GÅRDAR I DALSLAND - en bebyggelsehistorisk versikt
Gårdar i Dalsland - en bebyggelsehistorisk versikt Länsstyrelsen i Västra G talands län, publikation 2008:85
ISSN 1403-168-X
ISBN 978-91-633-3899-1
Bebyggelsestudie, fältinventering och text: Marie Odenbring Widmark
Grafisk form, redigering och kartbearbetning: Andreas Hansen
Använda f rkortningar vid foto m.m: NM = Nordiska Museet, RAÄ = Riksantikvarieämbetet, DFH = Dalslands Fornminnes- och hembygdsf rbund, RMVG = Regionmuseum Västra G taland (nu en del av Västarvet), OE = Ola Erikson, OH = Olle Homman, GvS = G sta von Schoultz, MH = Margareta Hallin, ML = Maria L fgren, CAA = Christian Aarsrud, AB = Anni Bergstr m, MOW = Marie Odenbring Widmark, KAK = Karl-Arne Karlsson, LB = Lars Bergstr m, DW = Dag Widmark, LA = Lennart Andersson, YB = Ylva Blomberg, BAL = Bengt A Lundberg, PNN = Pål Nils Nilsson, NIS = Nils Ivan Svensson, CC = Claes Claesson, EB = Erik Bj rnänger, BA = Birgitta Andreasson, HF = Hanna Ferlin
Fotograf f r gårdsdelens bilder är Marie Odenbring Widmark med f ljande undantag: Bilderna till gårdarna 3, 10 och 13 samt interi rbilden gård 26, s 186 har fotograferats av Ola Erikson. Gård 8, s 116 stora bilden har fotograferats av Sven Sil- lén. Gård 17, s 148 nedersta bilden har fotograferats av Birgitta Andreasson. Gård 13, s 134 nedersta bilden tillh r familjen Lundgren. Uppmätning och ritning gård 7, s 110, 112 Anders Andén och Margareta Hallin.
Bild framsidan: Collage av Dalslandsgårdar Ola Erikson och Marie Odenbring Widmark Bild baksidan: Kalvar i uthus vid sj n Råvarp i Tisselskog, foto Ola Erikson
Referensgrupp: Karl-Arne Karlsson, Lars Bergstr m och Erik Holmstr m, Västarvet, Thomas Engel, Länsstyrelsen i Västra G talands län
Ut ver referensgruppen har f ljande deltagit som referenspersoner: De olika gårdsägarna, Andreas Hansen (Västarvet), Ann-Katrin Larsson (Länsstyrelsen i Västra G talands län), Ylva Blomberg (Agronom med f rflutet vid Lantbruksnämnden och Hushållningssällskapet, nu Västfastigheter)
Bakgrundskartor: © Lantmäteriet 2000/2820-0
Tryck: Rydins Tryckeri AB, Nossebro 2008 F rord
enna rapport berättar om bondgårdsmilj er i Dalsland. Den är den sista i en serie om fyra som beskriver och pekar ut bondgårdarnas kultur- Dhistoriska värden i Västerg tland, Bohuslän och Dalsland. Rapporten är en redovisning av projektet Agrar bebyggelse med särskilda kulturvärden i Dalsland. Projektet ingår i en st rre satsning kring det agrara landskapets histo- ria i Västra G taland.
Arbetet med odlingslandskapets kultur- och naturvärden är prioriterat sedan ett antal år. Såväl det äldre landskapets värden som den agrara bebyggelsen har hamnat i fokus. Mycket g rs f r att slå vakt om odlingslandskapets värden, exempelvis genom milj st den till jordbruket, milj målen och den nya m jlig- heten att inrätta kulturreservat som Milj balken erbjuder. Inte minst finns också ett stort intresse bland fastighetsägare att slå vakt kulturarvet i den egna närmilj n.
Gårdsrapporterna ger en versikt ver bondgårdarnas bebyggelsehistoria och är tänkta att fungera som information samt som vägledning i prioriteringar av insatser f r bevarande och vård.
Agrar bebyggelse med särskilda kulturvärden i Dalsland har genomf rts som ett samarbete mellan Länsstyrelsen i Västra G talands län och Västarvet.
Ett särskilt tack riktas till alla fastighetsägare som bidragit med värdefull kunskap om gårdar och bygd!
Karolina von Mentzer Länsantikvarie Länsstyrelsen i Västra G talands län
3
Innehåll
1. Inledning 9 Bakgrund och problem 9 Syfte och frågeställningar 10 Avgränsning och urval 10 Inventeringsområdet 10 Vad menas med bondgård? 10 Strävan efter helhet 10 Urvalskriterier 10 Tidsmässiga ramar 11 Metod och material 11 Disposition 12 Tidigare studier och forskning 12
2. Den dalsländska bondgården – en bebyggelsehistorisk versikt 14 NÅGOT OM FÖRHÅLLANDENA FÖRE DEN AGRARA REVOLUTIONEN 14 Översiktligt om jordnaturer, marker och odlingssystem 14 Bebyggelsem nster 16 Byns form 16 Gårdens form 17
EN ÅTERBLICK PÅ DEN MEDELTIDA BEBYGGELSEN 17 Från expansion till agrarkris 17 Omm blering i landskapet 18 Hustyper 18 Enkelstugor och h gloftsstugor 20 Ekonomibyggnader 20 Byggnadsteknik och material 21
TIDIGMODERN TID 1540-1750 22 Nyodling och reduktion 22 Hus f r boende och f rvaring 23 Parstugan 24 Framkammarstugan 24 Nattstugan 24 Utrymmen i långa längor 24 Hus f r djurhållning och f rvaring 25 Funktioner i långa längor 25 Utrymmen f r småfän 26 Med skeckor fick man mera plats 27 Fristående f rvaring – lador och bodar 27 Byggnadsteknik och materialval 28 Stommen – timmer i gran och fur 28 En sorts panel – resved och ris 28 Torv på taken 29 Sten i husen 29
EXPANSIVA TIDER – 1750-1870 30 Skiften och havreodling 30 F rändrade bebyggelsem nster 31
5 Bostadshusen 32 Ökad standard 32 Sidokammare med långk k 33 Den andra våningen 33 Rikare planl sningar och sidokammarstugor 34 Djurhållning 34 Häststall 35 Sommarfähuset 36 Hus f r f rädling och f rvaring 36 Linbastun – k lnan – rian 36 Det hemliga huset 37 Brygghuset 38 Bodar och magasin 39 Byggnadsteknik och materialval 40 Stomme och klädsel 40 Fasaderna får färg 40 Tak – halm, skiffer och tegel 41
JORDBRUKET I INDUSTRISAMHÄLLET 1870-1945 42 Från spannmål till djurhållning 42 Ett utvecklat boende 44 Från enkel till dubbel bredd 45 M nsterritningar 46 Influenser från Amerika 47 Egnahem och villaideal slår igenom 48 K k och uppvärmning 49 Djurhållning 50 Ladugården utvecklas 50 Foderbord f r enklare utfodring 51 Den viktiga mj lken 51 H nshus 53 F rädling och f rvaring 54 G dseln får komma under tak 54 Tr skningen mekaniseras 55 Från h tjuga till hiss 55 Elektrifieringen revolutionerade h hanteringen 55 Från smedja till gårdsverkstad 56 Magasin 57 Källare 57 Rum f r redskap – lider, garage och maskinhall 58 Lador f r h och havre, l v och torv 59 Sj nära bodar och uthus 59 Teknik och materialval 60 Stommen av trä 60 Andra material än trä 60 Tak 61 Färg på husen 62 Hus utanf r gården 63 Kvarnar 63 Mejerier och slakterier 64 Lantmannaf reningar 65
NÅGOT OM FÖRHÅLLANDENA EFTER 1900-TALETS MITT 66 Mot storskalighet och specialisering 66 Bostadshusen 67 De gamla husen hänger med 67 Kataloghusen tar ver 68
6 Hus f r djurhållning 68 Flexibla äldre ladugårdslängor 68 Från h ghus till låghus 69 Grisar, h ns och får 70 Hus f r f rvaring och f rädling 71 Torkar 71 Ensilage 71 Maskinhallar 71 G dselbrunnen 72 Gårdens form 72 Byggnadsteknik och materialval 73 Bevarandeläget i Dalsland idag 74 Dalslandsstugan som lokal identitetsskapare 76 Nya inriktningar ger nya hustyper 77
3. Dalsland – landskapsregioner och gårdar 78
Region 1. Vänerns maritima milj er 79 1. MELLERUD BODANE 1:2 och BODANE 1:13 82 2. ÅMÅL ÖSTRA BODANE 1:2, 1:12 88 Region 2a. Dalboslätten 93 3. MELLERUD SKÅKERUD 1:42 Slätten 97 4. MELLERUD SVECKLINGEBYN 1:39 99 5. MELLERUD ÅSNEBYN 1:8, 1:11 102 6. VÄNERSBORG BRÄNNEBERG 1:34 106 7. VÄNERSBORG BÖN 1:38 Granbacken 110 8. VÄNERSBORG EKENÄS SÖDRA 24:2 114 9. VÄNERSBORG FAGERHULT 1:9 117 Region 9b. Dalslands skogs- och bruksbygder 123 10. BENGTSFORS BÖN 1:38 Lugnabo 127 11. BENGTSFORS KESNACKEN 1:49 Bäcken 129 12. BENGTSFORS LAXARBY-HEDEN 3:29 Västerh gen 132 13. BENGTSFORS NORRA LUND 1:50 Skåkene 134 14. BENGTSFORS TISSELSKOG-HEDEN 1:20 137 15. DALS ED BODANE 1:14 Butorp 139 16. DALS ED GÄSERUD 1:17 och GÄSERUD 1:21 141 17. DALS ED RÖRVIKEN 1:54 S rgården 145 18. MELLERUD ANOLFSBYN 1:22, 1:45 Nol i stugan 149 19. ÅMÅL BRÄCKETORP 1:1 152 20. ÅMÅL LÅBYN 1:3 Hagen 155 Region 10a. Dalslands dalbygder 159 21. DALS ED DJUPEDALEN 1:9, KOLSÄTER 3:35 Hageberget 163 22. FÄRGELANDA HÅVESTEN 2:5 Ängarne 168 23. FÄRGELANDA SÖDRA KYLSÄTER 2:5 S dra Kylsäter, Norra Kylsäter 171 24. FÄRGELANDA SKALLSJÖ 1:30 S dra Skallsj 177 25. FÄRGELANDA SKÄLLSÄTER 1:5 Dammen 179 Region 10b. Kroppefjäll 182 26. FÄRGELANDA VINNSÄTER 1:33 185 27. MELLERUD FLATHULT 1:3 189
4. Arkiv- och litteraturf rteckning 194
5. Register ver beskrivna gårdar 198
7 Socknar och härader i Dalsland (OE)
8 1. Inledning
Bakgrund och problem av Bohusläns bondgårdar under perioden 1750- Jordbrukets bebyggelse utg r en viktig del av bygg- 1950, presenterat i rapporten Bohuslänska gårdar nadsbeståndet i det dalsländska landskapet. Senare – byggnadstraditioner i ett f ränderligt agrarsam- års kade intresse f r landsbygdens bebyggelse har hälle .4 År 2007 utkom Gårdar kring G teborg – en emellertid tydliggjort den kunskapsbrist som finns bebyggelsehistorisk versikt som presenterar 12 när det gäller den agrara bebyggelsens historia och gårdar i G teborg, Härryda, M lndal och Partille då kanske främst det som r r 1900-talets jord- kommuner tillsammans med en versiktlig agrar- bruksbyggnader. historisk genomgång samt nedslag i denna regions agrarproduktion och bebyggelsetradition.5 Inom kulturmilj vården finns ett behov av kad kunskap om jordbruksbebyggelsens kulturvärden. Under arbetets gång har också en mindre informa- Såväl det äldre odlingslandskapet som jordbrukets tionsskrift tagits fram som ett gemensamt projekt byggnader har alltmer hamnat i fokus i bevarande- mellan länsstyrelsen och de regionala museerna. diskussionen. Odlingslandskapets värden har ställts Bondens hus – En skrift om lantbrukets äldre eko- i centrum, t.ex. genom milj st den till jordbruket, nomibyggnader i Västra G taland riktar sig till de nya milj målen och den nya m jlighet att inrätta lantbrukare och andra ägare av äldre jordbruks- särskilda kulturreservat som Milj balken erbjuder. bebyggelse. 6 Ans kningar om bidrag f r vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse ber r i stor utsträckning den F r att få ett heltäckande kunskapsunderlag och ett agrara bebyggelsen vilket kräver prioriteringar, jämf rbart material f r hela länet har det setts som kunskap och information. När det gäller lagligt angeläget att också g ra en studie motsvarande de skydd är det å andra sidan endast en mycket liten ovan nämnda av bondgårdar med särskilda kultur- andel av jordbrukets bebyggelse som skyddats f r värden i landskapet Dalsland. framtiden som byggnadsminnen (enligt Lagen om kulturminnen, KML). Arbetet med Gårdar i Dalsland – en bebyggelsehis- torisk versikt har genomf rts under åren 2004 till F religgande rapport har tillkommit som en del i 2006 med färdigställande h sten 2008. Medel har en st rre satsning på kunskapsuppbyggnad kring ställts till f rfogande av Länsstyrelsen i Västra G - agrarhistoria i Västra G talands län. I en tvådelad talands län och Regionmuseum Västra G taland. 7 läns versikt presenteras versiktligt kunskaps- Arbetet har genomf rts av antikvarie Marie Oden- läget kring det agrara kulturlandskapet i Västra bring Widmark, Regionmuseum Västra G taland. G taland, Agrarhistorisk landskapsanalys ver En referensgrupp bestående av antikvarierna Karl- f.d. G teborgs och Bohuslän1 samt Agrarhisto- Arne Karlsson och Lars Bergstr m vid RMVG, risk landskaps versikt f r Västra G talands län Erik Holmstr m vid Västerg tlands museum samt – Västerg tland och Dalsland. 2 Under perioden Thomas Engel på Länsstyrelsen har varit knuten 2001-2003 genomf rdes projektet Agrar bebyg- till projektet. I arbetets slutskede har också Ann- gelse med särskilda kulturvärden i Västerg t- Katrin Larsson på Länsstyrelsen deltagit liksom land, ett samarbetsprojekt mellan Västerg tlands Andreas Hansen, Bohusläns museum/Västarvet museum, Regionmuseum Västra G taland och som stått f r rapportens layout och slutredigering. Länsstyrelsen i Västra G talands län. Projektet Agronom Ylva Blomberg har bidragit med syn- resulterade i en rapport, Gårdar i Västerg tland punkter på historiken. – en bebyggelsehistorisk versikt där 95 västg ta- gårdar presenteras och landskapets agrara bygg- Utbytet och dialogen med ovan beskrivna projekt nadstradition versiktligt redovisas .3 Inom ramen samt med fastighetsägare och andra har varit avg - f r projektet Bohusläns byggnadstradition har en rande f r studiens utformning och resultat och har liknande studie av gårdar i Bohuslän genomf rts bidragit till att f rankra studien som en del i ett 2002–2003 där en djupare dokumentation med etnologisk inriktning genomf rts på 35 gårdar. Fältstudien har sedan tillsammans med omfattande 4 Carlsson & Hansen 2003 arkivgenomgångar legat till grund f r en analys 5 Hansen & Nordstr m 2007 6 Skriften har bl.a. finansierats med kompetensmedel inom jordbrukets milj st d och milj målsmedel. 1 Franzén & Lindholm 2000 7 RMVG har under arbetets gång inlemmats i Västarvet, 2 Mascher m.fl. 2002 Västra G talandsregionens f rvaltning f r natur- och 3 Holmstr m m.fl. 2004 kulturarvsfrågor.
9 västsvenskt kunskaps- och samarbetsprojekt. De Vad menas med bondgård? olika rapporternas något varierande tyngdpunkter Bebyggelsen med anknytning till jordbruket är och inriktning g r att de tillsammans bidrar till en omfattande, alltifrån torp, gårdar och herrgårdar samlad kunskapsuppbyggnad kring den agrara be- till mejerier, kvarnar och siloanläggningar. Denna byggelsen i Västra G taland. studie begränsar sig emellertid till bondgårdens byggnader. Parallellt med gårdsstudierna i Västra G taland har intentioner kring att stärka kunskapen kring Med bondgård avses här en jordbruksenhet som agrar bebyggelse vuxit fram i samverkan mellan In- har varit ett mantalssatt hemman eller hemmans- stitutionen f r Kulturvård vid G teborgs universi- del. Den utg r en separat bebyggelseenhet. Bebyg- tet och Kungl. Skogs- och lantbruksakademien. Ett gelsen har inte h greståndskaraktär och husens nätverk har bildats och ett versiktsverk kring den utformning har inte reglerats genom f rordningar.8 svenska ladugården är exempelvis under produk- tion. Flera andra studier har också initierats. Det är med andra ord bondens gård som behandlas här – inte herremannens, officerens, prästens eller Syfte och frågeställningar statstjänstemannens gård även om de också var Syftet med f religgande rapport är att ta fram ett jordbrukare f rr i tiden. Torpstället är ju som en samlat bebyggelsehistoriskt kunskapsunderlag som: liten gård men var inte någon självständig enhet och faller därmed också utanf r ramen i detta sam- manhang. • Är av värde f r den generella kunskapsuppbyggna- den kring bebyggelse och markanvändning i Dals- Strävan efter helhet land. Dalsland rymmer en stor rikedom av välbevarad • Fungerar som en versiktlig belysning av kunskaps- agrar bebyggelse. Naturligtvis finns inte alla dessa läget och är väsentligt f r fortsatta prioriteringar gårdar med i denna framställning. Det finns ingen av kunskapsuppbyggande insatser. m jlighet att kunna nå en fullständighet i en rap- port som denna. De presenterade gårdarna är valda • Skall kunna utg ra ett antikvariskt basmaterial som som goda exempel på Dalslandsgårdar och f r m jligg r prioritering av bevarande- och vårdinsat- varje anläggning finns många liknande som den får ser av agrar bebyggelse i landskapet Dalsland. sägas representera. Ett antal av rapportens gårdar är emellertid av sådant synnerligen h gt kulturhis- • Fungerar som information och kunskapsf rmedling toriskt värde att de b r kunna bli f remål f r bygg- om de kulturhistoriska värden som är f rknippade nadsminnesf rklaring. med den agrara bebyggelsen gentemot fastighets- ägare och allmänhet. Urvalskriterier Urvalet av gårdar som presenteras i rapporten har skett utifrån flera kriterier. F ljande har eftersträ- Viktiga frågeställningar som hanteras i studien är: vats: Hur den dalsländska gården har f rändrats ver tid? Vilka byggnadskategorier är representerade på • Geografisk spridning. De valda gårdarna gården och vilka funktioner har de haft? Hur har skall spegla byggnadsskicket på skogsdal de utformats och f rändrats? Ge en tidsbild – vad och slättdal o.s.v. Den geografiska upp- finns idag, vad representerar det och hur ser beva- delningen utgår från den Agrarhistoriska randeläget ut? landskaps versikten f r Västerg tland och Dalsland. Avgränsning och urval Inventeringsområdet • Kronologisk spridning. De valda gårdarna Geografiskt omfattar rapporten Dalslandsdelen av skall spegla byggnadsskicket under olika gamla Älvsborgs län. Landskapet Dalsland har på tider samt ge en bild av det byggandsbestånd grund av sin variationsrika naturgeografi ibland som finns på gårdar i Dalsland idag, från det kallats ett Sverige i miniatyr. Här ryms såväl ut- äldsta bevarade fram mot dagens lantbruk. präglad fullåkersbygd i s der som glesbebyggda I urvalet finns gårdar som är kronologiskt skogs- och sj rika bergsområden i norr, bitvis flerskiktade men också gårdar där flertalet närmast att likna vid norrlandsterräng. Men här byggnader representerar en viss tidsperiod. finns också den långa Vänerkusten med sin skär- gård i ster och b ljande ådalgångar, präglade av långvarig hävd, i väster. Som en bygdedelare tronar Kroppefjäll i landskapets mitt. Landskapets skilda f rutsättningar avspeglas i jordbrukets olika ut- 8 Definitionen är den samma som används i Gårdar i Väs- formning och i den agrara bebyggelsen. terg tland – en bebyggelsehistorisk versikt.
10 • Hela gårdsmilj er. Det innebär att såväl mycket versiktligt besiktigats under rekognosce- man- som fägård med en representativ upp- ringsresor och utifrån det material som då kvarstod sättning byggnader skall finnas. Enstaka har rapportens gårdar valts ut. intressanta byggnader har inte beaktats. Presentationen utgår från den Agrarhistoriska • Olika byggnadstyper. Urvalet skall spegla landskaps versikten f r Västerg tland och Dals- olika typer av manbyggnader, ekonomibygg- land. De där presenterade delregionerna är utgångs- nader och gårdsformer som varit f rekom- punkt f r upplägget i denna rapport. mande i Dalsland. Gårdarna har bes kts i fält och versiktligt doku- • Välbevarade och välhållna gårdsmilj er. menterats med foto och en mindre intervju med Det innebär att kulturhistoriskt intressanta fastighetsägarna kring gårdens olika byggnader. gårdar i alltf r dåligt skick i stort sett ute- Varje gård presenteras i rapporten med text, foto lämnats liksom gårdar som genomgått stora och kartor. Där uppmätningsmaterial finns till- f rändringar. Bibehållen gårdsform med gängligt redovisas detta. I studien har inte utrym- man- och fägård, trädgård, brukningsvägar me f r nya uppmätningar funnits. etc. har ansetts viktig. F rutom byggnadsinventeringarnas blankettmate- • Bibehållen kontakt med odlingslandskapet. rial har också de tillh rande rapporterna utnyttjats Omgivande marker skall vara hävdade även i detta sammanhang. I dessa finns sammanfattande om gården inte längre driver ett eget jord- beskrivningar av byggnadsskicket i respektive bruk, vilket många inte längre g r. inventeringsområde.
• Redan skyddade gårdar såsom befintliga Litteraturgenomgången omfattar dels regionalhis- byggnadsminnen och hembygdsgårdar som torisk litteratur, dels litteratur som ber r jordbruk utg rs av kompletta gårdsmilj er bevarade och agrar bebyggelse i ett mer vergripande per- på ursprunglig plats har tagits med. Flera av spektiv. Nordiska museets material från invente- dessa är ppna f r bes k vilket är av värde i ringen av herrgårdar och Dalslandsgårdar 1949-50 sammanhanget. har gåtts igenom. Stickprov i de byggnadsbeskriv- ningar som upprättades i samband med laga skifte Ut ver de presenterade gårdarna finns också många har också gjorts. I vrigt har inte någon systema- andra som fått stå som exempel i bildmaterialet i tisk genomgång av arkivmaterial rymts inom stu- den vergripande historikdelen. diens ramar.
Tidsmässiga ramar Hembygdsf reningarna i Dalsland har bevarat ett Beskrivningen av bebyggelsem nster och gårds- flertal agrara milj er av stort kulturhistoriskt in- och byformer spänner mycket versiktligt ver tresse. Dessa milj er som både utg rs av komplett tiden från medeltid till idag. Historiken kring själva bevarade gårdsmilj er och enstaka byggnader samt byggnadstraditionen uppehåller sig dock främst vid hopflyttade hembygdsmuseer utg r ett viktigt refe- de senaste tre århundradena som idag går tydligast rensmaterial. I många fall är det här man får s ka att uppfatta i odlingslandskapet. En viktig gräns i de enda kvarvarande exemplen på äldre byggnads- tiden utg rs av de skeenden som brukar kallas den typer. Framträdande exempel är gården Vinnsäter agrara revolutionen och som bildat f rutsättning i Järbo socken och Gammelgården i Bengtsfors. f r industrialiseringen och därmed också f r vår egen tid. Den agrara revolutionen är en samman- Av litteraturen måste G sta von Schoultz Dals- fattande benämning på de omvälvande f ränd- landsgårdar framhållas. 9 I denna bok g rs en ringar som präglade jordbruket och landsbygdens genomgång av bostads- och byggnadsskicket i samhälle i Västeuropa under 1700- och 1800-talen. Dalsland under 1700- och 1800-talen, fram till I vissa avseenden kan man säga att den agrara industrialismens genombrott mot seklets slut. Ett revolutionen fortfarande pågår. av hans främsta källmaterial är ovan nämnda in- ventering. Fältmaterialet, som består av fotografier, Metod och material uppmätningar och uppteckningar, har emellertid Som utgångspunkt har regionmuseets kulturhis- också kompletterats med uppteckningar och svar toriska byggnadsinventeringar använts. Museet på Nordiska museets frågelistor, främst de r rande påb rjade inventeringsverksamhet 1969 och den bostads- och byggnadsskick. F r att i g rligaste f rsta inventeringen i Dalsland genomf rdes 1970 mån komma åt tiden f re 1800-talet har von i Håbols, N ssemarks och Dals-Eds socknar. Schoultz också använt sig av husesynsprotokoll och Stora delar av landskapet är idag inventerat. Alla brandf rsäkringshandlingar. Äldre lantmäterimate- utvärderade gårdar har byråmässigt gåtts igenom. Ett urval på omkring ca 250 gårdar har därefter 9 von Schoultz 1951
11 rial har också i urval systematiskt gåtts igenom. f rindustriella samhället, framf rallt tiden f re laga skifte. De har i h g utsträckning präglat vår Bland mer sentida bebyggelsestudier är Margareta kunskap om och syn på bebyggelsen och deras Hallins artikel om Dalslandsstugan viktig.10 Hon typologisering har stort inflytande ver kunskaps- diskuterar där vad som utmärker hustypen, dess bilden än idag. spridning i landskapet och under vilken period den byggs. F r ytterligare litteraturgenomgång se nedan. Äldre beskrivningar ver byggnadsskicket är säll- synta. Hos landskapsskildrare som Linné och Lig- Disposition nell får vi dock pusselbitar till de äldre perioderna. I rapportens inledning presenteras en bakgrund En sentida efterf ljare är Christian Aarsrud som till studien samt syfte, frågeställningar, metod och i sin bok Att upptäcka ett landskap (2005) g r avgränsning. En genomgång av tidigare forskning djupdykningar i Dalslands allmogekultur och s ker g rs också i denna del. sätta in det i sitt kulturhistoriska, sociala och eko- nomiska sammanhang. Del två är en vergripande presentation av bond- gårdsbyggandet i Dalsland. Sin stomme hämtar Av modernare litteratur som behandlar bondgården denna del från den agrara landskaps versikten. finns Finn Wernes avhandling B ndernas bygge Texten har sedan kompletterats med erfarenheter (1993). Där speglar han byggnadsskicket utifrån från regionmuseets byggnadsinventeringar, gårds- flera aspekter, allt från vem som byggt och varf r studierna och tillgänglig litteratur. F r att sätta in till hur och med vilka material. Catharina Svalas byggandet i ett st rre sammanhang tecknas också Från ladugård till djurstall. Ekonomibyggnader i grova penseldrag jordbrukets f rändring ver ti- under 250 år (1993) h r till de fåtal skildringar den. Del två avslutas med tankegångar kring beva- av ekonomibyggnader som tar oss med fram till randeläget i Dalsland idag. nutid. Behovet av fler forskningsinriktade bebyg- gelsehistoriska analyser är något som uppmärk- I det tredje avsnittet presenteras versiktligt 27 sammats på flera håll, bl.a. av Lena Palmqvist gårdar. Presentationen av gårdarna är upplagd efter i forsknings versikten Landsbygdens folkliga den agrarhistoriska landskaps versiktens f rslag byggnadsskick (1998). På senare år har dock flera till regionindelning f r Västerg tland och Dalsland. kunskapsuppbyggande arbeten genomf rts. Under ledning av Ulrich Lange genomf rs en st rre studie De olika Dalslandsregionerna presenteras med den av ladugårdarna under 1900-talet. Han var med numrering/beteckning som de har i landskaps ver- och startade det uppvaknande intresset f r att sikten.11 Inledningsvis beskrivs varje region kortfat- f rnya kunskapen kring jordbrukets bebyggelse, tat i text och med karta. Detta är tänkt att fungera bl.a. genom ett temanummer av Bebyggelsehisto- som ett agrarhistoriskt och geografiskt ramverk till risk tidskrift som handlar om jordbrukets ekono- gårdarna. Inom varje region redovisas gårdsobjek- mibyggnader (nr 29 1995) samt ett seminarium ten i bokstavsordning efter kommun/ fastighetsbe- på Kungl. Skogs- och lantbruksakademin 2003. teckning. Varje gård har f rsetts med ett l pande Helene Carlsson har f rdjupat bilden kring den redovisningsnummer som återfinns på kartan. bohuslänska gården i sin avhandling Bohuslänska Gårdarna kan också återfinnas med hjälp av ver- gårdar som form och funktion: en f rdjupad ana- siktskartan på sidan 78 samt i registret längst bak lys (2007). G ran Ulväng har studerat den agrara i rapporten. bebyggelsen i sydvästra Uppland under 1700- och 1800-talen i sin avhandling B ndernas hus (2001). F r varje gårdsobjekt ges administrativa data, en Anders Franzén är i slutskedet av sitt avhandlings- sammanfattande karaktäristik, samt en versiktlig arbete kring den agrara bebyggelsen och laga skifte beskrivning av gårdens historik, gårdsformen och i Småland. Den tidigare beskrivna svit av rapporter det omgivande landskapet samt de enskilda bygg- som f religgande studie av gårdar i Dalsland ingår naderna. i är också ett bidrag till det f rnyade kunskapsläget kring den agrara bebyggelsen. Tidigare studier och forskning En kortfattad genomgång av tidigare studier, aktu- Ett pågående bokprojekt Svenska gårdar – en ell forskning och använd litteratur skall här g ras. historisk reseguide kommer f rhoppningsvis fylla Till de äldre standardverken h r ovan beskrivna många luckor. Det syftar till att ta fram ett mo- Dalslandsgårdar av G sta von Schoultz (1951) och dernt standardverk om det svenska lantbrukets Svensk byggnadskultur av Sigurd Erixon (1947). bebyggelse och de svenska agrara milj erna genom Båda beskriver bostads- och byggnadsskicket i det tiderna – utifrån vad som kan ses i landskapet idag. Boken har syftet att vara folkbildande och lära svenskarna, oavsett bakgrund, att se. Att f rstå av- 10 Ingår i Västg ta-Dal 1984 trycken och ”kulturlagren” och att få den svenska 11 Detta f rklarar den något omotiverade numreringen av delregionerna. historien berättad utifrån gårdarna och det om-
12 givande landskapet – från äldsta tid till mer eller Viktiga versiktsverk som använts f r grundfakta mindre nutid. i rapporten är Svenska gods och gårdar (1935, 1945), banden f r Dalsland och Ortnamnen i Älvs- Av periodiska tidskrifter är framf rallt Hembyg- borgs län som erbjuder en lathund till gårdarnas den, Dalslands hembygds- och fornminnesf ren- omnämnande i jordeb ckerna. Sveriges national- ings tidskrift central. Här finns åtskilliga artiklar atlas med temanummer om såväl jordbruk som som på olika sätt ber r dalsländskt jordbruk och Västra G taland erbjuder bra och versiktlig bebyggelsehistoria, exempelvis Anders Edestams kunskap. I viss utsträckning har också socken- genomgång av jordbruket under 400 år (1960) och och hembygdsb cker använts. De erbjuder ett Christian Aarsruds artiklar om Båsane by (1977) omfattande och innehållsrikt men ofta mycket och gårds- och landskapsmåleriet (2006). Mats svår verblickat material. En f rdjupning kring Sj berg har gjort intressanta djupdykningar i flera byggnadsskicket i s dra Dalsland har G sta Berg bebyggelsekategorier som h r till jordbruket även tecknat i Frändeforsboken. Länsmuseets byggnads- om de ligger utanf r själva gården, nämligen små- inventeringar har naturligtvis också varit en viktig mejerierna (2006) och torvstr fabrikerna (2005). kunskapskälla i arbetet. En annan periodika är Västg ta-Dal, Älvsborgs länsmuseums årsbok. Här finns viktiga artiklar Vill man få en god inblick i jordbrukets historia är kring Dalslandsstugan av Margareta Hallin (1984) de fem banden om Det svenska jordbrukets histo- och det sydg tiska huset av Anna-Lena Nordstr m ria ett självklart val. Janken Myrdal är f rfattare (1986) men också temanummer om fisket i Vänern. till band två, Jordbruket under feodalismen 1000- Också i Västerg tlands fornminnesf renings tid- 1700 (1999). I band tre griper sig Carl-Johan Gadd skrift och i Fässingen, Borås och de sju häradernas an Den agrara revolutionen 1700-1870 (2000). årsbok f rekommer artiklar av värde f r dalsländ- I band fyra f rdjupar Mats Morell bilden av Jord- ska f rhållanden. bruket i industrisamhället 1870-1945 (2001). Slut- ligen behandlar Iréne Flygare och Mats Isacsson Själva Dalslandsstugan har varit f remål f r ett an- Jordbruket i välfärdsamhället 1945-2000 i band tal studier. F rutom ovan nämnda Dalslandsgårdar fem (2003). Som ett regionalt komplement till fem- (von Schoultz) och Hallins artikel i Västg ta-Dal bandsverket med en stark f rankring i landskapet (1984) har Olov Ljung skrivit om hustypen i Hem- finns Agrarhistorisk landskaps versikt – Väster- bygden byggnadsvårdsåret 1975. Lars Brink har g tland och Dalsland som behandlar jordbrukets studerat Dalslandsstugan som lokalhistorisk expo- inf rande och utveckling i nämnda landskap (2002). nent. Älvsborgs länsmuseum/regionmuseum Västra G taland har gjort en studie inf r eventuell bygg- nadsminnesf rklaring av lämpliga bevarade stugor och också en studie kring m jligheten att använda Dalslandsstugor f r kulturhistoriskt semester- boende. Britt Helene Övre har 2006 skrivit en c-uppsats i konstvetenskap kring Dalslandsstugan.
Av mer materialinriktad litteratur kan nämnas Gunnar Henrikssons bok om Skiftesverk i Sverige – ett tusenårigt byggnadssätt (1996) och Ingemar Anderssons b cker om takskiffer (2008). Litteratur kring särskilda byggnader finns också såsom Gunnar Tilander bok om utedasset (1968).
De m nsterb cker och handb cker som givits ut sedan 1800-talets mitt är viktiga källor till sin samtid. Karaktären av framåtblickande handb ck- er g r dock att de får behandlas på ett annat sätt än tillbakablickande historiska genomgångar. Till de äldre h r L fvenski lds planschverk (1854-55, 1865-1868 och 1890-94). Till de viktigare under 1900-talet h r Lars N Graméns Lantmanna- byggnader (1916 och framåt) och Nils Lindbloms Ekonomibyggnader (1942). Nutiden och aspekter på den behandlas bl.a. av Mats Molén och Ann Bergsj i Lantbrukets bebyggelsemilj . Landskap – gård – byggnad. Systeml sningar f r jordbrukets driftsbyggnader (1989).
13 2. Den dalsländska bondgården – en bebyggelsehistorisk versikt
Vad styr byggandet och varf r f rändras bond- NÅGOT OM FÖRHÅLLANDENA gårdens hus ver tiden? Det är svåra frågor att FÖRE DEN AGRARA REVOLUTIONEN svara på. Grundläggande är vilka behov husen skall tillgodose – boende, djurhållning, f rvaring Översiktligt om jordnaturer, marker och f rädling är funktioner som skall rymmas på och odlingssystem gården. Av stor betydelse är också vilka byggnads- Utifrån ägarf rhållanden brukar man tala om att material som finns tillgängliga i trakten även om gårdar har olika jordnaturer. Dessa ägof rhållan- den faktorn fått allt mindre betydelse. Centrala den har varierat inom landskapet och ver tiden direktiv och lagstiftning är andra faktorer som i och de f rsta heltäckande uppgifterna vi har om h g grad styr byggandet. I vissa skeden kan man detta finns i de jordeb cker Gustav Vasa lät upp- se att husen ändras mer påtagligt och här spelar rätta med b rjan på 1540-talet. Han angav också ekonomiska uppsving och teknisk utveckling en gårdens storlek, där ett mantal stod f r en hel gård viktig roll. M jligheter till kad produktion och som kunde f rs rja en husbonde och hans hushåll. såväl jordbrukstekniska som byggnadstekniska Vid denna tid bestod bebyggelsen i Dalsland till innovationer är faktorer som starkt bidrar till f r- stor del av små, spridda enheter, mestadels enstaka ändrat byggande. När de grundläggande behoven hemman. är tillgodosedda kommer också moden och stilideal in i bilden liksom vårt behov av att signalera vår De självägande b ndernas gårdar benämndes skatte- tillh righet eller ställning i samhället, något som hemman medan de gårdar som tillh rde kyrkan också påverkar bebyggelsens utformning. och kronan/staten benämndes kyrkohemman respektive kronohemman. I samband med refor- F ljande versiktliga historik f rs ker ge en bild av mationen vertog kronan kyrkans jordinnehav. bondgården i Dalsland och dess f rändring ver Kronobonden arrenderade kronans gård. Flertalet tiden. Den bygger på resultat från de kulturhistoris- av de gårdar som presenteras i denna rapport är ka byggnadsinventeringar som utf rts i Dalsland12, från b rjan skattehemman.13 bebyggelsehistoriken i Agrarhistorisk Landskaps- versikt Västra G talands län – Västerg tland och På 1200-talet inf rdes det världsliga frälset som Dalsland (2003) samt litteratur såsom exempelvis lade grunden till framväxten av adeln och dess pri- G sta von Schoultz Dalslandsgårdar. vilegier. Det innebar från b rjan att stormän som hade råd att g ra rusttjänst i armén blev frälsta Beskrivningen spänner versiktligt ver tiden från (befriade) från de stående skatterna. Gårdar som medeltid till idag. Historiken kring själva bygg- ingick i deras jordinnehav kallades frälsegårdar. nadstraditionen är dock mest utf rlig f r de senaste Frälseb nder kallades då de underlydande b nder tre århundradena. Upplägget är kronologiskt men som brukade och bebodde dessa gårdar och som f r att inte beh va upprepa vissa inslag presenteras därmed var en slags arrendatorer. Adelsmannens en del kategorier av byggnader endast på ett ställe huvudgård kallades sätesgård eller säteri. Bergs även om de f rekommit under långa tider. I ett så säteri i Holm och Ekholmen i Gunnarsnäs är exem- koncentrerat sammanhang som detta är det svårt pel på sätesgårdar i Dalsland. att få med allt, men f r att sätta in bondgårdens bebyggelse i ett sammanhang och i någon mån Jordbruket var organiserat i inägomark och utmark. spegla de agrarhistoriska skeendena, g rs ver- I inägomarken fanns gärden med åker och äng; den siktliga utvikningar kring jordbruk och samhälle. sistnämnda var slåttermark som gav vinterfoder En versiktlig introduktion kring jordnaturer, åt djuren. På den samfällda utmarken, som även markens organisation och jordbruksskiftena g rs innefattade skogen, betade djuren. Här togs bygg- också eftersom dessa har central betydelse i sam- nadstimmer, ved och hägnadsmaterial i mån av manhanget. tillgång. En hägnad skilde inägorna från utmarken. Denna hägnad var en viktig och stor investering. F rhållandena kring denna hägnad och andra angelägenheter i byn reglerades av byalaget. Gården
12 Av Älvsborgs länsmuseum, senare under namnet Regi- 13 Hemman som har en annan bakgrund f rekommer onmuseum Västra G taland, numera en del av Västarvet. dock, exempelvis Kylsäter i Färgelanda som tillh rt kyrkan.
14 På lantmätare Hans Lindskogs storskifteskarta från 1781 ver Torgersbyn i Lerdals socken syns den gamla markindel- ningen tydligt. På denna detalj av kartan syns de tre brukningsenheterna med sina hus som små fyrkanter. Ytorna i olika ljusbruna nyanser markerar åkrarna. De gr na ytorna markerar slåtterängar och den vita ytan till vänster utmarken. De tunna strecken med små tvärstreck markerar hägnader, exempelvis mellan utmark och inägor. Från bebyggelsen till ut- marken l per den hägnade fägatan, djurens väg mellan ladugårdar och utmarkens bete. LMV O107-27:1 var enskilt ägd liksom inägorna, men formerna f r hävd och brukande var i regel gemensamma ange- lägenheter.
Olika så kallade odlingssystem har tillämpats. Ensäde som innebar att all åkermark besåddes varje år bedrevs i hela s dra Västerg tland upp till till Vänersborg. Åker och äng låg här i regel inom samma gärde. Animalieproduktionen var här länge det viktigaste och fodermarkerna var mycket bety- delsefulla. Ängen kunde uppta en mycket stor yta av inägorna.
Under medeltiden inf rdes system med rotering/ växtf ljd med en regelbunden träda där en del av åkermarken fi ck ”vila” och fungera som betesmark. Ulf Jansson har i sin avhandling om Vänerområdets odlingssystem givit oss en bra bild ver hur jord- bruket var organiserat under tiden 1600-1750.14 I Dalsland kom tvåsäde, d.v.s. att halva åkerarealen besåddes och den andra låg i träda, att tillämpas på norra delen av Dalboslätten. Tresäde, med ett ytterligare utvecklat rotationssystem där 1/3 låg i träda och 2/3 odlades, bedrevs i vriga delar av stra Dalsland, från Sundals härad upp till T ssbo härad. Här f rekom också 1/4 träda och 1/5 träda. I landskapets västra delar, i Valbo och Vedbo hära- der, återfi nns mer ovanliga trädessystem med små Odlingssystem i Vänerområdet under 1600- och 1700- bitar som lämnades i träda (1/6 och mindre) samt talen. Ensädet dominerar helt i s dra länsdelen, tvåsädet också ensäde. Det har varit vanligt att åkern delats på lerslätterna kring Vänern, tresäde mellan Vänern och in i fl era gärden i Dalsland, exempelvis i Valbo där Vättern samt odlingssystem med flera gärden och små andelar av marken i träda i Dalsland. Efter Jansson 1998. ett fl ertal olika gr dor odlades.15
14 Jansson 1998 (15 forts.) av odlingssystem hänvisas till Agrarhistorisk 15 Mascher m.fl . 2002 s. 93-95. F r djupare beskrivning landskaps versikt Västerg tland och Dalsland.
15 ger ett karaktäristiskt m nster åt t.ex. Valbodalen, och de västra delarna av Åmåls kommun samt åt typiska slättområden som Dalboslätten. Ovanf r h gsta kustlinjen ligger den odlingsbara marken även i h jdlägena. Här hittar man byar i kr n- och lidlägen, gärna i frostfria sydväst- och syd stslutt- ningar. Många exempel på detta finns i landskapets norra delar. I Dalsland har mycket sällan tillämpats den systematiska reglering med solskifte som präg- lar t.ex. byar i s dra och stra Sverige.
Äldre etnologisk forskning brukar skilja på klung- byar, platsbyar och radbyar. Klungbyar känneteck- nas av att gårdarna ligger i en eller flera oregel- Överst: Bebyggelsen i områden som ligger under h gsta kustlinjen är ofta placerad på låga bergknallar ovanf r den bundna grupper. De har formats genom anpassning odlingsbara jorden. Melltorp, Färgelanda socken. (AT/NM) till terrängen eller lokalisering till ett vägskäl och har ofta utvecklats ur en ensamgård. Klungbyar i Underst: Norddalsländsk gård med h gt läge och vid ut- olika storlek får betraktas som den vanligaste sikt. Snarsh gen, Gårdsj , Laxarby socken. (RMVG) byformen i Dalsland.
Bebyggelsem nster Platsbyar kan närmast ses som en variant av klung- Byns form byn. Här avses byar där bebyggelsen lokaliserats I slutet av 1700-talet präglades Dalsland fortfa- kring en ppen byplats som kallas tå. Den var ur- rande i stor utsträckning av ensamgårdar och små sprungligen byns uppsamlingsplats och vattnings- byar eller gårdsgrupper som ofta utvecklats ur en- ställe f r kreaturen. Den utpräglade platsbyn var staka hemman. mycket vanlig i centrala Västerg tland, ovanf r h gsta kustlinjen, särskilt på Falbygden och i vre Landskapets olika bym nster har påverkats av en Ätradalen men f rekommer knappast i Dalsland. rad faktorer, exempelvis klimatf rhållanden, ter- rängläge i f rhållande till h gsta kustlinjen16 och Radbyar i dess strikta bemärkelse, d.v.s. med den odlingsbara jorden samt om det genomf rts geometriskt reglerade tomter, är sällsynta i länet. planmässiga regleringar. Bebyggelsen i områden Många byar kallas radbyar p.g.a. en allmänt lång- som ligger under h gsta kustlinjen är i regel lokali- sträckt form som givits av att de ligger utmed en serad till impediment såsom moränbackar och låga väg, längs en drumlin eller utmed bergskanten i en bergknallar ovanf r den odlingsbara jorden. Det dalgång. I Dalsland kan m jligen radbyar i den senare bemärkelsen finnas. 16 H gsta kustlinjen betecknar den h gsta nivån havet nådde efter inlandsisens tillbakadragande.
16 Vinnsäter i Järbo socken har många typiskt dalsländska drag. Husen är oregelbundet grupperade på bykullen, ladugården ligger i vinkel med boningshuset och vägen markerar gräns mellan man- och fägård. Smedjan ligger något avsides. (OE)
Gårdens form EN ÅTERBLICK PÅ DEN Etnologen och bebyggelseforskaren Sigurd Erixon MEDELTIDA BEBYGGELSEN delade in de svenska gårdarna i sex olika typer där den skånska kringbyggda gården är en av de Från expansion till agrarkris mer kända.17 I Dalsland gäller den s.k. västsven- De f rsta århundradena efter år 1000 – d.v.s. tidig ska gårdsformen. Denna är mer oregelbunden till medeltid – är några av de mest omvälvande i vår sin karaktär men har alltid mangård och fägård historia. Då b rjade kronan, kyrkan, staden och mer eller mindre tydligt åtskilda.18 Till mangården även byarna anta en form som vi i stora drag h r boningshuset men ofta även andra byggnader fortfarande kan sk nja. En fastare social skikt- kopplade till boendet, såsom bodar och dräng- ning framträdde efterhand som det kyrkliga och stugor. Till fägården h r de olika utrymmena f r världsliga frälsets etablerades. Som helhet framstår gårdens djur, liksom lador och andra f rvarings- 1200-talet som den tid när det f rhistoriska sam- utrymmen knutna till jordbruksdriften. Vägen har hällssystemet helt uppl sts och det medeltida sam- gärna nyttjats som gräns mellan mangård och fä- hället med de fyra stånden – adel, präster, borgare gård. Byggnaderna har ofta en placering anpassad och b nder – utvecklats fullt ut.19 till terrängen och byns vriga bebyggelse. Vanligt är att huslängorna placerats parallellt eller i vinkel. Jordbruket utvecklades starkt under denna period, I trängre dalgångar kan byggnaderna stundom bl.a. genom nyodling och tekniska landvinningar. ligga på rad. Särskilt i skogs- och dalgångsbygder, Exempelvis kan nämnas vattenkvarnen, den järn- men även i vissa slättbygder, har man utnyttjat skodda spaden som m jliggjorde dikning, den topografin f r att markera skillnaden mellan längre plogbillen och plogen med vändskiva vilket man- och fägård. Boningshuset ligger då närmast f rbättrade jordbearbetningen. Byns organisation skogskanten i sluttningens vre del med ekonomi- och f rhållandet inägomark/utmark utkristallisera- byggnaderna längre ner, närmare odlingsmarken. des på det sätt som i stort sett kom att bestå fram till 1700-talets mitt. Bykollektivets roll stärktes under perioden men också det individuella ägandet. 17 Erixon 1947 s. 641-717, Werne 1993 s. 48 Kanske kan också de f rändringar i byggnads- 18 Att skilja på man- och fägård var något som rekommen- derades redan i 1734 års byggningabalk (II kap.) där det heter att “Ladugården bygges särskilt från mangården”. 19 Augustsson 1996, s. 12
17 skicket som skedde vid denna tid relateras till de vid medeltidens slut inte automatiskt kan verf ras många andra f rändringar som pågick. på tiden f re 1350. Dalslands medeltida skriftliga material fi nns sedan några år samlat i Dalslands Efter detta expansiva tidsskede vidtog en period av diplomatarium, utgivet av Dalslands Fornminnes- tillbakagång och stagnation – kallad den senmedel- och Hembygdsf rbund. Här kan man f lja enskilda tida agrarkrisen – med digerd den som utl sande personer, gårdar och byar och få spännande in- faktor vid 1300-talets mitt. Krisen medf rde en blickar i landskapets bebyggelsehistoria. stor deläggelse av gårdar, produktion och byg- gande gick ner och en mängd gårdar blev ”lediga”. Intressanta studier kring de f rändringar som den I krisens spår f ljde social oro och bondeuppror senmedeltida agrarkrisen medf rde i Dalsland har men efterhand också framväxten av en starkare genomf rts. Kulturgeografen Pär Connelid har bondeklass.20 intresserat sig f r hur krisen avtecknar sig i det his- toriska kartmaterialet. Han har kunnat se m nster Omm blering i landskapet där delagda enheter delas upp mellan kvarvarande En svårighet när det gäller studier av medeltidens hemman runt omkring eller som helhet uppgått i bebyggelse är att det skriftliga material som fi nns en annan gård. Många av dessa degårdar verkar att tillgå är litet och geografi skt spritt. Mer hel- sedan återbesättas under 1500- och 1600-talens täckande källor r r till stor del den sena medeltiden expansion. Via kartorna har en delagd enhet, eller vergången till tidigmodern tid, exempelvis Kycklingerud i Holms socken, kunnat identifi eras. ovan nämnda jordeb cker från 1540-talet. Mellan Vid provgrävningar på platsen hittades en hus- denna tid och 1200-talets husbyggande ligger grund vars sista användningstid kunde dateras till agrarkrisen vid 1300-talets mitt. Mycket pekar på 1200-talets slut eller 1300-talets f rra hälft. Ett att Dalsland drabbades hårt av denna med befolk- annat intressant degårdsbelägg fi nns på Åsnebyn ningsminskning och deläggelse av gårdar som i Holms socken. Detta hemman äger ett markom- f ljd. Agrarkrisen sätter sedan sin prägel på det råde i Örs socken som heter Ödegården och som f ljande århundradet. Det innebär att f rhållanden troligtvis är en del av en delagd enhet som Åsne- byn kommit i besittning av.21
Också de många s.k. tomter som f rekommer i dalsländskt källmaterial antas kunna indikera de- lagda enheter. På detta sätt kan kartstudier kom- plettera det skriftliga källmaterialet och ge en mer full dig bild av bebyggelsens utbredning under den äldre medeltiden.
Hustyper Kunskapen om det medeltida och tidigmo- derna byggandet på gården är ytterst knapp- händig. F r att kunna presentera några drag i byggnadsskicket får man se vad arkeolo- giska fynd och kulturgeografi ska studier kan berätta. Medeltida brev och lagstiftning ger också information om vilka byggnader som kunde fi nnas på den medeltida gården. Kvar- stående hus är en annan viktig källa. F rutom borgar och kyrkor fi nns ett antal profana trähus bevarade, oftast f rvaringshus, dock inga kända i Dalsland. Det arkeologiska materialet från lands- bygden är också relativt magert i Västra G taland, frånsett befästa gårdar/borgar samt kyrkor och På storskifteskartan ver Åsnebyn från år 1764 har byn kloster. Det är således ett klent arkeologiskt mate- ett markområde som kallas Ödegården i grannsocknen Ör rial med ojämn geografi sk spridning som ligger till (den gr na remsan i s der). Det är troligen en del av en grund f r bilden av den medeltida bondgårds- delagd enhet som Åsnebyn kommit i besittning av – ett minne från den senmedeltida agrarkrisens dagar. bebyggelsen. Fynd av ekonomibyggnader i städerna kan tillf ra kunskap eftersom skillnaden mellan stad och land inte var så stor under medeltiden, jordbruket var ju viktigt även f r stadsbornas f r- 20 Janken Myrdal har skrivit utt mmande om medeltiden s rjning. Nyare tiders syneprotokoll, arkivhand- och jordbrukets f rändringar under denna period i Jordbru- ket under feodalismen 1000-1700. Del 2 av Det svenska jordbrukets historia. 21 Connelid 2000, s. 10 ff
18 lingar och bevarade byggnader kan också utnyttjas f r en tillbakablick.
Om man studerar medeltida handlingar, främst lagar och brev, är det tre hus som ständigt åter- kommer: stugan, sädesladan och fähuset. Med sädesladan menas då f rutom själva lagringsutrym- met också logen där säden tr skades. Ett genom- snittligt gårdstun kunde dock inrymma ca sex hus. Åtminstone under h gmedeltid tycks ett väl diffe- rentierat bestånd av ekonomibyggnader funnits på landsbygden. Medeltida källor talar då om lador, sädesbodar, visthus, n thus, hästhus, fårhus och k lnor (torkhus) vid sidan om bostadshusen med stuga och härbärge. F rutom stugan med sin eld- stad kan det också ha funnits sovstuga och stekare- hus, det vill säga ett särskilt k k på gården.22
Studier visar att den tidiga medeltiden f r med sig ett f rändrat bostadsskick. Upplägget med ett bostadshus med eldstad samt ett antal separata mindre ekonomibyggnader ersatte då de mång- funktionella långhusen som vi f rknippar med järnåldern. Det innebar också ett nytt levnads- m nster, där djurens närhet och värme byttes mot renare luft och färre flugor.23 Arkeologiska fynd i Norge, Bohuslän och Västerg tland antyder dock att vergången från långhus till separata mindre byggnader skedde stegvis under en längre period. Långhusen fanns kvar jämsides med friliggande småhus in i medeltiden.24
De delagda gårdarna i den ovan ber rda agrar- krisens spår tycks ha gett ett verskott av hus som kunde återanvändas i befintligt skick eller som byggnadsmaterial. Detta avspeglas i en nedgång i byggnadsverksamheten under tiden 1350 till sent 1400-tal. 25
Överst: Lämningarna i Murängen uppmärksammades F rutom ovan nämnda utgrävda huslämning i redan av Richard Dybeck vid hans resa i Dalsland år 1843. Kycklingerud i Holms socken känner vi till ett Sju år senare gjorde prosten Anders Lignell denna avbild- fåtal konkreta bebyggelselämningar i Dalsland ning av platsen i sin ”Antiquarisk topografi ver Landska- från medeltiden (om man bortser från kyrkorna), pet Dal”. De två husgrunderna nere till vänster är den f r- modade loftbyggnaden och kyrkan. Ur Hembygden 1998. alla med koppling till de h gre stånden i samhäl- let. Mest känt av dessa är Dalaborg, huvudfäste Underst: Norsk langloftsbygning från Nes i Romerike som f r slottslänet eller f gderiet Dalaborg, som varit Rune Ekre associerar fynden i Murängen till. Ur Norsk f remål f r flera olika unders kningar. Borgen Trearkitektur 1947/Hembygden 1998. uppf rdes 1304 och f rst rdes i samband med Eng- elbrektupproret 1434. den Ellene. Hus n omnämns inte med säkerhet i medeltida källmaterial, men Ellene, eller rättare På Hus n, en liten halv i Ellen sj n, finns läm- sagt Elne, nämns år 1415, då gården k ps av Johan ningar efter en gård som troligen har r tter i Knutsson, en man av b rd. Byggnadslämningarna medeltiden. Hus n ligger på ägorna till herrgår- på Hus n skulle kunna vara den medeltida f re- gångaren till den nuvarande Ellene gård.
22 Augustsson 1995 s. 9 ff, Carlsson 2007 s. 94 Liknande f rhållanden finns i Gunnarsnäs socken 23 Myrdal 1999 s. 35 med en m jlig medeltida f regångare till Ekhol- 24 Carlsson 2007 s. 93, Holmstr m & Odenbring 2004 mens herrgård på en udde i sj n Kolungen. Här s. 17 f. Augustsson 1996 s. 12 ff finns källarlämningar som dock inte närmare 25 Augustsson 1995 s. 10, Myrdal 1985 s. 43 ff, Carlsson 2007 s. 95 unders kts. Också i Örsj n finns en med bebyg-
19 gelselämningar som skulle vara intressanta att få närmare daterade. En annan som på samma vis kan vara av intresse i sammanhanget är Hen- riksholm i Ånimmen.
På Qvantenburg i Bolstad socken fi nns källarvalv i en byggnad. Dessa är dock troligen inte äldre än 1500-tal och h r m jligen samman med 1500- talets kungsgård.
En mycket intressant anläggning som också delvis unders kts är Murängen i Gestad socken. Under Det sydg tiska huset kännetecknas av en lägre stuga som ledning av Rune Ekre unders ktes denna f rmodade har h gre bodar med loft vidbyggda på ena eller båda stormannagård under åren 1985-1988 och 1990. sidorna. Dokument visar att sådana hus f rekommit i Dals- Här hittades flera husgrunder, varav en har tolkats land. Avritning av Kilastugan i Horred, Marks kommun i s dra Västerg tland. som en medeltida kyrka. Denna skulle enligt Ekres tolkningar f rst ha varit en sockenkyrka. Senare har den delats av i två olika rum där det ena ut- Arkeologiska fynd från Skara och L d se anty- rymmet blivit en gårdskyrka/kapell. I vinkel med der att enkelstugan kan ha byggts så tidigt som kyrkan ligger en andra husgrund som tolkats som 1100–1200-tal. På Norsk folkemuseum på Bygd y en loftbyggnad, m jligen f r bostadsändamål. På i Oslo fi nns den s.k. Raulandsstugan, en magnifi k olika sätt har båda husen daterats till 1200-tal där enkelstuga som är bevarad från 1200-talet. I Dals- loftbyggnaden m jligen kan ha haft en livstid in i land fi nns skriftliga belägg f r stugtypen i syne- 1300-talet.26 handlingar från 1600-talet.27 I sin mer utvecklade form med kammaren inredd med kakelugn eller som separat k k kom enkelstugan att bli mycket vanlig under senare århundraden i hela Dalsland. KAMMARE En annan ålderdomlig stugtyp är h gloftsstugan eller det sydg tiska huset. Den består av en låg STUGA timrad ryggåsstuga med en eller två h gre gavel- bodar på var sida, ibland uppf rda i skiftesverk. FÖRSTUGA Ursprungligen utgjorde de skilda byggnadskrop- par, vilka sedan sammanfogats till en lång länga. Hustypens utbredningsområde svarar mot de gamla kuststädernas marknadsområde och huset Enkelstugans grundplan med stugrum, f rstuga och en avdelad kammare. F rstuga och avdelad kammare utgjorde har troligen även byggts som boningshus i staden. ursprungligen en odelad gång utmed hela husets bredd. Området med känd f rekomst sträcker sig i ett F rst framåt 1600- eller 1700-talet blir murstock och skor- diagonalt bälte från Blekinge i sydost upp till s dra sten allmänt. F re det fi ck r ken s ka sig ut genom ett hål Västerg tland – s dra Bohuslän, men kan ha gått i taket. upp i Norge.28 G sta von Schoultz menar att det inte råder något tvivel om att det sydg tiska huset Enkelstugor och h gloftsstugor även funnits i s dra Dalsland. Han anger ett fl ertal Enkelstugan är en av de mest ålderdomliga stug- exempel på mindre boställen och vanliga bondgår- typer vi känner till. Även enkla enrums- och dar där det av bevarade dokument framgår att hu- tvårumsstugor har f rekommit, men deras ålder sen haft stuga sammanbyggd med bod med loft och och utbredning är i nuläget outredda. Man antar där boddelen är h gre än stugdelen.29 Också Sigurd att den timrade enkelstugan – ett stugrum med Erixon är inne på samma linje när han konstaterar en f rstuga med avdelad kammare – utvecklats att Arndt vid sin resa genom Sverige 1804 iakttagit under medeltiden. Som namnet antyder består takf nster i Dalsland. Takf nster är en viktig enkelstugan av ett stugrum som utg r det väsent- karaktäriseringsfaktor f r det sydg tiska huset.30 liga bostadsrummet där man åt, sov och utf rde husets sysslor. Under medeltiden saknade eldstaden Ekonomibyggnader skorsten. R ken fi ck s ka sig ut genom ett hål i Även om ovan nämnda källor talar om ett väl ut- taket vilket gjorde stugrummen mycket r kiga in- vecklat system med ekonomibyggnader på gården vändigt. Utrymmet med f rstuga och avdelad kam- mare utgjorde ursprungligen en odelad gång utmed 27 von Schoultz 1951 s. 37 hela husets bredd. 28 Nordstr m 1985/86 s. 10 ff 29 von Schoultz 1951 s. 47-49 26 Ekre 1998 s. 57 ff 30 Erixon 1947 s. 237
20 med fårhus, hästhus, n thus, visthus, lador och sädesbodar så vet vi ytterst lite om husens utform- ning i Dalsland under medeltiden. Om de olika funktionerna legat i fristående byggnader enligt mer nordsvenskt m nster eller om de byggts ihop till långa längor är oklart. Senare arkivhandlingar såsom syneprotokoll och kartor talar om att man åtminstone sedan 1700-talet i stor utsträckning sammanfogat utrymmena till längor med loge och lador sammanbyggda med fähus och stall. Samti- digt f rekommer också friliggande hus såsom svin- och fårhus samt olika f rvaringsbodar.
Ovan nämnda sädeslada var ett viktigt hus på går- den. Här f rvarades och tr skades sädesnekarna, ett tids dande arbete. Kanske kan man under senmedeltiden urskilja en fortsatt uppdelning och specialisering av husens funktioner, med logen som en särskild del av ladan där man tr skade. Tr sk- Timrad parloge från f re år 1800. Byggnaden har dubbel- golv av hårt stampad lera byttes mot golv av trä. haksknutar. Här syns baksidan med loggolvets tiljor synliga Belägg finns i Västerg tland från 1300-talet. Log- mellan ett par av stockvarven och ovanf r dem kastglug- golvet måste läggas med tiljorna hårt sammanpres- gen. H glund i Tisselskogs socken. (GvS/NM 1949) sade med kilar så att inte sädeskornen trycktes ner genom golvspringorna.31 Parlogen är känd sedan medeltiden och ett exemplar från 1360-talet finns Timringstekniken där liggande stockar hakas i bevarad i Svegs socken i Härjedalen. Liknande varandra i byggnadens h rn, har satts i samband rundtimrade parlogar fast yngre finns bevarade med det ovan beskriva f rändrade bostadsskicket. på flera håll i Dalsland.32 Parlogen består av själva Tekniken lämpar sig väl f r mindre, friliggande logen där tr skningen utf rdes och på sidorna av byggnader och är därmed en viktig faktor i det f r- detta utrymme lador f r de otr skade sädes- ändrade bostadsskicket. nekarna och halm. Enkellogar som också f rekom- mit har endast en lada. Mellan logen och ladorna Knuttimring är allmänt känt från sen järnålder/ finns en avbalkning, logbalken i timmer eller plank. tidig medeltid men de äldsta fynden i Dalslands I den bakre väggen finns en ppning f r att få ett närhet är från 1200-talet, från L d se och från lagom luftdrag när säden skulle rensas från agnar ett husfynd i mellersta Bohuslän. I Västerg tland och boss genom att kastas upp i luften. räknar man med knuttimrade byggnader f rst i och med h gmedeltiden.35 Kanske är detta också ver- Byggnadsteknik och material sättningsbart på Dalsland. Med tanke på landska- Också kunskapen om själva byggnadstekniken är pets rikedom på barrskog får man dock f rmoda knapphändig när det gäller dalsländsk medeltid. att knuttimringen tidigt fått stor betydelse här. Skiftesverk innebär i korthet att breda plankor De äldsta ännu bevarade exemplen på timmerhus eller kluvna stockar passas in i ett bärande ramverk stammar från 1600-talet. Bruket att använda rund- av gr vre stolpar. Vi vet att skiftesverk användes i timmer levde kvar ända in på 1800-talet i norra de medeltida städerna Skara och L d se, bl.a. finns och västra Dalsland. exempel på stall i skiftesverk med bås i flätverk. Stavteknik, d.v.s. stående väggfyllnad, tycks ha tillämpats fram till 1200-talets slut. Därefter domi- nerade den liggande väggfyllnaden.33 Troligtvis har skiftesverk emellertid varit i bruk långt tidigare, i järnålderns långhus med fähus och bostad under gemensamt tak. Skiftesverkets eventuella utbred- ning i det medeltida Dalsland är dock h ljt i dun- kel. De belägg som finns är alla yngre, knutna till 1700- och 1800-talet, mer om det nedan.34
31 Augustsson 1995 s. 10 ff 32 Exempelvis på hembygdsgården i Gäserud, Håbols socken och en ensamliggande loge i Ramdalen i Tisselskog. 33 Augustsson, 1996 s. 11 (34 forts.) s. 120-123 34 Henriksson, 1996 s. 87-89 och von Schoultz 1951 35 Augustsson 1996, s. 18 f
21 TIDIGMODERN TID 1540-1750
Nyodling och reduktion36 Vid medeltiden slut återhämtar sig samhällsekono- min och 1500-talet upplevde en ny h gkonjunktur. Gustav Vasas regim innebar en stark statsmakt med effektiv administration. Det är under hans ledning som alla hemman registreras i jordeb cker, en ovärderlig källa f r dagens forskning. En kraf- tig nyodling ägde rum, direkt underst dd genom skattefrihet åt nyodlare. Kronan gjorde anspråk på all mark som inte byarna direkt ägde, t.ex. vissa stora allmänningsskogar. Ofta var det på dessa utmarker som nyetablering av gårdar ägde rum. Antalet gårdar f rdubblades i landet under perio- den 1570–1620. I Dalsland fångades en del av ny- odling och befolknings kning upp genom en tidig hemmansklyvning. Men en hel del nyetableringar skedde också, bl.a. i form av återbesättande av gamla degårdar.37
Tekniska f rbättringar inom jordbruket medf rde en kad avkastning. Genom svedjebruk och bete ppnades utmarkerna upp allt mer f r jordbruk och boskapssk tsel. Kornet var det helt domine- rande sädesslaget i b rjan av perioden men havren Överst: Bågenstugan byggdes ursprungligen som man- kar f r att så småningom verta dominansen. Bo- byggnad på Bågenholms säteri i Laxarby socken år 1648. skapssk tseln var mycket viktig vilket bl.a. avspeg- Den flyttades 1938 till Mustadfors. Det timrade huset har lar sig i att skatten till kronan betalades i sm r.38 en genomgående f rstuga med två rum på varje sida, lika i En gr da som Gustav Vasa propagerade f r var båda planen. (MH) humlen. Under 1600- och 1700-talen kom Sverige Underst: Rinnen i Gunnarsnäs socken är uppf rt år 1777 att bli självf rs rjande och på de dalsländska går- med den s.k. karolinerplanen som var vanlig i herrgårds- darna fanns humlegårdar med vanligen mellan 100 milj er och som från 1730 f reskrevs f r militära boställen. och 200 stänger.39 Rumsindelningen är sexdelad med en sal mitt fram. Huset lär från b rjan haft två fulla våningar men sänkts vid 1800- talets mitt i samband med en delning av gården. (ML) Utvecklingen var dock inte utan motgångar och stora umbäranden. Gränslandskapet Dalsland var under 1500- och 1600-talen flera gånger Under 1700-talet inleddes den fas som senare kom- svårt drabbat under krigen mot Danmark-Norge; mit att kallas den agrara revolutionen. Bl.a. kom t.ex. 1566, 1612 och 1676. Under 1600-talets då b nderna att etablera sig som den statsbärande stormaktstid verutnyttjades rikets uppbyggda gruppen. Bidragande orsaker inledningsvis var tillgångar. Krigshären till krigen på kontinenten reduktionen 1681, som i praktiken var ett f rstat- bestod till stor del av utskrivna b nder. Kostnader ligande av st rre delen av adelns egendomar, samt betalades med kapital, t.ex. stora jorddonationer utvecklingen av indelningsverket. Reduktionen till adeln, vilket på sikt minskade statens skatte- innebar också att skatten låstes fast vid en bestämd intäkter intill konkursens brant. Utmarkerna nivå. Med inflation och stigande totalproduktion utnyttjades hårt f r bl.a. tillverkning av råvaror kom skatternas andel av produktionen därmed att såsom tjära, pottaska och kol, främst f r militära minska. Detta gav ett verskott som kom b nderna ändamål och f r export. Sädesodlingen stagnerade till godo och som dessa återinvesterade i jordbru- under århundradet samtidigt som befolkningen ket. Trots nyodlingar fortsatte dock Sverige att kade. Mot slutet av 1600-talet var Sverige tvunget importera spannmål under hela 1700-talet. att importera spannmål. Under 1600-talet, fram till reduktionen, anlade adeln flera säterier i landskapet, varav många var små och fick kort varaktighet. Samtidigt byggde 36 Läs mer om perioden i Jordbruket under feodalismen; den nya h gadeln moderna påkostade herresäten 1000-1700, band 2 i Det svenska jordbrukets historia av på sina sätesgårdar. Ofta f rblev dock herrgårds- Janken Myrdal. bebyggelsen länge ganska anspråksl s. En av de 37 Connelid 2000 s. 20 38 Edestam 1960 s. 4 ff äldsta bevarade bostadshusen i landskapet är den 39 Edestam 1960 s. 11 s.k. Bågenstugan. Huset uppf rdes år 1648 som
22 manbyggnad på Bågenholms säteri i Laxarby sock- en men återfinns numera i Mustadsfors. Huset är byggt i timmer i två fulla våningar och har valmat tak täckt med torv. Planen är ålderdomlig och lika- dan i båda planen med en genomgående f rstuga och två rum på varje sida. Den fasta inredningen präglas av 1700-talets mitt.
F r de militära boställena utarbetades centrala m nsterritningar fr.o.m. sent 1600-tal. Boställena var jordbruksenheter som beboddes av militärer, präster och kronans civila ämbetsmän som avl - nades med gårdens avkastning. Prästgårdarnas Exempel på parstugor som har oinredd anderstuga. Den- bebyggelse kom även långt fram i tiden att styras drokronolog Alf Bråthen och antikvarie Karl-Arne Karlsson av centrala f rordningar, men har också f ljt trak- tar prov f r en dendrokronologisk unders kning av Are- gården. Därunder R ssätersstugan i H gsäter. (OE) tens byggnadsskick. Studier visar att bohuslänska ämbetsmän bygger boningshus med loft och sval- gång kring 1600-talets mitt.40 Hus f r boende och f rvaring Kunskapen om b ndernas bebyggelse är fortfa- Fortfarande under 1500-talet betecknade ”torp” rande bristfällig när det gäller tiden från medelti- ett nybygge, oftast på utmark. Nybygget blev dens slut till in på 1700-talet. Från 1600-talet och sedermera skattlagt som en självständig jordbruks- framåt finns dock synehandlingar och m nster- enhet. Under 1600-talets starka koncentration av ritningar f r ovan beskrivna boställen som ger en jordinnehavet till adeln anlades flera säteritorp på bild av hur byggnadsskicket kan ha tett sig även på frälsejorden. På säteritorpen var brukaren skyl- vanliga gårdar. I de resebeskrivningar och avhand- dig att utf ra dagsverken på huvudgården. Under lingar som olika personer f rfattat kring Dalsland 1700-talet lät flera godsherrar omvandla sina kan man också finna små korn som kompletterar underlydande frälsegårdar till dagsverkstorp. bilden. Anläggandet av torpställen på skattejord var däre- mot länge f rknippat med hårda restriktioner. I sin avhandling om Dalsland från 1718 skriver Lars Hesselgren: ”B ndernas hus skall man finna vara av ringa storlek, verallt låga och med ganska 40 Carlsson 2007 s. 97 små d rrar … små f nster insläppa ljuset i somliga
23 En av de mest ålderdomliga parstugorna som fram till sommaren 2007 fanns bevarad i Dalsland låg på Aregården i Östra Järn i Grinstads socken. Huset var från b rjan en enkelstuga som uppf rts på 1660-talet och som senare byggts ut till en parstuga. Den tillbyggda anderstugan var aldrig inredd utan har fungerat som bod. F rstugan var genomgående. Parstugeplan med genomgående gång, långf rstu, som även haft en ingång på husets baksida. Torpane i Gestad Andra ålderdomliga parstugor som bevarats och socken. Uppmätning OH/NM. som dessutom är ppna f r bes k är Råskogsstu- gan i Brålanda från 1700-talets f rra hälft samt R sätersstugan i H gsäter från 1787. I båda är anderstugan inredd som bod med gluggar istället f r f nster.42
Framkammarstugan Framkammarstugan är i princip en enkelstuga som fått en eller två kammare tillbyggda på bortre gaveln av stugrummet. Man räknar med att fram- kammarstugans nordliga gräns går från Kalmar i ster via Vimmerby, Gränna, Hjo, Tiveden, Åmål till Str mstad. Den s.k. framkammaren var i äldre tid främst avsedd f r f rvaring och saknade eld- Stuga med bod till h ger. På vervåningen f rvarades spannmål i bingar. Stenserud i Råggärds socken. Uppmät- stad. Framkammarplanen fi nns som typritning f r ning OH/NM 1947. boställen från 1687 och som normalplan f r präst- gårdar från 1720. Planen tycks emellertid inte fått hus genom väggarna, i de fl esta fall genom taken.”41 någon st rre spridning på de vanliga bondgårdarna Om man till denna beskrivning lägger att vi vet i Dalsland, vilket kan tyckas f rvånande med tanke att husen lämnades omålade och att de täcktes på boställenas och prästgårdarnas stilbildande med torv så får vi en ganska fi n teckning ver hur funktion.43 den dalsländska gården tedde sig under 1600- och 1700-talen. Nattstugan Nattstuga betecknade i äldre tid en fristående Parstugan byggnad, vanligen en bod med vervåningen inredd F rutom tidigare beskrivna hustyper kan man som sovrum f r gäster. I undervåningen fanns bod- också sk nja andra som blev vanliga som man- utrymmen (se också loftbod nedan). Byggnads- byggnader på gårdarna; parstugan och framkam- typens ålder och utbredning är oklar men ett par marstugan. Parstugan liknar enkelstugan, men har belägg från boställen f rekommer i arkivhandlingar ytterligare ett stugrum av ungefär samma storlek från 1700-talets f rra hälft. Under 1800-talet f r- på andra sidan av det smalare partiet med f rstuga. fl yttas begreppet och säkert också funktionen natt- Det sistnämnda kunde vara en genomgående gång stuga ver till det stora rummet i manbyggnadens men också vara avdelad så att en kammare låg vervåning.44 innanf r f rstugan. Äldre belägg visar att den s.k. anderstugan saknade eldstad och användes f r Utrymmen i långa längor f rvaring. Av exempelvis domb cker framgår att Oavsett vilken planl sning som boningshuset hade, parstugan var en vanlig bostadsform f r b nderna så har man i äldre tid byggt på ett sammanläggande och prästerna redan på 1500-talet. Kanske kan sätt med uppradade rum i längor. Boningshuset den kopplas samman med den tidigare beskrivna inneh ll stugrum och till det kamrar och bodar. expansionen inom jordbruket. Under 1600-talet Som gemensam nämnare kan sägas att huset var den allmän på herrgårdar och civila boställen. inneh ll boende och f rvaring (t.ex. spannmål, 1734 års Byggninga Balk säger att gårdar av storle- ken ett halvt och ett helt hemman b r ha gäststuga. 42 Ytterligare ålderdomliga exempel är Gäserudstugan i Parstugan är offi ciellt upptagen såsom modell f r Håbol som uppf rdes som en parstuga 1741. Byggnaden manbyggnad på torp eller 1/8 hemman i Wijnblads har sedan byggts på med sex stockvarv 1781 så att en andra m nsterritningar 1766. Här medgavs då att det våning åstadkommits. På Bräcketorp i Edsleskog uppf rdes mindre rummet kunde vara inrett som bod istället ny manbyggnad år 1690. Att d ma av den bevarade hus- f r boningsrum. grunden med två spismursr sen r r det sig sannolikt om en parstuga. 43 von Schoultz 1951 s. 52-53 41 Hesselgren 1968 s. 155 44 von Schoultz 1951 s. 93
24 matvaror och textilier). Gemensamt är också att stugrummet går ver hela husets bredd, man bru- kar därf r tala om hus på enkel bredd. Seden att f rvara spannmål på boningshusets vind har tol- kats som en utveckling av traditionen med bodar hopbyggda med boningshuset. Också den ovan beskrivna nattstugan var en kombination av boende och f rvaring.
En fråga som är f ga uppmärksammad är hur bebyggelsen varit organiserad på hemman med fl er än en brukarfamilj. Att fl era gårdsbrukare inom På denna gouache från Ängkasen i R sshult har gårdsmå- samma släkt brukat ett odelat hemman har varit laren C-G Pettersson f revigat en stugtyp som varit vanlig i Dalsland. Här ser man en enkelstuga som har en bod på vanligt. Storskiftesmaterialet kan här ge vissa upp- bortre gaveln. Boden har en ingång direkt utifrån. Man lysningar. Mangården på dessa hemman tycks ofta kan säga att denna stuga verensstämmer med de m ns- ha bestått av fl era bostadshus, de kan antingen territningar som utkom 1766 f r torp och 1/8 hemman, vara helt fristående eller också sitta ihop som tvil- d.v.s. en sorts parstuga där det mindre utrymmet är inrett som bod. Notera också den ålderdomliga längan under lingstugor eller som långa, ihopbyggda bostads- halmtak rakt fram med sin timrade parloge och lägre intill- 45 längor. byggda fähus på gaveln. (CAA/DFH) Hus f r djurhållning och f rvaring Funktioner i långa längor I dalsländsk byggnadstradition märks tidigt en tendens till sammanbyggning av de olika ekono- midelarna. Av ålder har det varit vanligt att logen med sädeslada och foderlada sammanbyggts med fähuset och stallet till en enda länga eller vinkel- byggnad, ibland under ett gemensamt tak. På min- dre gårdar kunde till och med boningshuset ingå i enheten.
Ett karaktäristiskt drag i de delar av Dalsland där man uteslutande byggt i timmer var ladugårdar Bild på ladugårdslängan från Illesäter, se planskiss nedan. som hade en s.k. parloge (jfr kapitlet om medelti- Här syns fähuset från 1870-talet och den äldre parlogen. den). Den h gre logbyggnaden, med logkista och (GvS/NM) lador, var då centralt placerad samt hade en till-
I Dalsland b rjade man tidigt att bygga ihop de olika funktionerna till långa längor. Vanligt blev att logen med lador byggdes samman med fähus och stall, ibland under samma tak. Här syns den centralt placerade logen med loggolv i mit- ten och lador på båda sidor. Till h ger och vänster ligger sedan vidbyggt stall respektive fähus. A fähus, B lada med h och otr skade vetekärvar, C Tr sklogen, D lada med h och havrekärvar, E stall med krubba, F avträde, G vedbod. Gången mellan A och B är skålstallet. Illesäter, H gsäters socken. (Uppmätning OH/NM)
45 I Nordiska museets material återfi nns en uppmätning som visar en dylik tvillingstuga (von Schoultz 1951 sid 48). På Bodane i Bolstad visar kartan en långsmal gemensam byggnad som fanns på gården f re laga skifte då gården kl vs och de båda br derna uppf rde var sina bostadshus.
25 Överst vänster: Timrat h nshus som troligen är ett f.d. fårhus. Huset har spåntak och d rr med gångtapp av trä. (GvS/NM 1948) Denna glugg var ofta det enda ljusinsläppet i fähu- set. H et f rvarades i särskilda foderlador och bars Överst h ger: Fristående grishus och avträde på Nol i stu- till fähuset vid utfodringen som kunde ske i krubba, gan, Anolfsbyn, Skålleruds socken. (AB) eller i enklare fall direkt på jordgolvet i båset. Underst: Skeckor, utbyggnader på ladugårdslängans sidor, Korna stod uppstallade mot ytterväggen och man var ett smidigt sätt att ka ekonomibyggnadernas volym. fick tränga sig fram mellan djuren vid utfodring.46 De kunde exempelvis användas som ladutrymmen, små- fähus, snickar- och vedbodar. På det lilla torpstället Dunka i Binäs, Frändefors finns en liten ladugård med tillbyggda Utrymmen f r småfän skeckor på såväl gavlar som långsidor. Boningshuset ser ut På gården har det alltid f rutom n tkreaturen fun- att vara en typisk enkelstuga och det var vanligt att denna nits en mångfald av djur vilka alla var av st rsta stugform dr jde sig kvar längst på just torpställen. betydelse f r folkets verlevnad. Vi tänker idag Målning av C-G Pettersson. (CAA/DFH) kanske främst på h ns, svin och får men även get- ter har i äldre tid varit vanliga i djurbesättningen. byggnad vid vardera gaveln, vanligen innehållande Intressant är också att det finns flera belägg f r stall eller fähus. Dessa var då timrade, ofta med en inte obetydlig gåsavel i s dra Dalsland.47 Små- egna väggar mot ladugårdsgaveln. djuren hade ofta sin plats i avbalkningar i fähuset. Men det har också f rekommit friliggande timrade Fähusen var fram på 1800-talet byggda i en våning småfähus f r dessa djur. I äldre tider var det inte och saknade ofta h skulle. De låg som en lägre till- ovanligt att gårdens mindre djur härbärgerades i byggnad på logens ena gavel och hade knapphändig stugan under vintern f r att skyddas mot kyla och inredning och minimalt med ljusinsläpp. Mellan rovdjur. Detta gällde kanske främst h nsen som fähuset och logens lada bildades en gång som kunde annars h lls i h nshus i fägården. kallas skålstall eller mellanstall. I det utrymmet kunde getter, grisar och ibland t.o.m. hästen ha sin plats. Väl inne i själva fähuset l pte en gång, flon 46 Berg 1985 s. 469 ff fram till gaveln där g dselluckan, m kegluggen satt. 47 Edestam 1960 s. 11-12
26 Svinen h lls f r k ttets skull, de omvandlade män- niskornas avfall till ny f da i form av skinka och korv. Grisar beh ver ett varmt klimat så den bygg- nad som hade de lägsta väggarna på gården var svinhuset. På grund av den skarpa lukten placerade man gärna svinhuset bakom ladugården. Svinen kunde också bo i ladugården.
Fåren gav ull, lammk tt och hudar. Fåren med sin tjocka päls är mycket härdiga och fårstallet var ofta en enkel oisolerad byggnad som bara gav skydd mot vind, sol och väta. Exempel på timrade fårhus finns dock på flera gårdar. Fåren kunde också bo i en avbalkning i ladugården eller dela fähus med grisarna.
Med skeckor fick man mera plats I Dalsland f rekommer att man på olika sätt kat ekonomibyggnadernas volym genom sidoutvidg- ningar utmed husets långsidor. Sigurd Erixon ansåg att logar med sådana sidoutbyggnader var något speciellt f r Västsverige. Men även fähus har dessa utvidgningar och det är således ladugårdslängan som helhet som har utvidgats på detta sätt.
Utvidgningarna kallas skeckor eller sk ckor. De är vanligt f rekommande i logar och lador i skiftes- verk men f rekommer också på timrade konstruk- tioner och senare tiders längor i stolpverk. En sido- utbyggnad utmed långsidan flyttar ut ytterväggen. Den gamla väggen innanf r kan vara bibehållen eller borttagen. Utrymmet kan alltså antingen komma att ingå i ladans volym eller bli ett eget Överst: Spannmålsf rvaring på andra våningen i en par- utrymme som utnyttjats som exempelvis vedbod stuga i Stenserud, Råggärds socken. På bilden syns bl.a. eller annat f rvaringsutrymme. I Västerg tland spannmålsbingar och ovanf r dem mångåstaket. (GvS/NM har utbyggnaderna kallats utskott och skunk och 1949) i Bohuslän skyggor. Belägg f r sådana finns från 48 Underst: Rundtimrad friliggande parloge med portar in åtminstone 1600-talet och framåt. till logen och ladutrymmena på var sida, Vårviks socken. (MOW) Fristående f rvaring – lador och bodar Bodar och magasin var gårdens skattkammare. Här f rvarades säd både till mj l och utsäde, br d, längor och flera separata mindre ekonomihus. Här k tt, fisk och andra varor som var viktiga f r uppe- har t.ex. funnits timrade parlogar som legat f r sig. hället men det fanns även bodar f r textilier. Som framgått ovan har man på många håll i Västsverige Bodar och magasin byggdes omsorgsfullt av tim- under tidigare århundraden haft som tradition att mer. Husen var gårdens stolthet och har därf r bygga samman f rvaringsutrymmena med bostads- också underhållits väl. Slitaget på dessa hus är ock- huset och också ha spannmål på bostadshusets så mindre än på exempelvis fähuset. Boden byggdes vind. ofta i två våningar. Bottenvåningen användes då som visthusbod eller redskapsbod. Här fanns tinor Ladorna f r den otr skade säden och foder har med fläsk, k tt, hårt br d och torkad fisk. I vervå- ingått i en länga med fähus och stall. Men också ningen f rvarades säden i bingar. Även envånings- fristående f rvaringsbyggnader har f rekommit bodar, enkelbodar, har använts. längre tillbaka. I de skogsrika trakterna i norra Dalsland kan man iaktta hur influenser från ett Boden byggdes på h rnstenar och somliga f rh j- mer nordligt byggnadsskick g r sig gällande. Detta des med stolpar s.k. stolpbodar. Timmerstommen kanske främst avspeglar sig i ett system med färre vilar då inte direkt på en markbunden stengrund utan syllramen bärs upp antingen av stolpar eller ramverk av trä eller av kragstolpar av sten. Boden 48 Läs mer om dessa utvidgningar i Erixon 1947, Carlsson & Hansen 2003, Holmstr m & Odenbring 2004. skyddas på detta sätt mot fukt. Ovanpå stolparna
27 Murängen ovan). Att den i alla fall f rekommit se- nare visar Nordiska museets material. Fotografier och uppmätningar finns från Vammerviken i Vår- vik och Fjällsäter i H gsäter.50
Byggnadsteknik och materialval Stommen – timmer i gran och fur Dalsland är ett barrskogsrikt landskap och detta avspeglar sig tydligt i byggnadsskicket. I så gott som hela landskapet var gran och fur de domine- rande träslagen. Vad man kan se utifrån bevarade exempel och olika skriftliga beskrivningar heltim- rades husen i stor utsträckning. Från b rjan byggde man av barkat rundtimmer och detta bruk tycks ha dr jt sig kvar i landskapets norra och västra delar in på 1700-talet i såväl boningshus som uthus och i uthusen ännu längre. Bruket att brädfodra husen slog dock igenom under detta århundrade och i samband med det också användningen av skrätt fyrsidigt timmer.
I den sydligaste delen av Dalsland finns belägg f r att man använt ek, dels i logar helt uppf rda av ek, dels i syllar och f nsterkarmar.51 Redan under medeltid b rjade det dock f rekomma restriktioner kring användandet av ek och 1539 f rbj d Gustav Överst: Ålderdomlig bod med loft, svalgång och utvändig Vasa allmogen att utnyttja eken. B nderna fick in- trappa, Vammerviken i Vårviks socken. (R. Blid 1924) f r häradsrätten framställa nskemål om att ta ek till reparationer och eventuella nybyggnadsbehov. Underst: Friliggande bod vid Skräppekärr i Torrskogs Man blev sedan tilldelad ek efter utsyning, men då socken med utkragat loft och ”mushylla”, kluvna stockar på stolpar av sten f r att f rhindra m ssen att ta sig in. oftast bland de dåliga ekar som kronan ändå inte Huset har mångåstak och hade från b rjan inklädd hade något bruk f r. Från 1830-talet släppte kro- gavelsvale. (MH) nan sitt grepp och b nderna kunde l sa ut den ek som växte på det egna hemmanet. Ek användes all- låg skålformiga ”mushyllor”, som skulle hindra råt- mänt som byggnadsvirke i det närliggande Väster- tor och m ss att ta sig upp. I Västsverige är stolp- g tland intill 1840-talet då det ersattes med främst boden karaktäristisk främst f r norra Dalsland. furutimmer. Fur lämpade sig bättre f r de st rre och h gre hus som då kom i bruk. I 1730 års bygg- Loftboden är ett f rrådshus i två våningar. Man nadsregler f r boställen avråder man från eksyllar kan säga att det finns tre kategorier av loftbodar; och rekommenderar syllar av mogen fur istället. de som har svalgång på vervåningen och utvändig Det hindrar inte att eksyllar fortsatte att användas trappa, de som har ett slutet utskott (utkragning) långt in på 1800-talet i både Nordals, Sundals och på vervåningen och de som har en helt rak fram- Valbo härader. vägg. De båda sistnämnda bodtyperna har inte utvändiga stegar eller trappor utan vervåningen Eken f rknippas ju annars med skiftesverkstekni- nås från bodens insida. Bottenvåningen omfattade ken där man har en stomme av stolpar med rännor ofta visthusbod, mj lbod och redskapsbod. Loftets i vilka liggande virke fälls in. Skiftesverkets utbred- utrymmen, kanske särskilt när boden hade sval- ning och ålder är dock något oklar i Dalsland och gång, kunde användas som sovrum sommartid, diskuteras närmare i nästa kapitel som r r 1700- annars som f rvaringsrum (jfr nattstuga ovan). talets andra hälft och 1800-talet. I lite senare tid kunde loftboden ibland även inrym- ma gårdens brygghus. Loftrummen kunde f rses En sorts panel – resved och ris med eldstad och spis. Loftbodar med svalgång och När Linné for hem genom stra Dalsland från utkragningar finns i s dra Norge från tidig medel- sin Västg taresa år 1746 noterade han att ”bond- tid och spreds i Mellansverige under 1400-talet.49 gårdarne woro merendels beslagne utan på med När hustypen b rjar användas i Dalsland vet vi inte men det f refaller rimligt att anta att hustypen har funnits även i Dalsland under medeltiden, (jfr 50 Boden från Fjällsäter är daterad till 1692 och finns numera på R säters hembygdsgård i H gsäter. Se också von Schoultz 1951 s. 88-93 49 Myrdal 1999 s. 35 51 von Schoultz 1951 s. 114
28 I Dalslandsgårdar har G sta von Schoultz gjort ett f rs k till rekonstruktion av en parstuga med torvtak, takf nster och lockspjäll utifrån ett syneinstrument i Krigsarkivet f r trumslagarebostället Åsebo i Rännelanda år 1724. Till h ger syns en genomskärning av en ryggåsstuga med torvtak och lockspjäll från Skogserud, Holms socken. (Ill. Nils Benckert 1919)
Gran-teljor, som stodo uprätt jämte hwarandra, Som ber rts tidigare f rekom takf nster i de låga och häftade wid wäggen, at de längre måtte ut- stugornas torvtak. Under perioden slår också bru- härda luftens wåldsamheter.”52 Troligtvis var det ket att ha murstock och skorsten igenom. Utvän- s.k. resved eller resvirke han såg – kluven gran diga spjäll, lockspjäll, var då sannolikt det vanliga. eller tall som rests upp mot väggarna. Denna typ Takf nster och lockspjäll f rsvinner sedan ut mo- av fasadskydd fi nns upptaget i fl era boställssyner det och f rekommer sällsynta efter 1800. Stugorna, från 1700-talets f rra hälft. Virkets verdel fästes men även vissa uthus kunde f rses med regnskydd under takbandet och nederdelen vilade i en urgr pt ver d rren, s.k. bislag. stock.53 Också risklädsel är något som f rekommit. Enbuskar fästs i fl era lager med rotändan uppåt så Sten i husen att de täcker varandra och skyddar den bakomlig- Husen grundlades med stenar under de bärande gande timmerstommen från regn. Båda metoderna delarna, däremot tycks inte bostadshus helt av sten fi nns beskrivna också från Bohuslän.54 byggts i någon st rre utsträckning av allmogen i Dalsland. Under 1700-talet skärptes konkurrensen Torv på taken om skogen som skulle räcka också f r järnbrukens Taken på bondgårdarna var under 1600- och 1700- behov av bränsle, till export och till städernas talen uteslutande sadeltak. Mångåstaket, d.v.s. tak kande behov. Genom att propagera f r stenhus som vilade på längsgående åsar, var det vanliga som alternativ till timmerhus f rs kte staten spara f r såväl boningshus som bodar, k lnor och andra på skogen. Idéerna slog dock inte igenom i bostads- mindre uthusbyggnader. Stommen var timrad hela byggandet. Trähus har betydligt bättre inomhuskli- vägen upp i nock och på denna vilade åsarna. Som mat f r såväl djur som människor.56 Endast några yttertak lade man f re 1700-talets mitt huvudsak- få äldre stenhus fi nns bevarade och inte mycket är ligen brädtak som sedan täcktes med torv på både känt om stenhusens utformning och i vilken om- boningshus och uthus. Med b rjan i landskapets fattning de byggdes. Ett exempel som dock härr r s dra delar b rjade halmtak läggas på uthusen från h greståndsbebyggelsen är Sunnanå magasin i under 1700-talets f rra hälft. Halm som taktäck- Holm, vars undervåning av sten anses vara uppf rd ningsmaterial f rutsatte en mer omfattande råg- på 1690-talet. Magasinets vervåning är uppf rd odling. Torven lades på ett underlag av näver men i tegel med gavlar i korsvirkeskonstruktion med även halm f rekom.55 tegelfyllning.57
52 Linnaeus 1747 s. 249 53 I sin beskrivning ver Dalskog 1814 skriver Lignell: ”Istället f r brädfodring på uthus, nyttjas klufwen gran och tall, som uppreses rundtomkring wäggarne och hwilar på 56 Exempelvis lär korna i den stora stenladugården på en dertill inrättad utholkad stock, 1 à 2 alnar från jorden.” Baldersnäs drabbats av TBC p.g.a. fuktigt inomhusklimat. Erik Palmstedt skriver 1780: ”långa små stockar resta tätt 57 Enligt traditionen kommer stenen från den medeltida vid omkring, ifrån taket till roten”. borgen eller befästa gården Wik, angiven på Olaus Magnus 54 Carlsson 2007 s. 60-63. Exempelvis beskriver Kalm Charta Marina från 1530-talet. Uppgifter i Regionmu- fenomenet vid sin resa i Bohuslän på 1740-talet. seum Västra G talands ämbetsarkiv där en uppmätning av 55 von Schoultz 1951 s. 128 ff magasinet fi nns.
29 EXPANSIVA TIDER – 1750-1870 Storskiftet blev dock inte så radikalt och innebar sällan utflyttning av bebyggelsen. Med enskiftet Skiften och havreodling58 vid 1800-talets ingång (1805 i Skaraborg, 1807 i Agrara revolutionen som tar sin b rjan under vrigt) lades dock grunden till mer radikala jordre- 1700-talets andra hälft är en stor brytningstid former. Enskiftet syftade bl.a. till att samla gårdens vad gäller t.ex. ägandef rhållanden, samhällsliv, alla ägor i ett skifte i anslutning till gårdsläget. växtodling, odlingssystem, jordbrukets redskaps- utveckling etc. Under 1800-talet utvecklades även Perioden kännetecknas också av en intensiv nyod- kommunikationerna och industrialiseringen b r- ling och hand i hand med detta en fortgående hem- jade ta form på flera håll. mansklyvning och man får f rmoda att viljan till nyodling var en viktig bakomliggande drivkraft till Ett stort steg mot en omvandling av jordbruket jordskiftenas genomf rande. inleddes i och med storskiftet vid 1700-talets mitt. Syftet var bl.a. att motverka ägosplittringen och Rådgivningsverksamheten tog nu också fart och en samla åkermarken i st rre, mer rationella skiften. viktig del i det var instiftandet av Hushållningssäll- skap som genom rådgivning, utdelning av premier, anläggande av m nstergårdar och lantbruksm ten f rmedlade kunskap och nyheter ut till lantbru- karna. År 1812 bildades Hushållningssällskapet f r Norra Älvsborgs län.
I Dalsland manifesteras den agrara revolutionen kanske allra främst genom havreodlingen där mer- parten av det som producerades såldes f r export. I England var efterfrågan på havre från Västsverige stor, som foder till landets många brukshästar. En omfattande nyodling inleddes där stora arealer ängs- och betesmarker lades under plogen. Beräk- ningar visar att åkerarealen på Slättdal åttadubb- lades från 1600-talets slut till 1800-talets slut. F r Skogsdal sexdubblades åkern under samma period.59 Hemmansklyvningen var som mest inten- siv mellan 1750 och 1810 men pågick i stor skala fram på 1860-talet.60 I spåren av uppodlingen rubbades balansen mellan djurhållningen och dess g dselproduktion och den uppodlade arealen. Genom s.k. bränning odlades havre så länge jorden gav sk rd, sedan r jdes och brändes ny mark. Bra spannmålspriser, billig arbetskraft och god tillgång på odlingsbar mark gjorde det hela m jligt.
Skogen som nyttjades f r bete, ved- och virkes- fångst fick en kad ekonomisk betydelse. Inte minst kring järnbruken där b nderna inom respektive bruks s.k. fredsmil var ålagda att producera kol till bruket. Kol såldes också till andra och gav värde- Överst: Geteberget, torpstuga på S dra Hillingssäter i fulla extrainkomster. Skogen blev på många håll Färgelanda. Ryggåsstugan har enkelstugans plan och en vedbod i sten i bortre änden. Det ursprungliga torvtaket i landskapet hårt utnyttjad och än idag kan man 61 är här utbytt mot spån och skorstenen omgjord i tegel. hitta kolbottnar från de milor som anlades. Notera de halmklädda bikuporna på bänken framf r. (GvS/NM 1947) Till omvälvningen av landsbygden bidrog folk k- Underst: ”Målarlisa” Lisa Eriksson har i sitt måleri bl.a. ningen som var allmän såväl i Sverige som i Väst- skildrat den fattiga backstugu- och torpbebyggelsen i europa. Om havren exporterades så fick potatisen Sj skogen längs Vänerkusten i Järn. Som f rlagor använde desto st rre betydelse som mat f r den växande hon ofta sin bror Karl Erikssons fotografier från 1900- befolkningen.62 Mellan 1750 och 1850 mer än f r- talets b rjan. Här syns ”Lundbergs stuga”. (EB)
59 Edestam 1960 s. 10 58 Läs mer om perioden i Den agrara revolutionen; 1700- 60 von Schoultz 1950 s. 11 1870, band 3 av Det svenska jordbrukets historia av Carl- 61 Aarsrud 1977 s. 10 ff Johan Gadd. 62 Även havren åts naturligtvis, bl.a. bakade man hårt
30 På denna målning från Sällsäter i Gunnarsnäs socken har C-G Pettersson fångat en mer symmetriskt uppbyggd Dalslands- gård. Den pampiga parstugan i två fulla våningar flankeras av bodar och magasin som lagts som flyglar på ett herrgårds- inspirerat manér. Den tydligt avskilda fägården ligger i vinkel med mangården som är prydligt inramad med staket. Troli- gen 1887. (CAA/DFH) dubblades befolkningsantalet i stora delar av länet. F rändrade bebyggelsem nster Särskilt växte det icke jordägande – obesuttna – Skiftet f rändrade i grunden jordbrukets organisa- befolkningsskiktet med dagsverkstorpare och back- tion. F ljden blev uppl sning av byarna och utflytt- stugusittare vilket kan avläsas i att mängden torp ningar av gårdar. Också utmarken skiftades vilket och backstugor tredubblades i slättbygderna och kade m jligheten f r enskilda initiativ när det f rdubblades i skogsbygden. Backstugsittarna hade gäller t.ex. nyodlingar och skogsbruk. Inägo- och ingen jord att bruka, men kunde ibland ha en liten utmarksbruket ersattes efterhand av cirkulations- länga med t.ex. svinkätte, h nshus och bodar. Un- bruk där såväl spannmål som djurfoder odlades der 1700-talet f rlades vanligen backstugorna till på åkermarken. Vallodling tog ver mer och mer byns allmänning som var samfällt ägd och kunde av slåttermarkernas betydelse och kvävefixerande bli mycket tätbebyggd. Speciellt f r Dalsland är foderväxter bidrog nu till åkerns g dning. Den den magra remsan mellan Dalboslätten och Vänern redan hårt reducerade ängen tappade allt mer i be- där många obesuttna slog sig ner i backstugor och tydelse. Av vikt f r denna utveckling var inte minst f rpantningar och livnärde sig på arbete inom jord- jordbrukets nära samband med industrin, som bruket och med fiske och sj fart. under 1800-talets senare del b rjade f rse de stora jordbruken med industritillverkade maskiner och Laga skifte – en modifierad form av enskiftet – redskap. inf rdes år 1827 och under resten av 1800-talet pågick sedan skiftandet av jorden. Laga skifte inne- Bebyggelsem nstret f rändrades kraftigt under bar att en gård skulle få sin mark samlad till h gst inflytande av enskifte och laga skifte. I medeltal tre skiften/markområden. Skiftet genomf rdes vid flyttades 31 % av gårdarna i gamla Älvsborgs län olika tidpunkter i olika delar i länet. I stora delar ut från de äldre bylägena i samband med skif- av Dalsland skiftades många byar redan under tena. Särskilt i slättområdena men även på st rre perioden 1827-50 medan hemmanen i landskapets h jdryggar i landskapet var utflyttningen omfat- nordligare delar snarare genomgick processen tande. Enstaka gårdar ligger kvar på den gamla under perioden 1850-75. byplatsen, medan vriga har flyttats ut. I kuperade områden är bilden mindre dramatisk. Här innebar ofta skiftet att byarna blev mer utglesade och lång- (62 forts.) ojäst br d av havremj l. dragna; t.ex. att gårdarna flyttas ut längs byvägen.
31 Ibland användes ett slags stjärnm nster vid skiftet. Att f rändringarna gällde nybyggen och f refaller På så vis kunde fler gårdar ligga kvar på den gamla ske utsträckt ver tiden kan dock f ljande citat av bytomten. poeten och politikern Ernst M Arndt år 1804 visa: ”Man finner sådana små hus som så ofta f rekom- Även efter skiftena är den västsvenska gårdsfor- mer i Västerg tland, vid vilka stugrummet vanligen men som beskrevs inledningsvis mycket vanlig i sträcker sig ända upp till kroppåsen … Skorstenar- olika varianter. L st och ibland oregelbundet grup- na tilltäppes vanligen utanpå taket, sedan brasan perade gårdsbyggnader är allmänt f rekommande. fullständigt utbrunnit, f r att kvarhålla värmen Vanlig är även en regelbunden byggnadsgruppering i rummet. Västerg tlands och Dalslands innevå- där fägården läggs bakom eller framf r mangår- nare hava dock ett alldeles eget bruk, nämligen att den; i vinkel eller parallellt med denna. Avgräns- de ofta sätta sina f nster i det sluttande taket.”66 ningen mellan mangård och fägård är mycket ofta Ryggåsstugor med takf nster tycks alltså finnas i tydligt markerad. Ett fint exempel på denna typ bruk parallellt med modernare inslag som inner- är Åsnebyn med mangård och fägård i vinkel. Det tak och väggf nster. Under perioden sker också kunde också finnas en särskild liten ”ekonomi- en vergång från väggfast inredning till fristående gård”, där flera uthusfunktioner är samlade, place- m bler.67 rad vid vergången mellan mangård och fägård. En annan f rändring som nådde Dalsland är det Även rent symmetriska gårdsformer såsom den separata k ket – den s.k. g tiska k ksplaceringen. g tiska gårdsformen blev vanliga efter skiftena. Fä- Detta innebär att k ksfunktionen f rlades till kam- gårdslängorna är då placerade som flyglar till den maren bakom f rstugan. I landets s dra delar hade regelbundet uppbyggda mangården som är åtskild f rändringen slagit igenom redan under slutet av från fägården av murar, staket eller häckar. S dra medeltiden medan den i Dalsland tycks uppträda Kylsäter är ett tydligt exempel på denna gårdsform f rst vid 1800-talets b rjan. I Västsverige f re- som kanske annars huvudsakligen f rekommer på kom både den gamla och den nya k ksplaceringen boställen och herrgårdar.63 Ofta ligger också vägen parallellt. Vid sidan av k kets f rflyttning b rjar som en gräns mellan mangård och fägård. också spismurskomplexet flyttas från husets bak- vägg till dess mittaxel. Överhuvudtaget gav ett kat inflytande från m ns- terb cker i kombination med ett kat utrymme När vi närmar oss 1800-talets mitt b rjar också kring gårdarna m jlighet till en mer genomtänkt teglet slå igenom som material när man murar planläggning av gårdens form med st rre gårds- ugnar och skorstenar. Kakelugnar blir vanliga i tomter, mer symmetri, plantering av vindskyd- husen vid sidan om den ppna spisen och träspjäl- dande l vträd och anläggande av en trädgård på len ersätts nu allmänt med metallspjäll.68 mangården.64 Som antytts tidigare finns det flera skeenden under Bostadshusen 1700-1800-talen som b r kunna kopplas samman Ökad standard med nämnda f rändringar inom bostadsskicket. Perioden 1750-1870 medf rde också påtagliga Skatter och räntor fixerades vid en viss nivå och f rändringar inom allmogens byggnadsskick, både med inflationen sj nk skattens andel av den totala kvantitativt och kvalitativt. Under tidsperioden produktionen. Det innebar så småningom att b n- kan en allmän standardh jning av bostaden obser- derna fick ett växande verskott som kunde behål- veras. Bruket att ha eldstad f rsedd med skorsten las och omsättas. Överskottet gav ett incitament hade som tidigare nämnts redan fått allmänt till att ka produktionen, särskilt f r avsalu, vilket genomslag. Eldstäderna fick då vanligen en place- kanske också kade viljan och f rmågan att g ra ring vid stugans bakre vägg. Takf nstren ersätts fler investeringar i gårdens byggnader. Spannmåls- nu med väggf nster. I samband med eldstadens produktionen kade stort, främst genom nyod- och f nsterplaceringens f rändring b rjade det lingar. bli vanligare med innertak i stugan. Så här skriver ”provinsialchäfern” i Dals distrikt Daniel Boding i Kronan sålde ut många av sina gårdar genom s.k. en rapport år 1764: ”Alltså finner man vid alla ny- skattek p. B nderna fick 1810 rätt att k pa frälse- byggnader i mangårdarna ryggåsstuvorna vara av- jord och hade även fått rätt att ha egna arrendato- lagda och i dess ställe antagit dem att med flata tak rer. Den kraftiga hemmansklyvningen i Dalsland och f nsterlufter på väggarna och gavlar inreda.”65 ledde också till stor nyproduktion av hus. Under 1700-talet hade det b rjat växa fram en besut-
63 Denna utformning av gården är något som Carl Wijn- blad rekommenderar i sin m nsterbok från 1700-talets 66 Aarsrud 2004 s. 148 mitt. 67 Läs mer om bostadshusens inredning i Dalslandsgårdar, 64 Werne 1993 s. 52 G sta von Schoultz 1951. 65 Hultqvist 1993 s. 47 68 von Schoultz 1951 s. 157 ff
32 ten hemmansägarklass som efterhand fi ck ett allt st rre infl ytande och en växande entrepren rsanda. Infl uenser från h greståndsbebyggelsen, prästgår- dar och militärboställen gjorde sig starkt gällande i bondebebyggelsen.
En annan faktor som påverkat allmogens byggen- skap är olika former av centrala direktiv. I syfte att spara skog tillkom fl era f rordningar som begränsade b ndernas rätt att hämta timmer i skogen. Kampanjer bedrevs f r att f rmå allmogen att bygga i sten, korsvirke och lersten. År 1766 trycktes Carl Wijnblads verk med riktlinjer f r hur allmogen borde bygga på ett ekonomiskt och virkes- besparande sätt. Trots statsmaktens ambitioner kan man anta att de sociala och ekonomiska f r- ändringarna under 1700-talet kom att ha st rre betydelse f r byggnadsskickets utveckling än vad de centrala direktiven hade. F rslag lades även fram om att uppf ra enkelstugor i två våningar istället f r att bygga parstugor. Detta var virkes- besparande, gav ett mindre tak att underhålla och gjorde att den oftast oeldade gäststugans väggar inte ruttnade så snabbt.
Sidokammare med långk k Enkelstugor med sidokammare och långk k b rjar troligen byggas i b rjan av 1800-talet. En kammare avdelas intill f rstugan. K ket får då en mer lång- sträckt form än i den vanliga enkelstugan. Man kan se den som ett steg mot de rikare planl sningar som blir vanliga hos allmogen efter 1800-talets mitt.69 Exteri rt är stugtypen svår att skilja från parstugor och västsvenska dubbelhus, (se vidare nedan). Stugtypen f rekommer liksom vriga hus- typer i varianter med två våningar under 1800- talet och är vid 1800-talets mitt vanlig i Vedbo härad. Överst: En av de mest ålderdomligt bevarade ”Dalslands- stugorna” (enkelstuga i två våningar) är denna från 1800- talets mitt i Kesnacken i Torrskog. Huset har mångåstak med tegel, småspr jsade f nster och ursprungligt bislag ver d rren. (GvS/NM 1949)
Underst: Denna parstuga i två våningar är enligt datering uppf rd 1797. F nstren har dock senare bytts ut och falu- r dfärg och veranda tillkommit. Råggärd. (GvS/NM)
Främst i trakten av Dalskog f rekommer varianten att väggen mellan sidokammaren och långk ket inte fi nns utan huset har istället ett stort vinkel- k k.70
Den andra våningen Enkelstugan med sidokammare och långk k. Den mer ut- Det mest anslående uttrycket f r den utvecklade vecklade planl sningen med separat k k och särskild kam- bostadsstandarden på de dalsländska bondgår- mare kan ses som ett steg mot de rikare planl sningar som blir vanliga på bondgården efter 1800-talets mitt. (MH) darna under perioden är den andra våningen. Tvåvåningsstugor b rjar uppträda under slutet av 1700-talet men byggdes främst under perioden
70 Hustypen har bl.a. beskrivits av Christian Aarsrud i 69 Bengtsfors kommun 1986 s. 33 f hans studie av Båsane by i Dalskog, Hembygden 1977.
33 Exempel på boningshus i två våningar som kan ha den rikare planl sningen med sidokammare och separat k k eller vin- kelk k. Huset får vissa likheter med parstugan men är kortare och har bara en central murstock. Notera skiffertaket vilket blev oerh rt populärt under 1800-talet, framf r allt i trakterna kring Dalskog, Gunnarsnäs och Ör. Tegen i Dalskog. (OE)
1800-1880. Fenomenet sammanfaller därmed tids- från fristående bodar med sovutrymme på andra mässigt med landskapets h gkonjunktur och måste våningen. Nattstugan utvecklas under loppet av ses som ett direkt utslag av kat välstånd. I sin be- 1800-talet till ett verkligt finrum och kallas då sal. skrivning ver Dalskog år 1814 skriver Lignell att Den intilliggande kammaren på andra våningen ”Manbyggnaden består allmännast af 2 rum, en kunde utnyttjas f r f rvaring av kläder och som stuga med kammare, hwilken kallas sängstuga. sovrum. Öfwerrum, som sällan f rkomma, äro mestadels på gaflarne.”71 Den andra våningen f rekommer Även de tidigare nämnda rikare planl sningarna alltså men är inte så vanlig ännu vid denna tid. med separata k k och sidokammare uppf rs i två våningar, framf rallt från 1800-talets mitt och Framf r allt är det de traditionella stugtyperna, framåt. Utseendet blir då mer likt parstugans men såsom enkelstugor och parstugor, som f rses med husen har bara en central murstock. en vervåning, både vid nybyggnation och som komplettering på en äldre envåningsstuga. Vanligt Rikare planl sningar och sidokammarstugor tycks ha varit att parstugor byggdes på de st rre Under 1800-talet kan man se hur uppdelningar gårdarna medan enkelstugan uppf rdes på de min- med längsgående väggar, eller tillbyggnader utmed dre. Enkelstugan i två våningar återfinns också i bakre långväggen, ger en rikare planl sning på väg andra delar av landet med kraftig hemmansklyv- mot det sena 1800-talets hus med dubbel bredd. ning och torpbildning men har i Dalsland fått en Ut ver de ovan beskrivna stugtyperna som är de ovanligt stark och väl avgränsad utbredning. Under mest f rkommande finns varianter. En grupp med loppet av 1900-talet har stugtypen lyfts fram som tvådelade hus där man kommer rakt in i stugrum- en symbol f r Dalsland och kommit att kallas f r met, som sedan har en eller två avdelade kamrar, Dalslandsstugan. kallas sidokammarstuga. Typen har paralleller i Norge och Bohuslän och f rekommer i vergång- En andra våning var ett bra sätt att skaffa st rre former mot fyrdelad planl sning. bostadsyta och samtidigt spara på byggnadsma- terial. Stugrummet på den andra våningen kallas Djurhållning nattstuga, en benämning som troligen flyttats med Ladugårdslängan med sina olika funktioner har beskrivits i tidigare kapitel. Det som beskrivs där 71 Aarsrud 2004 s. 148 gäller i mångt och mycket även f r perioden 1750-
34 När Ferdinand Boberg passerade Gesäter år 1923 f revigade han denna f r trakten så karaktäristiska ladugårdslänga.
1870. Fähus och stall byggdes ihop med loge och lador till en mångfunktionell länga. M jligen kan man säga att m nstret blir ännu mer fast och ladu- gårdslängan slog igenom mer och mer även i trak- ter där systemet med fl era separata ekonomihus sannolikt haft betydelse. Längan blir också mer funktionell som en helhet, inte bara hus som byggts intill varandra. Havrens expansion bidrog troligt- vis till kade ladvolymer medan fähusen länge f r- blev små och outvecklade.
Från 1800-talets mitt b rjar dock f rändringar mot mer rationell ladugårdsdrift g ra sig gällande Ålderdomlig ladugårdslänga med h gloge och välvd pp- i form av m nsterritningar och propaganda f r ning framf r logporten. Typen f rekommer framf rallt i bättre djurhållning, g dselvård, ventilation o.s.v. landskapets västra delar och har tydliga kopplingar på nor- Det dr jer dock innan detta får genomslag på den ska och bohuslänska sidan. Bästorp, T ftedals socken. (AB) dalsländska landsbygden. f rekommer i Bohuslän.72 Karaktäristiskt i trakten Som så ofta märks nya str mningar f rst på herr- är också de välvda log ppningarna med ink rs- gårdar och andra st rre anläggningar. På Balders- porten till h glogen. Dessa rundade ppningar har näs uppf rdes exempelvis en stor ladugård helt i byggts långt in på 1900-talet i de västligaste sock- sten år 1842 av den kände byggmästern Anders narna och syns fortfarande på ett fl ertal gårdar. Kallin. Häststall I landskapets västra och nordvästra delar syns fl era Hästen hade många funktioner i äldre tiders jord- drag som är gemensamma med bygden på norska bruk. Hästen var arbetskamrat, dragkraft och sidan och i Bohuslän. Det gäller bruket att bygga symboliserade även sin ägares välstånd och bety- h ga logar som ger djupa ladutrymmen på sidorna delse. F rr delade hästen ofta arbetsuppgifterna om loggolvet och utrymmen f r f rvaring under lo- gen. Det är dock oklart om man i Dalsland använt 72 Carlsson & Hansen 2003. I rapporten Bohuslänska utrymmet under den h ga logen som stall vilket gårdar presenteras fl era exempel på h glogar.
35 med oxen. I Dalsland f refaller oxen ha f rsvunnit den angränsande åkern. I Dalsland är sommarfä- som dragdjur under 1800-talet. Den var visserligen hus kända från såväl norra som s dra delarna av starkare och billigare i drift än hästen men den landskapet i områden där man haft gott om skog snabbare och smidigare hästen var bättre vid arbete eller skogsskiften. Bruket att ha sommarfähus av- i skogen och vid transporter, exempelvis k rslor tog på 1920-40-talen.74 Numera finns endast ett åt järnbruken. De maskiner som b rjade komma fåtal sommarfähus bevarade.75 i bruk var dessutom anpassade f r hästar. Under 1800-talet fick vi nya raser såsom ardenner som var Hus f r f rädling och f rvaring betydligt st rre än de gamla svenska hästraserna Linbastan – k lnan – rian och därmed krävde st rre stallar.73 Att kunna torka olika produkter har varit viktigt på den självhushållande gården. Olika byggnader Stallet ingick mestadels i ladugårdslängan och på har uppf rts f r detta ändamål. Man brukar säga många håll i Dalsland hittar man det på motsatta att k lnan användes f r malttorkning, linbastun sidan av logen i f rhållande till korna. Hos de min- f r lintorkning och rian f r torkning av spannmål dre jordbruken kunde hästen dock stå tillsammans men begreppen har använts lite olika och på många med korna i ett separat bås eller box. Hästarna platser tycks man ha haft endast en torkbyggnad skulle ha ett torrt och svalt klimat då de är käns- som använts f r flera ändamål. Dessutom har de liga f r damm och fukt och kan utveckla allergiska använts f r torkning av k tt.76 I Västsverige tycks reaktioner. också ordet k lna på många håll ha använts som en folklig beteckning på bastun.77
K lnan omnämns i de medeltida landskapslagarna och Gustav Vasa propagerar f r dylika byggnader. I husesynsf rordningen från 1681 räknas ”mälte och torkhuus” upp bland gårdens byggnader.78 Dessa ålderdomliga typer av ekonomibyggnader tappade emellertid sin betydelse under sent 1800- tal och tidigt 1900-tal och är numera mycket säll- synta. F rklaringen till detta är självhushållets och linets tillbakagång.
G sta von Schoultz visar med sin genomgång av boställssyner från 1700-talet att både k lna och bastu var regel på boställena. Han menar dock att det därmed inte speglar situationen på vanliga gårdar och anger att de mer sentida folkminnes- uppteckningarna snarare visar att särskilda tork- hus inte var så allmänna där. Man kunde i stället använda bak- och brygghus eller stugans bakugn Interi r från ett sommarfähus på Assleruds marker, Håbols f r torkning. Det ligger dock en tidsskillnad mel- socken. Huset som är timrat med r sten av bräder och har lan dessa olika källor och som antytts ovan är spåntak är byggt kring 1900. Det har båsindelning med plats f r fem kor och en kalvkätte. (GvS/NM 1948) uppteckningarna tillkomna i en tid när bastur och k lnor b rjar tappa i betydelse.
Sommarfähuset Det f rekommer också att torkhuset var samfällt Som ett komplement till fähuset hemma på gården ägt av flera gårdar eller åtminstone utnyttjades fanns särskilda sommarfähus. De b rjade troligen av flera. Från H gsäter berättas att ”Man gjorde användas i samband med att utmarken delades upp arbetsbyte. Fyra eller fem personer samlades i K l- vid skiftena. Gårdar som fick mycket lång väg till nan. En k lna hade en gård eller rote gemensamt betesmarken, eller där man var tvungen att låta där man torkade malt och grynsäd – även havre djuren passera ohägnade åker- eller slåttermarker, uppf rde särskilda fähus. Istället f r att ta in korna 74 Holmstr m 2001. gick gårdsfolket ut på betesmarken och mj lkade 75 Exempel är sommarfähuset på gården R rviken i N s- korna innan de togs in i fähuset ver natten. På semark i denna skrift. På Ögården, Torrskogs Stom finns morgonen gick man åter ut f r att släppa ut djuren också ett bevarat sommarfähus, likt det i R rviken. Det var och mj lka dem. Ofta placerades sommarfähuset i i bruk fram till 1940-talet. anslutning till fägatan vid m tet mellan inägor och 76 von Schoultz, 1951 s. 107. Enligt Vedbo härads dombok betesmarker. G dseln togs till vara och lades ut på 1634 28/3 inneh ll ett nedbrunnet ”badstugohus” i Fr skog både lin och k tt till torkning. 77 Odenbring Widmark 2005 s. 7 73 Morell 2001 s. 242 ff 78 Sandklef 1945 s. 14-16
36 K lna på Ekeh gen i Håbols socken. Genomskärningen visar den timrade byggnaden med ugnen i gråsten längst ner. Ovanf r ligger golv som går igenom väggen och syns utifrån. En ppning f r ugnsvärmen fi nns mitt i. Ovanf r ligger en planka och här skall fi nnas ett galler som h r till k lnans torkanordning. På brädtaket ligger torv på näver som hålls på plats med hjälp av träkrokar. (OH/NM 1948) Överst: Br tagille i Gestad socken. Mannen i bakgrunden vaktar linet som torkar ver elden medan kvinnorna bear- som användes till tunnbr d – samt bråkade lin.”79 betar det varma linet i bråkorna. (RMVG) På Holmen i Frändefors markerar en samfällighet på dagens karta var byns gamla k lna stod. På Underst: Bevarad lingrop invid en bergskant på Holmen i Frändefors socken. (MOW) Ekeh gen i Håbol fi nns ännu resterna av en k lna som enligt uppgift nyttjades f r torkning av lin av fl era gårdar i trakten. senare del. Lingropar kan ses som ett uttryck f r en kad privatisering där gårdarna istället f r att upp- Torkbyggnaderna uppf rdes av brandskäl avsides f ra kollektiva k lnor anlägger enklare torkgropar från den vriga gårdsbebyggelsen. De knuttimra- på den egna gården. Linet tappar också i betydelse des med torvtak och inrymmer ugnskomplex i den och med mindre mängder att hantera räcker det att nedre delen. Ovanf r fi nns torkningsanordningar, ha en lingrop81. Dialektala benämningar på lingro- ofta slanor där det som skulle torkas kunde läggas par är br teh la och h rgrav. ut. Torkugnen saknar skorsten. Basturna var alltid i en våning med härd i mitten och en gavelsvale där Det hemliga huset man kunde sitta och arbeta under tak. K lnorna Ett ofta f rbisett utrymme på gården är avträdet, kunde också vara i en våning men har i Dalsland eller dasset som det kanske oftast kallas. Hemlig- också f rekommit i ett par varianter i två våningar, huset eller prevetet är andra namn på detta lilla en med raka väggar och en med utkragad vervå- men så viktiga utrymme. Inrättningen kan vara ning. Båda har ingång till ugnen från baksidan och helt fristående eller ingå i en av uthuslängorna, till vervåningen från framsidan. Typen med utkra- båda varianter f rekommer i Dalsland. Av prak- gade väggar fi nns också i Östfold och i Värmland.80 tiska skäl lades funktionen dock gärna i närheten av g dselstacken, på så sätt kunde g dseln hanteras En l sning med enkla stensatta lingropar i backen ihop med den från kor och hästar. En fi n l sning har använts i Västra G taland. Man hittar dem i fi nns på Bräcketorp i Edsleskog. Där hänger das- hela länet, dock mer frekvent i centrala och västra set som en holk i vinkeln mellan stall och ladugård Västerg tland och mellersta Bohuslän. De f re- ovanf r den gemensamma g dselstaden. kommer också i s dra Dalsland. De ersatte på många håll linbastun/k lnan under 1800-talets Avträdet är emellertid ingen så uråldrig byggnads- typ som man kanske skulle kunna tro. Det f refal- ler som det är f rst under 1700- och 1800-talen 79 Odenbring Widmark 2005 s. 8 som särskilda dassbyggnader blir mer vanligt f re- 80 Det enda bevarade exemplet i Dalsland finns numera på kommande. Hur f rhållandena var f re det är h ljt Gammelgården i Bengtsfors dit den hämtades från Dalen i N ssemark. På Flathult i Dalskog fanns tidigare en k lna vilken dokumenterades av Nordiska museet 1949. 81 Odenbring Widmark 2005 s. 30-31
37 Hus med tvådelad planl sning med bryggstuga och snick- arbod på Flathult, Dalskog. (MOW)
Bryggstuga med två- 7 delad plan, troligen 6 från 1800-talets b rjan, 2 Lofterud, Edsleskogs socken. 1. Spis med uppsvängd 5 1 4 kåpa, en vanlig typ i Dalsland, 2. Gryta, 3. Eldstad, 4. Mellan- vägg, 5. F rstuga, 6. Källare 3 under huset, 7. Inbyggd källar- nedgång (Uppmätning OH/NM)
sedan att verf ras till sittbräda på avträdet och till den mer utvecklade sittbänken på dass.
Dass var vanligtvis enkla byggnader med pulpet- tak, men det fi nns också exempel på välutsmyckade hemlighus. Det kunde fi nnas fl era sitthål och das- sen var tidigare en plats f r f rtroliga samtal, när trångboddheten inte tillät sådana inne i bonings- husen. Kanske beh vde gårdens framtid avhandlas utan att svärf räldrarna skulle h ra, eller kanske skulle barnen invigas i vuxenvärldens mysterier och ett ost rt samtal beh vdes. Arbetet på gården var tr ttsamt och ville man ta igen sig kunde ett dass- bes k komma väl till pass. Man gick inte gärna ensam utan hade ofta sällskap, speciellt på kvällen när m rkerrädslan trängde sig på.83
Brygghuset I de fl esta gårdar tycks arbetet med tvätt, slakt, Överst: Många dass har fl era sitthål. En plats f r f rtroliga lbrygd, svagdricka och brännvinsbränning ha ut- samtal och sällskap under långa m rka kvällar. Välbevarat dass på i R rviken i N ssemarks socken. (BA) f rts i k ket långt fram på 1800-talet. Att ta hand om tvätten var f re maskinernas tid ett m dosamt, Underst: Ett av landskapets äldsta bevarade dass b r vara kallt och tungt arbete som sk ttes av kvinnorna på detta på Flathult i Dalskogs socken. Det timrade huset har gården. Det var vanligt att spara till två stortvättar skiffertak och lär vara från 1800-talets f rra hälft. (MOW) om året, h st och vår. Tvätten f retogs ofta utom- hus vid en sj eller å. i dunkel men berättelser om en enkel stång ute att sitta på som st d när man skulle uträtta sina behov När särskilda byggnader f r detta arbete b rjar fi nns bevarade. Belägg att sådana stänger eller bjäl- byggas är oklart med troligen blev även brygg- kar använts i enkla milj er ända in på 1900-talet fi nns bl.a. från s dra Västerg tland.82 Ordet fj l betydde ursprungligen bräda eller planka men kom 83 Kalle Bäck har intervjuat en mängd dassanvändare och publicerat deras berättelser i boken Det svenska dasset – inte bara en skitsak. En historisk studie av dassets bety- 82 Tilander 1968 s. 11 ff delse som forum f r social kontakt och medborgarfostran.
38 husen vanligare efter skiftena, från att tidigare kanske ha använts gemensamt av fler gårdar. Det karaktäristiska f r dessa byggnader är att de har skorsten och murad spis f r uppvärmning av vatten och andra vätskor. Brygghusen som finns bevarade på gårdarna i Dalsland kan vara fristående men vanligt är att de är sammanbyggda med exempelvis drängstugan, snickarboden eller smedjan.
De f rsta tvättmaskinerna, vevdrivna s.k. tvättvag- gor av trä, b rjade inte bli vanliga f rrän fram mot 1940-talet. Efter andra världskriget tog utveck- lingen med elektriska tvättmaskiner fart. En f rut- Överst: Bod/magasin på Vinnsäter, Järbo socken som troli- sättning f r dessa var en jämn och säker tillgång på gen är från 1830-talet. Byggnaden är timrad i två våningar el och vatten.84 och har ingång från gaveln. I magasinet har man f rvarat spannmål och matvaror. F rvaringsbingar finns bevarade. En invändig, brant trappa f rbinder våningarna. (MOW) Bodar och magasin I tidigare kapitel har bodarnas funktion och ålder- Underst: Parbod eller magasin från 1870-talet i Sveck- domliga former av bodar, såsom stolpboden och lingebyn, Örs socken. Byggnaden ligger som en flygel till manbyggnaden. Den ursprungliga användningen var som bodar med loft och svalgång, beskrivits. Stolp- visthus- och sädesbod. I det h gra bodutrymmet leder en boden byggs ända in på 1800-talet. Man brukar trappa upp till spannmålsloftet som sträcker sig ver hela också skilja på bodarna utifrån antalet rum. Bodar byggnaden. (MOW) med ett enda rum i en våning f rekommer liksom med ett rum i varje plan. Ofta sitter ingången på Under nyodlingstiden och spannmålsexpansionen gaveln. Bodar med två bodutrymmen som ligger efter 1750 och fram till ca 1880 blev sannolikt intill varandra med var sin ingång brukar kallas magasinets betydelse starkt framhävd. Ökade ut- parbod. Denna bodtyp f rekommer i hela Dalsland rymmen krävdes och spannmålsf rvaringen flyttade och har varit vanlig på gårdarna under 1800-talet. också ut från boningshusens vindar. Magasin i flera Ofta ligger den som en flygel till boningshuset. De våningar byggdes på de stora gårdarna. I detta f rekommer också i två våningar med invändiga sammanhang b r man också nämna de stora maga- trappor upp på loftet. sinen som byggdes utmed Vänerkusten f r mellan- lagring av havre f r utskeppning till exempelvis England. Främst bland dessa är magasinet i Sikhall 84 Carlsson & Hansen 2003 s. 30 från 1874, numera skyddat som byggnadsminne.
39 Skiftesverk lämpar sig väldigt bra när man vill bygga samman olika funktioner och ladugårdar helt i skiftesverk finns väl dokumenterat från Frän- defors i Nordiska museets unders kningar från sent 1940-tal.
Stolpvirke eller stolpverk, en virkesbesparande me- tod där ett enkelt regelverk kläs med panel b rjar uppträda redan vid 1700-talets slut och blir under 1800-talet oerh rt vanligt i enklare uthus och lador. Äldre stolpverkskonstruktioner kan ibland hålla mycket kraftiga dimensioner.
Fasaderna får färg Som nämnts tidigare b rjar panel f rkomma redan under 1700-talet. Under 1800-talet blir bruket allmänt. Tidigare beskrivna bruk att ha ris på väg- garna tycks fortsätta och det f rekommer också att man klär in väggen med halm.88
Detalj av f rfallen lada i skiftesverk, Rise-Justins, Tveten i Frändefors. H rnstolparna är intappade i syllen. Klent Gårdens byggnader var länge grå och omålade. rundvirke eller halvkluvor är infällda i skåror i stolparna. Under 1800-talets lopp når emellertid den falur da Notera också resterna av halmklädsel fäst med slanor uppe slamfärgen f rst mangårdens hus och så små- till vänster. (GvS/NM 1950) ningom ladugårdar och logar. R tt har därefter kommit att bli något av en nationalfärg i Sverige, Byggnadsteknik och materialval85 denna restprodukt från Falu koppargruva som ger Stomme och klädsel en färg som passar så synnerligen väl in i landska- Timmerstommen fortsätter att vara dominerande pet. Långt in på 1900-talet har man själv kokat sin under hela 1800-talet i boningshus, mindre uthus r da slamfärg på gårdarna. Receptet är enkelt med och i fähusen. En stomme av fyrkantiga skrädda ingredienserna vatten, r dfärgspigment, järnvitriol, timmerstockar klädda med panel är det vanliga. mj l och kanske en skvätt linolja.
Som antytts i tidigare kapitel finns det ett antal Under 1800-talets senare del får dock den r da fär- belägg f r skiftesverk från 1700-talets andra hälft. gen konkurrens av ljusa oljefärger. Herrgårdarna Exempelvis noterar i f rbigående arkitekturpro- hade sedan länge anammat den nya ljusa färgen fessorn Erik Palmstedt, som reste vägen mellan som målas på hyvlad panel och var tänkt att imite- Vänersborg och Åmål omkring 1780, i T ssbo: ra sand- och kalksten och allmogen tog efter detta. ”Landhusen äro nu mäst timrade men uthusen af insporrade plankor i stolpar mäst alt med halmtak, ser nog fattiga ut.86 Belägg f r skiftesverk finns också från såväl Nordals, Sundals som Valbo hära- der. Det är dock i Sundals härad som tekniken har sin tydligaste utbredning. Såväl G sta von Schoultz som Gunnar Henriksson menar att skiftesverk i Dalsland kan ha haft en rätt begränsad utbredning i tiden, från 1700-talets andra hälft till ett stycke in på 1800-talet. Kanske var det ett resultat av tidens propaganda; skiftesverk rekommenderades officiellt i Carl Wijnblads m nsterritningar från 1766.87 Det b r i alla fall haft inflytande på herrgårdar och boställen. Skiftesverkets utbredning i tid och rum i Dalsland vore intressant att forska vidare kring. Gårdens byggnader var länge grå och omålade. Under 1800-talets lopp når emellertid den falur da slamfärgen f rst mangårdens hus och så småningom ladugårdar och logar. Falur d Dalslandsstuga som står vackert mot gr n- 85 I denna framställning ber rs inte hur själva byggandet skan i Råskog, Brålanda. (MOW) gick till. Mycket gjorde man själv på gårdarna som gemen- samhetsarbete men även yrkesfolk anlitades, kanske främst f r boningshusen. Finn Werne skriver mer om detta i sin avhandling B ndernas Bygge från 1993. 86 Aarsrud 2004 s. 155 87 Henriksson 1996 s. 89, von Schoultz 1951 s. 122-123 88 von Schoultz 1951 s. 125
40 Trots färgens utbredning finns det ännu gårdar som fått stå helt omålade eller där ekonomibyggnaderna lämnats omålade medan manbyggnaden målats.89
Tak – halm, skiffer och tegel Taken genomgår en hel del f rändringar under perioden 1700-talets mitt och 100 år framåt. Som nämnts tidigare blir halm det allmänna takma- terialet på uthusen under 1700-talet andra hälft. Halm har utmärkta egenskaper genom att det iso- lerar från såväl kyla och regn som från sommarens hetta. Halmen släpper samtidigt igenom ladugårds- luften och ger ett bra inomhusklimat f r både djur och foderf rvaring. Dessutom var halmen billig och kunde användas som reservfoder om tillgången tr t frampå vårkanten. I Dalsland har man använt flera olika halmtakstyper och blandningar dem emellan: det s.k. mellansvenska taket med obunden halm som hålls på plats med långa, ver takåsen lagda ryggträn, det sydsvenska bindtaket där hal- men är bunden med vidjor (senare järntråd) samt det västsvenska så kallade rivetaket. Rivetaket lades så att halmen virades runt ett rutnät med ganska grova slanor. På utsidan bildade halmen fjällformigt verlappande lager med en slät yta. På undersidan fick taket ett ”virkat” utseende. Över ryggåsen användes såsom på bindtaken ryggträn.90 Halmtaken finns med några årtionden in på 1900- talet men f rsvinner sedan i ganska rask takt, ut- konkurrerade av hårdare material. Rivetaken har f rekommit i hela stra Dalsland och på Östra Bodane i Ånimskogs socken som presenteras i den- na rapport finns ett mycket välbevarat exempel.91
Ett verkligt karaktärstak f r Dalsland är skiffer- taket. Vid Hällan i Gunnarsnäs hade brytning av takskiffer inletts vid 1700-talets slut och under 1800-talet ut kades verksamheten med skiffer- brytning vid Källsviken och Halängen i Dalskog. Också vid Skärbo i Steneby har skiffer brutits fram till b rjan av 1900-talet. Skiffer kom att bli mycket populärt, främst som taktäckning på manbyggna- der i landskapet men även ett och annat uthus fick skiffertak; framf r allt i området närmast kring skifferbrotten. Exempel på skifferfasader f rekom- mer också, se vidare Flathult i Dalskog som presen- teras i denna rapport. Överst: Skiffer har varit ett oerh rt populärt takmaterial i Skiffret lades vanligen i fjällm nster eller rutm ns- Dalsland. Här återställer hembygdsforskaren och musei- mannen Olov Ljung skiffertaket på dasset på Nol i stugan, ter med fyrkantshuggna plattor. Det kunde läggas Anolfsbyn i Skålleruds socken. (MOW) på ppen läkt men också på underlag av brädor. Oregelbundna skivor f rkom också, främst i när- Mitten: I ladugården på Vingen i Östra Bodane, Ånimskogs socken finns detta fina rivetak bevarat. Från undersidan ser man det ”virkade” utseendet som det virade halmdock- orna ger. Notera också den ålderdomliga takkonstruk- 89 Se exempelvis Anolfsbyn, Nol i stugan i denna rapport. tionen med mittstolpen, mesulan, som håller uppe taket. 90 Mattisson 1959 s. 101 ff (MOW) 91 Forskning f r att i detalj dokumentera tekniken pågår genom Eje Aréns och Jonathan Malms f rsorg. De har Underst: Tak med oregelbundna skifferhällar på taket f re- bl.a. lagt ett nytt rivetak på en gård i Eriksbyn i Skålleruds kommer främst i området kring skifferbrotten i Dalskog, Gunnarsnäs och Ör. Friliggande brygghus på Bryntegen, socken. Dalskogs socken. (KAK)
41 Ovan: Den agrara och industriella revolutionen gav draghjälp åt varandra under 1800-talet. Jordbruket bidrog med arbetskraft till industrin som bidrog med nya arbetsbesparande maskiner till jordbruket. Sådd i Gestad socken. (RMVG)
Vänster: Årtiondena efter 1800-talets mitt anlades benstam- par på fl era platser f r krossning av kreatursben till g dning. På kartan syns en benstamp som låg invid Teåkersälven, Öde- byn i Bäcke socken. 1890-talets ekonomiska karta.
JORDBRUKET I INDUSTRISAMHÄLLET 1870-1945
Från spannmål till djurhållning93 Den agrara expansionen fortsatte under hela 1800- talet. Jordbruket vergick efterhand till växelbruk, heten av skifferbrotten. Den dalsländska lerskiffern där man vid sidan av spannmål och rotfrukter är relativt m rk till skillnad från den ljusare glim- odlade foderväxter på åkern, s.k. vallodling. Efter- merskiffern som br ts i Glava i Värmland. Även hand slog också en mängd tekniska landvinningar sådana ljusare grå tak f rekommer i Dalsland.92 igenom. Den främsta av dessa var järnplogen som m jliggjorde bättre jordbearbetning och bearbet- Från 1800-talets mitt, i vissa fall redan tidigare, ning av tyngre jordar. Kl sharven var en annan b rjar enkupigt taktegel vid sidan om skiffer ersät- viktig nyhet. Potatisen slog som nämnts tidigare ta torven på boningshusen. Mot århundradets slut igenom som ny viktig gr da och tillsammans med är det ett av de viktigaste takmaterialen. havren kom den att få stor betydelse i Dalsland. Konstg dningen vann insteg under 1800-talets an- dra hälft, f rst i form av benmj l och importerad guano och senare fosforg dning från C.F. Waerns & co fabrik i G teborg.
93 De allmänna beskrivningarna i kapitlet bygger på 92 Det fi nns fl era b cker skrivna om skiffer. Ingemar Jordbruket i industrisamhället 1870-1945, band 4 i Det Andersson har givit ut ett par stycken varav den senaste är svenska jordbrukets historia av Mats Morell, samt f reläs- mycket praktiskt inriktad och en bra handbok f r den som ningar av samme man. Det som handlar mer om Dalsland skall lägga om sitt skiffertak. Andersson 2008: Skiffertak bygger på Anders Edestams artikel i Hembygden 1960 om – läggning reparation underhåll. Dalslands jordbruk under 400 år.
42 De tidigare beskrivna jordbruksskiftena var en vik- Svaret från jordbruket blev så småningom en tig del i f rbättringen av jordbruket. En annan del omläggning till animalieproduktion. I Dalsland var all den rådgivning och nyhetsf rmedling som kom denna f rändring att ske senare än i många främst utgick från Hushållningssällskapen. Dessa närliggande områden. Inriktningen mot animalier medverkade också i uppbyggandet av brandstods- med mj lk- och k ttproduktion gynnades av en bolag, ekonomiska f reningar m.m. som kom att få kad levnadsstandard hos de kapitalstarka sam- stor betydelse f r lantbruket. hällsklasserna, samt en kande efterfrågan från de snabbväxande städernas befolkning. En påtaglig Nyodling och hemmansklyvning har ber rts i konsekvens blev bl.a. att n tkreatur och betesmar- tidigare kapitel. Genom sj sänkningsprojekt och ker åter kom att sätta prägel på odlingslandskapet dränering av vattensjuka områden vann man också till långt in på 1900-talet. tusentals hektar ny åkermark. Här intar Frändefors socken en särställning i Dalsland med sitt omfat- B ndernas stärkta ekonomiska ställning motsvara- tande sj sänkningsprojekt kring Hästefjorden under des av en allt starkare politisk position. Samtidigt 1800-talets andra hälft. Den s.k. Futtenkanalen växte gruppen egendomsl sa – torpare, backstugu- anlades på 1860-talet och torrlade omfattande sittare, drängar, pigor m.fl. – mycket kraftigt under arealer f r nyodling och ett flertal nya jordbruks- 1800-talet. Dessa bidrog till den agrara revolutio- enheter tillkom på den mark man vann. nen genom sin arbetskraft. Det var emellertid också de som f rst emigrerade till Nordamerika eller Omfattande nyodlingar med stenr jningar och ut- lämnade jordbruket f r den framväxande industrin dikningar genomf rdes. På lerslätterna påb rjades mot århundradets slut. Industrin å sin sida bidrog stora dikningsf retag och ppna tegdiken kom här till denna utveckling genom att producera arbets- att sätta prägel på landskapet ända in mot 1900- besparande jordbruksmaskiner som medf rde att talets mitt. I sten- och blockrika bygder användes arbetskraft blev friställd. Den starkt växande eko- r jningsstenen till stenmurshägnader. Det småska- nomiska och sociala uppspaltningen på landsbyg- liga ”stenmurslandskapet” med dess murar kring den kom även att synas i bebyggelsens utveckling. odlingslandskapets ägor, ägoslag och fägator kom att sätta prägel på landskapet långt in i sen tid.
Havrens h gkonjunktur hade dock sina svagheter. Den ensidiga satsningen var riskabel, vilket många samtida bed mare påpekade i olika sammanhang. En påminnelse om bräckligheten fick man under missväxtåren 1867 och 1868 då sk rden slog fel samtidigt som befolkningen var st rre än någon- sin. Kring 1870 hade nyodlingen avtagit och den gynnsamma spannmålsexporten, som pågått sedan ca 1800, upph rde kring 1880. F rutom flera år med missväxt blev då också den dalsländska hav- ren utkonkurrerad av billig amerikansk och rysk Mekaniseringen av jordbruket kapade många arbetstop- spannmål. Hästfodret i England byttes från havre par och frigjorde arbetskraft. Sk rdearbete i Timmervik på till majs, mängden hästar minskade också i indu- 1930-talet. Foto lånat av Roy Ferling. strialiseringens fotspår. År 1888 inf rdes dessutom spannmålstullar. Havrens nedgång fick närmast I spåren av den stora emigrationen till framf r katastrofala f ljder, framf r allt i de delar av Dals- allt USA befarade myndigheterna att landsbygden land som satsat mycket ensidigt på just havreod- skulle avfolkas. Inrättandet av en statlig egnahems- ling. På många håll hade man valt att inte anamma lånefond 1904 och jordf rmedlingsbyråer ute i nyheter som f rbättrad g dselvård och konstg d- länen syftade bl.a. till att underlätta f r människor ning, dikning och växelbruk. på landsbygden att f rvärva egna småbruk. Lånen kunde också användas till frik p av torp. Många Resultatet blev att bygden krympte ihop, många torp och backstugor frik ptes under det tidiga enheter, främst torp och småbruk, vergavs och 1900-talet. Nya lagar såsom Ensittarelagen 1918 emigrationen till Amerika kulminerade. Många gav rättigheter att i vissa fall frik pa hus på ofri flyttade också till de framväxande industrierna. grund. Dagsverkstorpssystemet vergick allt mer Sundals härad hade den h gsta nettoemigrationen i i arrende mot kontant betalning. På 1940-talet Sverige under 1880-talet. Även i landskapets norra avskaffades torpsystemet helt. och stra delar var avflyttningen påtaglig men här klarade man sig bättre då animalieproduktion och Som tidigare nämnts blev omläggningen till ani- skogsbruk kunde jämna ut konjunktursvackan. malieproduktion svaret på det sena 1800-talets nedgång f r spannmålsodlingen. En stigande
43 och f rändra den egna arbetsinsatsen. Kvinnornas arbetskraft kunde frig ras mer till jordbruket när fl er varor b rjade k pas istället f r att produceras på gården; t.ex. att gårdens kläder och andra tex- tila arbeten kunde k pas utifrån.
Vattenledningar och elektrifi ering, efterhand såväl i boningshus som i ladugård, betydde insparad tid. Slåttermaskiner, självavläggare m.fl . nyheter kapade de säsongbundna arbetstopparna.
Elektrifi eringen av landsbygden tog fart under f r- sta världskriget. Det stora genomslaget kom dock senare, på 1920-40-talen. Mängder med gårdar kom att ansluta sig till andelsf reningar f r att få el, antingen från egna små kraftverk eller från de stora producenterna i exempelvis Trollhättan. Att elen kom vid olika tider visar fl era av gårdsbeskriv- ningarna, exempelvis kopplades elektriciteten på i st rre delen av N ssemarks socken på självaste jul- afton 1922 medan el drogs in på Fagerhult i Gestad till julen 1944.
Fortfarande var gården i allmänhet en enhet som bedrev ett mer allsidigt jordbruk. Det var inte ovanligt att ha växtodling med spannmål och vall, i snitt 5–7 kor, några ungdjur, gris och h ns samt lite skog och någon mossodling. Som ett minnesmärke ver elektrifieringen av landsbygden står det lilla transformatortornet kvar på G mmans marker i Frändefors. Det byggdes på 1940-talet och togs ur drift Ett utvecklat boende 1975. Sven Mattsson har sedan vårdat det och använder Ett spännande ämne f r vidare studier är i vilken det som f rvaringsbod. (LB) utsträckning man byggde nytt eller fl yttade med sig byggnader när enskifte och laga skifte genomf r- levnadsstandard medf rde dyrare livsmedelskon- des. Bidrag till fl yttning av byggnader utgick som sumtion med bl.a. kad efterfrågan på just k tt- regel och det är känt att många b nder fl yttade och mj lkprodukter. Dilemmat med livsmedelskon- med sig byggnader ut till nya gårdsläget. I vissa sumtionen är dock att den har sina begränsningar skifteshandlingar kan man fi nna upplysningar och redan på 1920-talet bedrevs en verproduk- kring husen. På många håll f refaller det som att tion med sjunkande priser som f ljd. Ungefär vid den stora nybyggnationen inträffade f rst några samma tid inf ll odlingsmaximum i Dalsland. decennier efter att skiftet genomf rts. Ett tänkbart Ekonomisk och facklig organisering samt politiska skäl bland fl era m jliga är att f rst då hade gården verenskommelser bidrog till att stabilisera jord- arbetats upp och blivit vinstgivande. Man hade då bruket under depressionen på 1930-talet och råd att investera i nya byggnader. krigsåren på 40-talet. Den ber mda ”kohandeln” genomf rdes där arbetarr relsen accepterade ett prish jande producentst d och bonder relsen accepterade ett skatteh jande arbetsl shetsst d.
Animalieproduktionen kom att medf ra mer gynn- samma f rhållanden f r de mindre och medelstora familjejordbruken. Överhuvudtaget kom familje- jordbruket att stärka sin ställning under industria- lismen. Utbudet av arbetskraft minskade och barnen till torpare och backstugusittare tog inte längre lika självklart tjänst som pigor och drängar eller ställde upp som säsongsarbetskraft vid årets Hus med dubbel bredd. Till vänster syns den sexdelade salsbyggnaden med centralt placerad sal och på sidorna arbetstoppar. Familjejordbruken klarade i regel av om denna k k och olika kamrar. Till h ger syns en variant att m ta dessa f rändringar genom att man inte av det västsvenska dubbelhuset med fyra rum och en liten var st rre än att man kunde anpassa jordbrukets f rstuga placerade runt en central murstock. inriktning till efterfrågan, ppna f r mekanisering
44 Den vackra manbyggnaden på Stora Åmot i Erikstad socken är uppf rd vid 1800 -talets mitt. Huset har en påkostad utformning med liggande panel, snickarglädje och sinnrikt spr jsade lunettf nster. (OE)
Ovan: Mycket karaktäristiskt västsvenskt dubbelhus från 1880-talet med frontespis och glasveranda i Gälnäs, Torr- skogs socken. Hustypen blev oerh rt vanlig på gårdarna i Dalsland under senare delen av 1800-talet och 1900-talets f rra hälft. (OE)
Ovan h ger: Dubbelhus med parställda f nsteraxlar som f rekommer i norra Bohuslän och G taälvdalen kan på- träffas även i Dalsland, kanske främst i landskapets västra delar. Sannerhult, Ödeborgs socken. (LB)
H ger: I landskapets västra delar f rekommer dubbel- hus som är väldigt breda, med en extra f nsteraxel på kortsidan. Det kan exempelvis markera en extra kammare. Furved, Gesäters socken. (MOW)
Från enkel till dubbel bredd Vid 1800-talets mitt b rjade b ndernas bostäder hämtat inspiration från sydeuropeisk byggnads- successivt f rändras. Man frångick alltmer det konst. Salsplanen inf rdes i Sverige vid 1600-talets traditionella enkelradhuset , d.v.s. enkelstugor och mitt av slottsarkitekterna Tessin och de la Vallée parstugor. Den påb rjade utvecklingen mot hus och blev under benämningen karolinerplan vanlig med rikare planl sningar med en uppdelning av på ämbets- och officersboställen under 1700-talet rummen i dubbla rader i byggnadens längdriktning (jfr tidigare kapitel). Plantypen har också varit slog nu igenom. Dessa s.k. dubbelradhus hämtade oerh rt vanlig på prästgårdarna. sin f rebild i herrgårdarnas salsplan som i sin tur
45 Men även flera andra varianter på planl sningar som blev vanligt f rekommande under 1800-talets med dubbel bredd f rekommer. Utmärkande är senare del och under det tidiga 1900-talet. sex- eller femdelade planer i ett utvecklat boende med separat k k, dubbla murstockar, särskilda M nsterritningar sovkamrar och salen/finrummet placerad mitt fram Genom Hushållningssällskapen, Kungliga Lant- (salsbyggnaden) eller på sidan. bruksakademien95 och enskilda framställdes en lång rad typritningar, planschverk och byggnads- På mindre och medelstora gårdar fick plantypen läror f r landsbygden under 1800-talet.96 Ett en enklare utformning. Grundtypen här är endast stort inflytande fick Charles Emil L fvenski lds fyra rum grupperade kring en central murstock, verksamhet. Hans tre planschverk om lantmanna- samt ofta med en smal farstu som ett femte rum. byggnader som utkom under 1800-talets senare del Hustypen kom att bli så vanlig att den kallas det nådde stor spridning. Planschverken, av vilka det västsvenska dubbelhuset. Den slog igenom stort f rsta utkom 1854–55, fungerade som m nster- och i delar av Dalsland uppf rdes nästan enbart b cker f r tekniska l sningar och utformning av västsvenska dubbelhus på medelstora gårdar efter fasader samt tillhandah ll mallar f r snickeri- 1870.94 detaljer. L fvenski ld f rordade manbyggnader vars volym gav luft och ljus (sexdelad plan). Exte- Bostadshusen byggdes i en och en halv våning ri rt ankn t husen till den s.k. schweizerstilen och med f rh jt väggliv och f rsågs med vindsf nster karaktäriseras av de stora taksprången, frontespi- i gavlar och längs takfoten, gärna med fantasifull ser och fasadens hyvlade panel på växlande ledd, spr jsning eller som halvrunda lunettf nster. En målad i ljusa färger. Utmärkande är de många stor frontespis på framsidan som gav ljus och rymd dekorativa fasaddetaljerna på veranda, gavelkr n till vindsvåningen fick stort genomslag. Industria- och längs takfoten. Även om L fvenski lds ideal lismens genombrott avspeglas i husens utformning mer konsekvent kom att tillämpas i herrgårds- genom att material i stigande utsträckning blev en bebyggelsen fick de också genomslag i bondebebyg- industriell produkt. Exempelvis kan nämnas den gelsen. I L fvenski lds spår f ljde även andra som kade användningen av hyvlade paneler målade i utgav m nsterb cker.97 ljusa oljefärger samt ”snickarglädjen” på verandor I Dalsland finns ett flertal manbyggnader där L f- venski lds ideal är tydligt framträdande, exempel- vis på Tån norr om Brålanda, på S dra Kylsäter i Färgelanda och på Kuserud i Erikstad. Många är
Vänster: Genombrutna snickerier med anknytning till Bo- huslän finns på många gårdar i Lerdal och Gesäter. (MOW)
Nedan: Överdådiga snickerier präglar många gårdar i N s- semarkstrakten. Denna formrikedom kan härledas tillbaka till snickaren Sven Petter Jonasson. Här syns hans eget ställe Olsbyn som numera är borta. (RMVG)
95 Inrättad år 1811 och bl.a. samordnare av Hushållnings- sällskapen. 96 Werne 1993 s. 330 97 L fvenski ld och hans verk har beskrivits av Catharina Svala i hennes avhandling från 1990. Också Ulrich Lange har ägnat sig åt L fvenski ld, exempelvis i temanumret av Bebyggelsehistorisk tidskrift om jordbrukets byggnader, nr 94 Hallin 1986 29 1995.
46 Ovan: Charles Emil L fvenski ld gav ut planschverket ”Landtmannabyggnader” 1865-1868. Här syns ett av hans f rslag till huvudbyggnad på en st rre bondgård. På många gårdar i Dalsland ser man manbyggnader som hämtat inspiration från dessa m nsterritningar.
H ger verst: Såväl nybyggen som äldre hus f rsågs med snickerier och glasverandor. Formrikedomen är stor, präg- lad av lokala byggmästare och snickare. Här syns en påkos- tad veranda, liknande finns på flera gårdar i Järbotrakten. Ljusebråten. (MOW)
H ger mitten: Huset på Sulemon i Laxarby byggdes om på 1910-talet av en finsnickare som just återvänt från Amerika med många nya idéer i bagaget. (MH)
H ger underst: Den stora manbyggnaden i Grunsbo i Frändefors har liggande panel och en veranda utmed hela långsidan vilket ger huset en omisskännligt amerikansk prägel. (DW) också de äldre byggnader som fick snickarglädje- verandor och utsmyckningar i L fvenski lds anda kring det f rra sekelskiftet.
Influenser från Amerika Emigrationen till Amerika medf rde inte bara att Dalsland dränerades på människor. De som åter- vände, vilket faktiskt många gjorde, f rde med sig nya idéer kring jordbruk och byggande som ännu avspeglar sig på flera gårdar i landskapet.
Den amerikanska panelarkitekturen hämtar säker- ligen en hel del av sin inspiration från schweizersti- len som den har stora likheter med. I Amerika går stilen under namnet stick style. Husen uppf rdes med stomme i regelverk som f rsågs med isolering och in- och utvändigt kläddes med panel. Med yt- terpanelens hjälp markerades byggnadens struktur genom avgränsade fält och listverk. I fälten place- rades d rrar och f nster och här spikades också panelen på olika ledder f r att ge en dekorativ verkan. Stora takutsprång och altaner av trä gav skuggeffekter och uttrycksfullhet åt husen. Snillrikt
47 Egnahem och villaideal slår igenom Det byggs många nya manbyggnader under perio- den sent 1800-tal och decennierna efter det f rra sekelskiftet. Troligen kan detta ses som ett uttryck f r det uppsving som jordbruket fick genom den f rnyade inriktningen på animalieproduktion. Ökade krav på bostadsstandard är en annan f r- klaring.
Den ljusmålade symmetriska manbyggnaden med Överst: Villaideal som frångår den gängse fyrdelade dubbel rumsbredd, ofta med utbyggd frontespis, planen f rekommer på en del gårdar från 1900-talets levde kvar som ideal på bondgårdarna ända fram f rsta decennier. Här syns den speciella manbyggnaden på mot 1900-talets mitt. Veranda som antingen var Nilsbyn, Tisselskogs socken. (MOW) ppen eller f rsedd med småspr jsade glasrutor var Underst: Vanligt blev också att bygga till eller direktupp- vanligt. Under perioden från 1910-tal till 1940-tal f ra manbyggnaden i vinkel med glasveranda i vinkeln. var brutna tak mycket uppskattat och f rekommer Denna manbyggnad med sin fina glasveranda finns på i hela landskapet, påverkat av då rådande stilideal. Stommen i Torrskog. Det är en enkelstuga från 1885 som byggdes till på 1910-talet. (MOW) Under denna period kan man emellertid också se hur mer allmänna villaideal uppträder på gårdarna. genombrutna m nster i nockprydnader, räcken och Planl sningarna har i allmänhet sin utgångspunkt lister var också en viktig komponent.98 i den fyrdelade planen, liknande de ovan nämnda dubbelhusen, men friare planl sningar f rekommer I Dalsland finns bevarade exempel på Sulemon i nu också.100 Laxarby samt i Grunsbo i Frändefors. Ett mycket tidigt exempel på regelhus finns på Heden Väster- Med b rjan från 1910-talet b rjar varianter av h gen i Laxarby som beskrivs i denna rapport. standardhus, såsom ”Borohus” m.fl. att uppf ras, Denna manbyggnad uppf rdes 1904-08 efter att ägaren återkommit från Amerika.99 100 Fina exempel där villaideal och jugendepokens form- språk är framträdande finns på Simmerud i Grinstad, på Hasselbacken på Stommen med Tveten i Laxarby socken 98 Stavenow-Hidemark 1971 s. 47 samt i Nilsbyn i Tisselskogs socken, alla från 1910-talet. 99 Ett annat fint exempel på amerikainfluerad arkitektur Se också manbyggnaden på R rviken i N ssemark i denna var det numera rivna Nygården Karlsfält i Bolstad. rapport.
48 Överst: Denna bild från ett k k i Stenserud i Råggärd visar flera steg i k kskomplexets f rändring på samma gång. Från b rjan var här en ppen spis med en grytvinda av järn. Den efterträddes av ”järnhallen” (vitmålad till vänster under vindan). Samtidigt byggdes ”värmaren” av Överst: Manbyggnader med brutet tak f rekommer på tegel till h ger f r att tillvarata värmen. När den moderna många gårdar i landskapet från 1910-1930-talet. Detta kokspisen till h ger kom satte man också dit en kamin i an- exempel återfinns i Viken, Fr skogs socken (OE) slutning till värmaren f r att klara rummets uppvärmning. (GvS/NM 1949) Mitten: Boningshus på en gård i Timmervik i Frändefors med välbevarad 1930-40-talskaraktär. (OE) Underst: 1900-talets tillägg i k ket. Emaljerad järnspis till h ger och elektrisk spis till vänster. Bodane, Bolstad. Underst: År 1919 gav Emanuel Carlsson i Åmål ut ett litet (MOW) häfte med ”Villa-ritningar till hjälp f r hembyggare”. M nsterritningar liknande dessa kom till användning även inom jordbruket när ny manbyggnad skulle uppf ras. Här historia i Dalsland är dock fortfarande i mångt och syns plan och fasad till villa ”H galid”. mycket ett oskrivet blad. gärna med brutet tak. Fina exempel på detta finns K k och uppvärmning på många av landskapets gårdar.101 Från 1930-40- Perioden 1870-1945 innehåller många f rändringar tal g r sig funktionalismens avskalade formspråk när det gäller den inre bostadsstandarden. Den allt mer gällande i bebyggelsen med exempelvis ppna härden i k ket med en grytvinda att hänga slätputsade fasader och tvåluftsf nster utan spr js. grytan ver ppen eld efterträds från 1870-80- talen av en järnhäll, ”järnhall”, som man eldade Egnahemmen som uppf rdes på småjordbruken under. Den moderna kokspisen av järn g r sedan byggdes ibland efter m nsterritningar som f ljde entré kring 1900. Emaljerade järnspisar med bra med egnahemslånen. Från 1936 och några år fram- m jlighet f r uppvärmning av vatten blir senare åt producerade Statens Egnahemsstyrelse typrit- vanliga. Elektrisk spis blir egentligen inte ett alter- ningar f r bl.a. arbetarsmåbruk. Egnahemmens nativ i k ket f rrän centralvärme installeras.
F r uppvärmningen kompletterades k kets spis- 101 Se exempelvis Bränneberg och Håvesten i denna rap- port. komplex med kakelugnar/värmare och kaminer.
49 Fram på 1930-talet b rjar detta ersättas eller kom- upplagor utvecklades tankegångar kring regionalt pletteras med centralvärme. Vanligt blev då en ved- byggnadsskick och landet delades i byggnadszoner. eldad k kspanna kopplat till vattenledningar och radiatorer i huset olika rum.102 Vid denna tid drogs Ett stort genomslag har de m nsterritningar haft också vatten in på många gårdar med ledningar som utarbetades av Lars N:son Gramén på 1910- och handpump. Ved- eller oljeeldad panna i käl- talet och som utgavs vid flera tillfällen under en laren eller en tillbyggnad ersätter k kspannan från lång f ljd av år. Graméns handbok var mycket 1900-talets mitt och framåt. detaljerad kring material, åtgång och kostnader. Han anpassade byggnaderna till den våg av meka- Djurhållning nisering som b rjade prägla lantbruket och åskåd- Ladugården utvecklas liggjorde även hur betong och cement kunde använ- Som en del i arbetet med jordbrukets f rbättring das i lantmannabyggnader. Gramén var verksam under 1800-talet propagerades f r bättre hygien, som arkitekt vid Sveriges allmänna lantbrukssäll- friska djur och vällagrat foder. Den stora f ränd- skaps byggnadsbyrå.104 ringen av ekonomibyggnaderna vid 1800-talets mitt avsåg ladugårdarnas volym och inredning, Även Samfundet f r Hembygdsvårds Byggnads- samt f rbättringar f r kreaturen. Nymodigheter byrå sysslade mycket med bebyggelse f r det expan- som rymligare ladugårdar med h gre h jd i fähu- derande jordbruket. I b rjan av 1930-talet gav man sen, stengrund, bättre golv, f nster och ljusinsläpp ut en samling ritningar till lantmannabyggnader. i alla utrymmen och f rbättrad ventilation lan- Typgårdarna delades in i fyra huvudgrupper som serades i såväl lador som stalldelar. Olika former representerade varsin zon i landet. Man f resprå- av ventilationsgaller och huvar på taken tillh r kade en viss anknytning till regional byggnads- bilden av tidens ekonomibyggnader. De gavs ofta tradition samtidigt som man lade stor tonvikt på en utformning som stämde med rådande stilideal. praktiska krav. Foderskulle ver fähusen f r att hantera kade fodermängder och rationalisera hanteringen var an- dra f rbättringar. Nyheterna anammades f rst på de stora herrgårdarna. Byggnadsskickets utveckling gick hand i hand med en kraftig produktivitets k- ning f ranledd av bättre g dselhantering, fr - och sortf rädling, intensiv husdjursavel m.m. Det tog dock lång tid innan de byggnadstekniska f rbätt- ringarna slog igenom på de mindre jordbruken. Detta var kanske särskilt tydligt i Dalsland som drabbades hårt av spannmålsodlingens nedgång på 1870- och 80-talen.
Den tidigare beskrivna ladugårdslängan med sädes- lada, loge, foderlada och fähus, samt ofta med På Br tegården i Ödeborg står denna mycket välbevarade stall, svinhus, bodar och dass vidbyggda, blev nu m nsterladugård från 1950. Karaktäristiskt är eternittaket allenarådande med smärre variationer efter jord- med ventilation från fähuset, den vitmålade stalldelen och den h ga skullen. (MOW) brukets inriktning i bygden. Byggandet kom i h g utsträckning att präglas av olika typer av m nster- ritningar. L fvenski ld och hans m nsterritningar Uppdraget att verka f r gårdarnas rationalise- som b rjade ges ut på 1850-talet har ber rts ovan. ring låg regionalt på Hushållningssällskapen. År Parallellt med honom var det flera andra såsom 1939 grundades Lantmännens byggnadsf rening Sundius, Bergelin, Pettersson och Lindblom som (LBF) som gav projekteringshjälp och 1948 inrät- också gav ut m nsterritningar och bygginstruktio- tades byggnadsbyrån vid Lantbruksstyrelsen. Den ner. Flera arbetade i samma anda som L fvenski ld sistnämndas uppgift var att bygga ut ett rådgiv- med schweizerstilen som utseendemässig f rebild nings- och projekteringsnät vid landets lantbruks- och h ga ambitioner när det gäller husdjurshygien, nämnder.105 Deras m nsterritningar byggde vidare materialval och teknikutnyttjande.103 på den långa tradition som redan präglade de små och medelstora gårdarna. Man ansvarade också f r Så småningom kom en reaktion mot de stilideal rationalisering kring fastighetsbildning. Ansvaret som L fvenski ld f respråkat, de ansågs osvenska. f r den inre mekaniseringen låg kvar hos Hushåll- I Svenska allmogehem som utgavs 1910 i stora ningssällskapen fram till 1967 då även den frågan
102 Se exempelvis R rviken i N ssemark, Skallsj i H gsä- ter och B n i Torrskog i denna rapport. 104 Molén & Bergsj 1989 s. 20, Gramén 1918 103 Svala 1996 s. 65 ff 105 Molén & Bergsj 1989 s. 24-25
50 F rutom de mer kända m nsterritningarna f rekommer lokala initiativ. Denna ritning f r ny ladugårdslänga på R rviken i N ssemark är framtagen av byggmästaren på orten, Gustaf Nilsson år 1924. Byggnaden har en påkostad utformning med rika snickerier i nationalromantiskt inspirerad form. Samtidigt är den mycket modern med alla tidens tekniska l s- ningar såsom stor välluftad skulle med ventilationsluckor, släphiss, centralt foderbord i fähuset, g dselkällare under såväl fähus som stall samt rinnande vatten. En liknande ladugårdslänga uppf rdes också på granngården.
fl yttades till lantbruksnämnderna.106 Man renod- utfodringen. Detta tycks ha varit en process som lade tekniken och formen och ladugårdslängan med pågick under lång tid. Innan det slog igenom helt vitkalkad stalldel och skull verbyggnad i falur tt på mindre ställen hann det bli 1930-tal. I fl era av trä i stram funktionalistisk anda är en produkt av ladugårdslängorna som presenteras i denna rapport detta. Det s.k. h ghuset – ladugårdslängan med en finns en sorts vergångsformer mellan tjudring mot skullvägg på fl era meters h jd – blev karaktäristiskt yttervägg och utfodring på golvet och det utveck- f r seklets mitt.107 lade centrala foderbordet. Korna stod då på en rad med foderbord som kunde nås via en gång utmed Utvecklingen innebar generellt kade byggkostna- väggen, gärna då den vägg som vette mot foder- der som fick en hämmande effekt på antalet ny- ladan och d rren dit ut. Exemplet på nästa sida är byggda ladugårdar under 1940-talet. Många äldre hämtat från Kolsäter i Gesäters socken.108 I anslut- ladugårslängor moderniserades, särskilt avseende ning till detta b rjade man också använda gjutna inredning i stalldelen och gjordes mer lättarbetade. golv i fähusen och fodergrindar av trä.
Foderbord f r enklare utfodring Den viktiga mj lken Efter 1800-talets mitt b rjade st rre gårdar ersätta Ökad mj lkproduktion och kad efterfrågan i äldre typer av båsindelning och krubbor med kombination med nya tekniska hjälpmedel innebar centralt placerade foderbord som rationaliserade
108 Också den framsynt planerade ladugården på Flathult 106 Muntliga uppgifter från Leif Berndtsson i Dalskog har en bra l sning med en korsformad gång mot 107 Svala 1996 s. 71 vilken foderborden är placerade, lätta att nå.
51 en stark utveckling f r mj lk- och mejerihantering- en under det sena 1800-talet och 1900-talets f rra hälft. På många gårdar, f rst de st rre men sedan även på de mindre, inrättades mejerier. Deras epok var ganska kort, årtiondena f re och efter 1900. Den främsta produkten från dessa var ost som avyttrades på en nära marknad. Själva mejeribygg- naderna var ofta små och oansenliga, enkla falu- r da hus som låg tillsammans med gårdens vriga ekonomibyggnader. Husens utsida avsl jar inte mejeriverksamheten och det är svårt att bed ma hur utbredd hustypen varit. De små gårdsmejerierna skecka fi ck så småningom konkurrens av andelsmejerierna f r halm g dselstad som startade när b nderna under 1900-talets f rra grisar, kalvar, häst hälft gick samman i andelsf reningar och i striden om råvaran – mj lken – blev gårdsmejerierna ofta stall h - loge h lada fähus f rlorare (läs mer i kapitlet om mejerinäringen lada tillbyggt nedan).109 h nseri Handmj lkningen var ett tungt arbete i huvudsak 10 m utf rt av gårdens kvinnor. Mj lkmaskiner med plats f r vandring (uppmurad med stora stenar) vakuumpump och pulserande sugning b rjade an- vändas på 1910-talet. På 1930-talet kom r rmj lk- Överst: Centralt placerat forderbord i ladugården från ningen vilket innebar att mj lken transporterades 1940-talet på Fagerhult. Gestad socken. (MOW) via r r till en central behållare. 1940-50-talet var en tid då många gårdar skaffade sig mj lkmaskin. Underst (bild och planskiss): Ladugårdslänga på Kolsäter I takt med mj lkningens mekanisering blev hante- i Gesäters socken. Den har den vanliga indelningen med stall, loge med lador samt fähus. Korna stod vända mot ett ringen mer och mer en manlig syssla. foderbord som lätt nåddes från en gång intill foderladan. Ett h nshus i tegel har byggts till längst åt h ger. Framf r Den mj lk som skulle till mejeriet kyldes i väntan logen finns spåren efter en uppmurad hästvandring f r på transport. På många gårdar användes kallkäl- drift av gårdens tr skverk. Framf r stallet fi nns en ”f r- stuga”, något som f refaller vara mycket vanligt på gårdarna från sent 1800-tal och tidigt 1900-tal. (MOW) 109 Sj berg 2006 s. 213 ff
52 lor eller en närbelägen bäck. Mj lken kunde också kylas i en brunn. På Hede i H gsäters socken finns en välbevarad ”kylanläggning” med kallkälla med ett litet hus ver samt murat mj lkbord dit mj l- ken drogs på kärra när det var dags f r hämtning. Hämtningen till mejerierna skedde f rst med häst och vagn och från 1930-talet ofta med lastbil. Det klassiska mj lkbordets historia hänger samman med mejerihanteringens framväxt.
Efter hand kom särskilda mj lkrum att ordnas, inne i ladugården eller som en tillbyggnad utanf r. Här f rvarades och diskades mj lkkärlen och här kyldes mj lken.
H nshus H nsen och deras ägg var viktiga i det äldre själv- hushållet. Äggen var nyttiga, lätta att lagra och transportera och kunde dessutom vid behov om- sättas i kontanter, s.k. äggpengar. H nssk tseln liksom äggpengarna var reserverade f r husmodern på gården. H nsen fick lite spannmål och h fr samt k ksavfall. I vrigt är de mästare på att själva hitta sin f da i form av exempelvis fr , gräs och frukt. De letar på egen hand upp sin f da men hål- ler sig samtidigt till gården vilket g r att de kan ha en egen ingång och själva välja om de vill vara ute eller inne.
I äldre tid har särskilda h nshus inte varit så vanli- ga utan h nsen har inhysts i det varma fähuset. De kan också vara placerade i en tillbyggnad till boden i mangården.110 Det f rekommer också att h nsen vintertid fick bo i stugan f r att skyddas mot k ld och rovdjur.
En kommersiell h nssk tsel växer fram från 1880-talet och många gårdar drog nytta av detta. År 1898 bildades Svenska fjäderfäavelsf reningen som anställde konsulenter, samordnade länsf r- eningar, gav ut en tidskrift och ordnade värptäv- lingar och utbildningar. Mycket inspiration liksom äggkläckningsmaskinen hämtades från USA. Nya raser, bättre sk tsel och nya avsättningsm jlig- heter bidrog till att ge h nsen en kad betydelse. Avsättningen organiserades genom äggf rsäljnings- Överst: Maskineriet f r mj lkning i en vergiven ladugård f reningar vilka ofta samordnades med mejerif r- i Gesäter. (MOW) eningar.111 Mitten: Med mj lkmaskinernas inf rande f rsågs ladu- gårdslängorna med maskinrum och mj lkrum f r kylning Medvetenheten om ljusets betydelse f r värpningen enligt nya hygieniska krav. Mj lkrummet i Fagerhult, kade liksom tillgången till f nsterglas och h n- Gestad byggdes till på 1950-talet. (MOW) sens utrymmen f rsågs nu med ordentliga f nster, gärna åt s der f r maximalt ljusinsläpp.112 Fodrets Underst: I Åsnebyn, Holms socken ligger h nshuset sam- manbyggt med vedbod och vagnslider. De stora f nstren betydelse f r produktionens storlek uppmärksam- åt s der släpper in dagsljus till h nsen och stimulerar mades också allt mer. värpningen. (DW)
110 von Schoultz, 1951 s. 104 111 Morell 2001 s. 255 ff 112 Svala 1993 s. 69. På Åsnebyn i Holm och Ängarne i Ödeborg finns goda exempel på uppglasade h nshusväggar.
53 Vänster: I ladugår- den från 1924 på Flathult, Dalskog underlättades ut- g dslingen med en g dselvagn som gick på räls. (MOW) Överst: G dseln k rs ut på åkern i R rviken, N ssemark. Foto lånat av Birgitta Andreasson. F rädling och f rvaring Underst: Den täckta g dselstaden ligger i vinkeln mellan G dseln får komma under tak stallet och fähuset. Bilden är tagen från stallets d rr. Inne i I inledningen till detta kapitel beskrivs hur konst- vinkeln finns dessutom gårdens dass, till h ger i bilden. All g dningen g r entré i det dalsländska jordbruket g dsel samlas på ett ställe. Bräcketorp, Edsleskogs socken. (MOW) under 1800-talets andra hälft. Men också kun- skapen kring stallg dselns hantering kar. Det är påtagligt att den f rbättrade g dselhanteringen bi- På Nol i stugan i Anolfsbyn har h nsen sitt ut- drog starkt till kad avkastning under 1900-talets rymme i en av ladugårdens skeckor. Vanligt på de f rra hälft. Man propagerade f r att g dselstaden unders kta gårdarna är annars att h nshuset ligger skulle ha gjuten bottenplatta och gärna också halv- sammanbyggt med exempelvis grishuset eller ingår h ga väggar som h ll den flytande spillningen på i magasinslängan. Man kan också se att h nsens plats. Ett tak skyddade g dseln mot regn som la- utrymme flyttat runt på gården. kade ur näringsämnena. Som alltid dr jde det dock innan f rbättringarna slog igenom, kanske skedde H nsens kande ekonomiska betydelse under det f rst på st rre gårdar och i mer utpräglade 1900-talets f rra hälft syns på flera av de dalsländ- jordbruksdistrikt. Axel Brusewitz bes kte Dalsland ska gårdarna. Helt friliggande h nshus byggdes 1907 f r emigrationsutredningens räkning. Han exempelvis på Ängarne i Ödeborg och Ekenäs i konstaterade att ladugårdssk tseln då ännu var Frändefors. Här kr ns taken av ventilationstrum- kraftigt f rsummad. G dselstäderna var dåliga och mor av trä. I Kolsäter, Gesäters socken, byggdes mycket näring rann ut till ingen nytta.113 Hushåll- ladugårdslängan till med h nshus i tegel i två ningssällskapen bidrog till utvecklingen genom att hela våningar (se planen på sidan 52) och på B le i R landa uppf rdes ett h nseri i flera plan år 1952. 113 Sj berg 2005 s. 191 f
54 premiera cementerade och taktäckta g dselplattor in utifrån via luckor som satt under takfoten, ett under det tidiga 1900-talet. Man räknar med att tungt och dammigt arbete. I en del ladugårdslängor 16% av småbruken (2-10 ha) hade cementplatta år byggdes k rbroar upp på skullen så att h et enkelt 1927. Motsvarande siffra 1944 var 33%.114 Tak- kunde k ras in. Ett intressant exempel är den ovan täckta g dselstäder finns bl.a. i Åsnebyn och på nämnda ladugårdslängan på Flathult från 1920- Håvesten i Ödeborg.115 En annan l sning var att talet där man k r upp på skullen från ena kortsidan ha g dseln under fähus eller stall. Sådana g dsel- och lastar av h et. En vändplan har sedan byggts källare finns bevarade på ladugården invid Gäse- f r att kunna vända runt hästekipaget. På st rre rudsstugan i Håbol och på S rgården i R rviken, gårdar f rkom ladugårdar med genomk rning så N ssemark (se ritningen ovan). man slapp vända.
Själva utg dslingen är numera i h g grad mekani- serad. Tidiga f rs k till f renklingar var luckor i golvet som ledde direkt ner i en g dselkällare eller g dselvagnar på räls.
Tr skningen mekaniseras På 1880-talet b rjade häst,- ox- eller handdrivna tr skverk komma i allmänt bruk bland b nderna, i alla fall i slättbygderna. Det var ofta stiftverk eller slagtr skverk utan rensning. En del ladugårdar f r- sågs då med en tillbyggnad, ett s.k. k rhus. Det byggdes f r att skydda vandringen som drog tr sk- verket och gav samtidigt dragdjur och k rkarlar skydd mot väder och vind. I de flesta fall lades k r- husen på baksidan av ladugården. Formen kunde växla men vanliga var sex- eller åttkantiga hus med toppformat tak. Enbart skyddstak kunde också f rekomma. Det är dock oklart hur vanligt det varit med k rhus i Dalsland. Som planen ovan från Gesäter visar har det i vissa fall funnits men senare rivits bort.116
På 1930- och 40-talen ersätts vandringarna av f r- brännings- eller elmotorer. Tr skverken utveckla- des med skak- och rensverk som tog hand om hela tr skningsprocessen.117 I samband med mekanise- ringen ändras också utformningen av logen. Tr sk- logen med sina båda lador ersätts av en helt plan ppen yta, även om lokaliseringen med ink rning och lagringsutrymmen på båda sidor i praktiken Överst: ”Grållens dag” i Åsnebyn. Gårdens självrensande består. tr skverk är dagen till ära framplockat och igångsatt. En grålletraktor med drivrem utg r kraftkällan. (LA) Från h tjuga till hiss Under 1900-talets f rra hälft mekaniseras också Underst: Med lyfthissens hjälp rationaliserades h inlast- ningen och h skullen kunde byggas med enorma dimen- h hanteringen. H - och foderhanteringen rationa- sioner. En lassfångare eller gripklo lyfte h et som sedan liseras under 1800-talets andra hälft. Betoningen k rdes in på skullen via en hissvagn på en skena uppe i på animalieproduktionen ger kad foderkonsum- nocken. På bilden syns det låga timrade fähuset där d rren tion med kade ladutrymmen och inf rande av står ppen. Ovanf r reser sig skullen med eternittak på ppen läkt, uppburet på h ga st dben. H ghusladugår- h skulle/ränne ovanpå fähuset som f ljd. Man den i Åsnebyn, Holm är från 1900-talets mitt. (DW) k rde in på logen och lastade f r hand in h et i h lador och upp på skullen. H et lastades också Elektrifieringen revolutionerade h hanteringen 114 Morell 2001 s. 217 ff Nu installerades h kanoner/fläktar som blåste upp 115 Fina exempel finns också på Bräcketorp i Edsleskog h et och släp- och lyfthissar som drog upp h et. och Ekenäs i Frändefors. Dessa hjälpmedel slår igenom på 1940-talet och 116 Se också Låbyn i Mo i denna rapport där ett k rhus medf rde att man kunde bygga h gre skullutrym- funnits men senare byggts om till traktorgarage. men. Den s.k. h ghusladugården blir karaktäris- 117 På Flathult i Dalskog byggdes ny ladugård på 1920- tisk f r 1940-60-talens jordbruk. När det pressade talet. Utrymmet framf r logen är indraget så att råolje- motorn som drev tr skverket kunde stå skyddad där. h et slog igenom efter andra världskriget blev den
55 Från smedja till gårdsverkstad Så länge järnet använts inom jordbruket har bon- den haft behov av smedjan där man kunde tillverka och reparera redskap och andra järndetaljer som t.ex. byggnadsbeslag. Här skoddes också gårdens hästar.
I smedjan skedde arbetet vid ässjan, en murad eld- stad. En bälg av trä och skinn hjälpte till att ka temperaturen i järnet. Byggnaden hade små f nster då f r mycket dagsljus f rsvårade arbetet med att f lja de olika nyanser som framträder i järnet vid härdningen. Äldre smedjor är timrade, men under 1800-talets senare del byggdes de allt mer i stolp- Överst: Lennart Fredriksson ppnar luckan som d ljer verk. Ingången sitter nästan uteslutande på gaveln. skulltorken på hans ladugård i Bränneberg, Frändefors På äldre smedjetak låg torv och senare tegel. Skiffer socken. Fläkten pressar upp luft genom h et på skullen. f rekommer särskilt i trakten kring Dalskog.118 (MOW)
Underst: Spelet till h hissen på logen i Fagerhult. (MOW) Smedjorna byggdes på betryggande avstånd från vrig bebyggelse p.g.a. brandfaran. F re skiftena har det troligen varit vanligare med en gemensam lutande elevatorbanan som transporterar upp smedja, en bysmedja. Antalet gårdssmedjor f refal- balarna till skullen en bra ersättare f r fläkten i de ler däremot ka i samband med utflyttningen efter ladugårdar som inte fick plats med hiss. laga skifte och den kande användningen av järn under 1800-talet. Från 1700-tal och tidigt 1800-tal Många f rsåg nu också h skullen med skulltork, finns troligen endast enstaka smedjor bevarade i en fläkt som pressar luft upp genom h et så att det Dalsland medan gårdssmedjor från sent 1800-tal är torkar. Från Låbyn i Mo berättar också Orvar mer vanligt f rekommande.119 Andersson att man kunde använda h salt som ett sätt att konservera h et.
118 von Schoultz 1951, s. 113 119 På gårdarna som presenteras i denna rapport finns fina exempel på Åsnebyn och Vinnsäter.
56 Sektion genom smedjan på Flathult. Till vänster syns bälgen som hjälpte till att h ja temperaturen i ässjan. Uppmätning OH/NM 1949.
Med kad mekanisering, elektrifi ering och teknik- utveckling har smedjans roll vertagits av gårds- verkstadens. Denna ligger idag ofta sammanbyggd med gårdens maskinhall.
Magasin Den viktiga spannmålsf rvaringen har beskrivits i tidigare kapitel. Att ha magasin f r spannmålen fortsätter att vara det vanliga till långt in i efter- krigstid. På fl era av gårdarna i denna rapport hittar man magasin från 1900-talets f rra hälft som har spannmålsf rvaring på andra våningen och ved, redskap, vagnar och så småningom bil och traktor i bottenvåningen. Här kan man också ha kvarn f r tillverkning av gr pe till djuren, utrymmen f r slakt m.m.120 Dessa ofta enkla magasinsbyggnader har lätt kunnat f lja med i utvecklingen från att spannmålen bars upp f r en brant trappa i säckar, via fl äkt som blåste upp spannmålen till transport- skruvar som skruvade upp spannmålen till andra våningen. Spannmålen lagrades på plana golv och omskyffl ades f r hand f r att torka. Temperaturen h js snabbt i lagrad säd varpå den lätt f rst rs. Luftcirkulation kunde också åstadkommas genom luftkanaler.
Källare Det har funnits jordkällare vid så gott som alla gårdar och torp och de hade stor betydelse f r självhushållningen på landsbygden. På vintern skyddade källarens tjocka väggar råvarorna mot frosten och på sommaren mot värmen.
Självständiga källarbyggnader b rjar av allt att d ma mer allmänt ersätta källare under bonings- husen vid 1700-talets slut. Även om exempel på fribyggda källare tycks ha f rekommit på st rre Överst: Spannmålsskruv och lagerfi cka på Flathult, Dal- skog. (MOW)
Underst: Trappa till spannmålsloftet och gr pekvarn från Bräcketorp, Edsleskog. (MOW) 120 Fina exempel finns på Bräcketorp i Edsleskog, Fager- hult i Gestad, Åsnebyn i Holm, Bränneberg i Frändefors, Ekenäs i Frändefors m.fl .
57 jordgrävda som stora friliggande källare av välmu- rad huggen gråsten vilket b rjade användas runt sekelskiftet 1900. Tegel f rekommer också. Från 1920-talet och framåt gjuts många källare i betong.
Källare med trä verbyggnad, i Dalsland ofta kall- lad källarstuga men också källarvind, f rekommer på många håll. Överbyggnaden kan vara allt från ett isolerat tak till ett helt bodutrymme som inrymt f rvaring i någon form. Källaren har även kombi- nerats med andra gårdsfunktioner. Boden kan ha ingång direkt från åkern och potatisnedkast i gol- vet till den underliggande källaren.122 Överst: Invid tillfartsvägen till Östra Bodane i Ånimskog ligger en källarvind med naturstenskällare och trä ver- byggnad med brant sadeltak. I källaren har f rvarats Sedan 1950-talet har jordkällaren kommit att spela rotfrukter men hur verbyggnaden använts är idag oklart. ut sin roll och ersatts av elektriska kylanläggningar, En lucka in till detta utrymme finns från baksidan. (MOW) f rst frysar och sedan kylskåp. Idag ligger de kvar Underst: Dubbelgarage f r personbil och traktor f rekom- som verloppshus. Dessa stabila och välbyggda hus mer på många av gårdarna i Dalsland. Detta exempel står i är på många platser det enda spåret efter den gård Åsnebyn, Holms socken. Husen är ofta enkla med regel- eller det torp som en gång legat på platsen. stomme med panel samt eternittak. (DW) Rum f r redskap – lider, garage och maskinhall boställen redan tidigare.121 Troligen kan man se en Med kad mängd redskap och vagnar kar också kning av jordkällare under 1800-talet i samband behovet av f rvaringsutrymmen. Sådan plats kunde med att potatisodlingen slog igenom. Potatisen är finnas i den långa ladugårdslängan men på många känslig och ställer h ga krav på f rvaring. Den gav gårdar finns också särskilda lider, eller vagnsbodar. också en volym kning där kanske den befintliga Dessa byggnader är ofta enkla och f reträdesvis källaren, som användes f r andra varor, blev f r uppf rda i stolp- och regelverk med panel. Exempel liten. En jordkällare hade ofta en f rstuga med en från 1800-talets andra hälft finns på Vinnsäter i inre d rr till det st rre f rvaringsutrymmet. In- Järbo och från 1930-talet på Bränneberg i Frände- gångsgaveln murades av sten och f rsågs med en fors. träd rr och i den bakre väggen lämnades ett hål f r ventilation. Marksten har i stort sett verallt använts till källare, såväl enkla kallmurade och 122 Ett exempel med potatisnedkast och en låg verbygg- nad, lagom att k ra in jordbruksredskap i, finns i S dra 121 von Schoultz 1951 s. 117 Skallsj , H gsäters socken.
58 En av 1900-talets karaktärsbyggnader på gården Torvlador är kopplade till torvtäkt. I äldre tid kun- är garaget. Det kan vara uppf rt f r såväl traktorer de torv användas t.ex. till bränsle. Framf r allt h r som stationära tr skverk och ligger ofta något av- dock torvladorna samman med att man tog torv till sides från vrig bebyggelse. De små traktorgaragen framställning av torvstr som användes som str kunde härbärgera ”Grållen”, den tidiga Ferguson- i ladugården och på g dselstaden och sedan som traktorn. Men också dubbelgarage f r både traktor jordf rbättring. De enstaka torvlador som finns och personbil f rkommer på många gårdar.123 kvar idag är uteslutande från 1900-talet, främst från 1930-40-talen och byggda i enkel stolpverks- I takt med traktorernas kade storlek och tillkom- konstruktion.127 Också särskilda kollador har f re- sten av självgående tr skor och andra stora jord- kommit där kolen från milorna i skogen f rvarades bruksmaskiner har också f rvaringsbyggnaderna tills dess slädf ret gjorde transporterna lättare.128 kat i volym. Dagens maskinhallar, vanligen upp- f rda i regelkonstruktion med plåt på såväl tak som fasader, tillh r de mer omfångsrika byggnaderna på gården.
Lador f r h och havre, l v och torv Ängslador har troligen använts sedan mycket lång tid tillbaka i områden med vidsträckta och mer svåråtkomliga fodermarker. När det var långt till hemgården byggdes särskilda lador ute i slåtter- ängar och mader där vinterfodret f rvarades. Även särskilda l vlador f r l vtäkten kunde f rekomma. Fodret transporterades sedan hem i omgångar un- der vintern. G sta von Schoultz ställer sig emeller- tid tveksam till om ängslador varit särskilt vanliga i Dalsland. De nämns sällan i de annars tämligen utf rliga husesynsprotokollen från boställen och andra gårdar.124 Ängsladorna har idag så gott som f rsvunnit ur det västsvenska odlingslandskapet. I det äldre kartmaterialet kan man emellertid hitta vidstäckta ängsmarker där det finns spridda bygg- nader vilka med stor sannolikhet markerar just ängslador. Ett sådant exempel är storskifteskartan ver Norra Skallsj , H gsäters socken, som tycks ha flera lador på sina ängar ner mot Valboåns slingrande lopp.125
En yngre typ av lador, ofta benämnda madlador Sj nära bod f r fiske och f rvaring byggd av en itusågad har uppf rts under 1800- och 1900-tal, ofta i laxbåt. Typen är karaktäristisk f r Vänerkusten. Jakobsbyn, stolpverk. De har varit kopplade till torrläggning Grinstad socken. (CAA) och uppodling av stora mossmarker och mader. På denna nyvunna åkermark odlades främst vall och havre. Liksom ängsladorna användes madla- Sj nära bodar och uthus dorna till foderf rvaring. Det mest framträdande Utmed Vänerkusten f rekommer att jordbruket exemplet på detta finner man runt Hästefjorden kombinerats med mångsyssleri, främst inom vatten- där omfattande sj sänkningar genomf rdes under knutna näringar som fiske, sj fart inkl. fraktfart 1800-talets andra hälft. Av de ladlandskap med och båtbyggeri. På torp och småbruk i exempelvis nästan norrländsk prägel som funnits återstår dock Sj skogen och Jakobsbyn har det sj anknutna numera bara enstaka byggnader. I anslutning till mångsyssleriet till och med dominerat ver jord- avlägsna åkertegar f rekommer också ensamlig- bruket. Till många gårdar har det därf r h rt gande parlogar där spannmålen kunnat tr skas och sj nära bodar och uthus f r fiske, småbåtar och f rvaras i väntan på hemf rsel.126
(126 forts.) Låbyn i Mo, i Ramdalen i Tisselskog och på 123 Fina exempel finns på Åsnebyn, Holm och Skällsäter, Ögården, Torrskogs Stom. Järbo. Ett trippelgarage från 1950-talet finns i V Väsby, 127 Det har också funnits torvstr fabriker f r framställ- Holm. ning av torvstr i st rre skala. Ett exempel är Näs torvstr - 124 von Schoultz 1951 s. 106 fabrik i Grinstad. Nordals och Sundals andelstorvstr f ren- 125 LMV 083-37:2 ing bildades 1918. Sj berg 2005. 126 Fina exempel på friliggande parlogar hittar man i 128 Aarsrud 1977 s. 13
59 material samt även iskällare eller ishäsar. Några sj bodar finns bevarade. De kunde vara uppf rda i resvirkesteknik med halmtak. En annan metod var att man kapade kasserade snipor och laxbåtar på mitten och reste delarna mot varandra.129
Teknik och materialval Stommen av trä Timmer fortsätter att vara det huvudsakliga mate- rialet i boningshusens stomme en bit in på 1900- talet. Omkring sekelskiftet 1900 b rjar stommar av liggande plank att användas och något senare kommer stående spontad plankstomme i bruk. Man räknar med att denna konstruktionstyp blivit så gott som dominerande efter 1930 även om en och annan timmerstomme ännu uppf rs på gårdar med god tillgång på skog. Som nämnts tidigare g r också stommen av regelverk entré bl.a. via åter- vändande svenskamerikaner.130 Det dr jer dock fram mot 1900-talets mitt innan regelstommen blir allmän.
Även fortsättningsvis byggdes ekonomibyggnader i skiftesverk och/eller timmer. Redan under 1800- talets senare del hade emellertid det tidigare be- skrivna stolpverket kommit att bli den helt domine- rande träkonstruktionen i uthus och i st rre delen av ladugårdslängan, frånsett stall och fähus.
Husen panelades nu regelmässigt. De äldre panel- erna hade breda, gärna vankantade lock. Mot 1800-talets slut blir boningshusens paneler mer bearbetade med tunnare, profilhyvlade locklister. I vissa trakter, såsom i Bengtsfors kommun blev paneler av pärlspont eller slätspont populära vid 1900-talets b rjan.131
Andra material än trä Bruket att använda andra material än trä kar under 1800-talet. Detta var delvis en f ljd av virkesbrist och propaganda från statsmakt och hushållningssällskap. L fvenski ld f rordade dels gråsten f r att tillvara r jningssten och spara på skogen, dels tegel som kunde brännas vid gårdens eget tegelbruk. I Dalsland fick detta kanske till en b rjan inte någon st rre effekt. Tuktad gråsten i källare och ett och annat fähus f rekommer dock.132 Från 1800-talets mitt till 1920-talet bygg- Överst: Livslängden på äldre ladugårdar var begränsad, men under 1900-talet har man byggt allt bättre f r att undvika skador och ge djuren ett bra klimat. Ventilations- 129 En bevarad bod med halmtak finns på Muggerud 1:18 system ur Gramén 1916. i Grinstad. På Udden 1:35 i samma socken finns en bod av en återanvänd båt. Se också Östra Bodane i denna rapport. Mitten: Gjutjärnsf nster med tegelomfattning i fähus på Bj rkåsen, Grinstad socken. (MOW) Läs mer i Västg ta-Dal årgång 1991 Fisken från Vänern. 130 Bengtsfors kommun 1986 s. 93. Bland de f rsta lär Underst: Karl-Ingvar Kolsettby demonstrerar luckan som boningshuset på Heden Västerh gen i Laxarby från 1904 täpper till ”m kegluggen” vid g dselrännans slut. Fähus- vara. väggarna i ladugården som troligen är från f rra sekel- 131 Fina exempel är Håbolsbyn i Dalskog och B n i skiftet är helt uppf rda i kubb, korta vedträn som lagts på Torrskog. På Låbyn 1:3 ersattes pärlsponten med eternit ca tvären i kalkbruk, och utvändigt klädda med panel. Kubb 1960. fick man bl.a. som restprodukt när man hyvlade takspån. 132 Fina exempel finns på Skåkerud i Erikstad och Sveck- Kolsäter i Gesäters socken. (MOW) lingebyn i Ör.
60 des också ladugårdslängor med fähus i gjutteknik, d.v.s. formgjutna av kalkbruk och (vanligen) små rullstenar. Hur stor spridning detta har i Dalsland är dock svårt att svara på i nuläget.
Tegel kom att få en likartad användning. Under 1800-talets senare del gällde det främst stora går- dar som ofta hade egen produktion av murtegel. Men in på 1900-talet blir tegel ett vanligt material i främst fähusväggar och mj lkrum.
En teknik som också är en sorts gjutteknik är kubb, korta vedträn som lagts på tvären i kalk- Överst: Denna välbevarade ladugårdslänga från Fagerhult bruk. Tekniken är användbar eftersom den tillåter i Gestad socken uppf rdes på 1940-talet med fähus i tegel nyttjande av klenare virkesdimensioner och spill och tak av eternit. D rrarna leder räknat från från vänster och hänger också samman med utvecklingen av till stallet, mj lkrummet och ladugården. (MOW) mer effektiva kapsågar. Kubb f rekommer både i Underst: Ladugårdslänga med fähus i stenimiterande enklare boningshus och som väggar i fähus.133 cementsten. Lund, Ärtemarks socken. (OE) Andra alternativ till timmer i framf rallt fähusen var putsad cementhålsten eller formgjuten cement- tegelslagningen industrialiserad och tegelpannor sten. Sådan konststen, formgjuten cement som imi- b rjade strängpressas. Enkupigt tegel är vanligast terar tuktad sten, fick stort genomslag med b rjan på byggnader från 1800-talet och tidigare medan på 1910- och 20-talen. tvåkupigt tegel främst har använts på byggnader från 1900-talet. Som undertak kan det ligga stick- Tak spån eller bräder på lock. Brädtaken har i senare Laga skiftesprotokoll från tiden runt 1850 vittnar tid ersatts av råspont och masonitskivor. Äldre om en brytningstid där halmtak och torvtak fort- tegeltak på ekonomibyggnader är ofta lagda direkt farande användes och gåramålningar och andra på ppen läkt, det vill säga utan undertak. Också källor visar att framf rallt halmen hänger med skiffer som beskrevs i det f rra kapitlet fortsätter ända in på 1900-talet på den dalsländska gården. att användas flitigt, främst på boningshusen. Taktäckning med enkupigt tegel hade dock redan b rjat användas på lite st rre gårdars manbygg- Takstol utan ryggås b rjar f rekomma från 1800- nader från sekelmitten och detta takmaterial får talets mitt i de vanliga bondgårdarnas manbyggna- sitt riktiga genomslag under århundrades slut. F rr der men slår igenom f rst mot århundradets slut. tillverkades det f r hand på gårdstegelbruk, men Ofta skedde en vergång till takstol i samband med med utvecklandet av ringugnen på 1870-talet blev omläggning från torv till tegel.134
133 Bengtsfors kommun 1986 s. 175. Det äldre bonings- huset på Klovsten i Kråkviken, Vårviks socken är uppf rt 1880 och till hälften byggt av kubb. Werne 1993 s. 358-359 134 von Schoultz 1951 s. 130 f
61 På denna prydliga gårdsanläggning i Hägnan i Sundals-Ryr finns flera f r tiden typiska drag. Alla ladugårdens utrymmen ingår nu tydligt i en hel länga med ovanpåliggande skulle. Byggnaden skyddas av r dfärgad panel och fädelen i bortre änden har f rsetts med f nster som målats i avvikande färg. Manbyggnaden har det västsvenska dubbelhusets planl s- ning, tegeltak, glasveranda, hyvlad panel i ljus oljefärg och fina snickeridetaljer. Notera att ladugårdslängan ännu har halmtak. Målning av C-G Pettersson, troligen vid 1900-talets b rjan. (CAA/DFH)
Under 1800-talets andra hälft slår också hyvlat mycket vanligt, exempelvis på stora ladugårdstak spån, s.k. pärt eller stickor, igenom som takmate- vilket flera av bildexemplen i texten visar. Eterniten rial på ekonomibyggnaderna. En f rutsättning f r lades många gånger som yttertak på ett äldre tak- detta var maskinellt framställd spik.135 Under det material men också på ppen läkt. Materialet har tidiga 1900-talet ersätts spåntaken liksom halm- funnits i två utf randen, sinuskorrugerade skivor och torvtaken med tegeltak. Som underlag till och mindre, plana plattor. Asbestcementen blev i tegelpannor användes stickspån ända in på 1930- form av plattor också mycket vanlig som fasadma- talet. Ibland nyttjades spån även som fasadbekläd- terial på såväl bostadshus som andra byggnader. nad på bostadshus, exempel finns från Ärtemark.136 Färg på husen Papp och gjutna cement- eller betongpannor är Under 1800-talets senare del får den falur da andra material som vinner insteg under samma tid. färgen konkurrens av ljusa oljefärger på bondgår- Papptak får ett smäckert utseende och är också darna. Herrgårdarna hade redan anammat den nya lämpligt att lägga på takfall med mycket liten lut- ljusa färgen som var tänkt att imitera sand- och ning. Äldre papp lades vertikalt mot takfoten och kalksten och allmogen tog efter detta. En f rut- spikades fast i lister av trekantsläkt och str ks se- sättning var hyvlade paneler, vilket slog igenom på dan med stenkolstjära. Papp har också f rekommit bred front under 1800-talets andra hälft. Fasader- som kraftigare, formpressade skivor, även kallade na målades ljusa medan snickerier, verandor och Unduline, ett material som lades på enklare uthus. f nsterbågar gavs m rka kontrasterande nyanser, Pannor i betong har blivit allt vanligare under gärna i engelskt r tt, ockra eller zinkgr nt. D rr- 1900-talet. Länge skedde produktionen av detta bladen ådringsmålades eller fick samma nyans som material lokalt på landsbygden. Flata gjutna pan- f nsterbågarna. Falu r dfärg blev på 1910-talet nor har lagts på såväl boningshus som ekonomi- återigen starkt efterfrågad, f r att sedan finnas byggnader. De har dock den nackdelen att de med kvar parallellt med ljusa fasadfärger. tiden blir por sa och otäta och att de bleks. Under 1800-talet blir det fabrikstillverkade smidet Asbestcement – eller Eternit som var ett av pro- allt vanligare och beslag stansade ur plåt och gjut- duktnamnen – blev under 1900-talets f rra hälft na och formpressade beslag introduceras. Gjutna f nsterbågar och inredningsdetaljer blev vanliga i ekonomibyggnader kring sekelskiftet 1900, främst 135 Werne 1993 s. 363 ff i fähus av sten. 136 Manbyggnaden på Gunnarsbyn 1:2 i Ärtemark, ur- sprungligen en parstuga har fasaderna klädda med spån.
62 Hus utanf r gården Kvarnar Även om denna framställning koncentrerar sig på Kvarnarna var viktiga produktionsenheter i agrar- gårdens byggnader är det på sin plats med en liten samhället. Här maldes säd f r såväl husbehov utvikning kring de produktionsbyggnader som h r som avsalu. Kvarntekniken introducerades i tidig till lantbruket men som inte ligger i direkt anslut- medeltid via klostren. Vattenkvarnar (skvaltor och ning till gårdscentrum. Hit h r kvarnar och ben- hjulkvarnar) är kända från 1200-talet och väder- stampar som producerade benmj l men också alla kvarnar från 1300-talet. I den äldre Västg ta- mer eller mindre storskaliga f rädlingsindustrier lagen (1200-tal) fi nns bestämmelser om kvarndrift. såsom mejerierna, slakterierna och lagerhusbygg- Kungamakt och frälse såg tidigt m jligheterna till naderna. Dessa h r ihop med den kade animalie- tullinkomster från kvarnarna och kvarndriften produktionen, urbaniseringen med en växande reglerades hårt. Kvarnmonopolet avreglerades 1835 marknad i städerna samt den kade exporten. när husbehovskvarnar fritt fi ck anläggas och 1863 Lokaliseringen av dessa anläggningar har dels med när motsvarande skedde f r tullkvarnar. jordbrukets struktur att g ra men också med till- gången på vattenkraft och kommunikationer.
Järnvägens utbyggnad med stationer och hållplatser blev betydelsefull. De nya stationssamhällena blev viktiga centra f r jordbruket och dess transporter och andelsmejeriet och spannmålslagret kom där att bli karaktärsgivande byggnader. Ett strålande exempel på detta är Brålanda, en ort som växte fram kring järnvägen och vars industri än idag är helt präglad av den omgivande jordbruksbygden.137 Här hittar man slakteri, spannmålssilo och gr n- saksindustri. Tidigare fanns här också mejeri. Med lastbilens genombrott under mellankrigstiden ka- de ytterligare mängden gårdar som kunde leverera t.ex. mj lk till mejerierna men också mejeriernas Vid sidan av exempelvis Krokfors och Tonsberg i Ör utg r Årbols kvarn och såg i Ärtemark en av Dalslands bäst m jlighet att leverera sina produkter vidare. bevarade kvarnmilj er med kvarn och såg belägen på var sin sida om den str mmande Årbolsälven. (DW)
Man skiljer på skvaltkvarnar och hjulkvarnar. Den f rstnämnda har skovelhjulet liggande i bäcken och beh ver endast lite vatten. Hjulkvarnar har stående vattenhjul där vattnet träffar hjulet antingen uppi- från ( verfallshjul) eller i nederkanten (underfalls- hjul). St rre kvarnar, ofta de som var tullkvarnar och kontrollerades av staten eller någon storman, var hjulkvarnar. Dessa kräver h gre fallh jd och ett st rre vattenfl de.
Antalet kvarnar har varit mycket stort. På den ekonomiska kartan från 1890-talet tas mer än 150 kvarnar upp i Dalsland och till den siffran kommer också ytterligare ett antal små husbehovs- kvarnar. 138 Många kvarnar fanns exempelvis i Dalskogs, T ftedals, H gsäters och Ärtemarks socknar. Under 1800-talets senare del utvecklades Skvaltkvarnen är känd sedan medeltiden. Kvarntypen med kvarnteknologin med turbiner, ångkraft och under sitt liggande skovelhjul kräver inte så stor vattentillgång det tidiga 1900-talet elektricitet. Flera eldrivna – egentligen inte mer än vad som kan rinna genom ett valskvarnar byggdes efter 1900, exempelvis i Skäll- st velskaft enligt ett gammalt talesätt. De fl esta vatten- säter och H gsäter. Äldre kvarnar elektrifi erades. drag har kunnat utnyttjas. Sektion av skvaltkvarn från Li gården i Tisselskog. Nu på Gammelgården i Bengtsfors. När kopplingen till vattenkraften upph rde kunde (Uppmätning OH/NM 1949) kvarnarna lokaliseras till bra lägen utifrån kommu-
138 I Beskrivning till ekonomisk karta från 1890-talet ver Älvsborgs län fi nns sockenvisa sammanställningar ver 137 Carlquist m.fl . 2006 s. 49 ff kvarnar, sågar, garverier m.m.
63 Andelsmejeriet i Färgelanda på 1930-talet när lastbilen slagit igenom som transportmedel. (HF) nikationssynpunkt, såsom järnvägen, vilket kvar- många av Dalslands socknar, men en heltäckande nen i Skällsäter är ett bra exempel på. historik kring mejerinäringens utveckling i land- skapet saknas. En karta från 1902 visar att det Idag finns 20-talet bevarade kvarnar i Dalsland vid denna tid finns ett flertal uppk psmejerier på varav en dryg handfull ännu är i drift såsom Forsa- Dalboslätten och i Valbodalen, exempelvis på ne, Hvena och Åsebro kvarnar på Dalboslätten. Ellen gård, i Färgelanda, och i Holm.140 Mejeriet Särskilt välbevarade kvarnmilj er är exempelvis i Brålanda startade 1912 och i Dykälla 1917.141 Krokfors kvarn från ca 1850, Tonsbergs kvarn från 1921 samt Gunvarby kvarn, alla i Örs socken. Tol- Bland annat f r att m ta problemen med mj lk- lebols kvarn i Åmåls socken från 1875 ingår i en kvaliteten och mj lkhanteringen propagerade hus- välbevarad gårdsmilj med mj lnarbostad, ladu- hållningssällskapen f r bildande av andelsmejerier. gård samt flera mindre ekonomibyggnader.139 Genombrottet kom på 1890-talet och därefter växte andelsmejeriernas andel i sektorn stadigt.142 Mejerier och slakterier I Dalsland dr jde andelsmejerierna fram till 1920- Under sent 1800-tal utvecklas mejerinäringen. talets andra hälft då fyra stycken etablerade sig: Många herrgårdar hade tidigt egna mejerier där Valbo andelsmejeri, Åsebro andelsmejeri, Melle- man f rädlade egen mj lk till sm r och eventuellt ruds andelsmejeri samt Åstebobergs andelsmejeri.143 ost. När mj lkhanteringen expanderar och b n- derna får ett betydande verskott b rjar en del Mejeribyggnaderna uppf rdes till stor del i tegel herrgårdsmejerier k pa upp mj lk från närliggande men även gjutteknik kom till användning. Ång- gårdar. Rena uppk psmejerier utan egen mj lkpro- drivna mejerier kom i bruk från 1880-talet efter duktion bildas också. separatorns inf rande och från denna tid och fram till elektricitetens genombrott på 1920-talet domi- Expansionen berodde inte enbart på växande efter- nerades byggnaderna av den stora ångskorstenen. frågan utan också på den tekniska utvecklingen. De mejeribyggnader som finns kvar i Dalsland är Tyska centrifugalskumningsmaskiner togs i bruk alla mer eller mindre ombyggda och f rändrade. på 1870-talet och 1879 patenterades Gustav de Lavals separator. Sett ver perioden 1870-1945 revolutionerades mejerinäringen. Problem med mj lkkvalitet verbryggades och själva distributio- 140 Mascher m.fl. 2002 s. 164 nen växte och utvecklades. Mejerier har funnits i 141 Widmark 1999 s. 111-162 142 Morell 2001 139 Widmark 2005 143 Widmark 2005
64 Under 1800-talets slut etablerades också flera slak- Lagring av spannmål tillkom senare som en viktig terier, exempelvis Dahlbergs slakteri i Brålanda.144 verksamhet och från 1930 utgick statliga lån f r Inom slakterinäringen kom det kooperativa genom- lagerhusbyggnader varefter s.k. stamsilos byggdes. brottet senare och blev aldrig lika fullständigt som Den moderna spannmålssilon med cylindriska inom mejerinäringen.145 Liksom mejerierna uppf r- betongbehållare utvecklades i USA kring 1900 och des många slakterier i tegel. kom att inf ras i Sverige från 1920-30-talen. Anläggningarnas yttre har f rändrats relativt lite, Lantmannaf reningar f rutom att de blivit allt st rre. Spannmålssilon Lantbrukarna b rjar organisera sig i lantmanna- kan ses som den modernistiska arkitekturens vikti- f reningar från 1880-talet som en viktig del i den gaste bidrag till jordbruksslätternas samhällen.148 begynnande industrialiseringsprocessen där jord- År 1933 ink pte centralf reningen ett magasin vid bruket var en viktig akt r. Genom att undvika mel- Dalbergså i Bolstad socken. Här fanns sedan gam- lanhänder och g ra ink p i stora partier syftade de malt en betydande marknadsplats och spannmål till att garantera medlemmarna bra priser och jäm- från hela Dalsland skeppades ut från denna hamn. nare kvalitet. En annan viktig del var arbetet med Här fanns spannmålshandel och flera magasin. År avsättningen av lantbrukets produkter. Under peri- 1945-46 uppf rde Lantmännen en betongsilo på oden 1880-1920 startades en mängd kooperativa platsen.149 ink psf reningar exempelvis f r konstg dsel och kraftfoder.146 Den tidigare omnämnda Nordals och I Brålanda h jer sig den 54 meter h ga silon ver Sundals andelstorvstr f rening är ett annat exem- den omgivande Dalboslätten. Lantmannaf ren- pel där landskapets torvmossar gemensamt b rjade ingar har funnits på orten sedan tidigt 1900-tal utnyttjas f r brytning av torvstr till ladugårdarna och knutna till dessa flera generationer av mindre från 1910-talet och framåt.147 magasins- och silobyggnader, alla belägna i nära anslutning till järnvägen. Dagens anläggning fick Lokalf reningarna var anslutna till centralf ren- mycket av sin form mellan åren 1967 och 1972. ingen vilken samordnade lokalf reningarnas arbets- Numera ingår silon i Svenska Lantmännen eko- uppgifter, exempelvis ink p av f rn denheter till nomisk f rening. F rutom spannmålssilon med jordbrukarnas produktion. Man kunde därigenom tillh rande mottagningsanläggning finns bl.a. f rhandla till sig bättre priser genom att k pa st rre Lantmännen maskin och Granngårdens butik på partier av kalk, g dselmedel och foder. År 1905 platsen. Silon har 10 runda och 12 mindre, mel- bildades Dalslands Centrallantmannaf rening lanliggande lagringsfickor med en sammanlagd lag- u.p.a. Genom olika sammanslagningar och f ränd- ringskapacitet på 24 000 ton.150 Under år 2007 har ringar utf rs verksamheten numera av Svenska silon dock lagts i ”malpåse”. Strukturf rändringar Lantmännen ekonomisk f rening. där allt fler b nder torkar sin spannmål hemma på gården och själva k r den på lastbil till Lidk ping eller Uddevalla har gjort de stora silona f r mellan- lagring mindre l nsamma.
Silon vid Dalbergså h jde sig ver de kringliggande maga- sinen och satte stark prägel på omgivningarna från 1945 till 1990-talets b rjan då silon revs. Vid den tiden hade spannmålshandeln redan upph rt och koncentrerats till Brålanda. (OE)
144 Widmark 1999 145 Morell 2001 148 Vikstr m 1996 146 Morell 2001 149 Carlquist m.fl. 2006 s. 53 147 Sj berg 2005 s. 192 150 Carlquist m.fl. 2006 s. 49 ff
65 Det sena 1900-talets inslag i landskapet – den självgående tr skan som slog igenom efter kriget och ett vindkraftverk byggt 2005. Båda h r till S dra Kylsäter, Färgelanda socken. (MOW)
NÅGOT OM FÖRHÅLLANDENA EFTER bruket starkt reglerat med prisst d, areal- och djur- 1900-TALETS MITT bidrag, trädesersättningar och exportst d. Det den enskilde lantbrukaren främst påverkas av är de Mot storskalighet och specialisering151 olika st d som kommer gården till del – areal- och Efter andra världskriget b rjade jordbruket f r- djurbidrag, trädesersättning med milj st d och ändras på flera sätt. Utvecklingen har varit starkt investeringsst d som finns f r att främja verksam- st dd av regelverk och jordbruksadministration. heter på landsbygden. Med hjälp av särskilda milj - Man satsade på nya jordbrukspolitiska program st d kan lantbrukarna också arbeta med gårdens som gynnade st rre jordbruksenheter än tidigare. natur- och kulturarv som en del i verksamheten. Jordbruket skulle bli en industrigren. Den jord- brukande befolkningen minskade också drastiskt. Jordbruket i Dalsland har under efterkrigstid Många gick till industrin som hade stort behov av genomgått omfattande rationalisering och moder- arbetskraft. Viktiga tekniska nyheter slog igenom nisering. Stora arealer har täckdikats vilket bidragit såsom traktorn, sk rdetr skan, mj lkmaskinen och till mekaniseringen som tillsamman med f rbätt- slaghacken. Arbetsbesparingen kombinerades med rad g dsling kat sk rdarna. Sk rdetr skorna har en kraftigt stigande arealavkastning. Detta inte slagit igenom vilket i sin tur ställt st rre krav på minst på grund av användningen av konstg dning centrala anläggningar f r mottagning och torkning och bekämpningsmedel som nu slog igenom. Under av spannmål. 1950- och 60-talen var jordbrukets produktivitets- h jning st rre än industrins. Den tidigare omnämnda Lantmännens byggnads- f rening ändrade vid 1950-talets mitt organisation 1900-talets senare decennier innebar storleksratio- och namn till K-konsult. Man fortsatte att projek- nalisering och specialisering. Många mindre gårdar tera f r lantbrukets räkning, exempelvis stora l s- upph rde. År 1980 hade medelstorleken på jord- driftsanläggningar, men så småningom inriktade bruksf retagen f rdubblats jämf rt med år 1930. man sig mer på industrins behov.152 En uppdelning b rjade sk njas mellan å ena sidan stora, närmast industriella produktionsenheter Lantbruksnämndernas arbete med typritningar, och å andra sidan mindre jordbruk där en utkomst projektering och rådgivning blev allt mer omfattan- utanf r gården krävs f r verlevnaden. I b rjan av de. Man administrerade också statliga st d, allt i 1990-talet inleddes en avreglering av jordbruket. syfte att rationalisera och h ja standarden i landets Detta fullf ljdes dock inte utan i stället gick Sverige ekonomibyggnader. Viktigt var också arbetet med med i EU 1995 och inlemmades därmed i EU:s byggkostnader, brandskydd, energi m.m. På 1990- gemensamma jordbrukspolitik (CAP). Här är jord- talet flyttades de regionala lantbruksnämnderna in under Länsstyrelsernas paraply.153
151 Läs mer om den senaste periodens skeenden i Jordbru- ket i välfärdssamhället: 1945-2000, band 5 i Det svenska jordbrukets historia. F rfattare är Iréne Flygare och Mats 152 Molén & Bergsj 1989 s. 25 Isacsson. 153 Muntliga uppgifter från Leif Berndtsson
66 År 1974 bytte Kungl. Lantbruksstyrelsen namn till Lantbruksstyrelsen (LBS). Senare slogs LBS och Statens jordbruksnämnd samman till Jordbruks- verket. En av Jordbruksverkets viktigaste uppgifter är numera att administrera EU:s jordbrukspolitik.
Forskning och utveckling kring jordbrukets bygg- nader bedrivs numera inom lantbruksuniversitetet och genom hushållningssällskapen och länsstyrel- sernas landsbygdsenheter. De senare administrerar olika former av investeringsst d vid nybyggnad inom lantbruksf retagen. Även byggindustrin har stort inflytande ver byggandet på dagens gårdar.
Utvecklingen har påverkat ekonomibyggnaderna på flera sätt. Olika näringsinriktning ger olika behov av byggnader f r särskilda ändamål. Jord- bruket genomgick en snabb och genomgripande mekanisering framf r allt efter 1900-talets mitt. Den tekniska utvecklingen skapade nya behov, t.ex. sk rdetr skningens behov av mekaniserad torkning av spannmålen i torkanläggningar. Äldre ekonomibyggnader blir f r små och på många håll innebär detta ombyggnader, t.ex. f rstorade log- portar. Den kade mekaniseringen skapar behov av stora maskinhallar. Detta präglade t.ex. 1970- och 80-talens nybyggnation på många gårdar. Då var mekaniseringstakten h g inom gården och nybygg- nationen kom ofta att främst bestå av maskinhall och tornsilo.
Bostadshusen De gamla husen hänger med När man studerar dagens dalsländska bondgår- dar är det tydligt att många fortfarande har ett äldre boningshus, byggt under slutet av 1800-talet eller under 1900-talets f rra hälft. Ännu äldre manbyggnader kan ligga kvar som extra bostads- hus/lillstugor i gårdsmilj n. Husen var byggda med mycket god kvalitet och har kunnat hänga med länge. Detta innebär dock inte att husen ser ut som när de byggdes. De har f ljt med i de senaste 50 årens utveckling – vatten och avlopp har dragits in, elektricitet och nya värmekällor såsom oljepanna Överst: Många av landskapets gårdar har kvar sina äldre eller el-element har installerats och k ken har manbyggnader. De har moderniserats och f rändrats efter moderniserats. Vid ombyggnaden har ofta fasad, hand. Ett vanligt tillägg är en lägre tillbyggnad på gaveln f nster och detaljer f renklats, något som i viss där man exempelvis inrymt pannrum och våtutrymmen. Låbyn, Mo socken. (MOW) mån även präglar senare tiders f rändringar. Sedan 1970-talet har fasaden ofta isolerats och fått ny Mitten: När man på 1950-talet skulle bygga ny manbygg- fasadbeklädnad. Många av f rändringarna skedde nad på Dammen i Skällsäter, Järbo beställdes ritningar från i funktionalistisk anda under åren kring mitten Kungl. Bostadsstyrelsen. Deras huvudritning 166 f r trähus användes men man valde att uppf ra huset med stomme av 1900-talet. De ombyggnader som gjordes vid av blåbetong. Fasaderna kläddes med gult tegel. Huset denna tid var ofta en stor investering som bl.a. vitt- har en fyrdelad planl sning med k k, rum och vardags- nar om en positiv syn på landsbygdens framtid och rum samt hall med trappa och badrum. Det f rsågs med jordbrukets m jligheter. pannrum i källaren och vattenburen värme. Till källaren f rlades också tvättstuga, mat- och rotfruktskällare.
Centralvärme b rjar installeras på 1930-talet med Underst: I Svecklingebyn, Örs socken, uppf rdes denna vattenledningar och radiatorer kopplade till en nya manbyggnad vid 1950-talets mitt. Ritningen kom från vedeldad k kspanna. Därefter kommer ved- eller LBF i Vänersborg. Huset var mycket modernt planerat, med exempelvis sopnedkast i k ket och garage och soprum i oljeeldade pannor som placerades i källaren eller i källarplanet. (OE)
67 1960- och 70-talets dalsländska bondgård kan se ut så här med gul villa av kataloghustyp och h ghusladugård med fädel i gult tegel. Tegen, Dalskog. (MOW) en separat tillbyggnad. Moderniseringen av värme- satsningar på antingen spannmål eller djurhållning, system pågår under en lång tid, där ny och gammal antingen grisar eller mj lkproduktion, antingen teknik länge lever sida vid sida. slaktsvinsproduktion eller smågrisuppf dning o.s.v. Detta avspeglar sig också i byggnadsbeståndet. Rinnande vatten och avlopp installeras på många gårdar från 1930-talet och några decennier framåt. Flexibla äldre ladugårdslängor Variationen är stor också när det gäller WC och De ladugårdslängor som uppf rts under 1900-talets bad med exempel från såväl 1930-tal som 1980-tal. f rra hälft är byggda med god kvalitet och med På vissa gårdar g r omständigheterna att det fort- olika justeringar har de kunnat hänga med i utveck- farande är utedass som gäller.154 lingen under 1900-talet. Istället f r att bygga nytt har båsindelningar byggts om, teknik bytts ut och Kyl och frys och tvättmaskin har ber rts tidigare utrymmen bytt funktioner. Flera exempel på detta under rubrikerna källare och brygghus. finns bland de beskrivna gårdarna. På Fagerhult i Gestad har familjen Frendberg utvecklat ladugår- Kataloghusen tar ver den från 1934 i flera omgångar. Fähuset byggdes På många gårdar har det dock byggts nytt även om på 1950-talet så att koantalet kunde ka från under det senaste halvseklet. Det som då händer är åtta till tolv. Efter ytterligare ändringar 1972 rym- att det hantverksmässiga byggandet mer och mer mer den nu 30 kor. F r att hantera expansionen ersatts av en industriell byggprocess – allt fler mon- har också ett par granngårdar k pts in i vars ladu- teringsfärdiga hus byggs även på bondgården och i och med detta f rsvinner den regionala särarten. Allmänna villaideal, samma som i städer och sam- hällen blir rådande även på gårdarna i Dalsland. Exempelvis byggdes den lilla stadsvillan i gult tegel även som manbyggnad under 1950- och 1960-talen. Från mitten av 1960-talet och framåt kan man observera hur gränsen mellan stad och land har suddats ut. Nya boningshus är inte sällan katalog- hus i villaträdgårdar, av samma typ som uppf rs i tätorterna.
Hus f r djurhållning Det klassiska familjejordbruket med en blandad Modernisering inom den gamla ladugården på Fagerhult djuruppsättning består ännu på en del gårdar. i Gestad har gjort att byggnaden från 1936 kunnat hänga Utvecklingen under 1900-talets andra hälft har med i utvecklingen. Kostallet har kat sin kapacitet från dock gått mot en kad specialisering, mer ensidiga 8 till 30 kor genom ett par ombyggnader på 1950- och 70-talet och inlemmande av grannladugårdar f r ungdjur, hästar och grisar. (MOW) 154 Exempelvis på Åsnebyn och Vinnsäter
68 gårdar man nu har ungdjuren samt hästar och svin. På Skällsäter i Järbo byggde familjen Paulsson om h ghusladugården från 1950-talet när de tog ver gården 1971. Som mest kunde man ha 18 kor plus kvigor i fähuset. Ovanpå ladan och vagnslidret har man dessutom byggt en spannmålstork med tre f r- varingsfickor med en kapacitet på 100 ton. Spann- målen skruvas upp och kan efter torkning t mmas rakt ner i en lastbil som k r in under fickorna.
Från h ghus till låghus De tidigare presenterade h ghusladugårdarna fortsätter att byggas in på 1960-talet. På en del gårdar b rjar man dock redan under 1950-talet att utfodra korna med ensilage, vallfoder som konser- verats med hjälp av mj lksyrabildande bakterier i syrefri milj , vilket medf r en h gre grad av meka- nisering. Mängden h minskar på samma gång. H ghusladugårdarna b rjar då ersättas av lägre djurstallar utan ovanpåliggande skulle, låghus, med foderf rvaring i annan separat byggnad.155 Låg- husen blir modellen f r det sena 1900-talets nya ladugårdar. På många gårdar byggs ett nytt låghus f r mj lkkorna och den gamla ladugården behålls bredvid och används f r exempelvis ungdjur.156
Överst: En av Dalslands st rsta mj lkgårdar med låghus f r En modell med lutor, egentligen en modern variant mj lkkorna. Till anläggningen h r också flera ensilagesilos av skeckan, rekommenderades av Lantbruksnämn- och kraftfoderbehållare. Gillesbyn, Bolstad. (MOW) den i Vänersborg som en l sning f r att enkelt bredda den ”gamla” smala ladugården som hade Mitten: ”Luta”, en modern form av ”skecka” rekommen- derades av Lantbruksnämnden i Vänersborg som ett lätt ett mittställt foderbord och på var sida en rad med sätt att bygga ut ladugården. Denna byggdes 1964 på den uppbundna kor. Man breddade ladugården med en äldre ladugården på Bodane i Bolstad socken. (MOW) luta och placerade ungdjuren i en rad med spalt- golvsboxar.157 Underst: På Bodane i Bolstad byggdes en låghusladugård till redan på 1950-talet. I den bakomliggande h ghusladu- gården från 1939 finns nu ungdjuren och foderf rvaring. Se även interi rbilder på nästa sida. (MOW)
155 Svala 1993 s. 55 156 Se exempelvis S dra Kylsäter i Färgelanda och Bodane i Bolstad i denna rapport. 157 Muntlig uppgift från Ylva Blomberg
69 Överst: Interi r från ladugården i Bolstad. I ladugården från 1939 som då rymde åtta kor går nu ungdjuren i l sdrift, men det centrala foderbordet finns kvar. Utfodringsvagnen k rs på en skena som l per runt låghusladugården. (MOW)
Underst vänster: Stall f r smågrisproduktion från 1995. Här finns plats f r 84 suggor plus kultingar, betäckningsavdelning, BB, familjeboxar, sinsuggor, foder samt personal. Norra Kylsäter, Färgelanda socken. (MOW)
Underst h ger: Gårdens nya siluett med h ghusladugården till vänster, låghusladugård och framf r det en h g spannmåls- tork med lagringsutrymmen och stora utrymmen f r transporter att komma till. Rännelanda. (OE)
I låghuset kan man ha djuren l sgående eller upp- På gårdar som satsar på k ttproduktion kan många bundna medan de i h ghusladugården mestadels av de äldre uthusen få ny funktion som djurstallar. är uppbundna. Dagens moderna l sdriftsanlägg- Små ekonomiska marginaler bidrar till detta. Å ningar kan bestå av enkla, oisolerade ligghallar andra sidan kan enkla oisolerade ligghallar fungera med plats f r korna att äta, r ra sig, borsta sig och väl i denna produktionsform. mj lkas i specialiserade mj lkningsanläggningar/ mj lkrobotar. Mekaniseringsgraden är mycket h g Grisar, h ns och får och anläggningen styrs på många gårdar med dator- På gårdar med inriktning mot gris- och h nspro- hjälp. Exempel på moderna mj lkgårdar i Dalsland duktion har vanligen specialbyggnader uppf rts f r hittar man bl.a. på Bergs säteri i Holm och på detta; isolerade låghus med h g mekaniseringsgrad. Gillesbyn i Bolstad socken. Mj lkbilen kommer En tidig satsning på grisar gjorde Verner Magnus- sedan 1970-talet direkt in på gården och hämtar son på Ekenäs på 1930-talet. I ett specialbyggt stall mj lken. De gamla mj lkborden är sedan länge hade han plats f r 250 grisar.159 verfl diga.158 Fårproduktion ställer lägre krav. Här räcker det med en torr och dragfri uppehållsplats med tillgång till foder. Äldre ekonomibyggnader kan användas.160
158 Från Låbyn berättar Orvar Andersson att de sista lade av med mj lk vid 1980-talets mitt. Mj lkbilen styrde 159 Ett bra exempel på en grisgård med ekologisk grispro- mycket av utvecklingen då man inte ville komma och hämta duktion är Mossebol, Erikstads socken. och belade gårdar som inte kunde leverera mer än 100 liter 160 På Ekenäs, Frändefors inryms fåren exempelvis på den med tilläggsavgift. gamla täckta g dselplattan. På Östra Bodane, Ånimskog
70 H ger: Invändig central betongsilo i ladugården på Ekenäs, Frändefors. Dessa anläggningar f rsvinner idag från gårdarna. (MOW)
Hus f r f rvaring och f rädling Torkar Med sk rdetr skans inf rande f renklades han- teringen från sk rd till färdigtr skad spannmål dramatiskt. Moment med hantering av nekar som skulle torkas och tr skning hemma på logen f rsvann. Nu sker tr skningen direkt på åkern. I gengäld ställs h gre krav på torkning av den otor- kade spannmålen och lagring av de allt st rre voly- merna. Som nämnts ovan byggdes ett system med stora centrala lagerhus upp under 1900-talet. De senaste decennierna har dock inneburit att lagring av spannmål i allt h gre grad sker hemma på den egna gården. Silos och lagerfickor inryms i redan befintliga byggnader, jämf r exemplet från Skällsä- ter ovan. Nya kyrktornsliknande siloanläggningar med tork byggs också på många gårdar – en bygg- nadstyp som verkligen f rändrat gårdens siluett.
Ensilage Dagens mj lkkobesättningar utfodras med ensilage, kraftfoder och h . Ensilaget161 framställs i syrefri milj och har givit oss nya inslag i gårdsmilj n – siloanläggningar som beh vs f r fodrets beredning och lagring. Tre huvudtyper finns med olika stora investeringsinsatser. De ”vita äggen” som blivit ett karaktäristiskt inslag i åkerlandskapet i sk rdetid Överst: Dagens maskinpark ställer h ga krav på service- är en metod. Vallfodret rullas in i plast och lagras f rhållanden och gårdsverkstad, ofta i kombination med så fram till användning. Andra metoder är plan- maskinhall, har blivit ett vanligt inslag i gårdsbilden. silos i betong eller tornsilos i trä, betong eller stål- Fagerhult, Gestad socken. (MOW) plåt i anslutning till djurstallet. De f rsta silotornen Mitten: Som en stor snedtäcka på ladugårdens baksida lig- kunde byggas inomhus och lastades med hjälp av ger maskinhallen på Kylsäter, Färgelanda socken. (MOW) foderhissen.162 Dagens silotorn i stålplåt står i direkt kontakt med automatisk utfodring. En annan Underst: Den gjutna g dselbrunnen är numera närmast metod som b rjat användas på senare år är ”ensila- ett måste på mj lkgårdarna. S dra Kylsäter. (MOW) gekorvar”. Man k r in gr nmassa till gården precis som när man skall lägga ensilaget i en plansilo. På som packar en ensilagekorv. Tjänsten kan ofta k - lagringsplatsen matas den in i en stor flyttbar press pas av en maskinstation eller l sas via maskinsam- verkan mellan några gårdar. (160 forts.) revs den gamla ladugården och ersattes med ett modernt fårstall 1995. Maskinhallar 161 I Nils Lindbloms skrift om ekonomibyggnader från Traktorn slog igenom efter andra världskriget. I 1942 finns metoden väl beskriven. Finländaren A.I. Virta- takt med att detta hjälpmedel blivit allt st rre och nen kom på att man kunde tillsätta syror vid inläggningen kraftfullare och att antalet vriga maskiner kat av fodret så att rätt surhetsgrad uppnås. Avg rande är har f rvaringsbyggnaderna blivit ett dominerande också att inget syre kommer in f r då m glar fodret. inslag i gårdsmilj n. Många nya maskinhallar till- 162 Ett sådant torn finns bevarat på Ekenäs i Frändefors och står där på logen, i nära anslutning till fähuset. kommer på gårdarna under 1970-80-talen. Dagens
71 maskinpark ställer dessutom h ga krav på service- Gårdens form f rhållanden och maskinhallen är på många gårdar Vid planläggning av nya ekonomibyggnader kombinerad med en gårdsverkstad. frångår man ofta äldre gårdsformer. Idag kan en ny maskinhall mycket väl placeras på den plana G dselbrunnen åkermarken. Där är både billigare och enklare att Ökade krav på g dselhanteringen har också givit bygga än på traditionella impedimentlägen. En nya anläggningar i gårdsmilj n. G dseln kan an- fungerande logistik inom gården och f r utifrån tingen hanteras i fast form och läggas på g dsel- kommande transporter är viktig, exempelvis skall platta med intilliggande urinbrunn eller som flyt- lastbilar hämta mj lk och spannmål och handels- g dsel som f rvaras i särskilda g dselbrunnar i g dsel levereras. Dagens gård har också f rutom betong. Dessa runda behållare är främst vanliga på själva byggnaderna en del kringutrustning som är gårdar med mj lkkor i l sdrift och vid produktion utrymmeskrävande såsom silos, kraftfoderbehål- av slaktsvin. lare och g dselplatta/g dselbehållare. Man väljer också gärna att hålla bostaden väl åtskild från eko- Att sätta tak ver har återigen blivit aktuellt, nu av nomibyggnaderna som idag innehåller både tung milj mässiga skäl. Lantbrukarna har tydliga krav och farlig verksamhet. på sig att man inte ska släppa ut f r mycket växt- näring och hämma avdunstningen av ammoniak. Den långt drivna specialiseringen och omlägg- Detta är särskilt viktigt på svingårdarna med flyt- ningen i produktionen har samtidigt inneburit att g dsel, medan n tg dseln naturligt bildar ett fly- en mängd byggnader inte längre beh vs på gården. tande lock på ytan, ett ”svämtäcke” som hämmar Smedjor, småfähus, brygghus m.fl. benämns idag avdunstningen.163 verloppsbyggnader och många går en osäker framtid till m tes. Även ladugårdslängor med stora
Ovan vänster: Dagens moderna ladugårdar har inte mycket gemensamt med äldre tiders. Dagens kor r r sig fritt i luftiga och ljusa hallar, bes ker mj lkrobotten f r att mj lkas och foderautomater f r att äta. Får de lust kan de borsta sig på särskilda borstar. (YB)
Ovan h ger verst: Låghus på S dra Kylsäter i Färgelanda byggt 1983 i betong med frilagd ballast, småsten, som fasad- yta. På taket ligger korrugerad plåt. (MOW)
Ovan h ger underst: Djurstall i korrugerad plast med tillh rande ensilagesilo i stålplåt och inplastade balar. Skallsj , H gsäter. (MOW)
163 Muntliga uppgifter från Ylva Blomberg
72 skull verbyggnader från mitten av 1900-talet är idag ofta på väg att bli verfl diga. Dessa byggna- der är viktiga dokument ver jordbrukets f ränd- ring och skapar också trivsel och mervärde i gårds- milj n. Många fastighetsägare satsar också på att hålla även de verblivna byggnaderna i gott skick – som delar i gårdens historia, som m jliga komple- mentbyggnader vid f rändringar i driften eller som rena trivselfaktorer och rumsskapare i gårdsmilj n.
Byggnadsteknik och materialval Under senare decennier har nya material och indu- strins snabba l sningar tillsammans med korta avskrivningstider f renklat byggnader och gårdar. Arkitektonisk form och kvalitet i detaljerna får ofta stå tillbaka. Djurskyddslagstiftning, tillgäng- lighet f r traktorer, truckar och lastbilar är liksom byggvaruhandeln faktorer som styrt byggnadernas utformning under de senaste decennierna. Viktiga begrepp är underhållsfrihet och billiga l sningar. Den regionala variationen är idag inte stor. Istäl- let är det gårdens produktionsinriktning som styr utformningen och vilka hus som byggs på gården. Såväl boningshus som ekonomibyggnader kommer i h g utsträckning monteringsfärdiga till gården.
Den moderna regelstommen med isolering och in- och utvändig träklädsel introducerades i slutet av 1940-talet och spreds därefter snabbt med hjälp av information från Bostadsstyrelsen.164 Dessa hus går snabbt och lätt att bygga och är numera det vanliga bland de mer nyuppf rda boningshusen.
Maskinhallar och andra enkla ekonomibyggnader består ofta av regelstomme och trä- eller plåtkläd- sel men även väggar av betonghålsten f rekommer. Dimensionerna är anpassade till dagens maskin- park och rull- och vikportar har ersatt brädd r- rarna. Plåten är plastbelagd och trapetskorrugerad. Vanliga färgval är r tt f r att imitera den falur da träväggen och svart till taken. Också r da tak läggs f r att i någon mån efterlikna tegeltak. Plåt är också materialet i ensilagesilotornen. Plåt i olika former har f renklat byggandet på gårdarna. Det används f r såväl tak som väggar och ventilationsan- Ett material som var mycket populärt att mura läggningar. Reklam ur Dalsländsk hembygd år 1962 och ladugårdsväggar med under 1970-80-talen var s.k. tidningen LAND Lantbruk år 2007. lättklinkerblock.165 Under 1900-talets andra hälft dominerar annars betong som material i fähusen, nytt kring bostäder på landet och inte kopiera f r- tidigare platsbyggt med betonghålsten och numera ortsvillan eller bygga herrgårdshus i f rminskad främst med prefabricerade betongelement. Exem- skala.166 Utvecklingen har delvis stämt med det pelvis g dselbrunnar gjuts i betong på plats. de nskade. Plåt och plast har kommit att känne- teckna många nybyggen. Idag kan man se enkla Redan på 1950-talet f rs kte chefen f r lantbruks- lagertält på en del gårdar och plast som ger under- styrelsens byggnadsbyrå Torvald Åkesson lansera hållsfria l sningar och samtidigt släpper in ljus. nya material och l sningar såsom aluminiumstom- Ralf Erskines tankegångar kring bostadshusen har mar, plåt och korrugerad plast samt tältduk. väl däremot klingat oh rda på de fl esta håll. Kata- Arkitekten Ralf Erskine ville att man skulle tänka loghusfabrikanternas l sningar är de som gäller på såväl landet som i stan. 164 Werne 1993 s. 374 165 Muntlig uppgift från Ylva Blomberg 166 Molén och Bergsj 1989 s. 26
73 Bevarandeläget i Dalsland idag Den dalsländska jordbruksbebyggelsen är mång- fasetterad och efter en genomgång som denna kan man se att det i landskapet finns många välbeva- rade och intressanta gårdar. Ändå ryms bara en bråkdel i denna rapport.
Man kan dock konstatera att av det riktigt gamla är det mycket som idag är borta eller ”utrotnings- hotat”. Ännu står boningshus med r tter i 1700- talet på många håll medan ekonomibyggnader från denna tid är en sällsynthet. Exempelvis stolpbodar och k lnor har helt slutat att användas och därmed f rsvunnit. Gamla ladugårdslängor har slitits ut och f rnyats allteftersom. De äldre exempel som finns har blivit kvar när brukningen upph rt och gården bevarats som sommarbostad av någon in- tresserad person eller räddats till eftervärlden via hembygdsf reningens f rsorg. Vill man studera det riktigt gamla idag är man hänvisad till hembygds- gårdarna och Gammelgården i Bengtsfors dit fina exempel på k lnor, magasin och smedjor flyttats.
Om man tittar på den något yngre bebyggelsen, den som skildras i exempelvis C-G Petterssons gårdsmålningar så känns däremot f rvånansvärt mycket av det hemtamt f r oss ännu idag. Merpar- Överst: En karaktäristisk Dalslandsgård där manbyggna- derna är äldre medan ekonomibyggnaderna är uppf rda ten av dagens alla bevarade gårdsbyggnader har efter kriget och kompletterade med djurstall och ensila- tillkommit under perioden 1875-1940 och ännu geanläggning under senare decennier. Den traditionella kan vi bes ka välbevarade gårdsanläggningar där uppdelningen med man- och fägård tydligt åtskilda och ägarna vinnlagt sig om att sk ta om sina byggna- mangården h gre upp i terrängen består. (OE) der och bevara stilen från det f rra sekelskiftet. Mitten: Det är länge sedan k lnor slutade användas på Husen byggdes med kvalitet och omsorg om detal- gårdarna i Dalsland och denna ålderdomliga byggnadstyp jer och har bestått ver tiden. finns numera nästan bara kvar på våra hembygdsmuseer. Detta exemplar som snart återgått till naturen finns på Ekeh gen i Håbol. (MOW) Under ytan har det dock hänt mer än man anar. På de gårdar som ännu är i bruk har driften anpassats Underst: Smedjan (närmast) och matboden är två av bygg- efter nya krav och tekniska innovationer. Många naderna på Gammelgården i Bengtsfors, där man samlat ett äldre byggnadsbestånd sedan 1920-talet.
74 gårdar uppvisar ett gammalt yttre men har ett mo- dernt inre.167 Samtidigt är det också så att många byggnader även från denna yngre period har f r- svunnit eller inte längre används. Specialisering och teknikutveckling inom jordbruket har gjort att en mängd byggnader inte längre beh vs på gården. Fastighetsrationalisering och jordbruksnedläggelse bidrar till att hela gårdar blivit verfl diga eller i bästa fall vergått till enbart boende. Okänsliga ombyggnader och genomgripande upprustning av husen har också f r alltid f rändrat landsbyg- dens utseende på många håll. Smedjor, magasin, madlador, småfähus, torvlador, brygghus, kvarnar – listan på det som vid f rra sekelskiftet var n d- Överst: Inte bara gamla smedjor eller ängslador har blivit vändigt på gården men som idag ofta kallas ver- verfl diga i jordbruket. Även många h ghusladugårdar loppsbyggnader kan g ras lång. från 1900-talets mitt är idag lagda i malpåse. Orsaken är dels modernisering men också den minskade mängden mj lkbesättningar. Steneby. (OE) Samtidigt som husen blivit verloppsbyggnader har de ett stort värde ur kulturhistorisk synvinkel. Underst: Länsstyrelsen i Västra G taland har under flera år De berättar om äldre tiders byggnadstradition och f rdelat pengar till renovering av agrara verloppsbyggna- der. I Varsrud i Edsleskog fick man bidrag till renovering av jordbrukets f rutsättningar under olika tider. Dess- ladugårdslängans tak och byte av delar av panelen. (LB) utom har de stora milj skapande värden, håller vinden borta, skapar ett ombonat gårdsrum eller står f r kontinuitet och identitet i gårdsmilj n. På Formellt skydd enligt Kulturminneslagen har bara senare år har det blivit m jligt att s ka ekonomiskt ett par gårdar i Dalsland: Svecklingebyn och Gä- st d f r att bevara äldre jordbruksbebyggelse – serudsstugan. Båda är parstugor och det är bara något som blivit mycket uppskattat och bidragit till mangården som är skyddad. Ett indirekt skydd att ett antal jordbruksbyggnader bevarats. inom naturreservat har Bräcketorp i Edsleskog och Skärsbo i Steneby. År 2008 har också Åsnebyn i Holm blivit kulturreservat, det andra hittills i Västra G taland. F r att spegla mångfalden i 167 Ulrich Lange har uppmärksammat det tidiga 1900- Dalsland vore det intressant om fler gårdar fick talets ladugårdar och hur dessa kunnat anpassas f r nya ett skydd, exempelvis någon av de med en bevarad krav. Läs exempelvis artikeln Den f ränderliga ladugården i Byggnadskultur nr 2 2007. Dalslandsstuga.
75 Dalslandsstugan som lokal identitets- skapare Den ovan beskrivna enkelstugan i två våningar har under loppet av 1900-talet lyfts fram som en sym- bol f r Dalsland och blivit ”Dalslandsstugan”.
Etnologen Lars Brink har studerat Dalslandsstugan som lokalhistorisk exponent. Det tidigaste skrift- liga belägget f r ordet Dalslandsstuga som han funnit är typiskt nog i ett protokoll från Dalslands gille i G teborg år 1932. Gillet besl t då att flytta en dylik stuga till Slottsskogen f r att ha som sam- 168 Överst: F r den som vill bes ka en Dalslandsstuga står lingsplats. exempelvis Vinnsäter i Järbo, L vnäs i R nnäs, Frändefors (bilden) och Blanketorpet i Färgelanda ppna f r bes k. Viljan att identifiera landskapstypisk äldre bebyg- H r med respektive hembygdsf rening. (MOW) gelse hade grundlagts vid sekelskiftet 1900. Då Underst: På många gårdar i Dalsland finns bevarade Dals- blomstrade kampanjer f r att stärka den nationella landsstugor som står kvar som lillstugor eller bara blivit medvetenheten. Organisationer och folkr relser vergivna. (OE) bildades kring bevarande och f rnyelse av hembyg- den. Från hembygdsr relsen och egnahemsr relsen just Dalsland. Enkelstugans planform finns spridd publicerades skrifter som Gamla allmogehem och i hela Skandinavien och f rekommer också i skilda tidskriften Hem i Sverige där typhus från olika delar av Europa. Den agrara revolutionen med sina landsändar presenterades och f rordades som f re- goda spannmålskonjunkturer påverkade stora delar bilder vid nybyggnation. Till del var detta en reak- av Sverige på ett likartat sätt och enkelstugor i två tion mot det sena 1800-talets byggande som ansågs plan uppf rdes under sent 1700-tal och 1800-talet osvenskt. I dessa sammanhang f rekommer dock på flera håll, bl.a. i Närke och Småland. I Närke inte Dalslandsstugan som en uttalad stugtyp från har stugtypen också kommit att kallas Närkestu- Dalsland. gan.169
Egentligen är Dalslandsstugan och de agrarhistoris- Likafullt är nu begreppet Dalslandsstuga ett väl ka skeenden som omgärdar den inte alls unikt f r inarbetat och f rankrat begrepp. En strikt tolkning
168 Brink 1996 169 von Schoulz 1951, Hallin 1984
76 Getosttillverkning i Rännelanda, pannkakor och Bo på lantgård – exempel på nya inriktningar inom jordbruket i Dalsland. Nya ben att stå på inom jordbruket ger också ny användning av gårdens hus. (OE, MOW) säger att stugan skall vara en knuttimrad enkelstu- uttryck f r många regionala och lokala särdrag. ga i två våningar. Fasaderna skall vara klädda med Dalsland har en egen framtoning samtidigt som stående panel och sadeltaket täckt med skiffer eller samh righeten med kringliggande landskap är m jligen enkupigt tegel. Stugan b r ha en stram tydlig. Så finns exempelvis i väster de välvda log- utformning utan direkta utsmyckningar. Denna portarna och uppbyggda logarna som h r samman strikta definition utesluter emellertid många av med det bohuslänska och norska byggnadsskicket, tvåvåningsstugorna i Dalsland. Stugtypen f ränd- i syd st ännu bevarade skiftesverksladugårdar som rades nämligen ver tid. I äldre tid har stugorna knyter an till Västerg tland och i norr h gt belägna exempelvis haft torvtak och efter 1800-talets mitt gårdar med timrade fritt grupperade ekonomibygg- hittar man en rikare planl sning med separat k k nader besläktade med f rhållanden i Värmland. och sidokammare. Jordbruket har många grundläggande behov som Det finns fortfarande gott om Dalslandsstugor består ver tiden – hus f r boende, djurhållning i Dalsland. De f rekommer i hela landskapet. och f rvaring beh vs alltjämt. Andra behov f r- Det enda man kan säga om frekvensen är att de ändras. Den ovan nämnda k lnan beh vs inte minskar ju närmare gränsen mot kringliggande längre eftersom lin och malt inte längre torkas landskap man kommer.170 Margareta Hallins sam- på gårdarna. Å andra sidan kommer nya behov. manställning av bevarade Dalslandsstugor från I dagens lantbruk strävar man efter att differentiera 1984 visar också att socknar som Ånimskog, jordbruksf retagen – hitta nya näringar som kan Dalskog och Håbol har särskilt många bevarade komplettera det traditionella jordbruket. Exempel stugor. Man kan dock misstänka att sedan Hallins är turistsatsningar som ”Bo på lantgård”, gårdsbu- sammanställning har antalet välbevarade stugor tiker och satsning på närproducerade delikatesser minskat. Många av de äldsta och mest kulturhis- såsom getost. Nya inriktningar ger nya m jligheter toriskt intressanta står idag de och går en oviss att återanvända äldre bebyggelse på ett spännande framtid till m tes. Andra drabbas av ombyggnader sätt men skapar också nya behov. som minskar deras värde som just Dalslandsstugor. Andra satsningar är mer storskaliga. I Brålanda- Under 1980- och 90-talen drev dåvarande Älvs- trakten pågår f r närvarande en stor satsning på borgs länsmuseum projektet Bygga Nytt med biogas – ”biogas-Brålanda” Tanken är att lantbru- Tradition under ledning av Margareta Hallin. kare med djur skall bygga egna biogasanläggningar Ritningar togs fram på permanent- och fritidshus och att gasen skall transporteras i ledningar till som kn t an till äldre dalsländskt byggande och Brålanda där det sedan skall byggas en uppgra- som var lämpliga att uppf ra vid nybyggnad i deringsanläggning f r att få en tankstation f r känsliga milj er.171 fordonsgas. Eftersom ”biogasreaktorn” ofta byggs som en h g g dselbehållare av betong med tak Nya inriktningar ger nya hustyper och den utr tade g dseln kan läcka metan tänker I dagens nybyggnader har regionala variationer i man sig att man beh ver tak även ver de behål- stort sett spelat ut sin roll. Den samlade bevarade larna i framtiden. Slår projektet väl ut kommer det bondgårdsbebyggelsen i Dalsland ger dock alltjämt säkert att märkas i landskapsbilden! Nya kapitel i de dalsländska bondgårdarnas historia kommer att skrivas. 170 Hallin 1984, Ädel & Mellgren 2002 171 Ritningspaket finns fortfarande att beställa. Museet ingår numera i Västarvet, Västra G talandsregionens f r- valtning f r natur- och kulturarvsfrågor.
77 2. Dalsland – landskapsregioner och gårdar
Dalsland rymmer en stor mängd välbevarad agrar bebyggelse. Här presenteras 27 gårdar. De är valda som goda exempel och de berättar om bondgårdsbyggandet i olika delar av Dalsland under olika tider. Ett urval som detta kan dock aldrig bli komplett – f r varje anläggning som presenteras här finns många liknande som den får sägas representera.
Presentationen av gårdarna är upplagd efter det f rslag till regionindelning som gjordes i Agrarhistorisk landskaps versikt, Västerg tland och Dalsland (de har kvar den numrering som de har i nämnda rapport). En kort beskrivning av respektive region i ord och bild inleder varje avsnitt.
11 10
17 20
13
19 15 Bengtsfors 12 Åmål
16 Ed
14 2
21 27 18
25 26
5 Mellerud 4
24
23 3
22 Färgelanda 1
7 9 6
8
7878 REGION VÄNERNS MARITIMA MILJÖER 1
Åmåls hamn med Vågmästargården i bakgrunden. (RAÄ)
2
Skutor i Dalbergså 1914. 1
Vänern och den innanf rliggande slätten. Jordmå- nen i denna gränszon är sandblandad och närings- fattig och mindre lämplig f r odling.
Hela detta kust- och skärgårdslandskap är starkt påverkat av sj fart, fi ske, fritidssj fart och rekrea- tion. En omfattande sj nära fritidsbebyggelse präg- lar delar av kusten, särskilt i tätorternas närhet.
Agrarhistoria och markutnyttjande Fiske har bedrivits sedan urminnes tider och har
Ur Sverigekartan ©Lantmäteriverket Gävle 2008. Medgivande MEDGIV-2008-18528 f r många fungerat som ett komplement till jord- bruket. Det har till stor del varit fråga om ett Landskapstyp och nuvarande landskapsbild strandnära fi ske f r husbehov men också f r avsalu Dalslands stra sida utg rs av den långa Vänerkus- i Vänersborg, Mellerud och Åmål. Ett mer storska- ten. Vänern har Europas st rsta insj skärgård och ligt laxfi ske med nät växer fram under 1800-talets delar av denna, med fl ikig och kuperad strandlinje andra hälft. Fiskelag från Hammar och Kållands och mängder av st rre och mindre ar, hittar man konkurrerade då med Dalborna. utmed Åmålskusten, med T sse och Yttre Bodane och ner mot K pmannebro och Hjortens udde. Handelsutbyte ver Vänern och mot G ta Älv har S der därom blir strandlinjen rakare ut mot Dalbo- funnits sedan f rhistoriskt tid. Tjära, järn, spann- sj n och Vänersborgsviken. Kustlinjen utg r här en mål och virke har fraktats med träskutor, i äldre avgränsande, ofta skogbevuxen, h jdrygg mellan tid med exempelvis s.k. bojorter (båttypen återfi nns
79 Fyrplatsen på Gälleudde, Gestad socken, är en av de kulturhistoriskt mest intressanta fyrmilj erna i Vänern. (PNN/RAÄ)
bl.a. i Vänersborgs stadsvapen). Under 1500-1700- kanske främst havre skedde också vid exempelvis talen var frakten av järn från Bergslagen omfat- Sikhall och Sunnanå hamn. tande. Under 1800-talet, när Trollhätte kanal med segelleden till Västerhavet tillkommit och allmoge- Den relativt lilla Järns socken kan delas i två delar, sj farten släppts fri (1832) fraktades enorma mäng- dels en slättdel, dels Sj skogen som består av ett der spannmål s der ver. Ved och sand var andra skogbevuxet sandfält som ligger som ett gränsom- varor. Från G teborg skeppades pudrett från sta- råde mellan slätten och Vänern. Socknens byar och dens alla avträden upp till Dalsland f r att hamna gårdar har sedan gammalt andel i Sj skogen och som g dning på åkrarna. Tillkomsten av Dalslands här fick obesuttna slå sig ner på torplägenheter och kanal 1868-69 kn t Vänern samman med Norge s.k. f rpantningar. och gav underlag f r lokal och regional fraktfart. Utmed hela kusten har det funnits en mycket om- Också socknarna Grinstad och Gestad kan delas fattande bondeseglation fram till ca 1860, då den i två, en slättdel och så Kl veskog respektive Tim- efterträddes av skutsj fart med småskeppare och mervik. Det magra jordbruket räckte inte till f r partsrederier. Skutsj farten avtog på 1950-talet. f rs rjningen i dessa fattigare delar av socknarna. Kl veskog och Timmervik dominerades länge av Utmed Vänerkusten har det funnits viktiga han- mångsyssleri, främst inom vattenanknutna näring- dels- och marknadsplatser såsom Holmsåns ar som fiske, sj fart inklusive fraktfart och båtbyg- mynning vid Mellerud och K pmannebro. Vid nu- geri. De sj beroende utkomsterna har haft obesut- varande Åmål låg Åmula backe. F r att stävja och ten arbetskraft som bas. få kontroll ver den livliga handelsverksamheten väster om Vänern anlades på platsen en stad vilken Fornlämningsmilj er, fossilt odlingslandskap och erh ll sina stadsprivilegier år 1643. Åmålsborna historiska biotoper var själva flitiga fiskare och sj farare. Av Dalslands omkring 200 kända bronsålders- r sen ligger ca 120 i ett tämligen smalt bälte utmed Också vid Dalbergsåns mynning fanns en betydan- Vänerstranden, främst inom Åmåls kommun. De de marknadsplats, Strätet, och en av kuststräckans ligger karaktäristiskt placerade med vidsträckt ut- bästa hamnar. Istället f r en av Karl IX planerad sikt ver skärgården. Liknande r semilj er finns på stad anlades här en kungsgård. Spannmål från hela Västkusten och utmed Norrlandskusten. slätten har under 1800- och 1900-talet skeppats ut denna väg. Här har bl.a. funnits flera magasin och Flera av länets fornborgar ligger också vid kusten. Lantmännen har haft en betongsilo uppf rd vid Bäst bevarad är Helga Gråkullas borg på Skäll- 1940-talets mitt. Utskeppning av spannmål och då mansberget.
80 Det numera byggnadsminnesf rklarade magasinet i Sikhall är ett av landskapets f rnämsta minnen från havreepoken. (OE)
Dalbergså är av stort intresse. Här finns en av land- skapets hällristningar. På en brant bergssluttning mot vattnet finns bl.a. två stora älgfigurer samt 13 skepp. Här ligger också ruinen efter den medeltida borgen Dalaborg vilken utgjorde centrum i Dala- borgs län kring år 1400.
Farledsmilj er av f rhistoriskt och medeltida ur- sprung finns längs Vänerstranden. Småskaliga fossila odlingslandskap finns i anslutning till små- bruk, torp och obesutten skärgårdsbebyggelse.
Bebyggelsemilj er Sedan 1800-talet f rekommer typiska sj fartsmil- j er med välbevarade fyrplatser, fyrvaktar- och lotsboställen, karaktäristiska sj nära nyttobyggna- der, hamnanläggningar och utskeppningsplatser med spannmålsmagasin, varvsinrättningar etc. Det numera byggnadsminnesf rklarade magasinet i Sikhall är ett av landskapets f rnämsta minnen från havreepoken. Vid Hjortens udde ligger en av Vänerns äldsta och bäst bevarade fyrplatser med Restaurering av Dalaborg på 1930-talet. (NIS) sitt sexkantiga fyrtorn av trä från 1852. På Gås n vid Östra Bodane ligger ytterligare två fyrar, Ving- kanal mynnar i ett mycket tilltalande sj landskap. ens fyrar, i drift 1867-1941. Här finns också fyr- Välbevarade gårdsmilj er som står med en fot i vaktarboställe med bevarad ladugård och smedja. kustmilj n och en fot på den vida Dalboslätten Fogdens fyr ligger mitt i Dalbosj n och tillkom år finns exempelvis i Bodane, Bolstad socken och 1851 f r att g ra sj farten mot Åmål och Byfjor- Östra Järn i Grinstad. dens mynning säkrare. En koncentration av obesutten bebyggelse med Åmål är Dalslands enda stad och bevarar fortfa- torp och f rpantningar finns i den strandnära sko- rande sin rutm nstrade renässansplan samt flera gen utmed Dalboslättens kust. I Kl veskog finns välbevarade borgarhus från 1700- och 1800-talen. flera små gårdsmilj er bevarade. Här ligger också gården Svartebäck där en dagbok skriven av Frans Mindre hamn-, last- och bryggplatser finns på flera Jacobsson årtiondena kring sekelskiftet 1900 har ställen, exempelvis Vingens hamn i Ånimskogs bevarats. Dagboken berättar om livet på gården socken och Bodane i Bolstads socken. En st rre som f rutom jordbruk också omfattade fiske, frakt- maritim milj med stora kulturhistoriska kvaliteter fart och skeppsbyggeri. är kanalhamnen i K pmannebro där Dalslands
8181 1. MELLERUD BODANE 1:2 och BODANE 1:13
Kommun: Mellerud Socken: Bolstad Ingår i: Kulturhistorisk byggnadsinventering nr 37, Bolstad nr 3 och 4
Bodane 1:2 och 1:13 utg r en agrar bebyggelsemilj med r tter i de odelade hemmanens tid. Bodane är byggd som en ”tvillinggård” med två spegelvända gårdsbildningar som under 1900-talets senare del genomgått något olika f rändringar utifrån jord- bruksdriftens behov. Manbyggnaderna är välbe- varade exempel på hus med sexdelad plan och sal i ena gaveln. Husen har en påkostad utformning med exempelvis lunettf nster och snickarglädje. Gårdar- nas läge mellan slätten och Vänern med den gamla hamnplatsen sätter stark prägel och visar på f rank- ringen i såväl jordbruk som sj näring. Gårdarna i Bodane är intressanta exempel på de lite st rre hem- man som ligger utmed delar av Vänerkusten.
De båda manbyggnaderna på ”tvillinggården” i Bodane.
Helt nära Vänerns strand, med en fot på slätten Vid Bodane fanns fram till b rjan av 1900-talet och en ut mot vattnet ligger de båda gårdarna i en stenbrygga och ett spannmålsmagasin med han- Bodane. Såväl jordbruk som fraktfart och fiske delsbod. Här lastades spannmål och lossades pud- har i äldre tid bidragit till f rs rjningen. Bodane rett under 1800-talet och på 1930-talet även kalk omnämns i jordeboken f rsta gången år 1569 som f r jordbrukets behov. Johannes Olsson på Bodane ett skattetorp som senare blir ett ½ mantal. Detta ägde på 1880-talet slupen MATROSEN vilken han antyder att det skulle var fråga om en nyodling också var skeppare på. vid denna tid men samtidigt finns noteringar om Bodane (Buene) i Bolstads kyrkas räkenskaps- Bodane 1:2 omfattar idag knappa 60 ha varar un- b cker redan år 1451. gefär hälften är åkermark med foderspannmål och EU-träda. Gården har gått i släkten sedan ca 1835. Bodane genomgick laga skifte år 1846 varvid hem- Nuvarande ägaren Tommy Rosti hade mj lkkor manet delades. Drygt 15 år senare bygger de dåva- fram till 1988 men har nu sitt huvudsakliga arbete rande ägarbr derna Olof och Johannes Gabrielsson utanf r gården. var sitt nytt boningshus på platsen f r en äldre gemensam manbyggnad. Husen var från b rjan Bodane 1:13 omfattar numera 123 ha varav 98 ha identiska men spegelvända. Även fägårdarna var är åker. På gården som ägs och brukas av Anders symmetriskt uppbyggda med fähus och stall i vin- Karlsson och hans familj finns också ca 46 mj lk- kel. Drängstugor och magasin låg som flyglar till kor och hundratalet ungdjur. Gården kom till släk- boningshusen och avskärmade man- och fägård ten år 1956. från varandra.
82 Nuvarande bebyggelse på Bodane 1:2 1. Manbyggnad (1863) 2. Drängstuga/brygghus/bod (1767, 2000) 3. Ladugårdslänga (1940-tal, 1963-64) 4. Mj lkrum/vedbod (1982-83, 1990) 1 5. G dselbrunn (1982) 6. Maskinhall (1978) 7. Garage (1920-30-tal) 8. Pannrum (1998) 9. R k (1980-tal) 8 2 9 4 3
5 6 7
Ladugårdslänga
1. Manbyggnad Manbyggnaden från 1863 har en sexdelad planl sning med k k till vänster och salen på baksidan till h ger. Byggnaden har en påkostad utformning med frontespis och veranda. I frontspisen fi nns ett mycket intressant rum med bevarad kakelugn Fähuset är beläget i en snedtäcka utmed långsidan. och tapet från byggtiden.
El och vatten drogs in på 1940-talet. Huset har värmts med kakelugnar och den stora k ksspisen men dessa ersattes sedan med elvärme och 1998-99 med panna och centralvärme. Toalett och badrum installerades 1973.
2. Drängstuga/brygghus/bod Som fl yglar till de båda manbyggnaderna ligger två knuttimrade mindre hus som är äldre, troligen från 1700-talet. Här har inrymts drängstuga, brygghus Drängstuga/brygghus/bod och på loftet visthusbod. På 1:2 har huset byggts om och är numera åretruntbostad. I husets f rläng- ning låg liksom på 1:13 ett spannmålsmagasin som numera är rivet.
3. Ladugårdslänga Ladugårdslängan innehåller en del från 1940-talet men är i huvudsak uppf rd 1963-64. Log- och lad- delar är byggda i stolpverkskonstruktion med slät falur d panel. På taket ligger korrugerad eternit. Själva fähuset ligger på ett lite annorlunda sätt i en snedtäcka utmed ena långsidan. Denna del är uppf rd i regelverk med isolering av Gullfi ber. Här fi nns plats f r 34 kor plus ungdjur. En äldre ladugårdslänga från 1906 revs när den nuvarande skulle byggas. Den hade bl.a. halmtak.
83 Maskinhall uppf rd i vinkel med ladugården
Mj lkrum/vedbod Garage
5. G dselbrunn Den gjutna g dselbrunnen ligger mellan fähuset och åkern och g ts år 1982.
6. Maskinhall I vinkel med ladugården ligger en maskinhall från 1978. Den är uppf rd i regelverk med tak och fa- sader av korrugerad plåt. På platsen fanns här tidi- gare ett stall som på liknande vis låg i vinkel med den gamla ladugårdslängan. Pannrum och r k 7. Garage Vid infarten ligger ett litet garage som uppf rdes 4. Mj lkrum/vedbod f r ägarens T-ford på 1920- eller 30-talet. Som en f rlängning av fähuset ligger mj lkrum- met från 1980-talets b rjan. Till det har en vedbod 8. Pannrum och r k fogats tio år senare. Mj lkrumsdelen är byggd i Fristående pannrum uppf rt 1998. Bakom skymtar betonghålsten och vedboden i regelverk. en byggnad f r r kning av k tt och fisk uppf rd på 1980-talet.
84 Nuvarande bebyggelse på Bodane 1:13 9 1. Manbyggnad (1863) 2. Drängstuga/brygghus/bod (1700-tal) 10 6 3. Magasin/vedbod/garage (fl yttade 1850-60) 4. Vedbod/h nshus (1800- 1 talets mitt) 5. Ladugårdslänga (1850-tal, 1988, 1954) 6. Maskinhall/ 4 spannmålslager/tork (1984, 1999) 7. Foder- och l sdriftshall (1981) 2 5 7 8. G dselbrunn 9. Maskinhall (1956) 10. Jordkällare (1990-tal) 11. Plansilo 3 11
Manbyggnad Vedbod/h nshus
1. Manbyggnad Manbyggnaden från 1863 var ursprungligen iden- tisk med huset på 1:2 men spegelvänd. K ket lig- ger således här till h ger och salen till vänster på gavelns baksida. Utbytta f nster och entréd rrar är exempel på saker som numera skiljer husen åt. El och vatten installerades på 1940-talet och elvärme drogs in på 1960-talet. Toalett byggdes 1972.
2. Drängstuga/brygghus/bod Den timrade boden tillh r de äldsta husen på Bo- dane och har stor betydelse f r milj n. Här inryms Drängstuga/brygghus/bod drängstuga, brygghus samt på loftet visthusbod. Till loftet kommer man via en bro till vänster. Byggnaden har falur d locklistpanel och plåttak.
3. Magasin/vedbod/garage Också det timrade spannmålsmagasinet tillh r de äldre byggnaderna och har stor betydelse f r gårdsmilj n. Huset har f rlängts i båda ändar med vagnsbod åt NV och mj lbod med kvarn åt SO. I det sistnämnda utrymmet fi nns nu kalvar.
4. Vedbod/h nshus I vinkel bakom magasinet ligger en länga med Magasin/vedbod/garage h nshus och vedbod. H nshusdelen är timrad och fasaderna är klädda med falur d panel. På taket ligger tvåkupigt tegel. Gårdens dieseltank står framf r.
85 Ladugårdslänga från 1939 med låghusdel från 1954
Ungdjuren går i l sdrift i den äldre delen av ladugården, men det centrala foderbordet Fodervagn finns kvar
5. Ladugårdslänga Ladugårdslängan är enligt Svenska gods och gårdar uppf rd 1939 och rymde vid denna tid åtta kor och sex ungdjur. Fähuset gjordes om 1988 och murades då av lecablock. Ovanpå finns en h g skulle med en fläkt som f rdelar ut h et. På taket ligger eternit.
Numera innehåller den gamla längan ungdjur i l sdrift. En yngre fähus av låghusmodell har byggts till i vinkel 1954 på platsen f r ett stall från 1800- talets mitt. Här finns nu 46 mj lkkor.
6. Maskinhall/spannmålslager/tork Interi r från 1954 års ladugård där djuren står uppställda Hopbyggd med ladugårdslängan ligger en hall f r mot ytterväggarna, på var sida om en mittgång spannmålstork, silobehållare, maskiner och virke. Byggnaden är uppf rd 1984 i regelverk med eternit- tak. Torken installerades 1999 och i samband med det byggdes också ett pannrum till på baksidan.
7. Foder- och l sdriftshall I vinkel med den äldre ladugårdsdelens baksida lig- ger en hall f r fodertillverkning och f rvaring. Här finns också en str bädd f r de sinkor som går ute vintertid. Byggnaden är uppf rd i regelverk med plåtfasader och tak.
86 Maskinhall, spannmålslager och tork Interi r från maskinhallen med silobehållaren till h ger i bild
8. G dselbrunn På ladugårdslängans baksida ligger gårdens gjutna g dselbrunn.
9. Maskinhall I spannmålslagrets f rlängning ligger en maskin- hall från 1967. Den är uppf rd i regelverk med trä- och plåtfasader samt har tak med tegel och plåt.
10. Jordkällare I trädgården snett bakom manbyggnaden ligger en källare från 1990-talet byggd av stora cementr r.
87 2. ÅMÅL ÖSTRA BODANE 1:2, 1:12
Vingens fyr på Gås n tillkom 1867 och släcktes ner år 1941. Fyren syns tydligt från Vingens hamn.
Kommun: Åmål Socken: Ånimskog Ingår i: Kulturhistorisk utredning 13, Ånimskog nr 63, i Riksintresse f r kulturmilj vården samt i Vänerns fyrar – en lysande kulturhistoria
Östra Bodane genomgick laga skifte år 1881 och Gården består av två bebyggelseenheter som båda det är efter det som Bodane 1:2 och Vingen fick numera ligger under samma brukningsenhet och sina nuvarande placeringar och ett antal av byggna- utg r välbevarade äldre agrara milj er. Bebyggel- sen grupperar sig kring en gårdsplan, men man- och derna är också bevarade från denna tid. fägård är i båda fallen ändå tydligt åtskilda. Av stort intresse är kopplingen till Vänern och Vingens hamn På ägorna ligger Vingens hamn som har bra djup som visar att sj fart och fiske var ett viktigt komple- och ger gott skydd vid dåligt väder. Under tidigare ment till f rs rjningen i denna del av Dalsland. Fiskets århundraden har man här lastat ved och slanor på betydelse avspeglar sig exempelvis i huvudbyggnaden skutor. Props (st ttor som användes i gruvgångar) som har ett extra stort k k f r att ha plats f r arbetet fraktades härifrån via G teborg till England. Last- med näten. På Vingen utmärker sig den mycket välbe- ningen skedde med hjälp av mindre pråmar eller på varade 1880-talsladugårdslängan med bevarat halm- enkla landgångar. Segelskutorna HELEN KRISTIN tak, ett s.k. rivetak, typiskt f r Dalsland i äldre tid. och HILDA LOVISA hade hemmahamn här under 1800-talets senare del och år 1904 byggdes segel- fartyget GUSTAF, ägd av traktens b nder, i Ving- ens hamn. Fisket har också spelat en roll som komplement till vad jordbruket gav. Fram till 1914 h rde också Troll n till Östra Bodane. Ön såldes då till Gullspångsbolaget som startade brytning av kvarts. Verksamheten upph rde på 1920-talet och ett dagbrott skär sedan dess genom n.
De nuvarande ägarna till Östra Bodane 1:2, 1:12, Sune och Susanne Tholin, k pte gården från famil- jen L ving år 1994. Gården omfattar idag 130 ha och markerna och ekonomibyggnaderna på Vingen ingår också i brukningsenheten. På gården bedrivs fårproduktion med 25 tackor plus lamm av raserna gotlandsfår och finullsfår. Odlingsmarken liggen I en långsmal uppodlad dalgång helt nära Vänern runt själva bebyggelsen och man tar vall och odlar ligger gårdarna i Östra Bodane. Bebyggelsen är raps f r fårens behov. Lamm till slakt samt skinn belägen på impediment ofta i vergången mellan säljs men Susanne använder också ull i sitt arbete åker- och skogsmark. som textilkonstnär.
Bodane omnämns f rsta gången i skrift år 1397. Manbyggnaden på Vingen är avstyckad och ägs av Hemmanet omnämns också i den äldsta jordebo- Christina Svensson, vars farf räldrar ägde gården ken 1540 tillsammans med Yttre Bodane även om Östra Bodane. de aldrig utgjort någon by. Gården var vid denna tid ett frälsehemman om ett mantal.
88 6 Nuvarande bebyggelse på Östra Bodane 1:2, 1:12 4 1. Manbyggnad (1885-86) 2. Magasin (1882) 3. Fårstall (1995) 4. Smedja 3 (1880-tal) 5. Källarvind (1880-tal) 6. maskinhall (2004) 7. Båthus
1 2
Manbyggnad Magasin/h nshus, ” st va ”
1. Manbyggnad 2. Magasin/h nshus, ”st va” Den timrade manbyggnaden från 1880-talet har Mitt emot manbyggnaden ligger det gamla maga- det västsvenska dubbelhusets planl sning med ett sinet. Byggnaden är timrad och inneh ll från rum i varje h rn samt en hall mitt fram. K ket lig- b rjan ett bostadsrum med eldstad där det varit ger i det bakre vänstra h rnet och är hela sju meter snickar- och mangelbod, vedbod med plats f r långt. Anledningen är att man här beh vde utrym- kvarn samt spannmålsloft. I en snedtäcka på gaveln me f r kunna laga gårdens fi skenät. Salen ligger hade h nsen sin plats. i det bakre h gra h rnet men är nu ihopslagen med kammaren framf r till ett st rre rum. I taket och Sedan 1994 är huset omgjort till ateljé med k k på d rrar i huset har Hugo L ving, som blev konst- samt gästrum. Bislaget framf r d rren tillkom år när, målat motiv med människor från bygden på 2001 efter en modell som fi nns på ett magasin på 1940-talet. hembygdsgården i Dals-Rostock. När det stora boningshuset byggdes på 1880-talet tjänade maga- Den magnifi ka verandan med mångspr jsade f ns- sinet under tiden som bostad f r familjen. ter med färgat glas tillkom vid sekelskiftet 1900. Huset har i vrig ljusmålad locklistpanel samt tegel- tak. Tillbyggnaden vid k ket innehåller skafferi och under det en gjuten källare som rymmer hydro- for samt hyllor f r matf rvaring. En k kspanna installerades på 1960-talet och när Tholins kom hit på 1990-talet fanns endast kallvatten från en källa med självtryck samt utedass på gården.
89 Fårstall Smedja
Interi r hos fåren med h f rvarning vid bortre gaveln
Källarvind
Maskinhall
3. Fårstall Den gamla ladugården från 1883 ersattas år 1995 av ett nytt fårstall. Den gamla ladugården var lik den som finns på Vingen (se sidorna 91-92). Det nya huset har ungefär samma mått och innehåller från vänster fårstall och h f rvaring, maskinhall samt längst till h ger kontor, snickeri med renings- verk samt vedbod. Byggnaden är uppf rd i en stål- konstruktion med gjuten platta på mark samt väg- gar av regelverk klädda med falur d panel. På taket Båthus ligger tegel.
4. Smedja Som brukligt ligger smedjan något avsides. Den 6. Maskinhall är uppf rd i stolpverk med falur d panel och har Bakom fårstallet ligger en maskinhall från 2004 enkupigt tegel på taket. Interi rt finns ässjan med uppf rd med regelstomme klädd med falur d panel bälgen bevarad men murstocken är delvis nertagen. och f rsedd med plåttak.
5. Källarvind 7. Båthus Vi infarten till gården ligger en källarvind med Vid Vingens hamn har gården ett båthus med falu- källare av natursten f r rotfrukter och en liten r d panel och tegeltak. I huset har man också haft verbyggnad med branta takfall. Överbyggnadens vinterf rvaring av tvättgrytor. Kvinnorna i Bodane användning är oklar. tvättade vid sj n och hade här varsin tvättgryta.
90 Nuvarande bebyggelse på Östra Bodane 1:2, 1:12 Vingen 9 8. Manbyggnad ( 1910, tillh r 1:15) 9. Ladugårdslänga (1882) 10. Grishus (1880-tal?) 11. Vedbod/brygghus/magasin (1885, 1941) 12. Källarvind (1880-tal?)
8 10 11
Vingen
8. Manbyggnad Boningshuset på Vingen är uppf rt 1910 och har plankstomme och dubbla murstockar. På taket lig- ger enkupigt tegel. Huset ligger i en sluttning och har en gjuten källare under halva byggnaden. Från b rjan var huset ljusmålat med såväl stående som liggande panel men har numera en linoljebehand- lad locklistpanel. Mangården med sin trädgård ligger på västsvenskt vis skild från fägården.
9. Ladugårdslänga Ladugårdslängan på Vingen är ett mycket välbeva- Manbyggnad rat exempel på en 1880-talsladugård. Den har tim- rade stall, fähus och vagnslider samt timrad logkis- ta. I vrigt är den byggd i stolpkonstruktion. Taket bärs upp av en mittstolpe (mesula) och under det tvåkupiga teglet fi nns ett mycket välbevarat rive- tak i behåll. Byggnaden är traditionellt indelad med parloge och på var sida stall respektive fähus. Till h ger om fähuset ligger vagnslidret. Fyra stora por- tar till ladutrymmena har tagits upp i senare tid.
Korna stod i fähuset uppställda på tvären så att en fodergång bildas mellan dem och d rren in till foderladan. Vid 1900-talets mitt fanns här två kor och ett ungdjur samt en gris och 15 h ns.
91 Ladugårdslänga Ladugårdslänga
Rivetaket där halmdockorna är virade runt takets längsgående slanor. Insidan får ett ”virkat” utseende Grishus medan utsidan med dockornas fria ände är slät.
Vedbod/brygghus/magasin Källarvind
10. Grishus Det fristående timrade grishuset har falur d lock- listpanel. Under det tvåkupiga teglet fi nns bevarat stall lada loge lada fähus vagns- bod stickspån. Grisen har sin ingång från bortre gaveln.
11. Vedbod/brygghus/magasin Den långsträckta magasinsbyggnaden innehåller 10 m Planskiss ver ladugårdslängan från vänster bodutrymme, vedbod med trappa upp till spannmålsloftet, avträde samt längst bort brygghus. Byggnaden som är delvis timrad har falur d locklistpanel och tegeltak.
12. Källarvind I en slänt invid tillfartsvägen ligger en likadan källarvind som den ovan beskrivna med natur- stenkällare och verbyggnad med brant sadeltak. I källaren har f rvarats rotfrukter men hur ver- byggnaden använts är oklart. En lucka in till detta utrymme fi nns från baksidan.
92 REGION DALBOSLÄTTEN 2 a
5 4
3
7 9 6
8
Halmrullarna ger en grafi sk effekt i fullåkerslandskapet (MOW) Ur Sverigekartan ©Lantmäteriverket Gävle 2008. Medgivande MEDGIV-2008-18528
Landskapstyp och nuvarande landskapsbild 1700- och 1800-talen vuxit till byar. Men även Området omfattar Dalslands syd stra del och bru- inslag av småbyar f rekommer redan i den äldsta kar gå under benämningen Slättdal. Det utg rs jordeboken från 1540-talet. till stor del av utpräglat plan slättmark, som bitvis avbryts av impediment i form av låga berghällar. Inom det f rindustriella inägo- och utmarksjord- Krokån som kommer från Örsj n och Frände- bruket tillämpades tvåsäde med särhägnade ängs- forsån som kommer från Hästefjorden bildar så gärden i Brålanda/Mellerudsområdet, i vrigt småningom Dalbergsån som meandrar sig genom praktiserades tre- och fyrsäde samt femtedelsträda. slättlandskapet. I s der fi nns fl era stora mossar. Ett relativt tidigt plogbruk f rekommer i området. Sj ar fi nns främst i områdets utkanter, exempelvis Hästefjordarna och Örsj n. Dalboslätten är en f rhållandevis sen fullåkers- bygd. Storskalig uppodling påb rjades under 1700- Slättdal ligger helt under den h gsta kustlinjen. talets senare del och pågick främst under 1800-talet När isranden stod still vid den s.k. mellansvenska i samband med den betydelsefulla havreexporten. israndzonen, vilken tillkom när isavsmältningen Därefter uppstod stor brist på betesmarker i kom- gjorde ett uppehåll på ca 800 år, avlagrades i det bination med en ensidig satsning på havreodling. dåtida havet stora mängder lera som idag täcker Västerg tlands och Dalslands stora slättbygder. Laga skifte genomf rdes i huvudsak 1827-50 i om- rådet och all mark var skiftad vid 1800-talets slut. Dagens landskapsbild präglas av jordbruket. Den mer radikala f regångaren, enskiftet, fi ck stor Fullåkersbygden med odling av spannmål, ärtor genomslagskraft på Dalboslätten. I jakten på od- och potatis är delvis avbruten av skogbevuxna h j- lingsbar mark genomf rdes stora sj sänkningar vid der. Även en betydande djurhållning med moderna Hästefjorden under 1800-talets andra hälft. Den mj lkgårdar och grisgårdar f rekommer i området. s.k. Futtenkanalen anlades på 1860-talet och torr- lade omfattande arealer f r nyodling. Agrarhistoria och markanvändning Slätten präglas mestadels av ensamgårdar som Åarnas vattenkraft har på fl era ställen utnyttjats genom ett stort inslag av hemmansklyvning under f r kvarndrift. Vid exempelvis Åsebro fanns såväl
93 Dalboslätten (PNN/RAÄ)
94 Naturbruksgymnasiet Nuntorp mitt på slätten (MOW) kvarnar som garveri och färgeri. Binäringar i vrigt R r upplagda inf r sj sänkning saknas och slätten blev en betydande emigrations- vid Hästefjorden på 1950 -talet. (CC) bygd med påtagliga svårigheter till återhämtning efter havreepokens slut.
Efter sekelskiftet 1900 framträder en st rre beto- ning på djurhållning, bl.a. med mejeriverksam- het. Frändefors, Brålanda och Mellerud (en av landskapets två k pingar) växte fram som viktiga centralorter f r transport och f rädling av jord- bruksprodukter. Anläggandet av Bergslagernas järnväg, ppnad 1879, bidrog starkt till denna ut- veckling.
Jordbrukets betydelse i bygden understryks av att det sedan 1940-talets b rjan funnits lantmanna- och lanthushållsskola vid Nuntorp, numera natur- bruksgymnasium. Skolorna startade sin verksam- het i anslutning till folkh gskolan i Färgelanda vid f rra seklets ingång.
Fornlämningsbild, fossilt odlingslandskap och historiska biotoper i fält (Kycklingerud, Holms socken). Rikligt med Hästefjordsområdet utg r ett av centralområdena lämningar efter tegpl jda parceller och välvda åkrar under dalsländsk stenålder. Här finns en stor kon- finns kvar från havreepoken under 1800-talet, centration av stenåldersboplatser. Boplatser och exempelvis i Åsnebyn, Holms socken. hällkistor f rekommer också i ett stråk sterut mot Vänerkusten. Dalslands st rsta hällkista finns i En mycket liten andel ängs- och hagmarker finns Frändesj . En storh g, Kårebyh gen, ligger mitt på bevarade i området. De st rsta arealerna utg rs av lerslätten i Bolstad. Järnåldersboplatser f rekom- sanka strandängar utmed Hästefjordarnas stränder. mer spritt på slätten, bl.a. vid Brålanda och mellan Bolstad och Grinstad. Bebyggelsemilj er Bebyggelse och ägor ligger i utskiftade lägen. Raka R jningsr seområden f rekommer i slättens ytter- gränser dominerar landskapet. Bebyggelsen är be- kanter. Ödegårdsindikationer f rekommer i det lägen på impediment i odlingsmarken. Boningshus äldre lantmäterimaterialet, varav enstaka har i två plan är starkt f rknippade med havreepoken. belagts i form av r jningsr sen och husgrunder Enkelstugan i två våningar, Dalslandsstugan, blev
9595 Tonsbergs kvarn i Örs socken h r till en av slättens välbevarade kvarnmilj er (DW)
vanlig på hemmansklyvningar och mindre bruk, medan parstugor i två plan uppf rdes på de st rre gårdarna. Välbevarade exempel är Skåkerud i Erik- stad och Svecklingebyn i Holms socken.
Boningshus på dubbel bredd kännetecknar det sena 1800-talets byggande med välbevarade represen- tanter på exempelvis Kuserud och Stora Åmot, båda i Erikstads socken. Skiftesverksladugårdar med sidoutvidgningar f rekommer.
Skiffertak är vanliga på såväl boningshus som mindre ekonomibyggnader. Ladugårdslängor med f rdubblade ladutrymmen från havreepoken f re- kommer fortfarande. Delvis stor nybyggnation av gårdsbyggnader under 1910-30-talen kopplat till animalieinriktning kan noteras.
I området finns verlag mycket välbevarade gårdar. Bymilj er med välbevarad agrar bebyggelse finns exempelvis i Hällan, Gunnarsnäs socken, B n och Pålb n i Järns socken, Tillhagen i Bolstad socken samt Vässby i Holms socken.
Mer kollektiva bebyggelsemilj er med direkt an- knytning till jordbruket i bygden finns exempelvis i Brålanda med slakteri, f.d. mejeri samt Lantmän- nens stora siloanläggning. I Örs socken finns flera välbevarade kvarnmilj er såsom Krokfors kvarn, Frändefors, Brålanda och Mellerud växte fram som central- Tonsbergs kvarn samt Assarebyns kvarn. Till den orter f r transport och f rädling av jordbruksprodukter. Anläggandet av Bergslagernas järnväg, ppnad 1879, sistnämnda milj n h r också en såg. Vid Åsebro i bidrog starkt till denna utveckling. (OE) Grinstad finns f rutom kvarn också en bevarad tegelbyggnad som innehållit ett av Dalslands andelsmejerier.
96 3. MELLERUD SKÅKERUD 1:42 Slätten
Kommun: Mellerud Socken: Erikstad Ingår i: Kulturhistorisk byggnadsinventering 37, Erikstad nr 16
Manbyggnad
Den lilla gårdsmilj n ligger invid E45 i utkanten Gården utg r en mycket välbevarad äldre agrar av stationssamhället Erikstad. När Bergslagernas bebyggelsemilj med boningshus i form av en Dals- järnväg drogs genom Dalsland på 1870-talet f rla- landsstuga. Ladugårdslängan med fähus i sten är av des en station till Erikstad. Kring denna växte ett särskilt stort intresse. Tillsammans bildar byggna- derna en väl sammanhållen och enhetlig gårdsmilj , mindre samhälle fram med affärer, mejeri, slakteri, representativ f r 1800-talets andra hälft, med stort café, post m.m. Här finns också spannmålslager. kulturhistoriskt värde. Skåkerud omnämns i den äldsta jordeboken 1540 som ett helt skattehemman. Själva byplatsen ligger syd st om Slätten och den aktuella gården har ett typiskt utskiftat läge i slättlandskapet. Byn genom- f rde storskifte 1786 och 1818 samt enskifte 1826. Slätten tillkom troligen 1868 och Ida S derbloms f räldrar slog sig då ner här.
Slätten är idag avstyckad och ägs av Idas dotterdot- ter Doris Örnborg Thorin. Den siste bofaste bru- karen var Georg Jacobsson, kusin med Doris mor. Han drev jordbruket och hade på senare år får och h ns.
1. Manbyggnad Manbyggnaden är en Dalslandsstuga, troligen flyt- tad till platsen från Kroppefjäll ca 1870. Huset är timrat i två våningar och har falur d locklistpanel. Taket är täckt med skiffer lagt på diagonalen. Hu- set har två d rrar, en till f rstugan och en till ett bodutrymme som nås från gaveln. Här inne hade man ett ”väntrum” under en period när det fanns slakteri på gården. Senare har utrymmena använts som sommarsovrum. Huset har i vrigt enkelstu- gans planl sning med k k i det stora stugrummet nere och sal uppe. De båda kamrarna har använts som sovrum. El finns installerad och huset värms med en murad r rspis i salen uppe, en emaljerad vedspis i k ket och kaminer i kamrarna.
9797 Nuvarande bebyggelse på Skåkerud 1:42 1. Manbyggnad (1800-talets mitt) 2. Ladugårdslänga (1901) 3. Magasin 2 4. Garage (1940-50-tal) 5. Vagnbod (ingår inte längre i fastigheten) 3 5 4 1
Ladugårdslänga
2. Ladugårdslänga Den mycket välbevarade ladugårdslängan är upp- f rd 1901 med fähus murat i natursten och lador av resvirke. På taket ligger korrugerad eternit. Den delade logporten är indragen något vilket f rekom- mer på äldre ladugårdar i omgivningen. I fähuset stod kor och hästar vid ett centralt foderbord.
3. Magasin Magasin Magasinsbyggnad/bod f r spannmålsf rvaring med ingång från långsidan. Invändigt fi nns ett loft och bevarade spannmålsbingar. En vidbyggd sned- Garage täcka med egen ingång fi nns på gaveln. Här var snickarbod och h nshus.
4. Garage Gårdens yngsta tillskott är en liten garagebyggnad f r personbil. Huset är uppf rt med regelstomme och har tegeltak. En rolig detalj är det lilla uppså- gade hålet i porten som inte är till f r katten utan f r bilens dragkrok!
5. Vagnbod/vedbod Bakom magasinet ligger en vagnbod och vedbod som numera ej ingår i fastigheten men som tidigare h rt till gårdsmilj n.
Vagnbod/vedbod
98 4. MELLERUD SVECKLINGEBYN 1:39
Manbyggnad
Kommun: Mellerud Socken: Ör Svecklingebyn 1:39 är belägen i ett uppodlat slätt- Ingår i: Kulturhistorisk byggnadsinventering Riksväg 45 landskap. Gården har sina byggnader på mse – f rbifart Mellerud. Manbyggnad och magasin är skyd- sidor om E45 med mangården på västra sidan och dade som byggnadsminne 1978 fägården på den stra sidan om vägen.
Svecklingebyn omnämns i jordeb cker från 1540- Gården är en välbevarad äldre agrar bebyggelsemilj . talet som skattehemman om ett mantal. Storskifte Manbyggnaden är en av Dalslands mest ursprungliga genomf rdes på inägorna 1789 och på utmarken och bäst bevarade parstugor i två plan. Tillsammans med magasinet är boningshuset skyddat som bygg- 1801. Vid tiden f r dessa skiften omfattade Sveck- nadsminne. Gården är en god representant f r den lingebyn fem hemmansdelar och bebyggelsen låg västsvenska gårdsformen med tydligt åtskild man- samlad ett par hundra meter väster om nuvarande och fägård. Ladugårdslängan bevarar till stor del sin 1:39. Laga skifte genomf rdes 1832-33 och däref- karaktär från 1910-talet med fähus i sten och halvh g ter har ytterligare hemmansklyvningar gjorts 1835, skulle. 1847 och 1859. Vid sekelskiftet 1900 fanns 13 bebyggda brukningsdelar i byn.
Svecklingebyn 1:39 omfattade vid 1900-talets mitt 28 ha, varav 17 ha var åker. Gården drevs som jordbruk av syskonen Pettersson under en god del av 1900-talet och hade gått i samma släkt sedan 1700-talet. Det var under deras tid som boningshuset och magasinet blev f rklarade som byggnadsminne. Nuvarande ägarparet Jonny och Ingrid Persson tog ver på 1990-talet. Marken är sedan 1998 frånstyckad och såld till Hjärtungen, en grisgård med bl.a. spannmåls- och vallodling. Till gården som numera omfattar 2,5 ha har under sent 1990-tal fogats en glashytta med tillh rande butik som rymmer f retaget ”Dalslands glashytta & kaffestuga”.
99 6 2 Magasin 5 1 Nuvarande bebyggelse på Svecklingebyn 1:39 1. Manbyggnad (1806, 1950-tal) 2. Magasin (1875, 1996) 4 3. Brygghus/garage numera kaffestuga (1950-tal, 2000) 4. Vedbod 3 (1950-tal) 5. Ladugårdslänga (1913) 6. Garage (1950-tal) 7. Glashytta och butik (1999) 7
1. Manbyggnad (bild se f regående sida) Manbyggnaden från 1800-talets b rjan är en par- stuga uppf rd i två våningar. Huset är timrat och klätt med falur d locklistpanel. Taket är renoverat på 1990-talet och täcks av dalslandsskiffer. På bak- sidan fi nns en snedtäcka med plåttak innehållande farstu och våtutrymmen. Den tillkom vid en st rre renovering på 1950-talet då vatten, avlopp och centralvärme installerades. Interi rt är planl sning och fast inredning bevarad. K ket och ett par rum Vedbod på andra våningen är moderniserade. Under sent 1990-tal drevs kaffestuga i husets bottenvåning.
2. Magasin Det timrade magasinet ligger som en fl ygel till h ger om huvudbyggnaden. Den ursprungliga an- vändningen var som visthus- och sädesbod. I det h gra bodutrymmet leder en trappa upp till spann- målsloftet som sträcker sig ver hela byggnaden. Taket täcks av dalslandsskiffer och grythytteskif- fer. Snedtäckan på norra långsidan byggdes 1996 med tak av enkupigt tegel. Den ersatte då en äldre snedtäcka i samma utf rande som skall ha innehål- Brygghus/garage, numera kaffestuga lit gårdens avträde.
100 Ladugårdslänga
3. Brygghus/garage, numera kaffestuga S der om boningshuset ligger en långsmal bygg- nad som från b rjan inneh ll brygghus och garage f r personbil. Garageinfarten fanns på gaveln mot vägen. I b rjan av 2000-talet genomf rdes en st rre ombyggnad och huset används nu som kaffe- servering.
4. Vedbod Vedbod i regelverk med falur d lockpanel och sadeltak med tvåkupigt tegel. Tillsammans med brygghuset bildade vedboden en egen liten ekono- migård i mangårdens s dra del.
5. Ladugårdslänga Ladugårdslängan ligger parallellt med manbyggna- den. Den innehåller en centralt placerad loge med lador i stolpverk, norr därom timrat stall och s der därom fähus i natursten. Fähuset är putsat och vriga byggnaden klädd i falur d slät panel. Fähus- delen har plåttak medan resten täcks av korrugerad eternit. Fähuset har ovanpåliggande skulle samt segmentbågade gjutjärnsf nster. Korna stod upp- ställda kring ett centralt foderbord. På baksidan av fähuset ligger en ppen gjuten g dselstad. Enligt Garage Svenska gods och gårdar fanns på 1930-talet tre hästar, åtta kor, fyra ungdjur och två grisar på går- den. Numera används ladugården f r f rvaring. 7. Glashytta och butik S der om mangården ligger glashytta och butiks- 6. Garage byggnad från 1999. Tillsammans med det om- Den lilla garagebyggnaden är uppf rd vid 1900- byggda brygghuset och parkering bildar den en talets mitt och ligger i anslutning till ladugårds- egen avskärmad enhet. längan. Huset är uppf rt i regelverk med falur d panel och enkupigt tegel.
101 5. MELLERUD ÅSNEBYN 1:8, 1:11
Kommun: Mellerud Socken: Holm Ingår i: Värdefulla odlingslandskap i Älvsborgs län, klass 2. Gården är skyddad som kulturreservat sedan 2008.
Åsnebyn ligger i den nordvästra delen av Dals- lands slättbygder, i den västligaste delen av Holms socken. Området som breder ut sig runt sj arna Kolungen och Lille Kolungen präglas av en full- åkersbygd omväxlande med skogbevuxna lägre h jdpartier. I väster reser sig Kroppefjälls stslutt- ning. Området ligger som helhet under den h gsta kustlinjen. Fastigheten omfattar 51 ha varav 19 ha är produktiv skogsmark. Här finns lämningar från järnåldern i form av stensättningar och domarring- ar, alla belägna i s dra delen av fastigheten.
Åsnebyn omnämns f rsta gången i skrift 1380. I den äldsta jordeboken från 1540-talet upptas Åsnebyn som ett helt skattehemman. Under 1600- och 1700-talen skedde en viss hemmansklyvning. Byn bestod på 1760-talet av tre lika stora gårdar, Gården är en ovanligt välbevarad äldre agrar milj . mellan vilka storskifte skedde 1764. 1792-93 Mangården utg r en god representant f r byggnads- genomf rdes storskifte på utmarken där ett av traditionen på st rre bondgårdar i Dalsland som den syftena var att ”f rrätta laga utbrytning å 1/3 af kom att utformas under h gkonjunkturen på 1800- inägorne till nämnde hemman”. Det r r sig här om talet. Det gäller såväl materialval och byggnadsteknik den del av Åsnebyn som idag motsvarar fastighe- som gestaltning. Ekonomibyggnaderna har tillkom- mit under 1800-talets andra hälft och 1900-talet och ten 1:11 och som sedan inte genomgår något mer åskådligg r tydligt jordbrukets f rutsättningar under skifte. De två andra enheterna i byn genomgick denna period, från havreodling under 1800-talet till enskifte 1824-25. ett mer animalieinriktat familjejordbruk under 1900- talet. På 1880-talet kommer Enock Andersson och hans hustru Anna Matilda till Åsnebyn. Deras yngste Den naturgeografiskt varierade milj n och det ålder- son Olof Andersson tar senare ver brukningen domliga odlingslandskapet har bevarats. Området tillsammans med sin syster Ingeborg. De hade kvar har i begränsad omfattning ber rts av de senaste mj lkproduktion till 1970-talet. Vid sin d d år årtiondenas strukturella omvandling inom jordbru- 1993 donerade Olof gården till Hushållningssäll- ket. Gården är numera skyddad som kulturreservat. skapet i Norra Älvsborg. Markerna arrenderas nu- mera ut till spannmålsodling och n t- och fårbete.
Bebyggelsens nuvarande placering härr r från stor- skiftet på 1790-talet varefter utflyttning från den gamla bytomten skedde. Den nuvarande bebyg- gelsens utformning och inb rdes placering, med åtskild man- och fägård som ligger i vinkel med varandra, g r Åsnebyn till ett representativt exem- pel på den västsvenska gården som den kom att gestalta sig efter de stora skiftesreformerna.
102 3 8 Nuvarande bebyggelse på Åsnebyn 1:8, 1:11 1. Manbyggnad (1830-tal) 2. Mangelbod (1830-50?) 3. Magasin (1850-90?) 1 7 4. Ladugårdslänga (1903?, 1952-53) 5. Vagnslider/h nshus/avträde (1930-tal?) 6 2 6. G dselhus (1910-30?) 7. Enkelloge 8. Garage (1940-50-tal) 9. Lillstuga 5 9 4 (1870-90?) 10. Smedja/brygghus (1870-90?) 11. Maskinskjul (1960-tal) 10
1. Man- byggnad Bostadshuset 11 är, enligt boken Svenska gods och gårdar, uppf rt i mitten av 1830-talet och genomgick en renovering omkring 1900. Byggna- den är en s.k. parstuga, den är knuttimrad och uppf rd i två våningar och taket är täckt med skif- fer. Istället f r vindskivor sitter smala profi lerade falur da lister under den utskjutande skifferkanten Manbyggnad vilket ger taket ett mycket lätt uttryck. Väggarna har stående locklistpanel målad med falur d slam- färg. På den s dra gaveln har på ett traditionellt sätt en snedtäcka innehållande skafferi och f r- varingsutrymmen byggts till. F nstren i botten- våningen är tvålufts med tre rutor i varje luft. På andra våningen har f nstren en kraftigare vre spr js så att den ser ut som en korspost. Verandan är sannolikt tillkommen kring sekelskiftet 1900, den är glasad med småspr jsade f nster och har vitmålad spontad panel samt pappklätt tak.
Interi ren präglas av 1900-talets f rsta hälft, Mangelbod vilket upplevelsemässigt hänger väl samman med den yttre helhetsmilj n. K ket är beläget i det h gra stugrummet. De mindre kamrarna på båda våningsplanen har utnyttjats som sovrum. Såväl ”anderstugan” på nedre plan som rummet till h ger på andra våningen är inredda som salar. Rummen utg r en provkarta ver inredningsmodet under 1900-talets f rra hälft och fl era av dem har en mycket tidstypisk prägel. Byggnadens interi r genomgick en renovering och restaurering 1997-98 med bl.a. konservering av tapeter och upprustade kakelugnar. Magasin
2. Mangelbod Till h ger om manbyggnaden ligger mangelboden. fi ck visst genomslag på gårdarna i Västsverige efter Den är uppf rd i timmer med åstak och har en till- skiftena. h rande snedtäcka, inrymmande f rvaringsbod, i stolpverkskonstruktion. Under byggnaden fi nns en 3. Magasin källare murad i natursten. Byggnaden är eventuellt Som den andra fl ygeln på mangården ligger maga- samtida med bostadshuset d.v.s. från 1830-talets sinet. Byggnaden är uppf rd i stolpverk. Den stå- mitt. Den släta panelen är målad med falur d slam- ende locklistpanelen är målad med falur d slam- färg och på åstaket ligger skiffer. Byggnaden är vad färg och taket är täckt med skiffer. Byggnaden är man i Dalsland kallar en källarstuga, d.v.s. en käl- troligtvis uppf rd under 1800-talets andra hälft. lare med en ovanpåliggande byggnad. I nedervåningen fi nns två separata bodutrymmen med var sin ingångsd rr från långsidan. På vinden Det goda utrymmet på tomten gav m jlighet att fi nns bevarade bingar f r spannmålsf rvaring samt placera mangelboden och magasinet som fl yglar till luckor f r ventilation. boningshuset, ett symmetriskt byggnadskick som
103 Ladugårdslänga
mj lkrum mj lkrum fähus lada loge lada
stall
Interi r från logen mot fähus och h skulle
uppf rd i stolpkonstruktion. Fasadernas släta panel är falur d. På taket ligger korrugerad ”eternit”.
6. G dselhus Bakom ladugårdslängan ligger en byggnad med utrymmen f r g dsel och grisar, uppf rd under 1900-talets f rsta hälft. Den h ga betongsockeln f rklaras av byggnadens funktion som täckt g d- selstad. Grisdelen är timrad med låg takh jd vilket Enkelloge till vänster, g dsel- och grishus till h ger f rklaras av att grisar kräver ett varmare klimat än många andra djur. G dseldelen är uppf rd i stolp- verk med slät falur d panel. På taket ligger två- 4. Ladugårdslänga kupigt tegel. Taklättan mot s der har tillkommit Den stora ladugårdslängan med tillh rande loge senare i samband med att porten f rstorades f r att och lada är enligt uppgift uppf rd år 1952-53, som ge plats åt st rre arbetsfordon. Byggnaden speglar en ut kning och påbyggnad av en då redan befi nt- på ett intressant sätt g dselvårdens kade betydel- lig länga. M jligen var den från 1903 (enligt upp- se under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal. Mellan gift i Svenska gods och gårdar). g dselhuset och enkellogen ligger en urinbrunn.
Byggnaden är uppf rd som en s.k. h ghusladugård, 7. Enkelloge med lyfthiss och transportbana i nock till den stora Bakom ladugårdslängan ligger en fristående enkel- h skullen ovanpå fähusdelen. Fähuset har centralt loge med logkista och en lada. Byggnaden, vars ål- foderbord och plats f r 14 kor. Här fi nns även stall der är oklar, skulle eventuellt kunna vara en del av med plats f r tre hästar. Mellan fähus och stall lig- en äldre ladugård, alternativt vara uppf rd som en ger mj lkrummet samt tre kalvboxar. Fähusdelen extra log- och ladbyggnad f r att härbärgera kade och loggenomfarten har betongplatta på mark. spannmålsvolymer. Byggnaden är uppf rd i stolp- Fädelen är timrad medan den vriga byggnaden är verk med ramverkstakstol och har taket täckt med
104 spån. Byggnaden restaurerades år 1997 då bl.a. nytt spåntak lades. Invändigt byggdes samtidigt en scen ver det gamla loggolvet med plats f r åh rare på nytt trägolv i ladudelen. Den stående släta pane- len är omålad.
5. Vagnslider/h nshus/avträde Byggnad från 1900-talets f rsta hälft med utrym- men f r ett flertal funktioner. M jligen är det denna byggnad som är uppf rd 1933 (uppgift ur Svenska gods och gårdar). Vagnslider/h nshus/avträde Byggnaden uppf rdes ursprungligen som bl.a. vagnslider, vedbod, h nshus och dass. På 1990- talet inreddes ny redskapsbod med tillh rande pausrum samt två stycken tvättrum med dusch, handfat och tvättmaskin f r Hushållningssällska- pets behov. De två avträdena ligger på ena lång- sidan. De stora f nstren på s dergaveln visar var h nshuset ligger – h ns beh ver mycket ljus f r att värpa bra. H nshuset är timrat, vriga byggnaden är uppf rd i stolpverk med slät falur d panel. På taket ligger tvåkupigt tegel.
8. Garage Vid infarten till gården ligger ett dubbelgarage, tro- ligen från sent 1940-tal. Garaget är uppf rt f r en Garage traktor och en personbil, en l sning som finns på många gårdar, och illustrerar det skede när bil och traktor kom till gården. Huset är byggt med reglar och på en enkel takstol ligger korrugerad ”eternit”.
9. Lillstuga Något avsides, intill gårdens smedja ligger ett min- dre boningshus med ett rum och k k och oinredd vind. Tillkomståret är inte känt men huset finns på 1890-talets karta och är troligtvis från årtiondena strax innan. Huset är uppf rt i timmer och har åstak. På taket ligger skiffer. Den stående locklist- panelen är målad i falur d slamfärg. Byggnaden restaurerades år 1996. Lillstuga 10. Smedja/brygghus Intill lillstugan ligger gårdens smedja med separat brygghusdel i byggnadens bakre ände. Smedjan är uppf rd i stolpverk och har falur d lockpanel samt tak med tvåkupigt tegel. Smedjan har en ppen härd av kallmurad natursten samt skorsten av tegel. Ett flertal verktyg och tillbeh r finns kvar, bl.a. bälg, kubbar, städ, mejslar och dorn (hålslag), kol- låda och arbetsbänk. I brygghuset står bykgrytan och badkaret kvar.
11. Maskinskjul I den angränsande beteshagen uppf rdes på 1960- talet ett enkelt maskinskjul. Byggnaden som har Smedja/brygghus plåttäckt pulpettak är helt ppen mot framsidan.
105 6. VÄNERSBORG BRÄNNEBERG 1:34
Kommun: Vänersborg Socken: Fråndefors Ingår i: Kulturhistorisk byggnadsinventering 44, Frändefors nr 8, Riksintresse f r kulturmilj vården samt i Värdefulla odlingslandskap i Älvsborgs län, klass 3
Bränneberg 1:34 utg r en välbevarad agrar bebyg- gelsemilj . Flera av husen, däribland boningshuset speglar byggnadsskicket under 1920- och 30-talen. Typiska tillägg som garage och ombyggnad av ladu- gården har gjorts på 1960-talet. Intressant är det äldre fähuset med väggar i gjutteknik. Gården har en västsvensk prägel med mangård och fägård tydligt avdelade från varandra av genomfartsväg och häck med grind in till trädgården.
Lennart vid logen
Gårdarna i Bränneberg ligger samlade på en liten len omfattar ca 40 ha varav 27 är åker. Numera h jdrygg i landskapet, omgiven av åkermark. Frän- ingår även mark i Kärserud. Lennart hade mj lk- deforsån utg r gränsen i ster. I s der ligger Östra kor fram till 1998 och har numera marken utarren- Hästefjorden och i norr breder den vida Ske mosse derad. Han har bl.a. pressat h och sålt till Skåne ut sig. Bränneberg 1:34 ligger på den ursprungliga och Norge. platsen f r hemmanet Bränneberg. Traktor kom till gården 1954, en Volvo T24. Under Bränneberg omnämns f rsta gången i äldsta jorde- slutet av 1960-talet skaffades tr ska, f rst bogse- boken från 1540 och utgjorde då ett helt skatte- rad och sedan självgående. hemman. Det finns ett rikt kartmaterial bevarat där den äldsta kartan är en geometrisk avmätning från 1722. Därefter har Bränneberg genomgått storskifte 1784, enskifte 1825 samt laga skifte 1867. Dessutom har klyvningar och delningar gjorts 1828, 1846, 1854, 1857, 1861 och 1862. Enligt sägnen har Bränneberg tre gånger blivit nerbränt under danskarnas härjningståg i bygden.
Bränneberg 1:34 har varit i samma släkts ägo sedan åtminstone 1810 och nuvarande ägaren Lennart Fredriksson är uppvuxen på gården. Area-
106 Nuvarande bebyggelse på Bränneberg 1:34 6 1. Manbyggnad (1933) 2. Lillstuga (1868, 1922) 3. Ladugårdslänga (1897, 1966, 1994) 4. Magasin (1930) 5. Vagnbod (1936) 6. Garage (1962) 7. Smedja (1930-tal) 8. Plats f r fd h nshus 2 7 8 1
5 3 4
Manbyggnad
1. Manbyggnad Den nuvarande manbyggnaden uppf rdes 1933 och ersatte då en äldre stuga som låg strax framf r. Huset har reveterad plankstomme och många tids- typiska drag såsom tredelade f nsterlufter, utskju- tande frontespis samt mansardtak. Huset har en fyrdelad planl sning och är byggt i souterräng med bl.a. garage och tvättstuga i källarplanet. El drogs in vid 1940-talets b rjan.
2. Lillstuga med källare Manbyggnaden är byggd i souterräng Vid sidan av manbyggnaden ligger ett mindre bo- ningshus uppf rt 1868 och renoverat och tillbyggt 1922. Huset är timrat och klätt med locklistpanel. Under huset fi nns en källare i natursten som an- vänts f r potatisf rvaring. Huset har bl.a. hyrts ut till en familj under tiden kring 1900-talets mitt.
Lillstuga med källare
107 Bakom en av luckorna på ladugårdslängans baksida d ljer sig h torken
3. Ladugårdslänga Ladugårdslängan är i huvudsak tillkommen 1966 men fähusets väggar i gjutteknik är till stor del kvar från den gamla ladugården från 1897. Nuva- rande fähuset har gjutet golv och centralt foder- bord. Skull verbyggnad och laddelar är uppf rda i regelkonstruktion med slät falur d panel. På taket ligger sinuskorrugerad plåt. H et blåses upp på skullen med en h kanon som är upphängd i nocken. El drogs in i ladugården samtidigt som i boningshuset på 1940-talet. Handpump f r vatten D rr f r utg dsling samt gjuten g dselplatta ersattes på 1950-talet med en grävd brunn med hydrofor. År 1994 f rlängdes ladugårdslängan med ett lad- och maskinutrymme där även ejektorfläk- ten sitter.
Enligt Svenska gods och gårdar fanns elva kor, fyra ungdjur, fem grisar och tre hästar plus två unghäs- tar på gården vid 1940-talets mitt. Lennart hade 12-15 kor samt ungdjur. Hästarna fanns kvar in på 1960-talet.
Mj lkrum från 1950-talet samt till h ger det något äldre hydroforhuset
108 Magasin
4. Magasin Magasinet i stolpverk är klätt med slät panel och täckt med korrugerad eternit. I bakkanten vilar byggnaden på gjutna plintar. I vre våningen f rvarades spannmål som från b rjan bars upp i säckar via en trappa. Sedan installerades en fläkt som blåste upp spannmålen och därefter en skruv som skruvades upp den. Även i botten- våningen finns spannmålsbingar. Här stod också en kvarn där spannmål Vagnbod till djurfoder maldes. Den såldes när korna f rsvann.
5. Vagnbod Vagnboden är uppf rd 1936 f r f rvaring av red- skap och vagnar samt ved. Huset har stolpverks- stomme med slät panel. Byggnaden vilar på gjutna plintar. Taket var f rst belagt med spån som på 1950-talet kompletterades med korrugerad eternit. På loft och under byggnaden finns plats f r virkes- f rvaring.
6. Garage År 1962 uppf rdes ett garage f r gårdens traktor Garage och vagnar. Byggnaden har regelstomme klädd med slät panel samt plåttak.
7. S medja Smedjan har regelstomme klädd med liggande panel samt tegeltak som inom kort skall ersättas med plåt. Huset är byggt på 1930-talet och saknar fast eldstad. Lennarts far hade en mobil ässja som ställ- des upp utanf r när han skulle smida.
8. Plats f r h nshus Lite avsides ligger resterna efter ett h nshus. Kvar står ett kläckeri. På 1940-talet fanns här 60 h ns. Smedja
109 7. VÄNERSBORG BÖN 1:38 Granbacken
Kommun: Vänersborg Socken: Gestad Ingår i: Kulturhistorisk byggnadsinventering f r Gestad Granbacken är en av gårdarna i B n som ligger i socken 2004-2005 brytningen mellan den fl acka fullåkersbygden på Dalboslätten och mer kuperade områden med berg- knallar och skogspartier. Området är starkt präglat Gården utg r en ovanligt välbevarad äldre agrar bebyggelsemilj . Ladugårdslängan som är en av de av laga skifte och många gårdar ligger i ensamlä- äldsta bevarade i Dalsland har ett mycket h gt kultur- gen som ar i åkerlandskapet. historiskt värde. Ladugårdslänga och magasin illus- trerar hur man vid laga skifte tog med sig sina bygg- B n upptas i den äldsta jordeboken från 1540 som nader vid utfl yttning. Tillsammans med boningshuset ett helt skattehemman. Flera kartor ver hem- och ladan från 1860-talet bildar de en väl samman- manet fi nns bevarade, den äldsta är en geometrisk hållen gårdsmilj med tydligt separerad man- och karta från 1743 ver Knarremyrsskogen, ett ut- fägård som bevarar äldre tiders byggnadstradition i marksområde som var samfällt ägt av hemmanen Dalsland. runt omkring. Utmarken låg norr om gårdarna i B n och här hade man sina djur på bete i äldre tid. Knarremyrsskogen storskiftades år 1785 och har under 1800-talet odlats upp. Bebyggelsen har fl yttat omkring i fl era skeden och dessutom drab- bats av en f r dande brand i juli år 1750 då byns alla hus f rst rdes. På storskifteskartan från 1783 ligger byns gårdar samlade invid den bäck som rinner ver ägorna (B ns gamla tomt på kartan). På storskifteskartan anges också en ännu äldre by- tomt något väster därom, precis på gränsen mellan inägorna och utmarken. I samband med laga skifte fl yttade alla utom en gård ut till nya lägen på byns mark och numera fi nns ingen bebyggelse kvar på den gamla tomten.
B n 1:38 fl yttade ut efter laga skifte och man tog då med sig sina hus vilket var ett vanligt f rfa- rande. Det unika f r Granbacken är att ett par av dessa byggnader fortfarande fi nns kvar. Några decennier efter skiftet byggdes nytt boningshus vilket också är ett vanligt scenario. Då hade gården hunnit etablera sig på sin nya plats och utrymme f r att investera i nya byggnader fanns.
Gustav och Hellen Unger, ättlingar till dem som fl yttade ut gården efter skiftet, blev de sista som brukade Granbacken som egen gård. År 1980 såldes den och markerna lades samman med en grannfastighet. Gestads hembygdsf rening beslu- tade sig kort därefter, år 1985, f r att ta hand om själva gårdsmilj n som då stod tom.
Ladugårdslängan, fasad mot gårdsplanen
110 Manbyggnad 6 3 4 Nuvarande bebyggelse 2 5 på B n 1:38 1 1. Manbyggnad (1865) 2. Magasin (1750, fl yttat 1834) 3. Ladugårdslänga 7 (1750, fl yttad 1834) 4. Lada (1860-tal) 5. Källare (1900-1950) 6. Garage (1950-tal?) 7. H nshus (1900 och 1950)
1. Manbyggnad Boningshuset uppf rdes 1865 och ersatte då en Magasinet från fägårdssidan äldre stuga. Huset har korsformig planl sning och central murstock. Utformningen är enkel med en falur d locklistpanel och sexdelade f nster. En glasveranda med mångspr jsade f nster och dub- beld rrar samt profi lerade taktassar smyckar huset. På taket ligger tegel och vid k ksingången fi nns en tillbyggd snedtäcka. WC och vatten installerades f rst sedan hembygdsf reningen tagit ver.
2. Magasin Det lilla timrade magasinet har utskjutande knutar och mångåstak täckt med tegel (tidigare halm). Det är liksom ladugården uppf rt efter branden 1750 och fl yttat till platsen i samband med skiftet. Huset Magasinet från mangårdssidan har en gavelsvale mot mangårdssidan men även ingång från fägårdssidan. I magasinet lagrades går- dens spannmål. Utrymmet framf r och under det utskjutande taket har ett gjutet golv med en sarg runt om och har använts vid tvätt. Tvätten hängdes också till tork under taket. I ena h rnet fi nns en gjuten avbalkning som kunde fyllas med vatten f r kylning av mj lk. En handpump fi nns strax utanf r.
111 Ladugårdslänga
3. Ladugårdslänga (bås)
f.d. Ladugårdslängan är Granbackens mest unika bygg- fähus lada loge lada ved- stall bod (bås) nad. Den skall vara uppf rd efter branden 1750 och stall sedan medfl yttad till den nuvarande platsen år 1834. (kätte) På traditionellt vis består den av en centralt place- rad heltimrad loge med lador på var sida. Vänster därom ligger det timrade fähuset och till h ger stall och längs ut vedbod i en tillbyggd snedtäcka.
Fähusen är smalare än parlogen och på baksidan har taket dragits ut ver det utrymme som bildas så att skyddade utrymmen uppstår. Logporten är indragen. Korna, som under Ungers tid var ca tio stycken plus ungdjur, stod uppställda mot en foder- gång i mitten. Denna båsinredning är sannolikt inte den ursprungliga. På gaveln fi nns en speciell l sning där panelbrädorna vinklats ut och skyddar den underliggande väggen och g dselgluggen.
Byggnadens halmtak är numera ersatt av vass som lagts om i ett par etapper sedan hembygdsf rening- en vertog driften, senast år 2001. Taket beräknas hålla i minst 50 år.
På logen står ett tr skverk f r lång råg. Det ska- dade inte halmen vid tr skningen vilket var viktigt eftersom halmen skulle användas f r taktäckning. Utanf r logen fi nns en anordning f r hästvandring som drog tr skan inne på logen.
Fähusgaveln med utvinklade panelbrädor
112 ”Ladan” – en heltimrad loge med lador på mse sidor
4. Lada I vinkel med ladugårdslängan ligger ”ladan”, upp- f rd med virke från det gamla boningshuset. Bygg- naden har till h ger en svinstia. I mitten finns en heltimrad loge med lador på mse sidor. I dessa lagrades stråsäden inf r tr skning på logen. I vrigt finns utrymmen f r vagnar och st rre jordbruks- redskap. Byggnaden hade ursprungligen halmtak men fick sitt plåttak år 1979.
5. Källare Källare Till gårdsmilj n h r också en potatiskällare med torvtäckt tak och gavel murad i tegel.
6. Garage Invid tillfartsvägen ligger ett dubbelgarage troligen uppf rt på 1950-talet. Huset har regelstomme med falur d panel samt eternittak. F rutom gårdens traktor fanns här plats f r st rre jordbruksredskap.
7. Två h nshus Något avsides ligger ett par byggnader som båda varit h nshus. Det mindre uppf rdes i b rjan av 1900-talet. Det st rre uppf rdes i sten kring 1950, när el installerats. Belysningen i h nshuset använ- Garage des f r att stimulera h norna till att värpa mer. Ägg såldes i närliggande affärer. Huset innehåller också ett avträde i ena delen.
113 8. VÄNERSBORG EKENÄS SÖDRA 24:2
Kommun: Vänersborg Socken: Fråndefors Ingår i: Kulturhistorisk byggnadsinventering 44
S dra Ekenäs 24:2 utg r en sammanhållen och väl- bevarad gårdsmilj som speglar byggnadsskicket vid 1930-talets mitt. Huvudbyggnaden har drag av 1920- talets klassicistiska ideal och visar på den f rdr jning i modets växlingar som kan vara tydliga på landsbyg- den. Fägården domineras av en stor vinkelbygd länga från 1930-talet och därefter. Gårdsanläggningen är tidstypisk men också speciell med exempelvis frikyr- kolokal och tidig, storskalig grisproduktion.
Manbyggnaden på Ekenäs S dra fungerade tidigare som kyrklig samlingslokal
Ekenäs ligger i den stra delen av Frändefors sock- det fanns på gården också fem kor och två hästar. en, mellan den mäktiga Ekenäs Mosse och Vänern. Magnusson uppf rde nytt grishus, boningshus, Landskapet präglas av flack åkermark uppbruten brygghus/garage och ladugårdslänga. Gården av bergs- och skogspartier. omfattade 24 ha åker och 25 ha skog.
Ekenäs omnämns i jordeboken från 1540 och Nuvarande ägarna Sven Sillén och Outi Niskala omfattar då fyra hela skattehemman, varav S dra har fårproduktion med femtontalet tackor plus Ekenäs är ett. Byn genomgår ett flertal skiften och lamm och driver en hantverksfirma, Silléns f nster- hemmansklyvningar under 1600-, 1700- och 1800- hantverk, i det gamla svin- och fähuset. talen. Sedan gården dokumenterades f r denna rapport Nuvarande bebyggelse är till stor del uppf rd på har boningshuset styckats av och sålts tillsammans 1930-talet av dåvarande ägaren Verner Magnusson. med h nshuset. Sven och Outi har k pt in grann- Han specialiserade sig och satsade stort på grispro- fastigheten och planerar att bosätta sig där. duktion med en besättning på ca 250 grisar. Ut ver
114 5
4 3
6 2
1
Nuvarande Magasin/garage/brygghus bebyggelse på Ekenäs S dra 24:2 1. Manbyggnad (1936) 2. Magasin/garage/brygghus (1930-tal) 3. Mindre bostadshus (ca 1850-1900) 4. Svinhus (1930-34, 2004 ombyggt till f nsterverkstad) 5. Ladugårdslänga med loge och g dselhus (1930-50-tal) 6. H nshus (1900-1930)
Mindre bostadshus
1. Manbyggnad 2. Magasin/garage/brygghus Manbyggnaden är uppf rd 1936 och ersatte då en Som avdelare mellan man- och fägård ligger en enkelstuga i två plan från tiden kring 1830. Det murad byggnad från 1930-talet som i bottenplanet nya huset fi ck en fyrdelad planl sning, reveterad inrymmer dubbelgarage, vedbod samt f.d. brygg- plankstomme, tegeltäckt sadeltak samt h g granit- hus (numera pannrum). Det vre utrymmet är ett sockel och har kvardr jande drag av 1920-talets stort spannmålsloft som nås via en separat ingång klassicistiska ideal. Utmärkande är den h rn- från trädgårdssidan. Utanf r brygghuset mot ladu- placerade indragna glasverandan samt de stora gårdsbacken fi nns en gjuten platta som användes f nsterpartierna med tre lufter. Huset f rsågs med vid slakt. Tegeltaket är lagt på stickspån. centralvärme och vattenklosett från b rjan. Bygg- naden är speciell genom att den också fi ck funk- 3. Mindre bostadshus tionen av samlingslokal f r socknens pingstvänner Vid infarten till gården fi nns det äldsta huset – ett och därf r är f rsedd med en st rre sal i vre plan mindre bostadshus som kan ha varit drängstuga med separat entré och trappa. Frikyrkoverksam- e.dyl. Huset är till hälften timrat och till hälften i heten med bl.a. s ndagsskola drevs under Verner stolpkonstruktion. På sadeltaket ligger tegel. Invän- Magnussons ledning åren 1935 till 1960. digt fi nns bl.a. spår efter en bakugn.
Manbyggnaden ligger tydligt skild från gårdens vriga bebyggelse med en trädgård med berg i dagen och många traditionella perenner.
115 Till vänster svinhus, i mitten ladugårdslängans fähusdel, till h ger dess lad- och logdel
Ladugårdslängans lad- och logdel H nshus
5. Ladugårdslänga med loge och g dselhus Grishuset är i norr sammanbyggt med ladugårds- längan med fähus av tegel samt log- och ladudel i stolp- och regelverk. Längan b r ha ersatt ett äldre fähus från 1895. Fähuset i putsat tegel har sticketak och ovanpå det tegel och plåt. Invändigt finns plats f r tiotalet kor, två hästar samt grisar. På skullen fanns tidigare en cementcistern f r vattning av dju- ren. Fädelen är sammanbyggd med en h gre lad- och logdel som f rutom f rvaringsutrymme f r h också innehåller en takf rsedd g dselstad med gjutet golv, traktorgarage samt en mindre betong- G dselutrymmet används som vinterviste f r fåren silo f r ensilage. G dselutrymmet fungerar numera som vinterviste f r fåren. 4. Svinhus Det murade svinhuset uppf rdes 1930-34. Med 6. H nshus de grisplatser som fanns i det intilliggande fähuset Det timrade h nshuset är kvadratiskt och har tält- fanns sammanlagt rum f r 250 grisar. Byggnaden tak med enkupigt tegel. Det är klätt med locklist- har en verbyggnad av trä samt eternittak. 2004- panel. I bildens bakgrund betar gårdens får på den 2005 har mellanbjälklag och tak lyfts f r att ge gamla åkermarken. plats åt f nsterhantverksfirmans behov. En extra f nsterrad har då tillfogats ovanpå den befintliga.
116 9. VÄNERSBORG FAGERHULT 1:9
Kommun: Vänersborg Socken: Gestad Ingår i: Kulturhistorisk byggnadsinventering f r Gestad socken 2004-2005
Gården består av flera bebyggelseenheter varav två beskrivs här. På den s dra är bebyggelsen mycket ursprungligt bevarad med en intakt bevarad 1940- talsladugård och ett västsvenskt dubbelhus där få f rändringar gjorts. I den norra gårdsmilj n har bebyggelsen f rändrats något utifrån jordbrukets och boendets f rändrade behov. Båda är mycket goda representanter f r 1900-talets allsidiga familje- jordbruk.
Fagerhult omnämns f rsta gången i jordeboken varit heltidssysselsatta inom jordbruket. Den norra 1634 och utgjorde då ett skattehemman om 1/8 gårdsenheten var Torstens fars barndomshem och mantal (senare ¼ mantal). Laga skifte genomf rdes den s dra tillh rde tidigare faderns morbror och 1855-56. Genom k ptes till 1972. skiften och klyv- ningar utveckla- Fagerhult 1:9 om- des Fagerhult till fattar 50 ha åker att vid slutet av och 11 ha skog. 1800-talet omfat- Ut ver det arren- ta fem bebyggda deras ytterligare brukningsdelar. fem ha åker. På åkern tar man Nuvarande Fager- vall och ensilage hult 1:9 infattar och odlar också hela åtta gårdar spannmål f r av- som på olika salu. sätt lagts ihop till dagens gård, Mj lkproduk- flera av dessa är tionen upph rde de ovan nämnda 1992 och numera brukningsdelarna finns på gården i Fagerhult. tjugotalet k tt- djur plus ungdjur. Fagerhult 1:9 har Den f rsta arden- två välbevarade nerhästen kom gårdscentra som till gården år ligger efter varan- 1926 och sedan dra på vägen mel- dess har det fun- lan Sikhall och nits arbetshästar Gestad på Dalboslätten. Gårdarna har en likartad här. I nuläget finns sju hästar varav två är f l. Avel uppbyggnad med man- och fägård i vinkel och raka är en del av verksamheten liksom k rningar med tillfartsvägar. häst vid br llop och andra begivenheter. På gården har man tills nyligen också haft åtta suggor och De nuvarande ägarna Torsten och Gun Frendberg f tt upp och sålt gyltor. H ns och grisar f r husbe- vertog gården 1964 och båda har sedan dess hov finns också.
117 Nuvarande bebyggelse på Fagerhult 1:9, s dra gårdsenheten 1. Manbyggnad (1912) 2. Ladugårdslänga (1946) 3. Magasin (1920-tal?) 4. H nshus/avträde (1920-tal?)
2 4 3 1
Fähus, stall och grisavdelning är uppf rda i tegel
grisar lada loge lada vagns- lider fähus stall
10 m
1. Manbyggnad Boningshuset är uppf rt 1912 med timmerstomme och korsformig planl sning med ett rum i varje h rn. Byggnaden är mycket intakt bevarad och har stående spontad panel samt veranda med mång- Manbyggnad spr jsade f nster. Huset fungerar som sommar- bostad sedan 1970-talets b rjan och vatten och avlopp installerades f rst år 2004.
2. Ladugårdslänga Ladugårdslängan är mycket välbevarad och visar på ett bra sätt hur den multifunktionella ladu- gårdslängan på ett familjejordbruk kunde se ut på 1940-talet. Fähus och stall är byggt i tegel och loge och lador i stolpkonstruktion. På taket ligger korru- gerad eternit.
Längan innehåller till vänster samlade utrymmen f r gårdens alla djur utom h nsen och till h ger Ladugårdslänga loge med genomfart, lador samt vagnslider. Ladu- gården har sedan 1972 använts som komplement till den norra gårdsenheten f r exempelvis sinkor. Den används också f r hushållsgrisen samt gårdens ardennerhästar och deras utrustning i form av sel- don, redskap och vagnar.
118 Fähus med centralt foderbord och plats f r åtta kor
Stall
Grisavdelning
119 3. Magasin Magasinet som har regelstomme samt tegeltäckt tak ligger mitt emot ladugårdslängan och innehål- ler bodutrymmen och spannmålsf rvaring.
4. H nshus/avträde Alldeles intill magasinet ligger ett mindre hus som innehåller h nshus och avträde.
Magasin (vänster) samt h nshus/avträde
Nuvarande bebyggelse på Fagerhult 1:9, norra gårdsenheten 3 1. Manbyggnad (1928) 2. Äldre boningshus (1800-talets mitt) 3. Magasin/ 4 garage (1959) 4. Ladugårdslänga (1934, 1950-tal, 1972) 5. Maskinhall/lager 5 2 (1989) 1
Manbyggnad
1. Manbyggnad Boningshuset är uppf rt 1928 med plankstomme. Det har korsformig planl sning med ett rum i varje h rn. Huset har moderniserats i fl era omgångar. Elektricitet drogs in till jul 1944. År 1952 ersattes värmen från kakelugnar och k ksspis med central- värme då en k kspanna installerades. År 1989 gjordes tillbyggnaden till h ger där pannrum och dusch nu inryms. Frys installerades på 1950-talet och kylen på 1960-talet. Badrum, wc och tvättma- skin tillkom 1972.
Äldre manbyggnad 2. Äldre manbyggnad Bakom den nuvarande manbyggnaden ligger går- dens äldre boningshus. Huset är en timrad enkel- stuga och byggnaden visar på ett intressant sätt hur bostadsstandarden utvecklades under loppet av 1800-talet.
120 Ladugårdslänga
Fähuset med centralt foderbord rymmer trettio kor H skullen samt (infällt) efter den senaste ombyggnaden spel till skullens h hiss
3. Ladugårdslänga Ladugårdslängan byggdes 1934 med fähus och stall i tegel och loge och lador i stolpkonstruktion med slät panel. Lyfthiss installerades troligen under tidigt 1940-tal. Innan det lånades en fläkt f r att blåsa upp h et på skullen och innan det gafflades h et upp f r hand. Under tidigt 1950-tal ändrades interi ren så att koantalet kunde kas från åtta till tolv och fler grisar kunde inrymmas. Samtidigt blev det färre hästar. År 1972 gjordes ytterligare ändringar så att ladugården nu rymmer 30 kor. Då k ptes också granngården in och i den ladugården kunde hästar och grisar ställas. Till brukningsen- heten lades också en gård i Sannebol vars ladugård nyttjades f r ungdjur och grisar.
121 Magasin
Maskinhall/lager
4. Magasin Magasinet ligger i vinkel med ladugårdslängan och uppf rdes 1959 i regelverkskonstruktion. Huset har falur d panel och eternittak. Byggnaden innehåller garage f r bil och traktor samt en kvarn. En trappa upp ligger spannmålsloftet. En traktor hade skaf- fats till gården 1955 och något efter, 1957, k ptes den f rsta bilen. Båda av märket Volvo.
5. Maskinhall/lager Det senaste tillskottet till gården är en maskinhall från 1989. Den är uppf rd i regelverk med plåtfasa- der och plåttak och innehåller också två plansilos, garage, verkstad och ovanpå det en lägenhet.
122 DALSLANDS SKOGS- REGION OCH BRUKSBYGDER 9 b
St rre system av sj ar f ljer de karaktäristiska sprickdalarna (PNN/RAÄ)
Landskapstyp och dagens landskapsbild Området brukar kallas f r Skogsdal och är ett 11 10 kraftigt kuperat h glandsområde där berggrun- den brutits s nder av rader av f rkastningar. Flera 17 20 st rre system av sj ar f ljer de karaktäristiska 13 sprickdalarna, f reträdesvis i NNV-SSÖ riktning. Området är rikt på h gmossar samt vidsträckta 15 19 hällmarkstallskogar och granskogar. 12
Dominerande är kalt berg med tunt eller osam- 16 manhängande jordtäcke. Här fi nns också stråk av morän samt i vissa dalgångar lersediment. Mot 14 Vänerkusten fi nns mer sammanhängande lerslätts- partier omgivna av låga bergknallar, exempelvis T sseslätten. Kalkrik berggrund ger i vissa områ- 18 den en b rdig jordmån och rik flora.
Efter inlandsisens tillbakadragande låg havsnivån ca 150-170 m ver nuvarande nivå i norra halvan av Dalsland. Det innebär att st rre delen av Åmåls kommun låg under vatten samt att västra Åmål, Bengtsfors och Dals-Eds kommuner utgjorde en kustarkipelag där de h gsta h jderna stack upp
Ur Sverigekartan ©Lantmäteriverket Gävle 2008. Medgivande MEDGIV-2008-18528 som ar ur havet. St rre delen av området väster om Stora Le låg helt ver h gsta kustlinjen.
123123 Laga skifte genomf rdes i huvudsak under perio- den 1827-50 i mellersta Dalsland samt 1850-75 i de nordligaste delarna.
Under 1800-talets expansion tillkom en omfattande obesutten bebyggelse på skogsmark, vilket numera helt f rsvunnit (t.ex. i Håbol). Liksom s dra Dals- land drabbades den norra delen hårt av emigration. Men verlag klarade sig de norra bygderna bättre än de s dra efter havreepokens slut tack vare en mer mångsidig näringsstruktur.
Skogen har varit en viktig binäring till jordbruket. Sågtimmer har sålts till Uddevalla och Norge men även f rädlats inom Dalsland i exempelvis N sse- mark. Timmer flottades s derut bl.a. på Örekilsäl- ven och Valboån.
Skogen tillsammans med vattenkraften fick också stor betydelse f r bruksetablering; från 1600-talet manufaktursmide och järnbruk baserad på f räd- ling av tackjärn från Bergslagen och efter 1880- talet pappers- och trämassebruk.
Transporter av järn, timmer och kol var andra vik- Paddlar man utmed Dalslands kanal passerar man häll- tiga binäringar liksom i viss mån brytning av skif- ristningarna i Tisselskog. Hällristningsområdet skjuter ut fer (vid Skärbo i Steneby) och täljsten (i nordvästra som en udde i sj n Råvarpen. (BAL/RAÄ) Dalsland).
I s der avgränsas Skogsdal av den mellansvenska I Dalslands skogsbygder finns flera tätortsbild- israndszonen som till viss del också fungerar som ningar, flertalet med anknytning till vattenkraft, vattendelare mellan Vänerns och Västerhavets bruksetablering och kommunikation, exempelvis avrinningsområden. Israndszonen, där Ödsk lts Bengtsfors, Dals Långed, Billingsfors och Fengers- moar utg r det mäktigaste inslaget, tillkom när fors. isavsmältningen gjorde ett uppehåll på ca 800 år. Den sträcker sig genom Dalsland bort till Vättern. Dalslands kanal med slussar, invigd 1868, f rbin- der bruksbygderna med Vänern. Dess tillkomst Idag dominerar produktiv skogsmark. St rre sam- innebar ett uppsving f r den kringliggande bygden manhängande odlingsmarker finns huvudsakligen även om kanalen inte f rmådde rädda de krisdrab- i områdets stra delar samt centralt, främst kring bade järnbruken. Flera lastageplatser och små varv Steneby. Området har stor betydelse f r det r rliga inrättades och många byar och handelsbodar hade friluftslivet med exempelvis kanot- och vandrings- sin egen kanalbrygga. leder, bl.a. knutet till Dalslands kanal. De f rbättrade kommunikationerna står inte minst Agrarhistoria och markanvändning utbyggnaden av järnvägarna f r. År 1879 ppnade Boskapssk tsel och skogsbruk dominerar trakten såväl Bergslagernas järnväg mellan Bergslagen och sedan gammalt. Den präglas av småskalig uppod- G teborg som Dalslands järnväg mellan Norge och ling, dock med ett uppsving under havreepoken på Mellerud, via Ed och Bäckefors, f r trafik. Lelång- 1800-talet. Inslag av slättbygd finns framf rallt vid enbanan som f rband Bengtsfors med Uddevalla T sse och Steneby. Ensamgårdar dominerar i om- invigdes 1895 och så sent som 1927 invigdes Dal- rådet, men hemmansklyvningar har givit upphov Västra Värmlands Järnväg med en sträckning från till glesa bybildningar. Mellerud via Bengtsfors till Arvika.
Inom det f rindustriella inägo- och utmarksjord- Fornlämningsmilj er, fossila odlingslandskap bruket tillämpades tre- och fyrsäde eller femte- och historiska biotoper delsträda i stra delen, i vrigt sjättedelsträda och Ur fornlämningssynpunkt framträder flera områ- mindre fraktioner. I väster vidtar utpräglad skogs- den med riklig f rekomst av lämningar från såväl bygd med obetydlig uppodling samt odlingssystem sten-, brons- som järnålder. Lämningar från sten- med små fraktioner. åldern i form av hällkistor är särkilt rikt f rekom- mande i de stra delarna av Åmåls kommun samt
124 i N ssemarks socken. Boplatser f rekommer runt exempelvis Iväg, Lelång, Svärdslång och Ärr.
Många bronsåldersr sen finns utmed hela stra de- len av Åmåls kommun, i trakterna kring Ärtemark och Steneby samt norr om Råvarp. Vid sistnämnda sj i Tisselskog finns också Dalslands st rsta kon- centration av hällristningslokaler.
Järnålderns lämningar i form av gravfält har sina tydligaste koncentrationer i Steneby och T sse. Ett mått på Stenebys centrala betydelse är att inom en radie av 8 km från kyrkan finns inte mindre än sex kända fornborgar. I Steneby finns även en 24 m lång skeppssättning.
Spår av tidig järnframställning finns på många håll i nuvarande skogsbygd.
R jningsr seområden f rekommer relativt glest utspritt i hela regionen. Ödegårdsindikationer är vanliga i det äldre lantmäterimaterialet. Enstaka lokaler med välvda åkrar (tegpl jda parceller) f rekommer längs sprickdalarna. Småskaligt od- lingslandskap återfinns i anslutning till torp och småbruk. Överst: I naturreservatet Bräcke ängar finns hamlade träd, små terränganpassade åkrar och Dalslands st rsta areal av hävdade slåtterängar. Arealen äng kas successivt via r j- I området finns ännu småskaliga jordbruk med stor ningsinsatser. (MOW) andel ängs- och hagmarker. Små arealer lieslagna slåttermarker f rekommer, st rst areal återfinns Underst: Steneby kyrka är belägen på en ås i landskapet. Kyrkan markerar en viktig centralbygd som framträder re- vid naturreservatet Bräcke ängar. Bj rkhagar och dan under brons- och järnålder. I trakten finns inte mindre ppna hagmarker är den vanligaste betesmarks- än sex fornborgar. Kyrkan och Stenebyälven avbildas här i typen. En stor andel hagmarker betas av får. Intill en storslaget romantisk stil av Louis Belanger efter f rlaga exempelvis Tydjesj n finns betade strandängar. av Johan Adam von Gerdten ca 1800.
125 I området finns verlag mycket välbevarade går- dar. Bymilj er med välbevarad agrar bebyggelse finns t.ex. i Låbyn, Mo socken, Stora Strand i Fr - skogs socken, Bråtnäs och Båtviken, Torrskogs socken, Kaserna i Gr ven med Rud och Kronan i Laxarby socken, Gälnäs och Vammerviken, Vår- viks socken samt Berg i Ödsk lts socken.
Mer kollektiva bebyggelsemilj er med direkt an- knytning till jordbruket i bygden finns exempelvis i Ärtemark med Årbols kvarn och såg samt Tegane kvarn. Vid Tollebol i Åmål finns en närmast kom- plett milj med kvarn, mj lnarbostad, ladugård, Överst: Gårdarna i Gullungebyn i Tisselskog ligger i ett vagnslider, jordkällare och smedja. Bevarade karaktäristiskt lidläge. (MOW) mejeribyggnader finns exempelvis i Dals-Ed och Underst: Thorstensons mekaniska verkstad i Åmål visar hur Gärdsbyn i Ånimskog. En intressant byggnad med industrins och jordbrukets utveckling gick hand i hand. Här anknytning till jordbrukets mekanisering är Thor- tillverkade man bl.a. egenhändigt konstruerade självren- stenssons mekaniska verkstad i Åmål. sande tr skverk. Byggnaden är idag byggnadsminne. (OE) Bruksorterna i området har idag en varierad be- Bebyggelsemilj er byggelse med både en- och flerfamiljshus uppf rda Jordbruksbebyggelsen återfinns i lidlägen och kr n- från sekelskiftet 1900 och framåt. Dalslands bäst lägen ovan h gsta kustlinjen. Nedanf r h gsta kust- bevarade bruksmilj med smedjeruiner, arbetarbo- kustlinjen är bebyggelsen lokaliserad till impedi- städer samt tillh rande torp på utmarken finns i ment och dalsidor i odlingsbygderna. Bäckefors. Bruksherrgården vid Forsbacka är skyd- dad som byggnadsminne. Man- och ekonomibyggnader har i äldre tid upp- f rts i timmer. Enkelstugor och parstugor har varit Kring Laxsj n har herrgårdslivet haft ett centrum dominerande stugtyper, under 1800-talet ofta i två med Baldersnäs med tillh rande parkanläggning våningar. Efter 1870 dominerar emellertid det väst- samt Billingsholms herrgård. Båda är starkt f r- svenska dubbelhuset på små och medelstora går- knippade med dalsländsk bruksr relse. dar. Heltimrade parlogar med vidbyggda fähus på sidorna finns fortfarande kvar i enstaka exemplar. Dalslands kanal med slussar, slussvaktarbostäder Nordlig påverkan med månghussystem f rekom- m.m. omfattar mer än 25 milj er med 29 slussar mer, bl.a. med byggnadstyper som k lnor, linbas- och knyter an till norska sj system. I Håverud tur och stolpbodar. finns den teknikhistoriskt intressanta akvedukten tillsammans med en mångfasetterad industrimilj .
126 10. BENGTSFORS BÖN 1:38 Lugnabo
Kommun: Bengtsfors Socken: Torrskog Ingår i: Kulturhistorisk byggnadsinventering 31, Torrskog nr 128
1. Manbyggnad Gården utg r en mycket välbevarad äldre agrar bebyggelsemilj . Manbyggnaden är mycket typisk Manbyggnaden är uppf rd 1853 men har mycket f r det tidiga 1900-talet med snickeridetaljer och av sitt utseende från en ombyggnad kring 1900. Då pärlspontpanel, något som f rekommit på ett fl ertal tillkom exempelvis frontespisen och glasverandan, gårdar i Dalsland. Ladugårdslängan är delvis ålder- pärlsponten och de profi lerade konsoler som bär domlig med en heltimrad parloge med vidbyggda f nsteromfattningarnas ver- och understycken. utrymmen f r gårdens djur. Gårdsmilj n är på karak- Huset har också välbevarade hängrännor med täristiskt sätt uppdelad i man- och fägård med vägen utsmyckningar från tiden. Det timrade huset är som gräns emellan. uppf rt i 1 ½ plan och har enkupigt tegel på taket. F re ombyggnaden var det klätt med falur d panel och hade stickspån på taket.
Manbyggnad
Lugnabo i B n ligger vackert på en h jdrygg i Planen är fyrdelad med en liten hall mitt fram. landskapet omgiven av ett ppet odlingslandskap. Huset värmdes ursprungligen med tre kakelugnar, Gården ligger i den lilla delen av Torrskogs socken kaminer och järnspis. År 1952 installerades en ved- som ligger ster om Lelång. B n omnämns f rsta panna i k ket kopplad till ledningar och element i gången i jordeboken 1541 och omfattade då 1 skat- rummen. Vedspisen kompletterades med en elspis. tehemman. I slutet av 1600-talet skattläggs också Rinnande vatten drogs troligen in på 1950-talet. På en kvarn på ägorna. Storskifte genomf rs på inä- gården fi nns en kallkälla, en grävd brunn och en gomarken år 1760 och vid 1800-talets b rjan sker borrad brunn, den sistnämnda gjordes när badrum storskifte på utmarken. installerades, troligen kring 1970. Huset har oin- redd vind med ett sommarsovrum i fronten och en Lugnabo omfattar 5 ha åker och 7 ha skog. isolerad kammare i ena gaveln. Åkermarken ligger i träda men slås f r att hålla landskapet ppet. Nuvarande ägaren Willgä rd Martinsson är f dd på Lugnabo och tillsam- Nuvarande bebyggelse mans med sin man Claes Martinsson har på B n 1:38 de nu gården som sommarbostad. Gården 1. Manbyggnad (1853, kom till släkten 1939 då Willgärds f r- ca 1900) äldrar k pte stället. 2 2. Ladugård (1800-tal, 1942) 4 5 3. Magasin (trol.1900-1920) 3 Mangården består av boningshuset med 4. Grishus och avträde 1 trädgård, bl.a. en fi n grusad gång med (1800-tal och 1940-tal) 5. Källare mittrundel med fl aggstång samt källaren. Fägården var f rr symmetrisk med ytterli- gare ett hus som fl ygel till ladugårdslängan. Det revs dock på 1940-talet.
127 Ladugårdslänga
2. Ladugårdslänga Den långsträckta ladugårdslängan har ålderdom- liga drag såsom en heltimrad parloge. Fähuset till h ger byggdes om och moderniserades på 1940- talet. Då murades väggarna i cementsten som put- sades. Det finns plats f r fem kor men man hade inte mer är fyra. Gården hade mj lkkor fram till 1966. I vinkeln mot boden till h ger finns en in- gång till hästen. Till vänster om parlogen ligger ett Heltimrad parloge vedskjul och vid sidan av det ett stall med tre spil- tor. Här har man dock haft h ns sedan 1940-talet. Skulle eller ränne finns ver båda ladugårds- och stalldelen.
3. Magasin Som en flygel till ladugårdslängan ligger en bod, innehållande vagnskjul till vänster och utrymmen f r utsäde m.m. till h ger. En trappa upp finns går- dens snickarbod. Huset har stickspån under plåt- taket.
Magasin (h ger) 4. Stall och avträde I en timrad snedtäcka i vinkeln mellan magasinet och ladugården finns plats f r en häst och dasset. Det lilla stallet nås från framsidan. Dasset har ingång från baksidan. Willgärd berättar att det kändes tryggt att h ra hästen rumstera om i sin spilta när man bes kte utedasset.
5. Källare Till gården h r en källare f r f rvaring av potatis, konserver m.m. F re kylskåpet hade man också en murad nedsänkning i skafferigolvet där kylda mat- Stall och avträde i vinkeln varor kunde f rvaras. Kylskåp k pte man troligen mellan ladugårdslänga och magasin på 1950-talet. En stor frysbox skaffades också då, som placerades i glasverandan.
6. Garage Vid vägen fram mot gården ligger det senaste till- skottet i gårdsmilj n, ett garage. Det byggdes vid 1950-talets mitt, när en Volvo PV ink ptes. Huset har regelstomme, slät falur d panel och eternittak.
Garage
128 11. BENGTSFORS KESNACKEN 1:49 Bäcken
Kommun: Bengtsfors Socken: Torrskog Ingår i: Kulturhistorisk byggnadsinventering 31, Torrskog nr 137
Välbevarad agrar milj karaktäristisk f r det f rra sekelskiftet. Den samlade gårdsmilj n med sitt läge invid Lelångens strand har stora kvaliteter. Bonings- huset är ett välbevarat västsvenskt dubbelhus, rikt på snickeridetaljer såsom veranda med pard rrar, mångspr jsade halvvåningsf nster och de f r trak- ten typiska f nsteromfattningarna med konsol som bär f nster verstycket. Lillstugan är ålderdomlig med utknutar och verljus ver ingången. Ladugårds- längan är välbevarad från tidigt 1900-tal och en god representant f r sin period.
Gården ligger invid landsvägen med utsikt ver sj n Lelången
Kesnacken Bäcken ligger på en h jd utmed lands- hemmanets inägor låg längre åt väster, vid Bräcke vägen mellan Bengtsfors och Lennartsfors, alldeles och Ågården m.fl. hemmansdelar. invid Lelångens strand. År 1803 upprättades kartor f r storskifte på ut- Kesnacken omnämns f rsta gången 1532 i fogden marken och 1840 och 1852 f r laga skifte på inä- Sven Karts skattelängder. Gården finns med i den gor respektive utmarker. Vid tiden f r laga skifte äldsta jordeboken från 1540 och omfattade då ett fanns fem delägare på hemmansdelen Bäcken. helt skattehemman. Sedan dess har klyvningar och arvskiften givit en f rhållandevis spridd bebyg- Den nuvarande ägaren Mats Larsson k pte Bäcken gelsestruktur. Redan vid storskiftet år 1790 låg år 2001 av arvingar till Hanna Aronsson, som när bebyggelsen på fyra olika platser, vilket är speciellt. hon avled nästan 90 år gammal bott hela sitt liv på Området vid Bäcken utgjorde en f r sig liggande gården. Bäcken hade då tillh rt samma släkt sedan liten enklav av inägomark medan huvuddelen av 1700-talet. Gården omfattar idag 65 ha varav 4-5 ha är åkermark.
129 Manbyggnad
7 6
3 Lillstuga Magasinslänga 4 1. Manbyggnad 1 Nuvarande bebyggelse 2 5 Manbyggnaden är h gst belägen på Kesnacken 1:49 på gården och runt denna fi nns 1. Manbyggnad (1897-98) 2. Lillstuga trädgården med bevarade gräsrund- (1850) 3. Magasinslänga (1930-tal) lar, berså och en liten allé upp mot 4. Ladugårdslänga (1904-05) 5. Småfähus huset. En trädgårdsmästare från Tor rskog (1905) 6. Smedja (1940-tal) 7. Garage (1950-t) lär ha anlagt trädgården. Själva huset byggdes vid 1800-talets slut med det västsvenska dubbelhusets sina gamla f nster med kupigt glas och enkla d rr plan med ett rum i varje h rn och en liten hall inn- med verljus ger huset ett ålderdomligt intryck. På anf r verandan. K ket och salen ligger i de bakre taket ligger i dagsläget korrugerad plåt. h rnen medan de främre innehåller två kamrar. På vinden fi nns inredda kammare i gavlar och fronte- Under lillstugan fi nns med ingång från gaveln en spis. Huset har numera elvärme och vid 1980-talets välbevarad källare med väggar och takvalv av sten. mitt installerades WC. Vid denna tid lades också ett plåttak på huset. Huset är rikt utsmyckat med 3. Magasinslänga snickarglädjeveranda, mångspr jsade halvvånings- Byggnaden uppf rdes på 1930-talet och har gjuten f nster samt f nsteromfattningar med profi lerade källare i souterräng, resvirkesstomme och falsade konsoler. cementpannor på taket. Väggarna bär falur d locklistpanel. Huset innehåller till vänster vedbod 2. Lillstuga och mitt fram redskapsbod/verkstad med ovanpå- I vinkel bakom manbyggnaden ligger ett bonings- liggande virkesf rråd. De två d rrarna till h ger hus från 1800-talets mitt. Huset är timrat med leder till trappor upp till spannmålsloftet respektive utskjutande knutar i två fulla våningar, likt en ner till källaren. Dalslandsstuga i liten skala. Med sin grå lockpanel,
130 Ladugårdslänga
4. Ladugårdslänga Ladugårdslängan är uppf rd 1904-05 och karaktäristisk f r denna tid. Bygg- naden inrymmer längst bort i bild det timrade fähuset. Därefter kommer loge med lador och hitom dessa det timrade stallet. Längst till h ger återfinns vagns- lider. Såväl stall som fähus har ränne f r h f rvaring. Taket är nyligen omlagt med till st rsta delen begagnat enkupigt tegel Kornas bås med ppningar och under finns sticketaket bevarat. I fä- mot foderbordet som l per utmed den bakre långväggen huset fanns vid 1900-talets mitt fyra kor och två ungdjur. Korna stod uppställda utmed den bakre väggen och skranket mot foderbordet har en speciell utformning med nästan nyckelhålformade ppningar. På fähusets gavel fanns tidigare en sned- täcka innehållande g dselstad.
5. Småfähus I vinkel med ladugården ligger en timrad mindre länga innehållande utrymmen f r grisen, får, h ns och avträde. Huset har stengrund och tegeltak. Enligt Svenska gods och gårdar fanns på 1940- Småfähuset ligger i vinkel med ladugårdslängan talet en gris, fyra får och 15 h nor på gården.
6. Smedja Vid sj kanten ligger en liten smedja från 1940- talet. Den är uppf rd i regelverk och saknar fast ässja. Den ersatte en smedja byggd 1860 som år 1945 flyttades till Gammelgården i Bengtsfors. Nere vid sj n fanns tidigare också en tvättgryta.
7. Garage Hanna skaffade sig bil under 1950-talets andra hälft och det lilla garaget tillkom som en f ljd av det. Huset har regelstomme, korrugerat plåttak och Garage fint välvda portar.
131 12. BENGTSFORS LAXARBY-HEDEN 3:29 Västerh gen
Kommun: Bengtsfors Socken: Laxarby Ingår i: Kulturhistorisk byggnadsinventering nr 31, Laxarby nr 33
Gårdsmilj som på ett intressant vis speglar den påverkan på byggnadsskicket i Dalsland som hem- vändande amerikaresenärer kunde ha. Den säregna manbyggnaden är uppf rd i regelverk, något som var h gst ovanligt i Sverige vid sekelskiftet 1900. Också verandans utformning visar på inspiration från USA.
Överst: Ekonomisk karta från 1890-talet. Västerh gen är markerad med en cirkel. Underst: Manbyggnaden omkring år 1940.
Västerh gen ligger i det sj - och skogrika landska- pet ster om Skåpafors, alldeles invid nuvarande landsvägen mot Edsleskog.
Gården h r till hemmanet Heden som omnämns f rsta gången i jordeboken 1540 och då omfat- tar ett helt skattehemman. Till enheten har sedan tillkommit G rrud och Backetomten. Storskifte genomf rdes 1794 på inägorna och år 1800 på skogen. Laga skifte fastställdes 1845. Västerh gen ligger något s der om den gamla bytomten och har därmed ett karaktäristiskt utskiftat gårdsläge.
Västerh gen är numera avstyckad och fungerar som en mindre hästgård där själva gårdscentrum och kringliggande betesmarker ingår. Sedan 2004 bor Bo Petterson och Gunvor Håkansson här med sina barn. På gården fi nns också två hästar och 20 Splash h nor. En allé leder upp mot manbyggnaden och i sin hage f rr fanns också en stor fruktträdgård på gården.
132 Nuvarande bebyggelse på Heden 3:29 1. Manbyggnad (1904-08) 2. Lillstuga (omkr 1900) 3. Ladugårdslänga (1800-talets slut) 4. Fårhus (ca 1900) 5. Smedja/verkstad/avträde 2
5 1 3 4
Lillstuga Manbyggnad
Ladugårds - länga
1. Manbyggnad 3. Ladugårdslänga Manbyggnaden är uppf rd 1904-08 i samband Ladugårdslängan är uppf rd vid 1800-talets slut. med att ägaren Emanuel Andersson återkom från Den har ett timrat fähus i bortre änden med plats Amerika. Inspirationen till byggnadens utformning f r ca fem kor och ungdjur. Numera är fähuset om- och idén till dess konstruktion kommer från andra gjort till stall f r gårdens hästar. I den hitre änden sidan Atlanten. Huset har en regelstomme som fi nns det gamla stallet med plats f r två hästar och både in- och utvändigt klätts med lerklinat h nsnät hitom det fi nns ett vagnslider. Mellan fähus och och brädor. Fasaden har stående och liggande panel stall ligger på traditionellt vis loge med lador och och utmed ena sidan sträcker sig en veranda som på ena långsidan fi nns en tillbyggd ”skecka” f r ger skugga och svalka till inomhusmilj n. Huset redskapsf rvaring. På taket ligger eternit och plåt. hade ursprungligen skiffertak men är numera täckt med plåt. De främre f nstren i verandan är bort- 4. Fårhus tagna. Planl sningen är fyrdelad med två rum, k k Till fägården h r också ett timrat fårhus från ca och stor hall nere och tre rum och stor hall uppe. 1900. Det har eternittak och taket är isolerat med Interi ren är rymlig med h gt i tak. halm. Huset har en tillbyggnad som erbjuder fåren väderskydd även när de är ute. 2. Lillstuga Bakom manbyggnaden ligger en timrad lillstuga 5. Smedja/verkstad/avträde med bevarat skiffertak. Huset uppf rdes f re bo- I en kombinerad länga fi nns gårdens smedja och ningshuset och användes som bostad tills det nya verkstad samt utedasset. Huset har regelstomme huset stod klart. Huset har också använts till snick- med slät panel och eternittak. Smedjan har golv av arbod och är numera inrett som gäststuga. skifferplattor. Hit kom folk från trakten under en period f r att få hjälp med bilreparationer.
133 13. BENGTSFORS NORRA LUND 1:50 Skåkene
Manbyggnad
Kommun: Bengtsfors Socken: Torrskog Skåkene ligger med en hänf rande utsikt i en nord- Ingår i: Kulturhistorisk byggnadsinventering 31, Torrskog ostsluttning ner mot sj n Svärdlång. Gårdens åkrar nr 137 ligger i sluttningen och här finns flera odlingsr sen och lämningar efter torp. Övriga gårdar som h r Gården utg r en välbevarad äldre agrar bebyggel- till Norra och S dra Lund ligger spridda i landska- semilj . Den är mycket h gt och enskilt belägen och pet nedanf r i ett karaktäristiskt lidläge. placeringen i en sluttning är karaktäristiskt f r många gårdar i norra Dalsland. Byggnaderna är representa- År 1546 sägs ”Lunden” vara en detomt som ligger tiva f r 1800-talets mitt och andra hälft med en dals- under hemmanet Sidan. Norra Lund dyker sedan landsstuga och en ladugårdslänga samt några frilig- gande mindre ekonomibyggnader, fritt grupperade upp i jordeboken 1579 som ett skattetorp och 1640 kring gårdstunet. upptas S dra Lund som åttondels skattehemman. M jligen kan detta antyda att Lund är en enhet som delades under den senmedeltida agrarkrisen. Marken lades då under en granngård. Sedan har enheterna åter bebyggts på 1500- och 1600-talen.
Storskifte genomf rdes 1786 och laga skifte under 1840-talets f rsta hälft. I samband med det sist- nämnda flyttades gården till sin nuvarande, h gt belägna plats.
Nuvarande ägaren Jarl Lundgren är uppvuxen på en grannfastighet och vertog gården från sin släk- ting Elsa Gustafsson. Elsa och Åke Gustafsson med familj var de sista fastboende brukarna av gården och de drev jord- och skogsbruk med ett par kor, häst, h ns och grisar till in på 1960-talet. En grål- letraktor fanns också på gården. Jarl bedriver idag extensiv slåtter f r att hålla de 2 ha åkermarken ppen. Av skogen, som här varit en mycket viktig Nuvarande del av f rs rjningen, återstår idag 3 ha under fastig- och tidigare ägare heten. återinviger stugan efter u pprustningen
134 Nuvarande bebyggelse på Norra Lund 1:50 1. Manbyggnad (1840-tal, 1865) 2. Magasin (ca 1850) 3. Ladugårdslänga (ca 1850 och 1930-tal) 4. Uthuslänga (1850-1900) 5. H nshus (1948) 6. Källare
3 2 6 1 5 4
Magasin Manbyggnad, baksida
1. Manbyggnad Manbyggnaden är en välbevarad dalslandsstuga som uppf rdes i en våning efter skiftet på 1840- talet. Den andra våningen byggdes på 1865 och ve- randan tillkom 1920. Huset är timrat och på taket, som bärs upp av längsgående åsar, ligger skiffer. Huset är renoverat kring år 2000.
Manbyggnaden har enkelstugans planl sning i båda planen. I de mindre kamrarna både uppe och nere fi nns separata k k med emaljerade kokspisar från 1930-talet. Den andra våningen har under 1900-talets f rra hälft fungerat som undantag. El installerades 1948 medan rinnande vatten aldrig dragits in. Uppvärmningen sker via ppna spisar av dalsländsk modell med uppsvängd kåpa, både i Ladugårdslänga stugan nere och salen uppe.
2. Magasin Fristående timrat magasin som troligtvis är samtida med manbyggnaden. Boden har d rr i ena gaveln och tegeltäckt mångåstak. Invändigt fi nns en trapp till loftet samt bevarade spannmålsbingar.
3. Ladugårdslänga Ladugårdslängan är troligtvis ursprungligen från gårdens uppf rande efter laga skifte. Men den väs- tra delen har rivits och fädelen i ster nyuppf rdes i naturstensimiterande cementsten på 1930-talet. Där fanns plats f r två kor, en till två kalvar, en häst och grisar. Kornas foderbord l per parallellt med ladväggen med en gång mellan som underlät- tade utfodringen. En d rr leder in till lador och loge. I en rundtimrad tillbyggd skecka har funnits utrymme f r h ns.
135 Vedbod m.m.
Ladugårdslänga, baksida H nshus
4. Vedbod m.m. Uthuslänga som bland annat innehåller vedbod och avträde. Huset är delvis timrat och har tegeltak. På baksidan finns en tillbyggd snedtäcka. På gården bodde under perioder även inhyseshjon och de hade egna f rvaringsutrymmen i detta hus.
5. H nshus Gårdens yngsta tillskott är ett h nshus uppf rt 1948. Huset är byggt med panelklädd regelstom- me, pulpettak med korrugerad aluminiumplåt och har gjuten grund. Man kan f rmoda att familjen kade h nssk tseln när detta hus byggdes.
6. Källare I sluttningen ner mot gårdens åkermark ligger en liten matkällare. Ingången är originellt nog från den vre gaveln. Via en invändig stege når man käl- larutrymmet.
Källare
136 14. BENGTSFORS TISSELSKOG-HEDEN 1:20
Kommun: Bengtsfors Socken: Tisselskog Ingår i: Kulturhistorisk byggnadsinventering 31, Tisselskog nr 104
Heden upptas i jordeboken f rsta gången 1653 och Heden är exempel på 1600-talets nyodlingar i land- skapets mer skogrika och avsides belägna trakter. utg r då ett skattehemman om en åttondels man- Heden 1:20 är ett karaktäristiskt småbruk med väl- tal. Hemmanet blev senare frälseägt. bevarad bebyggelse från 1800-talets andra hälft. Boningshuset är exempel på enkelstugan utan andra Storskifte genomf rdes på inägorna år 1785 och på våning vilket inte är så vanligt på de dalsländska går- utmarken år 1809. Det fanns tre delägare på He- darna utan mer f rknippas med torpställen. På går- den vid storskiftet och kartan visar ett småbrutet den fi nns en ålderdomlig ladugårdslänga, typisk f r landskap med mängder av små åkerlappar omgivna norra Dalsland, med timrad parloge som fl ankeras av av slåtterängar. Laga skifte genomf rdes på skogen två intillbyggda timrade fähus. år 1837 och på inägorna år 1853. Efter laga skifte fl yttas fl era gårdar till nya lägen i landskapet och det är troligt att Heden 1:20 då får sin nuvarande plats och att byggnaderna på gården tillkom efter detta. Den gamla bytomten låg ungefär där 1:17 på kartan ligger idag.
Den siste åretruntboende på Heden var Viktor Augustsson (d d 1968). Han fl yttade hit med f räldrar och syskon 1890. Systern dog kort efter infl yttningen. Fadern (d d 1905) var en period i Amerika dit också brodern utvandrade 18 år gammal. Viktor och modern (d d 1947) brukade markerna och hade enligt uppgift en ko, en gris, ett antal h ns och många katter. Gården kallas Viktors Hagane.
Nuvarande ägare Finn Broman och Kristina Bj rnerås k pte stället 1972 och nyttjar det f r fritidsboende.
1 Nuvarande bebyggelse 3 på Tisselskog Heden 4 1:20 1. Manbyggnad (1850-70) 2 2. Ladugårdslänga (1850-70) 3. Vedbod (ca 1900) 4. Avträde
1. Manbyggnad Manbyggnad Den lilla manbyggnaden har enkelstugans planl s- ning. Huset är timrat med falur d panel och har en ppen snickarglädjeveranda som b r ha tillkommit kring sekelskiftet 1900. Taket täcks av tvåkupigt tegel och skorstenen är gjord av skiffer.
137 Ladugårdslänga
fähus lada loge lada fähus
10 m
2. Ladugårdslänga Den timrade ladugårdslängan har centralt placerad parloge fl ankerad av två fähus. Fähusen, som sak- nar ovanpåliggande skulle, är lägre och smalare än logen och sitter konstruktivt inte ihop med denna. De är bara intillbyggda. En länga av detta slag var i äldre tid typisk f r Dalsland men är numera relativt sällsynt. M jligen har den h gra innehål- lit stallet och den något st rre vänstra fähus. Den f rstnämnda har g dselglugg på baksidan medan den sistnämnda har det på gaveln.
Parlogen har tr skgolv i mitten och foderlada och sädeslada på mse sidor. Log ppningen har luckor f r den vre delen och nertill brädor som kan tas bort f r att reglera ppningens storlek. På baksidan fi nns en glugg f r att få luftdrag vid tr skningen.
3. Vedbod Vedboden har stomme i stolpverk och fasader av falur d stående lockpanel. På taket ligger tvåkupigt tegel.
4. Avträde Det fristående avträdet med plats f r en person är Finn vid vedboden uppf rt i regelverk med omålad slät panel. På taket ligger tvåkupigt tegel.
138 15. DALS ED BODANE 1:14 Butorp
Kommun: Dals-Ed Socken: Håbol Ingår i: Kulturhistorisk utredning 8, Håbol nr 5
Gården utg r en välbevarad äldre agrar bebyggel- semilj representativ f r 1800-talets f rra hälft med enkelstuga i två våningar samt en länga med heltim- rad parloge med ett lägre vidbyggt fähus. Gården har ett byggnadsbestånd som varit karaktäristiskt f r norra Dalslands bondgårdar men som numera näs- tan helt f rsvunnit. Med sitt avsides läge i socknens utkant och sitt ålderdomliga byggnadsbestånd har gården ett stort kulturhistoriskt värde.
Manbyggnad
Bodane har ett enskilt läge i ett småbrutet igenväx- ande landskap i Dals-Eds stra skogsbygder. På karaktäristiskt vis f r norra Dalsland ligger husen l st grupperade i en oregelbunden klunga.
Hemmanet f rs in i jordeboken 1551 som ett helt skattehemman. Namnet Bodane eller Buann an- tyder tillsammans med det avsides läget att hem- manet skulle kunna ha sitt ursprung i någon form av fäboddrift. År 1746 tillkommer en såg på hem- manet och strax norr om dagens gårdsanläggning fi nns idag rester efter kvarn- och sågbyggnader. Åkerdelning skedde år 1767 och storskifte gjordes på utmarken år 1799.
Sista brukaren som bodde permanent på gården kallades ”Kalle på torpet”. Hans son Gunnar Karlsson utnyttjade stället f r jakt och efter hans d d k pte nuvarande ägaren Vilhelm Berglund går- den som fritidsbostad. Gården omfattar ca 22 ha. Åkermarken hålls ppen genom slåtter. Skogsbruk och jakt är sedan gammalt betydelsefullt i trakten.
1. Manbyggnad Manbyggnaden är en timrad enkelstuga, en Dals- landsstuga, med liten kammare och k k i själva stugrummet. Planl sningen är likadan en trappa upp med sal i anderstugan. Ett separat utrymme fi nns bakom murstocken. Huset har idag tegeltak men var enligt uppgift täckt av torv fram till ca 1900. Huset har fått en modernare ytterd rr men Utdrag från 1890-talets ekonomiska karta. Vid den här är i vrigt välbevarad. Till den ålderdomliga prä- tiden fanns två gårdar i Butorp. Läget f r dagens Butorp geln h r de småspr jsade f nstren och den enkla 1:14 är markerat med en cirkel. entrén.
139 Nuvarande bebyggelse på Bodane 1:14 1. Manbyggnad (1800-talets f rra hälft) 2. Magasin (1800-tal) 3. Ladu- gårdslänga (1800-talets f rra hälft, 1940) 4. Vedbod (1900-30) 5. Källare
4 5 1 2 3
Ovan: Ladugårdslängan. H ger: D rren in till skålstal- Magasin let har ålderdomliga trä- gångjärn. Foto från 1972.
2. Magasin Timrad bod/magasin i två våningar med ingång från långsidan. Boden har bl.a. utnyttjats f r spannmålsf rvaring. Byggnaden har i sen tid fått ett plåttak och har tidigare haft tegeltak och f re det torvtak.
3. Ladugårdslänga Ladugårdslängan består av en h g heltimrad par- Vedbod loge som på gaveln har ett vidbyggt fähus. På andra gaveln fi nns ett avträde under pulpettak. I logens bakvägg fi nns en långsmal kastglugg. Fähuset lär vara uppf rt på 1940-talet men identiskt med ett tidigare fähus. Under plåttaket ligger stickspån. Mellan fähuset och ladan fi nns den karaktäristiska gången, skålstallet, och här fi nns ålderdomliga in- slag såsom en d rr med trägångjärn. Under f nstret i gaveln sitter g dselgluggen. Ca tre kor samt h ns och grisar b r ha haft sin plats här. Sedan bilderna togs har den h gre loggdelen dessvärre rivits.
4. Vedbod Till milj n h r också en fristående vedbod i resvir- ke med omålad lockpanel samt en jordkällare.
140 16. DALS ED GÄSERUD 1:17 och GÄSERUD 1:21
Kommun: Dals-Ed Socken: Håbol Ingår i: Kulturhistorisk inventering 8, Värdefulla odlings- landskap i Älvsborgs län klass 2. Gäserud 1:17 är bygg- nadsminnesf rklarad 1976.
Gårdsmilj n består numera av två delar med något Gården ligger tillsammans med ett flertal småjord- olika framtoning men kan ändå ses som en helhet bruk i ett kuperat och av sprickdalar uppbrutet med bl.a. två boningshus och ladugårdslänga. Hem- landskap nordost om Dals-Ed. Det variationsrika bygdsgården i Håbol har ett byggnadsbestånd som äldre odlingslandskapet är rikt på fornlämningar varit karaktäristiskt f r norra Dalslands bondgårdar och andra kulturhistoriska lämningar. I området men som numera nästan helt f rsvunnit. Parstugan finns bl.a. smååkrar, gamla grova l vträd och även tillh r en av landskapets äldsta bevarade profana betade hagmarker med en fin og dslad flora. byggnader. Den timrade parlogen och stolpboden, är visserligen flyttade till platsen men ger ändå en god bild av ett ålderdomligt byggnadsskick vilket idag är Från gården stammar de i Dalsland kända Bågen- sällsynt. Milj n bevarar drag av ett nordligare bygg- holm-Håbolssläkterna. Erik Persson från H gkil nadsskick med separata byggnader kring ett gårds- fick efter visst motstånd gifta sig med Katarina, tun. Ladugårdslängan på 1:21 är karaktäristisk f r dotter till riksdagsmannen Per Bågenholm i Gäse- det tidiga 1900-talet med intressanta detaljer såsom rud. Katarina blev mor till de vilda ”Håbolsgos- h gloge och g dselkällare. Övrig bebyggelse repre- sarna”, sju br der kring vilka sägensfloran blev rik. senterar 1900-talets senare delar, tillh rande den fortsatta jordbruksdriften efter bildandet av hem- På 1920-talet planerade den dåvarande ägaren bygdsgården. Otto Jansson, vars mor var f dd Bågenholm, att uppf ra en ny huvudbyggnad på gården, den gamla ansågs f r obekväm. F r att rädda kvar den ålder- domliga stugan i bygden bildades en hembygdsf r- ening på initiativ av kommunalordf randen Petter Karlsson i Vägne.
F reningen fick k pa tomten och stugan som däref- ter fungerat som hembygdsgård. F rutom att flytta hit lämpliga ekonomibyggnader har man också kompletterat manbyggnadens interi rer med f re- mål från trakten och återställt den speciella stock- hägnaden kring mangården.
Gäserud omnämns f rsta gången i jordeboken 1540 och omfattade ett helt skattehemman. Laga skifte genomf rdes 1842.
Jordbruket drevs vidare med befintlig ladugård och nyuppf rt boningshus. På denna fastighet har ytterligare byggnader f r jordbruksdriftens behov uppf rts. Gäserud 1:21 omfattar idag 158 ha, varav 121 ha skogsmark och 13 ha åker. 5 ha av åkern, ster om ”byvägen”, har brukats eko- logiskt (KRAV-godkänt) sedan 1989. Torpställen och perifera åkrar skogsplanterades på 1960-talet. Nuvarande brukning är huvudsakligen vallodling. Otto sålde gården vidare till släktingen Magnus Bågenholm och dennes barn Olof Bågenholm och Ebba von Krogh äger nu gården.
141 Nuvarande bebyggelse på Gäserud 1:17 2 1. Äldre manbyggnad, numera hembygdsgård (1741, 1781, 1847) 2. Parloge (1750-1800) 3. Stolpbod (1750-1800) 6 1 Nuvarande bebyggelse på Gäserud 1:21 3 4. Manbyggnad (1932) 5. Ladugårdslänga (1916) 6. Magasin (1916) 7. Redskapsbod/ garage (1969) 4 7 5
Äldre manbyggnad, numera hembygdsgård
Parloge 1. Äldre manbyggnad, numera hembygdsgård Gäserudsstugan är en parstuga i två plan. Entrén är f rsedd med ett bislag. Den timrade byggnaden är klädd med omålad lockpanel. På taket ligger enkupigt tegel. Byggnaden står på en gråstens- sockel och har en källare under anderstugan, eller utstovan/gästrummet som en son i huset kallar det ca 1800.
Även om en dendrokronologisk unders kning år 2002 har skjutit fram stugans tillkomst i tiden är Gäserudsstugan en av de äldsta bevarade profana byggnaderna i Dalsland. Årsringsdateringen visar att stugan uppf rdes som en parstuga 1741. Bygg- naden byggdes sedan på med sex stockvarv 1781 så att en andra våning åstadkoms. År 1847 ut kades huset bakåt så att kammaren i husets mitt f rdubb- lades i storlek.
2. Parloge Den timrade parlogen från 1700-talets senare del är hitfl yttad från gården Hålan i Bodane. Byggna- den har haft torvtak och har ålderdomliga detaljer som d rrar på trägång. F rutom logporten och kastgluggen på logens baksida fi nns också separata ingångar till de båda ladorna. Själva logen har ett fast trägolv medan västra ladutrymmet saknar golv och det stra har l st utlagda stänger som golv.
D rr till en av ladorna med trägångjärn och narar fästade med tränaglar. (GvS/NM 1948)
142 Stolpbod
3. Stolpbod Den timrade stolpboden är hitflyttad från gården Jonsbo i Håbols socken år 1933. Boden står på kragstolpar vilka hindrar m ssens framfart. Taket är täckt med torv. Gavelsvalen har tidigare varit inklädd med brädor så att ett slutet utrymme bilda- des framf r ingången. D rren sitter på trägångjärn och har stocklås. Byggnaden är i huvudsak tillkom- men av sekundärt använt virke och anses vara från 1700-talets andra hälft.
Yngre manbyggnad 4. Yngre manbyggnad Den yngre manbyggnaden uppf rdes 1930-32 och har det västsvenska dubbelhusets planl sning med en central murstock. Huset har många drag gemen- Ladugårdslänga samt med de m nsterhus som samfundet f r hem- bygdsvård f reslog f r gårdar i mellersta Sveriges skogsbygder. Byggnaden har timrad bottenvåning och har i samband med renoveringar genomgått en del f rändringar, bland annat har d rr och veranda bytts ut. Fasaden är falur d och huset har en beva- rad 1920-30-talskaraktär.
5. Ladugårdslänga Ladugårdslängan uppf rdes 1916 med loge och lador i stolpverkskonstruktion samt timrat stall och fähus. Taket var ursprungligen täckt med spån men belades med tegel från Tenggrenstorp, troligen på 1930-talet. Under 2007 lades ett plåttak. Byggna- den ligger i en sluttning och har k rbro upp till den h gt placerade logen. På var sida om den finns dju- pa ladutrymmen. Under ”tr sklogen” finns ett red-
143 Ladugårdslängan med k rbro in på logen
G dselkällare intill stallet och gårdens avträde skaps-/vagnskjul med f nster. Fähuset i stra delen revs i slutet av 1960-talet. Det hade sju båsplatser, två ungdjursplatser och en ca tio kvadratmeter stor avdelning f r grisar. De gjutna foderkrubborna samt vattenhoarna med automatiskt vattentillopp är orienterade mot en gång utmed väggen mot ladan, en typisk planl sning på många ladugårdar från f rra sekelskiftet. Stalldelen vid den västra gaveln har plats f r två hästar. Vid sidan av stallet finns en g dselkällare med torrdass.
6. Magasin och h nshus Magasin och h nshus Magasinsbyggnaden är troligen samtida med ladu- gården. Det har en stolpverkskonstruktion samt ett timrat h nshus. Ursprunglig taktäckning var spåntak men tvåkupigt tegel lades i samband med att den yngre manbyggnaden uppf rdes. På norra gaveln finns en tillbyggnad från ca 1970 med sned- tak (vedskjul).
7. Redskapsbod/garage I ladugårdslängans f rlängning åt ster ligger en garagelänga från 1969. Byggnaden har plåttäckt pulpettak samt panelklädd regelstomme. Den norra långsidan består av fyra dubbla ink rsportar f r vagnar, redskap och traktor.
Redskapsbod/garage
144 17. DALS ED RÖRVIKEN 1:54 S rgården
Kommun: Dals Ed Socken: N ssemark Ingår i: Kulturhistorisk utredning 8, N ssemark nr 17 samt i Värdefulla odlingslandskap i Älvsborgs län, klass 3
R rviken ligger vackert invid Stora Le. Gården är mycket speciell med ett byggnadsbestånd präglat av en slags nationalromantisk stil, vilken f rekommit på flera gårdar i socknen. Samtidigt som stilen då husen byggdes får sägas vara något tillbakablickande så är byggnadernas tekniska standard helt i takt med tiden. Såväl boningshus som ladugård är ritade av byggmäs- tare Gustav Nilsson. Snickaren Sven Petter Jonasson som själv bodde på den numera raserade gården Ols- byn b r också ha del i den speciella snickarglädje som f rekommer på flera gårdar i socknen. Speciellt f r R rviken är också det bevarade sommarfähuset.
S rgården. I bakgrunden syns den snarlika grannladugården.
Stora Le sträcker sig genom vidsträckta skogsområ- 1788 och på utmarken år 1800. Laga skifte gjordes den i nordvästra Dalsland. Kring N ssemarks kyr- 1839. På 1850-talet lär S rgården ha delats upp i ka ppnar sig en sammanhållen odlingsbygd med två separata gårdar. ett kuperat odlingslandskap med ett flertal gårdar. I den s dra delen av denna odlingsbygd kring en R rviken 1:54 S rgården som har varit i släkten vik av sj n ligger R rviken. sedan tidigt 1800-tal omfattar ca 85 ha och ägs och brukas idag av Birgitta Andreasson och hennes R rviken omnämns i den äldsta jordeboken från syster Gunvor Lombrandt med make. Mj lkkorna 1540 och bestod då av S dra och Norra R rviken fanns kvar till 1969. Numera finns här highland två skatthemman om vardera 1 mantal. Ett flertal cattle och får och åkrarna slås f r att ge foder till skiften har senare genomf rts på markerna. S dra dem. R rviken har genomgått storskifte på inägorna
145 Nuvarande bebyggelse på R rviken 1:54 4 1. Manbyggnad (1931) 2. Lillstuga (1950-tal) 3. Ladugårdslänga (1926) 4. Maskinhall (2005) 5. Sommarfähus (trol. 1930-tal) 6. Smedja (ca 1900) 3 5
2 1
6
Manbyggnad
1. Manbyggnad Den ljusmålade manbyggnaden är uppf rd med stomme av stående plank och har dubbelhusets fyr- delade planl sning med ett rum i varje h rn. Huset ritades och uppf rdes av byggmästare Gustaf Nils- son och har trots sitt sena datum en tydlig prägel av det tidiga 1900-talets villaideal med drag av ju- gend i utformningen av exempelvis tak och f nster.
Huset var från b rjan f rsett med el och kallvatten och hade centralvärme med en vedpanna i k ket och element placerade invid murstocken i varje rum. Det rinnande vattnet kom via trär r genom självtryck från en h gt belägen källa som gav vat- ten till såväl människor som djur. I slutet av 1940- talet installerades en AGA-spis i k ket som gav varmvatten. Den ersattes 1994 av en vedspis och en k kspanna. Frys installerades i slutet av 1950-talet och kyl omkring ett decennium senare. År 1974 djupborrades en brunn. Då byggdes också nytt badrum och en ny farstu på huset.
2. Lillstuga Snett mitt emot manbyggnaden ligger ett mindre hus som innehåller f rvaringsm jligheter f r exem- pelvis ved. I källaren fi nns en tvättgryta samt ut- rymmen f r mat- och potatisf rvaring. Byggnaden har en funktionalistisk utformning med ljusmålad Lillstuga träpanel.
146 Ladugårdslänga
Fähusinteri r
Ladugårdslängan, ingång till g dselkällaren
3. Ladugårdslänga Ladugårdslängan är ritad 1924 av Gustaf Nilsson. Den byggdes två år senare av snickaren Sven Pet- Bild tagen från den upph jda logen bort mot fähuset ter Jonasson från Olsbyn och hans brorson Verner Karlsson. Byggnaden är mycket speciell med en ju- gendinspirerad utformning. Den är också tekniskt väl genomtänkt med stora, väl ventilerade ladut- rymmen, f rvaringsutrymmen under den upph jda logen samt g dselkällare dit g dseln kunde mockas ut via två luckor i ladugårdsgolvet. Rinnande vat- ten fanns troligen från b rjan via den ovan nämnda källan och en släphiss fi nns installerad. Källan användes också f r att kyla mj lken. Bakom stal- let fi nns en utbyggnad dit man mockade ut häst- g dseln genom en lucka i väggen. I utbyggnaden inryms också utedass med fl era sitthål. På taket ligger stickor samt tvåkupigt tegel. Gavelpartiernas utsmyckningar håller nu på att renoveras och åter- ställas till ursprungligt utseende. En snarlik ladugårdslänga ligger på granngården. Den ritades av Karl Gustavsson, son på gården. Ladugårdslängan ritades av byggmästare Gustaf Nilsson
147 Birgitta vid smedjan
4. Maskinhall Maskinhallen är uppf rd 2005 och ersatte då ett äldre vagnslider. Den är byggd i regelverk med plåt- klädda fasader och korrugerad plåt på taket.
5. Sommarfähus Något avsides från vriga hus ligger en sommar- ladugård, ”sommarf jset”. Hit flyttade korna sommartid. De gick på skogen och i kohagen och mj lkades i fähuset. Det är troligen uppf rt på Sommarfähus 1930-talet och används idag f r fårens behov. Huset har en gjuten grund och regelstomme och är uppf rd av återvunnet virke. På taket ligger kor- rugerad eternit som ersatt det ursprungliga stick- etaket. På långväggen mitt emot d rren finns två gluggar där man mockade ut g dseln. Lämmarna togs ner på natten och hissades upp på dagen så att det skulle lufta och torka upp inne i ladugården. Mj lkpallen f rvarades hängande på väggen vid en glugg som fungerade som f nster.
6. Smedja Smedjan som Birgitta står invid är vackert belägen på en udde i sj n. Den är hitflyttad från granngår- den och var tidigare gemensam f r flera gårdar. Huset är uppf rt i resvirke och klätt med omålad lockpanel. På taket ligger stickspån.
G dselglugg i sommarfähuset
148 18. MELLERUD ANOLFSBYN 1:22, 1:45 Nol i stugan
Kommun: Mellerud Socken: Skållerud Ingår i: Ej tidigare uppmärksammad i kulturhistorisk utredning
Bebyggelsen på Anolfsbyn 1:22 1:45 är mycket karak- Skållerud är en växlingsrik socken med skogbe- täristisk f r den äldre dalsländska byggnadstraditio- vuxna h jder, sj ar och jordbruksmark i dalgång- nen med exempelvis det tvåvåniga boningshuset och ladugårdslänga med parloge hopbyggd med fähus arna. Anolfsbyn ligger i socknens sydvästra del och och stall. Gården är västsvensk i sin form med l st h rde f re 1747 till Dalskogs socken. Hemmanet grupperade byggnader som ligger tydligt uppdelade omnämns i skrift f rsta gången 1541 och omfattar i en man- och en fägård. Själva bebyggelsen är mycket då ett helt skattemantal. Byn har en långsträckt välbevarad och till stor del tillkommen kring 1800- form och s dra delen skjuter ut som en stor udde i talets mitt. Hela gårdsmilj n ger ett enhetligt intryck sj n Näs len. F re 1700- och 1800-talens omväl- då alla hus är omålade och numera vackert grå. Flera vande skiften låg bebyggelsen och byns åkermark skiffertak är bevarade på såväl man- som fägården. samlad i den nord stra delen av inägomarken med vidsträckta slåttermarker s der därom. Anolfsbyn som helhet visar på ett tydligt sätt hur 1800- talets f rändringar påverkade jordbrukslandskapet. Storskifte genomf rdes på inägomarken 1773-74, Gårdarna ligger i utskiftade lägen och de äldre ängs- markerna har nästan helt odlats upp till åker. 1800- och på utmarken 1793. Enskifte genomf rdes 1828 talets jakt på nyodlingsbar mark syns också i den dik- på inägomarken samt laga skifte på utmarken ning och uppodling som gjordes på den gamla utmar- 1830. Under 1800-talets f rsta hälft skedde en ken där Nol i Stugan har en stor del av sin åker. utflyttning av gårdarna, främst som ett resultat av enskiftet på 1820-talet. Då flyttade flera gårdar ner till de s dra delarna och Nol i stugan flyttade något norrut f r att ligga i anslutning till de skiften som tilldelades gården i det nordligaste gärdet och på den gamla utmarken i norr. Det nya bebyg- gelseläget blir precis på gränsen mellan den gamla inägo- och utmarken. En viktig del av gårdens åkermark blir nyodlingar på utmarken.
I Nol i stugan bodde och verkade under en stor del av 1900-talet Karl Karlsson, lantbrukare och poet, tillsammans med sin hustru Birgit. Karl är känd och uppskattad i bygden, inte minst f r sin dmjuka inställning till naturen och livet på går- den, f rmedlad genom hans diktning. Ett annat intressant faktum är att gården gått i samma släkt sedan 1500-talet. Gården ägs och f rvaltas nu av en stiftelse och markerna är delvis utarrenderade.
149 Manbyggnad 7 5 6 4 Nuvarande bebyggelse Visthusbod/magasin 3 på Anolfsbyn 1:22, 1:45 1 1. Manbyggnad (ca 1850-tal 2 8 och 1990-tal) 2. Visthusbod/ magasin (1850-tal) 3. Källarstuga 4. Ladugårdslänga (ca 1850-tal) 5. Grishus (omkring 1850-tal) 6. Avträde 7. Vagnslider (ca 1900) 8. Garage (ca 1960) 9. Avträde (ca 2000)
1. Manbyggnad Boningshuset från 1800-talets mitt är en timrad enkelstuga i två plan med locklistpanel och ut- skjutande knutar. Det fl acka åstaket är täckt med skiffer. Byggnaden är välbevarad med äldre snick- erier och spiskomplex. På norra långsidan fi nns en tillbyggnad från 1990-talet innehållande bl.a. våtutrymmen. Här ligger numera entrén till huset medan den ursprungliga ingången med dubbeld rr och verljus är igensatt.
2. Visthusbod/magasin Till mangården h r också magasinet, uppf rt kring 1800-talets mitt. Byggnaden är timrad i två våning- ar och har skiffertäckt åstak. Timret är obehandlat medan knutarna är tjärade och s dra gaveln är panelklädd. En invändig trappa leder till andra våningen. Interi rt fi nns bevarade spannmålsbingar och en handkvarn.
3. Källarstuga I slänten bakom boningshuset ligger en källarstuga med en ingrävd matkällare med valv av skiffer. Den ovanpåliggande stugan är timrad och klädd med Källarstuga obehandlad locklistpanel. På taket ligger skiffer. Utmed västra långsidan fi nns en påbyggd veranda från 1900-talet med korrugerat plasttak.
150 Fägården
4. Ladugårdslänga Ladugårdslängan är på traditionellt sätt samman- byggd av flera enheter. Troligtvis är den uppf rd efter skiftet i återanvänt timmer och har sedan f rstorats utmed långsidorna med snedtäckor, s.k. skeckor. Centralt ligger logen med spannmåls- och foderlada. Åt väster ligger fähuset där djuren stod bundna mot ytterväggen. Fähuset saknar skulle. I västra gaveln sitter g dselluckan. Mellan fähus och lada finns en smal gång, ett s.k. skålstall med ingång till fähus och lada. Åt ster ligger stallet. Fähusets västra gavel. Skeckorna används bl.a. till h nshus och f rvaring Bakom skymtar den h gre parlogen. men utg r också f rstoringar av ladorna där de gamla ytterväggarna då tagits bort. Taket var tidi- gare ett halmtak, ett s.k. rivetak men är numera av sinuskorrugerad, galvaniserad plåt.
5. Grishus Till fägården h r ett litet timrat grishus med in- klädda knutar, småspr jsade f nster samt plåttak. Byggnaden har skiffertak.
6. Avträde I direkt anslutning till grishuset finns ett friliggande timrat avträde. Liksom grishuset har det inklädda knutar. Avträdet har under år 2004 återfått sitt Grishus (vänster) samt avträde skiffertak.
7. Vagnslider Längst bort i fägården finns vagnslidret som upp- f rdes kring 1900. Huset har stomme av stolpverk och är klätt med omålad lockpanel. Tidigare halm- tak har ersatts av plåt. På bilden syns också en av gårdens askar som bär spår av hamlingsbruk.
8. Garage Till de fåtaliga moderna inslagen på gården får garaget f r bil och traktor räknas. Det är uppf rt kring 1960 i betong och regelverk och har eternit- Garage tak.
151 19. ÅMÅL BRÄCKETORP 1:1
Kring Edsleskogs kyrka finns ett kuperat och sj - rikt landskap. Här ligger Bräcke och Bräcketorp, två gårdar vars marker numera är skyddade som naturreservat. Området ligger på en del av Dal- formationen och den lättvittrade lerskiffern bildar en näringsrik jordmån. Detta i kombination med mänsklig hävd under lång tid har skapat f rutsätt- ningar f r en mycket artrik flora.
Bräcketorp omnämns f rsta gången i jordeboken år 1642 och kallades då Bräcketorpet. Gården till- h rde kronan och utgjorde ett åttondels mantal, senare upph jt till ett fjärdedels mantal. I boken Edsleskogs socken – från medeltid till nutid finns en utf rlig beskrivning av Bräcketorps rika histo- ria. Som exempel kan nämnas att gården brändes ner och plundrades under Gyldenl vefejden 1679 och att den kände prästen och dalslandshistorikern Anders Lignell f ddes på Bräcketorp år 1787. Stäl- let har också i äldre tid varit underhållshemman till prästen i Edsleskog. Utsikt ver Bräcke ängar om våren På gården har aldrig några skiften genomf rts men däremot kan man se hur läget f r själva gårdscen- Kommun: Åmål trum f rflyttats. På ”Sj grenskullen” uppf rdes Socken: Edsleskog nya byggnader år 1690. Att d ma av den bevarade Ingår i: Kulturhistorisk utredning 13, Edsleskog nr 3, Naturreservatet Bräcke ängar, Riksintresse f r kulturmilj - husgrunden med två spismursr sen kan det ha r rt vården samt i Värdefulla odlingslandskap i Älvsborgs län sig om en parstuga. klass 1 På 1820-talet var den gamla bebyggelsen så ned- gången att de nya ägarna som då kom till Bräcke- Sluttningarna ner mot Bräcketjärn innehåller några torp byggde nya hus. Man passade då också på att av de bäst bevarade ängs- och hagmarksområdena i Dalsland. Detta i kombination med den välbevarade flytta gårdsläget till ”ett beqvämare ställe”. bebyggelsen på Bräcke och Bräcketorp ger milj n stora kulturhistoriska kvaliteter. På Bräcketorp bil- Bräcketorp kom till den nuvarande släktens ägo dar manbyggnaden från 1822 med ekonomibyggna- år 1852. Boningshuset från 1820-talet står kvar der från 1900-talets f rra hälft en välbevarad helhet medan ekonomibyggnaderna f rnyats under 1900- som utg r en god representant f r landskapets äldre talets f rra hälft. På Bräcketorp fanns fram till år gårdsmilj er. Ladugårdskomplexet är ett intressant 1956 sex-sju kor och därefter en ko och ungdjur exempel på 1920-talets sätt att rationellt l sa ladu- fram till omkring 1970 då också hästen f rsvann. gårdsdriften och spannmålshanteringen. På gården har också funnits grisar och h ns samt får. Gården omfattar 82 ha varav 10 ha ligger inom reservatet. Den ppna marken slås och betas. Sedan 1984 nyttjas gården f r fritidsboende av sys- konen Thorstensson, alla uppvuxna på Bräcketorp. Brodern Olle Thorstensson byggde 1984 ett nytt bostadshus på en avstyckad tomt intill.
152 Nuvarande bebyggelse på Bräcketorp 1:1 1. Manbyggnad (1823, 1944) 2. Tvättstuga/källare 3. Magasin (1935) 4. Stall (ca 1920) 5. Ladugårdslänga (1918-21) 6. Plats f r riven smedja 4 3 1 5 2
6
1. Manbyggnad Den timrade manbyggnaden i två våningar ligger med en magnifi k utsikt ver nejden. Huset uppf r- des 1823 och är av typen enkelstuga med sidokam- mare. Det är klätt med falur d locklistpanel och Manbyggnad har d rromfattning och knutar i klassicerande stil. Interi rt fi nns den stora murstocken bevarad med en k ksspis, en ppen spis med uppsvängd kåpa samt en kakelugn. På 1940-talet drogs el in och f nster och ytterd rr byttes ut till de nuvarande. Rinnande vatten har aldrig installerats. Det äldre skiffertaket har ersatts med plåt men planer fi nns på att lägga ett nytt tegeltak istället.
2. Tvättstuga/källare Timrad tvättstuga med naturstensgrund och tak täckt med tvåkupigt tegel. Byggnaden som även använts vid slakt har en underliggande källare f r Tvättstuga/källare potatis och annan f rvaring.
Källarstugan ligger som en fl ygel till manbyggna- den och mitt emot, som en andra fl ygel, låg tidigare stallet. Det revs dock på 1920-talet när det nya stallet stod färdigt.
3. Magasin Det timrade magasinet från 1935 är klätt med falu- r d locklistpanel och täckt med tvåkupigt tegel. Byggnadens bottenvåning innehåller till h ger ved- bod och till vänster visthusbod och verkstad. Detta utrymme har också använts f r slakt och här fi nns en kvarn f r tillverkning av gr pe. En brant trappa Magasin leder till loftet där spannmålen f rvarats på golvet.
4. Stall/vagnbod/avträde I vinkel med ladugårdslängan ligger stall och vagn- bod i timmer och stolpverk. Hästen fanns kvar på gården till 1970. Den lilla d rren i vinkeln mot ladugården leder till avträdet.
Stall/vagnbod/avträde
153 Ladugårdslängans fähusdel
Logväggens markeringar Lada till vänster, loge till h ger vittnar om antalet tr skade havresäckar
5. Ladugårdslänga I vinkel med stallet ligger fähuset som är hopbyggt med loge och lador. Fädelen är timrad och den v- riga längan byggd i stolpkonstruktion. Taket täcks av stickspån och ovanpå den ligger korrugerad plåt. När den nya ladugårdslängan uppf rdes ersatte den en äldre från 1820-talet.
I fähuset finns ett centralt foderbord runt vilket gårdens sex-sju kor stod. I en utbyggd snedtäcka på Den täckta g dselstaden är byggd baksidan finns plats f r kalvar och grisar. Ovanpå som en stor snedtäcka i stolpkonstruktion fähuset finns skullen.
Ladugårdskomplexet är mycket rationellt anlagt med en vertäckt g dselstad dit såväl stall som fähus har d rrar f r utg dsling. Avträdet i vinkeln mellan stall och fähus hänger på ett finurligt sätt som en holk på väggen ovanf r g dselstaden.
Vatten drogs in i ladugården f re 1920 från en källa på baksidan.
Lad- och logdelen har en annorlunda utformning där loggolvet ligger utmed den främre långsidan Det djupa g dselhuset med d rr från fähuset (innanf r f nstren) och ladutrymmena utmed den rakt fram och dasset till h ger i bild bakre långsidan. Man k r in på logen via gaveln och k r sedan ut i vinkeln till h ger om fähusd r- ren. En vandring fanns tidigare framf r byggnaden.
154 20. ÅMÅL LÅBYN 1:3 Hagen
Kommun: Åmål Socken: Mo Längst norrut i Åmåls kommun hittar man Låbyn, Ingår i: Kulturhistorisk utredning 13, Mo socken nr 25:B, en som helhet relativt välbevarad bymilj med sam- Värdefulla odlingslandskap i Älvsborgs län, klass 2 manhållen karaktär. Gårdarna är lokaliserade till en h jdrygg i landskapet och omges av åkrar och Gården utg r en välbevarad äldre agrar bebyggel- betesmarker i sluttningen ner mot Låbysj n. I de semilj . Här finns ett stort antal välbevarade ekono- delvis igenväxande hagmarkerna finns storvuxna mibyggnader varav flera är av h g ålder och på ett enbuskar och grova ekar med en intressant lavflora. tydligt sätt berättar om vilka olika utrymmen som f rr beh vdes på gården. Samtidigt har de enskilda Låbyn upptas i den äldsta jordeboken från 1540 husen tagits tillvara och kompletterats f r att kunna och omfattade då ett helt skattehemman som sedan f lja med i jordbrukets utveckling och utnyttjas i genom hemmansklyvningar utvecklats till en by. År gårdens drift. Hagen ligger dessutom i ett välbeva- 1707 tillkommer en såg och senare även en snickeri- rat odlingslandskap i det nordligaste av Dalsland, på fabrik. Storskifte genomf rdes 1793 och 1810 och Låbyns gamla bytomt. Till gården h r också en ängs- laga skifte år 1843-46. Utflyttningen blev dock lada med loge som ligger vid ett utskifte, något som liten, exempelvis ligger Hagen kvar på den gamla f rekommit på flera håll i Dalsland men numera är mycket ovanligt. bytomten, och tack vare detta finns bykänslan be- varad i Låbyn.
Hagen omfattar 75 ha, varav 12 ha åker. Av skogs- marken ingår sedan 2004 12 ha i Brurmossens na- turreservat. Nuvarande ägare är Orvar Andersson. Orvar är uppvuxen i Låbyn och år 1979 k pte han in Hagen från sin moster och morbror, Signe och Karl Olsson, och bosatte sig sedan på gården från 1990. Morbrodern hade slutat med mj lkkor 1975 och den siste i Låbyn slutade med mj lk ca 1980. På gården odlas vall och lite spannmål och här finns två nordsvenska hästar. Orvar slutade med n tkreatur 1995. Han hade då sju kor samt kalvar.
F rutom de bevarade byggnaderna har det funnits en smedja nere vid bäcken och en k lna intill maga- sinet i mangården.
155 Nuvarande bebyggelse på Låbyn 1:3 1. Manbyggnad (1910, 1990) 2. Magasin (1700-tal) 3. Källarbod med snickeri (1700-tal?) 4. Grishus/avträde (ca 1920) 5. Ladugårdslänga (1700-tal, 1897, 1940, m.m.) 6. Vagnsskjul/traktorgarage (ca 1900, 1985) 7. Sommarh ns- hus (ca 1900) 8. Skogshuggarkoja (1980) 9. Maskinhall (1990-tal) 10. Ängslada med loge 11. Stuga 6
5 9 4 3 2 1 78
Manbyggnad Magasin
då drogs också vatten och avlopp in. Toalett och tvättställ sattes in i gången mellan k k och matsal. Frys b rjade användas på 1960-talet. Orvar gjorde en tillbyggnad på ena gaveln 1990 f r att kunna in- rymma vedpanna, WC och bad. Toalett och dusch sattes in i en av långgarderoberna i vervåningen.
2. Magasin På mangården ligger ett litet timrat magasin/bod som innehållit spannmålsf rvaring i vervåningen och saltkar, mj l och gr pe i bottenvåningen. Hu- Källarbod med snickeri set har mångåstak som numera är täckt med plåt och en i sen tid uppsatt vällingklocka. Strax bakom låg tidigare en k lna. 1. Manbyggnad Manbyggnaden uppf rdes 1910 och ersatte då en 3. Källarbod med snickeri äldre Dalslandsstuga. Huset har det västsvenska På fägårdssidan ligger ytterligare en ålderdomlig dubbelhusets planl sning. F nster och glasveranda bod, en timrad källarbod med åstak och gavelsvale. är ursprungliga medan fasad- och takmaterial bytts Byggnaden är troligen fl yttad och innehåller nu- mot eternit (ca 1960) och betongpannor. Huset mera utrymmen f r snickeri och hantverk. Orvars hade från b rjan pärlspontpanel. morfar var en duktig snickare. På den tiden när kringvandrande sockenhantverkare bes kte går- I huset fi nns tre kakelugnar och en ppen spis. El darna h ll skomakaren till i denna bod när han kom på 1920-talet från Låbyfors där man byggt vistades på Hagen. ett kraftverk. En k kspanna installerades 1959 och
156 Ladugårdslänga
4. Ladugårdslänga Orvar vid vete- och havrelogen Ladugårdslängan är lång och ålderdomlig till sin karaktär, i sina äldre delar m jligen från 1700- talet. Den är knuttimrad men senare f rh jd med skulle. De sju korna stod vända mot ett foderbord utmed bakre väggen. Trähäcken byttes mot en i metall 1980, mj lkmaskin inf rskaffades 1952. Kalvar och ungdjur hade sin plats på var sida om d rren, där nu hästarna står. När rinnande vatten installerades pumpades det från ladugårdskällan via en träränna till korna. Utanf r fähusgaveln fi nns en gjuten och täckt g dselstad byggd på 1940-talet, när bidrag till detta gick att få.
I planskissen ovan syns hur utrymmena f rdelar sig 5. Grishus/avträde i den långa längan. Intressant är att det fi nns två Mellan källarboden och ladugårdslängan ligger ett logar, en f r tr skning av råg och en f r tr skning fristående timrat hus med utrymme f r gårdens gri- av vete, korn, havre och gräsfr . Ovanf r fanns en sar och ett avträde med tre sitthål. enkel skulle. På baksidan låg tidigare ett hus f r tr skvandringen som Orvar f rstorat och byggt om 6. Vagnsskjul och traktorgarage till traktorgarage. Vandringen ersattes med en el- Längst ner i fägården ligger en vagnbod med ett ex- motor som beställdes när man skulle tr ska. H et tra spannmålsloft f r vete från ca 1900. Ett vagns- lastas upp med hjälp av h kanon och en h f rde- skjul och traktorgarage byggdes sedan till som en lare. Skulltork fi nns installerad. Stallet har plats f r snedtäcka på baksidan 1985. Huset är byggt i res- två hästar och i anslutning till det fi nns vinterut- virke med slät panel och har numera plåttak. rymmen f r h nsen.
157 Ängslada med loge Stuga vid ängsladan
Vagnsskjul och traktorgarage Stugan och ladan vid 1900 -talets mitt
7 och 8. Sommarh nshus och mobil skogshuggar- koja Bakom mangården ligger ett litet sommarh nshus byggt med regelstomme, stående panel och pulpet- tak. Bakom det skymtar Orvars mobila skogshug- garkoja som han använder vid arbete i skogen.
9. Maskinhall På andra sidan landsvägen uppf rde Orvar en ma- skinhall på 1990-talet med regelstomme, falur d träpanel samt plåttak. Grishus med avträde
10 och 11. Ängslada med loge och stuga På ett av gårdens mer avlägsna åkerskiften, Bj rn- Sommarh nshus och mobil skogshuggarkoja dalen, ligger en fristående timrad loge med lador. Den är troligen tillkommen under 1800-talets expansion f r att man skulle kunna tr ska och lagra sk rden på plats f r vidare transport hem till gården på vinterf ret. Dylika logar f rekommer på flera håll, kanske främst i norra Dalsland, men är numera sällsynta. De har ett värde båda ur bebyg- gelsehistorisk synvinkel och f r landskapsbilden. I nära anslutning ligger en liten timrad stuga med ås- tak, en hitflyttad f.d. backstuga som i sitt nya läge använts som raststuga. På ett äldre foto syns båda byggnaderna i sitt sammanhang.
158 REGION DALSLANDS DALBYGDER 10 a
T ftedalsån, Örekilsälven och Lerdalsälven slingrar sig fram i dalbottnarna. Ibland blir svängarna så snäva att de nästan m ter varandra. (PNN/RAÄ)
Landskapstyp och nuvarande landskapsbild Dalslands sydvästra områden är ett h glandsom- råde genomkorsat av ett fl ertal ådalgångar i nord- sydlig riktning, vilka skär in i de omgivande, delvis fjällartade skogsområdena. Området begräsas i norr och ster i princip av den vattendelare som skiljer Vänerns respektive Skageracks avrinnings- områden. Den l per från Dals-Ed ner mot Kroppe- 21 fjäll och sedan i en linje s derut ver Kroppefjäll och ner mellan Ödeborgs och Frändefors socknar. Området ligger f reträdesvis nedanf r h gsta kust- 25 linjen och utgjorde en kustarkipelag under en peri- od av isavsmältningen. Mindre partier kring Lerdal och T ftedal ligger ovan h gsta kustlinjen.
24 Jordarterna består huvudsakligen av lersediment i sänkor och dalgångar samt morän i skogsmarken 23 och på platåer längs dalgångarnas sidor. I områdets norra delar fi nns vidsträckta mossmarker. 22 T ftedalsån, Örekilsälven och Lerdalsälven bildar tillsammans med det ppna odlingslandskapet var- sitt tilltalande älvrum. Markerna sluttar ned mot de slingrande vattendragen och gårdsbebyggelsen ligger ofta uppdragen mot dalgångarnas sidor. Valboåns dalgång bildar en sammanhängande Ur Sverigekartan ©Lantmäteriverket Gävle 2008. Medgivande MEDGIV-2008-18528
159 Åkerbruk och boskapssk tsel är f rhållandevis livaktiga i dalgångarna i västra Dalsland. Vårbruk vid H gsäter. (OE) jordbruksbygd och ett kommunikationsstråk. sekelskiftet 1900 är jordbruket mer inriktat på Bebyggelsen i Färgelanda kommun är starkt kon- animalieproduktion. Produktionen på åkermarken centrerad hit. Typiskt f r området är det kuperade domineras av vallodling och andelen sysselsatta i odlingslandskapet med åkrar på sedimentjordar i jordbruket är bland de h gsta i länet vilket visar på dalbottnen och betesmarker med inslag av l v- och animalieproduktionens betydelse. barrskogsdungar i mer h glänta partier. De relativt stora gårdarna är vanligen placerade i kr nlägen, Ortnamnsändelserna -landa och -säter är särskilt vilket präglar landskapet. framträdande i området, både som socken- och gårdsnamn. Båda har en tydligt västlig utbredning Mellan ådalgångarna hittar man ett landskap med i Dalsland och f rstärker bilden av områdets orien- mindre dalgångar, med åkrar och betesmarker, tering mot Västkusten och Norge. Ortnamnsledet insprängda i mer h glänta skogsområden, exempel- -landa anses i Västsverige betyda land vid (vanligen vis kring Rännelanda och Råggärd. rinnande) vatten, strandmark. F r ortnamnsledet -säter har ett par alternativa f rklaringar presente- Dagens landskapsbild präglas av produktiv skogs- rats. Det kan härledas ur verbet sitta/vistas och mark i h glänta områden medan åkerbruk och bo- dateras som ortnamn till vikingatid-tidig medeltid. skapssk tsel är tämligen livaktiga i dalgångarna. En tolkning är att namnen har med fäboddrift att g ra och därmed skulle avspegla att ett fäbodsys- Agrarhistoria och markanvändning tem funnits i Valbodalen under medeltid eller kan- Bebyggelsen och åkermarken är främst koncentre- ske tidigare ändå. Mot bakgrund av -säternamnens rad till dalstråken. Inom det f rindustriella inägo- centrala lägen i Valbodalen och den ofta f rekom- och utmarksjordbruket tillämpades tre- och fyrsäde mande kopplingen till järnåldersgravfält är tolk- samt femtedelsträda i stra delen. I den västra ningen omtvistad. En m jlighet är att ordet har delen f rekom sjättedelsträda och ännu mindre mer med säte att g ra, att det skulle visa på gam- fraktioner samt även ensäde med flera gärden. mal kontinuerlig bosättning. H gsäter och R säter Tidigt plogbruk f rekom i området. är exempel på -säternamn med direkt koppling till vikingatida gravfält. En omfattande hemmansklyvning och uppodling i samband med havreepoken präglar 1800-talet. Inom Valbodalen är ett flertal tätorter belägna – Laga skifte genomf rdes i huvudsak under perio- H gsäter, Färgelanda och Ödeborg, samtliga kopp- den 1827-50 och ligger till stora delar bakom da- lade till anläggandet av järnvägen (Lelångenbanan gens landskapsbild och jordbruksstruktur. Sedan invigd 1895) och industrins framväxt. I Ödeborg
160 Från järnåldersgravfältet vid Håvesten med den karaktäristiska Håvestenen har man vid utblick ver Valbodalen. (OE) har Valboån ett fall som tidigt utnyttjats f r indust- riell verksamhet. Samhällena har idag en varierad bebyggelse med både en- och fl erfamiljshus upp- f rda från sekelskiftet 1900 och framåt. I vrigt präglas området av små sockencentra framvuxna kring kyrkan.
Fornlämningsbild, fossilt odlingslandskap och historiska biotoper Rikligt med fornlämningar från såväl sten-, brons- som järnålder visar på ett långvarigt nyttjande av dalgångarna. Valbodalen, och framf rallt området kring Ödeborg, räknas som ett av tre centralområ- den under dalsländsk järnålder. I området fi nns påfallande många järnåldersgravfält i anslutning till gårdar eller byar.
Att Valbodalen haft en mycket speciell betydelse under järnåldern visas av att ungefär 1/3 av Dals- lands 140 järnåldersgravfält fi nns här. Vid Vrine i Ödeborg fi nns också Dalslands st rsta gravfält med 90 synliga gravar, varav fl era ända upp till 30 me- ter långa långh gar. Andra exempel på intressanta gravfält är Ätteh gskullen vid Håvesten i Ödeborg med h gar, stensättningar och resta stenar. Erland Rosells karta ver ortnamn i Dalsland. Den skraffe- Sockencentra med kyrkan i direkt anslutning till rade linjen visar gränsen mellan Skageracks och Kattegatts avrinningsområden. Notera skillnaderna med säter- och järnåldersgravfält f rekommer exempelvis vid Råg- landanamn i väster, de västg taanknutna stadnamnen i gärd och H gsäter och visar på kontinuiteten ner ster och skog- och marknamn med anknytning till skog i f rhistorisk tid. Vid Råggärd fi nns fl era h gar och gränsbygder i norr. av nästan monumental karaktär. På gravfälten i västra Dalsland f rkommer ovanligt många av-
161 Utblick ver odlingsbygden i Valbodalen. I f rgrunden ligger Järbo kyrka och gårdarna i Runnsäter med halmtäckta ladugårdslängor. Bilden är tagen innan tornet tillkom på kyrkan. (RAÄ) långa h gar. Här framträder en intressant kulturell liggande ekonomibyggnader. Under 1800-talet kan koppling till Norge som har samma gravtradition. kan man på st rre gårdar se en kad strävan mot Området s der om Dals-Ed räknas till det andra symmetriskt uppbyggd mangård med flyglar. centralområdet under dalsländsk järnålder. Här Boningshus i två plan är starkt f rknippade med liksom i dalgångarna i sydväst finns ett flertal be- havreepoken. Enkelstugan i två våningar, Dals- varade gravfält men också många gravr sen som landsstugan, blev vanlig på hemmansklyvningar b r räknas till bronsåldern. och mindre bruk, kanske något vanligare i nordost än i s der och väster. Parstugor i två plan upp- R jningsr seområden finns i de stra och s dra f rdes på de st rre gårdarna. Vinnsäter i Järbo är delarna. Enstaka lokaler med stensträngar och en av områdets bäst bevarade gårdsmilj er från parcellindelningar f rekommer. Många degårds- 1800-talet, med enkelstuga och ladugårdslänga indikationer uppträder i det äldre kartmaterialet. med ”skeckor”. Exempel på ålderdomlig stugtyp Rikligt med välvda åkrar (tegpl jda parceller) finns i två plan med oinredd anderstuga f rekommer. i dalbygderna väster om Kroppefjäll, varav merpar- Stugtypen avspeglar bruket att f rvara spannmål ten sannolikt är lämningar från havreepoken under i boningshuset och antyder en koppling till det 1800-talet. sydg tiska huset. Skiffer är vanligt på boningshus och mindre ekonomibyggnader. Halmtak på la- Naturbetesmarker finns främst i de raviner som dugårdarna f rekommer. I vissa byggnadsdetaljer Örekilsälven, Valboån och dess bifl den skurit ned syns en västlig samh righet med bohuslänsk och i sedimenten. norsk tradition. Det gäller främst snickeridetaljer kring f nster samt indragna logportar med välvda Bebyggelsemilj er ppningar. Ladugårdslängor i souterrängläge med Den agrara bebyggelsen dominerar området. h gloge f rekommer också utmed dalsidorna. Bebyggelsen ligger på impediment i odlingsmarken, ofta i kr nlägen vilket utmärker särskilt Valboåns Milj er med anknytning till jordbrukets mekanise- dalgång. I vriga dalgångar återfinns gårdarna ofta ring återfinns i exempelvis Färgelanda (bl.a. mejeri uppdragna mot kanterna med tydlig samh righet och slakteri) och i Skällsäter (kvarn). med f rhållanden i Bohuslän.
Den västsvenska gårdsformen dominerar, ofta med i terrängen h gt belägna boningshus samt lägre
162 21. DALS ED DJUPEDALEN 1:9, KOLSÄTER 3:35 Hageberget
Kommun: Dals-Ed Socken: Gesäter Ingår i: Värdefulla odlingslandskap i Älvsborgs län, klass 2, Kulturhistorisk utredning 50, Gesäter nr 7 och nr 22
Djupedalen är beläget i Djupebäckens dalgång med Gårdarna Djupedalen och Hageberget utg r välbeva- utsikt in i Bohuslän, nära den plats där Örekilsäl- rade agrara bebyggelsemilj er, mycket representativa ven och T ftedalsälven fl yter samman. Hageberget f r 1930-40-talen. På Djupedalen är manbyggnaden ligger i närheten, på Kolsäters gamla utmark, invid visserligen byggd ca 1890 men i vrigt är bebyggel- vägen upp mot Krokfors kvarn och Gesäters kyrka. sen i stor utsträckning tillkommen på 1930-40-talet. Till de tidstypiska detaljerna h r manbyggnaden på Landskapet i området är s nderskuret av raviner Hageberget med brutet tak och h ghusladugården och innehåller många fi na inslag såsom stenmurar på Djupedalen. Av särskilt intresse är att det på båda och betesmarker, l vdungar och jordbruksbebyg- enheterna fi nns såg, spånhyvel och snickeri vilket gelse. Djupedalen upptas i den äldsta jordeboken pekar på skogens betydelse f r f rs rjningen. 1540 som ½ mantal skattehemman. Hageberget f - refaller vara en gård som nyetableras på 1930-talet.
Gårdarna ägs av br derna Tore och Arne Eriksson som numera sk ter jordbruket på distans. Tore och Arne är uppvuxna på Hageberget och Djupedalen är deras mors f räldrahem. Morfar Gustav Johans- son brukade denna gård och var också en duktig snickare. Br derna innehar också sin morfars f r- äldrahem, men där fi nns inte längre någon bebyg- gelse kvar. På Djupedalen fi nns ca 9 ha åker och på de båda andra enheterna ca 7,5 ha tillsammans. Ungefär 50 ha skog h r också till fastigheterna.
7 5 6 Nuvarande bebyggelse på Djupedalen 1:9 4 1. Manbyggnad (1890) 2. Ladugårdslänga (1941-42) 3. Brygghus (1940-tal) 1 4. Snickarbod/Magasin/källare (1900-talets f rra hälft) 5. Vagnbod (1941) 2 6. Såg (1940-tal) 7. Smedja (1940-tal) 3
1. Manbyggnad Manbyggnaden är uppf rd kring 1890 med timrad stomme och fyrdelad planl sning med k k till h ger, kammare bakom och sal i bakre vänstra h rnet. I vre plan fi nns två sovrum. El installera- des ca 1930 medan vatten aldrig dragits in. Huset hade från b rjan kakelugnar och kaminer men har på 1900-talet f rsetts med centralvärme; en k kspanna fi nns placerad i kammaren.
Manbyggnad
163 Ladugårdslängan med fähusdelen till h ger
2. Ladugårdslänga Ladugårdslängan nyuppf rdes 1942 efter att den gamla brunnit ner året innan. Fähuset murades i tegel och har plats f r ca sex kor, kvigor och kal- var. Här h lls även h ns och grisar. Ursprungligen låg ett stall f r två hästar i byggnadens andra ände. Här byggdes dock till en vagnbod med ovanpålig- gande magasin med skulltork när sk rdetr skan b rjade användas på gården vid 1960-talets mitt. Ladugårdslängan har fina tidstypiska detaljer så- Vagnbod och magasin i ladugårdslängans ena ände som ventilationsgaller och eternittak.
3. Tvättstuga Tvättstugan byggdes i slutet av 1940-talet med re- gelstomme och träpanel. F rutom tvättgrytan vid murstocken satte man också in ett badkar i bygg- naden som på så vis kom att fungera som badrum.
4. Snickarbod/magasin/källare Mellan man- och fägård ligger snickeriet som är ihopbyggt i vinkel med spannmålsmagasin och käl- lare samt dass. Snickeriet har isolerade väggar och murstock och här arbetade Gustav Johansson med Tvättstuga snickeri, exempelvis tillverkning av karmar och f nster f r avsalu. Källaren lär vara murad av ett stort ”granitägg” som hittats på ägorna och sedan huggits till lagom block att bygga av. Ovanpå käl- laren f rvarades spannmål och här står också går- dens gr pekvarn.
Snickarbod/magasin/källare
164 Interi r från sågen
5. Vagnbod Byggnaden uppf rdes efter att ladugårdslängan brunnit 1941. Här fick korna stå i väntan på att den nya ladugården skulle bli färdig. Därefter har huset använts som vagnbod och f rvaring. Huset har regelstomme med panel och eternittak.
6.Såg Sågen ligger något avsides från gårdens vriga byggnader. Byggnaden har den karaktäristiska långsträckta formen och har omålad panel samt Såg plåttak. Den är från 1940-talet och har en välbeva- rad interi r med cirkelsåg.
7. S medja Intill sågen ligger en smedja. Den uppf rdes vid 1940-talets slut och ersatte då en äldre som låg på samma plats. Smedjan har eternitskorsten och inuti finns blåsbälgen bevarad. Smidet som utf rdes var till husbehov.
Vagnbod
Smedja
165 1 Nuvarande bebyggelse på Hageberget 3:35 1. Manbyggnad (1935) 2. Ladugårdslänga (ca 1940) 3. Snickeri och magasin (1940-tal) 4. Såg (1940-tal) 5. Smedja och verkstad (1930-tal) 2 5 4 3
Ladugårdslänga
1. Manbyggnad Manbyggnaden är uppf rd 1935 i en f r denna tid karaktäristisk stil med sexdelade f nster, brutet te- geltäckt tak samt glasveranda och frontespis.
2. Ladugårdslänga Ladugårdslängan är uppf rd kring 1940. Fähuset var ursprungligen byggt i kubb, en restprodukt från tillverkningen av stickspån i gårdens spånhyvel. Numera är dock kubben utbytt mot gasbetong- block. Som mest fanns här åtta-nio kor. Mj lkpro- duktionen slutade vid 1990-talets mitt, då Tores och Arnes mor hade två kor kvar. Mj lkrummet byggdes till på 1970-talet i samband med att mj l- ken b rjade hämtas med tankbil. En extra lada har också byggts till i andra änden av byggnaden.
3. Snickeri och magasin Manbyggnad Snickeri uppf rt under andra världskriget. Huset har liggande panel och tegeltak och spannmålsloft ovanpå snickeriet. Här tillverkade Arnes och Tores far bland annat gengasved under kriget. En sned- skecka har byggts till på baksidan f r f rvaring av traktorer.
166 Snickeri och magasin
Såg Interi r från sågen
4. Såg Som en egen enhet på gården ligger sågen och smedjan. Sågen uppf rdes under kriget och här sågade br dernas far f r avsalu och husbehov. F r- utom den bevarade cirkelsågen finns här också en bevarad spånhyvel som användes f r tillverkning av stickspån till taktäckning. Restprodukten, tre- kantiga kubbar, användes till husbyggnad i fähus- väggarna i traktens ladugårdar.
5. Smedja och snickeri/verkstad I sågen f rlängning ligger en lägre byggnad som innehåller smedja och verkstad med snickeri. Bygg- naden är från 1930-talet och här har bland annat Smedja och snickeri/verkstad tillverkats timmerkälkar f r f rsäljning. På taket ligger gjutna cementpannor.
167 22. FÄRGELANDA HÅVESTEN 2:5 Ängarne
Kommun: Färgelanda Socken: Ödeborg Ängarne ligger i Valbodalens ppna odlingsbygd Ingår i: Kulturhistorisk utredning 11, Ödeborg nr 1:c, norr om Ödeborg. Gården h r till Håvesten och Kulturmilj program f r Färgelanda kommun 2002 samt Riksintresse f r kulturmilj vården ligger alldeles nära sockengränsen mot Färgelanda.
I äldsta jordebok från 1540 upptas två skattehem- Ängarne är ett pedagogiskt exempel på en 1900-tals- man; S dra Håvesten om ett mantal och Norra gård med byggnader från 1920- och 30-talen. Man- Håvesten om ett mantal. På den gamla bytomten, och fägård ligger i vinkel och är på västsvenskt vis där all bebyggelse låg samlad f re skiften och klyv- avskilda från varandra. I trädgården finns bevarade ningar, finns ännu ett par gårdar kvar medan v- grusgångar med gräsrundel mitt fram. Såväl man- riga flyttat ut till nya lägen i landskapet. Storskifte byggnaden med sitt mansardtak som ladugården genomf rdes på inägomarken 1795 och på skogen med fähus i tegel är mycket tidstypiska. Intressant är den täckta g dselstaden som visar på g dselvårdens 1797. Ett enskifte genomf rdes på inägorna 1826 växande betydelse vid denna tid. och efter det br ts den gamla bykärnan upp. Äng- arne fick sin placering via klyvning eller utflyttning från den gamla byn och namnet antyder att gården ligger på byns gamla ängsmarker.
Gården ägs av Sven-Olof och Ann-Catrin Karlsson och kom till släkten via k p av Sven-Olofs farfars far under 1800-talets andra hälft. Gården omfattar idag ca 70 ha f rdelade på tre skiften varav 10 är åker. Odlingsmarken är utarrenderad till granngår- den Stora Ödeborg.
168 Nuvarande bebyggelse på Håvesten 2:5 1 1. Manbyggnad (1925) 2. Magasin/vagnbod (1915) 3. Ladugårdslänga 5 6 (1931) 4. Källare (1920-tal) 5. H nshus (1930-tal) 6. Plats f r borttaget traktorgarage 2 3
Den tidigare manbyggnaden på Ängarne var en parstuga
Manbyggnad
1. Manbyggnad Den nuvarande manbyggnaden på Ängarne stod infl yttningsklar till julen 1925. Huset har stomme i timmer, oljemålad locklistpanel, murad grund i konststen samt mansardtak. Taket täcktes ur- sprungligen med gr na falsade betongpannor till- verkade i Färgelanda. De nuvarande pannorna är moderna men gr na f r att knyta an till originalet.
På baksidan fi nns en liten utbyggnad som usprung- ligen inneh ll k ksentré, skafferi och på andra våningen mj lrum. Huset har central murstock och Magasin/vagnbod en fyrdelad planl sning. Det byggdes med två lägenheter där den vre fungerade som undantag. 2. Magasin/vagnbod Huset f rsågs från b rjan med centralvärme och Magasinet ligger som en fl ygel till manbyggnaden. rinnande vatten och under halva byggnaden fi nns Det uppf rdes 1915 i resvirke och är klätt med källare med pannrum och matkällare. År 1960 falur d locklistpanel. På taket ligger numera tegel- installerades toalett och badkar. Huset har genom- imiterande plåt. Huset inrymmer från vänster ved- gått en totalrenovering 1989-90. Då f rnyades bl.a. bod med tillh rande loft, vagnbod med gjutet golv alla ytskikt och vissa f rändringar gjordes i plan- samt en liten lägenhet med rum och k k. Ovanpå l sningen. Vid renoveringen hittades inskriptioner vagnboden fi nns spannmålsloftet som nås via en i väggen som berättar vilka som byggde huset. brant trappa med separat ingång. Under k ket Exempelvis var det Albin Hjoberg som stod f r ligger potatiskällaren med ingång från gaveln. mureriarbetena.
John Eliasson, som anlitades f r det interi ra måleriet, gjorde f rutom fi nt dekorationsmåleri också motiv från trakten på väggarna i den vre hallen. På bilden ovan syns Ängarne som det såg ut f re 1920-talets byggnationer. På platsen tycks då ha stått en parstuga samt en äldre ladugård.
169 Ladugårds - länga
3. Ladugårdslänga H nshus Ladugårdslängan i vinkel med manbyggnaden är uppf rd 1931. Den har loge med lador och red- skapsdel i resvirke med falur d slät panel samt fähus i putsat tegel. De välvda fähusf nstren är av gjutjärn och taket täcks med falsade betongpannor. På baksidan av fähuset ligger ett g dselhus i regel- verk med gjuten platta. I en mindre utbyggnad på framsidan finns avträde, vagnbod och mj lkrum. Innanf r detta ligger stallet med plats f r två häs- tar. En lyfthiss sk tte inlastningen på skullen ovan- på fähuset. Enligt Svenska gods och gårdar rymdes på 1940-talet åtta kor, fyra ungdjur, fyra grisar samt fyra får. Nuvarande ägarens far hade senare 20 kor men avvecklade mj lkproduktionen kring 1975. Fähuset har centralt foderbord och maskinell spannmj lkning finns installerad. Under senare tid har också h ns och kalkoner hysts i fähuset.
4. H nshus H nshuset i regelverk har falur d slät panel. På taket ligger falsade cementpannor, troligen av lokal produktion. De spr jsade f nstren är väl tilltagna, typiskt f r h nshus där ljuset var viktigt f r värp- ningen. Ventilationen mynnar i en liten trätrumma på taket. Vid tiden f r Svenska gods och gårdars utgivning hade man 40 h ns på gården.
5. Källare Snett bakom gårdscentrum ligger en jordkällare. Den är uppf rd i natursten med taket täckt av en- kupigt tegel och falsade cementpannor.
170 23. FÄRGELANDA SÖDRA KYLSÄTER 2:5 S dra Kylsäter, Norra Kylsäter
Utblick från S dra Kylsäter mot grisstallet på Norra Kylsäter och det välbevarade torpet Kroken
Kommun: Färgelanda Socken: Färgelanda Mellan Näsb le och Åttingsåker finns ett repre- Ingår i: Kulturhistorisk utredning 11, Färgelanda nr 2 och sentativt avsnitt av odlingslandskapet i Valbodalen 8, Kulturmilj program f r Färgelanda kommun 2002, om- med många aktiva lantbruk och bebyggelsen ka- råde av riksintresse f r kulturmilj vården samt i bevaran- raktäristiskt placerad i kr nlägen. På varsin mar- deprogram f r odlingslandskapet kerad h jd i landskapet ligger här Norra och S dra Kylsäter.
Norra och S dra Kylsäter utg rs av två gårdsmilj er som numera ligger under samma brukningsenhet. Gårdarna upptas i den äldsta jordeboken från Båda är mycket karaktäristiska f r Valbodalen med 1541. De var då båda i kyrkans ägo och omfattade samlad bebyggelse i kr nlägen. Bebyggelsen grup- ett helt mantal vardera. N Kylsäter f rblev i kyr- perar sig kring en gårdsplan, men man- och fägård kans ägor fram till 1840-talet och har tjänat som är ändå tydligt åtskilda. På S Kylsäter finns en av boställe i H gsäters pastorat. S Kylsäter har under Dalslands bäst bevarade salsbyggnader och på N Kyl- en period varit frälseägt. säter en välbevarad parstuga i två våningar. Bland ekonomibyggnaderna hittar man goda exempel på Inga klyvningar av Kylsätersgårdarna tycks ha det äldre jordbrukets byggnader såsom en rundtim- skett. De ligger på sina ursprungliga platser i land- rad parloge på N Kylsäter och magasinslängan på skapet. Laga skifte f rrättades år 1860. Under N S Kylsäter. Då gårdarna är i kontinuerlig drift finns här Kylsäter ligger torpet Kroken och under S Kylsäter också moderna ekonomibyggnader som fähus av låg- husmodell från 1985 samt grisstall från 1995. torpen Kullen, Lugnet (F rdärvet), Snickartorpet och Ängen (Tyskerud?).
Den nuvarande ägaren Lennart Johanssons farfar k pte S dra Kylsäter 1908 av en Wolter. År 1967 ink pte Lennarts far även de ppna markerna samt gårdscentrum på Norra Kylsäter efter syskonen Kylander. Gårdsbruket omfattar idag 90 ha åker och 60 ha skog. Lennart och Marianne Johansson brukar gården tillsammans med sina barn. Man har 20 mj lkkor och ca 20 ungdjur samt h ns. På N Kylsäter finns också ett smågrisstall med 84 suggor plus kultingar. Det senaste tillskottet på gården är ett vindkraftverk.
171 Nuvarande bebyggelse på S dra Kylsäter 2:5 (S dra Kylsäter) 1. Manbyggnad (1912-13) 2. Äldre boningshus (1870?, 1939) 2 6 3. Magasinslänga (1800-tal) 4. Ladugårdslänga (1985) 5. Lada (1971) och 8 maskinhall (1999) 6. Stall/tork (1914) 7. G dselbrunn (1992) 8. Brygghus 9. Källare 10. Vindkraftverk 1 4 3 5 9 7
Manbyggnad
människor från en damm nordost om gården. Vid en st rre ombyggnad 1955 f rsågs huset med cen- tralvärme. En källare grävdes under halva huset där pannan placerades liksom den gamla vedspisen från k ket. Hydrofor installerades också. År 1985 installerades värmepump så att gården numera kan ta tillvara värmen från djurstallet.
Till mangården h r en fi n trädgårdsanläggning med exempelvis mittrundel och krattade grus- Äldre boningshus gångar. I äldre tid har S och N Kylsäter delat på en anställd trädgårdsmästare.
1. Manbyggnad 2. Äldre boningshus Den timrade manbyggnaden uppf rdes 1912-13 Den timrade lillstugan ligger som en fl ygel till och har en bevarad sexdelad planl sning med sal manbyggnaden. Byggnaden har under 1900-talet i mitten, en s.k. salsbyggnad. Huset är klätt med använts f r generationsboende samt som bostad oljefärgsmålad locklistpanel och på taket ligger f r anställda på gården. Huset är av oklar ålder. tvåkupigt tegel. Exteri ren domineras av en mag- Uppgifter fi nns om att den skulle vara ca 200 år nifi k veranda i två våningar, utsmyckad med små- samtidigt som planl sningen med ett rum i varje spr jsade f nster och snickarglädje. Huset har bl.a. h rn antyder att huset borde vara från 1800-talets också bevarade kakelugnar och originalf nster. andra hälft. Byggnaden genomgick renovering och ombyggnad 1939 och har på 1990-talet fått r da Rinnande vatten drogs in i huset kring 1920. En betongpannor på taket. s.k. vädur pumpade upp vatten till såväl djur som
172 Magasinslänga
Ladugårdslänga Interi r från fähuset
Lada i vinkel mot det låga fähuset samt maskinhall (snedtäckan)
3. Magasinslänga Korna står uppställda kring ett centralt foderbord Den gamla timrade magasinslängan ligger som en med fodergrindar av metall och i ena h rnet är andra flygel till manbyggnaden. Den innehåller mj lkrummet inrett. R rmj lkning och fodervagn från vänster avträden, h nshus, vedbod och garage. är installerade. Korna utfodras med ensilage från I vedboden leder en brant trapp upp till spannmåls- rundbalar samt halm. loftet. Huset är hopbyggt med ladan. Det har haft spån- och tegeltak men är numera plåttäckt. 5. Lada och maskinhall I vinkel med fähuset ligger en äldre del med log- 4. Ladugårdslänga och ladutrymmen från 1971. Denna del är uppf rd Ladugårdslängan byggdes år 1985 på den h ga i resvirke och klädd med falur d slät panel och an- stengrunden från ett äldre fähus byggt 1921. Det vänds f r f rvaring av halmbalar m.m. En lyfthiss lär ha tagit tio vintrar att forsla fram all sten till är installerad f r inlastning. På baksidan ligger en det äldre ladugårdsbygget! Det nuvarande fähuset tillbyggd maskinhall från år 1999. Maskinhallen är saknar ovanpåliggande skulle och är byggt med byggd som en stor snedtäcka. Den har regelstomme betongelement med fasadyta av småsten. På taket samt takbjälkar av limträ och är utvändigt helt ligger plåt. F r utformningen svarar Lantmännen. klädd i plåt.
173 Stall/tork
Interi r från maskinhallen (se f regående sida) 6. Stall/tork Stallängan uppf rdes år 1914. Den inrymmer loge med lador i stolpverkskonstruktion och längst bort i bild det timrade stallet. Vid 1900-talets mitt fanns fem hästar på gården. Idag används utrym- met f r kalvar i l sdrift. År 1975 installerades torken vars maskinhus sticker upp ovan nock på det plåtklädda taket. Längst till h ger ligger ett tillbyggt f rvaringsutrymme som även utnyttjas f r ungdjur i l sdrift.
7. G dselbrunn I slänten nedanf r fähuset ligger den gjutna g dsel- brunnen. Den byggdes 1992 och ersatte då en äldre g dselstad som låg nedanf r ladugårdens långvägg.
8. Brygghus/vagnbod I trädgården bakom manbyggnaden ligger ett brygghus/vagnbod. Byggnaden är uppf rd i regel- konstruktion och klädd med falur d slät panel. På taket ligger tvåkupigt tegel.
9. Källare I sluttningen sydväst om trädgården ligger en jord- Brygghus/vagnbod källare ingrävd i slänten. Den har använts f r pota- tisf rvaring.
10. Vindkraftverk År 2005 uppf rdes ett vindkraftverk på gårdens marker.
174 Nuvarande bebyggelse på S dra Kylsäter 2:5 (Norra Kylsäter) 2 1. Manbyggnad (tidigt 1800-tal) 2. Statarbostad (1880-tal och 1920) 6 1 3. Magasin (1890-tal) 4. Ladugårdslänga (ca 1870) 5. Fårhus (ca 1900) 6. Grishus (ca 1900) 7. Grisstall (1995) 3 5
4 7 En pard rr med verljusf nster har bevarats
Manbyggnad
1. Manbyggnad Manbyggnaden på Norra Kylsäter skall vara upp- f rd i b rjan av 1800-talet och är en parstuga i två våningar. Till vänster ligger k ket och till h ger salen. Huset är timrat och klätt med locklistpanel. På taket ligger betongpannor som ersatt ett äldre enkupigt tegel. Verandan och snedtäckan vid k ks- ingången har skiffertak. I den sistnämnda fi nns också en bevarad pard rr med verljus.
Mangården är tydligt avskild från fägården av en Mindre bostadshus stenmur. Den stora trädgården rymmer bl.a. grusad gårdsplan och rader av uppvuxna ekar och askar.
Efter att Norra Kylsäter k pts in av S dra Kylsäter år 1967 gjordes vissa moderniseringar. Exempelvis drogs vatten och avlopp in och pannrum installera- des i en kammare innanf r k ket. Badrum inrym- des i en kammare på andra våningen.
2. Mindre bostadshus I vinkel med manbyggnaden, utmed den gamla landsvägen som f rr gick ver gårdsplanen ligger ett mindre boningshus som fungerat som statar- bostad eller drängstuga på gården. Byggnaden är Magasin troligen från 1800-talets andra hälft men renove- rad på 1920-talet. Det timrade huset har falur d locklistpanel och taket täckt av korrugerad plåt. bod med trappa upp till spannmålsloftet. Det h gra innehåller vedboden. Till h ger är en snedtäcka 3. Magasin tillbyggd innehållande två avträden. På allt ligger Snett bakom manbyggnaden ligger gårdens maga- idag plåttak. sin. Byggnaden är timrad och klädd med falur d locklistpanel. Det vänstra utrymmet är en visthus-
175 Ladugårdslänga
4. Ladugårdslänga Ladugårdslängan från 1870-talet ligger i vinkel med mangården. Den består idag av en rundtimrad parloge med f rh jt loggolv och två djupa ladut- rymmen på var sida. I det sydvästra utrymmet ligger numera ett gjutet golv och här hålls tidvis kvigor och grisar i l sdrift. I nordost ligger den timrade stalldelen och intill den en snedtäcka inne- hållande en upph jd vagnbod. Utrymmet under vagnboden utnyttjas f r f rvaring men också som täckt g dselstad f r stallet. Fårhus Sydväst om parlogen låg fram till år 2002 fähuset. Det var timrat och i vinkel med fähuset låg ytter- ligare en loge. Hela ladugårdslängan var fram till år 1979 täckt med halm och tegel men har numera tak av korrugerad plåt.
Utanf r stallväggen har ett dubbelgarage i regel- verk med plåtbeklädnad byggts till.
5. Fårhus Nästan vägg i vägg med logen står ett separat får- hus. Byggnaden är timrad med slät falur d panel och på taket ligger falsade cementpannor tillver- Gris- och h nshus/vedbod kade i Färgelanda.
6. Gris- och h nshus/vedbod På en sockel av natursten ligger det timrade huset som innehåller utrymmen f r grisar, h ns och ved. Byggnaden är klädd med falur d lockpanel och på taket ligger enkupigt tegel.
7. Grisstall Smågrisstall f r 84 suggor plus kultingar uppf rt 1995 av betongelement. På taket ligger cebonit. I byggnaden finns plats f r betäckningsavel, BB, familjeboxar, sinsuggor, foder samt personalutrym- Grisstall men.
176 24. FÄRGELANDA SKALLSJÖ 1:30 S dra Skallsj
Kommun: Färgelanda Socken: H gsäter Ingår i: Kulturmilj program f r Färgelanda kommun 2002, område av riksintresse f r kulturmilj vården
S dra Skallsj är med sin utformning ett gott exem- I gränslandet mellan skog och ppen åkermark, pel på en västsvensk gård. Man- och fägård är tydligt något sydväst om H gsäter, ligger gårdarna i Skall- avskilda från varandra. Boningshuset, ett västsvenskt sj . Väster om bebyggelsen slingrar sig Valboån dubbelhus, är mycket representativt f r manbygg- fram, och ner mot dess stränder hade Skallsj f rr nader från årtiondena kring sekelskiftet 1900. Med vidsträckta strandängar vilka numera är dränerade sina påkostade f nsteromfattningar anknyter huset och uppodlade. till byggnadstradition i Västra Dalsland och Bohuslän. Ekonomibyggnaderna är typiska f r en normalstor I äldsta jordeboken från 1540 upptas två hela skat- gård under f rra halvan av 1900-talet. tehemman, S dra Skallsj och Norra Skallsj som genom klyvning och arvskiften blivit två byar. Vid tiden f r storskifte 1770 fi nns fyra delägare i S dra Skallsj . Laga skifte genomf rs här 1832.
S dra Skallsj 1:30 f refaller vara en av de gårdar som ligger kvar på samma plats som vid storskiftet 1770. Torpet Myren h r till gården.
Nuvarande ägare Kjell och Inga-Britt Rydholm använder numera gården i huvudsak som fritidsbo- stad. Kjell är uppvuxen på gården. Hans far Tage Rydholm k pte stället 1934. Gården omfattar ca 70 ha, som idag är delvis utarrenderade. Fram till 1970-talets mitt fanns mj lkkorna kvar.
Nuvarande bebyggelse på Skallsj 1:30 3 1. Manbyggnad (1900-1904) 2. Lillstuga och magasin (1904) 3. Ladugårds- 5 länga (påbyggd 1940) 4. Svinhus/vedbod/avträde 5. Vagnslider (1940-tal) 6. Källarvind 2 4 1
1. Manbyggnad Det timrade boningshuset har det västsvenska dub- 6 belhusets planl sning med ett rum i varje h rn, central murstock och en smal hall mitt fram. K ket ligger till h ger och salen i bakre vänstra h rnet. Fasaderna är klädda med hyvlad panel och l v- sågerier och lister med genombrutna m nster pryder f nsteromfattningar, veranda, f rstukvist och takfot. På taket ligger tvåkupigt tegel.
Vid en renovering på 1940-talet drogs vatten in och handpump och vedpanna installerades i k ket. Vid 1960-talets mitt installerades oljeeldning med pannrum samt badrum. Vindsvåningen var på karaktäristiskt vis ursprungligen oinredd med en timrad kammare i ena gaveln. Numera fi nns här uppe bl.a. sovrum och ett extra k k och 1975 togs en st rre takkupa upp i husets bakre takfall.
177 2. Lillstuga och magasin Timrat, mindre hus med magasin och ett bostads- rum och k k. Huset är samtida med huvudbygg- naden och har falur d panel och tak med tvåkupigt tegel. En familj bodde här på 1940-talet. Senare har utrymmet använts som h nshus och numera f r f rvaring och snickeri. Bakom en separat d rr leder en brant trappa upp till spannmålsloftet. Här har spannmålen f rvarats på golvet och brädfod- ring finns bevarad utmed väggarna. Lillstuga och magasin 3. Ladugårdslänga Ladugårdslängan har mycket av sitt utseende från en st rre om- och påbyggnad 1940. Fähuset är timrat och efter utbyggnaden hade man tio kor och fem ungdjur kring ett centralt foderbord i fähuset och tre hästar i stallet. Spannmj lkning med vakuumledningar finns installerat. Ett mj lkrum är tillbyggt utanf r ingången till fähuset.
Logen har genomfart och ett ladutrymme på var sida. När lyfthiss installerades på rännet togs sax- arna bort i takkonstruktionen och st dben sattes dit. Nyligen har tegeltaket ersatts av tegelimite- Ladugårdslänga rande plåt.
4.Svinhus/vedbod/avträde I vinkel med ladugården ligger ett f.d. svinhus och vedbod. Det västra utrymmet har gjutna golv och gjuten nedre del av väggarna. Ovanf r vidtar tim- rade väggar. Här h lls tidigare sugga med kultingar. Numera används utrymmet som bilverkstad.
Det stra utrymmet är vedbod. Väggarna av stolp- verk är klädda med panel med vankantade lock. Under taktegel och masonite ligger det äldre halm- taket kvar. Vedboden är på baksidan sammanbyggd med ett litet avträde. Svinhus/vedbod/avträde
5.Vagnslider Vagnslidret ligger parallellt med ladugården och i vinkel med vedboden. Det är uppf rt i regelverk med slät falur d panel. På taket ligger falsade cementpannor, m jligen tillverkade i Färgelanda. Här står bl.a. den Ferguson-traktor som kom till gården på 1950-talet. På gaveln fanns tidigare ett litet snedtak under vilket gårdens hässjest rar f r- varades.
6. Källarvind Bakom boningshuset i slänten upp mot åkern ligger Vagnslider en källarvind med källare i gråsten och en låg ver- byggnad i resvirke med panel. Den ovanpåliggande boden har ingång från åkern och här f rvarades redskap. Här finns också en lucka i golvet där potatisen kunde kastas ner i källaren. Källaren har ingång från trädgården.
178 25. FÄRGELANDA SKÄLLSÄTER 1:5 Dammen
Kommun: Färgelanda Socken: Järbo Ingår i: Kulturmilj program f r Färgelanda kommun 2002, område av riksintresse f r kulturmilj vården
Dammen i Skällsäter är en god representant f r 1900- I nord-sydlig riktning genom Färgelanda kommun talets bondgård där en tydlig f rnyelse av byggna- slingrar sig Valboån. Dess dalgång bildar en sam- derna gjorts kring 1900-talets mitt och därefter. manhängande jordbruksbygd och ett kommuni- Boningshus och ladugård är tillkomna på 1950-talet kationsstråk. Kring Järbo kyrka i norra delen av och speglar hur typritningar f r såväl boningshus som kommunen är landskapet ppet och i ett karaktä- ekonomibyggnader kom att styra byggandet. Gårds- ristiskt h jdläge ligger Skällsäter. milj n har därefter kompletterats med garage och maskinhall, vanliga tillskott i gårdsmilj n under 1900- talets andra hälft. Skällsäter omnämns i äldsta jordebok från 1540 och omfattade då två skattehemman, dels Stora Skällsäter om ett helt mantal, dels Lilla Skällsäter om ett halvt mantal. År 1642 tillkom ytterligare ett åttondels mantal. Skällsäter har genomgått storskifte på inägor och skog år 1779 respektive 1795. Laga skifte genomf rdes 1834 och 1847. Klyvningar har gjorts 1794, 1841, 1842, 1861 och 1862. På den gamla byplatsen ligger fortfarande några gårdar men Dammen tillh r de som ligger i ett utflyttat läge.
Lelångenbanan mellan Uddevalla och Bengtsfors anlades 1895 med sträckning ver Skällsäters ägor. Hela sträckan trafikerades fram till 1960 och sträckan Uddevalla-Bäckefors till 1964. Vid Skäll- säter anlades också en station och stationsbygg- naden som flyttades till platsen från Tångelanda i b rjan av 1900-talet står ännu kvar. Spåren är dock numera upprivna.
Skällsäter 1:5 omfattar ca 36 ha, varav knappt 30 är åker. Fram till 1995 hade gården mj lkproduk- tion och därefter bedrevs huvudsakligen spann- målsodling.
Nuvarande ägarna Sven och Gerd Paulsson kom till Dammen 1971 och vertog då efter familjen Skogsberg som uppf rde nuvarande ladugårdslänga och boningshus. Under familjen Paulssons tid har Det numera rivna äldre boningshuset (se nästa sida) garage, maskinhall samt jordkällare tillkommit. Ladugården har också moderniserats och komplet- terats med en spannmålstork. Under en period har åkermarken legat i EU-träda, men nu arrenderas den ut till en närliggande mj lkgård med KRAV- produktion. Nio bikupor finns också.
179 1 Nuvarande bebyggelse på Skällsäter 1:5 1. Manbyggnad (1956-60) 2. Ladugårdslänga (1950) 3. Lillstuga (1900- talets b rjan) 4. Garage (1972) 5. Maskinhall (1983) 6. Jordkällare (1985) 7. Plats f r äldre boningshus
4 7 6 2 3
5
Manbyggnad
1. Manbyggnad Det nuvarande boningshuset uppf rdes under 1950-talets andra hälft. Huset är byggt efter Kungl. Bostadsstyrelsens huvudritning 166 f r trähus men uppf rdes istället med stomme av blå- betong. Fasaderna är klädda med gult tegel och på taket ligger tvåkupigt tegel. Huset har en fyrdelad planl sning med k k, rum och vardagsrum samt hall med trappa och badrum. Det f rsågs med pannrum i källaren och vattenburen värme. Till källaren f rlades också tvättstuga, mat- och rot- Ladugårdslänga fruktskällare.
Huset ersatte ett äldre boningshus, en Dalslands- stuga. Huset stod kvar in på 1970-talet och utnytt- jades som undantagsstuga. Invid denna fanns också bl.a. avträde. Kvar på platsen fi nns ett vårdträd.
2. Ladugårdslänga Ladugårdslängan uppf rdes 1949-50 med fähus och stall i tegel och loge, lador och vagnslider i stolpverkskonstruktion med slät falur d panel. Fasaderna kläddes med plåt vid 1980-talets mitt. På taket låg ursprungligen stickspån och därefter tegel. F r 15 år sedan lades korrugerad plåt. Den h ga skullen är f rsedd med h tork och lyfthiss. Interi r från det ljusa fähuset med bl.a. fodergrindar i metall och vakuumr r till mj lkmaskinen. Den tidigare ägaren hade fl era hästar i stallet samt grisar i fähuset. Nuvarande ägarna byggde om
180 fähuset när de tog ver. Centralt foderbord med s.k. bohuslänskt mellanbås installerades. Som mest har här varit 18 kor + kvigor. Utmed stra gaveln finns kalvkättar. Spannmj lkning installerades lik- som ny vattenledning. Utfodring skedde manuellt. I fähusets ena h rn ligger mj lkrum och på gaveln finns den gjutna g dselplattan. Invid denna låg också tidigare en urinbrunn. På fähusets långsida sitter en ventilationstrumma med fläkt.
Ovanpå ladan och vagnslidret har Sven Paulsson Lillstuga byggt en spannmålstork med tre f rvaringsfickor och en kapacitet på 100 ton. Spannmålen skruvas upp och kan efter torkning t mmas direkt ner i lastbil eller vagn som k r in under fickorna, genom byggnaden.
3. Lillstuga Lillstugan från 1900-talets b rjan innehåller ett rum och k k. Huset har regelstomme med såg- spånsfyllning, r d stående locklistpanel samt sadel- tak som tidigare var täckt med tvåkupigt tegel och nu med korrugerad plåt.
Huset har använts som bostad. Bland annat bodde Garage här på 1930-talet 13 personer som var med och byggde väg 172. Vägen gjordes som ett s.k. AK- arbete. De 13 hade helpension på Dammen och tillsammans med den egna familjen gav det Emma Skogsberg 20 personer i maten varje dag!
4. Garage Garaget uppf rdes 1972 f r traktor och en person- bil. Byggnaden har betonggrund, regelstomme klädd med falur d slät panel samt plåttak.
5. Maskinhall Bakom ladugårdslängan ligger en maskinhall upp- f rd 1983. Byggnaden har gjuten platta och regel- Maskinhall stomme. Såväl väggar som tak är klädda med tra- petskorrugerad plåt. Här finns gårdens maskiner samt verkstadsfunktion.
6. Jordkällare I slänten väster om ladugårdslängan uppf rdes 1985 en källare f r potatisf rvaring. Den är murad i betonghålsten och har gjutna valv som sedan täckts med jord.
Jordkällare
181 REGION 10 b KROPPEFJÄLL
27
26
Från fornborgen Bore kulle är utsikten betagande. Vid klart väder ser man såväl silon i Brålanda som Kinnekulle. (OE) Ur Sverigekartan ©Lantmäteriverket Gävle 2008. Medgivande MEDGIV-2008-18528
Landskapstyp och dagens landskapsbild Produktiv skogsmark dominerar dagens landskaps- Strax s der om Dalslands geografi ska mittpunkt, bild. Kring Dalskog, vid Teåkerssj n och Kabbo- mellan Dalboslätten och Valboåns dalgång ligger sj n fi nns emellertid mindre jordbruksdalgångar ett utpräglat h glandsområde, sj rikt och domine- liksom s der om sj n Erve. I vrigt är det endast rat av skogs- och mossområden. Detta f rkastnings- enstaka gårdar och f.d. torp som bryter av. område utg r en vattendelare i Dalsland och kallas här vergripande f r Kroppefjäll även om det egent- De vidsträckta skogstrakterna har idag stor bety- ligen är ett av h jdsträckningens h gsta partier, delse f r friluftslivet med fi ske och campingm jlig- vid gränsen mellan Valbo, Sundals och Nordals heter liksom vandrings- och kanotleder, exempelvis härader som är det egentliga Kroppefjäll. I området Karolinerleden. Här fi nns också sommarstugor fi nns fl era mindre h jdområden som har egna invid sj arna, bl.a. vid Ragnerudssj n. Från det beteckningar såsom Teåkersfjället, Kabbebofjället, forna kronojägarebostället Granan vid Kroppefjälls Sätersfjället och Stigsfjället. Ofta räknas också stra f rkastningsbrant har man en vidunderlig angränsade jordbruksbygder med de gårdar som utsikt ver Slättdal och Vänern. har mark på fjället in när man talar om Kroppefjäll. Agrarhistoria och markanvändning Området domineras av kalt berg som täcks av ett Kroppefjäll kännetecknas av stora obebyggda tunt osammanhängande jordtäcke, vanligen morän. områden. Dess karaktär av bygdedelare avspeglas i St rre delen av området ligger ver den h gsta att såväl socken- som häradsgränser m ts uppe på kustlinjen. Strax ster om Järbo kyrka fi nns den fjället. Området utgjorde tidigare allmänningsmark h gsta punkten, 238 m h. Utefter långa sträckor som utnyttjades som betes- och virkesresurs av av Kroppefjällsplatåns stra sida, bl.a. väster om socknarna runtomkring. Efter jordbruksskiftena Trollungebyn, fi nns hak och terrasser vilka tydligt delades området mellan socknar och gårdar i markerar den forna strandlinjen. angränsande jordbruksbygder.
182 Delar av Kroppefjäll har också varit kronopark, d.v.s. skog som kronan gjorde anspråk på.
Gårdar som finns med i äldsta jordebok (1540) hit- tar man exempelvis centralt i Dalskogs socken samt i dalgången s der om sj n Erve, exempelvis Bleken och Trollungebyn. En tydlig kolonisation med upptagande av gårdar sker i Kroppefjällsområdet under 1600- och 1700-talen. Exempel på sådana är Flathult och Funnebo i norr, Buxåsen, Granan och Bollungen i Sundals Ryr samt Svenstakan i s der. Denna utveckling st ddes av kronan som såg posi- tivt på nya potentiella skattebetalande gårdar. Från 1600-talets mitt sker också en kolonisation av Savolaxfinnar i området. Finnarnas bosättningar och extensiva svedjande hamnade dock senare i konflikt med den expanderande bruksr relsen. Den mest omfattande kolonisationen av Kroppefjälls- området inträffar under 1800-talets jordhunger då en mängd torp upptas, varav många enskilt och otillgängligt belägna, på yttersta gränsen av var det var m jligt att odla. Enstaka av dessa finns kvar än.
Vid 1700-talets slut inleddes brytning av takskiffer vid Hällan i Gunnarsnäs. Denna verksamhet kom under 1800-talet också att bedrivas vid Källsviken Som ett monument ver skifferbrytningen och Halängen i Dalskog och får ses som en bety- ligger h gvis med skiffer på Källsvikens marker (OE) dande binäring i detta område. År 1862 arbetade ca 100 personer vid de tre brotten. Skiffer fick stor genomslagskraft som takbeklädnad i Dalsland under 1800-talet. Brytning av kvarts har också f rekommit, bl.a. vid Rådanefors.
Tillgång till vattenkraft har haft betydelse f r utnyttjandet av området. Ett flertal kvarnar har funnits runt Kroppefjäll. Exempelvis fanns kvar- nar vid Illesäter och Mungärderud på Järbosidan. Uppe vid Källsviken har också legat en kvarn. Vid bl.a. Bäcken och Illsäter har funnits garveri och vid den f rstnämnda platsen också en benstamp. På flera ställen har det forsande vattnet kunnat utnyttjas f r kraftproduktion. Vattenkraften har dessutom givit upphov till viss Kraftstation vid Ormesäters str m i Järbo. (LB) industrialisering och tätortsutbyggnad framf rallt i Stigen, men även i Rådanefors längst i s der. Fornlämningsmilj er, fossila odlingslandskap Dalslands järnväg, invigd 1879, l per tvärs ver och historiska biotoper h glandsområdet efter att f rst ha passerat utmed Området har få kända fornlämningar. Kring den stra kanten genom Dals-Rostock. Här växte sj arna i s der, exempelvis Nyckelvattnet, finns en kurort fram från 1760-tal med en blomstrande stenåldersboplatser samt enstaka megalitgravar. brunnsanläggning under 1800-talet. Det tidiga Bronsåldersr sen i kr nlägen samt inslag av skål- 1900-talets stationssamhälle präglades bl.a. av gropslokaler f rekommer, främst runt Kroppefjälls småindustri såsom Hjalmarsfors vagnfabrik ytterkanter. Fyra kända fornborgar, bl.a. Borekulle anlagd 1897 och Kroppefjälls sanatorium, startat i Ör, finns i områdets s dra och stra utkanter. på 1910-talet. Områden med r jningsr sen som indikerar odling Järnvägens framdragande bidrog också till upp- f rekommer liksom degårdsindikationer i ort- komsten av en mindre tätort vid Dalskog uppe på namn och lantmäterimaterial. Övergivna torpmil- fjället. Här etablerades 1907 Dalskogs ångsåg. j er är vanliga i skogsmarkerna. Enstaka lokaler med välvda åkrar finns i jordbruksbygden kring Dalskog. Lämningar efter utmarksbruk/skoglig verksamhet f rekommer emellertid rikligt.
183 Närheten till skifferbrytningen har satt sina tydliga spår med många skiffertak på såväl boningshus som ekonomibyggnader och dessutom skifferskor- stenar och skiffertrapphällar. Enstaka exempel på skiffer som fasadbeklädnad f rekommer också. Mest kända är väl Ekholmens herrgård och klock- stapeln vid Gunnarsnäs kyrka. Manbyggnaden på Flathult är ett närmast unikt exempel på ett bo- stadshus helt klätt i skiffer.
Bymilj er med många välbevarade gårdar finns i dalgången s der om sj n Erve, exempelvis Hal- Överst: Från 1760-talet växte en blomstrande kurorts- lersbyn-Håbolsbyn, Trollungebyn och Tegens by. verksamhet fram i Rostock. I byggnaden på bilden var det Norr om Dalskog finns exempelvis Båsane by med brunnsrestaurang fram till 1948. Numera finns här Kroppe- bebyggelse typisk f r området. fjälls hembygdsf renings museum. (OE)
Underst: Solhem, uppf rd 1917 som arbetarbostad till skifferbrotten på Källsviken i Dalskog. (OE)
Kontinuerligt hävdade slåtter och betesmarker sak- nas idag. Området hyser rikkärr samt rasbranter med rika ädell vskogar.
Bebyggelsemilj er Typiskt f r området är enstaka hemman som på sina håll genom klyvning bildat bymilj er. Dagens bebyggelsestruktur är präglad av laga skifte.
Boningshus i två plan f rekommer rikligt. Enkel- stugor och mindre dubbelhus är vanliga på små- bruk och torpställen. Enkelstugans rikare variant med sidokammare och långk k finns också på många gårdar.
184 26. FÄRGELANDA VINNSÄTER 1:33
Kommun: Färgelanda Socken: Järbo I nord-sydlig riktning genom Färgelanda kommun Ingår i: Kulturhistorisk utredning 11, Järbo nr 3, område slingrar sig Valboån. Dess dalgång bildar en sam- av riksintresse f r kulturmilj vården manhängande jordbruksbygd och ett kommuni- kationsstråk. Kring Järbo kyrka i norra delen av kommunen är landskapet ppet och i ett karaktä- Gården utg r en synnerligen välbevarad äldre agrar ristiskt h jdläge ligger Vinnsäter. bebyggelsemilj . Mangårdsbyggnaden är en av land- skapets bäst bevarade Dalslandsstugor såväl exteri rt Vinnsäter omnämns f rsta gången i äldsta jorde- som interi rt. Samtliga ekonomibyggnader har beva- rats. De är tillkomna under 1800-talets andra hälft och boken från 1540 och utgjorde då ett skattehem- 1900-talets b rjan och åskådligg r jordbrukets f r- man om ett mantal. Vid 1700-talets slut fanns tre utsättningar, byggnadsteknik och materialval under delägare i hemmanet. Storskifte genomf rdes 1781 denna tid. Gårdens typiska h jdläge och välbevarade och vid tiden f r laga skifte på 1830-talet fanns bebyggelse med man- och fägård på var sin sida av åtta delägare. Ursprungligen låg bebyggelsen på byvägen g r Vinnsäter 1:33 till en mycket god repre- kullen strax norr om 1:33 men efter laga skifte sentant f r den dalsländska byggnadstraditionen. flyttades flera av gårdarna till nya lägen. Vinnsäter 1:33 tillkom genom utflyttning efter skiftet alter- nativt som resultat av en hemmansklyvning. Husen är l st grupperade i sluttningen och den gamla landsvägen skiljer man- och fägård åt. Vinnsäter har en tydlig anknytning till Kroppefjäll där byns utmarker är belägna.
Gården ägdes under sent 1800-tal och tidigt 1900- tal av Aron Larsson och hans hustru Stina Anders- dotter. Sonen Artur och dottern Anna tog därefter ver gården och brukade den in på 1970-talet. Vinnsäter 1:33 tillh r numera Järbo hembygdsf r- ening och gården genomgick i deras regi en omfat- tande upprustning kring 1990. Jordbruksmarken är frånstyckad och byggnaderna används som hem- bygdsgård.
185 1 2 Nuvarande bebyggelse på Vinnsäter 1:33 3 1. Manbyggnad (1851) 2. Magasin (1850-tal) 3. Ladugårdslänga (1870) 4. Vagnslider/vedbod/avträde (1880) 5. Smedja (1908) 6. Jordkällare (1922) 4
6 5
Manbyggnad
1. Manbyggnad Det timrade boningshuset är till sin utformning en klassisk Dalslandsstuga med enkelstugans plan- l sning i såväl ver- som undervåning. Byggnaden är karaktäristiskt h g med fl ack takvinkel, relativt kraftiga vindskivor och med små takutsprång. Väggarna är klädda med falur d stående locklist- panel och på åstaket ligger enkupigt tegel. En veran- da tillkom kring 1900 och har senare glasats in.
Interi rt är spiskomplexet i k ket och r rspisarna i kamrar och salen/anderstugan bevarade. Huset har aldrig fått separat k k utan k ksfunktionen ligger i stugan. Nedre kammaren har använts som sovrum medan vre kammaren haft kvar sin ålderdomliga funktion som f rvaringsutrymme in på 1900-talet. På 1920-30-talen genomf rdes en st rre renovering då lerklining och ytskikt f rnyades och golven f r- Interi r från k ket sågs med linoleummattor. M jligen drogs vatten in vid denna tid. En handpump fanns tidigare i k ket. På 1960-talet installerades diskbänk. Alla rum utom vre kammaren har sedan tapetserats ytterli- gare en eller ett par gånger.
186 Ladugårdslänga
2. Magasin Magasinet ligger på mangårdssidan av vägen och är troligen samtida med boningshuset. Det är timrat i två våningar, klätt med stående falur d locklistpanel och har ingång från stra gaveln. Taket återfick i samband med upprustningen 1991 sin skiffertäckning. I magasinet har man f rvarat spannmål och matvaror och f rvaringsbingar finns bevarade interi rt. En invändig brant trappa f r- binder våningarna.
3. Ladugårdslänga Ladugårdslängan från 1800-talets andra hälft är gårdens st rsta byggand och helt traditionell till sin utformning. Mittpartiet är en parloge i stolpverks- konstruktion. På var sida ligger timrade delar i form av stall respektive fähus. Utmed fähusets och Ladugårdsgavel med skeckan till vänster och fähusets glugg f r utg dsling mitt på väggen foderladans ena långsida finns en utbyggd skecka ver vilken taket dragits ner. Gaveln får härigenom ett asymmetriskt utseende.
Ladugårdslängan har ursprungligen haft halmtak och därefter eternit ovanpå halmen. Sedan 1990 ligger ett vasstak på byggnaden. Den stående pane- len är målad med falur d slamfärg.
4. Redskapsbod/vedbod/avträde (se nästa sida) Redskapsboden från 1800-talets andra hälft ligger i vinkel med ladugårdslängan. Byggnaden är utf rd i stolpkonstruktion och klädd med falur d lock- panel. I byggnaden har man f rvarat vagnar och redskap. I stra delen finns vedboden och i västra delen det inbyggda avträdet med verljusf rsedd brädd rr på gaveln. Huset har ursprungligen haft halmtak och därefter tvåkupigt tegel ovanpå hal- Magasin men. Sedan 1990 ligger ett vasstak på byggnaden.
187 Redskapsbod/vedbod/avträde
Smedja Jordkällare
5. Smedja Gårdssmedjan uppf rdes 1908 och genomgick upp- rustning kring 1990. Den är byggd i stolpkonstruk- tion och klädd med omålad stående panel med van- kantade lock. Åstaket täcks av enkupigt tegel. Huset har endast jordgolv och härden i natursten är placerad i h rnet. Skorstenen har hallar ovan nock.
Smedjan som illustrerar järnets kande betydelse f r gårdsbruket ligger av brandskäl avsides från den vriga bebyggelsen.
6. Jordkällare Den lilla källaren är gjuten i betong och har årtalet 1922 inristat ver d rren. Det hela täcks av en tak- konstruktion som från b rjan täcktes av falsade cementpannor, troligen av lokal produktion. Vid renovering kring 1990 fick taket g ras om och täcktes därefter med tvåkupigt tegel. I källaren har rotfrukter f rvarats och längs väggarna finns hyll- plan f r sylt och saft.
188 27. MELLERUD FLATHULT 1:3
Byggnaderna ligger utmed en gata som leder fram mot manbyggnadens baksida
Kommun: Mellerud Socken: Dalskog I de stora skogsområdena norr om Dalskogs sam- Ingår i: Kulturhistorisk byggnadsinventering nr 33, Dal- hälle ligger Flathult. Kring gården finns en mindre skog nr 6, Nordiska museets inventering 1948-49 slätt där åkermarken ligger. Den vidsträckta skogs- marken breder ut sig väster om bebyggelsen. På mangården finns bl.a. boningshus, källarvind och Flathult är en på flera sätt speciell gård. Manbygg- naden visar på starka influenser från h grestånds- tvättstuga och på den något avskilda fägården lig- arkitekturen genom sin storlek med sexdelad planl s- ger merparten av ekonomibyggnaderna placerade ning samt skifferklädda tak och fasader. Flathult är utmed en gata. Gården har ovanligt många och väl- den enda bondgård som har skifferklädda fasader i bevarade ekonomibyggnader och till anläggningen Dalsland. Gården har också ett ovanligt rikt bestånd har tidigare också h rt k lna, såg och kvarn. av ekonomibyggnader, varav några är ålderdomliga och av stort värde. Ladugårdslängan från 1926 är f r Flathult omnämns i jordeboken f rsta gången 1621 sin tid rationellt utformad med bl.a. k rbana på skul- som ett skattetorp som snart blir verf rt till hem- len och g dselkärra på räls. Gården har också på ett man om ¼ mantal. Storskifte genomf rdes år 1794 intressant sätt kompletterats med nya hus f r den och då fanns fyra delägare i hemmanet. Någon nuvarande produktionens behov. regelrätt delning av hemmanet f refaller dock inte Flathult är ett bra exempel på den kolonisation som ha gjorts f rrän under 1900-talets andra hälft. sker under 1600- och 1700-talen i mer otillgängliga områden. Skogsbrukets kade ekonomiska betydelse lade sannolikt grunden f r gårdens expansion omkring 1800-talets mitt, vilken avspeglar sig i den påkos- tade manbyggnaden.
Flathult ägs och brukas idag av Bengt och Inga-Lisa L fqvist och deras barn. Inga-Lisa är uppvuxen på gården och det var hennes farfars far som uppf rde huvudbyggnaden efter att ha gift in sig i Flathult år 1840.
Idag omfattar brukningsenheten 210 ha varav ca 10 ha är åker. Också Funnesbo samt en av gårdar- na i Hallersbyn ingår nu i brukningen. Man odlar havre och vall och har 40 tackor samt h ns.
189 Nuvarande bebyggelse på Flathult 1:3 14 1. Manbyggnad (1845-49) 2. Bod/ källare 3. Tvättstuga/snickeri (1904) 15 17 4. Vagnbod (1920?) 5. Vedbod (1975) 6. Avträde (f re 1840) 12 7. Smedja (1870-75) 8. Ladugårdslänga med fårhus (1926, 1980) 13 9. Bihus/lekstuga (ca 1881) 10. Får-, gris- och h nshus (1936) 11. Vagnbod/ 8 redskapsskjul (1928) 12. Smedja/verkstad (1980) 13. Maskinhall (1999) 11 14. Vedfabrik (2004) 15. Skjul (1980) 16. Solfångare 17. Ev. fårhus 10 6 1 9 7 5 3 2 16
1. Manbyggnad Den timrade manbyggnaden i två våningar upp- f rdes under 1840-talets andra hälft. Fasader och yttertak kläddes med skiffer, f rmodligen med Ekholmens herrgård som f rebild. Planl sningen är sexdelad med en stor murstock med två bakugnar i mitten. K ket ligger till vänster och salen på andra våningen. Interi rt fi nns schablonmålade tak beva- rade.
Huset värmdes tidigare med kakelugnar och ved- spis i k ket. En st rre renovering genomf rdes un- der 1950-talets slut. Då installerades centralvärme, el, vatten och toalett. En källare grävdes ut under halva huset och där placerades pannan. Den nuva- rande verandan tillkom vid nämnda renovering och ersatte då en äldre liten snickarglädjeveranda.
Manbyggnaden vänder framsidan mot den gamla tillfartsvägen och baksidan mot fägården. Framf r huset står en stor ask som ett vårdträd.
2. Bod/källare Framf r boningshuset fi nns en timrad bod med falur d lockpanel. Ett äldre papptak har ersatts med plåt. Under boden ligger en potatiskällare av Överst: den skifferklädda manbyggnaden. Mitten: bod/ gråsten. I boden har man f rvarat mat, exempelvis källare längst till h ger i bild. Till vänster i bild byggnaden mj l i bingar och k tt i kar med saltlake. f r solfångaren. Underst: tvättstuga/snickeri. Till vänster om boden syns ett av gårdens yngsta tillskott – en träbyggnad f r solfångare (nr 16) och mellan dem skymtar tvättstugan.
190 3. Tvättstuga/snickeri Till mangården h r också en lillstuga innehållande tvättstuga med brunn och tvättgryta samt till vän- ster ett snickeri med ppen spis. Här har exempel- vis den s.k. Dalslandsstolen tillverkats. Snickeriet är uppf rt av plank och isolerat med sågspån. På taket ligger skiffer, s.k. spetssten från Halängen. Huset kr ns av en fint utformad skifferskorsten.
4. Vagnbod Vagnboden står utmed den gamla tillfartsvägen Vagnbod till gården. Huset är byggt i stolpverk och har slät falur d panel. Det äldre tegeltaket är ersatt med korrugerad plåt.
5. Vedbod Den nuvarande vedboden är uppf rd i regelverk med slät panel år 1975. Den ersatte då en äldre timrad vedbod som stod på ungefär samma plats.
6. Avträde Det lilla knuttimrade avträdet är gårdens äldsta byggnad och av stort kulturhistoriskt intresse. På åstaket ligger skiffer och invändigt finns sittplats f r tre. Vedbod
7. S medja Den timrade smedjan från 1870-talet står på karak- täristiskt vis något avsides. Huset har laxade knu- tar, åstak och härd murad i gråsten. Ett korrugerat plåttak har ersatt det äldre skiffertaket som bestod av skifferflisor med oregelbunden form och storlek (den st rsta 2 x 1,5 m). Den nuvarande smedjan ersatte en äldre på samma plats. Se sektionen gjord av Olle Homman år 1949 på sidan 57 i del 2.
Avträde
Ladugårdslängan med uppfart till skullen i f rgrunden
191 Ladugårdslängans baksida med utbyggt fårstall i vinkel
g dselstad VAGN PÅ RÄLS
(4 bås) (kalvar) halm- stall loge lada TORVSTRÖ- UPPFART lada fähus FÖRRÅD KROSS (4 bås) (4 bås) KVARN (indrag) BRUNN MED PUMP TILL VATTENHOAR 10 m PLATS FÖR RÅOLJEMOTOR
8. Ladugårdslänga med fårhus Den långsträckta ladugårdslängan innehåller loge med lador, fähus och stall från 1920-talet, ett till- byggt ladutrymme f r h till fåren i byggnadens f rlängning norrut samt ett fårhus i vinkel på baksidan. Båda tilläggen uppf rdes år 1980. Den äldsta delen har timrade fähus och ladutrymmen i stolpkonstruktion med slät ytterpanel. På taket lig- ger korrugerad plåt.
Den äldre ladugårdsdelen innehåller många intres- santa l sningar som måste varit mycket rationella på 1920-talet. Exempelvis fi nns längs med skullen en k rbana där hästekipaget kunde k ra upp och tippa ur h et åt båda sidor. I fähuset stod korna uppställda utmed centrala gångar varifrån det gick lätt att utfodra och där också en vagn på räls underlättade utg dslingen. Med en handpump i ena h rnet f rsågs korna med vatten, två kor per drick- kopp. Vid 1900-talets mitt fanns sex kor, två tjurar samt ett ungdjur på gården. Mj lkkorna fanns kvar till mitten av 1970-talet. Hästen fanns kvar länge i jordbruket. Traktor kom till gården 1980 i sam- band med att nuvarande brukare tog ver.
Överst: K rbanan på skullen. H et tippades ur åt båda I samband med utbyggnaden f r får har också sidor. Längre fram fi nns en vändplan där vagnen kunde vändas runt så att hästarna slapp backa ut. en spannmålsfi cka byggts ovanpå stallet. I direkt anslutning till denna fi cka, i vergången mellan Underst: I det skyddade utrymmet framf r logportarna den gamla längan och tillbyggnaden står också en kunde exempelvis råoljemotorn stå vid tr skningen. spannmålskross.
192 Bihus/lekstuga Får- , gris och h nshus
9. Bihus/lekstuga I trädgården finns ett speciellt bihus som skall vara uppf rt efter tysk modell år 1881. I den lusthuslik- nande byggnaden som har fjällpanel och papptak fanns plats f r 72 bisamhällen i fem utbyggda skåp. Tidigare låg det stickspån på taket och sedan 1970- talet är huset ombyggt till lekstuga.
10. Får-, gris- och h nshus Mitt emot ladugårdslängan ligger ett fristående fähus som innehåller utrymmen f r grisar och får. Vagnbod/redskapsskjul Huset är uppf rt 1936 i regelverk och timmer med stående slät panel. På taket låg tidigare stickspån och tegel men idag korrugerad plåt. I det vänstra M jligt fårhus utrymmet f r grisar finns gjutna kanter av betong och skiffer. På gaveln har h nsen sin plats.
11. Vagnbod/redskapsskjul Mitt emot ladugårdslängan ligger en långsträckt bodbyggnad kallad ”norra redskapsskjulet”. Bygg- naden är uppf rd 1928 i regelverk med stående slät panel. Tre portar leder in till f rvaringsutrymmen. Byggnaden hade tidigare tvåkupigt tegel men har numera plåttak.
12. Smedja/verkstad I linje med ovan beskrivna hus ligger ett av gårdens yngre tillskott, en smedja och gårdsverkstad. Huset 14. Vedfabrik är till hälften murat i betonghålsten och vitputsat Längst bort i gårdsmilj n ligger ännu ett nytill- och till hälften byggt i regelverk med falur d lock- skott, en vedfabrik uppf rd år 2004. Huset har listpanel. Till huset har äldre f nster återanvänts regelstomme med träpanel samt plåttak. Här kapas vilket ger en traditionell prägel som väl smälter in och paketeras ved f r f rsäljning som en del i går- i gårdsmilj n. På taket ligger plåt och på varje gavel dens ekonomi. finns stora vikportar. Se bild sidan 189, den h gra byggnaden. 16. Skjul Enkelt skjul uppf rt 1980 f r f rvaring av ved, 13. Maskinhall kl vverkningsmaskin m.m. Parallellt med verkstaden ligger en maskinhall uppf rd år 2000. Byggnaden smälter trots sin stor- 17. M jligt fårhus lek väl in genom att den har fått en omsorgsfull Något avsides ligger ett litet uthus med skarvad utformning med träpanel som fått gråna naturligt timmerstomme och grundstenar i h rnen. Huset samt äldre återanvända f nster. På taket ligger kor- saknar golv och dess användning är oklar. M jli- rugerad plåt. gen har det använts f r får. Bengt L fqvist har inte hittat någon f rklaring till husets användning.
193 4. Arkiv- och litteraturf rteckning
Arkiv Augustsson, Jan-Erik. 1996. Medeltids husbyg- Kulturlagret, Regionmuseum Västra G taland, gande i Västerg tland. Ingår i: Bygga och Bo, Vänersborg Västerg tlands fornminnesf renings tidskrift Museets bildarkiv, ämbetsarkiv samt f ljande 1995/96. Skara kulturhistoriska bebyggelseinventeringar: Axelsson, Dennis m.fl. 2003 Nol i stuga – en Bengtsfors 1986 bevarandevärd milj . Programkurs 5p 2003- Dals-Ed 1970-71, 2005-08 12-08. G teborgs universitet, Institutionen f r Färgelanda 1975-76, 2002 milj vetenskap och kulturvård, Avdelningen f r Mellerud 1979, 1984, 1991, 1995, 2001, 2005 kulturvård. G teborg Vänersborg 1998, 2004-05 Åmål 1976, 1977, 1995 Bebyggelsehistorisk tidskrift nr 29. 1995. Jord- brukets byggnader (temanummer) (red. Lange, Fornminnesregistret f r den ekonomiska kartan. U., Myrdal, J.). Riksantikvarieämbetet. Bengtsfors kommun. Kulturhistorisk byggnads- inventering 31. Stift. Älvsborgs länsmuseum. M. Kartmaterial Hallin, A-L. Nordstr m. Vänersborg 1986 Ekonomisk karta Älvsborgs län 1890–97. Nytryck Berg, G sta. Bebyggelse och bostadsskick. 1985. 1986–88, Skala 1:20 000. Stiftelsen Älvsborgs Ingår i Frändeforsboken sammanställd av Erik länsmuseum. Grane. Frändefors Bevarandeprogram f r odlingslandskapets natur- Tryckta källor och litteratur värden och kulturvärden. Värdefulla odlings- Aarsrud, Christian. 1975. Om dalbornas fiske i landskap i Älvsborgs län. 1994. Länsstyrelsen i Vänern. Ingår i: Hembygden 1975 Älvsborgs län. Aarsrud. Christian. 2004. Att upptäcka ett land- Bondens hus. En skrift om landsbygdens äldre skap. Vänersborg ekonomibyggnader i Västra G taland. Utgiven Aarsrud, Christian. 1973 Gårdsmåleri i Dalsland. av Länsstyrelsen i Västra G talands län i sam- Ingår i: Hembygden 1973, Dalslands Fornmin- verkan med Bohusläns museum, Regionmuseum nes- och Hembygdsf rbund. Vänersborg Västra G taland och Västerg tlands museum. Aarsrud, Christan. 1977. Båsane. En skogsbygds Vänersborg 2002 f rändring. Ingår i: Hembygden 1977, Dalslands Brink, Lars. 1996. Dalslandsstugan som lokalhis- Fornminnes- och Hembygdsf rbund. Vänersborg torisk exponent. Vardag som vetenskap. G te- Aarsrud, Christian. 2006. Dalsland i konstnärs- borgs universitet. gon under 1800-talet. Ingår i Hembygden Byggnadsminnen 1961–1978. 1989. Riksantikva- 2006. Dalslands Fornminnes- och Hembygdsf r- rieämbetet. bund. Vänersborg Byggnadsminnen 1978–1988. 1989. Riksantik- Agrarhistorisk landskaps versikt – Västerg tland varieämbetet. och Dalsland. 2002. (red. Mascher, C.). Rapport Byggnadstradition på den svenska landsbygden. 2002:14. Länsstyrelsen i Västra G taland, 1987. Riksantikvarieämbetet. Regionmuseum Västra G taland, Västerg tlands Bäck, Kalle. 1994. Det svenska dasset – inte bara museum. en skitsak. En historisk studie av dassets bety- Andersson, Ingmar. 2008. Skiffertak – Läggning delse som forum f r social kontakt och medbor- Reparation Underhåll. Pidia f rlag Mellerud garfostran. Noteria f rlag. Borensberg. Aronsson, Peter & Johansson, Lennart (red). 1999. Stationssamhällen. Nordiska perspektiv på Carlquist, Thomas m.fl. 2006. Silos. Modernis- landsbygdens modernisering. Acta Wexionensia mens agrara minnesmärken. Silobyggnader i Serie 1 Humaniora, nr 2. Växj universitet, Sve- Dalslands och Västerg tlands slättbygder. Väs- riges Järnvägsmuseum Gävle. Malm terg tlands museum och Regionmuseum Västra Atlas ver svensk Folkkultur. 1957. I. Materiell G taland. Skara och social kultur. Carlsson, Helene & Hansen, Andreas. 2003. Går- Augustsson, Jan-Erik. 1995. Ekonomibyggnader dar i Bohuslän. Byggnadstraditioner i ett f rän- på landsbygden under medeltiden. Jordbrukets derligt agrarsamhälle. Rapport 2003:43. Läns- byggnader. Ur Bebyggelsehistorisk tidskrift nr styrelsen i Västra G taland. Bohusläns museum. 29/1995.
194 Carlsson, Helene. 2007. Bohuslänska gårdar som Hallin, Margareta & Johansson, Roy. 1988. Hem- form och funktion: en f rdjupad analys. Kungl. bygdsgårdar i Dalsland. Känn ditt Dalsland 2. Tekniska h gskolan, Arkitekturskolan och Bo- Dalslands turistråd. Åmål husläns museum. Hansen, Andreas & Nordstr m, Karin. 2007. Connelid, Pär. 2000. Åsnebyn i Holms socken Gårdar kring G teborg – en bebyggelsehistorisk – dalsländsk landskapshistoria. KULA HB rap- versikt. Rapport nr 2007:25, Länsstyrelsen i port 2000-09-08. Västra G talands län, Bohusläns museum, G te- borgs stadsmuseum Dals-Eds kommun, Kulturhistorisk utredning 2: Hellgren, Mats & Johansson, Leif. 2004. Dalslands delen Dals-Eds socken. Norra Älvsborgs musei- fornminnen – nedslag i det dalsländska landska- f rening. K. Bergman. Vänersborg 1971 pets f rhistoria. Uddevalla Dals-Eds kommun, Kulturhistorisk utredning 8: Hembygden 1969-70. Temanummer kring forn- delen Håbol och N ssemark socknar. Älvsborgs minnen och fornminnesvård. Utgiven av Dals- läns museif rening. P. Melander. Vänersborg lands Fornminnes- och hembygdsf rbund. 1969 Dals-Eds kommun. Manus till inventeringar f r Hembygden 1972. Temanummer kring dalsländsk Gesäter, R landa och T ftedal. 2005-08 industri. Utgiven av Dalslands Fornminnes- och Drougge, Gunnar. 1975 Dalsländska ortnamn. hembygdsf rbund. 1972 Ingår i: Hembygden 1975 Henriksson, Gunnar. 1996. Skiftesverk i Sverige – ett tusenårigt byggnadssätt. Byggforskningsrå- Edestam, Anders. 1951. Vattensågar på Dal. Ingår det. Stockholm i: Hembygden 1951 Hesselgren, Laurentius N. 1968. Akademisk av- Edestam, Anders. 1960. Dalslands jordbruk under handling om Dalsland (1718). Översättning 400 år. Ingår i: Hembygden 1960 Sven Blomgren. Kommentarer av Anders Ede- Edsleskogs socken – från medeltid till nutid. Del 1. stam. Åmål 2003. Sammanställt av Torsten Fransson. Hidemark, O. m.fl. 1982. Så renoveras torp och Mellerud gårdar. Västerås Ekre, Rune. 1998. Murängen i Gestad – medeltid Holmstr m, E. 2000. Vänerns fyrar – en lysande och järnålder. Ingår i: Hembygden Dalsland kulturhistoria. En bok om Vänerns fyrar och 1998. Dalslands fornminnes- och hembygdsf r- deras kulturmilj . Vänermuseet, Lidk ping ening Holmstr m, Erik. 2001. Det mångtydiga fähuset Erixon, S. 1947. Svensk Byggnadskultur. – en studie av sommarfähuset i en av Nordiska Erixon, S. 1960. Svenska byar utan systematisk museets frågelistor. Agrarhistorisk uppsatskurs reglering, del I och II. 10 p 2000/2001. SLU. Institutionen f r land- skapsplanering, Ultuna, Uppsala Franzén, Britt-Marie & Lindholm, Kristina. 2000. Holmstr m, Erik & Odenbring Widmark, Marie. Agrarhistorisk landskapsanalys ver f.d. G - 2004. Gårdar i Västerg tland – en bebyggelse- teborgs- och Bohuslän. Läns versikt, Riksan- historisk versikt. Rapport nr 2004:36, Läns- tikvarieämbetet. Landskapsprojektet rapport styrelsen i Västra G talands län, Västerg tlands 2000:8. Stockholm museum, Regionmuseum Västra G taland. Färgelanda kommun, Kulturhistorisk utredning Hultqvist, Per. 1993. Dalslands näringsliv år 1764 11. Älvsborgs läns museif rening. P. Melander. i två provinsialchäferrapporter. Ingår i: Hem- Vänersborg 1976 bygden 1993. Färgelanda kommun. 2002. Revidering av bygg- nadsinventering. L. Bergstr m. Jansson, Ulf. 1998. Odlingssystem i Vänerområdet. Färgelanda kommun, Kulturmilj program. 2003. En studie av tidigmodernt jordbruk i Västsveri- Remissupplaga ge. Meddelanden från kulturgeografiska institu- Flygare, Iréne A. & Isacsson, Maths. 2003. Jord- tionen, Stockholms Universitet; 103. Stockholm bruket i välfärdssamhället, 1945-2000. Det Johansen, Birgitta. 1991. Fornminnesinventeringen svenska jordbrukets historia, band 5. i Dalsland 1987-88. Ingår i: Arkeologi i Sverige; Ny f ljd 1. Stockholm Gadd, C-J. 2000. Den agrara revolutionen, 1700- Jonsson, Stig.1996. Kroppefjäll. 1870. Det svenska jordbrukets historia, band 3. Gramén, L.N. 1918. Lantmannabyggnader. Hand- Lampers, Per-Olof. 1999. Anolfsbyn genom tre bok i byggnadskonst. 2 uppl. sekler. Skållerud Lange, Ulrich. 1995. Den svenska lantbyggnads- Hallbäck, Sven-Axel. 1982. Dalsland. Almqvist & konstens fader: Charle Emil L fvenski ld och Wiksell f rlag fähusarkitekturen. Ingår i: Bebyggelsehistorisk Hallin, Margareta. 1984. Byggnadstraditioner i tidskrift nr 29/1995 Älvsborgs län – Dalslandsstugan. Ingår i Väst- Lange, Ulrich. 2007. Den f ränderliga ladugården. g ta-Dal. Vänersborg Ingår i Byggnadskultur 2007:2
195 Lignell, Anders. 1814. F rs k till beskrivning ver Natur i Älvsborgs län. 1976. Inventering och hand- Dalskogs socken uti Älvsborgs län och Dals- lingsprogram f r allmän naturvård. Länsstyrel- land. Karlstad sen i Älvsborgs län. Vänersborg Liljewall, Britt. 1991. Bondefiske vid sekelskiftet. Natursten i byggnader. Skaraborgs och Älvsborgs En studie av arbetet i en dagbok från Kl veskog. län. 1996. Inst. f r konservering. Riksantikva- Ingår i: Västg ta-Dal 1991, En årsbok från Älvs- rieämbetet och statens Historiska Museer. borgs länsmuseum, Vänersborg Nordstr m, Anna-Lena. 1986. Byggnadstraditio- Lindblom, Nils. 1942. Ekonomibyggnader. ner i Älvsborgs län II. H gloftsstugan eller Det Linneus, Carl von. 1747 och 1928. Wästg taresa. sydg tiska huset. Ingår i: Västg ta-Dal 1985/86. Nytryck efter originalupplagan 1747 med text- Vänersborg kommentarer av Natanael Beckman. G teborg Ljung, Olof. 1975. En dalslandsstuga räddas. Ingår Odenbring, Marie. 1991. Vinnsäter – en Dalslands- i Hembygden 1975 gård. Utgiven av Färgelanda kommun, Järbo Ljung, Olof. 1984. Gårdar och Socknar samt Hära- hembygdsf rening och Älvsborgs länsmuseum. der på Dal. Mellerud Vänersborg Odenbring Widmark, Marie. 1993. Bengtsfors Magnusson, G. 2003. Ett rikt odlingslandskap. kommun Vår kulturmilj . Bengtsfors kommun Bevarande av lantbrukets kulturhistoriskt värde- och Älvsborgs länsmuseum. Vänersborg fulla ekonomibyggnader. Ur Kulturmilj vård Odenbring Widmark, Marie (red). 2004. Färgelan 1/2003. daboken. Färgelanda kommun och Regionmu- Mattisson, Karl. 1959. Halmtak och taktäckning i seum Västra G taland. Vänersborg Västerg tland och på Dal. Ingår i: Från Borås Odenbring Widmark, Marie. 2004. Silon i Brålan- och de sju häradena. Kulturhistoriska f ren- da En versiktlig dokumentation av Lantmän- ingen. Borås nens anläggning i Brålanda, Vänersborgs kom- Melleruds kommun, Kulturhistorisk områdesana mun. lys inom områdesplan f r Dalslands kanal. Odenbring Widmark, Marie. 2005. Till lingropens 1979 Stiftelsen Älvsborgs länsmuseum. historia. F rdjupningsuppgift inom kursen Kvin- P. Melander, A. Nordstr m. Vänersborg 1980 nor, män och jord vid H gskolan i Sk vde vt Melleruds kommun. Kulturhistorisk byggnadsin- 2005. ventering nr 33, socknarna Dalskog och Gun- Odlingsbygder i Västra G taland. 1999. Larsson, narsnäs. 1984. Stiftelsen Älvsborgs länsmuseum. A. Gimdal, R. (red) Länsstyrelsen i Västra G - M. L fgren. Vänersborg 1985 taland. Melleruds kommun, Kulturhistorisk byggnadsin- Områden av riksintresse f r kulturmilj vården. ventering nr 37. Bolstad, Erikstad och Grinstad Regionalt planeringsunderlag. Länsstyrelsen i socknar. Älvsborgs länsmuseum. H. Nygren. Älvsborgs län. Vänersborg 1990 Vänersborg 1991 Områden av riksintresse f r naturvård/friluftsliv Melleruds kommun, Kulturhistorisk byggnadsin- samt områden med geografiska bestämmelser. ventering nr 45. Järns socken. Regionmuseum Regionalt planeringsunderlag. Provtryck. Läns- Västra G taland. L. Bergstr m. Vänersborg styrelsen i Älvsborgs län. Vänersborg 1989 2001 Ortnamnen i Älvsborgs län. 1906–48. På offent- Melleruds kommun. Kulturhistorisk byggnads ligt uppdrag av Kungl. Ortnamnskommissionen. inventering. Riksväg 45 f rbifart Mellerud. (Flera volymer). Älvsborgs länsmuseum. J. Johansson. Väners- borg 1995 Palmquist, Lena. 1997. F rläggargårdar, dalslands- Molén, Mats & Bergsj , Ann. 1989. Lantbrukets stugor och bruksherrgårdar. Om hur bebyggel- bebyggelsemilj . Landskap – gård – byggnad. sen avspeglar samhällsf rändring på landsbyg- Systeml sningar f r jordbrukets driftsbyggna- den under 1700- och 1800-talen. Ur Älvsborgs der. Inst. f r lantbrukets byggnadsteknik, LBT. län. Historia i gränsbygd. Vänersborg SLU, Lund Palmquist, Lena. 1998. Landsbygdens folkliga Morell, Mats. 2001. Jordbruket i industrisamhäl- byggnadsskick. Studier till kulturmilj program let, 1870–1945. Det svenska jordbrukets histo- f r Sverige. Riksantikvarieämbetet. ria, band 4. Program f r kulturminnesvård, Färgelanda kom- Myrdal, Janken. 1985. Medeltidens åkerbruk mun. Länsstyrelsen i Älvsborgs län. Vänersborg – agrarteknik i Sverige ca 1000 till 1520. Nord- 1986 iska museet. Stockholm Myrdal, J. 1999. Jordbruket under feodalismen. Ragnesten, Ulf. 1998. Dalslands järnålder. Ingår i: 1000– 1700. Det svenska jordbrukets historia, Hembygden 1998 band 2.
196 Roeck Hansen, Birgitta. 1997. Storbyar och ensam- Torrskog En dalslandssocken i ord och bild. 1996. gårdar. Om bebyggelsens anpassning till ett om- Utgiven av Torrskogs hembygdsf rening. Red. växlande landskap. Ur Älvsborgs län. Historia i Berit Fjellman m.fl. Munkedal. gränsbygd. Rosell, Erland. 1983. Ortnamn i Dalsland. Stock- Unnerbäck, Axel. 2002. Kulturhistorisk värdering holm av bebyggelse. Riksantikvarieämbetet. Rydberg, Gudrun & Sj berg, Mats (red). 1982. Himmel och havrejord. En bok om socknarna Welinder, Stig & Pedersen, Ellen Anne & Widgren, Bolstad, Erikstad och Grinstad. Del 1. Bolstads Mats. 1998. Jordbrukets f rsta femtusen år, hembygdsf rening. Vänersborg 4000 f. Kr.–1000 e. Kr. Det svenska jordbrukets historia, band 1. Sandklef, Albert. 1945. Lin och Linne. K. Gustav Werne, Finn. 1993. B ndernas bygge. Traditionellt Adolfs akademiens småskrifter 2. Lantbruksf r- byggnadsskick på landsbygden i Sverige. bundets tidskrifts AB. Stockholm Widmark, Dag. 1999. Dalslands industrier från Schoultz, G sta von. 1951. Dalslandsgårdar. Nord- 1600-tal till sekelskiftet 2000. Innovatum Kun- iska museet handlingar; 39. Stockholm skapens Hus. Trollhättan Sevärdheter i Dalsland och Västerg tland, Älvs- Widmark, Dag. 2005 Agrar småindustri i Dals- borgs län. 1982. Länsstyrelsen i Älvsborgs län. land. Ingår i Agrar småindustri i Västra G ta- Landstinget Älvsborg, Älvsborgs länsmuseum. land av Bergman Lena m.fl. Forsvik 2006 Sj berg, Mats. 2005. Näs torvstr fabrik. En fem- Wikstr m, Eva. 1996. Stationssamhällen på Väst- tioårig historia. Ingår i hembygden Dalsland g taslätten. Ingår i Bygga och bo i Västerg t- 2005. Dalslands Fornminnes- och Hembygdsf r- land. Västerg tlands fornminnesf renings tid- bund. Vänersborg skrift 1995/96. Skara Sj berg, Mats. 2006. Småmejeriernas tid. Om Winberg, Christer. 2000. Hur Västsverige blev gårdsmejerier i Grinstad i b rjan av 1900-talet. västsvenskt. G teborgs universitet, Humanis- Ingår i Hembygden 2006. Dalslands Fornmin- tiska fakulteten,. G teborg nes- och Hembygdsf rbund. Vänersborg Vänersborgs kommun. Kulturhistorisk byggnads- Spade, Bengt. 1996. Bygdetransformatorer. Ur inventering nr 44. Brålanda och Frändefors Bygga och bo: 1000 år i Västerg tland. Väster- socknar. Älvsborgs länsmuseum. H. Krusell, g tlands Fornminnesf renings Tidskrift 1995- D. Widmark. Vänersborg 1998. 1996. Vänersborgs kommun. Kulturhistorisk byggnads- Stavenow-Hidemark, Elisabeth. 1971. Villabebyg- inventering, Gestads och Sundals-Ryrs socknar. gelse i Sverige 1900-1925: inflytande från ut- Regionmuseum Västra G taland. A. Bergstr m landet, idéer, f rverkligande. Nordiska museets Vänersborg 2004-2005 handlingar 76. Stockholm Värdefulla odlingslandskap i Älvsborgs län. 1994. Svala, Catharina. 1993. Från ladugård till djurstall. Länsstyrelsen i Älvsborgs län; 1994:5. Väners- Ekonomibyggnader under 250 år. borg Västra G taland – din milj . 1999. Läns- Svala, Catharina. 1990. Lantbruksarkitekten styrelsen Västra G taland 1999:6. Charles Emil L fvenski ld 1810-1888. Sveriges lantbruksuniversitet Alnarp. Åmåls kommun, Kulturhistorisk utredning 13. Svenska gods och gårdar. Dalsland. 1935. Udde- Etapp 1 1976. Älvsborgs läns museif rening. valla C. Andersson, L. Andersson, K. Ekblad, A. Svenska gods och gårdar. Dalsland. 1945. Udde- Hillgren, A. Nordstr m. Vänersborg 1976 valla Åmåls kommun, Kulturhistorisk utredning 18. Svensson, Karin Rex. 1988. Hästefjorden under Etapp 2 1977. Älvsborgs läns museif rening. stenåldern. Fynden berättar. Älvsborgs länsmu- L. Andersson, U. Andersson, P. Melander, A. seum. Vänersborg Nordstr m. Vänersborg 1978 Sveriges Nationalatlas (SNA). Jordbruket (1992) Åmåls kommun. Kulturhistorisk byggnadsinven- Sveriges Nationalatlas (SNA). Kulturlandskapet tering. Riksväg 45 f rbifart Åmål. Älvsborgs och bebyggelsen (1994). länsmuseum. J. Johansson. Vänersborg 1995 Sveriges Nationalatlas (SNA). Västra G taland. Frizell, B. & Werner, M. (temared). Temavärd: Ädel, Stefan & Mellgren, Maria. 2002. Utredning Länsstyrelsen i Västra G talands län i samarbete kring byggnadsminnesf rklaring av en dals- med Västra G talandsregionen. Vällingby 2003. landsstuga. Regionmuseum Västra G taland, Vänersborg Tilander, Gunnar. 1968. Stång i vägg och hemlig- hus. Kulturhistoriska glimtar från mänsklig- hetens bakgårdar. PAN. Stockholm. Tisselskogs socken. 1990. Utgiven av Tisselskogs hembygdsf rening. Red. Åke Larsson. Munkedal.
197 5. Register ver beskrivna gårdar
BENGTSFORS BÖN 1:38 Lugnabo, nr 10, region 9b 127
BENGTSFORS KESNACKEN 1:49 Bäcken, nr 11, region 9b 129
BENGTSFORS LAXARBY-HEDEN 3:29 Västerh gen, nr 12, region 9b 132
BENGTSFORS NORRA LUND 1:50 Skåkene, nr 13, region 9b 134
BENGTSFORS TISSELSKOG-HEDEN 1:20, nr 14, region 9b 137
DALS ED BODANE 1:14 Butorp, nr 15, region 9b 139
DALS ED DJUPEDALEN 1:9, KOLSÄTER 3:35 Hageberget, nr 21, region 10a 163
DALS ED GÄSERUD 1:17 och GÄSERUD 1:21, nr 16, region 9b 141
DALS ED RÖRVIKEN 1:54 S rgården, nr 17, region 9b 145
FÄRGELANDA HÅVESTEN 2:5 Ängarne, nr 22, region 10a 168
FÄRGELANDA SKALLSJÖ 1:30 S dra Skallsj , nr 24, region 10a 177
FÄRGELANDA SKÄLLSÄTER 1:5 Dammen, nr 25, region 10a 179
FÄRGELANDA SÖDRA KYLSÄTER 2:5 S dra Kylsäter och Norra Kylsäter, nr 23, region 10a 171
FÄRGELANDA VINNSÄTER 1:33, nr 26, region 10b 185
MELLERUD ANOLFSBYN 1:22, 1:45 Nol i stugan, nr 18, region 9b 149
MELLERUD BODANE 1:2 och BODANE 1:13, nr 1, region 1 82
MELLERUD FLATHULT 1:3, nr 27, region 10b 189
MELLERUD SKÅKERUD 1:42 Slätten, nr 3, region 2a 97
MELLERUD SVECKLINGEBYN 1:39, nr 4, region 2a 99
MELLERUD ÅSNEBYN 1:8, 1:11, nr 5, region 2a 102
VÄNERSBORG BRÄNNEBERG 1:34, nr 6, region 2a 106
VÄNERSBORG BÖN 1:38 Granbacken, nr 7, region 2a 110
VÄNERSBORG EKENÄS SÖDRA 24:2, nr 8, region 2a 114
VÄNERSBORG FAGERHULT 1:9, nr 9, region 2a 117
ÅMÅL BRÄCKETORP 1:1, nr 19, region 9b 152
ÅMÅL LÅBYN 1:3 Hagen, nr 20, region 9b 155
ÅMÅL ÖSTRA BODANE 1:2, 1:12, nr 2, region 1 88
198