Vedskalbaggar i fem tall- dominerade områden på

Rapporter om natur och miljö – nr 2005: 1

Vedskalbaggar i fem talldominerade områden på Gotland

NICKLAS JANSSON

ISSN 1403-8439

LÄNSSTYRELSEN I GOTLANDS LÄN – 2005

1 2 Förord Hällmarksskog är en biotoptyp som finns spridd över stora arealer på Gotland. En karaktär för de flesta hällmarksskogar är glesa trädskikt med senvuxna träd, övervägande av tall, samt ofta ett stort inslag av gamla träd. Dessa miljöer blir därför under delar av året solexponerade och varma. Vissa hällmarksskogar har olika grad av graninslag. På många håll har dock granen avverkats (rensnings- huggningar var speciellt vanligt på 60- 70 talen) men fortfarande finns en del områden kvar där gran ger en tydlig karaktär åt hällmarken. Hällmarksskogarna på Gotland är en viktig ansvarsbiotop för Gotlands län (Bengt Ehnström muntl. 2002).

Hällmarksskogarnas naturvärden förväntas vara höga men är till stora delar inte undersökta. En artgrupp som förväntas gynnas av dessa miljöer är vedinsekter. Framförallt utgör döda träd, hög- stubbar och lågor, förutom gamla och senvuxna träd, särskilt viktiga substrat. Under de allra senaste åren har ökade resurser, kunskaper och erfarenheter inom Nyckelbiotopsinventeringen medfört att man i högre grad än tidigare, prioriterat inventering av hällmarksskog på Gotland.

I samband med Nyckelbiotopsinventeringen har vi inte möjlighet att i detalj studera dessa oftast stora områden med avseende på bland annat insektsfaunan. Det blir endast möjligt att göra över- siktliga bedömningar. En fördjupad inventering av framförallt vedinsekter, skulle därför kunna ge en bättre bild över de naturvärden som hällmarksskogar på olika delar av ön hyser och vilka om- råden som trots allt är mest värdefulla att prioritera för områdesskydd.

Genom ett ekonomiskt bidrag från Skogsstyrelsen blev det möjligt för Länsstyrelsen i Gotlands län att genomföra en inventering av några utvalda nyckelbiotoper klassade som hällmarksskog. Materialet från denna inventering har kunnat sammanställas tack vare ett värdefullt samarbete med Nicklas Jansson, som också skrivit den rapport som här presenteras. Ett stort tack riktar vi därför till Nicklas!

Karin Wågström

3 Innehåll

1 SAMMANFATTNING ...... 5

2 INLEDNING...... 6 2.1 RÖDLISTADE ARTER ...... 6 2.1.1 Hotkategoridefinitioner för år 2000 rödlista ...... 7 2.1.2 Rödlistepoäng...... 8 2.2 TRÄDSLAGEN ...... 8 3 METODIK ...... 9 3.1 METODBESKRIVNING ...... 9 3.2 INVENTERADE OMRÅDEN ...... 10 4 RESULTAT OCH DISKUSSION...... 17 4.1 HEJNUM ...... 20 4.2 BRO...... 20 4.3 ...... 20 4.4 ...... 20 4.5 ...... 21 5 TACK ...... 22

6 LITTERATUR ...... 22

Bilaga 1: Total artlista

Bilaga 2: En beskrivning av några av de intressanta och rödlistade arterna

4 Sammanfattning

Denna inventering har syftat till att förbättra kunskapen om naturvärdena i Gotlands tallområden ur entomologisk synvinkel. En kunskap som kan ligga till grund för hänsyn i samband med skydd och skötselarbetet i länet. Inventeringen har omfattat fem talldominerade områden av olika karaktär. De är dock samtliga mycket värdefulla skogsobjekt. Särskild uppmärksamhet har riktats mot förekomsten av rödlistade arter och speciellt de vedlevande skalbaggsarterna.

Inventeringen genomfördes enbart med fällor. Totalt insamlades och artbestämdes 3508 individer som fördelades sig på 236 arter, där alla är skalbaggar förutom en fjäril. Totalt är 15 av de funna skalbaggsarterna upptagna i den nationella "rödlistan". Av dessa bedöms 10 vara knutna till barr- träden på lokalerna. Av skalbaggarna var det tio arter som tidigare ej var funna i landskapet Gotland.

Antalet bestämda arter per område var jämn (103-112) medan antalet rödlistade arter låg mellan två och elva. Bland områdena var det Fleringe som både var det artrikaste och hyste flest rödlistade arter.

Jämförs resultatet från de fem inventerade områdena med elva andra inventerade talldominerade områden i Östergötlands län hamnar Fleringe på plats 3. Tittar man specifikt på arter som lever på tall visar sig dock Fleringe vara det starkaste/värdefullaste. Fleringes hällmarktallskogar har ett mycket högt entomologiskt värde även sett ur ett nationellt perspektiv och borde säkras för framtiden med någon form av områdesskydd men även Hejnum har sådana värden att det borde vara aktuellt att skydda. Då det ofta är glest mellan substraten i denna typ av miljöer är det viktigt att ta till stora ytor för att få en långsiktig kontinuitet av alla substrattyper.

De finaste arterna som konstaterades vid inventeringen var tallbarkbagge (Bothrideres contractus), kortvingen Aleochara spissicornis, hårig blombock (Leptura pubescens), barkbaggen Lasconothus jelskii och gulfläckig praktbagge (Bupestris novemmaculata). De är alla mycket ovanliga och är upptagna som sårbara (VU) på den nationella hotlistan förutom den först nämnda som är upptagen som akut hotad (EN).

5 Inledning

Vedlevande insekter har höga krav på sin utvecklingsmiljö och är utomordentliga indikatorer på skyddsvärda skogsmiljöer. Idag sker stora förändringar hos denna fauna med resultatet att den generellt utarmas i de flesta områden. Skalbaggarna är en bra värdemätare på ett områdes natur- kvalitéer. Detta gäller framförallt i skogsmiljöer, trädbevuxna hagmarker och parkmiljöer där det finns gamla grova träd och mycket död ved.

Vedskalbaggsarterna är många (ca 1000 arter) och är knutna till många olika mikrohabitat. En del vill ha solig och torr miljö, medan andra vill ha skuggig och fuktig. Gemensamt för dem alla är dock att de lever av något substrat som kommer från trädens ved, bark eller de svampar som lever av dessa substrat.

Då dagens skogar lider brist på dessa substrat har det lett till att allt fler av arterna blivit hotade och tagits upp på rödlistan (se nedan). I vanliga fall hittas inga eller mycket få rödlistade i brukade skogar. Dagens hänsynsregler har dock börjat ge en del av de hotade arterna ett livsrum.

De naturliga störningsfaktorerna var förr bl.a. bränder, stormar, översvämningar (t.ex. bäver- dämningar), insekts- och svampangrepp. Idag bekämpar människan dessa faktorer och effekterna av dessa mycket effektivt, och de tidigare störningsfaktorerna har ersatts av en ensam förhärskande: skogsbruket. Den största skillnaden mellan denna "nya" störning och de gamla är att det nu blir mycket få döda träd och mycket lite död ved kvar i skogen. Då dessa träd står på menyn för huvuddelen av skogens arter är det inte så konstigt att den biologiska mångfalden i skogen kraftigt håller på att reduceras.

Olika faktorer påverkar trädets värde sett ur vedinsekters perspektiv. Trädet har dock oftast uppnått en ansenlig ålder (olika för olika trädslag, 80-200 år (asp-ek)), en del grenar börjat dö, trädets inre har börjat att rötas av någon trädsvamp, och stamhåligheter (t.ex. hackspettshål) har börjat att utvecklas. Eller så har trädet dött och befinner sig i något nedbrytningsstadie, antingen stående eller liggande. Alla dessa “ålderskrämpor“ och stadier är mycket viktiga för vedinsektsfaunan och ofta är det de ovanligaste och mest hotade arterna (arter som är upptagna på den nationella rödlistan) som kräver träd som nått dessa stadier, speciellt de sist nämnda.

Målsättningen för denna undersökning har varit att utröna hur höga entomologiska värden med avseende vedlevande skalbaggar, som de 5 utvalda tallområdena på Gotland har.

Rödlistade arter Artdatabanken är en för Naturvårdsverket och Sveriges Lantbruksuniversitet gemensam enhet. I Artdatabankens uppgifter ingår bl.a. att bedöma arters utdöenderisk och upprätta listor över röd- listade arter i Sverige, s.k. rödlistor.

1993 publicerade Artdatabanken alla rödlistade evertebrater (ryggradslösa djur) i Sverige (Ehnström m.fl., 1993). Denna skrift kallas allmänt för ”rödlistan”. År 2000 reviderades rödlistan. Revide- ringen medförde förändringar gentemot 1993 års upplaga, genom att nya kriterier och kategorier för rödlistning har använts. Nu följer man det system som Internationella Naturvårdsunionen, IUCN, har presenterat för global rödlistning.

6 Rödlistans klassificering av hot mot enskilda arter speglar utdöenderisken. Rödlistan är en nationell lista som speglar hotet utslaget på hela landet. Vid bedömningen tas ingen hänsyn till bevarande eller åtgärdsprioritet. Däremot utgör listan ett viktigt underlag, tillsammans med andra faktorer och överväganden, för sådana prioriteringar. I Sverige tar Artdatabanken tillsammans med Fauna- och Floravårdskommitéerna fram ett förslag till rödlista, därefter fastställer Naturvårdsverket detta som Sveriges officiella rödlista.

Hotkategoridefinitioner för år 2000 rödlista

Rödlistekategori Innebörd

EX utdöd En art är Utdöd när det är ställt utom rimligt tvivel att den sista individen dött.

RE Försvunnen En art är Försvunnen när det är ställt utom rimligt tvivel att den sista individen som är potentiellt kapabel till reproduktion inom landet har dött eller försvunnit från landet.

CR Akut hotad En art tillhör kategorin Akut hotad när den löper en extremt stor risk att dö ut i vilt tillstånd inom en mycket nära framtid.

EN Starkt hotad En art tillhör kategorin Starkt hotad om den inte uppfyller någon av kriterierna för akut hotad men ändå löper mycket stor risk att dö ut i vilt tillstånd inom en nära framtid.

VU Sårbar En art tillhör kategorin Sårbar om den inte uppfyller något av kriterierna för vare sig Akut hotad eller Starkt hotad, men löper stor risk att dö ut i vilt tillstånd i ett medellångt tidsperspektiv.

NT Missgynnad En art tillhör kategorin Missgynnad om den inte uppfyller något av kriterierna för vare sig Akut hotad, Starkt hotad eller Sårbar, men är nära att uppfylla kriterierna för sårbar.

DD kunskapsbrist Till denna kategori förs arter, vars populationsstatus man inte har tillräckliga kunskaper om, för att göra sig en direkt eller indirekt bedömning av utdöenderisken. Enligt tillämpningsreglerna bör det dock finnas misstankar om att arten kan vara hotad eller till och med försvunnen

Kriterier För kategorierna Akut hotad, Starkt hotad och Sårbar görs bedömningen av arternas status utifrån en uppsättning av fem kriterier, kallade A-E. Kriterierna bygger på att det finns olika slags varningssignaler för att en population riskerar att dö ut: A Populationen minskar kraftigt. B Populationen har ett litet utbredningsområde och minskar, är fragmenterad eller fluktuerar extremt. C Populationen är liten och minskar. D Populationen är mycket liten.

7 E Populationens utdöenderisk visas genom kvantitativ analys vara påtaglig.

Dessa varningssignaler, i form av kriterier baserade på A-E, tas som utgångspunkt för rödlistnings- bedömningen. Varje kriterium har olika numeriska tröskelvärden för de olika kategorierna (CR-VU) och dessa värden är satta så att de så långt som är möjligt inbördes skall motsvara lika hög för- svinnanderisk. Man kan läsa mera om detta i Artdatabankens publikation ”Hur rödlistas arter” (Gärdenfors, 2000).

Rödlistepoäng För att få en mer rättvisande bedömning än bara antalet rödlistade arter från ett undersökt område kan man i vissa situationer ge hotkategorierna ett visst poängvärde som särskiljer de olika kategorierna. "Östgöta-modellen" som tagits fram på Länsstyrelsen i Östergötlands miljövårdsenhet gav följande poäng enligt nya rödlistan: CR/EN= 5p, VU= 3p, NT= 1p och de som var med på gamla rödlistan men ramlat ur PT (previous threatened)= 0,5 p.

Trädslagen De vedlevande arterna är av olika grad beroende av ett specifikt trädslag. Det finns både arter som är hårt knutna till ett enda och arter som går på nästan alla trädslag. Ofta avtar arternas specialisering med stigande ålder och nedbrytningsgrad hos veden. Detta beror delvis på att vid åldrandet, och under svamparnas bearbetning av veden, försvinner många av specifika kemiska vedsubstanserna. I Sverige är eken det trädslag som flest vedskalbaggar kan leva på och därefter följer bok, tall och björk.

600

500

400

300 antal arter antal 200

100

0

l g ek lm sk rk sp a l bok lind a a ö a tall bj sä gran trädslag

Figur 1. Antal vedlevande skalbaggsarter per trädslag. Enligt Palm (1959) m.fl.

8 Metodik Metodbeskrivning Då de flesta skalbaggsarter kan flyga, fångas de lättast med en typ av fällor som kallas fönsterfällor eller barriärfällor. Den använda modellen består av en genomskinlig plastskiva (60 x 35 cm) som det hänger en vanna under (figur 2). Vannan utgörs av en ”limpform” av aluminium. Vannan är fylld med en konserverande vätska som är en blandning av glykol och vatten samt lite diskmedel, för att eliminera ytspänningen, och lite T-sprit för att vätskan ska smaka illa för större djur och människor. Fönsterfällorna fångar insekter från två håll, genom att dessa flyger på plastskivan och faller ner i vannan.

Då de olika arterna oftast bara är fullbildade och aktiva några veckor vardera under säsongen så måste fällorna hänga/sitta ute från tidig vår till i sen höst för att man skall kunna fånga in så stor del som möjligt av artstocken i ett område.

Vid studier under en säsong av fönsterfällornas fångsteffektivitet (Jansson & Antonsson, 1995) tyder resultat på att man med 6-10 fönsterfällor (den genomskinliga plastskivan 40x30 cm) fångar in 50-70% av arterna (dock ej många av de tröga hållevande arterna) i ett område som är 2-4 ha stort.

Figur 2. Den använda fönsterfälltypen. Bild från Hejnum på Gotland. Foto: Karin Wågström.

9 Inventerade områden I denna inventering har totalt fem områden inventerats på vedlevande skalbaggar under säsongen 2003 (Figur 3). Under inventeringen har 10 fällor per område använts. Fällorna satt uppe från maj till september och tömdes fyra gånger under säsongen. En fältbedömning utfördes också av Stig Lundberg, då gnagspår m.m. undersöktes under augusti 2003. De fynd som då gjordes är inte medtagna vid jämförelser med andra områden men omnämns i texten.

1 2

3

4

5

Figur 3. Lokalisering av de 5 inventerade områdena på Gotland 2003. 1 = Fleringe, 2 = Hangvar, 3 = Hejnum, 4 = Bro, 5 = Alskog

Hejnum Lokalen består av hällmarksskog med impediment. Jordtäcket är tunt med lagrad kalksten i mark- ytan och marken är relativt plan. Trädskiktet är delvis mycket glest men ojämnt och domineras av gammal tall med pansarbark och delvis med inslag av senvuxen gran. I buskskiktet förekommer enbuskar allmänt men ej rikligt. Miljön är varm och mestadels öppen. Död ved förekommer spar-

10 samt i form av lågor och torrträd av tall samt här och var döda stående granar. Plockhuggning har tidigare förekommit i området men inte under de senaste 15-20 åren. Det finns uppgifter på att området betats med får i mitten av förra seklet och under 1700-talet betades området extensivt enligt skattläggningskartan.

Figur 4. Miljöbild från Hejnum på Gotland 2003. Foto: Karin Wågström.

Figur 5. Flygfoto (ortofoto) som visar var fällorna i Hejnum var placerade.

11 Bro Lokalen består av hällmarksstallskog med impediment. Jordtäcke är tunt med lagrad kalksten i markytan. Området sluttar åt nordost och planar ut mot norr. Trädskiktet är ojämnt och glest och domineras av gammal tall med pansarbark och av enstaka senvuxna granar. I buskskiktet finns relativt rikligt med enbuskar. Miljön är varm men inte så öppen p.g.a. buskskiktet. Död ved förekommer sparsamt i form av lågor och torrträd av tall samt enstaka döda stående granar. Inga tecken på påverkan från någon markanvändning under senaste 30-40 åren, men det finns gamla stubbar i området. Området har troligen varit föremål för extensivt bete för länge sedan.

Figur 6. Miljöbild från Bro på Gotland 2003. Foto: Karin Wågström.

Figur 7. Flygfoto (ortofoto) som visar området där fällorna på lokalen i Bro var placerade.

12 Alskog Lokalen består av hällmarksstallskog med inslag av impediment och är något kuperat. Trädskiktet är ojämnt, glest och domineras av gammal tall med pansarbark. I buskskiktet finns rikligt med enbuskar. Miljön är varm men ganska sluten p.g.a. buskskiktet. Död ved förekommer sparsamt i form av lågor och torrträd av främst tall. Plockhuggning har tidigare förekommit. Området ingår i ett nybildat naturreservat (Mallgårds haid).

Figur 8. Miljöbild från Alskog på Gotland. Foto: Karin Wågström.

Figur 9. Flygfoto (ortofoto) som visar var fällorna vid Alskog var placerade.

13 Hangvar Lokalen består av hällmarkstallskog med impediment. Jordtäcket är tunt med lagrad kalksten i markytan. Trädskiktet är ojämnt, glest och domineras av gammal tall med pansarbark samt av enstaka senvuxna granar. I buskskiktet finns mycket rikligt med enbuskar. Miljön är varm men ganska sluten p.g.a. buskskiktet. Död ved förekommer sparsamt i form av lågor och torrträd av främst tall. Inga tecken på påverkan från någon markanvändning under senare år, men det finns gamla stubbar i området.

Figur 10. Miljöbild från Hangvar på Gotland. Foto: Karin Wågström.

14

Figur 11. Flygfoto (ortofoto) som visar var fällorna i Hangvar var placerade.

15 Fleringe Lokalen består av hällmarksskog med impediment. Öppna vätar och våtmarker finns i anslutning till objektet. Marken är plan och jordtäcket är tunt med lagrad kalksten i markytan. Trädskiktet är mycket glest och domineras av gammal tall med pansarbark. I buskskiktet förekommer sparsamt med enbuskar. Miljön är varm och öppen. Död ved förekommer sparsamt i form av lågor och torrträd av tall. Området har varit föremål för skogsbruksåtgärder genom relativt kraftig utglesning av trädskiktet. Troligtvis har området även varit extensivt betat tidigare.

Figur 12. Miljöbild från Fleringe på Gotland. Foto: Karin Wågström.

Figur 13. Flygbild (ortofoto) som visar var fällorna i Fleringe var placerade.

16 Resultat och diskussion Totalt insamlades och artbestämdes 3508 individer som fördelades sig på 236 arter, där alla är skalbaggar förutom en fjäril. Totalt är 15 av de funna skalbaggsarterna upptagna i den nationella "rödlistan". Av dessa bedöms 10 vara knutna till barrträden på lokalerna. Av skalbaggarna var det 10 arter som tidigare ej var funna i landskapet Gotland.

Antalet bestämda arter per område var jämn (102-112), medan antalet rödlistade arter låg mellan 2 och 11. Bland områdena var det Fleringe det som var både artrikast och det som hyste flest röd- listade arter. Jämförs resultatet (om man poängsätter de funna arterna) med 11 andra inventerade talldominerade områden i Östergötlands län hamnar Fleringe på tredje plats. Tittar man specifikt på arter som lever på tall visar sig Fleringe vara det starkaste/värdefullaste området. Fleringes hällmarktallskogar har ett mycket högt entomologiskt värde även sett ur ett nationellt perspektiv och borde säkras för framtiden med någon form av områdesskydd, men även Hejnum har sådana värden att det borde vara aktuellt att skydda. Då det ofta är glest mellan substraten i denna typ av miljöer är det viktigt att ta till stora ytor för att få en långsiktig kontinuitet av alla substrattyper.

De finaste arterna som konstaterades var tallbarkbaggen (Bothrideres contractus), kortvingen Aleochara spissicornis, hårig blombock (Leptura pubescens), barkbaggen Lasconothus jelskii och gulfläckig praktbagge (Bupestris novemmaculata). De är alla upptagna som sårbara (VU) på den nationella hotlistan förutom den först nämnda som är upptagen som akut hotad (EN).

Tabell 1. Rödlistade småkryp funna vid inventeringar i fem talldominerade områden på Gotland 2003.

1993 2000 Hejnum Bro Alskog Hangvar Fleringe Staphylinidae Aleochara (Kortvingar) spissicornis 1681 3 VU x Scarabaeidae Liocola (Bladhorningar) marmorata 2291 4 VU x Elateridae Ampedus (Knäppare) praeustus 2449 2 VU x x Buprestidae Bupestris (Praktbaggar) haemorrhoidalis* 2497 4 NT x Bupestris novemmaculata 2498 2 VU x Bupestris octoguttata* 2499 4 NT x* Anthaxia similis 2508 4 NT x x x x x Dermestidae Globicornis (Ängrar) emarginata 2576 NT x x x Anobiidae (Trägnagare) Stagetus borealis 2664 4 NT x x Dorcatoma punctulata 2669 4 x Melyridae Aplocnemus (Borstbaggar) imressus 2700 NT x x x x Cryptophagidae Cryptophagus (Fuktbaggar) populi 2913 4 x x Bothrideres Bothrideridae contractus 3043 2 EN x Coccinillidae Hyperaspis (Nyckelpigor) pseudopustulata 3081 2 VU x Colydiidae Lasconothus (Barkbaggar) jelskii 3253 2 VU x

17 1993 2000 Hejnum Bro Alskog Hangvar Fleringe Tenebrionidae Pseudocistela (Svartbaggar) ceramboides 3403 4 x x x x x Melandryidae Hallomenus (Brunbaggar) axillaris 3458 NT x x Abdera triguttata 3467 4 x x Cerambycidae Nothorina (Långhorningar) muricata* 3488 2 NT x* Leptura pubescens 3526 1 VU x Callidium coriaceum* 3552 4 NT x* x* Callidium aeneum* 3554 NT x* Anaglyptus mysticus 3568 4 NT x Fjärilar Apollofjäril 4 NT x x

Antal arter upptagna på rödlistan 2000 (fällfångster+ SL*): 16+4 7+1 3+1 3+2 5 11+1

Tidigare på rödlistan (1993): 16+3 2 1 1 4 2

* Arter ej tagna med fällor men noterade av Stig Lundberg vid fältbesök 2003

35

30

25

20

15 löv mm poäng barr-poäng rödlistepoäng 10

5

0 Bro,Gtl Yxnö,Ög Ugglö,Ög Hästö,Ög Fågelö,Ög Alskog,Gtl Hejnum,Gtl Röviken,Ög Fleringe,Gtl Gröskär,Ög Hangvar, Gtl Hangvar, Yxnerum,Ög Grytsholm,Ög Törnsholm,Ög Långholmen,Ög Sanningsholm,Ög

Figur 14. Jämförelse av "rödlistepoängen" för de funna arterna i de 5 inventerade tallområden på Gotland 2003 med 11 liknande områden från Östergötland (CR/EN=5p, VU=3p och NT=1p, och PT (Previous threatened) = 0,5p). Observera att endast arter fångade med fällor är medtagna.

18 Tabell 2. Arter funna av Stig Lundberg vid besök vid de 5 inventerade tallokalerna på Gotland 2003.

1993 2000Hejnum Bro Alskog Hangvar Fleringe Buprestidae Bupestris 2497 4 NT x (Praktbaggar) haemorrhoidalis Bupestris 2499 4 NT x octoguttata Anthaxia similis 2508 NT x Cerambycidae Eregates faber 3484 x x (Långhorningar) Nothorina 3488 2 NT x muricata Arhopalus 3489 x rusticus Acmeops 3507 x marginata Anoplodera rubra 3519 x Semanotus 3551 x undatus Callidium 3552 4 NT x x coriaceum Callidium aeneum 3554 NT x Pogonocherus 3578 x hispidus

Tabell 3. Arter nya för landskapet Gotland funna under inventeringar av fem tallskogar 2003.

Cat.Nr. HejnumBro Alskog Hangvar Fleringe Elateridae Melanothus 2459 x (Knäppare) castanipes Buprestidae Melanophila 2507 x x (Praktbaggar) formaneki Chrysobotris 2512 x affinis Dermestidae Globicornis 2576 NT x x x (Ängrar) emarginata Nitidulidae Cychramus luteus 2833 x (Glansbaggar) Colydiidae Lasconothus 3253 VU x (Barkbaggar) jelskii Dermestidae Globicornis 2576 NT x x x (Ängrar) emarginata Oedemeridae Chrysanthia 3273 x x x x (Blombaggar) viridissima Mordellidae Mordella huetheri 3429 x x x x (Tornbaggar) Cerambycidae Acmeops 3507 VU x (Långhorningar) marginata* Callidium 3554 NT x aeneum* Curculionidae Magdalis 4315 x (Vivlar) ruficornis** * Noterad av Stig Lundberg vid fältinventering 2003 ** Även funnen av dansken Mehl i sen tid.

19 Hejnum Antalet skalbaggsarter som artbestämdes var 108 (Bilaga 1). Av dessa var 6 upptagna på den nationella rödlistan (Tabell 1). Vid en jämförelse av rödlistepoängen med de andra tallområdena som undersöktes på Gotland är Hejnum det näst starkast och jämför man även med 11 tallområden från Östergötland så befinner sig området i mitten. Tittar man bara på tallevande arter så stärks områdets placering något (Figur 14). De intressantaste arterna som påvisades vid Hejnum var timmertickgnagare (Stagetus borealis, NT), knäpparen svartspetsad rödrock (Ampedus praeustus, VU) och barkbaggen Lasconotus jelskii (VU). Den senare har innan detta fynd bara hittats i norra Sverige. Ett besök av Stig Lundberg på lokalen i augusti 2003 gav även de fina arterna bronsjon (Callidium coriaceum, NT) och bronspraktbagge (Bupestris haemorrhoidalis, NT).

Artuppsättningen visar att både lågor och stående döda tallar har en viss kontinuitet i området.

Bro Antalet skalbaggsarter som artbestämdes var 106 (Bilaga 1). Av dessa var tre upptagna på den nationella rödlistan (Tabell 1). Vid en jämförelse av rödlistepoängen med de andra fyra tallområdena som undersökts på Gotland och 11 områden från Östergötland är Bro det tredje svagaste (Figur 14). Tittar dock bara på de tallevande arterna så har nästan hälften av områden mellan två och fyra rödlistade arter.

Inga riktigt tunga arter hittades men de upptagna på rödlistan var svart praktbagge (Athaxia similis, NT), ängern Globicornis emarginata (NT) och borstbaggen Aplocnemus impressus (NT). Dessa tillsammans övriga vedlevande arter med bl.a. sex långhorningsarter och fem andra praktbaggearter (medräknat ett fynd av åttafläckig praktbagge (Bupestris octoguttata, NT) som gjordes av Karin Wågström under sommaren 2003) visar dock att en rikedom av död tallved av olika slag och nedbrytningsgrad finns i området.

Alskog Antalet skalbaggsarter som artbestämdes var 103 (Bilaga 1). Av dessa var en upptagen på den nationella rödlistan (Tabell 1). Dessutom hittades apollofjärilen som också är rödlistad. Detta gör området till det svagaste av alla de 16 tallområden som inventerats på Gotland och i Östergötland (Figur 14).

Den enda arten av de funna som finns upptagen på rödlistan var svart praktbagge (Athaxia similis, NT). När Stig Lundberg besökte lokalen under augusti 2003 noterades även angrepp på gran efter långhorningarna bronsjon (Callidium coriaceum, NT) och grönjon (Callidium aeneum, NT). Men en viss rikedom med vedlevande arter med bl.a. sju långhorningsarter och några intressanta svartbaggar (Alphitophagus bifasciatus, Uloma rufa och Pseudocistela ceramboides) visar dock att en rikedom av död tallved av olika slag och nedbrytningsgrad finns i området.

Hangvar Antalet skalbaggsarter som artbestämdes var 103 (Bilaga 1). Av dessa var fyra upptagna på den nationella rödlistan (Tabell 1). Dessutom hittades den rödlistade apollofjärilen och tre skalbaggs- arter som var med på förra rödlistan varav två också är knutna till barrträd (Dorcatoma punctulata och Abdera triguttata). Vid en jämförelse av rödlistepoängen med de andra 15 tallområdena som undersökts på Gotland och i Östergötland hamnar Hangvar på nedre halvan som nr 11 (Figur 14).

20 De intressantaste arterna som påvisades vid Hangvar var brun guldbagge (Liocola marmorata, VU) och brunbaggen Hallomenus axillaris (NT). Den först nämnda kommer från något ihåligt träd i området (Troligen ek då även spenslig getingbock (Clytis arietis) som utvecklas i döda ekgrenar hittades i området). Att husbocken (Hylotrupes bajalus) hittades tyder på att det är gott om torra soliga tallågor i området. Då Stig Lundberg besökte lokalen 2003 noterade han spår efter den stora långhorningen smedbock (Eregates faber) i några tallågor. Exempel på arter vars larver lever i gnagmjölet och på rester efter husbocken, andra långhorningar och trägnagare är Euglenes pygmaeus, Pseudocistela ceramboides och Ptinus villiger.

Fleringe Antalet skalbaggsarter som artbestämdes var 112 (Bilaga 1). Av dessa var 11 upptagna på den nationella rödlistan (Tabell 1). Det gör området till det värdefullaste området av de 5 undersökta. Vid en jämförelse av rödlistepoängen med de andra 15 tallområdena som undersökts på Gotland och i Östergötland hamnar Fleringe på tredje plats och tittar man på tallarterna är det till och med det värdefullaste av dem alla (Figur 14).

Det var flera mycket fina arter som hittades i området. De intressantaste arterna som påvisades var kortvingen Aleochara spissicornis (VU), svartspetsad rödrock (Ampedus praeustus ,VU), gulfläckig praktbagge (Bupestris novemmaculata, VU), hårig blombock (Leptura pubescens, VU) och tallbarkbagge (Bothrideres contractus, EN). När Stig Lundberg besökte området under augusti 2003 noterade han även angrepp efter lånhorningarna smedbock (Eregates faber) och reliktbock (Nothorina muricata, NT). Ser man totalt sett har området en mycket fin artuppsättning som kräver död tallved i olika lägen och nedbrytningsgrad.

21 Tack Ett stort tack till Karin Wågström och Arne Pettersson som monterat, servat och vittjat fällorna under inventeringen och ännu ett tack till Karin för slutredigeringen av rapporten. Tack även till Rickard Andersson och Stig Lundberg för bestämning av en del arter ur några svåra skalbaggs- familjer.

Litteratur Andersson, R. 2001. Förekomst av vedlevande insekter i Biskopstorp i Halland. Rapport från Länsstyrelsen Halland. Ehnström, B., Gärdenfors, U. & Lindelöw, Å. 1993. Rödlistade evertebrater i Sverige. Databanken för hotade arter. SLU. Uppsala. Gustavsson, G. I: Fritz, Ö & Larsson, K. 2000. Översyn av Åkulla bokskogar. Rapport från Länsstyrelsen Halland. Gärdenfors, U. M.fl. 2000. Rödlistade arter i Sverige 2000. Artdatabanken. Uppsala. Gärdenfors, U. 2000. Hur rödlistas arter ?. Artdatabanken. Uppsala. Lundberg, S. 1995. Catalogus Coleopterum Sueciae. Naturhistoriska riksmuséet. Stockholm. Nilsson, S.G. & Baranowski, R. 1994. Indikatorer på jätteträdskontinuitet – svenska förekomster av knäppare som är beroende av grova, levande träd. Ent. Tidsk. 115: 81-97. Palm, T. 1959. Die holz- und Rindenkäfer der Süd- und Mittelschwedischen Laubbaüme. Oposc. Ent. Suppl.XVI.

22

Bilaga 1

Hejnum Bro Alskog Hangvar Fleringe Skalbaggar Carabidae (Jordlöpare) Agonum atrum 211 0 0 0 1 0 1 Amara similata 215 1 0 0 0 0 1 Amara aenea 225 0 1 0 1 0 2 Amara familiaris 229 0 0 0 1 0 1 Amara tibialis 232 0 1 0 0 0 1 Dromius angustus 345 5 2 0 0 1 8 Dromius spilotus 350 2 1 2 2 0 7 Histeridae (Stumpbaggar) Paromalus flavicornis 680 0 0 1 0 0 1 Ptiliidae (Fjädervingar) Acrotrichis insularis 784 0 1 0 0 0 1 Leiodidae (Mycelbaggar) Anisotoma humeralis 842 22 4 6 7 14 53 Anisotoma axillaris 843 0 0 0 0 1 1 Anisotoma castanea 844 0 0 0 2 4 6 Agathidium seminulum 865 1 1 0 1 1 4 Ptomophagus sericatus 887 0 1 0 0 0 1 Scydmaenidae Stenichnus scutellaris 946 6 2 0 0 2 10 (Glattbaggar) Staphylinidae (Kortvingar) Erichsonius cinerascens 987 0 0 0 0 1 1 Gabrius coxalus 993 0 0 0 0 1 1 Gabrius splendidulus 994 0 0 1 0 1 2 Philonthus micans 1060 0 0 0 0 1 1 Quedius cruentus 1107 0 0 1 0 0 1 Astenus longelytratus 1187 0 1 0 1 0 2 Pseudomedon obsoletus 1204 0 0 0 0 1 1 Scopaeus laevigatus 1210 1 0 0 0 2 3 Euplectus piceus 1340 1 0 0 0 0 1 Tyrus mucronatus 1382 0 0 1 0 0 1 Hapalaraea nigra 1414 0 1 0 0 0 1 Phloeonomus sjoebergi 1446 0 0 0 0 1 1 Scaphisoma agaricinum 1495 2 0 1 3 8 14 Carpelimus corticinus 1523 1 0 1 0 2 4 Carpelimus pusillus 1528 0 1 0 0 0 1 Anotylus rugosus 1541 0 2 0 0 0 2 Anotylus nitidulus 1546 0 1 0 0 0 1 Trichophya pilicornis 1593 0 1 0 3 0 4 Phloeophagus subtilissima 1591 0 0 1 0 0 1 Mycetoporus lepidus 1599 0 0 0 0 1 1 Tachyporus nitidulus 1644 0 2 0 1 0 3 Tachyporus hypnorum 1651 0 0 0 1 0 1 Tachyporus chrysomelinus 1652 2 0 0 0 0 2 Lamprinodes saginatus 1662 0 1 1 0 1 3 Tachinus fimetarius 1672 0 1 0 1 0 2 Aleochara spissicornis 1681 3VU 0 0 0 0 1 1 Aleochara sparsa 1688 0 0 0 0 1 1 Aleochara moerens 1698 0 0 1 0 0 1 Aleochara bipustulata 1706 0 1 0 0 0 1 Haploglossa villosula 1782 1 2 1 1 0 5 Phloeopora testacea 1798 1 0 0 0 0 1 Phloeopora corticalis 1800 1 0 0 0 0 1 Aloconota gregaria 1848 1 3 0 0 0 4 Philhygra luridipennis 1869 0 0 0 1 0 1 Philhygra palustris 1879 0 1 0 0 0 1 Alaobia sodalis 1925 0 0 0 1 1 2 Notothecta flavipes 1935 1 0 1 0 1 3 Atheta cauta 1961 0 0 1 0 0 1 Atheta crassicornis 1994 0 1 0 1 0 2 Atheta nigricornis 2001 5 8 4 1 10 28 Amischa analis 2049 1 2 3 2 0 8 Amischa bifoveolata 2050 1 0 1 0 1 3 Thamiraea cinnamomea 2054 0 0 0 1 0 1 Placusa atrata 2133 0 0 1 0 0 1 Scirtidae (Mjukbaggar) Cyphon ochraceus 2190 0 0 0 0 3 3

23 Cyphon padi 2195 0 0 0 0 1 1 Scarabaeidae Aphodius paykulli 2241 0 0 0 1 0 1 (Bladhorningar) Aphodius ater 2256 0 0 0 1 0 1 Cetonia aurata 2290 303 19 79 133 117 651 Liocola marmorata 2291 4VU 0 0 0 1 0 1 Potosia cuprea 2292 8 2 29 9 15 63 Trichius fasciatus 2296 0 1 1 0 0 2 Lampyridae (Lysmaskar) Drilus concolor 2336 0 1 1 1 0 3 Elateridae (Knäppare) Athous haemorrhoidalis 2403 19 3 0 9 2 33 Athous subfuscus 2404 0 0 2 1 3 6 Cidnopus minutus 2414 0 0 0 1 0 1 Prosternon tesselatum 2423 22 15 14 13 22 86 Selatosomus impressus 2426 8 9 10 4 10 41 Selatosomus aeneus 2430 7 7 10 10 16 50 Ampedus balteatus 2447 3 5 17 20 19 64 Ampedus praeustus 2449 2VU 3 0 0 0 5 8 Sericus brunneus 2457 1 0 3 0 0 4 Melanothus 2459 0 5 18 9 16 48 castanipes/villosus Dalopius marginatus 2466 0 2 2 5 0 9 Cardiophorus ruficollis 2469 2 0 0 0 5 7 Throscidae Trixagus dermestoides 2490 0 2 2 0 0 4 (Småknäppare) Trixagus carinifrons 2491 0 0 0 1 0 1 Buprestidae Bupestris novemmaculata 2498 2VU 0 0 0 0 1 1 (Praktbaggar) Melanophila cyanea 2506 8 2 0 1 6 17 Melanophila formaneki 2507 0 3 1 0 0 4 Anthaxia similis 2508 NT 13 9 12 11 15 60 Anthaxia 4-punctata 2509 13 2 1 1 11 28 Anthaxia godeti 2510 13 4 7 20 6 50 Chrysobotris affinis 2512 0 0 1 0 0 1 Dermestidae (Ängrar) Globicornis emarginata 2576 NT 0 1 0 1 2 4 Megatoma undata 2579 29 20 7 5 6 67 Anthrenus museorum 2585 1 0 0 1 0 2 Anobiidae (Trägnagare) Ptinus dubius 2615 1 0 0 0 2 3 Ptinus villiger 2621 1 4 0 1 3 9 Dryophilus pusillus 2627 0 1 0 0 0 1 Ernobius nigrinus 2631 2 0 0 0 0 2 Ernobius mollis 2633 61 27 27 23 24 162 Anobium nitidum 2642 0 1 0 0 0 1 Anobium rufipes 2645 1 1 0 0 1 3 Hadrobregmus pertinax 2648 0 0 0 0 5 5 Stagetus borealis 2664 4NT 2 0 0 0 1 3 Dorcatoma punctulata 2669 4 0 0 0 1 0 1 Trogositidae Nemozoma elongatum 2684 0 1 0 0 0 1 (Mörkbaggar) Cleridae (Brokbaggar) Thanasimus formicarius 2691 4 2 4 2 4 16 Thanasimus femoralis 2692 14 1 3 1 3 22 Melyridae (Borstbaggar) Aplocnemus imressus 2700 3 5 2 0 5 15 Dasytes niger 2707 10 10 15 18 9 62 Dasytes plumbeus 2712 22 11 67 32 18 150 Nitidulidae (Glansbaggar) Carpophilus marginellus 2742 0 2 7 0 0 9 Epuraea marsueli 2759 0 0 1 0 4 5 Epuraea unicolor 2769 0 0 1 1 1 3 Epuraea aestiva 2774 0 1 0 0 0 1 Meligethes aeneus 2791 0 0 0 1 0 1 Meligethes exilis 2811 0 0 1 1 0 2 Soronia punctatissima 2825 2 11 1 6 2 22 Soronia grisea 2826 1 0 1 0 0 2 Cychramus luteus 2833 0 1 0 0 0 1 Glischrochilus hortensis 2837 12 92 13 0 1 118 Pityophagus ferrugineus 2839 0 2 2 0 5 9 Aspidophoridae Sphindus dubius 2841 3 3 2 2 1 11 Rhizophagidae Rhizophagus depressus 2846 0 0 1 0 0 1 (Barkglansbaggar) Rhizophagus ferrugineus 2847 5 1 15 1 0 22 Rhizophagus bipustulatus 2852 1 0 0 0 0 1 Silvanoprus fagi 2873 0 0 0 1 0 1 Laemophloidae Cryptolestes abietis 2888 4 0 1 0 0 5

24 Cryoptolestes alternans 2889 0 1 0 0 0 1 Cryptophagidae Cryptophagus abietis 2905 1 0 0 0 0 1 (Fuktbaggar) Cryptophagus populi 2913 4 0 0 0 1 1 2 Cryptophagus dentatus 2928 0 0 1 0 0 1 Cryptophagus 2929 1 1 0 1 2 5 pseudodentatus Cryptophagus dorsalis 2930 0 2 0 0 0 2 Caenoscelis ferruginea 2948 0 0 1 0 0 1 Atomaria fuscata 2962 0 1 0 0 0 1 Atomaria atricapilla 2972 3 0 0 0 0 3 Atomaria bella 3001 0 1 1 0 0 2 Erotylidae Dacne bipustulata 3014 0 0 1 0 0 1 (Trädsvampbaggar) Phalacridae Olibrus aeneus 3023 0 1 0 0 0 1 (Sotsvampbaggar) Olibrus flavicornis 3029 0 0 1 0 0 1 Cerylonidae Cerylon histeroides 3037 0 1 0 1 1 3 (Gångbaggar) Bothrideridae Bothrideres contractus 3043 2EN 0 0 0 0 3 3 Coccinillidae Scymnus jakowlewi 3065 1 0 0 0 2 3 (Nyckelpigor) Scymnus suturalis 3072 0 1 0 2 2 5 Hyperaspis pseudopustulata 3081 2VU 0 0 0 0 2 2 Coccinula 3089 0 0 0 0 1 1 quattuordecimpustulata Myzia oblongoguttata 3094 0 0 0 4 3 7 Coccinella septempunctata 3111 3 0 0 0 0 3 Corylophidae Orthoperus atomus 3126 0 0 0 1 0 1 Corticaridae Latridius consimilis 3135 0 0 0 0 1 1 (Mögelbaggar) Enicmus rugosus 3146 4 0 1 0 0 5 Cartodore constricta 3168 1 1 0 0 0 2 Corticaria lateritia 3191 0 0 1 0 0 1 Corticaria elongata 3193 0 0 1 0 0 1 Cortinicaria gibbosa 3197 2 12 2 1 4 21 Corticarina fuscula 3202 1 2 0 0 2 5 Melanophtalma suturalis 3207 0 1 1 0 0 2 Cisidae Cis boleti 3222 2 0 0 0 0 2 (Trädsvampbaggar) Ennearthron cornotum 3230 1 0 0 0 0 1 Orthocis alni 3234 0 0 0 1 1 2 Colydiidae (Barkbaggar) Lasconothus jelskii 3253 2VU 1 0 0 0 0 1 Oedemeridae Chrysanthia viridissima 3273 3 4 3 0 1 11 (Blombaggar) Oedemera lurida 3290 0 0 2 0 0 2 Salpingidae Sphaeriestes castaneus 3302 0 0 0 0 1 1 (Trädbasbaggar) Salpingus planirostris 3307 0 1 0 0 1 2 Euglenidae (Ögonbaggar) Euglenes pygmeus 3313 0 2 2 5 6 15 Anidorus nigrinus 3315 0 0 1 0 0 1 Tenebrionidae Alphitophagus bifasciatus 3360 0 0 1 0 0 1 (Svartbaggar) Uloma rufa 3379 0 0 1 0 0 1 Corticius linearis 3396 0 1 0 0 0 1 Hymenalia rufipes 3402 0 0 3 0 0 3 Pseudocistela ceramboides 3403 4 10 1 2 9 10 32 Gonodera luperus 3404 10 3 14 3 3 33 Isomira murina 3405 42 11 27 31 11 122 Cteniopus sulphureus 3411 4 11 0 9 0 24 Anaspidae (Ristbaggar) Anaspis thoracica 3420 9 7 17 2 15 50 Anaspis flava 3425 3 0 0 0 2 5 Anaspis brunnipes 3426 1 1 0 2 2 6 Mordellidae (Tornbaggar) Mordella huetheri 3429 1 2 2 5 0 10 Mordella aculeata 3430 2 0 1 4 1 8 Mordellistena pumila 3442 0 0 5 0 0 5 Melandryidae Hallomenus axillaris 3458 NT 0 0 0 1 1 2 (Brunbaggar) Orchesia micans 3459 1 0 1 0 0 2 Abdera triguttata 3467 4 1 0 0 1 0 2 Cerambycidae Spondylis buprestoides 3487 1 0 5 3 0 9 (Långhorningar) Arhopalus rusticus 3489 7 2 7 2 7 25

25 Asemum striatum 3491 1 0 2 0 0 3 Tetropium fuscum 3494 2 0 0 0 0 2 Rhagium inquisitor 3499 7 3 2 3 4 19 Anoplodera rubra 3519 1 2 0 0 1 4 Anoplodera sanguinolenta 3521 3 1 2 3 1 10 Leptura pubescens 3526 0 0 0 0 6 6 Leptura melanura 3530 1 2 2 1 0 6 Molorchus minor 3542 7 6 0 0 0 13 Hylotrupes bajulus 3547 0 0 0 1 4 5 Clytus arietis 3562 0 0 0 1 1 2 Anaglyptus mysticus 3568 4NT 1 0 0 0 0 1 Pogonocherus fasciculatus 3580 5 0 3 3 1 12 Chrysomelidae Lilioceris merdigera 3653 37 0 0 0 0 37 (bladbaggar) Cryptocephalus pini 3692 0 0 0 0 2 2 Apionidae Apion atomarium 3959 1 0 0 0 0 1 Curculionidae (vivlar) Otiorhynchus singularis 4032 0 0 0 1 0 1 Brachyderus incanus 4081 0 0 0 1 0 1 Sibinia pyrrhodactyla 4043 0 1 0 0 0 1 Brachonyx pineti 4217 0 0 0 1 1 2 Gymnetron pascorum 4246 0 0 0 0 1 1 Miaris campanualae 4261 4 0 0 1 1 6 Dryophtorus corticalis 4290 1 0 0 4 1 6 Rhyncolus sculpteratus 4298 3 1 4 4 5 17 Magdalis phlegmatica 4304 1 0 2 0 0 3 Magdalis duplicata 4307 12 11 19 11 18 71 Magdalis frontalis 4308 8 10 9 39 4 70 Magdalis violacea ? (stor) 4309 0 0 10 1 38 49 Magdalis ruficornis 4315 1 0 0 0 0 1 Hylobius abietis 4319 1 0 6 1 7 15 Pissodes castaneus 4325 0 0 1 0 3 4 Pissodes pini 4326 1 0 0 0 0 1 Pissodes piniphilus 4330 0 0 1 1 1 3 Ceutorhynchus hirtulus 4385 0 1 0 0 0 1 Scolytidae (Barkborrar) Hylurgops palliatus 4446 0 0 1 0 0 1 Hylastes cunicularis/brunneus 4449 75 13 53 25 21 187 Hylastes attenuatus 4450 0 2 0 0 0 2 Hylastes angustatus 4451 17 10 2 44 64 137 Hylastes opacus 4452 5 5 1 15 8 34 Tomicus piniperda 4461 7 1 3 11 24 46 Polygraphus poligraphus 4466 4 0 0 0 0 4 Scolytus rugulosus 4479 0 1 0 0 0 1 Pityogenes chalcographus 4480 0 1 1 0 0 2 Pityogenes quadridens 4485 0 2 0 1 7 10 Pityogenes bidentatus 4486 0 1 3 1 14 19 Dryocoetes autographus 4502 1 0 0 0 0 1 Crypturgus subcribrosus 4504 4 0 0 0 0 4 Crypturgus cinereus 4505 1 0 0 0 0 1 Pityophthorus micrographus 4526 1 0 0 0 0 1 Pityophthorus lichtensteinii 4527 0 0 0 0 1 1 Pityophthorus pubescens 4528 0 0 1 0 0 1 Apollofjäril 0 0 1 1 0 2 Antal bestämda individer: 987 477 644 647 753 3508 Antal bestämda skalbaggsarter: 269 108 106 103 102 112 235

26 BILAGA 2

Beskrivning av ett urval av de rödlistade arterna som hittades vid inventeringen av fem tall- områden på Gotland 2003.

Aleochara spissicornis (VU) tillhör familjen kortvingar. Arten är blankt svartbrun med rödgula täckvingar och gula ben och antenner. Den är ca 2,5 mm lång och de flesta fynden är gjorda på sandiga områden. Arten är egentligen syd och västeuropeisk och anses vara en värmerelikt och är bara funnen på Gotland, Öland och Halland. Både som larv och vuxen skalbagge lever arten som rovdjur på andra mindre insekter eller deras larver. Den hittades i denna undersökning i Fleringe.

Liocola marmorata (VU) tillhör familjen bladhorningar och kallas brun guldbagge. Arten är blankt brun grön och 20 mm lång. Lever i mulmen i håligheter på levande eller döda lövträd. Hittades i Hangvar och har troligtvis utvecklats i någon ihålig ek i området.

Ampedus praeustus (VU) tillhör familjen knäppare och har nyligen döpts till svartspetsad rödrock. Den är kolsvart med röda täckvingar och är ca 10 mm. Larven utvecklas i rödmurken ved av framför allt ek och tall. Hittades i denna inventering i Fleringe och Hejnum.

Bupestris novemmaculata (VU) har nyligen fått namnet gulfläckig praktbagge. Arten är mörkt gråsvart med ljusgula fält på täckvingarna och ca 20 mm. Larven lever i torr grov tallved. Arten insamlades i Fleringe

27 Anthaxia similis (NT) kallas för svart praktbagge. Arten är mörkt gråsvart med en fin punktering över hela översidan och ca 6 mm. Larven lever i barken på äldre tallar. Arten hittades på alla de fem undersökta lokalerna. Den avbildade arten föreställer släktingen A. 4- punctata.

Globicornis emarginata (NT) tillhör familjen ängrar. Den är svart och ca 3 mm. Utvecklas under bark och i barkspringor på solbelysta stammar av flera olika trädslag. Artens larv lever troligen av insektsrester. Arten hittades i Bro, Hangvar och Fleringe.

Stagetus borealis (NT) tillhör familjen trägnagare och har fått namnet timmerticksgnagare. Den är svart, fint ljust behårad och 1,5 mm. Den utvecklas i barrved som angripits av timmertickan. Hittades här i Hejnum och Fleringe. Bilden föreställer släktingen Dorcatoma flavicornis. Stagetes har mindre antenner men är annars ganska lik denna art.

Aplocnemus imressus (NT) tillhör familjen borstbaggar. Den är svart med ett svagt metallskimmer, med en kraftig behåring och 5 mm. Den utvecklas i huvudsak i murken barrved men även ek. Hittades här i alla lokaler utom i Hangvar.

Bothrideres contractus (EN) tillhör familjen barkbaggar. Den är mörkt brun och ca 5 mm lång. Den lever i gångar i gammal tallved efter andra i ved gnagande insekter så som diverse långhorningar. Den är under modern tid bara funnen på Öland, Gotland och i Västmanland. Hittades här i Fleringe.

Hyperaspis pseudoustulata (VU) tillhör familjen nyckelpigor. Den är blankt svart med gula halssköldskanter och en gul fläck baktill på vardera täckvinge och ca 2,5 mm. Arten lever som rovdjur på bladlöss på bl.a. renfana och ek. Hittades här i Fleringe.

28 Lasconothus jelskii (VU) hör till familjen barkbaggar. Den är matt mörkbrun och ca 3 mm. Den utvecklas under barken på döda och döende tallar. Fyndet var mycket överraskande då den i Norden bara tidigare bara är funnen i norra Sverige och i Finland. Den påträffades i Hejnum.

Hallomenus axillaris (NT) tillhör familjen brunbaggar. Den är ljust brun med en ljusgul fläck på vardera skuldra och ca 5 mm lång. Den utvecklas i rötad ved av flera olika trädslag. Den hittades här vid Hangvar.

Leptura pubescens (VU) kallas hårig blombock. Den är svart med rödbruna, gula eller svarta täckvingar och är ca 15 mm lång. Den utvecklas i döda på marken soligt liggande tallstammar. Hittades här vid Fleringe.

Anaglyptus mysticus (NT) kallas prydnadsbock. Den är svart med rödbruna och vita teckningar på täckvingarna och är ca 12 mm lång. Den utvecklas i hård torr ved av diverse lövträd. Hittades här vid Hejnum.

29

30