NRO24047 Vindelälven* Umeå, Vännäs, Vindeln, Lycksele, Sorsele
Total Page:16
File Type:pdf, Size:1020Kb
Umeå NRO24047 Vindelälven* Umeå, Vännäs, Vindeln, Lycksele, Sorsele NRO24065 Öre älv* Umeå, Nordmaling, Bjurholm, Lycksele NRO24073 Sävarån* Umeå, Vindeln, Skellefteå NRO24083 Skeppsviksskärgården inkl Sladan Umeå NRO24084 Holmöarkipelagen Umeå NRO24085 Umeälvens delta Umeå NRO24086 Snöanskärgården Umeå NRO24087 Bonden Umeå NRO24093 Långbergskullarna i Hössjö Umeå NRO24110 Bjursjöområdet* Umeå, Robertsfors, Skellefteå NRO24118 Norrfors Umeå NRO24131 Hålvattsmyrorna Umeå * se Gemensamma riksintressen, sid 81 55 Skeppsviksskärgården inkl Sladan - öns centrala delar återfinns mycket grovstammiga NRO24083 tallar och skogen är till största del obetydligt påver- kad av människan. Bjuren hyser en av de bäst beva- Areal: 9 030 ha rade naturskogarna inom Umeå - Sävarområdet. Kartblad: 20K Sävaråns delta - Tavastögern är ett område som Kommun: Umeå har ett mycket högt skyddsvärde. På en sträcka av Riksvärde: Geovetenskap, skog, flora, fauna en mil finns här alla övergångsstadier från en å med utpräglade sötvattenväxter till exponerade uddar Skeppsviksskärgården har landets bäst utbildade med sydliga brackvattenarter. Det innersta deltat drumlinlandskap i landhöjningsskärgård. Drum- hyser arter som gul och vit näckros och vidsträckta linerna korsas av De Geer moräner, vilket är mycket bestånd av sjöfräken och sjösäv. Här och var i delta- ovanligt. Strandlövskogen har en förhållandevis stor området finns smärre bladvassbestånd och i vattnet areell omfattning. tillkommer kranssvalting, pilblad och olika nate- Sönnerstgrundet - Laduskäret karaktäriseras växter. av växlingen mellan exponerade och skyddade samt I skyddade vikar finns stora bestånd av kors- breda och smala stränder. Åt öster dominerar breda andmat. På grunda sandbottnar dominerar braxen- block-stenstränder med vackert utbildad zonering gräs som varierar år från år alltefter växlingar i vat- av gultåtel, krypven, salttåg, madrör och rödsvingel. tenståndet. Innanför denna finns en bred grovstammig gråal- Stränderna i de inre delarna kantas ofta av vid- bård rik på högörter följd av en välutvecklad rönn- sträckta videsnår följd av gråal, glasbjörk och slut- bård innan granföryngringen tar över på öarnas ligen gran. De olika sötvattenarterna försvinner och centrala delar. ersätts av brackvattenarter. En tydlig gräns går vid Den skyddade västra sidan hyser en smal sten- Buskögern där sötvattenväxten sjösäv försvinner grusstrand helt dominerad av madrör eller blåtåtel. från stora vattenytor och endast förmår bilda små Gråalbården är smal, endast någon meter, och hög- bestånd. örter saknas. Norr om Skraltviken får gråalarna ett En annan gräns återfinns vid Gergrundshålet där tanigt utseende på grund av ett starkt sötvatten- sötvattenarterna nästan helt upphör och brackvatten- utflöde från ovanliggande myrstråk och ett mer arterna tilltar markant. Nu kantas istället stränderna skyddat läge som främjar tillväxten av porssnår. av glest stående blåsäv och enstaka natearter. Fort- Strand och lövsnår domineras av stora bestånd av farande återfinns braxengräs på sandbottnarna. På blåtåtel. stränderna invandrar gultåtel och flera för Bottniska På Sönnerstgrundet finns vackra klappervallar vikens kust typiska växtarter. Som en följd av det med glesa mattbildande granar och en vacker rönn- rika sötvattenutflödet på stränderna utbildas ofta en bård ner mot vattnet. Vid Sönnerstgrundet finns det yppig mossvegetation av egenartad typ. utomordentliga möjligheter att studera flyttfåglarnas Kring Rovsundet och viken norr om Ledskäret sträck genom norra Kvarken. utbreder sig flacka strandängar, som i de övre de- De östra delarna av Ostön och Ostögrundet är larna gradvis övergår till myrmarker antingen ge- mycket exponerade och har en bred blockbård med nom igenväxning av grunda vikar eller genom fram- enstaka härdiga grästuvor, främst gultåtel och sipprande grundvatten. En mycket egenartad vege- strandråg. Innanför blockbården växer en gråalbård tation utbildas på de ställen, där snöanlagringen är av varierande bredd. Ovanför den högsta driftvallen riklig vintertid och avsmältningen sen. Stora ytor växer rönnbården och/eller granarna med ett fält- täcks av svällande levermossor, därav flera snö- skikt av kruståtel, lingon och slutligen blåbär. Spe- legearter. Slutligen invandrar tuvbildande vitmossor ciellt ön Rönnborg kantas av en mycket vacker rönn- och björnmossor. Ingen annanstans i länet finns ett bård. jämförbart område där primära myrbildnings- Innanför den lägivande bården av stora öar ut- processer i ett landhöjningsområde kan studeras på breder sig en sönderskuren kustlinje bestående av ett så utomordentligt sätt som här. små flacka strandängar på finkornigare sediment, Sladan är en relativt skyddad havsvik i norra blockiga uddar och smala svårframkomliga strand- delen av Ostnäsfjärden. Bottnarna består av lera i bräm. På de blockrika exponerade uddarna finns här de yttersta och av gyttja i de inre delarna av viken. och var låga havtornsnår, som kryper mellan Stora mängder drift ackumuleras på stränderna un- jätteblocken ända upp bland de vindpinade granarna. der sydliga stormar och högvatten. Ön Bjuren är med sina väldiga häll- och klapper- Vattenvegetationen domineras av kransalger, marker en särling i Skeppsviksskärgården. Områ- borstnate och axslinga och stränderna kantas av en det är till stor del kalt, vilket skapar en gynnsam tät bård av blåsäv. Strandvegetationen ovanför blå- miljö för åtskilliga nordliga arter t.ex. den mindre sävbården domineras av andra sävarter, olika starr- allmänna strutlaven. På hällmarken växer martallar och gräsarter samt överst en gråalbård, vilka bildar och på klappervallarna enstaka rönnar och gran. På bälten längs med vattenlinjen. Tidigare har den säll- 56 Holmön. Foto: Eva Mikaelsson. synta ishavshästsvansen förekommit i området, men Öarna har stränder med varierande lutning och växten är idag försvunnen från Sladan och uppträ- en alltifrån mycket bruten till relativt rak strand- der numera i Sverige endast i Kronörenområdet. linje. Landområdena karakteriseras av en drumlin- topografi med inslag av De Geermoräner på och mellan drumlinerna. Holmöarkipelagen - NRO24084 Landhöjningen på 0,85 cm/år medför att fjärdar avsnörs och så småningom bildar sjöar. På öarna Areal: 24 223 ha finns instruktiva serier med olika övergångsstadier Kartblad: 20K, 20L från havsvik till sjö. På norra Holmön finns vid- Kommun: Umeå sträckta klapperfält. Små klappervallar kröner också Riksvärde: Skärgårdslandskap, geovetenskap, flera av de små utsatta öarna. Generellt dominerar myrkomplex, skogslandskap, flora, fauna moränstränder som oftast är starkt svallade. Skyd- dade sedimentstränder med ett heltäckande växt- Holmöarkipelagen är belägen nordost om Ume- täcke finns endast inne i vikarna. Sandstränder är älvens mynning i Västra Kvarken. Den omfattar två ovanliga och av mycket begränsad storlek. stora öar, Holmön och Ängesön, samt ytterligare Vegetationen på Holmöarna är mångformig med ett flertal större och mindre öar och skär. De högsta barrskog som dominerande vegetationstyp framför punkterna drygt 20 m ö h, ligger på Holmöns norra allt på de större öarna. På de södra delarna domine- del. rar granskog, medan de högre belägna partierna på Vattenområdet i Kvarken är relativt grunt och de norra delarna har övervägande tallskog. utgör ett gränsområde mellan två vattenregioner. Av På hällmarkerna finns både tall- och granskog. denna anledning möts flera biogeografiska utbred- På Ängesön finns hällmarker med björkdominerad ningsgrupper i området. Att flera arter når sina skog och större sammanhängande björkskogspartier utbredningsgränser i området gör att de omgivande återfinns på öns södra del. Längs Holmöns och vattnen är av marint naturvårdsintresse. Området Ängesöns östra sida finns mindre rönnskogar, främst fungerar bra som demonstrationslokal både för un- på utskjutande uddar och skär. dervisning och forskning. Vegetationen på de mindre öarna Grossgrundet, Holmögadd samt Lilla och Stora Fjäderägg karak- 57 teriseras av rishedar med ljung och kråkris. Strän- Umeälvens delta - NRO24085 derna kantas vanligen av gråalbårder av olika bredd beroende på strandens lutning och exposition. Areal: 1 136 ha Strandfloran är mycket varierad och består av allt Kartblad: 20K från zonerad ängsvegetation på skyddade sediment- Kommun: Umeå rika stränder till lavvegetation på exponerade klip- Riksvärde: Geovetenskap, vassar, vegetationsrikt por. vatten, lövskog, fauna Myrar, både av kärr- och mosssetyp, finns främst på Holmön och Ängesön. Holmöarnas myrar är Området är ett flackt deltalandskap som ständigt representativa för kustnära våtmarker i olika succes- förändras och växer dels av det finsediment Ume- sionsstadier efter landhöjningen. Myrarna har också älven för med sig och dels av landhöjningen. ornitologiska värden med bl.a. häckande smålom, Vattennivåerna i deltat beror på älvens flöde och trana, gluttsnäppa och grönbena.Åkermarker och an- havets nivå. Den årliga vattenståndet variationen nan starkt kulturpåverkad mark finns främst kring uppgår till ca 2 m. bebyggelsen på Holmön. I områdets grundområden återfinns kortskotts- Holmöarna är värdefulla för fågellivet dels som vegetation med inslag av vattenpest och korsandmat. rastlokal för passerande flyttfåglar, dels som häck- Bladvass saknas nästan helt. Strandängarna består ningslokal. Knappt 230 fågelarter har iakttagits på av en yttre del med sjöfräken och lågstarrvegetation, Holmöarna, varav ett drygt 100-tal kan anses som som sedan övergår i videbälten och/eller tidvis över- årligt häckande. Kustfågelfaunan är särskilt