Linnéporträtt
Total Page:16
File Type:pdf, Size:1020Kb
f 3% LINNÉPORTRÄTT # LINNEPORTRÄTT VID UPPSALA UNIVERSITETS MINNESFEST PÅ tvåhundraArsdagen af CARL VON LINNÉS FÖDELSE A UNIVERSITETETS VÄGNAR AF TYCHO TULLBERG STOCKHOLM MCMVII - AKTIEBOLAGET LJUS UPPSALA ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI-A.-B. 1907 ' y ; DET torde knappast finnas någon enskild svensk man, hvilken under sin lifstid blifvit så många gånger afbildad som lyiNNÉ, och än mindre någon, hvars bild af eftervärlden blifvit så ofta återgifven och i sådan omfattning spridd genom gravyrer, statyer, byster och medaljer. Dessa porträtt växla också ofantligt beträffande anletsdragen, i det många äro hvarandra så olika, att man knappast kan se, att de föreställa samma person. Detta gäller naturligtvis och i första hand en del reproduk- tioner, men äfven flera af originalporträtten visa så betydande olikheter, att man stundom kan känna sig ganska tveksam inför frågan, huru Linné verkligen såg ut under olika skiften af sitt lif. Nu är det väl så, att i jämförelse med den betydelse, som Linnés verk och hans genom dem framträdande personlighet äga för eftervärlden, hans utseende är af mindre vikt, men det kan ju äfven ha sitt intresse att veta, huru den unge man såg ut, som i Holland, England och Frankrike tjusade vetenskapens stormän och från Burmannus' kammare och Cliffords palats lät det ena epokgörande verket följa det andra, eller professorn, som från kate- dern i Uppsala och på glada exkursioner talade till åhörare från vidt skilda länder, eller åldringen, som på höjden af ära från sitt kära museum på Hammarby lät de sista strålarne af sitt snille värma en beundrande krets af lärjungar. Det var också egentligen för att lära känna Linnés utseende, som jag företog en undersökning af hans porträtt, och jag fäste mig till en början hufvudsakligen vid originalporträtten. Det visade sig dock snart, att det icke alltid var så lätt att afgöra, hvad som var original eller efterbildning, i all syn- nerhet som äfven ett verkligt originalporträtt ofta kunde vara i ett eller annat afseende påverkadt af ett föregående. Jag utsträckte då undersök- ningen till alla viktigare afbildningar af Linné, äfven till sådana, som blifvit gjorda efter hans död, samt sökte utreda förhållandet dem emellan. T. Tullberg, — I Då jag emellertid under fortgången af denna undersöking ernhöU känne- dom om allt fler porträtt och såg, hur reproduktionerna småningom förän- drades, ibland till den grad, att knappast ett spår fanns kvar af de ursprungliga dragen, och då jag antog, att det kunde ha ett visst värde, icke blott för sam- lare, utan äfven för den del af allmänheten, som hyser ett större intresse för I^inné, att äga tillgång till en någorlunda utförlig förteckning öfver hans por- trätt, beslöt jag mig för att upprätta en sådan öfver alla mig bekanta I,inné- porträtt, som äro gjorda för hand, alltså målningar, teckningar och gravyrer — hvarunder jag inbegriper kopparstick, stålstick, litografier och träsnitt — samt skulpturer och medaljer. Däremot har jag i denna förteckning i all- mänhet icke upptagit fotografiska reproduktioner i andra fall, än då de åter- gifva för hand gjorda afbildningar, hvilka ej på annat sätt äro bekanta, såsom förhållandet t. ex. är med en del teckningar, som publicerats i tidningar för- medelst fototypi. Under några af de viktigare porträtten har jag dock an- gifvit i handeln tillgängliga fotografier eller fotografiska reproduktioner, som jag ansett äga något särskildt intresse. Det faller af sig själf att jag i denna förteckning endast undantagsvis kunnat upptaga sådana nya por- trätt, som under arbetets tryckning kommit till min kännedom. Jag vet väl, att denna förteckning är mycket ofullständig, men hvar och en, som försökt att utföra ett arbete sådant som detta, torde lätt inse, huru svårt det är att däruti ernå fullständighet. Såsom jag ofvan nämnt, är det hufvudsakligen lyinnés utseende, hvarom jag med min undersökning sökt vinna klarhet, och häraf följer, att jag vid bedömandet af bilderna i första rummet fäster mig vid deras porträttvärde. Det torde falla af sig själf, att jag härmed icke på minsta sätt vill underskatta en värdesättning af dessa bilder såsom konstverk. Jag måste dock bestämdt såsom ett oeftergifligt villkor för att en bild skall kunna anses som ett godt porträtt hålla på, att den är lik den person, som skall framställas. Med af- seende på konstvärdet kunna dessa bilder sedan naturligtvis förhålla sig högst olika, och det är ju själfklart, att ett ganska likt porträtt kan såsom konstverk stå ytterst lågt, men jag kan omöjligt medgifva, att en bild, som saknar till- räcklig porträttlikhet, om än aldrig så konstnärligt utförd, kan vara ett godt porträtt. En god porträttör måste göra den uppoffringen att framställa den person, som skall afbildas, icke en sin egen fantasibild. Detta gäller enligt min tanke framställningen af hvarje porträtt, men det är klart, att ju mindre betydande den afbildade är och ju mer betydande konstnären, dess mindre fäster man sig i allmänhet vid porträttvärdet och dess mer uppskattas konst- värdet, och detta må ju vara förklarligt. Då det åter, som här, är fråga om en person, hvars betydelse vida öfvergår de konstnärers, som behandlat honom, kan man omöjligt uppgifva fordran på porträttlikhet. För bedömandet af de olika originalbildernas porträttvärde har man 2 — åtskilliga källor, först och främst Linnés egna omdömen, och sådana finnas om flera porträtt. Nu kan man ju tänka sig, att Linné själf vore mindre kompetent att yttra sig om sina egna porträtt. Det är dock ytterst sanno- likt, att han vid nedskrifvandet af sina omdömen tagit tillbörlig hänsyn till, hvad andra tyckt, och särskildt måtte väl detta varit fallet, då han talar om porträtt, som för längre tid sedan blifvit gjorda. Han har också i ett par fall åberopat andras omdömen. För öfrigt synes det, som om Linné i Uppsala haft godt anseende som auktoritet beträffande målningar, och såsom bevis härför kan anföras ett 5^trande i Domkyrkorådets protokoll för d. 5 juli 1755, mig meddeladt af professor E. Clason, däri ärkebiskop Henric Benzelius vid fråga om en gammal tafla i domkyrkan säger: »Archiater Linné förstår sig här i staden bäst på skilderier». Näst efter Linnés egna yttranden har man att taga hänsyn till omdömen af personer, som varit samtida med honom. Många sådan omdömen finnas dock icke. De viktigaste torde vara de, som lifmedicus S. Hedin lämnat i sitt Minne öfver Linné, fader och son, samt de omdömen om Bervics kopparstick, som finnas i Linné d. y:s bref och i Vet. Akademiens protokoll. I den första afdelningen af föreliggande arbete, där jag lämnar en histo- risk framställning till en början af originalporträtten och de viktigaste repro- duktionerna af dem, behandlar jag de förra så vidt det varit mig möjligt i tidsföljd, utan afseende på hvad slag de tillhöra, och upptar reproduktionerna omedelbart efter de respektive originalen. I denna framställning har jag, som af det föregående framgår, i första rummet sökt utröna öriginalafbildningarnas porträttvärde, men äfven särskildt bemödat mig om att lämna en utredning af förhållandet mellan de viktigare porträtt, som synas i det ena eller an- dra afseendet vara besläktade med hvarandra. Därefter öfvergår jag till redogörelsen för mera själfständiga postuma afbildningar och deras förhål- lande till originalporträtten. I den senare afdelningen af mitt arbete, där jag lämnar en förteckning öf- ver alla mig bekanta Linnéporträtt, med undantag för fotografiska reproduk- tioner, har jag vid porträttens ordnande framför allt sökt att få uppställningen af dessa så öfversikthg som möjligt, äfven med risk att ibland afvika från det gängse bruket och att begå en och annan inkonsekvens. Såsom hufvudprincip vid porträttens ordnande har jag äfven här valt deras respektive ålder och frändskap, d. v. s. jag har så vidt möjligt sökt ordna originalporträtt och öfriga mer eller mindre själfständiga sådana i tids- följd samt efter hvart och ett af dessa upptagit de porträtt, som kunna anses vara afbildningar eller efterbildningar af dem; äfven dessa sinsemellan så godt sig göra låtit, ordnade efter tiden för deras framträdande. För öfversiktlig- hetens skull har jag dock ansett mig böra indela porträtten i tre hufvudgrupper och har i den första upptagit sådana, som kunna sammanfattas under namn af taflor, således målningar, teckningar och gravyrer, i den andra alla skulp- turer och i den tredje gruppen medaljerna. Att jag ej skiljt målningar, teck- ningar och gravyrer såsom tre olika grupper, beror hufvudsakligen därpå, att jag anser, att uppställningen härigenom skulle bli alltför splittrad och särskildt lämna en mindre tydlig öfverblick af tidsföljden och de olika porträttens förhållande till hvarandra. En viss splittring uppkommer ju i alla fall genom indelningen i de tre ofvan nämnda hufvudgrupperna, men denna torde ej verka störande på öfversiktligheten. Däremot anser jag det nödvändigt att vid uppställningen af taflorna från de verkliga porträtten afskilj a afbildningar, som icke ha till sin hufvudsakliga uppgift att visa Linnés utseende, utan att framställa en viss episod ur hans lif, samt sådana porträtt, som äro gjorda utan att hänsyn tagits till lyinnés anletsdrag. Jag skulle ha velat kalla de förra genrebilder, de senare fantasiporträtt. Då det emellertid är omöjligt att mellan dessa båda grupper uppdraga en bestämd gräns, alldenstund en del genrebilder på samma gång äro rena fantasiporträtt, anser jag fördelaktigast att föra dessa båda grupper tillsammans, och det synes mig då lämpligast att kalla gruppen fantasiporträtt. Ett par bilder, beträffande hvilka jag ej vill afgöra, om de äro porträtt af Linné eller icke, anser jag mig kunna anföra efter de autentiska porträtten, utan att för dem bilda en särskild afdelning. Det är ju klart, att äfven genom denna indelning tidsföljden för taflorna blir störd, men dels upphäfves icke härigenom möjligheten att placera repro- duktionerna efter de Respektive originalen, dels synes mig öfversikten öfver de autentiska porträtten, som ju äro utan jämförelse de viktigaste, vinna så mycket på en sådan anordning, att jag måste anse fördelen häraf mer än upp- väga den inkonsekvens, som kan ligga däri, att genrebilder och fantasiporträtt ordnas i särskild tidsföljd.