativt samband mellan de mer förbisedda växterna i den sydsven- populationsstorleken hos ryl och mängden ska floran. Så sent som 22 september 2016 blåbär eller gräs. I fyra fall misstänks vild- hittade David Hammarberg en ny stor lokal svinsbök vara orsaken till att ryl har försvun- strax norr om Uppsala (figur 10)! nit från en lokal (tabell 3). Det finns flera fall där större populationer av arten trots allt ORSAKER TILL FÖRSVINNANDEN har klarat sig och till och med återhämtat I hela 138 (73 %) av 190 fall har förmodade sig efter skogsbruksåtgärder (figur 6). åP orsaker till lokala utdöenden hos ryl kom- en lokal vid Sala, Västmanland, har flera års menterats eller kunnat härledas ur flora- bekämpning av expanderande skogsklöver väktarrapporterna (tabell 3). Slutavverkning Trifolium medium sannolikt haft en gynnsam eller resultaten av andra skogsbruksåtgärder effekt på rylen. På Öland och i Sörmland i eller kring växtplatserna anges i närmare har man under 2014 och 2015 flyttat ryl på hälften av fallen (45 %). I många fall anges varsin lokal till följd av exploatering av de

Sundberg: Röd skogslilja och ryl 97 a) a) Röd skogslilja 600 Alla skott 3 Blommande

400 2

Antal skott 200

0 1995 2000 2005 2010 2015 Antal nya lokaler per år b) 0 400 1960 1970 1980 1990 2000 2010 Decennium 300 b) Ryl 20 200

Antal skott 100 15

0 2000 2005 2010 2015 10 figur 6. Utvecklingen hos ryl (visande alla resp. blommande skott) på två lokaler med långa, 5

väldokumenterade tidsserier av floraväktarbesök. Antal nya lokaler per år a) Bogård (Sjövik södra huset 300 m OSO-S vid Försjön), Jönköpings län, 2009: ”Endast 18 fertila, 0 1960 1970 1980 1990 2000 2010 skogsavverkning har skett i området, ändrade ljus- förhållanden”; b) Uvekärr, 250 m O om, Kalmar län; Decennium 2010: ”Avverkat, delvis markberett”. I båda dessa fall verkar rylen ha klarat sig kvar hittills trots skogs- figur 7 . Antal fynd av nya (rapporterade) lokaler bruksåtgärderna, men med decimerat antal skott. per år uppdelade per decennium mellan 1960- och Development in Chimaphila umbellata at two selected 2010-talen för a) röd skogslilja och b) ryl. sites with long observation series, illustrating the spe- The number of discovered sites per year and decade cies’ decline after forestry activities. Blue, all shoots between 1960 and 2015 in a) Cephalanthera rubra (flowering and vegetative); orange, flowering shoots. and b) Chimaphila umbellata. ursprungliga växtplatserna, med okänt lång- eller möjligen ett mindre hänsynstagande siktigt resultat. skogsbruk där. Logistiska regressioner visar att det är större risk för en liten population att för- BLOMNINGSFREKVENS svinna efter cirka tio år än det är för en stor, Blomningen varierar ganska mycket mellan och att det finns ett tydligt, statistiskt säker- åren (8–37 % av plantorna; figur 9b), särskilt ställt samband mellan tid och försvinnande- inom en lokal (figur 6). risk. Halveringstiden hos antalet populationer är grovt skattat 19 år. Det högsta antalet RYL PÅ GOTLAND skott som räknats på en utgången lokal är Ryl är sedan 1980-talet funnen i 78 kvadrat- 406 (tabell 1). Den högre tendensen till kilometerrutor på Gotland (Johansson m.fl. lokalförsvinnanden mot söder kan tolkas 2016), vilket motsvarar ett minimum av som en effekt av högre kvävedeposition samma antal lokaler. Denna höga täthet av

98 Svensk Botanisk Tidskrift 111: 2 (2017) lokaler är högre än de som finns i de ryl-täta Stockholms och Kalmar län, men utgör inte en majoritet av den svenska populationen som hos röd skogslilja. Totalt har 2300 skott räknats (Jörgen Petersson i brev), men denna siffra är mycket i underkant då antalsuppgifter saknas från majoriteten av lokalerna. Arten bedöms komma att minska framöver till följd av att de gotländska tallnaturskogarna nu avverkas i snabb takt (Johansson m.fl. 2016). Dilemmat med sällsynta arter En brännande fråga som återstår att besvara är huruvida minskningar inom eller försvin- figur 8. Ryl växer oftast tillsammans med vanliga skogsväxter som lingon, blåbär, väggmossa och nanden från gamla lokaler verkligen mot- husmossa, men sällskapar ofta även med grön svarar en reell minskning av en art. Det är pyrola, tallört och knärot. Den verkar må bäst under ett välkänt faktum att om man följer upp en ett högt men ganska glest krontak av tall, medan växtpopulation på en redan etablerad lokal både slutavverkning och förtätning av skogen missgynnar arten. så kommer populationen i genomsnitt att fo to: Sebastian Sundberg. minska, även om den totala populationen är Chimaphila umbellata generally grows in company stabil, eftersom man inte tar hänsyn till even- with common coniferous forest species in Sweden, tuella nyetableringar. Dessutom är det större such as Vaccinium vitis-idaea, V. myrtillus, and the feather mosses Pleurozium schreberi and Hyloco- chans att upptäcka en stor och väletablerad mium splendens, but also often with more exclusive än en liten (och kanske) ökande population. species such as Pyrola chlorantha, Monotropa hypo- Detta pekar på ett statistiskt problem med pitys and Goodyera repens. Chimaphila thrives under a sparse crown cover by tall Pinus sylvestris while it floraväktarmetoden, liksom med all uppfölj- suffers from clear-cutting or dense forest. ning av sällsynta fenomen, då den enbart utgår från kända lokaler (även om nyupp- täckta lokaler fortlöpande inkluderas) och särskilt för arter med stora potentiella livs- därigenom inte söker aktivt efter nya lokaler. miljöer som skogar och gräsmarker. När de Ett kompletterande alternativ är att titta provinsvisa inventeringarna är genomförda på hur många nya lokaler som upptäcks över inom en handfull år kommer sannolikt färre tid och se om dessa väger upp förlusterna nya lokaler att upptäckas. Därför är det – detta innebär andra problem då många tyvärr inte möjligt att dra bergsäkra slut- (redan gamla och etablerade) lokaler upp- satser om arternas status utifrån metoden, täcks i samband med provinsvisa invente- även om den förstås kan ge en indikation ringar eller vid utvidgat eftersök kring redan och är det bästa möjliga underlaget som vi kända lokaler. Frågan kommer alltid finnas kan få. Noterade orsaker till populations- om en nyfunnen lokal är nyetablerad eller förändringar på enstaka lokaler fungerar gammal. Etableringar av sällsynta, perenna som evidens över hur vi kan förbättra för- arter är per definition sällsynta företeelser. hållandena för en art. Hur som helst är det ett svårlöst problem för Ett statistiskt godkänt underlag kan sällsynta arter då ett representativ stickprov endast uppnås när samtliga (potentiella) aldrig kan uppnås utan att orealistiskt stora lokaler är kända eller när ett representa- resurser läggs på att leta upp alla lokaler, tivt stickprov tas. Det senare är fallet i de

Sundberg: Röd skogslilja och ryl 99 a) Röd skogslilja 80 För att minimera problemet bör sällsynta

(%) arter ständigt eftersökas på nya, potentiella 60 lokaler, inte minst i närområdet kring redan etablerade förekomster eller tidigare lokaler. 40 Detta gäller särskilt: 1) arter med relativt god spridningsförmåga, som dessa båda 20 arter ändå är i jämförelse med många andra fröspridda arter, och förmodad metapopula-

Andel blommande skott 0 tionsdyamik; 2) arter som har stora poten- 2000 2005 2010 2015 b) tiella livsmiljöer där nyetablering kan ske, inte minst i skog; samt 3) arter med långlivad 50 Ryl fröbank. Det bör ingå som ett moment

(%) 40 inom floraväkteriet att avsätta en del av tiden för nya eftersök, i avsaknad av provins- 30 täckande florainventeringar, och möjligen 20 att även rapportera in eventuella ”nollfynd” med genomletad yta i Artportalen vid mer 10 omfattande eftersök.

Andel blommande skott 0 2000 2005 2010 2015 Syntes figur 9. Andelen (medel ± 1 SE) blommande skott Sammantaget indikerar analyserna att under åren 2001–2015 hos a) röd skogslilja och det sker en minskning av lokaler för både b) ryl. Den streckade linjen visar medel över alla år. röd skogslilja och ryl, främst orsakad av Andelen blommande skott skulle kunna användas slutavverkning eller igenväxning av både som en indikator över hur gynnsamma och öppna fältskikt och krontak i skogarna, men att skogarna är, särskilt om man kan separera bort effekten av väderberoende mellanårsvariation. minskningen inte är lika stor som siffrorna The proportion (average ± 1 SE) of flowering shoots antyder. Minskningen verkar mer omfat- during the years 2001–2015 in a) Cephalanthera tande hos ryl än hos röd skogslilja. rubra and b) Chimaphila umbellata. The hatched horizontal line indicates the mean across years. The Anledningen till att arterna minskar proportion of flowering shoots may be used as an kraftigt eller försvinner från slutavverkade indicator of the suitability and openness of the spe- skogar är sannolikt en kombination av att cies’ habitats, especially once we can separate the växtplatsen blir torrare, att konkurrerande weather-induced variation among years. fältskiktsvegetation ökar och att svamp- floran förändras. Stora förekomster av provinsvisa rutinventeringarna (se t.ex. Tyler främst ryl i nära optimal växtmiljö verkar m.fl. 2007, Maad m.fl. 2009, Blomgren m.fl. dock sällan försvinna helt, inte ens efter 2011) eller genom nationella uppföljningar skogsbruksåtgärder. Detta indikerar att de som Ängs- och betesmarksinventeringen, kan överleva en ogynnsam fas i ”fickor” med Riksskogstaxeringen (RT) eller Nationell mer gynnsamma förhållanden. inventering av Landskapet i Sverige (NILS). I de fall som ingen märkbar förändring i Alla metoder har förstås sina svagheter, inte växtmiljön har skett så har försvinnandena minst beroende på inventerarnas skiftande ofta en naturlig orsak, som slumphändel- kunskaper. Åtminstone RT och NILS kan ser i suboptimala miljöer (skog på morän inte användas för att följa upp sällsynta arter snarare än på sand hos ryl), men även diffus på grund av att dessa helt enkelt påträffas påverkan som kvävenedfall kan ligga bakom. allt för sällan. Mycket av den diffusa påverkan som inte

100 Svensk Botanisk Tidskrift 111: 2 (2017) figur 10. Gissa om jag blev glad när denna syn mötte mig! En i september 2016 av David Hammarberg funnen, mycket tät förekomst av ryl i brynet mot ett motionsspår och en kraftledningsgata på Högstaåsen, Ärentuna, en knapp mil norr om Uppsala, med drygt 6400 skott på en yta av 50 kvadratmeter. Ytterligare rika förekomster hittades i närheten några veckor senare. Att ryl fanns på Högstaåsen kände redan Erik Almquist (1965) till, men den missades under Upplands flora-inventeringen. Lokalen ingår inte i samman- ställningen, då den är för nyupptäckt. foto: Sebastian Sundberg. Chimaphila umbellata is probably one of the most overlooked species in the south Swedish flora, since it is rare but occurs in a very common habitat, pine-dominated forests on sand or till, and is difficult to detect during most of the year. Here is a very dense population, containing more than 6400 shoots over an area of only 50 m2, at a newly discovered site just north of Uppsala. kommenteras och kan kopplas till specifik Hos båda arterna finns en endenst till förändring kan även röra sig om en långsam, fler försvinnanden mot söder/sydväst, det successiv igenväxning i tidigare mer öppna vill säga i Götaland jämfört med Svealand skogar. Detta gäller särskilt ryl som sällan och södra Norrland, vilket kan återspegla haft den kommentaren. mer kvävenedfall och snabbare igenväx- Att främst små, svaga lokaler försvin- ande fältskikt i skogarna söderöver. En ner indikerar att frekvensförändringar alternativ eller kompletterande hypotes som baserar sig enbart på förlust av antalet är att det högre kvävenedfallet leder till lokaler överdriver minskningstakten hos en ändrad svampfunga, något som borde hela populationen sett till antalet reproduk- kunna påverka båda dessa mykorrhiza- tiva individer. Detta såtillvida att det inte beroende arter under någon eller alla delar sker en samtidig, och motsvarande generell av livscykeln. Åtminstone röd skogslilja minskning av populationen även på starka, får en stor del av sitt kväve men även kol kvarvarande lokaler. Svaret på detta kan från svamp (Gebauer & Meyer 2003), endast erhållas genom att följa numerärer och särskilt groddplantorna verkar ha ett inom lokaler under flera år, exempelvis smalt urval av nödvändiga svamppartners, enligt floraväktarmetoden. huvudsakligen ur basidiesvampfamiljen

Sundberg: Röd skogslilja och ryl 101 Tips för ett ännu bättre floraväkteri Thelephoraceae (Bidartondo & Read 2008). 1. Floraväkteri är det bästa sättet att hålla koll på Hos ryl är ungstadierna svampberoende våra hotade växter. Det är kul och lärorikt att (basidiesvampar av klass Agaricomycetes) följa enskilda populationer under flera år och medan vuxna plantor verkar rent autotrofa möjliggör att åtgärder kan sättas in vid behov. vad gäller kolförsörjningen (Johansson m.fl. Bli floraväktare du också! 2015). Hos ryl har det dessutom påvisats 2. Viktigt att återbesöka lokaler utan återfynd under flera år, särskilt för dynamiska arter att ökade kväve- och fosforhalter i marken (t.ex. röd skogslilja) och kortlivade arter med har en direkt negativ effekt på groningen fröbank. (Johansson & Eriksson 2013). Därutöver är 3. Jättebra att kort kommentera eventuell orsak omloppstiderna i brukade skogar kortare till att återfynd inte har gjorts eller om det mot söder vilket innebär att fler av dem kan skett en stor förändring i antal, exempelvis ha påverkats av skogsbruksåtgärder. till följd av skogsbruksåtgärder eller igenväx- ning av tidigare öppen mark, samt att alltid För ryl är det enklare att konstatera att kommentera lokalens tillstånd, exempelvis arten verkligen har gått ut än för röd skogs- ”god hävd”, ”ser fortfarande bra ut”, ”på väg lilja då den förra har perenna, ovanjordiska att växa igen efter upphörd hävd”, ”lokalen delar medan röd skogslilja, likt flera andra restaurerad och ser bättre ut”. Kortfattat orkidéer, kan ”slumra” under jord i några år och informativt! Även en kort beskrivning av biotopen är värdefull. Detta görs redan idag för att sedan åter dyka upp (Shefferson m.fl. av många floraväktare. 1999). Alltså är det för röd skogslilja väl värt 4. Eftersök av arter bör göras i lämpliga miljöer att återbesöka en lokal flera år efter att den även utanför floraväktarlokalerna, så att verkar ha försvunnit (upp till fem negativa nyetableringar ska kunna hittas. Detta gäller besök under 30 år innan den återfanns enligt främst i områden i närheten av floraväktar- lokalerna och i synnerhet hos arter med floraväktardata!). Dock kan man lätt missa förmodad god spridningsförmåga och med även rylens skott om man inte vet exakt var stora potentiella habitat, som skog. Något de växer. Svårigheter att återlokalisera äldre som kräver liten extrainsats är att alltid gå en fyndplatser för ryl, som upptäckts innan ny väg till en floraväktarlokal vid återbesök. det fanns GPS, kan ha gjort att en del falska 5. Undvik att ange olika antal från samma lokal lokala försvinnanden har rapporterats, vilket (namn) samma datum, det vill säga dellokaler utan vidare beteckning (blir särskilt tokigt innebär att försvinnandetakten är ytterligare när någon av dellokalerna anges som ”ej något överdriven. Det finns exempel på att återfunnen”, men man har ingen aning om en klon kan återhämta sig efter kraftig stör- vilken). Det bästa vore att inom floraväkteriet ning: en rylförekomst norr om Uppsala gick räkna ihop dellokalernas antal under lokalen tillbaka kraftigt efter en gallring och av att medan antalen från enskilda dellokaler anges i kommentarsfältet med koordinater alternativt ha hamnat under en rishög i juni 2013 (Pia rapporteras i rollen som privat. Detta görs Östensson i brev). Rishögen avlägsnades redan idag av många floraväktare. efter några veckor, men vid ett besök hösten 6. Genom att räkna och rapportera in blom- 2015 hittade vi bara ett litet rylskott – frå- mande och vegetativa skott separat kan gan är om det var gallringen eller rishögen man få en indikation på hur arten upplever växtplatsens ljusförhållanden och hur den som hade knäckt de flesta skotten. Vid ett reagerar på väderförhållandena olika år. återbesök i slutet av juli 2016 kunde jag glädjande nog åter hitta 45 små, men förstås ännu inte blommande skott! Utöver mellanårsvariation i blomnings- FLORAVÄKTARNA frekvens, som orsakas av väderfaktorer, så 30 år 1987–2017 spelar även en lokals ljusförhållanden en stor roll, där skuggiga lokaler generellt har en

102 Svensk Botanisk Tidskrift 111: 2 (2017) lägre andel blommande plantor (Tamm 1972, Bidartondo, M. I. & Read, D. J. 2008: Fungal specificity bottlenecks during orchid germination and develop- Lundell m.fl. 2015). Jag har inte försökt ana- ment. Mol. Ecol. 17: 3707–3716. lysera orsakerna och mekanismerna bakom Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011:B ohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora, Uddevalla. mellanårsvariationen i blomningsfrekvens Delin, A. 2013: Ryl – gynnad eller missgynnad av brand? hos de båda arterna men det bör vara möjligt Svensk Bot. Tidskr. 107: 252–263. utifrån floraväktardata och lokala samt Ericson, L. m.fl. 2006:Chimaphila umbellata. Ryl. Artfakta. ArtDatabanken, SLU. regionala meteorologiska observationer. Eriksson, O. & Kainulainen, K. 2011: The evolutionary ecol- Andelen blommande skott bör kunna fung- ogy of dust seeds. Perspect. Plant Ecol. Evol. Syst. 13: 73–87. Gebauer, G. & Meyer, M. 2003: 15N and 13C natural abun- era som en generell indikator på ljusförhål- dance of autotrophic and mycoheterotrophic orchids landena på arternas lokaler över tid, särskilt provides insight into nitrogen and carbon gain from om man kan sålla bort effekterna av den fungal association. New Phytol. 160: 209–223. Georgson, K. m.fl. (red.) 1997:H allands flora. SBT-förlaget. väderberoende mellanårsvariationen. Henriksen, S. & Hilmo, O. (red.) 2015: Norsk rødliste for arter För att gynna både röd skogslilja och ryl 2015. Artsdatabanken, Norge. Johansson, B. G. m.fl. 2016:Gotlands flora band 2. SBF- bör skogsbestånd med dessa arter undantas förlaget, Uppsala. från slutavverkning/kalavverkning. Däremot Johansson, V. A. & Eriksson, O. 2013: Recruitment limita- gynnas båda arterna av att skogarna hålls tion, germination of dust seeds, and early development of underground seedlings in six Pyroleae species. Botany mer öppna genom försiktig gallring eller 91: 17–24. plockhuggning, särskilt av gran – detta bör Johansson, V. A. m.fl. 2014: Dust seed production and dispersal in Swedish Pyroleae species. Nord. J. Bot. 32: främjas på många av arternas lokaler. Skogs- 209–214. bete är sannolikt gynnsamt för ryl (t.ex. Johansson, V. A. m.fl. 2015: artialP mycoheterotrophy in Maad m.fl. 2009, Lundell m.fl. 2015) då det Pyroleae: nitrogen and carbon stable isotope signatures during development from seedling to adult. Oecologia 177: leder till att färre trädplantor växer till och 203–211. att konkurrerande vegetation missgynnas, Knudsen, J. T. & Olesen, J. M. 1993: Buzz-pollination and inte minst blåbär och gräs. patterns in sexual traits in North-European Pyrolaceae. Am. J. Bot. 80: 900–913. Lundell, A. m.fl. 2015: opulationP size and reproduction • Tack till alla floraväktare som har lagt ned in the declining endangered forest plant Chimaphila umbellata in Sweden. Folia Geobot. 50: 13–23. tusentals timmar på att hålla koll på och rap- Maad, J. m.fl. 2009: Floraförändringar i Uppland under portera in dessa arter under många år, samt 1900-talet – en analys från Projekt Upplands flora. till de länsansvariga som har hanterat och Svensk Bot. Tidskr. 103: 67–104. , floraväktarlokaler. Tack även till Jörgen Nilsson, A. 1983: Mimesis of bellflower (Campanula) by the red helleborine orchid Cephalanthera rubra. Nature 305: Petersson för data från Gotland, Mora 799–800. Aronsson och Margareta Edqvist för värde- Rassi, P. m.fl. (red.) 2010:The 2010 red list of Finnish species. fulla kommentarer på manuset och till Pia Ympäristöministeriö & Suomen ympäristökeskus, Helsinki. Östensson för kul ryl-kommunikation. Shefferson, R. P. m.fl. 1999: Estimating dormancy and survival of a rare herbaceous perennial using mark-recap- Citerad litteratur ture models. Ecology 82: 145–156. Almquist, E. 1965: Flora Upsaliensis. Uppsalatraktens växter. Ståhl, P. 2016: Gästriklands flora. SBF-förlaget, Uppsala. Förteckning över fanerogamer och kärlkryptogamer. Almqvist Sundberg, S. 2017: Dramatisk nedgång i antalet lokaler för & Wiksell, Stockholm. slåttergubbe. Svensk Bot. Tidskr. 111: under tryckning. Anonym 2008: Red data book of Estonia 2008. Commission Tamm, C. O. 1972: Survival and flowering of some perennial for Nature Conservation of the Estonian Academy of herbs. II. The behaviour of some orchids on permanent Sciences. [hämtad plots. Oikos 23: 23–28. 2016-06-01] Thor, G. & Jonsell, L. 1996: Cephalanthera rubra. Röd skogs- Arditti, J. m.fl. 1980: orM phometry of orchid seeds. lilja. Artfakta. ArtDatabanken, SLU. II. Native California and related species of Calypso, Tyler, T. m.fl. (red.) 2007:Floran i Skåne. Arterna och deras Cephalanthera, Corallorhiza and Epipactis. Am. J. Bot. utbredning. Lunds Botaniska Förening. 67: 347–360. Wind, P. & Pihl, S. (red.) 2010: The Danish red list. The ArtDatabanken 2015: Rödlistade arter i Sverige 2015. Art- National Environmental Research Institute, Aarhus Databanken, SLU. University.

Sundberg: Röd skogslilja och ryl 103 Sundberg, S. 2017: Hur går forest, while mild thinning of when not sampling the whole det för röd skogslilja och ryl? the canopy, especially of Norway population (of possible habitats), [Present status for Cephalanthera spruce, may favour the species. which should be taken account rubra and Chimaphila umbellata Figures from the last counts indi- of. Active search for new sites in Sweden.] Svensk Bot. Tidskr. cate a current population of 600 in suitable habitats may partly 111: 90–104. plants on the mainland, with an compensate for this statistical The results of the Flora Guard- addition of at least 13 000 plants bias, by comparing the number ians’ national monitoring of the on Gotland. The Swedish pop- of new sites with current and threatened Cephalanthera rubra ulation is estimated to contain extinct sites. (VU) and Chimaphila umbellata 20 000–25 000 plants. In both C. rubra and C. umbel- (EN) are presented. Both species Chimaphila umbellata had 3.3 lata site loss is more marked produce dust seeds, are partial visits per site during an average towards the south of their or initial myco-heterotrophs and time span of 10 yr. The species distributions, correlating with occur mainly in semi-open, dry was absent from 28% of its sites nitrogen deposition intensity to mesic, pine-dominated conif- during the last survey, which and possible subsequent effects erous forests in the southern nearly represents the local on competing vegetation and half of Sweden, with the highest extinctions. Site half-life is esti- associated fungi. There is at frequencies on the island of mated at 19 yr while mainly small least one example in which an Gotland. There are 119 and 677 populations disappear. A popu- invasive alien species, Lupinus registered Flora Guardian sites lation decline is seen in 2.7 times polyphyllus, has contributed to being surveyed during 1990–2015 as many sites as those that are the local extinction of C. rubra. for C. rubra and C. umbellata, increasing. Main reasons for the Both species would benefit respectively (sites on Gotland loss of C. umbellata are clear-fell- from extensive management by not included). In both species, ing of the forest habitats as well careful canopy thinning, espe- there has been a steady increase as denser canopies and field-layer cially of Norway spruce, while in the number of revisited sites vegetation. Sums from the last clear-felling should be avoided. per year since 1990, in line with counts give 68 000 shoots, but C. umbellata should be favoured the increasing efforts by the since many sites have not been by extensive cattle grazing in its Flora Guardians overall. quantified, a oarsec estimate habitats, which limits tree seed- Cephalanthera rubra is one of 100 000–200 000 shoots ling development and reduces of the more intensively mon- is more probable. However, competing Vaccinium myrtillus itored species on the Swedish C. umbellata is probably one of and grasses. mainland with 6.3 visits per site the most overlooked species in during an average time span of the South Swedish flora because 17 yr. The species was absent it inhabits a very common habi- from half of its sites during the tat that botanists visit relatively last survey, but since C. rubra seldom, and the species is also may be dormant underground difficulto t detect during most for some years, this figure is an of the year. Active search would exaggeration of local extinc- definitely yield new sites. tions. From 15 sites (13%) the The figures on site loss (and species is presumably extinct, population decline) in both since it has not been found again species are probably exagger- during the last four surveys. A ated due to the fact that they population decline is seen in 4.5 are based on already known Sebastian Sundberg är kärlväxt- times as many sites as those that sites (which inexorably will go ansvarig vid ArtDatabanken. are increasing. Main reasons for extinct with time) and do not Adress: ArtDatabanken, SLU, the loss of C. rubra are denser include possible establishments. Box 7007, 750 07 Uppsala canopies and field-layer vegeta- This is an inevitable effect of E-post: sebastian.sundberg@ tion as well as clear-felling of the monitoring rare phenomena, slu.se

104 Svensk Botanisk Tidskrift 111: 2 (2017) Upprop: Effekter av vildsvinsbök på floran

SEBASTIAN SUNDBERG

olika sammanhang har jag under senare år stött på botanister som ondgjort sig över vildsvinens framfart i markerna (för att inte tala om alla lantbrukare som klagar), figur 1. Vildsvinsbök vid Tullgarn, Sörmland, med Ioch det är inte så konstigt då det ofta kan se en blommande och två vegetativa plantor av röd skogslilja Cephalanthera rubra. hemskt ut där grisarna har bökat. Särskilt fo to: Sebastian Sundberg. deras selektiva bökande efter orkidéknölar har uppmärksammats, samt negativa effekter på vårfloran (Brunet 2015, Brunet m.fl. 2016). de har jordstam (t.ex. skogsliljor Cephalan Men är det alltid av ondo? Det finns svensk thera, guckusko Cypripedium calceolus, knipp- forskning som visar att artrikedomen av rötter Epipactis och knärot Goodyera repens) kärlväxter ökar i områden med vildsvinsbök eller knölrötter (handnycklar Dactylorhiza, (Welander 1995, 2000, Brunet m.fl. 2016). brudsporrar Gymnadenia, nycklar Orchis Mitt intresse väcktes av att röd skogslilja och nattvioler Platanthera)? Är knölrötter Cephalanthera rubra verkar öka kraftigt i ett mer attraktiva som föda för grisarna medan intensivt bökat område i närheten av Tull- jordstammar kanske fragmenteras vid böket garn i Sörmland (figur 1 samt se sid. 94–95). vilket i stället gynnar spridningen? Många kärlväxters fröetablering begränsas Välj gärna ut en eller flera bökade fläckar, när markstörning saknas (Grubb 1977). kanske i anslutning till en floraväktarlokal, Exempelvis ryl Chimaphila umbellata har ta koordinater, följ upp vad som händer i den pekats ut som en art som gärna etablerar sig bökade och gärna i en obökad kontrollfläck vid stigar eller annan störd mark (Delin 2013). (t.ex. en meter norr om böket). Rapportera Vildsvinen är tillsammans med bävrar sedan dina observationer i Artportalen samt (Naiman m.fl. 1986) viktiga ekosystem- gärna till mig eller sammanfatta i en egen ingenjörer som påverkar många andra arter notis eller artikel! – båda har naturlig hemvist i Sverige även om Citerad litteratur de har saknats i landet under en längre (vild- Brunet, J. 2015. Vildsvin och importance of the regen- svin) eller kortare (bäver) tidsrymd till följd vitsippor – mer dramatik eration niche. Biol. Rev. 52: av omfattande jakt. Rimligen är många arter i Dalby Söderskog. Svensk 107–145. Bot. Tidskr. 109: 105–111. Naiman, R. J. m.fl. 1986. anpassade till deras störning, som kan tänkas Brunet, J. m.fl. 2016. Distur- Ecosystem alteration of bance of the herbaceous boreal forest streams by vara än viktigare när skogsbränder, översväm- layer after invasion of an beaver (Castor canadensis). ningar och annan naturlig störning eller hävd eutrophic temperate forest Ecology 67: 1254–1269. har minskat kraftigt i dagens landskap. by wild boar. Nord. J. Bot. Welander, J. 1995. Are wild 34: 120–128. boars a future threat to the Jag välkomnar observationer av vildsvins- Delin, A. 2013. Ryl – gynnad Swedish flora?Ibex J.M.E. bök som anger vilka växtarter som etablerar eller missgynnad av brand? 3: 165–167. Svensk Bot. Tidskr. 107: Welander, J. 2000. Spatial and sig i bökade fläckar, inte minst bland 252–263. temporal dynamics of wild orkidéer eller andra sällsynta och rödlistade Grubb, P. J. 1977. The mainte- boar (Sus scrofa) rooting in nance of species-richness a mosaic landscape. J. Zool. arter, och gärna under flera år. Vilka arter in plant communities: the 252: 263–271. gynnas och vilka missgynnas? Skiljer sig Sebastian Sundberg, ArtDatabanken, SLU, Upp- effekterna mellan orkidéer beroende på om sala ([email protected]).

Sundberg: Vildsvinsbök 105 Buskar är ju ett mellanting mellan markens örter och de mer högväxta och liksom buskarna vedartade träden. Elin Götmark och Frank Götmark har funderat på vilka egenskaper som gör buskarna konkurrenskraftiga mot träden. Varför finns buskar? Biologi och matematik i skön förening

ELIN GÖTMARK & FRANK GÖTMARK

edartade växter som träd och dels eftersom de är imponerande livsformer buskar har under evolutionens som vi gärna vill veta mer om. Däremot lopp varit mycket framgångsrika. finns det förhållandevis lite forskning om De första buskarna och träden buskar; när vi granskade litteraturen fann vi Vuppstod redan för mer än 350 miljoner år ingen text som tog ett helhetsgrepp om var- sedan och var barrträdsliknande former (se för buskar existerar. Ibland kan till och med Willis & McElwain 2014 för en detaljerad enkla grundläggande frågor inom biologin och fascinerande genomgång av växter- förbises, i detta fall frågan vi vill belysa här: nas evolution). Vedartad vävnad skapades Om nu trädens höjd gör dem så framgångs- genom den relativt enkla ”uppfinningen” att rika, varför finns då buskar?Vilka egenska- sätta samman glukosmolekyler till cellulosa per och ekologiska faktorer gör buskarna i långa strängar, och genom det samman- konkurrenskraftiga gentemot träden? (För fogande ligninet. Sådan vävnad har sedan en detaljerad redovisning och beräkningar, uppstått vid många tillfällen, till exempel se Götmark, Götmark & Jensen 2016.) hos de idag vanliga vedartade blomväxterna för cirka 140 miljoner år sedan, där en av Vad är en buske? de äldsta kända formerna (Amborella) är en Det går inte att enkelt sortera vedartade buske. Träd och buskar har den uppenbara växter i två typer (träd och buskar). Vi har fördelen att kunna bli högre än örter och några definitioner som fungerar i de flesta gräs – de kan då utnyttja mer av solljuset fall: träd är enstammiga och höga medan och konkurrera ut eller reducera gräs- och buskar är flerstammiga och lägre än nästan örtskiktet. alla vuxna träd, och buskarna förgrenar sig De höga träden är tuffa onkurrenterk till dessutom vid eller nära marken. Ofta anges buskarna, som dock ofta kan leva i deras i definitioner en maximal höjd för buskar, skugga. Träd har också stora rotsystem och till exempel tre eller sex meter, vilket vi stora kronor som kan producera många undviker. Gränsen för buskarnas höjd tycks frön. Från en hög krona kan pollen och frön vara drygt tio meter – ett exempel är hassel sprida sig långt med vindens hjälp, även om Corylus avellana som kan bli högre än tio många träd också är djurspridda. En hög meter, ett annat är hägg Prunus padus, som krona kan under evolutionens gång också ha möjligen kan sägas vara den högsta busken i bidragit till minskat bete från stora djur. vår flora (figur 1). Träd har inspirerat mycket forskning, En svårighet med att definiera buskar och dels eftersom de är användbara för män- träd är att vissa arter, till exempel häggen niskan (de kallas då oftast bara ”virke”), och och vår vanliga sälg Salix caprea, förekom-

106 Svensk Botanisk Tidskrift 111: 2 (2017) figur 1. Häggen Prunus padus växer ofta busklikt med nedliggande grenar. Den sprids lokalt med rotskott och över längre avstånd med sina talrika och av trastarna omtyckta svarta stenfrukter. fo to: Heikki Rantala.

mer både som träd och buske. I tropisk siffror uppskatta att buskar växer, eller kan regnskog är också övergången mellan buskar växa, på cirka 45 procent av landytan. Så och träd flytande; där finns många små träd deras anpassningsförmåga är fenomenal – de (”treelets” på engelska) medan flerstammiga förekommer i såväl skuggiga som öppna mil- buskar tycks vara ovanligare. Vidare kan jöer, från våtmarker till torra öknar, i både även träd vara flerstammiga, särskilt om de arktisk, boreal, tempererad och tropisk zon. skadats eller brutits, och sedan växt vidare Buskarnas omfattande utbredning (se Diskussion nedan). innebär också att de har stor betydelse för Precis som träd kan buskar anta många att binda vatten och jord samt bidra till olika former. Vi utesluter här former vars jordbildning och lagring av kol i biomassa, stammar kryper längs marken; de kal�- särskilt i miljöer där träd saknas. De utnytt- las ibland ris (t.ex. mjölon Arctostaphylos jas vidare av en mängd arter, som däggdjur, uva-ursi). Blåbär Vaccinium myrtillus klassas fåglar, insekter och svampar, inklusive tam- oftast också som ett ris, men har i huvudsak boskap. Människan skapar ofta öppna land- upprättstående stammar och kan inkluderas skap genom att bränna eller hugga ner träd i vår definition av buskar. Men även om ett för att gynna boskap och odling, eller för att begrepp är svårt att avgränsa exakt kan det öka tillgången på större djur för jakt (forn- vara viktigt och användbart – försök exem- tida jägare och samlare, se Williams 2003). pelvis hitta en exakt definition på begreppet Kanske har detta gynnat buskarna jämfört skog! med träden. Eventuellt klarar buskar bete bättre än små träd. Buskarnas utbredning Träd i all ära, men buskar växer på en En modell om flerstammighet avsevärt större del av jordens yta än träden. Vedartade växter har ett viktigt tunt tillväxt- I en satellitstudie fann Gong m.fl. (2013) skikt i stammen (kambium) som inåt bildar att skog täckte 28,4 procent av landytan xylem (ved) där årsringar kan avläsas i våra och buskmark 11,5 procent, men eftersom klimat, och utåt bildar floem, som transpor- buskar finns även i skog och på mark med terar fotosyntesprodukter (socker). Utanför gles vegetation, så kan man genom deras det tunna floemet finns även ett kambium

Götmark & Götmark: Varför finns buskar? 107 a)

200 Träd Trestammig buske som bildar bark. Den viktiga transporten av Femstammig buske Sjustammig buske vatten och näringsämnen från rötterna för 150 fotosyntes och tillväxt sker i den yttre delen av xylemet, ofta kallad splintved. I stora

100 träd dör cellerna i den inre delen av stammen och bildar kärnved som kan ge stadga,

Höjd (cm) skydda mot fiender (t.ex. svampar) och lagra 50 näring via märgstrålar. Vi jämför nedan små träd och buskar på upp till cirka två meters 0 höjd och antar då att transport sker i hela 0 100 200 300 400 500 xylemet. Volym (cm3) Vi skapade en enkel matematisk modell

) 2 b) för att belysa en grundläggande skillnad 10 Sjustammig buske mellan träd och buskar, nämligen enstam- Femstammig buske Trestammig buske mighet kontra flerstammighet. Bakgrun- 8 Träd den är följande: om du har en boll av en viss volym, jämfört med om du istället har 6 många små bollar med samma totala volym, så är de många små bollarnas totala yta 4 betydligt större än den enda bollens yta i det

2 första fallet, trots att volymen är densamma. Denna matematiska princip gör att en mus 0 måste producera mycket mer värme per 0 100 200 300 400 500 volymsenhet än en elefant – ytan hos den

Total tvärsnittsyta vid stammarnas bas (cm Total Volym (cm3) lilla musen är mycket större i förhållande till c) dess volym än hos en stor elefant och musen förlorar alltså värme snabbare. 4000 Sjustammig buske Femstammig buske För de flerstammiga buskarna betyder Trestammig buske Träd samma princip att de kommer att ha en 3000

) 2 större barkyta än ett träd av samma volym, och dessutom – vilket är viktigt – en större 2000 total tvärsnittsyta nedtill. För att kunna

Barkyta (cm räkna på detta måste vi förstås göra för- 1000 enklingar och antaganden: vi bortser från rotsystemet, vi måste ha en funktion som beskriver volymen hos en stam eller gren av 0 0 100 200 300 400 500 en viss längd, och vi gör antaganden om hur Volym (cm3) träd och buskar förgrenar sig.

figur 2. a) För samma vedvolym ovan mark blir trädet högre än busken. b) Busken har större Vad ger modellen för resultat? tvärsnittsyta vid basen än trädet, och ytan ökar med Figur 2a visar höjden av ett träd och buskar antalet stammar. c) Barkens yta, och även foto- med olika antal stammar som en funktion av syntes- och kambiumytan under barken, ökar med vedvolymen. Trädet blir, inte oväntat, högre antalet stammar. Genom flerstammighet kan bus- än en buske med samma vedvolym – detta ken också producera kvistar (och krona) snabbare än träd. (För antaganden och beräkningar i den är en av trädens huvudfördelar. Men enligt matematiska modellen, se Götmark m.fl. 2016.) modellen har buskar större total tvärsnitts-

108 Svensk Botanisk Tidskrift 111: 2 (2017) yta nedtill på stammarna vid samma vedvolym än vad ett träd har (figur 2b). Detta innebär att buskformen kan ge ökad transport av vatten och näringsämnen upp till bladen jämfört med enstammiga träd. Tidigare studier har visat att denna transport (”sap flow” på engelska) är korrelerad med mängden bladmassa, vilket ger stöd åt vår hypotes att detta innebär en fördel för busken och dess tillväxt. Buskar har också större total bark- och stamyta vid samma vedvolym än träd enligt modellen (figur 2c). Buskar liksom små träd har ofta gröna stammar eller grön vävnad figur 3. Många buskar och träd har fotosyntetise- rande stammar där ljuset kan tränga igenom den under tunn bark (figur 3), där fotosyntes kan tunna barken. De kan då utnyttja koldioxiden som ske. Eftersom buskarna har större stamyta, skapas vid respiration inne i stammen – en smart så kan stam-fotosyntes ske i större utsträck- form av återvinning. Flerstammigheten ger i detta ning än hos små träd. För buskar som fäller avseende en fördel för buskarna över träden. Till vänster hassel Corylus avellana, till höger en sina blad under vinterhalvåret eller under odlad kornell Cornus med grön förvedad stam. De torrperioder är det en fördel att kunna ljusa fläckarna på hasseln och fläckarna på kornel- fotosyntetisera i stammen. Extra listigt är len är lenticeller (barkporer) som medger att syrgas det att buskar även kan utnyttja stamfoto- och koldioxid lätt kan passera genom barken. syntesen för att återvinna den koldioxid som fo to: Frank Götmark. produceras där genom respiration, för att få energi. (Respiration är ”omvänd fotosyntes”, dvs. trädet tar upp syre, förbränner socker grening per stam så producerar en buske som producerats i stammen och bildar snabbare en (låg) krona än trädet. Träd koldioxid som biprodukt.) Även den totala satsar på en stam för att nå höjd, och bildar kambium- och floemytan är större för bus- först därefter en stor krona. Slutligen har kar än för träd, och kan bidra vid tillväxten. buskarna en fördel genom att de kan utöka Nästan alla vedartade blomväxter, och sin krona horisontellt – yttre stammar kan vissa barrväxter, har knoppar i barken som luta och slutligen ligga an mot marken, varpå kan börja växa vid till exempel ökad ljus- skott skjuter upp från dem och vidgar kro- tillgång eller när en stam brutits av eller nan. Även vissa träd gör så (t.ex. skogslind skadats. Om buskar och träd har lika stor Tilia cordata), men träden satsar generellt på knopptäthet i barken så medför den större en enda hög stam. barkarean hos buskarna att de kan utveckla Genom vår modell och de funktionella fler grenar och blad, vilket också är lättare egenskaperna ovan hade vi god grund när stammarna sitter en bit isär. Vi hittade för en grundläggande hypotes att buskar ingen studie som jämförde knopptäthet och bör kunna växa fortare än små träd. Den knopputveckling i barken hos träd och bus- testades genom en litteraturgenomgång, kar, men den som klippt ner sin buskhäck i där vi sökte studier som mätt tillväxten hos trädgården vet att återväxten kan vara snabb både buskar och små träd i samma område, hos många buskar. inklusive experiment- och labbstudier. De Ytterligare två egenskaper gynnar buskar totalt 14 studier vi fann gav gott stöd för jämfört med små träd. Givet samma för- hypotesen (se tabell 2 i Götmark m.fl. 2016).

Götmark & Götmark: Varför finns buskar? 109 figur 5. Höga träd kan kontrollera och reducera ett buskskikt, men om träden (här främst ekar, nära åker) avverkas så kan buskarna snabbt skjuta upp. Här hassel Corylus avellana, vars täta kronor skuggar så mycket så att träd har svårt att komma upp (Lilla Vickleby naturreservat, Öland). Fenomenet gäller för många skogar på jorden, till exempel regnskogsfragment som omges av nyupptagna betesmarker, där buskar kommer upp i kantzonerna och en bit in i skogen. fo to: Frank Götmark.

Studierna gjordes med andra syften än att stammen, medan en buske som förlorar en testa vår hypotes och ytterligare studier eller flera stammar har större resurser kvar behövs, men tills vidare kan vi dra slutsatsen för tillväxt. att stöd finns för hypotesen. Bränder och stormar är återkommande störningar i många ekosystem på jorden, Tre kompletterande hypoteser särskilt i tempererade och tropiska trakter. SNABBARE FRÖPRODUKTION HOS LÅGA Ett stort träd som därigenom förlorar sin BUSKAR ÄN HOS HÖGA TRÄD stam och krona förlorar mycket stödmassa, Den lägre höjden på buskar, jämfört med bladmassa, vatten och näringsreserver – och träd, innebär att de kan blomma och sätta en öppning i skogen ger buskarna en god frö tidigare än träden, och därmed sprida chans om de kan växa fort, vilket vår första figur 6. Buskar har korta stammar som sig till nya lämpliga växtplatser – ofta öppna hypotes ovan tyder på. klarar att växa ut i vinkel, och då kan fånga eller halvöppna miljöer, där till exempel I halvöknar och andra torra områden är mycket ljus. Judasträd Cercis siliquastrum, en trädskiktet reducerats eller störts (figur 5). vattenbrist och torka ett återkommande ärtväxt från Sydeuropa, här fotograferad i Då ett träd växt sig stort kommer i regel problem för vedartade växter. Stammar kan botaniska trädgården i Wien. Judasträd får dess fröproduktion att bli mycket större än då dö, men buskar i torra områden tycks vackra purpurrosa blommor. buskens, men för träd är den senare frö- ha byggt upp ovanjordiska delar i delvis fo to: Frank Götmark. produktionen en nackdel. oberoende enheter, där en förlust av en stam vid svår torka sannolikt har mindre bety- FLERSTAMMIGHET ÖKAR CHANSEN FÖR delse för individens överlevnad och tillväxt. ÖVERLEVNAD OCH TILLVÄXT OM EN Schenk m.fl. (2008) jämförde buskar i en ELLER FLERA STAMMAR DÖR gradient från relativt fuktiga till torra områ- Om ett litet träd förlorar sin stam, till den och fann att fler buskar hade stammar exempel genom bete, tramp från stora djur, med oberoende enheter ju torrare miljön sjukdomar eller fallande träd och grenar, så blev. löper det en högre risk att dö än en flerstam- Ett annat sätt att lösa problem med stam- mig buske som förlorar en stam – den har ju död är ett klonalt växtsätt, som exempelvis flera stammar kvar. Ett träd som förlorar sin hos asp Populus tremula och sötkörsbär stam kan skjuta stubbskott, men har förlorat Prunus avium, där individen kan ha många bladmassa och näring som finns lagrad i spridda stammar bildade från rotskott. Även

110 Svensk Botanisk Tidskrift 111: 2 (2017) ×104 2 45° vinkel från lodrätt 30° vinkel från lodrätt 15° vinkel från lodrätt 1,5 stam som böjer av uppåt

Kraftmoment (Nm) 0,5

0 0 5 10 15 Stammens höjd (m) figur 6. Buskar har korta stammar som klarar att växa ut i vinkel, och då kan fånga mycket ljus. Till vänster ett judasträd Cercis siliquastrum, en lågt träd eller buske från Sydeuropa, här fotograferad i botaniska trädgården i Wien. Judasträd får vackra purpurrosa ärtblommor. Av figuren till höger framgår att om höga träd skulle producera långa (och tunga) stammar i till exempel 45 graders vinkel, så skulle stora kraftmoment uppstå och fästpunkterna utsätts för stor påfrestning. Sådana stammar skulle lätt kunna brytas i hård vind eller vid snöbelastning. Den böjda stammen i grafen växer först 20° från lodrätt, och när den nått ett horisontellt avstånd på en meter från sin startpunkt böjer den av och blir lodrät. fo to: Frank Götmark. om klonalt växtsätt är vanligt hos buskar är fruktbara genom att man tvingas till nya det oklart om det är vanligare än hos träd – tankebanor. Ett svar utgår från att buskarnas en översikt om detta på global nivå saknas stammar ofta lutar mycket (figur 6). Om (och det lär krävas mycket grävande för att dessa lutande stammar skulle nå längder om klargöra detta). tjugo meter eller mer, så skulle deras fästen utsättas för mycket hög viktbelastning. De KORTA STAMMAR HOS BUSKAR GER FÖR- högsta buskarna eller buskformiga träden DELAR JÄMFÖRT MED EN HÖG TRÄDSTAM i Sverige (hassel, sälg och hägg) tycks nå en För det första så kan buskarnas lägre och maximal höjd om drygt tio meter, och den smidigare stammar lättare överleva belast- övre gränsen kan åtminstone delvis bestäm- ning utan att brytas. Förutom vind så utsätts mas av viktproblem för lutande stammar (se buskar och träd för snö, laviner, skred och figur 6). Genom sin låga höjd kan buskarna forsande vatten vid översvämningar, där alltså sprida ut stammarna för att fånga mer trädens oböjliga stammar är en nackdel. I solljus än om de vore upprätta. arktiska trakter ger ett lågt, tätt växtsätt För det tredje kan buskarna med sina också temperaturfördelar vid hård vind, korta stammar lättare hålla sin vattenpelare särskilt under vinterhalvåret, då buskar till intakt. Allvarliga problem uppstår om vat- stor del också kan täckas av snö. tenpelaren i en stam bryts och luftfickor För det andra kan vi utgå från frågan bildas, och risken ökar ju längre stammen ”Varför blir inte buskar lika höga som träd, blir – detta anses vara en viktig faktor som alltså både flerstammiga och höga?” Sådana begränsar trädens höjd. Problemen ökar ”varför inte”-frågor inom biologin kan vara ju torrare växtmiljön är, och stark kyla kan

Götmark & Götmark: Varför finns buskar? 111 a b

c figur 7 . (a) Mangrove, med vedartade förgrenade stammar på tropiska stränder, i detta fall i Viet- nam (b) Grov vedartad bambu, med stammar på 10–15 cm i diameter och höjder på mer än 20 meter. Bambu används bland annat i byggnader och staket (Vietnam), (c) Fikus Ficus sp. där extra vedartade stammar successivt bildats av luftrötter (Vietnam). fo to: Frank Götmark.

Diskussion Vår modell och våra hypoteser är ett första steg mot en bättre förståelse för hur buskar utvecklats. Men hypoteserna behöver testas mer i detalj, varpå de kan bekräftas, vidare- utvecklas eller förkastas. I en sådan process ska man inte stirra sig blind på en hypotes utan testa förutsägelser från flera alternativa hypoteser så att forskningen både blir mer kritisk och mer effektiv (Rosen 2016). En pusselbit som saknas är rotsystemen hos buskar och träd – i modellen, som utgår från små former, förutsatte vi inga skillna- också leda till luftfickor i stammar när vat- der. Den enda relevanta studie vi hittat visar ten fryser och senare tinar. att rotsystemen växer fortare och förgrenar För det fjärde behöver inte buskar inves- sig mer hos buskar än träd (Asbjornsen m.fl. tera så mycket i stödjande död vedstruktur 2004). Studier visar att buskar i torra miljöer (kärnved), jämfört med de högre träden. utvecklar omfattande rotsystem, förmodli-

112 Svensk Botanisk Tidskrift 111: 2 (2017) gen som en försäkring mot torka. Stora träd stubbskott på brutna träd. Vi föreslår att måste satsa mer på strukturella rötter, som sådana träd skulle kunna avgränsas genom kan ge stöd vid hårda vindar. Vi har inte hittat sin stamform (se figur 8). örslagetF grun- någon detaljerad studie av rötter hos träd och dar sig även här på viktproblem för långa buskar av olika storlek. De tunna finrötterna lutande stammar. Flerstammiga träd tycks bör också studeras, vilket inte är lätt. ofta ha stammar som snabbt böjer av och Vi har här inte gått in på den stora stiger mer eller mindre vertikalt uppåt, till artrikedomen och mångformigheten hos skillnad från hos buskarna, förmodligen för buskarna. Ingen vet hur många buskarter att undvika hög belastning. Alternativt kan som finns, men en gissning vi sett är de utgör de växa i stort sett rakt upp tillsammans och hälften av de cirka 60 000 vedartade väx- sedan, högre upp, mer utåt. Att få till ett till- terna. Denna gissning har ifrågasatts efter- räckligt starkt fäste för en lutande stam vid som tropisk regnskog är så rik på trädarter. I marken kan vara kritiskt – grenar på ett träd en debatt som förts om huruvida det saknas bör ha jämförelsevis bättre fäste i en grövre vedartade former i ett storleksintervall mel- och starkare stam. Det finns vad vi vet ingen lan buskar och träd (vilket ännu inte är fullt studie av hur flerstammiga träd ser ut; en utrett), så redovisas oväntat höga artantal kvantifiering av stammars lutning, längd och av buskar från Afrika, Kina och tropiska form hos ett antal arter bör lätt kunna göras. trakter, så kanske gissningen ovan ändå är Vi kan återigen ställa en ”varför inte”- rimlig (se Qian 2015, Qian & Ricklefs 2015). fråga: om det vore en fördel att ha många Man måste då definiera vad som är en buske stammar och då kunna växa fort, varför är – i debatten ovan sattes höjdgränser, vilket inte alla stora träd flerstammiga? De skulle vi inte gjort. Vissa andra växtformer kan ju kunna bli högre än de flesta buskar, och också kallas buskar, till exempel mangrove erövra mer ljus, om bara stammarna är som förgrenar sig på låg höjd, ovan högsta relativt uppåtriktade. Ett svar kan grundas vattennivå (figur 7a). i relationen mellan vedmassa (stödstruktur) Ett annat intressant exempel där vissa och bladmassa. Träd satsar mycket på ved av våra hypoteser gäller finns bland grä- och kärnved för stadga och för att nå höjd, sen, nämligen bambu (figur 7b), vars stora men om trädet har flera stammar inne- utbredning omfattar tropiska, subtropiska bär detta relativt sett mindre bladmassa, och tempererade miljöer, och många arter. eftersom stammarna skuggar varandra och De höga arterna av bambu är vedartade, bladen mest finns på ”utsidan” av individen. snabbväxande och kan nå höjder på tjugo- Vid evolution av träd så har sannolikt det fem meter. Bambustammarna saknar bark naturliga urvalet gynnat spridda enstammiga och är gröna; fotosyntes i de mångstammiga individer, som kan optimera fotosyntesen. individerna kan vara en rejäl fördel. Men det faktum att träd lätt blir flerstam- Ett tredje relevant exempel är träd som miga vid allvarliga skador eller plötsligt ökad producerar luftrötter från ovan, vilka sedan ljustillgång kan åtminstone delvis förklaras utbildas till stammar: vår bekanta krukväxt genom vår modell och hypotes ovan. I en fönsterfikusen Ficus elastica ser annorlunda miljö där allvarliga störningar sker gäller det ut då den är fullt utvecklad (figur 7c)! att växa fort, för att överleva och nå höjd Om vi inte sätter en övre gräns för vad igen. Flera små stammar är då fördelaktiga som kallas buske, hur ska man då skilja för tillväxten, som vår första hypotes för- buskar från flerstammiga träd? Sådana träd utsäger och som vi ser stöd för. Det brutna är dessutom rätt vanliga och uppstår när trädet eller stubben skulle ju kunna skicka skadade småträd skjuter skott, eller genom upp bara ett nytt skott (en ny stam), men

Götmark & Götmark: Varför finns buskar? 113 så sker inte. Dock bör trädet rätt snabbt ”självgallra” och överge skott när det når en högre höjd. Detta skulle vara intressant att studera närmare, men då bör helst individer följas under lång tid. Många har forskat om buskars roll som ”plantskola” för träd, där små träd skyddas från bete eller extrema temperaturer genom att växa inne i busksnåren. Men sällan har någon frågat sig varför buskarna kunde finnas där från början och vara så framgångs- rika, innan träden började komma upp. Har vi någon nytta av den grundforsk- ning som presenterats här? Detta avgörs framgent, men intressanta anknytningar finns. För det första ger vårt arbete bättre förståelse för det omfattande skottskogsbruk (engelska ”coppice”) som människan bedrivit under tusentals år på många håll i världen, även i Sverige (Rackham 1993, Göransson 1996). Jägare och samlare hade säkert kunskap om trädens och buskarnas ekologi och förmåga att skjuta skott, och man kan gissa att de fann att buskar växte upp fort. Hassel är en buske som utnyttjats i Europa mycket länge, inte minst för sina nötter (Kardell 2003). Nutida människor i Ekprojektet vid Göteborgs universitet (åter)upptäckte nyligen hasselns förmåga att snabbt växa upp från stubbar jämfört med träd: bland avverkade stubbar från tretton trädslag och hassel, så överlevde och växte hasseln i särklass bäst (Leonardsson & Götmark 2015). Klenved från buskar hade fördelar för naturfolk framför träd, då stam- figur 8. Träd med flera stammar, i regel utvecklade på små individer (t.ex. efter skador eller ökad marna är lättare att kapa, hantera och direkt ljustillgång), växer på ett annat sätt än buskar: utnyttja. I Japan utnyttjades även träd (ekar) stammarna är mer vertikala, de böjer tidigt uppåt, i stubbskottsbruket. I vår studie ovan fann vi eller växer rakt upp för att breda ut sig högre upp. vidare att linden inte låg så långt efter hassel (a) Ädelcypressen Chamaecyparis lawsoniana från Nordamerika, här fotograferad i Norrvikens trädgår- i överlevnad och stubbskottstillväxt. Natur- dar, är normalt enstammig, men kan bli flerstammig. folk utnyttjade även klena lindar, som kunde (b) En vårtbjörk Betula pendula utanför Göteborg bidra med bast från innerbarken (”sytråd” som sannolikt skadats tidigt har utvecklat flera för hudar, m.m.). stammar som böjer upp vertikalt. Notera själv- I klimatförändringarnas spår rapporteras gallringen inom individen i form av döda liggande stammar. sedan 10–15 år en förbuskning (”shrubifi fo to: Frank Götmark. cation”) av öppna marker globalt, bland

114 Svensk Botanisk Tidskrift 111: 2 (2017) annat i Arktis (översikt hos Naito & Cairns särskilt om de är lite tätare och högre, är 2011), och vår forskning är relevant för att svåra att ta sig igenom och skymmer sikten. bättre förstå buskarnas expansion (jämfört Människan antas ha utvecklats i halvöppna med träden). landskap (som savann) och var beroende av god sikt för sin jakt (Orians 1986). Även Slutfunderingar dagens artjägare och naturturister föredrar Vi finner det märkligt att ingen växteko- öppna eller halvöppna naturmiljöer (Gray & log eller evolutionsbiolog tidigare verkar Bond 2013). ha tagit ett helhetsgrepp om buskars (och Men ingen regel utan undantag: buskar träds) växtform. Det finns relativt få studier är populära inom hortikultur och i våra på buskar men väldigt många ört- och träd- trädgårdar och bostadsområden. Där är publikationer i databaserna. Träd har högre de praktiska eftersom de inte blir så höga ekonomiskt värde, vilket säkert bidrar till som träden, lättare kan beskäras, och de detta. Men buskar är å andra sidan lättare utvalda sorterna blommar fint under vår och att studera än höga träd, har större global försommar, med vackra bär som bonus på utbredning, och borde då berikat grund- höstkanten. forskningen mer. En bidragande orsak är Tack buskarna, för att vi fick utforska era förmodligen att buskar inte är lika estetiskt hemligheter! tilltalande och ”spännande” som höga träd (eller örter). Tänk bara på de ofta nega- • Vi vill särskilt tacka Anna Monrad Jensen, tivt färgade ord som används för buskar: medförfattare till det engelska manus- på engelska till exempel ”scrubby” och kriptet. Tack också till de granskare som ”thicket”, på franska ”broussaille”, och på kommenterade vårt engelska manuskript. svenska ”sly”. På engelska används ofta ter- Slutligen ett tack till dem som granskade men ”encroachment” (ung. ”inkräktande”) detta manuskript: Ove Eriksson, Håkan för igenväxning med buskar. Buskmarker, Rydin och en anonym granskare.

Citerad litteratur Asbjornsen, H. m.fl. 2004: Synergistic Götmark, F., Götmark, E. & Jensen, Qian, H. 2015: Patterns of frequency responses of oak, pine and shrub A. M. 2016: Why be a shrub? A distribution of woody plant heights: seedlings to edge environments and basic model and hypotheses for the a response to Scheffer et al.Trends drought in a fragmented tropical adaptive values of a common growth Ecol. Evol. 30: 497–498. highland oak forest, Oaxaca, Mexico. form. Front. Plant Sci. 7: 1095. Qian, H. & Ricklefs, R. 2015: Bimoda- For. Ecol. Manage. 192: 313–334. lity of plant height: fact or artifact? Gong, P. m.fl. 2013: Finer resolution Kardell, L. 2003: Svenskarna och skogen, A response to Scheffer et al.Trends observation and monitoring of Del 1. Skogsstyrelsen, Jönköping. Ecol. Evol. 30: 6 –7. global land cover: first mapping Leonardsson, J. & Götmark, F. 2015: Rackham, O. 1993: The history of the results with Landsat TM and Differential survival and growth of countryside. Dent, London. ETM+ data. Int. J. Remote Sens. 34: stumps in 14 woody species after Rosen, J. 2016: A forest of hypotheses. 2607–2654. conservation thinning in mixed Nature 536: 239–241. Gray, E. F. & Bond, W. J. 2013: Will oak-rich temperate forests. Eur. J. For. Schenk, H. J. m.fl. 2008: ydraulicH woody plant encroachment impact Res. 134: 199–209. integration and shrub growth form the visitor experience and economy Naito, A. T. & Cairns, D. M. 2011: linked across continental aridity of conservation areas? Koedoe 55: Patterns and processes of global gradients. PNAS 105: 11248–11253. #1106. shrub expansion. Prog. Phys. Geogr. 35: Williams, M. 2003: Deforesting the Göransson, H. 1996: Om skottskogs- 423–442. Earth. Univ. of Chicago Press, bruk och utfodring med kvistar Orians, G. H. 1986: An ecological and Chicago. under mellanneolitisk tid och om evolutionary approach to landscape Willis, K & McElwain, J. 2014: The evo- skogsutnyttjandet under mesolitisk aesthetics. Hos: Penning-Rowsell, G. lution of plants, 2nd ed. Oxford Univ. tid. Hos: Slotte, H. & Göransson, H. C. & Lowentha, D. (red.), Landscape Press, Oxford. (red.), Lövtäkt och skottskogsbruk, Del meanings and values. Allen and Unwin, II. KSLA, Stockholm, sid. 409–452. London, sid. 3–25.

Götmark & Götmark: Varför finns buskar? 115 Götmark, E. & Götmark, F. 2017: guished from shrubs by more upright Varför finns buskar? Biologi och stems, reducing bending moment (Fig. matematik i skön förening. [Why 6). More information in Götmark et be a shrub?] Svensk Bot. Tidskr. 111: al. 2016: Front. Plant Sci. 7: 1095. 106–116. We describe advantages for a shrub Elin Götmark är universitetslektor vid compared to a small tree with the same Matematiska vetenskaper på Chalmers above-ground woody volume, based tekniska högskola och Göteborgs on larger cross-sectional stem area universitet. Hon har forskat i matema- (Fig. 2b), larger area of photosynthetic tik men har även ett stort intresse för tissue in bark and stem, larger vascular botanik och naturvård på fritiden. cambium area, larger epidermis (bark) Adress: Chalmers Tvärgata 3, 412 96 area (Fig. 2c) and larger area for sprout- Göteborg ing, and faster production of twigs and E-post: [email protected] canopy. We predicted higher growth rate for a small shrub than a small tree, Frank Götmark är professor i ekolo- which was supported by empirical gisk zoologi och naturvårdsbiologi vid studies. Also, a shrub will produce Göteborgs universitet. Han arbetar seeds faster than a tree, multiple med forskning och undervisning inom stems in shrubs insure future survival ekologi och naturvård, och leder sedan and growth if one or more stems die, 17 år Ekprojektet. and several structural traits improve Adress: Inst. för biologi och miljöveten survival, compared to tall tree stems. skap, Göteborgs universitet Multi-stemmed trees may be distin- E-post: [email protected]

Botanikresor!

Monte Gargano, Italien 15–22 april 2017 med Anders Elmfors Västra Kap, Sydafrika 26 augusti – 5 september 2017 med Pav Johnsson

www.avifauna.se Tel. 0485-444 40 Sydöstra Sveriges vanliga lungört, numera kallad mörk lungört, och den enbart i Skåne förekommande fläcklungörten kan vara svåra att skilja. Rune Gerell har tittat i mikroskopet. Fläcklungört i Sverige

RUNE GERELL

läcklungörten Pulmonaria officinalis År 1999 fann jag några exemplar av fläck- har i Sverige en begränsad utbredning lungört strax söder om min bostad i Sjöbo som i huvudsak inskränker sig till Ora i sydöstra Skåne. Artbestämningen gjor- kommunerna Sjöbo, Tomelilla, Ystad des främst på närvaron av fläckar på bladen, Foch Simrishamn i sydöstra Skåne (figur 1). även om de var svaga. På grund av risken att Arten skiljer sig från sin nära släkting mörk plantorna skulle utplånas till följd av ridning lungört P. obscura främst på förekomsten av flyttades ett par till min tomt. Plantorna vitgröna fläckar på bladen (figur 3). utvecklades väl och uppgår idag till ungefär För en säker bestämning av fläcklungört tio stycken. har man dock rekommenderat en mätning Redan efter första året hade dock de flyt- av glandelhårens längd (figur 2) på foder- tade plantorna förlorat sina fläckar. Detta bladen och blomskaften (Bolliger 1962, fick mig att fundera på om artbestämningen Handeland 1989). Hos fläcklungört har kande baseras enbart på fläckarna eller om glandelhåren en längd av minst 1 mm medan man var tvungen att tillgripa den besvärli- de hos mörk lungört är endast 0,5 mm långa. gare metoden att mäta glandelhårens längd. Båda arterna har blad med hjärtlik bas, till Det fanns också en uppenbar risk för att fler skillnad från flera andra arter inom släktet rapporterade förekomster var felbestämda. Pulmonaria, till exempel röd lungört P. rubra, För att råda bot på osäkerheten i arten trädgårdsväxt som ibland felaktigt kallas bestämningen besökte jag år 2016 samtliga röd fläcklungört. rapporterade lokaler samt några äldre som

figur 1. Fläcklungörtens Pulmonaria officinalis naturliga utbredning i Sverige är inskränkt till sydöstra Skåne. Fläcklungört Inte återfunnen 2016 © OpenStreetMaps bidrags Återfynd 2016 givare.

Gerell: Fläcklungört 117 som inte besökts på senare tid. På 23 lokaler konstaterades förekomst av fläcklungört genom påvisande av långa glandelhår. Samt- liga lokaler med uppgiven fläcklungört inom 0,2 mm Övedsområdet, nordväst om Sjöbo, visade sig inte uppfylla kriterierna utan bedömdes vara mörk lungört. c a b De båda metoderna – bildförstoring och mikroskopering – för bestämning av glandelhårens längd, gav i stort sett samma resultat. Mängden långa glandelhår varie- rade dock avsevärt, från enstaka till riklig figur 2. Olika typer av hår hos Pulmonaria, a. långa glandelhår, b. korta glandelhår, c. långa borsthår. förekomst. Överensstämmelsen mellan före- Efter Bolliger (1982). komst av fläckar och arttillhörighet var inte heller fullständig. Det fanns således enstaka exemplar som uppvisade svaga fläckar men försvunnit från listorna. På varje lokal foto- som inte hade tillräckligt långa glandelhår. graferades enstaka blommor. Fokus lades på Detta gällde för förekomsten i norra delen foderblad och blomskaft. Syftet var att med av Kronoskogen utanför Tomelilla. I ett fall hjälp av ett bildprogram ytterligare förstora förelåg det motsatta förhållandet, nämligen bilderna och därigenom kunna bedöma hos de exemplar som jag flyttat till min egen glandelhårens längd. Vidare togs ett belägg- tomt. exemplar på varje lokal för mikroskopering av glandelhåren. Hybridisering? Släktet Pulmonaria omfattar 18 arter, vitt Resultat utbredda i Europa och Asien. I sin översikt Totalt besökte jag 45 lokaler, varav 14 inte över släktet kom Kirchner (2004) fram uppvisade några förekomster. Merparten till att hybridisering mellan de ingående av de sistnämnda utgjordes av äldre lokaler arterna inte kunde uteslutas samt att man

figur 3. Fläcklungört Pulmonaria officinalis. – Froenahejdan, Lövestad s:n. fo to: Rune Gerell.

118 Svensk Botanisk Tidskrift 111: 2 (2017) borde betrakta P. officinalis och P. obscura som Biotop underarter. En mer omfattande undersök- Flertalet förekomster av fläcklungört påträf- ning av de nio vanligaste arterna i Europa fades i bokskog, oftast i de mer ljusexpo- (Meeus m.fl. 2016) verifierade Kirchners nerade luckorna eller i kanterna. Exempel påstående så till vida att man fann att på samväxande arter var vitsippa Anemone hybridisering och överföring av gener mellan nemorosa, gulsippa A. ranunculoides, blåsippa olika arters genpooler har inträffat och fort- Hepatica nobilis och i några fall hålnunneört farande skulle kunna ske. En tidigare hybri- Corydalis cava. En grov uppskattning av disering mellan P. officinalis och P. obscura populationens storlek hamnar på cirka 3000 skulle kunna förklara variationen i förekom- individ. Främsta hotet mot artens existens sten av långa glandelhår i kombination med är igenväxning samt ökad krontäckning och fläckighet i min egen undersökning. därmed minskat ljusinsläpp. För att säkert bestämma fläcklungört krävs förutom förekomst av fläckar en mät- • Tack till Eva Waldemarson för utlåning av ning av glandelhårens längd. Det kan alltså mikroskop, till Marie-Louise Bárány för noggrant även finnas exemplar utan fläckar som ändå räknande av antalet exemplar av fläcklungört på flertalet lokaler samt till Göran Mattiasson, uppfyller kriteriet för fläcklungört genom Karin Gerell Lundberg och Erik Ljungstrand för att ha långa glandelhår. kommentarer på manuskriptet. Tack även till Dan Gerell för framställning av digital karta. Utbredning Fläcklungörten har i huvudsak en central- Citerad litteratur ArtDatabanken 2015: Rödlistade arter i Sverige 2015. Art- europeisk utbredning (Meeus m.fl. 2016), Databanken SLU, Uppsala. varför förekomsterna i Danmark och i Bolliger, M. 1982: Die Gattung Pulmonaria in Westeuropa. Sverige är de nordligaste och kan bedömas Phanerogamarum Monographieae 8. Handeland, S. 1989: Lungeurt – ei vrien slekt på frammarsj i som isolerade. Arten avviker också i vissa Noreg. Blyttia 47: 37–44. egenskaper från mellaneuropeiskt material, Hartvig, P. 2015: Atlas Flora Danica. Gyldendal, Köpen- varför det är möjligt att den svenska före- hman. Karlsson, T. & Brunet, J. 2007: Pulmonaria officinalis. Fläck- komsten utgör en egen underart (Karls- lungört. Artfaktablad. ArtDatabanken, SLU. son & Brunet 2007). I Danmark är arten Kirchner, D. E. 2004: Molekulare Phylogenie und Biogeo- graphie der Gattung Pulmonaria L. (Boraginaceae). Verlag troligen utdöd och de fynd som rapporterats Mainz, Aachen. är antagligen trädgårdsflyktingar (Hartvig Meeus, S., Janssens, S., Helsen, K., Jacquemyn, H. 2016: 2015). Arten är rödlistad både i Danmark Evolutionary trends in the distylous genus Pulmonaria och Sverige. I Sverige bedöms den som nära (Boraginaceae): evidence of ancient hybridization and current interspecific gene flow. Mol. Phylogenet. Evol. 98: hotad (NT) (ArtDatabanken 2015). 63–73.

Gerell, R. 2017: Fläcklungört Rune Gerell är pensionerad i Sverige. [Pulmonaria officinalis forskare vid ekologiska institu- in Sweden.] Svensk Bot. Tidskr. tionen, Lunds universitet. Han är 111: 117–119. floraväktare i Sjöbo kommun och The status of Pulmonaria officina- har deltagit i inventeringen av Skånes flora. lis in Sweden is presented, as well as the difficulties in distinguish- Adress: Tomelillavägen 456-72, ing it from the in Sweden more 275 92 Sjöbo common P. obscura. E-post: [email protected]

Gerell: Fläcklungört 119 I kanten av en tagetesodling på Bjärehalvön Utdött åkerogräs i Skåne hittade Sofia återfunnet Lund och hennes vän- ner i fjol purrhavre, ett SOFIA LUND gräs som kanske inte nder en botanikresa i slutet av september 2016 gjorde setts som vildväxande i vi ett stopp vid en tagetesodling i byn Ängalag på Bjäre- halvön i nordvästra Skåne. Det var ett flera hektar stort landet sedan 1968 och fält med blommande tagetes. Mycket färggrant! UTagetes används som en växtföljdsgröda i ekologisk grönsaks- som i rödlistan förkla- rats för utdött. odling för att man ska bli av med skadliga nematoder i jorden. Det är främst sammetstagetes Tagetes patula som används. I tagetesodlingar har man tidigare hittat arter som stinktagetes Tagetes minuta och nålskära Bidens pilosa. Det var dessa vi var på jakt efter och vi hittade dem båda. Andra arter som påträffades i åkerkanterna var åkersyska Stachys arvensis, etternässla Urtica urens, kal vägsenap Sisym- brium officinale var. leiocarpum, hårgängel Galinsoga quadriradiata, gullkrage Glebionis segetum och oljerättika Raphanus sativus var. oleiformis. Vid ett senare besök på platsen hittade Erik Ljung- strand också doftklöver Trifolium resupinatum. Där växte även ett gräs som vi inte kände igen och därför tog ett belägg av. Det visade sig vara purrhavre Avena strigosa. Arten bedöms i rödlistan vara nationellt utdöd (RE), så det var ett riktigt fint fynd!

figur 1. Purrhavre Avena strigosa. Ytteragnarna är kluvna och utdragna i två borstlika spetsar som är uppemot 6 mm långa vilket kan skönjas på några av småaxen på bilden. Detta skiljer arten från havre A. sativa och flyghavreA. fatua. fo to: Kenneth Bergerson – 2016-10-02.

120 Svensk Botanisk Tidskrift 111: 2 (2017) Det var extra kul att purrhavren här växte som ett åkerogräs eftersom den fram till slutet av 1800-talet var ett vanligt åker- ogräs i Sydvästsverige vars frön följde med utsädet till nästa sådd. På en del håll odlades purrhavre även som gröda. I takt med att jordbruket rationaliserades blev man mer noggrann med utsädeshanteringen och utsädet rensades från ogräsfrön. Purrhavre försvann på några decennier från landet; de senaste fynden som åkerogräs är från Bohuslän 1930 och Dalarna 1939. Sedan dess har arten påträffats sporadiskt vid kvarnar, hamnar och liknande mark. Senast arten observerades var i Malmö 1968. Men hur kommer det sig då att purrhavre sågs här efter så lång tids frånvaro? Att arten skulle ha levt kvar i området under hela 1900-talet och undgått upptäckt förefaller osannolikt. Mer troligt är att den har kommit med frön i utsädet när de nya grödorna såddes. Beroende på vad det är för slags grödor är man olika noggrann med utsädet. För grödor som ska skördas är det viktigt att det inte följer med något annat än just det man vill odla, men för grödor som likt tagetesen ska plöjas ner är det inte lika viktigt att det är helt ogräsfritt. Var utsädet kom ifrån i vårt fall är oklart men att döma av de medföljande arterna torde det ha kommit från något mellaneuropeiskt land. Ett par veckor efter fyndet hittades ett helt fält med purrhavre bara några kilometer bort. Fyndet rapporterades av Erik Ljung- strand och här var arten uppenbarligen odlad. Det visade sig att även purrhavre har egenskaper som gör den lämplig att använda som mellangröda för att bekämpa skadliga nematoder, vilket för övrigt också gäller oljerättika som även den hittades i Ängalag. Med nya grödor följer både nya och gamla åkerogräs. I det här fallet bedöms det inte vara någon risk för att de ska orsaka någon skada i vare sig odlingarna eller för den inhemska biologiska mångfalden. Snarare utgör arterna ett bidrag till den senare.

Källor Aronsson, M. & Edqvist, M. 2006: Avena strigosa – Purrhavre. Artfaktablad. ArtData- banken, SLU. Dial, H. L. 2014: Plant guide for black oat (Avena strigosa Schreb.). USDA-Natural Resour- ces Conservation Service, Tucson, AZ, USA. Hagan, A. m.fl. 1998:Nematode suppressive crops. Alabama Cooperative Extension Sys- tem ANR-856. Alabama A&M University and Auburn University, AL, USA.

Lund, S. 2017: Utdött åker Sofia Lundär naturvårdskonsult. ogräs återfunnet. [Avena Hon ägnar fritiden åt att leta arter strigosa found in NW Skåne, och lära sig deras livsmiljöer. southernmost Sweden.]. Adress: Brearedsvägen 75, Svensk Bot. Tidskr. 111: 120– 432 38 Varberg 121. E-post: [email protected]

Lund: Purrhavre 121 Gröna grodor i en fiskdamm i mellersta Hasselstads våtmark – Blekinge ledde till en vass växtlokal upptäckten av både sällsynta grodor och ÅKE WIDGREN sällsynta växter. istorien om Hasselstads våtmark började egentligen med en groda. Sommaren 2014 fick min länsstyrelse- kollega Robert Ekholm tips om att det fanns gröna grodor i en damm mellan Bredåkra och Hasselstad, Hnorr om Ronneby i mellersta Blekinge. Robert åkte dit samma dag och fann utan svårighet grodorna. De var verkligen gröna och antogs vara ätlig groda Pelophylax esculentus, en art som aldrig tidigare med säkerhet påträffats i Blekinge men som är relativt vanlig i södra Skåne. Grodlokalen bestod av två sammanhängande dammar, anlagda 1997 i en gammal grustäkt. De hade i många år fungerat som fiskdammar med inplanterad regnbågslax. Dammens ägare påstod att det funnits gröna grodor i dammarna i många år, och vi antog att de på ett eller annat sätt kommit dit med sport- fiskare. Med hjälp av Grodguiden (Naturskyddsföreningens app med grodläten) försökte Robert få grodorna att reagera på den ätliga grodans spelläte, men utan resultat. Däremot reagerade de på lätet av gölgroda, vilket vi tyckte var lite märkligt. En tidigare kollega till Robert och mig, Bengt Ignell, fick idén figur 1. Hasselstads våtmark, med flytande vassbäddar. att besöka ytterligare några dammar i trakten för att se om det fo to: Le Carlsson 2015 (vänster) kunde finnas gröna grodor även i dessa. Den första som besöktes och Åke Widgren 2016 (höger).

122 Svensk Botanisk Tidskrift 111: 2 (2017) var Hasselstads våtmark, en damm som anlagts 2010–2011 som kvävefälla för dagvatten från den närbelägna militärflygplatsen F17. Dammen inne- höll flytande bäddar med vass Phragmites australis, vars syfte var att binda kväve från vattnet (figur 1). Det visade sig genast att det fanns rikligt med gröna grodor även här. De första växtfynden Den 17 september 2014 besökte Bengt Nilsson och Gunnar Ohlsson Hasselstads våtmark för att se om där också kunde finnas några intressanta växter. På stranden och ute på vassbäddarna fann de en avvikande art av skära Bidens som insamla- des och senare kunde bestämmas till fläderskära Bidens frondosa (figur 2). Den 7 oktober samma år räknade Bengt tillsammans med Anders Svenson omkring tvåhundra plantor på lokalen. Arten växer alltjämt på flera ställen vid dammen (koordinater, se Artportalen). Fyndet av fläderskära har publicerats i Blekingebläddran tillsammans med en beskrivning av växtlokalen (Fröberg & Nilsson 2015). Arten är ny för Blekinge. Förutom vanliga strand- och vattenväxter hittade Bengt och figur 2. Fläderskära Bidens frondosa vid Hasselstads Gunnar vid det första besöket även slokstarr Carex pseudocyperus, våtmark, 2015. en art med endast ett tjugotal aktuella lokaler i Blekinge. Slok- fo to: Bengt Nilsson. starren växte på de flytande vassmattorna. I oktober besökte jag själv dammen för första gången, tillsammans med Bengt och ytterligare några medlemmar i Föreningen Blekinges Flora. Vi noterade då ännu en i landskapet sällsynt växt, stor andmat Spirodela polyrhiza, i anslutning till vassbäd- darna. I Artportalen finns endast tre registrerade lokaler för arten i Blekinge. Ytterligare en ovanlig växt som hittades 2014 var nickskära Bidens cernua, som endast är känd från ett tiotal aktuella lokaler i landskapet. Nya fynd 2015 Fyndet av fläderskära gjorde att asselstadsH våtmark började locka till sig botanister även från andra delar av landet. En av dessa var Bengt Westman som den 8 juni 2015 rapporterade bågsäv Scirpus radicans (figur 3) iArtportalen, med foto. Han hade hittat flera exemplar på en av vassbäddarna i dammen. Även denna art blev belagd av Bengt Nilsson, och bekräftad. Somma- ren 2016 växte ett par plantor också i grunt vatten vid dammens södra sida. Själv såg jag totalt fyra exemplar, men sannolikt fanns det fler ute på vassbäddarna (koordinater, se Artportalen). Fyn-

Widgren: Hasselstads våtmark 123 det av bågsäv har publicerats i Blekingebläddran (Fröberg 2016). Arten är rödlistad som nära hotad (NT) i Sverige, och är ny för Blekinge. Svärdtåg Juncus ensifolius (figur 3) hittades vid dammen sommaren 2015 av Bengt Nilsson. Arten växer i ett ganska väl samlat bestånd på dammens södra strand (koordinater, se Artportalen). I Blekinge är svärdtåg tidigare endast funnen på ett ruderatom- råde i Olofström, där den troligen förvildats från odling. figur 3. Både svärdtåg Juncus Under 2015 kunde ytterligare två för Blekinge ovanliga arter ensifolius och bågsäv Scirpus räknas in, vattenstäkra Oenanthe aquatica och gulkavle Alopecurus radicans hittades 2015 vid dammens södra sida. aequalis. Vattenstäkran växte på vassbäddarna, medan gulkavlen fo to: Åke Widgren 2016 (svärd- hittades på stranden. tåg) och Bengt Nilsson 2016 Även ett stort antal vanliga vatten- och våtmarksväxter har (bågsäv). hittats i och vid dammen (se tabell 1). Förutom kärlväxter har kransalgerna papillsträfse Chara virgata och mattslinke Nitella opaca påträffats; båda är relativt vanliga i Blekinge. Växternas ursprung Leverantören av vassbäddarna, Thulica AB, har meddelat att de importerats från Hamburg och Berlin i norra Tyskland där de är framdrivna som monokulturer i artificiella sötvattens- dammar. Inga andra växter har avsiktligt såtts eller planterats i vassbäddarna. Dammen i Hasselstad anlades 2010 och vass- bäddarna installerades 2011, med en komplettering 2012. Utöver de flytande bäddarna gjordes också en inplantering av vass på sandbankar i dammen (Lennart Ringström, Thulica AB, i e-post och telefonsamtal). En del grus till dammens botten tillfördes utifrån. Sannolikt togs det från något närbeläget grustag. Annars kommer allt fyllnadsmaterial liksom växtbäddsytorna i dammen från schakt

124 Svensk Botanisk Tidskrift 111: 2 (2017) tabell 1. Ovanliga och vanligare kärlväxter som hittats i Hasselstads våtmark. Ovanliga växter gulkavle Alopecurus aequalis sjöfräken Equisetum fluviatile nickskära Bidens cernua mannagräs Glyceria fluitans fläderskära B. frondosa ryltåg Juncus articulatus slokstarr Carex pseudocyperus löktåg J. bulbosus svärdtåg Juncus ensifolius andmat Lemna minor vattenstäkra Oenanthe aquatica kärrsilja Peucedanum palustre bågsäv Scirpus radicans rostnate Potamogeton alpinus stor andmat Spirodela polyrhiza gropnate P. berchtoldii gäddnate P. natans Exempel på vanliga vatten- och våtmarksarter bäcknate P. polygonifolius svalting Alisma plantago-aquatica skogssäv Scirpus sylvaticus ängsbräsma Cardamine pratensis vanlig storigelknopp Sparganium erectum subsp. gråstarr Carex canescens microcarpum stjärnstarr C. echinata dvärgigelknopp S. natans flaskstarr C. rostrata sydbläddra/vattenbläddra Utricularia australis/ kärrdunört Epilobium palustre vulgaris inom arbetsområdet. Det finns inga uppgifter om att något gräsfrö skulle ha såtts på den omgivande strandbrinken (Roger Svantesson, Airfield roup,G i e-post). Fläderskära är bofast och spridd i Tyskland, både kring Ham- burg och vid Berlin. Bågsäv förekommer i Tyskland, men uppges vara generellt minskande, och så gott som helt utgången från de norra delarna av landet. Stor andmat, nickskära, vattenstäkra och slokstarr är alla mer eller mindre vanliga i norra Tyskland (Florawebb 2016). Allt tyder på att dessa oavsiktligt följt med vassbäddarna som frön eller groddplantor. Svärdtågen, som växer på dammens södra strandbrink, skulle däremot kunna ha ett annat ursprung. Det är den enda av de ovanliga arterna som inte hittats i eller i närheten av vassen. Det är fullt möjligt att den kan ha följt med grus eller grävmaskiner i samband med att dammen grävdes. De vanliga vatten- och våtmarksväxter som finns i dammen är sannolikt främst fågel- spridda från närområdet eller vattenspridda genom tillflödet Hasselstadsbäcken, men en del av dem kan även ha följt med vassbäddarna. Fläderskära har utöver lokalen i Hasselstad endast ett aktuellt ”Fläderskära har utöver fynd i landet, i Åkersberga, Österåker, 2006 (Virtuella herba- lokalen i Hasselstad riet). Det finns även tre äldre fynd från Göteborgsområdet 1929, endast ett aktuellt fynd i 1945 och 1949 (Fröberg & Nilsson 2015). Arten har sin naturliga hemvist i Nordamerika, men har med människans hjälp spritts landet” till olika delar av världen. Den har bland annat odlats som medi- cinal- och prydnadsväxt. I Europa är den sedan länge naturalise- rad, främst på fuktig mark vid floder, dammar och diken samt på ruderatmarker. I en del länder, bland annat Belgien och Bulga- rien, är arten klassad som invasiv. Den anses kunna konkurrera

Widgren: Hasselstads våtmark 125 ut inhemska växter i fuktiga miljöer, främst närbesläktade arter som brunskära Bidens tripartita och grönskära B. radiata (CABI 2016). I Tyskland där den är etablerad sedan länge betraktas den inte som något problem. Om fläderskära kan komma att bli invasiv i Sverige är i nuläget omöjligt att bedöma, men det är nog bra om utvecklingen vid Hasselstads våtmark följs de närmaste åren. De gröna grodorna figur 4. Grodorna som i sin tur ledde till upptäckten av Hur gick det då med de gröna grodorna? Under 2016 kunde de växterna i Hasselstads våtmark slutligen artbestämmas med hjälp av DNA-analys, på Centrum visade sig vara gölgrodor för genetisk identifiering vid Naturhistoriska riksmuseet. Fem Pelophylax lessonae. insamlade grodor undersöktes och slutresultatet blev gölgroda Gölgrodan har i Sverige (figur 4), en art som i Sverige tidigare endast tidigare varit känd endast från Pelophylax lessonae Upplandskusten och södra varit säkert känd från Upplandskusten och ett par lokaler i södra Östergötland. Hur den kommit Östergötland. DNA-analyserna visade att grodornas ursprung till dammarna i Blekinge är inte var svenskt. Något förvånande stämmer de inte heller ännu oklart. överens med gölgrodor som undersökts i norra Tyskland. Av det fo to: Le Carlsson 2015. jämförelsematerial som varit tillgängligt i databaser motsvarar de blekingska individerna däremot de gölgrodor som finns dels i Polen och Ukraina och dels i norra Italien (Nicklas Gyllenstrand, Naturhistoriska riksmuseet, i e-post). I Blekinge har gölgrodor under 2016 påträffats i ett tiotal dammar och småsjöar inom en radie av ungefär fyra kilometer från Hasselstads våtmark. Om grodorna följt med de impor- terade vassbäddarna eller om de kommit till trakten på något annat vis är fortfarande en olöst gåta.

• Stort tack till Lars Fröberg för synpunkter på manuskriptet.

Citerad litteratur CABI 2016. Bidens frondosa [originaltext av Ian Popay]. Ur: Invasive species compen- dium. CABI, Wallingford, UK. Florawebb 2016: Florawebb. Bundesamt für Naturschutz. Fröberg, L. 2016: Fyndrapporter. Blekingebläddran 2016: 20–22. Fröberg, L. & Nilsson, B. 2015: Fläderskära funnen i Blekinge – inkommen med impor- terad vass. Blekingebläddran 2015: 12–14.

Widgren, Å. 2017: Hasselstads Åke Widgren är biolog och arbe- våtmark – en vass växtlokal. tar på länsstyrelsen i Blekinge. [Bidens frondosa found in Ble- Åke har länge varit engagerad kinge, SE Sweden.] Svensk Bot. i olika landskapsfloraprojekt Tidskr. 111: 122–126. och har ett speciellt intresse för A number of unusual plants were vattenväxter. found in a small nitrogen reten- Adress: Ronnebygatan 10, tion dam in Blekinge, SE Sweden, 371 32 Karlskrona probably introduced with reed E-post: ake.widgren@ beds imported from N Germany. lansstyrelsen.se

126 Svensk Botanisk Tidskrift 111: 2 (2017) Svenska Föreningen Botaniska Alger i fokus på SBF:s föreningskonferens En uppskattad föreningskonferens med Anders Jacobson, ArtDatabanken, växlade både välbekanta och nya ansikten bland så in konferensen på ett helt nytt spår då han deltagarna hölls 11–12 mars i Uppsala. berättade om sitt remarkabla fynd i somras av en malört i en brant av Selberget i den väster- BENGT CARLSSON bottniska fjällvärlden. Anders har bedrivit ett Konferensens tema var ”Alger överallt!” och veritabelt detektivarbete och kommit fram till Petra Korall från Uppsala universitet inledde att det förmodligen rör sig om Artemisia tana- med att medryckande och pedagogiskt för- cetifolia, som på svenska fått det passande klara hur de olika grupper som vi kallar alger namnet brantmalört. egentligen hör ihop. Brunalgerna är närmare Ulla-Britt Andersson och Thomas Karls- släkt med oss djur än med andra växter! son representerade idag den nyligen bildade Roland Bengtsson och Eva Willén ledde nationella valideringskommittén för kärlväxter oss med många bilder in i den stora diver- och förklarade hur det viktiga arbetet med att siteten bland algerna, inklusive de blågröna kontrollera Artportalens uppgifter kommer algerna (som vi numera kallar för cyanobakte- att gå till och vad vi som uppgiftslämnare bör rier), samt redogjorde för arbetet i ArtDataban- tänka på när vi rapporterar våra fynd (läs mer kens algkommitté där de båda är med. på sid. 81!). Föreningssidor Sedan fick vi flytta oss ner i hotellrestau Hans Kautsky, Stockholms universitet, rangen där systrarna Byung-Hi Lim och beskrev det noggranna miljöövervaknings Byung-Soon Lim engagerat berättade om arbete som bedrivits i Östersjön under många den centrala roll som alger spelar i den kore- år medan Tina Kyrkander, miljökonsult från anska kosthållningen. Vi fick smaka på både Falköping, redogjorde för hur kransalger kan algchips och god algsoppa! användas i arbetet med att övervaka och res- Roland Bengtsson fortsatte efter lunch taurera olika sjömiljöer. med att berätta om alger i källor varpå Jouko Roland Bengtsson beskrev roande hur man Rikkinen från Helsingfors universítet redo enklast sorterar och identifierar de alger som gjorde för nya och spännande forskningsrön man samlat in, varpå Marie-Charlotte Nilsson om den viktiga roll som cyanobakterier och Hegethorn, SLU Umeå, avslutade konferen- grönalger spelar för lavarna. Vi fick också veta sen genom att avslöja var en hel del av kvävet att antalet kända fynd av fossila lavar nyligen kommer ifrån i norrländska skogar: det växer ökat dramatiskt sedan man förstått att det går kvävefixerande cyanobakterier på mossorna, att hitta lavar i bärnsten! främst på vägg- och husmossa!

Två guldluppar i år! I samband med föreningskonferensen i Uppsala presenterades årets mottagare av Guldluppen, SBF:s pris för förtjänstfulla botaniska insatser. Det blev två stycken! Den fina utmärkelsen delades i år ut till gotlänningarna Bo Göran Johansson och Jörgen Petersson. Gun Ingmansson

Ur motiveringen: ”Dessa två inflyttade fo to: botanister, den ene från Halland och den andre Bo Göran Johansson och Jörgen Petersson från Östergötland, har tagit ön till sitt hjärta och gjort den till sin genom att lära känna dess natur in i minsta detalj. De har varit drivande Gotlands Botaniska Förening, där Jörgen är krafter i det mångåriga arbetet med att inven- ordförande och Bo Göran styrelseledamot. tera och beskriva öns växtvärld vilket resulte- Bägge är skickliga och entusiastiska folkbildare rade i boken Gotlands flora som presenterades som i decennier generöst delat med sig av sina 2016. Projektet engagerade stora delar av outsinliga kunskaper”. www.svenskbotanik.se Föreningssidor 127 Unga botanikdagar i Nävekvarn 16–18 juni 2017 SBF och Botaniska Sällskapet i Stockholm skog som öppna områden, alla med sin särpräg- anordnar ett botaniskt ungdomsläger i juni. lade flora. I skönt tempo och med gott om utrymme för Boende: Marinans guesthouse i Nävekvarn. frågor lär vi oss om arterna vi stöter på och om Vi lagar maten tillsammans. grundläggande botaniska begrepp. Vi fokuserar Samling: På boendet under eftermiddagen fre- på vanliga arter men kommer också att få se dag den 16 juni. Eller gör upp med oss så kom- några sällsyntheter. Lägret organiseras av Erik mer vi och hämtar vid tågstationen i Nyköping Danielsson, Kristoffer Hahn och Daniel Lundin. eller i andra närbelägna orter. För: Dig som är 15–25 år och är intresserad av Kostnad: Lägret kostar 400 kronor. I det ingår växter. Inga förkunskaper nödvändiga. kost och logi, samt transport till och från Nykö- Datum: Fredag–söndag 16–18 juni 2017. pings station. Vi betalar också resan till och från a Botaniska Föreningen Plats: Området mellan Nyköping och Nävekvarn Nyköping med allmänna, miljövänliga, färdmedel i sydligaste Södermanland. Tack vare närheten – kolla detaljer med oss innan du bokar! till havet och inslag av kalk här och där, varierar Kontakt: Daniel Lundin (070-812 39 22, floran i området och är rik på arter. Vi kommer [email protected]). Anmäl dig senast den

Svensk att besöka blöta, fuktiga och torra lokaler, såväl 28 maj.

Inventeringsläger för Dalarnas flora i Älvdalen 10 –15 juli Projekt Dalarnas flora har pågått i tjugo år nu, miljöer. Inventeringslägret organiseras i samar- men fortfarande finns en hel del kvar att göra. bete med SBF, som bekostar boende och resor Därför bjuder vi in till ett inventeringsläger 10–15 under inventeringsdagarna. juli i omgivningarna av Älvdalen med Dalarnas Närmare information skickas till dem som botaniska sällskap och Urban Gunnarsson som anmäler sig. Anmälan sker senast 20 juni till Föreningssidor ledare. Förläggning kommer att ordnas i Älvdalen. Urban Gunnarsson, Hillersboda 24, 790 23 Flera intressanta områden finns att inventera Svärdsjö (076-828 29 80, urban.gunnars- i närheten av fjällen, i dalgången och i fäbod [email protected]).

Växtinventeringar i landskapet Norrbotten Föreningen Norrbottens Flora fortsätter inven- I juli och i början av augusti fortsätter invente- teringsarbetet till sommaren. Områdena kring ringarna, nu med inriktning mot styvfibblor, hök- Övertorneå och Överkalix kommer att inventeras, fibblor och norrlandsfibblor. För mer information, se liksom öar i den norrbottniska skärgården. Redan Nordrutan nr 2/2016 eller www.norrbottensflora.se. i juni sker kompletterande inventeringar av mask- De som önskar delta, bör kontakta Lennart rosor, Salix-hybrider och majranunkler. Stenberg (070-866 18 89, lennart.stenberg@ 1–9 juli anordnas ett inventeringsläger i nrm.se) eller Hans Groth (070-330 51 49, Övertorneå, där föreningen står för boendet. [email protected]).

Följ med på De Vilda Blommornas Dag söndagen den 18 juni! Nu grönskar det i dalens famn, nu doftar äng och Anordna en egen vandring lid. Kom med, kom med på vandringsfärd … Vill du anordna en egen vandring på De Vilda Nu är våren på språng på de flesta håll i landet Blommornas Dag så lägg upp vandringen på och vi är nog många som längtar ut. Spana redan hemsidan så fort som möjligt. nu in var din närmsta De Vilda Blommornas Dag- Nytt för i år är att SBF:s samordnare har blivit vandring äger rum på SBF:s hemsida (www. två. Jennie Jonsson som vanligt, men nu även Eva dvbd.se). Där läggs nämligen alla vandringar upp. Waldemarson. Du är välkommen att kontakta oss SBF anordnar nu De Vilda Blommornas Dag för på vår gemensamma e-postadress: 16:e året. Följ med på Nordens största blomster- [email protected], eller var för sig på vandring och upptäck de vilda växterna i din när- [email protected] eller j.jonsson@ het! Åldern har ingen betydelse, det är för alla och zoho.com. det är aldrig för sent eller för tidigt att bekanta sig Med vårliga hälsningar, med vår flora. Det är gratis att vara med. Eva och Jennie, samordnare för DVBD

128 Svensk Botanisk Tidskrift 111: 2 (2017)