ACTA UNIVERSITATIS UPSALIENSIS Skrifter rörande universitet B. INBJUDNINGAR, 152

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd1 1 07-05-02 10.29.56 Redaktör: Per Ström Redaktion: Per Ström och Johan Sjöberg Layout: Publicering och grafisk service Vinjetter: Tryggve Nevéus Omslagsbild: Johan Henrik Scheffel (1690–1781), porträtt av 1739. uu 2900. Foto: Bo Gyllander

ISSN 0566-3091 ISBN 978-91-506-1936-2

Sättning: Publicering och grafisk service, Uppsala universitet Tryckning: Elanders Gotab, 2007

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd2 2 07-05-02 10.29.56 Linnéfest och doktorspromotion i Uppsala den 23 och 26 maj 2007

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd3 3 07-05-02 10.29.56 Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd4 4 07-05-02 10.29.56 På av 300-årsdagen av Carl von Linnés födelse hälsas

Deras Majestäter Konungen och Drottningen och

Deras Majestäter Kejsar Akihito och Kejsarinnan Michiko av Japan

jämte Deras Kungliga Högheter

samt

alla ärade gäster välkomna till Uppsala universitet

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd5 5 07-05-02 10.29.57 Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd6 6 07-05-02 10.29.57 Innehåll

Linnéminnet, av Hanna Östholm 11

Program 23 maj 61

Program 26 maj 63

Processionsordning 64

Linnéfest- och promotionsarrangemang 66

Rektors hälsningsord 67

Universitetets och fakulteternas inbjudan 71

Promoti i Uppsala våren 1957, av Torgny Nevéus 73

Promotorernas presentationer 81 Teologiska fakulteten, av Sven-Erik Brodd 81 Juridiska fakulteten, av Lena Marcusson 85 Medicinska fakulteten, av Ulf Pettersson 87 Farmaceutiska fakulteten, av Göran Alderborn 91

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd7 7 07-05-02 10.29.57 Historisk-filosofiska fakulteten, avMargaretha Fahlgren 95 Språkvetenskapliga fakulteten, av Anna Sågvall Hein 99 Samhällsvetenskapliga fakulteten, av Gunilla Bohlin 103 Utbildningsvetenskapliga fakulteten, av Leif Östman 107 Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten, av Bo Sundqvist 111

Kortfattat promotionslexikon 117

Promotionsföreläsningar 1986–2007 119

Promotionsdiplomen 121

Promovendi 26 maj 2007 125 Teologiska fakulteten 126 Juridiska fakulteten 127 Medicinska fakulteten 128 Farmaceutiska fakulteten 133 Historisk-filosofiska fakulteten 135 Språkvetenskapliga fakulteten 137 Samhällsvetenskapliga fakulteten 139 Utbildningsvetenskapliga fakulteten 142 Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten 143

Plan över Uppsala universitets aula 150

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd8 8 07-05-02 10.29.57 Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd9 9 07-05-02 10.29.57 Tolv år efter Linnés död (1790) avtäcktes en Linnébyst i Jardin des plantes, ”under den Li- banonceder som Linné själv planterade 1646 [sic]”. Kart- och bildarkivet, Uppsala universitets- bibliotek.

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd10 10 07-05-02 10.30.01 Linnéminnet

av Hanna Östholm

Ett Linnéjubileum handlar i mindre utsträckning om Linné än de flesta för- modligen föreställer sig. Minnet av Linné om- och återskapar vi ständigt uti- från omedvetna eller medvetet valda faktorer såsom i tiden gångbara ideal och föreställningar, ideologiska ställningstaganden, enskilda ambitioner. Med hjälp av dem riktar vi, som genom ett optiskt filter, blicken mot den historiske Linné och uppfattar den version som filtret låter framträda. I själva minnesakten kan det vara svårt att urskilja vad som härrör från dem som utformar jubileet, och vad som hör till den historiske Linné. Subjekt och objekt sammansmälter till ett föremål för firande: festföremålet – ett minne av Linné: Linnéminnet.

Den första minnesfesten Måndagen den 25 maj 1807 firades hundraårsminnet av Carl von Linnés födel- se och samtidigt invigdes Linneanum, den nya byggnaden i den nya botaniska trädgården. Linnéfesten inleddes på förmiddagen med salut, klockringning och uppslutning vid Slottet. Där samlades Linnés släktingar, ärkebiskopen, universitetsprofessorerna och akademins övriga tjänstemän, delegationer från Vetenskapsakademien och Collegium Medicum, bemärkta Uppsalabor och ditresta besökande. Smålands nation delade ut ett kopparstick, som de själva bekostat, återgivande en Linnébyst, vilken samma dag avtäcktes i Växjö. En gipskopia av bysten utgjorde provisorisk utsmyckning av Linneanums stora lärosal som ritats med en särskild plats avsedd för en staty.1 Processionen tågade till trädgården, där studenter, inbjudna damer och re- senärer väntade på specialbyggda läktare och bänkar klädda med blått kläde. Under intåget i lärosalen spelade Akademiska kapellet. Lärosalen var, förutom

11

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd11 11 07-05-02 10.30.01 Del av Linneaums tempelfasad mot öster med J. N. Byströms Linnéstaty belyst och synlig genom de öppna portarna. UUB.

12

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd12 12 07-05-02 10.30.06 den tillfälliga Linnébysten, prydd med en bronserad Linnémedaljong och gir- langer av lager och cypress. Professorn i botanik, , i rek- torsprogrammet presenterad som Linnés favorit bland botaniker, höll ett tal med avbrott för Folksången och en salut. I talet berömde Thunberg de svenska gustavernas generositet mot universitetet och vetenskaperna, särskilt tydlig i det Floras och Faunas tempel som nu invigdes. Linnés minne framhölls som något hedrande, i synnerhet för det lärosäte där han verkat. Genom Linnés in- satser inom botaniken, zoologin och mineralogin, och framför allt genom den enklare och säkrare systematik som han skapat, hade Uppsala universitet blivit internationellt ryktbart och Sverige lyfts till rikedom och upplysning.2 Efter invigningen bjöd universitetets professorer på middag för 120 per- soner i orangeriet, fortfarande med en åskådarskara på läktare, vid ett sextio alnar långt bord bland träd och växter, vilka ”föreföllo åskådaren såsom fritt uppväxande och bildade en naturlig trädgård, där Gästerne, under skygd af La- ger, Cypress och Palmträn njöto den angenämaste förfriskning”.3 Förutom del- tagarna i förmiddagens procession närvarade ämbetsmän och deputerade från magistraten och stadens äldste. Landshövdingen Erik af Wetterstedt kunde inte närvara, vilket Upsala tidning beklagade, varken förut under dagen eller vid middagen, eftersom han rest för att uppvakta drottningen. Inte heller aka- demins kansler, Axel von Fersen, hade möjlighet att delta, och bådas frånvaro hade meddelats redan i rektorsprogrammet. Efter middagen läste Smålands nations kurator Pehr Sjöbring, i lärosalen i Gustavianum, upp ett äreminne över Linné, skrivet av konungens förste livmedikus, Linnélärjungen Sven He- din, vilken samma dag framförde det vid statyinvigningen i Växjö. Hedin hade själv anhållit hos akademin att hans tal skulle hållas även i Uppsala.4 I samband med Linnéfirandet gjordes donationer. Linnés änka hade tidiga- re skänkt 333 riksdaler 16 skilling banco (eller en tredjedel av 1 000 riksdaler banco) till Vetenskapssocieteten i Uppsala, som premiefond för naturalhisto- riska avhandlingar. Linnés tre efterlevande döttrar donerade nu motsvarande summa till samma fond.5 Följande dag samlades man i den gamla botaniska trädgården på inbjudan av studentsällskapet Institutum Linneanum, som till Linnés minne delade ut en medalj institutet låtit slå, jämte de första bladen av institutets handlingar vilka befann sig under tryck. Från Linnés kateder i den gamla botanikinstitutionen

13

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd13 13 07-05-02 10.30.06 talade sällskapets preses, botanices demonstratorn och Linnélärjungen Adam Afzelius, om ”Naturalhistoriens främsta öden från äldsta till närvarande tid”, och ett porträtt av Linné avtäcktes. Orangeriet hade utrustats med extra tält för att alla gäster skulle få plats, och smyckats som ett ”Floras tempel”.6 På kvällen var Linnés släktingar, ärkebiskopen, landshövdingen, universi- tetets rektor, medicinska fakulteten med flera, runt 80 personer, inbjudna till en festbankett. Orangeriet illuminerades av marschaller och i dammen fram- för byggnaden hade anlagts ett brinnande altare. Inne i orangeriet sågs en av- bildning av Linnés naturaliekabinett på Hammarby, samt en transparang (ge- nomlyst målning), föreställande ytterligare ett brinnande altare, omgivet på ena sidan av en stor ek och på den andra en barrskog med rankor av linnea- blommor på marken.7

Linnéfesternas egenart ”Linnéfesten” tycks snabbt ha utvecklats till en egen genre. Under artonhund- ratalets första hälft firades Linnéfester i exempelvis New York 1824, Moskva 1835, Hartford 1836, Heidelberg 1838 och München 1842.8 Linnéfirandet i Upp- sala 1807 var emellertid det första i sitt slag. Jubileet uppvisar flera element som blev typiska, rentav stående inslag i senare Linnéfiranden, men man kan också räkna upp flera komponenter som saknades här fastän de blev vanliga med tiden.9 För att inleda med de typiska inslagen, så betonades fleralokala aspekter. Linnéträdgården, Hammarby och Linneanum hade framträdande rol- ler i firandet. Linnés gravmonument i domkyrkan intog däremot ingen iögon- fallande position under den första minnesfesten. Vidare var de historiska och genealogiska inslagen tydliga. Porträtten och monumenten utgjorde försök att föreviga Linné, medan intresset för Hammarby delvis berodde på att det fanns kvar i släktens ägo. Linnés döttrar var hedersgäster, och framöver skulle släkt- relationerna studeras omsorgsfullt. Troligen förstärktes uppmärksamheten av att Linnésläkten, efter Carl von Linné d. y:s död (1783), levde vidare bara ge- nom döttrarnas barn, och var svårare att följa via efternamn. Linnés egen his- toria måste också fastställas, med korrekta datum och biografiska uppgifter, och fortsättningsvis vidtog biografiskrivande, utgivande av Linnés egna texter

14

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd14 14 07-05-02 10.30.07 samt historiska utställningar om olika aspekter av Linnés verksamhet. Linnéarvet förmedlades också genom att Linnélärjungarna framträdde. Vid firandet 1807 deltog naturalhistorikerna Thunberg och Afzelius, som båda rest utrikes för Linné och nu var lärare i Linnés disciplin medicinsk botanik, samt läkaren Hedin som studerat för Linné i Uppsala. Flera inslag i Linnéfirandet riktades dessutom mot framtidens lärjungar, genom Smålands nation och Insti- tutum Linneanum (liksom vid senare jubileer Studentkåren och Naturveten- skapliga studentsällskapet). Att lärjungar och efterträdare uppmärksammades betydde att även de vetenskapliga aspekterna betonades. Man framhöll Lin- nés roll och insatser som naturforskare genom att ge donationer till forskning i hans efterföljd, anda eller till specifika discipliner. I sammanhanget valde man att gynna medicin, naturalhistoriens ”tre riken” botanik, zoologi och minera- logi eller naturvetenskaperna i stort. Sedermera utstakades naturvetenskapens och medicinens riktning exempelvis genom stipendier, forskningsanslag och utnämnandet av hedersdoktorer. När Linnés storhet underströks på detta sätt återföll glansen på både lärosätet och utvalda vetenskapsgrenar. Därutöver kom Linné att tas i bruk för olika politiska syften. Linnéminnet blev en del i ett traditionsskapande för kungahuset från gustavianer till ber- nadotter, ett sätt att främja nationalkänslan genom åberopande av fosterlan- det eller naturen, men också ett redskap för förespråkare av internationalism eller en rationell, vetenskaplig samhällspolitik. Mest slående är de visuella elementen i Linnéfirandet. Dessa var inte unika för Linnéfesterna, utan snarare exempel på att man byggde på tidigare tradi- tioner från akademiska ceremonier, kyrkliga jubileer och kröningsfester. Re- dan denna första minnesfest inleddes med en akademisk procession, men man hade inte någon promotion (båda delarna är visuella element; promotionen förlänger processionen och förstärker dess effekt). Senare skulle man promo- vera doktorer i samband med Linnéfirandet, liksom man tidigare promoverat magistrar och doktorer i samband med kyrkliga och kungliga högtider. Fest- banketten är på samma sätt som processionen en uppvisning av akademins position i samhället. Både bankett och procession kontrasterades ännu under det tidiga artonhundratalet mot en utanförstående åskådarskara. En del i det visuella firandet – minnesgåvorna – tog sin början redan 1807 med utdelning

15

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd15 15 07-05-02 10.30.07 av gravyrer och medaljer. Detta inslag skulle utvecklas till en omfattande sou- venirproduktion, med tiden alltmer anlagd på konsumtion. Vissa av de uppräknade komponenterna skulle mista sin betydelse om inte festföremålet vore just Linné (framför allt de lokala aspekterna), eller åtmins- tone en naturalhistoriker (de vetenskapliga). Utsmyckningen av stadsrummet, illuminationerna och monumenten fick särskild utformning av att förbindas med Linné som naturforskare, och de i detta fall särdeles lämpliga växtdeko- rationerna öppnade, som vi skall se, för mångbottnad symbolik. Men många av festelementen behövde inte Linné som specifikt minnesobjekt, utan här- rörde från traditioner i de kyrkliga och kungliga festerna, eller i akademiska ceremonier som rektorsbyten och promotioner. Där hade predikningar, tal el- ler föredrag, musikaliska inslag, salut, klockringning, porträtt i olika former, nådevedermälen och gåvor sin givna plats. Dessa inslag skulle kunna kombi- neras med andra festföremål utan att förändras till sin grund.

Jubelfesternas tidevarv Traditioner fanns som sagt att tillgå långt innan Linnéfesterna kom till. Det västerländska jubileumsfirandet har rötter i antiken; romarna firade varje nytt sekel enligt etruskiska sedvänjor, och präglade särskilda jubileumsmynt till minne av enskilda händelser. De gammaltestamentliga jubelåren återupptogs av kyrkan under medeltiden. Festkulturen har präglats av liturgin för kyrko- årets högtider, och av ritualerna vid kungliga kröningar, bröllop och begrav- ningar. Audiovisuella inslag, såsom klockringning och salut, musik, tal, proces- sioner, frambärandet av helgonreliker och regalier, var i bruk långt innan det nittonde århundradet anpassade dem efter sina behov. Universiteten, med sin medeltida historia, tog tidigt fasta på möjligheterna att markera sin närvaro i stadsrummet genom ceremonier vid rektorsbyten och promotioner, med sär- skiljande klädsel och symboliska insignier. De tidiga jubelfesterna vid Uppsala universitet var lutherska och rojalistis- ka. Man högtidlighöll Uppsala möte 1693 och 1793, Augsburgska trosbekän- nelsen 1730, reformationen 1817, Carl XII:s respektive Gustaf II Adolfs döds- dagar 1818 och 1832. Men vare sig två- eller trehundraårsminnet av universi-

16

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd16 16 07-05-02 10.30.07 tetets privilegiebrev från 1477 firades officiellt. Planerna på ett jubileum 1777 avslogs av Gustaf III, eftersom tilldragelser från tiden före reformationen inte ansågs lämpliga för storslagna minneshögtider.10 Enskilda vetenskapsmän eller institutioner blev inte föremål för ceremo- niell hågkomst förrän senare under artonhundratalet, då jubileernas mest in- tensiva epok inföll. Flera faktorer samverkade till detta. Den moderna tiden, med industrialisering, urbanisering, internationalisering, sekularisering och demokratisering, tycktes framkalla ett slags moteld. Historien och samhö- righeten med det förflutna hade med romantiken blivit viktigare än någon- sin. Fosterländskheten eller nationalismen tog nya former och hittills osedda proportioner. Så småningom blev även tron på rationalism, naturvetenskap, teknologi, framsteg och tillväxt något som kunde definiera en nationell ge- menskap. Det anses ibland att det senare artonhundratalets minnesfester skulle äga en särart, i och för sitt visuella anslag. Argumentationen har sin grund i de bil- der som spreds från invigningarna, tack vare nya mediala tekniker, som bild- trycken i Illustrerad Tidskrift och efterhand förstås fotografi. Givet den mängd av bilder som nådde en publik, vilken inte varit på plats, kan slutsatsen tyckas självklar. Man skall emellertid inte på den grunden anta att den gustavianska tiden var mindre synorienterad än senare perioder. Snarare tvärtom, efter- som de påkostade skådespelen var ovanliga avbrott i vardagen, vilket framgår av förtjusningen i illuminationer, fyrverkerier och transparanger. Åtminstone har, mig veterligt, ingen visat att de visuella inslagen i minnesfester, kröning- ar och kungabegravningar vare sig ökat eller minskat, i och med att det blev möjligt att rapportera dem i bild. Tidningar förmedlade intryck av offentliga evenemang, ofta i artiklar av osedvanlig längd. Så rapporterades Linnéfiran- det 1807 av Upsala Tidning i en utförlig artikel som löpte genom två nummer och lade sig vinn om att återge det visuella. Vi vet att tidens nyhetsblad lästes i större utsträckning än upplagesiffrorna ger vid handen. Det är knappast hel- ler en djärv gissning att exceptionellt praktfulla högtidligheter fann sin väg ut i världen även brevledes och muntligen.

17

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd17 17 07-05-02 10.30.08 Linneanum En undersökning av Linnéfirandet börjar med de förment enkla forskarfrågor- na vem, varför, hur och när. Vem hade mandat att bjuda in till en minnesfest över Linné – och vem ville göra det? Vilka skäl fanns att fira Linné, vad kunde och ville man åstadkomma med ett jubileum? Hur skulle högtiden utformas – borde den äga rum i huvudstaden, som företrädde hela nationen, och där Kungliga vetenskapsakademin fanns, vars preses Linné varit? I universitetssta- den Uppsala, där Linné hade varit professor? Eller i Småland där han föddes? Skulle man inviga statyer, slå medaljer, hålla tal, bilda sällskap? En viktig beståndsdel i Linnéfirandet 1807 var invigningen av den nya uni- versitetsbyggnaden Linneanum. Dess tillkomst hade sin grund i att Gustaf III år 1787, på botanikprofessorn och Linnélärjungen C. P. Thunbergs förslag, do- nerat slottets lustgård till en ny botanisk trädgård. Samtidigt skulle en ny in- stitutionsbyggnad resas, med orangeri, professorsbostad och utrymme för na- turalhistoriska samlingar, precis som i den gamla botaniska trädgården. Men byggnaden avsågs också bli det ”Linnés minne” som enligt den kunglige dona- torn borde finnas i Sverige.11 Den gamla botaniska trädgården, där Linné verkat, låg i stadens utkant där det avgränsande stadsdiket ibland orsakade översvämningar och växterna dessutom exponerades för kalla vindar. Thunberg, som hade goda kontakter med kungahuset, drev förmodligen tomtfrågan mer av omsorg om undervis- ningen i botanik än för att åstadkomma ett Linneanskt minnesmärke. För egen del hade han sina japanska samlingar att ta hand om. Den nya byggnaden var alltså inte bara ett monument, även om den aspekten tycks ha varit central för Gustaf III.12 Trädgården tog tid att bygga och blev dyr. Orangeriet blev det största för sin tid, man anlade drivbänkar, och på Thunbergs förslag upptogs två vattendam- mar.13 Själva institutionsbyggnaden gav arkitekten Olof Tempelman en del huvudbry. Han planerade byggnaden med universitetets företrädare, Thun- berg, som satte de botaniska intressena främst, men han måste också ta hän- syn till den kungliga ambitionen att skapa ett minnesmärke. Att kombinera minneshallen eller ”templet” med de akademiska behoven var svårt, och löstes bara någorlunda genom att orangeriet, det naturalhistoriska museet och pro-

18

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd18 18 07-05-02 10.30.08 Per Krafft d. ä:s porträtt från 1808 av C. P. Thunberg (1743–1828), professor i medicin och bota- nik. UU 192.

19

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd19 19 07-05-02 10.30.09 fessorsbostaden förlades till flyglar bakom den stora salen. Arkitekten Louis Jean Desprez, som övertog ansvaret för projektet 1788, valde att strunta i de akademiska funktionerna. På grund av akustiken i det långsmala, höga och im- ponerande rum Desprez slutförde, och idén att placera katedern i salens mitt, fungerade salen sällsynt dåligt för föreläsningar. Namnvalet Linneanum var betydligt lämpligare än om byggnaden, i analogi med andra akademiska bygg- nader, hade kallats Botanicum.14 När Linneanum invigdes hade det redan varit i bruk under ett par år. Det förefaller som om man börjat flytta växter till den nya trädgården under hös- ten 1802, och att Thunberg, hans familj och naturalhistoriska samlingar kunnat installera sig under hösten 1805. I september 1805 beslutade det akademiska konsistoriet om iordningställande av vägen från Fjärdingstullen till orange- riet,15 och den nya anläggningen användes för undervisning från höstterminen 1805.16 Under hösten 1806 gjordes flera förändringar och förbättringar för att både få anläggningen så som universitetskansler vid ett besök hade önskat sig, och för att göra byggnaden beboelig för Thunbergs hushåll. I oktober skrev Thunberg till Axel von Fersen och bad att få disponera de rum som egentligen var demonstratorns, men som stod obegagnade. Han ville också göra om ett av de små ”djurrummen” närmast köket till kammare för kökspigans räkning, och berättade i brevet att eftersom spisen rykte in måste dörren lämnas öppen, medan nordanvinden gjorde att vattnet i vattenkärlen bottenfrös.17 I novem- ber skickade konsistoriet planer och ritningar, och i december meddelades att man, på kanslers befallning, nu ordnat med gärdsgårdar, häckar, en allé av 58 almar samt allehanda mätningar och försök för att tillgodose trädgårdens till- gång på vatten. Kostnadsförslag och en hemställan, att under det följande året få gräva en damm eller reservoar, bifogades brevet.18 En senare botanikprofessor, Göran Wahlenberg, kommenterade ännu på 1840-talet de funktionella aspekterna: ”Gustaf III:s palats för Linnaeiska pro- fessionen är utan tvifvel det största vetenskapliga monument i Sverige, och kanske ett af de största i verlden, men huruvida det är mer storartadt präktigt, än vetenskapligt ändamålsenligt, torde vara otacksamt att sätta i fråga.”19

20

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd20 20 07-05-02 10.30.09 Gustaviansk tempeltjänst Thunbergs tal vid invigningen handlade mest om Gustaf III, men även om föräldrarna Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika, vars naturaliesamlingar Linné ordnat. Gustaf Wasas roll för reformationen och Gustaf II Adolfs för återupp- rättandet av Uppsala universitet betonades såsom oundgängliga för Sveriges vetenskapliga och intellektuella utveckling. I en betraktelse över naturalhis- torien konstaterade Thunberg dess betydelse för lärda av alla fakulteter. Teo- logen finner i naturen föremål som väcker vördnad för Gud, juristen har en förebild i dess regelbundna inrättning, läkaren är den som i synnerhet förstår att använda naturens förråd för den sjuke, och för filosofen finns åtskilliga om- råden att fördjupa sig i. Studiet av naturen var en av de äldsta vetenskaperna, menade Thunberg, men det vann sent samma status som de andra discipliner- na. Först efter uppfinnandet av boktryckarkonsten, upptäckten av de ameri- kanska världsdelarna, samt slutligen reformationen, kunde människan väckas ur sin fördomsfulla medeltidsslummer.20 Thunbergs tal har beskrivits som konventionellt och föga innehållsrikt,21 men ansluter sig till en svensk nytto- upplysning. Å ena sidan har Linnés rön gagnat den svenska ekonomin. Å andra sidan främjar naturalhistorien, som kunde utvecklas först i och med den upp- lysta tid som följde reformationen, både medborgerlighet och religiositet. Såväl Thunberg själv som rektor magnificus Pehr Fabian Aurivillius och är- kebiskop Jacob Axelsson Lindblom, skickade uppgifter om Linnéfesten och Linnés kvarlåtenskap till Stockholmspublicisten C. C. Gjörwell. Thunbergs brev är det mest informativa. Han berättade att Gustaf III på Thunbergs an- hållan hade skänkt slottsträdgården till universitetet, och att Thunberg själv investerat åtskilligt i den. Thunberg meddelade vidare att Linnés Hammarby tillhörde Linnés släkt, att universitetet inte fått någon gåva efter Linné och att ”ifrån Hortus [Botanicus] är icke ens en enda ört inlagd för Acad[emins] räk- ning”. Linné hade inrättat ett museum i ett litet stenhus ute på Hammarby, där han förvarade sina naturaliesamlingar, vilka efter hans död såldes med alla hans böcker och handskrifter till England. Det framgår att Thunberg betrak- tar Linnés och familjens handlingssätt som opatriotiskt: ”Gubben har njutit all belöning och heder” av fosterlandet och kungen, men han har inte givit något tillbaka, till skillnad från Gjörwell och Thunberg. Resonemangen kring pa-

21

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd21 21 07-05-02 10.30.10 triotiska uppoffringar för vetenskaperna erbjuder en möjlig förklaring till att universitetet inte gav någon parentation vid Linnés död. Vid denna tid hade det blivit allt vanligare att donera eller testamentera privata bibliotek och vetenskapliga samlingar till offentliga institutioner (universitet och akade- mier), och i det här specifika fallet verkar det som om Linnés adelskap, ordnar och liknande kunde anses föra med sig samhälleliga krav på motprestationer. Thunbergs egna gåvor till universitetet, förklarade givaren, är långt ansenli- gare än Linnés samlingar i deras helhet, men ”förderfvas af mögel och svamp”, eftersom de inte omhändertas på bästa sätt. Efter Gustaf III:s död, konstate- rade Thunberg bittert, verkade ingen bekymra sig om vare sig vetenskapen eller allmännyttan.22 Invigningen av Linneanum var inte utgångspunkten för Linnéfirandet 1807, men den passade väl ihop med minnesfestens övriga innehåll. Den blev, som ärkebiskop Lindblom lade sina ord i akademiska konsistoriet, ett sätt att ytter- ligare förhöja firandet och en möjlighet att uttrycka universitetets tacksamhet gentemot kungahuset. Men vems idé var det då att fira Linnés hundraåra födel- sedag – och hur kom det sig att högtiden gick av stapeln den 25–26 maj?

Ett gäckande datum Naturligtvis finns inga formella hinder för att man firar en jubileumsvecka eller ett helt jubileumsår, eller för den delen firar Linnés 82-åriga minne i sep- tember. Men vi kan anta att de flesta minneshögtider omfattas av föreställ- ningar av vad som är lämpligt, rimligt och passande i varje enskilt fall. Att fira på rätt sätt, på rätt dag kan i så fall förmodas vara väsentligt. Likaledes var det viktigt att en institution som kunde förväntas hylla Linnéminnet också gjorde det, i synnerhet om en annan institution, på vilken förväntningarna var min- dre, bjöd in till någon slags Linnéhögtid. Frågan om när Linnés firande borde äga rum är inte så enkel att besvara som man skulle kunna tro, till följd av ett par kalenderbyten under sjuttonhund- ratalet. För det första kan man utgå ifrån antingen Linnés födelse- eller döds- dag, eller från exempelvis publikationen av Systema Naturæ. För det andra, då födelsedagen förefaller lämplig, vilket datum föddes egentligen Linné?

22

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd22 22 07-05-02 10.30.10 Enligt den svenska kalendern, som gällde 1700–1712, föddes Linné den 13 maj 1707. Det motsvarar den 12 maj 1707 enligt julianska kalendern, som gällde innan och efter den svenska kalendern, vilket i sin tur motsvarar den 23 maj 1707 enligt gregorianska kalendern, som inte infördes förrän 1753, men natur- ligtvis går att applicera bakåt i tiden. Utifrån dessa förutsättningar kan man sedan räkna enligt olika principer, och måste då korrigera enligt kalendrarnas olika system för skottdagar, som används för att anpassa kalenderåret till det astronomiska året.23 I dag räknar vi om dateringen av dagen då Linné föddes till vår gregorianska kalender, firar detta datum år efter år, och håller således trehundraårsjubileet den 23 maj 2007. Så började man räkna under 1830-talet och samma princip gällde vid jubileet 1907. Vid firandet av Linnés hundraårsdag var sättet att räkna fortfarande en fråga för förhandling. Utgick man från det korrekta födelsedatu- met enligt den julianska kalendern, 12 maj 1707, så skulle det motsvara den 24 maj 1807 i den gregorianska kalendern. Men om man felaktigt antog att födel- sedatumet 13 maj 1707 avsåg den julianska kalendern, och inte den kortvariga svenska, så skulle det motsvara den gregorianska kalenderns 25 maj 1807. På det senare sättet tycks Uppsala universitet ha räknat 1807. Man kunde slutligen tänka sig att man ”frös” födelsedatumet enligt den gregorianska kalendern, allt- så till den 23 maj. En frysning rekommenderades, som vi skall se, av dåvarande rikshistoriografen Jonas Hallenberg, men på felaktiga grunder till den 24 maj. Institutum Linneanum höll sin minnesfest i Linnéträdgården den 26 maj. Enligt rektorsprogrammet och reportaget i tidningen Upsala hade sällskapet verkat i fyra år och alltid firat Linnés födelsedag. Sanningen i detta kan emel- lertid ifrågasättas. Sällskapet hade förvisso högtidlighållit den 24 maj, men hur länge, på vilket sätt och om detta verkligen skall kallas ett Linnéminne är min- dre uppenbart.24 Sällskapet grundades redan 1800 under namnet Societas pro Historia Naturalis. I stadgarna från 1801 anges den 2 mars (stiftelsedagen) som sällskapets högtidsdag. Från 1802 till 1806 hette föreningen Zoophytolithiska sällskapet, en markering av att verksamheten omfattade naturens tre riken, djur, växter och stenar. I de nya stadgar som Adam Afzelius skrev 1802, då han blev sällskapets ordförande, framgår att man räknade två högtidsdagar, den 1 november (årsmötet) och den 24 maj (då man delade ut priser för naturalhis-

23

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd23 23 07-05-02 10.30.10 toriska uppsatser och gav ämnen för kommande års prisskrifter). Det sägs ing- et om Linné i utkastet till stadgar, och inte heller i protokollen från 1803 och 1804 kallas den 24 maj något annat än ”högtidsdag” respektive ”sammankomst”. Dessa stadgar (som gällde till 1806) hade Afzelius enligt protokoll 1802 erbju- dit sig renskriva, men enligt verksamhetsberättelsen 1803 förbehållit sig att få förändra när han inträdde i föreningen.25 I verksamhetsberättelsen från 1806 hävdade Afzelius att Zoophytolithis- ka sällskapet firat högtidsdag till Linnés minne den 25 maj 1803. I protokollet från samma tillfälle anges emellertid bara att man firat ”dess Högtidsdag” den 27 maj, fast det borde vara den 24. ”Dess” avser sällskapet och Carl von Linné omnämns inte. Den 23 november 1806 annonserade Afzelius i protokoll från sällskapets sammankomst att Linnés födelsedag skulle firas enligt stadgarna, men specificerade inte när. Så sent som i slutet av februari 1807 har Afzelius antagit att den 24 maj är Linnés födelsedag,26 och det förefaller han ha gjort till dess att han fick andra uppgifter. Adam Afzelius vände sig i mitten av februari till universitetets kansler och anhöll om att sällskapet skulle få fira Linnés födelsedagden 24 maj i frigidariet i den gamla botaniska trädgården, med utdelande av en liten medalj, ett häfte naturalhistoriska uppsatser, samt tal av honom själv. När Afzelius skrev till Axel von Fersen för att få tillstånd att fira Linné offentligt, hävdade han att han hade valt kungens respektive Linnés födelsedagar (eller 1 november och 24 maj) till högtidsdagar för sällskapet, beskrev sällskapet, ”denna min lilla lärdomsanstalt”, som ett collegium inrättat av honom själv för undervisning i naturalhistoria, och gav sig själv den uttalade rollen av verksamhetens initia- tivtagare och ledare.27 Försändelsen från Afzelius finns bara som koncept. Det avsända brevet för- varas inte i Kanslersämbetets arkiv från tiden, och har kanhända skickats till Fersen på privat väg. Inte heller Fersens svar finns i original, utan i en avskrift och en översättning till franska, möjligen avsedd för Carl Johan och tillkom- men under 1810-talet (upp till tio år efter att svaren relaterats i Zoophyto-

C. F. von Bredas porträtt av Adam Afzelius (1750–1837), botanikdemonstrator och e. o. professor i medicinsk materia och dietetik. Västgöta nation.

24

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd24 24 07-05-02 10.30.14 lithiska sällskapets och Akademiska konsistoriets protokoll). Enligt avskriften godkände Fersen planerna på ”det Collegium i Natural Historien, som under namn af Linneiskt Institut Herr Demonstratorn i Upsala inrättat”, att Afzeli- us håller tal i det gamla orangeriet, delar ut ett häfte och en liten medalj samt slutligen att den hundraåriga födelsedagen firasden 25 maj.28 Enligt översätt- ningen var Fersen positiv till Afzelius’ ”lycée” och till Linnéfirandet, men an- gav ”le 24 mai prochain”, den 24 kommande maj, som minnesfestens datum. Han satte som villkor för den fortsatta planeringen att Afzelius inhämtade konsistoriets tillstånd.29 När Afzelius meddelade Zoophytolithiska sällskapet att svaret kommit sade han, att de fått tillstånd att firaenligt planerna den 25 maj, om konsistoriet inte hade något att invända. Att Fersen kallade sällskapet ”Linneanskt insti- tut” kommenterades av en av mötesdeltagarna men ifrågasattes inte. Kansler var ju överställd universitetet i dess helhet och konungens närmaste i akade- miska frågor, varför den naturliga frågan från ledamoten bara var om det nu bleve nödvändigt att göra förändringar i stadgarna. Från och med protokollet för nästa sammankomst, den 22 mars 1807, använde Afzelius det nya namnet i stället för ”Zoophytolithiska sällskapet”.30 I mars lämnade sällskapet in sex förslag på medaljinskription till Vitter- hetsakademien, som var beslutsfattande i inskriptionsfrågor. Alla dessa för- slag angav datum den 25 maj 1807.31 I ett av de två brev som Afzelius skickade till Jonas Hallenberg, för att denne, som sekreterare i Vitterhetsakademin och avsändarens gode vän, skulle se till att ärendet avklarades så fort som möjligt, förklarade Afzelius att han från början valt den 24 maj, för att han inte kän- de till några andra uträkningar. Sedan hade han fått höra av ”våra härvarande Mathematici och Astronomer” att när det gällde artonhundratalet borde man använda den 25 maj. Konsistoriet hade antagit detta datum, så Afzelius hade fört in det i Linnéska institutets inskriptionsförslag.

För min del är jag lika nöjd, antingen Vitterhets Academien antager den 23, 24 eller 25 Maji. Men för all del anhåller jag att jag måtte slippa d. 4 eller 5 Junii som Hedin uppgifvit och af Academien redan lärer vara stadfästadt att sättas på den jetton han låter slå. Åtminstone ser jag af ett bref, som kom till Arke

25

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd25 25 07-05-02 10.30.14 Biskopen förliden Tisdags, att därom i Academien varit fråga. Men huru kan sådant hända, då man har säkra, icke 30 år gamla, och allmänt kända data, som det vederlägga?32

Hallenberg försökte i sitt svar till Afzelius reda ut datumfrågan, som han ut- tryckte det, historiskt:

Linné var född efter Gregorianska stilen d. 24 Maji 1707; den samma dagen är efter den samma stilen den 24 Maji 1607, och 1707, och 1807, och 1907; men att Julianska stilen genom en skottdag för mycket i hvart saeculum förorsakar att d. 24 Maji 1607 är den 12 Maji, 1707 d. 13 Maji, 1807 d. 14 Maji, 1907 d. 15 Maji, ändrar väl icke Linnés verkliga födelsedag och flyttar den fram; ty då skulle han efter flera sekler nödvändigt flyttas på Midsommarsdagen; men Linné var icke född på Midsommarsdagen, således ej heller på den 25 Maji 1707, fastän den 25 Maji efter Julianska stilen år 1807 svarar emot den 13 Maji efter den Gregori- anska stilen; ty det är icke Gregorianska utan Julianska stilen som skjutit fram en dag för mycket.33

Hallenberg trasslar här till det ohjälpligt. Han förser Linné med felaktigt fö- delsedatum, räknar åt fel håll när han jämför kalendrarna och avslutar med att blanda ihop dem, men lyckas bekräfta Afzelius’ ursprungliga uppfattning om den 24 maj som födelsedagen. Samtidigt meddelar Hallenberg att Vitter- hetsakademien fastnat för det sjätte av institutets inskriptionsförslag, ”Nata- lium / Memoriae / Saeculari / d. XXIV Maii / Institutum / Linnaeanum / Upsaliense”, det förslag Afzelius tyckte minst om. Afzelius hade förordat in- skriptionen In umbra floretvid bilden av en linnea, men han fick det datum han från början antagit.34

Den lilla lärdomsanstalten Att Adam Afzelius var angelägen om att få till stånd sitt firande av Carl von Linné är uppenbart. Universitetets kansler Axel von Fersen ansåg likaledes att det var en bra idé med ett högtidlighållande av dagen i fråga. Institutum Lin-

26

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd26 26 07-05-02 10.30.14 neanum samtyckte eller gjorde möjligen bara som deras preses sade, och det finns goda skäl att skärskåda bakgrunden till sällskapets Linnéfest och Afze- lius’ roll i sammanhanget. Det naturalhistoriska studentsällskapet Societas pro Historia Naturalis var verksamt i Uppsala sedan 1800. Föreningen hade kommit fram till att de borde ha en ”protector” bland de akademiska lärarna, vilket Adam Afzelius, bota- nices demonstrator, blev 1802. Det verkade sannolikt lämpligt av flera anled- ningar. En påfallande stor andel av medlemmarna var medicinstudenter och/ eller västgötar, och Afzelius var såväl västgöte som lärare vid medicinska fa- kulteten. Han visade sig dock ha en egen målsättning och ville göra sällskapet till en formell del av universitetets organisation. Som vi redan sett utverkade han en officiell roll åt sällskapet i samband med firandet av Linnés hundraårs- minne, och ändrade dess namn till Institutum Linneanum.35 Afzelius såg antagligen redan 1802 en möjlighet att genom sällskapet främ- ja sin egen karriär. Thunberg satt som professor i medicinsk botanik till 1828, i över 45 år, och det var den lärostolen Afzelius hoppades mest på. Han hade tjänst som botanices demonstrator, vilket motsvarade en adjunktur och gav betydligt lägre lön än en professur. Under åren 1803 till 1805 var han tillförord- nad professor, men fick även som sådan mindre ersättning än den ordinarie.36 Att på eget initiativ och på ideell basis undervisa i naturalhistoria borde ställa Afzelius i en fördelaktig dager av osjälviskhet och allmännytta, förutsatt att det kom till allmän (eller snarare kungens) kännedom. En Linnéfest tedde sig som ett gyllene tillfälle. När förberedelserna för Linnéminnet tog fart hade de äldre medlemmarna utvecklat planer på att bilda en ny förening, eftersom de var missnöjda med hur Afzelius omvandlat Zoophytolithiska sällskapet till en skolliknande in- rättning.37 Protokollen fördes egenhändigt av ordförande, ibland med nyans- skillnader mellan koncept och renskrivet protokoll, som låter ana att Afzelius körde över studenterna i sällskapet. Till exempel sägs i protokollet att leda- möterna bad preses att hålla Linnétalet: ”… och föreslog præses at man skulle holla et äreminne öfver honom, hvartill alla samtyckte och anmodade sällska- pet sin Præses at holla detta”,38 när den hastigare anteckningen i konceptsam- lingen lyder ”… proponerade Præses om man skulle holla något Tal, hvilket

27

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd27 27 07-05-02 10.30.15 alla samtyckte […] och Præses lofvade holla detta tal.”39 I protokollet framställs det som om ordförande föreslår ett Linnéfirande och att man sedan diskuterar hur detta skall gå till, men säkerligen hade Af- zelius redan från början klart för sig hur han ville ha minnesfesten arrangerad. Första gången det sägs att stadgarna föreskriver firande av Linné är i protokollet från 23 november 1806. En vecka tidigare hade ordföranden, Afzelius, enligt protokollet väckt och bordlagt fråga ”om och på hvad sätt” Linnés födelsedag skulle firas. Den 23 november diskuterades Linnés födelsedag grundligt och det fastslogs att den borde firas på särskilt sätt, inte minst för att ”Smålands na- tion” förberedde ett firande. Det Afzelius åsyftar är det firande i Växjö (alltså i det småländska landskapet, inte studentnationen) som förbereddes av Sven Hedin, varom man kunnat läsa i tidningarna.41 Afzelius förklarar för Zoophy- tolithiska sällskapet att Linnéminnet ”tilhör ej blott detta Landskap, Linné lefde ej blott för det, han lefde för Sverige och hela verlden…”.40 De planerade inslagen i Zoophytolithiska sällskapets firande blev ett tal av sällskapets preses, en bankett och framställandet av en medalj. Afzelius lo- vade, som ordförande, att skriva till universitetets kansler för att utverka tillå- telse till minnesfesten.42 I brevet till Fersen berättar Afzelius att ”colleganter- nas” (som han kallar dem) första förslag varit att delta i Hedins insamling till en minnesvård – förslaget har visserligen inte nedtecknats i protokollet, men kan ju ha kommit upp vid något tillfälle ändå. Afzelius tycker emellertid inte att Stenbrohult är den bästa platsen för ett Linnémonument, och påpekar att inget tal ännu hållits vid Uppsala universitet samt att den finaste ärestoden måste vara en från studenterna vid Linnés egen akademi.43

Universitetets Linnéfest Fersens positiva svar till Afzelius meddelades i konsistoriet den 14 mars 1807, även då med datumet angivet till den 25 maj, och bifölls med förändringen att firandet förlades till den 26 maj, det vill säga dagen efter universitetets egen minnesfest.44 Här kan vi notera en sammanträdesteknisk finess. Meddelandet om Fersens svar placerades under paragraf 20, efter att ett förslag att fira Lin- nés hundraårsminne presenterats av prokansler, ärkebiskop Lindblom, under

28

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd28 28 07-05-02 10.30.15 paragraf 19. Således möjliggjordes ett beslut om en akademisk Linnéfest innan man måste ta ställning till Afzelius’ planer. Hans propåer hade inte kunnat av- visas, eftersom de hade kanslers stöd, men Fersen hade samtidigt uttryckt sig ovanligt milt och föga påbjudande. Han hade mycket väl kunnat meddela kon- sistoriet att han redan sagt ja till Afzelius – så gjorde han, som vi skall se, när Hedin bad att få sitt äreminne uppläst i Uppsala. Prokanslern var kyrkans vakande öga över universitetet, liksom kanslern var kronans. I Uppsala var det ärkebiskopen som innehade ämbetet, och tanken var att han skulle ha lätt att närvara vid konsistoriets sammanträden. Vid mötet den 14 mars frågade Lindblom om det inte var på tiden att universitetet firade minnet av Carl von Linné. Nu skulle hundraårsdagen snart inträffa, Thunberg hade åtagit sig att hålla ett tal, och man kunde förena firandet med invigningen av den nya orangeribyggnaden och en manifestation av akademins tacksamhet gentemot kungahuset. Föga oväntat instämde samtliga närvarande i denna väl förberedda propå, och det beslutades att konsistoriet snarast skulle skicka en skrivelse till kansler för att få tillåtelse. Brevet till kansler, undertecknat av pro- kansler Lindblom och övriga konsistoriet, är daterat 14 mars och formulerat så likt protokollet, att man måste anta att Lindblom haft med sig ett färdigskrivet brev som underlag för förslaget.45 Till paragrafen fogades ett yttrande från Pehr von Afzelius, professor i prak- tisk och teoretisk medicin och bror till Adam (som inte hade tillträde till kon- sistoriesammanträdena eftersom han inte var professor). Att döma av utta- landet var Pehr insatt i Adams planer. Pehr menade nämligen att Linné bor- de firas med större uppbåd än Lindblom föreslagit, och föreställde sig trenne dagars högtidligheter där Linnés förtjänster inom naturens tre riken uttolka- des i särskilda tal. Yttrandet föranledde inga vidare diskussioner, men Pehr von Afzelius hade framhållit att Thunbergs tal inte behövde utesluta tal av andra personer, som exempelvis Adam Afzelius. Därefter följde paragraf 20, då konsistoriet som nämnts beslutade att den botaniske demonstratorn och hans institut skulle få fira Linné dagen efter universitetets minnesfest.46 Konsistoriet vände sig till Fersen, som presenterade universitetets ärenden för Gustaf IV Adolf. Det nådiga bifallet meddelades universitetet vid samman- träde den 25 april:

29

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd29 29 07-05-02 10.30.15 … at jemte det framl. Herr Archiatern och Riddaren von Linnés minne den 25. instundande Maji, då denne förtjänte man för 100 år sedan blef född, å Kongl. Acad[emien]s wägnar firas, genom et offenteligt tal i Läro-Salen uti nya Orang- erie Byggnaden, hvilket Prof. och Riddaren Thunberg åtagit sig at hålla, Kongl. Academien må tillåtas at tillika få förena invigningen af berörda Orangerie Byggnad.47

Vid samma konsistoriesammanträde meddelades att det inkommit en förfrå- gan från Sven Hedin, om att hans äreminne över Linné skulle omnämnas och uppläsas inom det akademiska programmet. Det hade Fersen lovat och infor- merade nu konsistoriet om för att få verkställt.48

Småländska orosstiftare Hedins äreminne upplästes efter universitetets festbankett. Författaren själv var samma dag i Växjö för att inviga en byst av Linné, framföra äreminnet och i största allmänhet vara firandets primus motor. Skulpturen som avtäcktes i Växjö var den första svenska Linnébysten och signerad konstnären Jonas Forss- lund. Hedins senare publicerade äreminne över Linné bidrog till framväxten av den starkt romantiserade Linnébild som blev föremål för artonhundratalets senare minnesfester. Placeringen av minnesfesten i Linnés barndomslandskap var i sig ett drag av romantik, och Hedin framställde Linné som det största geni Sverige ägt och kommer att äga. Växjöfirandet var i övrigt en traditionell högtidlighet, med en procession av skolgossar och gymnasister, klockringning, samt bystens avtäckande vid en hedersvakt av läkare. I Uppsala hölls Hedins tal av Smålands nations kurator och amanuensen på universitetsbiblioteket, Pehr Sjöbring, sedermera professor i orientaliska språk.49 Sven Hedin var förste livmedikus, hovläkare, assessor i Collegium Medi- cum, provinsialläkare och intendent vid Medevi brunn, ledamot av flera ve- tenskapliga samfund samt en flitig författare. Vid sidan av medicinen intres- serade sig Hedin allmänt för personhistoria, inte enbart för Linné, men hans skrifter om denne hör till de tidigaste Linnébiografierna efter de rena åmin- nelsetalen. Hedin drevs, som det tycks, av en genuin entusiasm och hade tidigt

30

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd30 30 07-05-02 10.30.15 börjat propagera för Linnéhyllningar. När Gustaf III ivrade för national- och ståndsdräkter ville Hedin exempelvis införa en läkaruniform med broderad linnea.50 Hedin hade liksom sina vänner Thunberg och teologiprofessorn och naturalhistorikern Samuel Ödmann haft Linné som lärare. Dessutom hade Hedin tillfrisknat från lungsot på Linnés ordinationer och promoverats till medicine doktor på Linnés bekostnad.51 Utan att sätta Hedins uppriktiga tack- samhet i fråga kan hans relation till Linné tolkas in i ett patron-klientmönster, där klienten stärker sin egen status i och med upphöjandet av patronens. Hedin var inte allmänt uppskattad. En orsak till att han ogillades i vissa lä- ger kan ha varit att han var Gustaf IV Adolfs livläkare. En annan, som skulle gälla Uppsalaakademikerna särskilt, att Hedin var Linnéfantast på ett sätt som kanske bara var möjligt om man sluppit sitta som konsistoriekollega till den le- vande personen. Att Uppsala universitet inte organiserade någon parentation över Linné efter dennes död har förklarats med att man hade mannen, med alla dennes personliga egenheter och avigsidor, i alltför färskt minne. Sanno- likt hade det varit lättare att ha överseende med dylika hågkomster, om Linné hade testamenterat sina naturalhistoriska samlingar till akademin. Redan i maj 1806 försökte Hedin värva Thunberg och Ödmann för ge- nomförandet av ett offentligt Linnéminne. Detta lyckades emellertid dåligt; Ödmann och Thunberg ställde sig inte bakom Hedins upprop. Inte heller lämnade de bidrag till bysten. De var dock, tydligen, delaktiga i de första pla- nerna på att låta läsa upp äreminnet för Smålands nation i nationens lokaler.52 Tidigare under våren 1807 hade Hedin, själv smålänning, avlagt visit vid sin gamla studentnation (ett besök som rimligen följde på Hedins påstötningar hos Thunberg). Då lovade Smålands nation att delta i firandet av Linné. I mit- ten av mars beslutade man att skänka en gravyr av Forsslunds skulptur, som det tycks utan några invändningar mot kostnader eller annat.53 Sjöbring berät- tar dock att många av akademins lärare och studenter var avogt inställda till Hedin, även inom Smålands nation.54 Bara några dagar före Linnéfesten uttryckte Smålands nation starka syn- punkter på ceremonin kring det Hedinska äreminnet. De hade beordrats upp till Gustavianum i mangrann procession, men lät den 22 maj meddela rektor att de inte tänkte ställa upp. De ville också understryka att denna del i firandet

31

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd31 31 07-05-02 10.30.16 inte fick framställas som vore det den småländska studentnationens firande. För att förstå protesterna måste man känna till, att Hedin i sina insamlingar och upprop hela tiden vänt sig till ”Smålands nation”, vilket för honom betydde det historisk-geografiska landskapet Småland, men som också användes som benämning för studentnationen. Smålands nation i Uppsala hade nu sinsemel- lan avgjort att studentnationen inte skulle anses ha med Hedins äreminne att göra. Nationens inspektor C. P. Thunberg anmodades underrätta rektor om studenternas beslut men avböjde, och i stället sände man Sjöbring, nationens kurator.55 Till saken hör att gravyren blivit mindre lyckad, mest för att den avbildade bysten varken var särskilt lik Linné eller höll en konstnärligt acceptabel nivå, och det var Hedin som skött beställningen av gravyren för nationens räkning.56 Det var överhuvudtaget många turer kring Forsslunds skulptur. I akademiska konsistoriet meddelades den 9 maj att den byst som kungen utlovat som ut- smyckning på hedersplatsen i den nya byggnaden inte skulle hinna bli färdig. Man beslöt då att köpa en gipskopia av den bröstbild Forsslund ”med mycken skicklighet och en träffande likhet” utfört för Linnéfesten i Växjö.57 En kopia inköptes under våren av Vetenskapsakademien, på kungens befallning men trots det först sedan akademien tvingat Forsslund att göra bysten mer porträtt- lik.58 Kungen sände även skrivelser till Collegium Medicum och universite- ten i Åbo och Lund där de tillhölls att köpa bysten. Gipskopior finns också på Smålands och Östgöta studentnationer.59 Afzelius’ kommentarer till Hedins planer (om felaktiga datum och olämp- ligheten i att man firade i Småland men inte i Uppsala) röjer att han gärna varit ensam om att hylla Linné. Hedin förefaller snarare ha varit inställd på att hans minnesfest inte borde bli den enda – ju mer Linnéfirande desto bättre. När He- din försökte värva Ödmann och Thunberg till sitt småländska projekt skrev han: ”Vill Regeringen, Nationen, göra något större desto bättre”,60 och försökte annars ge Linnéfirandet största möjliga proportioner. Alltså skrev han till uni- versitetskansler Fersen och berättade att han kommit överens med Thunberg och Ödmann att ”det Äreminne, som af mig å Wexiö Gymnasium hålles, äfven samma dag skall inför den Studerande [småländska] Nationen uppläsas”. Men eftersom Linné förtjänade ”en mera offentelig heder än den, som kan åstad- kommas i en inskränkt samlingssal inför en föga talrik ungdom”, så bad han

32

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd32 32 07-05-02 10.30.16 att åminnelseakten skulle få hållas i större auditoriet i Gustavianum i stället. Dessutom önskade han att universitetets rektor skulle utfärda ett program, och därmed göra talet till ett offentligt, akademiskt arrangemang. Hedin til�- lade att inget tal över Linné ännu hållits i Uppsala, och verkar av brevets inne- håll att döma inte känna till några planer på en akademisk minnesfest. Han visste dock att ett monument, skänkt av konungen, i framtiden skulle uppresas i det botaniska auditoriet, avstod därför explicit från att erbjuda ett exemplar av den byst som skulle avtäckas i Växjö, samt upplyste om att den småländ- ska studentnationen ämnade dela ut en gravyr av densamma ”vid acten”, alltså äreminnet i Gustavianum.61 Kansler informerade konsistoriet om att Hedin skulle nämnas i rektors

Jonas Forsslunds Linnébyst i gips (detta exemplar är varken bronserat eller glaserat). UU 2210. Till höger gravyr av Forsslunds Linnébyst av Erik Åkerlund, 1807. UUB.

33

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd33 33 07-05-02 10.30.19 program för minnesfesten.62 Här kunde Fersen uttrycka sig rakt på sak, efter- som universitetets eget Linnéfirande redan var bestämt, till skillnad från när Afzelius’ firande hotade att komma i vägen för akademins. Uppläsningen, för- utsatte konsistoriet, var inte heller svår att ordna eftersom Smålands nations kurator redan hade fått texten i fråga. Men så uppstod ändå ett bryderi, i form av Smålands nation som bekostat 400 misslyckade bildtryck att utdelas bland gästerna vid Linnéfesten. Ponera – för detta finns inga belägg – att den fula gravyren sågs som en skamfläck på nationens anseende, att Hedin som föreslagit och ombestyrt trycksaken var mindre populär än någonsin, och att en studentprocession frampå eftermid- dagen innebar att utsätta sig för ytterligare löje, i synnerhet från de andra stu- dentnationerna. Till råga på allt stod det angivet på gravyren att Smålands na- tion hade bekostat den. Ponera vidare att Sjöbring gick till rektor och sade att Smålands nation inte ville förknippas med vare sig Hedin, hans äreminne eller Linnéfirandet över huvud taget. Av Sjöbrings dagbok den 23 maj framgår att han träffade Thunberg och Aurivillius på förmiddagen och enbart Aurivillius på eftermiddagen. Aurivillius var, förutom terminens rektor, akademiens bib- liotekarie och alltså biblioteksamanuensen Sjöbrings närmaste chef. Sjöbring verkar ha kommit bra överens med både honom och Thunberg, och ville gi- vetvis fortsätta på den inslagna vägen. Men om han lindade in smålänningar- nas budskap till rektor, uttryckte sig rakt på sak eller lät bli att säga ifrån spelar mindre roll. Ett par dagar senare stod Sjöbring i Gustavianums större audito- rium och deklamerade Hedins äreminne.

En förtäckt studentprotest? Det låg i hög grad i universitetets intresse att Linnéfirandet rullade på utan gnissel, så att det stod klart vilka välartade undersåtar akademin bestod av. Studenter hade mycket litet att sätta emot i ett fall som detta. Om de öppet motsatte sig sina överordnades beslut kunde de få sänkt ordningsbetyg och förlora viktiga referenser för framtida arbete, eller i värsta fall relegeras. I just det här fallet kan Smålands nation ha tagit till ett av de få politiska verktyg som stod till buds: att agera oregerligt och stökigt. I ett brev till Thunberg,

34

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd34 34 07-05-02 10.30.20 skrivet en dryg vecka efter Linnéfesterna, var Hedin särdeles nöjd med firan- det i Växjö och speciellt sin egen insats. Det enda smolket i glädjebägaren var framförandet av talet i Uppsala, på grund av ”den dåliga ton och den mindre nyktra författning i hvilken declamatorn sig befann”, eller att Smålands nations kurator varit berusad vid framförandet av äreminnet över Linné.63 I brevet till Thunberg hade Hedin lagt med en försändelse till Sjöbring, och bad Thunberg att vid tillfälle läsa det högt för hela Smålands nation. Den se- nare skrivelsen har inte återfunnits, men det framgår av brevet till Thunberg att Hedin ansåg att studenterna burit sig omoget åt.

Kalla emedlertid ihop dina Poikar af nationen. Läs mitt bref till deras Curator, som följer oförsegladt, och säg dem att de handlat som Poikar. Jag skall förstå at hämnas med värdighet och jag skall ej låta dem hafva deltagit i en ära som de [ej] förtjent.64

Det vanliga och ofta mest verksamma sättet för maktsfären att svara på stu- denters protester och upproriskhet, var att bagatellisera dem, exempelvis be- handla dem som pojkstreck. Barnsligheter behövde man varken bemöta of- fentligt eller ta på allvar.65 Emellertid finns osäkerhetsmoment vad gäller såväl Sjöbrings som smålän- ningarnas uppträdande. Sjöbring skildrade Linnéfesten i sin dagbok, sin nervo- sitet för framförandet av äreminnet samt hur han och några nationskamrater delar ut gravyrblad, vilket de gjorde på morgonen, inte vid talet i Gustavia- num. Rampfebern berodde framför allt på att så många vid universitetet ogil- lade Hedin och redan på förhand avfärdade allt denne tog sig för. Man kunde vänta sig att talet skulle väcka ont blod, oavsett hur framförandet gick, och många av Sjöbrings vänner rådde honom att frånsäga sig uppläsningen av äre- minnet. Sjöbring var emellertid inte entydigt negativ till Hedin.66 I sin dagbok återgav han möten med Hedin tidigare under våren och hur lätt det var att se honom som en överdriven och patetisk storpratare, men var själv tillräck- ligt av romantiker för att föredra den som riskerade att väcka löje framför den som inte alls engagerade sig.67 Äreminnet var 17 ark långt, så Sjöbring läste ett sammandrag och tyckte att han skött sitt uppdrag. Om Sjöbring var onykter

35

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd35 35 07-05-02 10.30.20 framgår inte av dagboken. Han berättar att det förekommit tjugo skålar vid festbanketten. Det går inte att avgöra om han deltog i banketten, men han kan ha gjort det, som kurator och representant för en studentnation.68 Sjöbring berör själv det brev Hedin skickade i början av juni, men i for- muleringar som lämnar det mesta underförstått. Han berättar att inspektor Thunberg kallade till landskap i sitt hem den 4 juni. Emellertid sägs inget om brevet, dess innehåll, Thunbergs eventuella åsikter i saken eller hur enskilda personer reagerat – bara att landskapet var stormigt: ”Här mycket gräl. Mycket oförstånd. Mycken hetta och otidighet. Oförgätligt ledsam dag.”69

Blomsterspråket Det litet trevande Linnéjubileet 1807 utgjorde på flera sätt upptakten till den romantiserade Linnéuppfattning som Sverige länge levt med, i synnerhet då man inte inskränker jubileet till det som skedde i Uppsala utan låter bilden kompletteras av Hedins Växjöevenemang och den därpå utgivna biografin. De romantiska dragen kan följas vidare genom artonhundratalet i växtsym- bolik, statyinvigningar, tillfällesdikt och Linnés självbiografiska arbeten som publicerades efter hand, och som utgångspunkt fungerar, ännu en gång, 1807 års ceremonier i Uppsala. Vid invigningen av Linneanum gav professorerna en bankett i det nybyggda orangeriet bland träd och växter, som enligt Upsala Tidning ”föreföllo åskåda- ren såsom fritt uppväxande och bildade en naturlig trädgård, där Gästerne, un- der skygd af Lager, Cypress och Palmträn njöto den angenämaste förfriskning”. Här har romantikens natursyn slagit igenom tillräckligt för att en beskrivning av de naturliga och fritt växande träden skall tala till fantasin. Tidningen har inte heller valt vilka träd som helst att nämna i sitt reportage. I de botaniska samlingarna fanns flera slags exotiska växter, men dessa hade särskilt symbol- värde. Lagerträdet står för triumf, evigt liv, odödlighet och den akademiska lagerkransen, cypressen symboliserar uthållighet och livet efter detta, och pal- men betecknar ära, seger, triumf, odödlighet och återuppståndelse.70 Linnéska institutets bankett var mindre och det gamla orangeriet hade redan tömts på växter, men utsmyckningen var även här visuell och effekt-

36

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd36 36 07-05-02 10.30.20 Orangeriet i Linneanum. UUB.

37

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd37 37 07-05-02 10.30.24 full. Orangeriet lystes upp av marschaller och ett brinnande altare hade an- lagts i dammen framför byggnaden. En avbildning av Linnés naturaliekabinett i Hammarby hade uppförts inne i orangeriet, och en transparang återgav yt- terligare ett brinnande altare, omgivet på ena sidan av en stor ek och på den andra en barrskog med rankor av linneablommor på marken. Även detta be- skrevs målande i Upsala tidning, som ett sätt att kommunicera synintryck vid denna tid då tekniken för att trycka bilder var alltför både dyr och långsam för de vanliga nyhetsbladen. Naturaliekabinettet är ett originellt motiv för utsmyckning, som anspelar på Linné som systemskaparen samtidigt som det leder tankarna till sommar- boendet på Hammarby. Altaret symboliserar evighet och återuppståndelse, och offerelden står för kraft, sanning och ande, kanske den kristna upplysning- ens eller vetenskapens renande, stabiliserande eld.71 Växtsymboliken var ge- nomgående svensk. Linneablomman hade Linné själv valt till sitt adelsvapen 1757 (den blev Smålands landskapsblomma under åren 1908–09). Barrskogen kan kopplas till dygder som djärvhet, integritet, styrka och beständighet, och samtidigt stå för världen utanför den ordnade världen – en ibland mörk och hotande, ibland trygg och avskild plats.72 Eken stod för odödlighet, mod, styr- ka, skydd, sanning, manlighet, frihet, fosterlandskärlek och medborgaranda, och kan i detta sammanhang – tillsammans med skogen och linneorna – läsas som läraren med eleverna vid sin fot.73

Ungdomens Linné En antikiserande Linnéstaty avtäcktes i den botaniska lärosalen 12 oktober 1829. I inbjudningsskriften till högtiden berättade dåvarande rektor Erik Gus- taf Geijer att studenterna i Uppsala år 1822 hade påbörjat en insamling till den- na staty för att hedra sin kansler kronprins Oscar. Oscar gav den kunglige hov- bildhuggaren Johan Niklas Byström i uppdrag att utföra konstverket. Byström färdigställde statyn 1827 i Rom, varifrån den sedan forslades till Uppsala. Nu hade statyn anlänt och det var dags att inviga den. Enligt klassisk konvention skall tankens män avbildas sittande, medan härförare, konungar och politiker porträtteras stående, men en delorsak till att denna staty sitter, är att den till-

38

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd38 38 07-05-02 10.30.24 kom samtidigt som den kände skulptören Bertel Thorvaldsen, också verksam i Rom, arbetade med en sittande Copernicus. Man kan notera att Byströms Linné givits drag av antik romare, med kortklippt hår i stället för peruk och en romarmantel (eller akademisk gown?) draperad över rocken. Boken i Linnés knä saknar tydliga kännetecken och har således tolkats som föreläsningsma- nuskript, som Systema naturæ och som den symboliska Naturens bok.74 Invigningsceremonin beskrivs detaljerat i Smålands nations protokoll. Hög- tidligheterna inleddes med klockringning klockan åtta. Studenterna samla- des på respektive nationssalar och avtågade till Östgöta nation, som hade sina lokaler i orangeriet i den gamla botaniska trädgården. Därifrån avgick pro- cessionen vid halv tolv, åter under klockringning, med 200 studentsångare i spetsen, följda av akademistaten anförda av rektor och prokansler, samt na- tionerna anförda av sina kuratorer. Efter att ha sjungit i den gamla trädgården tågade processionen via Stora torget upp till den nya botaniska trädgården, där ytterligare verser avsjöngs vid inträdet i trädgården och framför Linneanums pelarportik. Under denna tid var J. C. F. Haeffner director musices i Uppsa- la och studentsången befann sig i sin första storhetstid. Haeffner hade redan 1813 initierat en informell sångarhyllning i Linneanum.75 Vid statyinvigningen 1829 framfördes texter författade för evenemanget till välkända manskörsme- lodier som ”O yngling, om du hjärta har” och ”Vikingasäten”, den senare med musik av Haeffner. De nya texterna var skrivna av Christian Eric Fahlcrantz, en av Uppsalas mest uppburna tillfällesdiktare, tillika nyutnämnd professor i kyrkohistoria. När processionen anlände till Linneanum gick professorerna genast in i det botaniska auditoriet, där statyn stod uppställd, medan sångarna stannade ut- anför och övriga studenter ordnade sig i två led nedanför pelarna.76 Framför kolonnaden riktades sången till ”Naturens tempel” och dess växter:

J. N. Byströms Linnéstaty. UU 2669.

39

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd39 39 07-05-02 10.30.25 I Lagrar, sluten Er till krans! I Palmer, flägten frid! Och Arams ros, ditt doft, din glans, förhöjd kring templet sprid!

Här möter återigen ärans lagrar, segerpalmen har blivit en fredspalm och den arameiska rosen låter naturens tempel förvandlas till det bibliska, innan det transformeras till ett egyptiskt Isistempel:

Liksom den store Mästarn förr, en yngling såsom vi, till Isis’ öppna tempeldörr gick fram som våren fri.

Fahlcrantz påminner om att även Linné varit en ung man och då, med en ve- dertagen bild av avslöjandet av naturens hemligheter, fått skåda Isis obeslöjad. Isis var den egyptiska mytologins stora modergudinna och, åtminstone sedan renässansen, en personifikation av naturen. Att Linné ”lyfte naturens slöja” har alltså erotiska konnotationer, som man kan tillmäta större eller mindre betydelse.77 Efter sången höll nations kurator (som utsettts att företräda studenterna) ett tal, och därefter avtäcktes statyn till kanonsalut och ytter- ligare sång.78 Avslutningsvis vänder sig Fahlcrantz’ verser till Hertha, vilken under en period antogs vara de gamla germanernas namn på modergudinnan, en tolkning som bygger på ett missförstånd av ett ställe i Tacitus’ Germania. I en anspelning på den aktuella årstiden, oktober, målar Fahlcrantz bilden av naturen som en kvinna i väntan på den återvändande maken – Uranos, himlen och våren, vilken i den ovan citerade passagen motsvarat den unge Linné.79 Minnet av Linné som yngling frammanades även i Geijers inbjudnings- skrift, vilket givetvis passade studenternas växande självmedvetande. Studen- terna hade kallat till denna minnesfest och Geijer betonade att de var med- vetna om att offentliga aktioner egentligen inte hörde till deras ålder. Deras ursäkt, menade han, var förhållandet mellan lärjungar och lärare – den akade-

40

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd40 40 07-05-02 10.30.25 miska ungdomen liknades symboliskt vid plantor, blomstrande vid foten av en åldrig ek, den akademiske läraren. Geijer kallade Linné ”det största lärare- namn, som fäderneslandet äger”,80 och påminde om hur Linné själv som fattig student, för jämnt hundra år sedan (hösten 1729), välkomnats i den botaniskt bevandrade teologiprofessorn Olof Celsius’ hem. Uppgifterna om Linnés studenttid härrörde från en volym med självbiogra- fier av Linné, som Adam Afzelius givit ut 1823 tillsammans med egna tillägg och rättelser. Afzelius fortfor således träget att hylla Linné, nu i den historisk- biografiska genren. I slutet av arbetet fanns en svit bildtryck: Linnés släkttavla ritad av Afzelius, kopparstick av Linnés födelsehem Råshult, Hammarby, för- slagen till Linnés adelsvapen samt gravvården i Uppsala domkyrka. Plansch- bilagan innehöll även en litografi av ett Linnébrev, förut utgiven av Sir James Edward Smith.81 Linnés döttrar hade kommit till denna minnesfest, men de flesta av Lin- nés lärjungar, påtalade Geijer i inbjudningsskriften, såsom C. P. Thunberg och Samuel Ödmann, hade gått ur tiden. Dock deltog Adam Afzelius, sedan 1812 extra ordinarie professor i medicinsk materia och dietetik, hans bror mine- ralogen Johan, samt den nytillträdde professorn i medicinsk botanik Göran Wahlenberg (Afzelius fick bara andra förslagsrummet till Linnés lärostol).82 Ytterligare gäster omnämns i Smålands nationsprotokoll. Skulptören Byström, Linnésläktingarna och andra prominenta personer deltog vid banketten på Gillets sal, och Byström hörde till dem som under aftonens nationsfirande av- lade visit hos smålänningarna. Det gjorde även Fredrik Magnus Ridderbiel- ke (gift med Johanna Elisabet Sofia Duse, Linnés dotterdotter) med sina två söner. Under kvällen stod Linneanum öppet för allmänheten, med ”en rik eclairering af Vaxljus omkring Bildstoden”, och en mängd åskådare tog tillfäl- let i akt att se den nya statyn.83 Efter hundraårsminnet av Linné som student uppmärksammades hundra- årsminnet av Linnés och Nils Roséns samtidiga tillträde till de två professu- rerna i medicin. Vid medicine doktorspromotionen utropade promotor, Isra- el Hwasser, året 1841 till ”den Svenska Läkarebildningens jubelår”.84 Hwasser, professor i teoretisk och praktisk medicin, gav i inbjudan till promotionen en överblick av den svenska medicinens utveckling, men koncentrerade sig på

41

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd41 41 07-05-02 10.30.25 Linné, ”den ende Svensk, som i egenskap av anförare framkallat en ny, förut blott af enskilde vanmägtigt bedriven forskning”. Linné hade givit en ny rikt- ning åt naturforskningen, men få förstod enligt Hwasser den verkliga innebör- den i hans storhet. Det var inte det genialiska systemet som var den Linnéska naturbetraktelsens högsta mål – även Linné visste att hans systematik var ar- tificiell – utan blomningsakten och dess inre betydelse, ”som han med siarens aning sökte och djupare än någon före och sannolikt äfven efter honom uppfat- tade”.85 Aktningen för den som förmår skåda bortom det uppenbara uttryck- tes hos svenska romantiker ofta i begreppet siare, inte bara men betecknande i Atterboms Svenska siare och skalder, vars första band kom ut just 1841. Blom- ningsakten, sexualiteten, den kittlande bilden av växternas fortplantning som ett äktenskap, polariteten mellan manliga och kvinnliga principer – Linnés metaforer var för Hwasser en naturfilosofisk iakttagelse, som sammanband naturkrafter och samhälle.86 När Hwasser förklarade Linnés gärning återkom han till bilden av Naturens tempel, placerade Linné inför det smyckade förhänget, där mången forskare stannade i studium av dess rika prydnader, medan Linné ville ”genomskåda den och uppfatta ett evigt inre”. Detta, menade Hwasser, var linneanism. Det vill säga, Linné var inte intresserad av att studera uppenbarelsen eller feno- menen, utan de bakomliggande idéerna, krafterna och den inre sanningen. I Hwassers definition är linneanismen en romantisk idealism, viktigare och mer grundläggande än Linnés religiositet, varför den också är naturforskningens troslära.87 Vid filosofie magisterpromotionen 1848 vände botanikprofessorn Elias Fries (som vid det laget tagit avstånd från den romantiska naturfiloso- fin88) tillbaka till Linnés religiösa uppfattningar, med anledning av att Lin- nés manuskript om Nemesis divina återfunnits. Här hade Linné förtecknat en mångfald personer som drabbats av gudomlig vedergällning för begångna orätter, mot såväl andra som Linné själv. Inbjudningsskriften ger flera exem- pel, och Fries aviserar att han vid själva promotionsakten skall tala om sam- bandet mellan Linnés vetenskap och hans religiösa åskådning, enligt Fries att likna vid teosofin.89 Linné hade givetvis varit religiös, något annat vore otänkbart under sjutton- hundratalet. Hans natursyn fann sin grund i en innerlig gudstro, ofta poetiskt

42

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd42 42 07-05-02 10.30.25 uttryckt i hans skrifter, och låg nära den naturuppfattning Thunberg gjorde sig till tolk för vid minnesfesten 1807. Skapelsen fanns till för människan, och såväl naturens skönhet som dess olika användningsområden var en uppenba- relse av Gud. Om även Fries såg detta samband framgår det möjligen av hans tal vid magisterpromotionen. Fullblodsromantikern Hwasser satte idealism, romantisk naturfilosofi och ”linneansk” naturforskning före religiositet, och tolkade Linné enligt sitt eget synsätt.

Blomsterfursten Bilden av blommande linnea invid mörka stammar kan ha fler innebörder än att symbolisera unga lärjungar. Den betecknar ljus och hopp i en dunkel snår- skog, och efterhand kom den, som i den hyllade poeten Carl Snoilskys dikt ”Blomsterfursten” (1862), att representera dygden Ödmjukhet. Dikten, som sedermera framfördes vid Linnéjubileet 1907 tonsatt av Ruben Liljefors, av- bildar Linné som nyfödd. Den späde Linné besöks av tre blomsteralver, rosen, liljan och linnean, personifikationer av mod, oskuld och blygsamhet, och får deras egenskaper i dopgåva.90 Dagens biografiske Linnéforskare höjer kanske på ögonbrynen åt karakteristiken; sjuttonhundratalets vuxne Linné var allt annat än blygsam. Men Linnéminnet spanns mot artonhundratalets slut runt andra ideal än självmedvetenhetens. Snoilsky skrev flera nationalromantiska Linnédikter och återkom, vid hundraårsminnet av Linnés död 1878, till den romantiska föreställningen att barnet och naturen vore särskilt förbundna i oskuld och ursprunglighet:

Bäddad sitter han i grönska, fjäriln fladdrar kring hans knän Älgen skrider som en drömsyn bakom smärta tallar hän Ödemarkens bleka flora i sin blyghet gärna tål Barna-ögonen som vittnen vid små blomster-giftermål.91

I sina fortsatta hyllningar till Linné betonade Snoilsky gärna det ”ursvenska” i furuskogar, Smålands steniga marker, vårgrönska och fågelsång. Vidare blev Linné ett instrument för att förhärliga den svenska kungamakten och den

43

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd43 43 07-05-02 10.30.25 svenska freden, därmed fullföljande ett tema som introducerats i ”Blomster- fursten”. Snoilsky gör en poäng av sammanställningen av tankens fredliga brag- der med krigarkonungarnas, samt av att Linné delar sitt förnamn med Carl X och Carl XII (såväl Linnés som kungarnas förnamn stavades med ”K” enligt den så kallade nystavningen, som då börjat vinna mark):

I naturens trenne riken då han stod som drott, Linné Kronorna han sonligt lade ned för andra kronor tre. /…/ Blott till vetenskapens rymder står den nye Karls begär Dit styr tankens djärfva segling, dit idéers segerhär. Till oblodiga triumfer bröt han oss en strålfull led, Skapade med tålig forskning, där det vilda mod ref ned.92

Snoilsky kunde också använda Linné för att demonstrera Sveriges plats i det internationella sammanhanget. I Chicago invigdes 1891 en Linnéstaty, vilket uppmärksammades av flera svenska skribenter. För Snoilsky innebar statyin- vigningen att Sverige hade del i den amerikanska världsstaden, den moderna tidens centrum.93

Linné för kung och fosterland Med tidens mått hade Linnéfirandet 1807 varit stort. Då räknade universitetet tjugo professorer och drygt 600 studenter, medan stadens övriga befolkning uppgick till 3 500–4 000. Ännu större Linnéfester kunde Uppsala fira mot artonhundratalets slut, då både stadens befolkning och universitetet vuxit till ett sammanlagt invånarantal på mer än 20 000, förutom att gäster kunde färdas till Uppsala med tåg.94 Det var under den perioden universitetets fy- rahundraårsfest ägde rum, och storslagna jubileer med processioner, promo- tioner, banketter, föredrag, tal, poesi och musik föreföll höra till den akade- miska rutinen. Hundraårsminnet av Linnés död firades i Uppsala i januari 1878. Linnés bostadshus vid Svartbäcksgatan var illuminerat på modernt sätt, med bland

44

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd44 44 07-05-02 10.30.26 annat en lagerkrans upplyst av gasljus. Den officiella högtiden genomfördes i läroverkets högtidssal som dekorerades med Linnés bröstbild omgiven av blommor och växter, och Linnés vapensköld placerad mellan svenska och hol- ländska riksvapnen. Den akademiska processionen – studentkår, universitets- lärare och inbjudna gäster – avgick från Gustavianum och tågade in till orkes- termusik. I högtidssalen satt en stor publik och lyssnade till den nyutnämnde professorns i botanik Thore Magnus Fries tal och medicinprofessor Frithiof Holmgrens specialskrivna Linnékantat. Både Smålands nation och Naturve- tenskapliga studentsällskapet höll minnesfester, det senare anordnade föreläs- ningar och en utställning med biografiskt och historiskt anslag. Vid tiden för detta jubileum genomfördes det statliga övertagandet av Linnés Hammarby; år 1879 köpte staten boningshus och närliggande tomt, och universitetet den omkringliggande marken.95 Den mest omfattande Linnéfesten ägde rum 1907. Linné firades över hela Sverige, i Uppsala under den 23 och 24 maj. Redan den 22 maj höll Smålands na- tion sin minnesfest, och följande morgon anlände gäster med extrainsatta tåg från , för att mötas av studentsång på perrongen. Staden hade de- korerats med blommor, växter och flaggor av universitetet och staden gemen- samt.96 Carolina Rediviva ställde ut Linnémanuskript, Vetenskapssocieteten visade Linnéporträtt på Uplands nation och tidningarna fylldes med annonser för diverse Linnésouvenirer: smycken, skedar, nålar, vykort, byster, fotografier av statyer, Wedgwoodmedaljonger (slutsålda i mitten av maj, då nya beställ- des), samt svenska flaggor ”i ylle och bomull”. Flaggan hade ju nyligen blivit av med unionsmärket och man grep varje tillfälle att arbeta in svenskhetens nya sinnebild i det allmänna medvetandet.97 Universitetets Linnéfest inleddes i universitetsaulan med en akademisk procession. Från början planerades att uruppföra en kantat av den naturdiktan- de Erik Axel Karlfeldt, tonsatt av Hugo Alfvén. Texten från Karlfeldt dröjde emellertid, Alfvén specialkomponerade i stället en festouvertyr och Karlfeldt publicerade ”Blommornas kärlek” i Göteborgs Handels- och Sjöfarts Tidning den 23 maj 1907. Dikten, en bygderomantisk, sinnlig tavla av sommarängens dof- tande älskogsorgier och Linnés religiösa andakt inför naturens mirakel, inför- des sedermera i Flora och Bellona (1918).

45

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd45 45 07-05-02 10.30.26 Under fredagen genomfördes en särskild promotion i domkyrkan. Det- ta var inte något originellt påfund för Linnéfirandet. Universitetet hade ofta i samband med kungakröningar, kyrkliga jubileer och liknande, utbett sig att få promovera ett extra högt antal doktorer, något som också bidrog till att stärka den visuella verkan av den akademiska processionen, som förstås blev längre ju fler som deltog. Vid detta tillfälle var de inhemska och utrikiska he- dersdoktorerna både många och illustra, och underströk naturvetenskapens, medicinens och samhällsvetenskapens betydelse för framtidens samhälle. Åt- minstone bör de progressiva akademikerna ha åstundat ett sådant intryck. En viss oenighet tycks ha rått kring själva promotionen, eftersom ärkebiskopen skaffade kungligt tillstånd att få kreera fyrtio teologie doktorer, vilket kom- menterades beskt av exempelvis radikale botanikern Bengt Lidforss.98 Bland de utländska hedersdoktorerna intogs hedersrummet av den tyske zoologen och darwinisten Ernst Haeckel. Pressen rapporterar att man applåderade när Haeckel, prins Eugen och Selma Lagerlöf mottog sina lagerkransar i domkyr- kan.99 Selma Lagerlöf hade just publicerat Nils Holgerssons underbara resa ge- nom Sverige, som kanske kan ses som en parafras på Linnés reseberättelser. Studentkårens Linnéfest pågick samtidigt med promotionen, i Botaniska trädgården som med tiden blivit återkommande plats för vårfesten, och med Verner von Heidenstam som huvudtalare. På kvällen höll universitetet middag och bal i universitetsaulan. På lördagen gav Vetenskapsakademien en bankett i Stockholm, och följande dag arrangerade Naturvetenskapliga studentsällska- pet en utflykt för Linnéfestens utländska gäster och sällskapets medlemmar till Linnés Hammarby. Tvåhundraårsminnet kännetecknades av vetenskapliga diskussioner och ställningstaganden. Åren runt 1907 publicerades en uppsjö böcker och artiklar om den Linnéska naturuppfattningens vetenskapliga sta- tus i förhållande till samtida botanik, geologi, zoologi och medicin. Uppfatt- ningarna var därvidlag delade. De extrema falangerna menade å ena sidan att Linnés teorier varken 1907 eller under sjuttonhundratalet varit särskilt märk- värdiga, å andra sidan att Linné kunde betraktas som föregångare på de flesta områden, även sådana som inte funnits då det begav sig, såsom evolutionslära och bakteriologi.100

46

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd46 46 07-05-02 10.30.26 Linné© som varumärke Vetenskapshistorikern Lisbet Koerner (Rausing) skriver i Linnaeus: Nature and Nation (1999) att det svenska Linnéminnet vid 1920-talet blivit ett kon- servativt, nationalistiskt projekt, och att socialdemokratin därför inte kunde omfatta Linné med någon större välvilja. Efterkrigstiden kännetecknades av motvilja mot Linné, Linnés försvinnande ur det allmänna medvetandet, el- ler åtminstone en förvandling av Linnéfirandet från en nationell till en lokal angelägenhet.101 Att såväl inställningen till jubelfester som bilden av Linné förändrades är både riktigt och något man kan förvänta sig, men ur det följer inte att Linnéminnet förlorade sin betydelse. Fosterländskheten blev givetvis mindre ”allomfattande” med tiden, i Sverige som i andra länder. Även synen på naturvetenskapen och framsteget förändrades, och föreställningen om de stora männens roll i historien började också ifrågasättas. Å andra sidan bilda- des det historiskt inriktade Svenska Linnésällskapet år 1917 och blev den första svenska Linnésammanslutningen av längre varaktighet. Det nationalroman- tiska hörde samman med en natursyn, som villigt lät sig omgestaltas i en mo- dern eller modernistisk naturdyrkan. Den nya tidens friluftsmänniskor från Wandervögel och vegetarianer till cyklister och nudister, kunde frammana en annan Linnébild, där resor, regionalitet och ekologism fick framträdande plats – så har Linnés resor under nittonhundratalets lopp givits ut i stadig takt. Den Linneanska internationaliteten, entreprenörsandan och inriktningen på natur- forskning i samhällets tjänst kunde likaledes anammas av exempelvis social- demokratin, samtidigt som romantiserande och naturnära Linnéuppfattningar fortlevde bland annat genom skolans undervisning med herbariesamlande och Linnéberättelser i Folkskolans läsebok. De Linnéprodukter, karameller, tänd- stickor, bordsvatten och surrogatkaffe, som dök upp kring 250-årsjubileet 1957, möttes knappast av en oförstående allmänhet.102 Under välfärdsåren började Riksbanken ge ut sedlar med icke-kungliga mo- tiv, vilket sammanfaller med de författningsutredningar som försvagade mo- narkens ställning. Sedelkollektionen från 1965 hade förvisso kungaporträtt från olika sekel på framsidorna, men Carl von Linné prydde femtiokronor- sedelns baksida.103 Dagens sedelmotiv, där hundrakronorssedeln med Linné

47

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd47 47 07-05-02 10.30.26 introducerades 1986, utgörs av en blandning av kungligheter och bemärkta svenskar, kända på intellektuell och konstnärlig grund.104 Frimärken kan, lik- som sedlar, kan tjäna som en slags mätare av den avporträtterades existens i det offentliga, nationella medvetandet. Postverkets Linnémotiv från 1939 kom i serien ”Kungliga Vetenskapsakademin 200 år” och handlade mer om att lyf- ta fram de svenska naturvetenskaperna än Linné själv. I den kulturhistoriska serien ”Byggnadsminnen” från 1963 fanns ett motiv med Linnés Hammarby, medan Linné vid tvåhundraårsminnet av hans död 1978 utgjorde huvudte- mat för alla sex motiven i serien ”Linnés resor”.105 Resorna, betraktade som

Verner von Heidenstam håller tal i Botan, omgiven av besökande medlemmar ur kungafamiljen, vid studenternas fest under Linnépromotionen 1907. UUB.

48

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd48 48 07-05-02 10.30.33 tidiga etnografiska samhällsstudier, utgjorde sannolikt en ingång till en Linné för sjuttiotalet, då varken det romantiskt nationella eller naturvetenskapligt framstegshyllande längre fungerade för att väcka intresse eller sympati. Mellan utgivandet av denna frimärkssvit och introduktionen av femtiolap- pen ligger Svenska Linnésällskapets femtioårsjubileum 1967, som firades med utställningen ”Linné – världsnamnet” i Linnéträdgården, Uppsala. Här ville man se Linné som inspiratör för samtid och eftervärld, och vände sig från den romantiserande bilden av blomsterfursten till en realistisk uppfattning, bland annat genom en vaxfigur i naturlig storlek som tillverkats av madame Tussauds vaxkabinett särskilt för utställningen i Uppsala. Namnet Linné förekommer på gator, torg, sjöar och fartyg. Hans porträtt finns på frimärken och offici- ella monument. Huruvida sådant i sig åstadkommer antingen romantik eller realism skall lämnas osagt. Den internationella ansatsen fanns i alla fall, och man betonade också att de historiska värderingarna av Linné varit många och skiftande.106 Detta kan ha varit nyheter men de traditionella elementen sak- nades inte. Till invigningen kom svenska kungligheter och ambassadörer från en rad länder, förutom inbjudna från Uppsala stad, landsting och universitet. Svenska flaggor, militärmusik, röda mattor och en hedersvakt av studenter från Smålands nation fullbordade ceremonin i Botaniska trädgården.107 I samband med utställningen skapade Ofvandahls hovkonditori en Linnébakelse, efter mönster av å ena sidan Gustaf II Adolfs-bakelsen, å andra sidan Wedgwood- medaljongen, med en vit marsipanmedaljong på blå botten, som såldes som sommarbakelse från detta år.108 Tvåhundraårsminnet av Linnés död uppmärksammades 1978 med en min- neshögtid i Uppsala domkyrka, under kvällen följd av en Linnékonsert med bland annat Rekviem till texter av Linné (komponerat av Karl-Erik Welin). I högtidstalet återkom Svenska Linnésällskapets dåvarande ordförande Carl- Johan Clemedson till att den idealiserade Linnébilden inte längre höll streck. Linné hade, ”i all sin vetenskapliga storhet”, varit en vanlig människa med fel och brister. Under försommaren 1978 hölls ett internationellt vetenskapligt symposium, som inleddes vid Linnean Society i London, tog vid i Uppsala och på Vetenskapsakademien i Stockholm, samt avslutades vid Linnés Hammarby.

49

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd49 49 07-05-02 10.30.33 Jubileer som vetenskap Vetenskapshistoriker har länge intresserat sig för bilden, minnet och firandet av de mest celebra vetenskapsmännen. Darwinbiografen Janet Browne be- skriver mobiliseringen av de stora gestalterna som ett sociologiskt fenomen som rör vetenskapen och dess idkares identitet, och därigenom är delaktigt i den vetenskapliga processen. Det bör därför inte entydigt avfärdas som gam- maldags, positivistisk historieskrivning eller biographicasvärmeri, när veten- skapshistorikern studerar Carl von Linné, Marie Curie eller Albert Einstein. Tvärtom är det uppenbart att varje undersökning av vetenskapliga prestatio- ner måste ha sociala och institutionella perspektiv, och att det är nödvändigt att vara medveten om de historiska och biografiska associationernas ideolo- giska laddning och betydelse. Som Browne uttrycker det, har ”alla mänskliga samhällen utvecklat en rad mer eller mindre formaliserade procedurer för att välja, främja och fira aktade gestalter, och dessa gestalter blir ofta bärare av he- roisk status och nationell betydelse”.109 Sedan artonhundratalet är dessa aktade gestalter i ökad utsträckning författare och vetenskapsmän. Isaac Newton (1642–1727) har precis som Linné blivit föremål för historiska omvärderingar och nytolkningar.110 I teorin hade det varit möjligt att fira New- tons minne tidigare än Linnés. Trots det har Newtonjubileer inte förekommit förrän 1927, även om statyer restes dessförinnan. Jubileer för Galileo, Kepler eller Lavoisier började inte heller arrangeras förrän under det sena artonhund- ratalet.111 Att Linnéjubileerna kom att firas så snart hör sannolikt samman med att Linné lyckades väl med att marknadsföra sig själv, och att han (förstås) i många avseenden var en internationell dignitet. Linné själv, den botaniska trädgården och de naturalhistoriska samlingarna var monument redan under hans livstid, sevärdheter för de förnämare resenärer som besökte Uppsala. Charles Darwin (1809–1882) levde senare än Linné och kunde av lätt in- sedda skäl inte bli föremål för minneskult innan han ens blivit känd. Men så snart som under 1870-talet uppstod en Darwinsk souvenirindustri, efterfrågan på fotografier och autografer var stor, uttrycketdarwinism myntades för alla slags evolutionsidéer, och man började redan föreslå anordnandet av Darwin- festivaler. Det Darwinska familjehemmet blev turistmål medan Darwin ännu var i livet, men till skillnad från ”Linnéturisterna” handlade det inte längre om

50

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd50 50 07-05-02 10.30.33 några få, adliga eller lärda besökande med rekommendationsbrev.112 Hemmet sågs vid artonhundratalets slut med nya ögon. Det privata familjelivet omhul- dades och den kände vetenskapsmannens hemliv blev i samma andetag något att vara nyfiken på – hemlighetsfullt, exklusivt och personligt. Att det statli- ga övertagandet av Linnés Hammarby började diskuteras på allvar just under 1870-talet skall säkerligen ses ur ett sådant perspektiv, liksom utställningarna av Linnémanuskript och den i övrigt genealogiska och biografiska inriktningen vid hundraaårsminnet av Linnés död. Vid den första minnesfesten över Linné figurerade skilda målsättningar och motiv. Sven Hedin leddes till stor del av sin genuina önskan att hylla sin lä- rare och välgörare, möjligen utifrån ett slags patron-klientförhållande. Adam Afzelius drevs av sina ambitioner att göra karriär. Därtill kom olika projekt för att rikta uppmärksamheten på Uppsala universitet, Småland och Sverige, samt för att visa upp ett lojalt och kungatroget lärosäte. Ytterligare bevekelse- grunder framträdde i senare Linnéfiranden: studenterna befäste sin position i offentligheten, Israel Hwasser slog ett slag för den romantiska naturfilosofin och mot sekelskiftet trängdes national- och hembygdsromantik med tilltron till naturvetenskapens framsteg och aktningen för vad man kunde benämna det ”svenska snillet”. Äldre tiders Linnéminnen föder reflektioner aktuella även för pågående jubileum. Redan under Gustaf III:s regering säkerställde statsmaktens tydligt uttryckta intresse att Uppsala universitet började begagna Linné som symbol för Sverige, universitetet, vetenskapen och framtiden. De privata initiativen, framför allt Sven Hedins, förstärkte tendenserna när det väl var dags för ett hundraårsminne. Även fortsättningsvis har minnet av Carl von Linné åkallats för främjandet av politiska, vetenskapliga och kulturhistoriska ändamål. Sam- tidens utbildnings-, forsknings- och miljöpolitik, näringsliv och turism, Upp- salas konkurrenskraft gentemot Sveriges övriga universitet och högskolor, den biologiska forskningen, naturhistoriska museer, de turistmål som kan framma- na en Linneansk koppling, den svenska naturen, miljövård och allemansrätt …

Vaxskulptur tillverkad av madame Tussaud’s Ltd. för Svenska Linnésällskapets femtioårsjubileum 1967 och placerad i Linnéträdgården. UUB.

51

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd51 51 07-05-02 10.30.38 variationsmöjligheter finns i övermått. Vilka syften tjänar Linnéminnet i dag? Hur mycket har trehundraårsjubileets Linnégestalt gemensamt med tidigare jubileers objekt, eller med den historiske person som transformerats till ikon, emblem, monument och symbol?

Noter 1 Aurivillius 1807; Upsala Tidning 2.6 1807; Tullberg 1907, 77 f.; Lindroth 1967, 404 ff. 2 Aurivillius 1807; Thunberg 1807; Upsala Tidning 2.6 1807. 3 Upsala Tidning 2.6 1807, 3. 4 Aurivillius 1807; Upsala Tidning 2.6 1807; Hedin 1808. 5 Aurivillius 1807; Upsala Tidning 2.6 1807; Hedin 1808. 6 Aurivillius 1807; Linnéska institutets skrifter 1807; Thunberg 1807; Upsala Tining 13.6 1807. 7 Aurivillius 1807; Upsala Tidning 13.6 1807. 8 Celebration at Flushing 1824; Fischer de Waldheim 1835; Jarvis 1836; Martius 1839; Martius 1842. 9 Denna studie stöder sig på och utvecklar teman från två nyligen utgivna uppsatser, särskilt tydligt i detta stycke. Frängsmyr och Östholm 2007; Frängsmyr 2007, 27–34. 10 Frängsmyr 2007, 4 ff., 15 f., 60 f. 11 Annerstedt vol. 3:1, 632 ff.; Annerstedt vol. 3:2, 505 f.; Lindahl 1957, 85 ff.; Lindroth 1981, 37 ff.; Jon- sell 1993, 47 ff. 12 Annerstedt vol. 3:1, 632 ff.; Annerstedt vol. 3:2, 505 f.; Lindahl 1957, 85 f.; Jonsell 1993, 48. 13 Annerstedts samlingar U 40:67, hdskr. UUB; Kopia av Berchs register, U 40 c:1–4, hdskr. UUB. 14 49225 Top. Pl. Sv. Uppsala [Botaniska trädgården], KoBA, UUB; 49227 Top. Pl. Sv. Uppsala [Botaniska trädgården], KoBA, UUB; Lindahl 1957, 85 ff. 15 Akademiska konsistoriets protokoll (AKP) ht 1805, A I:209, UUA, flera ställen. 16 Catalogus praelectionem 1805. 17 Thunberg till Fersen 10.10 1806, E II:50, RA. 18 Akademiska konsistoriet i Uppsala till Fersen 15.11 1806, 10.12 1806, E II:50, RA. 19 Wahlenberg 1852, 215 f. 20 Thunberg 1807. 21 Jonsell 1993, 48 f. 22 Thunberg till Gjörwell 30.6 1807, Ep. G 7:37, KB. Se även Lindblom till Gjörwell 3.6. 1807 och Aurivillius till Gjörwell 7.7 1807, Ep. G 7:37, KB. 23 Linné delar detta öde med Isaac Newton, vars födelsedag dessutom ligger så förargligt att han, be- roende på vilken kalender man använder, har två födelseår, Fara 2003, 11. 24 Den äldre forskningslitteratur som finns om sällskapet, Hulth 1906 och Hulth 1927, bygger på offi- ciellt material och godtar Afzelius’ uppgifter. En nyare undersökning är Sjöberg 2002 om student- sällskap under gustaviansk och carljohanstid, som utgår ifrån sällskapens efterlämnade arkiv och ger en annan, riktigare bild av Zoophytolithiska sällskapets verksamhet. 25 Stadgar 1801, U 169 a:3, hdskr. UUB; Afzelius, odat. koncept till stadgar, U 169 e:2, hdskr. UUB; Stadgar 17.4 1803, U 169:e3, hdskr. UUB; Afzelius, protokoll 1.11 1802 §1, U 169 g:2, UUB; Afzelius, verksamhetsberättelse 1802/03, 1.11 1803, U 169 d, ark 1, hdskr. UUB.

52

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd52 52 07-05-02 10.30.38 26 Afzelius, verksamhetsberättelse 1805/06, 1.11 1806, U 169 d, ark 2–3, pag. 1 recto, hdskr. UUB; Afzelius, protokoll 27.5 1803, U 169 g:2, hdskr. UUB; Afzelius, protokoll 23.11 1806, U 169 g:2, hdskr. UUB. 27 Afzelius, utkast på PM till Fersen 17.2 1807, U 169 d, ark 19–20, hdskr. UUB. 28 Avskrift av brev från Fersen 26.2 1807, U 169 e:2, hdskr. UUB. 29 Översättning av Fersens svar 26.2 1807, troligen för Carl Johans räkning, U 169 d, ark 21 recto, hdskr. UUB. 30 Afzelius, protokoll 9.3 1807, U 169 g:2, hdskr. UUB; Afzelius, protokoll 22.3 1807, U 169 g:2, hdskr. UUB. 31 Förslag på inskriptioner, odat., U 169 d, ark 14–15, hdskr. UUB. 32 Afzelius till Hallenberg 27.3 1807, G 100 a, hdskr. UUB. I en insändare i Stockholmspressen, åter- given i Hedin 1808, 46 ff., menade en anonym skribent att Linnés hundraårsdag inföll den 5 eller 17 juni – Hedin själv tycks dock inte ha varit inne på det spåret. 33 Hallenberg till Afzelius 8.4 1807, U 169 d, ark 16, hdskr. UUB. 34 Afzelius till Hallenberg 20.3 1807, G 100 a, hdskr. UUB. Det förslaget blev frånsidestext, med ett porträtt av Linné och texten ”C. Linnaeus Eqv. Aur. Archiat. Et Pr. Ups.” på framsidan. Linné- medaljer (webbsida). 35 Sjöberg 2002, 143 ff. 36 Afzelius skrev vid upprepade tillfällen om sin situation till sin gode vän Silfverhjelm och återkom ständigt till att han behövde en ordinarie professorstjänst. Afzelius antydde 1819 att han förgäves försökt få Thunberg att avgå, och att det antagligen inte skulle ske förrän med döden. Afzelius till baron Silfverhjelm 27.4 1801, 20.11 1801, 5.4 1803, 21.8 1804, 23.10 1818, 15.1 1819, 12.3 1819, 2.7 1819, Ep. S 15, KB. 37 Sjöberg 2002, 143 ff., 171 ff., 201–219. 38 Afzelius, protokoll 23.11 1806 §2, U 169 g:2, hdskr. UUB. 39 Afzelius, protokollkoncept 23.11 1806, U 169 e:2, hdskr. UUB. 40 Afzelius, protokoll 23.11 1806 §2, U 169 g:2, hdskr. UUB. 41 Hedin 1808, 42–52. 42 Afzelius, protokoll 23.11 1806 §2, U 169 g:2, hdskr. UUB. 43 Afzelius, utkast på PM till Fersen 16.2 1807, U 169 d, ark 19, hdskr. UUB. Afzelius var inte ensam om att påtala att universitetet aldrig höll någon parentation över Linné. Hedin anger att Linné före sin död hade vidtalat professorn i grekiska tillika smålänningen Johan Floderus, vilken upp- repade gånger erbjöd sig, men att parentationen ändå inte blev av, Hedin 1808, 34. 44 AKP 14.3 1807 §19–20 och 25.4 1807 §4, A I:212, UUA. 45 AKP 14.3 1807 §19, A I:212, UUA; Akademiska konsistoriet i Uppsala till Fersen 14.3 1807, E II:51, RA. Hedins Linnéfest i Växjö tilläts enligt kungligt beslut den 10 februari 1807, och enligt Hedin tog Uppsala universitet därefter initiativ till ett eget Linnéfirande, Hedin 1808, 53 ff. 46 AKP 14.3 1807 §§19–20, A I:212, UUA. 47 Fersen till Kungl. Maj:t 22.3 1807, B:18, RA; Fersen till Akademiska konsistoriet i Uppsala 23.4 1807, B:18, RA; AKP 25.4 1807 §3, A I:212, UUA. 48 Fersen till Kungl. Maj:t 13.4 1807, B:18, RA; AKP 25.4 1807 §4, A I:212, UUA. 49 Hedin 1808, passim; Eriksson 1967, 75 f.; Lindroth 1981, 50 f., 148. 50 Det var inte ursprungligen Hedins idé, Hjelt 1891, 81. 51 Hedin 1808; Hjelt 1891; Lindroth 1967. Om Uppsalas förhållande till Linné, se Lindroth. 52 Hedin till Thunberg 15.5 1806, G 300 n, hdskr. UUB; Hedin till Fersen 9.3 1807, E II:51, RA; Hedin 1808, 42.

53

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd53 53 07-05-02 10.30.38 53 Sjöbring 1944, 36 f.; Sjöbrings dagbok 21.2, 22.2 1807, 1955/29, okat. UUB; Sjöbring, SNP 22.2, 14.3 1807, U:1220c, hdskr. UUB. 54 Sjöbring 1944, 38; Sjöbrings dagbok 25.5 1807, 1955/29, okat. UUB. 55 Sjöbring, Smålands nations protokoll (SNP) 22.5 1807, U:1220c, hdskr. UUB; Hedin 1808, 55 och passim. 56 Hedin till Thunberg 2.6 1807, G 300 n, hdskr. UUB. Gravyren är gjord av Erik Åkerlund, Beskow 1967, 55. 57 AKP 9.5 1807 §1, A I:212, UUA. Forsslunds original hann inte heller bli färdigt, och även för invig- ningen i Växjö användes en gipskopia. 58 Lindroth 1967, 405 f. 59 Hedin 1808, 54 f.; Tullberg 1907, 77 ff.; Löwgren 1964, 62–69; Beskow 1967, 355. 60 Hedin till Thunberg 15.5 1806, G 300 n, hdskr. UUB. 61 Hedin till Fersen 9.3 1807, E II:51, RA. 62 Fersen till Akademiska konsistoriet i Uppsala 13.4 1807, B:18, RA; AKP 25.4 1807 §4, A I:212, UUA. 63 Hedin till Thunberg 2.6 1807, G 300 n, hdskr. UUB. 64 Hedin till Thunberg 2.6 1807, G 300 n, hdskr. UUB. 65 Hedins redogörelse för firandet kommenterar inte Sjöbrings eller nationens uppförande, nämner bara att Sjöbring hållit talet och att Smålands nation bekostat en gravyr, vars syfte varit att ge en uppfattning av statyn och dess inskription, se Hedin 1808. Om protesterande studenter, formella och informella repressalier samt mildhet, se Sjöberg 2002, 33 ff., 58–66, 86–128. 66 Sjöbring 1944, 38; Sjöbrings dagbok 25.5 1807, 1955/29, okat. UUB. 67 Sjöbring 1944, 35; Sjöbrings dagbok 21.2, 18.5 1807, 1955/29, okat. UUB. 68 Sjöbring 1944, 38; Sjöbrings dagbok 25.5 1807, 1955/29, okat. UUB. 69 Sjöbrings dagbok 4.6 1807, okat. 1955/29, UUB. Från sammankomsten hemma hos Thunberg finns inget om Linnéfesten taget till protokoll, se Sjöbring, SNP 4.6 1807, U:1220c, hdskr. UUB. 70 Cooper 1978, 48 f., 96, 125; Biedermann 1991, 76 f., 250 f., 312 f.; Foley 1995, 305, 306, 309. 71 Cooper 1978, 11, 66 f. 72 Cooper 1978, 66; Biedermann 1991, 70 f., 364 f. 73 Cooper 1978, 121; Biedermann 1991, 97 f.; Foley 1995, 305. 74 Geijer 1925, 548 f.; Eliasson 2001, 74 f. 75 Jonsson 1990, 89. 76 SNP 12.10 1829, U:1220 d, hdskr. UUB. 77 Fahlcrantz 1829. 78 SNP 12.10 1829, U:1220 d, hdskr. UUB. 79 Fahlcrantz 1829; ”Hertha”, Nordisk familjebok 1909. Fredrika Bremers roman om Hertha, som man i dag förknippar med namnet, utgavs 1856. 80 Geijer 1925, 548 ff. 81 Afzelius (ed.) 1823. Arbetet översattes till tyska 1826. Afzelius’ publikation utgör, enligt Sten Lindroth, ett huvudmoment i den romantiska Linnékulten, Lindroth 1981, 51. 82 Geijer 1925, 551 ff. 83 SNP 12.10 1829, U:1220 d, hdskr. UUB. 84 Hwasser 1841, s. 3 (opaginerade sidor). 85 Hwasser 1841, 19. Inte många av de linneanska botanikerna hade sökt ett s.k. naturligt system, men vitalisten Adam Afzelius förefaller ha föreställt sig att ett sådant vore möjligt, Eriksson 1967, 51 f., 62 f., 89. 86 Nils Uddenberg hör till de nutida forskare som uppmärksammat de erotiserande dragen i Linnés vetenskapliga språk, se Schmitz, Uddenberg och Östensson 2007, 78–84, 198 f. Sannolikt kan man

54

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd54 54 07-05-02 10.30.39 med intressanta resultat studera skillnader mellan sjuttonhundratalets och artonhundratalets sexualuppfattningar utifrån hur Linné lästes i olika epoker. 87 Hwasser 1841, s. 19 f. 88 Eriksson 1967, 363 ff. 89 Fries 1848. 90 Snoilsky 1925a. 91 Snoilsky 1925b, 178. 92 Snoilsky 1925b, 179 f. 93 Snoilsky 1925c. 94 CyberCity (webbsida). 95 Frängsmyr och Östholm 2007; Frängsmyr 2007, 28 ff. 96 Frängsmyr 2007, 30 ff. 97 Upsala Nya Tidning april–maj 1907; Upsala april–maj 1907. Den ökande kommersen kring Lin- né har sin motsvarighet i t.ex. Darwin- och Newtonparafernalia. Newtonprodukterna kom re- dan under sjuttonhundratalet i form av porträtt, såsom Wedgwoods byster och medaljonger, Fara 2003, 50, 57. Darwinkommersen bestod i fotografier, autografer, skämtteckningar, apor av kera- mik etc., Browne 2002, 370–390. 98 Lidforss 1917b, 67. 99 Upsala 24.5 1907; Göteborgs Handels- och Sjöfarts Tidning 25.5 1907. 100 arl von Linnés betydelse såsom naturforskare och läkare 1907; Junk 1907; Tedin 1907; Wagner 1907; Westling 1907; Almquist 1908; Jägerskiöld 1908; Greene 1909; Almquist 1909; jfr Lidforss 1917a. 101 Koerner 1999, 181–186. 102 Beskow 1967, 13, 17 f., 22 f.; Linnésällskapets historik (webbsida). Linnéutgivningen tappade fart under 1930-talet, vilket är förklarligt, men därefter kom och kommer flertaliga nya utgåvor, osagt dock hur stora upplagor, Libris (webbsida). 103 Lindgren 1967, 93–138; Wallén 1984, 101. 104 Ogiltiga sedlar (webbsida). 105 Ett av dessa frimärken återger porträttet av Linné i samekostym. Frimärksregistret (webbsida) anger att huvudbonaden, en samisk mössa för kvinnor, är en holländsk doktorshatt. 106 Detta hade Sten Lindroth drivit, också i den offentliga pressen – se t.ex. Dagens Nyheter 4.12 1955. 107 Upsala Nya Tidning 22.5 1967; Beskow 1967, 40 f. 108 Beskow 1967, 54. 109 ”All human societies have developed a range of more or less formalised procedures for the selec- tion, promotion and celebration of honoured figures and often these figures become the bearers of heroic status and national significance.” Browne 2005, 8. 110 Fara 2003, 155–191, passim. 111 Tvåhundraårsminnet av Copernicus’ död högtidlighölls i Leipzig 1743, vilket – om det kan definie- ras som jubileumsfirande – kan vara världens första minnesfest för en vetenskapsman. Gottsched 1743; Schatzberg 1968. 112 Browne 2002, 362 f., 370–390; Browne 2005.

55

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd55 55 07-05-02 10.30.39 Referenser Otryckt material

Riksarkivet (RA) B:18. Kanslersämbetets för Uppsala universitet arkiv (nr 420124), Universitetskanslerns koncept 1806–1807 E II:50. Kanslersämbetets för Uppsala universitet arkiv (nr 420124), Inkomna skrivelser från Uppsala universitet 1806 E II:51. Kanslersämbetets för Uppsala universitet arkiv (nr 420124), Inkomna skrivelser från Uppsala universitet 1807

Kungliga biblioteket (KB) Ep. G 7:37. Brev till C. C. Gjörwell Ep. S 15. Brev till baron Göran Ulric Fredriksson Silfverhjelm

Uppsala universitetsbibliotek (UUB) Handskrifts- och musikavdelningen (hdskr. UUB) G 100 a. Jonas Hallenbergs brevväxling vol. 2: A–H G 300 n. Thunbergs brevsamling U 40:67. Annerstedt, C. Samlingar till Upsala universitets historia, afd. II, ”Samlingar (bl.a. Botaniska trädgården)” U 40 c:1–4. Kopia av Berchs register U 169 a:3. Constitutiones Societatis pro historia naturali 1801 U 169 d. Handlingar rörande Zoophytolithiska sällskapet och Linnéska institutet i Uppsala. Årsredogörelser, protokollsutdrag m.m. U 169 e:2. Handlingar och brev rörande Zoophytolithiska sällskapet och Linnéska institutet 1802–1810 U 169 g:2 Zoophytolithiska sällskapets protokoller för 1805, 1806, 1807 och 1808 U:1220 c. Smålands nations protokoll 3: 1761–1807, ”Handlingar” U:1220 d. Smålands nations protokoll 5: 1807–1843, ”Handlingar” 1955/29. Pehr Sjöbrings dagbok 1807–1808 (okat.)

Kart- och bildavdelningen (KoBA, UUB) 49225, Top. Pl. Sv. Uppsala [Botaniska trädgården]. Olof Tempelmans planritning av Linneanum, odat. 49227, Top. Pl. Sv. Uppsala [Botaniska trädgården]. Louis Jean Desprez’ planritning av Linneanum 1787

Uppsala Universitets arkiv (UUA) A I:209, Kansliets arkiv, Protokoll och domböcker, Akademiska konsistoriets protokoll, ht 1805 A I:212, Kansliets arkiv, Protokoll och domböcker, Akademiska konsistoriets protokoll, vt 1807

56

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd56 56 07-05-02 10.30.39 Tryckt material

Afzelius, Adam ed., Egenhändiga anteckningar af Carl Linnæus om sig sjelf: Med anmärkningar och til�- lägg (Uppsala, 1823. Även i tysk uppl. Berlin, 1826) Annerstedt, Claes, Upsala universitets historia 1719–1792, vol. 3:1-2, (Uppsala, 1913–14) Aurivillius, P. F., För alla i Upsala varande Vettenskapernas Gynnare Vänner och Idkare, Inbjudnings- skrift 25 maj 1807 (Uppsala, 1807) Beskow, Ingegerd Tullberg, Linnéporträtt: Supplement till Tycho Tullberg, Linnéporträtt (1907): Förteck- ning, Skrifter rörande Uppsala universitet, C: Organisation och historia 14, Acta universitatis Up- saliensis (Uppsala, 1967) Biedermann, Hans, Symbollexikonet (1989; Stockholm, 1991) Browne, Janet, Charles Darwin: The Power of Place, Charles Darwin: Biography vol. 2 (London, 2002) Browne, Janet, Science and Celebrity: Commemorating Charles Darwin, The Hans Rausing Lecture 2004, , Salvia Småskrifter 5 (Uppsala, 2005) Catalogus prælectionem (Uppsala, 1805) Celebration at Flushing, of the birthday of Linnaeus, by the New York-branch of the Linnaean Society at Paris, as reported for the New York Stateman (New York, 1824) Cooper, J. C., An Illustrated Encyclopaedia of Traditional Symbols (London, 1978) Dagens Nyheter (Stockholm, 1955) Eliasson, Bo Ture, ”Johan Niklas Byström”, Uppsala University Art Collections: Painting And Sculpture, ed. Thomas Heinemann, Mikael Ahlund et al. (Uppsala, 2001), 74 f. Eriksson, Gunnar, Elias Fries och den romantiska biologien, Lychnosbibliotek 20 (Uppsala, 1962) Fahlcrantz, C. E., Sånger vid aftäckningen af Linnés bildstod i Upsala d. 12 octob. 1829 (Uppsala, 1829) Fara, Patricia, Newton: The Making of Genius (2002; London, 2003) Fischer von Waldheim, Gotthelf, Fête séculaire de Charles de Linné, célébrée par la Société Impériale des Naturalistes de Moscou le 24/12 Juin 1835 (Moskva, 1835) Foley, John, Tecken, märken och symboler: En Guinness uppslagsbok (1993; Stockholm, 1995) Fries, Elias, Carl von Linnés anteckningar öfver Nemesis divina, Inbjudningsskrift till morgondagens philosophiska promotion (Uppsala, 1848) Frängsmyr, Carl, Jubelfesternas tidevarv: Minnen och monument kring Uppsala universitet, Stella: Ar- betsrapporter 32, ed. Tore Frängsmyr, Avdelningen för vetenskapshistoria, Uppsala universitet (Uppsala, 2007) Frängsmyr, Carl och Hanna Östholm, ”En hoppets fest för vetenskaplig odling: Linné som festföremål, symbol och monument”, Låt inte råttor och mal förtära… Linnésamlingarna i Uppsala, ed. Roland Moberg, Annika Windahl Pontén och Anna Sjögren (Uppsala, 2007) Geijer, E. G., ”Vid avtäckningen av Linnés bildstod i Uppsala 12 oktober 1829”, Samlade skrifter, bd. 3: Tal och avhandlingar 1819–1830, ed. J. Landquist (Stockholm, 1925), 548–554 Gottsched, Johann Christoph, Gedächtnißrede auf den unsterblich verdienten Domherrn in Frauenberg Nicolaus Copernicus, als den Erfinder des wahren Weltbaues, welche in hoher Gegenwart zweyer Dur- chlaucht. Königl. Pohln. und Churfürstl. Sächsischer Prinzen auf der Universitätsbibliothek zu Leip- zig... und also zweyhundert Jahre nach seinem Tode gehalten (Leipzig, 1743) Göteborgs Handels och Sjöfarts Tidning (Göteborg, 1907) Hedin, Sven A., Minne af von Linné, fader och son (Stockholm, 1808) Hjelt, Otto A. E., Svenska och finska medicinalverkets historia 1663-1812, vol. 1 (Helsingfors, 1891) Hulth, J. M., ”Det första naturvetenskapliga studentsällskapet i Uppsala och dess arkiv”, Symbola litte- raria: Hyllningsskrift till Uppsala universitet vid jubelfesten 1927 (Uppsala, 1927), 219–229 Hulth, J. M., ”Inledning”, Linnéska institutets skrifter, H.1, ed. J. M. Hulth (Uppsala, 1906)

57

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd57 57 07-05-02 10.30.40 Hwasser, Israel, Till vetenskapernas idkare och vårdare, beskyddare, gynnare och vänner vid den instun- dande medicinæ doctors-promotionen (Uppsala, 1841) Jarvis, Samuel Farmer, An address to the citizens of Hartford, on the birthday of Linnaeus: May 24th, 1836 in behalf of the objects of the Natural History Society, formed October 8th, 1835 (Hartford, 1836) Jonsell, Bengt, ”Thunberg, Linné och det linneanska”, Carl Peter Thunberg: Linnean, resenär, naturfors- kare 1743–1828, ed. Bertil Nordenstam (Stockholm, 1993) Jonsson, Leif, Ljusets riddarvakt. 1800-talets studentsång utövad som offentlig samhällskonst, Acta uni- versitatis Upsaliensis. Studia musicologica Upsaliensia, n.s. 11 (Uppsala, 1990) Karlfeldt, Erik Axel, ”Blommornas kärlek”, Göteborgs Handels- och Sjöfarts Tidning den 23 maj (Göte- borg, 1907) Koerner, Lisbet (Rausing), Linnaeus: Nature and Nation (Harvard, 1999) Lidforss, Bengt, ”Carl von Linné: Föredrag på tvåhundraårsdagen av hans födelse”, Vetenskap och världs- åskådning, Samlade skrifter VII (2 uppl., Stockholm, 1917a) Lidforss, Bengt, ”Underliga festpreludier”, (Arbetaren april 1907,) Vetenskap och världsåskådning, Samlade skrifter VII (2 uppl., Stockholm, 1917b) Lindahl, Göran, Universitetsmiljö (Uppsala, 1957) Lindgren, Torgny, ”Översikt över gällande svenska sedlar december 1966”, Nordisk numismatisk årsskrift 1965 (Stockholm, 1967), 93-138 Lindroth, Sten, Kungl. Svenska vetenskapsakademiens historia 2: 1739–1818 (Stockholm, 1967) Lindroth, Sten, Svensk lärdomshistoria 4: Gustavianska tiden, ed. Gunnar Eriksson (Stockholm, 1981) Linnéska institutets skrifter, H. 1 (Uppsala, 1807) Löwgren, Yngve, ”Kring en Linnébyst i Lund”, Svenska Linnésällskapets årsskrift 47 (Uppsala, 1964), 62–69 Martius, K. F. P. von, Linné und der Zweifler: Ein Vortrag gehalten am Linnéus-Feste den 24. Mai 1838 (Heidelberg, 1839) Martius, K. F. P. von, ”Rede zum Linnäusfeste, in Ebenhausen bei München, gehalten 1842, 4. Juni”, Flora 1842:25–26 (Regensburg, 1842) Nordenstam, Bertil, ed. Carl Peter Thunberg: Linnean, resenär, naturforskare 1743–1828, (Stockholm, 1993) Nordisk familjebok, 2 uppl., vol. 11 (Stockholm, 1909) Rausin, L., se Koerner Schatzberg, Walter, ”Gottsched as a Popularizer of Science”, Modern Language Notes, vol. 83, No. 5, The German Issue (Oct., 1968), 752-770 Schmitz, Helene (idé och fotografi), Nils Uddenberg (text) och Pia Östensson (botanik och bildtext), System och passion: Linné och drömmen om naturens ordning (Stockholm, 2007) Sjöberg, Johan, Makt och vanmakt i fadersväldet: Studentpolitik i Uppsala 1780–1850, Studia Historica Upsaliensia 206 (Uppsala, 2002) Sjöbring, Pehr, ”Den stora minnesfesten för Carl von Linné 1807”, ederad och kommenterad av Per Wi- dén, Natio Smolandica VII, Årsskrift utgiven av Smålands nations kamratförening (Uppsala, 1944) Snoilsky, Carl, ”Blomsterkonungen” (1862, Ungdomsdikter), Samlade dikter, vol. 1, Nationalupplagan (Stockholm, 1925a), 7–10 Snoilsky, Carl, ”Carolus Linnæus” (1878, Svenska bilder), Samlade dikter, vol. 3, Nationalupplagan (Stockholm, 1925b), 177-180 Snoilsky, Carl, ”Linnæus i Chicago” (1891, Minnessånger och Tillfällighetsdikter), Samlade dikter, vol. 4, Nationalupplagan (Stockholm, 1925c), 212–214 Wahlenberg, Göran, ”Wahlenberg”, Svenskt biographiskt lexicon, vol. 19 (Uppsala, 1852) Thunberg, Carl Peter, Tal vid invignings-acten af den nya akademiska trägården, dess orangerie och sam- lings-salar (Uppsala, 1807)

58

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd58 58 07-05-02 10.30.40 Tullberg, Tycho, Linnéporträtt: Vid Uppsala universitets minnesfest på tvåhundraårsdagen af Carl von Linnés födelse (Stockholm, 1907) Upsala Upsala Nya Tidning Upsala Tidning Wallén, Lennart, Sveriges sedlar (Stockholm, 1984)

Webbsidor CyberCity, nätbaserat uppslagsverk, Stads- och kommunhistoriska institutet, Stockholms universitet, senast uppdaterad 2006-11-03. Tillgänglig: Frimärksregistret, Postmuseum, Postverket, odaterad. Tillgänglig: Libris, biblioteksdatabas, Kungliga biblioteket, odaterad. Tillgänglig: Linnémedaljer, virtuella utställningar, Myntkabinettet, Uppsala universitet, senast uppdaterad 2005- 02-06. Tillgänglig: Linnésällskapets historik, Svenska Linnésällskapet, odaterad. Tillgänglig: Ogiltiga sedlar, Riksbanken, senast uppdaterad 2004-12-15. Tillgänglig:

59

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd59 59 07-05-02 10.30.41 Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd60 60 07-05-02 10.30.41 Program 23 maj

(Alla klockslag är precisa)

Minneshögtid i Domkyrkan

10.00 Platserna skall vara intagna. (För tillträde krävs biljett).

10.30 Minneshögtiden inleds med kransnedläggning på Carl von Linnés grav. Hälsningsord av Ärkebiskop Anders Wejryd. Specialkomponerad körmusik av Domkyrkoorganist Olle Johansson med Collegium cantorum (uruppförande). Minnes- ord över Carl von Linné uttalade av professor Carl-Olof Jacob- son, ordförande i Linnésällskapet. Processionsmusik på orgel med bitr. domkyrkoorganisten, universitetsorganist Andrew Canning.

Processionsringning med Stora domkyrkoklockan.

Akademisk högtidsprocession genom Universitetsparken. (För deltagande krävs inbjudan/föranmälan och särskild biljett).

61

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd61 61 07-05-02 10.30.42 Linnéfest i Universitetsaulan

10.40 Platserna skall vara intagna. Gäller ej deltagare i processionen. (För tillträde krävs biljett).

11.15 Akademisk högtid.

Efter processionens intåg välkomstord av Rector magnificus, professor Anders Hallberg. Installationsakt. Musik av Kungl. Akademiska kapellet under ledning av Director musices, professor Stefan Karpe.

Högtidsföreläsning av professor Tore Frängsmyr över ämnet ”Carl von Linné – paradoxernas vetenskapsman”.

”Cantus adoratorum”, musikaliskt verk för kör, orgel och orkester av ton- sättaren professor Jan Sandström till texter av Carl von Linné, framförs av Uppsala Akademiska Kammarkör och Fyris kammarkör (instudering Nils Pålbrant), Andrew Canning och Kungl. Akademiska kapellet under ledning av professor Stefan Parkman (uruppförande).

Medaljförläningar följs av processionens uttåg.

Sångarhyllning på stora trappan med Allmänna Sången.

Mottagning i Universitetshuset för deltagarna i aulahögtiden.

62

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd62 62 07-05-02 10.30.42 Program 26 maj

(Alla klockslag är precisa)

07.00 Kanonsalut från Slottsvallen.

08.00 Ringning med Stora domkyrkoklockan.

11.30 Universitetets aula öppnas. (För tillträde krävs biljett).

11.45 Promotores, promovendi samt övriga deltagare i den akade- miska processionen samlas på universitetshusets gallerier en- ligt anvisning i processionsordningen.

12.15 Promotionshögtiden i universitetets aula börjar med intågs- procession. Välkomsthälsning av Rector magnificus, professor Anders Hallberg. Föreläsning av Teologiska fakultetens promo- tor, professor Sven-Erik Brodd över ämnet ”Den mångdimensio- nella lärdomen – Linnéminnet ur ett universitetsperspektiv”.

63

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd63 63 07-05-02 10.30.42 Promotion inom samtliga nio fakulteter. Under promotionen utförs promo- tionsmusik, huvudsakligen från 1700-talet. Efter promotionen inom teolo- gisk, juridisk, medicinsk och farmaceutisk fakultet uttalas minnesord över de avlidna bland 1957 års promoti av Farmaceutiska fakultetens promotor, professor Göran Alderborn. Därefter vidtar promotionen inom de filosofiska fakulteterna.

Hyllning till årets jubeldoktorer framförs av Uppsala studentkårs ordförande, apotekare Jenny Carlsson, värml.

Anförande av Fil. jubeldr, professor Jerker Porath.

Processionens uttåg. (Publiken ombeds att sedan akten avslutats inte lämna aulan förrän uttågspro- cessionen i sin helhet passerat.)

Värdar för promotionen: Rector magnificus professor Anders Hallberg och Prorektor professor Kerstin Sahlin.

Promotionsmusiken utförs av Kungl. Akademiska kapellet under ledning av Director musices, professor Stefan Karpe.

Processionsordning

Avd. 4 och 5 samt 7 och 8 tar vid processionsuppställningen plats i galleriet ovanför vänster trappa, avd. 3 i trappan. 1. Studenternas övermarskalk 2. Studenternas fanborg 3. Ordförandena vid studentkårerna, Curator curatorum samt nationernas kuratorer 4. Promotionens övermarskalk och bitr. övermarskalkar

64

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd64 64 07-05-02 10.30.42 5. Promotorerna 6. Årets jubeldoktorer (väntar vid platser i aulan) 7. Promotionens hedersdoktorer 8. Promotionens doktorer efter avlagda prov

Avd 9–25 tar vid processionsuppställningen plats i galleriet ovanför höger trappa. 9. Pedellen 10. De två cursorerna 11. Värdarna för promotionen samt särskilt inbjudna honoratiores 12. Bitr. övermarskalkar 13. Övriga inbjudna gäster 14. Professores emeriti 15. Teologiska fakultetens lärare 16. Juridiska fakultetens lärare 17. Medicinska fakultetens lärare 18. Farmaceutiska fakultetens lärare 19. Historisk-filosofiska fakultetens lärare 20. Språkvetenskapliga fakultetens lärare 21. Samhällsvetenskapliga fakultetens lärare 22. Utbildningsvetenskapliga fakultetens lärare 23. Teknisk-naturvetenskapliga fakultetens lärare 24. Tidigare promoverade doktorer 25. Vid Uppsala universitet anställda tjänstemän 26. Ceremonimästaren

Vidare deltar ett antal studentmarskalkar.

Uttåget ur aulan äger rum på sätt som anges

65

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd65 65 07-05-02 10.30.42 i det särskilt utgivna programmet.

Linnéfest- och promotionsarrangemang

Ceremonimästare Per Ström, övermarskalk Kay Svensson, bitr. övermarskal- kar Gabriella Jönsson, Peter Liljenstolpe, Anna Sjögren och Johan Sjöberg, Upp- salastudenternas övermarskalk Jenny Theorell Haglöw, pedell Sten Andersson, cursorer Göran Karlsson och Tommy Agerson, pressansvarig Anneli Waara, an- svarig för universitetshuset Manuel Alfaro, administration Ingrid Fagerström, Eva Holmgren och Inger Sandberg.

Latinet till Linnéfesten och promotionen har utarbetats av professor Hans Helander i samarbete med Krister Östlund, doktor i latin.

Blomsterarrangemang vid Linnés grav och i aulan utförs av Botaniska träd- gården.

Kanonsaluten, dels på promotionsdagens morgon från Slottsbacken, dels un- der promotionsakten, utförs av artillerister från Jämtlands fältartilleri under befäl av major Mikael Andersson.

66

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd66 66 07-05-02 10.30.43 Rektors hälsningsord

Uppsala universitet inbjuder traditionsenligt till promotionsfest den 26 maj 2007, men denna gång också till universitetets högtidliga firande av 300-års- minnet av Carl von Linnés födelse den 23 maj. Linnés födelsedag är en mär- kesdag för vetenskapens vänner och välgörare världen runt och Uppsala står i blickfånget. Vi axlar detta ansvar och denna värdighet med stor tillförsikt. Ett Linnéjubileum handlar, som påpekas på annan plats i denna skrift, inte nödvändigtvis bara om Linné. Tidigare Linnéfester har i mindre eller större utsträckning framhållit vetenskapens betydelse för samhällets och individens utveckling. Firandet år 2007 utgör inget undantag i detta avseende. Det natio- nella firandet avhålls med målsättningen att öka intresset för naturvetenska- perna bland barn och ungdomar, men också med hoppet om att ge vår tid en nyanserad bild av Linnés person och insatser. Uppsala universitet medverkar naturligt i strävandet att uppfylla dessa föresatser, men vill också framhålla den vetenskapliga och kulturhistoriska tradition som tar sitt språng ur Linnés liv och arbete och som än idag är en viktig inspirationskälla för Uppsala uni- versitet. Denna tradition har lämnat många avtryck i stadens och universite- tets historia men är också mycket viktig för den internationella utblick som är en så stor del av vår dagliga verksamhet. En betydande del av Uppsala univer-

67

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd67 67 07-05-02 10.30.43 sitets Linnéfirande år 2007 utgörs av vetenskapliga föreläsningar, symposier och konferenser. Det akademiska samtalet, kärnan i vår verksamhet, knyter på ett naturligt sätt an till de nationella och internationella kontakter som Linné odlade och som kom att vara hans signum som forskare. Linné var en förnyare av ett vetenskapligt arv. Bilden av en nyfiken och djärv vetenskapsman, som kritiskt och medvetet förhåller sig till sina föregångare, är lätt att framhålla som ett mönster för dagens forskare. Uppsala universitets långa historia är en berättelse om ständig förnyelse där Linné framstår som en stark och tydlig profil. Han kan också som utmanare och nyskapare vara vår förebild. Såväl födelsedagsfirandet den 23 maj som vårpromotionen till Linnés min- ne den 26 maj kommer att präglas av den akademiska tradition som Linné som professor och vid tre tillfällen också rektor vid Uppsala universitet var en naturlig del av. Just promotionsfestligheterna och dess ceremoniel följer i allt väsentligt desamma som Carl von Linné själv upplevde under sin tid vid universitetet. Linné har ett svårslaget rekord som Uppsala universitets meste promotor. Vid inte mindre än nio tillfällen promoverade han unga doktorer vid sin fakultet. Den akademiska festkalendern kan liknas vid Bondepraktikan, med sin trygga förväntan om årets återkommande sysslor och händelser. Idag håller Uppsala universitet två promotionshögtider varje år. Vid vårpromotionen promoveras både nya doktorer och årets jubeldoktorer. Vi hälsar jubeldok- torerna, som för femtio år sedan besteg parnassen, välkomna tillbaka till sitt gamla lärosäte. De får här möta den unga generationens forskare, som i många fall byggt vidare på deras verk. Sedan år 2000 ordnar Alma Mater fest för nya doktorer, hedersdoktorer och pristagare vid vinterpromotionerna i slutet av januari. Linnépromotionen den 26 maj kommer att medföra en tillfällig åter- gång till en tidigare ordning genom att fakulteterna markerar jubileet med att kalla särskilda hedersdoktorer till denna Linnéfest. Det är med stor glädje och stolthet universitetet nu välkomnar de illustra hedersdoktorerna till vårpro- motionen. Promotionsfesten är ändå framförallt ägnad åt dem som efter hårt arbete och många mödor med godkända prov och efter disputation erhållit sin dok-

68

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd68 68 07-05-02 10.30.44 torsexamen. De träder in i de led som genom den hävdvunna rit som ärvts från medeltidens akademiska traditioner och nu vårdats hos oss under mer än fyra hundra år är berättigade att promoveras och föras över parnassen. Att denna fest får firas i närvaro av universitetets ärade gäster samt många av vetenska- pens gynnare och vänner tillsammans med promovendernas lärare och när- stående gör det till en glädje att kunna hälsa välkommen till ännu en promo- tionsfest som avslutning på det akademiska året.

Anders Hallberg

69

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd69 69 07-05-02 10.30.44 Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd70 70 07-05-02 10.30.44 Universitetets och fakulteternas inbjudan till Linnépromotionen

Till promotionsakten i Uppsala universitets aula lördagen den 26 maj 2007 får härmed undertecknade, på universitetets och de deltagande fakulteternas vägnar, inbjuda: Statsrådet och chefen för Utbildningsdepartementet Lars Leijonborg, ärke- biskopen Anders Wejryd, landshövdingen i Uppsala län Anders Björck, univer- sitetskanslern och chefen för Högskoleverket, professor Sigbrit Franke, rek- torn vid Sveriges lantbruksuniversitet, professor Lisa Sennerby Forsse, samt universitetets förutvarande rektorer, professorerna Martin H:son Holmdahl, Stig Strömholm och Bo Sundqvist. Vi inbjuder vidare cheferna och företrädarna för de myndigheter, förband, styrelser och organ med vilka universitetet samarbetar och upprätthåller kon- takter, universitetets förutvarande och nuvarande lärare och tjänstemän, i Uppsala närvarande jubeldoktorer och doktorer av alla fakulteter, anhöriga till promovendi, universitetets studenter samt övriga vetenskapens idkare, vårdare, gynnare och vänner. Samling för gäster som avser att deltaga i processionen sker kl 11.45 på gal- leriet utanför fakultetsrummen, norra trappan. Föranmälan till Promotions- kontoret erfordras vid detta tillfälle även för deltagare utan personlig inbju- dan. Detta gäller i synnerhet fakulteternas lärare. I övrigt hänvisas till här bi- fogat program.

71

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd71 71 07-05-02 10.30.46 Uppsala i april 2007

För Uppsala universitet Anders Hallberg

För Teologiska fakulteten För Juridiska fakulteten Sven-Erik Brodd Maarit Jänterä-Jareborg

För Medicinska fakulteten För Farmaceutiska fakulteten Kjell Öberg Fred Nyberg

För Historisk-filosofiska fakulteten För Språkvetenskapliga fakulteten Margaretha Fahlgren Anna Sågvall Hein

För Samhällsvetenskapliga fakulteten För Utbildningsvetenskapliga Berit Hagekull fakulteten Caroline Liberg

För Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten Jan-Otto Carlsson

72

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd72 72 07-05-02 10.30.46 Promoti vid Uppsala universitet år 1957

En sammanställning av Torgny Nevéus

Fredagen den 31 maj 1957 förrättades i Uppsala universitets aula doktorspro- motion inom samtliga dåvarande fem fakulteter. Under promotionsakten kre- erades 9 jubeldoktorer och 25 hedersdoktorer. Till doktorer efter avlagda prov promoverades 35 personer, 1 kvinna och 34 män.

Promotorer var följande: För Teologiska fakulteten professorn i teologisk etik med religionsfilosofiHerbert Olsson, för Juridiska fakulteten (som icke detta år promoverade några doctores iuvenes) professorn i civilrätt med internationell privaträtt Åke Malmström, för Medicinska fakulteten professorn i praktisk medicin Erik Ask-Upmark, för Humanistiska fakulteten professorn i slavis- ka språk Gunnar Gunnarsson, för Matematisk-Naturvetenskapliga fakulteten professorn i zoologi Sven Hörstadius.

Promotionsföreläsningen hölls av Sven Hörstadius över ämnet ”Linné, djuren och människan”.

Tvåhundrafemtioårsminnet av Linnés födelse präglade också högtiden i flera andra avseenden. Konung Gustav VI Adolf hedrade akten med sin närvaro. För första gången i modern tid togs också den gustavianska katedern, kallad den linnéanska, i bruk vid en promotion, något som därefter blivit sed.

De doktorer efter avlagda prov, som år 1957 promoverades, förtecknas här jäm- te kortfattade biografiska upplysningar. De inbjudna jubeldoktorerna, 13 män, har beretts möjlighet att själva lämna uppgifter om sin verksamhet.

73

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd73 73 07-05-02 10.30.46 Teologiska fakulteten

Peter Beyerhaus, ög, f. 1929 Avh: Die Selbständigkeit der jungen Kirchen als missionarisches Problem. Missionstjänst i Nordtransvaal, Sydafrika 1957-59, doc. och sedan rektor vid Lutheran Theo- logical College i Umphumulo, Natal, prof. i missiologi och ekumenisk teologi vid Tübingens univ. 1966-1997, rektor vid Freie Hochschule für Mission Kornt 1996. Författarskap: mono- grafier och uppsatser inom missionsvetenskap, ekumenisk teologi och religionsvetenskap; utg. av tidskriften DIAKRISIS.

Sven Helander, s-n, f. 1925 Avh: Ordinarius Lincopensis och dess liturgiska förebilder. Doc. i praktisk teologi med kyrkorätt vid Uppsala univ. 1957. Därefter tjänster som lektor vid folkskoleseminarium, lärarhögskola och högskola. Uppdrag vid SÖ gällande läroplaner, läro- medelsgranskning mm. Författarskap främst gällande medeltida och nutida liturgi i form av monografier, uppsatser samt redigeringar. Recensioner i svensk och utländsk fackpress.

Torvald Ribbner, ög, 1910 – 1995 Avh: De svenska traktatsällskapen 1808 – 1856. Präst. Lektor vid Withalaskolan i Vetlanda.

Medicinska fakulteten

Hans Carstensen, ög, f. 1921 Avh: Countercurrent Distribution Studies of Achenecertical Steroids and Ste- roidal Substances in the Aortic and Achenal Vein Blood of Anæsthetized Dogs. Prof. i fysiologi vid Umeå univ.

74

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd74 74 07-05-02 10.30.46 Carl-Henric De Verdier, g-h, 1924 – 1998 Avh: Studies on Phosphoproteins. Prof. i klinisk kemi vid Uppsala univ.

Lars Garby, vg, f. 1924 Avh: Studies on Transfer of Matter across Membranes with Special Reference to the Isolated Human Amniotic Membrane and the Exchange of Amniotic Fluid. Doc. i fysiologi vid Uppsala univ. Visiting prof. vid olika univ. i USA. Prof.i fysiologi vid Oden- se univ., Danmark 1970.

Lennart Juhlin, vg, 1926 – 2005 Avh: Studies on the Dermal Connective Tissue Barrier. Prof. i dermatologi och venereologi vid Uppsala univ.

Sten Skoglund, ög, 1928 – 1971 Avh: Anatomical and Physiological Studies of Knee Joint Innervation in the Cat. Prof. i anatomi vid Karolinska Institutet.

Historisk filosofiska fakulteten

Åke Davidsson, värml, 1913 – 2004 Avh: Studier rörande svenskt musiktryck före 1750. Förste bibliotekarie vid Uppsala universitetsbibliotek. Professors namn.

Lars Gustafsson, sthlm, f. 1927 Avh: Virtus politica. Politisk etik och nationellt svärmeri i den tidigare stor- maktstidens litteratur. Doc. i litteraturhistoria med poetik, därefter univ.-lektor i samma ämne, båda vid Uppsala univ. Univ.-lektor i litteraturvetenskap vid Örebro univ. Professors namn.

75

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd75 75 07-05-02 10.30.47 Språkvetenskapliga fakulteten

Gunnar Boklund, norrl, 1919 – 1993 Avh: The Sources of The White Devil. Prof. i engelska språket och engelskspråkig litteratur vid Uppsala univ.

Lennart Hollman, ög, 1916 – 2004 Avh: Den heliga Birgittas Reuelaciones extrauagantes. Lektor i latin och grekiska vid Fjellstedtska skolan i Uppsala.

Sigurd Fries, smål, f. 1924 Avh: Studier över nordiska trädnamn. Doc. i nordiska språk vid Uppsala univ. 1957–1967, Förste arkivarie vid Landsmålsarkivet i Uppsala 1968. Prof. i svenska språket vid Umeå univ. 1969–1988. Författarskap: Skrifter om nordiska dialekter, ortnamn, växtnamn m.m. Utgivit Linnés Lappländska resa 1732 m.m.

Lennart Kjellberg, norrl, 1913 – 2004 Avd: La langue de Gedeon Krinovskij, prédicateur russe du XVIIIe siècle. 1. Förste bibliotekarie vid Uppsala universitetsbibliotek. Professsors namn.

Nils Simonsson, norrl, 1920 – 1994 Avh: Indo-tibetische Studien. Die Methoden der tibetischen Übersetzer, un- tersucht im Hinblick auf die Bedeutung ihrer Übersetzungen für die San- skritphilologie.1. Prof. i sanskrit med jämförande indoeuropeisk språkforskning vid Uppsala univ.

Alf Önnerfors, smål, f. 1925 Avh: Pliniana. In Plinii Maioris Naturalem Historiam studia grammatica, se- mantica, critica. Professor Önnerfors har avböjt att låta sig promoveras till jubeldoktor.

76

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd76 76 07-05-02 10.30.47 Samhällsvetenskapliga fakulteten

Tore Dalenius, sthlm, 1917 – 2002 Avh: Sampling in . Contributions to the Methods and Theories of Sample Survey Practice. Prof. i statistik vid skilda universitet i USA.

Karl Henrik Eriksson, s-n, f. 1919 Avh: Vanart och personlighetsavvikelser, differentialpsykologiska undersök- ningar av manliga ungdomsvårdsskoleelever. Doc. i psykologi vid Uppsala univ. 1957. Skolpsykolog vid SÖ. Univ.-lektor i pedagogik och psykologi vid Linköpings univ. 1977 – 1985.

Åke Fältheim, s-n, 1910 – 1993 Avh: Learning, Problem-Solving, and After-Effects. Doc. i psykologi vid Uppsala univ. Undervisningsråd.

Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten

Baidya Nath Bhar, sthlm, f. 1922 Avh: Some Observations on Proton Magnetic Resonance in Hydrogen-bon- ded Systems. Verksam vid Calcutta University, Indien. (Ytterligare uppgifter har ej stått att få.)

Maj-Britt Florin, f. Fjæstad, s-n, 1905 – 1993 Avh: Insjöstudier i Mellansverige. Mikrovegetation och pollenregn i vikar av Östersjöbäckenet och insjöar från preboreal tid till nutid. Doc. i botanisk kvartärgeologi vid Uppsala univ., professors namn.

77

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd77 77 07-05-02 10.30.47 Åke Franzén, kalm, f. 1925 Avh: Investigations into Spermiogenesis and Sperm Morphology among In- vertebrates. Doc. i zoologi vid Uppsala univ. 1957. Prof. i evertebratzoologi vid Naturhist. Riksmuseet i Stockholm 1981 – 1991.

Per Olof Fröman, smål, f. 1926 Avh: Contributions to the Theory of Alpha Decay. Doc. i teoretisk fysik med mekanik vid Uppsala univ., prof. i mekanik vid KTH 1960 – 1964, prof. i teoretisk fysik vid Uppsala univ. 1964 – 1992. Författarskap, delvis tills. med hustrun Nanny Fröman, i teoretisk fysik, ssk rör. utveckling av en fasintegralmetod och dess tillämp- ning inom olika delar av den teoretiska fysiken.

Olov Hedberg, v-d, f. 1923 Avh: Afroalpine Vascular Plants. A Taxonomic Revision. Prof. i systematisk botanik vid Uppsala univ. 1970 – 1989. Fältarbete, fr.a. i Sverige och Afrika. Doktorandutbildning för u-landsstudenter. Författarskap inom systematisk botanik och eko- logi samt naturskydd, främst med inriktning på Afrika.

Lennart Holm, norrl, f. 1921 Avh: Études taxonomiques sur les Pléosporacées. Doc. i botanik, därefter univ.-lektor i botanik, ssk. systematik och morfologi, båda vid Upp- sala univ. Professors namn.

Vladimir Jaanusson, gbg, 1923 – 1999 Avh: Middle Ordovician Ostracodes of Central and Southern Sweden. Förste intendent vid Naturhistoriska Riksmuseet.

Gösta Liljequist, kalm, 1914 – 1995 Avh: Energy Exchange of an Antarctic Snow-Field. Prof. i meteorologi, ssk experimentell och teoretisk meteorologi, vid Uppsala univ.

78

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd78 78 07-05-02 10.30.47 Börje Lövkvist, uppl, 1919 – 1994 Avh: The Cardamine pratensis Complex. Outlines of its Cytogenetics and . Prof. i prydnadsväxtodling vid SLU.

Birger Pejler, s-n, 1924 – 1999 Avh: Studies on the Taxonomy and Ecology of Planctonic Rotatoria. Prof. i limnologi vid Uppsala univ.

Jerker Porath, v-d, f. 1921 Avh: Zone Electrophoresis in Columns and Adsorption Cromatography on Io- nic Celloluse Derivatives as Methods for Peptide and Protein Fractionations. Application to the Study of Posterior Pituitary Hormones. Doc. i biokemi vid Uppsala univ. 1957. Forskare vid Statens Naturvet. Forskningsråd (NRF). Innehavare av Karin och Herbert Jacobssons professur i biokemi vid Uppsala univ. 1968–1989. Verksamhet efter pens. som prof. i biokemi, bioteknologi och miljöteknik vid Univ. of Ari- zona, Tucson, USA. Författarskap: Vetenskapl. uppsatser i internat. tidskrifter. Även ett an- tal patent.

Gösta Rudstam, v-d, 1925 – 2003 Avh: Spallation of Medium Weight Elements. Prof. i kärnkemi vid NFR.

Olof Rune, norrl, 1919 – 2006 Avh: Studier över floran på serpentinbergarter i norra Fennoskandien och nordöstra Nordamerika. Univ.-lektor i botanik vid Umeå univ.

Kurt Skagius, norrl, 1924 – 1989 Avh: Stereochemical Studies in the α-aryl Carboxylic Acid Series with Special Reference to Phenyl and 2-Thienyl Substituted Compounds. Verksam inom näringslivet samt Arbetarskyddsstyrelsen.

79

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd79 79 07-05-02 10.30.48 Åke Sundborg, värml, f. 1921 Avh: The River Klarälven. A Study of Fluvial Process. Prof. i naturgeografi vid Uppsala univ. 1969–1986.

Björn Åström, uppl, 1917 – 1970 Avh: Nuclear Spectroscopic Investigations by Means of Energy Selecting Elec- tronic Devices. Prof. i fysik vid Stockholms univ.

80

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd80 80 07-05-02 10.30.48 Promotorernas presentationer Teologiska fakulteten

Teologiska fakulteten promoverade 1957 tre forskare till doktorer. Två av dessa har vi nu glädjen att kreera till jubeldoktorer. Professorn Peter Beyerhaus och docenten Sven Helander presenteras bland övriga promoti från det linneanska 250-årsjubileet på annan plats i denna skrift. Professor Beyerhaus var förhin- drad närvara 1957 och promoverades då absens. Docent Helander är således den förste i modern tid, vilken såsom doctor iuvenis förts över den vid detta tillfälle pånyttfödda “linneanska” katedern, vid sin promotion. Fakulteten vill uttrycka sin höga uppskattning över sina båda jubeldoktorers långa gärning som akademiska lärare och forskare på skilda fält och gläder sig åt att på nytt kunna kalla dem till den upsaliensiska parnassen. Samtidigt hyllar fakulteten minnet av deras bortgångne kollega lektor Torvald Ribbner i tacksamhet för hans gärning.

Vid denna doktorspromotion har Teologiska fakulteten även äran att till Carl von Linnés minne promovera en hedersdoktor.

Walter Kardinal Kasper, född 1933, är en av världens i dag mest uppmärksam- made teologer. Hans produktion är synnerligen omfattande och utgiven på

81

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd81 81 07-05-02 10.30.48 många språk. Kaspers egen teologi har också blivit föremål för ett stort antal vetenskapliga undersökningar. Walter Kasper disputerade 1962 på avhandlingen Die Lehre von der Tradition in der Römischen Schule (Giovanni Perrone, Carlo Passaglia, Clemens Schrader) för att senare i habilitationsskriften Die Absolute in der Geschichte: Philosophie und Theologie der Geschichte in der Spätphilosophie Schellings (1965) fullfölja sina studier i området mellan filosofi och teologi. 1964 hade han blivit professor vid universitetet i Münster för att 1970 överta lärostolen i dogmatik vid uni- versitetet i Tübingen. Han inriktade nu sina forskningar i hög grad mot kris- tologin. Således utgav han efter arbetena Glaube und Geschichte (1970) och Glaube im Wandel der Geschichte (1973) bland annat Jesus der Christus (1974, 11:e uppl. 1998) och Der Gott Jesu Christi (1982). År 1989 vigdes Walter Kasper till biskop i stiftet Rottenburg-Stuttgart och Walter Kardinal Kasper 1999 kallades han som sekreterare av påven Johannes Paulus II till ledningen av den romersk-katolska kyrkans arbete för de kristnas enhet och för relatio- nerna mellan kristna och judar vid det Påvliga rådet för de kristnas enhet vars chef han är sedan 2001. Samma år gavs Kasper kardinalsvärdigheten. Under sin tid som biskop har Kasper fortsatt en mycket betydande och upp- märksammad akademisk produktion. Här kan nämnas exempelvis Theologie und Kirche Band 1–2 (1987, 1999), Sakrament der Einheit. Eucharistie und Kirche (2004) och Wege der Einheit. Perspektiven für die Ökumene (2005). Det finns i Walter Kaspers författarskap en tydlig koncentration mot kristo- logi, antropologi, ekumenik och ecklesiologi i den mängd omfattande uppsat- ser som kan återfinnas i tidskrifter och antologier. Hans arbeten kännetecknas av djuplodande studier rörande mötet mellan kyrkan och aktuella kulturella och filosofiska problem samt brottningen mellan hans samtids frågor och den kyrkliga traditionens svar. Walter Kardinal Kasper föreläser regelbundet vid olika universitet runt om i världen och har tagit emot hedersdoktorat vid flera. Han har också föreläst i Sverige, i Uppsala redan vid besök på 1970-talet.

82

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd82 82 07-05-02 10.30.49 Det är en glädje och ära för Teologiska fakulteten att under firandet av 300- årsminnet av Carl von Linnés födelse kunna välkomna sin nye hedersdoktor, lyckönska honom till hans eminenta insatser i forskningens tjänst och sluta honom till den upsaliensiska forskningsgemenskapen.

Slutligen lyckönskar fakulteten de forskare som promoveras efter avlagda prov och önskar dem framgång och tillfredsställelse i deras kommande verksam- heter.

Sven-Erik Brodd Professor i kyrkovetenskap Promotor

83

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd83 83 07-05-02 10.30.49 Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd84 84 07-05-02 10.30.49 Juridiska fakulteten

Vid 1957 års doktorspromotion fanns ingen doctor iuvenis att promovera inom juridiska fakulteten. Fakulteten kunde trots detta deltaga i det linneanska halvsekelfirandet och även promovera tre hedersdoktorer tack vare Excellen- sen Birger Ekeberg, en av de aderton, vilken uppnådde jubeldoktorsvärdighe- ten detta år, och således skulle promoveras.

Vid denna doktorspromotion, till 300-årsminnet av Carl von Linnés födelse, har fakulteten äran att till sig knyta en ny hedersdoktor.

Christian von Bar, född 1952, har studerat i Freiburg, Kiel och Göttingen. Han blev juris doktor 1976 och docent 1979. Sedan 1981 innehar han en lärostol vid universitetet i Osnabrück, Tyskland, i ämnena civilrätt, europeisk privaträtt, internationell privaträtt och komparativ rätt. Han har grundat och är förestån- dare för Institutet för europeiska rättsliga studier sedan 2003. Hans rättsve- tenskapliga monografier och artiklar har haft inflytande på rättsvetenskapen i ett flertal länder. Bland hans många insatser kan nämnas ledningen av ett antal forskningsgrupper för en gemensam europeisk rättsutveckling, bland annat inom kontraktsrätten. Han har organiserat och lett ett synnerligen krävande akademiskt samarbete avseende en European Civil Code. Projektet som om- fattar i stort sett hela förmögenhetsrätten, blir en betydelsefull modell vid en

85

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd85 85 07-05-02 10.30.49 framtida, fördjupad integration av den europeiska civilrätten och utgör under alla förhållanden ett mäktigt bidrag till den komparativa forskningen. Fakulteten vill hedra professor von Bar för ett framstående akademiskt för- fattarskap inom flera olika rättsområden och för enastående initiativ till rätts- ligt samarbete i Europa.

Juridiska fakulteten hälsar sin nye hedersdoktor välkommen och ser fram emot fortsatt och fördjupat samarbete. Copy r ig h t: E

lena lena Fakulteten har även glädjen att lyckönska två forskare som nu promoveras

Sch efter avlagda prov och önskar dem all framgång och tillfredsställelse i deras olz fortsatta verksamhet.

Christian von Bar Lena Marcusson Professor i förvaltningsrätt Promotor

86

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd86 86 07-05-02 10.30.50 Medicinska fakulteten

Av Medicinska fakultetens fem promoti från 1957 års promotion, vilka samt- liga kort presenteras på annan plats i denna skrift, har fakulteten förmånen att nu kunna promovera två till jubeldoktorer: professorerna Hans Carstensen och Lars Garby. Fakulteten ser med tacksamhet och stolthet tillbaka på deras bana som forskare, lärare och läkare. Fakulteten minns också med tacksam respekt deras tre framlidna promotionskamrater.

Vid denna promotionshögtid, då universitetet högtidlighåller 300-årsminnet av dess genom tiderna mest vittberömde medicinprofessor, Carl von Linné, har Medicinska fakulteten glädjen och äran att till hedersdoktorer promovera två framstående vetenskapsmän.

James D. Watson, född 1928, är en av 1900-talets mest namnkunniga och er- kända forskare. Han tog sin grundexamen i zoologi vid University of Chicago 1947 och doktorerade vid Indiana University år 1950. Samma år flyttade han till universitetet i Cambridge där han mötte kollegan Francis Crick. Tillsam- mans utforskade de arvsmassans uppbyggnad och år 1953 beskrev Watson tillsammans med Crick och Maurice Wilkins DNA-molekylens uppbyggnad i en uppsats som publicerades i tidskriften Nature. Arbetet betraktas än i dag

87

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd87 87 07-05-02 10.30.51 som en av den biologiska och biomedicinska forskningens grundpelare och 1962 tilldelades de tre forskarna Nobelpriset i medicin eller fysiologi. Arbetet visade att DNA-molekylen är uppbyggd som en dubbelspiral och fyndet gav omedelbart insikter i hur information kan lagras i DNA samt hur DNA-mole- kylen förökas. Upptäckten av DNA-spiralen fick ett enormt genomslag i och med att den möjliggjorde utforskandet av livsprocesserna på molekylär nivå. Upptäckten lade grunden till en ny disciplin, molekylär biologi, som spelat en enastående roll för dagens förståelse av hur arvsmassan fungerar.

© Watson blev år 1956 professor vid Harvard University och hans forskar- B ill ill G

eddes, 1999 eddes, grupp lämnade viktiga bidrag till klarläggandet av hur DNA kodar för protein och hur DNA översätts till protein. År 1968 blev Watson chef för Cold Spring Harbor Laboratory som ligger utanför New York på Long Island. Under Watsons ledning har laboratoriet James D. Watson utvecklats till en av världens mest framstående biomedicinska institutioner. En viktig del av laboratoriets aktivitet har varit inriktad mot cancerforskning. Flera nobelprisbelönade upptäckter har gjorts vid laboratoriet för vilket Wat- son fortfarande är högste chef. Under 1980-talet utvecklades teknik för avläsning av de genetiska bokstä- verna i DNA. Detta ledde så småningom fram till det så kallade HUGO-pro- jektet vars syfte var att avläsa de genetiska bokstävernas ordningsföljd i män- niskans DNA kedjor. Projektet, som har kallats för biomedicinens ”månland- ningsprojekt”, var till en början kontroversiellt. Watson var en av projektets främsta förespråkare och mellan 1988 och 1992 ledde han den amerikanska delen av HUGO-projektet vid National Institutes of Health. Projektet avslu- tades år 2000 och har haft en enastående betydelse för biomedicinens snabba landvinningar. Watson har deltagit i samhällsdebatten kring genforskningen och dess risker och han har varit en av dess främsta protagonister. Han är också känd genom sitt författarskap. Hans berömda självbiografiThe Double Helix, som beskri- ver hans nobelprisbelönade forskning blev en bästsäljare och har översatts till många språk, inklusive svenska. Han har också författat både populärvetenskapliga böcker och kursböcker varav många blivit klassiker.

88

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd88 88 07-05-02 10.30.52 Robert A. Weinberg föddes 1942 i Pittsburgh, Pennsylvania, USA, sedan föräld- rarna flytt från nazi-Tyskland. Han disputerade 1969 i biologi vid Massachu- setts Institute of Technology (MIT). Efter postdoktorala studier vid Weiz- manninstitutet i Rehovot, Israel, och vid Salkinstitutet, La Jolla, Kalifornien, USA, erbjöds han en position vid det nybildade MIT Center for Cancer Re- search och utsågs 1982 till professor i biologi. Han var en av de fem grundarna av Whitehead Institute for Biomedical Research. Han innehar f.n. American Cancer Societys forskningsprofessur och är chef för Ludwig Center for Can- cer Research vid MIT. Robert A. Weinberg och hans medarbetare visade 1979 att arvsmassan hos tumörceller innehåller en muterad onkgen, ras. Några år senare visade forskar- gruppen att den enda skillnaden mellan cancergenen och den normala cellu- lära genen är ett enda basparsutbyte, dvs. en punktmutation. För första gången Robert A. Weinberg kunde man därmed visa att en mutation är av kausal betydelse för cancerupp- komst hos människa. Ett nytt forskningsfält var därmed etablerat; Robert A Weinbergs fynd var startskottet för egna och andras studier, som snabbt ledde till en makalös utveckling av den tumörbiologiska forskningen. Tillsammans med andra forskare lyckades Robert A. Weinberg 1986 iso- lera den första kända tumörsuppressorgenen, retinoblastomgenen RB. Detta fynd kom att få stor betydelse vid kartläggningen av de förändringar i cellens tillväxtkontroll som ligger bakom cancerutveckling. Ett annat viktigt arbete publicerades 1999 då man för första gången kunde omvandla en normal hu- man cell till en cancercell genom att introducera kända genetiska förändring- ar. Detta epokgörande arbete är en illustration till det rådande paradigmet att förändringar av endast ett begränsat antal signalvägar behövs för cancerom- vandling av normala celler. De förändringar som ligger bakom tumörcellernas maligna egenskaper fort- sätter att utgöra Robert A. Weinbergs forskningsintresse och hans laboratori- um är världsledande inom detta område. Bland de nya fynden kan man nämna Twist, en gen som är aktiv under embryogenesen och i tumörceller och som har avgörande betydelse för dessas invasionsförmåga. Robert A. Weinberg har författat sex böcker och han har publicerat över 350 originalartiklar. Tre av hans böcker är skrivna för lekmän. Dessa har

89

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd89 89 07-05-02 10.30.53 titlarna One Renegade Cell, Racing to the Beginning of the Road: The Search for the Origin of Cancer och Genes and the Biology of Cancer. Nyligen gav han ut boken The Biology of Cancer, som är en lärobok för studenter och forskarstu- derande inom biomedicin. Robert A. Weinberg är ledamot av U.S. National Academy of Sciences, U.S. Institute of Medicine, Fellow of the American Academy of Arts and Sciences samt utländsk ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien. Bland Robert A. Weinbergs många priser och utmärkelser kan nämnas the Discover Magazine 1982 Scientist of the Year, the U.S. National Academy of Sciences/U.S. Steel Foundation Award in Molecular Biology, the Sloan Prize of the General Mo- tors Cancer Research Foundation, the Bristol-Myers Award for Distinguished Achievement in Cancer Research och the 1997 (U.S.) National Medal of Sci- ence.

Medicinska fakulteten välkomnar sina båda nya hedersdoktorer med respekt- full glädje.

Slutligen lyckönskar fakulteten de många forskare som promoveras efter av- lagda prov och önskar dem framgång och tillfredsställelse i deras kommande, viktiga verksamheter.

Ulf Pettersson Professor i medicinsk genetik Promotor

90

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd90 90 07-05-02 10.30.53 Farmaceutiska fakulteten

Den första disputationen för farmacie doktorsgrad genomfördes 1956 vid det dåvarande Kungliga farmaceutiska institutet i Stockholm; 1957 fanns emeller- tid ingen promovend. Det farmaceutiska institutet införlivades 1968 i Uppsala universitets forsknings- och utbildningsgemenskap i form av en farmaceutisk fakultet och de första farmacie doktorerna vid Uppsala universitet promove- rades året därefter.

Vid denna doktorspromotion har Farmaceutiska fakulteten glädjen och äran att, till minnet av Carl von Linné, promovera en ny hedersdoktor.

Bengt Samuelsson föddes 1934 i Halmstad och bor idag i Stockholm med sin hustru Karin. Efter studier vid Lunds universitet och vid Karolinska Institu- tet blev han medicine doktor vid Karolinska Institutet. Han tillbringade ett år som gästforskare vid Harvarduniversitetets kemiska institution, Cambrid- ge, USA, och utnämndes 1967 till professor i medicinsk kemi vid Veterinär- högskolan och 1972 till professor i fysiologisk kemi vid Karolinska Institutet. Vid detta institut har han innehaft flera ledningsuppdrag: prefekt vid institu- tionen för fysiologisk kemi (1973–1983), dekanus vid medicinska fakulteten (1978–1983) och slutligen rektor (1983–1995). Vidare har han varit medlem i

91

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd91 91 07-05-02 10.30.53 Nobelkommittén vid Karolinska Institutet och ordförande för Nobelstiftel- sen i Stockholm (1993–2005).

Foto: Foto: Bengt Samuelssons forskning var initialt fokuserad på mekanismen för bio- K a

r syntes av prostaglandiner från arachidonsyra, vilket ledde till upptäckten av olinska olinska prostaglandin-endoperoxider och tromboxaner samt till klarläggandet av de- I nstitutet ras biologiska funktion. Tromboxan A2 är en molekyl som bildas av blodplät- tar och som kan bidra till vanliga och allvarliga sjukdomar som slaganfall och hjärtinfarkt. Behandling med acetylsalicylsyra i låg dos hämmar bildandet av

skadligt tromboxan A2 och kan därmed minska risken för hjärt-kärlsjukdo- mar. Bengt Samuelssons senare forskning ledde till strukturbestämning av leukotriener och kartläggning av hur leukotriener bildas från arachidonsyra av 5-lipoxygenas. Hans arbete visar att leukotriener spelar en betydelsefull roll vid inflammation, astma samt allergiska sjukdomar och anti-leukotriener har Bengt Samuelsson nyligen introducerats som läkemedel mot astma. För sina banbrytande upp- täckter rörande prostaglandiner, tromboxaner och leukotriener tilldelades Bengt Samuelsson 1982 Nobelpriset i fysiologi eller medicin. Förutom Nobelpriset har Bengt Samuelsson mottagit en rad prestigefyllda vetenskapliga utmärkelser, varav här kan nämnas Louisa Gross Horwitz Pri- ze, Gairdner Foundation Award, Albert Lasker Award for Basic Medical Re- search och Abraham White Distinguished Scientist Award. Bengt Samuels- son är utnämnd till hedersdoktor vid universitet i USA, Argentina, Brasilien, Kina, Spanien och Italien. Han är invald i en rad vetenskapliga samfund, så- som American Academy of Arts and Sciences, American Society of Biologi- cal Chemists, Association of American Physicians, U.S. National Academy of Sciences, Royal Society, London, Kungliga Vetenskapsakademien, Royal Academy of Medicine i Spanien, franska Acadèmie des sciences och Institute of Medicine, USA. Slutligen kan nämnas andra väsentliga uppdrag som Bengt Samuelsson haft, såsom rådgivare i vetenskapliga frågor för den svenska reger- ingen och inom Europeiska unionen.

Farmaceutiska fakulteten välkomnar sin hedersdoktor och utrycker sin hög- aktning för hans epokgörande vetenskapliga arbete och vittomspännande ve- tenskapliga insatser.

92

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd92 92 07-05-02 10.30.54 Farmaceutiska fakulteten hyllar även de forskare som promoveras efter av- lagda prov och önskar dem tillfredsställelse och skicklighet i deras framtida verksamheter.

Göran Alderborn Professor i läkemedelsteknik Promotor

93

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd93 93 07-05-02 10.30.54 Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd94 94 07-05-02 10.30.54 Historisk-filosofiska fakulteten

Historisk-filosofiska fakulteten har vid denna promotion glädjen att kunna hälsa en av 1957 års promoti vid den då odelade Humanistiska fakulteten väl- kommen åter till den upsaliensiska parnassen för att kreeras till jubeldoktor: Professor Lars Gustafsson presenteras med övriga promoti 1957 på annan plats. Inom fakultetens område var bland dessa framlidne professorn Åke Davidsson som fakulteten minns med respekt.

Vid denna högtid, Linnépromotionen, har fakulteten glädjen att också pro- movera en hedersdoktor som, om någon, kan göra anspråk på att kallas ”Lin- nédoktor”.

Lisbet Rausing är född 1960 i Lund. Hon genomgick universitetsstudier vid amerikanska lärosäten, främst universiteten i Berkeley och Harvard. Efter om- fattande forskningar disputerade hon 1999 vid Harvard på avhandlingen Lin- naeus: Nature and Nation (under namnet Lisbet Koerner). Här studerade hon det ekonomiska tänkandet hos Linné, hur frihetstidens idéer om den ekono- miska nyttan influerade hans vetenskapliga arbete. I tidens anda ville han att naturvetenskapens resurser skulle användas till att förbättra nationens eko- nomi. De vetenskapliga resultaten skulle ge direkt avkastning, till exempel

95

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd95 95 07-05-02 10.30.55 genom att man importerade nyttiga växter eller upptäckte nya mineral. Helst borde landet bli självförsörjande. De omfattande landskapsresorna hade som syfte att utforska landets naturtillgångar. Avhandlingen är den första grund- liga studien av sambandet mellan ekonomi och vetenskap hos en av frihetsti- dens ledande gestalter och kan betraktas som ett grundläggande arbete, när det gäller 1700-talets svenska vetenskapshistoria. Efter avhandlingen har Lisbet Rausing publicerat en rad studier som rör upplysningstiden, bland annat om naturvetenskap och mineralogi i Östersjö- området, kvinnorna och utilismen, Goethes syn på botaniken som en kvinnlig vetenskap, Linné och det vetenskapliga resandet, samt studier över resedag- bokens plats hos Linné och Goethe. Hon framstår därvid som en betydande utforskare av 1700-talets vetenskapliga idédebatt och kulturhistoria. Genom sin breda internationella erfarenhet har hon på ett förtjänstfullt sätt kunnat Lisbet Rausing knyta samman svenskt och europeiskt tankeliv. Vid sidan av sin vetenskapliga gärning har Lisbet Rausing alltmer börjat framträda som en av vår tids stora filantroper. Hon har donerat avsevärda sum- mor till välgörenhet och forskning. Förutom till mänskliga rättigheter och be- varandet av livsviktiga miljöer har hon stött intellektuell och akademisk egen- art. School of Oriental & African Studies i London har till exempel fått stora summor för att dokumentera och bevara utdöende språk. Lisbet Rausing har även arbetat för att utveckla sin egen disciplin veten- skapshistoria (History of Science), främst genom att donera medel till pro- fessurer vid Harvard i USA, Cambridge i England, Imperial College i London samt Uppsala universitet. Lisbet Rausing har således gjort betydande insat- ser för vetenskapshistoriens utbredning, både genom sina egna forskningar och genom sin generösa filantropiska verksamhet. Lisbet Rausing är numera bosatt i England.

96

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd96 96 07-05-02 10.30.57 Fakulteten välkomnar sin nya hedersdoktor i den upsaliensiska forskningsge- menskapen och ser fram emot fortsatt samverkan.

Fakulteten har slutligen glädjen att lyckönska ett antal forskare som nu skall promoveras efter avlagda prov och önskar dem lycka och framgång i deras framtida verksamheter.

Matgaretha Fahlgren Professor i litteraturvetenskap Promotor

97

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd97 97 07-05-02 10.30.58 Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd98 98 07-05-02 10.30.58 Språkvetenskapliga fakulteten

Bland 1957 års promoti inom den då odelade Humanistiska fakulteten var sex hörande till det språkvetenskapliga området. Språkvetenskapliga fakulteten gläder sig åt att nu kunna promovera en av dessa till jubeldoktor: Professorn Sigurd Fries i Umeå – men med många band till Uppsala – presenteras med övriga doktorer från samma tillfälle på annan plats i denna skrift. Fakulteten minns med vördnad hans framlidna promotionskamrater.

Vid denna linneanska jubelpromotion har fakulteten äran att promovera en framstående språkvetare till hedersdoktor.

Noam Chomsky, född 1928, disputerade vid University of Pennsylvania 1955. Avhandlingen Transformational Analysis lade grunden för hans nydanande insatser inom lingvistiken. Chomsky har sedan disputationen varit verksam vid Massachusetts Institute of Technology (MIT); sedan 1961 som professor i lingvistik. MonografinSyntactic Structures (1957) gjorde avhandlingens resultat kända för en vid läsekrets. Boken beskriver viktiga delar av engelskans gram- matik med ett nytt slag av formell precision. Chomsky utformar grammatiken som ett logiskt system av regler, vilka genererar meningar genom omskrivning av symbolsekvenser. Studiet av detta slag av grammatik (generativ grammatik)

99

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd99 99 07-05-02 10.30.58 blev ett snabbt växande forskningsområde. Chomsky har under årens lopp lagt fram olika versioner av den grundläggande grammatiska teorin (t.ex. i Aspects of the Theory of Syntax, 1965, Lectures on Government and Binding, 1981, och The Minimalist Program, 1995). Chomsky har även arbetat med fonologi och semantik, och de formella metoder han infört har efterhand kommit att til�- lämpas på allt fler områden. Den av Chomsky initierade förnyelsen av lingvistiken utgör exempel på ett paradigmskifte. Det mest påtagliga bidraget var de nya formella metoderna och att ämnet fick en tydligare tvärvetenskaplig inriktning mot filosofi och psykologi. Chomsky opponerade sig mot den rådande beteendeorienterade psykologin och betonade att språket främst existerar som en mental entitet: Språket är de kunskaper vi använder för att uttrycka oss och förstå andra. Det yttre och registrerbara språkliga beteendet är en produkt av denna kunskap, Noam Chomsky men avspeglar också andra faktorer. Chomsky lyfte fram den vetenskapsfilo- sofiska sidan av detta: Att skriva en grammatik är att utifrån tillgängliga data konstruera en teori om hur språkkunskaper är strukturerade. Enligt Chom- sky måste vi anta att grammatikens abstrakta grundkomponenter är med- födda och artspecifika hos människor. Barn skulle inte kunna tillägna sig ett så komplext och subtilt system som ett mänskligt språk, om de inte hade en specifik mental beredskap för detta. En allmän språkvetenskap bör därför koncentrera sig på studiet av de genetiskt givna, och därför universella, egen- skaperna hos språk. Chomskys arbete med formell grammatik etablerade också det forsknings- fält som brukar kallas matematisk lingvistik och som behandlar klasser av grammatiker, språk och beräkningsmekanismer ur ett rent abstrakt perspek- tiv. Han lade därmed grunden till en viktig del av modern beräkningsveten- skap. Få akademiska forskare har dominerat sina forskningsfält på det sätt Chom- sky har gjort. Det lingvistikämne som växte fram i Europa och USA efter an- dra världskriget byggde i hög grad på hans frågeställningar och metoder. Han har fört fram sina ståndpunkter med en påtaglig polemisk intensitet och varit en exceptionellt produktiv författare. Chomsky framstår som en av alla tiders mest nyskapande och inflytelserika språkvetare.

100

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd100 100 07-05-02 10.31.00 Fakulteten välkomnar sin nye hedersdoktor och ser fram mot fortsatt utbyte. Därtill lyckönskar fakulteten sina doktorer efter avlagda prov och önskar dem all framgång i deras kommande verksamhet.

Anna Sågvall Hein Professor i datorlingvistik Promotor

101

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd101 101 07-05-02 10.31.00 Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd102 102 07-05-02 10.31.00 Samhällsvetenskapliga fakulteten

Vid årets vårpromotion har Samhällsvetenskapliga fakulteten glädjen att hylla en samhällsvetenskaplig forskare som för femtio år sedan besteg parnassen, docent Karl Henrik Eriksson. Liksom övriga promoti från 1957 presenteras ju- beldoktorn i ett särskilt kapitel i denna skrift.

Fakulteten tar också tillfället i akt att med anledning av Linnéjubileet till sig knyta två framstående nya hedersdoktorer.

Kofi Annan, född i Ghana 1938, var FN:s generalsekreterare 1997–2006. Till hans främsta åtgärder under de två mandatperioderna hör att reformera FN- systemet. När Kofi Annan tillträdde hade han ett starkt mandat att genomföra förändringar framförallt inom sekretariatet. FN hade upplevt en rad misslyck- anden, inte minst genom krigen i f.d. Jugoslavien och folkmordet i Rwanda. Annan förde in mänskliga rättigheter som en av FN:s tre grundpelare, i til�- lägg till säkerhet och utveckling. Han bidrog aktivt till att utforma tanken om ett särskilt internationellt ansvar att skydda civilbefolkning mot förföljelser, fördrivning och folkmord, ”responsibility to protect”, när regeringar inte upp- fyller sin åtaganden. Då denna princip antogs vid det stora toppmötet i New York i september 2005 var den ett av sammankomstens viktigare normativa

103

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd103 103 07-05-02 10.31.01 resultat. Under FN:s generalförsamling 2005–06 (vilken leddes av den svenske utrikesministern Jan Eliasson) fattades beslut om en rad betydelsefulla änd- ringar i FN-systemet. Annans ämbetsperiod innehöll flera svåra prövningar. Attackerna den 11 september 2001 ledde till osedvanligt skarpa resolutioner i säkerhetsrådet och medförde ett nytt FN-mandat i arbetet mot terrorism. Angreppet mot Irak 2003 skapade ytterligare en utmaning för organisationen. Kofi Annan beskrev FN som stående inför ett vägskäl: antingen kunde världssamfundet återgå till att acceptera ensidig användning av våld (unilateralism) eller gå vidare på sam- arbetets väg (enligt den kollektiva säkerhetens princip). Kofi Annan främjade det senare alternativet, vilket krävde förändringar av såväl FN:s tankevärld som dess institutioner. Ansvar att skydda civilbefolk- ning och kamp mot terrorism genom sanktioner manifesterades, liksom be- hovet att avskaffa den icke trovärdiga Kommissionen för Mänskliga Rättighe- Kofi Annan ter. Denna ersattes med ett på andra grunder sammansatt Råd för Mänskliga Rättigheter, vilket nu i likhet med den nyinstiftade ”Peacebuilding Commis- sion” har inlett sitt arbete. Som generalsekreterare engagerade sig Kofi Annan aktivt i preventiv dip- lomati och fredsförhandlingar för att hindra konflikter från att trappas upp till krig och/eller folkmord. Han bidrog även till att de fredsbevarande trup- pernas mandat utvidgades, att insatser för ”gender mainstreaming” stärktes, att barns roll i konflikter uppmärksammades och att demokrati kunde främ- jas. Kofi Annan tillhör därmed nyskaparna i FN:s historia. Han försökte och lyckades genomföra väsentliga ändringar. För sina insatser belönades han redan 2001 med Nobels fredspris. Uppsala universitet har haft glädjen av långvariga kontakter med Kofi An- nan bl.a. genom Institutionen för freds- och konfliktforskning. Han har hållit offentliga föreläsningar vid universitetet 1997 och 2001. Efter studier i Ghana erhöll Kofi Annan en grundexamen i ekonomi vid Macalester College i St. Paul, Minnesota, USA, 1961. 1972 avlade han en Mas- ter of Science vid MIT. Han var då anställd vid WHO i Genève dit han kom- mit 1962. Annan har innehaft en rad FN-uppdrag, bl.a. i samband med olika freds-

104

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd104 104 07-05-02 10.31.02 bevarande operationer. Han utnämndes 1987 till Assistant Secretary-General för Human Resources Management och innehade en motsvarande post inom avdelningen för Programme Planning, Budget and Finance (1990–1992) och för Peacekeeping Operations (1992–1993). Han var Under-Secretary-General 1993 fram till utgången av 1996, då han valdes till FN:s sjunde generalsekre- terare, omvald 2001.

Elinor Ostrom, född 1933, professor i statskunskap vid Indiana University, USA, är en av världens mest framstående samhällsvetare. Hon har med teoretisk originalitet och empirisk evidens lämnat ett viktigt forskningsbidrag i gräns- landet mellan de statvetenskapliga och ekonomiska vetenskaperna. Metaforen om allmänningens tragedi klargör hennes forskningsproblem. Några herdar äger en allmänning tillsammans och det finns inga begränsningar för hur myck- et boskap de får släppa in på den gemensamma beteshagen. Var och en har ett egenintresse att utnyttja allmänningen maximalt men följden blir, som lätt inses, att allmänningen undermineras. Det ligger därför i allas intresse att visa återhållsamhet, så att allmänningen bevaras för framtida bruk. Men hur kan jag veta att också min granne kommer att vara solidarisk, om jag nu själv väljer att vara det? Hur kan jag vara säker på att han inte blir fripassagerare som åker snålskjuts på andras insatser och därmed skadar det gemensamma bästa? Elinor Ostrom Ett annat exempel, som ofta anförs i litteraturen, gäller taxichaufförerna i Palermo. Det märkliga med dem är att de inte använder någon ledningscen- tral. När detta hjälpmedel infördes på Sicilien, som överallt annars i världen, urartade det i kaos och anarki. Fördelen med en ledningscentral är ju att kun- derna bara behöver hålla reda på ett telefonnummer, att de kan betjänas av den bil som är närmast och att taxiägarna får flera kunder och kortare resvä- gar. Men i Palermo fungerade det inte. Skälet var att taxichaufförerna gav falsk information om var de befann sig för att på så sätt få många körningar. Snart blev lögnaktigheten allmänt känd med ytterligare desinformation som resul- tat. Tillit saknades och man fick ett sämre system än vad som blivit fallet, om man lyckats samarbeta. Ostroms samarbetsteori kan användas för att till exempel beskriva välfärds- statens fortlevnad med ett socialförsäkringssystem och ett skattesystem som

105

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd105 105 07-05-02 10.31.02 inte missbrukas. Ett annat viktigt tillämpningsområde är miljöpolitiken, vars problem kan illustreras av överfiskningen. När vissa debattörer rekommenderar statlig kontroll och andra av dem privata initiativ, är Elinor Ostrom skeptisk till båda och betonar istället att förändringen måste växa fram ”inifrån”; aktörerna måste själva bli medvetna om att de tjänar på att samarbeta och ändra sitt handlande därefter. Ostrom har studerat många lyckade och misslyckade samarbeten världen över, i syfte att identifiera vilka faktorer som är gynnsamma respektive ogynnsamma för resultatet. Tydliga regler och tydligt ansvar, effektiva konfliktlösningsmeka- nismer samt etappmål underlättar medan alltför många brukare, heterogena grupper och fattigdom försvårar samarbeten. År 1999 fick Elinor Ostrom Skytteanska priset vid Uppsala universitet, en av hennes många utmärkelser.

Fakulteten välkomnar sina båda nya hedersdoktorer och ser fram emot fort- satt rikt utbyte. Fakulteten lyckönskar också sina doktorer efter avlagda prov och önskar dem all framgång och tillfredsställelse i deras kommande verk- samhet.

Gunilla Bohlin Professor i psykologi, särskilt utvecklingspsykologi Promotor

106

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd106 106 07-05-02 10.31.02 Utbildningsvetenskapliga fakulteten

Utbildningsvetenskapliga fakulteten har vid denna promotion, vid universi- tetets firande av Carl von Linnés minne, glädjen och äran att promovera två nya doktorer honoris causa.

Gaalen Erickson, född 1942, är “Professor of Curriculum Studies” och tidiga- re “Director of the Centre for Study of Teacher Education” vid University of British Columbia, Vancouver, Kanada. Han har under de senaste 25 åren varit världsledande inom naturvetenskapens didaktik och forskning om utbildning av lärare i naturvetenskap. Erickson lade redan i sin avhandling (1975) grunden till ett helt nytt perspektiv på lärande. Professor Erickson har identifierat några särskilt stora svårigheter inom det existerande undervisningssystemet, som har med antagna modeller för tän- kandet och undervisandet att göra. Som resultat av dessa studier har han infört ett mer holistiskt undervisningssätt än det traditionella genom att inte bara presentera ämnet som sådant utan även genom att betrakta hur förhållandet mellan läraren, eleven och ämnet i lektionssalen påverkar studenternas erfa- renheter av inlärningen, deras syn på ämnet samt hur den ämnesrelaterade kunskapen blir en del av människors liv.

107

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd107 107 07-05-02 10.31.03 Han har infört nya modeller för lärande, som bygger på detta holistiska be- traktelsesätt, och med dessa modeller som grund har han utvecklat nya forsk- ningsprogram inom tre sammanhörande undervisningsområden. Dessa pro- gram tar samtliga sin utgångspunkt i hans senaste forskningsrön. Det första av dem bygger vidare på hans nyinförda undervisningsmetoder, som berörts ovan. Det andra programmet gäller samarbete med andra erfarna lärare för att utveckla undervisningsmetoder baserade på forskningsresultat rörande elevers ämnesförståelse. Det tredje programmet gäller undersökningar av hur blivande lärare lär sig att undervisa genom de erfarenheter de får av sitt eget arbete i föreläsnings- och lektionssalar. En viktig del av Ericksons arbete har bestått i att förbereda nästa generation professionella lärare för deras kommande arbete. Han har handlett ett stort Gaalen Erickson antal av de yngre forskare världen över, som nu innehar nyckelpositioner inom undervisning på olika nivåer. Professor Erickson har ett stort internationellt kontakt- och samarbetsnät, som innefattar institutioner i Kanada, USA, Australien, Hong Kong, Thailand och på senare tid även Sverige, särskilt inom den nyligen bildade gruppen för fysikens didaktik vid Uppsala universitet.

Douglas Roberts, född 1936, professor vid University of Calgary, Kanada, tidi- gare vid Harvard University och Temple University i USA samt University of Toronto, Kanada, har under de senaste tre decennierna haft en ledande inter- nationell position inom naturvetenskapsdidaktisk forskning. Han var en av pionjärerna i arbetet med att etablera forskning inom naturvetenskapernas didaktik i Nordamerika under början av 60-talet. Särskilt hans nytänkande och stringens när det gäller forskningsmetodologi var ett viktigt bidrag i detta avseende. Han har arbetat med metodologiska frågor vad gäller lärarintervjuer, klassrumsanalyser och analyser av texter. Tidigt kom hans intresse att riktas mot sambanden mellan utbildningspolicy, styrdokument och undervisning. Roberts har bidragit med viktig kunskap vad gäller a) de olika syftena med utbildning i naturvetenskap, b) lärares sätt att tänka om undervisning i natur- vetenskap, c) de olika undervisningstraditioner som präglat den naturveten-

108

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd108 108 07-05-02 10.31.03 skapliga utbildningen och d) undervisningstraditionernas skilda potentiella konsekvenser för elevernas lärande och socialisation. Roberts´ mest kända forskning består av en kategorisering och analys av de

syften och mål som är förknippade med naturvetenskaplig undervisning. Ka- Foto:

tegoriseringen, som består av en beskrivning av sju olika så kallade kunskaps- D ave ave

curriculum emphases Br emfaser, , har använts av ett stort antal forskare världen own,

över för analyser av läromedel, styrdokument, lärares tänkande och elevers U nive r

lärande. Detta arbete har legat till grund för ett nära forskningssamarbete med o sity

forskare i naturvetenskapernas didaktik vid Institutionen för lärarutbildning, f Calga numera Institutionen för didaktik, alltsedan början av 1990-talet. r y Douglas Roberts´ arbeten har haft stort inflytande på forskningen interna- tionellt, liksom på läroplansreformer, läromedelsförfattande och lärarutbild- ning i Kanada och andra länder, bl.a. Sverige. Han har inspirerat lärare under mycket lång tid som lärarutbildare, vilket har lett till att han fått flera utmär- kelser i Kanada. Inte minst har han handlett ett stort antal yngre forskare som under de tre senaste decennierna har fått centrala positioner inom forskning Douglas Roberts och utbildning.

Utbildningsvetenskapliga fakulteten välkomnar sina nya hedersdoktorer, ut- trycker sin aktning för deras viktiga forskningsinsatser och ser fram emot ett fortsatt samarbete.

Leif Östman Professor i didaktik Promotor

109

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd109 109 07-05-02 10.31.04 Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd110 110 07-05-02 10.31.04 Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten

Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten kan vid årets vårpromotion hylla sex av 1957 års 16 promoti inom området som jubeldoktorer: Åke Franzén, Olle Fröman, Olov Hedberg, Lennart Holm, Jerker Porath och Åke Sundborg. De pre- senteras med övriga promoverade det året på särskild plats i denna inbjudan.

Fakulteten har också äran att, i samband med 300-års firandet av Carl von Lin- nés födelse, uppmärksamma tre framstående företrädare för naturvetenskap genom att promovera dem till hedersdoktorer.

Sir David Attenborough, född 1926, är en av världens mest kända populärveten- skapliga personligheter. Han har arbetat för British Broadcasting Corporation sedan televisionens barndom på 1950-talet och är mest känd för sina storslagna naturfilmserier somLife on Earth, Blue Planet och The Trials of Life. Attenborough utbildades vid Clare College, University of Cambridge, där han tog en M.A. i naturvetenskap. 1952 började han arbeta för BBC:s nystartade televisionsverksamhet. Det första naturprogram han producerade var den stu- diobaserade The Pattern of Animals, vilket gjordes i samarbete med Sir Julian Huxley. 1954 producerades serien Zoo Quest, i vilken Attenborough deltog i en djurfångstexpedition för London Zoo. Denna serie kan ses som prototyp för en

111

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd111 111 07-05-02 10.31.05 hel genre av naturprogram baserade på programledarens närvaro i naturen. Attenborough utsågs 1965 till Controller för den nystartade TV-kana- len BBC 2, en tjänst han behöll till 1969 då han befordrades till Director of Programmes för BBC Television. Under hans tid vid BBC 2 sände kanalen de första färg-TV-programmen i Storbritannien. Attenborough beställde också ett stort antal banbrytande serier, såväl dokumentärer som sport, drama och komedi. Mest bekant i Sverige är kanske The Ascent of Man (Människans fram- steg, 1973) av Jacob Bronowski. Han avgick från direktörsposten 1972 för att kunna ägna sig åt programverksamhet. Attenboroughs huvudgärning som naturfilmskapare är de magnifika »Life«- serierna, ett sammanhängande jätteprojekt som tog sin början med Life on Earth (1979) och spänner over nästan trettio år: The Living Planet (1984), The Trials of Life (1990), Life in the Freezer (1993), The Private Life of Plants (1995), Sir David Attenborough The Life of Birds (1998), The Life of Mammals (2002), Life in the Undergrowth (2005) och den ännu inte avslutade Life in Cold Blood (under produktion). Des- sa filmer, som med slösande detaljrikedom och tidens mest avancerade film- teknik dokumenterar olika aspekter av den levande världen, är utan jämfö- relse den främsta sekvens av naturprogram som någonsin skapats. De är ändå inte hela summan av Attenboroughs produktion, som också innefattar upp- märksammade serier som Tribal Eye (1976), Lost Worlds, Vanished Lives (1989), Blue Planet (2001) och Planet Earth (2006). Han har även skrivit de informativa böcker med samma titlar som publicerades parallellt med »Life«-serierna. Ett djupt engagemang i miljövårdsfrågor har kommit till uttryck i program som Are We Changing Planet Earth? och Can We Save Planet Earth? (2006) såväl som i arbete för olika miljöorganisationer. Sir David framstår som den främste naturfilmskaparen genom tiderna. Hans enastående livsverk har hedrats med en mängd utmärkelser. Förutom sitt Knightood (1985) har han även mottagit The Order of Merit (OM, 2005) och utnämnts till Commander of the British Empire (CBE, 1974), Commander of the Royal Victorian Order (CVO, 1991) och Companion of Honour (CH, 1996). Han är även Fellow of the Royal Society (FRS, 1983).

112

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd112 112 07-05-02 10.31.06 Jane Goodall är född 1934 i London. Tack vare stöd från den berömde paleo- antropologen Louis Leakey kunde hon 1960 starta ett forskningsprogram över schimpansens (Pan troglodytes) biologi i Gombe Stream Chimpanzee Reserve vid Tanganyikasjöns östra strand i Tanzania. Under utomordentligt krävande förhållanden och i flera år ensam som forskare arbetade hon därefter i detta område. Genom att dag för dag alltmer närma sig schimpanserna ”habituera- de” hon dem så att hon så småningom kunde vistas mitt ibland dem. Hon in- såg att schimpanser har lika utpräglade ”personligheter” som människor och satte ”personliga” namn på dem – vilket då kritiserades som ”ovetenskapligt” men senare har blivit vanligt. I detalj klarlade hon ett stort antal individers livshistorier samt mentala och sociala egenskaper. Hon fann att schimpanser av båda könen lever i snabbt skiftande relationsmönster, att hanarna har en rad beteenden med funktion att dämpa uppkommande konflikter och stärka den endräkt som är en förutsättning för effektivt försvar av gruppreviret och Jane Goodall att de tillsammans jagar småvilt, speciellt andra arter av apor, för konsumtion. Det sexuella beteendet är promiskuöst, faderskapet alltid okänt, och hanarna befattar sig följaktligen inte med ungarna. Barnamord och kannibalism före- kommer då och då, men också adoption av moderlösa ungar och tröstande av dem som förlorat en strid och kanske skadats. Goodall var den som upptäckte att schimpanser använder och i viss grad tillverkar verktyg för att komma åt annars otillgängliga födokällor och att de inmundigar vissa medicinalväxter i händelse av ohälsa. Sådana kunskaper överförs genom social inlärning och är således en komponent i schimpansernas mångformiga kultur. Som ingen annan forskare har Jane Goodall möjliggjort detaljerade jämfö- relser mellan vår egen art och den ena av våra två allra närmaste släktingar, schimpansen. Det är knappast en överdrift att påstå att Goodalls forskning i synnerligen hög grad påverkat vår syn på ”människans natur” och vår förståelse av dess evolutionära bakgrund. Jane Goodall blev 1964 Ph.D. i etologi vid Cambridge University. Hon har emottagit oräkneliga utmärkelser och hedersbevisningar för sin vetenskapli- ga gärning. År 2004 blev hon Dame of the British Empire, och två år senare till- delades hon den franska Hederslegionen och fick UNESCO:s medalj i guld. Förutom en mängd vetenskapliga rapporter, ofta samförfattade med andra

113

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd113 113 07-05-02 10.31.08 forskare inom Gombe-projektet, samt ett magnum opus om sina resultat från Gombe (tryckt 1986), har hon skrivit mer än ett dussin böcker och gjort fil- mer riktade till allmänheten eller till barn. På senare år har hon ägnat en stor del av sin tid åt att genom Jane Goodall Institute stödja forskning, skolutbild- ning och naturvård framför allt i Afrika. Institutet ligger bakom en organisa- tion med namnet Roots and Shoots, i vilken barn och ungdomar fördelade på över 8 000 klubbar i nästan hundra länder får lära sig att uppskatta och bevara Jordens ändliga naturresurser. Foto: Foto: U nive r sité de sité Michel Mayor, född 1942, är upptäckaren av den första planeten utanför sol- G enève, enève, systemet som kretsar kring en sol-liknande stjärna.

Sch Efter sin grundexamen vid Lausannes universitet har den största delen av ae r F

r Michel Mayors liv varit knutet till universitetet i Genève. Där försvarade han ançois sin avhandling och fortsatte sin vetenskapliga bana frånsett kortare perioder på Hawaii, vid universitetet i Cambridge, samt vid Europeiska sydobserva- toriet i Chile. Han blev professor 1983 och var chef för Genèveobservatoriet mellan 1998 och 2004. I sitt avhandlingsarbete vid universitetet i Genève sökte han efter bevis för Vintergatans spiralstruktur genom att studera stjärnorna i solens närhet. Data för deras rörelser var få och det var en lång och mödosam process att in- hämta fler. Efter sitt avhandlingsarbete började han utveckla en spektrograf som var specialbyggd för att mäta radialhastigheter. Detta var upptakten till ett arbete som flera decennier senare skulle leda till upptäckter av nya plane- ter utanför vårt solsystem. Vid slutet av 1980-talet hade teknikutvecklingen möjliggjort byggandet av spektrografer som man kunde upptäcka extra-so- lära planeter med. Natt efter natt mätte Michel Mayor tillsammans med sin doktorand Didier Michel Mayor Queloz omkring 140 sol-liknande stjärnor. Projektets mål var att upptäcka bruna dvärg-stjärnor och jätteplaneter. Mot slutet av den första säsongen lade de märke till periodiska hastighetsvariationer hos stjärnan 51 Pegasi som kun- de tolkas som påverkan från en planet, en planet som var mindre än Jupiter, men de måste vänta och se att effekten fanns där även efter nästa säsongs ob-

114

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd114 114 07-05-02 10.31.12 servationer innan de vågade tillkännage upptäckten av den första extra-solära planeten. Upptäckten av denna planet med en mycket kort omloppstid kring sin stjärna framtvingade en fullständig omvärdering av våra teorier rörande planetsystemens uppkomst. Från detta ögonblick var Michel Mayor i centrum för sökandet efter exoplaneter – ett område som hela tiden fordrar nya an- strängningar men också ger oss nya upptäckter. De nya och mer avancerade instrument som används i Chile idag gör det möjligt att upptäcka också lättare planeter som bara har några få gånger jor- dens storlek. Till dags dato har Genèvegruppen, ledd av Michel Mayor upp- täckt cirka 100 exoplaneter och lagt en solid statistisk grund för att begränsa de olika mekanismer som föreslagits leda till planetsystemens uppkomst. Hans spännande vetenskapliga karriär balanseras av ett stillsamt familjeliv. Han och hans fru Françoise och deras tre barn har ett gemensamt intresse för naturen och utomhusaktiviteter. Michel Mayors arbete är ett första viktigt steg mot svaret på den eviga och fascinerande frågan om livets mångfald i Universum. Han tilldelades 1998 det schweiziska Marcel Benoist-priset som erkännande av hans arbete och dess betydelse för mänskligt liv. År 2000 tilldelades han Balzan-priset, år 2004 Albert Einstein-medaljen, och år 2005 Shaw-priset i ast- ronomi.

Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten hälsar de nya hedersdoktorerna väl- komna i sin krets och ser fram emot deras vidare bidrag i forskningens och vetandets tjänst.

Slutligen lyckönskar fakulteten sina unga forskare som nu promoveras som doktorer efter avlagda prov och önskar dem all framgång och tillfredsställelse i deras kommande verksamhet.

Bo Sundqvist Professor i jonfysik Promotor

115

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd115 115 07-05-02 10.31.12 Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd116 116 07-05-02 10.31.12 Kortfattat promotionslexikon

Absens betyder frånvarande. Vissa jubel- och hedersdoktorer har inte möjlig- het att deltaga i promotionsakten men promoveras ändå, i sin frånvaro. Diplomet, ursprungligen en skriftlig stadfästelse av de rättigheter som till- kom de promoverade, utdelas numera till samtliga promovendi. Det är alltid avfattat på latin, hoprullat och försett med sigill, inneslutet i en svarvad trä- dosa med ett band i vederbörande fakultets färger. Doktor efter avlagda prov är den officiella svenska termen för det latinska doctor iuvenis, pl. doctores iuvenes som också ofta används. Doktorshatten symboliserar frihet men också makt. Den är svart och veck- ad. Teologisk hatt har svart rosett. Vid de övriga fakulteterna har den guld- spänne, innefattande fakultetens symbol. Hatten utdelas vid promotion inom de s k högre fakulteterna, dvs de teologiska, juridiska, medicinska och farma- ceutiska. Hedersdoktoratet eller doktoratet honoris causa är en värdighet, som fakul- teterna utdelar till sådana personer som de särskilt vill hedra och knyta till sin forskningsgemenskap. Seden har sitt ursprung 1839, då den förste hedersma- gistern, som det då hette, promoverades i Uppsala.

117

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd117 117 07-05-02 10.31.12 Jubeldoktor blir den som för femtio år sedan promoverades vid Uppsala uni- versitet. De första jubeldoktorerna promoverades inom medicinska fakulte- ten år 1804. Katedern kallas i promotionssammanhang parnassen, eftersom den inte bara är en talarstol utan också symboliserar det grekiska gudaberget. När en promoverad av promotor förs över parnassen, vill det ge uttryck åt att han/hon från och med nu ges rättighet att meddela akademisk undervisning. Lagerkransen. Lagern var Apollos träd. Kransen utdelas av promotorerna inom de filosofiska fakulteterna. Seden att lagerkröna promovendi förekom- mer endast i Sverige och Finland. Promotor är den som promoverar; han/hon utses av vederbörande fakultet och skall vara professor samt själv doktor. Promovendus/a kallas den som skall promoveras, pl. promovendi; promotus/a benämns den som är promoverad, pl. promoti. Promotionsspråket är antingen svenska eller latin, vilket promotor själv väl- jer. Promotionsvägrare kallas traditionellt den som förklarar sig icke vilja deltaga i promotionen. Han/hon upptas inte i promotionsskrifterna. Akten är dock (numera) helt frivillig. Ringen är av guld och symboliserar trohet mot vetenskapen; de olika fakul- teterna har skilda symboler, som pryder den. Vid ceremonien utdelas den en- dast till hedersdoktorerna; doktorer efter avlagda prov får själva avgöra om de vill skaffa ring eller ej. Saluten sker enligt följande: För promotor och jubeldoktor dubbelskott, för hedersdoktorer enkelskott. Sedan doktorer efter avlagda prov inom en fakul- tet promoverats, saluteras de sammanlagt med tre skott.

118

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd118 118 07-05-02 10.31.12 Promotionsföreläsningar vid Uppsala universitet 1986–2007

Efter föreläsarens namn anges hans/hennes fakultetstillhörighet. 1986 Björn-Erik Roos (med) Om sömn och sömnrubbningar 1987 Finn Sandberg (farm) Farmakognosi i u-land 1988 K-G Ahlström (sam) Högskolan och lärarutbildningen 1989 Martin H:son Holmdahl (rektor) Forskning, utbildning och sjukvårdspolitik 1990 Lars Hartman (teol) Privatbrevet som blev en bibelbok 1991 Lars-Gunnar Larsson (hum) ”Ta och prata om ringfingret”. Om begränsningar i den jämförande språkforskningens möjlighet 1992 Ragnar Holte (teol) Skall samhällets etiska grund vara kristen? 1993 John O Norrman (tekn-nat) Naturgeografin inom vetenskap, skola och samhälle 1994 Erik Wallin (sam) Socrates, Leonardo – och undervisningen i den högre skolan 1995 Lars-Olof Sundelöf (farm) På tröskel till tid som flyr 1996 Carl Hemström (jur) De ideella föreningarnas rättsliga ställning 1997 Yngve Olsson (med) Människans hjärna – det sårbara organet med de stora möjligheterna 1998 Kurt Johannesson (hum) Om den akademiska föreläsningen 1999 Lena Marcusson (jur) Demokratins idéer och den akademiska friheten. En rättslig utgångspunkt 2000-1 Leif Lewin (sam) Om konsten att skylla ifrån sig 2000-2 Kurt Nordström (tekn-nat) Den biologiska revolutionen 2001-1 Hans Lithell (med) Hälsa och sjukdom vid hög ålder 2001-2 Anders Hultgård (teol) ”Gudars skymning” – Ragnarök i ett religionshistoriskt perspektiv 2002-1 Peter Wallensteen (sam) Kriget, freden och Förenta Nationerna 2002-2 Maarit Jänterä-Jareborg (jur) Familjerättslig mångfald i dagens Sverige 2003-1 Merja Kytö (språk) Talet och skriften – olika språk? 2003-2 Karin Johannisson (hist-fil) Om kreativitet och genialitet 2004-1 Ulf Lindahl (med) Behöver vi kolhydrater? 2004-2 Gunilla Lindmark (med) Kvinnors status och rättigheter i ett hälsoperspektiv 2005-1 Marie-Christine Skuncke (språk) Frihet, jämlikhet, offentlighet – demokratikampen i 1700-talets Sverige 2005-2 Lilli Alanen (hist-fil) Om självkunskapens möjlighet 2006-1 Erik Kjellberg (hist-fil) Uppsala universitet och 1600-talets europeiska konsert 2006-2 Ingrid Nylander (farm) Varför dricker vi alkohol? Om belöning och beroende 2007-1 Gernot Müller (språk) Språkets makt och vanmakt

Tidigare promotionsföreläsningar (från 1935) finns förtecknade i T. Nevéus, 1986.En akade- misk festsed och dess utveckling. Om promotioner vid Uppsala universitet. Acta Universitatis Up- saliensis. Skrifter rörande Uppsala univ. C. Organisation och historia 50.

119

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd119 119 07-05-02 10.31.13 Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd120 120 07-05-02 10.31.13 Promotionsdiplomen

Diplomen är, som ovan nämnts, alltid avfattade på latin. På de följande sidorna återges tre olika exempel på diplomtexter för olika doktorskategorier och olika fakulteter. Det första exemplet är på latin, de två följande är – för informationens skull – översatta till svenska respektive till engelska. Dessa illustrationer ger läsaren en uppfattning om diplomtexterna men är alltså inte i övrigt rättvisande avbildningar av diplomen.

121

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd121 121 07-05-02 10.31.13 1. Jubeldoktor inom samhällsvetenskaplig fakultet

122

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd122 122 07-05-02 10.31.14 2. Hedersdoktor inom teologisk fakultet – diplomet här översatt till svenska

123

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd123 123 07-05-02 10.31.15 3. Doctor iuvenis inom medicinsk fakultet – diplomet här översatt till engelska

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd124 124 07-05-02 10.31.16 Promovendi 26 maj 2007

Nedanstående förteckning upptar samtliga promovendi vid doktorspromo- tionen den 26 maj 2007, i den ordning de promoveras. Avh = disputationsavhandling. Det måste framhållas, att avhandlingstit- larna här återges i enlighet med de uppgifter som i anmälan har givits av pro- movendi själva. Författaren kan således ha gjort smärre ändringar – särskilt i slutskedet – som inte kommit till redaktionens kännedom. För fullt korrekta bibliografiska upplysningar i sammanhanget hänvisas därför till Universitets- biblioteket, Uppsala. Det bör slutligen observeras, att förteckningen endast upptar de nya dokto- rer som anmält sig till deltagande i promotionen. Övriga, s k promotionsväg- rare, förtecknas inte här. Det bör också nämnas, att bland promovendi finns sådana personer som disputerat för ett eller flera år sedan men som av olika skäl inte haft möjlighet att promoveras förrän nu. Av allt detta följer, att lis- torna inte kan användas som pålitligt underlag för statistiska beräkningar rö- rande antalet doktorsexamina etc vid Uppsala universitet.

125

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd125 125 07-05-02 10.31.17 Teologiska fakulteten

Promotor: Professor Sven-Erik Brodd

Jubeldoktorer: Peter Beyerhaus, ög, professor Sven Helander, s-n, docent

Hedersdoktor: Walter Kasper, kardinal, Vatikanen

Doktorer efter avlagda prov: Charlotte Engel, religionssociologi Avh: Svenska kyrkans sociala arbete – för vem och varför? En religionssociolo- gisk studie av ett diakonalt dilemma

Hedvig Larsson, sthlm, religionshistoria Avh: Jews and Gentiles in Early Jewish Novels

Åsa Löwén, uppl, religionspsykologi Avh: Asylexistensens villkor. Resurser och problem i meningsskapande hos asylsökande barn i Sverige

Paul R. Nelson, systematisk teologi med livsåskådningsforskning Avh: Courage of Faith. Dag Hammarskjöld´s Way in Quest of Negotiated Peace, Reconciliation, and Meaning

Chikezie Onuoha, etik Avh: Bioethics Across Borders. An African Perspective

126

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd126 126 07-05-02 10.31.17 Juridiska fakulteten

Promotor: Professor Lena Marcusson

Hedersdoktor: Christian von Bar, professor, Tyskland

Doktorer efter avlagda prov: Marianne Dahlén, rättshistoria Avh: The Negotiable Child. The ILO Child Labour Campaign 1919–1973

Erik Wennerström, v-d, allmän rättslära Avh: The Rule of Law and the European Union

127

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd127 127 07-05-02 10.31.17 Medicinska fakulteten

Promotor: Professor Ulf Pettersson

Jubeldoktorer: Hans Carstensen, ög, professor Lars Garby, vg, professor

Hedersdoktorer: James D. Watson, professor, USA Robert A. Weinberg, professor, USA

Doktorer efter avlagda prov: Per Andersson, allmänmedicin Avh: Predicting Health Behaviour. Population-Based Studies of Knowledge and Behaviour Related to Cardiovascular Diseases

Anna Asplund, v-d, patologi Avh: Molecular Analysis of Normal Human Skin and Basal Cell Carcinoma Us- ing Microdissection Based Methods

Frida Berg, s-n, molekylär genetik Avh: Genetic Analysis of Fat Metabolism in Domestic Pigs and Their Wild Ancestor

Stefan Branth, näringslära Avh: Energy Metabolic Stress Syndrome. Impact of Physical Activity of Differ- ent Intensity and Duration

Tanya Doherty, internationell hälsa Avh: HIV and Infant Feeding. Operational Challenges of Achieving Safe Infant Feeding Practices

128

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd128 128 07-05-02 10.31.18 Helena Dzojic, s-n, klinisk immunologi Avh: Adenovirus-Mediated CD40 Ligand Immunotherapy of Prostate and Blad- der Cancer

Charlotte Ebeling Barbier, uppl, radiologi Avh: Myocardial Scars on MRI. Their Prevalence and Possible Impact

Christian Ehrenborg, ög, infektionssjukdomar Avh: Bartonella Infections in Sweden. Clinical Investigations and Molecular Epidemiology

Anna Elmund, pediatrik Avh: Overrepresentation of Internationally Adopted Adolescents in Swedish §12-Institutions

Mårten Fryknäs, medicinsk genetik Avh: Molecular Screening for Target Discovery in Cancer

Fredrik Granberg, g-h, medicinsk genetik Avh: Global Profiling of Host Cell Gene Expression During Adenovirus In- fection

Tomas Hansen, radiologi Avh: Assessment of Atherosclerosis by Whole-Body Magnetic Resonance An- giography

Tobias Hill, gbg, farmakologi Avh: Development of New Methods for Inferring and Evaluating Phylogenetic Trees

Lars Jakobsson, ög, molekylär medicin Avh: Modulation of Angiogenesis by Laminins and Heparan Sulfate

129

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd129 129 07-05-02 10.31.18 Jonas Jarvius, värml, molekylär medicin Avh: DNA Tools and Microfluidic Systems for Molecular Analysis

Jeong-Lim Kim, v-d, arbets- och miljömedicin Avh: Environmental Factors in Relation to Asthma and Respiratory Symptoms among Schoolchildren in Sweden and Korea

Chunsik Lee, ög, molekulär medicin Avh: Molecular Mechanisms of Action of Histidine-Rich Glycoprotein in An- giogenesis Inhibition

Linda Mathsson, g-h, klinisk immunologi Avh: Immune Complex Regulated Cytokine Production in Rheumatic and Lymphoproliferative Diseases

Peppi Nash, medicinsk cellbiologi Avh: Experimental and Clinical Studies of Oxidative Stress in Pre-Eclampsia

Ingrid Nilsson, norrl, patologi Avh: Hypoxia, PDGF and VEGF in Vascular Development

Martina Nilsson, smål, medicinsk genetik Avh: Mitochondrial DNA in Sensitive Forensic Analysis

Daniel Nowinski, sthlm, plastikkirurgi Avh: Regulation of Fibroblast Activity by Keratinocytes

Hee-Bok Park, molekulär genetik Avh: Genetic Analysis of Quantitative Traits Using Domestic Animals. A Can- didate Gene and Genome Scanning Approach

Eva Penno, s-n, radiologi Avh: Studies of Acute Rejection Using Contrast Agents and Magnetic Reso- nance Imaging

130

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd130 130 07-05-02 10.31.18 Liselotte Pihl, v-d, fysiologi Avh: Luminal Hypotonicity and Duodenal Functions. An Experimental Study in the Rat

Anna Rostedt Punga, smål, klinisk neurofysiologi Avh: MuSK Antibody(+) Versus AChR Antibody(+) Myasthenia gravis. Clini- cal, Neurophysiological, and Morphological Aspects

Göran Sahlén, kirurgi, särskilt urologi Avh: Formation, Storage, and Secretion of Prostasomes in Benign and Malignant Cells and Their Immunogenicity in Prostate Cancer Patients

Monica Sandberg, norrl, medicinsk cellbiologi Avh: Intracellular Degradation of Insulin in Pancreatic Islets

Maria Simonsson, g-h, molekylär cellbiologi Avh: Protein Acetylation. A Multifunctional Regulator of TGF-β Signaling

Sofia Kälvemark Sporrong, socialmedicin Avh: Ethical Competence and Moral Distress in the Health Care Sector. A Pro- spective Evaluation of Ethics Rounds

Staffan Welin, norrl, internmedicin Avh: Midgut Carcinoid Tumours. New Diagnostic Procedures and Treatment

Birgitta Widerlöv, psykiatri Avh: Long-Term Functional Psychosis. Epidemiology in Two Different Coun- ties in Sweden

Jeanette Winterling, vårdvetenskap Avh: Hope and Despair. Philosophy of Life, Expectations, and Optimism in Cancer Patients and Their Spouses

131

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd131 131 07-05-02 10.31.18 Karin Zetterström, obstetrik och gynekologi Avh: Chronic Hypertension and Pregnancy. Epidemiological Aspects on Ma- ternal and Perinatal Complications

132

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd132 132 07-05-02 10.31.18 Farmaceutiska fakulteten

Promotor: Professor Göran Alderborn

Hedersdoktor: Bengt Samuelsson, professor, Stockholm

Doktorer efter avlagda prov: Maria Andersson, s-n, toxikologi Avh: Chemically Induced DNA Damage in Extended-Term Cultures of Hu- man Lymphocytes

Anna Ax, läkemedelskemi Avh: Cyclic Sulfamide HIV-1 Protease Inhibitors. Design, Synthesis, and Mo- delling

Emma Boström, farmakokinetik och läkemedelsterapi Avh: Pharmacokinetics and Pharmacodynamics of Oxycodone and Morphine with Emphasis on Blood-Brain Barrier Transport

Frauke Fichtner, vg, galenisk farmaci Avh: Identification and Variation of Some Functionality Related Characteris- tics of Pharmaceutically Relevant Solid Materials and Their Effect on Product Performance

Lisa Gustafsson, farmaceutisk farmakologi Avh: Endogenous Opioids and Voluntary Ethanol Drinking. Consequences of Postnatal Environmental Influences in Rats

Ylva Hedeland, norrl, analytisk farmaceutisk kemi Avh: Chiral Separation of Amines by Non-Aqueous Capillary Electrophoresis Using Low Molecular Weight Selectors

133

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd133 133 07-05-02 10.31.19 Mirela Jonson, biokemisk farmakologi Avh: Expression of Manganese Lipoxygenase and Site-Directed Mutagenesis of Catalytically Important Amino Acids. Studies on Fatty Acid Dioxygenases

Sonny Larsson, farmakognosi Avh: Mistletoes and Thionins as Selection Models in Natural Products Drug Discovery

Mats Magnusson, v-d, farmakokinetik och läkemedelsterapi Avh: Pharmacodynamics of Enzyme Induction and Its Consequences for Sub- strate Elimination

Sibylle Neuhoff, v-d, galenisk farmaci Avh: Refinedin vitro Models for Prediction of Intestinal Drug Transport. Role of pH and Extracellular Additives in the Caco-2 Cell Model

Karl Sköld, norrl, farmaceutisk farmakologi Avh: Neuropeptidomics – Methods and Applications

Marcus Svensson, s-n, farmaceutisk farmakologi Avh: Neuropeptidomics – Expanding Proteomics Downwards

Ulrika Espefält Westin, vg, galenisk farmaci Avh: Olfactory Transfer of Analgesic Drugs after Nasal Administration

134

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd134 134 07-05-02 10.31.19 Historisk-filosofiska fakulteten

Promotor: Professor Margaretha Fahlgren

Jubeldoktor: Lars Gustafsson, sthlm, professor

Hedersdoktor: Lisbet Rausing, doktor, Storbritannien

Doktorer efter avlagda prov: Gunnel Furuland, litteraturvetenskap Avh: Romanen som vardagsvara. Förläggare, författare och skönlitterära häftes- serier i Sverige 1833–1851 från Lars Johan Hierta till Albert Bonnier

Sara Hansson, historia Avh: I den goda vårdens namn. Sinnesslövård i 1950-talets Sverige

Ulrika Kjellman, biblioteks- och informationsvetenskap Avh: Från kungaporträtt till läsketikett. En domänanalytisk studie över Kungl. bibliotekets bildsamling med särskild inriktning mot katalogiserings- och in- dexeringsfrågor

Annika Larsson, arkeologi Avh: Klädd Krigare. Skifte i skandinaviskt dräktskick kring år 1000

Gunilla Larsson, uppl, arkeologi Avh: Ship and Society. Maritime Ideology in Late Iron Age Sweden

Peter Lindbom, arkeologi Avh: Vapnen i wreccornas tid, 150–500 e. Kr. Om de romerska auxiliarpilspet- sarna och den västliga traditionens framväxt

135

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd135 135 07-05-02 10.31.19 Karl-Johan Lindholm, norrl, arkeologi Avh: Wells of Experience. A Pastoral Land-Use History of Omaheke, Namibia

Stefan Lundblad, g-h, historia Avh: Hedersam handelsman eller verksam företagare. Den ekonomiska kultu- rens omvandling och de ledande ekonomiska aktörerna i Gävle 1765–1869

Jerry Määttä, norrl, litteraturvetenskap Avh: Raketsommar. Science fiction i Sverige 1950–1968

Jessica Sjöholm Skrubbe, smål, konstvetenskap Avh: Skulptur i folkhemmet. Den offentliga skulpturens institutionalisering, referentialitet och rumsliga situationer 1940–1975

Per Strömberg, norrl, konstvetenskap Avh: Upplevelseindustrins turistmiljöer. Visuella berättarstrategier i svenska turistanläggningar 1985–2005

Anders Sundin, norrl, historia Avh: 1809. Statskuppen och regeringsformens tillkomst som tolkningsprocess

Erika Weiberg, värml, antikens kultur och samhällsliv Avh: Thinking the Bronze Age. Life and Death in Early Helladic Greece

Margareta Wersäll, litteraturvetenskap Avh: Fattighusliv i ensamhetsslott. Ivar Lo-Johansson och de äldre i samhälls- debatt och dikt

Henrik Widmark, uppl, konstvetenskap Avh: Föreställningar om den urbana världen. Identitetsaspekter i svensk stads- bild med exemplet Helsingborg 1903–1955

Birgitta Wistrand, värml, litteraturvetenskap Avh: Elin Wägner i 1920-talet. Rörelseintellektuell och internationalist

136

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd136 136 07-05-02 10.31.19 Språkvetenskapliga fakulteten

Promotor: Professor Anna Sågvall Hein

Jubeldoktor: Sigurd Fries, smål, professor

Hedersdoktor: Noam Avram Chomsky, professor, USA

Doktorer efter avlagda prov: Agnes Edling, uppl, lingvistik Avh: Abstraction and Authority in Textbooks. The Textual Paths towards Spe- cialized Language

Jenny Wiksten Folkeryd, norrl, lingvistik Avh: Writing with an Attitude. Appraisal and Student Texts in the School Sub- ject of Swedish

Åsa af Geijerstam, norrl, lingvistik Avh: Att skriva i naturorienterande ämnen i skolan

Barbro Hagberg-Persson, s-n, nordiska språk Avh: Barns mångfaldiga språkresurser i mötet med skolan

Sara Lilja, g-h, engelska Avh: Gender-Related Terms in English Depositions, Examinations, and Jour- nals, 1670–1720

Lasse Mårtensson, s-n, nordiska språk Avh: AM 557 4to. Studier i en isländsk samlingshandskrift från 1400-talet

137

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd137 137 07-05-02 10.31.19 Catherine Renaud, romanska språk Avh: Les ”incroyabilicieux” mondes de Ponti. Une étude du double lectorat dans l´æuvre de Claude Ponti

Karine Åkerman Sarkisian, g-h, slaviska språk Avh: Den slaviska översättningen av Onufrius vita i den medeltida ryska hand- skriftstraditionen

Helena Wistrand, s-n, nordiska språk Avh: Bebrevat i Närke. Medellågtyska importord i fornsvenska brev ur regio- nalt perspektiv

138

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd138 138 07-05-02 10.31.20 Samhällsvetenskapliga fakulteten

Promotor: Professor Gunilla Bohlin

Jubeldoktor: Karl Henrik Eriksson, s-n, docent

Hedersdoktorer: Kofi Annan, f.v. generalsekreterare, Schweiz Elinor Ostrom, professor, USA

Doktorer efter avlagda prov: Anna Bornefalk Hermansson, statistik Avh: Resampling Evaluation of Signal Detection and Classification. With Spe- cial Reference to Breast Cancer, Computer-Aided Detection, and the Free-Re- sponse Approach

Danielle van der Burgt, norrl, kulturgeografi Avh: Där man bor tycker man det är bra. Barns geografier i en segregerad stads- miljö

Achraf Daryani, hushållsvetenskap Avh: Diet and Metabolic Risk Factors in Immigrant Women from the Middle East and Swedish-Born Women. A Cross-Sectional Study of Women from Iran, Turkey, and Sweden

Carina Fast, pedagogik Avh: Sju barn lär sig läsa och skriva. Familjeliv och populärkultur i möte med förskola och skola

139

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd139 139 07-05-02 10.31.20 Sara Flygare, uppl, ekonomisk historia Avh: The Cooperative Challenge. Farmer Cooperation and the Politics of Agri- cultural Modernisation in 21st Century Uganda

Camilla Forsell, smål, människa-datorinteraktion Avh: Perceptually Motivated Constraints on 3D Visualizations

Lars Frimanson, uppl, företagsekonomi Avh: Management Accounting and Business Relationships from a Supplier Per- spective

Sabine Gebert Persson, kalm, företagsekonomi Avh: Crash-Landing in a Turbulent Transition Market. A Legitimating Acti- vity?

Maria Grafström, norrl, företagsekonomi Avh: The Development of Swedish Business Journalism. Historical Roots of an Organisational Field

Ann Kroon, g-h, sociologi Avh: FE/MALE Assymetries of Gender and Sexuality

Christian Lundahl, pedagogik Avh: Viljan att veta vad andra vet. Kunskapsbedömning i tidigmodern, modern och senmodern skola

Ruth-Aida Nahum, s-n, nationalekonomi Avh: Studies on the Determinants and Effects of Health, Inequality, and Labour Supply. Micro and Macro Evidence

Elizabeth Neu, gbg, företagsekonomi Avh: Lönesättning i praktiken. En studie om chefers handlingsutrymme

140

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd140 140 07-05-02 10.31.20 Desirée Nilsson, norrl, freds- och konfliktforskning Avh: In the Shadow of Settlement. Multiple Rebel Groups and Precarious Peace

Mikael Nordberg, värml, nationalekonomi Avh: Allies Yet Rivals. Input Joint Ventures and Their Competitive Effects

Louise Olsson, v-d, freds- och konfliktforskning Avh: Equal Peace. United Nations Peace Operations and the Power-Relations between Men and Women in Timor-Leste

Henrik Román, norrl, pedagogik Avh: Skönheten och nyttan. Om synen på gymnasiesvenskans litteraturunder- visning 1947–1985

Isak Svensson, smål, freds- och konfliktforskning Avh: Elusive Peacemakers. A Bargaining Perspective on Mediation in Internal Armed Conflicts

Karolina Windell, uppl, företagsekonomi Avh: Corporate Social Responsibility under Construction. Ideas, Translation, and Institutional Change

John Östh, vg, kulturgeografi Avh: Home, Job, and Space. Mapping and Modeling the Labor Market

141

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd141 141 07-05-02 10.31.20 Utbildningsvetenskapliga fakulteten

Promotor: Professor Leif Östman

Hedersdoktorer: Gaalen Erickson, professor, Kanada Douglas Roberts, professor, Kanada

142

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd142 142 07-05-02 10.31.20 Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten

Promotor: Professor Bo Sundqvist

Jubeldoktorer: Åke Franzén, kalm, professor Per Olof Fröman, smål, professor Olov Hedberg, v-d, professor Lennart Holm, norrl, professor Jerker Porath, v-d, professor Åke Sundborg, värml, professor

Hedersdoktorer: Sir David Attenborough, producent, Storbritannien Jane Goodall, D.B.E., doktor, Storbritannien Michel Mayor, professor, Schweiz

Doktorer efter avlagda prov: Richard Abrahamsson, v-d, elektroteknik med inriktning mot signalbehand- ling Avh: Estimation Problems in Array Signal Processing, System Identification, and Radar Imagery

Cecilia Anderung, g-h, biologi med inriktning mot evolutionär genetik Avh: Genetic Analyses of Bovid Remains and the Origin of Early European Cattle

Karin Antonsson, kvartärgeologi Avh: Holocene Climate in Central and Southern Sweden. Quantitative Recon- structions from Fossil Data

143

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd143 143 07-05-02 10.31.21 Johanna Arrendal, v-d, biologi med inriktning mot zooekologi Avh: Conservation Genetics of the Eurasian Otter in Sweden

Basse Asplund, v-d, kemi med inriktning mot polymerkemi Avh: Biodegradable Thermoplastic Elastomers

Erik Axelsson, vg, biologi med inriktning mot evolutionär genetik Avh: Comparative Genomics in Birds

Johan Bejhed, norrl, teknisk fysik med inriktning mot mikrosystemteknik Avh: Fluidic Microsystems for Micropropulsion Applications in Space

Anders Bergman, norrl, fysik Avh: A Theoretical Study of Magnetism in Nanostructured Materials

Johan Bjurström, norrl, teknisk fysik med inriktning mot elektronik Avh: Advanced Thin Film Electroacoustic Devices

Björn Bolund, g-h, teknisk fysik med inriktning mot elektricitetslära Avh: Electric Power Generation and Storage Using a High Voltage Approach

Christina Borg, norrl, ekologisk botanik Avh: Structural Growth in Mountain Birch, Betula pubescens ssp. czerepanovii

Ulrika Brohede, teknisk fysik med inriktning mot nanoteknologi och funk- tionella material Avh: Drug Diffusion and Nano Excipient Formation Studied by Electrody- namic Methods

Per Erixon, systematisk botanik Avh: Phylogenetic Support and Chloroplast Genome Evolution i Sileneae (Caryo- phyllaceae)

144

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd144 144 07-05-02 10.31.21 Tony Ewert, elektronik Avh: Advanced TCAD Simulations and Characterization of Semiconductor Devices

Cecilia Gustavsson, tillämpad kärnfysik Avh: High-Sensitivity Radioactive Xenon Monitoring and High-Accuracy Neu- tron-Proton Scattering Measurements

Marcus Gustavsson, norrl, naturgeografi Avh: Development of a Detailed Geomorphological Mapping System and GIS Geodatabase in Sweden

Lars Hammerström, v-d, teknisk fysik med inriktning mot tribomaterial Avh: Mechanisms and Phenomena in Braking and Gripping

Göran Hamrin, kalm, matematisk logik Avh: Effective Domains and Admissible Domain Representations

Erik Johansson, v-d, fysik Avh: Interfaces in Dye-Sensitized Oxide / Hole-Conductor Heterojunctions for Solar Cell Applications

Young-A Kim, Biologi med inriktning mot jämförande fysiologi Avh: Hematopeiesis, Kazal Inhibitors, and Crustins in a Crustacean

Henrik Kratz, norrl, elektronik Avh: Integrated Communications and Thermal Management Systems for Microsystem-Based Spacecraft. A Multifunctional Microsystem Approach

Katarina Landberg, g-h, fysiologisk botanik Avh: TERMINAL FLOWER2, the Arabidopsis HETEROCHROMATIN PRO- TEIN1 Homolog, and Its Involvement in Plant Development

145

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd145 145 07-05-02 10.31.21 Magnus Larsson, v-d, biologi med inriktning mot ekologisk botanik Avh: To Bee or Not to Be. Critical Floral Resources of Wild-Bees

Peter Lindberg, norrl, teknisk fysik med inriktning mot mikrovågsteknik Avh: Wideband Active and Passive Antenna Solutions for Handheld Termi- nals

Magnus Lindell, smål, mikrobiologi Avh: Lead(II) as a Tool for Probing RNA Structure in vivo

Katrin Lundstedt-Enkel, ekotoxikologi Avh: QSBMR Quantitative Structure Biomagnification Relationships. Studies Regarding Persistent Environmental Pollutants in the Baltic Sea Biota

Henrik Löf, v-d, beräkningsvetenskap Avh: Iterative and Adaptive PDE Solvers for Shared Memory Architectures

Susanna MacMillar, s-n, organisk kemi Avh: Isotopes as Mechanism Spies. Nucleophilic Bimolecular Substitution and Monoamine Oxidase B Catalysed Amine Oxidation Probed with Heavy Atom Kinetic Isotope Effects

Howri Mansurbeg, mineralogi, petrologi och tektonik Avh: Diagenesis and Reservoir-Quality Evolution of Deep-Water Turbidites. Links to Basin Setting, Depositional Facies, and Sequence Stratigraphy

Linda Marcusson, v-d, biologi med inriktning mot mikrobiologi Avh: Resistance to Fluoroquinolones in Escherichia coli. Prevention, Genetics, and Fitness Costs

Hugo Nguyen, norrl, teknisk fysik med inriktning mot mikrosystemteknik Avh: Microsystem Interfaces for Space

146

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd146 146 07-05-02 10.31.21 Mattias Nilsing, norrl, fysik med inriktning mot kvantkemi Avh: Computational Investigation of Dye-Sensitized Solar Cells

Markus Nordén, s-n, beräkningsvetenskap Avh: Multithreaded PDE Solvers on Non-Uniform Memory Architectures

Örjan Nordhage, norrl, fysik med inriktning mot kärnfysik Avh: On a Hydrogen Pellet Target for Antiproton Physics with PANDA

Stina Nylander, norrl, datavetenskap med inriktning mot människa-datorinter- aktion Avh: Design and Implementation of Multi-Device Services

Magdalena Nystrand, uppl, populationsbiologi Avh: Effects of Habitat Quality on Behavioural Decisions and Population Dy- namics in the Siberian Jay

Charlotte Platzer-Björkman, smål, elektronik Avh: Band Alignment Between ZnO-Based and Cu(In,Ga)Se2 Thin Films for High Efficiency Solar Cells

René Renström, teknisk fysik med inriktning mot hållfasthetslära Avh: Impact of Metallic Projectiles on a Ceramic Target Surface. Transition Be- tween Interface Defeat and Penetration

Niclas Sandgren, smål, elektroteknik med inriktning mot signalbehandling Avh: Advanced Spectral Analysis with Applications

Saskia Sandring, norrl, biologi med inriktning mot ekologisk botanik Avh: Plant-Animal Interactions and Evolution of Floral Display and Flowering Phenology in Arabidopsis lyrata

147

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd147 147 07-05-02 10.31.21 Maria Sandström, s-n, fysikalisk kemi Avh: Physico-Chemical Investigations of Bilayer Discs and Related Lipid Struc- tures Formed in Liposomal Systems Intended for Triggered Release

Niclas Sandström, s-n, kemi med inriktning mot organisk kemi Avh: Heavy-Core Staffanes. A Computational Study of Their Fundamental Properties of Interest for Molecular Electronics

Mikhail Savitski, norrl, teknisk fysik med inriktning mot jonfysik Avh: New Proteomics Methods and Fundamental Aspects of Peptide Frag- mentation

Gustaf Sjöblom, norrl, teknisk fysik med inriktning mot elektronik Avh: Metal Gate Technology for Advanced CMOS Devices

Nils Stavlid, v-d, teknisk fysik med inriktning mot materialvetenskap Avh: On the Formation of Low-Friction Tribofilms in Me-DLC – Steel Slid- ing Contacts

Jenny Sälgeback, gotl, historisk geologi och paleontologi Avh: Functional Morphology of Gastropods and Bivalves

Fredrik Söderman, ög, biologi med inriktning mot populationsbiologi Avh: Comparative Population Ecology in Moor Frogs with Particular Refer- ence to Acidity

Kristel Torokoff, uppl, teoretisk fysik Avh: Field Theories and Vortices with Nontrivial Geometry

Christofer Willman, v-d, kärnfysik Avh: Applications of Gamma Ray Spectroscopy of Spent Nuclear Fuel for Safe- guards and Encapsulation

148

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd148 148 07-05-02 10.31.22 Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd149 149 07-05-02 10.31.22 150

Linne_nlaga_JS_doktorsprom .indd150 150 07-05-02 10.31.25