HISTORISKA NYHETER - SPECIALNYHETER Specialnummer Om Kensingtonstenen Statens Historiska Museum År 2003 Special

HISTORISKAHISTORISKA NYHETER - SPECIALNYHETER Specialnummer om Kensingtonstenen Statens historiska museum År 2003 Special

Kensingtonstenens gåta - The riddle of the Kensington runestone 2 HISTORISKA NYHETER - SPECIAL Är Kensingtonstenen kulturarv?

Vem är det egentligen som bestämmer vad som är kulturarv? Vad är det som gör att vissa föremål, texter, sägner, byggnader eller fornminnen är så viktiga för vår självförståelse att de till- skrivs alldeles speciella värden?

Ännu för 15 år sedan var svaren på dessa frågor självklara. Kultur- arvet utforskades vetenskapligt och en samhällelig apparat av tjänste- män och institutioner gav det sanktion. Kulturarvet var det som ex- perterna bestämde att det skulle vara. Kulturarv handlade då om lagstiftning och normer, allmänna råd och tillämpning. Bakom regler och begrepp, alla fotade i ett experternas samförstånd och i en fiskal utövning, stämplades ett kulturhistoriskt värde eller ett riksintressant kulturarv på miljöer och föremål. I kraft av sin profession och sin kunskap, men också med diffusa begrepp omöjliga att förstå eller få kläm på om man inte var insatt, upprätthölls kulturarvets praktik. Legitimiteten i denna verksamhet bestod i terminologi, akademiska examina och en lagstiftning som gav makt.

Ett elitistiskt kulturarv Allt längre bort hade allt det som betydde något för ”vanliga männis- kor” kommit. Glappet hade ökat markant mellan det institution- aliserade kulturarvet, formellt kategoriserat och infört i planer och register – och de vardagsnära minnen och berättelser som alltid om- ger oss. Ett elitistiskt kulturarv, om man så vill, stod i allt skarpare kontrast till den dimension av värden som vi brukar i vårt dagliga liv.

Kensingtonstenen har under årens lopp fått en stor betydelse för de skandinavisk-amerikanska immigranternas identitet, trots att flera experter konstaterat att den sannolikt är en historieförfalskning.

Regardless of its branding as a forgery by several experts, the Kensington Runestone has served and continues to serve as a collective symbol around which identity is created.

Foto: Lars Westman

Runstensmuseet

Runstensmuseet är en av stadens stora turistattraktioner. Kensing- tonstenen ägs av handelskammaren i Alexandria. Vägg i vägg med museet finns stadens spritbutik. Utanför museet vakar den jättelike- vikingen Big Ole. Befolkningen i Alexandria är kluven till stenens äkthet. Men de flesta menar att man härstammar från vikingarna. Ordet viking an- vänds i många sammanhang, i allt från butiksnamn till american footballteamet ”Minnesota vikings”.

LuAnn Patton är chef för Runstens- museet i Alexandria.

LuAnn Patton is the director of the Runestone museum in Alexandria HISTORISKA NYHETER - SPECIAL 3 Tack och lov har detta drastiskt förändrats. Svaren på frågorna om vem och vad som är kulturarv är idag inte längre entydiga. Synen på kulturarvet har förändrats. Nu förs en diskussion om hur kulturar- The Kensington Runestone – ven konstrueras, som ett led i en maktutövning där identitetsbyggen is it cultural heritage? är en viktig ingrediens. Historia har alltid använts för speciella, mani- festa eller latenta, syften. Nu förs ett samtal om hur kulturarvsprocessen By Kristian Berg kan öppnas till en dialog med alla de som använder historia i någon form. Och hur kulturarven i ett samhälle skall fungera som en resurs Who actually determines what is cultural heritage? What ma- för demokrati, det vill säga hur identiteter skall kunna byggas utan kes certain objects, texts, legends, buildings or ancient monu- exkluderande inslag. Vi är sakta på väg mot en humanistisk kultur- ments so important to our self-understanding that they are arvspraktik, där allas rätt till sin historia inte längre är en utopi. credited with special merits? Kensingtonrunstenen belyser denna förändring på ett mycket kon- Answers to this question were still quite clear 15 years ago. kret sätt. Runstenen, som nu ställs ut på Historiska museet, hittades i Cultural heritage was scientifically investigated and sanctioned by Kensington, Minnesota på 1890-talet. Runorna på stenen säger att an apparatus of administrative workers and institutions within den är från 1300-talet och att nordbor har ristat den. Stenen har un- society. Cultural heritage was whatever experts said it was. der årens lopp fått en stor betydelse för många av de skandinavisk- While whatever meant something to ‘ordinary people’ receded amerikanska immigranternas identitet, trots att flera experter konsta- increasingly further. The gap vastly grew between institutionalized terat att den är en historieförfalskning. Runstenen fungerar, och har cultural heritage – correctly categorized and inserted in plans and fungerat, trots experternas förfalskningsstämpel, som en kollektivt records – and ever-present down-to-earth memories and tales. identitetsskapande symbol. Och diskussionen om autenticitet eller för- Nowadays, questions as to who or what is cultural heritage falskning fortsätter. no longer provide clear-cut answers. Our view of cultural heritage has changed. Current discussion deals with how cultural heritage Debatt och diskussion is constructed as part of exercising power, where identity structures Berättelser kring ett gemensamt ursprung skapar sammanhållning, såväl play an important part. History has always been used for special, inom den egna gruppen som gentemot ”de andra”. Särskilt tydligt är manifest or latent, objectives. Discussion is now underway on how detta i unga nationer, som i USA under 1800-talet. Den amerikanska cultural heritage processes can be opened into a dialog among all nationen har under historiens lopp integrerat de nordiska symbolerna. those who make use of history in various ways. And also how De har fungerat som replipunkter i ett samhälle under stark utveck- cultural heritage in society can function as a resource for democracy, ling, där historia och ursprung haft stor betydelse för människors sam- i.e. a resource which lacks exclusive qualities for the building of manhållning och kultur. identities. We are slowly moving towards humanistic cultural Men Kensingtonstenens symbolbetydelse är inte för all framtid heritage practices where everyone’s right to their history is no fastlagd och statisk, det är det som gör den så spännande. Nya forsk- longer a utopia. ningsrön och reflektioner kring stenens historia skapar nya innebör- The Kensington Runestone illustrates this change in very der. Tolkningarna bryts mot varandra i en vital diskussion om äkthet concrete manner. The stone, currently on show at the Museum of eller förfalskning, om de olika möjliga förklaringar som kan finnas. National Antiquities, was found in Kensington, Minnesota, in the Till Kensingtonsstenens gåta. 1890s. The runes on the stone state its origin from the 1300s, and Ett kulturarv som debatteras och diskuteras är ett levande kul- that it was inscribed by Scandinavians. Over the years, it has gained turarv. När amatörer och experter möts i ett lyhört samtal om troliga great significance for the identity of some Scandinavian-Ameri- eller otroliga förklaringsmodeller – då minskar glappet mellan kultur- can immigrants despite experts declaring it a fake artifact of his- arvet som historiebruk och kulturarvet på piedestal. Om Historiska tory. Regardless of its branding as a forgery by experts, it has museet genom utställningen av Kensingtonstenen i någon mån kan served and continues to serve as a collective symbol around which bidra till detta samtal, då är resultatet mycket tillfredsställande. För identity is created. det ligger en hel del sanning i att kulturarv ärver vi inte – det förvär- Stories based on a common background create affinity within var vi. the group, but also contrast the group against ‘the others’. This is KRISTIAN BERG particularly clear in young nations, such as 19th century USA. In the course of history, the American nation has integrated the Scan- dinavian symbols. They have functioned as rallying-points in a society undergoing rapid development, where history and historical roots have been of great importance to the culture and solidarity Detta är en specialutgåva av” Historiska nyheter”, utgi- of individuals. ven i samband med utställningen ”Kensington-stenens gåta” på Statens historiska museum mellan 23 oktober But the cultural significance of the Kensington Runestone is och 25e januari 2003. not settled and static for all time; and this is what makes it so Det är en utställning om identitetskapande genom historia. Utställningen är också ett exempel på ett le- exciting. New research and considerations on the stone’s history vande kulturarv, som debatteras och diskuteras inte add new components. Interpretations clash with one another in a minst i de artiklar som finns i denna tidning. vigorous discussion on authenticity versus forgery, and on the Ansvarig utgivare: Kristian Berg various possible explanations available. Explanations providing Tryckeri: Edita Ljunglöfs solutions to the Kensington Runestone riddle. ISBN: 91-89176-24-3 Cultural heritage which is debated and discussed is living cultural heritage. When amateurs and experts meet with open minds to discuss likely and unlikely models of explanation, that is ”Kensingtonstenens gåta” är ett sam- when the gap between cultural heritage as historical usage and arbetsprojekt mellan Historiska mu- cultural heritage on a pedestal diminishes. If through exhibition seet, Tidningen Vi och Amerikanska of the Kensington Runestone, the Museum of National Antiquities ambassaden. Projektet har sponsrats can in some way contribute to this discussion, then this is highly av SAS Cargo. satisfying. For there is much truth spoken by those who say that cultural heritage is not something passively received but something actively earned. 4 HISTORISKA NYHETER - SPECIAL Kensingtonstenens upptäckare

Richard Nielsen och Henrik Williams besöker stenens fyndplats.

Richard Nielsen and Henrik Williams visit the place where the stone was found.

Foto: Lars Westman

Det är som en deckargåta hos Agatha Christie. I hundra år har vien på duktigt folk. Genom hela Kensington story går en svindlande man sökt lösningen på mysteriet Kensingtonstenen. Förfalsk- tanke: om stenen är “äkta”, vilka var de då som högg den, långt hemi- ning eller inte... Kanske närmar vi oss nu sanningens ögonblick? från, en gång för länge sen, 130 år före Columbus? Vart tog de vägen? Varför lämnade de inga andra spår än stenen efter sig? Eller finns det Många böcker har skrivits, för och emot runstenens äkthet. Bitterhet verkligen indianstammar med blåa ögon? och hätskhet från båda sidor har färgat debatten genom åren med en kulmen 1948 när den legendariske riksantikvariern Sven B Jansson, Kensingtonstenen hittas “Run-Janne”, i skarpa ordalag dömde ut Kensingtonstenen efter att Bonden Olof Ohman (Öhman), bördig från Forsa i Hälsingland, hit- ha sett den utställd på det ärorika Smithsonianmuseet i Washington. tade stenen en vårdag 1898 när han röjde mark på sina ägor i Minne- sota. Han var en av många skandinaviska nybyggare i trakten. Det Ny geologisk undersökning var inte de bästa jorderna i det nya landet, men de vackraste. Med sina Run-Janne var vårt orakel på runstenar. Men hade han fel? Nya rön böljande gröna kullar påminner landskapet inte så lite om älvdalarna i har satt fart på debatten de allra senaste åren. Runskriften på stenen Hälsingland varifrån Olof Ohman kom. När han bände upp rot- som tidigt klassades som modern 1800-talsskandinaviska har först nu systemet till en kullvräkt asp hittade han en sten insnärjd i rötterna. börjat undersökas på allvar av språkforskare. “Det skulle ha gjorts för Hans tioåriga son Edvard, som hjälpte till, var den som upptäckte länge sen” säger professor Henrik Williams vid Uppsala universitet. några mystiska tecken på stenen. Indian-tecken trodde han. Grekiska För första gången på hundra år bedrivs en kvalificerad debatt om trodde en norsk grannbonde. språket på stenen. Är det artonhundratalssvenska på stenen, gjord av Snart var intresset kring stenen på topp. Den ställdes ut på det duktiga förfalskare, kanske bonden Olof Öhman? Eller är det medel- lokala bankkontoret i den närbelägna staden Kensington. Avskrifter tidsnordiska som årtalet 1362 anger? av runskriften skickades till vetenskapsmän i Minneapolis. Det gick En ny geologisk undersökning, med moderna metoder, har be- snett från början. Dels blev det massor av fel i avskrifterna. Dels hade kräftat äldre amerikanska geologers övertygelse om stenens äkthet. vetenskapsmännen måttlig, för att inte säga bristfällig, kunskap om Fast frågan om “äkthet” har mer och mer blivit ovidkommande. Hur runskrift. det än är med äktheten ingår Kensingtonstenen nu i det skandina- “Alldeles för modernt, det är nog bonden Ohman som knackat viska nationalarvet, i Amerika och här i Skandinavien. Den har blivit inskriften själv”; så var det illa dolda undermeningen i forskarnas dom. en historisk artefakt i sig, och som sådan högst autentisk, vare sig Olof Ohman beskrevs som antingen kvalificerad lustigkurre som velat runorna är ristade på 1800-talet eller femhundra år tidigare. driva med den akademiska forskningen, eller som en kvalificerad för- Forskningen och debatten kring stenen har lyft fram många in- falskare och bedragare i maskopi med ännu skummare typer. Efter tressanta frågor kring exempelvis de nordiska utvandrarnas upple- undersökning kom stenen i retur till Olof Ohman. Han la den upp velse av identitet och samhörighet i det nya landet. Svenskättlingarna och ner utanför ett uthus som ett trappsteg på vilket han brukade räta i Minnesota har slutit upp kring stenen, den ingår i hembygdskänslan, ut spik. Dit spårades stenen 1907 av Hjalmar Holand, privatlärd den är en koppling bakåt till det gamla skandinaviska urhemmet och amatörforskare med huvudintresse på skandinavisk invandring i Ame- till det mystiska vikinga-arvet. Detta har i sin tur lett till följdfrågar: rika. Han köpte stenen för några dollar av Ohman, högg in sin initial Var stenen en kupp för att manifestera de skandinaviska utvandrarnas H i stenen och började en livslång turné, med den. tidiga kolonisering gentemot tyska anspråk på att vara först på plan? Med böcker föredrag och utställningar försökte han hävda ste- Och de egendomligt hätska angreppen på stenen i Sverige och Skan- nens äkthet. Han visade hur det var fullt möjligt att skandinavier via dinavien; bottnade de i en allmän misstänksamhet mot allt “ameri- flodsystemen från Hudson Bay eller Sant Lawrence-floden trängt långt kanskt”, i en tid då Amerika hotade att dränera Europa och Skandina- in i Minnesota. Han visade på en möjlig koppling till den expedition som svensknorske kungen Magnus Eriksson skickade iväg till Grön- HISTORISKA NYHETER - SPECIAL 5 land och eventuellt Vinland år 1355. Flera forskare angrep Holands teorerier, andra stödde honom försiktigt, med öppen dörr mot fram- tida forskningsresultat. Holands arbete kulminerade 1948 då Smith- Discoverers of the sonian Institute i Washington, femtio år efter upphittandet, ställde ut Kensington Runestone stenen och därmed gav ett slags klarsignal för äktheten. By Lars Westman Runstensmuseet Idag finns själva stenen på runstensmuseet staden Alexandria i Min- The farmer Olof Ohman (Öhman), native of Forsa in Häl- nesota, några svenska mil från platsen där den hittades. Bonden Oh- singland, Sweden, found the stone one spring day when mans farm är nu park och kulturminne, med bondgården som mu- clearing his land in Minnesota. seum och en minnesten på kullen där stenen hittades. De amerikanska, svenska och norska flaggorna är permanent Ohman was one of many Scandinavian settlers in the area. On hissade högst upp på kullen varifrån andra skandinaviska bondgårdar levering up the root system of a storm-felled aspen tree he skymtar. Ohmans egen farm lyser vit mot skogen. found a stone entangled in the roots. He was helped by his 10- Olof Ohman själv fick aldrig uppleva någon som helst upprät- year-old son, who discovered mysterious symbols on the stone. telse för beskyllningarna om förfalskning. Man vet att han tog det Indian symbols, he thought. A neighboring Norwegian farmer hårt, och ättlingarna vill idag helst slippa inte prata om Kensington- suggested Greek. stenen. Både Ohman själv och sonen Edvard skrev efter många år en Before long there was widespread interest in the stone. It sanningsförsäkring under ed om hur det gått till när stenen hittades. was put on show at the bank in the local town of Kensington. Samma sak gjorde de grannar som varit med när stenen hittades. Transcript of the runic inscription was sent to academics in Sonen har en nyckelroll i dramat kring stenen och Olof Ohmans Minneapolis. försvarare har ställt frågan: hur skulle en far kunna dra in sin unge son i ett livslångt bedrägeri? Things went wrong Things went wrong from the start. First, the transcripts were Upprättelse? full of errors. Second, the academics had limited or even poor Efter Ohmans död uppstod rykten om att det fanns en inspelad be- knowledge of runic inscriptions. kännelse från honom där allt kring stenen beskrivs som skoj. Någon "Far too modern. It was most likely farmer Ohman himself sådan bekännelse har aldrig hittats, men ryktena om den ingår i who did the carving", was the hardly concealed implication of historieskrivningen kring stenen, till och med i uppslagsböckerna. the scholarly judgement. Kanske är det nu dags för upprättelse och rehabilitering, av Olof Following examination the stone was returned to Olof Ohman och av Kensingtonstenen? Ett stort forskningsarbete har gjorts Ohman. He placed it face down outside an outhouse as a step av den dansk-amerikanske ingenjören och runologen Richard Niel- on which he frequently straightened out nails. Hjalmar Holand, sen. Han upprätthåller en kontinuerlig debatt med professor Henrik privately taught amateur researcher with Scandinavian immi- Williams vid Uppsala Universitet i tolkningsfrågor kring runskriften. gration into the US as chief interest, bought the stone from Richard Nielsen initierade och bekostade också en stor geolo- Ohman in 1907, carved in his initial ‘H’, and commenced a gisk undersökning som genomförts av geologen Scott Walter i Minnea- life-long tour with it. He used books, talks and exhibitions in polis. Forskare från Riksantikvarieämbetet här i Stockholm undersö- efforts to prove the stone’s authenticity. Holand’s work ker nu stenen för att försöka fastställa ålder på inskriften. culminated in 1948 when the Smithsonian Institution in Wash- ington exhibited the stone, some 50 years after its discovery, thereby providing it with some form of stamp of authenticity. LARS WESTMAN The stone today Currently the stone itself is at the Runestone museum of Alexandria, Minnesota, not too far from where it was discovered. Farmer Ohman’s farm is now a park and heritage site with farm buildings as museum and a monument on the hill where the stone was found. Olof Ohman was never to experience any kind of redress following all the accusations of forgery. It is known it hit him hard, and his descendants prefer to avoid talking about the Kensington Rune Stone. After many years, both Olof Ohman and his son Edvard signed a declaration of truth under oath at to how they found the stone. As also did neighbors present at the time. His son has a key role in the drama surrounding the stone, and defenders of Ohman ask: would a father really draw his son into life-long deceit? After Ohman’s death, rumors spread of a recorded confession from him where he describes the whole matter as a joke. No such confession has ever been found, though rumors of it are part of the stone’s historical record, even in reference books. Perhaps time has arrived for restitution of both Olof Ohman and the Kensington Runestone? En familj besöker ett monument över Kensingtonstenen

A family visits a monument of the Kensington Runestone. 6 HISTORISKA NYHETER - SPECIAL

Kartan visar nordbornas färdvägar från Grönland The map shows the travel routes of the utmed nordamerikanska kusten ner till Scandinavians, from Greenland along the Newfoundland. Men hur långt in in i det North American coast down to amerikanska inlandet färdades de?” Newfoundland. But how far into North America did they reach? Karta: Tidningen VI Map: the VI-magazine

Var låg Vinland?

Var låg Vinland? Om detta har det spekulerats alltsedan Leif skopen på Grönland, Erik Gnupson, år 1121 seglade iväg till Vinland, Erikssons upptäcktsfärd blev allmänt känd genom historikern kanske för att besöka grönländska kolonister och befästa dem i den Adam af Bremens krönika från omkring 1070, den första rap- rätta tron. Biskop Erik kom aldrig tillbaka till Grönland. porten om det mystiska sagolandet. I Vinland, var det än låg, fanns allt det man saknade på polarön Grönland: skogar med virke till skepp och hus, betesmarker, vidsträckta Några har velat lokalisera Vinland så långt söderut som till nuvarande jaktmarker. Samt vin. En av de stora gåtorna är varför Grönland över- New York och Hudsonfloden. Andra forskare koncentrerade sig på gavs, utan spår av strid, sjukdom eller naturkatastrofer. Det finns teo- nordgränsen för vilda vindruvor, som går ungefär vid St rier om att den grönländska kolonin helt enkelt flyttade västerut för Lawrensflodens mynning och New Brunswick. gott och att nordmännen förenades med indianerna. Ett genombrott kom i början av 1960-talet då norrmannen Helge Indianstammar i nordliga Amerika bevarade ända in på Ingstad startade utgrävningar längst norrut på Newfoundland. Vid 1600-1700-talen seder och bruk som tydde på tidig påverkan från byn L´Anse aux Meadows fann man en hel by med klara nordiska Europa och kristenheten. Indianer med ljust hår och blåa ögon. En lämningar från åren runt 1000 e. Kr. Här hade så många som hundra- kvinnlig indianhövding som hette Magnus. Men ingenting vet man talet människor levt i flera år, kanske i olika omgångar. Läget stämde säkert. Det är det som gör historien så spännande. med de seglingsbeskrivningar som finns i sagorna. LARS WESTMAN /VI-TIDNINGEN Gamla sagor Leif Erikssons bröder hade gjort flera resor, Thorfin Karlsefnis is- ländska expedition är noggrannt beskriven i Erik Rödes saga. Allt föll på plats. De tre namn som går igen i sagorna: Helloland, Markland och Vinland, knyts numera till Baffins Land, Labrador och kusterna kring St Lawrensbukten. Man tror att byn vid L´Anse aux Meadows fungerade som basläger för expeditioner i omgivningarna. Någon kolonisering ägde, vad man vet, aldrig rum, det omöjlig- gjordes av bråken med “skrälingarna” indianerna. Men vad vet man egentligen. Rimligtvis borde resorna från Grönland och till och från det nya landet i väster ha fortsatt genom århundradena, ända tills bosättningarna på Grönland upphörde. Man vet till exempel att bi- HISTORISKA NYHETER - SPECIAL 7 Hur Kensingtonstenen skapar historia

Idag råder det inget tvivel om att nordbor varit i Nordamerika 1977). Diskussionerna om Kensingtonstenen har nästan helt koncen- före Columbus. Den vikingatida boplatsen L’Anse aux Meadows trerats till huruvida texten och runorna är från 1300-talet eller inte. har klart bevisat det. Vi får också hålla det för fullt möjligt att Stenens sammanhang med det sena 1800-talets invandrarsamhällen i nordbor under medeltiden vid upprepade tillfällen återkommit Minnesota har därmed hamnat i bakgrunden. till Amerika. Ett norskt mynt från senare hälften av 1000-talet har exempelvis påträffats på en indianboplats i Maine. Bakomliggande motiv Det vore fel att försöka förenkla historien runt Kensingtonstenen till Nordborna behöver emellertid inte ha varit de enda européer som en fråga om skojeri eller inte. Varför gjorde en (eller förmodligen seglat över Atlanten innan Columbus företog sin resa. Det finns goda flera) skandinavisk(a) invandrare en runsten under slutet av 1800-ta- argument för hypotesen att baskiska torskfiskare skall ha besökt den let i Minnesota och lät ge skenet av att den ristats under 1300-talet? nordamerikanska kontinenten under medeltiden, även om de arke- För att det var livat och kul? För att dra högfärdiga vetenskapsmän logiska bevisen ännu saknas. vid näsan? Kanske, men kanske inte ändå. De bakomliggande moti- Dessa tidiga resor över Nordatlanten resulterade emellertid inte ven hos de inblandade var säkert mycket komplexa och en del låg i någon egentlig kolonisering. Det är en avgörande skillnad gentemot kanske inte heller på ett fullt ut medvetet plan. Den lyfter i själva den spanska politiken efter Columbus expeditioner. Hur vi än försö- verket fram en högst aktuell och allmän problematik om hur personer ker vinkla historien så var det först under 1500-talet som Amerika på som befinner sig i en diaspora, frivillig eller ej, relaterar till historia allvar knöts in i ett globalt politiskt och ekonomiskt system som om- och till identitet. fattade även den gamla världen. Det är en rejäl överdrift att påstå att Låt oss ställa en fråga som i förstone kan te sig en smula egen- Kensingtonstenen varit orsak till någon större forskarstrid bland ar- domlig. Var levde Ohman och andra svenska immigranter sitt liv keologer och runforskare. Stenens eventuella roll som bevis för en omkring förra sekelskiftet? Fysiskt var de naturligtvis i Minnesota, nordisk ”upptäckt” av Nordamerika är inte av nämnvärt intresse. men var fanns deras tankar, deras hjärtan? De fanns nog till stora

Datering Den mer specifika frågan om Kensingtonstenens text skall dateras till 1300-tal eller sent 1800-tal har inom den etablerade runforskningen heller inte varit något trätoämne. Den klart övervägande delen av de forskare som under 1900-talets första decennier ägnat uppmärksam- het åt saken har kommit till slutsatsen att texten inte kan dateras till 1300-talet. De flesta yngre forskare av idag har därför inte engagerat sig i frågan. Naturligtvis är det så att gamla forskningsresultat alltid skall kunna ifrågasättas när nya sakargument förs fram. Man skall även inom run- forskning, liksom inom all forskning, vara försiktig med att säga sig veta något till 100%. Vissa tidigare påståenden som gjorts om en del enskildheter i Kensingtonstenens text, liksom om någon enstaka runform på stenen, måste kanske modifieras på grundval av senare forskning. Faktum kvarstår emellertid att Kensingtonstenens språk och runformer är så besynnerliga att den inte kan hänföras till 1300-talet. Det finns även en rad utomfilologiska argument för att stenen inte skulle vara ristad av medeltida nordbor. Traditionen att rista och resa runstenar upphörde i Skandinavien redan vid 1100-talets början. Runinskrifter från medeltiden finns huvudsakligen i trä eller ben och ibland på gravhällar. Texten på Kensingtonstenen har beskrivits som ett ”nödrop”. En sten är ett mycket dåligt medium för ett nödrop en träpinne hade varit naturligare. Stenens text bör därför hänföras till slutet av 1800-talet. Detta gör den dock inte ointressant, men värd uppmärksamhet ur andra perspektiv än runologiska. Redan Sven B. F. Jansson var väl medveten om detta. ”Kensing- tonstenen har med åren blivit en hjärtesak för mången trofast ättling av Island, Sverige, Danmark och Norge, och i kärleken till Kensingtonstenen mänger sig kärleken till det gamla nordiska landet. Kensingtonstenen är en allvarlig fråga. Icke ur filologisk men ur mänsk- lig synpunkt” (Jansson 1949). Folke Hedblom, som även han skrivit Statyn ”Big Ole” utanför Runstens- om Kensingtonstenen, har varit medveten om dessa aspekter, men museet i Kensington. ser det ur ett något mer lättsamt perspektiv ”Den stora och långva- The statue ”Big Ole” riga uppståndelse som skämtet vållat utgör dessutom ett intressant in front of the Rune och färgstarkt inslag i staten Minnesotas kulturhistoria” (Hedblom stone museum in Kensington.

Foto: Lars Westman 8 HISTORISKA NYHETER - SPECIAL delar någon annanstans, nämligen i Sverige. På liknande sätt kan sä- America” på skölden talar sitt tydliga språk. I sammanhanget bör det kert många människor som lever i Sverige idag känna sig. Det liv och tilläggas att det vid den här tiden inte fanns så många som var med- sammanhang som man känner sig mest hemmastadd och delaktig i vetna om att de som rimligen kunde göra anspråk på att vara Ameri- levs inte nödvändigtvis på det ställe där man fysiskt råkar befinna sig. kas sanna upptäckare var de som för över tiotusen år sedan vandrade Risken finns att man vänder sig från det nya platssammanhang och över Berings sund för att befolka den nya kontinenten. den verklighet man lever i och sluter sig inom (eller tar sin tillflykt till) Amerikas urbefolkning skulle vid denna tid (1800-talets slut) för- en idealiserad föreställning om det förlorade hemmet. passas till reservat. Den då vedertagna bilden av urbefolkningen var För att kunna inrätta sig som en delaktig medborgare i ett nytt att de var blodtörstiga vildar. I texten anar vi något av denna föreställ- land utan att förlora sin identitet måste man försöka bygga broar mellan ning. En intressant fråga väl värd efterforskning är hur Lakota Sioux ”gamla” och ”nya” världar. Detta innebär att man måste tillägna sig indianerna, som nu bor i reservat i Minnesota, uppfattar Kensington- den nya platsens historia. Var det i ett missriktat försök att göra detta stenen? som Ohman och hans vänner skapade en plats åt sin gamla historia i det nya landet? Historia är politik Ohman var påläst om och säkert stolt över den svenska histo- Vem äger historien? Svaret är väl att ingen äger den, men många gör rien. Han var dessutom väl bekant med berättelserna om att nordbor anspråk på den, för historia är politik. Historien är mångtydig, men skulle ha seglat över Atlanten före Columbus. Arkeologerna hade vis- definitivt inte godtycklig. Det är därför viktigt att ändå ta någon sorts serligen ännu inte hittat bevisen, men varför inte hjälpa dem lite grann ställning till vad som verkar rimligt sant, exempelvis i fallet rörande på traven eftersom det förmodligen trots allt var sant? Kensingtonstenen. Texten kan inte vara både från 1362 och slutet av 1800-talet. Det Vem upptäckte Amerika? historiska sammanhang som den bör förstås i, är avhängigt av vad Ett annat motiv kan ha varit en önskan att hävda sig gentemot andra som kan ses som den mest sannolika dateringen. Väger man argu- invandrargrupper med annan etnisk bakgrund. Vem var det som kunde menten mot varandra finner man att dateringen till 1800-talets slut är göra anspråk på att ha först ”upptäckt” Amerika? Om man tillhörde den utan tvekan mest troliga. Kensingtonstenen bör därför ses som den folkgrupp som först gjort detta, skulle man kanske på ett sätt ett föremål som ger ett exempel på hur historieuppfattning och kunna göra anspråk på att vara lite mer amerikansk. samtidsbild smältes samman hos invandrare i Nordamerika under det Den åtta meter höga statyn utanför runstensmuseet föreställande sena 1800-talet. 1300-talsvikingen[!] Big Ole med texten ”Alexandria birthplace of BJÖRN MAGNUSSON STAAF OCH MARIT ÅHLEN.

The Kensington Rune Stone and the making of history.

By Björn Magnusson Staaf and Marit Åhlen.

The language and rune shapes of the Kensington Rune Stone and almost certainly proud of Swedish history. Furthermore, he was are so odd that the stone cannot be attributed to the 14th century. well-acquainted with theories that Scandinavians crossed the Atlantic The tradition of carving and raising rune stones ceased in prior to Columbus. True, scholars have not yet found the proof, but Scandinavia by the start of the 12th century. why not help them along since it must be so anyway?

Middle Ages runic inscriptions are chiefly engraved in wood or bone, Who owns history? sometimes on grave-slabs. The text on the stone has been described Asserting oneself above other immigrant groups with a different ethnic as a ‘cry for help’. Stone is a poor medium for a cry for help. More background may also have played a part. Which group could lay claim natural would have been to carve on wood. to have first ‘discovered’ America? Belonging to the ethnic group that Thus text on the stone should be attributed to the late 1800s. achieved this could perhaps entitle you to claim being somewhat more Almost all discussion on the Kensington Rune Stone has concentrated American. And in this respect it should be added that, at this time, on whether or not the text and runes are from the 14th century. Hence there were few debaters who stressed that the people who could rea- the stone’s context in immigrant society of late 1800s Minnesota has sonably lay claim to being the true discoverers of America were most fallen into the background. likely those who once – 1000 years previous – wandered across the Why did one or presumably several Scandinavian immigrants Bering Strait to inhabit the new continent. Native inhabitants of carve a rune stone at the end of the 1800s in Minnesota, pretending it America were at this time lined up for reservations. The general picture was done in the 14th century? circulating of native Americans was that they were blood-thirsty sava- ges. This notion can be perceived in the text. One interesting issue, Thoughts and hearts well worth looking into, would be how the Lakota Sioux Indians, now One question might be asked here which at first may seem somewhat living on a Minnesota reservation, regard the history of the Kensington odd. Where did Ohman live his life round the turn of the 19th century? Rune Stone? Physically, of course, he was in Minnesota. But where were his Who owns history? The answer is: nobody. But many people lay thoughts, where his heart? These were no doubt chiefly somewhere claim to it, since history is politics. History is many-faceted, but in no else, more precisely in Sweden. Just like the thoughts and hearts of way arbitrary. Thus it is still important to take some kind of stance on many people living in Sweden today. The life and context where people what seems reasonable truth, as for example with the case of the feel most at home and participant in is not the same place as where Kensington Rune Stone. The text cannot be from both 1362 and the they happen to find themselves. There is great risk of shunning the late 1800s. Without doubt, the latter date is most likely. Hence the new location and living reality in and becoming enclosed in notions stone should be seen as an object providing example of how concepts of a lost homeland. To be able to establish oneself as participant in a of history and contemporary times fused together among immigrants new country without losing identity requires efforts to build bridges in late 1800s North America. between ‘old’ and ‘new’ worlds. This also means assimilating the history of the ‘new’ place. Was it in an attempt to achieve this that Ohman created room for his ‘old’ place history in the ‘new’? He was well-read HISTORISKA NYHETER - SPECIAL 9

Henrik Williams (tv), professor i Nordiska språk vid Uppsala universitet, och Richard Nielsen (th) berättar om runorna på Kensingtonstenen.

Henrik Williams (left), professor at the dept for Scandinavian Languages at the University of Uppsala, and Richard Nielsen (right), tell us about the runes at the Kensington rune stone. Runorna på Kensingtonstenen

Ristades Kensingtonstenen 1362 eller under 1800-talets slut? skulle passa in. Vissa språkdrag har också pekats ut som omöjliga Sedan fyndet av stenen 1898 har debatten om denna fråga rasat under medeltiden, t.ex. opþagelsefarþ som ser ut som det ganska vilt. Att inskriften är medeltida hävdas med eftertryck av många moderna opdagelsefærd ’upptäcktsfärd’ i danskan och norskan. Men fak- amatörforskare och många amerikaner. Att den är modern görs tum är att vissa av de till synes moderna språkdragen visar sig ha lika säkert gällande av runologer och forskare i nordiska språk. funnits redan under medeltiden. Och opþagelsefarþ har nu givits Men varför har inte frågan fått sin lösning? Hur kan det ta över tolkningen uptakilsefärd, vilket kunde betyda ’upptagelsefärd, resa för hundra år att bevisa om ett dokument är från 1300-talet eller ett att odla upp nytt land’. Helt plötsligt får kritiken börja om från en ny halvt årtusende senare? Här ska vi försöka förklara var komp- utgångspunkt. likationerna ligger. Nästan varje ord, ja till och med varje runa, på Kensingtonstenen kan diskuteras. Men skiljelinjen i debatten är klar. Många fenomen i Texten på Kensingtonstenen kan läsas på skylten. Helt klart är att inskriften är oväntade. En del av dem finns belagda i medeltida texter, både norrmän och svenskar från götalandskapen omnämns. Inskrif- om än ibland sällsynt. Andra fenomen finns det inga gamla paralleller ten kan ha ristats på ett blandspråk, oavsett om den är gammal eller till, eller åtminstone har ännu inga övertygande exempel spårats upp. nyare. Dagens svenskar kan staka sig i texten fram med visst besvär. Men även garanterat äkta texter uppvisar avvikelser. Men för att avgöra om den är 100 år gammal eller 600 år gammal Frågan är om avvikelserna i Kensingtoninskriften är alltför många. måste man faktiskt vara specialist. På 1300-talet talade vi fornsvenska i Kan en 1300-talstext innehålla så många unika och oväntade företeel- Sverige. I våra grannländer talades fornnorska och forndanska (och forn- ser? gutniska på Gotland). Språken låg mycket närmare varandra än i dag och kunde lätt förstås av alla nordbor. Just under 1300-talet skedde Vi vill här ge ett par konkreta exempel på vilka problem det handlar många förändringar i de nordiska språken. De är mycket lättare att om. Upphovsmän till beskrivningen är Richard Nielsen, teknolog och förstå än de äldre fornspråken och de vikingatida runinskrifterna. energisk amatörforskare i Texas, och Henrik Williams, runforskare Många av runorna på Kensingtonstenen avviker från dem i sam- och språkvetare vid Uppsala universitet. Tillsammans har de försökt tida inskrifter (se utställningen). Inte heller språket liknar övriga tex- att ge en allsidig bild av Kensingtonstextens gåtor. ter från 1300-talets Norden. Det är därför vetenskapsmännen vägrar erkänna att det är så gammalt. Men på 1800-talet tycker de att språket 10 HISTORISKA NYHETER - SPECIAL

Problemet har Här ser vi de tre första runorna på Kensingtonstenens sida. Richard Nielsens Först bland orden på Kensingtonstenens sida står tre runor som tolkning av dessa runor skulle innebära har lästs hAr har och som har tolkats som inledningen i me- en ny innebörd av en betydelsefull mening på Kensingtonstenen. ningen ”(Vi) har 10 man vid havet”. Detta ord har länge utgjort ett av de starkaste argumenten emot att inskriften skulle vara från 1300-talet. former dyker upp redan på medeltiden finns det inte ett enda fall i de I medeltida språk skilde man nämligen på entals- (singularis) och 10 000-tals dokumenten på att singularisformer använts konsekvent. flertalsformer (pluralis) av verben. Bland annat engelsktalande gör ju Det rör sig alltid om undantagsfall. För det andra skulle singularis- fortfarande detta: man säger she has men they have. På fornsvenska formen av havom ändå inte ha varit har utan haver. Det finns inte något väntar man sig (vi) havom, vilket ända fram till 1940-talet kunde skrivas enda exempel på ett har före år 1500, trots att detta är ett av de vanli- (vi) hava i formella sammanhang. gaste orden i språket. Återigen verkar det som fallet är löst. Det finns fyra andra verb i inskriften som drabbas av samma Men återigen ställer en ny tolkning frågan på sitt huvud. Det frågetecken, nämligen vi haþe, vi var, vi kom och (vi) fan istället för visar sig nämligen att läsningen har varit slarvig på denna punkt. Det hafdom, varom, komom och funnom. Saken verkade klar: verbformerna står inte hAr har utan h^R här! Och då måste det röra sig om ett på stenen pekar tydligt bort från 1300-talet och lika tydligt mot 1800- annat ord. Vi behöver ett verb och Richard Nielsen förslår att det talet. handlar om är som i detta fall föregås av ett överflödigt h. Meningen Men som redan Hjalmar Holand visade finns det faktiskt exem- skulle då bli ”(Det) är 10 man vid havet”. Att ett onödigt h läggs till pel på att verb kunde skrivas med sin singularisform redan under ord förekommer sporadiskt under medeltiden, också i runinskrifter. 1300-talet, trots att de klart och tydligt borde stå i pluralis. En trolig Företeelsen är oväntad men kan inte uteslutas. Den verkar för övrigt förklaring till detta är att singularisformerna bevisligen först blev van- också elegant kunna förklara orden öh ’ö’ och ahr ’år’. liga i det talade språket. En slarvig skrivare kunde göra sig skyldig till Det visar sig alltså att med den nya läsningen och tolkningen kan en blunder och oavsiktligt få med en talspråksform. Det finns ganska ordet h^R inte användas som ett entydigt bevis mot många sådana exempel, och därmed skulle Kensingtonstenens ur- Kensingtoninskriftens 1300-talsursprung. Men man måste fortfarande sprung i 1300-talet inte heller vara omöjligt på denna punkt. tro på användningen av ett onödigt h och på att denna text skulle vara Trots denna viktiga upptäckt återstår två andra problem med den enda från medeltiden som konsekvent använder entalsformer av verben i singularisform. Det första är att även om enstaka sådana verb istället för de förväntade flertalsformerna.

Problemet med de pentadiska siffrorna

De runor på Kensing-tonstenen som Att Kensingtonstenen är exakt daterad till 1362 väckte en sensa- tolkats som året 1362. Liknande tion! Visserligen finns det ett litet antal runinskrifter med själv- ”siffror” finns i runkalendrarna, bl.a. beskrivna i Ole Worms kända verk datering, men de uttrycker sin tidsfästning mer omständligt. från 1600-talet”.

På kyrkklockan från Saleby i Västergötland står det exempelvis: ”Då jag var gjord, då var det ettusentvåhundratjugu vintrar och åtta (= 1228) från Guds födelse.” I medeltida handlingar daterar man däre- mot med romerska siffror: t.ex. MCCCLXII (1362). Skandinaver i 1800-talets Amerika kan inte väntas känna till Ole Worms Men det unika med Kensingtonstenen är inte bara att den an- utgåva av runkalendern: de kan därför inte heller ha apat efter vänder siffror utan dels att den använder en särskild sorts ”runsiffror”, runsiffrorna därifrån. Det skulle kunna vara ett starkt argument för dels använder dem enligt det moderna positionssystemet. På medelti- att Kensingtonstenen är medeltida. Men nu visar det sig att de den tog man annars så många av varje talsort som behövdes: M (1000) pentadiska runsiffrorna finns publicerade i en mera lättillgänglig källa. + CCC (3x100) + L (50) + X (10) + II (2x1). Men nuförtiden anges Nils Henrik Sjöborg gav på 1820-talet ut Samlingar för Nordens forn- antalet tusental (1) + hundratal (3) + tiotal (6) + ental (2). Samma sak älskare som blev mycket spridd. Den innehåller en uppsättning sker alltså på Kensingtonstenen: 1362. runsiffror! Den har hämtas från de s.k. runstavarna som användes Det är inte märkligt att forskarna avvisade möjligheten att en nästan in i modern tid. Även 1800-talsmänniskor kunde alltså vara runinskrift med denna datering skulle kunna vara äkta. Och vem har bekanta med systemet. förresten hört talas om runsiffror? Men återigen visar sig verklighe- Det besvärligaste är ändå att förklara varför runsiffrorna används ten mer komplicerad än vi kanske skulle önska. Runsiffror har bevis- så modernt. Man hade förväntat sig en romersk motsvarighet till 1362 ligen funnits under 1300-talet! De är också kända från ett 1600-tals- och istället för 11 (22) hade man väntat sig 0011. En användning av verk av dansken Ole Worm som bland annat behandlar runkalendrar. decimalsystemet förutsätter kännedom om arabiska siffror. Det finns ett fåtal exempel på att arabiska siffror kunde användas i 1300-talets Pentadiska siffror Norden och ännu mer sällsynt är användningen av positionssystemet, Runkalendern användes bland annat för att hålla reda på när påsken d.v.s. tal som 22 eller 1362. Om man vill se Kensingtonstenen som en inföll, och den har inget med riktiga runinskrifter att göra. De siffror medeltida produkt måte man acceptera att den på denna punkt skulle som används i runkalendern är ”pentadiska”, dvs uppbyggda på 5-tal, vara unik i två avseenden. Den skulle dels som enda riktiga runin- medan våra siffror är byggda på tiotal. I det pentadiska system sätts skrift använda pentadiska siffror, dels som ett av de tidigaste nordiska ett litet tvärstreck för 1–4 (1–4) och 6–9 (6–9), medan 5-talet anges dokumenten datera enligt det moderna positionssystemet. Richard med en halvcirkel (5) och 10-talet med en egen symbol (på Nielsen har föreslagit att sådan kunskap hämtades från utomnordiska Kensingtonstenen 0). Systemet var detsamma men tecknen kunde källor (se utställningen), men Henrik Williams håller inte med att variera något i utseende. dateringarna är jämförbara. HISTORISKA NYHETER - SPECIAL 11

Bredsidan:

1. 8 : G#TE| : OK : 22 : NORRMEN : PO : The runes of the 8 : göter : ok : 22 : norrmen : po : Åtta göter and tjugotvå norrmän på Kensington Runestone

O : OPJAGELSEFARJ : FRO : 2. ... By Henrik Williams ...o : opþagelsefarþ : fro : (denna?) upptagelsefärd (= uppodlings- eller plundringsresa) från Was the Kensington Runestone inscribed in 1362 or the late 1800s? Since discovery of the stone in 1898, debate on 3. WINLANJ : OF : WEST : WI : this issue has raged violently. vinlanþ : of : vest : vi : Vinland i? väst. Vi Many Americans and amateur researchers firmly insist the inscriptions are from the Middle Ages. While runologists and HAJE : L^GEÑ : WEJ : 2 : SklAR : EN : 4. Scandinavian language scholars are equally adamant about the haþe : läger : veþ : 2 : skLar : en : hade läger vid två …??? en stone's modernity. Yet why has no conclusion been reached? How can it take over 100 years to prove if a document is from 5. JAGS : RISE : NOR? : FRO : JENO : STEN : the 1300s or 500 years later? We shall here try to explain the þags : rise : norr : fro : þeno : sten : complications that exist. dagsresa norrut från denna sten. The Kensington Runestone text can be read on the placard. Both Norwegians, and Swedes from the provinces of Göta- 6. WI : WAR : OK : FISKE : EN : JAGH : ^PTIR : land are quite clearly mentioned. Whether old or more recent, vi : var : ok : fiske : en : þagh : äptir : the inscription can have been carved in mixed language. Mo- Vi var och (= för att) fiska en dag. Efter (att) dern Swedes are able with some difficulty to stumble through the text. But deciding whether it is 100 or 600 years old requires 7. WWI : KOM : HEM : FAN : 0 : MAN : R$JE : a specialist. In 14th century Sweden Old Swedish was spoken. vi : kom : hem : fan : 10 : man : röþe : Our neighbors spoke Old Norwegian and Old Danish (Old vi kom hem fann vi tio man röda Gutnish on Gotland). The languages were much closer to each other than at present and were mutually understood by 8. AF : BLOJ : OG : JEJ : A V M : Scandinavians. The languages underwent many changes, af : bloþ : og : þeþ : A V M : especially in the 1300s. They are thus much easier to underst- av blod och död. Ave Maria. and than their predecessors and Viking era rune inscriptions. 9. FR^ELSE : AF : ILLY : fräelse : af : illü : Impossible language? Fräls ifrån ondo. Many of the runes on the Kensington Runestone deviate from those on contemporary inscriptions (see exhibition). Nor is the language akin to other 14th century Scandinavian texts. Smalsidan: Hence scholars refuse to acknowledge it as being so old. But it would fit the 19th century, they feel. Indeed, certain language 10. H^R : 0 : MANS : WE : HAWET : AT : SE : features have been pointed out as impossible during the Middle här : 10 : mans : ve : havet : at : se : Ages. (Det) är tio man vid havet för att se Practically every word, even each single rune, on the Kensington Rune Stone can be discussed. But the debate has a 11. ^PTIR : WORE : SKIP : 14 : @AGH : RISE : clear dividing line. Many phenomena in the inscription are äptir : vore : skip : 14 : þagh : rise : unexpected. Certain of them are borne out by Middle Ages efter våra skepp fjorton dag(ars) resa texts, if somewhat exceptionally. Others lack any historical parallels, or at least no convincing examples have as yet been 12. FROM : @ENO : $H : AHR : 1362 : from : þeno : öh : ahr : 1362 : traced. But even certified genuine texts display discrepancies. från denna ö. År 1362. Does the Kensington inscription have too many discrepancies? Can a 14th century text contain so many unique and unexpected phenomena? Slutsats Further study Den senaste forskningen visar att åtminstone språket på Most recent research shows it is often possible to at least link Kensingtonstenen oftast är möjligt att förknippa med både 1300-talet the language on the stone to both the 14th and 19th centuries. och 1800-talet. Kanske man inte absolut kan utesluta vare sig det ena Perhaps absolute exclusion of one century or the other is not eller det andra århundradet. Många språkdrag som verkar avvikande i feasible. Many language features seemingly discrepant from a ett 1800-tals perspektiv kan bero på dialektala drag, svensk-norsk språk- 19th century perspective may be due to dialectical features, blandning och kanske också rena misstag, medvetna eller omedvetna, Swedish-Norwegian language mixture and perhaps even the av en tänkt runstenstillverkare. Men i ett 1300-talssammanhang för- simple mistakes, conscious or otherwise, of a putative rune utsätts å andra sidan detsamma och dessutom specialförklaringar och stone maker. But in a 14th century context on the other hand undantagsföreteelser. Varje människa måste besluta för sig själv var all this is assumed, along with specific explanations and gränsen för det sannolika går. exceptional instances. Each individual must decide for themselves where the boundaries of probability lie. Det enda som är säkert är att Kensingtonstenen behöver studeras ytterligare innan vi kan nå ett säkert resultat. Om alla låter sig överty- The only certainty is that this rune stone requires further study gas ens då återstår att se. before a secure conclusion can be reached. Whether everyone would even then be convinced remains to be seen. 12 HISTORISKA NYHETER - SPECIAL Den politiska situationen i Norden på 1300-talet

Skalle från slaget vid Visby år 1361.

A skull from the battle of Visby, Korsbetningen, year 1361.

Foto: Statens historiska museum

1300-talet var ett århundrade präglat av stor dramatik i hela Eu- (motsvarande omkring 8 ton rent silver!). Hädanefter titulerade han ropa. Hundraårskriget mellan England och Frankrike, varvid sig ”Magnus maedh Gudz nadhum Konunger Swerikis, Norighis ok båda parter ägnade sig åt att plundra civilbefolkningen, de stän- Skanes”. digt upprepade pestepidemierna med Digerdöden 1348-50 som I Sverige ingick sydvästra Finland och kusttrakten upp utefter skräckinjagande inledning – allt har bidragit till att ge en mörk Bottenhavet, under det att gränsen österut, mot furstendömet bild av detta sekel. Också förhållandena i Sverige präglades av Novgorod var synnerligen obestämd och omtvistad fram till Nöte- upprepade dramatiska händelseförlopp. borgsfreden 1323. Det norska riket innefattade inte bara det nuvarande Norge, utan också Viken (senare kallat Bohuslän) och Jämtland Århundradet började med brödrastriden mellan Magnus Ladulås sö- och Härjedalen, samt dessutom Island, delar av Grönland, Färöarna, ner, kung Birger Magnusson och hans yngre bröder hertigarna Erik Shetlandsöarna och Orkneyöarna. och Valdemar som fick ett tragiskt slut genom gästabudet i Nyköping Vid kröningen av kung Magnus och hans drottning, Blanche av vid jultiden 1317. Hertigarna fängslades av sin kunglige bror, och Namur, år 1336 tycktes framtiden ljus. Men med tiden dök svårighe- lämnades att så småningom svälta ihjäl i fängelsehålan på Nyköpings- ter och kriser upp. Under hela sin regering drogs kung Magnus med hus. Under det följande inbördeskriget fick kung Birger lov att fly stora finansiella problem, främst på grund av köpet av Skånelandskapen och blev så avsatt. som han fått låna pengar till. På grund av att han inte i tid hade kun- Hertig Erik efterlämnade sin maka, den norska kungadottern nat betala tillbaka de lån han fått av kyrkan blev han t o m bannlyst av Ingeborg Håkonsdotter, och en ettårig son, Magnus. Dennes morfar kung Håkon V av Norge dog den 8 maj 1319 utan någon manlig arvinge. Via sin mor ärvde då den lille Magnus den norska kunga- kronan, och en dryg månad senare valdes han på Mora äng utanför Uppsala också till svensk konung. Fram till dess att Magnus Eriksson förklarades myndig, troligen år 1331, sköttes naturligtvis regeringen av förmyndar-regeringar, en i vardera riket eftersom det inte var fråga om någon realunion, utan enbart om att de båda länderna hade ge- mensam konung. Länge dominerades de av hans mor hertiginnan Ingeborg, vilken var den enda som tog del i såväl Norges som Sveri- ges styrelse.

Magnus Erikssons Sverige Det välde som kung Magnus Eriksson regerade över var till ytan det största i hela Europa, även om den sammanlagda befolkningsstorleken inte var så imponerande, troligen bara knappt två miljoner. Från 1332 ökades det ut genom att Skånelandskapen hyllade Magnus som ko- Nyckel från slaget vid Visby år 1361. nung efter ett uppror mot grevarna av Holstein som innehaft dem A key from the battle of Visby, Korsbetningen, year 1361. som pant för lån till den danska kronan. Kungen löste ut dem genom Foto: Statens historiska museum att betala den för tiden gigantiska summan av 34 000 mark silver HISTORISKA NYHETER - SPECIAL 13

The 14th century political situation in Scandinavia By Michael Nordberg

The 14th century was characterized by great drama throughout Europe. Much has contributed to presenting a dark picture of this century: the Hundred Years’ War between England and France, with both sides busy pillaging the civil population, the continuous reoccurrence of plague epidemics with the Black Death (1348-50) as horrific prelude. In Sweden the situation was also mar- ked by repeated dramatic events.

Sporre från slaget vid Visby år 1361. In 1319 the then three-year-old Magnus Eriksson inherited the A spur from the battle of Visby, Korsbetningen, year 1361. Norwegian Crown. The same year he was chosen at Mora äng Foto: Statens historiska museum outside Uppsala to be King of Sweden. Until he was declared of age – most likely 1331 – government was of course dealt påven under en period. Naturligtvis drabbades både Sverige och Norge with by regency councils, one in each kingdom, since it was 1350 av Digerdöden, men dessvärre är det på grund av brist på källor not a question of any real union but simply that both countries omöjligt att veta hur omfattande dödligheten var i de båda länderna. should have a common king. Förhållandet mellan kungen och stormännen blev undan för undan Surface-wise, the kingdom ruled by Magnus Eriksson was allt kyligare. Inte minst på grund av att han genomgående i stadgor largest in Europe, even if the combined population was less och i sin lagstiftning strävade efter att skydda befolkningens breda impressive – probably less than two million. This was increased lager mot aristokratiska maktövergrepp i form av våldgästning och from 1332 in that the people of the area of Scania in oskäliga avgifter. Stormännens missnöje ledde 1356 till ett uppror, southernmost modern-day Sweden and its provinces honored med Magnus äldste son Erik som galjonsfigur. Han var visserligen Eriksson as their king following revolt against the earls of utsedd att efterträda fadern som svensk kung, men hade ingenting att Holstein who possessed them as a pledge on a loan to the säga till om så länge fadern levde. Den yngre sonen däremot, Håkan, Danish Crown. The king redeemed them through payment of hade fått överta regeringen i Norge, och detta förhållande hade väckt the gigantic sum in those days of 34,000 silver marks (approx bitterhet hos Erik. Upproret fick till en början stor framgång, och 8 tonnes of pure silver!). Thereafter addressing himself as: Magnus tvingades att överlåta en stor del av Sverige på sonen. När “Magnus maedh Gudz nadhum Konunger Swerikis, Norighis Erik plötsligt avled 1359 kunde dock hans far återta hela sitt rike. ok Skanes” (Magnus with God’s grace King of Sweden, Norway and Scania). Slaget vid Visby Nästa hårda slag kom 1360. Trots att den danske kungen Valdemar, Late medieval Sweden senare kallad Atterdag, högtidligen hade erkänt kung Magnus inne- Sweden included south-west Finland and coastlands up along hav av Skånelandskapen grep han till vapen och återtog dem, utan att the Gulf of Bothnia, while the eastern border with the principal- Magnus hade möjlighet att hindra det. Men det var bara en början. På ity of Novgorod was particularly unresolved and disputed until sommaren 1361 seglade kung Valdemar till Gotland, och efter det the peace of Nöteborg in 1323. The Kingdom of Norway not synnerligen blodiga slaget utanför Visbys murar då den gutiska bonde- only included present-day Norway, but also Viken (later Bo- armén hade besegrats, kunde han besätta hela ön. huslän), Jämtland and Härjedalen (all part of present day Dessa olyckor gav ny näring åt stormannaoppositionen. Man er- Sweden), as well as Iceland, parts of Greenland, the Faroe Is- bjöd den svenska kronan åt kung Magnus systerson Albrekt d.y. av lands, Shetland and Orkney. Mecklenburg, och med hjälp av tyska trupper kunde upproriska stor- Magnus Eriksson divided his time between both kingdoms män 1363 avsätta Magnus. Visserligen försökte denne två år senare throughout his reign. Although Stockholm was not formally a att med hjälp av sonen Håkan återta tronen, men efter ett svårt neder- capital, he spent lengthy periods at the palace there, but it is lag fängslades Magnus och fick tillbringa nästan sex år i fängelse på otherwise striking how often and how long he resided partly Stockholms slott. Efter att ha släppts fri 1371 begav han sig till Norge, in Scanian areas, and partly in palaces in or on the border of men under en vintrig seglats 1374 led han skeppsbrott och drunknade Norway, Varberg, Lödöse, Marstrand or Bohus. More utanför den sydnorska kusten. exceptionally he visited Oslo, Tönsberg or Bergen. He also Under hela sin regering delade Magnus Eriksson sin tid mellan resided in Finland on several occasions. As far as is known, sina båda riken. Även om Stockholm formellt inte var någon huvud- however, he never visited Iceland, even less Greenland. stad uppehöll sig kungen längre perioder på slottet där, men annars är Extant source materials do not provide much informa- det slående hur ofta och länge han vistades dels på skånskt område, tion on the amount of attention given by the king to these dels på slott i eller på gränsen till Norge, Varberg, Lödöse, Marstrand parts of his kingdom. A perhaps not entirely reliable source eller Bohus. Mera undantagsvis besökte han Oslo, Tönsberg eller does however state that in 13?? he was to have sent a ship to Bergen. Vid flera tillfällen vistades han också i Finland. Däremot be- Greenland – though no one knows how this journey progressed. sökte han aldrig, såvitt bekant, Island och än mindre Grönland. Det A good and unbridled imagination would allow that it was bevarade källmaterialet ger inte särskilt många upplysningar om hur people from this expedition who left the Kensington Runestone. mycket uppmärksamhet som kungen ägnade åt dessa delar av hans välde. En kanske inte helt pålitlig källa uppger dock att han 13?? skulle ha skickat skepp till Grönland – men man vet ingenting om hur detta avlöpte. Med god och otyglad fantasi kan man föreställa sig att det var folk från denna expedition som skulle ha lämnat efter sig Kensingtonstenen... MICHAEL NORDBERG 14 HISTORISKA NYHETER - SPECIAL Geology of the Kensington Runestone

This text presents the result of an investigation into the leaching nutrients (primarily iron and magnesium) from minerals in geological aspects of a Stone slab artifact called the Kensington the stone. The pattern of the lineations closely match(es) the Rune Stone. In addition to documenting the physical features description and sketchs by witnesses (Olof Ohman and Sam Olson), of the stone, the geologic attributes were used to assign the age that roots tightly gripped the Kensington Rune Stone when it was of the inscription. discovered.

The investigation began on July 3, 2000, and included both field and Runestone hoax laboratory work. Based on our observations, test results, research and A large stone with an inscription on the top side was discovered in past experience, the following conclusions are appropriate: May 2001 in a pile of field-cleared boulders. The stone was found The Kensington Rune Stone is a tabular-shaped, dark grey, within a few hundred yards of the discovery site of the Kensington metagraywacke glacial erratic boulder of Archean age (roughly 2,7 Rune Stone and was initially thought to be related to it. The message billion before present). The back side of the stone exhibits very contains 13 carved characters including the letters AVM. A group of pronounced, roughly parallell, glacial striations five individuals came forward in September of 2001 claiming Several curved fractures along one edge of the stone were responsibility for carving the inscription in 1985. Their runestone produced by purposeful man-made impact. The previously larger sized ”hoax” suddenly became an important control sample that exhibited stone was shaped or ”dressed” prior to the inscription being carved. weathering of an inscription in rock comprised of essentially the same minerals as the Kensington Rune Stone. Based on comparison with Retooled the still actively oxidizing pyrite crystals within the AVM Stone Approximately 95% of the runic inscription was cleaned out with a inscription carved in 1985, the completely oxidized pyrite pits observed nail shortly after its discovery. This ”re(e)tooling” removed weathering in the original Kensington Rune Stone inscription took longer than features from the bottom of the carved grooves and crushed the 18 1/2 years of weathering to develop. The conclusion is that the continuent minerals which turned these surfaces white. The ”fresh” Kensington rune stone inscription was carved before 1870. appearance of the inscription has led to confusion and misinter- In March 2003, 23 chip samples from slate tombstones were pretation of the relative age of the inscription. Several runic charact- collected, with permission, in the Hallowell Cemetery in Hallowell, ers in the last three lines of the inscription on the stone were not Maine. The tombstone death dates raged from 1796 to 1865. This retooled and exhibit original weathering features. gave a range of 138 to 203 years that the slate tombstones were exposed Several plaster casts of the stone were reportedly made by the to roughly similar weather conditions as the Kensington rune stone Smithsonian Institution in the 1940’s. We observed white coatings of in Minnesota. Based on comparison of weathering characteristics of gypsum on several characters on the stone which are likely remnants the chip samples obtained from slate tombstones, the biotite mica of the plaster casts. that was exposed at the time of the original inscription on the The glacial back side of the Kensington Rune Stone exhibits Kensington Rune Stone took longer than 194 years to completely two, approximately ½ (13 m.m.) wide, white undulating and branching weather away. The conclusion is that the Kensington Rune Stone must lineations. These lineations were likely produced by young tree roots be older than the 18th century. SCOTT WOLTER

På bilden ser vi en gravsten från Hallowellkyrkogården i Maine. Scott Wolter har jämfört Kensingtonstenens vittring med 1800-talsgrav-stenars från denna kyrkogård. Hans slutsats efter denna analys är att Kensingtonstenen måste vara äldre än från 1700-talet.

The picture shows a tombstone from the Hallowell churchyard in Maine. Scott Wolter has compared the weathering of the Kensington Runestone with 19th century tombstones from this place. After the analysis, his conclusion is that the Kensington Runestone must be older than the 18th century. HISTORISKA NYHETER - SPECIAL 15 Ny forskning kring New research on the Kensington Rune Stone Kensingtonstenen By Runo Löfvendahl If funds are made available, a small research group will be set up in Sweden with the aim of looking into certain Om medel ställs till förfogande, kommer vi i Sverige att bilda en specific points at issue. These include how much the stone liten forskningsgrupp, som skall studera några specifika fråge- has been worked and the tools used to carve the runes. ställningar. En intressant fråga är hur mycket stenen bearbetats Hence participation of stonemason Mats Johansson, och med vilka verktyg runorna huggits. För den skull deltar sten- Hörby, and rune carver Kalle Dahlberg, Adelsö. When huggare Mats Johansson från Hörby och runristare Kalle Dahl- discovered in 1898, many runes on the stone were grimy berg från Adelsö i undersökningen. När stenen upptäcktes 1898 and indistinct, thus the discoverer scraped clean the most var många runor smutsiga och svåra att se, varför upptäckaren begrimed using nails and a hammer or mallet. skrapade rent de smutsigaste med spik och hammare eller trä- klubba. If our investigation proceeds, we will concentrate on three- dimensional registration of entire stone surface. Metimur AB Om vår undersökning blir av, kommer vi att koncentrera oss på att of Gothenburg, specializes in recording objects in three registrera hela stenens yta tredimensionellt. En firma i Göteborg, dimensions with great accuracy. This non-contact measuring Metimur AB, har specialiserat sig på att registrera objekt i tre dimen- technique, developed for the car industry, has proven highly sioner med mycket hög exakthet. Denna beröringsfria mätteknik har suitable for registering of archaeological artifacts and surfaces. utvecklats för bilindustrin, men har visat sig ytterst lämpad för regist- Computer screen virtual measurements can be shown, permit- rering av arkeologiska föremål och ytor. Mätningar kan redovisas ting manipulation of color, microtopography and lighting for virtuellt på en datorskärm, där man kan manipulera färg, mikro- maximum contrast. We hope such pictures can be displayed at topografi och belysning för att få fram maximal kontrast. Vi hoppas the Museum of National antiquities in Sweden before the stone att sådana avbildningar kan visas här på Historiska museet innan ste- is returned to Minnesota. nen transporteras tillbaka till Minnesota. This method of registration can also be of great help to När det gäller läsningen av otydliga runtexter kan denna runologists when reading indistinct rune texts. Recordings will registreringsmetod också vara till stor hjälp för runologerna. Regist- be examined by Dr. Laila Kitzler Åhfeldt of Stockholm Uni- reringen skall bearbetas av Dr. Laila Kitzler Åhfeldt vid Stockholms versity. She will interpret the forms of the carved runes and universitet. Hon kommer att tolka formen på de inhuggna runorna, compare patterns from her previous investigations. She hopes och jämföra med mönstren från sina tidigare undersökningar. På så in this manner to find out if the text is cut by a single carver or sätt kan hon förhoppningsvis reda ut om texten är huggen av en eller several, if they were experienced or not, and how weathering flera ristare, om de varit erfarna eller oerfarna samt hur vittringen as changed the runes. A prerequisite is that investigations förändrat runorna. Det är en förutsättning att alla undersökningar conducted here in Stockholm do not in any way damage the som görs här i Stockholm är icke-förstörande. stone.

Geovetenskaplig undersökning Geoscientific investigation Vidare kommer vi att granska stenytan och dess utseende, de olika We will also examine stone surface and its appearance, the mineral som finns på ytan, vilka som är ursprungliga och vilka som various minerals on its surface, to define original minerals and skapats genom vittringen. De nyskapade mineral som bildas genom those created by weathering. The latter will chiefly consist of vittringen är främst rost av olika typ, men även lerliknande mineral. various types of brown iron deposits, but also clay-like mine- Dr. Magnus Mörth vid Stockholms universitet och undertecknad kom- rals. Myself and Magnus Mörth of Stockholm University will mer att försöka reda ut dessa frågor ytterligare. Tyvärr är det mycket look further into these issues. Unfortunately, determining dates svårt att avgöra när olika förändringar skett, eftersom vi inte förfogar of the various changes is highly difficult since we at present över några lämpliga dateringsmetoder för närvarande. possess no satisfactory dating methods. Vi räknar inte med att denna geovetenskapliga undersökning kan We do not expect this geoscientific investigation to avgöra om stenen är falsk eller äkta, men anser att vår undersökning determine the genuineness or otherwise of the stone, but we kan komplettera Scott Wolters större geovetenskapliga och feel it can supplement the deeper geoscientific examination by runologernas granskning av texten. Vi ser det som angeläget att ut- Scott Wolter and text examination by runologists. We consider veckla arbetet att registrera svenska runristningar och klargöra hur it essential that work cataloging Swedish rune carvings be vittringen av stenmaterial går till. Det finns runtexter i Sverige, där further developed, with clarification of the process of stone detaljtolkningen och äktheten av runorna ej är klargjord. Om medel weathering. Rune texts exist in Sweden that lack final clarity in beviljas kommer Kensingtonstenen att jämföras med Sparlösastenen interpretation of details and authenticity. If funds are accorded, i Västergötland, som fortfarande rymmer olika tolkningsmöjligheter. then the Kensington Rune Stone will be compared with the Vi anser att en noggrann tredimensionell registrering av runtexter Sparlösa Stone in Västergötland province which still på sten, liksom av huggen och bearbetad sten, kommer att bli ett accommodates various possible interpretations. mycket viktigt hjälpmedel i framtiden. Vi kommer aldrig att helt kunna We feel that careful three-dimensional registration of stoppa nedbrytning av olika material. Att bevara en avbildning av fö- stone-based rune texts, as well as hewn and tooled stone, will remål i tre dimensioner kommer därför att bli en central uppgift i be of very significant help in the future – degradation of fortsättningen. various different materials will never be fully prevented. Thus from now on keeping three-dimensional images of objects will RUNO LÖFVENDAHL become a central task. HISTORISKA NYHETER - SPECIAL

Utställningen

Projektledare: Ola Olsson

Biträdande projektledare: Karl-Olof Cederberg

Utställningsarkitekt: Jan Polasek

Mediaproduktion: Henrik Summanen

Utställningsassistent: Susanna Larsson

Föremålsurval – och texter: Lars Holmblad

Information: Marie Bennerdt och Jenny Fransson

Skribenter:

Runo Löfvendahl (born 1944) is a Lars Westman (born 1934 ) is a jour- geologist at the National Heritage nalist on the magazine Vi since 1966. Board since 1990. PhD at Stockholm He publicized the Kensington Rune University 1981, appointed associate Stone in edition 20, 2002. In this text professor Åbo Akademi, Finland, 1991. below he describes how the stone was He researches into weathering and found and the debate which ensued. degradation of stone materials, chiefly of buildings, rock carvings and rune stones, and the curbing and amending of such changes.

Björn Magnusson Staaf (born 1962), Henrik Williams (born 1958) is profes- phD in Archaeology at Lund University, sor at the Dept of Scandinavian 1996, works as specialist at the Natio- Languages at Uppsala University. He nal Heritage Board in Sweden. chiefly works with language and per- sonal names on Viking period rune stones and with Old Swedish and Old Icelandic philology.

Richard Nielsen (1933) is a techno- Scott F Wolter (born 1958) graduated logist and energetic amateur resea- from the University of Minnesota- rcher in Texas. Together with Henrik Duluth in 1982 with a degree in Williams he has sought to give an all- geology. Worked the last 18 ½ years round picture of the mysteries of the as a geologist/petrographer operating Kensington Rune Stone text. a laboratory that performs material forensics on concrete, mortar, aggregate and rock. Scott is a licenced geologist and has written several papers and three books.

Michael Nordberg (born 1930) is a Marit Åhlen (born 1951), phD in Scan- Middle Ages historian. Between 1964 dinavian Languages in Uppsala 1997, and 1995 he was associate professor has been at the National Heritage Board and senior lecturer at Stockholm Uni- in Stockholm since 1985 and spec- versity. ializes in runes and runic inscriptions.