Den Gamla Psalmboken Ett Urvalur1695, 1819 Och 1937 Års Psalmböcker
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
Den gamla psalmboken ett urvalur1695, 1819 och 1937 års psalmböcker SVENSKA KLASSIKER utgivna av svenska akademien den gamla psalmboken Den gamla psalmboken ett urval ur 1695, 1819 och 1937 års psalmböcker Under redaktion av Håkan Möller och med inledning av Gunnel Vallquist SVENSKA KLASSIKER utgivna av svenska akademien i samverkan med bokförlaget atlantis Den gamla psalmboken Atlantis, Stockholm © 200i inledning: Gunnel Vallquist och Svenska Akademien text:Resp. upphovsrättsinnehavare* textredigering, kommentarer och ordförklaringar: Håkan Möller och Svenska Akademien formgivning och typografi: Anders Ljungman och Johan Melbi pdf-generering: Brimer Media och Megin Media, 2003 * Stor möda har nedlagts på att i förekommande fall uppspåra innehavarna av upphovsrätten till psalmerna ur 1937 års psalm- bok. Där detta inte har lyckats ombeds rättsinnehavarna att kon- takta Svenska Akademien, Box 2118, 10313 Stockholm. Innehåll Gunnel Vallquist: Den gamla psalmboken ....................... v11 1695 års psalmbok...............................................1 1819 års psalmbok.............................................127 1937 års psalmbok.............................................225 Kommentarer och ordförklaringar.................................307 De utvalda psalmernas nummer i Den svenska psalmboken 1695–1986........................................411 Författarregister................................................419 Förstaradsrregister..............................................423 Den gamla psalmboken av Gunnel Vallquist Sveriges genom tiderna mest lästa, mest använda bok är antag- ligen Den Svenska Psalmboken. Mer hanterlig, mer lättillgäng- lig än Bibeln, som är dess rot och källa, har den följt oräkneliga kvinnor och män bokstavligen från vaggan till graven. Den har sjungits i kyrkbänken om söndagarna under de många hundra år då den kyrkliga gudstjänstseden var allmän, den sjungs allt- jämt av de glesnade skaror som ännu tar sig till sockenkyrkan när det ringer samman. Den kommer fortfarande till självklar användning när man samlas i kyrkliga kretsar till arbete, rekrea- tion eller måltid. Inte minst i ensamheten har människor sökt sig till psalmbo- ken. Där kan varje sinnesstämning finna uttryck eller mötas av ett svar. Ingen förtvivlan är så djup, ingen glädje så översvallan- de att inte psalmboken kan ge röst åt den. Morgonpsalmen sjunger glädjen över en ny dag eller ber om mod och styrka att än en gång ta itu med livet. Aftonpsalmen kan gjuta en välsig- nad ro i själen efter dagens oro och stress. I psalmboken söker man tröst i sorgen, hopp trots allt och stöd för sin vacklande tro. I allt detta har psalmboken fyllt ett aldrig sinande behov. Det har sagts att den svenska psalmboken både poetiskt och musikaliskt är oöverträffad; inget annat språk har något sådant att erbjuda. Jag tror det gärna; ingenting motsvarande jag sett och hört kan tillnärmelsevis mäta sig med den svenska psalm- skatten. Så är den också till större delen ett verk av diktare som får räknas bland våra främsta genom fyra århundraden. Psalmboken har bevarat skatter ur det förgångna, tagit emot nya tillskott, underkastats gallring och utsatts för putsning. Vi brukar räkna med fyra utgåvor av Den Svenska Psalmboken: 1695, 1819, 1937 och 1986. De speglar, förutom de eviga san- vii gunnel vallquist ningarna, var och en sin tid, med dess styrka och svagheter. Wallin gick fram ganska hårdhänt mot 1695 års psalmbok, men så hade också både upplysning och romantik förändrat klimatet sedan sextonhundratalet. 1937 års män hade inte sam- ma behov av radikala förändringar; Wallins psalmbok fram- stod alltjämt som det mästerverk den är, och man nöjde sig med att utesluta sådant som för en ljusare livsåskådning kändes främmande eller kanske teologiskt stötande. Åtskilligt nytt till- kom, som snart blev förtroget och älskat. Den nu gällande psalmboken, av 1986, har utsatts för ganska hård kritik, också från Svenska Akademiens sida. Erfarenheten visar att alla myndighetsingrepp på sakralt område rör vid nå- got mycket ömtåligt och kan utlösa starka kontroverser. I vår tid har vi bevittnat detta såväl i fråga om liturgi och bibelöver- sättning som när det gällt psalmboken. Särskilt fatalt blir det när »reformen« företas i ett språkligt lågvattenläge, så som fal- let var med 1981 års översättning av Nya Testamentet och även när arbetet med 1986 års psalmbok pågick. Vid sidan av vär- defulla nydiktningar, som kommer att tillhöra den omistliga psalmskatten, tillkom en hel del lättare gods som bättre hade passat i visböcker. Dessutom kunde tidsandan inte tolerera ål- derdomliga ord och böjningsformer utan framtvingade pedan- tiska rättelser; ganska få psalmer undgick helt den moder- nistiska rödpennan. Avtrubbad stilkänsla i förening med allmän antikonservatism gjorde att man i gudstjänsten också började både sjunga och säga »Herre, förbarma dej.« Politisk korrekt- het krävde uteslutning av den förvisso pompösa men mycket älskade »Fädernas kyrka«. Men ser man efter ordentligt skall man finna att åtskilliga värdefulla äldre psalmer faktiskt »räddats« eller förbättrats tack vare ändringar utförda med lätt och finkänslig hand. Ett av de vackraste exemplen på sådan räddning är 488, Karl-Gustaf Hildebrands retuschering av sextonhundratalspsalmen »Ljus viii den gamla psalmboken av ljus, o morgonstjärna«. Olov Hartmans nydiktning av »den kristliga dagvisan«, »Den signade dag«, 175, går tillbaka direkt på det medeltida originalet och framhäver därigenom bättre än Wallins version psalmens kristocentriska drag med särskild tonvikt på korsets teologi. Man hade gärna sett att båda versio- nerna fått finnas kvar som alternativ, eftersom Wallins är känd och älskad och Hartmans trots sina stora kvaliteter kan behöva tid för att bli inarbetad i kyrkfolkets medvetande. Med tillbörlig reverens för allt vad 1986 års psalmbok har att ge har Akademien inte velat att svenska folket, hur sekularise- rat det nu må vara, skall mista kontakten med fädernas psalm- skatt i dess ursprungliga, autentiska form. Därför presenterar vi nu ett fylligt urval ur de tre äldre psalmböckerna, Spegels, Wallins och J. A. Eklunds, här benämnda efter sina främsta upphovsmän. Att denna samling skall lika flitigt nötas som tidi- gare utgåvor är väl en fåfäng önskan, men man lär säkert kunna finna mången »dagens dikt« däri. Under hela min skoltid hade man morgonbön. Jag vet inte om någon nämnvärd uppbyggelse därvid utvecklades, men nog var det roligt att sjunga psalmer. En icke ringa del av kristendoms- lektionerna åtgick till att läsa upp inlärda psalmer, liksom mo- dersmålsundervisningen innefattade inlärning av många klas- siska dikter. Den numera bortlagda och förkättrade utanläs- ningen har jag senare i livet ständigt haft glädje av att ha varit utsatt för. Så bra att man fick passa på att lära sig utantill me- dan det var så lätt och versen var rytmisk och rimmad! Jag minns när en av klasskamraterna frivilligt valde att lära sig – och läsa upp – Wallins »Dödens Ängel« med dess trettiosju tio- radiga verser. Klassen satt häpen och fascinerad. Vilken puls! Vilken dramatik! »Dödens Ängel« står ju inte i psalmboken, men i den här volymen återfinner vi mycken mäktig och oförvanskad Wal- ix gunnel vallquist linsk dikt. Inte minst då den psalm som ända fram till 1986 var psalmbokens första: »Upp, psaltare och harpa!«. Den är ett magnifikt exempel på vad man brukar kalla ersättningsteologi, nämligen att det som i Bibeln sägs om Israel nu gäller för kris- tenheten; kyrkan, det nya förbundet, har avlöst det gamla. Av goda skäl har man modifierat denna teologi; numera skulle man säga att både Israel och kyrkan är Guds folk. Därför har man ansett sig tvungen att drastiskt korta ned denna psalm, som i 1986 års psalmbok fått numret 326 i stället för 1. Men i den här boken kan vi åter läsa: Var trogen, o, var trägen I lov och bönesång. Så bliver himlavägen Ej slipprig eller lång. De frommas samljud tvingar Till tystnad kvalens röst. När Davids harpa klingar, Det stormar ej i Sauls bröst. Döden är ett frekvent tema i de äldre psalmböckerna, men vår tids fromma förutsätts inte tåla sådant tal, och psalmerna med dödsmotiv hör ofta till dem som rensats ut. Det är ju paradox- alt: varenda dag matar media gammal och ung med ond bråd död i ord och bild, så även kyrkfolket bör vara härdat. Man hade gott kunnat behålla en psalm som Wallins 451. Här finns den bevarad: Mina levnadstimmar stupa Mot det stilla målet ner: I det tysta, mörka, djupa Sjunka de allt mer och mer. Dagen, som i skymning skrider, Går för mig ej upp igen: Herre, bliv mig när; det lider Snart, ack, snart till aftonen. x den gamla psalmboken I Wallins psalmbok står moralen centralt, samvetet fostras, men förtröstan på Guds barmhärtighet och människornas goda vilja framhävs alltid. Ibland, som i ps.117, kan det bli väl mycket av det goda: Segerns rop mot himlen skalla Från en frälst, lycksalig jord. Mild och klar går Jesu lära Att, ej mer av villor skymd, Kring den vida världens rymd Himlens bud och löften bära, Och i hennes ljusa spår Tro och hopp och kärlek går. Så optimistiskt kunde man för tvåhundra år sedan se på utsik- terna för en värld som låtit sig omvändas till Jesu lära. Det går inte att sjunga så i kyrkan längre. Men man läser det gärna. Till det som i stor utsträckning har rensats ut och försvunnit hör helvetes- och jämmerdalsskildringarna, talrika särskilt i 1695. Det är svårt att önska dem tillbaka i gudstjänsten, och en psalm som Spegels 278 försvann redan 1819: Vad vill du fördenskull braska, O du arme mull och träck! Som äst idel stoft och aska: O du snöde maskesäck! Äst du dock en matkemat: Måtte så väl bära hat Till din högfärd, och förfäras Att du skall av mal förtäras. Mer drastiskt kan det knappast bli, men vad som för Wallins samtid tedde sig som uttryck för en definitivt övervunnen män- niskosyn saknar i dag inte en viss kuslig aktualitet. Den som nu läser det kanske känner igen sin egen ångest och självförakt på ett helt annat sätt än föregående generationer, som sällan stigit xi gunnel vallquist ned till sådana avgrunder som många, inte minst unga männi- skor, i dag gjort bekantskap med. Den gamla psalmbokens bist- rare register kan nog rätt väl motsvara många ungas sinnestill- stånd.