RAPPORT 1 (127)

Stiftsantikvarien 2017-03-20 Dnr S 191-2016-306 RAÄ dnr 2.1.1-5454-2016 Urspr. RAÄ dnr 413-4187-2003

Schiörlin-orgeln från 1785 i Tryserums kyrka

Antikvarisk-teknisk uppmätning och dokumentation – sammanställd på uppdrag av Riksantikvarieämbetet

Niclas Fredriksson 2017-03-20

Rapport avsedd att ge en bild av hur orgeln är byggd i alla delar. Utöver rapporten finns en CD-inspelning av orgeln med musik framförd av professor William Porter. Dokumentationen avser förmedla både hur orgeln ser ut och klingar.

SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 2 (127)

Administrativa uppgifter För uttydning av förkortningar, se ”Förkortningar och litteratur” sist i rapporten.

Beställning, uppdrag Överenskommelse med Riksantikvarieämbetet om Färdigställande av rapport angående dokumentation av orglarna i Bälinge kyrka, Uppsala stift och i Tryserums kyrka, Linköpings stift (RAÄ 2016-09-23 dnr 2.1.1-5454-2016):

Riksantikvarieämbetet ger Linköpings stift i uppdrag att slutföra avrapportering för dessa två insatser. Utgångspunkten är att så snabbt och enkelt som möjligt sammanställa materialet, dels så att rapporten kan levereras till respektive församling och dels så att respektive ärende kan avslutas och originalhandlingarna läggas till respektive akt i ATA.

Rapporterna görs enligt den praxis som rådde när Riksantikvarieämbetet fick beställningarna i början av 2000-talet (dvs. pappersexemplar på A4-format, möjligen kompletterat med scannad kopia). […] Ett exemplar av varje rapport distribueras till de sju närmast berörda parterna i respektive ärende: församling, länsstyrelse, länsmuseum, stift (projekten delfinansierade med kyrkoantikvarisk ersättning, KAE) och till GOArt (Göteborg Organ Art Center, Göteborgs universitet) liksom till berörd orgelfirma.

Bakgrund, underlag Riksantikvarieämbetet, Antikvarisktekniska avdelningen, Enheten för konservering av kyrkliga inventarier (ATk) har på uppdrag av respektive församling inom Svenska kyrkan genomfört en dokumentation (uppmätning, avbildning och fotografering) av orglarna i Bälinge kyrka, Uppsala stift (RAÄ-dnr 413-2769-2002) och i Tryserums kyrka, Linköpings stift (RAÄ dnr 413-4187-2003). På grund av förändrad verksamhet och flytt från Stockholm till Visby samt nedläggning av ATk har avrapporteringen av dessa insatser blivit fördröjd.

Metodik Om inget annat anges är alla trädelar tillverkade av furu och alla mått redovisade i millimeter. För övrigt, se RAÄ Orgelhandbok 2015, LiSt NiFr 2012 och GOArt & RAÄ 2005 samt underrubriken ”Förkortningar och litteratur”. Fältarbete Arbetet på plats i Tryserums kyrka har huvudsakligen utfört under våren 2005. Arbetsfördelning Den antikvarsk-tekniska uppmätningen och dokumentationen har gjorts av Niclas Fredriksson (NiFr) vid RAÄ med assistans av Alf Åslund (AÅ) vid GOArt. Om inget annat anges är ritningar, mätningar och beskrivningar gjorda av NiFr, som även tagit fotografierna. AÅ har bistått med notering av mätvärden, iakttagelser och inskriptioner avseende pipor efter diktamen samt med inmatning av mätvärden på måttskisser förberedda vilket anges med signaturen AÅ. När orgeln var helt demonterad gjordes viss komplettering av Ålems Orgelverkstad AB (ÅOAB). Arbetsfördelningen i stort:

- NiFr: kyrkorna, struktur, ytskikt, regerverk, bälgverk, väderrör, tremulanten, väderlådorna och pipverket - AÅ: profilerade lister, luckor, not- och fotnisch, beslag och lås, upplag, bälgar, klaviatur, pedaltraktur, slejfborrningar, kancell- och ventilvidder samt trädelar i pipverket (pedalpipor, stövlar och kopfer) - ÅOAB: slejfborrningarna till pedalverkets Principal 8’ och Untersats 16’

För entreprenörer och andra som deltagit vid restaureringen, se ”RUBRIK”. Slutligen har Christer Staaf, Vadstena bistått och läst korrektur av textdelen i rapporten.

Rapport Niclas Fredriksson, stiftsantikvarie vid Linköpings stift, Svenska kyrkan. Distribution Utöver originalhandlingarna som förvaras i ATA har Rapporten duplicerats och distribuerats till:

Tryserums församling Länsstyrelsen i Östergötlands län Ålems Orgelverkstad AB RAÄ, Visby Östergötlands länsmuseum GOArt, Göteborgs universitet

Relaterade projekt Utöver FoU-projektet (I.) RAÄ orgel-FoU del II och (II.) GOArt & RAÄ 2007 hör arbetet med orgeln i Tryserums kyrka nära samman med flera andra, delvis med av kyrkoantikvarisk ersättning (KAE) finansierade projekt, som t.ex. (III.) Fredriksson & Arvidsson 2015, (IV.) RAÄ, F:son & Unnerbäck 2002 och (V.) RAÄ, Fredriksson 2016.

Post scriptum Som ett post scriptum måste nämnas att om Korset och kapitälet av Olof Brandt (2017) getts ut någon månad tidigare hade avsnitten om fasaden utformats annorlunda. Men, undersökningen av orgelfasader utifrån både sakteknisk och receptionshistorisk grund ändar knappast i och med detta. – Tvärtom!

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 3 (127)

Innehåll

ADMINISTRATIVA UPPGIFTER...... 2 INNEHÅLL ...... 3 INLEDNING ...... 5

ORGELDISPOSITION OCH HISTORIA ...... 5 SAMMANFATTNING, AXEL UNNERBÄCK...... 6 BAKGRUND OCH TILLKOMST ...... 9

TRYSERUMS GAMLA KYRKA OCH WISTENIUS-ORGEL ...... 9 TRYSERUMS NYA KYRKA, ALTARE OCH PREDIKSTOL SAMT ORGELFASAD...... 12 Karaktärisering – kyrka för församling och patronatsgrav ...... 12 Tillkomst – kyrka, altare och predikstol ...... 15 Orgelfasaden – upphovsman? ...... 18 Från Kärna via Slaka med triumfbågemotiv till Tryserum ...... 24 TEKNISK BESKRIVNING ...... 30

DISPOSITION...... 32 HÄNDELSELISTA...... 30 KYRKOBYGGNAD OCH LÄKTARE ...... 33 Spelbordsmiljö ...... 33 Organistbänk ...... 33 FASAD, STRUKTUR OCH ORGELHUS ...... 34 Fasad...... 34 Struktur ...... 35 Dörrar, luckor och beslag ...... 35 Fotnisch och notnisch ...... 37 Dekor ...... 37 YTSKIKT ...... 38 Redogörelse av Sundbaum 1929...... 38 Iakttagelser av NiFr 2004 ...... 39 Iakttagelser av Östergötlands museum augusti 2005 ...... 42 Iakttagelser av målare Gustavsson 24 november 2005 ...... 43 Gemensam besiktning 28 november 2005 ...... 43 Summering – om meningar under ytan ...... 44 REGERVERK ...... 47 Traktur ...... 47 Manualtraktur ...... 47 Pedaltraktur ...... 48 Registratur ...... 49 VÄDERFÖRSÖRJNING ...... 52 Bälgverk ...... 52 Väderrör, spärrventiler och tremulant ...... 53 Väderlådor ...... 54 Vädertryck ...... 55 PIPVERK ...... 56 Generellt om pipmaterial och bearbetning ...... 56 Manualpipverk ...... 59 Pedalpipverk ...... 62 ÖVERSIKTLIG RESTAURERINGSRAPPORT ...... 65 Målsättning ...... 65 Medverkande ...... 65 Åtgärder – kommentarer ...... 66 VÅRD- OCH UNDERHÅLLSREKOMMENDATION ...... 73 BILAGOR ...... 74

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 4 (127)

BILAGA 1: KONTRAKT MELLAN G. HORN OCH P. SCHIÖRLIN 1783 ...... 74 BILAGA 2: SKRIVELSE FRÅN G. HORN TILL ÖVERINTENDENTSÄMBETET 1784 ...... 76 BILAGA 3: DIARIENOTISER I ÖVERINTENDENTSÄMBETETS ARKIV ...... 77 BILAGA 4: KVITTENSER 1784-09-09 RESPEKTIVE 1785-10-31 ...... 77 BILAGA 5: INRIKES TIDNINGAR 1785-11-03 ...... 78 BILAGA 6: UTLÅTANDE 1925-11-25 AV ORGELBYGGARE A. G. LUND ...... 79 BILAGA 7: FÖRSLAG TILL YTSKIKTSRENOVERING 1929 ...... 80 BILAGA 8: JAN-HÅKAN ÅBERGS ÅTGÄRDSFÖRSLAG EFTER 1963 DEN 27 OKTOBER ...... 81 BILAGA 9: MAGNUS FRIES’ OFFERT FRÅN 1966 GÄLLANDE RESTAURERING ...... 81 BILAGA 10: MAGNUS FRIES’ KONTRAKT FRÅN 1967 GÄLLANDE RESTAURERING ...... 82 BILAGA 11: AVSYNINGSUTLÅTANDE AV GOTTHARD ARNÉR 1968 ...... 84 BILAGA 12: RESTAURERINGEN 1958–1968, RESUMÉ ...... 85 BILAGA 13: RESTUARERINGSRAPPORT 2006, ÅLEMS ORGELVERKSTAD AB ...... 89 BILAGA 14: ORGELFASADER – TYPOLOGISKA GRUNDER OCH ASPEKTER ...... 94 BILAGA 15: JERUSALEMS TEMPEL – CARL XII:S BIBLIA FRÅN 1703 ...... 110 FÖRKORTNINGAR OCH REFERENSER...... 112

LITTERATUR ...... 112 FÖRTECKNINGAR – TABELLER, FOTOGRAFIER OCH RITNINGAR ...... 120

TABELLER ...... 120 FOTOGRAFIER ...... 121 Äldre bilder och fotografier ...... 121 Fasad och struktur ...... 122 Ytskikt ...... 122 Regerverk ...... 122 Väderförsörjning ...... 123 Pipverk ...... 123 Ytskikt, framtagna och rekonstruerade ...... 124 RITNINGAR ...... 125 Struktur, lister, fyllningar och beslag ...... 125 Spelbordsmiljö ...... 125 Regerverk ...... 125 Väderförsörjning ...... 125 Pipverk ...... 125 Ritningsappendix ...... 126

Planerad titelsida, till rapporten från Riksantikvarieämbetet, Antikvarisk-tekniska avdelningen (RAÄ dnr 413-4187-2003) med ett äldre fotografi taget av anonym fotograf under första hälften av 1900-talet. (ATA, Sm, Tryserum, 1907:42).

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 5 (127)

Inledning

Denna rapport är en antikvarisk-teknisk uppmätning och dokumentation av Schiörlin-orgeln i Tryserums kyrka. Avsikten är att ge en bild av hur orgeln och alla dess delar är byggda.

Till dokumentationen hör även en inspelning av orgeln med professor William Porter, Boston (USA) som organist. Inspelningen gjordes i det närmaste direkt efter uppmätningen och iståndsättningen av orgeln, och genomfördes den 15-16 mars 2006.1

CD-inspelningen förmedlar hur orgeln klingar och rapporten hur den ser ut.

Inspelningen fyller en strävan sedan mitten av 1900-talet att göra orgelns omvittnat sköna klang tillgänglig för fler än de som har möjlighet att höra orgeln på plats i Tryserums kyrka.2 Uppmätningen fyller en väsentlig praktisk funktion för vården och underhållet av andra bevarade så kallade klassiska orgelverk från 1700-talet, såväl i Sverige som utomlands.3

Orgeldisposition och historia Orgeln är byggd 1783–85 av Pehr Schiörlin, Linköping.4

Disposition • Manual, C-f3 • Pedal, C-c1 Principal 8’ diskant Principal 8’ Principal 4’ bas/diskant Undersatts 16’ Gedact 8’ Subbas 16’ Qvintadena 8’ Basun 16’ Spetsflöit 4’ Trumpet 8’ Qvinta 3’ Octava 2’ Mixtur 4 chor Trumpet 8’ [Trumpet 4’ bas] [Vox Humana 8’ diskant] Tremulant

Händelselista 1783–85 nybygge orgelbyggare P. Schiörlin 1896 reparation organisten Holmdahl 1913 omdisponering organisten (?) J. Thunberg 1929 renovering orgelbyggare A. G. Lund 1967–68 restaurering orgelbyggare Magnus Fries 1995–96 reparation orgelbyggare Ville Pettersson 2005–06 restaurering Ålems Orgelverkstad AB

1 Porter 2006. 2 Unnerbäck 1968, TKA, brev 1968-10-28 från Gotthard Arnér till verkmästare Alf Karlsson i Tryserum och Korsfelt 1980 (cit. av anteckning i kyrkans gästbok 1971 av en anonym företrädare för RAÄ). 3 Se t.ex. Fredriksson 2006 och Fredriksson 2007och vidare RAÄ Orgelhandbok 2015 s. 101ff. 4 Jfr Erici & Unnerbäck 1988 s. 316f.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 6 (127)

Sammanfattning, Axel Unnerbäck I konvolutet till den nämnda CD-inspelningen med William Porter vid orgeln har Axel Unnerbäck gjort en utmärkt sammanfattning om orgelns tillkomst och dess egenskaper.5

Kompletterad med hänvisningar till några av de handlingar och iakttagelser som redovisas längre fram i rapporten återges hela Unnerbäcks sammanfattning här till både inledning och sammanfattning av rapporten.

Schiörlinorgeln i Tryserum – den utvalt sköna Tryserums kyrka i nordöstra Småland är en av de ståtligaste av de många nyklassiska sockenkyrkor som uppfördes under senare delen av 1700-talet, framför allt i Östergötland och Småland. Den ritades av en av sin tids främsta arkitekter, Jean Eric Rehn, och bekostades till stor del av församlingens patronus, greve Gustaf Horn på Fogelviks herrgård.6

Arkitekturen är enkel och storslagen med torn i väster, vitputsade murar med stora fönster och ett halvrunt kor med familjerna Horns och Gyllenstiernas gravkammare under golvet. Interiören, ett enda stort, öppet rum täckt av ett högt tunnvalv, präglas av ljus och rymd och en akustik som ger rättvisa åt både tal och musik.

Kyrkans invigning den 9 oktober 1785 förrättades av stiftets biskop Uno von Troil.7 Bland gästerna fanns baron Israel Lagerfelt,8 vän till Gustaf Horn och verksam som orgelspelare och orgelexpert. Akten började med att det nya orgelverket intonerade tillsammans med Smålands artilleriregementes musikkår, därefter sjöngs psalmen Hela världen fröjdes Herran.9

Orgeln hade byggts av orgelbyggaren Pehr Schiörlin i Linköping. Han var, jämte Olof Schwan i Stockholm, den ledande orgelbyggaren i landet. Att valet föll på Schiörlin bör ha varit naturligt eftersom han verkade inom Linköpings stift, men man kan nog räkna med att israel Lagerfelt, som hade ett nära samarbete med Schiörlin, rekommenderat honom till vännen Horns orgelprojekt.

Pehr Schiörlin var född i Svärta socken i Södermanland, där fadern hade snickeriverkstad. Vid elva års ålder flyttade han till Linköping och 17 år gammal finns han som lärling hos orgelbyggaren Jonas Wistenius. Wistenius, som var bondson från Vists socken söder om Linköping, hade under tolv år arbetat utomlands hos bl.a. de berömda orgelbyggarna Johann Josua Mosengel och Georg Sigismund Caspari i Königsberg innan han etablerade sig i Linköping.10 Pehr Schiörlin blev en trogen medarbetare i Wistenius’ mycket produktiva verkstad. 1763, efter en lång tid som förste gesäll, blev han Wistenius’ kompanjon, och efter Wistenius död 1777 övertog han verkstaden. År 1778 avlade han orgelbyggarexamen hos K. Musikaliska akademien och drev sedan verkstaden fram till sin död 1815. Han hade då hunnit bygga ett 70-tal orglar, av vilka 15 är bevarade i spelbart skick.11 I landskyrkorna var det mestadels små orglar med c:a tio stämmor, en manual och bihangspedal som efterfrågades, men Schiörlin byggde också flera större verk med två manualer och pedal. Mest berömd är den 26-stämmiga, mycket välbevarade orgeln från 1806 i Gammalkils kyrka nära Linköping.

5 Porter 2006 s. 18ff. 6 Beträffande patronatsrätt, förhållande församling/patron, se t.ex. Inger 1988, Ullgren 2004 s. 184-212 och Sockenkyrkorna 2008 s. 74, 81f, 201, 239 och 283 samt Bergström 2015 s. 103f. 7 Viss oklarhet råder om datumet för invigningen; se Fredriksson 2010-07-12 s. 4 (I. Lagerfelt uppger den 9 oktober) och här bilaga 5. 8 Rörande samverkan mellan Lagefelt och Schiörlin, se Fredriksson 2004-12-21 s. 14, 16 och 26, Fredriksson 2007 s. 213, 218ff, 224 och 232 samt Fredriksson 2010-07-12 s. 4. 9 Se här bilaga 5: Inrikes Tidningar 1785-11-03 och Fredriksson 2010-07-12 samt Fredriksson 2010-12-20. 10 Om J. J. Mosengel och G. S. Caspari, se Janca & Renkewitz 2008 och beträffande samband med orgelbyggare i Sverige, se RAÄ, Fredriksson 2016 bilaga 2 och Fredriksson 2008-10-28 samt RAÄ orgel-FoU del II. 11 Verksförteckning, se av Fredriksson & Unnerbäck 2015.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 7 (127)

Kontrakt med Schiörlin om orgeln i Tryserums kyrka slöts på Fogelvik den 31 juni 1783.12 Det omfattar en orgel med en manual med åtta stämmor samt självständigt pedalverk med fem stämmor. Dispositionen kom emellertid att utökas med en Principal 8’ diskant och två vakanta register, säkerligen för Vox humana 8’ diskant och Trumpet 4’ bas. Pedalverket fick en öppen Untersats 16’ istället för den kontrakterade Oktava 4’. Klaviatur, metallpipor och rörverksmunstycken skulle tillverkas på verkstaden, resten, d.v.s. väderlådor, träpipor och övrigt träarbete på Fogelvik, där Schiörlin och hans folk också skulle få mat och husrum. Det betyder att orgeln bör ha växt fram i nära samverkan med den musikkunnige Horn, vilket kan förklara att orgelbygget kom att genomföras med en högre ambitionsnivå än vad som bestämts i kontraktet.

Orgeln i Tryserum tillkom i en tid då Schiörlin hade nått en höjdpunkt som orgelbyggare. Med utgångspunkt i Wistenius’ nordtyska orgeltyp hade han utvecklat en personlig orgelstil, präglad av både gravitet, briljans och poesi. Principaler, flöjter och rörverk erbjuder ett rikt klangspektrum. Karaktäristiskt är att Schiörlin från och med nu ofta låter sin fyrafotsverk få en diskantprincipal i åttafotsläge, och att principalkören innefattar en färgstark tersmixtur, ofta delad på två register med oktavkor på det ena och ters- och kvintkor på det andra. En Vox human 8’ i diskantläge brukar finnas även i de små verken, men av någon anledning fick Tryserum ingen Vox humana, bara en vakant plats för en framtida komplettering.

Orgelfasaden skulle enligt kontraktet utföras efter ritning av Hovintendentskontoret (Överintendentsämbetet),13 men av allt att döma kom den att ritas av Schiörlin själv.14 Den avspeglar orgelverkets uppställning med ett högt placerat manualverk med Principal 8’ diskant i mittfältet och Principal 4’ bas i turellerna, flankerat av pedalverket med dess Principal 8’.

Att Gustaf Horn själv var både engagerad och kunnig framgår av den kommentar han bifogade när han lämnade orgelritningen till Överintendentsämbetet för vederbörligt godkännande: han vill inte ha någon ändring av förslaget eftersom jag därvid haft mycken omsorg såsom musicus att låta insätta piporna i sådan ordning, att verket skall göra bästa effecten.15 Kanske hade Schiörlin varnat honom för Överintendentsämbetets ambitioner att omarbeta insända orgelritningar i syfte att tillgodose kravet på god och tidsenlig arkitektur. Resultatet kunde ofta bli att orgelbyggarna av arkitektoniska skäl måste använda blindpipor i fasaden och ställa principalens diskantpipor inne i verket.

Orgeln är ännu efter drygt 220 år mycket väl bevarad. Mindre reparationer har utförts1799 och 1848 samt 1898, då orgeln fick en ny pedalklav och nya belag på undertangenterna. En omdisponering gjordes 1913 av J. Thunberg. Quinta 3’ omflyttades till en Vox Retusa D, Quintadena 8’ omarbetades till en Fugara 8’; mixturen omflyttades delvis och de båda slejferna sammankopplades till ett register. Ändringarna återställdes vid en restaurering, gjord av Magnus Fries 1968.16

Åren 2005–2006 restaurerades orgeln enligt ett program uppgjort av orgelantikvarie Niclas Fredriksson. Förutom en teknisk upprustning återställdes vissa intonationsingrepp, speciellt i mixturen. 1898 års pedalklav ersattes med en rekonstruktion efter Schiörlins modell och manualklaviaturen fick nya, rekonstruerade belag. Orgeln stämdes i den temperatur som

12 I samband med uppmätningen av orgeln och efter intensivt sökande har kontraktet återfunnits, se här bilaga 1. 13 Kontraktet, se bilaga här bilaga 1. Beträffande orgelärenden vid Överenintendentsämbetet, se Kyhlberg (u. å.). 14 Frågan om orgelfasadens upphovsman behandlas i ett särskilt avsnitt i början av rapporten. 15 I samband med uppmätningen av orgeln har det citerade dokumentet återfunnits av dokumentalisten efter att sedan det citerades av Wester 1936 s. 311 ha varit som borta; se här bilaga 2. 16 Se bilaga 10-12.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 8 (127)

Schiörlin brukade använda (närmast identisk med J. G. Neidhardts ”Für ein Dorff”).17 En fullständig dokumentation av orgeln utfördes av Niclas Fredriksson med stöd av Alf Åslund vid Göteborg Organ Art Center (GOArt).

Den utvalt sköna heter det i ett samtid omdöme om Tryserumsorgeln. Det är lätt att instämma – ännu efter mer än 200 år fängslar den oss med sin vitala klangskönhet.

Axel Unnerbäck

Källor: Einar Erici och Axel Unnerbäck Orgelinventarium. Bevarade klassiska kyrkorglar i Sverige. Stockholm 1988; Niclas Fredriksson Projektbeskrivning för restaurering av Schiörlinorgeln i Tryserums kyrka, Linköpings stift. Manuskript 20022. Arkivhandlingar i Tryserums kyrkoarkiv i Vadstena Landsarkiv, samt i Lagerfelts arkiv på Lagerlunda säteri, Östergötland och Fogelviksarkivet hos Västerviks kommun. Muntliga upplysningar av N. Fredriksson. – N. Fredrikssons antikvarisk-tekniska dokumentation och historik kommer att publiceras hösten 2006 av Riksantikvarieämbetet.

17 Beträffande Schiörlins temperering, se RAÄ, Fredriksson 2016 bilaga 2 och Fredriksson 2004-12-21 s. 58f och s. 93-96 samt RAÄ orgel-FoU del II (avsnitt om temperering) och här under rubriken ”Översiktlig restuareringsrapport” och i bilaga 13.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 9 (127)

Bakgrund och tillkomst

För en dokumentation av Schiörlin-orgeln i Tyserums kyrka är det naturligtvis fullt möjligt att enbart belysa just orgeln. Men i detta fall vore det snöpligt. För förståelsen av såväl Schiörlin-orgeln som Tryserums nya kyrka som är tillkommen samtidigt som orgeln på 1780- talet är det väsentligt att anlägga ett vidlyftigare perspektiv, och att känna till något om förhållandena i den gamla kyrkan och om dess orgel, byggd av Schiörlins läromästare Jonas Wistenius.

Tryserums gamla kyrka och Wistenius-orgel Redan i Tryserums gamla, ännu delvis bevarade medeltida kyrka på en höjd intill Kyrksjön i Västertryserum fanns orgel. Kyrkan är bevarad som ruin och består av ett rektangulärt långskepp med rakt avslutat kor i öster och sakristia i norr (F2).18

Gamla kyrkans första orgel lär ha levererats 1641 av Claus Zsander i Söderköping. Med okänd disposition ska den ha haft fyra stämmor. År 1660 förstördes kyrkan, orgeln och övriga inventarier av brand.19

Wistenius-orgeln från 1746 Sedan kyrkan återuppbyggts levererades en orgel 1671 av ”orgemakaren i Ryssby”,20 möjligen avses orgelbyggaren Magnus Åhrman.21 År 1705 byggdes en läktare i kyrkan.22

• Manual År 1746 uppfördes en ny orgel som bekostades gemensamt av Principal 8’ [trol. 4’] församlingen och kyrkans patronus Adam Horn på Fogelvik. Orgeln Gedagt 8’ byggdes av orgelbyggaren Jonas Wistenius i Linköping. Den uppges Fleut 4’ 23 Gems Horn 4’ ha kostat 2050 daler och ha omfattat följande nio stämmor: Salcinal 4’ Octawa 2’ Samma år 1746 köptes två ljusarmar, gjutna av mäster Johan Qwinta 1 ½’ Westman i Åkemossen till orgeln och två år senare tillkom dekor med Spets Fleut 2’ Trumpet 8’ sniderier, målning och förgyllning av bildhuggaren i Norrköping, Nils 24 Tremulant [?] Österbom.

När Wisteniusorgeln blev invigd 1746 predikade dåvarande prosten i Tryserum, Henric Jacob Sivers en om ”Zions Barns Glädje öfwer sin Konung […] Wid en Christelig Orgelwerks Wigning”. Sivers predikan finns bevarad i tryck, på samma sätt som den predikan biskopen Andreas Rhyzelius höll tretton år tidigare när en ”Chistelig Orgelwerks=Inwigning” ägde rum när en helt ny orgel av orgelbyggaren Johan Niclas Cahman var klar i Linköpings domkyrka år 1733.25

Mot slutet av 1760-talet beskrevs Wistenius-orgeln i Tryserums gamla kyrka så här av dåvarande prästen:26

I Tryserums kyrka, som ligger belägen i Norra Tiusts Härad, i Calmar Län, men Linköpings stift, är et Orgwerk, förferdigadt af Orgbyggaren Direct. Jon. Wistenius år 1746, bestående, efter Organistens upgift, af 9 Stemmor, som äro Principal 8 fot af Eng. Tenn; Gedacht 8 fot; Fleute 4 fot, bägge af Ek, ock Furu; Gemshorn 4 fot; Salicenal 4 fot; Quinta 1½ fot; Octava 2 fot; Spitsfleute 2 fot, alla af Bly, ock Trompet 8 fot, 8 pipor af

18 Jfr Hofrén 1957/1984 s. 53ff. och 76f. 19 Korsfelt 1980 s. 1f. och Hofrén 1957/1984 s. 54. 20 Hofrén 1957/1984 s. 56. 21 Edholm 1986 s. 121 och Kyhlberg 1946 s. 884f. 22 Korsfelt 1980 s. 2. 23 Hülphers 1773 s. 270 24 Hofrén 1957/1984 s. 58ff. 25 Sivers 1746 respektive Rhyzelius 1733. 26 VSB, HM, Cd5 (stora volymen) pag. 803-805.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 10 (127)

Furu, de öfriga af Tenn ock Bly. Blindpipor äro allenast 4 af Tenn. Claveret är med kort octav i Basen, och går up til c trestrukit; samt är founeradt med Apel ock Ebenholtz. För detta werk har blifwit betalt til Orgbyggaren, af kyrkans medel 1350 dlr, jämte et sammanskott af Fösamlingen 700 dlr stort; til Smedarbete, Bildhuggeri ock Målning vid pass 300 dlr af kyrkans Cassa; alt tilsammans 2350 dlr kpmt.

År 1746 d. 20 Apr. har det blifwit approberadt af Organisten i Westerwik, Pet. Lor. Nyman Ock äfwen samma dag inwigdt af då warande Compastoren wid Tyska Församlingen i Norrköping, hfwart derpå kyrkoherden i Tryserum och Prosten Herr Doctor Henrik Jacob Sivers.

Werket prisar i wissa delar sin Mestare; men emedan det ej skall vara af Orgelbyggaren stemdt eller i stånd satt sedan det först lemnades ferdigt, ock dessutan skall wara stelldt på sielfwa läktarbottn, som är mycket gungande, är ej underligit, at det nu är i sådant tilstånd, at vissa Stemmor kunna med mycken möda brukas.

Tryserum d. 9 Sept. 1769. Ericus Dùræus Pr. et P. Loci.

Enligt uppgift skulle Horn den 13 april 1780 ha föreslagit att en helt ny kyrka skulle byggas mitt i socknen, ca en mil från den gamla.27 På sockenstämma i maj 1781 beslutades att orgeltramparen som tidigare fått 36 skilling fortsättningen skulle få 32 skilling om året, vilket möjligen kan tolkas som att orgeln inte användes lika ofta eller som att ekonomin var ansträngd inför och under den tid då nya kyrkan byggdes.28

Den 14 augusti 1785 firades gudstjänst för sista gången i gamla kyrkan som övergavs. I oktober samma år invigdes den nya, nuvarande kyrkan.29

Wistenius-orgeln efter 1785 Orgeln i nya kyrkan bekostades av kyrkans patronus, greve Horn. I gengäld ska han ha fått överta gamla kyrkans Wisteniusorgel som satte upp i kapellet på Fogelvik i den ena av två flygelbyggnader på östra delen av mangårdsbyggnaden (F12c).30

Därefter är Wisteniusorgelns senare öden vagt kända. Muntliga uppgifter gör gällande att delar från den kan ha använts i en orgel som stått i det missionshus som ligger strax sydväst om Tryserums nuvarande kyrka. Den orgeln ska ha funnits kvar till dess att missionshuset gjordes om till vandrarhem. Orgeln ska ha omfattat ”ett par trästämmor”.31 Om dessa var identiska med de två trästämmorna Gedagt 8’ och Fleut 4’ som enligt uppteckningen från 1760-talet fanns i Wistenius-orgeln har inte varit möjligt att avgöra.

Inget tyder på att delar från 1746 års orgel av Jonas Wistenius skulle ha återanvänts i den nya av orgeln av Pehr Schiörlin 1783–85.

Musiklivet i Tryserum och på Fogelvik Att nya orgeln av Pehr Schiörlin skänktes till den nya kyrkan i Tryserum är ett av många uttryck för det genuina intresse för musik, arkitektur och för konst i vidare bemärkelse som odlades både på gamla och nya kyrkans tid av patronus på Fogelvik, Adam och Gustaf Horn.

I familjen och i umgänget på Fogelvik musicerades under Gustaf Horns uppväxt, vilket finns illustrerat i den väl kända, åttkantiga musikpaviljong som sedan 1854 finns vid Hornsberg men som ursprungligen stod vid Fogelvik (F6d). Omväxlande mellan allegoriska framställningar av de fyra årstiderna företsäller målningarna en ensemble av musicerande personer (F3-6). Årstiderna anses gjorda efter tapetmönster från 1600-talet av den franske konstnären Charles Le Brun. Dekoren är av Johan Pasch, men har tidigare antagits vara av

27 Cinthio 1993 s. 314. 28 VLA, C:3, 1781-05-06, 7§. 29 Cinthio 1993 s. 314 och Hofrén 1957/1984 s. 56f. och 71f. 30 Hofrén 1957/1984 s. 81. 31 Muntliga uppgifter från kyrkoherde Gudjon Gudjonsson och Tryserumshistorikern Ulf Trysdal 2005-12-03.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 11 (127)

Guillaume Taraval på grund av Paschs förmåga att efterlikna Taravals stil.32 De musicerande personerna kan identifieras. Pojken med violoncell anses vara Gustaf (F5). Framför honom dirigerar fadern Adam Horn såväl modern Catharina Meijerfeldt som de övriga musikerna. Noterna Adam håller i återger början av en sonata i g-moll (op. 1:I:1) av Johann Joachim Quantz. Mannen med blockflöjt anses vara kyrkoherden Sivers.33

Fadern Adam Horn bjöd frekvent musikvänner till Fogelvik för umgänge och musicerande.34 En av dessa musikvänner var Johan Helmich Roman som under ett besök på Fogelvik lär ha komponerat en sinfonia i G–dur daterad den 2 augusti 1746, samma år som orgeln invigdes i den gamla kyrkan den 20 april. Roman verkade även som orgelsakkunnig.35 Kanske var Roman behjälplig med Wisteniusorgeln, även om det inte nämns i Sivers predikan från invigningen av orgeln.

Med en beteckning som åtminstone omkring 1720 användes för en både i musikteori och i komposition utbildad person kallade sig Horn själv för ”musicus” (se bilaga 2).36 Från 1771 var Horn engagerad i Kungliga Musikaliska akademien,37 och vid kröningen 1772 av sin namne Gustav III var han en av deltagarna. 38 Året därefter publicerades följande beskrivning av Horns engagemang för musiken:

Hans Excel. Gref Horn såsom älskare af denne wetenskap [dvs. musiken och ungdomens dagliga undervisning m.m.], har i Östergötland dertil lemnat nog anledning, i det han, til Tryserum och Hannäs Församlingar, kallat til Capellan Mag. [Nils] Atterbom, samt til Hofpräst på Fogelvik, Mag. Regner, alla täcka Musici.39

År 1776 blev Horn hedersledamot av Konstakademien och lovordades av överintendenten Carl Fredrik Adelcrantz, som från 1776 kom att bli den statliga tjänstemannen med störst betydelse för byggväsendet i Sverige.40

När det så gäller bygget av nya kyrkan ska svågern Claes Julius Ekeblad varit Gustaf Horn behjälplig med kontakterna och myndighetsförankringen i Stockholm.41 Inte desto mindre hade Gustaf Horn själv väl etablerade förbindelser och kontakter med företrädare för flera betydande institutioner i kungliga huvudstaden.

32 Böhn-Jullander 1987 s. 63ff. 33 Helenius-Öberg 1994 s. 155f. och 158; jfr Hofrén 1957/1984 s. 47, 237, 243 och 255 samt Frosterud-Jägerhorn 1999 s. 116ff. 34 Om Adam Horn meddelades på 1700-talet att han ”sjelf är ej mindre musicus än målare, kallade härwarande rect.schol. mag:r Eric Duræus, käck musicus, til Kyrkoherde i Tryserum och Hannäs 1759, mag:r Atterbom til capellan 1769 och mag:r Regnér til hofpräst på Fogelvik 1772, bägge mina disciplar; allt för musikens skull”. Cit. Norlind 1937 s. 48. 35 Helenius-Öberg 1994 s. 154f och Bengtsson 1960; se även Engelbrektsson 2000. 36 Kjellberg 1979 s. 19. 37 Morales & Norlind 1921 s. 217. 38 Grate 1998 s. 206ff. 39 Hülphers 1773 s. 113, jfr Hofrén 1957/1984 s. 242. 40 Böhn-Jullander 1987 s. 68f. och Stavenow 1927 s. 32. 41 Hofrén 1957/1984 s. 72.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 12 (127)

Tryserums nya kyrka, altare och predikstol samt orgelfasad

Tryserums nuvarande kyrka projekterades och uppfördes 1781–1785 under ett skede då en stilistisk nyorientering ägde rum beträffande arkitektur och konst, och samtidigt som en reform beträffande begravningsskicket genomfördes.

En fråga som gäckar dem som intresserar sig för orgelbyggeri och utformningen av orgelfasader är varifrån den för Schiörlins orglar i många fall så typiska utformningen kommer och hur det kommer sig att det äldsta exemplet finns i just Tryserums kyrka.

Även om det inte med entydighet gått att svara på det ens efter de intensiva försök som gjorts i samband med denna dokumentation av orgeln, finns det skäl att sammanfatta de iakttagelser som gjorts och de arbetshypoteser som ändå kan redovisas till granskning och utgångspunkt för vidare undersökningar. Redovisningen görs i tre avsnitt:

- Karaktärisering – kyrka för församling och patronatsgrav - Tillkomst – kyrka, altare och predikstol - Orgelfasaden – upphovsman?

Samtidigt som redovisningen är långt ifrån fullständig är den ändå ett steg på vägen.

Karaktärisering – kyrka för församling och patronatsgrav Tryserums kyrka har karaktäriserats som en ”typisk gustaviansk kyrkobyggnad med vackra proportioner” och ett gott exempel på den typ av sockenkyrka som introducerades vid 1700-talets mitt av främst arkitekten Carl Hårleman.42

Den typen av kyrkobyggnad premierades också av Överintendentsämbetet, ÖIÄ som från och med 1776 genom kunglig förordning fått ett särskilt uppdrag rörande allt som uppfördes av publika byggnader. För kontakten mellan församling och ÖIÄ svarade i många fall högre ståndspersoner, församlingens patronus eller den lokale prästen som hade goda kontakter till Stockholm och den krets som överintendenten och dennes medarbetare tillhörde.43

Den inledningsvis nämnda förändringen av begravningsskicket märktes bland annat vid riksdagen 1779 då prästeståndet aktualiserade seden med att upplåta gravar inne i kyrkorna:

At i kyrkorna, som egentligen äro inrättade för lefwande at derstädes förrätta Gudstjenst, äfwen begrafwa de döde, anser Presteståndet för en sedwana, hwilken förmodeligen af wälmening upkommit men af widskepelse sedermera blifwit styrkt och ändteligen av någon slags äregirighet är worden intil denna tid bibehållen: hwarföre och Ståndet önskar, at den äfwen så lätt kunde afskaffas, som det wore ett christeligit och mera uplyst folk anständigt, samt i flera afseenden förmonligt.44

Enligt prästeståndets förslag skulle befintliga gravar få utnyttjas, men anläggning av nya förbjudas. Framställningen medförde också att ett kungligt förbud mot försäljning av privata gravar, både inne i kyrkorna och ute på kyrkogårdarna, utfärdades den 12 september 1783.45

42 Unnerbäck, inledning till Cinthio 1993, s. 9 och Sjöström 1993 s. 111ff., Stavenow 1927 s. 271f. samt Fogelmarck 1957 s. 143; jfr Alm 1998 s. 62f och dens. 1997 s. 65f. 43 Sjöström 1993 s. 112 och 115f. Jfr Schotte-Lindsten 1984 s. 266. 44 Lindahl 1969 s. 197ff. och 217; Riksdagsakter 1778-79, RA, ”Till Kongl. Maÿst om liks begrafwande i kyrkorna”, 1779-01-23. Se vidare Schönbäck 2008 t.ex. s. 162f och 240f. 45 Lindahl 1969 s. 197 och 217.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 13 (127)

Liksom några andra kyrkor från den tiden är Tryserums kyrka ändå byggd med gravkammare som nås från kyrkorummet. I många fall har det också visat sig att beslutsfattarna i församlingarna föredrog kyrkor med runda absidkor till skillnad från ÖIÄ som huvudsakligen föreslog rakslutet kor. I Tryserum och den något yngre systerkyrkan Svennevad försågs kyrkorna med absidkor enligt önskemål från byggherren.46 Utöver kyrkan i Svennevad är även förhållandena i Forsmarks kyrka belysande.

Svennevads kyrka byggdes 1782–1786 av samma entreprenörer som byggde Tryserums kyrka.47 Till skillnad från kyrkan i Tryserum är den i Svennevad något större. Till likheterna hör också att orgeln i Svennevad byggdes av Schiörlin med precis samma typ av fasad och mensurer som i Tryserum (jfr F138a-b, F7 och R201 avseende Tryserum och uppmätning från Svennevad i slutet av detta avsnitt). Liksom i Tryserum medverkade Israel Lagerfelt som på flera sätt gynnade orgelbyggare Schiörlin, även vid invigningen av orgeln i Svennevad.48 Till altaruppsättningen i Svennevad hör en sedvanlig målning, utförd av 1793 av Pehr Hörberg och föreställande Kristi gravläggning.49 Liksom i Tryserum finns ett gravkor för kyrkans patronus under korabsiden.

När det gäller Forsmarks kyrka som ritades av Olof Tempelman byggdes under 1790-talet byggdes även här en gravkrypta under korabsiden.50 Altaret är utformat som en sarkofag och försett med ett frimurarkors. Korset anses erinra om frimurarbrodern och byggherren Samuel af Ugglas vars kvarlevor vilar i kryptan. Formen av en sarkofag har tolkats som en anspelning på Kristi grav.51

Gemensamt för dessa kyrkor är att gestaltningen ger intryck av att de är uppförda som minnestempel med en kombination av både patronats- och gravkorskyrkor och för tiden modern församlings- och sockenkyrka.52 Med det klassicerande formspråket och den förhållandevis sparsmakade dekoren finns naturligtvis en risk för både symbolisk och liturgisk övertolkning.53 Särskilt som typen av kyrkobyggnad med tiden kommit att bli uttryck för en mer eller mindre utbredd konvention. Utan att gå närmare in på den fascinerande problematiken finns ändå några detaljer att peka på beträffande utformningen och gestaltningen av Tryserums kyrka.

Liksom i både Svennevad och Forsmark finns flera detaljer som kan tolkas som tecken på att absidkoret inrättats med viss omsorg om för vems stoft gravkoret var avsett för att hysa. Redan de bevarade, rätt detaljerade ritningarna till Tryserums kyrka med korpartiet (F8-11) uppvisar flera sådana detaljer som också kom att utföras.

På ritningen är triumfbågen i övergången mellan kyrksalen och korabsiden markerad med en urna som i verkligheten är ersatt med ett förgyllt kors alldeles ovanför gravkryptan. Högst upp i triumfbågen liksom på den korskrönta urnan på altaret finns de Gyllenstiernska och Hornska sköldemärkena.54

På ritningarna liksom på den verkliga altaruppsatsen finns dels en medaljong och dels en urna med ett kors. I medaljongen på ritningen är ett ”G” inskrivet vilket självklart primärt syftar på Gustaf III som skulle godkänna ritningarna, samtidigt som detta G (naturligtvis med med risk för övertolkning, men inte desto mindre fantasieggande) kan läsas som en

46 Sjöström 1993 s. 110ff. 47 Schotte-Lindsten 1984 s. 258 och 262-271 samt Emitslöf 1987 s. 8f och 28ff. 48 Se Fredriksson 2010-07-12 och Fredriksson 2010-12-20. 49 Schotte-Lindsten 1984 s. 273, jfr Schrade 1966 s. 27. 50 Berg Villner 1997 s. 178ff. och 237. 51 Vahlne 1984 s. 115-130 och Berg Villner 1997 s. 178ff. och 237; jfr NM 1993 s. 370 (art. av Barbro Stribolt). 52 Liljegren 1947 s.35f. 53 Lindahl 1969 s. 16, 94, 101 och 210. 54 Göransson 1977 s. 166.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 14 (127) minsta genemsam morfologisk nämnare och ett tecken för den faktiska förnamnsunionen mellan de båda Gustaverna, kungen å ena sidan och kyrkans patronus å den andra.

Oavsett vem som kanske avsågs, kungen eller kyrkans patronus, fick båda träda tillbaka när altaruppsatsen byggdes. Platsen bereddes istället för en förgylld strålglans där ”IHS” träder fram, Iesus Hominum Salvator; Jesus människornas Frälsare.

Liksom i Svennevad och Forsmark skulle gestaltningen av hela anläggningen kunna tydas som att gravkoret, kryptan under koret är stiliserade anspelningar på den grotta i vilken Jesu kropp blev gravlagd efter nedtagningen från korset.

Slutligen kan några iakttagelser och förhållanden som stödjer en sådan tydning anföras. Den är att motivet med en grotta hade en framträdande funktion i begravningsdekoren, Castrum doloris, kring kistan vid Gustav III:s begravning i Riddarholmskyrkan 1792.55 Vidare kan förekomsten av urnor tydas mot bakgrund av ett sedan åtminstone 1600-talet praktiserat gravskick som innebar att stoftet efter till exempel drottning Kristina delades upp så att inre organ förvarades i en så kallad inälvsurna vid sidan av övriga stoftet.56 Inte heller idén att gestalta hela kyrkorum som gravtempel med inredning i allt med altare, predikstol och orgel i väntan på uppståndelsens dag i Kristi efterföljd är vare sig särskilt originell eller ovanlig.57

Även utformningen av altaruppsatsen kan tydas som ett tecken på att bildspråket i Tryserum ingår i en även utrikes vanligt förekommande repertoar av kristligt laddade symboler under klassicerande helhetsgestaltning (F11c-d).58

Huruvida allt detta föresvävat upphovsmännen till ritningarna för Tryserums kyrka och för kyrkans patronus må vara osagt. Klart är ändå att Gustaf Horn förefaller ha haft ett visst sinne och engagemang för denna typ av emblematik med tanke på hans anspråk på att få ersätta piporna i medaljongen högst upp på orgelfasaden och istället för piporna placera sitt hjärtevapen (se bilaga 2).

Sammantaget är det knappast någon övertolning att graven, ”IHS”-signeringen, det tomma (nakna) korset, crux nuda ovanpå urnan belyst bakifrån med en glimt av morgonsol från korbsidens fönsterögat i öster tillsammans, för många kan föra tankarna till Jesu död och begravning och att hela arrangemanget är att uppfatta som en konkret föreställning om Jesu Kristi uppståndelse. Och, kanske än mer, en förväntan om att där två eller tre är församlade i hans namn, där är han redan mitt ibland dem: ”IHS”.

55 NM 1993 s. 402f. 56 Se Braham 1966 s. 48 och Hjortsjö 1966 s. 138f; samt vidare t.ex. Walzer 1965 s. 142ff och Schrade 1965 s. 13f och 22-28 samt Michel 1971, Kandt 2007, Browne 1869 och Jonsson 2010. 57 Buchstab 2002, bd II under rubriken ”XII. Die Orgel als Medium zur Demonstration von Pracht und Repräsentation in der Schlosskapelle” (kursivering här): ”Von Bedeutung ist in der Eisenberger Schlosskapelle neben der architechtonischen Integration vor allem die Einbindung der Orgel in die Memorialfunktion des Sakramentalraumes als Grablege für den Herzog und seiner Gemahlin. Die Verwendung als herrschaftliche Begräbnisstätte war entscheidend für die Ausgestaltung der Schlosskapelle. Von Einfluss für die Ausstattung als Begräbnisort war die starke Zentrierung auf die Person des Herzogs, so wie in Eisneberg. Hier wurde der ganze Kirchenraum zu einer persönlichen Gedenkstätte und Erinnerungsträger gemacht. […] Die Orgel war in der Eisenberger Schlosskapelle zusammen mit den anderen Prinzipalstücken eng in die Aufstehungsthematik verworben. In vertikaler Anordnung über der Fürstengruft im Chor sind der Altar, die Kanzel und die Orgel dem Motiv des Leidens, Tod und Auferstehung Christi und der Heilserwartung zugeordnet. Der Orgel kommt dabei die Rolle der Vorwegnahme des himmlischen Orchesters zu, dadurch verweist sie in der diesseitigen Kapelle bereits in das Jenseits. Mit der Aufnahme des Triumphbogenmotivs klingt durch sie bereits der Triumph der Aufstehung über den Tod an. Durch die Trompetenengel auf den Gesimsen des Orgelprospektes wird jenes Motiv plastisch, jenseitige Musik. So wurde die Orgel in den apokalyptischen Kontext des Kirchenraumes integriert.” 58 Beträffande möjliga förebilder, jfr även utformningen av spisöverstycke av J. Berain; se Hinners 2012 s. 169.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 15 (127)

Tillkomst – kyrka, altare och predikstol Mellan 1783 och 1784 företog Gustav III en resa till Italien. Resan har karaktäriserats som ”den märkligaste i svensk konsthistoria eftersom den så radikalt förvandlade förutsättningarna för den svenska konsten”.59

Under resan tog kungen intryck av modeströmningarna på kontinenten inom konst och arkitektur. När kungen återvänt till Sverige försvagades de tidigare ledande arkitekternas ställning eftersom deras ”måttfulla klassicism” inte ansågs räcka till. C. F. Adelcrantz’ och J. E. Rehn fick träda något tillbaka till förmån för de ”yngre och radikalare krafter” som Louis Jean Desprez, Olof Tempelman och Erik Palmstedt vilka Gustav III favoriserade och den ”strängare nyantiken” som dessa arkitekter företrädde.60 I linje med vad som redan nämnts ovan ”laborerade [de] med nya djärva idéer som tilltalade kungen, men som sällan vann anklang lokalt när de framfördes som förslag till sockenkyrkor”.61

När det gäller L. J. Desprez finns för närvarande inget som talar för att han skulle haft något att göra med tillkomsten varken av kyrkorna och inredning eller med orglarna i Tryserum, Svennevad eller Forsmark. Däremot är det annorlunda med Rehn, Palmstedt och Tempelman, vilket kommer att framgå. Först dock något om tillkomsten av själva kyrkobyggnaden.

Tryserums kyrka Grundstenen till den nya kyrkan i Tryserum lades hösten 1782.62 På juldagen 1784 ska den första gudstjänsten ha firats i nya kyrkan. Helt klar stod den först 1785 och den 25 maj överfördes de i gamla kyrkan förvarade kvarlevorna efter personer av Gyllenstiernska- Hornska släkten till gravkryptan under koret i den nya kyrkan.63 Under sensommaren färdigställdes orgeln. Den 9 september och 31 oktober kvitterade orgelbyggare Pehr Schiörlin återstående betalningar för orgeln (se bilaga 4).

I oktober 1785 förrättades också invigningen av kyrkan under högtidliga former av biskop Uno von Troil, skildrade i Inrikes tidningar (se bilaga 5).64

En av de utmaningar som i princip varit aktuella ända sedan Bertil Wester på 1930-talet publicerade uppgifter rörande tillkomsten och utformningen av fasaden till Schiörlin-orgeln i Tryserum, har varit att ta reda på hur det egentligen gick till när ritningen till fasaden togs fram och vem eller vilka som egentligen är att betrakta som dess författare och hjärnan bakom den musikaliskt effektiva och arkitektoniskt ändamålsenliga gestaltningen.65 Frågeställningen är direkt besläktad med den inom annan bebyggelse, och då särskilt beträffande fasader till byggnader av trä där kombinationer av byggnadstekniska och tektoniska, konstnärliga och estetiska aspekter som ibland resulterat i vad som å ena sidan skulle kunna kallas arkitektoniskt konsekventa fasader och ibland å andra sidan en typ av fasader som kallats skådefasader.66

Den typen av frågor aktualiseras särskilt tydligt just utifrån hur orgelfasaden i Tryserum är uppbyggd och hur den i projekthandlingarna nämnda men ännu inte återfunna ritningen till fasaden tillkommit.

59 Alm 1998 s. 85. 60 Hedlund & Quensel 1934 s. 497, Göransson 1977 s. 126, Wahlberg 1983 s26f, Böhn-Jullander 1987 s. 109 och NM 1993 s. 78. 61 Sjöström 1993 s. 112. 62 Hofrén 1957/1984 s. 74. 63 Kyrkoherde Atterbom skildrar händelsen i detaljerat kyrkboken och uppger det nya gravvalvets dimensioner: ”22 al. Lång, 14 ¾ do bred och 5 ½ aln hög” (Hofrén 1957/1984 s. 77.) 64 Fredriksson 2010-07-12. 65 Wester 1936 s. 311; jfr bl.a. Kyhlberg (u. å.) och Fredriksson 2007. 66 Jfr t.ex. Rentzhog 1967/1986 s. 26f, 218 och 220.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 16 (127)

Projekthandlingar – arkiv och Rehn-ritningar Vid sockenstämma den 6 februari 1780 åtog sig Gustaf Horn att ordna med ”Ritnings anskaffande och approberande” för uppförande av en ”hel och hållen ny kyrka” på annan plats än den gamla.67

Enligt uppgift ska Gustaf Horn på sockenstämman den 11 november 1781 ha uppvisat ritningarna till den nya kyrkan, tillsammans med det av kungen fastställda beslut om nybyggnad och flytt av kyrkans läge.

Fyra ritningar avseende kyrkobyggnaden har två uppsättningar om vardera två ritningar påträffats. Båda visar kyrkans exteriör och plan samt korpartiet med ”Hornska Grafwen” (F8 och 9 respektive 10a-b).68 Den ena uppsättningen är osignerad, den andra signerad av kung Gustaf III och av C. F. Adelcrantz den 17 april 1781. Ritningarna uppges ha varit uppgjorda av arkitekten och hovintendenten Jean Eric Rehn, som vid samma tid deltog vid pågående renovering av Fogelvik.69 Kontakten och bekantskapen mellan hovintendenten vid Husgerådskammaren Jean Eric Rehn och Horn tycks ha etablerats omkring 1774.70 Rehns namn finns dock inte med på de ritningarna.

I de handlingar som påträffats i Tryserums kyrkoarkiv rörande kyrkan finns följande passage från november 1781:

Uppwiste högbemälte Horn en Ritning til nya Kyrkan, hwilken såsom giord af den yppersta Konstnären i Riket, Herr HofIntendenten Rhen, ej annat kunde än falla i allas ögon synas den täckaste.71

Följande poster i två opuslistor som J. E. Rehn upprättat över sin produktion bekräftar hans insats med Tryserums kyrka:

desseiner till en nybygder Sockne kyrckia af grefwe Gustaf Horn samt der till hörande altare och Predickestol [respektive] Gifwit dessin till Gref Gustaf Horns Sockne Kyrckia, och dess famillie Graf – med alt des ornamenter72

Rehn uppger alltså själv att han gjort ritningar till koret, altaret och predikstolen. Men däremot nämner han inte orgeln. För Tryserums kyrka ska J. E. Rehn även ritat epitafiet på södra långväggen i kyrkan över Gustaf Horns nära medarbetare Bengt Piscator.73

På ritningarna till Tryserums kyrka är altaruppsatsen med. För predikstolen är endast planformen antydd. Jämfört med den bevarade altaruppsatsen och predikstolen är det tydligt att ritningarna varit vägledande vid utformningen av dessa (F11-12).

Formgivningen av altaruppsatsen uppvisar drag som återfinns på två omfattningar till öppna spislar på ritningar av Rehn,74 vilket visar på den tidigare nämnda risken att utifrån formspråk utläsa alltför vidlyftiga betydelser av mönster, former och emblem. Andra mönster med besläktad form finns publicerade, som till exempel några altaruppsatser av den franske arkitekturteoretikern Jean Francois de Neufforge (F11c).75

67 VLA, C:3, 1780-02-06, 2§ och 1780-04-30, 2§. 68 Arkivförteckningar i VLA och TKA anger att en ritning av koret ska förvaras som deposition från VLA i TKA, OIa:3. Ritningen har inte stått att finna, men däremot en svart-vit reproduktion av ritningen (R10b) i ATA. Jfr Göransson 1977 s. 222f. not 17, s. 237, 261 och 347. 69 Hofrén 1957/1984 s. 72f. och s. 240. 70 Fogelmarck 1957 s. 465f. och Böhn-Jullander 1987 s. 112ff. 71 VLA, C:3, 1781-11-11, 2§. 72 Upmark/Rehn 1925 s. 149 respektive s. 151; listorna även återgivna i Bellinga/Bukowski 1992 s. 248-254 (efter Upmark a.a.). 73 Göransson 1977 s. 151 och 340, jfr Bellinga/Bukowski 1992 s. 135 (nr. 585). 74 Bellinga/Bukowski 1992 s. 59 (nr 271och 272) 75 Detta samband har tidigare påvisats av Göransson 1977 s. 223 not 18, s. 347f. och 357. Intressant nog var inte Göranssons iakttagelse bekant för förf. när en inventering av KB:s exemplar av de Neufforge 1757–1768 gjordes hösten 2005. Inventeringen gjordes under sökandet efter förebilder till orgelfasaden i Tryserum, särskilt med anledning av vilken betydelse Neufforges verk haft för arkitekter i Sverige.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 17 (127)

Även beträffande predikstolen finns två ritningar som Rehn författat och utöver predikstolen i Tryserum ytterligare en som tillkommit med tydlig koppling till Rehn. Den ena är en ritning som avser en predikstol (F11b). Till planform och proportion är den påtagligt lik predikstolen i Tryserums kyrka. Det som skiljer är formen på predikstolens tak: på ritningen konkav, är i verkligheten konvex. Däremot överensstämmer takets form på stolen i Tryserum med takformen på den andra prediksstolssritningen (F11a).76

Predikstolen som ger intryck av att kunna vara byggd efter samma ritning eller förebilder som den i Tryserum finns i Övedsklosters kyrka. Själva kyrkan i Öved är uppförd efter ritningar av Carl Hårleman 1759–1761, medan predikstolen som ”dateras till slutet av 1700- talet” är av för närvarande okänt upphov.77 En gemensam nämnare mellan de två patronatskyrkorna i Tryserum respektive i Öved är att Jean Eric Rehn lär ha arbetat med inredningen i mangårdsbyggnaderna både på Fogelvik och på Övedskloster.78

På de bevarade ritningarna till kyrkan (F8-10) är endast altaruppsatsen utritad och konturen till predikstolens planform. Däremot är varken läktaren eller orgeln med.

Sammantaget får man av allt att döma utgå från att J. E. Rehn medverkat vid tillkomsten av kyrkan, altaret och predikstolen. Men hur det förhåller sig med orgelfasaden och vem eller vilka som står bakom dess utformning är oklart.

Hur har Tryserums-fasaden, den typ av orgelfasad som är ett signum för en stor del av Schiörlins orglar, egentligen tillkommit?

Svennevads kyrka och orgelfasad. Jämför F138a-b, F7 och R201. Uppmätning NiFr 2006-05-02 och 2003-09-01.

76 Bellinga/Bukowski 1992 s. 129, nr 554 och 555 (NM, Bellinga, B XII 27 och 28). Jfr även predikstolen i Blackstads kyrka. 77 Cinthio 1989 s. 223f. 78 Wahlberg 1983 s. 89.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 18 (127)

En byggnads eller inrednings dignitet, som således skulle riktas efter byggherren eller rumsinnehavaren, baserades till en del på enkla och handfasta egenskaper […]. Ju större längd, bredd och höjd, desto finare. Ju fler högre kolonner, desto ståtligare. Ju dyrbarare material, desto högre dignitet. Ju mer bladguld, desto förnämare. Äkta material kunde imiteras när nöden så krävde; inhemska material kunde genom betoning av den nationella dimensionen anses jämbördiga med de traditionellt finare utländska, och så vidare. Den inhemska stenen blev ett politiskt redskap. Men, inte att förglömma, den konstnärliga kvaliteten var också i hög grad av betydelse för en inrednings dignitet.

Med en byggnads form i vidaste mening avses här även målade plafonder och dörröverstycken, liksom tillhörande plastiska dekorationer. Vahlne 2012 s.26.

Orgelfasaden – upphovsman? När det gäller orgelfasaden är det känt att byggherren, kyrkans patronus Gustaf Horn ägnat fasaden särskild omsorg vilket framgår av följande passus i en skrivelse från Horn på Fogelvik i mars 1784 till ÖIÄ med vädjan om att få den insända ritningen fastställd (se bilaga 2 och jfr bilaga 14) med motiveringen:

[…] som jag derwid haft mÿcken omsorg såsom Musicus att låta inrätta Piporna i sådan ordning att wärcket skall giöra bästa effecten […] såge jiag gärna att üti den öfwersta Medaillonen i stället för blindpiporna finge sättas mitt hjärtwapen, hwilket jiag tÿcker icke skola mißkläda wärket.79

Frågan som väcks av Horns skrivelse är vari hans myckna omsorg bestått och om, och i så fall vem han kan ha anlitat för att få den inrättad i sådan ordning att piporna gör störst musikalisk verkan, försåvitt han inte gjort det själv. Även om han kanske kan ha gjort det själv, är det kanske ändå mindre sannolikt.

Närmare till hands ligger då att pröva den ibland framförda tanken att J. E. Rehn, som ju varit engagerad vid utformningen av kyrkobyggnaden och dess inredning, även skulle bidragit till utformningen av orgelfasaden. När den uppfattningen framförts har det dock gjorts med svaga belägg, om alls några.80

Även om inte heller efter de rätt ingående försök som nu gjorts att i arkivhandlingar och litteratur vaska fram något belägg för vem som kan ha bidragit till fasadens utformning, finns i alla fall en del synpunkter att lägga an på i vilket sammanhang den tillkommit.

Beträffande Rehns medverkan får generellt konstateras att hans namn hittills endast har påträffats i samband med två orgelärenden i Stockholm: dels avseende orgeln i Katarina och dels ett projekt för ny S:t Johannes kyrka med orgel. I Stockholm Katarina kyrka rörde det sig knappast om själva orgelfasaden i sig utan om den snidade dekoren.81 Rehns eventuella inblandning i projekteringen av ny S:t Johannes kyrka har satts i samband med en ritning från 1783 som föreställer en orgelfasad och läktare, vid efter närmare granskning anses ritningen avvika från andra av Rehns hand den inte hålls för att vara av Rehn.82

För närvarande finns alltså inte något exempel på att J. E. Rehn skulle ha ritat någon orgelfasad, det vill säga den bärande stommen, arkitektoniska strukturen i en orgelfasad. Med tanke på att orgeln i Tryserum helt saknar ornamentik och snidad dekor, är det

79 Jfr Wester 1936 s. 311. 80 Edholm 2011 s. 188,f, Cinthio 1993 s. 314ff, Emitslöf 1987 s. 30, Wahlberg 1983 s. 148, Edholm 1984 s. 282 och TKA, föredrag av Edholm 1985- 07-24. Cinthio 1993 hänvisar till Cnattingius 1973 och Hofrén 1957/1984. Wahlberg 1983 har ingen källförteckning utan förteckning över referenslitteratur. Edholm 2011 s. 188: ”Fasad 1786 från den av Pehr Schiörlin byggda orgeln som var en gåva av friherrinnan Ebba Margareta Armfelt f. Wennerstedt. Arkitekt okänd (troligen Jean-Eric Rehn, då fasaden närmast är en kopia av Schiörlinorgeln i Tryserums kyrka 1785, där Rehn svarade för ritningar till inredningen).” Med hänvisning till Edholm 1984 s. 282 anförs av Emitslöv 1987 s. 20: ”Den hos Överintendenten 1784 godkända ritningen till orgelfasaden i Tryserums kyrka upprättades av Schiörlin i samråd med arkitekt Jean Eric Rehn. Med undantag för färgsättningen är fasaden identiskt lika med Svennevads (1786), vars ritning inte anträffats.” Ergo: belägg och kronologisk konsekvens saknas (se vidare bilaga 14). 81 Upmark/Rehn 1925 s. 149 och 153. 82 Hedlund/Quensel 1934 s. 497.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 19 (127) naturligtvis inte uteslutet att Rehn kan ha bidragit med ritningar till en utsmyckning som aldrig kom att tillverkas.

Sammantaget framstår den tidigare framförda uppfattningen att Rehn skulle medverkat vid utformningen av orgelfasaden i Tryserum som mindre trolig. Svaret på frågan om vem eller vilka som kan ha varit Horn behjälplig med att ”inrätta Piporna i sådan ordning [så] att wärcket skall giöra bästa effecten” enligt citatet ovan, får därför sökas på annat sätt.

Några entydiga belägg i arkiv har inte stått att finna. Istället får andra infallsvinklar anläggas på saken och kombineras med iakttagelser som åtminstone kan mynna ut i några tankar som kan tas till utgångspunkt för vidare undersökningar så småningom.

Wistenius-orgel från 1776 i Älvestad 1776 och ritningar till Alvestad enligt Schiörlin 1777 och 1778 ÖIÄ samt signerad O. Tempelman till fasaden i Rystad 1782.83 Schiörlin ritade som Wistenius. Vidden av 1776 års nyordning är tydlig, men Rystad i organologisk bemärkelse fortsatt orgelbyggarenlig praxis med fasaden indelad som pipverket inne på väderlådan men i klassicistisk skrud, gestaltning.84

Brytpunkt år 1776 För den kyrkliga och publika arkitekturen i Sverige blev som redan nämnts 1776 ett märkesår i och med att en kunglig förordning utfärdades om att alla ritningar till projekt avseende offentliga byggnader skulle granskas av Överintendentsämbetet.

Före 1776 var det normala att orgelbyggaren stod för utformningen av fasaden och att en bildhuggare tillverkade dekoren, antingen samtidigt som orgeln byggdes och då efter skalenlig eller måttsatt skiss av fasadstrukturen från orgelbyggaren, eller av kostnadsskäl vid senare tillfälle. Endast undantagsvis finns det anledning att anta att någon arkitekt skulle ha formgivit orgelfasaden och att orgelbyggaren måst anpassa verket efter arkitektens intentioner. Under 1600-talet påträffas undantagen främst i slottskyrkor och gårdskapell.85

Från och med 1776 fick orgelbyggarna allt tydligare anpassa orgelverken efter villkor och ramar formgivna av arkitekter under administrativ reglering av kungliga kungörelser om att allt som uppfördes i publika byggnader skulle granskas av Överintendentsämbetet (ÖIÄ) i Stockholm.86 Ett tydligt exempel på hur stark brytpunkten var utgör ritningen till orgelfasaden till 1777 års Schiörlinorgel i Alvesta.87

83 Efter Erici & Unnerbäck 1988 s. 393, Wester 1936 s. 301 och 302 samt Mörkfors 1996 s. 62, Emitslöv 1987 s. 41 och Mörkfors 1997 s. 24. 84 Jfr träffande sammanfattning av Wester 1936 s. 308: ”Orgelpiporna uppfattas ej längre som funktionella pelare inom sig själva utan bilda klassicerande dekorativa räfflingar antingen i rektangulära fält eller utmed halvkolonner […]. Ända inpå 1700-talets sista fjärdedel hade den medeltida fasadens uppbyggnad stått sig. Nu försvinner den gotiska piparkitekturen i fasadverket, men innerverket behåller den alltjämt av naturliga skäl. Orgelfasaden blir mer och mer en kuliss. Arkitekten ritar och fantiserar efter tidens smak, och orgelbyggaren får hålla till goda med, vad som blir honom föreskrivet […]. Pipor ställas i kvadrater, rektanglar, i nischer, rundlar och lyror, alltså i sådana fält, som ej ha någonting gemensamt med någon funktion.” 85 Se t.ex. Eriksbergs slottskyrka, Salsta slottskyrka, Ulriksdals slottskapell (Rosell 2000 s. 10f och 111 respektive s. 28 och 117 samt s. 16 och 119). Jfr även t.ex. Veckholms kyrka 1650/1660-tal och beträffande Läcköslottskyrka 1660-tal (Rosell 1974 s. 86f respektive Rosell 1985 s. 103- 107 samt Rosell 2000 s. 21 och 98). Beträffande samverkan mellan orgelbyggare och arkitekt, se en preliminär och elementär förteckning över tidiga kända fall från före 1776 där fasadens struktur och ramverk är av orgelbyggare och ornamentik och utsmyckning är av företrädare för annan yrkesgrupp som bildhuggare, byggmästare eller arkitekt, se Fredriksson 2008-01-16 och Fredriksson 2010-06-11. 86 Se vidare Fredriksson 2007, Fredriksson 2004-12-21 och Fredriksson 2010-09-26. 87 Wester 1936 s. 301f (fig. 135 och 136) och s. 307f samt Erici 1949 s. 269f.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 20 (127)

Redan från 1600-talet finns alltså två typer av orgelfasader. Redan bland de sällsynta undantagen från 1600- och 1700-talen finns sådana konstruktioner som gör det berättigat att betrakta fasaderna som arkitekt-, kuliss- eller skärmfasader (se bilaga 14).88

När ritningarna till Tryserum togs fram fanns flera arkitekter utöver dem vid ÖIÄ. Bland andra Erik Palmstedt som stadsarkitekt i Stockholm och organist i Riddarholmskyrkan.89 För närvarande finns inga skäl att på varken arkitektoniska eller arkivaliska grunder tro att Adelcrantz eller Palmstedt skulle deltagit vid utformningen av orgelfasaden i Tryserum.

Skissen som legat till grund för utformningen av orgelfasaden är ”troligen av Hårleman”.90 Efter Vahlne 2012 s. 296 (skiss) och s. 295 (ritning) respektive foto från orgelbyggare Mats Arvidsson.

Stockholmstraditionen – Palmstedt och Norrköping S:t Olai samt Kimstad Inom den så kallade Stockholmstraditionen av orgelbyggeriet i Sverige under 1700-talet byggdes orglar med i byggnadstekniska hänseenden rätt annorlunda fasader jämfört med hur orgelbyggarna inom Linköpingstraditionen byggde sina.91

I Stockholmstraditionen märks från och med Gren & Stråhle på 1750-talet en tydlig förändring. Den grundläggande strukturen behölls dock med fasadprincipalens stora oktav samlad i en centralt placerad mitturell, flankerad av mellanfält och därnäst en tenorturell ytterst på fasaden. Från att tidigare under 1700-talet i det närmaste uteslutande ha byggt fasader med dubbla mellanfält, övergick man nu allt mer till enbart enkla mellanfält.

Den givna impulsen till förändringen och förebilden för de yngre fasaderna var säkerligen fasaden till den helt nya orgel som Gren & Stråhle byggde i Stockholms slottskyrka 1752. Fasaden är sannolikt ritad av slottsarkitekt Carl Hårleman (se bilder ovan). Att den är en arkitektfasad snarare än en traditionell orgelbyggarfasad framgår av att inga bärande poster till fasadstrukturen är synliga i fasaden. Istället är det utöver den innehållsrikt symboliskt gestaltade dekoren endast pipor som syns, varav en stor andel enbart är för syns skull och helt stumma utan musikalisk funktion i själva orgeln. Liksom dekoren i övrigt i Slottskyrkan är även orgelfasaden präglad av franska rokokoideal.92 Det märks även på labielinjernas svängda form i mellanfälten. Till sin typ har den utpräglat franska drag och finns företrädd som ryggpositiv i flera redan på sin tid kända orglar.93

88 Jfr Fredriksson 2007 s. 212 och 214 samt vidare LiSt NiFr 2012 s. 9, 12, 15, 25, 41, 54, 76 och 84. 89 Fredriksson 2007 s. 217 m.fl., RAÄ, Fredriksson 2016 avsnittet ”Ny bild av orgeln: »i tyske snickare smaken«” och bilaga 1; se även Fredriksson 2010-06-11 s. 9 och Fredriksson 2004-12-21 s. 17-21. 90 Cit Vahlne 2012 s. 297. Beträffande C. Hårleman och hans företrädare N. Tessin d. y., och deras respektive förhållande till ”inhemska traditioner”, och kyrkobyggnader, se Vikström 2008 s. 273f. 91 Se Fredriksson 2003 och Könner 1992 Abb. 78-80. 92 Alm 2000 s. 250f. 93 Se t.ex. den tidigare benediktinkyrkan Saint-Bénigne i Dijon och i Kollegiatskyrkan Notre-Dame i Dôle med orglar byggda av Karl Jospeh Riepp 1740–43 respektive1750–54; jfr Kaufman 1949 s. 57 och bild 70 samt Könner 1992 Abb. 83-84; jfr Miltschitzky 2015 s. 54f och 728.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 21 (127)

Orgeln i slottskyrkan kom att få flera förenklade efterföljare även utomlands,94 men i Sverige bara inom Stockholmstraditionen. Till en början rokokopräglad dekor och från omkring 1780 under klassicerande gestaltning av dekoren. Några rokokopräglade stockholmsfasader syns på bilderna av fasaderna i Nedertorneå, Vendel och i Norrköping S:t Olai samt i Kimstad. Tydliga exempel på typiska fasader med klassicerande dekor och fortfarande med centrerad basturell finns i Torup 1778 och Ängsö 1781 liksom i både Hökhuvud och Börstil 1783 (i både 4’- respektive e 8’-version; se bildmontage i slutet av avsnittet om ”Ytskikt”, nedan).95

Praktexemplet på denna inom Stockholmstraditionen franskinspirerade typ av orgelfasader som i orgelbyggnadstekniskt hänseende är typiska arkitektskapelser är den som Palmstedt ritade till Storkyrkan i Stockholm och till vilken Schwan byggde ett magnifikt orgelverk som placerades bakom fasaden.96

En gemensam nämnare för dessa orglar som trots att två av dem byggdes inom Linköpings stift, är att de antingen är ritade av C.F. Adelcrantz eller av E. Palmstedt. Var Palmstedts preferenser låg när det gällde utformningen av orgelfasader framgår rätt tydligt av anteckningarna i den dagbok han förde under en utrikes studieresa 1778–1780.97

Till vänster två orglar av Gren & Stråhle, i Nedertorneå 176198 och i Vendel 1762. Fasaden till höger är från 1771 och finns i Kimstad och tjänar här som exempel på en fasad med i en grunden kontrasterande, i orgelbyggnads- tekniskt hänseende annan uppbyggnad än de övriga och än vanligt inom Stockholmstraditionen.99 Att även den har ornamentik och dekor av rokokoformat förändrar inte den saken, nämligen att den istället för en centrerad turell med baspiporna mitt i fasaden har vaspiporna fördelade på två sidotureller och i fasens mitt en betydligt mindre turell med pipor av tenordimension. Fasaden till höger är från 1772 års orgeln O. Schwan i Norrköping S:t Olai, anses vara ritad av E. Palmstedt.100 Öververkets släktskap med fasaden i Stockholms slottskyrka (på förgående sida) är tydligt, liksom fasaden uppbyggnad i stort är besläktade med den av C. F. Adelcrantz ritade fasaden till orgeln den Gren & Stråhle byggde i Stockholm Klara 1761.101

94 Fredriksson 2003 s. 127 och Fredriksson 2001–2002 s. 149. 95 Jfr även Värnamo 1778 (Berg-Villner 1997 s. 197). Jfr synpunkten att fasadschemat skulle ha sina rötter i de tyska barockorglarnas utformning och det skulle ha utvecklats vidare av Gren & Stråhle i rokokons anda (se Edholm 1998 s. 43f). Beträffande Hökhuvud, se GOArt, NiFr 2001. 96 RAÄ, Fredriksson 2016 avsnittet ”Ny bild av orgeln: »i tyske snickare smaken«”. 97 Palmstedt & Olsson 1927; se vidare RAÄ, Fredriksson 2016 avsnittet ”Ny bild av orgeln: »i tyske snickare smaken«” och bilaga 1 och Fredriksson 2010-06-11. 98 Martikainen 1997 s. 112. 99 Hülphers 1773 2. 263f. 100 Edert 2005 s. 5, 17, 20f och 74 samt Setterwall 1945 s. 384ff. 101 Se Hülphers 1773 tab. II, Stavenow 1927 s. 277 och Fogelmarck 1957 s. 219.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 22 (127)

Linköpingstradition, Tempelman och Lagefelt Vid ÖIÄ fanns flera både före och efter 1776 inflytelserika arkitekter, men som kommer att framgå verkar det som om Olof Tempelman kan ha haft en särskild betydelse för utvecklingen inom orgelbyggeriet i Linköping och utvecklingen av den typ av orgelfasad som från och med orgeln i Tryserums kyrka kom att stå som ett signum för Schiörlins orglar.

Att Tempelman fick uppdrag i Linköping med omnejd är i sig rätt naturligt med tanke på hans härkomst, skol- och studiegång.102 Enligt Bengt Kyhlberg som inventerat ”Överintendentsämbetets orgelritningar före år 1811” var Olof Tempelman den av arkitekterna vid ÖIÄ som oftast anförtrotts orgelärenden.103

Kyhlberg nämner dock inte Tryserum. Däremot framhåller han den av Tempelman 1782 ritade fasaden till orgeln i Slaka (jfr R235a) som prototypen för den typ av orgelfasad, som enligt Kyhlberg, först från och med 1792 uppnått sådan enhetlighet att den kan kallas av Schiörlintyp.104 Från mellantiden nämner Kyhlberg däremot orgeln i Tävelsås 1786 (jfr R235d). Beträffande tillkomsten av orgeln i Slaka har Kyhlberg lämnat följande sammanfattning och framsynta förbehåll:

Redan genom sin år 1783 fastställda ritning till Slaka orgelverk (Ög.) hade emellertid Tempelman skapat förutsättningen för den fasadtyp, som skulle bli utmärkande för Schiörlins orglar i fortsättningen (se ovan s. 12). Huruvida det förelegat någon projektritning av Schiörlin, framgår ej av handlingarna. Troligt är, att orgelbyggaren på något sätt klargjort sina önskemål beträffande fasaden. Tills vidare måste vi dock låta frågan om vem, som är Slakafasadens verklige upphovsman, stå öppen.105

Av förhållandena i orgeln framgår att Schiörlin knappast kan ha haft någon möjlighet att påverka utformningen av orgelfasaden. Tvärtom talar sträng strävan efter symmetri, det ringa utrymmet och en rad andra tekniska detaljer i orgeln för att de yttre ramarna snarare ställt orgelbyggaren inför en rad oförutsedda problem.106 Inte minst märks det på det från orgelbyggnadsteknisk synpunkt märkliga mensurförhållandet som fasadpiporna uppvisar och som avviker både från Schiörlins och andra orgelbyggares normala sätt att arbeta; se mensurdiagrammet nedan.

Tempelman gjorde, liksom några år tidigare Palmstedt, en studieresa utomlands. För kungens räkning var uppdraget att inhämta det senaste från kontinenten. Resan gick via Norrköping och Ystad till Amsterdam, Rotterdam, Bryssel och Paris samt vidare Milano, Florens, Turin och Rom. Resan varade från maj 1780 och i oktober 1781 var Tempelman tillbaka.107 Ritningen till orgeln i Slaka är daterad året därpå. Man kan ana att Tempelman var ivrig att pröva de nya intrycken han tagit under sin resa.108

Att arkitekten snarare än orgelbyggaren är hjärnan bakom utformningen av fasaden i Slaka kyrka framstår som i det närmaste givet. Men, hur är det med orgelfasaden i Tryserum?

102 Berg-Villner 1997 s. 25ff och s. 170: ”De många kyrkoprojekten fördelades tämligen lika bland kontorets tjänstemän och det förefaller inte som om vissa projekt ansågs mer prestigefyllda eller komplicerade och därför remitterades efter rang eller erfarenhet. Däremot tilldelades Tempelman gärna uppdrag i Östergötland.” 103 Kyhlberg (u. å.) s. 10. 104 Jfr Kyhlberg (u. å.) s. 27: ”Fr.o.m. 1792 ha Schiörlins orgelfasader uppnått en sådan enhetlighet, att man kan tala om en Schiörlintyp . Till en början bli t.o.m. hans egna ritningar fastställda. Även då man senare inom Överintendentsämbetet »med iakttagande av bättre proportioner och ornamenter« omarbetade Schiörlins projekt, förblir fasadtypen oförändrad.” 105 Kyhlberg (u. å.) s. 27. Ritningen till Slakafasaden är daterad i Stockholm den 28 december 1782; se här R235a och Fredriksson 2004-12-21 samt Jfr Berg-Villner 1997 s. 226. 106 Fredriksson 2004-12-21 s. 19ff och 33. 107 Berg-villner 1997 s. 33-36. 108 Tempelman bidrog till införande av en stram, aristokratisk klassicism; se Berg-villner 1997 s. 126ff (ritningar till residens Härnösand och biskopsgård i Växjö av såväl Adelcrantz som Tempelman) och Bedoire 2015 s. 378

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 23 (127)

Slaka 1783, Vikingstad 1785 och Tryserum 1785: yttre omkretsar på principalkor, i diagram med oktavförhållande 3:5 och logaritmisk indelning av oktaverna. Märk de parvis dimensionerade fasadpiporna i Slaka-fasaden (se Fredriksson 2004-12-21 s. 19ff och 33). De avvikande graferna för de minsta koren i Tryserum Man Mx kommer av att dessa ritats in i separat läge för tydliggöra med vilken precision även de minsta piporna är tillverkade. Principalvidderna är desamma även i Misterhult 1786.

Tryserum 1785 och i Svennevad 1786 : fasadprincipaler, yttre omkretsar, i diagram med oktavför- hållande 3:5 och logaritmisk indelning av oktaverna. Principalvidderna är desamma även i Misterhult 1786. Se vidare Fredriksson 2008 bilaga 1 s. 47-52.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 24 (127)

Från Kärna via Slaka med triumfbågemotiv till Tryserum Ritningarna till Tryserums kyrka förelåg i april 1781 och kunde som framgått ovan läggas fram för sockenstämman i november 1781, men på de ritningar som är bevarade finns ingen orgel. Först i slutet av mars 1784 måste en ritning till orgeln ha funnits vilket framgår av en skrivelse från Horn till ÖIÄ (bilaga 2).

Rimligen har den författats mellan november 1781 och mars 1784. Alla sökningar som gjorts efter ritningen i de arkiv som redovisas i källförteckningen har varit förgäves.109

Hur såg fasaden på ritningen ut och vem var fasadens egentliga upphovsman? Horn ensam, eller i samarbete med enbart Schiörlin och kanske med domkyrkoorganisten Johan Miklin i Linköping, kanske med Olof Tempelman eller med Israel Lagefelt som spelade vid invigningen av kyrkan och orgeln (bilaga 5), eller samrådde han med alla tre?

Trots ihärdiga försök har inga svar på frågorna stått att finna, men väl en del uppgifter, hållpunkter och samband som i bästa fall kan vara till hjälp under fortsatt sökande. I huvudsakligen kronologisk ordning handlar de om personer och deras påvisbara eller sannolika kontakter i orgelärenden.

Schiörlin – arkitektur Om Schiörlins färdigheter noterades 1771 att ”Schölin förstå Orgbÿggeriet af gründ; kan draga üp Mensur efter tùsende delige Måttståcken, göra ritz och desseiner, brùkar Neidhardts goda Temperatur, arbetar ùpricktigt etc.”110

Den färdigheten, som Schiörlin rimligen måste ha tillägnat sig av sin läromästare och kompanjon Jonas Wistenius som i sin tur uppövat den under arbetsår i Königsberg, värderades mycket högt av dåvarande domkyrkoorganisten i Linköping Johan Miklin som även var hovsekreterare.111

Förmedlat i en publikation från 1773 framhöll Miklin att ”at göra ritningar i Architecturen, och draga up Mensur efter 1000delige gradståcken. m.m. [är] en sak, som i wåra tider utwisar, hwilka förtjena namn af Orgbyggare.”112

Sammantaget talar alltså samtida vittnesbörd för att Schiörlin var väl meriterad som orgelbyggare och arkitekt till orgelfasader.

Kärna och Tempelman – samt Lagefelt? Första exemplet på att Tempelman ritat en orgelfasad är till orgeln i Kärna kyrka. Av det framgår bland annat att Tempelman engagerade sig personligen i sina orgelärenden. I ett brev till kusinen Claes Georg Tempelman som var komminister i Kärna kyrka konstaterar Tempelman att han ”af Baron ÖfwerIntendenten ärhöll en mycket nådig compliment, och äfwen fullt bifall af flere som sedt densamma [ritningen], och wågar jag försäkra, att ingen landskyrka skal äga något i så modern smak inrättadt orgelwärk.”113 Brevet är daterat den 7 november 1777.

109 Ritningen har sökts i såväl VLA, RA, TKA, KB, VKA, Kalmar respektive Östergötlands länsmuseum, men utan önskat resultat. I ATA, Wester, Kyrkorglar i Sverige har följande volymer genomsökts: 18, 28-30, 67, 115-116, 144-148, 157, 161-163 och 169-177 samt ritn. 10-11. 110 Cit. VSB, HM, Cb:2, anonym och odaterad ”P. m.”, av innehåll och handstil m.m. att döma är dokumentet skrivet av J. Miklin omkring oktober-november 1771 pag. 302f. 111 VSB, HM, Cb:2 p. 335, ”Not”, anonym och odaterad, kan av handstil och innehåll tillskrivas J. Miklin och dateras till månadsskiftet oktober- november 1771; jfr Hülphers 1773 s. 188f. Se vidare RAÄ, Fredriksson 2016 bilaga 2 med där anförda referenser. 112 Hülphers 1773 s. 188f, se även s. 302: ”En rätt Proportion emellan alla et werks delar, röjer snart Mästarens insigt, samt huru wida han rätt förstår draga up Mensurer, och göra säkra uträkningar efter tusendeliga måttstocken och proportional-Cirkelen, hwilka må kallas en Orgelbyggares hufwud- och grund Instrumenter. Sådant blifwer derföre det säkraste prof af erfarenhet wid en orgelbyggares Examinerande.” 113 Berg-Villner 1997 s. 195f. Åren 1767–1795 var det Carl Fredrik Adelcrantz som var överintendent; se Larsson 1969 s. 37f, Cinthio 1993 s. 435 och Berg-Villner 1997 s. 29. Beträffande ”baron”, jfr Fogelmarck 1957 s. 462.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 25 (127)

Inom Kärna församling bodde Israel Lagerfelt som några år senare spelade på invigningen i Tryserum. Lagerfeltska familjen gynnade på flera sätt både Kärna församling och kyrka. En gemensam nämnare för Lagefelt och Tempelman var deras engagemang för orgelfrågor. Liksom Tempelman var väl hemmastadd i trakterna kring Linköping, och Lagefelt idkade rikt umgänge i Stockholm där han ofta vistades.114 Kanske är det inte en alltför djärv gissning att de träffats i samband med bygget av orgeln i Kärna kyrka.

Orgeln i Kärna byggdes varken av Wistenius eller av Schiörlin, utan av Lars Strömblad och var klar 1778. Att det blev Strömblad och inte Wistenius kan möjligen bero på att Wistenius var gammal och bräcklig. Brevet från Tempelman till kusinen är skrivet samma år Wistenius dog. Utöver att Schiörlin fick ta över orgelbyggeriet i Linköping var han samtidigt upptagen med den tidigare nämnda orgeln i Alvesta kyrka, långt nere i Småland.

Slaka, Tempelman och Miklin – samt Lagefelt! Schiörlin-orgeln i Alvestad är inte bara ett tydligt exempel på den arkitektoniska brytningen kring 1776, utan också den första kända som byggdes med en extra diskantprincipal i fasaden förutom grundprincipalen. Inrättningen med dubblerad principal kan möjligen ha tillkommit under inflytande av såväl Israel Lagerfelt som av domkyrkoorganisten Johan Miklin.115

När det gäller Lagerfelt finns dock en del som talar emot att han skulle ha träffat och kunnat påverka Schiörlin i detta skede. Däremot kan Miklin ha gjort det.

Samma år som Tempelman ritade Slakafasaden och Schiörlin byggde den 1782–1783, ska Schiörlin enligt uppgift 1782 ha köpt mangårdsbyggnaden på Lagerlunda gård av Lagerfelt, och sedan flyttat den till sin gård inne i Linköping (F234).116

Märkligt nog skrev Lagefelt i ett brev till prosten i Misterhult 1785 att han trots husaffären just lärt känna Schiörlin:

Då jag i Vikingstad lät bygga orgelwärk, hade jag tillfälle lära känna Schiörlin och kan efter full övertygelse försäkra, att redigare, upprichtigare och beskedligare konstnär i alla fall har man svårt att finna, hwarför jag med säkerhet recommenderar honom om orgelwärk skall byggas.117

Kanske kan det tolkas som att Schiörlin och Lagerfelt kände till varandra sedan 1782 men att de blev mera bekanta först 1785. Något som talar för det är att Lagefelt i sina biografiska anteckningar beskriver att ”ofta och nästan dageligen” följde bygget av orgeln i Vikingstads kyrka.118 Schiörlin-orgeln i Vikingstads kyrka är i många avseenden tydligt nyorienterande, till skillnad både från orgeln i Slaka och i Tryserum. Såväl fasaden som disposition och en del andra tekniska lösningar i Vikingstad och Misterhult tyder på att andra viljor än enbart den traditionelle orgelbyggarens har påverkat helheten (R239).119 I Vikingstad och Misterhult anas ett inflytande från Israel Lagerfelt.

I Slaka finns ännu inget som tyder på direkt, om alls någon, medverkan eller påverkan från Israel Lagerfelt. Orgeln i Slaka avsynades av domkyrkoorganisten Miklin den 14 juli 1783.120

114 Se Fredriksson 2010-07-12 och Berg-villner 1997 s. NN och 115 Fredriksson 2007 s. 218 och 220. 116 Fredriksson 2004-12-21 s. 14f och Fredriksson 2015 s. 19. Beträffande båda presentationerna om Schiörlins orgelbyggeri och byggnader på gården ”No 42 Tannefors quarter” på Nygatan 17-19 i centrala Linköping måste en rättelse och komplettering göras. Formuleringen i bildtexten till fig. 23a-b på s. 20 Fredriksson 2015 (att ”Gården nr 42b på de båda kartorna är den som Wistenius och Schiörlin ägde”) är fel. Skrivningarna bygger på ett förbiseende av att Wistenius bodde på ”Gården under No […], St Lars Quarter” (enligt VLA, FI:12, Bouppteckning 1777-05-09). Tack Marcus Linneberg som påtalat felet och som dessutom kompletterat bilden (epost från MaLi 2015-10-25 till NiFr): ”Wistenius bodde på Sankt Lars kvarter nr 45 och 46 i Linköping så det måste vara den tomten han ägde. Ungefär där Åhlens ligger idag.” 117 Cit. Erici 1949 s. 268, jfr Unnerbäck 2015 s. 13 och Fredriksson 2010-07-12 s. 5. 118 Fredriksson 2010-07-12 s. 3. 119 Fredriksson 2010-07-12 s. 5. 120 Fredriksson 2004-12-21.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 26 (127)

… den klassiska kombinationen av kolonnen som bär en rak, vågrät arkitrav … Brandt 2017 s. 12.

(I) ”Porte compodite” av arkitekten aquet Androuet du Cerceau.– (II.) Ritning av orgeln i Paris Collégiale de Saint-Quientin: ”Elévation de l'orgue de Berain, Vaideau et Clicquot. Dessin aquarellé d'Edouard Pingret, en 1804.” – (III.) ”Dessein till Orgelvärck för Slaka […]1782”. – (IV.) Orgeln i Jonsered (tidigare Örgryte g:a), avritning i den så kallade Söderlingsamlingen.121

Slaka-fasaden – en prototyp bland flera Under 1700-talet byggdes flera orglar med öppen och genomgående arkad i mitten. Utmärkande för den i Slaka är att formspråket är av stramare klassicistiskt snitt.122 Med Slakaorgeln hade, som Bengt Kyhlberg konstaterade, förutsättningarna för den fasadtyp som skulle bli utmärkande för Schiörlins orglar skapats.123

I kronologisk ordning är de äldsta: Slaka 1782, Jonsered (Örgryte) 1783, Tryserum 1784, Tävelsås 1786 och Svennevad 1786 (se R235-238). Av dessa är Jonsered och Tävelsås enmanualiga 4’-verk. Samma manualverkskoncept återkommer i Tryserum och i Svennevad som integrerats i en fasadstruktur med två pedalverkssektioner på var sida. Manualverken i dessa orglar är i princip från 8’- till 4’-storlek förminskade versioner av Slakafasaden som kompletterats med en principaldiskant i 8’-läge.124

Det som utmärker manualverksfasaderna är att de liksom i Slaka består av två bastureller flankerade med ytterfält. Motivet med arkad mitt i fasaden har i princip bibehållits, men istället för att den som i Slaka är genomgående och tom, har fältet i senare fasaderna tagits i anspråk för pipor genom att den dubblerade diskantprincipal som från och med Alvesta 1778 blev ett signum för Schiörlin också helt avspeglar det inre pipverkets uppställning inne på väderlådan bakom fasaden. Vidare har den stränga visuella symmetri som uppenbarligen eftersträvats i Slaka-orgeln och som tidigare nämndes (se diagram ovan) övergivits i de yngre fasaderna till förmån för helt orgelbyggar- och pipmakarenligt mensurförlopp.

I så motto framstår Slaka som en bearbetad och vidare utvecklad prototyp för flera senare orglar av Schiörlin.125 Frågan är då om det finns någon direkt förebild till dessa orgelfasader.

Triumfbågar och tempelmotiv I tidigare undersökningar av Tempelmans verksamhet har den uppfattningen presenterats att Tempelman inspirerats av förlagor publicerade av de Neufforge även vid utformningen

121 Efter: Guillaume 2010 s. 148 och https://inventaire.picardie.fr/dossier/grand-orgue-a-positif/7aa4f975-a401-4d3a-bb0b-a374724e9db6 och här R235a respektive c. Beträffande N. Tessin d. y. och J. Berain, se t.ex. Hinners 2012 bl.a. s. 169f. 122 Se inventeringar av s.k. arkad- och triumfbågefasader i Sverige från före ca 1820 av Fredriksson 2008-01-16 och Fredriksson 2010-06-11. 123 Kyhlberg u.å. s. 26. 124 Vissa märkningar på fasadpipor i Tävelsås kan tolkas som om orgeln i Jonsered och Tävelsås skulle kunna ha byggts enligt samma planer och kanske parallellt. Liknande antaganden finns beträffande orglarna i Tryserum och Svennevad, liksom tidigare under 1700-talet beträffande Leufsta bruk och Härnösands domkyrka. Se vidare under ”Pipverk”, Principal 4’. 125 Se Fredriksson 2010-06-11 s. 12f.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 27 (127) av orgelfasader.126 Men vid en, låt vara rätt hastig, genomgång av bevarade exemplar av de Neufforges verk i Kungliga biblioteket har inga paralleller eller förlagor påträffats, åtminstone av Slaka-, Jonsereds- och Tryserumsmodell och i alla fall ännu inga så tydliga som ovan påvisats avseende altaruppsatsen i Tryserums kyrka.

Med tanke på de byggnader som uppfördes och den arkitektur som fanns i Stockholm under tredje kvartalet av 1700-talet där ÖIÄ höll till, kanske det ändå fanns förlagor och inspirationskällor på nära håll som Stockholms slott och Tessinska palatset,127 men också på andra residensorter runt om i landet liksom och i andra källor än byggnader.

Så har Suecia Antiqua et Hodierna av Erik Dahlberg varit en källa till arkitektonisk inspiration under 1700-talet.128 Vidare finns ytterligare en källa som med spridning och giltighet i hela landet också kan ha fungerat som inspirationskälla till hur arkitektur med klassisk historisk och biblisk förankring kunde se ut.

I Carl XII:s Biblia från 1703 som ersattes först 1917 finns en detaljerad rekonstruktion av Jerusalems tempel återgiven i gravyr av Johannes Lamsfelt, Amsterdam. Bilderna är kopierade efter original av den spanska jesuiten Juan Bautista Villalpando men försedda med svensk översättning av texten.129

Källstads kyrka, tornkammare 1100-tal. I rummets östra del finns en stor rundbågig absidnisch, krönt av en gavel buren av smäckra kolonner med finhuggna baser och kapitäl. Annordningen liknar en baldakin eller ett tempel täckt med sadeltak vars gavelröste bildar en fronton med profilerade beståndsdelar.130 Foto NiFr, LiSt 2013.

I både Suecia-verket och bibelns tempelrekonstruktion finns en varierad repertoar av portaler med kolonnomgärdade mur- och arkadgenomgångar,131 vilket på sätt och vis inte är särskilt märkvärdigt mot bakgrund av att liknande exempel i renässansens och reformationens anda naturligtvis också fanns under 1500-talet som på titelsidan till Gustav Vasas bibel från 1541.132 Villalpandos verk ingick i arkitekten Nicodemus Tessin d. y:s samling.133

Bilderna av templet i Carl XII:s Biblia 1703 kan ha haft en viss betydelse för uppfattningen om arkitektur och formspråk under 1700-talet, även om givetvis vissa motiv och element i princip kommer av material- och byggnadstekniskt givna statiska förutsättningar och verkningssätt.

Inom den Tempelmanska familjen med förankring i bland annat Källstads socken i Östergötland odlades en självbild om att släktens namn hade en koppling till tempelriddare.134

126 Berg Villner 1997 s. 198. Fogelmarck 1957 s. 173 (cit.), 224. 250f och 284, s. 250f (”Bland den nya klassicismens källskrifter har de Neufforges Recueil élémentaire kanske mer än någon annan utövat inflytande på Adelcrantz’ formspråk.”), Stavenow 1927 s. 12 (Gravyrverket av de Neufforges hade ”stor betydelse bl.a. för den gustavianska stilen i Sverige”). En genomgång av Blondel 1771–1783 gav lika klent resultat. 127 Jfr Berg-Villner 1997 s. 80 (om än avseende mitten av 1780-talet). 128 Berg-Villner 1997 s. 80f, jfr Fredriksson 2010-09-26. 129 Architectural Theory 2003 s. 366-377, Carl XII:s Biblia 1703 (se bilaga 14) och samt Bengtsson 1952 s. 84ff. 130 Se Bonnier 1996 s. 78, Bonnier 2012 s. 69 och 74 samt Bedoire 2015 s. 15, vidare även Gardelin 2006 s. 165f (och Brandt 2017 s. 12 och 22f). 131 I rekonstruktionen av Jerusalems tempel finns dock inga exempel på vridna kolonner (se bilaga 14) av så kallad ”ordre salomonique” med ”colonnes salomoniques”; Günther 2010 s. 86f och Guillaume & Fuhring 2010 s. 161 och fig. 206 s. 155. I tidigare beskrivning av orgeln i Slaka har de yttre kolonnerna felaktigt och utifrån bristande detaljskärpa uppfattats och övertolkats som sådana vridna kolonner; se Fredriksson 2004-12-21 s. 22. Istället rör det sig om kolonner som är spiralartat lindande med girlanger. Beträffande portalens dubbla betydelse som både in- och utgång, dess symboliska, kyrkliga och kristologiska mångtydighet, se Fredriksson 2004-12-21 och Nordanskog 2006 s. 60f. 132 För avbildning av titelsidan, se t.ex. Bergström 2015 s. 87. 133 Tessin 1712 s. 6:5 respektive Forssman 1956 s. 208ff; vidare RAÄ, Fredriksson 2016 under rubriken ”Ny bild av orgeln: »i tyske snickare smaken«”. Beträffande Tessin och Hårleman och deras förhållande till ”inhemska traditioner”, och kyrkobyggnader, se Vikström 2008 s. 273f. 134 Berg-Villner 1997 s. 25: ”Olof Samuel Tempelman föddes den 21 februari 1745 i Källstad i Östergötland. Namnet Tempelman härledde familjetraditionen till tempelriddarna, enligt Olof Tempelman själv var de religiöst förföljda ättlingar till dessa. […] I prästgårdar och komministerbostäder runt om i Östergötland fanns ett rikt förgrenat nätverk av nära släktingar. Fadern dog tidigt, 1748, när Olof var tre år […] några år därefter avled även modern. Tidigt föräldralös växte Olof upp i ett annat prästhem i Östergötland, Östra Stenby, hos sin fars äldre bror

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 28 (127)

Schiörlin-orgeln i Tryserum och Cliqout-orgeln från 1703 i Paris Collégiale de Saint-Quientin enligt en av flera ritningar som finns i Nicodemus Tessin d. y:s samlingar. Att Tessin sett Saint-Quentin-fasaden framgår av hans kommentarer i bevarade brev. I oktober 1700 konstaterade han den som ”[t]rés singuliér, en n’a rien des autres ornaments d’orgues, ny de Gothique, mais elle est dans le gout de la bonne architecture” och i november 1701 beskrev han den som ”magnifique”.135 I båda fallen tycks han ha sett orgeln eller ritningen till fasaden innan orgeln var helt färdig. I vilken mån några direkta samband finns mellan dessa två fasader är okänt och kanske heller aldrig möjligt att få svar på. Likväl finns en hel del gemensamma drag, som förkroppning ovanför spelbordet, sidoställda bastureller, pipförsett arkadfält, öververk och överdel med emblematiskt pipfält – för att nämna några.

I Tessin d. y:s samling ingick också ett antal ritningar till orgelfasader varav en är av särskilt intresse i detta sammanhang. Ritningarna visar den av orgelbyggare Robert Cliqout 1699– 1703 i Paris Collégiale de Saint-Quentin byggda orgeln med en fasad ritad av Jean Bérain och utförd av Pierre Vaideau.

Utan att här påstå att det skulle finnas något direkt samband, är det ändå intressant att jämföra några ritningar till kända triumfbågar och orgelfasader med de här aktuella Schiörlin-orglarna (se bilder nedan och följande sida). – Nog kan väl fasaden i Slaka uppfattas som en förenklad, enmanualig variant av Saint-Quentin, och nog kan väl fasaden i Tryserum ses som ytterligare en förenklad och utvecklad variant?

Sammanfattning Även om det alltså inte går att fastställa mer än vad Gustaf Horn själv framhåller i sin skrivelse (bilaga 2) till Överintendentsämbetet om sin möda med att orgelfasaden, och vem eller vilka han kan tänkas ha rådfrågat går det att identifiera en linje av utveckling i de orglar som Pehr Schiörlin byggde alldeles efter det att Olof Tempelman i slutet av 1781 återkommit från sin utlandsresa.

Liksom något år tidigare Erik Palmstedt tydligt föredrog orgelfasader av annan typ än rena orgelbyggarfasader, i som han kallade tysk snickarstil, står det klart att Tempelman i än högre grad måste ha delat hans uppfattning och att han föredrog klassicerande arkitektoniskt formspråk vilket tog sig uttryck i rena arkitektfasader.136 Tendensen var

Petrus.” Beträffande tempelriddare, se Holmström 2012 s. 238 och 245; jfr riddarmotiv i kombination med kolonnn-, arkad- och tornmotiv och gavelform i Heda kyrka, se Bonnier 2012 s. 85 och 107f. 135 Se Tessin 2004 s. 207 och s. 208 bild 293-295, även Könner 1992 s. 10 och Abb. 6, samt vidare Hinners 2012 s. 51, 120, 159f och 281; brev av N. Tessin d. ä. [sic] till D. Cronström i januari 1694 (cit. Hinners 2012 s. 120): ”Jag vet att man [i Frankrike] möjligen uppfattar oss gammeldags (gothique) i smaken, men Mr. [David Klöcker] Ehrenstrahl är en fär nära vän för att jag ska kunna gå in i detta.” 136 Se RAÄ, Fredriksson 2016 bilaga 1 och där anförd litteratur.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 29 (127) ingalunda ny, utan kan även i Sverige följas i kungliga och i ståndsmässigt aristokratiska sammanhang, i renässans och barock med arkitektoniska motiv som redan Tessin med flera sedan länge använt sig av.

Från och med brytpunkten kring 1776 och Tempelmans återkomst 1781 står det klart att flera orglar av Schiörlin inom Linköpingstraditionens orgelbyggeri är exponenter för en tydlig utvecklingslinje med orglarna först i Slaka, sedan i Jonsered (Örgryte g:a) och Tryserum samt vidare i Svennevad och Tävelsås.

Parallellt med denna utvecklingslinje byggde Schiörlin flera verk med fasader som i än högre grad måste betecknas som i det närmaste rena arkitektfasader, som i Kättilstad 1779, Rystad 1782, i Vikingstad 1785 och Misterhult 1787 för att nämna några. För de två sistnämnda märks också nya influenser beträffande dispositionen och uppbyggnaden som för närvarande får tolkas som inflytande från orgelkonstens och Schiörlins gynnare, Israel Lagefelt på Lagerlunda gård utanför Linköping.

Den utvecklingslinje orgeln i Tryserum ingår i präglas av aktning för sådant som direkt har med orgelbyggnadstekniska avvägningar att göra och som både påverkar arkitektoniska musikaliska egenskaper i en orgel. Översiktligt urskiljs fyra steg i utvecklingen:

I. Slaka: prototyp till orgelfasad, renodlad arkitektskapelse; sträng symmetri, konsekvent genomförd arkitektoniskt visuell triumfbågeidé med öppen och genomgående vilket resulterat i outnyttjade volymer på bekostnad av uppbyggnaden och konstruktion av själva orgeln bakom fasaden och inom ett (alltför) trång orgelhus II. Jonsered: tekniskt logiskt och konsekvent standardkoncept, klassicerad variant av orgelbyggarfasad för enmanualig standardorgel av 4’-format med ljudande fasadpipor; material-, kostnads- och klangeffektivt med gott om plats för innerpipverket, uppställt helt i linje med fasadpipornas ordning i fasaden, med genomgående pipmakarmässiga och musikaliskt givna mensurförlopp. III. Tryserum: orgelbyggarmässigt standardkoncept baserat på det enmanualiga 4’- standardverket, kompletterat med pedalverk, i allt orgelbyggarmässigt uppbyggt beträffande mensurer, pipuppställning i både fasad och på väderlådor IV. Tvåmanualiga orglar: Tryserums-konceptet kompletterat med ytterligare en manual, som i Gammalkils-orgeln från 1806 där pedalverket står bakom orgeln.

Tryserumsorgeln var det utsökta genomarbetade koncept som sedan kom att känneteckna de orglar som Schiörlin fick utveckla och bygga utifrån egna förslag.

Visst kan Horn ha rådgjort med såväl Israel Lagefelt som Olof Tempelman, men med tanke på att fasadkonceptet är så konsekvent orgelmässigt och utsökt genomarbetat är nog frågan om det inte främst bör ha varit Schiörlin i Linköping som möttes av Horns omsorg om att ”inrätta Piporna i sådan ordning att wärcket skall giöra bästa effecten”.

I slutänden är det på sätt och vis mindre väsentligt hur kvaliteterna utvecklades när det vägs i förhållandet till att de utvecklades utifrån djupt rotade värdena av omsorg om musikalisk-arkitektonisk effektivitet, verkan och skönhet.

Tills vidare är nog klokt att i själva verket betrakta åtminstone tre som delaktiga i utvecklingen av det vinnande koncept som orgeln i Tryserum kom att bli och ännu är: ett verk av främst Schiörlin och Tempelman med generös befordran av Gustaf Horn, kyrkans patronus och församlingens med dess dagsverkare och medarbetare (se bilaga 1). – Ära och minne åt den och de som äras och minnas bör!

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 30 (127)

Teknisk beskrivning

Beskrivningen i det följande är gjord enligt den metodik och de principer som finns beskrivna och hänvisade till inledningsvis under rubriken ”Administrativa uppgifter”. Om inget annat anges är alla trädetaljer tillverkade av furu och alla mått angivna i millimeter. Händelselista Eftersom förändringar i kyrkorummet vanligen påverkar även orgeln i såväl estetiskt som tekniskt hänseende infogas i kronologin nedan även större åtgärder på kyrkobyggnaden och/eller övriga inventarier.

Tillfälle Händelse 1783 Kontrakt om orgeln, F. Horn och P. Schiörlin (se bilaga 1) 1784 Skrivelse av G. Horn Överintendentsämbetet avseende approbation av ritning till orgelfasaden (se bilaga 2), och returnering av ritning från ÖIÄ (se bilaga 3). 1785 Invigning av kyrkan och orgeln (se bilaga 5).137 1799 Reparation; organisten Andreas Dahlgren, Tryserum; okänd omfattning, kostnad ”17 Rdr 24 sk.”138 1830-t. Omdisponering, enligt tidigare förmodan utan redovisade belägg i källor;139 omdisponeringen dock gjord 1913 (se nedan). 1848 Reparation av organisten A. P. Kjellander, Tryserum; känd omfattning, kostnad ”26 Rdr 32 sk.”140 1881 Nytt tak på kyrkan; installation av värmeugnar.141 1885 En mindre reparation av orgeln, okänt av vem; kostnad 57 kronor.142. 1886 Iståndsättning av kyrkan: omrappning in- och utvändigt, fönstren förstorade och järnbågar insatta, nya golvbjälkar och nytt golv inlades samt nya bänkar.143 Orgeln sannolikt målad och rengjord enligt målarsignatur ”DA 1886” (F109b) och påskrift med krita på insidan av norra fyllningsluckan i sockelfasaden (F106a se även inskription på Pr 8’ C): ”Den 2 September 1886 började Orgelnisten denna rengöring [?] P A Kjelander”. 1896 Orgelverket tarvar grundlig reparation.144 Reparation av organisten Holmdahl i Gladhammar; nya tangentbelag på manualklaven och ny pedalklav; kostnad ”97,10” kronor (myntenheten införd 1873).145 1913 Beslut i kyrkostämma (februari): ”orgelverket bör genomses, rengöras m.m. och omstämmas”. Ordförande uppdrogs att infordra kostnadsförslag av några – icke namngivna – orgelbyggare.146 1913 Kyrkostämman (mars) om kostnadsförslag från de tre orgelbyggare: Åkerman & Lund, Stockholm och R. Nilsson, Malmö samt Setterqvist & Son, Örebro. Endast de två första firmorna hade lämnat kostnadsförslag. Setterqvist & Son hade avböjt pga att de inte hade tid att åta sig uppdraget. Åkerman & Lund kunde åta sig uppdraget till ett pris av 18 kr/stämma exklusive fria resor för två man, fri kost och logi. R. Nilsson begärde 20 kr/stämma ”i ett för allt” och bifogade till anbudet ”de mest hedrande vitsord från flera håll”. Efter långa överläggningar beslutade stämman att orgeln skulle repareras och omstämmas under

137 Beträffande dagen för invigningen 1785 florerar olika datum: antingen var det den 26 augusti (trettonde söndagen efter trefaldighet), den 9 oktober eller söndagen närmast före den 15 oktober. Jfr bilaga 5 och bilaga 4 samt Fredriksson 2010-07-12 s. 4 (anteckningar av Israel Lagerfelt som uppger den 9 oktober); jfr Hofrén 1957/1984 s. 74 och Cinthio 1993 s. 314 samt ATA, EEe, Bd II s. 9. 138 ATA, EEe, a.a., jfr Erici/Unnerbäck 1988 s. 316f (betr. Dahlgren, se Engelbrektsson 2000). 139 ATA, EEe, a.a., jfr Erici 1965 s. 294 och Unnerbäck 1968 samt Erici/Unnerbäck 1988 s. 316f. 140 ATA, EEe, a.a., jfr Erici/Unnerbäck 1988 s. 316f. 141 TKA, ”Visitationsprotokoll 1850–1938”, N I:1, P. A. Arnman, ”Wördsamt Embetsmemorial”, 1894-09-25. 142 TKA, ”Visitationsprotokoll 1850–1938”, N I:1, P. A. Arnman, ”Wördsamt Embetsmemorial”, 1894-09-25. 143 TKA, ”Visitationsprotokoll 1850-1938”, N I:1, P. A. Arnman, ”Wördsamt Embetsmemorial”, 1894-09-25 och TKA, xeroxkopia av ritning i RA till nya bänkar, gillad 1886-07-16 samt vidare Cnattingius 1973 s. 4 och dens. 1994 s. 6. 144 TKA, ”Visitationsprotokoll 1850-1938”, N I:1, P. A. Arnman, ”Wördsamt Embetsmemorial”, 1894-09-25. 145 ATA, EEe, a.a., jfr Erici/Unnerbäck 1988 s. 316f. och NE:11 s. 464. 146 TKA, KII a:1, Kyrkostämmoprotokoll, 1913-02-03.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 31 (127)

sommaren. En kommitté av tre personer skulle tillsättas med uppgift att kalla en fullt sakkunnig person att verkställa arbetet och med denne upprätta kontrakt samt övervaka arbetet. Till kommittén valdes pastor A. Fagerlin, kantor S. H. Carlstedt och A. F. Andersson (i Knappekulla).147 Vem kommittén vände sig till och anlitade framgår inte av handlingarna, men av följande inskription på Pr 8’ C-pipan i pedalverksfasaden (F134): ”År 1913 rengjordes orgelverket av J. Thunberg från Skedevi. Klockare då: S. H. Carlstedt. Kommittén för renoveringen: Pastor O. Fagerlin, A. F. [T?] Andersson och S. H. Carlstedt. Fugara blev nytillverkad, likaså Basetthorn.” 1926 Förslag om restaurering av kyrkan, arkitekt M. Westerberg.148 1928 Förenklat förslag till restaurering av kyrkan, från arkitekt M. Westerberg, tillstyrkt av Riksantikvarien, Sigurd Curman och Tord O:son Nordberg. Riksantikvarien ansåg det synnerligen önskvärt att en föreslagen förändring av bänkarna kom till utförande.149 Hur bänkarna skulle förändras framgår inte, men av äldre fotografier (ovan s. 4) och jämförelser med bänkarna nere i kyrkan (F101) och på läktaren (F103c-d och F104d) framgår att gavlarna på bänkarna kapats och gjorts lägre 1929 Restaureringsförslag, arkitekt M. Westerberg: bl.a. både ut- och invändig ommålning (se bilaga 7), isolering av valven, brandsäkring av befintliga uppvärmningen med kaminer i kyrkan och sakristian.150 1929 Restaurering av kyrkan under ledning av arkitekt K. M. Westerberg: bl.a. ommålning av interiören och sannolikt även av orgeln; se målarsignatur på orgelns ena lucka ”F. A. 1929” (109b).151 1929 Renovering av orgeln, enligt inskriptioner på pipor, Pr 8’ C respektive Ged 8’ Ds (F134): ”Orgelverket renoverades år 1929 28/10, av Orgelbyggaren A.G. Lund, Linköping med biträdande jälp [sic] av K. Lundin, Tryserum” och ”Den 9/11 1929 Klas Lundin”.152 1929 Förslag om ny orgel, A. G. Lund, Linköping (se bilaga 6).153 1940-t. Installation av orgelfläkt.154 1951 Installation av elvärme i kyrkan.155 1968 Restaurering av orgeln, Magnus Fries AB, Sparreholm (se bilaga 8-12). 1972 Restaurering av kyrkan, ledd av konstnären Eric Elfwén: bl.a. inbyggnad under läktare, interiören målad, ”altaruppsatsen restaurerades liksom de flesta konstverken i kyrkan”,156 vidare tillkom mattor i kyrkan och på läktaren.157 1996 Service och reparation av orgelbyggare Ville Pettersson, Tjällmo: justering av rasterbräden, riktning av pipor och fötter samt stämning. Sedan fothålen uppmätts och vidgats riktades skadade pipfötter genom, varefter fotspetsarna återställdes. I sin rapport understryker Pettersson behovet av särskild försiktighet vid stämning av det ömtåliga pipverket, som annars löper stor risk att allvarligt skadas.158

147 TKA, KII a:1, Kyrkostämmoprotokoll, 1913-03-24. 148 TKA, OI a:3, Westerberg, ref. i skrivelse från april 1929. 149 TKA, OI a:3, RAÄ, S. Curman och T. O:son Nordberg, 1928-05-09. 150 Cnattingius 1973 s. 4 och dens. 1994 s. 6 samt TKA, OI a:3, K. Westerberg, restaureringsförslag, april 1929. 151 Jfr TKA, OI a:3, målarmästare Andersson (?), kostnadsförslag, 1929-07-12. Jfr kyrkobeskrivning som bekräftar att ommålning av interiören. 152 Möjligen var K. Lundin medlem den familj vars grav återfinns söder om den grusgången som leder rakt till kyrkans västportal. Gravstenen kan stilistiskt dateras till decennierna kring 1940-talet och är rest över ”K. Lundins familjegrav”. 153 TKA, OI a:3, A. G. Lund, utlåtande 1929-11-25. 154 TKA, V. Pettersson, odaterad rapport 1994–1995. 155 Cnattingius 1973 s. 4 och dens. 1994 s. 6. Orgeln ansågs ha ”klarat sig förvånansvärt bra mot sprickor, vilket kan tillskivas [det] faktum att kyrkan inte har centralvärme. Sålunda är allt trä ytterligt väl bevarat och det kan i sammanhanget understrykas att orgeln mår bäst av en jämn fuktighetsgrad.” (Mr Bob 1967). 156 Cnattingius 1973 s. 4f och dens. 1994 s. 6. 157 Muntliga uppgifter från kyrkoherde Gudjon Gudjonsson och vaktmästare Jan-Olof Svensson i samband med uppmätningen av orgeln. 158 TKA, V. Pettersson, odaterad rapport 1994–1995; se även Pettersson & de Koster 1997.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 32 (127)

2005–06 Iståndsättning av orgeln och målning av fasad och orgelhus, se under rubriken ”Översiktlig restaureringsrapport” och bilaga 13. Orgeln togs åter i bruk söndagen den 12 februari 2006.159

I den rapport som skrevs 2006 för Tryserums kyrka och som skrevs inom ramen för projektet Kulturhistorisk inventering av kyrkobyggnader och kyrkomiljöer i Linköpings stift 2006 finns också en händelselista. Den litsan och den här föreliggande händelselistan är framtagna helt oberoende av varandra, men här varken jämförda och heller inte varken koordinerade, kompletterade eller korrigerade i förhållande till varandra. Eftersom denna rapport färdigställts först tio år senare vore der natlurligtvis fullt möjligt, men genom att avstå från det kvarstår möjligheten att utnyttja verkan av att två likartade projekt kan leda fram till olika resultat vilket i sig öppnar för nya, vidgade och fördjupade frågeställningar och tolkningsmöjlighter!

Disposition Orgelns originaldisposition kan fastställas med ledning av kontrakt, påskrifter på registerposter och med ledning av registerskultar samt påskrifter på pipstockarna.

Pipverket är väl bevarat och av tillverkning typisk för Schiörlin. En förhållandevis begränsad omdisponering gjordes 1913. Dispositionens utveckling framgår av sammanställningen nedan med stämmorna redovisas i inbördes ordning från fasaden och bakåt (dvs. från öster till väster).

På 1960-talet återställdes den till den ursprungliga dispositionen som alltjämt är bevarad efter senaste iståndsättningen av orgeln 2005–2006 varvid orgelns färgskikt återskapades och stämningen gjordes enligt Schiörlins sätt att temperera enligt Neidhardts.

Kontrakt Sannolik ursprunglig Från 1913 Manual, C-f3 Manual, C-f3 Manual, C-f3 Principal 4’ B/D Principal 8’ D Gedact 8’ QvintaDena 8’ Fugara 8’ SpizFleut 4’ B/D Qvinta 3’ Basetthorn / Vox retusa 8’ Octava 2’ Mixtur 4 chor, cc/eg delad B/D Trompet 8’ B/D Vakant Basetthorn / Vox retusa c-h (?) Vakant Sperventil Tremulant

Pedal, C-c1 Pedal, C-c1 Pedal, C-c1 Subbas 16’ Undersats 16’ Violon 16’ Octava 4’ Vakant Bassun 16’ Trúmpet 8’ Sperventil

159 Se ”Instrumentens konung fick nytt liv i Tryserum”, referat Christer Hennum, i Norrköpings tidningar, måndagen den 13 februari 2006 s. A21.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 33 (127)

Kyrkobyggnad och läktare F1, F7-12 och F101-104 samt R203.

Tryserums kyrka är byggd med torn i väster, rektangulärt långskepp och ett halvrunt absidkor med välvd gravkrypta i öster. Endast i några detaljer avviker utformningen utvändigt jämfört med ritningarna till kyrkan (F1 respektive 8-9): tornet avslutas med ett kors i stället för en tupp och på östra taknocken är ett kors placerat i stället för en urna. Murarna är vitputsade med släta, ljust gulfärgade omfattningar. Korets yttertak ansluter sig som en halvkupol till långhusets brutna tak. Yttertaken är täckta med kopparplåt, men ska ursprungligen ha varit spåntäckta.160

Tryserums nya respektive gamla kyrkas invändiga huvuddimensioner framgår av F7. I Tryserums nuvarande från 1780-talet kyrka är avståndet mellan golvet i långskeppet och underkanten på läktaren ca 2,70 m. Läktarbarriärens totala höjd (inkl. list på undersidan och överliggare) är 1,48 m. Mätt från nuvarande läktargolvet är barriärens höjd (inkl. överliggaren) 0,875 m. Avståndet mellan kyrkgolvet och läktarbarriärens ovansida är 4,18 m. Avståndet mellan ovansidan av krönsargen till manualverksstrukturen (R201) och valvhjässan är ca 3,70 m. Avståndet mellan golvet uppe på stämplattformen, ovanpå bälgverket bakom orgelhuset (dvs. från bälghustaket, R218) och valvhjässan är ca 6,45 m. Avståndet mellan kyrkgolvet och valvhjässan kan beräknas till ca 12,9 m respektive 12,7 m.161 Avvikelse på ca 2 dm torde kunna hänföras till t.ex. lutning på läktargolvet och ojämnheter på stämgången m.m.

Orgelläktaren med en vidd över hela kyrkorummets bredd i väster, nås via en trappa från vapenhuset i tornets nedre våning. Under arbetet med dokumentationen berättade vaktmästare Jan-Olov Svensson att mattorna på läktaren lades in vid samma tillfälle som bänkarna målades 1972.

Tabell- och ritningskommentarer R211 Iläggsstyckena till sekundärt golv är ej inritade. Registraturen är ritad med registerandragen inskjutna.

Spelbordsmiljö F102 och 110 samt R209-211.

Mellan fasadstrukturen och läktarbarriären finns grindar. Grindarna sitter i liv med orgelhusets norra respektive södra gavel och avgränsar spelbordsmiljön framför orgeln mellan läktarbarriären och fasadens sockel från övriga läktaren. Av snickeri och beslag att döma ger grindarna intryck av att kunna vara samtida med kyrkbänkarna från 1880-talet, gradinerna och det utanför orgel- och bälghuset synliga brädgolvet. Golvplanken mellan fasadstrukturen och läktarbarriären ligger i nord-sydlig riktning, löper under grindarna och vidare in under gradinerna på läktarens södra och norra del.

Organistbänk Organistbänken (F102 och 110) förefaller vara orgelns ursprungliga men som byggts om genom att sittytan kortats av och gavelstyckena gjorts snedställda. Att bänken är ombyggd framgår av fogarnas karaktär. Materialtjocklekar: södra respektive norra gaveln 29 respektive 27, sittytan 28, hyllan 22 och bakstycket 20,5.

160 Cinthio 1993 s. 316, Cnattingius 1973 respektive 1994 respektive Hofrén 1957/1987. Enl. Cinthio a.a. skulle koret ha förstorats, vilket ter sig märkligt. Möjligen ligger de nämnda olikfärgade murpartierna på en av ritningarna till grund för kommentaren. Beskrivningen av kyrkobyggnaden bygger i övrigt på Cinthio a.a. 161 Struktrrelaterat (R201): (4,18 – 0,875) + 3,751 + 2,171 + 3,70 m = 12,927 m Stämgångsrelaterat (218): (4,18 – 0,875) + 2,988 + 6,45 m = 12,743 m

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 34 (127)

Den klassicistiska panelarkitekturens uttrycksmedel är i allmänhet begränsade till några få, mycket enkla huvuddrag, som återspeglar byggnadernas konstruktion. Rentzhog 1967/1986 s. 26f. Fasad, struktur och orgelhus I följande avsnitt beskrivs fasaden, dekoren, strukturen med dess dörrar, luckor och beslag samt spelbordsmiljön, liksom ytbehandlingen. Eventuell dekor beskrivs endast summariskt.

Fasad F101-102 och R201.

Den övre delen av fasaden, mellan de två 8’-fotsturellerna, utgör fasad till manualverket. Dess centrala motiv utgörs av ett plant arkadfält i vilket de största piporna i Principal 8’ Discant c1-cs2 placerats. Arkadfältet flankeras på var sida av en sjupipig 4’-turell med de största piporna i Principal 4’ C-cs.

Piporna manualfasadens ytterfält är, liksom mittpipan i arkadfältet, kärnlösa och följaktligen stumma. Största stumma pipan är av ca 3’-längd och märkt Fx. De stumma piporna är märkta Fx-bx. Att piporna i ytterfälten gjorts stumma ter sig något märkligt eftersom deras inbördes ordning och storlek är densamma som de på lådan placerade piporna. Möjligen är det ett uttryck för Horns medverkan vid utformningen av fasaden, men avsikten oviss. Från ekonomisk synpunkt hade det varit effektivare att göra dem ljudande.

I de två, sjupipiga 8’-turellerna och fasadens ytterfält står pedalverkets Principal 8’ C-c1 och ytterligare fyra kärnlösa pipor märkta csx-fx.

Schematiskt uttryckt är fasaden indelad enligt följande (sett från öster):

Manual Pedal Fält Turell Arkadfält Turell Fält Pedal Man Pr 4’ Pr 8’ D Man Pr 4’ Fält Turell Turell Fält Fyllningsluckor Ped Pr 8’ Ped Pr 8’ ex < d B < C > c bx < Fsx B < C > c c2 < c1 Hx cs1 > cs2 Cs < Cs > H Fx > ax cs < Cs > H ds > fx 8 7 9 7 15 7 9 7 8 813 633 631 ? 518 513 321 319 506 514 ? 638 646 807 \ 347 \ 273 / \ 206 \ 279 / \ 204 / \ 277 / 208 / \ 275 / 351 / 35 35 35 35 29 36 36 35 34 47 45 46,3 44 ? 44 48,5 43 43 Radvis uppifrån: verk; fasadelement; stämma; antal pipor; ”visual foot length” (T4-5 & 13); piphållarbräde, tjocklek; fasadpipstock, tjocklek.

Fasaden är till både uppbyggnad och mensurering av fasadpiporna identisk med den i Svennevad, som påvisat tidigare i rapporten (ovan ”Karaktärisering – kyrka för församling och patronatsgrav”).

Liksom i Svennevad är piporna i manualverkets ytterfält stumma, vilket är lite märkligt med hänsyn till att pipordningen är densamma som kancellordningen (R230B). I de samtida enmanualiga 4’-orglarna i Jonsered och i Tävelsås med samma typ av fasadkoncept är de färre piporna i ytterfälten däremot ljudande. Detsamma gäller samtliga orgelfasader av Schiörlintyp som i skrivande stund 2006 undersökts och mätts upp.162

162 D.v.s. Näshulta, Tuna, Ö. Skrukeby, V. Ny, Vadsbro, Svennevad, Herrberga, Vallda, Vena, Kil, Gammalkil, Ekebyborna, Ringarum, Hycklinge, Vislanda, Blackstad och Rappestad (samt Häradshammar). Detsamma gäller Nässjö och Bettna, vilka har samma typ av orgelfasad om än med tersgruppering av piporna i ytterfälten. Se vidare Fredriksson 2007.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 35 (127)

Struktur F103-105 och R201-203.

Med hänsyn till snickerier och listverk är strukturen till konstruktionen typisk för de båda Stockholms- och linköpingstraditionerna inom orgelbyggeriet i Sverige under 1700-talet, i synnerhet till orglar med rena orgelbyggarfasader. Bland annat innebär det att alla strukturdelar är oumbärliga i konstruktivt eller strikt arkitektoniskt hänseende och att all dekor fäst på den bärande strukturen.163

Strukturens poster är intappade i golv-, gördel och krönsarger. Pluggar saknas för fixering av tappkonstruktionen. Krönsargernas hörn är sinkade samman på alla ställen där så är möjligt. De på R2020 synliga sinkningarna tapparna av de inåt vettande krönstyckena på pedalturellerna är rätvinkliga fyrkantstappar (jfr de tre till vänster på R205) till skillnad från samtliga andra som är kilformade sinktappar.

Sprickor i fogar (t.ex. sinkningar) är igenspacklade under lager av ytskikt, vilket gjort det svårt att med större exakthet mäta sinktapparnas dimensioner.

Bälghuspanelen består delvis av återanvända, bemålad brädor/plank (F108g och i).

Tabell- och ritningskommentarer R201 A = gördelsargens fris; B = nuvarande golv; errata beträffande pipmedaljongen (jfr ovan) R202 A = original golv från 1780-talet (nuvarande ej inritad); B = bälghuspanel; C = väderrör R203 Bälghuset utan takplank (= golvplank till stämplan ovanpå bälghuset). Mått avser sockel/överdel R206 Måtten avseende sink- och fyrkantstappar är approximativa eftersom fogarna var svåra att skönja under skikten av spackel och färg.

Dörrar, luckor och beslag F106 och R207-208.

Gångjärn, lås och beslag till nyckelhål är av en typ vanlig i andra Schiörlinorglar. Sockelns front- och gavelluckor utgörs, fyllningen ovanför notnischen samt de tre luckorna i fasadens nedre mittparti utgörs, liksom strukturöverdelens gavelluckor, av fyllningsluckor. Orgelhusets övriga luckor är massiva och försedda med gradnaror. I bälghuset finns två fyllningar, en i västra och en i norra väggpanelen, vilka har spikade naror.

Ram- och fyllningsluckornas dimensioner redovisas i tabellen på följande sida vilken hör samman med principskissen på R107.

De tre luckorna i fasaden och två övre luckorna i gavlarna är fastspikade, liksom luckan ovanför notnischen. Luckorna i fasadsockeln, sockelgavlarna och de nedre luckorna i pedalsektionerna hålls fast med varvlar (R207). På baksidan av norra luckan i fasadsockeln finns följande påskrift, utförd med krita (F106a):

Den 2 September [/] 1886 började [/] Orgelnisten [/] denna rengöring [?] [/] P A [/] Kjelander

De enda luckorna som hänger på gångjärn är de på ryggstrukturen, till manual- respektive pedalverkssektionerna (jfr R202 på vilken gångjärnens hanbeslag inritats). Övriga ryggluckor är fastspikade. Varvlarna till bälgverksluckorna (R207) är ca 24 breda och fästade på brädpanelen.

163 RAÄ, Fredriksson 2016 avsnittet ”Ny bild av orgeln: »i tyske snickare smaken« och bilaga 1 samt GOArt & RAÄ 2007 s. 22f.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 36 (127)

Strukturdel Huvudmått Ramar Fyllningsfaser Lucka se R207 L Br T A B C D E F G H Yttre södra 1590 695 25 142 144 148 144 45 55 50 45 Inre södra 1592 1028 26 143 144 145 146 52 48 49 46 Fasadsockel Inre norra 1594 1030 25,5 143 146 148 147 49 49 46 45 Yttre norra 1591 693 25,5 144 146 146 146 50 45 48 46 Över notnisch ~557 877 24 104 103 107 79 54 52 51 52 Södra 1377 685 x 146 145 130 x 50 53 x 50 Fasad Mellersta 1379 1209 x 146 145 144 x 54 56 x 48 Norra 1379 686 x 145 147 131 x 49 55 x 50 Södra 1590 822 25,5 144 145 145 146 45 49 49 45 Gavel, sockel Norra 1586 818 23,5 146 144 145 147 46 45 47 43 Södra ~1841 884 x 135 134 140 x 55 52 x 52 Gavel, överdel Norra ~1848 875 x 150 134 146 x 49 55 x 47 Golv 467 1122 21-22 Rygg, pedal södra Södra 1790 555 21-27 Norra 1790 ~553 23-26 Golv 467 1127 20-22 Rygg, pedal norra Södra 1796 558 22-26 Norra 1788 550 23-25 Yttre södra 1465 495 19-21 Inre södra 1861 806 22-23 Manual Inre norra 1862 806 20-21 Yttre norra 1466 508 19-20 Västra 1843 728 26 Bälghus Norra 1858 687 29

De med gångjärn hängda ryggluckorna är låsta med spring-/smällelås och reglar (R208). Till manualverket sitter springlåset på inre södra luckan, till pedalverkssektionerna på södra luckan. Övriga luckor har reglar i nederkanten. Hål för reglarna finns i ryggstrukturen.

Smidesdel Verk Lucka A B C D E F G H I se R208 Nedre 3,5 7,7 5,0 4,0 38 8,5 70 8,0 17,7 Yttre södra 4,0 7,7 5,0 4,0 36,5 8,6 78 7,7 16 Ståndare Pedal Inre norra 4,9 7,8 5,0 4,0 36,5 8,5 80 9,3 18,5 Yttre norra 3,8 7,9 4,0 4,0 39,0 8,5 71 7 18,5 Övre norra 288 24 40 17 24,5 4 3 29 Manual Undre norra 276 25 39 15,5 25 4 2,5 28 Beslag Övre norra 283 24 40 16,3 24,7 4 2 27,4 Pedal Undre norra 275 24 42 17 24,4 4 3 27,7 8,7- Yttre södra 88 55 0,7-1,4 82 11 5,6 32 8,5-8,8 9,5 Manual 6,6- Inre norra 81,5 49 0,5-1,3 78 11-12 3,2-4 33 5,5 7,3 Regel Yttre norra 133 79 0,7-3,5 153 15 7 34 11 7 10,9- Södra 143 80 1,8-2,0 140 14,1 6,3 37,5 10,4 Pedal 11,7 Norra 143 81 1,4 141 13,5 7 38 11,5 9,1

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 37 (127)

Fotnisch och notnisch R209

Fotnischen tarvar ingen vidare kommentar än att baksidan av dess ryggstycke är bemålad med gulaktig färg.

Notnischens inre bredd är 826 och fotnischens 821. Anslagslisten på fotnischen är profilerad, rundad, på samma sätt som notnischen (R209).

Notnischens nedre sargstycke, fotbrädet, är bortsågat; endast sinktapparna återstår. Ett nytt stycke har inpassats mellan gavelstyckena och spikats fast med spik driven utifrån och rakt in i ändträet på det nya fotbrädet. På notnischens övre kant finns rester av gräddgul färg på den yta som varit dold av notbelysning. Den gula färgen på både fot- och notnischen behandlas vidare nedan, under ”Ytskikt”.

Tabell- och ritningskommentarer R209 Måttsatta avdrag, måtten avser norr/söder

Dekor F103 och R204-206.

Det enda egentligen dekorativa elementet på orgelfasaden är pipmedaljongen på krönet till manualverksfasaden.

Liksom fasadstrukturens profilerade listverk är rimligen även medaljongen med pipor tillverkad av orgelbyggaren. Någon bildhuggare har knappast varit involverad i bygget.

I medaljongen står 15 st. kärnlösa pipor i tersgruppering på var sida om mittpipan som är av 2’ storlek, märkt fsx.

Piporna är av schiörlinsk tillverkning; märkning, dimensioner och ordning sedda från väster:

I. gsx fsx ex dx cx bx gsx fsx gsx bx cx dx ex fsx gsx II. 19,7 21,6 23,5 25,8 28 30 34 37,2 35 31 27,7 23,2 23,3 21,1 19,4 III. x x 179 195 201 206 202 180 199 210 205 195 174 137 x I. = Key Note Name; pipmakarinskription. – II. = Body diam. – III. = Foot visual L.

På baksidan av ramen till medaljongen finns förstärkande lattor som är 8,5 tjocka.

Tabell- och ritningskommentarer R201 Errata: På ritningen vilar pipmedaljongen (vidare nedan) ovanpå krönlisten, men i verkligenheten är den nedfälld i denna (F102-103a).

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 38 (127)

Ytskikt I samband med uppmätningen och iståndsättningen av orgeln 2004–06 gjordes flera iakttagelser beträffande färg- och ytskikt. Flera personer med olika yrken besiktigade arbetet.

Beträffande de iakttagelser författaren gjorde i samband med uppmätningen av orgeln i maj-juni 2004 måste strykas under att de är gjorda av en person utan meritering avseende måleri och konservering av måleri.

Från 1920-talet finns också en beskrivning om ytskikten på altaret och predikstolen.

Iakttagelserna redovisas här i kronologisk ordning, och avslutas med några reflektioner.

Redogörelse av Sundbaum 1929 Den nämnda beskrivningen från 1920-talet är gjord av Sven Sundbaum, enligt förtryckta brevhuvudet på rapporten artist och konservator vid Östergötlands museum.

Sundbaums rapport i dess helhet (fet-markering tillfogad här):164

Till Pastorsämbetet i Tryserum.

Undertecknad som anmodats undersöka altaruppsats och predikstol i Tryserums kyrka, får härmed, efter fullgjort uppdrag meddela följande:

Altaruppsatsen som är mycket väl bibehållen, har endast rengjorts genom försiktig tvättning, som icke skadat den gamla marmoreringen eller guldet. Den blå limfärgen kring strålarna har tydligen ”förbättrats” vid något tillfälle och då blivit allt för klar. Den dämpades därför nu något.

Predikstolen har ursprungligen krederats med vanlig limgrund, varå sedan målats med tunna halvtäckande färger, varav prov vid mitt besök framtogs. Tyvärr har icke limgrunden motstått inverkan av sol och upprepade övermålningar, utan spruckit och delvis rest sig och fallit bort. Därför går det inte att taga fram den gamla färgen i sin helhet, och då det endast rör sig om släta ytor torde den lämpligaste behandlingen vara att skrapa, grunda, spackla och slipstryka på vanligt sätt, varpå fyllningarna målas i något ljusare färg än ramarna. Därefter laceras alltsammans med svagt grågrön färgton så att likhet erhålles med de framtagna proverna.

Vid mitt besök informerade jag målaremästare Andersson så att han bör kunna utföra arbetet på ett tillfredsställande sätt.

Linköping den 27 nov. 1929 Vördsamt Sven Sundbaum

De av Sundbaum på predikstolen framtagna proverna av de ursprungliga färgerna var alltså gjorda på kredering med vanlig limgrund, bemålad med tunna halvtäckande färger så att fyllningarna var något ljusare än ramarna i svagt grågrön färgton.

Predikstolen hade en enklare färgsättning än altaret med mer anspråksfull marmorering.165 Orgelfasaden är inte alls omnämnd i rapporten av Sundbaum 1929.

164 TKA, OI a:3, Sundbaum 1929-11-27. 165 De ovan under rubriken ”Projekthandlingar – arkiv och Rehn-ritningar” nämnda ritningarna till predikstolar uppges vara utförda i tuschlavyr och gult samt rött, vilket gör att de inte ger någon information om avsedd färgsättning.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 39 (127)

Iakttagelser av NiFr 2004 F107-109

Följande iakttagelser är gjorda i samband med uppmätningen av orgeln i maj-juni 2004 av författaren som saknar meriter avseende måleri och konservering av måleri. I och med att det beslutats att orgeln skulle målas om i samband med iståndsättningen skrapades ett flertal färgtrappor fram.

Fasadstruktur På vardera registerpostens in mot spelbordet vettande innerkanter och fasadposternas innerkanter återfinns ett ockragult skikt likt det på ryggstycket till fotnischen (F107g-h och F137).

Ytskikt på fasadstrukturens, södra registerpost invid registerskylt till Principal 4’ (F111a), med numrering som överensstämmer med den på F107e:

Skikt Beskrivning, kommentarer Ia. Grått direkt på trä. Skiktet finns även på den del av strukturposten vars yta är dold bakom anslagslisten till luckan ovanför spelbordet, se F137f gråskrafferad yta på R210. Ib. Gult, grågrönt mörkstrimmigt direkt på trä. Huruvida skiktet också finns under det grå skiktet Ia. kunde inte fastställas. [II.] Ett på övriga provytor förekommande vitt skikt (se vidare nedan) saknas här. Skiktet ser ut som spackel. Möjligen saknas det beroende på att dessa släta ytor inte behövde spacklas eller för att dessa släta ytor, i organistens direkta närhet och blickfång, skrapats rena innan nästa skikt applicerats (se vidare under ”Registerskyltar”). III. Gräddgult. Skiktet kom i dagen när armaturen till notnischen skruvades bort. Skikten måste vara samtida eller äldre än armaturen, som var av en typ vanlig som tavelbelysning under decennierna från ca 1950-talet. Nyansen något mer beige än motsvarande skikt III bakom en registerskylt (se vidare under ”Registerskyltar”). IV. Grått. Skiktet är yngre än registerskyltarna (se vidare under ”Registerskyltar”) av generation III. Färgen finns nämligen på registerskyltarnas svarta träplattor, och bakom plattorna avtecknas skiktet som en kontur kring en omålad med just skyltarnas ovala form (F107h och 109e-h). V. Grågrönt. Färgen slarvigt struken och kladd finns på de ovala registerskyltarna, på äldre strömbytare till notbelysningsarmaturen och till orgelfläkten.

Skikt Ia-b påminner om den gulbeige nyans som syns på samtida ritningar till andra orglar från samma tid, såväl inom Linköpings- som Stockholmstraditionen. Att de gulbeige skikten i Tryserum skulle varit avsedda att synas verkar osannolikt, dels för att de främst påträffats på ytor som är och varit osynliga för församlingen och dels för att de – i den mån de funnits på synliga partier av fasaden – är övermålade. Troligare i Tryserum är att dessa skikt varit avsedda som grund för vidare ytbehandling och eventuell marmorering.

Imitation av marmor och förgyllning har lång tradition vid behandling av orgelfasader liksom av andra kyrkliga inventarier. Bruket är väl belagt från äldre tider. Beteckningen ”målarguld” förekommer på många håll under stormaktstiden, exempelvis beträffande ett i Kalmar tillverkat och i Sunds kyrka bevarat huvudbaner från omkring 1685,166 och i handlingar om det medeltida altarskåpet i Råby-Rekarne som ”förbättrades” 1667 med så kallat ”målargull”.167 Guldimitation på kyrkliga inventarier förekom redan under medeltiden och har ännu äldre hävd.168

I det tidigare i rapporten åberopade brevet från den 7 november 1777-11-07 Tempelman till kusinen C. G. Tempelman om orgelfasaden i Kärna beskriver arkitekten hur ytbehandlingen av dekoren kunde göras. Anvisningarna gäller hur man med begränsade

166 Ullgren 2004 s. 233. 167 Ångström 1992 s. 360; jfr Paulson et al. 1937 s. 303. 168 Jfr Tångeberg 1986 s. 236ff och Brandt 2017.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 40 (127) resurser kunde använda alternativa material och gul färg som ersättning för kostsam förgyllning.169

Ritningar för Kärna 1777, för Börstil 1783 och för Vaxholm 1804 från ÖIÄ. Efter Berg Villner 1997 s. 196 och Wester 1936 s. 308/309 (beskurna). Fasaden för Börstil är en 8’-verion av de 4’-koncept som tidigare använts för Torup 1778, Ängsö 1781 och även i Hökhuvud 1783. I en PM till Vaxholmsritningen skriver Tempelman att ”Nedra delen af detta Värck- eller Soubassementet, är lemnar mäst odecorerat, så vid det kommer bakom Läcktarens bröstvärn, och blir bortskymt för församlingen ned i Kyrckan.” Vidare noterar arkitekten att ”under Arcaden eller Stora Nischen har jag till något riktande af den annars deröfver kommande större tomhet, föreslagit en framstående Harpa eller Davids Psaltare. Icke det i sednare tider tillkomna och under sådant namn orätt framställda Instrument som af wåra Bibliska Chorspalmers auctorer wist aldrig warit kändt etc.”170

Eftersom fasaden i Tryserum också saknar snidad ornamentik förefaller det troligt att den varken slutligt målats och heller inte förgyllts. Det bestående intrycket är dock att orgelfasaden i Tryserum varit ämnad att bli marmorerad och att de påträffade ytskikten ger sken av att ha varit en provisorisk lösning för att imitera grågrön kolmårdsmarmor.

Strukturfyllningar – fot- och notnisch samt luckor Åtminstone det yngsta färgskiktet har strukits an utan att orgelhusets luckor varken öppnats eller häktats av. På luckan ovanför notnischen (F107e) finns följande skikt:

Skikt Beskrivning, kommentarer Ia. Grått, direkt på trä. Ib. Gulaktigt, grågrönt mörkstrimmigt. II. Vit, kredering eller spackel. Vid mekaniskt avlägsnande skikt II följde skikt Ib lätt med på baksidan av flagor från skikt II. IIIa. Gräddgult, beige. Skiktet finns bakom de ovala träplattorna med registerskyltar där stämnamnen Fugara 8’, Vox Retusa 8’ är skrivna med blyerts (se F108a och F107e samt vidare under ”Registerskyltar”). Stämnamnen står i direkt samband med den omdisponering som enligt inskription på Pr 8’ C-pipan gjordes 1913 (se ovan ”Händelselista”). IIIb. Brunt, ovanpå skikt IIIa (F107e). Påträffad förekomst: på vissa partier av listverk på struktur och luckor (F107b och F107e), på fris kring upphöjd platta på fasadposterna. Färgen även använd till signering i orgelhuset ”DA 1886” (F109b). IV. Grått. Påträffad förekomst, i urval: på gaveln och ryggen till södra pedalsektionen, även bakom konsoler till hatt- och rockhylla, och vidare på bälghuset där skiktet även strukits bakom notskåp (se vidare nedan) dikt an mot bälghuset. Färgen även använd till signering i orgelhuset ”F. A. 1929” (F109b). V. Två skikt: grågrönt och förgyllning. Förekomst: generellt respektive på listpartier i urval.

Skikt Ia. och Ib. är svåra att separera från varandra och de ger intryck av att kunna vara ett och samma. Vid framtagande av färgtrappor med skalpell släpper skikt II och IIIb lätt från underlaget av Ia-b. Men, skikt Ib följer med på baksidan av skikt IIIa.

169 Berg Villner 1997 s. 196f och s. 273 (not 26 och 8). 170 RA, ÖIÄ, ”Afgjorda mål före år 1811”, ”Ödmjukt Promemoria.” av O. Tempelman, Stockholm 1804-04-10; jfr Kyhlberg (u.å.) s. 14. Beträffande motivet med Davis harpa och kung Davids framträdande plats; se vidare LiSt NiFr 2012 bilaga 7 och bilaga 10.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 41 (127)

Strukturrygg inom bälghus På den del av orgelns strukturrygg som är omsluten av bälghuset finns märkligt nog också ett ytskikt. Det är struket direkt på trä och har en gulgrå, svagt ockragul karaktär som påminner om gulnad kredering. Vid försiktig skrapning framträder ett grått skikt vars karaktär påminner om krita.

Ytskiktet ser ut som de ovan beskrivna som finns på baksidan av ryggstycket i fotnischen och som skikt Ib på luckan ovanför notnischen.

Skiktet återfinns inte utmed ytterkanterna på strukturdelarna (F116d-e och F108c och e), vilket rimligen innebär att det strukits an under ett skede då ryggluckor funnits.

Bälghus och strukturrygg utanför bälghus På den del av strukturryggen som befinner sig utanför bälghuset finns motsvarande ytskikt som på bälghuset (med reservation för att det tunna gulgrå, svagt ockragula skiktet som finns på den delen av strukturryggen som är omgärdad av bälghuset inte kunnat särskiljas från skikt I.)

Skikt Beskrivning, kommentarer I Tunn gråvit eller grå direkt på trä II. Kredering eller spackel III. Gulbeige IV. Grå V. Grågrön

På bälghuset dessutom två färgskikt som av allt att döma är äldre än orgeln. Skikten röd och gråblå färg är tunna. Påträffad förekomst: sporadisk, på narorna på fyllningar och på den av kalkantavsatsen dolda södra delen av bälghuspanelen (F108g och i). Att dessa skikt finns beror rimligen på att gammalt virke återanvänts, kanske från Tryserums gamla kyrka.

Notskåp Dikt an mot södra delen av bälghusryggen stod till och med dokumentationstillfället och restaureringen ett notskåp. Tillverkat av masonit kan skåpet dateras till tidigast 1920- talet.171 Skåpets yngsta färgskikt är identiskt med det på skikt V. på bälghuset.

Organistbänk På organistbänken återfinns endast de skikt som ovan beskrivits som skikt III–V. Att organistbänkar i äldre tid förblev omålade var inte helt ovanligt, och hör säkert samman med i vilken mån man hade råd att förse orgeln med dekor, ornamentik och mer påkostade ytskikt.

171 Termen masonit är en generell benämning av hårda fiberskivor. Den ursprunglige tekniken att tillverka denna typ av skivor utvecklades på 1920-talet av amerikanen William H. Mason. I Sverige utvecklades en liknande metod, den s.k. asplund- eller defibratormetoden på 1930-talet av Arne Asplund (Fröberg 2002 s. 69ff. och NE13 s. 129.)

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 42 (127)

Församlingsbänkar Nuvarande bänkarna för församlingen tillkom på 1880-talet och arkivaliskt är även en ommålning och förändring belagd i samband med restaureringen av kyrkan 1929 (se ”Händelselista” ovan och bilaga 7).

På bänkarna såväl nere i kyrkan som på läktaren finns de skikt som ovan beskrivits som skikt IIIa/b och V, men däremot har inte skikt IV påträffats (F109a). Skikt III är applicerat på trä, det äldsta.

Iakttagelser av Östergötlands museum augusti 2005 Under iståndsättningen av orgeln gjorde även konservatorerna Eva Ringborg och Johan Roos vid Östergötlands länsmuseum (ÖM) färgundersökning. I sin rapport anför de i sammandrag följande:172

Nuvarande färgsättning är grågrön. Delar av listverket är förgyllt, förgyllningen ligger på en oljegrund. Efter planeringsmöte 2005-06-13 beslutades att orgeln skall målas om i originalkulör. De förgyllda listerna är i relativt bra kondition och sparas efter smärre konsolideringsarbete och retuschering. Ursprungligen har listerna ej varit förgyllda.

Prov visar att det äldsta färgskiktet är en ljusgrå oljefärg. Detta färgskikt är sannolikt originalbemålning. Denna färg återfinns som understa färgskikt på alla delar av fasaden där prov utfördes.

Prov har även gjordes [sic] på en lös lucka, som skall sitta vid spelbordet (bild 2 [se här F107e]), samt på ramstycket till vänster om de långa piporna, på fasadens högra sida (bild 3 [här = F107f]).

Färg- Spelbordslucka Prov på ramstycke, högra sidan Kommentar skikt Plan yta Kvartsstav Ram Kvartsstav I. ljust grå ljust grå ljust grå ljust grå Äldsta II. kritgrund kritgrund kritgrund kritgrund III. gul-beige gul-beige gul-beige mahognybrunt IV. mörkgrå mörkgrå mörkgrå mörkgrå V. grågrön grågrön grågrön förgyllning Nuvarande

På orgelns nedre högra del återfinns den mahognybruna färgen på en plan yta (bild 5 [här = F108b]). På orgelns övre del har vi bara funnit den bruna färgen på lister. Kan det vara möjligt att orgelns nedre del av fasaden har varit målad i mahognybrunt och övre delen gulbeige med mahognybruna lister? Denna färgsättning skulle då vara färgskikt två, första ommålningen.

För det fortsatta arbetet med färgsättningen kan rutan med framskrapad originalfärg på orgeln[s] nedre högra del fungera som förlaga (bild 6 [här = F137f]).

Referensrutor bör sparas. Målarna kan säkert skrapa fram prover på tidigare färglager i samband med att lös färg skrapas bort inför ommålningen. […] Bild 2 [här = F107e]. På grund av de tunna färgskikten är det svårt att göra en färgstege.

Under konservatorernas arbete i kyrkan diskuterades de ovan beskrivna ”Iakttagelser av NiFr 2004” rörande skikt Ib. som vid friläggning av skikten lätt följde med på baksidan av avspjälkningar av skikt IIIa.

Skikt Ib. hölls för att vara ett oljeskikt för rehabilitering av det underliggande skiktet Ia.

172 ATA, Tryserum: Eva Ringborg och Johan Roos, Anteckningar gjorda av Eva Ringborg och Johan Roos vid besök i Tryserums kyrka, angående färgsättning på orgeln inför kommande orgelrenovering. Linköping 2005-08-24, dnr 337/05.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 43 (127)

Iakttagelser av målare Gustavsson 24 november 2005 F137

Sedan målarbröderna Lars-Håkan och Christer Gustavsson skrapat fram äldsta färgskikten strukturen och bälghuset, gjordes en besiktning av ytskikten och dokumentation av målarnas iakttagelser från renskrapningen. Målarbröderna hade kommit fram till följande:

Skikt Struktur (exkl. luckor) Bälghus Datering Ia. Grå Grå, troligen limfärg Äldst Ib. Grågrön, tunn olja Vit, relativ tjock, troligen limfärg Ic. Fernissa x IIa. Oljegrund Oljegrund 1886 IIb. Tjockt oljespackel Tjockt oljespackel IIc. Gult och delvis brunt Gult III. Grå Grå 1929 IV. Grå Grå 1972

Gustavsson bedömer grå/gula skikt som finns på de in mot spelbordet vettande kanterna av registerposternas på var sida om spelbordet (F107g-h) kan vara av samma strykning som skiktet som är synligt på den del av strukturryggen som är omgärdad av bälghuset; en tunn grå färg som kan ha bestrukits med gulaktig olja.

Under arbetet med ytskikten på fasaden och på bl.a. gavelluckorna har Lars-Håkan Gustavsson kunnat konstatera att skikt Ic applicerats på ett skikt ovanpå Ib. Skiktet är grågrönt och täckande, och ger enligt Gustavsson intrycket att orgeln kan ha målats om en gång under 1800-talet innan skikt II applicerades 1886.173 Hela fasaden och gavlarna var struket med skikt Ic som är av något skiftande nyans; nedtill på sockeln grönaktig, och ju högre upp på strukturen desto successivt ljusare gul- eller gråaktig nyans. Enligt Lars-Håkan Gustavsson är skikt Ic applicerat på ett inte helt sytematiskt, professionellt sätt. För att få bort det tjocka och hårda lagret bredspackel (IIIb) användes en lösningsvätska. Till skillnad från torrskrapning innebar det att skiktet Ic inte följde med på baksidan av skikt IIIb.

Gemensam besiktning 28 november 2005 Sedan målningsarbetena avancerat till tredje strykningen med den grå färg som konservatorerna vid ÖM rekommenderade (enligt ovan) gjorde konservatorerna vid Östergötlands länsmuseum ytterligare en besiktning på plats. Särskilt fokus låg på de färgtrappor som målarbröderna Gustafsson tog fram vid underarbetet och förberedelserna för den nya målningen av orgeln (F137).

Det skikt som tidigare beskrevs som gulaktigt och mörkstrimmigt av författaren och av målarna Gustavsson som en tunn olja och fernissa men som inte omnämns i rapporten från ÖM, kunde nu konstateras vara ett skikt av grågrön umbra.

Skiktet lossade lätt från det underliggande grå skiktet, vilket enligt Johan Roos innebär att en viss tid gått mellan appliceringen av de två äldsta skikten. Enligt Eva Ringborg har den ytterst tunna fernissan (Ic.) applicerats vid senare tillfälle i syfte att revitalisera det grågröna umbraskiktet (Ib.). Revitalisering gjordes enligt Ringborg vanligen med så kallad halvolja bestående av lika delar linolja och terpentin. Från och med ca 1920-talet har en liknande teknik med fernissa och pigmenterad lasyr ibland använts av estetiska motiv, utifrån vad Lars-Håkan Gustavsson kallat en patineringsfilosofi (jfr F139e, F141b och F143).174

173 Muntlig uppgift från Lars-Håkan Gustavsson 2005-11-24. 174 Muntlig uppgift från Lars-Håkan Gustavsson 2005-11-24; jfr även Lewenhaupt 1994 s. 8. På 1806 års Schiörlin-orgel i Gammalkil liknar nuvarande (2006) färglager skiktet Ic. i Tryserum, och ger intryck av att kunna vara gamla. Enligt Gustavsson, som medverkade vid den senaste restaureringen av Gammalkil-orgeln under senare delen av 1990-talet, då dåvarande ytskikt bibehölls, är yttre skiktet där sannolikt från 1940-

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 44 (127)

Gustavssons har dock konstaterat att umbraskiktet är så rikligt applicerat att det rör sig om ett färgskikt och knappast om en revitaliserande oljestrykning (se F137d och f). På fasadens sockeldel är umbraskiktet tjockare anstruket, på dess övre något tunnare.

Typ av skikt, behandling Citat från ”Gutle [Johann Konrad Gutle: Grundlig anvisning att förfärdiga goda fernissor jämte konsten Anter & att lakera och förgylla. Okänd tryckort 1799.] menade med fernissa ett ’flytande oljeaktigt eller Wannfors hartsigt ämne, varmed färgorna dels beredas och dels överdragas’. Han skilde mellan tre olika 1997 s. 258. sorter, beroende på den flytande huvudingrediensen: - den ljusa eller spiritus vini fernissan - den feta eller oljefernissan - terpentinfernissan”. ”Grundning av ”i regel alla nya träytor som skola oljemålas. Grundningsfärgen skall vara tunn Paulson et al och för inomhusmålning ej alltför fet.” 1937 s. 223. ”Kridering […] bör vara limstark och tunn. […] Färdigstrykning med limfärg sker på samma sätt Paulson et al som kridering fastän stadigare och ej fullt så limstark färg som krederingsfärgen.” 1937 s. 242f. ”Med 1800-talets intresse för det ’perfekta’ kom också helt andra krav på den målade ytan. Anter & Man började spackla ytorna, framför allt snickerier.” Wannfors ”Vid målning av nya ytor av olika material är det ofta lämpligt att börja med någon sorts 1997 s. 291. underbehandling. Kridering eller kredering innebär grundning med limfärg, där pigmentet normalt består av krita. Limfärgstrykning har gjorts av flera skäl. Ett tunt limfärgsskikt på nytt trä förbättrar vidhäftningen för det egentliga målningsskiktet och förekom redan på medeltiden. På putsade ytor har man använt limfärgsgrund för att ge en slätare yta med jämn sugning, en metod som var vanlig ännu på 1940-talet.” Utdrag från äldre litteratur med beskrivningar av ytbehandlingar som liknar de som iakttagits på orgeln.

Summering – om meningar under ytan Efter 1929 var orgeln grå i olika nyanser som motsvarar hur predikstolens skulle målas efter beskrivningen av Sundbaum 1929. Att orgeln varit målad så syns på foto taget av Einar Erici 1938,175 med mörkare nyans ramarna till luckor. Dessutom syns att de partier som är förgyllda idag var förgyllda redan då.

Fr.o.m. 1886 var orgeln gulbeige med vissa lister och detaljer mahognybruna, i linje med hur kyrkans väggar var färgade efter förändringsarbetena på 1880-talet (bilaga 7).

Om orgeln var målad vid invigningen av kyrka och orgel 1785 är omöjligt att avgöra, men att dess äldsta skikt med grått och grågrön umbra gjorde att den framstod med färgskala som kan väcka associationer till vissa typer av kalksten eller marmor är klart.

Att utifrån det som hittills kommit i dagen dra några entydiga slutsatser om hur orgeln ursprungligen var eller var tänkt att bli målad är dock knappast möjligt. En märklig oklarhet är hur det kommer sig att orgelhusets strukturrygg är målad, trots att den är dold inom bälghuset. Med tanke på att den strykningen förefaller vara gjord med luckor på plats, är frågan om tanken från början var att placera bälgverket ute i tornkammaren.

När det så gäller det äldsta, grågröna ytskiktet på fasaden och de nedifrån kyrkan synliga delarna av orgelnhuset, finns en del som tyder på att det möjligen kan betraktas som tillfälligt och provisoriskt i väntan på färdigställande av fasaden med ornament och något mer avancerad marmorering.

talet och ett uttryck för en ”patineringsfilosofi”. Enligt docent Görans Söderström (samråd 26-28 nov. 2005) oljefernissades målade ytor i revitaliserande syfte i samband med rengöring, eftersom färglagren tenderar att bli urlakade. Utvecklingen beträffande ytskikten i Gammalkil framgår av fotografier från såväl före som efter 1948 års arbeten; foto 1937 och foto 1979, se Johansson 2006 s. 21, Erici 1949 s. 271 och Erici 1965 s. 59 respektive Erici & Unnerbäck 1988 s. 93 och 502 samt här även F143. 175 Erici/Unnerbäck 1988 s. 317 och 503.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 45 (127)

Till skillnad från predikstolen och altaret som enligt Sundbaum 1929 redan tidigt blivit grundligt behandlade, målade och förgyllda, förefaller orgelns ytskikt ha behandlats med något mindre omsorg av åtminstone två skäl: dels för att den från församlingens sida sett huvudsakligen var avsedd att betraktas på större avstånd än både predikstolen och altaruppsatsen, och dels för att den uppenbarligen heller inte fullbordades med snidad dekor av den typ som den säkert var avsedd att bli försedd med. Att målningen av prospekt kunde begränsas på detta sätt finns beskrivet av Olof Tempelman (se bildmontage nedan)

Att Horn kan ha haft för avsikt att fasaden skulle prydas med dekor av viss heraldisk, emblematisk och kanske symbolisk innebörd stöds av anspråken i hans skrivelse till ÖIÄ med en önskan om att få byta ut medaljongen med pipor högst upp på fasaden för att istället kröna den med sitt ”hjärtwapen” (bilaga 2). Med den placeringen hade hjärtevapnet fungerat som en spegling av och svar på vapnen högts upp u triumfbågen som markerar övergången mellan kyrkans långhus och korabsid med Horns gravkammare under altaret med korskrönta urnan, även den med familje- och släktemblem.

Även om ritningen till orgeln i Tryserum som Horn nämnde i sin skrivelse till ÖIÄ (bilaga 2) ännu inte gått att finna, förefaller det ändå i det närmast självklart att fasaden var avsedd att både målas och förgyllas samt förses med dekor av motsvarande utformning som finns på andra orglar från samma tid.

Att orglar målats med materialimmiterande tekniker för att, som man kan förmoda antingen mer eller mindre verklighetstroget eller mera associativt i val av färgskalor, efterlikna ek och olika typer av sten och marmor finns det flertaliga exempel på. Så var det i Stockholm Klara 1762176 och i Uppsala domkyrka 1769,177 möjligen även med Kärna 1777 och Börstil 1783178 liksom i Slaka 1783,179 för att nämna några.

En bergart som var favoriserad var så kallad Svensk marmor, inte minst den sedan medeltiden i Kolmården brutna marmorn med en färgskala som varierar från ljusgrön till grönsvart och som användes såväl på Drottningholms slott i slutet av 1600-talet som på Stockholms slott under frihetstiden.180 Även i kyrkliga interiörer var den vanlig, både i konkret bemärkelse och som förebild för imitationer där den grågröna färgskalan uppskattats.181

I det avseendet talar Slaka- och Jonsereds-orglarna sitt tydliga språk, särskilt sett tillsammans med ett flertal andra ritningar som Pehr Schiörlin själv har gjort till orglar med samma typ av fasadkoncept, varav några redovisas med bild på följande sida och några på foto F237-239.182

176 Böhn-Jullander 1987 s. 97 (jfr Fogelmarck 1957 s. 218ff): ”målning av orgelverkets boasering som ek […] samt kornischen inunder […] som svensk marmor.” 177 Söderberg 1935 s. 100: ”Till sist fattades påföljande år [1769] av domkyrkorådet beslut om målning av orgelverket baktill och på sidorna. Den 1 april 1769 bestämdes, att härtill ”kan nyttjas ekefärger”. Men enligt rådets protokoll den 15 juli s. å. ändrades denna bestämmelse och resolverades, ”att orgewärket skall målas baktill liusgult af blyhvitt och liusåker tillsammans. Gallerwärket på sidorna framför wärket och bakom kunde med liusgrå färg, som i närmaste måtto liknar Gotlandssten, sammanblandad med blyhvitt och kimrök, utan och innan på wärket anstrykas. Sammaledes sidorna på meranämnda wärk med simple pärlefärg, bestående af ordinair blyhvitt med simple Berlinerblå med linolja rifne, Ekefärgsbottn under wärket. Bottn under Studente-Läktaren, emedan den är boaserad, må med lius ekefärg, så wäl som sidorna målas. Pelarewerket öfwer Norra och Södra Dörrarna framför högchoret bör likaledes så i anseende till de blifwande kungsbänkar såsom ock att det strax faller en i ögonen, när man kommer in genom endera kyrkodörrn, målas grå som Gotlandsten, om det ej kan marmoreras i anseende till större kostnad. Dörarna och skranken tillika med kiällar- och Bibliotheques dörrn ekas som bänkarna.” 178 Berg Villner 1997 s. 196 respektive Wester 1936 s. 308/309. 179 Fredriksson 2004 s. 21ff. 180 Lst 2001 s. 13. 181 Se föreg. fotnot om orgeln i Stockholm Klara 1762 och Göransson 1977 s. 186: ”I stor utsträckning arbetade Rehn med kombinationer av material av olika färg och stoff [till sina gravrelaterade konst]. Den inhemska grågröna marmorn var en favoritsten, främst använd för omramningar. För inskriftsfälten är brunröd kalksten vanligast [jfr Piscator-epitafiet], svart sten kan även förekomma. Det var sannolikt praktiskt motiverat med mörkt skriftfält, eftersom texternas bokstäver i allmänhet är förgyllda. När inskriptionsplattan är flammigt grågrön kan guldtexten vara svår att tydligt urskilja, mot en mörk bakgrund framträder den däremot klart. Då trä någon gång användes av Rehn målades det i färger imiterande sten. Den grågröna marmorns milda färgton tycks ha lämpat sig särskilt väl för rokokons färgskala.” 182 Se även t.ex. Vena (Lundin 2004 s. 17f och Unnerbäck 2015 s. 12), Tjärstad (Wester 1936 s. 304) och Algutsboda (Larsson 1969 s. 89).

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 46 (127)

Även om det bara är ett antagande verkar det ändå rätt troligt att orgelns äldsta färgskikt var tänkt att likna kolmårdsmarmor, och att de tre fyllningsluckorna mitt i fasaden nedanför manualverket kan ha varit avsedda som minnestavlor med påskrifter och vapen som på andra orglar vilka i hög grad byggts genom donationer från församlingens patronus. Så är det bland annat med orglarna i Vikingstad och i Svennevad (F138-139).

Liksom med andra kyrkliga inventarier, altaruppsatser och epitafier, predikstolar och psalmtavlor, ljuskronor och så vidare som bekostats och skänkts på många grunder, gäller det även så dyrbara pjäser som orglar. Till dessa grunder och motiv som ofta är präglade på själva inventariet hör att de är avsedda att samtidigt vara givarna till minne, vara församlingen till uppbyggelse, templet till prydno och till Guds ära.183 – I Tryserum är det inte utan att hela patronats- och sockenkyrkan ger sken av att vara genomlyst av motiv av just sådan art: en förkärlek för och omsorg i flera led och generationer, utöver gestaltningen av orgelfasaden!

Ritningar till orglar av P. Schiörlin: Ljungby 1799, för Ödeshög 1801 och för Tjärstad 1802 samt de nedre två för Kråkshult 1807 av Schiörlin och i en av ÖIÄ bearbetad version från 1808 (ÖIÄ 1800 11 3 respektive Ö6-03 och T38-02 samt ÖIÄ K117-09 och K117-08; beskurna). ”Fasaderna till sina verk ritade Schiörlin som regel själv. Originalerna äro till stor del bevarade i Byggnadsstyrelsen och Riksarkivet och utmärka sig både för stor konstnärlighet och stark känsla för fasadens ursprungliga uppgift att avspegla innerverkets musikaliska funktion.”184

183 Se t.ex. Delblanc 1965 som t.ex. s. 149, 116 och 179 om ”Ärans Tempel” och om bl.a. ”avundens grotta”, liksom Schönbäck 2008 s. 212f och Gillgren 1995 t.ex. s. 66 (kursivering här): ”Det är också väl känt att det mesta av den stormaktstida kyrkokonsten – altartavlor, predikstolar, bänkinredningar, nattvardskärl, ljusredskap etc – genom inskrifter eller vapensköldar bär spår av donatorernas rätt till representativ närvaro. […] Enligt inskrift utfördes den [ombyggnaden av Solna kyrka genom insats av M. G. De la Gardie] »Gudz helga nampn til ähra, Gudz församling til nytta och hugnat och sigh til tacknemlig åminnelse. Anno 1664«”. För åtskilliga belägg, se katalog av Ångström 1992 s. 319-386. Tidigkristna exempel, se Brandt 2017 s. 110. – Förekomsten av denna typ av representation och trippelmotivering för donation av föremål eller medel till kyrkan och församlingen, skulle med hänsyn till företeelsernas utbredning såväl över tid och mellan generationer som i geografiskt hänseende kunna beskrivas med samlingsbeteckingar som realrepresens och trimotiv; se Fredriksson 2008 s. 316f och LiSt NiFr 2014 bilaga 10 (”När- och frånvarobetydelser – trimotiv, realrepresens och absence”). Jfr Redelius 2010 s. 148 (om äldre donations- och stiftelsepraxis): ”Det finns ingen term för den här företeelsen, varken på svenska eller latin. Man måste läsa mellan raderna för att förstå vad en donation i allmänhet handlar om (kyrklig tjänst, inventarier eller byggnadsverksamhet).” Jfr även Brandt 2017 s. 14 och 98 (byggherre/konstnär, behaga/prestige och generositet pengar/begåvning), s. 24 och s. 28f (donatorer; epigrafi; grundare) samt 33 (om tre element som blandas: den romerska statens offentliga arkitektur [monumet/tempel], de kristnas gudstjänst [församling/publikum] och kejsarens värdighet [donator/stiftare]). Jfr även Tollin 2012 s. 334f och 350 (om bl.a. pitentia och fundationsdonationer), vidare Whinney 1971 s. 197 (om arkitekten C. Wren och dennes grav i London St Paul: ”»Lector si monumentum requiris circumspice« (Reader, if you seek a monument, look around you). Its the perfect epitaph.” Beträffande dignitet och betydelsebärande delar på olika tolkningsnivåer i offentliga byggnadskonst, jfr även t.ex. Brandt 2017 s. 69 och Vahlne 2012 s. 26, Andesson 2016 s. 14 och Sjömar 1988 s. 92 samt Gardelin 2006 s. 132. 184 Erici 1949 s. 269.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 47 (127)

Regerverk I det följande beskrivs regerverket. Först manual- respektive pedaltrakturen och därefter registraturen till de båda verken.

Traktur Trakturen till manual- respektive pedalverket är helt åtskild eftersom pedalbihang saknas och beskrivs därför separat. Samtliga abstrakter är linlindade. Det finns flera generationer anhängningstrådar. Trådarna tycks inte ha bytts ut systematiskt, utan vid behov. Den äldsta typen är av mässing med diametern 1,5. Den förmodade näst äldsta av järn med diametern 1,3-1,4. De allra yngsta är av varierande material och dimensioner och uppenbarligen tillkomna vid sporadiskt uppkomna akuta reparationsbehov.

Manualtraktur T1, F112-113 och R212-214.

Manualtrakturen består av följande led: klaviatur – vertikal primärabstraktur – två redkammar – vällbräde – vertikal sekundärabstraktur – primärvippa – vertikal tertiärabstraktur – sekundärvippa (= blindklav) – pumpettråd

Manualklaviaturen är från 1785 med undantag av främst belagen och vissa andra förändringar som vidtogs på 1960-talet. Manualklaven är av furu, utom den västra stiftbalken som är av ek och faneren på klavbackarna, försätts- respektive skjuvarlisten. De tre östra balkarna är av furu och ger intryck av att vara sekundära. Den västra traverslistens fjäderstycken är avsågade. En ny stiftbalk, av furu, har tillfogats öster om ekbalken och den inre stiftupphängningen därmed flyttats ca 35 åt öster. Stiften är moderna, utom de i västra balken.

Tangenterna har förkortats och försetts med belag av ebenholts, som försänkts i tangentstammarna av furu. Klav- och oktavdelning samt tangentdimensioner framgår av T1. Anhängningstrådarna i tangenterna är av mässing.

Den första redkammen sitter ca 2 nedanför gördelsargens underkant och den andra ca 48,5 ovanför dess övre kant. Redkammarna är 12 tjocka och 127 breda.

Av trådarna i abstrakterna är endast de i primärabstrakterna, dvs. de med anhängningsöglor till tangenterna, av mässing under det att övriga är av järn.

Vällbrädet är av furu. Avståndet mellan dess undre kant och gördelsargens övre kant är 633. Brädets totala höjd är 961 och dess tjocklek 26. Nedre vällan sitter 54,5 ovanför brädets nederkant och den övre vällan 54 nedanför brädets övre kant. Välldelningen är ca 27-28,5. Väll- och kancelldelning har märkts ut med blyertsstreck, men klavdelningen med ritsade streck. Utmed brädets över- och underkant har tonbeteckningar (av sedvanligt typ) gjorts med blyerts. Vällarna är stiftlagrade i dockorna. Stiften är från 1960-talet och av mässing. Vällarmarna sitter ca 25-50 från respektive ände, i vissa fall även 18. Primärabstrakterna till brädet är anhängda i armarnas inre anhängningshål och sekundärabstrakterna till det yttre. Totalt finns 32 vällnivåer fördelade enligt följande (sett från väster, nivåer numrerade uppifrån och ned):

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 48 (127)

Nivå Välla, placering Nivå Välla, placering Nivå Välla, placering Nivå Välla, placering 1 b 9 cs E 17 ds3 cs2 ds1 25 d2 2 h fs 10 c 18 f3 ds2 f1 26 e2 3 a e 11 A D 19 f2 g1 d1 27 fs2 4 c1 gs 12 G 20 a2 a1 e1 28 gs2 5 g d 13 Ds 21 g2 fs1 29 b2 6 f B 14 Cs 22 cs3 gs1 30 c3 7 ds Gs 15 F 23 b1 31 d3 8 H Fs 16 h2 h1 cs1 24 c2 32 e3

Vipporna är av furu till skillnad från i t.ex. Slaka där de är av ek. I primärvippan under kancellpaketet finns två hål för centrumaxeln, sannolikt är det en felborrat med tanke på det märklig utväxlingsförhållande som uppstår om det skulle användas.

Tabell- och ritningskommentarer T1 Dist. I respektive II avser avståndet mellan basklavbackens inre kant (exkl. fanér) till centrum av stiften i mittbalken respektive västbalken. R212 Pilar riktade mot tangenterna ovan- respektive undersida anger positionen för ritsar tvärs över tangenterna.

Pedaltraktur F112-113 och R215-216

Pedaltrakturen består av följande led: pedalklav – tryckpinnar – primärvällsarg – horisontell primärabstraktur via redkam – sekundärvällsarg med redkam – vertikal sekundärabstraktur – blindklav – pumpettråd.

Den nuvarande pedalklaven är från 1890-talet med belag från 1960-talet. Pedalklaven är inskjuten i ett urtag i strukturens golvsarg (R210). I urtagen finns två lister på vilka klaven vilar. Övre listen är kilformad för att underlätta inplacering av klaven. Till och med restaureringen vilade klavens yttre sargstycke på lister av provisorisk karaktär (vidare nedan).

Tryckpinnarna är från 1960-talet, men själva tryckpinnelisten torde vara från 1780-talet.

Klavindelningen kan utläsas av tryckpinnelistens ritsar och har uppmätts i enlighet med R205. Nollpunkten utgörs av norra kanten på urtaget för klaven i strukturens golvsarg, vilket på någon millimeter när torde motsvara klavsargens södra ytterkant. Indelning och vällarnas placering i primärvällsargen (vidare nedan):

Tast Dist. Välla Tast Dist. Välla Tast Dist. Välla C 101 övre c 606 övre c1 1108 undre Cs 131 övre cs 641 under e D 172 övre d 677 övre Ds 209 övre ds 713 övre E 244 under Cs e 749 över cs F 316 under Gs f 822 under gs Fs 353 övre fs 858 undre G 388 under B g 893 under b Gs 424 över F gs 926 över f A 460 övre a 963 övre B 496 över G b 997 över g H 533 undre h 1034 övre

Primärvällsargen innanför spelbordet är av furu och ligger dirket på läktargolvet. Dess ytterdimensioner är 1317 x 755 x 86. På insidan är östra och västra sargstyckena försedda

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 49 (127) med 86 höga och 7,7 tjocka faner av ek. Sargernas total tjocklek: norra 23,9; södra 23,4, östra 24,9 (varav 7,7 ek) respektive 24,6 (varav 7,7). För att primärabstrakterna ska ha fri passage har urtag gjorts på ovansidan av norra respektive södra gavelstycket. Vällarna, av furu, är stiftlagrade. Stiften är från 1960-talet och av mässing. Vällarmarna är av ek och de vinklade sekundärarmarna är sammanfogade halvt-i-halvt. Vällarna sitter på två nivåer, en övre och en undre. I vissa fall sitter en övre och en undre välla på samma delningspunkt. För att inte undre vällans sekundärarm ska kollidera med övre vällan har sekundärarmen placerats på vällans södra kant och vinklat. I de fall endast en välla placerats på en delningspunkt och den placerats på undre vällnivån sitter sekundärvällarmen – vars längd kompenserats för att nå upp till rätt nivå för primärabstrakterna – på vällans ovansida. På R215 har de två typerna av sekundärvällarm på de under vällarna av ritningstekniska platsskäl sammanförts till en och samma välla.

På norra respektive södra sidan om primärvällsargen finns en redkam för primärabstrakturen. Primärabstrakternas dimensioner är ca 11,4 x 2,5. Redkammarnas dimensioner (södra/norra): total längd 700/705, total höjd 124/126 och tjocklek 13/13,5. Avståndet mellan centrum på slitsarna är ca 31±2 och avståndet mellan läktargolvet och underkanten på respektive redkam är 107/105.

Ovanpå södra och norra sekundärvällsargen sitter sekundärredkammar av furu och följande dimensioner (södra/norra): höjd 70/72 och tjocklek 10,5/10,3. Sekundärvällsargerna, av furu, ligger direkt på läktargolvet under respektive pedalväderlåda. Sargernas ytterdimensioner: 1430 x 673 x 72,5 / 1430 x 673 x 76. Sargernas tjocklek (södra/norra): östra 24/23, västra 24/24, södra 24,5/24 respektive norra 23,5/24. På insidan av östra respektive västra sargstyckena sitter eklister, vilka är ca 7,5-9 tjocka och 37-38 breda. Furvällarna är stiftlagrade. Stiften är från 1960-talet och av mässing. Primärarmarna är av ek och pekar uppåt. Sekundärarmarna är av järn och pekar in mot spelbordet i båda vällsargerna (dvs. åt norr i södra sargen respektive åt söder i norra sargen). Sekundärarmarna sitter ca 75 från västra välländen.

Tertiärabstrakterna ger intryck av att vara vridna kring sin egen mittaxel. Primäränden är bredare i nord-sydlig riktning under det att sekundäränden är bredare i öst-västlig riktning.

Tabell- och ritningskommentarer R215 A = redkam; B = vällsarg; C = golvsarg i fasadsockeln

Registratur F110, F114 och R217.

Registraturen består av följande led: registerskyltar – registerandrag – koppelstång – registervälla (stående) – koppelstång (ut mot gavlarna eller in mot orgelhusets mitt) – registersvärd – slejfände eller slejfförbindning.

Registerandrag och registerskyltar Registerandragen är svarvade av ljust lövträ, svärtade har en benknopp i ytteränden. Längderna varierar mellan 93,5-98,5 och ett är 102 långt. Även diametrarna (R217A, B och C) varierar mellan 33,6-35,8 respektive 19,7-22,3 och 35,0-40,3.

Ett flertal generationer av påskrifter och skyltar med namn eller förkortningar av namn på register har påträffats. Tillsammans med ytskiten ger dessa en relativ kronologi att jämföra med de händelser som påverkat orgeln beträffande ytskikt med mera (jfr ”Händelselista” och avsnittet om ”Ytskikt” ovan).

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 50 (127)

Genera- Beskrivning och kommentarer tion (Nuvarande = 2004) Ia. Blyertspåskrift direkt på ett grått färgskikt. Påskrifterna har gjorts ovanför andragen till manualverket, men bredvid dem till pedalverket. Av påskrifterna till manualverket finns endast fragment kvar sedan skyltarna Ib (vidare nedan) skrapats bort. Fragmenten redovisas inte nedan. Påskrifterna invid pedalverksandragen är dock bättre bevarade och följande kan utläsas: Södra posten Norra posten Blyerts: Nuvarande: Blyerts: Nuvarande: Sub 16 UndersAtts 16 Fot P 8 PrinsiPal 8 F. Bas 16 BAsun 16 Fot oct 4 SuBBAs 16 Fot G[?] BlinD. Trump 8 TrumPet 8 Fot [inget] Sperventil [inget] BlinD. Ib. Spår efter och mindre rester av registerskyltar, vilka varit limmade direkt på ytskikt I (ovan). Av resterna att döma har skyltarna varit av lumppapp. Skyltarna till manualandragen har suttit bredvid respektive andrag, in mot spelbordet; ca 4-6 från respektive stång- och hålkant. Skyltarna till pedalandragen har suttit ca 4-6 ovanför respektive stång- och andragskant. Av några skyltar finns kvar rester, men inte tillräckligt för att någon text ska vara kvar. Deras dimensioner har varit ca 27- 30 x 97-105. De tycks ha varit av lumppapper. Skyltarna har limmats på skikt I. Det förefaller som om skyltarna skrapats bort i samband med någon ommålning och att limmet fäst bättre vid skikt I än skikt I fäst vid strukturvirket. Således har färgen i de flesta fall släppt från underlaget i samband med skrapningen. Ia och b. Av den kontrakterade dispositionen (bilaga 1), förekommande ytskikt (enl. ovan) och de omarbetade pipstockarna i pedalverket (vidare nedan) att döma bör denna generation av påskrifter och skyltar kunna dateras till orgelns byggtid ca 1783–85. IIa. Bakom de nuvarande registerskyltarna (nedan typ III) finns blyertspåskrifter direkt på det gräddgula ytskiktet. De påskrifter som påträffats återfinns vid andraget till Untersats 16’, Qvinta 3’ respektive till Quintadena 8’ och lyder ”Violon 16”, ”Vox retusa 8” respektive ”Fugara 8”. Stämnamnen och skrivstilen, och inskriptionen på Pr 8’ C-pipan (se ”Händelselista” ovan), gör att påskrifterna dateras till 1913. IIb. På det gräddgula ytskiktet (se ”Ytskikt” ovan) bakom de nuvarande skyltarna (nedan typ III) har pappersetiketter klistrats vid de flesta andragen (utom vid de under typ IIa, nyss, nämnda andragen). På etiketterna är stämnamnen skrivna med blyerts och en handstil av 1900-talstyp. Påskrifterna lyder: ”Mixtur”, ”Spetsfleut”, ”Octava”, ”mixtur”, ”Principal 8” (vid andraget till pedalstämman) respektive ”Subbas”. Etiketterna kan ha tillkommit i samband med arbetena på 1960-talet, men även tidigare i samband med t.ex. målningsarbetena 1929. III. Nuvarande registerskyltar är handtextade på pappersetiketter limmade på ovala, svarta träplattor, vars dimensioner är ca 103 x 32 x 4. Träplattorna hålls fast av vardera två spikar/nubb med stor, kullrig skalle och sitter ovanpå det gräddgula ytskiktet från 1886 och har uppenbarligen inte tagits bort när yngre ytskikt applicerats. Skyltarna är inte av lumppaper utan av modernare, antagligen cellulosabaserad papperstyp, vilket innebär att de – om än inte särskilt precist – kan dateras till 1800-talets senare del.185 Pappret är numera gulnat och mycket sprött. Stämnamnen är textade ömsom versaler och ömsom gemener (111a-b). Stora bokstäver är ca 16 höga och små ca 11. Skylten till Qvinta tycks vara av likartad, men inte identisk, papperskvalitet som de övriga och textningen är gjord i avvikande stil. Skyltarnas placering och stämnamnen stavning: Södra registerposten Norra registerposten Pedal Manual Manual Pedal Fot. Fot. PrinsiPal 4 PrinsiPal 8 Fot Fot. GedAkt 8 PrinsiPal 4 Fot SPetsFlöit 4 QvintADENA 8 Fot QVinta SPEtsFlöit 4 Mixtur. OctAVA Fot Fot. F. UndersAtts 16 Trumpet 8 Mixtur. PrinsiPal 8 Fot Fot. Fot BAsun 16 BlinD. Trumpet 8 SuBBAS 16 Fot BlinD. Tremulant StÄmmA • ej insatt • TrumPet 8 Sperventil KlockA Sperventil BlinD.

Koppelstänger och axelstift Andrags- eller koppelstängerna är av furu. Primärstängernas snittyta är till i registraturen till båda manual- och pedalverket. Sekundärstängerna till manualen är 24 x 24 och de till pedalen 27 x 23. Stängernas kanter är svagt brutna. Axelstiften är av järn.

185 NE:12 s. 482 och NE:14 s. 604ff.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 51 (127)

Registervällar Registervällarna är av något varierande snittyta, i manualen ca 46 ±1 och i pedalen ca 44 ±2. I manualen är de på södra sidan 2735 långa och på norra 2731. Pedalvällarna på södra sidan är 1304 långa och på norra 1290. Av naturliga skäl varierar primärarmarnas avstånd från välländen men det gör även sekundärarmarnas, i pedalverket mellan 82-115.

Registervällarmarnas dimensioner (måttangivelser enligt R217, primär- respektive sekundärvälla betecknade med I respektive II):

Tjocklek Bredd Längd Verksdel Verk, välla I / II Kommentar Yttre Inre Yttre Inre Tot Vital Man, I o II 2,2 2,9 11-12 15-16 86 79 ±3 Alla hål ±0,3 ±4 förstorade Ped, I 2,0 3,1 15,5 15,7 89 83 ±2 Alla hål Registratur ±0,4 ±0,4 ±0,5 ±0,7 ±3 förstorade Ped, II 2,5 3,6 11-11,7 15,6 79- 76 ±8 Alla hål ±0,6 ±0,1 90 förstorade Man, I 4 5 10,5 15,5 91 84 Man, II 4 6 11,5 19 224 152 Sex hål med 22- 25 avstånd. Spärrventil Tredje från vällan används. Ped, I 4 5 10,5 15,5 91 84 Ped, II 4 6 11,5 19 224 152 Primär, I 3,3 4 10,5 14,5 82 74 Primär, II 4 6,5 16,5 18 91 78 Av trä, sekundär Kalkant Sekund, I x 7,5 x 19,5 x x Sekund, II x ?x x x x x Primär, I 3,3 4,5 10,5 15,5 90 85 Primär, II 2,2 4 11,5 15,3 98 92 Tremulant Sekund, I 3,5 4,5 11,5 15,5 87 89 Sekund, II 26 (26) 22,5 (22,5) 140 (140) Ekvinkel i ett stycke

Registraturupplag De övre upplagen till manualverkets registervällar vilar på två balkar, den ena fäst på ryggstrukturens insida och den andra hänger på undersidan av väderlådan (114). Balkarnas dimensioner (östra respektive västra): ca 1665 x 41 x 111 respektive 1665 x 41 x 84. Upplagsbalkarna till registraturen ligger på reglar alternativt poster och lister med följande dimensioner:

Post Upplag Verk Position Br Tj Position Br Tj sydöstra 1464 32 undre södra 244 38 sydvästra 185 35,5 övre södra 162 36 Manual nordöstra 1464 32 undre norra 238 40 nordvästra 186 34 övre norra 162 35 sydöstra 150 25 undre södra 110 40,5 sydvästra 110 40 övre södra 90 41 Pedal nordöstra 216 58-75 undre norra 110 42 nordvästra 111 41 övre norra 91 41

Registersvärd Till varje registersvärd finns ett axelstift av järn. Axelstiften hålls på plats av skrådriven, smidd spik. Registersvärden är smidda. Registersvärden och vällarmarna är relativt grovt smidda och av varierande dimensioner, till skillnad från lås- och beslag till luckorna, som är av större precision. Frågan är om Schiörlin haft med sig lås- och beslag från Linköping eller om Horn engagerat olika smeder (bilaga 2 pkt 5)?

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 52 (127)

Väderförsörjning Väderförsörjningssytemet utgörs av tre bälgar och tre väderlådor med bälgstol och hus samt väderrör, spärrventiler och en tremulant.

Bälgverk F115-116, R203 och R218-221.

Bälghusets panel består av återanvända brädor, vilket dels framgår av att de är bemålade (jfr ovan) och dels förekomsten av att urtag, vilka med hänsyn till nuvarande läge på insidan av panelen, ter sig helt omotiverade. Urtagen är sannolikt anpassade till ett äldre bjälklag. Bälgarna nås via två luckor i bälghuset, en i västra respektive en i norra.

Kalkantplats Bälgarna trampas från en kalkant på bälghusets södra gavel. Till bälgtramporna finns en låsanordning bestående av en smidd regel som fixerar en stötta till var trampa. När låsning sker, trampas bälgarna ned maximalt, varefter stöttornas tappar i nederänden inpassas i ett urtag i vardera trampans ovansida. Stöttornas övre ändar kilas in i slitsarna för tramporna i bälghuspanelen. Den smidda regeln fälls ned tvärs över stöttorna och låses fast i (en numera förkommen) ögla.

Bälgstol På bälgstolens västra del, som sluter an mot orgelhusets strukturrygg, saknas de snedställda stöttorna. Avståndet mellan golvstockarna i bälgstolen i öst-västlig riktning är 1693 och mellan posterna 1732. På norra sidan av övre norra bälgupplaget finns följande blyertspåskrift: ”Horst Fritze 1968 Malmköping”. Fritze var en av medarbetarana hos Magnus Fries och var egentligen tekniker med goda färdigheter i metallarbeten och lödning, vilket gjorde att han sannolikt utförde lödarbeten på pipverket i samband med restaureringen.186 Bälgupplagens läge gör att bälgarna lutar ca 7 grader.

Bälgar Bälgarnas lyftsvansar är ingradade i övre bälgborden och hålls dessutom fast av smidd bygel och spikar.

Fånghålet i undre bälgborden är ca 277 x 305. Såväl fång- som snuthålets innerkanter är fasade. Både fång- och snutventilerna är av ek. Till varje snut hör fyra ekventiler, vilka är svansupphängda på en fyrindelad ram. Liksom i övriga bevarade bälgverk i orglar av Schiörlin saknas inspektionsluckor i väderrören för eventuell justering av snutventilerna. Snutlådornas yttre respektive inre dimensioner är 271 x 227 respektive 224 x 181.187

Bälgborden har helt räta hörn, vilka alltså inte är rundade. Bordens kanter är endast svagt brutna. En bit in på bälgbordens utfallsändar finns små skinnlappar limmade. Huruvida dessa täcker över bälgborden sammanbindande (gångjärns-) rep har inte kunnat utrönas, varken från bälgarnas ut- eller insida.

Kortfalterna är ca 17 tjocka. Långfalterna är ca 18 i bälgarnas lyftstörände och13-14 i utfallsänden. Distanslisterna mellan bälgborden i utfallsänden är också ca 13-14 tjock. Kanterna på falterna är rundade och insidorna målade med rödbrun färg, sannolikt Bolus.

186 Muntlig uppgift från orgelbyggare Nils-Olof Berg 2006-01-17. 187 Inspektionsluckor till snutventilerna finns däremot till Wistenius-orgeln från 1744 i Västervik S:ta Gertrud. Även snutarna till de demonterade och magasinerade orglarna Åby (utanför Kalmar) och Grebo kan tjäna som referenser. Dessa orglar byggdes 1749 av Wistenius respektive 1786 av Schiörlin. I samtliga tre fall finns fyra, prismaformade ventiler av ek per snut. Deras yttre dimensioner är 77 x 118 i Västervik, 77 X 98 i Åby respektive 73 x 95 i Grebo. Ventilerna i Tryserum kan uppskattas vara ca 75 x 100.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 53 (127)

Väderrör, spärrventiler och tremulant F115-117, R211 och R221-224.

Väderrören är av massiva, homogena furubrädor (ej så kallad limfog), vilka är limmade och pluggade samman. Huruvida insidorna ytbehandlats har ej kunnat undersökas. På samlingsväderrören saknas inspektions- och serviceluckor till snutventilerna. Väderrören II och III (södra respektive norra) till pedalverket är svagt koniska.

Spärrventilerna har inte öppnats och således är endast utsidorna dokumenterade. Spärrventilerna utgörs av vardera en snett hängande ventil i ett vanligt väderrör som byggts förkroppade för att ge största möjliga ventil och samtidigt fritt rörelseutrymme för densamma. I enlighet med spärrventilen i Slaka torde själva ventilen, som i princip är lika bred och hög som väderröret, vila mot den gerade utfallsänden av väderröret.188 Pumpetanordningen till manualverkets spärrventil har utformats som en docka (se foto sist i rapportens textdel av och R222 och R224). När ventilen öppnas åker dockan upp med utsträckta armar ur lådan.

Konsolen för sekundärvällan till spärrventilen i manualverket är fäst på ryggstrukturen. Den har monterats efter det att ryggstrukturen målats (jfr ovan), vilket utgör ett tydligt belägg för att orgelhuset stått klart och målat innan själva orgelverket monterades.

Yttre dimension Inre dimension Lock och/eller Rör Nr Tot. L. Mtrl. T. In Ut In Ut kommentar Samlingsrör I. 1003 21,5-23 305 x 219 = 260 x ? = östra & västra II. 1018 22 305 x 221 = 260 x ? = övre & undre III. 960 21-21,5 263 x 197 =? 221 x = östra & västra IV. 976 23-25 198 x 170 = 148 x ? = övre & undre Manual I. 2108 22-24 195 x 169 189 x 158 150 x ? 146 x ? södra & norra, längd inkl. förl: 372 II. 1818 21-23 192 x 163 = 147 x ? = övre & undre III. s 1128 22 147 x 144 118 x 85 108 x 100 105 x ? södra & norra III. n 1134 18-23 153 x 136 119 x 95 112 x 90 106 x ? södra & norra Pedal I. 4110 19-23 172 x 204 = 164 x ? = övre & undre II. s 312 20-24 138 x 152 134 x ? 108 x ? = övre & undre II. n 330 20-21 145 x 151 148 x ? 109 x ? = (?) södra & norra [sic!] III. s 333 20-24 134 x ? 120 x 97 ? x ? ? x 73 övre & undre III. n 325 20-21 148 x ? 123 x 97 98 x ? 91 x ? södra & norra [sic!] Spärrventil, Man 836 21-22 193 x 169 = = (?) = (?) övre & undre rör Ped 710 21-22 255 x 190 = 211 x ? = (?) övre & undre Spärrventil, Man 510 21-22 208 x 226 = ? x ? = (?) övre & undre förkroppning Ped 488 21-22 280 x 238 = ? x ? = (?) övre & undre

Tabell- och ritningskommentarer = dimension samma som närmast till vänster Lock väderrörstycken som limmats och pluggats på de två andra styckena i respektive väderrör ? av mättekniska skäl har måttuppgift ej kunnat erhållas R218 Västra brädväggen och golvnivån sedan 1880-talet ej inritade. Måtten avser öst/väst. R219 A och B avser avståndet mellan orgelhusets strukturrygg respektive greppbrädets östra ände. R220 Falt- och öppningsmått i centimeter. Måttserierna A och B avser övre/undre bälg respektive bälgbord. Errata: Av misstag har inte falttjocklekarna angivits på ritningen. Kortfalterna är ca 17 tjocka. Långfalterna är ca 18 i bälgarnas lyftstörände och13-14 i utfallsänden. R222 A = bälgstol, sydöstra posten; B = väggplank R223 Måtten avser norr/söder. C = måtten avseende snutlådorna

188 Fredriksson 2004-12-21 F17 och R22.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 54 (127)

Tremulant F116, R211 och R225-226

Vinkeln till startknoppen på tremulantens ovansida är gjort av i ek ett stycke. Vinkeln är fastpluggad i en registervälla av furu. Startknoppen är av ek, liksom den inre aktiveringsventilen och den yttre utfallsventilen med fjäderstickan. Startknoppen har stuckits genom en 17 bred skinnremsa som stoppar eventuellt läckage mellan knoppens axel och hålet i tremulantlådans lock. På den sida det reglerbara spjället sitter (R225A) är sinktappen placerad högre än vid de andra hörnfogarna. Spjället har kilformade kanter och kan förskjutas i eller ut i en kilformad slits. Spjället ligger an mot ett skinn, som limmats på lådsargen kring fånghålet. I den sinkade bygeln finns inga spår efter ventilfjädrar, vilket tyder på att fjäderstickan tycks ha funktionen justerats med hjälp av spjället och fjäderstickan på utfallsventilen.

Tabell- och ritningskommentarer R224 Errata: tremulantens bottenplatta inritad utan konsoler, vilket innebär att den lutar mindre på ritningen än i verkligheten, dvs. ca 14 grader.

Väderlådor T2-3, F117-120 och R227-231.

Väderlådsupplagen utgörs av den i Schiörlinorglar vanliga typen. Posterna är fastspikade på fasad- respektive ryggstrukturens insida. Nedre ändarna står på läktargolvet och i de övre är upplagsbalkarna ilaxade. Avståndet mellan läktargolvets ursprungliga golvnivå, dvs. inne i orgelhuset, och beutelbrädets undersida är i manualverket 3726 och i pedalverket 610 och 600 i södra respektive norra sektionen. Övriga upplagsdimensioner framgår av tabellen i slutet av detta stycke.

När pumpeterna byttes på 1960-talet magasinerades de gamla. Pumpettrådarna av mässing löper genom runda trästavar av ljust, hårt lövträ (lönn el. björk). Pumpetpåsarna utgörs av dels individuella skinn för var pumpet och dels av kollektiva för sektioner i manualväderlådan med tätare kancelldelning. Förbindningen mellan påsen och tråden stärks och tätas av en skinnbricka på (dvs. in mot ventilkistan) pumpetskinnet. En uppsättning ventilfjädrar av mässing finns magasinerade, sedan de bytts ut på 1960-talet. Ventilslitsarnas längd är i manualverket 209 och i pedalverket 189. Ventilerna i manualverket försågs på 1960-talet med furulattor. Av ekventilernas höjd att döma och vid jämförelse med ventilerna i pedalverket i andra orglar av Schiörlin tycks det som om ventilerna först planhyvlats och deras höjd minskats ca 3-4.

I kancellerna syns inga spår som skulle tyda på att rörverksskiljen funnits. I slejfbanan till den bakre (västligaste) slejfen i manualverket finns inga borrningar alls och i den näst bakre finns borrningar för c-h. Eftersom registraturen med undantag av de första koppelstängerna, är komplett till dessa slejfer torde de vara avsedda för Vox humana 8’ diskant respektive Trumpet 4’ bas. Av pipstockarna framgår att dessa stämmor aldrig byggts, men att pipor stått på platsen för Trumpet 4’ bas c-h. Av de med blyerts skrivna stämnamnen som påträffats på det gräddgula ytskiktet bakom nuvarande registerskyltarna (jfr ovan) framgår att det bör vara lilla oktaven till Vox retusa 8’ som stått på platsen. Enligt uppgift skulle stämman ha börjat på c1 och ”troligen ersatt en 4’-, 2 2/3’’- eller 2’stämma, att döma av dess plats på väderlådan.189

189 TKA, Jan Håkan Åberg, Åtgärdsförslag, Linköping 1961-04-03.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 55 (127)

Pipstockarna är av furu och limmade i två skikt. I såväl manual- som pedalverket är båda skikten ca 23-24 tjocka och stockarnas totala tjocklek således ca 48, med undantag av fasadpipstockarna vilka redovisas ovan i den schematiska presentationen av fasadens uppbyggnad och indelning. Förföringarna till Quinta 3’ och Mixtur 4 chor har borrats från stockarnas kanter, varefter hålen sedan tätats med plugg. Förekommande övriga förföringar torde vara gjorda i det undre skiktet. Skruvarna till pipstockarna är smidda och har skurna gängor.

Från pedalväderlådorna leds luften till fasadpipstockarna via träkondukter. Ytterdimensioner till C-kondukten är 42 x 39, till c-kondukten 37 x 37 och till c1-kondukten 33 x 33. Deras längd är 1344 och materialtjockleken ca 7-12.

Post Upplag Verk Position Br Tj H Tj sydöstra 115-130 40 117 sydvästra 115-152 41 Manual nordöstra 119 41 112 54 nordvästra 112 39 sydöstra 95 49 111 49 sydvästra 95 49 Pedal, söder nordöstra 129 54 111 50 nordvästra 81 39 sydöstra 122 49 107 46 sydvästra 106 41 Pedal, norr nordöstra 129 49 111 47 nordvästra 123 46

Tabell- och ritningskommentarer T3 Slejfborrningarna till Principal 8’ och Untersats 16’ har mätts av i ÅOAB. R227 Principskiss, måtten avser manual/pedal alt. slejfens position ute/inne. R228 Såsom R227. R230 A gavel sedd från söder f kancelldelning, centrummått B långsida sedd från väster g kistsarg, position respektive totalbredd a pipstockar h kistsarg och spontluckor, yttre bredd b stockskruvar, centrummått i spontreglar, centrummått c dammar, position respektive bredd j väderrör d slejfer, bredd < > diatonisk ordningsföljd e kancellsarg

Vädertryck Väderförsörjningssystemet är till samtliga delar helt bevarat. Vädertrycket vid fläktdrift via den undre kilbälgen, som utgjorde magasin, uppmättes 2001-05-13 till ca 76-78 mmVp. Trycket mättes på samlingsväderröret i bälghuset, stockborrningarna för Quinta 3’ b och Untersats 16’ c1. Vid restaureringen fastställdes vädertrycket på empirisk väg varom vidare nedan.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 56 (127)

Pipverk Inledningsvis redovisas i detta avsnitt generella iakttagelser rörande hela pipverket och sedan för enskilda stämmor (F121-122). Stämmorna redovisas i den ordning de är placerade på väderlådorna från fasaden och bakåt (västerut) med början i manualverket och sedan pedalverket.

Generellt om pipmaterial och bearbetning Fasadpiporna är av sedvanlig 1700-tals karaktär med tunna, hårda tennhaltiga plåtar.

Innerpipverket är tillverkat av sedvanlig 1700-talsplåt med sidenmatt utsida och hyvlad insida. Att döma av rester av röd lödisoleringsfärg som finns i repor och ojämnheter i plåtarna från gjutningen verkar det som om plåtarna kan ha varit helt täckta med isoleringsfärg på utsidan under tillverkningen av piporna innan den tvättades bort.

På de pipor som har fritt pressade lansettlabier (se nedan) är passningen mellan pipkropp och fot gjord så att längssömmarna inte sitter i lodrät linje, utan något förskjutet i förhållande till varandra, dock inte konsekvent åt ena eller andra hållet, utan omväxlande så att kroppens söm sitter till höger om fotens och tvärtom.

Legering Vid Riksantikvarieämbetet har några metallprover analyserats med syfte att bidra till kännedomen om vilka typer av legering som förekommer i pipverket. RAÄ:s metallurger förklarar:

Metallhalten i ytskiktet bestämdes med en oförstörande metod, nämligen med vårt svepelektronmikroskop LEO-1455VP utrustat med en LINK/EDS-enhet för mikroröntgenanalys (SEMS/EDS). Denna metod är dock en ytanalys, varför de smutsiga och korroderade föremålen rengjordes. Halterna anges i viktsprocent. Varje prov har analyserats 3-5 gånger på olika ställen, och ett medelvärde har räknats fram. SEDS/EDS är ej lämplig för låga halter av spårämnen; detektionsgränsen för metaller är i allmänhet ca 0,5 viktsprocent.190

Resultaten av de metallanalyser som gjorts redovisas (i viktsprocent) i tabellen nedan, utöver den generella kommentaren att ”[v]i har funnit spår av arsenik i de prover som innehåller bly.”191

Pipa Analyspunkt Sn192 Pb Cu Zn Spår av Ped Pr 8’ Fs prospekt, mynning 88,6 10,5 As 0,8 Man Pr 8’ c2 innerpipverk, mynning 24,6 75,4 Man Qd 8’ fs innerpipverk, mynning varia 57,1-64,5 Man Tr 8’ fs1 munstycke, bottenplugg 75,0 24,5 Cu 1,36 Man Tr 8’ fs1 munstycke, rör 4,5 3,0 69,5 27,2 Man Tr 8’ fs1 tunga 74,5 25,5 Pedalklav fjäder 83,5 16,5 Pumpettråd ospec. verk 80,0 20,0

Beträffande munstycket råder viss osäkerhet. Vid en provmätning av munstyckets rör redovisas i rapporten värdena 7,49 % Cu och 92,5 % Pb, vilket är förbryllande. Av fem ytterligare mätningar på röret att döma varierar halterna mellan 66,26-73,13 % Cu och 25,80-29,01 % Zn. I tre av mätningarna påträffades dessutom halter (mellan 2,12-6,64 %)av Sn varav i en av dessa tre mätningar även 3,04 % Pb påträffades. Sammantaget tycks dock mässingslegeringen kunna hålla ca 70 % Cu och 26 % Zn.193

190 ATA, Tryserum: Kate Tronner och Anders Nord, Analysrapport 2005-10-06, dnr 413-2126-2005. 191 ATA, Tryserum: Kate Tronner och Anders Nord, Analysrapport 2005-10-06, dnr 413-2126-2005. 192 Förkortningar: As = arsenik, Sn = tenn, Pb = bly, Cu = koppar, Sb = antimon, Fe = järn och Zn = zink 193 Jfr ATA, Slaka, Fredriksson NNNNN.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 57 (127)

Pipmakarinskriptioner F130-131

På labialpiporna är pipmakarinskriptionerna på kropp och fot gjorda framtill alldeles ovan- respektive nedanför labierna. På kärnorna saknas pipmakarinskriptioner. I rörverken finns bleckpåskrift på stövlarnas pergamentremsa och kopfernas kortändar respektive pipmakarinskription på munstyckenas bottenplugg och metalluppsatserna. Träuppsatserna har tonbeteckningar i blyerts och metalluppsatserna inskriptioner av samma typ som labialpipverket av metall.

Halvtoner anges med is-ligatur. Stora oktaven anges med versaler, lilla med gemener samt övriga med oktavstreck ovanför.

Konstruktionsritsar och labiering R232

Metallpipornas labietyper redovisas i detalj i det följande. Baspiporna har ristade labier under det att diskantpiporna har fritt pressade lansettlabier (se t.ex. F123c-d och F 124i-j). På de ritsade, rundbågiga underlabierna sitter märket efter passarspetsen ofta en bit nedanför underlabiets överkant. Måtten på R232 avser konstruktionsritsar som kan mätas tack vare att de är gjorda i mynningen på Gedacht 8’ C-pipan (vidare nedan).

På piporna med fritt pressade lansettöverlabier ca 2-2½ labievidd höga och lansettunderlabierna ca 1 labievidd höga.

Kärnor och kärnstick (F129) Kärnornas planform är cirkulär. På fasadpiporna är kärnundersidorna obemålade. Ovansidorna på kärnorna i innerpiporna är på pipor större än ca 6’ isoleringsbemålade utmed kanterna och de mindre än ca 6’ helt rödfärgade. De största kärnundersidorna är endast hyvlade i framkanten och uppvisar i övrigt gjutytan. De minsta piporna har en tunn, fin tillverkningskontrafas.

Med hänvisning till den omfattande undersökningen av användningen av kärnstick i Sverige som gjorts vid Riksantikvarieämbetet inom ramen för FoU-projektet Svensk orgelforskning med kulturmiljövårdens behov redovisas utan vidare kommentarer de typer av kärnstick som förekommer i pipverket:194

Kategori I Nordströmsk typ, dvs. sneda från höger till vänster (dock ej lika sneda som Strandska, men heller inte så rakt in som Åkermanska). Sticken ger intryck av att vara systematiskt applicerade, vilket talar för att de skulle vara relativt sena (dvs. efter Strand/Setterquist, jfr Roslagsbro/Ödeby). Stundom igendammade och oxiderade. Kategori II Av samma utförande som de i kategori I men grövre. Båda typerna finns i t.ex. Principal 4’ fs. Bitvis igendammade och oxiderade. Sticken liknar den typ som finns i Slaka och som där förmodats vara från 1850-talet av A.P. Kullbom.195 Kategori III Grova i princip liksidiga och rakt in, dock med liten antydan till sned applicering från vänster till höger. Förekomst: Quintadena 8’ c-f3, dvs. sannolikt tillkomna 1913. Rester av stick enligt kategorierna I och II kan skönjas i kanterna av dessa stick i kategori III. Dessa stick är i princip lika

194 RAÄ orgel-FoU del II. 195 Fredriksson 2004-12-21 s. 54ff.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 58 (127)

oxiderade som de i kategori I och II. Innan de applicerats har en kraftig intonationskontrafas gjorts. Kategori IV Liknande de i kategori I, men entydigt från 1960-talet eftersom de endast förekommer i nytillverkade pipor. Uppenbarligen har inga kärnstick applicerats i det gamla pipverket i samband med 1960-talets restaurering, men väl intonationskontrafaser, vilka i pipverkstabellerna betecknas som ”modern inton.fas”.

Kärnsticken i kategori I ger intryck av att vara systematiskt applicerade, till skillnad från de i kategori II och III. Sticken i alla tre kategorier är starkt oxiderade och dammiga. Dammet förefaller ha varit utsatt för fuktigt klimat och ger därför intryck av puts med relativt fast och hård yta.

Frågan om kärnsticken skulle kunna vara original från 1780-talet är omöjligt att avgöra utifrån vad som går att utläsa av pipverk i enbart en orgel och av dess historia. Men, i skrivande stund – såväl 2006 som 2017 – tyder det mesta på att kärnsticken i Tryserum är sekundära. Antagandet bekräftas av iakttagelser och erfarenheter som även orgelbyggare Mads Kjersgaard gjort vid iståndsättningen av Schiörlin-orgel från 1795 i Nässjö gamla kyrka:

Till synes är hela orgelns labialpipverk till största utsträckning fritt från kärnstick – med blotta ögat ser man heller inga Principal Discant 8’, men vid närmare granskning finner man i alla fall mycket små, svaga kärnstick, nästan bara synliga med förstoringsglas, och numera så igenfyllda av metalloxid att de knappast har någon klanglig effekt. I ettstrukna oktaven ör de ungefär nio till antalet som minskar uppåt i skalan och är av en mycket diskretare karaktär än de kärnstick vi vanligen ser från 1800-talet. De ser ut att vara satta av en vänsterhänt person, och jag känner mig tämligen övertygad om att de faktiskt har gjorts av Schiörlin själv, som bevisligen fortsatte leverera pipor utan kärnstick under resten av sin livstid, men ändå kan ha känt till metoden som ett sätt att avhjälpa det klangliga missödet som inträffat med de alltför tunna kärnorna [i just Principal 8’].196

För ytterligare klargörande av hur det rimligen förhåller sig med användningen av kärnstick i Sverige hänvisas till rapporten från RAÄ:s nämnda Orgel-FoU-projekt.

Labiesprintar, fothål, kärnspalter, uppskärningar och vädertryck I fasadpiporna förekommer inga stabiliserande så kallade labiesprintar, vilket annars är förhållandevis vanligt i tunngodsigt byggda pipverk från 1700-talet och som under 1800- talet eller senare blivit något omdisponerade. Sådana sprintar har då ibland löts in i pipor för att stabilisera överlabier och kroppar i samband med att vädertrycket höjts något mer än pipplåtarnas tjocklek och statik dimensionerats för.

Fotspetsarna är ovanligt buckliga, men okulärbesiktning ger vid handen att fothålen torde vara av relevant storlek. Eventuellt har piporna stått direkt på hårt underlag i samband med någon restaurering.

Kärnspalterna i fasadpiporna tycks kunna vara ca 1-1¼ av underlabiets materialtjocklek. Kärnspalterna är välbevarade.

Någon analys av uppskärningarna med hänsyn till vädertrycket har inte gjorts.

Sammantaget finns dock inget i pipverket som tyder på någon direkt eller drastisk ändring av vädertrycket i förhållande till det labialpipverket blivit tillverkat och intonerat.

Mynningar, tonhöjd och temperering

196 Kjersgaard 2015 s. 29.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 59 (127)

Fasadpiporna har kraftig överlängd ur vilken mynningarna är urskruna. Stämflik har använts. Mynningarna är välbevarade och generellt instukade men inte så pass att det skulle tyda på någon konsekvent genomförd avsikt att ändra tonhöjden utan snarare som en kompensation i samband med att kärnstick applicerades.

Innerpipverkets mynningar är i princip bevarade i motsvarande skick som fasadpiporna, men här och var slitna på grund av stämning i och med att piporna är skurna på tonhöjd och stämda med stämhorn och kon.

Tonhöjd har till synes undgått målmedveten ändring och kan förmodas vara i det närmaste ursprunglig. Beträffande den bestämda tonhöjden och tempereringen, se under rubriken ”Översiktlig restaureringsrapport” och i bilaga 13.

Manualpipverk Principal 4’ – T5 och F124 Fasadpiporna, C-cs, är enligt pipmakarinskriptionerna tillverkade som 4’-stämma. Påsadlade kärnor. Beträffande fasadpiporna se i övrigt kommentar till Ped Principal 8’. Fasadpipornas totala längd är ca 145 cm.

På kroppen till Pr 4’ C finns följande, av handstilen att döma (jfr handstil på Ped Pr 8’ C), ursprungliga, pipmakarinskription: ”manualn TrysJerum”.

Preciseringen med kyrknamn kan tyda på att två principaler av samma mensur till två likartade orglar kan ha byggts samtidigt i verkstaden. När det gäller Tryserums-orgeln är orgeln från 1786 i Svennevad ett direkt förstahandsalternativ, men även 8’-verken i Vikingstad 1783 och Misterhult 1786 som trots att fasaderna är av helt annan, arkitektritad typ ändå har samma fasadprincipaler av samma viddmensurer som de andra (om än med avvikande fot- och kroppslängder).197 I Svennevad har dock ingen av fasadpiporna tagits ur vid de undersökningar och uppmätningar som hittills varit möjliga att göra vilket innebär att något noggrant sökande efter inskriptioner inte varit möjlig att göra (vilket dessutom kan förväntas bli försvårat på grund av att fasadpiporna sekundärt blivit målad med en guldfärg som devis täcker urspungliga pipmakarinskriptioner).

Två andra liknande fall har påträffats. På de första, största fasadpiporna som hör samman med de två fasadprincipalerna i 1786 års Schiörlinorgel i Tävelsås finns dubbeltydiga märkningar på både fot och kropp. På Pr 4’ C står ”Till Täfwelsås” och Pr 8’ disc. Hx står ”Til Götheborg”. Kan det vara så att orgeln byggdes samtidigt som den i Jonsered bevarade Schiörlin-orgeln? På motsvarande pipor i Jonseredsorgelns fasad står dock ”til Götheborg”, vilket gör att frågan hur det förhållit sig tills vidare får lämnas obesvarad. Likartad märkning finns också på fasadpiporna i orgeln av J. N. Cahman i Leufsta bruk från 1728 där ”L” är inskrivet förutom pipmakarens sedvanliga tonbeteckning.198

Innerpiporna är av sedvanlig typ. I övrigt tillverkade som fasadpiporna. Ritsade rundlabier d-a, övriga har fritt pressade lansettlabier. Pipan f2 saknas. Kärnfasvinkeln ca 58 grader. Kärnlödsömmen gs är ny, men kärnan gammal. Påsadlade kärnor t.o.m. gs. Pipmakarinskription även på kärnundersidan. Fotlängd ca 169 ±2. Diskantpiporna har sammanblandats med diskantpiporna till Principal 8’ diskant. I samband med någon sentida restaurering har piporna istället för att sorteras enligt pipmakarinskriptionerna förlängts till rätt tonhöjd. Det har medfört att mensurförloppet fullständigt förryckts. Förlängningarna har gjorts med modern, blank plåt. Plåtarna invid de amatörmässigt utförda lödsömmarna

197 Jfr mensurgrafer i diagram med omkretsar på fasadprincipalerna i Slaka, Tryserum, Svennevad och i Vikingstad ovan. 198 Dokumentation NiFr, Tävelsås 2003-02-04 och Jonsered bl.a. 2005-11-23 samt Leufsta bruk 2006-06-02.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 60 (127) har polerats med stålull innan lödningen utförts. Eftersom förlängningarnas plåtkaraktär skiljer sig från t.ex. hattarna i Gedacht 8’ och fötterna i Quinta 3’ (vidare nedan) finns det skäl att misstänka att dessa förlängningar gjorts vid annat tillfälle. (I Principal 8’ discant är d2 den enda pipa som är förlängd med plåt av samma karaktär som i hattarna i Gedacht 8’ och fötterna i Quinta 3’; vidare nedan.) Vid f.n. okänt tillfälle har c- och fs-piporna mätts upp, bl.a. har plåttjocklekar mätts med mikrometer vilket resulterat i runda avtryck (ca 4-5 i diameter) vid mynningarna. Ett flertal överlabier har vässade kanter. Vid dokumentationen konstaterades att pipan på f2-kancellen – av dess märkning och dimensioner att döma – hörde hemma i Quinta 3’.

Principal 8’ discant – T4 och F123 Påsadlade kärnor c1-gs1. Inga pipmakarinskriptioner på kärnundersidorna. Beträffande fasadpiporna se i övrigt kommentar till Ped. Principal 8’. Mittpipan i arkadfältet är kärnlös och märkt Hx.

Innerverkspiporna av sedvanlig typ. I övrigt tillverkade som fasadpiporna, men har fritt pressade lansettlabier. Pipan f2 saknas. Kärnfasvinkeln ca 58 grader. Kärnlödsömmen gs är ny, men kärnan gammal. Påsadlade kärnor t.o.m. gs. Inga pipmakarinskriptioner på kärnundersidan. Fotlängd ca 170 ±2. Välbevarade fotspetsar. Diskantpiporna har sammanblandats med diskantpiporna till Principal 4’ diskant (se ovan). Pipan d2 är förlängd med grå, sidenmatt plåt av samma typ som i hattarna i Gedacht 8’ och fötterna i Quinta 3’; vidare nedan. Pipan c3 är, liksom flera pipor i Principal 4’, förlängd med blankpolerad plåt.

Gedacht 8’ – T6 och F125 Sedvanlig innerverksplåt. I stora oktaven finns pipmakarinskription på kärnundersidorna t.o.m. ds1. Ritsade rundlabier C-c1, övriga fritt pressade lansettlabier. Fotlängd C-E ca 210, F- f avtagande från 200 till ca 180, övriga ca 172 ±3. Kärnfas C-d1 ca 54 och fr.o.m. ds1 ca 45 (eller mindre) grader. Påsadlade kärnor t.o.m. e1. Påsadlingen är gradvis, eventuellt kilformigt, avtagande från pipa till pipa. Fr.o.m. e1 finns endast en mycket smal tillverkningskontrafas. Uppskärningar och fothål är välbevarade, liksom de flesta kärnspalter (med reservation för kärnsticken). Sidoskäggen är lödda även på foten. Hattarna har pipmakarinskriptioner framtill och locken på insidan. Insidan på locken är osicklade, vilket innebär att gjutytan är obearbetad. Tätningen till hattarna C-Fs är av vitt tyg, under det att övriga är vitt skinn. Hörnen på tätningen är fasade invid lödsömmen på hattens cylinder. Ytan för limning av skinnet är skrafferad på både ut- och insidan. Tätningen av hattarna komplettera med skrivbordstejp av plast i sen tid, dvs. trol. 1960- el. 1990-talet. Vid mynningen på C-pipan finns labieritsar. Dessa ritsar har mätts upp och dimensionerna redovisas på R232. Uppenbarligen har plåten vänts upp-och-ned, men misstaget upptäckts innan pipan gjordes färdig. På Ds-pipan finns följande inskription, som är gjord över pipkroppens pipmakarinskription: ”Den 9/11 1929 Klas Lundin”. Ett flertal fötter i stora oktaven är blanka på grund av att de riktats. På pipkropparna syns rester från märkning med krita el. dyl. från tillverkningsprocessen (trol. från de moment då plåtarna var helt isoleringsfärgade).

Quintadena 8’ – T7

Avvikelser från förmodat originaltillstånd (enl. restaureringsprogram 2001) Moderna hattar, de fem minsta piporna har igenlödda mynningar, d.v.s. ej lösa hattar, endast sidoskägg.

Pipan c är felmärkt av pipmakaren, ett tidigare A är utraderat (jfr principalmensuren!). Ritsade rundbågelabier C-c1 i övrigt såsom Gedacht 8’. Kärnfas C-d ca 54 och fr.o.m. ds ca 45 (eller mindre) grader. Påsadlade kärnor, pipmakarinskription på kärnundersida och bred tillverkningskontrafas C-c1, övriga pipor saknar dessa detaljer. Fr.o.m. cs1 finns endast en tunn tillverkningskontrafas. Fotlängd successivt avtagande från C 218 till ca 170 ±3 vid

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 61 (127) ungefär fs. Uppskärningarna C-H har höjts, men den ursprungliga höjden är tydligt spårbar av snittytorna i mungiporna. Hattarna C-H är original. Tätningen av hattarna C-A är av vit filt under det att B och H har vitt skinn. I övrigt är hattarna tillverkade såsom de i Gedacht 8’. Fr.o.m. lilla oktaven är piporna kraftigt omintonerade genom att kontrafaser och grova kärnstick enligt kategori III gjorts, dock utan förändring av uppskärningens höjd. Fothålen har bearbetats, men är f.n. relevanta i förhållande till pipornas intonationsstatus och klang, som trots stämmans historia äger en förvånansvärt god Quintadena-karaktär. Endast sidoskägg (dvs. inte lådskägg), som är lödda även på fötterna. Skäggen är original. Endast sidoskägg (ej lådskägg). Hattarna c-f3 är av mörk metall, tätade med röd filt och tillkomna på 1960-talet. Trestrukna oktavens pipor är sedan 1960-talet igenlödda och försedda med stora sidoskägg.

Spets-Fleut 4’ – T8 och F126 samt R232-234 Ritsade spetsbågiga överlabier C-e och ritsade rundbågiga underlabier C-e. Fotlängd ca 170 ±3. Påsadlade kärnor C-h. Kärnfas C-h 45 grader, övriga ca 54 grader. Pipmakarinskription på kärnundersidan C-h. Bred tillverkningskontrafas C-h, övriga har endast en mycket smal fas, men i övrigt obearbetad undersida. Sidoskägg C-c2. Sidoskägg är lödda även på fötterna. Uppskärningarna är välbevarade. Vissa fotspetsar är något sammantryckta, men fothålen ger ändå intryck av att kunna vara autentiska eller möjligen något, oavsiktligt hopklämda på vissa pipor.

Quinta 3’ – T9 och F127a-b

Avvikelser från förmodat originaltillstånd (enl. restaureringsprogram 2001) Stora oktavens pipmynningar är moderna och försedda med stämrulle, översta oktavens pipor är moderna. Pipfötterna förefaller samtliga vara nya. Kärnorna tycks vara gamla men faserna rensade från kärnstick genom nedhyvling.

Piporna C, g2-f3 är från 1960-talet, liksom samtliga fötter, kärnor och mynningar. Pipmakarinskriptionerna på kropparna är bevarade och visar att stämman är tillverkad som kvintkor eftersom inskriptionerna anger lokalisering och inte klingande ton (dvs. Cs-pipan är märkt Cs och inte fs), till skillnad från alikvotpiporna i Mixturen. Ritsade rundlabier C-d, övriga fritt pressade lansettlabier. Stämrulle C-fs, övriga skurna på ton. Pipan a2 stod vid dokumentationstillfället såsom f2 i Principal 4’, men har återförts till Quinta 3’ (och den befintliga pipan från 1960-talet ersatts). Den är märkt a2, dess diameter är ca 8,4, överlabievidd 5,6 och uppskärning 1,83.

Octava 2’ – T10 och F127c-i Ritsade rundbågelabier C-A, övriga har fritt pressade lansettlabier. Underlabiet till A är ett fritt pressat lansettlabium, vilket torde vara ett pipmakarmisstag eftersom övergången från ritsade till frettpressade labier sker vid samma pipa inom respektive stämma i övriga pipverket. Kärnfas C-e ca 54 och fr.o.m. f ca 45 grader. Påsadlade kärnor C-ds. Pipmakarinskription på kärnundersida C-fs. Bred tillverkningskontrafas C-ds. Fr.o.m. e finns endast en smal tillverkningskontrafas. Fotlängd ca 168 ±3. Fothålen relativt välbevarade, vissa något inkonade (främst i diskanten). Pipan Ds märkt med gemener, dvs. ”ds”. I ettsturkna oktaven är c-g märkta med enbart gemen, dvs. utan oktavstreck. Piporna i två- och trestrukna oktaven är – av märkningen att döma ö återanvända från annan stämma. I T10 har de sorterats efter pipmakarinskription och dimension. Stämman ger intryck av att inte vara helt heterogen, bl.a. växlar kärntjockleken vid G och kärnfasvinkeln varierar också något (dock mellan ovan angivna vinklar), likaså varierar frekvensen av kärnstick. Några av de minsta har anmärkningsvärt tjocka kärnor i förhållande till övriga dimensioner i respektive pipa. Piporna ds1, e1 och b1 har dränagehål i fötterna, för evakuering av luft på för att tysta piporna vid hylning på grund av tidigare läckage väderlådan.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 62 (127)

Mixtur 2 + 2 chor – T11a-d och F128

Avvikelser från förmodat originaltillstånd (enl. restaureringsprogram 2001) Till gissningsvis c:a 75% bestående av originalpipor. Övriga pipor är av modern tillverkning.

Sammansättningen av mixturen på är C 1 1/3’ + 4/5’ respektive 1’ + 1’, vid c1 och c2 sker oktavrepetition:

Pipa Chor I Chor II Chor III Chor IV C 1 1/3’ + 4/5’ respektive 1’ + 1’ c1 3’ + 1 3/5’ respektive 2’ + 2’ c2 6’ + 3 1/5’ respektive 4’ + 4’

De tre största har ritsade rundlabier under det att samtliga övriga har fritt pressade lansettlabier. Påsadlad kärna, pipmakarinskription på kärnundersidan och bred tillverkningskontrafas t.o.m. pipan märkt ”cs” i chor I. Övriga har slät kärnovansida, saknar pipmakarinskription på kärnundersidan och har endast en smal tillverkningskontrafas. Fotlängd ca 168 ±3. I chor I varierar är kärnfasen antingen 45 eller 54 grader, men i övriga chor är fasen huvudsakligen 45 grader. Av bl.a. kärntjocklek och pipmakarinskriptionerna att döma tycks vissa pipor kunna komma från Octava 2’. Med undantag av ett antal pipor som kärnstuckits är intonationen i labieregionen välbevarad beträffande kärnspalt, kärnkant och uppskärning. Däremot är fothålen konsekvent minskade.

Trumpet 8’ – T12a-c och F132-133

Avvikelser från förmodat originaltillstånd (enl. restaureringsprogram 2001) Munstyckena saknar genomgående belädring, men tycks tidigare ha haft partiell belädring, åtminstone i basen.

Stövlarna är försänkta ca 15 i stockarna. Stövlar av furu med pergament förstärkt överdel. Kopfer av lönn (ev. björk?). Kilar av ek C-Fs och övriga röd-brunt fruktträd (ev. körsbär, dock ej rödbok). Kilen A sekundär av furu. Anslagsytor av orgelmetall C-fs. Munstyckena är ej belädrade el. dyl. Tungornas övre hörn ej fasade. Tungan till a förefaller, av materialkaraktär och dimensioner att döma, vara sekundär (trol. 1800-tal av oxidationsgraden att döma). Uppsatserna är av orgelmetall. Uppsatserna gs2 respektive a2 är förväxlade. På piporna ds2-f3 sitter uppsatserna fast i blocken.

Pedalpipverk Principal 8’ – T13 och F134 Samtliga pipor står i fasaden. Kärnfasvinkel ca 56-58 grader. Piporna i ytterfälten, dvs. d-H, är märkta med versaler, som om de vore gjorda för en 4’-stämma. Pipan c1 är dock märkt c1. Dessutom finns pipmakarinskription på kärnundersidan i dessa pipor. I stora oktaven har endast C, Fs, c och fs tagits ned för undersökning. Samtliga kärnor är påsadlade. Den stumma pipan f1x har ny lödsöm mellan fot och kropp från en reparation, vilket gör att överlabiets respektive uppskärningens nuvarande höjd är lägre än från början. Övriga uppskärningar tycks, av oxidationsgrad och snittytor osv att döma, vara bevarade i originalskick. Pipornas totala längd i turellerna är ca 258 cm och i ytterfälten ca 146 cm.

På Pr. 8’ C-pipan finns fem inskriptioner som redovisas i tabellen nedan. Helt att förvänta överensstämmer årtal som anges skrivstilen i respektive citat. Inskriptionerna nr I.-IV. står på vänstra sidan om längslödsömmen och nr V. på högra.

Nr Inskription I. TrýsJerúm 1785 II. Tryserum 1886 III. Tryserum 10/6 1913.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 63 (127)

IV. År 1913 rengjordes orgelverket av J. Thunberg från Skedevi. Klockare då: S. H. Carlstedt. Kommitten för renoveringen: Pastor O. Fagerlin, A. F. [T?] Andersson och S. H. Carlstedt. Fugara blev nytillverkad, likaså Basetthorn. V. Orgelverket renoverades år 1929 28/10, av Orgelbyggaren A.G. Lund, Linköping med biträdande jälp [sic] av K. Lundin, Tryserum

Untersats 16’ – T14 och F136

Avvikelser från förmodat originaltillstånd (enl. restaureringsprogram 2001) Sekundära stämluckor fästade med rundskallig spårskruv.

Fronter och gavlar fungerar som lock och är pluggade C-Gs är rikligt pluggade (ca 2-2½ dm mellanrum) och övriga har i princip endast en plugg vid sidan av överlabiet. Förslag kilformade förslag av ek vars vinkel sedd framifrån avviker ca 5 grader från rät respektive sedd från sidan ca 15 grader. Övre, inre kanten på furudelen av förslagen C-G utgörs av en infälld list med horisontell fiberriktning till skillnad från övriga delen vilken har vertikal fiberriktning. Förslagen är indrivna ömsom från höger och ömsom vänster sida av pipkroppen, till synes utan system. Piporna har varit ’skurna på tonhöjd’, men vissa har fått horisontella stämlappar av trä, andra har blivit förlängda (ev. redan från början eller åtminstone sedan 1800-talet). På 1960-talet har piporna försetts med stämlucka som hålls fast med rundskallig spårskruv i slitsar så att luckorna kan förskjutas. Förslagen har försetts med bleck av återanvänd orgelmetall. Att metallen är återanvänd framgår av att pipmakarinskriptioner och lödisoleringsfärg finns kvar samt plåtens ytkaraktär och grad av oxidation osv. Blyertspåskrifter på eller alldeles ovanför överlabium. Trävita insidor, som alltså inte lim- eller rödstrukits. Kärnspalten går från ca 1½ till ¾ mm (C-c1). Förslagens ovansidor ligger i plan med kärnovansidorna.

C-H har lösa fötter vars övre del är fyrkantig; längd ca 35 + 35. Kärnhusbottnar av furu med plugg i pipgavlarna. Kärnor av ek med plugg pipgavlarna. Bottnar och kärnor med horisontell fiberriktning. Dubbla labier.

Piporna c-c1 har fötter och kärnhus gjorda av samma stycke vars framkant är av ek. Fotlängd ca 25-30. Vertikal fiberriktning. Enkla labier.

Subbas 16’ – T15 och F135 Fronter och gavlar fungerar som lock och är pluggade C-Gs är rikligt pluggade (ca 2-2½ dm mellanrum) och övriga har i princip endast en plugg vid sidan av överlabiet. Förslag kilformade förslag av ek vars vinkel sedd framifrån avviker ca 5 grader från rät respektive sedd från sidan ca 15 grader. Förslagen är indrivna ömsom från höger och ömsom vänster sida av pipkroppen, till synes utan system. Övre, inre kanten på furudelen av förslagen C-Fs utgörs av en infälld list med horisontell fiberriktning till skillnad från övriga delen vilken har vertikal fiberriktning. Stämproppar av ek. Trävita insidor, som alltså inte lim- eller rödstrukits. Kärnspalten går från ca 2¾ till 1¾ mm (C-c1). Förslagens ovansidor ligger i plan med kärnovansidorna. Hela stämman är enkellabierad. Fothöjd varierande mellan 37 och ca 50. Tonbeteckning med bleck på överlabium.

C-Gs har bottnar och kärnor av ek med plugg i pipgavlarna. Horisontell fiberriktning. A-e har massiva kärnor ur vilka fötterna skurits. Kärnstyckets framkant är av ek. Vertikal fiberriktning. Piporna f-c1 har massiva kärnor av ek ur vilka fötterna skurits. Vertikal fiberriktning.

Tabell- och ritningskommentarer T15 UL W. = Body W. (ID)

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 64 (127)

Basun 16’ – T16a-c och F1-4, 8 och F21

Avvikelser från förmodat originaltillstånd (enl. restaureringsprogram 2001) Sannolik ursprunglig belädring på munstyckena har avlägsnats.

Stövlarna är försänkta ca 15 i stockarna. Stövlar av furu med pergament förstärkt överdel. Kopfer av lönn (ev. björk?). Hålet i springan mellan stämkryckan och nederdel på kopfen har tätats med lim (högst sannolikt i sen tid eftersom det på vissa pipor fortfarande satt fast!). Kilar av ek. Anslagsytor av orgelmetall C-c1. Belädrade munstycken C-a. Brunt, tunt skinn. Endast tungorna C och Cs har klippta övre hörn. Flera rör i lilla oktaven saknas p.g.a. kopferna vid okänd tidpunkt förväxlats med motsvarande i Trumpet 8’ (Ped.). Nya rör gjorda av återanvänd plåt av orgelmetall, troligen från gedakthattar eller quintafötter. Uppsatserna är av furu med positionshakar av ek. Front- och ryggstycken fungerar som lock fästade med liten mängd plugg. De minsta saknar plugg. Insidorna är trävita, dvs. ej lim- eller rödstrukna. Uppsatsen till Cs har kapats. Den avsågade delen har magasinerats och har följande dimensioner: längd 391, övre yttre och inre vidd 210 x 214 respektive 174 x 176 samt godstjocklek ca 17,5-19,5.

Trumpet 8’ – T17a-c och F1-4, 8 samt F21)

Avvikelser från förmodat originaltillstånd (enl. restaureringsprogram 2001) Sannolik ursprunglig belädring på munstyckena har avlägsnats.

Stövlarna är försänkta ca 15 i stockarna. Stövlar av furu med pergament förstärkt överdel. Kopfer av lönn (ev. björk?). Hålet i springan mellan stämkryckan och nederdel på kopfen har tätats med lim (högst sannolikt i sen tid eftersom det på vissa pipor fortfarande satt fast!). Kilar av ek C-Fs och övriga röd-brunt fruktträd (ev. körsbär, dock ej rödbok). Kilen B sekundär av furu. Anslagsytor av orgelmetall C-fs. Belädrade munstyckena C, D och Ds belagda med lumppapp. Tungornas övre hörn ej fasade. Tungan och munstycket Cs är hårt sammanlimmade, ev. med tvåkomponentslim. Munstycket c1 avslipat i modern tid. Uppsatserna är av orgelmetall.

Tabell- och ritningskommentarer T17a-c Calculations: Clp. = caliper Cl. = clock Medel av samtliga: Clp. – Cl. B. respektive T.: 0,15 respektive 0,14

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 65 (127)

Översiktlig restaureringsrapport

Målsättning Iståndsättningen är gjord utifrån det princip- och åtgärdsprogram som upprättats 2001 och endast smärre avsteg har gjorts efter samråd med alla berörda parter och entreprenörer, som förväntats lämna med utförlig rapport över sina respektive insatser.199

Principprogram Syftet med restaureringen är att enligt strikta antikvariska principer återföra en av landets absolut bäst bevarade Schiörlinorglar i ett tekniskt ursprungligt och musikaliskt fullgott skick samt trygga dess framtid och funktion.

Restaureringen motiveras huvudsakligen utifrån behovet av åtgärdande av normalt slitage, generell översyn, justering samt tätning av läckage o.s.v. Därtill kommer nödvändigheten av att korrigera de tidstypiska, för orgeln artfrämmande, ingrepp, som gjordes i samband med 1967-1968 års restaurering, vilka inverkar menligt på speltouchen och därigenom även på klangen.

Alla reparationer och rekonstruktioner ska utföras enligt samma material, dimensioner och metoder som originalen eller med liknande detaljer i andra bevarade Schiörlinorglar som förebild.

Höga krav ställs på dokumentation av tillstånd före och efter vidtagna åtgärder samt beskrivning av material, dimensioner och använda metoder. Orgelbyggaren ska ha god kännedom om och känsla för traditionell svensk orgelbyggeripraxis samt ha erfarenhet av liknande restaureringsprojekt och dokumentationsmetodik. I samband med restaureringens påbörjande kommer en detaljerad genomgång av orgeln att göras tillsammans med antagen orgelbyggare. Under arbetets gång ska samtliga arbetsmöten protokollföras samt justeras av beställare och antagen orgelbyggare.

Vid restaureringen avses undertecknad fungera som beställarens konsult och kontrollant. Besiktningsman kommer att utses separat av beställaren inför restaureringens fullbordande. När orgeln är demonterad vidtas en teknisk dokumentation och uppmätning.

Medverkande De från Tryserums församling, från firmor med flera som arbetat med iståndsättningen framgår av tabellen nedan.

Entreprenör och part Representant GOArt, Göteborg Organ Art Center Alf Åslund Svenska kyrkan Linköpings stift Therese Landin Karlsson Länsstyrelsen i Östergötlands län Jan Eriksson Olof Gustavssons Måleri AB Lars-Håkan Gustafsson Christer Gustafsson Riksantikvarieämbetet Niclas Fredriksson Katrin Hindrich Degerblad Tellogruppen AB Claes Lindvall Tryserums elinstallationer AB Arne Johansson Kjell Johansson Tryserums församling, Svenska kyrkan Gudjon Gudjonsson, kyrkoherde Carl-Henrik Wadell, ky-rådsordf Lena Arfvidsson, antikv. medv. Ålems Orgelverkstad AB Lennart Olofsgård Sune Fondell m.fl. medarbetare Östergötlands länsmuseum Johan Roos Eva Ringborg

199 ATA, Tryserum: Fredriksson a.a. 2001-09-06 och dens. a.a. 2002-06-05.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 66 (127)

Åtgärder – kommentarer I det följande redovisas i korthet eventuella avsteg från 2001 års åtgärdsprogram. Det vill säga noteringar om sådana överväganden eller förhållanden som upptäckts eller uppstått under iståndsättningen, och som kan förväntas vara av betydelse för den sedvanliga vården av orgeln liksom för på några decenniers sikt kommande något mera omfattande service och rengöring av orgeln.

Noteringarna följer åtgärdsprogrammet och inleds med aktuellt avsnitt från detta.

Läktarmiljö

Av akustiska skäl avlägsnas den heltäckande mattan på läktargolvet. De två elvärmeradiatorerna under pedalturellerna bortmonteras. Det ursprungliga läktargolvet friläggs mellan läktarbarriären och fasadstrukturen innanför grindarna mellan läktarbarriären och orgelstrukturen. Härigenom friställs pedalklaven samt erhåller spelbordsmiljön en mer estetiskt tilltalande omramning.

Endast vissa elarbeten genomförda. Golvet har inte frilagts.

Fasad och struktur

Fasadpiporna riktas och rengörs varsamt. Samtliga luckor, lås och reglar kontrolleras och kompletteras med reservnycklar där så erfordras. Fasadens ytskikt, såväl bemålning som förgyllning, retuscheras där så erfordras. Detta arbete faller utanför ramen för orgelbyggarens åtagande och verkställs av särskild anlitad konservator efter samråd med och rekommendation från berörda antikvariska myndigheter.

Hål efter avlägsnade äldre elektriska elinstallationer har ilagats med massivt trä; se F137.

Beträffande ytskikten beslutades under arbetets gång om ny ytbehandling i enlighet med resultaten av de färgundersökningar som kom att göras och som redovisats i avsnittet ”Ytskikt” tidigare i rapporten.

Tre alternativ diskuterades vid färgsättningsmöte 2005-11-22 (undertecknad, NiFr, ej hade möjlighet att närvara):

1. Bevara nuvarande skikt 2. Rekonstruktion av ursprungligt skikt på nuvarande 3. Rekonstruktion av ursprungligt skikt på nytt underlag

Med hänsyn till det nuvarande färgskiktets tekniska status, som uppenbart försämrats sedan restaureringsprogrammet skrevs, och med hänsyn tagen till av Lars-Håkan Gustavssons yrkesbedömning av förutsättningarna för erhållande av ett tekniskt och estetiskt gott resultat, beslutades att alternativ 3 skulle genomföras.

Skriftlig redogörelse från målarfirman föreligger veterligen inte (2017-03-17), men målare Lars-Håkan Gustafsson har muntligen beskrivit vad som gjorts; se avsnittet ”Ytskikt” tidigare i rapporten

Den före iståndsättningen befintliga förgyllningen har bibehållits, och viss stabilisering och retuschering gjord av konservatorer från Östergötlands länsmuseum; se avsnittet ”Ytskikt” tidigare i rapporten.

De kvadratiska hålen i fasadsockelns poster på vardera sidan om klaviaturen, hålen för koppelstängerna till registerandragen, har fodrats med trä se F137.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 67 (127)

Spelbordsmiljö

Organistbänken restaureras samt kompletteras med en ny, som tillverkas i enlighet med Schiörlins praxis. Alla nuvarande elektriska installationer (inklusive mikrofonuttaget) avlägsnas och skall, där och om så erfordras, ersättas med ny diskret utformad och genomtänkt placerad apparatur. Härvid uppkomna hål i strukturen lagas. Fläktreglaget monteras eventuellt på bälghusryggen och ny diskret belysning av typen ’Wennerbergslist’. Backspegeln ovanför spelbordet är i gott skick, men dess infästning i luckan måste åtgärdas.

Den gamla, ursprungliga men ombyggda organistbänken bedömdes omöjlig att återställa utan omfattande och irreversibla ingrepp. En ny organistbänk har rekonstruerats efter förebild i Östra Skrukeby, enligt skisser från tidigare utförd uppmätning av bänken i Östra Skrukeby.200 Den ursprungliga bänken magasinerad i bälghuset.

Regerverk

Manualklaven förses med en klavlåda. All sekundär filtning i manual- och pedalklav avlägsnas och ersätts med ny i Schiörlinutförande. De nuvarande, modernt utformade, klav- och tastbelagen avlägsnas och magasineras samt ersätts med nya av adekvat material och utförande. Trakturen ses över och justeras till bästa funktion och minsta slammer, med hänsyn till ramarna för principprogrammet. Alla sekundära filt- och gummislangsbussningar avlägsnas. Lagrings- och anhängningshål återställs genom uppborrning, ilimning och omborrning till god passning. Alla övriga eventuella sekundära och moderna detaljer avlägsnas och ersätts med rekonstruktioner efter adekvata förebilder i andra Schiörlinorglar. Nya registerskyltar med tryck, papper och typsnitt av ursprunglig kvalitet rekonstrueras. Stämnamnsstavningen ska följa den i andra Schiörlinorglar förekommande.

Manualklaven har restaurerats: - tangenterna förlängd till ursprunglig längd - inre balken åter försedd med stift - traverslisten lagad - faner ilagda och fästad, - filt bytt mot svart/grå - genomgångshål försedd med slitsade och kantfasade plattor - nya klavbelag; förebild och tolkning efter dokumentation av belag i ett flertal bevarade instrument av Schiörlin, se F140-145 och tabellen nedan med dimensioner på undre, yttre tangentbelag.

Huvuddimensioner Kant Rillor, mellanrum Instrument Längd Tjockl. Bredd Totalt Yttre Mellersta Mellersta Lövsta201 37,3 2,5 1,2 6,7 ±0,1 1,7 3,3 2,1 Grebo 47-48 2,2 ±0,2 0,9 ±0,3 8,1 - 9,1 ~2 ~4 ~3 Lönsås 40-40,5 2,2 - 2,4 ~2,1 9,0 ±0,1 2,9 3,1 3,1 Östra Skrukeby 45 ~3,3 ~1,5-2 ~8,7 2,3 3,7 2,3 Vena 44,2 2,8 ~1,3 6,4 1,9 2,6 1,9 Hycklinge 44,5 1,8 x 5,3 1,5 2,2 1,5

Vid rekonstruktionen av klavbelagen togs originalklaven från Tryserum med till Östra Skrukeby så att ritsarna, rillorna och rundningen av kanterna kunde göras helt lika förebilderna till direkt jämförelse på plats i Östra Skrukeby.

Pedalklav En ny pedalklav har rekonstruerats enligt Schiörlins praxis och förebilder i Slaka och Östra Skrukeby, enligt skisser från tidigare utförda uppmätningar.202 Den befintliga pedalklaven från 1896 är magasinerad i bälghuset.

200 NiFr 2002-04-06. 201 Ett klavikord som tillhör Östergötlands länsmuseum förvaras på Lösfstad slott (inv.nr. 17779), bleckpåskrift på sargstycke/försättslist ovanför klaviaturen (omf. C-f3): ”detta Claver är köpt hos Orgbÿgaren Hr Schörlin i Linköping den 29. Martÿ 1784 [/] kostar 1. hundrade daler Kopparmynt. [/] Ericus Regneliuz.” Jfr Helenius-Öberg 1986 s. 110, 143 och 272f. 202 NiFr 2002-04-06 och Fredriksson 2004-12-21

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 68 (127)

I samband med rekonstruktionen har ett skrivfel i uppmätningsritningar från Slaka uppdagats.203 Tjockleken på de profilerade gavelstyckena ovanpå klavsargen har angivits felaktigt, som om den profilerade delen skulle vara lika tjock som själva sidaosargerna på pedalklavens ram. Inom hela den centrala Linköpingstraditionen är praxis att den de profilerade styckena är tunnare, ca 1 tum tjocka, än sargerna och att de sedan limmats ovanpå sargerna samt pluggats fast mot den för tasterna slitsade frontsargen. På den rekonstruerade pedalklaven är de lika tjocka som sargerna vilket alltså är felaktigt. I övrigt har pedalklaven anpassats till rådande förhållanden beträffande det mellan orgeln och läktarbarriären alltjämt bevarade brädgolvet från 1880-talet.

För att erhålla en tillfredsställande inpassning av pedalklaven har en upplagsram tillverkats på vilken den rekonstruerade klaven vilar. Ytterdimensioner är samma som pedalklavens, så att ramen passar till urtaget i golvbrädorna från 1880-talet (R211). Ramen har sinkade hörn och en höjd anpassad till de lister varpå klavens framkant vilar i urtaget i strukturens golvsarg.

Traktur All filt i manualvällbrädet har ersatts med trä. I pedaltrakturens tre vällramar har all filt avlägsnats och i järnvällarmar ersatts med hårt läder och i trävällarmar med trä. Filt o pedalens blindklaver och manualens dubbelvippor har ersatts med trä. Nya tryckpinnar till pedaltrakturen av ek och justeringsskruv.

Registratur Bussningar av plastslang i registraturen har ersatts med hårt läder.

Registerskyltar Sedan åtgärdsprogrammet skrevs har nya erfarenheter och ny kännedom om registerskyltar i orglar av Schiörlin medfört att den i åtgärdsprogrammet föreslagna utformningen av registerskyltarna ändrats beträffande typsnitt, stavning och typ av tecken.

Främsta förebilderna för de rekonstruerade skyltarna finns i Slaka 1782, Ö. Skrukeby 1794 och Vena 1801 samt Hycklinge 1811 som utgjort referenser (med prioritering i nämnd ordning).204

Registerskyltar har rekonstruerats efter förebild och metod för tryck med typer som utvecklades i samband med iståndsättningen av Schiörlinorgeln i Slaka 2004.205 Den enda modifiering i förhållande till de i samband med Slaka-restaureringen utvecklade typsnittet är att kapitälerna G, M, S och O gjorts något bredare och U något smalare i förhållande till höjden sedan det visat sig att dessa bokstäver avvek en aning från dem på de bevarade originalskyltarna i Slaka.

De rekonstruerade skyltarna är tryckta av Tellogruppen i Söderköping med klichéer enligt tabellen nedan.

Del Detalj Beteckning, beskrivning Papper namn Conqueror Texture Laid färg Vaniljgul vikt 100 gr. Text kapitäler Stempel Garamond 18,14 pt, spärrade +50% siffran 2 Stempel Garamond 18,14 pt, kondenserad 85%, förminskad i höjdled 85%, flyttad från baslinje -1pt siffran 4 Stempel Garamond 18,14 pt, förminskad i höjdled 85%, flyttad från

203 Fredriksson 2004-12-21 R17, se dock F15f-g. 204 Se bl.a. Lundin 2004 s. 46f. 205 Fredriksson 2004-12-21 s. 46 och 70 samt F12-14.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 69 (127)

baslinje -3pt siffran 8 Stempel Garamond 18,14 pt, kondenserad 85%, förminskad i höjdled 85%, flyttad från baslinje -3pt ordet fot Vektoriserat och korrigerat typsnitt ordet Difcant Vektoriserat och korrigerat typsnitt

Med specifikationerna i tabellen ovan erhålls följande höjder på de tryckta skyltarna [jämfört med de uppmätta höjderna i på skyltarna i Slaka]: kapitäler 4,5 [6,4], fottal 3,7 [4,5] och bokstäverna f och t 5,7 [9,9] respektive 4,2 [7,0].

Stavningen på de rekonstruerade skyltarna, liksom deras placering på var sida om spelbordet, redovisas i tabellen nedan.

Södra registerposten Norra registerposten Manual Manual PRINCIPAL 4 fot. Bas. PRINCIPAL 8 fot. Difcant. GEDACHT 8 fot. PRINCIPAL 4 fot. Difcant. SPETSFLEUT 4 fot. Bas. QVINTADENA 8 fot. QVINTA 3 fot. SPETSFLEUT 4 fot. Difcant. Pedal MIXTUR g. e. OCTAVA 2 fot. Pedal UNDERSATS 16 fot. TRUMPET 8 fot. Bas. MIXTUR c. c. PRINCIPAL 8 fot. BASSUN 16 fot. VACANT. TRUMPET 8 fot. Difcant. SUBBAS 16 fot. NOLI ME TANGERE. TREMULANT. VACANT. TRUMPET 8 fot. SPERVENTIL. Pedal CALCANT. SPERVENTIL Manual NOLI ME TANGERE.

De tidigare skyltarna på ovan träplatta (jfr tabell ovan, under rubriken ”Registratur”), sitter nu på en panel som hänger på insidan av den ena luckan till södra sektionen av pedalverket.

Väderförsörjning

Hela väderförsörjningssystemet ses över och tätas med vitt skinn och varmlim i enlighet med Schiörlins egen belädringspraxis. Beträffande eventuella faltbelädringsarbeten ska dessa göras i strikt överensstämmelse med originalutförandet. En ny fläktinstallation ska göras inne på läktaren. Fläktinstallationen ska göras med effektiv buller- och turbulensdämpning för absolut tyst gång samt med möjlighet att utan omkoppling trampa bälgverket. Den bälg som fläktansluts får sitt luftinlopp genom befintlig fångventil, vars ursprungliga ytterram ska magasineras och ersättas med en ny fångventil anpassad för fläktanslutningen. Ridåventilen placeras på tillförselröret i direkt anslutning till bälgen. Eventuella ingrepp efter nuvarande fläktanslutning ilagas. Trampinrättningen sätts i väl fungerande skick. Sperrventiler, kalkant och tremulanten ses över och återinkopplas. Ventilkistorna återställs till ursprungligt skick med återanvändande av de gamla ventilfjädrarna samt rekonstruerade pumpeter. Ventilbelagen ges en adekvat utformning liksom ventilernas upphängning. Arbetstidsåtgången bör särskilt för väderlådorna beräknas med god marginal för oplanerade restaureringsåtgärder, då deras skick ej kan bedömas fullt före demontering.

Ny fläktinstallation med låda, ridåventil och väderrör har tillverkats och placerats inne i bälghuset. Den gamla fläktinstallationen ute i tornkammaren är urkopplad, och lämnad i orört skick.

I bälgverket har sprucken belädring ersatts med nytt skinn av motsvarande sort som originalen, och fästs med varmlim. Beutelbrädena reparerade. Ventilsätena försedda med heltäckande, vitt skinn. Nya pumpetpåsar monterade på de gamla pumpettrådarna vilka återinsats. Även de sedan 1960-talet magasinerade ventilfjädrarna, vilka sannolikt är ursprungliga, har återinsatts. Manualventilernas furuplattor från 1960-talet har ersatts med plattor av ek och ventilernas form återställts. Ventilerna har belagts med två lager vitt skinn och svanslimmats i enlighet med originalstatus. Limningar är gjorda med varmlim.

Vädertryck fastställt på empirisk väg, dvs. med kännedom om tryckförhållanden före restaureringen och prov efter iståndsättning av pipverket, varom vidare nedan.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 70 (127)

Pipverk

Metallpipverket riktas och repareras där så behövs. Kostnadsberäkningarna görs med utgångspunkt från att piporna från 1967-1968 års restaurering ska utbytas mot pipor som helt ansluter till originalpipornas utförande beträffande material samt bearbetning, och så vidare. Rörverkens munstycken belädras i enlighet med vad som kan utläsas av tidigare belädring och/eller i enlighet med andra bevarade exempel. Pedalverkets träpipor måste tätas, kilförslag av ek fästas och i övrigt återställas beträffande stämanordningar. Pipverket stäms i befintlig tonhöjd och enligt ur pipverket uttydbar temperering.

Beträffande pipverket, här endast några noteringar i korthet. För övrigt, se bilaga 13.

Quinta 3’ som restaurerades på 1960-talet har bevarats i befintligt skick.

Mixturens pipor från 1960-talet har ersatts med nya som till metall och mensur, tillverkning och intonation överensstämmer med originalpipverket. Mixturpipornas fothål har restaurerats (vidgats) i enlighet med välbevarade originalpipor ur principalkören. Det har medfört att i princip samtliga mixturpipor måst förlängas. Förlängningen har gjorts med adekvat plåt. Restaureringen av metallpipverket har huvudsakligen utförts av pipmakare Helmuth Lutz (bosatt i Ungern) vid Ålems Orgelverkstad AB.

I Untersats 16’ har sekundära sidoskägg av metall och stämlappar avlägsnats och piporna förlängts.

Intonation och stämning huvudsakligen utförd av orgelbyggare Lennart Olofsgård.

Vädertryck I maj 2001 gjordes en mätning av vädertrycket till ca 76-78 mmVp på pipstock för Q 3’ b0 och Us 16’ c1 samt på samlingsväderröret vid bälgarna.206

Sedan hela orgelverket satts i stånd och pipverket åter, i reparerat skick, ställts in på väderlådorna gjordes 2005-12-13 ingående prov med olika vädertryck med syfte att fastställa det tryck för vilket pipverket kunde förmodas ha varit byggt och justerat. Proven gjordes med tryck mellan 70 och 77 mmVp, varvid följande noterades:

- Vi 77 mmVp fungerade hela pipverket väl, men tonansatser och klang var väl intensiva, på gränsen till pressade. - Vid 74 mmVp klingade åter samtliga pipor i Untersats 16’ med god ansats och klang, liksom övriga pipverket. - Vid 70 mmVp klingade manualverket vackert med god balans mellan ansats och klang, men ett flertal pipor i Untersats 16’ fick inte tillräckligt väder för att klinga.

I december 2005 fastställdes vädertrycket slutligen till 74 mmVp (se även bilaga 13).

Trycket bedömdes också relevant mot bakgrund av erfarenheter av då nyligen genomförda restaureringar av andra orglar byggda inom Linköpingstraditionen, och då med motsvarande metodik fastställda vädertryck, som i första hand i Västervik S:ta Gertrud, Gammalkil och Slaka kunde vädertrycken fastställas till 74 respektive 71-75 och 73 mmVp. Liksom vid restaureringar av de något mindre orglarna i Jonsered, Ö. Skrukeby och Vislanda där trycken fastställdes till 68 respektive 69 och 70 mmVp i samband med de sista restaureringarna.

Vid ytterligare ett senare tillfälle (efter det att orgelbyggaren gjort sin restaureringsrapport; se bilaga 13) gjordes förnyade prov med vädertrycket 2006-03-07 tillsammans med

206 Fredriksson 2001.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 71 (127) orgelbyggare Lennart Olofsgård och Sune Fondell, Axel Unnerbäck och Niclas Fredriksson. Vid det tillfället prövades tryck på mellan 74 mmVp och som lägst 67 mmVp. På motsvarande sätt som vid proven i december 2005 visade det sig att ett tryck ungefär mellan de två ytterligheterna gav bäst klanglig verkan med ett tryck på omkring 69-71 mmVp.

Mot den bakgrunden sänktes trycket från 74 mmVp vid det tillfället i mars 2006 till ca 70-71 mmVp. Sänkningen kunde göras utan någon märkbar inverkan på orgelns tonhöjd och temperering.

I manualverket hade ett något lägre tryck varit möjligt, men i pedalverket var ca 70 mmVp det tryck vid vilket alla pipor i Sb 16’ fungerade väl.

Sedan dess har också Schiörlin-orgeln från 1795 i Nässjö gamla kyrka blivit restaurerad. Även där har motsvarande metodik använts. Orgelbyggare Mads Kjersgaard har beskrivit sina iakttagelser och erfarenheter vid iståndsättningen:

Orgeln har lyckligtvis kvar sitt ursprungliga bälgverk bestående av två kilbälgar. En öppen fråga inför restaureringen var lufttrycket. Enligt Hammarbergs anteckningar var det 71 mm vattenpelare, och han har noterat att orgeln ”svankade oerhört, därför har 2 regulatorbälgar tillbyggt[s]”, med tanke på höjden av uppskärningarna inom pipverket, i synnerhet de många småpiporna (som inte kan stämma stabilt om uppskärningarna är för höga i förhållande till lufttrycket) finns ingen större anledning att ifrågasätta 71 mm vattenpelare (som nu bibehållits). Däremot visade de sista proven som gjordes i samband med demonteringen, att de nya regulatorbälgarna betedde sig oförutsebart och lätt hakade upp sig – i själva verket varierade lufttrycket mellan 65 och 74 millimeter vattenpelare!207

Erfarenheterna från Nässjö och från Tryserum överensstämmer således väl, vilket innebär att vädertrycken kan antas vara förhållandevis nära de för vilka Schiörlin dimensionerat och mensurerat pipverken – i synnerhet som (viddmensurerna) är desamma i de nämnda orglarna av Schiörlin.

Vid en inventering av orgeln i Tryserum i februari 2014 gjordes en förnyad mätning av vädertrycket med följande resultat: Man Qd 8' b 73 mmVP respektive Ped Pr 8' b 71 mmVP (visst läckage, ger hylning i c1-pipan) och g# 72 mmVP.208

Tonhöjd Innan orgeln demonterades gjordes aldrig någon ordentlig mätning av tonhöjden, men en uppskattning gjordes i den 13 maj 2001 varvid tonhöjden i Pr 4’ g# i rumstemperatur (uppskattningsvis omkring 18 °C) var något högre än 440 Hz.

Sedan vädertrycket fastställts kunde i december 2005 tonhöjden fastställas utifrån de välbevarade och endast iståndsatta stämmorna och delarna av pipverket, till a1 = 463 Hz vid 18 °C (och vädertrycket 74 mmVp; se bilaga 13).

Vid en inventering 2014 gav en mätning av tonhöjden följande resultat: Pr 8' a1 mer än 450 Hz men dock ej så mycket mer att mätaren slår över till att ange lågt g#1 vid 5,1 °C (och 62,5 % RH; och vädertrycket ca 71 mmVp enligt ovan).209

Med kompensation för skillnaden beträffande lufttemperatur och vädertryck är tonhöjden som väntat densamma eftersom veterligen inget gjorts med orgeln 2006–14.210

207 Kjersgaard 2015 s. 30. 208 LiSt NiFr 2014 (2014-02-18 kl. 14.00-15.45). 209 LiSt NiFr 2014 (2014-02-18 kl. 14.00-15.45). 210 Med stämtonhöjden 440,0 Hz för a1 och liksvävig temperering är frekvensen för övriga toner följande: c 261,6; cs 277,2; d 293,3; ds 311,1; e 329,6; f 349,2; fs 370,0; g 392,0; gs 413,3; a 440,0; b 466,2; h 493,9 och c 523,3 (från Sundberg 1986 s. 147; jfr Sundberg 1989 s. 100-104). En temperaturförändring på 1 °C gör att ljushastigheten ändras ungefär 0,6 meter/sekund, tonhöjden ca 3 Cent och frekvensen ca 0,77 Hz (se Ellerhorst 1936 s. 326ff och Sundberg 1989 s. 24f).

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 72 (127)

Temperering Förutsättningarna för att av orgelns pipverk kunna utläsa något om hur den tidigare eventuellt varit tempererad har på förhand kunnat sägas vara obefintliga, dels för att den vid iståndsättningar under 1900-talet säkerligen stämts liksvävigt och dels för att den redan från början alls kan misstänkas ha varit så nära besläktad med liksvävig temperering att det ändå hade varit möjligt att utläsa dessa så små avvikelser i pipverket (som dessutom stått och blivit stämda på läckande väderförsörjningsystem med bland annat därav uppkomna stämskador som följd). De oliksväviga tempereringar som kan ha kommit ifråga under 1700- talet, såväl inom Linköpings-traditionen som bland ledande företrädare för Stockholms- traditionen var dessutom inte så pass olika liksvävig stämning att avvikelserna knappast hade varit utläsbara ens under gynnsammare bevarandeförhållanden.

Ett tydligare belägg för det än det som domkyrkoorganisten i Johan Adolf Mecklin i Linköping levererat i och med följande passus i skriften För begynnare i tonkonsten som trycktes Linköping 1802 finns väl knappast:

Denna Lika sväfvande Temperatur, vetenskapligen betraktad, är bristfällig, men ett godt Gehör förvandlar den lätt i en Olika sväfvande, som är den rätta för både Klaver och Orgelverk, men af åtskillig art för hvartdera Instrumentet.211

Ännu tacksammare är det att Mecklin dessutom uttryckligen talar om och preciserar just ”[d]en Temperatur, Orgelbyggaren Herr P. Schörlin nyttjar till Orgelverk”.212

I och med att också Mecklins företrädare, hans far J. Miklin som redan nämnts flera gånger tidigare i rapporten, lämnat skriftliga uppgifter om hur orgelbyggare Schiörlin stämde sina orglar har det knappast varit någon större konst att fastställa hur orgeln i Tryserum med nästintill säkerhet varit tempererad. Enligt notisen som av allt att döma är av Miklin ca 1760 är det denna passus som är av avgörande betydelse här:

Schölin förstå Orgbÿggeriet af gründ; kan draga üp Mensur efter tùsende delige Måttståcken, göra ritz och desseiner, brùkar Neidhardts goda Temperatur, arbetar ùpricktigt etc.”213

När så slutligen den av Mecklin återgivna Schiörlin-temperaturen jämförs med de alternativ som Johan Georg Neidhardt som verkade i Königsberg, där Schiörlins läromästare Wistenius grundligt lärt sig orgelbyggeri vilket påtalats tidigare i rapporten, visar det sig med all tydlighet att den temperatur som Schiörlin enligt Mecklin nyttjade är identisk med Neidhardt 1724:II ”Dorf” vilken i dessutom är identisk med Neidhardt 1732:I/VIII ”kleine Stadt”.214

Hur denna temperering är beskaffad framgår dels av en utmärkt avhandling av Johan Norrback och kan dels lika briljant höras på den inledningsvis i rapporten nämnda CD- inspelningen med William Porter vid Tryserums-orgeln.

211 Mecklin 1802 s. 45. Beträffande Stockholmstraditionen, se Helenius-Öberg 1999. Beträffande temperering i stort i Sverige under främst 1600- och 1700-talet, se RAÄ orgel-FoU del II. 212 Mecklin 1802 s. 44ff. respektive 1819 s. 44ff. 213 Cit. VSB, HM, Cb:2, anonym och odaterad ”P. m.”, av innehåll och handstil m.m. att döma är dokumentet skrivet av J. Miklin omkring oktober-november 1771 pag. 302f. Beträffande Schiörlins temperering, se vidare RAÄ, Fredriksson 2016 bilaga 2 och Fredriksson 2004-12-21 s. 58f och s. 93-96 samt RAÄ orgel-FoU del II. 214 Beträffande Schiörlins temperering, se RAÄ, Fredriksson 2016 bilaga 2 och Fredriksson 2004-12-21 s. 58f och s. 93-96 samt RAÄ orgel-FoU del II med där anförd litteratur som t.ex. Norrback 2002.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 73 (127)

Vård- och underhåll – rekommendation För orgelns vård och underhåll ansvarar lämpligen församlingens organist och kyrkomusiker. Vad som hör till organistens göromål och hur de utförs finns beskrivet i annat sammanhang i lätt tillgänglig litteratur.215

För övrigt gäller även framgent de rekommendationer som Gotthard Arnér gav på 1960- talet och orgelbyggare Ville Pettersson på 1990-talet.

Gotthard Arnér anförde att för orgelns fortsatta bestånd är en regelbunden översyn att rekommendera, och att den självfallet bör handhas av orgelbyggaren som utfört senaste iståndsättningen.216

I sin rapport på 1990-talet påtalade orgelbyggare Ville Pettersson en uppenbar risk vid stämningsarbeten. Eftersom pipverket är av mycket mjuk och tunn orgelmetall erfordras att varje pipa tas ut vid stämning och att de hålls i handen med ett försiktigt, s.a.s. brett och generöst tag, i handen så att största möjliga friktion och dämpning erhålls vid in- respektive utkoning av mynningen med stämhorn. Om inte varje pipa behandlas på detta sätt kommer stämskador oundvikligen att uppstå i såväl fotspets som labieregionen, vilket får förödande konsekvenser för intonationen och piplåtarnas fortsatta statiska egenskaper.217

215 RAÄ Orgelhandbok 2015 s. 37 (orgeljournal) och s. 43-47; rapporten finns tillgänglig på Internet. 216 TKA, G. Arnér, avsyningsutlåtande 1968-10-25. 217 TKA, V. Pettersson, Orgeln i Tryserums kyrka. Odaterad rapport 1994–1995; se även Pettersson & de Koster 1997.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 74 (127)

Bilagor

Bilaga 1: Kontrakt mellan G. Horn och P. Schiörlin 1783 Eftersom kontraktet om orgeln tidigare varit okänt återges det här i sin helhet. Se även faksimil (F13-15). Kontraktet lyder:

Contract med Orge Býggaren Pehr Schiörlin i Linköping om ett Orgewärk till Trýserúms kýrkia, upprättadt och faststäldt på Fogelvik d: 31. Junii 1783.

1:o Kommer Orgewärket att bestå af föl- jande Stämmor

Manual 1. Principal 4. fot af Tenn halfverad 2. Gedact 8. fot af Metall 3. QvintaDena 8. fot af D:o 4. SpizFleut 4. fot D:o halfverad 5. Qvinta 3. fot D:o 6. Octava 2. fot D:o 7. Mixtur 4. Chor af D:o 8. Trompet 8. fot af D:o halfverad Sperventil och Tremulant

Pedal: 1. Principal 8. fot af Tenn 2. SubBas 16. fot D:o af Träd 3. Octava 4. fot af Metall 4. Bassun 16. fot af Träd 5. Trúmpet 8. fot af Metall Sperventil.

2:do Giöres Manual Claveret med fúll Octav [F14] til och med trestrúkit F: Pedalen med 2ne Octaver till och med ettstrúkit C. Dito 2ne Bäljor af erforderlig storlek. Wärket inrättas och stämmes i Chor= Ton, samt omstämmes året efter. Structuren blifver efter den Deseine som Kongl: HofIntendents Contoiret meddelar, útom Bildhúggeri och Målning.

3:o Består Orgebýggaren alla Materialier till Manual- och Pedal Claveren samt Pip- verket, af Tenn, Metall, Messingsmún- stýcken, samt Läder; hwilket alt han hemma hos sig sammanpaßar och complett förfärdigar.

4:o Structuren, Bäljor med Manualwint- lådan, 2ne Pedalwintlådor, 2ne Stämor Trädpipor i Pedalen och deß tillbehör kommer alt af Orgebýggaren att förfärdigas på Fogelvik; hwartill jag består alt Träwirke af Ek, Fúrú och Gran, enl:t den Nota som Orgebýggaren [NN] förút bör till mig utgifwa: äfvenledes består jag alt Jernsmide till sielfwa wärket, Spik och nödiga dagswärken únder

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 75 (127)

Wärkets úpsättjande i Kýrkian.

5:o Besörjer jag om Transporten från Linköping [F15] till Trýserúms Kýrkia af de Stämmor, m:m: som Orgebýggaren hemma hos sig förfär- digat, med 3ne par Hästar och wagnar efter requisition.

6:o Består jag Orgebýggaren mat och únder- håll för sig och deß Folk, äfwen Rúm och wärme, så länge arbetet påstår af hwad enl:t 4de puncten, på Fogelvik kommer att förfärdigas: likaledes fri skiuts för sig och Folk fram och åter till Linköping.

7:o För hela wärket kommer Orgebýggaren att hafwa i betalning Tvåhúndrade Femtio= fem RiksD:r 26. S [NN] 8. [oläsligt] Specie.: af hwilken Summa hälften honom genast skall läm- nas till Materialiers inkjöp m:m: och andra hälften då wärket är till fúllo förfärdigat samt behörigen approberat, hwilket bör skie inom Augusti Junii månad nästa år 1784 1785. år och dag som förút. G: Horn

Med ofwanstående Contract förklarar jag mig nögd, och förbinder mig till deß úpfýllande i det nogaste hwad på mig ankommer. Pehr Schiörlin:218

218 Västerviks kommunledningskontor, Forsbyarkivet, Fogelviksavdelningen vol. 18, 1783-07-31. Kontraktet har framtagits av kommunantikvarie Åke Andersson.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 76 (127)

Bilaga 2: Skrivelse från G. Horn till Överintendentsämbetet 1784 I Överintendentsämbetets arkiv finns följande skrivelse av Gustaf Horn:

1784/ ankomit den 6 Aprill [NN] d: 15 Junii af Rit- ningen [NN] afsänd till G: Horn Högwälborna herr Baron, Öfer- Hof Intendent och Commendeur af Kongl: Nordstierna Orden /.

Jag får äran till Herr Barons Öfwer HofIntendentens och Commendeurens günstiga approbation härjämte öfwer- sända projectRitning till ett nÿtt Orgewärk i Trÿserüms Kÿrka: och som jag derwid haft mÿcken omsorg såsom Musicus att låta inrätta Piporna i sådan ord- ning att wärcket skall giöra bästa effecten, så anhåller jiag ödmjükast att Herr Baron, Öfwer HofIntendenten och Commen- deuren gratieust täcktes låta bibehålla denna Structuren och med dess påskrift authorisera Ritningen.

Om Herr Baron, Öfwer HofInten- denten och Commendeuren så för godt finner, såge jiag gärna att üti den öfwersta Medaillonen i stället för blindpiporna finge sättas mitt hjärtwapen, hwilket jiag tÿcker icke skola mißkläda wärket.

Som Orgelbÿggaren är angelägen om att snarast få börja arbetet, anhåller jiag ödmjükast att med möjiligaste första återfå Rit- ningen.

Med füllkomlig Högaktning har jiag den äran framhärda Högwälborne Herr Barons, Öfwer- hofIntendentens och Commendeurens

Söderköping och Ödmjuka tj: Fogelvik d: 26. mars 1784. /. G Horn219

219 RA, ÖIÄ, FII aaa:1, G. Horn 1784-03-26. Skrivelsen har tagits fram av arkivarie Örjan Romefors. Jfr Wester 1936 s.311.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 77 (127)

Bilaga 3: Diarienotiser i Överintendentsämbetets arkiv I Överintendentsämbetets arkiv har följande notiser påträffats i diariet av arkivarie Örjan Romefors. De lyder:

[1784] April 6 Do. Öfwersten Grefwen Gustaf Horn skrifwelse ünder den 26 Martii med ritning till Orgelwärk i Try- serums Kÿrka üti Östergöthland.220 respektive:

Ritningen påskrefs den 15. Junii Trÿserums och lämnades till Hr Grefwe Horns Orgelwärk. Ombüd för att Hr Grefwen tillsändas.221

Bilaga 4: Kvittenser 1784-09-09 respektive 1785-10-31 Det i bilaga 1 återgivna kontraktet åtföljs av två kvittenser med följande lydelser:

För å andra sidan stående accord Suma har jag Emottagit i Contant En Súma stor Ett húndrade åttatjoåtta Riksdaler 26 [NN]. 8 [NN]: Specie. Som här med Tack- samligen Qwiteras Fogelwik d 9de Septembr 1785. Pehr Schiörlin. Sa 188 Rdr 26 [NN]. 8 [NN]: Specie / De på detta Contract Rästerande Sextjo Sjú /67./ Riksdaller Specie har jag únderteknad nú Riktikt úndfådt och bekomit som härmed Ödmjúkeligen Qwiterade warda Linkiöping d 31. October 1785. Sa 67 Rdr Specie / Pehr Schiörlin222

220 RA, ÖIÄ, diarium 1784-04-06. 221 RA, ÖIÄ, diarium 1784-06-15. 222 Västerviks kommunledningskontor, Forsbyarkivet, Fogelviksavdelningen vol. 18.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 78 (127)

Bilaga 5: Inrikes Tidningar 1785-11-03 På första sidan av Inrikes Tidningar, nr. 86, torsdagen den 3 November 1785 trycktes, av Johan Georg Lange i Stockholm, följande referat från invigningen av Tryserums nya kyrka och orgel:

Tryserums församling i Calmare Län, den 15 October.

Sedan i stället för en gammal bofällig och til Invånarnas gemensamma beqwäm= lighet illa belägen Moder=Kyrka, en ny på et bättre afpassadt ställe blifwit upbygd, in= wigdes denna nya Kyrka förledne Söndag af Stiftets Biskop, Herr Doctor Uno von Troil.

Hans Excellence Riks=Rådet, Riks=Marskalken och Commendeuren af Kongl. Maj:ts Orden, Herr Grefwe Göran Gyllenstierna, samt Hans Excellence General=Majoren och Commendeuren af Kongl. Swärds Orden, Herr Grefwe Char= les Emil Lewenhaupt, hedrade Församlingens Patronus, General=Majoren och Commendeuren m. m., Herr Grefwe Gustaf Horn och Sock= nens Inwånare med deras närwaro wid denna högtidelighet, utom en owanligen talrik samling af Herrskaper och Ståndspersoner från närmast belägne Städer och Socknar, som war tilstädes.

Efter en till ämnet lämpelig Psalm, under det nya Orgelwerkets intonerande, förenat med mu= sikk af Pukor och Trumpeter, hölt Herr Docto= ren och Biskopen ifrån Altaret et så grundeligt som prydeligt Tal, hwarigenom Församlingen upmuntrades til dygd och Gudsfruktan. Herr Doctoren och Biskopen underlät ej heller at gö= ra de kraftigaste och mäst rörande betraktelser öfwer hwad som under Kyrko=byggnaden sig til= dragit, då öfwerlefworne af Rikets fordna Sto= re Män, Gyllenstjernor och Hornar, genom Ge= neral=Majoren och Commendeuren Herr Grefwe Gustaf Horns försorg, blifwit flyttade från den gamla til den under nya Kyrka upbygda graf= wen.

Efter Talets slut, söngs under lika mu= sik som tilförne, Psalmen Hela werlden fröj= das HERran, och hwarefter Församlingen ha= de den ofattbara hugnad och upbyggelse, at af Herr=Doctoren och Biskopen höra dagens Evang= elium förklaras, samt den öfriga Gudstiensten wid Altaret, biträdd af Församlingens Probst Magister Eric Duräus och Lectoren i Linköping, Magister Marcus Wallenberg, förrättas.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 79 (127)

Bilaga 6: Utlåtande 1925-11-25 av orgelbyggare A. G. Lund I Tryserums församlings kyrkoarkiv förvaras en skrivelse från 1929 (OI a:3) av orgelbyggare A. G. Lund i Linköping. Den lyder i sin helhet:

Utlåtande över kyrk-orgeln i Tryserums församling

Orgeln är byggd år 1785 i samband med kyrkans uppförande. Vad själva orgeln beträffar så är den endast av antikt värde. De invändiga metallpiporna i orgeln äro så gott som uteslutet av bly, därigenom får piporna ej sin rätta klangfärg, som om det skulle hava varit mer ren blandning av ten.

Orgelfasaden däremot kan gott bibehållas, vid byggandet av en ny orgel, den är enkel, och i passande stil i förhållande till kyrkans övriga stil. Metallpiporna i själva fasaden äro mer rent gods, somliga äro ljudande och en del äro stumma, men vid byggandet av en ny orgel göres alla pipor stumma i orgelfasaden.

Som förhållandet nu är, när det eldas om vintrarna, så slår sig värmen först på fasaden, och invändigt i orgeln bliver ej samma temperatur, följden är att det ej kan stämma, när själva huvudstämman är förlagd i fasaden, ett system som nu är för-åldrat, tillika borttag[e]t.

Bälgarna äro utslitna och någon större reparation lönar sig ej på dessa, lädret i dessa är gammalt, och genom fukt och värme så har vänd! lädret blivit hårt och styvt, där-igenom uppstår ett knarrande ljud, som värkar störande, när bälgarna sättes i funktion, det går ej att avhjälpa annat än att belädra om dem helt och hållet med nytt läder.

Så till sist vad själva mekaniken beträffar så är den sliten och skramlig, som hela det övriga matrialiet, så att någon modärn koral och kyrko-musik ej kan utföras på ett dylikt instrument.

Vilket härmed intygas Linköping d. 25 Nov: 1929. A. G. Lund. Orgelbyggare.223

223 TKA, OI a:3, A.G. Lund 1929-11-25. Beträffande orgelbyggare Lund, se vidare C.-G. Lewenhaupt, Principförslag till ny orgel i Norra Vi kyrka, maj/juni 1992 s. 2f. (i ATA, N. Vi) och Restaurering av Nordströmsorgeln i Flisby kyrka, Småland, november 1995 s. 2 (i ATA, Flisby) samt vidare Erici & Unnerbäck 1988 (orgelbyggarbiografisk del), Göransson 1983 s. 55 samt Edholm 1986 s. 93f. och 121f. Lindell 1940 nämner varken C. A. eller A. G.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 80 (127)

Bilaga 7: Förslag till ytskiktsrenovering 1929 Till de inre arbeten som specificeras i en av arkitekten M. Westerberg refererad skrivelse från april 1929 upptas följande arbeten beträffande kyrkans interiör. Här återges i sammandrag de förslag som främst berör ytskikten och uppvärmningsförhållanden i kyrkan:

Vapenhus Väggar ommålning, kalkfärg, gulvit färgton Träinredning befrias genom tvättning från nuvarande limfärg, ommålning med pärlgrå oljefärg Dörrparti ommålas, nuvarande glas byts mot antikglas

Sakristia Väggar och tak omputsas, kalkfärgas i en varm, gulgrön ton Ytterdörr insidan målas i oljefärg i ljus, grågul ton Träinredning dvs. fönster, dörrar och trappa till predikstol, målas såsom insidan av ytterdörren

Kyrkan Innertak såptvättning, ommålning med oljefärg i grå ton Innerväggar Kyrkans innerväggar stålborstas, skrapas och vattenrivas, varefter de kalkfärgas i en ton lik ofärgad kalkputs. Genom denna kalkfärgning bortfalla nuvarande indelningar i fält samt den bruna målningen i ramstycken. Vad som här sagts om kyrkans väggar gäller givetvis även koret, som i tillämpliga delar behandlas som kyrkan. Värme Kyrkan och dess sakristia skola allt fortfarande uppvärmas genom kaminer. Dessas nuvarande annordnande skall bibehållas. [Efterföljande beskrivning av brandsäkring av plåtrör m.m.] Fönster bågarna av gjutjärn oljemålas i en grågrön färgton Altaret Nuvarande färgbehandling är hård och skrikande i blått, grönt, vitt och guld. Undersökning av konservator erfordras, varefter äldre ev. förekommande äldre färger framtas. Predikstolen behandling såsom altaret Bänkarna såptvättas, lagas, underarbetas samt oljemålas i ton, som genom prov å platsen fastställes Orgelhuset Orgelhuset, orgelläktaren och de på denna varande bänkarna samt de läktaren uppbärande kolonnerna i trä underberedas, lagas och oljemålas på sätt ovan är angivet för bänkarna.224

224 TKA, OI a:3, Westerberg april 1929.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 81 (127)

Bilaga 8: Jan-Håkan Åbergs åtgärdsförslag efter 1963 den 27 oktober I det av reviderade åtgärdsförslag som utarbetades av Jan-Håkan Åberg i enlighet med Tryserums församlings kyrkofullmäktige specifikation från 1963-10-27, § 15 föreslogs följande åtgärder vid restaureringen av orgeln.

Med instämmande i stort sett kyrkofullmäktiges ovan nämnda förslag till program för en partiell renovering vill jag föreslå följande åtgärder:

1) Pipverket nedtages och rengöres försiktigt och omsorgsfullt. Endast grova bucklor eller fel på piporna rättas till. Endast mycket besvärande intonationsojämnheter justeras. 2) Väderlådorna tätas, pipstockarna riktas (endast vid ovillkorligt behov). 3) Luftkanalerna tätas vid alla fogar och anslutningar. Bälgarna överses och tätas samt förses med nytt skinn där så erfordras. 4) Trakturen förses med nya lädermuttrar samt nya filtpackningar och bussningar, så att den fungerar tyst och lätt. Likaså överses registraturen. 5) Kostnaden för spelventilernas nybeläggning med skinn och filt bör beräknas separat, för att man skall kunna beräkna, om detta arbete kan utföras. Det är dock i hög grad önskvärt för orgelns tysta funktion. 6) Manualklaveret nybelägges med ebenholz och elfenben. Eventuellt insättes helt ny klav, tillverkad till noggrann överensstämmelse med den befintliga, vilken magasineras. 7) Nytt pedalklaver insättes, det gamla magasineras. 8) Pipverket uppsättes och renstämmes i befintlig tonhöjd.225

Bilaga 9: Magnus Fries’ offert från 1966 gällande restaurering Vid en undersökning som företagits av orgeln framkom en rad brister. I rubricerad sin ”Offert gällande restaurering av orgeln i Tryserums kyrka, Linköpings stift” konstaterade Fries att orgeln var i dåligt skick. Fries uppger att följande konstaterats i samband med en nyligen gjord undersökning:

1) Orgelhuset och exteriören är i stort sett väl bibehållen. Fasadpipor etc. och dekorationer likaså. 2) Luftförsörjningen fungerar ej perfekt. Otätheter förekommer i magasinsbälg, kanaler och ventilkistor. 3) Väderlådorna är otäta dels i forma av sprängningar i kancellväggar, dels vid slejfer och är i högsta grad i behov av filtning och justering. 4) Spelmekaniken – såväl för pedal som manual – slamrar för närvarande starkt och är i högsta grad i behov av filtning och justering. 5) Registermekaniken är glapp och väsnas och behöver repareras, filtas etc. 6) Pipmaterialet är delvis skadat; Metallpipor buckliga och träpipor otäta.226

Här återges endast ett utdrag av dokumentet eftersom dess innehåll i övrigt överensstämmer med det i kontraktet, vilket återges i sin helhet i bilaga 10.

225 TKA, J. H. Åberg, odaterat skrivelse från tidigast 1963-10-27. 226 TKA, M. Fries, Offert 1966-10-11.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 82 (127)

Bilaga 10: Magnus Fries’ kontrakt från 1967 gällande restaurering Eftersom kontraktet ger besked om vad som gjordes under restaureringen och när det gäller t.ex. åtgärderna med väderlådorna alltjämt av stor betydelse för orgelns framtida bestånd återges det här i sin helhet.

Sund, Sparreholm 17-4-67 Kyrkorådet i Tryserums församling Linköpings stift

Kontrakt gällande restaurering av orgeln i Tryserums kyrka, Linköpings stift

Kontraktet upprättat mellan å ena sidan Orgelbyggmästare Magnus Fries AB, härnedan kallad tillverkaren (adress: Sund, Sparreholm) å andra sidan Kyrkorådet i Tryserums församling, Linköpings stift.

Kontraktet avser åtgärder för att återföra Tryserums kyrkas orgel – byggd 1785 av Pehr Schiörlin – till dess ursprungliga skick, såvitt möjligt utan att nya detaljer införs. (Undantag kan förekomma tex i fall, där direkta defekter såsom maskangrepp, slitage etc föreligger eller där äldre delar helt har förkommit.)

Nedanstående uppgifter, hämtade ur ”Inventarium över bevarade, äldre kyrkorglar i Sverige” av Einar Erici, Kyrkomusikernas Riksförbund, Stockholm 1965, visar att orgelns nuvarande disposition på några punkter avviker från den ursprungliga.

Av de nya pipornas utseende framgår att dessa har tillverkats av plåt från de gamla stämmorna varför restaureringen av pipmaterialet utförs med användande så gott som uteslutande av originalmetall.

Nuvarande disposition Huvudverket Principal 8’ (Diskant) C-f’’’ Vox retusa 8’ – ’’ – Ändrad vid okänd tidpunkt. Tidigare: Kvinta 3’ Gedackt 8’ Fugara 8’ – ’’ – Tidigare: Kvintadena 8’ Principal 4’ (Bas, Diskant) Spetsflöjt 4’ – ” – Oktava 2’ Mixtur II-III – ” – Tidigare III-IV, ett chor vakant Trumpet 8’ Tremuant

Pedalen Subbas 16’ C-f [sic!] Violon 16’ Principal 8’ Basun 16’ Trumpet 8’

Arbetet utförs enligt följande specifikation och prisberäkning: 1) Orgelhus och fasad rengörs. Defekter och otätheter repareras i mån av behov. kr 600:- 2) Tätning av bälgar, kanaler och ventilkistor. Inmontering av ny elektrisk centrifugalfläkt i det gamla bälghuset. Denna fläkt är av högsta kvalitet och så dimensionerad att tillräcklig lufttillförsel och absolut störningsfri gång, utan vibrationer eller så kallade svankningar kan garanteras. Den levereras inbyggd i en med mineralull ljudisolerad låda. kr 18.800:- 3) Reparation av spruckna kancellväggar genom limfyllning av kanceller. I mån av möjlighet upptas svinnfogar på väderlådorna så, att kan tåla lång tids uppvärmning av kyrkan och därmed sammanhängande lufttorka. Justering av slejfer genom riktning av stockar och insättande av filtpackningar vid slejfborrningar. kr 16.000:- 4) Filtning av manual- och pedalmekanik i den utsträckning, som är nödvändig för att göra speltrakturen mera tystgående. Att helt eliminera det slammer, som uppstår i en mekanisk orgel är omöjligt och rent parentetiskt kan påpekas att orglar från tidigare århundraden helt saknar vissa av de ljuddämpande filtfodringar en modern, mera perfektionistisk tid betraktar som

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 83 (127)

elementära. I Tryserums kyrkas orgel kan man följaktligen bli tvungen att införa filtning på ställen, som tidigare har varit bara. Manual- och pedalklaviaturer restaureras. kr 12.500:- 5) Justering och filtning av registermekanik. kr 8.200:- 6) Reparation av pipor. kr 4.300:- Summa kronor 60.400:-

Inalles – med resor, transporter, hjälpmedel etc samt traktamenten under den tid, som arbetet tar i anspråk – betingar restaureringen av Tryserums kyrkas orgel ett pris av kr 64.000:-

Angivet pris är baserat på de arbetslöner och materialpriser som gäller för dagen. Vid eventuella framtida förändringar av dessa faktorer justeras priset motsvarande.

Under förutsättning att kontraktet underskrivs av beställaren före utgången av april månad 1967, förbinder sig tillverkaren att ha fullgjort arbetet senast den 1 maj 1968.

Ovan angivet leveransvillkor är ej bindande i händelse arbetet fördröjs genom force majeur, olycksfall, sjukdom eller andra förhållanden som ligger utanför tillverkarens kontroll.

På nyinstallerade delar lämnas 10 års garanti. (Tillverkarens skadeståndsansvar i detta avseende gäller ej skador, uppkomna på grund av oriktig användning, bristfälligt underhåll och omfattar heller ej normal förslitning och försämring. Garantin är giltig endast under förutsättning att reperationer, tillsyn och ändringar utförs av tillverkaren själv och att kyrkans uppvärmningssystem ej ändras utan tillverkarens kännedom och sanktion.)

Betalningsvillkor Första hälften av betalningen erläggs vid orderns underskrift, [handskrivet tillägg, handstil som Hellebladh:] eller när [otydbar fortsättning].

Andra hälften erläggs sedan orgeln har avsynats och godkänts.

Som tillverkare Som beställare Orgelbyggmästare Magnus Fries AB Kyrkorådet i Tryserums församling, Linköpings stift

Magnus Fries [namnteckning] Arvid Hellebladh [namnteckning] Sund, Sparreholm 17-4-67 Björkliden pl. 4060, Valdemarsvik tel. 0123/300 35227

227 TKA, M. Fries, kontrakt 1966-10-11.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 84 (127)

Bilaga 11: Avsyningsutlåtande av Gotthard Arnér 1968 Med anledning av att Gotthard Arnérs avsyningsutlåtande bl.a. ger en hel del även efter denna restaurering aktuella synpunkter på orgelns klang och kulturhistoriska värde samt råd om orgelns vård och underhåll, återges det nedan i sin helhet.

Avsyningsutlåtande Då undertecknad varit kontrollant för orgelrestaureringen i Tryserums kyrka samt den 27.8 slutbesiktigat det färdiga arbetet får jag med anledning härav lämna följande utlåtande.

Arbetet har omfattat en fullständig restaurering av orgeln, byggd 1785 av den svenske orgelbyggarklassikern Pehr Schiörlin. Det har utförts av orgelbyggaren Magnus Fries. Till grund för arbetet har legat en plan, uppgjord av samme orgelbyggare och daterad den 11.10.1966. En detaljerad beskrivning av det utförda arbetet kommer enligt Risantikvarieämbetets önskan att upprättas av orgelbyggaren.

Orgeln i Tryserums kyrka kan anses som en av mästaren Schiörlins bäst bevarade instrument. Då den ej under tidernas lopp varit föremål för några större förändringar i sin status var restaureringsuppgiften en både svår och ansvarsfull sådan. Den har krävt både yrkesskicklighet och sinne för det specifika i gammal svensk orgelbyggnadskonst. Det är med stor tillfredsställelse man konstaterar att orgelbyggare Fries och hans medhjälpare skiljt sig från sin uppgift med stor heder och gjort ett mycket gott arbete. Varje detalj i säväl pipverk som i luft- och regerverk har genomgåtts, justerats och i mån av behov förnyats. Allt är utfört med största omsorg och den klangliga översynen har tagit vederbörlig hänsyn till originalet. Orgeln framstår i dag som ett av våra skönaste klassiska verk. Att det kunnat bevaras och ställas i skick på detta sätt länder såväl församling som orgelbyggare till stor heder. Vissa efterjusteringar kan i samband med en ombyggnad som denna komma att visa sig behövliga. För orgelns fortsatta bestånd är också en regelbunden översyn att rekommendera och bör självfallet handhavas av orgelbyggaren som utfört restaureringen.

I samband med kontrollbesöket har jag påpekat önskvärdheten av att orgeln kompletteras med de stämmor som orgelbyggaren Schiörlin ursprungligen avsett skulle finnas med. Se skrivelse av den 15 juni d.å. För orgelns acklimatisering i kyrkan i sitt nya skick bör denna komplettering ske snarast.

Då f.ö. inga anmärkningar mot det utförda arbetet kan anses föreligga utan orgelbyggare Fries fullgjort sitt arbete med noggrannhet och yrkesskicklighet får jag därför härmed godkänna orgeln. Stockholm den 25 oktober 1968. Gotthard Arnér [namnteckning]

/Gotthard Arnér/ domkyrkoorganist ledamot av Kungl. Musikaliska Akademien.228

228 TKA, G. Arnér, avsyningsutlåtande 1968-10-25.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 85 (127)

Bilaga 12: Restaureringen 1958–1968, resumé Korrespondensen som finns kvar från projekteringen och genomförandet av åtgärderna på 1960-talet är innehållsrik och av betydelse för förståelsen av hur orgeln vårdats och undgått ombyggnad under skeden då många andra historiska orglar förändrades.

Redan på 1950-talet aktualiserades frågan om åtgärder beträffande orgeln och orgelbyggare Olof Hammarberg konstaterade att ”klangen i orgeln nog är en av Schiörlins bästa men att orgeln är i ett synnerligen bristfälligt skick”. Hammarberg presenterade flera åtgärdsförslag. Det första avsåg en fullständig renovering utan ändring eller tillbyggnad, men med förnyad och förbättrad spelmekanik. Det andra avsåg en om- och tillbyggnad och det tredje bygge av ny orgel bakom den gamla, vilket krävt demontering av bälgverket.229

Några år senare gav organisten i Linköpings S:t Lars, Jan-Håkan Åberg förslag till om- och tillbyggnad av orgeln, som konstaterades lida under ”påfallande grad av vanvård och förfall”. Åberg konstaterade att flera detaljer i orgeln inte skulle vara original, t.ex. manualklaven och Violon 16’, och att flera förändringar gjorts i dispositionen. Åberg nämner att Fugara 8’ sannolikt ersatt en Kvintadena 8’ och att Vox retusa 8’, som börjar på c1, ersatt en 4’-, 2 2/3’- eller 2’-stämma samt att mixturen berövats ett kor. Åbergs summering blev att även om ”orgeln sålunda endast i tämligen ringa utsträckning framstår som ett originalverk av Schiörlin, har det dock goda klangliga kvaliteter och därjämte ett antikvitetsvärde, som gör det angeläget med en viss varsamhet vid en planerad renovering och ombyggnad.” Åberg föreslog därför att alla för klangen väsentliga delar av orgeln skulle underkastas noggrann och ytterst pietetsfull rengöring och restaurering, samtidigt som övriga delar av orgeln skulle förnyas ”i den mån de icke garantera fullgod funktion” och att alla utbytta delar skulle noggrant tillvaratas och bevaras på lämplig plats.230 Dessutom föreslog Åberg tillbyggnad av ett bröstverk som skulle placeras under manualväderlådan i nivå med de tre fyllningsluckorna i fasaden. Till utförande av arbetet rekommenderade Åberg tre orgelbyggare: O. Hammarberg i Göteborg, Bröderna Moberg i Sandviken respektive Th. Frobenius & Co i Lyngby (Danmark). Åbergs förslag skulle ha inneburit att hela det ursprungliga bälgverket och regerverket skulle ha demonterats och magasinerats.

Ny målsättning Tack vare ingripande av läkaren och organologen Einar Erici som var väl förtrogen med orgeln och dess stora värde kom frågan om vad som skulle göras med orgeln att ta en annan vändning. Ärendet remitterades till Musikaliska akademiens orgelnämnd och en av dess medlemmar, domkyrkoorganisten i Växjö Gotthard Arnér, som företog en besiktning av orgeln på plats i Tryserum den 11 november 1961. Arnér kom till en helt annan ståndpunkt än Åberg och konstaterade att av orgelns 14 stämmor var 11 stycken original och att 2 stämmor utgjordes av pipmaterial – ”om än ej i ursprungligt skick” – från Schiörlinstämmor. Tillbyggnad av ett bröstverk behövde ”visserligen ej i och för sig fördärva Schiörlinverket, men orgelns originalvärde blir ej längre detsamma, då ett verk med bröstverk ch huvudverk är främmande för Schiörlins stil.” Arnér förespråkade istället ”en grundlig renovering och ett återställande av orgelns ursprungliga disposition”, vilket skulle betyda att originalvärdet bevarades och en mera pietetsfull hantering av den värdefulla orgeln samt orgelns musikaliska möjligheter ändå borde kunna täcka de orgelmusikaliska behoven i Tryserums församling.231

Under den fortsatta handläggningen av ärendet kom både Riksantikvarieämbetet och Kungl. Byggnadsstyrelsen att gå på Arnérs återhållsamma linje. I flera skrivelser anfördes

229 TKA, O. Hammarberg, kostnadsförslag 1958-07-16. 230 TKA, J. H. Åberg, restaureringsförslag 1961-04-03. 231 Unnerbäck 1968 och TKA, G. Arnér, utlåtande 1961-11-14.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 86 (127) bl.a. att orgeln ”besitter ett framträdande musik- och kulturhistoriskt värde såsom ett av orgelbyggaren P Schiörlins bästa arbeten”. Självklart framhölls även de omvittnat klangliga skönhetsvärden det ”utvalt sköna orgelverket” i Tryserum äger.232

Vid kyrkoråd den 3 september 1962 beslutades att orgeln skulle restaureras i enlighet med de nya riktlinjerna och att Jan-Håkan Åberg skulle ges i uppdrag att utarbeta ett nytt förslag enligt dessa.233

Sedan de nya riktlinjerna specificerats vid kyrkofullmäktige den 1963-10-27 (§ 15) utarbetade Åberg ett nytt åtgärdsförslag. Själva åtgärdsförslaget återges i bilaga 8. För utförande av arbetena förslog Åberg åtta orgelbyggare (i nämnd ordning):

Firmor i Sverige Firmor i Danmark Bröderna Moberg i Sandviken Th. Frobenius & Co i Lyngby, Danmark Richard Jacoby i Farsta Bruno Christensen i Aabenraa, Danmark Magnus Fries i Sparreholm Marcussen & Son i Aabenraa, Danmark Nils Hammarberg i Göteborg Einar Berg i Bromma

Av dessa firmor särbehandlades en av Åberg, som avrådde församlingen från att anlita Bröderna Moberg. Han ansåg visserligen deras firma vara erfaren och duktig, men alltför dyr till följd av att deras arbete består av ”ytterst noggrann dokumentation” av orgelns alla delar. Även sådant arbete hade ”stort antikvariskt värde” ansåg Åberg att det inte borde bekostas av församlingen utan av Riksantikvarieämbetet.234

Genomförande Uppdraget att restaurera orgeln gick slutligen till Magnus Fries AB, Sparreholm.235 Restaureringens omfattning framgår av M. Fries offert och kontraktet samt Arnérs avsyningsutlåtande (jfr bilaga 9-11). Avsikten med restaureringen var att återställa orgelns ”ursprungliga skick, såvitt möjligt utan att nya detaljer införs”.236 Efter samråd med Arnér vann förslaget myndigheternas tillstånd och villkorades att orgelbyggaren dels skulle följa de anvisningar som Riksantikvarieämbetet kunde komma att lämna under arbetets gång och dels att denne inom tre månader efter restaureringens avslutande skulle insända en på ”erforderligt sätt dokumenterad redogörelse för arbetena”.237 Kontraktet (som återges i bilaga 10) om restaureringen tecknades mellan Fries och Tryserums församling i april 1967, varefter arbetena påbörjades.

Intonationsarbetet lär ha utförts av Nils-Olof Bergh, ”som så pietetsfullt och skickligt gjorde arbetet, att orgelns särpräglade klang ej försämrades”.238

Arbetet tycks ha fortlöpt problemfritt och redan den 10 augusti 1967 kunde Fries meddela att väderlådan, mekaniken och klaviaturen var färdiga. Manualklavens belag hade förnyats och fått ”en mera autentisk prägel […] på klassiskt vis”, med undertangenter av ebenholtz och övertangenter av ben. Två dagar tidigare hade, enligt Fries, de två väderlådorna till pedalverket anlänt med långtradare ”för att bearbetas på verkstaden”. Vidare konsterar Fries att mycket tyder på att arbetena kan görs färdiga tidigare än beräknat, ”med all

232 TKA, KBS, C. Laine och H. Quiding, 1961-12-19 (dnr K 306) respektive RAÄ, B. Berthelsson och P.-O. Westlund, 1961-12-27 (dnr B 3032/61). 233 TKA, Kyrkorådsprotokoll 1962-09-03, § 108. 234 TKA, J. H. Åberg, odaterad skrivelse, dock tidigast 1963-10-27. 235 Magnus Fries (1932– ) grundade 1963 eget orgelbyggeri. Under 1960- och 1970-talen om- och tillbyggt Fries bl.a. orglarna i Häggdånger och Gamleby samt Stockholms stadshus. (SM2 s. 683.) Vid restaureringen utfördes viss del av arbetet av Fries’ medarbetare, musikdirektör Nils-Olof Berg, som tidigare känd i egenskap av dirigent för Allmänna sången i Uppsala och som sedermera startade Nye Orgelbyggeri. (Mr Bob 1967). 236 TKA, M. Fries, offert 1966-10-11 och kontrakt 1967-04-17. 237 TKA, RAÄ, tillstånd 1967-02-23 och villkor 1967-02-27 (dnr B 129/67); R. A. Unnerbäck, P.-O. Westlund och E. Bohrn. 238 Korsfelt 1980. Enligt muntlig uppgift 2007-01-17 från orgelbyggaren Nils-Olof Berg lär även orgelbyggare Mads Kjersgaard ha deltagit vid restaureringen i samband med en kortare anställning hos Fries.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 87 (127) säkerhet före årsskiftet”. En förutsättning för att största delen av arbetet skulle kunna utföras under innevarande årets ”varma säsong” var att arbetet intensifierades och koncentrerades, vilket i sin tur erfordrade en förkottsutbetalning på 20.000:- kronor av slutlikviden, dvs. drygt en tredjedel av totala kostanden (jfr bilaga 10). Fries meddelar också att firmans ”huvudkvarter” i Tryserum var Hornsberg, ”ett mycket trevligt boställe”, där man hoppades få bo ytterligare ett par månader.239

Märkligt nog tycks det välfungerande arbetet dock inte ha avsatt några tydliga spår i Tryserum, där man den 14 april följande år började bli orolig för att orgeln inte skulle hinna bli klar enligt kontraktstiden, dvs. den 1 maj 1968 (jfr bilaga 10), eller till en under sommaren förestående kyrkoherdeinstallation.240 Hur långt arbetet fortskridit när församlingen i slutet av juni samma år anhåller om att Fries skulle upprätta ett fast anbud på kostnaden för att orgeln förses med ”ytterligare två stämmor” är inte känt. De två stämmorna som avsågs var de som skulle ha stått på två vakanta platser, längst bak (dvs. västerut) på manualväderlådan. Enligt församlingens skrivelse skulle kompletteringen av dessa göra att orgeln efter restaureringen skulle ”bli i sitt från början ursprungliga skick”. I den efterfrågade offerten konstaterar Fries dels att de ursprungliga handlingarna för orgeln visserligen inte påträffats, men att undersökningen av förhållandena i orgeln visar att dessa platser alltid varit vakanta och dels att Schiörlins avsikt ”tvivelsutan varit att ge möjlighet att i en framtid insätta ytterligare ett register, delat i bas- och diskanthälft, med vardera ett registerandrag”. Vid en jämförelse av övriga bevarade orglar av Schiörlin kom Fries fram till förmodan att det rörde sig om en Trumpet 4’ bas och en Vox humana 8’ diskant. Kostnaden för dessa stämmor, byggda som kopior av bevarade exempel av Schiörlin, uppgavs vara 6.700 kronor och leveranstiden ca 12 månader.241 Den som möjligen initierat frågan om dessa stämmor förefaller kunna ha varit Gotthard Arnér, som i sitt avsyningsutlåtande (jfr bilaga 11) hänvisar till en skrivelse från juni samma år. Att det rör sig om de två nämnda stämmorna styrks av förhållandena i orgeln och samtida praxis inom såväl Linköpings- som Stockholmsskolans praxis under 1700-talet (jfr nedan).

Det enda som inte tycks ha genomförts enligt kontraktet var inmontering av ny fläkt i bälghuset (jfr bilaga 10 och ovan om ev. fläktinstallation på 1940-talet). Restaureringen och orgeln avsynades i slutet av augusti 1968 därpå orgeln av Gotthard Arnér, som lovordade arbetet och ansåg att orgeln borde spelas in.242

Det tycks som om Magnus Fries närde ett genuint intresse och engagemang för orgeln i Tryserum. Av hans skrivelser till församlingen framgår att han helt privat företog en del undersökningar – ”helt utan pretentioner på att kallas vetenskaplig forskning” – för att försöka klarlägga fakta omkring orgelns ursprungliga disposition. Fries låter också förstå att han gärna låter Tryserums kyrkoråd ta del av resultaten så att de kan bli till nytta för den orgelbyggare, som anförtros arbetet med den fascinerande Schiörlinorgeln.243 Visserligen skrevs detta innan kontrakt tecknats med någon orgelbyggare om restaureringen, även i av andra skrivelser ges uttryck för liknande engagemang. Fries fortsatte undersökningarna även under själva restaureringen, varvid själva orgelverket undersöktes, samtidigt som det ursprungliga kontrakt och syneprotokollet söktes i landsarkivet i Vadstena, dock utan resultat.244 I entusiastiska ordalag nämner Fries hur han några år tidigare haft förmånen att få arbeta med den orgel som Schiörlin byggde för Hycklinge 1810 (nu i Statens historiska museum, Stockholm; F145a-f) och att i orgeln i Tryserum ”upplever man mensurerings- och

239 TKA, M. Fries, skrivelse 1967-08-10 till ordf. i Tryserums kyrkoråd, Arvid Hellebladh. 240 TKA, ordf. i Tryserums kyrkoråd Hellebladh, skrivelse till Fries 1968-04-14. 241 TKA, M. Fries, offert 1968-07-18. 242 TKA, G. Arnér, avsyningsutlåtande, Stockholm 1968-10-25. 243 TKA, M. Fries till A. Helleblad i Tryserums församling, 1966-10-11. 244 TKA, M. Fries till A. Helleblad i Tryserums församling, 1968-07-18.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 88 (127) intonationskonst på högsta nivå på en gång klassisk och nutidsmässig” på samma sätt som ”i t.ex. schiörlinorgeln i Gammalkil, som ju var en av Albert Schweitzers favoritorglar”.245

Dessutom reserverar sig Magnus Fries mot den av organisten i Linköpings S:t Lars, Jan- Håkan Åberg föreslagna åtgärden med filtning av manual- och pedalmekaniken och formulerar i kontraktet att denna åtgärd ”är nödvändig för att göra speltrakturen tystgående. Att helt eliminera det slammer, som uppstår i en mekanisk orgel är omöjligt och rent parentetiskt kan påpekas att orglar från tidigare århundraden helt saknar vissa av de ljuddämpande filtfodringar, som en modern, mer perfektionistisk tid betraktar som elementära. I Tryserums kyrkas orgel kan man följaktligen bli tvungen att införa filtning på ställen, som tidigare har varit bara.”

245 TKA, M. Fries till Kyrkorådet i Tryserums församling, 1966-10-11, jfr Erici/Unnerbäck 1988 s. 450f. respektive s. 91-93

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 89 (127)

Bilaga 13: Restuareringsrapport 2006, Ålems Orgelverkstad AB

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 90 (127)

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 91 (127)

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 92 (127)

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 93 (127)

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 94 (127)

Orgelpiporna uppfattas ej längre som funktionella pelare inom sig själva utan bilda klassicerande dekorativa räfflingar antingen i rektangulära fält eller utmed halvkolonner […]. Wester 1936 s. 308. Bilaga 14: Orgelfasader – typologiska grunder och aspekter

I sin skrivelse till Överintendentsämbetet 1784 framhöll Gustaf Horn (bilaga 2) flera saker som tillsammans ger en intressant antydan om vilka motiv och faktorer, hänsyn och anspråk som påverkat hur orgelfasaden tagit form.

Horn framhåller att han vid utarbetandet av den ”projectRitning” till den nya orgeln i Tryserums kyrka ”haft mÿcken omsorg [att] såsom Musicus […] låta inrätta Piporna i sådan ordning att wärcket kall giöra bästa effecten” och den utarbetade ”Structuren” skulle få behållas. Redan här väcks frågor om vad som kunde anses musikaliskt effektivt och vilka alternativ som kan ha prövats i förhållande till de orgelbyggnadstekniska alternativ som stått till bud.

Vidare önskade Horn ersätta ”blindpiporna” i ”den öfwersta Medaillonen” med sitt ”hjärtwapen” vilket i byggherrens tycke ”icke skola mißkläda wärket”. Även detta väcker många frågor, men som i detta stycke mera handlar om estetiska och representativa anspråk än i det föregående.

Centrala nyckelord tycks vara av två kategorier och avse dels musik, effekt och struktur, och dels blindpipor, representation och dekor.

Oavsett sort står det klart att det rör sig om storheter, företeelser som på ett eller annat sätt finns med på projektritningen. Även om ritningen inte stått att finna, ger Horns skrivelse och de centrala begrepp han använder anledning nog att göra några reflektioner om fasadarkitektur och om vad som är väsentligt att beakta för den som vill studera en orgelfasad lite närmare – särskilt som orgelfasaden i Tryserums kyrka är den första i sitt för orgelbyggare Pehr Schiörlin så kännetecknande slag av fasad.

I det följande redovisas ett försök att skissera några grunder till hur man kan se på orgelfasader. Avsikten med denna bilaga är inte att ge svaren på den mängd frågor som Horns skrivelse väcker, utan att lista sådana aspekter och kriterier som kanske kan göra det lättare att se på, att beskriva och kanske även att finna tydliggörande beteckningar till olika typer av orgelfasader.

Bilagan är alltså ingen uttömmande handbok utan ett försök att utifrån orgelbyggaregna förutsättningar, praktiska och tekniska, se på orgelfasader utifrån deras inneboende byggnadstekniska egenskaper och tillkomst-typologiska faktorer.

Inledningsvis dock några exempel på hur orgelfasader hittills betecknats och kategoriserats, och rätt schematisk sorterats.

Fasadbeteckningar – kort bakgrund I litteratur om orgelbyggeri och studier om arkitektonisk uppbyggnad av orgelfasader förekommer sedan länge och rätt ofta beteckningar med geografisk koppling av denna typ som dessa:

- Hamburger-prospekt,246 - Danziger-prospekt,247

246 Se t.ex. Kauffman 1949 s.23, Janca & Renkewitz 1984 s. 189 och Janca & Renkewitz 2008 s. 70f.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 95 (127)

- Königsberg-prospekt,248 - ”die norddeutsche Variante” och ”den nordtyska högbarockens fasadschema”,249

Beteckningar av den typen kan vara praktiska. Ungefär som sammanfattande stilhistoriska beteckningar på epoker och skeden kan de fylla en funktion i till exempel översiktliga karaktäriseringar.250 Men, vad står beteckningarna för?

I stort förmedlar de uppfattningar om att vissa fasader blivit förknippade med vissa orter och regioner där de kan ha uppkommit eller ofta förekommit. Men någon hänsyn till om det förekommer varianter av de olika typerna förmedlar begreppet knappast heller, oavsett om variationerna skulle vara mer eller mindre tillfälliga och lokalt begränsade. Ett skäl till det skulle kunna vara att beteckningarna används vidlyftigt, även om fasadtyperna vore väl definierade. I grunden handlar det om att begreppet inte förmedlar något om hur fasaderna ser ut, om hur de är uppbyggda eller om hur de tillkommit.

För den som ingen förkunskap har säger denna typ av beteckningar inget varken om orgelfasadens eller om själva orgelverkets arkitektoniska och musikaliska egenskaper. För den som är mera intresserad av orgelbyggeri än av geografi – för att spetsa till det hela lite – uppstår lätt frågan om det möjligen finns andra sätt att beskriva och beteckna orgelfasader.

I själva verket väcker de en mängd grundläggande frågor: Vad kännetecknar orgelfasader inom en viss orgelbyggartradition, under viss tid? Vad kännetecknar Linköpingstraditionen jämfört med Stockholmstraditionen? Vad förenar och skiljer dessa från varandra och andra in- och utrikes traditioner inom orgelbyggeriet och orgelkonsten i stort? Än fler frågor slår en: Hur och på vilka grunder föds en stil? Vad konstituerar den? Vilka mekanismer och motiv, faktorer och parametrar är avgörande?

Går det att finna benämningar som säger något om fasadernas arkitektoniska disponering och tekniska uppbyggnad? Kanske säger en upphovsmanna-beteckning mer än en ortsbeskrivande, och en struktur-typologisk beteckning kanske ännu mer? Listan på frågor kunde göras än längre, men åter till Tryserum och det för Schiörlin-orgeln relevanta lokala orgelbyggeriet inom Linköpingstraditionen på 1700-talet.

Typologier Nyligen, och ändå flera år efter dokumentationen och iståndsättningen av Schiörlin-orgeln i Tryserum, publicerades typologiskt grundade framställningar om fasaduppbyggnaden i orglar av två olika orgelbyggares produktion: dels av orgelbyggare Werner Renkewitz rörande orglar av J. J. Mosengel, och dels av professor (orgelspel) Harald Vogel som sorterat orglar av A. Schnitger.251

Här är knappast platsen att ingående analysera eller kommentera dessa två. Även om Renkewitz använder sig av den typ av beteckningar som listades ovan, utgår han från några i tydligt identifierbara typer, modeller av normalfasader som han visserligen knyter till geografiska områden, men som samtidigt av de schematiska avbildningar och beskrivningar han ger signalerar en orgelbyggnadsteknisk träffsäkerhet.

247 Janca & Renkewitz 1984 s. 189. 248 Janca & Renkewitz 2008 s. 70f. 249 Janca & Renkewitz 2008 s. 70f och Unnerbäck 2016 s. 100, s. 104 (”den nordtyska högbarockens kompositionsprincip”), s. 105 (”den nordtyska barockens fasadschema”), s. 108 och170. 250 Jfr Unnerbäck 2016 s. 62 (”en ny orgelfasad […] typisk för den svenska senbarocken”) och s. 105 (”klassicismens arkitektritade, mer eller mindre fritt komponerade fasader, som fick sitt genomslag på 1770-talet”). 251 Janca & Renkewitz 2008 s. 68-76 resp. Edkes & Vogel 2016 s. XX-XXI.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 96 (127)

När det gäller Vogels ”Typologi” ger den i något högre grad intryck av att vara något mer av den allmänna betraktarens sätt att sortera olika fasadkoncept som Schnitger använt. Samtidigt som typologin identifierar typen ”normal five-part façade” gör den en rätt vag bodelning mellan ljudande normalfasader med tureller och blinda kulissfasader med plana pipfält men med i organologiskt hänseende besläktad fördelning av piporna.252 Vidare värt att notera är att fasader med rena blindfasader jämställs med likadana fasader som är ljudande vilket i praktiken innebär en sammanblandning av antalet verk och utformningen av fasader, prospekt. Att placeringen av enskilda verk sammanblandas med fasadutformningen framgår också av beteckningen ”Balustrade organs” oavsett disponeringen av hur verk och fasad, prospekt är inrättade.253 Distinktionen mellan fasadgestaltning och verksplacering blandas samman. Det blir också tydligt av att antalet verk med orgelhus och fasad (ibland uppdelade med två) blandas samman, i och med att dessa antingen är uppdelade i separata fasader eller integrerade i en och samma fasad.

Av vilken anledning hör då allt detta hemma i en orgelmonografisk rapport om 1785 års orgel i Tryserum av orgelbyggare Pehr Schiörlin som veterligen aldrig rest utomlands?

Några citat kan belysa några av skälen:

- ”[Wistenius] hade utbildat sig i nordöstra Tyskland, varför hans skola utgör en särföreteelse utan samband med den svenska huvudtraditionen, vilken under den här perioden representeras av Olof Schwan”.254 - ”Wistenius ritade sina fasader själv, de flesta i Tessins senbarocka anda […], men, […] med tvenne yttre »rundelar« eller tureller och en mindre, liksom upphängd mellan dem”.255 - ”Den hos Överintendenten 1784 godkända ritningen till orgelfasaden i Tryserums kyrka upprättades av Schiörlin i samråd med arkitekt Jean Eric Rehn.”256

Utan att här gå in på sakförhållandena (eftersom de om än förbegående berörs i det följande) i citaten visar de på den typ av vagt formulerade uppfattningar och tolkningar – ja, även missuppfattningar och övertolkningar – som fortfarande florerar och förs vidare, trots att det rör sådana konkreta förhållanden som kan undersökas, mätas och jämföras i och mellan bevarade orglar.

Samtidigt som det primärt handlar om specifikt byggnads- och teknikhistoriska preciseringar, handlar det givetvis också alltid även om att se dessa i kombination med och insatt i vidare avsikts-, idé- och receptionshistoriska sammanhang.257

I orgelfasader är det sträng taget snickeri och pipmakeri som kommer till uttryck genom förmågan att dra upp riktlinjer för arkitektur och mensur,258 de färdigheter som Schiörlin enligt samtida vittnesbörd behärskade och säkerligen utvecklat hos Jonas Wistenius.259

Så, vad kan man då titta efter när man står inför en orgelfasad?

252 Jfr Edskes & Vogel 2016 s. 17 och 45. 253 Se Edskes & Vogel 2016 exemplen 1.6; s. 19 (Blenkenhagen), s. 47 (Harkstede), s. 81 (Eenum) och Godlinze (s. 83). 254 Kyhlberg (u. å.) s. 25. 255 Erici 1949 s. 260 och vidare (föreställningen om Tessin-andan) Mörkfors 1996 s. 62 och Mörkfors 1997 s. 21 samt (uppfattningen om hängande lill-turell) Kyhlberg (u. å.) s. 25: ”Typiskt för denna fasad (Wistenius-orgelns från1776 i Älvestad), Schiörlins projekt och de flesta av Wistenius’ övriga orgelfasader är anordningen med två stora tureller ytterst och liksom upphängda emellan dem en mindre turell flankerad av två små plana pipfält. Jag benämner denna fasadtyp Wisteniustypen.” 256 Emitslöf 1987 s. 30. 257 Detta utifrån utgångspunkten: för att följa hur X utvecklas måste man foga in denna utveckling i en vidare horisont (jfr Brandt 2017 s. 76). 258 Jfr under rubriken ”Schiörlin – arkitektur” tidigare i rapporten, och även RAÄ, Fredriksson 2016 bilaga 2 (kursivering här): ”Wistenius war aldrig hos Caman, ütan i Norrköping lärde han snickare-profession, hken han en tid sedan [?] idkade i Danzig därifrån kom han til Mosengel i Königsberg; där han gründel. Fick lära Orgbÿggar-Konsten, så mÿcket mer, som han mäst brükades til at göra ritningar och üträkningar i architecturen och draga üp mensurer efter 1000 delige grad-ståcken m.m. […]”. Cit. VSB, HM, Cb:2 p. 335, ”Not”, anonym och odaterad, kan av handstil och innehåll tillskrivas J. Miklin och dateras till månadsskiftet oktober-november 1771; jfr Hülphers 1773 s. 188f. 259 Se tidigare i rapporten, under rubriken ”Temperering” i kapitlet ”Översiktlig restaureringsrapport”.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 97 (127)

Fasad och prospekt – ljudande/stumma, synlig/osynlig placering Med fasad avses den del av en orgel som är avsedd att synas av betraktare i allmänhet. Just därför kallas den delen av orgeln också prospekt; för syns skull. Fasaden är orgelns ansikte.

I sträng organologisk bemärkelse som musikinstrument och i teknisk bemärkelse som tongenerator och klangkälla betraktad, är piporgelns mest avgörande beståndsdel dess pipverk. Med struktur avses den stomme, de stativ och bärverk som håller piporna på rätt plats och i rätt läge. Med orgelns väderverk och regerverk tillförs och fördelas spelluften av viss kvalitet, täthet och mängd till piporna. Hur strukturen är utformad kan på det hela taget uppfattas vara av underordnad betydelse. Strukturen kan vara en del av orgelns fasad, och i den mån den är avsedd att synas är den del av orgelns prospekt.

Så är det även med pipverket. I den mån detta är avsett att synas är det en del av prospektet. Men, när det gäller fasad- alternativt prospektpipor finns det i funktionellt hänseende två typer: dels ljudande och dels stumma, blindpipor som de också kallas. Redan namnen ger besked om vad det rör sig om: ljudande fasadpipor är en del av pipverket, blindpipor i högre grad främst för syns skull.

För att knyta an till den inledningsvis åberopade skrivelsen av Horn kan begreppet ”effekt” uppfattas ha åtminstone fem betydelsesnivåer:

I. Musikalisk/akustisk – pipverk II. Struktur/arkitektonisk – bärverk III. Verkskomposition/fasad-ensemble – helhet/byggsats IV. Estetisk/dekor260 – ornamentik V. Social/dignitet

Pipverk som är den artegna delen av orgeln kan antingen vara placerade synliga eller osynliga för gemene man. Huruvida pipverk är omgärdade med rikt utsirad struktur eller ingen alls är i princip av underordnad såväl musikalisk/akustisk som statisk/arkitektonisk betydelse, men kan vara desto större när det kommer till estetik och dekoration eller social dignitet. Strängt taget har den arkitektoniska formgivningen, med eller utan dekorativ utsmyckning i princip inget direkt med den musikaliska funktionen. Ungefär som strukturen i husbyggnader och deras dekor, skådefasader har olika funktioner.261

Att verk saknar egen fasad är rätt vanligt liksom att de då oftast antingen är placerade och dolda bakom andra verk som kan ha egen fasad och prospekt. Exempel på det är pedalverket i Gammalkil som står bakom manual- och öververket gemensamma fasad- och orgelhus respektive orgeln i Forsmark som står i ett separat utrymme bakom en skärmvägg i en liten nisch vid sidan av koret (ungefär som Cahman-orgeln i Drottningholms slottskyrka liksom Stråhle-orgeln Strömsholms slottskyrka står i det närmaste osynliga i separata loger).262

260 Jfr (a.) dekorativ, jfr prydlig, anständig, passande, hedrande; (b.) ornamental, jfr utrustning, prydnad, utsmyckning; (c.) emblematisk, jfr sinnebild, inlagt arbete; (d.) epigramatisk, jfr in-eller påskrift; (e.) ikonografisk, jfr bild, avbildande; (f.) porträtterande, jfr framställande, föreställande (draga fram, släpa fram); och så vidare nonfigurativ och figurativ utsmyckning. Jfr Brandt 2017 s. 106”Antika texter tycks vara noga med att skilja tydligt på den bärande strukturen och dekorationerna.” 261 Jfr Brandt 2017 s. 109 (struktur vs dekor) och t.ex. Rentzhog 1967/1986 s. 26. 262 Beträffande Forsmark och Drottningholm, se Erici & Unnerbäck 1988 s. 78f och Berg Villner 1997 s. 180f respektive Unnerbäck 2016 s. 88. För kyrkobesökare, helt eller huvudsakligen, osynliga orglar finns det flera exempel på; se t.ex. Berlin Charlottenburg Schloss, Eosanderkapelle (Edskes & Vogel 2016 s. XXI och s. 122-127) och vidare från senare tid då det eftersträvades att orgelklangen skulle strömma fram som ur en dold källa, se Karlsmo 2005 s. 85, 90, 94, 99, 101, 102, 107, 109, 123, 130, 139, 176 och 190.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 98 (127)

Piporglar – typer Från byggnadsteknisk synpunkt med hänsyn till inre konstruktion och konception finns det principiell sett i grunden tre typer av piporglar:

- Portativ, bärbar: vällar, begränsat omfång - Positiv, flyttbar: enstaka väll/-ar, men inget vällbräde - Orgel, fast installerad: vällbräde (eller annan vällatur)

Kungl. kapellmästaren och organisten i Stockholm Klara, Henrich Philip Johnsen och Johan Miklin som var hovsekreterare och organist i Linköpings domkyrka beskrev saken 1773:

De mindre werk kallas äfwen Positiv, men äro dock Orgwerk i och för sig sielfwa, ty af Positiwers sammansättning, upkommer et mindre eller större Orgwerk. […] Finnes Pedal wid något Positiw, är samma allenast en bihängd Pedal.263

Piporgelns dimension, storlek har ingen egentlig betydelse för proportionen och form. Proportion och form kan vara desamma Miniatyrfasad med oavsett i vilket format, med dimension en orgel är byggd – oavsett pipor av tenn på om den är förverkligad i 32’-, 16’-, 8’, 4’-, 2’-, 1’- eller ½-format (eller i flöjtur signerat av J.P. Knoop, Sthlm ca 24’-, 12’-, 6’-, 3’-, 1½’- eller ¾-format). Ett belägg för det gav 1790; orgelverk av orgelbyggare J. N. Cahman när han 1735 beskrev orgelverket i P. Strand. Foto efter Stockholm Maria Magdalena jämfört med verket i Uppsala domkyrka Pipping et al 1995 s. som ”[e]tt dylikt av samma form, dock mycket mindre […]”.264 73.

Listan med belysande exempel kunde göras lång. Här intill syns ett i form av ett urverk med självspelande positiv, prytt med en miniatyrfasad enovanför urtavlan n med tennpipor försedd orgelfasad.265 Här nedanför är ytterligare två snarlika 4’-fasader, den ena från en orgel av E. Nordström 1859 i Marbäcks kyrka och den andra i Järstads kyrka av A.P. Kullbom 1852.

Samtidigt som de tre exemplen visar på att dimension enbart är en parameter att beakta, illustrerar de tre fasaderna med pipor något av det som Bertil Wester på 1930-talet syftade på i den citerade passus som inleder bilagan, nämligen att orgelpiporna inte används som funktionella pelare utan det ser ut som om pipturellerna vore kanellerade kolonner, räfflade kanelleringar i halvkolonner eller klassicerande rektangulära fält eller pilastrar.

Marbäck, Nordström 1859 respektive Järstad, Kullbom 1852.

263 Hülphers 1773 s. 305 och vidare (s. 306) om ”skillnaden emellan Positiw och Regal; i de förra, som äga både Fleutwerk och Rör-stämmor, stå alla pipor rätt up, men de sednare, eller så kallade Regal, göras med liggande pipor, och bestå mäst af Rör-stämmor.” Betr. beteckningar som orgelpositiv och orgel, se även Unnerbäck 2016 s. 85. 264 Unnerbäck 2016 s. 78. 265 Pipping (m.fl.) 1995 s. 73. Flöjtur signerat ”J.C. Kopp, Stockholm” ca 1790, med av Petter Strand.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 99 (127)

Tillkomstförlopp – additivt eller helgjutet En i grunden avgörande aspekt för förståelsen av hur en orgelfasad är uppbygg är att se till hur orgeln med alla dess verk har tillkommit.

Frågan gäller om orgeln byggts successivt i etapper genom ”Positiwers sammansättning” som enligt citatet av Johnsen och Miklin, eller om den tillkommit vid ett tillfälle som en genomarbetad komposition utifrån ett helgjutet enhetligt koncept: Har en från början enmanualig orgel kompletterats med ytterligare manualverk och pedal under skeden, eller har hela orgeln med alla manualer och pedal byggts på en gång?

Oavsett vad som avgjort hur en orgel tillkommit går det vanligen att utläsa hur en orgelfasad tillkommit genom att studera hur en ensemble av orgelhus förhåller sig till varandra, hur de är konstruerade och hur de eventuellt är sammanfogande. Flera tillkomstförlopp är kända:

- Additiv tillkomst:266 komplettering av ett befintligt (manual-)verk, vidbyggnad med ryggpositiv, pedalverk och ibland även tillbyggnad med bröst- och öververk samt i vissa fall Neben- eller Hinterverk; t.ex. i Visby domkyrka ca 1599/1600; Stockholm Tyska kyrkan 1608/1647–51, Malmö S:t Petri (Genarps-orgeln) ca 1500(?)/1660 och Lungsund 1660/1708.267 - Återanvändning: Bälinge, Folkström, Genarp, Hietaniemi, Medåker, Ulrika, Virestad och Övetorneå.268 - Modernisering: begränsad ändring av egenskaper, kanske byte av enstaka delar; t.ex. Malmö S:t Petri (Genarps-orgeln) och Stockholm Tyska kyrkan på 1680-talet samt flera andra orglar i musik- och orgelhistoriskt betydelsefulla kyrkor på olika platser i Europa med vilka orgelbyggaren Johan Nette arbetade under 1680-talet och kring sekelskiftet 1700.269 - Nybygge fullständig eller återanvändning av äldre material, valda beståndsdelar från tidigare verk

Högst skiftande drivkrafter och motiv ligger bakom tillkomstförloppen: ekonomiska,270 utrymmesmässiga, stegrade musikaliska förväntningar och fordringar; arbetsfördelning, tillgång på material och teknisk färdighet liksom tillverknings-, bearbetnings- och produktionstekniska förutsättningar med verktyg, redskap och mekaniska eller automatiska maskiner och så vidare.271

Avgörande här är om fasaderna är enhetligt byggda eller inte, om de utgör en heterogen ensemble eller homogen komposition.

Verksplacering Vidare gäller att se till hur en orgel är placerad, och om det rör sig om orglar med flera manualer och pedalverk hur dessa placerade i förhållande till varandra. Utan att gå in på alla sådana aspekter är ändå några varianter av fasadkoncept tydligt urskiljbara under utvecklingsskeden från främst 1600- och 1700-talen:

- Positiv: rygg-, bröst- och hinterpositiv: Stockholms slott 1752 - Läktarbarriär: Virestad och Leksand (4’- resp. 8’-verk)

266 Jfr Rydberg (red.) 1989 s. 272f och 323 (”[…] ett stort tekniskt system uppbyggt av ett fåtal typer av mycket enkla […] grundelement” och därmed ”skapandet av en ny helhet av beståndsdelar som i sig själva är oföränderligt desamma”). 267 Jfr Unnerbäck 2016 s. 46: ”Enmanualig orgel moderniseras med pedal”. 268 Jfr Unnerbäck 2016 s. 44: ”En förfallen monumentalorgel blir enmanualig bruksorgel”. 269 Se vidare RAÄ orgel-FoU del II. 270 Jfr Hülphers 1773 s. 307 med exempel på disponering och tekniska lösningar ”Till besparing af Metall, och lindring i pris”. 271 Jfr Rydberg (red.) 1989, Rentzhog 1967/1986 och Unnerbäck 2016 s. 104f.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 100 (127)

- Verksegna strukturer (med fasad) med eventuellt ytterligare orgelhus (dvs. utan egen fasad och därför undanskymd placering som t.ex. Hinterwerk): Stockholm Storkyrkan 1690-tal, Karlshamn och Leufsta bruk (utan eller med ryggpositiv) - Manual- och pedalverksgemensam struktur: Nyköping S:t Nikolai och Härnösands domkyrka (utan eller med ryggpositiv) - Verksgemensam fasadstruktur: Uppsala domkyrka och Linköpings domkyrka272

För förekomsten av i grunden olika typer av fasadstrukturer under 1600- och 1700-talen finns några ansatser till redogörelser sedan tidigare.273

Avgörande här är om orgelns olika verk är uppdelade mellan flera separata fasadstrukturer eller om de är sammanbyggda och integrerade i en för alla verk fasadstruktur.

Bas- och oktavfördelning Vid planläggningen av en orgel är uppställningen, fördelningen och grupperingen av pipverket grundläggande. I manualverk omfattar pipverkets stämmor vanligen fyra till fyra hela och en halv oktavers omfång. Hur dessa fördelas och grupperas på väderlådan spelar en båda arkitektonisk och akustisk roll, och handlar om ordningen och förhållandet mellan proportion, balans och betoning.

Givetvis har fördelningen av de största piporna i orgelns största och främsta stämma en särskilt tydlig och i grunden avgörande betydelse för verkets utseende och karaktär. Med baspiporna centrerade mitt i verket ger en stark betoning av mittaxeln. Fördelas och placeras basoktavens pipor istället i två grupper uppstår i grunden en helt annan typ av arkitektonisk verkan.274 Inom flera orgelbyggartraditioner förekommer båda varianterna, men med viss favorisering av den ena eller andra vilket delvis men långt ifrån enbart beror på hur pass standardiserad produktionen varit inom olika orgelbyggerier, traditioner och regioner.

Inom både Stockholms- och Linköpingstraditionen användes båda alternativen, och av allt att döma utifrån rådande yttre omständigheter varav en del kommer att framgå lite längre fram i bilagan.275 Två tydliga exempel på det är de av Gren & Stråhle byggda orglarna från 1752 och 1756 i Stockholms slottskyrka respektive i Bunge (ursprungligen byggd för Franska Reformerta kyrkan i Stockholm) på Gotland.

Illustrationer från Hülphers 1773 tab. IV: Överst orgeln i Stockholms slottskyrka med en centrerad basturell, två sidoställda tenortureller och däremellan enkla mellanfält. På nedre bilden, den i Bunge kyrka på Gotland bevarade orgeln från Franska Reformerta kyrkan i Stockholm vilken har två sidoställda bastureller. I båda fallen rör det sig om fasader till 8’-pipverk fördelade på två väderlådor.

Verk med centrerad basoktav ger ofta en fasad med en karaktär som kan uppfattas uppåtsträvande, högrest och aristokratisk som ger en något stram gestik. En orgel med basoktav fördelad i två kan ge ett hängande, svankande och rustikt intryck som möjligen kan uppfattas vekare och mer inbjudande.

Fördelning av pipverket mellan olika grupper och sektioner på en eller flera väderlådor i ett verk innebär att de står som i olika

272 Se RAÄ, Fredriksson 2016 bilaga 1a ”Från ryggpositiv och bröstverksorglar till öververksorglar”. 273 Se Fredriksson 2004 s. 16f och GOArt & RAÄ 2007 s. 22f samt RAÄ, Fredriksson 2016 (under rubriken ”Ny bild av orgeln: »i tyske snickare smaken«” och i bilaga 1a-b) med där anförda referenser. 274 Jfr Rentzhog 1967/1986 s. 49f och 122 med exempel på betoning av mitt- och sidopartier i byggnadsfasader. 275 För förhållanden under början av 1700-talet, se Fredriksson 2003 (Fredriksson 2001–2002), Fredriksson 2007 och Fredriksson 2010-06-11) med där refererad litteratur och Unnerbäck 2016.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 101 (127) sektioner på väderlådan. Givetvis innebär det att även orgelns främsta och vanligen största stämma, principalen står i samma ordning, och att det är den som syns framifrån och därmed utgör grundkomponenten för orgelns fasad och prospekt.

Givetvis har även placeringen av piporna i de mindre oktaverna också en avgörande betydelse för hur en orgel ser ut. Att gå in även på det här skulle dock för alltför långt, och får tills vidare anstå med hänvisning till vad som redan finns antytt i tidigare skrifter.276

Fasadelement – komponenter Pipfält, indelning och funktion (inom enskilt manual- eller pedalverk): I. Grundplan, pipverksfördelning: a. Fördelning, bas-, tenor- och diskantoktaver b. Indelning, av pipor inom sektioner på väderklåda och fält i fasad II. Sektions- och verksplacering: a. Axlar (horisontellt); jfr öppningar i husfasader b. Etage (vertikalt); jfr hel- och halvvåningar i hus c. Står alla pipor inom samma verk på samma nivå, direkt ovanpå sin därför avsedd plats på väderlådan? I förhållande till grundplanen ovanpå väderlådan, stå några pipor: (i.) upphöjda eller nedsänkta, (ii.) framskjutna eller indraget mellan andra, (iii.) sidoställda eller (iv.) bakom? III. Fasadelement: a. Fält: plana eller lätt svängda b. Tureller: polygonala eller runda utbuktningar (konvexa) c. Nischer: konkava inbuktningar d. Utbyggnader, förkroppningar: diverse former IV. Fasadpipornas funktion: a. Ljudande, musikalisk och arktektonisk b. Stumma eller blinda, arkitektonisk c. Enkla eller dubbla; ibland hela blindfasader277 V. Blindfält och fyllningsfält: a. Blinda pipor, pipattrapper b. Fyllningar, luckor och ornament: måleri, snideri, skulptur, drapering

För mer detaljerad sakteknisk redovisning om olika fasadelement och komponenter, se vidare den av Wilfried Praet utgivna boken Orgelwoordenboek.278

Från musikalisk och arkitektonisk funktionell synpunkt handlar det vidare om att se till förhållandet och balansen mellan andel riktiga, ljudande pipor och blindpipor som ser ut som om de vore pipor. Och vidare handlar det om att väga andelen pipor mot den i fasaden synliga andelen bärande struktur, bärverk i förhållande till andelen fyllning och andelen dekorativa ornament.

Väderlåda och prospekt, grundplan och väggar – skådefasader Redan av det hittills presenterade framgår att väderlådan utgör en grundplan som i princip är direkt jämförbar med grund- och våningsplanen i en husbyggnad, vilket vadare innebär att orgelfasaden motsvarar husets entré-, huvud- och skådefasad ut mot gatan.279

På ungefär motsvarande sätt som disponeringen av rum, våningar och andra delar av byggnadens inre kan men inte behöver avspeglas eller vara avläsbart i en husbyggnads ytterväggar eller fasad, behöver det heller inte finnas något direkt sådant samband mellan uppställningen av pipverket på väderlådan och piporna i orgelns fasad.

276 Jfr Fredriksson 2001–2002 och Fredriksson 2003 samt Janca & Renkewitz 2008 s. 68-76. 277 Se t.ex. Morlanda från 1780-tal resp. Harkstede och Eenum m.fl. (GOArt, NiFr 2000 foto 1 och 2 samt Helenius-Öberg 2001 s. 41-49 resp. Edskes & Vogel 2016 s. XX). 278 Se till en början särskilt Praet 2015 s. 126-134 och s. 283-286. 279 Jfr LiSt NiFr 2014 s. 10f (avsnitten ”Piporgelns fem verksdelar och beståndsdelar vs. Kyrkobyggnadsdelar” och ”Beståndsdelar – bevarandegrad och den »funktionella kärnan«”) och Brandt 2017 s. 91f.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 102 (127)

Med olika byggnadstekniker kan fasaden utformas oberoende av hur grundplanen i hus är disponerade och oberoende av hur pipverket och väderlådorna inrättade i orglar.

Liksom inom arkitekturhistorien i övrigt, och kanske i synnerhet inom arkaiskt klassicerande grenar, är det även inom orgelkonsten fullt rimligt att betrakta orgelfasaden som ett slags modul, en vägg vars utformning kan skifta ganska rejält utan att det påverkar byggnadens grund- och våningsplanen i stort eller hur väderlådorna i grunden är anlagda. Utformningen av fasaden, skärmväggen framför pipverk och väderlådor, kan utvecklas och ge uttryck för andra typer av funktioner är rent musikaliska, akustiska och arkitektoniska. Sådana uttryck som kommer av en särskild konstvilja och därför medför en konstnärlig funktion som öppnar upp mot andra innebörder och betydelser, i direkt förening mellan det konkret mätbara och det till synes oändliga och omätliga men likväl uppskattningsbara.280

Utan tvekan hör den typ av fasad som orgeln i Tryserum är till den typen av ”standardvägg” i och med att den är komponerad utifrån en grundläggande modul, fasadprototyp utvecklad från och med orglarna i Slaka och Jonsered till en manualverksmodul som i både 4’- och 8’- format kunde utvidgas på ett sätt som kom att bli till något av ett adelsmärke och signum för orgelfasader av Pehr Schiörlin.281

Moduler och former I handlingar från projektering av nya eller ändringar av gamla orglar finns sällan några uppgifter om arkitektoniska avsikter eller avvägningar, men enstaka undantag finns.

Därför listas här de som hittills påträffats från den tid då de så kallade klassiska orglarna byggdes i Sverige, men begränsat till 1820:

Före 1700 Arkitekten och organisten E. Palmstedt om orglar han ca 1780 såg i Lübeck: ”de äldste jag sedt, ej hafwa någre utgående Torn el: block, utan alt släte fäldt af pipor”.282 Före 1700 Samma som föregående, men i Rom: ”Structuren som et skåp med 3 poster pipor och mellanständare” (jfr ritning i arkitekten N. Tessin d. y:s samling här intill).283 Före 1700 Göteryd 1731: en fasadprincipal ”uti 3ne Rundingar anlagt”284 1730 Om Härnösands domkyrka: ”[…] antingen ett Ryggpositiv, eller om rummet och i synnerhet högden under hwalfwet så tillåter, ett Öfwerwärk af 6 stämmor, hwilket gifwer jemte nyttan, ett hederligit och för Kyrkian prydeligit anseende.”285 Vidare: ”[…] detta Positive [ryggpositiv] må och [af] församlingen uphöjas ifrån golfwet up moth hwalfwet [som öververk], at det bättre må höras.”286 287 1733 Kisa: stora blindpipor för att erhålla ett ”lustrare prospekt” Fasad av italienskt snitt. 288 1739 Sorunda: som föregående för ett ”bättre anseende” Efter Tessin 2004 s. 206f. 1765 Om Cahman-orgeln i Mariestads domkyrka: ”Detta […] Orgwärk är, i mån af sin storlek, det starkaste och Klaraste till liudet, som jag hört, hwilket äfwen, och till en god del kommer deraf, att det står nära intill hwalfwet, som drifwer det emottagna liudet med kraft tillbaka och neder i Kyrkan.”289 1772 Skänninge, avsyning av J. Miklin av Wahlberg-orgeln: Av manualens Principal 8’ av tenn är de fyra största piporna, C-D# av innerverkslegering; motiv: de ”stå ei i Structuren för Werkets proportion sküll”. Fasaden är av så ”stor och widlyftig Structur” att orgelbyggarna ”måst insätta 168 st Blind- Pipor” vilka istället hade kunna ”nÿttjias till en hel Principal-Stämma i ett medelmåttigt orgwerk.”290

280 Jfr Brandt 2017 s. 93ff. 281 Beträffande standardvägg, se Brandt 2017 s. 93. 282 Palmstedt & Olsson 1927 s. 176f; RAÄ, Fredriksson 2016 bilaga 1. 283 Palmstedt & Olsson 1927 s. 106; RAÄ, Fredriksson 2016 bilaga 1. 284 Unnerbäck 2016 s. 129. 285 Cit. Unnerbäck 2016 s. 168. 286 Cit. Unnerbäck 2016 s. 67. 287 Unnerbäck 2016 s. 87. 288 Olsson 1998 s. 216. 289 Cit. Unnerbäck 2016 s. 42; se vidare RAÄ, Fredriksson 2016 bilaga 1a ”Från ryggpositiv och bröstverksorglar till öververksorglar”. 290 VLA K III:a 1.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 103 (127)

Exemplen ger en antydan om att det huvudsakligen var arkitektonisk och visuell verkan framför musikaliska motiv som anfördes som skäl för använda dyrbara blindpipor. I vissa fall som vid övergången från ryggpositiv till öververk har även klangliga aspekter nämnts.291

Möjligen kan akustiska överväganden också ligga bakom användningen av blindpipor och andra fasadelement i vissa fall för att skapa klanglig balans och resonans, och inte enbart visuell verkan eller tekniskt utrymme för regerverk med mera. Ett exempel på det finns i Leusfta bruk, enligt en analys som Carl-Gustaf Lewenhaupt och som återges i slutet av bilagan och där strävan anses varit att uppnå en lösning som är ”orgelakustiskt optimal (jämför det tyska begreppet Gehäusepolarität)”.292

Av skriftliga handlingar och förhållandena på plats i kyrkorna framgår också att det fanns andra anledningar till att man valde särskilda och från orgelbyggnadsteknisk synpunkt okonventionella lösningar. Dessa lösningar innebär att olika typer av orgelhus utvecklats och som en följd av det har även olika typer av spelbord och placeringar av dessa också utvecklats. Nedan några exempel.

Olika typer av fasad- och spelbordsinrättningar I. Ljusinsläpp och siktförhållanden a. Flera orgelhus, med eller utan fasad: Uppsala domkyrka 1660-tal, Stockholm Riddarholmskyrkan ca 1700293 b. Arkadfasad: Hedemora 1757 II. Spelbordsplacering: a. Fristående: Uppsala domkyrka 1690-tal och Stockholm Riddarholmskyrkan ca 1700,294 Vikingstads kyrka 1785 och Tuna kyrka (Sm) 1793 b. Gavel: Barkeryd 1756295 och Stockholms Slottskyrka 1752296 c. Arkad: Norrköping S:t Olai 1772 och Husby i Dalarna 1783297

I vissa fall rör det sig om fordringar på ljus- och siktförhållanden för samspelet mellan musiker på läktaren, församlingen i kyrksalen och prästen i koret.

När det så gäller formen på enskilda komponenter, element eller moduler i orgelfasader kan också rent hantverksmässiga och tillverkningstekniska faktorer förväntas ha bidragit på ett sätt som veterligen ännu inte uppmärksammats i orgelhistoriska sammanhang.

Teknisk utveckling och tillverkningssätt – formation Vid beskrivningar av orgelfasader ägnas ofta formen på i synnerhet tureller förhållandevis stor uppmärksamhet. En anledning till det är antagligen att konsthistoriska aspekter ofta är prioriterade. Å andra sidan kan också rent tillverkningstekniska faktorer ligga till grund för valen av form. Strängt taget är formen på tureller och pipfält av ringa betydelse sett från musikaliska och instrumenttekniskt organologiska synpunkter.

Tureller kan ha triangulär eller polygonal planform. De kan vara symmetriska eller asymmetriska, och av mer eller mindre svängd, elliptisk eller cirkulär planform. I alla avseenden medför den en horisontell förskjutning av prospektpiporna i djupled från väderlådan.

291 RAÄ, Fredriksson 2016 bilaga 1a ”Från ryggpositiv och bröstverksorglar till öververksorglar”. 292 Lewenhaupt 1998 s. 10f och här sist i bilagan. 293 Se Fredriksson 2010-07-12 s. 2 och Fredriksson 2010-06-11 s. 5 samt Unnerbäck 2016 s. 36 och Unnerbäck 2010 s. 352f. 294 Se RAÄ, Fredriksson 2016 under rubriken ”Från ryggpositiv till bröstningsorgel”. 295 Orgeln av Wistenius är magasinerad i Hylletofta kyrka, nyligen ”återupptäckt” av antikvarie Robin Gullbrandsson och snabbinventerad av NiFr 2015-11-27. Inget nämnt om spelbordet av Hülphers 1773 s. 287f. Se RAÄ, Fredriksson 2016 under rubriken ”Regerverk”, ”Från ryggpositiv till bröstningsorgel”. En utrikes motsvarighet som Wistenius kan ha känt till och som hör hemma i en kunglig ceremonikyrka utgör Königsbergs domkyrka, med orgelprojekt av J. J. Mosengel 1730; se Janca & Renkewitz 2008 s. 266 (”Die Clavire sollen an die Seite der Orgel kommen, damit der Organist die Direction völlig von augen haben könne.”). 296 Se RAÄ, Fredriksson 2016 under rubriken ”Från ryggpositiv till bröstningsorgel”. 297 Se Fredriksson 2010-06-11 och Fredriksson 2008-01-16.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 104 (127)

Många gånger kan nog valet av form ha att göra med vilken yrkesgrupp som stod för tillverkningen och därmed också vilka verktyg, redskap och vilken teknik som stod till buds. För polygonala tureller fodrades snickare med färdighet att utföra geringar med precision och hållfasta sammanfogningar. För tillverkning av runda fordrades att vid svarvning kunna hantera ämnen av de dimensioner som fordras.298 – För, rundlarna kan väl knappast ha snidats av bildhuggare?

I rapporten 1600-talsorgeln i Bälinge kyrka i Uppland som skrivits parallellt med den här föreliggande rapporten har påvisats hur huvuddragen till den tillverkningsmässiga utvecklingen av olika fasadkoncept skisserats i stort.299 Det är en utveckling av sällsynta skriftliga yttrande från 1700-talet och av förhållandena i bevarade orglar som kan följas sporadiskt under medeltiden och reformationen, och med successivt allt rikare källäge under stormaktstiden och frihetstiden. Utvecklingen i Sverige följer, som väntat med tanke på hur orgelbyggaryrkets färdigheter upphövades genom gesällvandringar, den i utlandet.

Så beskriver orgelbyggare J.A. Silbermann under 1700-talet en orgel från 1480-talet i Münstern i Strasbourg som att orgelhuset med fasaden är byggda enligt ”die alte simble Art, nemblich alles gerade”.300 Från Sveriges horisont har liknande karaktäriseringar gjorts. Under 1700-talet av arkitekten Erik Palmstedt som under sin tidigare i rapporten nämnda utrikes resa i slutet ca 1780 kommenterade orgelfasader och kyrkliga interiörer som han såg på orter såväl i Sverige som i kanske främst Frankrike, Tyskland och Italien. I de flesta fall rörde det sig om orgelfasader byggda i ”orgelbyggare styl” och i den ”allmänne Tyske snickare smaken”, och endast någon gång ansågs en fasad som ”modernt”.301

Just när det gäller räta konturer i motsats till svängda i äldre snickeri finns i det avseendet en viss parallell mellan orgelfasader, panelarkitekturen i äldre trähusbebyggelse och även i utformningen av altarskåp under medeltiden.302 Att svängda former i trä vållade tekniska utmaningar utöver det vanliga kommer sig naturligt av materialets egenskaper, innan tekniker för svarvning och basning utvecklats. För tillverkningen av svängda former dessförinnan kan man ta för givet att både ekonomiska och yrkesmässig färdighet bör ha haft rätt avgörande inverkan utöver rent estetiska avsikter och anspråk.

Utöver själva formen på den snickrade fasadstrukturen i djup och höjdled, finns ytterligare sätt att förstärka effekten av visuell djup- och höjdverkan med grupperingen av piporna och genom att variera höjden på fasadpipornas fötter.

Piparkitektur – perspektivisk verkan, skenarkitekur och tromp l’oeil För att liva upp och förstärka den visuella djup och höjdverkan i en orgelfasad finns som flera metoder och tekniker att ta till utöver de trätekniska som nämndes i föregående avsnitt.

Effekterna kan uppnås på rent rumsligt (reellt, ”verkligt”) sätt genom att förskjuta och dimensioner pipornas fötter på lämpligt sätt, samtidigt som effekten kan förstärkas på illusorisk väg (relativt, ”föreställt”) med hjälp av måleri, skenperspektiv och ”tromp l’oeil”- tekniker.

298 RAÄ, Fredriksson 2016 bilaga 1b och jfr Rentzhog 1967/1986 s. 219. 299 RAÄ, Fredriksson 2016. 300 Cit. Könner 1992 s. 202; se RAÄ, Fredriksson 2016 bilaga 1b. 301 Jfr Ångström 1992 s. 371 (”af snickare arbete” om altartavla skänkt 1580–90) och Rentzhog 1976/1986 s. 219 (beteckningen ”snickararbete”) och vidare RAÄ, Fredriksson 2016 bilaga 1b och där anförd litteratur samt Unnerbäck 2016 s. 62 och 113 (not 89). 302 Beträffande raka eller svängda former på krön i altarskåp finns en skillnad beroende på om altarsåpen är av nordtysk härkomst och ”rak avslutning upptill” eller av nederländsk med ”avslutande svängd kontur”; se Ångström 1992 s. 52 resp. s. 20, jfr även s. 35f. Beträffande ”det raka och rätvinkliga” beträffade fasader av trä från 1600- talet och i synnerhet 1700-talet och framåt, se Rentzhog 1967/1986 s. 27 och 143. Jfr Brandt 2017 s. 81f (”Det som definierar en senantik arkitektonisk typ är alltid det inre rummet, medan den yttre formen kan variera beroende på vilka tekniska lösningar man valde för att förverkliga formen.”)

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 105 (127)

I de fall det handlar om förskjutningar av pipkropparna vertikalt i förhållande till väderlådans grundplan. Trätekniskt kan det göras på olika sätt med förföringar i pipstockarna eller kondukter till pipstockarna som kan vara snedställda och svängda på ett som kan korrespondera med hur längden på fasadpipornas fötter fastställts och designats.

Från en i äldre tider vana att bygga alla fasadpipor med lika höga fötter och att ställa samtliga fasadpipor på samma vågräta plan, ovanpå eller i nivå med pipstockarna på ovansidan av väderlådan, utvecklades med tiden här och var tekniken att skapa variation dessa avseenden, det vill säga att förskuta pipkropparna i höjdled. Skälen för det kan knappast ha varit andra än främst estetiska eftersom förde med sig fler och mer komplicerade arbetsmoment samtidigt som stabiliteten i piporna påverkades.

Liksom tidigare skulle listan med exempel även här kunna göras lång. Kort kan bara nämnas att nedställda pipstockar på bilder av fasaden till pedalverket från Cahman-orgeln från 1690-talet i Skara domkyrka, och att det i 1744 års Wistenius-orgel i Västervik S:ta Gertrud finns fasadpipstockar till synes är svängda.303 Variabeln att skapa liv med hjälp av längden på pipfötterna användes särskilt under rokokon under närmaste decennierna efter 1750- talet, men begränsat till orglar fars fasader var ritade av arkitekter, vilket innebär att de främst finns i verk av orgelbyggare verksamma inom Stockholmstraditionen. Praktfulla fasader byggdes i Hedvig Eleonora 1762,304 Tyska kyrkan 1776 och Maria Magdalena 1778,305 i Stockholm alla tre liksom i Norrköping S:t Olai 1772.306

De ibland utstuderat raffinerade effekten de labielinjer som kommer av de i varierade fotlängderna som har med pipmakeri, pipornas dimensionering (utöver mensurering i snäv bemärkelse av vidderna) till vad som i ibland kallas labiearkitektur. Labielinjerna och labiearkitekturen i den bemärkelsen skiljer sig i viss mån från de varianter av labieformer som förekommer och som kanske snarare ska ses som en estetisk lust till dekor och ornamentik inom pipmakeri än inom arkitektur vidare bemärkelse.307

Även skenperspektiv och ”tromp l’oeil”-effekt finns här och var, men det lämnas till var och en som händelsevis läser detta att själv upptäcka!

Valv- eller pelargångartade skenperspektiv, besläktade med triumfbåde-, portal- och arkadmotiv. Här på ett positiv från 1630 i St Luke’s Smithfield (USA) och på fasaden till den av A. Hildebrandt byggda orgeln från 1710 i Danzig St Anna (bei St. Trinitatis). Efter Collier & Gwynn 2002 titelsida resp. Janca & Renkewitz 1984 bild 40.

303 Se Unnerbäck 2016 s. 37 resp. Fredriksson 2003 s. 131. 304 GOArt & RAÄ 2007 s. 72f (RII-III) och Fredriksson 2004 RII-III. 305 Fredriksson 2010-06-11 med där anförd litteratur. 306 Ritningen till fasaden, daterad den 26 augusti 1772, anses författad av Erik Palmstedt; se Ederth 2005 s. 5, 17 och 20f och Setterwall 1945 s. 384-387. Palmstedt negativ till sniderierna trots att fasaden lär vara byggd efter hans ritning; se Palmstedt & Olsson 1927s. 7, här bilaga NN. 307 Jfr Praet 2015 s. 319-323; vidare även GOArt & RAÄ 2005, GOArt & RAÄ 2007 och Fredriksson & Arvidsson 2015.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 106 (127)

Färdighet, avsikt och ändamål – vem och var-för? Ytterligare ett skäl till att orglars utseende och musikaliska prestanda och egenskaper kan variera med hänsyn till klanglig perfektion och spelteknisk precision, beror självfallet i högsta grad på de individuella färdigheter som den och de personer har och som i minsta detalj påverkar kvalitén. Ytterst märks det på hur slutjustering (finish) är gjord, vilket kan variera beroende på om den är gjord av en mästare, en gesäll eller av en lärling.308

Till det hör bland annat frågor om arbetsorganisation och skråtillhörighet, yrkeskompetens och färdighet under 1600-talet och stormaktstiden,309 tidiga entreprenadformer omkring 1700,310 och vidare under 1700-talet frågor om examination och manufaktur ca 1750-tal.311 Givetvis har yrkesfärdigheten även skiftat på även motsvarande sätt mellan mästare och adepter även under 1800- och 1900-talen när industrialisering och automatisering även gjort sitt intåg inom orgelbyggeriet.

Lika givet är det att de musikaliska och arkitektoniska fordringarna kan skifta mellan olika orter, regioner och mellan kyrkor av skiftande generation och byggnadssätt, volym och dignitet. I det avseendet finns också skillnader mellan orglar beroende på om de är eller varit avsedda för

- en dom- och slottskyrka, - någon större eller mindre stadskyrka, - en patronatskyrka eller - en vanlig landsorts- eller sockenkyrka av större eller mindre format.

Vilken betydelse den här sortens faktorer kan ha beskrivs något utförligare i annat sammanhang, både beträffande antal verk, disposition och klanglig finish som temperering och intonation.312

308 Gesäller kunde anförtros att sätta upp och leverera orglar samt ibland utföra reparationer av befintliga, vilket föranledde en del att försöka frigöra sig och etablera verksamhet i egen regi. Se t.ex. Olof Rudbäck för nybygge rekommenderade Hans Henrich Cahman men om det gällde reparation ansåg brodern Johan Herman Cahman ”kunna duga” (Ekström 1994 s. 111; jfr Unnerbäck 2016 s. 33), och vidare även G. Woytzig (Lewenhaupt & Unnerbäck 2000 s. 171f), I. Risberg (som ”kommit för bittida från sin Mästare”; Hülphers 1773 s. 182) och D. Stråhle (av J. N. Cahman beskriven som ”för detta warande gesäll […] okunnig och oskickel[ig] i kånsten, samt omogen at kunna en orgwärks bygnad, som sig bör, af grunden anlägga.”; Unnerbäck 2001 s. 295f). Från 1720-talet finns ytterligare exempel då organisten H. C. Engelhardt i Karlskrona försökte engagera J. N. Cahman men utan framgång till att rusta upp orgeln Stadskyrkan, och därför istället föreslog att man tillsammans med församlingarna i Karlshamn och Kalmar vars orglar också behövde rustas upp skulle ”föreskrifwa en orgelbyggare el. Gesäll från utrikes orter” så att man ”för en billig penning” kunde få arbetena utförda (Alander 1943 s. 121). 309 Något orgelbyggarskrå fanns inte i Sverige (se Unnerbäck 2016 s. 94). Flera tydliga exempel finns på det. Ett är orgelbyggare Franz Boll (Rabén 1934 s. 237f) och ytterligare ett från 1650-talet är tvisten mellan Anders Månsson Bruse (domkyrkoorganist och orgelbyggare i Linköping) och Friedrich Stellwagen i Lübeck, också det på 1650-talet (cit. Kyhlberg 1974 s. 374f). Situationen bekräftas även under senare delen av 1700-talet genom en beskrivning från 1787 (cit. Helenius-Öberg 1977 s. 24). 310 Tidigast kända belägg för begreppet entreprenör i Sverige lär vara från 1709 (Hellquist 1999:I s. 186 och SAOB). Redan under 1680-/1690- talet anas en utveckling där t.ex. H.H. Cahman förefaller ha färdigställt hela orglar med ornament och eventuellt även grundmålning för leverans, vilket torde innebära att storleken på monteringshall i verkstaden kan ha utgjort den yttre begränsningen för när orgeldelar fick tillverkas av lokala hantverkare i närheten av eller på plats i respektive kyrka. Bland H. H. Cahmans medarbetare och i hans hushåll förefaller även bildhuggare utbildning ha funnits (se Kyhlberg 1954 s. 64, vidare även Fredriksson 1999 och Unnerbäck 2016 s. 32). En liknande utveckling tycks skönjbar även inom andra yrkesgrupper som strävat efter att kunna leverera färdiga produkter som tidigare och andra sammanhang utförts av flera olika hantverkare, som i förekommande fall lydde under olika skrån (se von Corswant-Naumburg 1999 s. 96ff; jfr Hinners 2012 s. 83-95 och Vahlne 2012 t.ex. s. 294 och 296: ”[…] det oundvikliga och komplicerade samarbetet mellan olika specialister: timmermän och snickare, skulptörer och gjutare […].”). Se vidare Unnerbäck 2016 s. 33f och 94-97. 311 Hülphers 1773 s. 114, 194ff och 302 samt Unnerbäck 2016 s. 106ff, vidare Unnerbäck 2001 s. 296, Olsson 1998 s. 46 och Helenius-Öberg 1977 s. 15-25 samt Rydberg (red.) 1989 t.ex. s.176f. 312 Se t.ex. Norrback 2002 och RAÄ orgel-FoU del II.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 107 (127)

Fasadkategorier De flesta så kallade klassiska orglar, det vill säga tillkomna före omkring 1860, men särskilt från före 1820-talet är byggda med fasader med fullt musikalisk funktion.

I princip går det att ur- och särskilja några kategorier av orgelfasader:313

- Verksfasad: enbart, till övervägande del ljudande fasadpipor med samma placering som övriga piporna på väderlådan inne i verket; mellan fasad och innerverk råder direkt samband och beroende i såväl byggnadsteknik och tektonisk som i konstruktions- och funktionsmässigt hänseende. - Kulissfasad: till övervägande del stumma blindpipor, eventuellt enstaka ljudande pipor som drivs med luft genom kondukter; fasaden i princip ett separat alster utan någon egentlig teknisk eller tektonisk betydelse för orgelns uppbyggnad eller funktion; fasaden kan dock schematiskt avspegla den bakomvarande orgelns verksplacering och uppbyggnad.314 - Skärmfasad: inga pipor, enbart t.ex. träribbor, spjälverk eller målning.315 - Installationsverk: orgelns pipverk och övriga verksdelar är i stort sett fritt exponerade, utan någon egentlig fasad alls.

Utöver dessa finns också hybrid- eller mellanvarianter redan från 1600-talet.316 Så finns exempel på skärm- eller kulissfasader med enbart träattrapper redan under 1600-talet; Linköpings domkyrka och i många slottskapell, gårds- eller patronatskyrkor.317

Vidare har många positiv med annan gruppering av fasadpiporna än av innerpipverket vilket åstadkommits med intrikata förföringskanaler i pipstockarna (ej att förväxla med kondukter) till fasadpiporna, som t.ex. i Manderscheidt-positivet (den s.k. Bjurums-orgeln) och Richborn-positivet i Skokloster från 1600-talet, och i kabinett-positiven i Fagervik och Köpenhamn från förra delen av 1700-talet.318

Att som tidigare beskriva orgelfasader som antingen orgelbyggarfasader eller arkitektfasader får mot denna barkund ses som kraftiga förenklingar av vad orgelfasader i själva verkat kan vara.

Låt vara att situationen i Sverige förändrades påtagligt i och med den kungliga förordning som utfärdades 1776, men inte desto mindre visar exemplet med orgelfasaden i Tryserum och flera andra med gemensam prototyp att många varianter och synteser utvecklades.

313 RAÄ 2015 s. 15f och LiSt NiFr 2014 s. 84, jfr t.ex. Gress 2000 s. 174 ("Werkprospekt"). 314 Se t.ex. Könner 1992 s. 17-29 ”Vom ’Werkprospekt’ zum ’Ornamentprospekt” och Buchstab 2002 (utan sidn:r) not 667. Jfr Kauffman1949 s. 36f om ”Der Ornamentsprospekt” (36f, cit. s. 37; kursivering här): ”In Deutschland aber trat in fast allen Landschaften eine Generation von Orgelbauern auf, die nach neuen Gesichtspunkten in ihrer Kunst suchten und dem Zeitgeschmack entsprechend ein Orgelideal erstrebten, das in völligem Gegensatz zu dem des norddeutschen Barock im 17. Jahrhundert stand: Joh. Mich. Röder in Berlin und Breslau, Joachim Wagner in Brandenburg, Mosengel und Casparini in Ostpreussen, Treutman im Magdeburgischen, Engler in Schlesien, Carstens und Sperling im Norden, Silbermann in Sachsen, Patroklus Müller und Klausing in Westfalen, Gabler in Schwaben, Fux in Bayern – sie allen unterwarfen die Schauseite der Orgel ganz neuen, gefühlsbetonten Ansprüchen, die sich aus den Forderungen der geltenden Mode herleiteten. Der Barockstil, diese seit der Gotik stärkste baukünstlerische Kraft, liebte in der Innenarchitektur malerische Perspektiven, Durchblicke und ineinander gleitende Räume. Und der Orgelprospekt ist für ihn kein eigengesetzliches Möbel mehr, sondern ein Stück Innenarchitektur.” 315 Om skärmfasader och även kulissfasader under 1700-talet, se tills vidare Fredriksson 2004-12-21 s. 17-25, Fredriksson 2007 s. 217, Fredriksson 2010-06-11 och Könner 1992 med där anförda exempel. Jfr Rentzhog 1967/1986 s. 218 och s. 26f om bl.a. skådefasader. 316 Beträffande undantag bland så kallade klassiska orglar, se Fredriksson 2007 s. 216f. 317 Unnerbäck 2001 s. 297 och Rosell 2000 s. 10 (Eriksbergs-slott), s. 21 (Läckö slott), s. 29 (Salsta slott), s. 16 och 119f (Ulriksdals slott) resp. t.ex. Rosell 1974 s. 86ff (Veckholms kyrka). Beträffande attrapper, jfr även Janca & Renkewitz 2008 s. 184ff och Buschtab 2002 (utan sidn:r) not 691. 318 Se Kjersgaard 1985–86 s. 157 (och Kjersgaard 1973–74 s. 227) resp. Kjersgaard 2005 s. 8 och 49, och Unnerbäck 2016 s. 86 och 87.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 108 (127)

Orglarna i Leufsta bruks kyrka och i Linköpings domkyrka med fasader från 1728 respektive 1733 av J. N. Cahman. Foto: NiFr juni 2006 resp. från ca 1880 i ÖM (jfr Unnerbäck 2003 s. 58ff och Unnerbäck 2016 s. 66 och s. 70 samt Fredriksson 2003 och Fredriksson 2008). De båda fasaderna är i princip uppbyggda av samma uppsättning arkitektoniska element som dels är olika dimensionerade och dels olika kombinerade i de olika verken. 8’-manualen i Leufsta motsvarar i 4’-öververket i Linköping och 8’-manualen i Linköping 4’-ryggpositivet i Leufsta. Carl-Gustaf Lewenhaupt har beskrivit förhållandena i Leufsta (cit. Lewenhaupt 1998 s. 10f; jfr Unnerbäck 2016 s. 187f):

Förhållande mellan fasaduppbyggnad och innerverk – exemplarisk analys Följande beskrivning av hur en orgelfasad är uppbyggd utifrån orgelns inre logik är veterligen den mest raffinerat insiktfulla. Med pregnans och elegans förenas grundlig kännedom om orgeln och om orgelbyggeriets hantverk och konstart, uttryckt med estetisk poesi kominerad med språklig briljans och föredömligt belysande byggnadsteknisk träffsäkerhet.

Beskrivningen är författad av Carl-Gustaf Lewenhaupt och avser Cahman-orgeln i Leuftsa bruk. Sättet att se på en fasad är förebildligt och återges därför i dess helhet.

Fasader och orgelhus Orgelverkets invändiga uppbyggnad visar sig klart i dess yttre gestaltning, där även icke ljudande fasadpartier kan sägas fylla en klanglig inte blott arkitektonisk funktion i helhetskonceptet. Sålunda speglar Manualverkets fasad med hela Principal 8’ ljudande i en stor och två mindre tureller samt ett par bascentrerade diskantfält däremellan, pipuppställningen inne på de bakomliggande båda väderlådorna. Fasadens yttre pipfält är liksom de ävenledes diatoniskt uppställda övre mellanfälten stumma, men do tomma utrymmena i orgelhuset därinnanför har en betydande inverkan på verkets klangutveckling.

Med sitt ringa djup, sin stora bredd med generöst utrymme vid kortsidorna och en måttlig avjämnda takkontur, utan låga partier och trånga torn, torde denna struktur kunna betecknas som orgelakustiskt optimal (jämför det tyska begreppet Gehäusepolarität). De tomma sidoutrymmena innanför fasadens utterfält är sannolikt ett medvetet sätt att eliminera klanglig obalans i form av den ej önskvärda tenorförstärkning, som i verk med snarlik uppställning brukar bli följden av att piporna står nära intill sidoväggarna.

Lika självklart som denna balansering av tenorläget kommer till uttryck i manualverkets arkitektur, lika medvetet tycks det lilla Ryggpositivet vara gestaltat i syfte att ge bästa möjliga gravitet åt klangen. Här står de största piporna mycket nära sidoväggarna med en tydlig basförstärkning som resultat. I fasaden visar hela Principal 4’ hur pipverket är grupperat, kompakt uppställt på en väderlåda i nivå med fasadpipstockarna: Ytterst ett par bastureller, därinnanför manualfasadens båda bascentrerade diskantfält i liten version samt i mitten ett plant tenorfält, vilket i motsats till turellerna och alla övriga fält är diskantcentrerat. De små övre diatoniska mellanfälten är liksom i manualfasaden stumma; de spelar med sin horisontella labielinje i korrespondens med läktabarriärens krön en viktig och raffinerad roll i den utsökt gestaltade arkitektoniska helhetsensemblen.

Samspelet mellan arkitektur och klanggestaltning ter sig inte minst sofistikerat i Pedalverkets båda strukturer. Dessa är till skillnad från manualverket och ryggpositivet inte försedda med tak; en rik vertikal artikulering med bl.a. särskilda turellinsidor mot kyrkorummets mitt, resulterande i vardera ett högt och smalt men uppåt öppet tornutrymme för de största baspiporna, torde här gynna en koncis och samtidigt voluminös klangutveckling, framför allt i tonomfångets djupare lägen.

Även i pedalverket är pipuppställningen på väderlådorna direkt avläsbar i fasadernas Principal 8’, men då de breda pedallådorna (lågt upplagda under fasadstocknivå) med 14+12=27 toners omfång kräver en fasad

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 109 (127)

med 19+19+38 pipor, erfordras 11 stumma utfyllnadspipor placerade som ytterpipor i alla de fyra fälten och två turellerna. De praktiskt motiverade orsakerna till att just de yttre piporna i exempelvis turellerna är stumma kan belysas av följande: Det visar sig genom verktygsavtryck att åtminstone de större piporna i fasaden på grunda av sin placering måst intoneras stående på plats, ett arbete som knappast skulle ha varit möjligt att utföra på de skymda och oåtkomliga ytterpiporna i turellerna. Problemet i fråga har man uppenbarligen kringgått redan på projekteringsstadiet genom att helt enkelt besätta dessa svåra positioner med stumma pipor.

Flera andra beskrivningar finns att jämföra med, men dessa är väsentligt mer svepande och av mer typolgikst klassificerande karaktär.319

Tack, Carl-Gustaf Lewenhaupt! / NiFr den 3 mars 2017.

319 Se t.ex. Unnerbäck 2016 s. 105 och jfr Fredriksson 2001–2002 och Fredriksson 2003.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 110 (127)

Bilaga 15: Jerusalems tempel – Carl XII:s Biblia från 1703

Jerusalems tempel i Carl XII:s Biblia från 1703, gravyr av J. Lamsfelt, Amsterdam efter rekonstruktion av den spanska jesuiten J. B. Villalpando men text översatt till svenska.320 Villalpandos verk ingick i arkitekten N. Tessin d. y:s samling.321

Jerusalems tempel enligt rekonstruktion av J. B. Villalpando men med svensk översättning med gravyrer gjorda av Johannes Lamsfelt, Amsterdam. Gravyren ingick arkitekten N. Tessin d. y:s samling (Tessin 1712 s. 6:5). Efter Carl XII:s Biblia 1703 från uppslag s. 232/233 (överst till vänster) och från uppslag s. 238/239 (övriga); original i Linköpings stiftskansli; ”Denna Bibel är gifven till Linköpings Dom-Capitel af Joh Jak Hedrén. Linköping d: 17. Jun. 1857.” Foto NiFr 2017-03-10.

320 Architectural Theory 2003 s. 366-377, Carl XII:s Biblia 1703 (här bilaga NN) och samt Bengtsson 1952 s. 84ff. 321 Tessin 1712 s. 6:5 resp. Forssman 1956 s. 208ff; vidare RAÄ, Fredriksson 2016 under rubriken ”Ny bild av orgeln: »i tyske snickare smaken«”.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 111 (127)

Carl XII:s Biblia 1703 från uppslag s. 238/239.

Carl XII:s Biblia 1703 från uppslag s. 302/303 (ovan); nedan förstorade detaljer.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 112 (127)

Förkortningar och referenser

ATA, Antikvarisk-toppgrafiska arkivet (Stockholm) ATk, Antikvarisktekniska avdelningen, Enheten för konservering av kyrkliga inventarier ATUD, Antikvarisk-teknisk uppmätning och dokumentation (RAÄ Orgelhandbok 2015 s. 101ff) EEe, Einar Erici Excerptsamling (i ATA) F, foto GLA, Landsarkivet i Göteborg GOArt, Göteborg Organ Art Center vid Göteborgs universitet HM, Hülphers manuskriptsamling Ill, Illustration JKL, Jönköpings länsmuseum KB, Kungliga biblioteket KBS, Kungliga Byggnadsstyrelsens arkiv (i ATA) LiSt, Linköpings stift LSB, Linköpings stadsbibliotek Lst, Länsstyrelsen VKA, Västerviks kommunarkiv: Forsbyarkivet, Fogelviksavdelningen VLA, Landsarkivet i Vadstena VSB, Västerås stadsbibliotek R, ritning RA, Riksarkivet RAÄ, Riksantikvarieämbetet SMb, Statens musikbibliotek SSK, Signums svenska konsthistoria STM, Svensk tidskrift för musikforskning SvKy, Sveriges kyrkor, konsthistoriskt inventarium T, tabell TKA, Tryserums kyrkoarkiv, Tryserums pastorsexpedition ULA, Landsarkivet i Uppsala ÖIA, Överintendentsämbetets arkiv (i RA) ÖM, Östergötlands museum (Linköping)

Litteratur Adkins 1980 Adkins, Cecil: ”Neidhardt, Johann Georg”, The New Grove Dictionary of Music and Musicians, red. S. Sadie, 1980:13. Alm 1997 Alm, Göran: ”Arkitekturen och inredningskonsten”, Frihetstidens konst. SSK, Lund 1997. Alm 1998 Alm, Göran: ”Arkitekturen och inredningskonsten”, Den gustavianska konsten. SSK, Lund 1998. Alm 2000 Alm, Göran: ”Kyrkoarkitekten”, Carl Hårleman – människan och verket. Red. Magnus Olausson och Rebecka Millhagen, Värnamo 2000. Anderson 1926 Anderson, William: Blekinge, kyrkor i Östra härad. SvKy, vol. 22, Stockholm 1926. Andersson 2016 Andersson, Göran: Timmerbyggnader – Tematiska undersökningar av traditionella timringsmetoder. Hantverkslaboratoriet 206. Anter & Wannfors 1997 Anter, Karin Fridell & Henrik Wannfors: Så målade man. Svenskt byggnadsmåleri från senmedeltid till nutid. Stockholm 1997. Architectural Theory 2003 Architectural Theory from the Renaissance to the Present – 89 Essays on 117 Treatises. With a preface by Bernd Evers and an Introduction by Christof Thoenes. Taschen, Köln 2003. Bedoire 2015 Bedoire, Fredric: Den svenska arkitekturens historia 1000-1800. Livonia (LT) 2015. Bellinga/Bukowski 1992 Bellinga/Bukowski: Bellingasamlingen, Jean E. Rehn. Auktionskatalog nr G5, Värnamo 1992. Bengtsson 1960 Bengtsson, Ingmar: ”Roman som orgelsakkunnig. Några notiser och två nyfunna brev.”, STM 1960. Berg Villner 1997 Berg Villner, Lena: Tempelman. Arkitekten Olof Tempelman 1745–1816. Stockholm 1997. Bergelt 2012 Bergelt, Wolf: Joachim Wagner (1690–1749) – Orgelmacher. Wemding 2012. Bergström 2015 Bergström, Carina: Kyrkorna mitt i byn – Med kyrkan som följeslagare genom Sveriges historia. Bosnien-Hercegovina 2015.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 113 (127)

Blondel 1771–1783 Blondel, Jaques-Francois: Cours d’architecture ou traité de la Décoration, Distribution & Construction des bâtiments. Paris 1771–1783. Bonnier 1996 Bonnier, Ann Catherine: ”Kyrkorna i Dals hära – Några av landets äldsta kyrkor”, Kyrka i bruk, Meddelanden från Östergötlands länsmuseum, Västervik 1996 s. 67-84. Bonnier 2012 Bonnier, Ann Catherine: ”Cistercienserna och det aristokratiska landskapet”, Munkar och magnater vid Vättern – studier från forskningsprojektet »det medeltida Alvastra«. Red. Lars Ersgård, Lund 2012 s. 89-150. Braham 1966 Braham, Allan: ”The Tomb of Christina”, The Queen Christina of Sweden – Documents and Studies. Red. Magnus von Platen, Stockholm 1966 s. 48-58. Brandt 2017 Brandt, Olof: Korset och kapitälet – De fornkristna kyrkorna och monumentaliteten. Totem (PL) 2017. Browne 1869 Browne, Thomas: Hydriotaphia – Urn Burial; or, a discourse of the sepulchrial urns lately found in Norfolk. Efter utgåva av J. W. Willis Bund 1869. [http://ebooks.adleaide.edu.au/b/browne/thomas/hydriotaphia; senast nedladdad 2017-03-09.] Buchstab 2002 Buchstab, Bernhard: Orgelwerke und Prospektgestaltung in Thüringer Schlosskapellen – Visualisierung sakraler Musikinstrumente im höfischen Kontext. Marburg 2002. Böhn-Jullander 1987 Böhn-Jullander, Ingrid: Johan Pasch och rokokons dekorativa måleri i Sverige. Uddevalla 1987. Bengtsson 1953 Bengtsson, Bengt: Tillkomsten av Carl XII:s biblia – ett tvåhundrafemtioårs- minne. Stockholm 1953. Carl XII:s Biblia 1703 Biblia, Thet är All then Heliga Skrift På Swensko; EFter Konung Carl then Tolftes Befalning Medh förriga Editioner jämförd; Summarier / och Marginalie å nyo öfwersedd; Concordantier / Anmärckningar förökade; Nya Register / och Biblisk Tideräkning inrättade; med mera / som Företalet närmare uthwisar. Medh Kongl. Maj:tz allernådigsta frihet. Stockholm 1703 (faksimil Stockholm 1978). Cinthio 1989 Cinthio, Erik m.fl.: Kyrkobyggnader 1760–1860. Del 1, Skåne och Blekinge. SvKy, vol. 210, Uppsala 1989. Cinthio 1993 Cinthio, Erik m.fl.: Kyrkobyggnader 1760–1860. Del 2, Småland och Öland. SvKy, vol. 216, Uppsala 1993. Cnattingius 1973 Cnattingius, Bengt: Tryserums kyrka, Linköpings stifts kyrkor, Linköping 1973 respektive 2. uppl. m. tillägg av Alf Karlsson, Vimmerby 1994. Collier & Gwynn 2002: Collier, James & Dominic Gwynn The 1630 consort organ from Hunstanton Hall, Norfolk, England now in St Luke’s Smithfield, Virginia, USA – A technical and historical report compiled by, Wellbeck 2002. (https://www.dropbox.com/s/i2m5dlo2g4516th/43%20Smithfield%20organ%2 0report%202014.pdf?dl=0; senast nedladdad 2017-03-10 via Goetzegwynn.co.uk.) von Corswant-Naumburg 1999 von Corswant-Naumburg, Inga: Huvudbaner och anvapen under stormaktstiden, Uddevalla 1999. Dahlberg 1716 Dahlberg, Erik: Suecia Antiqua et Hodierna. Sverige i forntid och nutid. Nationalupplaga med kort beskrivande text av Dr Aron Rydfors, Stockholm 1924 (1716) Delblanc 1965 Delblanc, Sven: Ära och minne – studier kring ett motivkomplex i 1700-talets litteratur. Stockholm 1965. Edert 2005 Edert, Jarri: Ett bland de största och vackraste i riket – Olof Schwans orgel i Norrköpings stadskyrka S:t Olai 1771–1870. CD-uppsats 2005, Institutionen för musikvetenskap, Uppsala universitet. Edholm 1984 Edholm, Dag: ”Orgelverken i Svennevads kyrka”, Sköllerstabygden 2, Kumla 1984. Edholm 1985 Edholm, Dag: Orgelbyggare i Sverige 1600-1900 och deras verk. Stockholm 1985. Edholm 1985-07-24 Edholm, Dag: Orgeln i Tryserums kyrka 200 år. Maskinskrivet föredrag hållet vid orgelkonsert i Tryserums kyrka 1985-07-24, TKA. Edholm 1998 Edholm, Dag: ”»En av de största och förnämsta i Riket« - Schwanorgeln i Stockholms Storkyrka – det sena 1700-talets mest betydelsefulla svenska orgelbygge”, Orgelforum, nr 4 1998 s. 5-28. Edholm 2011 Edholm, Dag: ”Kyrkorglar i Strängnäs stift”, Klanger från fyra sekel – Orglar i Strängnäs stift. Red. Dag Edholm, Torvald Johansson, Albin Andréasson, Anna Güthlein, Mattias Johansson, Karl Gustav Sjögren och Erik Orviste. Värnamo 2011 s. 73-227.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 114 (127)

Edskes & Vogel 2016 Edskes, Cornelius H. & Harald Vogel: Arp Schnitger and his work. Documentation of the Organ and Facades built by Arp Schnitger in Germany, the Netherlands, Portugal, and Brazil. Bremen 2016. Ellerhorst 1936 Ellerhorst, Winfred: Handbuch der Orgelkunde. Die mathematischen und akustischen, technischen und künstlerischen Grundlagen sowie die Geschichte und Pflege der modernen Orgel. Einsiedeln 1936. Engelbrektsson 2000 Engelbrektsson, Rune: ”Så här musicerade man på herrgårdarna i Tjust”, Kunskapskällan och framtidens kultur. Kunskapskällands skriftserie nr 4, red. Bengt Olof Myrgård, Västervik 2000 s. 28-29. Emitslöf 1987 Emitslöf, Inga-Lisa: Carl Fredrik Beurling. En av fyra hantverksbröder. Bildhuggare, förgyllare och spegelmakare i Norrköping under gustaviansk tid. Uppsats för påbyggnadskurs i konstvetenskap (60 poäng), framlagd vid docent Ingrid Sjörströms seminarium, konstvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet, hösterminen 1987. Erici & Unnerbäck 1988 Erici, Einar & R. Axel Unnerbäck: Orgelinventarium – Bevarade klassiska kyrkorglar i Sverige. Stockholm 1988. Erici 1949 Erici, Einar: ”Orglar och orgelbyggare”, Linköpings stift i ord och bild. Stockholm 1949 s. 245-304. Erici 1965 Erici, Einar: Inventarium över bevarade äldre kyrkorglar i Sverige tillkomna före mitten av 1800-talet några ock mellan åren 1850 och 1865 och ett par ännu senare, men dock stilistiskt sammanhörande med de äldre, Stockholm 1965. Fogelmarck 1957 Fogelmarck, Stig: Carl Fredrik Adelcrantz. Arkitekt. Uppsala 1957. Fogelmarck 1994 Fogelmarck, Stig: Carl Fredrik Adelcrantz. Ett gustavianskt konstnärsöde. Stockholm 1994. Forssman 1956 Forssman, Erik: Säule und Ornament – Studien zum Problem des Manierismus in den nordischen Säulenbüchern und Vorlageblättern des 16. und 17. Jahrhunderts. Stockholm 1956. Fredriksson & Arvidsson 2015 Fredriksson, Niclas och Mats Arvidsson: Orgelsituationen i Lungsunds kyrka – Beståndsinventering och förslag till prioritering av 1600-talsorgeln. Linköpings stift 2015-09-25 dnr S191-2015-129. Fredriksson 2001-09-06 Fredriksson, Niclas: Restaureringsprogram avseende Schiörlinorgln i Tryserums kyrka, Linköpings stift. Linköpin 2001-09-06 (ATA). Fredriksson 2001–2002 Fredriksson, Niclas: ”Fasadarkitektur och gesällvandringar – Johan Niclas Cahman och Östersjöregionens orgelbyggeri.” I Orgelforum 2001:4 sid. 146-157 och 2002:1 sid. 15-30. Fredriksson 2003 Fredriksson, Niclas: ”Eighteenth-century Swedish organ-building in a Baltic perspective.”, A. Frisk och S. Jullander (red.), The Nordic-Baltic Organ Book. History and Culture. GOArt Publications, no. 11, 2003 s. 122-134. Fredriksson 2004-12-21 Fredriksson, Niclas: Pehr Schiörlinorgeln från 1783 i Slaka kyrka. Antikvarisk- teknisk dokumentation. Norrköping/RAÄ 2004-12-21, dnr 413-0261-2003. Ej tryckt; ATA, GOArt och LSB. Fredriksson 2006 Fredriksson, Niclas: ”Antiquarisch-technische Dokumentationen von Orgeln. Grundlegende Reflektionen zum Warum, Wie und Funktion.” Dokumentation von Orgelrestaurierungen, Bericht über die Tagung der Internationalen Arbeitsgemeinschaft für Orgeldokumentation (IAOD) in Männedorf (Schweiz) vom 20. – 23. Mai 2004. Herausgeg. Wolfgang Rehn, Berlin 2006. Fredriksson 2007 Fredriksson, Niclas: „Ein teilweise revidiertes und komplettiertes Bild von Georg Joseph Vogler und seine Bedeutung für den Orgelbau in Schweden am Ende des 18. Jahrhunderts“, Georg Joseph Vogler – Umbrüche im Orgelbau – Band II. Bericht über die Tagung der Internationalen Arbeitsgemeinschaft für Orgeldokumentation (IAOD) in Stockholm (Mai/Juni 2003), Uwe Pape (red.). Berlin 2007 s. 203-254. Fredriksson 2008 Fredriksson, Niclas: ”Orgeln. Instrumentet framför andra.” Kyrkorummet – kulturarv och gudstjänst – En samtalsbok om ett förändringsskede. Skellefteå 2008 s.330-344. Fredriksson 2008-01-16 Fredriksson, Niclas: PM med information sammanställd med anledning av yttrande om renovering av 1700-talsorgeln i Husby kyrka, Dalarna. Niclas Fredriksson, RAÄ 2008-01-16 dnr 312-4044-2007 (ATA). Fredriksson 2008-10-28 Fredriksson, Niclas: EROI Festival 2008, Rochester (New York) Christ Church: Invigning och besiktning den 16-20 oktober 2008 av den nya så kallade Craighead-Saundersorgeln. RAÄ 2008-10-28 dnr 312-3720-2008 (ATA). Fredriksson 2010-06-11 Fredriksson, Niclas: Orgelfasader – anteckningar om arkitektonisk gestaltning som triumfbågar och arkadfasader. RAÄ 2010-09-26 dnr 312-1823-2010 (ATA). Fredriksson 2010-07-12 Fredriksson, Niclas: Israel Lagerfelt – självbiografiska anteckningar, skrivelser och korrespondens om orgelkonst. RAÄ 2010-07-12 dnr 312-1822-2010 (ATA).

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 115 (127)

Fredriksson 2010-12-20 Fredriksson, Niclas: Orgelverk – historiska skildringar av piporgelns funktion vid offentliga ceremonier som t.ex. kungliga kröningar och begravningar samt kyrko- och orgelinvigningar till 1800-talets början. RAÄ 2010-12-20 dnr 312- 1821-2010 (ATA). Fredriksson 2015 Fredriksson, Niclas: ”Ett orgelbyggeri i centrum”, Orgelforum nr 3 2015 s. 19- 22. Fredriksson & Unnerbäck 2015 Fredriksson, Niclas & Axel Unnerbäck: ”Verkförteckning Wistenius och Schiörlin”, Orgelforum nr 3 2015 s. 14-18. Frosterud-Jägerhorn 1999 Frosterud-Jägerhorn, Åsa: I nöd och lust, dass och lusthus till nytta och nöje. Oskarshamn 1999. Fröberg 2002 Fröberg, Jonas: Masonite – en historia om människorna, Bolaget och framtidstron i industrisamhällets Rundvik. Luleå 2002. Gardelin 2006 Gardelin, Gunilla: En värld av sten – Stenhuggarorganisation i medeltidens Östergötland. Lund studies in historical archaeology 3. Lund 2006. Gillgren 1995 Gillgren, Peter: Gåva och själ – epitafiemåleriet under stormaktstiden. Ars Suecia 17, Acta Universitatis Upsaliensis. Uppsala 1995. Grahn 2015 Grahn, Göran: ”Orgeln i Svenarums kyrka – ombyggd – förfallen – snart återuppstånden”, Orgelforum nr 3 2015 s. 23-25. Greβ 2000 Gress, Frank-Harald: Die Orgeln Gottfried Silbermanns – Fotografiert von Michael Lange mit einem einleitende Essay von Joachim Menzhausen. Dresden 2000. GOArt, NiFr 2000 GOArt, Niclas Fredriksson: The old organ in the Morlanda church, Sweden. GOArt documentation reports no. 1, GOArt Publications No. 4, 2000. Red. Sverker Jullander, Göteborg 2000. GOArt, NiFr 2001 GOArt, Niclas Fredriksson: The organ in Hökhuvud church, Sweden. GOArt documentation reports no. 2, GOArt Publications No. 5, 2001. Red. Sverker Jullander, Göteborg 2001. GOArt & RAÄ 2005 GOArt & RAÄ: Organ Documentation Manual. Bergsten, Carl-Johan & Niclas Fredriksson samt Alf Åslund; Göteborg 2005. GOArt & RAÄ 2007 The Medåker organ at the Nordic Museum, Sweden. GOArt Organ Documentation Reports, no. 4. Red. Joel Speerstra, Göteborg 2007. Grate 1998 Grate, Pontus: ”Bildkonsten”, Den gustavianska konsten. SSK, Lund 1998. Greß 2000 Greß, Fran-Harald: Die Orgeln Gottfried Silbermanns. Dresden 2000. Guillaume 2010 Guillaume, Jean: ”Ornament et architecture”, Guillaume & Fuhring (red.) 2010 s. 75-90. Guillaume & Fuhring 2010 Guillaume, Jean & Peter Fuhring (red.): Jaques Androuet du Cerceau «un des plus grands architectes qui se soient jamais trouvés en France». Paris 2010. Günther 2010 Günther, Hubertus: ”Du Cerceau et l’Antiquité”, Guillaume & Fuhring (red.) 2010 s. 75-90. Göransson 1983 Göransson, Nils: Sancta Cecilias tjänare i Linköping. Klockrike 1983. Göransson 1977 Göransson, Tora: Jean Eric Rehns gravkonst. Lund 1977. Hedlund & Quensel 1934 Hedlund, Samuel och Alice Quensel: Sankt Johannes kyrka och Sankt Stefans kapell. SvKy, vol. 40, Stockholm 1934. Helenius-Öberg 1994 Helenius-Öberg, Eva: Johan Helmich Roman. Liv och verk genom samtida ögon. Uppsala 1994. Helenius-Öberg 1986 Helenius-Öberg, Eva: Svenskt klavikordbygge 1720-1820. Studier i hantverkets teori och praktik jämte instrumentens utveckling och funktion i Sverige under klassisk tid. Uppsala 1986. Helenius-Öberg 1999 Helenius-Öberg, Eva: ”Olof Schwan och tempereringsfrågor i 1770-talets brytningstid.” Övertorneåprojektet. Om restaureringen av orgeln i Övertorneå. Red. Ericsson, Lena Weman, Luleå 1999 s. 105-111. Helenius-Öberg 2001 Helenius-Öberg, Eva: Den gamla orgeln i Morlanda kyrka – ett stycke europeisk orgelhistoria. GOArt Publications No. 6. Göteborg 2001. Hennum 2006 Hennum, Christer: ”Instrumentens konung fick nytt liv i Tryserum”, Norrköpings tidningar, måndagen den 13 februari 2006 s. A21. Hinners 2012 Hinners, Linda: De fransöske handtverkarne vid Stockholms slot 1693–1713 – Yrkesroller, organisation, arbetsprocesser. Eidos nr 25. Skrifter från konstvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet, Mölnlycke 2012. Hjortsjö 1966 Hjortsjö, Carl-Herman: ”The Opening of Queen Christina’s Sarcophagus in Rome”, The Queen Christina of Sweden – Documents and Studies. Red. Magnus von Platen, Stockholm 1966 s. 138-158. Holmström 2012 Holmström, Marie: ”Kontinental ideologi i monastisk regi – cistercienserna och »Sverkerskapellt« vid Alvastra kloster i ny belysning”, Munkar och magnater vid Vättern – studier från forskningsprojektet »det medeltida Alvastra«. Red. Lars Ersgård, Lund 2012 s. 151-262.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 116 (127)

Hofrén 1957/1984 Hofrén, Manne: Tryserum. Några kapitel ur Tryserums och Fogelviks historia. Västervik 1957/1984. Hülphers 1773 Hülphers, Abraham Abrahamsson: Historisk Afhandling om Musik och Instrumenter särdeles om Orgwerks Inrättningen i Allmänhet jemte Kort Beskrifning öfwer Orgwerken i Swerige. Westerås 1773. Faksimil med inledning av Thorild Lindgren, Stockholm 1969. Inger 1988 Inger, Göran: ”Den kyrkliga patronatsrätten”, Klient och patron – Befordringsvägar och ståndscirkulation i det gamla Sverige. Borås 1988 s.91- 112. Inrikes Tidningar 1785 Inrikes Tidningar: ”Tryserums församling i Calmare Län, den 15 October.”, nr 86, torsdagen den 3 November 1785, tryckt hos Johan George Lange, Stockholm. Jacobsson 1985 Jacobsson, Per: Vikingstads kyrka – historisk sammanställning. Klockrike 1985. Janca & Renkewitz 1984 Janca, Jan & Werner Renkewitz: Geschichte der Orgelbaukunst in Ost- und Westpreußen von 1333 bis 1944. Band I. Gießen 2008. Janca & Renkewitz 2008 Janca, Jan & Werner Renkewitz och Hermann Fischer: Geschichte der Orgelbaukunst in Ost- und Westpreußen von 1333 bis 1944. Band II, 1. Berlin 2008. Johansson 2006 Johansson, Annika: Greta Lagerfelt. Örebro 2006. Jonsson 2010 Jonsson, Kristina: ”Moderna tider? Dödsuppfattningar och folkliga traditioner från medeltid till 1800-tal.”, Modernitetens materialitet – arkeologiska perspektiv på det moderna samhällets framväxt. Red. Anna Lihammer och Jonas M Nordin, The museum of national antiquities, Stockholm, studies 17. Huskvarna 2010 s. 113-130. Josephsson 1930/1931 Josephsson, Ragnar: Tessin. Nicodemus Tessin d.y. Tiden – Mannen – Verket. Sveriges allmänna konstförenings publikation XXXVIII och XXXIX, Stockholm 1930 respektive 1931. Kandt 2007 Kandt, Kevin E.: ”Two Sepulchral Monuments by Andreas Schlüter: A case Study in Bridging Cultures through Baroque Aesthetics”, International Congress of Aesthetics 2007 ”Aesthetics Bridging Cultures”. [Internet som PDF; senast nedladdad 2017-03-09.] Karling 1955 Karling, Sten: Kyrkorna i Borås och Brämhult. Borås 1955. Karlsmo 2005 Karlsmo, Emelie: Rum för avsked – Begravningskapellets arkitektur och konstnärliga utsmyckning i 1900-talets Sverige. Riga 2005. Karlsson 2002 Karlsson, Lennart (red.): Tryserums Hembygdsförening. Årsskrift 2002. Valdemarsvik 2002. Kaufmann 1949 Kaufmann, Walter: Der Orgelprospekt – ein Beitrag zur geschichtlichen Entwicklung des Orgelgehäuses. Mainz 1949 Kjellberg 1979 Kjellberg, Erik: Kungliga musiker i Sverige under stormaktstiden. Studier kring deras organisation, verksamheter och status ca 1620 – ca 1720. Institutionen för musikvetenskap, Uppsala universitet 1979. Kjersgaard 2015 Kjersgaard, Mads: ”Orgeln i Nässjö kyrka byggd av Pehr Schiörlin 1795 – Erfarenheter och iakttagelser omkring dess pipverk”, Orgelforum nr 3 2015 s. 26-35. Korsfelt 1980 Korsfelt, Bertil: Om Tryserums kyrkorglar. Informationsblad, Linköping 1980. Kyhlberg (u. å.) Kyhlberg, Bengt: Överintendentsämbetets orgelritningar före år 1811. Maskinskriven uppsats, utan år; SMb. Kyhlberg 1946 Kyhlberg, Bengt: Orgelverket i den tessinska slottskyrkan. Maskinskrivet bidrag till ”Festskrift till Moberg”, 1946-05-20, SMb. Könner 1992 Könner, Klaus: Der Süddeutsche Orgelprospekt des 18. Jahrhunderts – Entstehungsprozess und kunstlerisches Arbeitsweisen bei der Ausstattung barocker Kirchenräume. Tünbinger Studien zur Archäologie und Kunstgeschichte. Herausgeg. Ulrich Hausmann und Klaus Schwager, Band 12. Tübingen 1992. Larsson 1969 Larsson, Sixten (m.fl.): at förse Riket med beständige och prydlige Byggnader. Byggnadsstyrelsen och dess föregångare. Stockholm 1969. Lewenhaupt 1998 Lewenhaupt, Carl-Gustaf: Dokumentation av Cahmanorgeln i Leufsta bruks kyrka – Rapport maj 1998. Länsstyrelsen Uppsala län; Länsstyrelsens meddelandeserie 1998:8. Lewenhaupt 1994 Lewenhaupt, Carl-Gustaf: Principförslag för restaurering av Schiörlinorgeln i Gammalkils kyrka, Östergötland, juli 1994 (ATA). LiSt NiFr 2012 Konturer till grundplan och utgångspunkter för arbete med selektiv antikvarisk- teknisk uppmätning och dokumentation (ATUD) av piporglar. Orgelinventering etapp 1 – antikvariskt inriktad slutrapport stiftsprojektet PHS 34649, version 0.2 Linköpings stiftskansli 2012-07-18.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 117 (127)

LiSt NiFr 2014 Linköpings stift, Niclas Fredriksson: Orgelinventering etapp 1 – antikvariskt inriktad slutrapport stiftsprojektet PHS 34649, Linköpings stiftskansli dnr S 103- 2011-24 (PHS 34649) 2014-12-23. (Även: http://goart-vas- 1.it.gu.se/webgoart/goart/linkopingorgel.php.) Lundin 2004 Lundin, Olger och Tor Lundin: En Pehr Schiörlinorgel. Strödda uppgifter om dess föregångare, byggmästare, organister samt calcanter. Järfälla 2004. Lst 2001 Länsstyrelsen Östergötland: Fagervik – Marmorbruket – Krokeks socken – Norrköpings kommun. Riksintresse KE 55. Kulturmiljöenheten 2001. Martikainen 1997 Martikainen, Juhani: Orglar i Finland från tiden 1600-1800 – deras byggare, historia, konstruktion och stil. Vasa 1997. Mecklin 1802 Mecklin, Johan Adolf: För begynnare i tonkonsten. Linköping 1802 (och 1819). Michel 1971 Michel, Walter: ”Herzbestattungen und der Herzkult des 17. Jahrhunderts”, Archiv für mittelrheinische Kirchengeschichte im Auftrag der Gesellschaft für mittelrheinische Kirchengeschichte in Verbindung mit A. Kloos, F. F. Reichert, H. Wolter herausgegeben von Anton Ph. Brück. 23. Jahrgang 1971. Speyer Am Rhein 1971 s. 121-139. Micklin 1802 Micklin, Johan Adolf: För begynnare i tonkonsten. Linköping 1802 (och 1819). Miltschitzky 1992 Miltschitzky, Josef: Ottobeuren – ein europäisches Orgelzentrum. Orgelbauer, Orgeln und überlieferte Orgelmusik. Amsterdam 2012; Marburg 2015. Morales & Norlind 1921 Morales, Olallo & Tobias Norlind: Kungl. musikaliska akademien 1771–1921. Stockholm 1921. Mr Bob 1967 Mr Bob (pseudonym): Artikel om restaureringen av orgeln i Tryserums kyrka på 1960-talet, NT-ÖD 1967-07-28. Mörkfors 1996 Mörkfors, Gunnel: ”Nyklassicistiska kyrkorum. Utvecklingen i Östergötland 1760–1860”, Kyrka i bruk, Meddelanden från Östergötlands länsmuseum, Västervik 1996 s. 43-66. Mörkfors 1997 Mörkfors, Gunnel: Nyklassicismens kyrkointeriör – Utvecklingen i Östergötland 1760–1860. Konstvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet VT 1997. NM 1993 NM, Nationalmusei utställningskatalog nr 568, Solen och Nordstjärnan, Höganäs 1993. de Neufforge 1757–1768 de Neufforge, J. F.: Recueil élémentaire d’architecture I-VIII. Paris 1757–1768. de Neufforge 17772–1780 de Neufforge, J. F.: Supplément au recueil élémentaire d’architecture. Paris 1772–1780. Norrback 2002 Norrback, Johan: A Passable and Good Temperament – A New Methodology for Studying Tuning and Temperament in Organ Music. Skrifter från Musikvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet, nr 70, 2002. Olsson 1998 Olsson, Birger: Olof Hedlund orgelbyggare. Levnad – verksamhet – orgelverkens öden. Skrifter från Institutionen för Musikvetenskap, Göteborgs Universitet, nr. 55, 1998. Göteborg 1998. Palmstedt & Olsson 1927 Palmstedt, Erik: Resedagbok 1778–1780, utg. Martin Olsson, Uppsala 1927. Paulson et al. 1937 Paulson, Gregor & Amandus Gustavson samt Olof Thunström (red.): Hantverkets bok. Måleri. Stockholm 1937 Pettersson & de Koster 1997 Petersson, Wilhelm och Henric de Koster: ”Schiörlin-orgeln i Tryserum”, Orgelforum 1997 s. 51-52. Pipping et al 1995 Pippin, Gunnar & Elis Sidenbladh och Erik Elfström: Urmakare och klockor i Sverige och Finland – Historisk översikt jämte förteckning över personer inom urmakeri och angränsande hantverk för år 1900. Värnamo 1995. Porter 2006 Porter, Wiliam: The 1785 Schiörlin organ – Tryserum, Sweden. Loft Recordings, Orcas WA (USA), LRCD 1085. Praet 2015 Praet, Wilfried (red.): Orgelwoordenboeck – Organ dictionary – Orgelwörterbusch […] Orgelordbok […]. 174. Veröffentlichung der GDO. Berchem 2015. Rabén 1934 Rabén, Hans: Träskulptur och snickarkonst i Uppsverige under renässans och barock intill den prechtska stilens genombrott. Stockholm 1934. RAÄ, Fredriksson 2016 RAÄ, Niclas Fredriksson: 1600-talsorgeln i Bälinge kyrka, Uppland – Antikvarisk- teknisk uppmätning och dokumentation – sammanställd på uppdrag av Riksantikvarieämbetet. RAÄ-dnr 2.1.1-5454-2016 (tidigare 413-2769-2002); Svenska kyrkan Linköpings stift, Stiftsantikvarien S 191-2016-306. RAÄ orgel-FoU del II FoU-projektet ”Svensk orgelforskning och kulturmiljövårdens behov”. RAÄ, Niclas Fredriksson: Rapport del II om bl.a. vädertryck, tonhöjd, temperering och användning av kärnstick. Under utgivning av RAÄ, Visby 2016. RAÄ Orgelhandbok 2015 Handbok om vård och underhåll av piporglar – Beställning och utförande. Riksantikvarieämbetet 2015.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 118 (127)

Redelius 2010 Redelius, Gunnar: ”Byggnadskonst och förebedjare i Vreta 1100–1140”, Fokus Vreta kloster – 17 nya rön om Sveriges äldsta kloster. Red. Göran Tagesson, Elisabet Regner, Birgitta Alinder och Lars Ladell, Huskvarna 2010. Rentzhog 1967/1986 Rentzhog, Sten: Stad i trä – Panelarkitekturen – Ett skede i den svenska småstadens byggnadshistoria. Uddevalla 1967/1986. Rydberg (red.) 1989 Rydberg, Sven (red.): Svensk teknikhistoria. Värnamo 1989. Rhyzelius 1733 Rhyzelius, Andreas Ol.: Christelig Orgelwerks=Inwigning / Medelst thes Helgande genom Guds Ord och Bönen, Uti Linköpings Domkyrkio, När på thes nya och herliga Orgelwerk första gången spelades, uti högmässo-Predikan på Dominicâ XIII p. Trinit. eller then 19 Augusti år 1733; Enfaldigt och Welment, Til at bringa sina Åhörare på retta och med Guds H. Ord likmätiga tanckar om Orgelwerk och annan Instrumental Kyrkio=Musique, förrettad Af Andrea Ol. Rhyzelio, S. S. Thoel. Doct. & Archipp. Lincop. Linköping 1733. Rosell 1974 Rosell, Ingrid: Veckholms kyrka. SvKy vol. 155, Uppsala 1974. Rosell 1985 Läckö slottskyrka. SvKy vol. 198, Uppsala 1985. Rosell 2000 Rosell, Ingrid: Slottskyrkor – En spegel av 1600-talsmänniskan och tiden. Västervik 2000. Schotte-Lindsten 1984 Schotte-Lindsten, Ann-Sofi: ”Kring Gustav III:s kyrka i Svennevad och dess föregångare”, Sköllerstabygden 2, Kumla 1984. Schrade 1966 Schrade, Hubert: ”Das Herz in Kunst und Geschichte”, Das Herz Im Kreis des Glaubens. Del 1-2, Frankfurt am Main 1965, del 2 s. 9-62. Schönbäck 2008 Schönbäck, Hedvig: De svenska städernas begravningsplatser 1770–1830 – Arkitektur, sanitet och det sociala rummet. Emmaboda 2008. Setterwall 1945 Setterwall, Åke: Erik Palmstedt 1741-1803. En studie i gustaviansk arkitektur och stadsbyggnadskonst. Stockholm 1945. Sivers 1746 Sivers, Henric Jacob: Zions Barns Glädje öfwer sin Konung, I anledning af Söndagens Jubilate Euangeliô, Joan. 16:16 sequ. Wid en Christelig Orgelwerks Wigning, Vti Tryserums kyrkio, Vnder en högförnäm och folkrik Församlings öfwerwaro, d. 20 april. år 1746, Efter anmodan hållen af HENRIC JACOB SIVERS, Kongl. Hoffpredikant och kallad Kyrkioherde wid Tryserums och Hannäs Församlingar. LINKÖPING, tryckt hos GABRIEL BIÖRCKEGREN. Approberad av A. O. Rhyzelius, Linköping 1746-05-07. Linköping 1746. SM SM, Sohlmans Musiklexikon, Hans Åstrand (red.), band 1-5, andra upplagan, Stockholm 1975–1979. Sjömar 1988 Sjömar, Åke: Byggnadsteknik och timmermanskonst – EN studie med exempel från några medeltida knuttimrade kyrkor och allmogehus. Arkitekturens teori och historia, Chalmers tekniska högskola, 1988:1, Göteborg. Sjöström 1993 Sjöström, Ingrid: ”Rundat eller rakt? Korets utformning i nyklassicismens salkyrkor i Jönköpings län.” Se Cinthio 1993. Stavenow 1927 Stavenow, Åke: Carl Hårleman. En studie i frihetstidens arkitekturhistoria. Uppsala 1927. Stribolt 2002 Stribolt, Barbro: Scenery from Swedish Court Theatres – Drottningholm, Gripsholm. Värnamo 2002. Sundberg 1986 Sundberg, Johan: Röstlära – Fakta om rösten i tal och sång. Stockholm 1986. Sundberg 1989 Sundberg, Johan: Musikens ljudlära. Hur tonen alstras och uppfattas. Stockholm 1989. Sockenkyrkorna 2008 Sockenkyrkorna – kulturarv och bebyggelsehistoria. Red. Markus Dahlberg och Kristina Franzén, Kristianstad 2008. Söderberg 1935 Söderberg, N. J.: Studier till Uppsala domkyrkas historia. II. Orgverk i domkyrkan. Kyrkohistorisk årsskrift 35, Uppsala/Stockholm 1935. Tessin 2004 Nicodemus Tessin the Younger – Sources, Works, Collections – Achitectural Drawings I – Ecclesiastical and Garden Architecture. Red. Martin Olin & Linda Henriksson, Nationalmuseum; Stockholm 2004. Tollin 2012 Tollin, Clas: ”Ägodomäner och sockenbildning i västra Östergötland. EN rumslig studie om kyrkliga upptagningsområden och ägarförhållanden vid tiden för Alvastra klosters grundande”, Munkar och magnater vid Vättern – studier från forskningsprojektet »det medeltida Alvastra«. Red. Lars Ersgård, Lund 2012 s. 263-386. Tångeberg 1986 Tångeberg, Peter: Mittelalterliche Holzskulpturen und Altarschreine in Schweden. Studien zu Form, Material und Technik. Stockholm 1986. Ullgren 2004 Ullgren, Peter: Lantadel – Adliga godsägare i Östergötland och Skåne vid 1600- talets slut. Lund 2004. Unnerbäck 1970 Unnerbäck, Axel: ”Orgel och orgelfasad [i Växjö domkyrka]”, Växjö domkyrka, SvKy vol. 136, red. Evald Gustafsson och Marian Ullén, Stockholm 1970.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 119 (127)

Unnerbäck 2003 Unnerbäck, Axel: ”A magnificent work of art in a unique time capsule”, A. Frisk och S. Jullander (red.), The Nordic-Baltic Organ Book. History and Culture. GOArt Publications, no. 11, 2003 s. 58-60. Unnerbäck 2015 Unnerbäck, Axel: ”Pehr Schiörlin 1736–1815”, Orgelforum nr 3 2015 s. 12-13. Unnerbäck 2015 Unnerbäck, Axel: ”Schiörlinorgeln i Rappestad 200 år”, Orgelforum nr 3 2015 s. 36-38. Unnerbäck 2016 Unnerbäck, R. Axel: Johan Niclas Cahman och orgeln i Leufsta bruk. Huvudförfattare Axel Unnerbäck, redaktör Karl-Johan Eklund; Föreningen Leufsta & Cahmanorgelns Vänner; Uppsala 2016. Upmark/Rehn 1925 Upmark, Gustaf: ”Jean Eric Rehns egenhändiga förteckningar över av honom utförda arbeten.” S:t Eriks årsbok, Stockholm 1925. Vahlne 1984 Vahlne, Bo: ”Den bevakande brodern i Forsmarks kyrka.” Forsmarks bruk – en uppländsk herrgårdsmiljö. Red. Sverker Janson och Bengt Janson. Helsingborg 1984. Vahlne 2012 Vahlne, Bo: Frihetstidens inredningar på Stockholm slott – Om bekvämlighetens och skönhetens nivåer. Mölndal 2012. Vikström 2008 Vikström, Eva: ”Sockenkyrkornas förnyelse genom ombyggnad”, i Sockenkyrkorna 2008 s. s. 273-290. Wahlberg 1983 Wahlberg, Anna-Greta: Jean Eric Rehn. Arlöv 1983. Wahlberg 1977 Wahlberg, Anna-Greta: Svenska konstnärers väg till antiken 1755–93. Jean Eric Rehn, Johan Pasch, Georg Fröman, Erik Palmstedt och Gustaf af Sillén på studieresor till Italien. Västervik 1977. Walzer 1966 Walzer, Albert: ”Das Herz im christlichen Glauben”, Das Herz Im Kreis des Glaubens. Del 1-2, Frankfurt am Main 1965, del 1 s. 107-148. Wester 1936 Wester, Bertil: Gotisk resning i svenska orglar. Stockholm 1936. Whinney 1971 Whinney, Margaret: [Sir Christopher] Wren. London 1971. Ångström 1992 Ångström, Inga Lena: Altartavlor i Sverige under renässans och barock. Studier i deras ikonografi och stil 1527–1686. Nyköping 1992.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 120 (127)

Förteckningar – tabeller, fotografier och ritningar

Till rapporten hör tabeller, fotografier och ritningar som är ordnade i tre numrerade serier. I rapportens textdel hänvisas till dessa. T” står för tabell, ”F” för foto och ”R” för ritning.

Tabeller Regerverk, väderlåda och fasad 1 Manualklav 2 Manualväderlåda, ventil- och kancellvidder samt slejfborrningar 3 Pedalväderlådor, ventil- och kancellvidder samt slejfborrningar

Pipverk 4 Principal 8’ (Manual) 5 Principal 4’ 6 Gedacht 8’ 7 Qvintadena 8’ 8 Spitsfleut 4’ 9 Qvinta 3’ 10 Octava 2’ 11 Mixtur 4 chor, kor I, II, III respektive IV 12 Trumpet 8’ (Manual) 13 Principal 8’ (Pedal) 14 Untersats 16’ 15 Subbas 16’ 16 Basun 16’ 17 Trumpet 8’ (Pedal)

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 121 (127)

Fotografier

På ark med flera fotografier är bilderna bokstaverade radvis uppifrån och ned.

Äldre bilder och fotografier 1 Tryserums nuvarande kyrka, sedd från landsvägen söder om kyrkan (okt. 2005). 2 Gamla kyrkan i Västertryserum, exteriör- och interiörbilder (okt. 2005). 3-6 Musikpaviljongen vid Hornsberg, målningar i kupolen. Foto: AÅ, maj/juni 2004. 7 Tryserums nuvarande respektive gamla kyrka, planskisser 8 Exteriör- och planritning till Tryserums nuvarande kyrka Rubrik: Dessein till tillbyggnad af Tryserums Kyrka i Södermanlands Calmar Län. Påskrifter: TRYSERUM. LINKÖPINGS STIFT. KALMAR LÄN. T.117:2 – 1. – RIKSARKIVET – [skalan ej måttangiven] – [stämpel] – Kyrkan Byggd 1785. – Tryserum. Källa: RA, ÖIÄ, T. 117-2. 9 Exteriör- och planritning till Tryserums nuvarande kyrka Rubrik: Facade utaf Tryserums tillärnade Kyrka. Påskrifter: Approberat Stockholms Slot den 18 Feb: 1782. Gustaf – Stockholm af Öfver Intendents Contoiret den 17 April 1781 / C F Adelcrantz – Thure: Wennberg. – [Skalans tot. längd:] 40 alnar. – Ritning akv. – Förvaras under TRYSERUM – 99- 1996388-7 – Ark.-ritn. Adelcrantz: (ev. JE Rehn?) Storlek: Originalritningen uppges vara 59,8 x 47,5 cm Källa: KB, KoB Ark.-ritn. Adelcrantz:6, Tryserum 10 Kor- och gravvalvsritningar till Tryserum nuvarande kyrka a Rubrik: Profillerne utaf Grefweliga Hornska Grafwen uti Tryserums tillärnade nya Kyrckia. Calmar Län Påskrifter: 2. – RIKSARKIVET – [skalan ej måttangiven] – Tyserum T.117:3 – Källa: RA, ÖIÄ, T 117:3, 05_0893 b Rubrik: Profillerne utaf Grefweliga Hornska Grafwen uti Tryserums tillärnade nya Kyrckia. Påskrifter: Approberat Stockholms Slot den 18 Feb: 1782. Gustaf – Stockholm af Öfver Intendents Contoiret den 17 April 1781 / C F Adelcrantz – Thure: Wennberg. – [skalans tot. längd:] 20 alnar. Källa: Fotoreproduktion i ATA, Sm, Tryserum, CD 785, CD-nr 2005 1209 002 11 Predikstolar och altaruppsatser a-b Källa: Bellinga/Bukowski 1992 s. 129, Predikstolar av J. E. Rehn; Bellingasamlingen (B XII 27 respektive 28) c Ritning: Plus, Plans et Elévations des Retables ou Décorations d’Autels – 6. Påskrifter: 6. – [skalans tot. längd:] 2 Toises. –Composé et Gravé par Deneufforge – A Paris Chez l’Auteur Ruë St. Jaques au Chariot d’or Avec Privilége du Roy. – 426. Källa: KB, de Neufforge, Recueil 1757–1768, s. 426.322 12 a-c Tryserums nuvarande kyrka, interiör med kor, predikstol och altaruppsats d Fogelvik 13ff Kontrakt från 1783-07-31 mellan Pehr Schiörlin och Gustaf Horn. Källa: VKA, Forsbyarkivet, Fogelviksavdelningen, vol. 18; här faksimil efter xeroxkopia (i färg) av original. 16 Kvittenser från 1785-09-09 respektive 1785-10-31 av Pehr Schiörlin. Källa: VKA, Forsbyarkivet, Fogelviksavdelningen, vol. 18; här faksimil efter xeroxkopia (i färg) av original.

322 Jfr F11c altaruppsatsen längst ned till vänster med spisöverstycke av J. Berain; se Hinners 2012 s. 169.

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 122 (127)

Fasad och struktur 101 a-c Fasad 102 a-f Fasaddetaljer: krönlist i manualsektionen, sockeln, södra manualturellen, krönlist till södra gavelfältet, södra pedalturellen respektive förkroppning på gördelsargen 103 a-b Krönmedaljongen och krönsargen i manualsektionen c Krönsargen i södra pedalturellen d-e Bälghus- respektive strukturrygg 104 a-e Bälghus- och kalkantdetaljer: kalkantplats, kalkanträcke med ljuspipa, tramplåsning, nordvästra bälghushörnet respektive bälghuset sett från orgelhusets tak 105 a Strukturrygg b Fog mellan krönsarg och ryggstruktur i manualsektionen, nordvästra hörnet c Fyllning i ryggstrukturen, ovanpå norra gavelfältet d-e Ryggstruktur, nordöstra hörnet i södra pedalsektionen (jfr R202d och R202e) f Fasadstrukturens insida, fogen mellan södra manualturellen och arkadfältet 106 a Norr fyllningsluckan (med kritpåskrift) i sockelfasaden b-h Beslag och gradnara

Ytskikt 107 a-c Södra manualturellen, södra gaveln på krönsargen och detaljbilder d Gördelsargen, sydöstra gavelhörnet e Fyllningslucka ovanför notnischen, nedre ramstycket f Norra fyllningsluckan i prospektet g Öppning för pedalklav och fotnisch i struktursockeln h Klavupplagsbalken och norra registerposten i sockelstrukturen 108 a Norra registerposten b Sockelpost under norra pedalturellen, södra kanten c Fotnisch, baksidan och nedre, södra hörnet d Strukturryggen, södra pedalsektionen (jfr R202f, norr) e Hanbeslag, strukturryggen, södra pedalsektionen, södra posten (jfr R202f) f Bälghuset, södra ytterväggen och slits för västra bälgtrampan, inne i kalkantpodiet g Bälghusryggen, färgskikt ovanför resp. bakom notskåp (jfr R203a och F103d) h Nara på insidan av lucka i bälghuset 109 a Golvlist på bänk från 1800-talets slut, läktarens södra halva b Fyllning ovanpå norra gavelfältet (jfr F105c) c Katafalkvagn, detalj av ben och sarg d Ljuspipor e-h Stämnamn skrivna på registerposternas ytskikt

Regerverk 110 a-c Spelbordsmiljö och pedalklav 111 a-d Registerposter och registerandrag e Regerverket i utrymmet mellan spelbordet och södra pedalväderlådan f-g Registratur väster om södra registerposten 112 Manualklav a-c Basklavbacken och skjuvarlisten d Abstraktanhängning och primärabstrakter e Diskantklavbacken f Traverslist

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 123 (127)

g-i Klavramen, nordvästra och nordöstra hörnen, sydsida respektive undersidor 113 Traktur a-c Manual: sekundär abstrakter från vällbräde och primärvippor d-i Pedal: vällsarger vid spelbordet och under södra väderlådan (d-g resp. h-i) 114 Registratur och vällbräde

Väderförsörjning 115 Bälgverk och väderrör a-d Bälgtrampa med balansaxel och axeldocka, lyftstör och lyftsvans e, g-h Bälginsida: änd- och sidofalt, distanslist och långfalt respektive distanslist, snuthål och raster för snutventiler f Fångventiler med ram 116 a Snutänden på undre bälgen och spärrventil till Pedal b Långfalter vid snutänden på undre bälgen c Spärrventil till Pedal och kalkantklocka d Tremulant och spärrventil till Manual samt ventildockan ’Casper Sperling’. e Bälgtrampor och spärrventiler till Manual respektive Pedal f Spärrventil till Manual och tremulant 117 Väderlådor a-c Manualväderlådan d-e Södra pedalväderlådan f Spelventiler från manualväderlådan 118f. Manualväderlådan, plan och detaljer: bland annat pipstockar till norra turellen och arkadfältet (F118e-f), Quinta 3’ (F119a-b), Mixtur 4 chor (F119c-e) och Trumpet 8’. 120 Pedalväderlådorna, södra respektive norra

Pipverk 121f. Manual- respektive pedalverket, översiktsbilder 123 Principal 8’ (Man.) a-b Fasadpipa, c1 d-g Innerverkspiporna, översikts- respektive detaljbild (d2-g2) 124 Principal 4’ a-h Inskriptioner och kärnspalter: C (a, d), Gs (b, e), A (c, f) respektive ospec. (g, h) i-j Innerverkspiporna, översikts- respektive detaljbild k-l Kärnspalter: d-e respektive f-g m Fotspetsar, ospec. men relativt välbevarade 125 Gedacht 8’ a-b C-F respektive minsta piporna ur stora och största ur lilla oktaven c-h Detaljbilder: labieregion på c1 och cs1 (c-d), konstruktionsritsar vid mynningen på C (e), ospec. fotspetsar (f) respektive hatt (g-h) 126 Spitsfleut 4’ a-b, d Översiktsbilder: C-H, c-a respektive minsta diskantpiporna c, e Labieregion respektive kärnspalter på e och f f Fotspetsar (ospec., ev. d-f) 127 Qvinta 3’ a-b Översiktsbilder: B-fs respektive cs-f Octava 2’ c-d Översiktsbilder: C-H respektive c-f3 e Labieregion Gs-H f-i Fotspetsar: C-Fs, Fs-ds, ds-e1 respektive e1-f3

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 124 (127)

128 a, c, e Översiktsbilder: kor I, III respektive IV b Kor I, C-A d, f Labieregioner g Fotspetsar i kor II 129 Kärnstick a-g Principal 4’: a, f, fs, gs, b, h respektive fs2 h-l Principal 8’ (Man. ): ospec. fasadpipa och d3, ds3, e3 respektive ospec. m-q Octava 2’ G, g, gs, a respektive b r-u Qvintadena 8’ c1, d1, fs1 respektive f2 130f. Inskriptioner Octava 2’ (alt. Spistfleut 4’) 132 a Basun 16’, Trumpet 8’ (Ped. och Man.) b, d Trumpet 8’ cs (Man. eller Ped.) c Basun 16’ e-f Trumpet 8’ (Ped.) 133 a-v Trumpet 8’, stövlar och kopfer, påskrifter w-y Etiketter med tonbeteckningar på beutelbräde 134 t.v. Principal 8’ C (Ped.): inskriptioner och kärnspalt t.h. Principal 8’ Fs (Ped.): diverse detaljer 135 Subbas 16’ 136 Untersats 16’: D (t.v. och f), B och c (b), ospec. (d) respektive B, c och d (g)

Ytskikt, framtagna och rekonstruerade 137 a-d Ytskikt, fotografier tagna 2005-11-02 sedan näst äldsta, det grågröna, frilagts. a Fasadstrukturen kringbyggd av byggnadsställningar. Målarbröderna Lars-Håkan och Christer Gustavsson arbetar med första strykning sedan äldsta färgskiktet framskrapats. b Norra posten i fasadsockeln. Av konservator framtagen provruta med äldsta grå ytskitet omgiven med näst äldsta grågröna skiktet, framtaget av målarna. c-d Av målarna framtagna äldsta, grå ytskiktet med blyertspåskrifter invid andragsgenomgångar på registerposter. 138 a-c Schiörlinorglar från ca 1783 i Tryserum respektive i Svennevad och i Vikingstad. 139 a-f Vikingstad: a Södra mellanfältet och mitturellen i öververket b Ryggstrukturen till mitturellen i öververket c, e Notställ d, f Bemålning med text på mittlucka i sockeln, nedanför mitturellen. Påskrift: Orgelverket Bekostades. – genom – FÖSAMLINGENS. – Enighet och Wälvilja. – Dess Prÿdnader. – af. – En Hedrande Gåfva – från – Rusthållerskan i Rakerÿ – M. Catharina Hansdotter – 1785. – genom Jonas Berggren Sculp. 140 a-h Klavikord: P. Schiörlin 1784, Länsmuseet i Linköping (nr 17779, på Lövsta slott). Påskrift: detta Claver är köpt hos Orgbÿgaren H. Schörlin i Linköping den 29. martÿ 1784 kostar – 1. hundrade daler kopparmynt – Ericus Regnelius. 141 a-f Grebo: P. Schiörlin 1786, orgeln för närvarande magasinerad 142 a-b Lönsås: P. Schiörlin 1789, orgeln för närvarande magasinerad c-f Ö. Skrukeby: P. Schiörlin 1794 143 a-e Gammalkil: P. Schiörlin 1806, bevarad 144 a-b Vena: P. Schiörlin 1802, orgeln för närvarande magasinerad c-e Gammalkil: P. Schiörlin 1806, bevarad 145 a-f Hycklinge: P. Schiörlin 1810, bevarad i Historiska museet, Stockhom

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 125 (127)

Ritningar

Struktur, lister, fyllningar och beslag 201 Fasadstrukturen 202 Strukturryggen 203 Orgel- och bälghus, plan (R201) 204 Krön-, gördel och golvlister, sydvästra gavelhörnet, måttsatta avdrag 205 Krönsarg och krönlister på södra pedalturellen, sydvästra hörnet, måttsatta avdrag 206 Krönsarg och lister på manualsektionen, sydvästra hörnet, måttsatta avdrag 207 Lucka ovanför notnischen kombinerad med principskiss för måttangivelse på luckor Rygg-, fasad- och gavelluckor, principskiss och måttsatta avdrag Varvlar till luckor på orgel- respektive bälghus 208 Smidda beslag och lås, principskisser

Spelbordsmiljö 209 Not- respektive knä- och fotnisch, måttsatta avdrag 210 Spelbordsstrukturen 211 Spelbordet, plan (R201)

Regerverk 212 Manualklaven: diskantklavbacken, travers- och skjuvarlisten samt D-tangenten 213 Intarsiafaner på skjuvarlisten och basklavbacken 214 Manualtraktur 215 Pedaltraktur: plan med redkam för tryckpinnar respektive vällsarg 216 Pedaltrakturen fr.o.m. vällsargen under respektive väderlåda 217 Registratur: registerandrag, registersvärd och välla samt vällarm, principskisser

Väderförsörjning 218 Bälghus och bälgstol 219 Kalkanträcke med ljuspipa Profil till golv- och krönlist samt nara på luckor till bälghuset Tramplås och trampinrättningen 220 Bälgar och falter 221 Snutlåda, fångventil och övre respektive undre gradnaror, måttsatta avdrag 222f. Väderrör, sedda från väster respektive söder 224 Spärrventilerna 225f. Tremulanten 227ff. Väderlådorna 230 Väderlådorna, schematiska måttskisser

Pipverk 232 Konstruktionsritsar, principalpipor respektive Spitsfleut 4’ Kopf, principskiss för måttsättning 233 Spitsfleut 4’, konturavdrag på c- och fs-pipor samt f3

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 126 (127)

Ritningsappendix 234 Linköping, Nygatan 17-19, vykort ca 1900, Utsigt från St. Lars Kyrktorn över den gård Pehr Schiörlin ägde.323 235 a Slaka, P. Schiörlin 1783 Rubrik: Dessein till Orgelvärck för Slaka Kyrka i Linköpings Stift. Påskrifter: 5 – Stockholm d: 28 Dec: 1782 – [stämpel] – RIKSARKIVET – Slaka [två ggr.] Källa: RA, ÖIÄ S158:6; tillskriven O. Tempelman (Berg Villner 1997 s. 226). b Bettna, P. Schiörlin 1795 Rubrik: Dessein till Orgelvärk uti Bettna Kÿrcka i Södermanland.. Påskrifter: Approberat Stockholms Slot den 5 Mars [?] 1792 Gustaf – [skalans tot. längd:] 4 aln – Stockholm, af Kgl. Öfwer Intendents Contoiret d. 14 Feb. 1792 C F Adelcrantz – O. Tempelman – [otydbara initialer; JW (?)] Källa: Xeroxkopia på orgelläktaren i Bettna, originalet sannolikt i RA, ÖIÄ; foto NiFr. c Jonsered (urspr. Örgryte), P. Schiörlin 1783 Rubrik: Örgryte Orgelverk, Upsat af Schölin 1783 – Pl. 4. Påskrifter: Tillegnad Örgryte Gamla Kyrka av A. Magnussons Orgelbygggeri Källa: Originalritning i Ögryte nya kyrkas församlingshem, eg. tillhörig GLA, Magnussons orgelbyggeris arkiv, Söderlingsamlingen, pl. nr 4. d Tävelsås, P. Schiörlin 1786 Rubrik: Dessein till Täfvelsås Kyrkas Orgvärk i Cronobergs Lähn, uppwist wid Kongl ÖfverIntendents Contoret d: 17 Martii 1785 och approberad. Påskrifter: T.182:1 – [stämpel] – 2 alr – RIKSARKIVET – Täfvelsås Källa: RA, ÖIÄ, T. 182:1. 236 a Rävinge, P. Schiörlin 1791 Rubrik: Refvinge Orgelverk uppsatt af Schörlin 1791. – Pl: 24. Påskrifter: [ingen enhet angiven på skalan] Källa: GLA, Magnussons orgelbyggeris arkiv, Söderlingsamlingen, pl. nr 24. b Tvååker, P. Schiörlin 1793 Rubrik: Tvååkers Orgelverk uppfört af Schiörlin 1793. – Pl: 22. Påskrifter: [NN] – 4 alnar – Afteknat den 29. November 1835 – af C. F. Söderling Källa: GLA, Magnussons orgelbyggeris arkiv, Söderlingsamlingen, pl. nr 22. 237 a Ramsberg, P. Schiörlin 1798 (ej realiserat förslag) Rubrik: Förslags Dessein till Orgelverks=Bÿggnad üti Ramsbergs Sochne=Kÿrka üti Strängnäs Westerås Sticht. Linköping den 21. Jüli 1798. Pehr Schiörlin. Påskrifter: 6 alnar – Plan af Orgelverket. – Plan af Pedal=Claveret. – R.7/3. – RIKSARKIVET – Ramsberg. Källa: RA, ÖIÄ, R. 7:3. b Ekebyborna, P. Schiörlin 1806 Rubrik: Desseine till Orgelbyggnad uti Egkebyborna församlings Socknekyrka, i Östergöthland, och Linköpings Stift. Linköping d: 4. Dec: 1804. Pehr Schiörlin. Påskrifter: Concept. – Förewarit wid K. ÖfwerIntendtsContoiret d. 13 Febr. 1805. och derwid intet att Erinra. – E.33/1 – 4 alnr – RIKSARKIVET – Ekeby. Källa: RA, ÖIÄ, E. 33:1. c Södra Vi, P. Schiörlin 1787 Rubrik: Södra Wi Kyrka i Linköpings Östergötlands Län. Påskrifter: RIKSARKIVET – [skalans tot. längd:] 8 [trol. alnar] – Wi (södra), Linköpings stift. Kalmar län. – V 79/2 – [stämpel] – /OT.m. – orgelvärk uti Södra Vi i Östergöthland. d. [datum saknas] Oct. 1787. Källa: RA, ÖIÄ, V.79:2. d Vissefjärda, P. Schiörlin 1783 Rubrik: Dessein till Orgelvärck uti Wissefjärda Kyrcka i Calmare Lähn. Påskrifter: Klm. – 2. – Stockholm af K: ÖfverIntendentsContoiret d. [datum saknas] Aprill, 1783. CF Adelcrantz. – RIKSARKIVET – [stämpel] – [NN] – 4 alnar – Kongl: ÖfverIntendents Contoret, – Wissefjärda. – 126/2. – / Ol Tempelman. Källa: RA, ÖIÄ, V. 126:2. 238 a-b Askersund landsförsamling, P. Schiörlin 1790

323 Fredriksson 2004-12-21 s. 14f och Fredriksson 2015 s. 19. Beträffande båda presentationerna om Schiörlins orgelbyggeri och byggnader på gården ”No 42 tannefors quarter” på Nygatan 17-19 i centrala Linköping måste en rättelse och komplettering göras. Formuleringen i bildtexten till fig. 23a-b på s. 20 Fredriksson 2015 (att ”Gården nr 42b på de båda kartorna är den som Wistenius och Schiörlin ägde”) är fel. Skrivningarna bygger på ett förbiseende av att Wistenius bodde på ”Gården under No […], St Lars Quarter” (enligt VLA, FI:12, Bouppteckning 1777-05-09). Tack Marcus Linneberg som påtalat felet och som dessutom kompletterat bilden (epost från MaLi 2015-10-25 till NiFr): ”Wistenius bodde på Sankt Lars kvarter nr 45 och 46 i Linköping så det måste vara den tomten han ägde. Ungefär där Åhlens ligger idag.”

2017-03-20 SCHIÖRLINORGELN I TRYSERUMS KYRKA ANTIKVARISK-TEKNISK UPPMÄTNING OCH DOKUMENTATION 127 (127)

a Rubrik: Dessein till Orgelvärck uti Askersunds Lansförsamlings Kÿrka i Örebro Lähn. Påskrifter: Exped: d: 7 April 1789 af J:W. – [stämpel] – 6 alnar – A. 87/3 – RIKSARKIVET – Askersund [två ggr] Källa: RA, ÖIÄ, A. 87:3. b Rubrik: Plan af Askersunds Lans-församlings orgelvärk. Påskrifter: Öfra Wärket. – Nedra Värket. – [stämpel] – 6 alnar. – A. 87/1 – RIKSARKIVET – Askersund – Exped: d: 7 April 1789 af JW: Källa: RA, ÖIÄ, A. 87:1. 239 a Vikingstad, P. Schiörlin 1785 Rubrik: Dessein till Orgelvärk uti Wickenstads Kyrcka i OsterGöthland. Påskrifter: 2. – Vikingstad. Linköpings stift. Östergötlands län. – V 90/2 – RIKSARKIVET – V. 90/2 6 – [stämpel] – Stockholm d. 1 Junii 1784. – Wickenstad. [två ggr.] – Kongl: ÖfverIntendentsContoret. Källa: RA, ÖIÄ, V. 90:2. b Misterhult, P. Schiörlin 1787 Rubrik: Dessein till Orgelvärk uti Misterhults Kyrcka i Calmare Lähn. Påskrifter: 2. – [stämpel] – 6 Alnar. – [modern blyertspåskrift och klammer mellan 1 och 2 alnar:] = 61 cm = Skala 1:20 – RIKSARKIVET – M.74/3 – Misterhult. – J:W: 1786. Källa: RA, ÖIÄ, M. 74:3. 240 a-b Mönsterritningar till orgelfasader a Rubrik: autre Fontaine decoré en Buffet d’Orgue Hydraulique à l’usage des Jardins. – VI Påskrifter: Composé et Gravé par Deneufforge – 2 Toises. – A Paris Chez l’Auteur Ruë St. Jaques au Chariot d’or Avec Privilége du Roy. – LX. Källa: KB, de Neufforge, Supplément 1772–1780, s. LX. b Rubrik: XIXe [och] XXe [respektive] XXe Exemple de Buffet d’Orgue avec un Positif. – II. [och] III. [respektive] IV. Källa: KB, de Neufforge, Supplément 1772–1780 s. CCXXIV. 241 Mönsterritningar till orgelfasader a-b Påskrifter: Composé et Gravé par Deneufforge – 4 Toises. – A Paris Chez l’Auteur Ruë St. Jaques au Chariot d’or Avec Privilége du Roy. – CCXXIV. Källa: KB, de Neufforge, Supplément 1772–1780 s. CCXXV och CCXXVI.

Pumpetdocka, kallad ”Casper Sperrling”, på ena sperrventilen.

”Orgwerk äro så konstige till theras Invention, structur och composition, at thertil hafwer behöfts och behöfwes ganska stort snille och wishet.”

Andreas Rhyzelius 1733 s. 19.

2017-03-20