Mediated Europes Discourse and Power in Ukraine, Russia and Poland During Euromaidan
Total Page:16
File Type:pdf, Size:1020Kb
Mediated Europes Discourse and Power in Ukraine, Russia and Poland during Euromaidan Roman Horbyk SÖDERTÖRN DOCTORAL DISSERTATIONS Mediated Europes Mediated Europes Discourse and Power in Ukraine, Russia and Poland during Euromaidan Roman Horbyk Subject: Media and Communication Studies Research Area: Critical and Cultural Theory School: Culture and Education Södertörns högskola (Södertörn University) The Library SE-141 89 Huddinge www.sh.se/publications © Roman Horbyk Cover Layout: Jonathan Robson Graphic Form: Per Lindblom & Jonathan Robson Printed by Elanders, Stockholm 2017 Södertörn Doctoral Dissertations 149 ISSN 1652–7399 ISBN 978-91-88663-26-9 (print) ISBN 978-91-88663-27-6 (digital) In memoriam Mykhaylo Horban Abstract This study focuses on mediated representations of Europe during Euro- maidan and the subsequent Ukraine–Russia crisis, analysing empirical material from Ukraine, Poland and Russia. The material includes articles from nine newspapers, diverse in terms of political and journalistic orien- tation, as well as interviews with journalists, foreign policymakers and experts, drawing also on relevant policy documents as well as online and historical sources. The material is examined from the following vantage points: Michel Foucault’s discursive theory of power, postcolonial theory, Jürgen Haber- mas’s theory of the public sphere, Pierre Bourdieu’s field theory, Jacques Derrida’s hauntology and Ernesto Laclau’s concept of the empty signifier. The methods of analysis include conceptual history (Reinhart Koselleck), critical linguistics and qualitative discourse analysis (a discourse-historical approach inspired by the Vienna school) and quantitative content analysis (in Klaus Krippendorff’s interpretation). Historically, the national narratives of Europe in the aforementioned three countries are characterised by dependence on the West that also sparks periods of its rejection. These narratives vacillate between three major poles: idealising admiration, materialist pragmatics and geopolitical demonising. They are not exclusively endemic to one country and have been present in each to some extent. However, weaker actors have tended to lean towards the idealist side because Europe is perceived as a source of important technological and social know-how. Authors in all three coun- tries struggled with defining Europe’s limits, and whilst this problem be- came intertwined with their own identification, Europeanness is typically constructed as a shock wave fading as it travels eastward from an epicentre located somewhere in north-western Europe. These discourses were reactivated and developed in 2013–2014. In the analysed newspapers, Europe is often understood as a continent (most often in Poland) or identified with the EU (Russia and Ukraine), but there is also a strong pattern of using Europe in reference to values which is weakest in Poland and strongest in Ukraine. Ideologically, the liberal publications in all three countries focus on positive values, whereas the conservative and business newspapers are preoccupied with negative values. Among the posi- tive values, the humanistic ones dominate the Ukrainian newspapers, and the rationalist-technocratic are typical in the Russian sample. The Ukrai- nian press account for most of the positive coverage of a successful Europe, whereas the Russian press provide most of the negative coverage (Europe as a failing entity and an enemy). Ukrainian and Russian discourses differ sharply on whether the country should adopt European reforms (Ukraine) or not (Russia). The Polish coverage is polarised between positive and negative values. During and after Euromaidan, Ukrainian journalists used the powerful Europe-as-values concept to actively intervene in the political field and re- contextualise this narrative of Europe as the official foreign policy narrative. This was enabled, paradoxically, by weak professionalism that made a wavering from a neutral stance possible. Compared to this, in Russia the strong discourse on journalist objectivity constrained journalists in their social practice; rather, it is the official discourse that is recontextualised by the media. Polish journalists, ambiguous about their own influence, work in a loop that recontextualises discourses from the media sphere to the poli- tical field and vice versa. Keywords: media, discourse, power, postcolonial theory, foreign policy, journalists, politicians, Europe, Ukraine, Russia, Poland, Euromaidan Sammanfattning Denna studie undersöker hur Europa framställs i medier under Euromajdan och den efterföljande ukrainska-ryska krisen genom att analysera empiriskt material från Ukraina, Polen och Ryssland. Materialet omfattar artiklar från nio tidningar med olika politisk och journalistisk orientering samt intervjuer med journalister, diplomater och utrikespolitiska experter. I analysen ingår även relevanta politiska dokument, historiska texter och webbkällor. Materialet studeras utifrån en kombination av olika teoriperspektiv: Michel Foucaults diskursiva maktteori, postkolonial teori, Jürgen Habermas offentlighetsteori, Pierre Bourdieus fältteori, Jacques Derridas ”hauntology” och Ernesto Laclaus begrepp ”empty signifier”. Analysmetoderna omfattar begreppshistoria (Reinhart Koselleck), kritisk lingvistik samt kvalitativ dis- kursanalys (diskurshistorisk metod inspirerad av Wienerskolan) och kvan- titativ innehållsanalys (i Klaus Krippendorffs tolkning). Historiskt karakteriseras Europaberättelserna i de tre länderna av det starka beroendet av Västeuropa, vilket reaktivt leder till perioder då Väst förkastas. Berättelserna rör sig mellan tre huvudpoler: idealiserande beund- ran, materialistisk pragmatism och geopolitisk demonisering. De är inte fast knutna till ett visst land utan har i skiftande grad varit närvarande i dem alla. Dock har svagare aktörer haft en idealiserande tendens eftersom Europa uppfattas som en källa till viktiga teknologier och moderna samhällsfunk- tioner. Författare i alla tre länderna hade svårigheter att definiera Europas gränser och eftersom detta problem kopplades till ländernas egna nationella identifikation brukar europeiskhet konstrueras som en våg som successivt försvagas ju vidare den sprids mot öster från sitt epicentrum någonstans i Nordvästeuropa. Dessa berättelser har reaktiverats och vidareutvecklats under 2013–2014. I de analyserade tidningarna uppfattas Europa ofta som en kontinent (främst i Polen) eller identifieras med EU (särskilt i Ryssland och Ukraina), men det är också vanligt att använda Europa som uttryck för en uppsätt- ning värden (mindre vanligt i Polen och mest vanligt i Ukraina). Ideologiskt fokuserar de liberala tidningarna i alla tre länderna positiva värden medan konservativa tidningar och finansblad associerar Europa med negativa vär- den. Bland de positiva värdena dominerar de humanistiska i de ukrainska tidningarna och de rationalistisk-teknokratiska i det ryska urvalet. Den ukrainska pressen har mest positiv bevakning av Europas framgångar medan den ryska pressen innehåller mest av negativ bevakning där Europa ses som fiende och förlorare. Ukrainska och ryska diskurser skiljer sig mycket åt i frågan om det egna landet bör genomföra europeiska reformer (Ukraina) eller ej (Ryssland). Den polska bevakningen polariseras mellan positiva och negativa värden. Under och efter Euromajdan använde ukrainska journalister det kraft- fulla begreppet om värdenas Europa för att intervenera i det politiska fältet och rekontextualisera denna Europaberättelse som den officiella utrikes- politikens berättelse. Detta blev paradoxalt möjligt tack vare den svaga pro- fessionaliseringen som tillät journalisterna att tillfälligt överge sin journa- listiska neutralitet. I kontrast mot Ukraina begränsade Rysslands starka objektivitetsdiskurs journalisterna i deras sociala och politiska praktik. Där var det snarare den officiella politiska diskursen som övertogs och rekon- textualiserades av medierna. Polska journalister var osäkra på sitt eget inflytande och arbetade i en cirkelrörelse där diskurser från mediesfären rekontextualiserades i det politiska fältet och omvänt. Nyckelord: medier, diskurs, makt, utrikespolitik, journalister, politiker, Europa, Ukraina, Ryssland, Polen, Euromajdan Анотація Ця студія присвячена медіярепрезентаціям Европи під час Евромайдану та дальшої українсько-російської кризи, аналізуючи емпіричний матеріял з України, Польщі й Росії. Отой матеріял охоплює статті з дев’яти розмаїтих своєю політичною і журналістською орієнтацією газет, а також інтерв’ю з журналістами, дипломатами та експертами зі зовнішньої політики, користаючи при тім із доречних політичних документів, онлайнових та історичних джерел. Матеріял розглянуто з перспективи дискурсивної теорії влади Мішеля Фуко, постколоніяльної теорії, теорії громадськости Юрґена Габермаса, теорії полів П’єра Бурдьє, “hauntology” Жака Дерріди та поняття «порожнього означника» Ернеста Лякляу. Методи аналізу охоплюють історію понять (Райнгарт Козелек), критичну лінґвістику та якісний дискурс-аналіз (дискурсивно-історичний підхід підо впливом Віденської школи) і кількісний контент-аналіз (в інтерпретації Клявса Кріппендорфа). Історично національним наративам Европи у цих трьох країнах притаманна залежність від Заходу, яка також стимулює періоди його відштовхування. Ті наративи вагаються між трьома головними полюсами: захопленого ідеалізму, матеріялістичного прагматизму та геополітичного очорнення. Вони не є винятково притаманними якійсь одній країні і певною мірою присутні в кожній. Проте слабші актори схильні