Arendus rapport 2020:36 Kulturvärdesutredning, Grausne 1:84 Stenkyrka socken, Gotland

Dan Carlsson, Christian Hoffman Arendus Färjeleden 5 621 58 [email protected] www.arendus.se

Omslagsbild: Det gigantiska flyttblocket i nordvästra hörnet av planområdet. Foto Christian Hoffman.

Allmänt kartmaterial: © Lantmäteriet

Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande 4.0 Internationell Licens. Licenstexten finns tillgänglig på http://creativecommons.org/licenses/by/4.0/deed.sv eller genom att skriva till Creative Commons, 543 Howard Street, 5th Floor, San Francisco, California, 94 105, USA. Innehåll

Bakgrund och genomförande 5 Det aktuella området 5 Planbestämmelser och utpekade värden 7

En historisk landskapsanalys 11

Fältinventering 15 Resultat av fältinventeringen 18

Sammanfattning och utvärdering av kulturvärdesanalysen 20

Administrativa uppgifter och källor 22 ______

Bilaga 1. Påträffade lämningar 23

3 4 Bakgrund och genomförande

Föreliggande rapport utgör ett kulturhistorisk underlag till den planansökan som avser fastigheten Stenkyrka Grausne 1:84. Planansökan avser planläggning för att tillskapa ca 40 st bostadstomter, ca 2000 kvm, för nya bostäder (permanent/ fritidshus) på fastigheten Stenkyrka Grausne 1:84, i södra delen av Lickershamn. Området föreslås angöras från väg 709 och Akrosvägen.

I ett samrådsyttrande från Länsstyrelsen, daterat 2020-05-06, med dnr 402-1504-2020, har myndigheten framfört att det kommer att krävas en arkeologisk utredning inom ramen för planarbetet. Man påpekar vidare att planarbetet bör inkludera en analys av hur planerna påverkar kulturmiljö och kulturvården i stort och säger att sådana kulturvärden kan vid sidan av fornlämningar omfatta övriga kulturhistoriska lämningar, kulturnamn och platser med tradition. Man nämner i det sammanhanget som exempel, mot bakgrund av att det inom planområdet finns magra Figur 1. Planområdets lokalisering. Källa Lantmäteriet. marker med kalkberggrund, att denna typ av markslag i historisk tid har nyttjats för exempelvis lantmäterikartor, arkivuppgifter och flyg- och stenbrytning. laserbilder. Resultatet av denna genomgång har då bildat grunden för en fältinventering, med syftet att Föreliggande kulturvärdesinventering, genomförd klargöra spåren av den äldre historien som underlag på uppdrag av Carin Johansson, Arkitektur & Film för en slutlig värdering av de kulturhistoriska C J AB, är avsedd att belysa det aktuella värdena i området. planområdets kulturhistoriska utveckling och med syftet att identifiera de kulturhistoriska värden som De utförda utredningsstegen har i en slutlig analys finns inom området och att också uppfylla de av och tolkning vägts samman till en utvärdering av de Länsstyrelsen ställda kraven på planarbetet. kulturhistoriska värdena inom området att på skilda Uppdraget är utfört av Arendus AB genom sätt ta hänsyn till i det fortsatta planarbetet. arkeolog FM Christian Hoffman och kulturgeograf doc. Dan Carlsson vid Arendus AB.

Arbetet har utförs under perioden juli-augusti 2020 Det aktuella området och bestått i ett antal utredningssteg. Initialt har en Initialt kan det finnas skäl att belysa den aktuella uppföljning genomförts av nu rådande fastigheten översiktligt avseende belägenhet, planbestämmelser och förordnanden som gäller för markanvändning och omgivningar och de området och dess närområde, framför allt avseende naturgeografiska utgångspunkter som finns för den bestämmelser som har med vård och skydd av kulturhistoriska analysen. miljön att göra. I det följande arbetet har en mer konkret insats skett vad avser själva planområdet i Det aktuella planområdet, ligger i norra delen av form av en historisk analys byggd på äldre Stenkyrka socken, intill och väster om den väg som

5 Figur 2. Planområdet markerat med röd linje. Området utgörs idag helt av skogmark/hällmark och är Figur 3. Utdrag ur Skogsstyrelsens fuktighetskarta. obebyggt. Källa: Lantmäteriet. Landskapet sluttar svagt mot norr och avvattnas av ett antal stråk av vatten mot norr och en mindre bäck. leder ner till Lickershamn från länsväg 149. Området är till ytan 20 ha och utgörs av ett bäcken genom området, finns något tjockare obebyggt skogsområde (figur 2). Mot norr gränsar jordlager och då i form av moränlera. I det sydöstra området mot ett parti med låglänt mark genom vilket en å rinner. Längre mot norr vidtar ett större, under sen, tillkommet bebyggelseområde, huvudsakligen i form av fritidshus. I öster gränsar området till vägen ner till Lickershamn och skogsmark öster om vägen. Mot söder bildar ett antal fritidshus av äldre typ avgränsningen och i väster är det ett större område med skogsmark med inslag av hällmarker. Man kan notera att området ligger skiljt från bebyggelse i övrigt, bortsett från fyra fritidshus längs den södra gränsen.

Fastigheten utgörs helt av skogsmark med inslag av en del hällmarker med gles barrskog och en del mindre våtmarker, särskilt i den centrala delen av planområdet. Centralt genom fastigheten rinner en mindre bäck från söder mot norr och landskapet sluttar svagt mot norr (figur 2). Större delen av den Figur 4. Den geologiska situationen. Källa SGU centrala delen av planområdet är låglänt. Högre och torrare partier finns framför allt i den östra hörnet av fastigheten är ett mindre område med delen av området och i form av ett par mindre svallsediment (grus). Den geologiska situationen, områden i nordväst och sydväst. I norr figur 4, innebär att någon agrarbebyggelse, eller för genomkorsas området av en sentida väg i öst-västlig den delen odling i området, har knappast funnits riktning. utan landskapet är karaktäristiskt för hällmarksbetonade utmarker som kan ha nyttjat för Större delen av området utgörs av tunna jordlager skilda former av nyttjande av sten och skog. på berg. Endast längst i söder och i ett stråk intill

6 Planbestämmelser och utpekade värden utvecklats till att bli ett mer permanent fiskeläge från 1600-tal till modern tid. Kustmiljö, Enligt miljöbalken (MB) 4 kap. 1§ MB är hela fornlämningsmiljö, fiskeläge. Gotland av riksintresse, vilket innebär att det finns inskränkningar i markutnyttjandet som konkret De konkreta uttrycken för riksintresset preciseras innebär att åtgärder inte får medföra påtaglig skada till; ”Stenåldersbosättningar intill den tidigare på Gotlands samlade natur- och kulturvärden. kustlinjen. Vikingatida gravfält direkt intill den samtida hamnen. Dalgången är omgiven av Utöver denna övergripande bedömning är i den markanta klinthöjder där tre fornborgar från fysiska planeringen Lickershamnsområdet upptaget järnåldern ligger strategiskt placerade över som riksintresse för kulturmiljövården hamnområdet och omgivande landskap. Hamnen (Lickershamn [I 50] Stenkyrka sn). Tidigare och fiskelägets skyddade lokalisering längst in i omfattade riksintresset även hela den nu aktuella viken omgiven av den markanta klinten. Fiskeläge ägan, men efter en revidering av Länsstyrelsen på med strandbodar, salteri och vågbod från 1930- Gotland av riksintressena, genomförd 2019, har talet”. omfattningen av riksintressets utbredning minskat, vilket medfört att den nu aktuella fastigheten enbart tangerar riksintresset längst upp i nordöst.

Figur 6. Det kärnvärde i riksintresset som ligger närmast nu aktuellt planområde utgörs av en fornborg, belägen på andra sidan vägen till Lickershamn och på ett avstånd av ca 50 meter från nordöstra hörnet av planområdet.

Tyngdpunkten i riksintresset ligger således i de fornlämningar som finns i området i form av Figur 5. Riksintresset för kulturmiljövård i relation till planområdet (markerat med brun ton). Källa fornborgar, vikingatida gravfält och Länsstyrelsen. stenåldersboplatser, samt historien i och kring fiskeläget vid kusten. De lämningar som ligger Motivering till att området utgör ett riksintresse närmast nu aktuellt planområde utgörs av en av beskrivs på följande sätt: ”Kustmiljö med lång fornborgarna i området, och på lite längre avstånd kontinuitet med varierande fornlämningsmiljöer. två stenåldersboplatser (figur 6). Platsen har ett isolerat läge i förhållande till socknens övriga bebyggelse. Miljön återspeglar Det kan för övrigt noteras att utbredningen av utvecklingen i ett kustlandskap från stenålder fram riksintresset i Region Gotlands kulturvärdeskarta under 1900-talet där strandnära bosättningar ännu har kvar den gamla utbredningen (figur 7).

7 Figur 7. Utdrag ur Region Gotlands Kulturvärdeskarta över Lickershamn. Med röd linje markeras nu aktuellt planområde. Den stora ytan omgiven av svart linje är markeringen för riksintresset för kulturmiljövård enligt den äldre avgränsningen, idag ingår inte planområdet i riksintresset för kulturmiljövård, förutom en mycket ringa del i nordöstra hörnet av fastigheten.

Enligt Sveriges Länskarta naturvärdesredovisning socken. Norr om Stenkyrka kyrka är finns inga utpekade naturvärden inom nu aktuellt jordbrukslandskapet relativt småskalig. I norr och område. De områden som är utpekade i väster om riksvägen dominerar lågvuxen tallskog närområdet handlar dels om kustzonen och dels två med stort inslag av små, öppna våtmarker. Ett av de naturreservat i form av Jungfruklint, väster om få uppodlade inslagen i detta skogsområde är Vale Lickershamn fiskeläge, och ett naturreservat öster gård som har ett småskaligt odlingslandskap som ej om Lickershamn. genomgått laga skifte. Vale ligger en bit väster om nu aktuellt planområde. I Region Gotlands naturvärdeskarta utgörs större delen av Stenkyrka socken av värdefull miljö Den nordligaste delen av utredningsområdet är avseende odlingslandskapet. Området omfattar beläget inom riksintresse för naturvården (nr norra delen av Stenkyrka socken med NRO09022), benämnt Irevik-Nordergravar. odlingsbygden omkring kyrkan samt en liten del av Riksintresset täcker med andra ord hela

8 kuststräckan från Nordergravar i Visby upp till och med Irevik i Hangar socken. Värdena i riksintresset ligger främst i klintkusten, våtmarker och områden med mycket rik flora. Förutsättningarna för bevarande beskrivs att ”ytterligare exploatering sker restriktivt och på ett sådant sätt att ej företeelser med uppenbart naturvårdsintresse påverkas”.

Inom den del av riksintresset för naturvård som berör aktuell fastighet finns också ett utpekat område som hyser spår av äldre ängs- och betesmark av betydelse, kombinerat med våtmarksområden och ett vattendrag. Dessa områden bör undantas från exploatering enligt naturvärdeskartan.

I översiktsplanen för Gotland (Gotland 2025) är området runt Lickershamn upptaget som område med planutredning (figur 9). Idag är inte området planlagt.

Figur 8. Den norra delen av planområdet berörs av I ett äldre planprogram för Lickershamn (BN riksintresse för naturvården. Det bruntonade området 081029), antaget av byggnadsnämnden 2008-10-29, som tangerar planområdets norra avgränsning utgörs av ett område som bör undantas från exploatering är delar av nu aktuell fastighet utpekat som område enligt Regionens naturvärdeskarta. för nya bostadstomter och också grönstråk att

Figur 9. Utdrag ur Region Gotlands Översiktsplan Figur 10. Utdrag ur planprogrammet för Lickershamn, 2025. Blått streckad område markerar område för daterat 2008-10-29. Röd linje markerar nu aktuell planutredning. fastighet, gula ytor lägen för möjlig bebyggelse.

9 bevara och utveckla miljön. Föreslagen bebyggelse i planprogrammet återfinns inom nu aktuell fastighet i den nordvästra, den östra och den södra delen av fastigheten och täcker ungefär hälften av fastighetens yta (figur 10). Den bäck som rinner genom området är i planprogrammet undantagen från exploatering.

En sammanfattning av befintliga förordnanden och utpekade värden indikerar att den nordligaste delen av nu aktuellt planområde hyser, eller gränsar till, natur- och kulturvärden som bör beaktas i den fortsatta planeringen. Inom övriga delar av planområdet finns inga särskilda värden utpekade.

Till detta skall då också fogas de fornlämningar eller övriga kulturhistoriska värden som finns inom eller i anslutning till planområdet. I dagsläget är inga fornlämningar registrerade inom planområdet.

De närmast liggande fornlämningarna, en fornborg och två stenåldersboplatser, ingår alla i det utpekade riksintresset för kulturmiljövården. Den fornlämning som knyter an direkt till planområdet utgörs av en fornborg, belägen strax öster om det nordöstra hörnet av planområdet och är väl synlig i landskapet. Fornborgen, registrerad i fornminnesregistret med beteckningen L1976:6335, är ungefärligen 140x100 meter stor och består av murar i väster och sydväst, medan övriga sidor vetter åt naturliga stup. Längre åt nordväst har det legat en stenåldersboplats som undersöktes och togs bort 1965.

Någon fördjupad arkeologisk eller kulturhistorisk utredning av området har tidigare inte skett inom eller i anslutning till planområdet. I det följande tas avstamp i det äldre kartmaterialet för en analys och tolkning av landskapshistorien i området som bakgrund till en fältinventering.

10 En historisk landskapsanalys

De historiska kartorna utgör en central del i all I den följande kartredovisningen tar vi avstamp i form av landskapsanalys. De sträcker sig i tid ner till situationen vid upprättandet av den geometriska 1600-talets slut och är i många fall mycket kartan över Stenkyrka omkring år 1700 och i den detaljerade och ger en utmärkt bild av landskapets reviderade kartan upprättad 1753. I kartan, vilken nyttjande från 1600-tal till våra dagar, där den också ger oss en bild av betydligt äldre äldsta kartan även ger en belysande bild av förhållanden, kan man se att området är utmark i förhållandena ner i medeltid. form av skog som delas mellan gårdarna Grausne och Sudergårds (figur 11). Norr om och nordöst om Kartorna är ett av de viktigaste verktygen för planområdet, markerat med röd linje i kartan kulturmiljövården när det gäller att kunna tolka ett figur11, finns ett par mindre områden med historiskt landskap, men de har också ett mycket ängsmark och mindre åkermarker, men de mest viktigt syfte som pedagogiskt hjälpmedel när det samlade inägorna (åker och äng) till gårdarna finns gäller att förmedla historiska företeelser och skeden. en bit söderut i anslutning till landsvägen.

Kartan ger inga indikationer på någon annan I det följande görs en genomgång av de äldre verksamhet i skogsmarken, exempelvis i form av kartorna över området, byggda på en överföring av kalkugnar, sojden, hagar etc. Intressant att notera det aktuella omläggningsområdet till de skilda är att vägen som går strax utanför planområdets kartor som finns till förfogande. östra gräns ner till Lickershamns fiskeläge i stort sett

Arbetssättet är att från dagens landskap, läsa sig bakåt genom den äldre ekonomiska kartan från ca 1940, via laga skiftet från tiden kring skiftet mellan 1800 och 1900, vidare till storskiftet från början av 1800-talet och slutligen till den geometriska kartläggningen från år ca 1700.

Redovisningen av landskapshistorien sker dock kronologiskt med utgångspunkt från de äldsta kartorna över planområdet och Stenkyrka socken och en analys och tolkning av landskapets nyttjande över tiden och med belysning av möjliga spår efter en äldre markanvändning att beakta i Figur 11. Landskapet omkring år 1700. Utredningsområdet utgörs helt av skogsmarker samägda av Grausne och Sudergårds gårdar. Längs östra kanten planprocessen. finns vägen ner till Lickershamns fiskeläge.

11 Figur 12. Storskifteskartan över gårdarna Grausne och Sudergårde, upprättad 1792. Vägen till Lickershamn inlagd med streckad svart linje. Källa Lantmäteriet. har samma sträckning som idag. Vägen torde ha ett linje. Landskapet visar i hög grad det generella för ursprung ner i åtminstone medeltid, troligen ner i Gotland under loppet av 1700-talet, dvs att sen förhistorisk tid. förändringarna från 1600-talet är tämligen marginella, inte minst vad gäller utmarken. Vid tiden för storskiftet, upprättat 1792, är området fortfarande beklätt med skog som efter skiftet kom En intressant detalj i storskifteskartan finns dock att delas upp på flera gårdar. Några spår av av längs den västra kanten av planområdet (figur 13 på lämningar inom planområdet är inte upptagna. följande sida). Lantmätaren har här markerat ett Vägen till Lickershamns fiskeläge är inte utritad i område som ligger i skärningen av flera nya gränser kartan, men inlagd som referens utifrån den äldre med beteckningen stenröse, utvisande var ett ekonomiska kartan och markerad som en streckad gränsröse har anlagts. Detta bör således vara

12 åkerområde som tangerar planområdet. Åkern är sannolikt upptagen under andra halvan av 1800- talet.

Kartan visar i övrigt ett antal mindre vägar som löper genom området, förstärkt i kartbilden med streckad svart linje. Dels finns en mindre brukningsväg längst i söder som leder bort mot ett mindre nyupptaget åkerområde. Därtill finns ett par vägar längre mot norr, på norra sidan av en våtmark, förstärkt i kartan med blå ton.

Intill en av vägarna i norra delen av planområdet har lantmätaren noterat en mindre cirkel. Det framgår dock inte av kartan, inte heller av beskrivningen till ägan nummer 2129, vad denna cirkel står för. Det mest sannolika är att det rör sig om en lämning som har med skogsbruk eller stenbrytning att göra, men att den inte var i bruk Figur 13. Utdrag ur storskifteskartan från 1792 visar på ett vid tillfället för upprättandet av laga skiftet. gränsröse och ett område benämnt ”Vinter Brunns Heid”. Rödlinje markerar planområdet. Källa Lantmäteriet. tillkommet senast vid den här tiden, dvs slutet av 1700-talet. Därtill har lantmätaren noterat och ringat in ett område som beskrivs som ”Vinter Brunns Heid”. Exakt vad beteckningen står för är oklart, men handlar sannolikt om en öppen vattenkälla som måhända inte fryser på vintern.

Man kan för övrigt notera att några vägar inte är noterade inom planområdet. Detta skall dock inte ses som att det inte fanns, det var inte alltid att lantmätaren noterade alla vägar, framför allt inte de mindre som ledde ut i markerna.

Hundra år efter storskiftet genomförs laga skiftet över Stenkyrka socken. Laga skifteskartorna är som regel mycket detaljerade (upprättade i skala1:4000) och innehåller mycken användbar information som belyser markutnyttjandet. Varje stycke land beskrivs vad gäller namn, funktion, bonitet etc.

Figur 14 visar ett utsnitt av skifteskartan som täcker Figur 14. Utdrag ur laga skifteskartan med röd linje inlagt planområdet. Inledningsvis kan man konstatera att planområde. Våtmarken är blåtonad, förekommande det fortfarande är skogsmark inom i princip hela vägar streckade med svart linje och markeringar av området, så som det har varit så långt bak i tiden åkermark i nordöst och en anläggning i norra delen av man kan följa området. Längst i nordöst, uppe intill planområdet. Källa Lantmäteriet. vägen ner till Lickershamn, finns nu ett mindre

13 har med skogsbruk och stenbrytning att göra. Kartanalysen har endast gett en indikation på en sådan lämning, redovisad i laga skiftet och belägen intill en äldre väg i norra delen av planområdet.

Den andra typen av lämningar som vanligt förekommer inom utmarken är vägar. Många av de vägar, som än idag korsar utmarken, har rötter långt ner i förhistorisk tid. I många fall finns det längs dessa förhistoriska vägar lämningar av exempelvis gravar från sen bronsålder- tidig järnålder och även så kallade kallvarp eller med ett annat ord, offerkast, oftast bestående av en hög av grenar eller sten i en vägkorsning.

Ytterligare en typ av lämningar som förekommer är gränsstenar. I nu genomgånget kartmaterial är i storskiftet noterar ett stenröse i en skärning mellan flera gränser som etableras i samband med

Figur 15. Utdrag ur den äldre ekonomiska kartan från storskiftet 1792. Om gränserna inte längre fyller 1940. Källa Lantmäteriet. någon funktion idag, dvs att gränsröset ligger vid en ej funktionell gräns, bör den betraktas som Fortsättning av historien i området fram till våra fornlämning, annars som en övrig kulturhistorisk dagar är att det alltjämt är skogsmark. Den äldre lämning. ekonomiska kartan från 1940, bygd på ett flygfoto från ca 1933, visar att området utgjordes helt av Utgående från resultatet av den historiska skogsmark. landskapsanalysen har området fältinventerats för att spåra eventuellt förekommande lämningar. I Man kan notera i kartan, figur 15, att de mindre detta har då också legat att följa upp de vägar och vägar som tydligt framgår av laga skiftet inte är den möjliga lämning som finns redovisad i laga utmärkta i den ekonomiska kartan, vilket antyder skiftet. att de inte var i bruk längre. Det bör då noteras att vägar som finns noterade i laga skiftet fanns när skiftet genomfördes, men i och med skiftet inte längre kom att fylla någon funktion.

Väger man samman informationen från de äldre kartorna rörande landskapets historiska dimension inom planområdet kan man konstatera att området varit skogsmark/utmark så långt man kan följa det. Frånvaron av fornlämningar inom eller intill indikerar dessutom att området varit utmark långt ner i förhistorisk tid.

Några indikationer på lämningar som kan kopplas till gård och jordbruk finns inte av naturliga skäl. De lämningar som kan knytas till denna typ av landskap handlar framför allt om lämningar som

14 Fältinventering

Området är beläget 35-45 m ö.h. och utgörs i huvudsak av barrskog och lågt växande busksnår. Området är flackt och har dess högsta punkt i den sydöstra delen med svaga sluttningar mot nordväst. Områdets centrala del är relativt öppen med synligt kalkberg och enbart låg växtlighet. Andra delar åter är kraftigt igenväxta, framför allt i den centrala delen runt bäcken, men även i den södra delen av planområdet, gränsande mot befintlig bebyggelse.

Figur 17. Centralt i planområdet finns en mindre bäck, ännu vattenhållande.

vid tre skilda tillfällen under juni och juli månad. Lämningar har dokumenterats och mätts in med handhållen gps, vilket vanligtvis ger en tillräcklig noggrannhet (uppskattad felmarginal ±3 meter). En översikt över påträffade lämningar är redovisade i kartan, figur 23 på sidan 19. En förteckning och beskrivning av samtliga lämningar som påträffats vid inventeringen finns i bilaga 1.

Figur 16. Landskapet varierar kraftigt inom Den första lämningstyp som följdes upp i fält var de planområdet, från ett öppet hällmarksbetonat stigar/vägar som var redovisade i laga skiftet och landskap till ett starkt igenväxt busklandskap. som korsar området. I figur 23 har påträffade vägar markerats som blå eller röda linjer, där röda linjer En mindre bäck skär genom området i NO-SV markerar de vägar som bedömts som fornlämning riktning med rinnande vatten i den södra delen och de blå som bedömts som övrig kulturhistorisk medan den norra är i det närmaste uttorkad. lämning utgående från vägarnas koppling till andra lämningar och mot bakgrund av Området hyser inga registrerade fornlämningar, riksantikvarieämbetets rekommendationer om men i närområdet finns som tidigare nämnts ett bedömning. Vägarna finns dock inte redovisade i antal. Med kartunderlag och anteckningar om storskifteskartorna, varför de inte kan beläggas till tidigare lantmätares särskilda noteringar äldre tid än slutet av 1800-talet. genomfördes fältinventeringen i utredningsområdet

15 Spår av småskalig stenbrytning har påträffats på flera håll i området, längst i nordväst och sydväst samt i den öppna mellersta delen. Spåren utgörs av låga brottkanter, ca 0,10-0,35 m höga och som är mer eller mindre överväxta beroende på belägenhet. I stenbrottens närhet finns utbredda samlingar av skrotsten, d v s lösa kalkstenar av mindre storlek, som är restprodukter från stenhanteringen och som är en markör för lämningstypen.

Samtliga brott i området är rester efter småskalig eller s.k. husbehovsbrytning, där stenen bröts efter de behov som fanns lokalt på en eller flera gårdar i närområdet. Den här typen av mindre stenbrott är mycket vanligt förekommande på Gotland, framför allt i de socknar som hyser områden med hällmarker, vilket i princip är nästan alla socknar.

De nu påträffade stenbrotten har förmodligen haft ganska kort livslängd och majoriteten bör ha tillkommit under perioden sent 1800-1900 och är Figur 18. Den väl synliga vägen i öster som passerar bedömda som övrig kulturhistorisk lämning. förbi gravarna.

Figur 19. Ett tydligt exempel på en brytkant för kalksten. Idag är spåren till stor del överväxta och svåra att upptäcka.

16 Gränsstenar har påträffats på två platser och därtill en rest sten som troligen också är en gränssten. I områdets sydvästra del rör det sig om ett gränsröse och längre mot norr längs den västra gränsen och intill den äldre väg som passerar platsen, finns det andra gränsröset, markerat som stenröse i kartan från 1792 (se fig 13). Idag utgörs gränsröset av en stensamling, ca 1 meter i diameter. Gränsröset i söder ligger längs områdets västra gräns och är uppbyggt av kalkstenar som travats på varandra. Gränsstenen står invid den gräns som uppkom i samband med storskiftet och som existerar än idag.

Den troliga gränsstenen (rest sten) i norr står inte vid någon känd gräns och är därför svårare att ge en helt säker bedömning. Stenen har gått sönder i två delar men har bestått av en gråsten på högkant, Figur 20. Gränsröset längs den västra gränsen, intill ca 0,45 m hög belägen på gränsen mellan öppen hålväg 2. hällmark och trädbeväxt mark. Eftersom den inte går att säkert datera bör den i nuläget bedömas som övrig kulturhistorisk lämning och inte som fornlämning.

Längs stigen i områdets nordvästra del (se fig 23) upptäcktes två s.k. kolbottnar, d v s den nedersta resten av en uttjänt kolmila. Lämningarna utgör två svaga, överväxta förhöjningar, ca 5 meter i diameter och ca 0,3 meter höga. I markytan upptäcktes rikligt med träkol vilket bekräftar lämningarnas funktion. Strax intill upptäcktes en mer svårbedömd lämning i form av en samling kalkstensflisor placerade i en oval form runt en jordfylld fördjupning. Den första bedömningen var att det kan röra sig om en enkel ugn, vilken i så fall skulle kunna kopplas till skogshantering och till intilliggande kolmilor, men då varken träkol, sot eller skörbränd sten noterades på platsen kan kopplingen till ugn vara felaktig och lämningens funktion får tills vidare vara okänd.

De påträffade kolningsanläggningarna utgörs av allt att döma av rester av kolmilor av typen resmila. Figur 21. Gränsstenen i norr. Den rekommendation som Riksantikvarieämbetet gör för denna typ av lämning är att om man inte Fyra troliga stensättningar (gravar) påträffades längs kan belägga dess ålder till äldre än 1850 bör de väg 3 i områdets östra del och i direkt anslutning till noteras som övrig kulturhistorisk lämning och inte den äldre väg som finns här. Gravar belägna längs som fornlämning. vägar har tydliga samband i det forntida landskapet och bekräftar oftast att det både rör sig om gravar

17 (vilka utgjorde revirmarkeringar) men ger också en fingervisning om den aktuella vägens höga ålder. I det här fallet har inte väg nummer 3 kunnat spåras i det äldre kartmaterialet, men det behöver inte betyda att den har tillkommit i sen tid, utan det kan bero på andra orsaker att lantmätaren inte noterade vägen, sannolikt att den vid storskiftet var av underordnad betydelse. Figur 22. En av de fyra stensättningar som ligger längs den gamla vägen i planområdets Stensättningarna östra del i form av en flack stenpackning med antydan till kantkedja. Den är överväxt av utgörs av runda sly och enar och något diffus till form och storlek. förhöjningar, från 2,5-4 m i diameter och ca 0,2 innebär att dessa lämningar likväl beaktas i m höga. Samtliga är överväxta med mossa, gräs samband med exploatering. och sly. Dessa är att betrakta som fornlämningar. De är dock något osäkra som gravar och om Inom nu aktuellt planområde är det de påträffade området tas i anspråk bör en arkeologisk utredning stensättningarna längs den gamla vägen i öster att krig dessa lämningar utföras. betrakta som fornlämning. Därtill bedöms tre av de äldre vägarna som fornlämning (hålväg), även om Resultat av fältinventeringen de inte kan beläggas i äldre kartor, detta då de knyter an till andra lämningar som av allt att döma Fältinventeringen har resulterat i upptäckten av ett är äldre. Väg 1 och 4 bedöms dock vara sentida och tjugotal lämningar som bedöms utgöra därmed tolkade som övrig kulturhistorisk lämning. fornlämningar såväl som övriga kulturhistoriska Kolbottnarna i väster har bedömts som övrig lämningar. Skillnaden mellan fornlämning och kulturhistorisk lämning i linje med övrig kulturhistorisk lämning innebär att riksantikvarieämbetets rekommendationer. fornlämningar har ett lagskydd och kräver tillstånd enligt kulturmiljölagen för borttagande eller annan Det bör dock noteras att kolbottnarna mycket väl påverkan. Begreppet fornlämning kan preciseras kan vara tillkomma före år 1850, något som inte till ”en lämning som är tillkommen före år 1850, går att avgöra utan en arkeologisk undersökning. varaktigt övergiven och minner om ålderdomliga Regeln är att om man inte tämligen säkert, t ex via seder och bruk”. äldre kartor, kan belägga deras ålder bedöms de som övrig kulturhistorisk lämning. I den fortsatta Övrig kulturhistorisk lämning har inte ett konkret hanteringen av kulturvärden bör, om dessa lagskydd enligt kulturmiljölagen, men kan ändå i lämningar kommer att beröras, en arkeologisk många fall ha ett högt kulturhistorisk värde och som utredning genomföras för att avgöra statusen på de påträffade kolmilorna och de fyra stensättningarna

18 Figur 23. Resultatet av fältinventeringen. Det bör noteras att det inte har gått att exakt avgöra avgränsningen av kalkbrotten mot bakgrund av den täta vegetationen. Rent generellt kan sägas att de torde ha haft en större utsträckning än vad som markerats, framför allt stenbrottet längst i nordväst. Längs väg 3 i öster ligger de fyra stensättningarna och längs väg 2 i väster kolmilorna och den oklara kalkstensanläggningen. Längst i söder finns en större dumphög med sten, sentida metallskrot etc. som finns längs ett par av de äldre vägar som löper genom området.

19 Sammanfattning och utvärdering av kulturvärdesanalysen

En sammanfattning av kulturvärdesanalysen kan ta Kartan, figur 24 på följande sida, är en sin utgångspunkt i de skilda plandokument som sammanfattande bild av den hänsyn som bedöms beskriver värdena inom eller i anslutning till nu behöva tas med avseende på kulturvärdena inom aktuell fastighet. Det handlar då om att den planområdet, byggd på resultaten från utredningen. nordligaste delen av planområdet är upptaget som Området kan karaktäriseras i tre delområden. riksintresse för naturvården. I det nordöstligaste Längst i norr, på norra sidan av vägen, innebär hörnet av planområdet tangerar detta riksintresset närheten till riksintresset för kulturvården, liksom för kulturmiljövård. I övrigt är inga i skilda närheten till fornlämningar i området i form av plandokument utpekade värden inom resterande fornborgen i öster och stenåldersboplatserna i norr, delar av planområdet. att detta område bör undantas från exploatering. Här finns också delar av den hålväg som löper längs Den historiska landskapsanalysen visar att planområdets västra kant mot norr. Området planområdet har varit skogsmark/utmark, så långt sammanfaller därtill med riksintresset för man kan följa det i äldre kartor och det bedöms naturvård. vara av en traditionell utmarkskaraktär utan några mer speciella utryck som kräver en särskild Den andra delen utgörs i princip av resten av kulturhistorisk hänsyn avseende landskapet. fastigheten. Det har inte kunnat noteras några väsentliga kulturhistoriska värden inom området Fältinventeringen har dock visat på ett antal som bedömts måste bevaras. De lämningar som kulturhistoriska lämningar i området, framför allt påträffats utgör i samtliga fall lämningar av då i den norra delen av planområdet. Det rör sig karaktären övrig kulturhistorisk lämning och inte om ett par äldre vägar, två kolbottnar, spår av fornlämning. Förekommande lämningar är därtill stenbrytning och ett par gränsstenar. Dessa av en mycket traditionell karaktär och vanligt lämningar är bedömda som övrig kulturhistorisk förekommande över hela Gotland, vilket också lämning och av en karaktär som är tämligen ligger till grund för en tolkning att dessa lämningar generell för hela Gotland. inte är av betydande kulturhistoriskt värde.

Utöver dessa lämningar påträffades dock ett antal Dock finns det två längre korridorer inom detta troliga gravar från förhistorisk tid i den östra delen senare område som måste beaktas i det fortsatta av planområdet och intill en av de äldre vägar som planarbetet och som hyser uttalade kulturvärden. är registrerade i området. Det har dock också Områdena utgörs av i det östra området de fyra bedömts att det inte är helt säkert att det är gravar, troliga stensättningarna och i väster av påträffade varför det bör göras en arkeologisk utredning som kolbottnar och intilliggande lämningar. Båda dessa tar sikte på att klargöra lämningarnas funktion, grupper av lämningar har en direkt fysisk och tidsställning och status, om detta område kommer funktionell koppling till äldre vägar, vilket gör att att exploateras. det finns starka skäl att även inbegripa vägarna. Vägarna är dessutom bedömda som fornlämning En arkeologisk utredning bör även gälla för och inte som övrig kulturhistorisk lämning. området med de kolbottnar som registrerats i planområdets nordvästra del, om denna del Som ett led i bevarandet av lämningarna och som kommer att exploateras. För att fastställa deras en intressant pedagogisk koppling till områdets ålder vore det tämligen enkelt att använda en del av historia, föreslås att dessa lämningar arbetas in i det kol som finns kvar i marken för att klargöra planen och blir en del av miljön att uppleva för de lämningens ålder boende i området.

20 Figur 24. Resultatet av kulturvärdesanalysen. Området markerat i norr (lila färg) kopplas till riksintresset för kultur, liksom till förekomsten av fornlämningar i närområdet och därtill att det sammanfaller med riksintresset för naturvård. Detta område bör undantas från exploatering. De gula områdena hyser fornlämningar och lämningar i övrigt som speglar äldre vägar och lämningar kopplade till dessa i form av gravar, kolbottnar och gränsröse, vilket sammantaget gör dessa miljöer till kulturhistoriskt värdefulla och pedagogiska lämningar. Övriga delar av planområdet hyser lämningar som inte bedöms hysa kulturvärden som hindrar en exploatering.

21 Administrativa uppgifter och källor

Administrativa uppgifter

Undersökare: Arendus AB Vårt projektnummer: 2020:31 Projektledare: Christian Hoffman Fältpersonal: Christian Hoffman och Dan Carlsson Utförandetid fältinsats: Juni-juli 2020.

Typ av undersökning: Kulturvärdesanalys Koordinatsystem: SWEREF Mätutrustning: Handhållen GPS : Gotland Kommun: Gotland Socken: Tofta och Västerhejde Fastighet: Tofta Skjutfältet 1:2 och Västerhejde Skjutfältet 1:2

Fynd: Inga fynd har tagits tillvara inom ramen för uppdraget.

Litteratur och källor

- Gotland 2025. Översiktsplan för Gotland - Kulturvärdeskartan. Region Gotland - Naturvärdeskartan. Region Gotland - Planprogram Lickershamn 2008. Gotlands kommun - Riksintressen för kulturvården. Riksantikvarieämbetet. - Fornminnesregistret. Riksantikvarieämbetet - Markfuktighet. Skogsstyrelsen - Geologin. SGU

Kartor från Lantmäteriet - Skattläggningskartan 1753, akt H76-1:2 - Storskiftet över Grausne och Sudergårde 1792, akt H76:25 - Laga skifte 1894, akt 09-STE-91 - Ekonomiska kartan 1942, bladet Stenkyrka J131-141

22 Bilaga 1. Påträffade lämningar

Påträffade lämningar redovisas på följande sidor och är beskrivna i enlighet med kartan ovan. Det rör sig huvudsakligen om lämningar som betecknas som ”övrig kulturhistorisk lämning” (ÖKL) och som inte omfattas av kulturmiljölagen. Två av vägarna och de fyra stensättningarna längs den östra vägen (väg 2) betecknas som fornlämningar (R)

23 Nr Typ Storlek/längd Beskrivning Bedömd status (m)

Hålväg 1 Ca 180 Hålvägen, svagt skålformad, börjar i norra ÖKL meter lång, kanten av tomterna söder om planområdet, 2 meter bred löper i väst-nordvästlig riktning. Är i västra delen tydlig, men blir svår att se i den täta vegetationen längre mot väster.

Hålväg 2 Ca 300 m Hålväg, svagt skålformad. Särskilt tydlig i F lång (N-S), 2 norra delen. Passerar ett gränsröse vid metr bred fastighetsgränsen i väster och sedan två kolbottnar. Slutar vid den nya vägen, men har en fortsättning på norra sidan av vägen (hålväg 5).

Hålväg 3 Ca 420 m Hålväg, väl framträdande i norra delen, F lång (NV- mer igenväxt i den södra delen. Hålvägen SO), 2-2,5 passerar 4 stensättningar. meter bred.

Hålväg 4 Ca 100 Hålväg, svagt skålformad, tydlgti ÖKL meter lång frmaträdande i makren, om än til ldel (Ö-V), 2,5 överväxt. Slutar vid vägen till Lickershamn. meter bred

Hålväg 5 Ca 100 m Hålväg. Vägen är en direkt fortsättning på ÖKL lång. hålväg 2. Den är enbart registrerad utifrån laserdata, då vegetationen gör det omöjligt att följa upp den i terrängen.

Stenbrott 1 35 x 15 Område i hällmark med spår av småskalig ÖKL stenbrytning. Brottkanter, ca 0,2-0,3 m höjd och med spridda samlingar av skrotsten i närheten. Troligen större än uppmätt.

Stenbrott 2 10x10 En mindre ytra med spår av stenbrott. ÖKL Hänger sannolikt samman med område 1.

Stenbrott 3 50x15 (N-S) Yta med spår av stenbrytning i områdets ÖKL sydligaste del. Brottkanter ca 0,25 m höga.

Stenbrott 4 40x17 (N-S) Område med spår från småskalig ÖKL stenbrytning, med öppning åt N. Brottkanterna ca 0,2-0,3 meters höjd. Rikligt med skrotsten i ytan. Brottet ligger invid en naturlig höjd.

Stenbrott 5 40x25 (NO- Större yta i hällmark med spår av småskalig ÖKL SV) stenbrytning. Tydliga brottkanter, ca 0,2 m höjd och med samlingar av skrotsten intill.

Flyttblock 2x2x2 Beläget ca 15 meter N (?) om Naturlämning stenbrytningsområdet.

24 Nr Typ Storlek/längd Beskrivning Bedömd status (m)

Gränssten? 0,45 x 0,4 x Gråsten på högkant. En flat sten av samma ÖKL 0,12 typ ligger på marken och är sannolikt en avbruten del av den stående stenen. Omringad av mindre gråstenar. Belägen i gles skog på gränsen mot öppen hällmark. Inga spår av inskriptioner.

Gränsröse Ca 0,25 (b) Kalkstensflisor travade på varandra med tre ÖKL och 0,35 (h) skifts höjd. Kan ursprungligen ha varit högre, då ett par kalkstensflisor låg på marken och kan ha varit del av röset tidigare.

Gränsröse Ca 1 meter i Gränsröset är beläget på fastighetens västra ÖKL diameter gräns, direkt intill hålväg 2 och utgörs av 6-8 stenar, 0,3-0,5 meter stora, i en lös formation. Gränsröset finns registrerat i storskifteskartan från 1792.

Kolbotten 1 5 m i Belägen ca 2 meter öster om äldre stig. ÖKL diameter Stora mängder kol, bränt trä samt mörk och ca 0,2 sotig jord i markytan. Lämningen är hög överväxt med enbuskar, tallar samt sly.

Kolbotten 2 Ca 5 meter i Antydan till försänkning i mitten. Provstick ÖKL diameter visar på stora mängder kol nära markytan och 0,3 och nedåt. Överväxt med enbuskar, tre meter hög. större tallar samt sly.

Ugn? 1,5 x 2 Oval form. Belägen ca 11 meter NV om ÖKL meter (SV- stigen. Uppbyggd av upp emot 0,1 m tjocka NO) kalkstensflisor som bildar en rund kant omkring en rund jordfylld fördjupning med inslag av mindre stenar. Inga synliga spår av kol eller skörbränd sten.

Stensättning 1 Ca 3,5 Rund form med svag välvning. Belägen 2 R meter i meter Ö om stig/väg. Består av en packning diameter av gråstenar, ca 0,15-0,45 m i diameter med och 0,25 m de större stenarna i anläggningens mitt. hög. Beväxt med tall och enbuskar.

Stensättning 2 Ca 3 meter i Rund form. Belägen 2 meter Ö om stig/väg R diameter och drygt 1 meter S om stensättning 1. och 0,2 m Består av en packning av gråstenar, ca hög. 0,2-0,35 m i diameter. Beväxt med tallar och enbuskar.

25 Nr Typ Storlek/längd Beskrivning Bedömd status (m)

Stensättning 3 4 meter i Rund form. Ligger ca 3 meter V om stig/ R diameter väg och 6-8 meter V om stensättningarna 1 och 0,3 m och 2. Uppbyggd av en packning av hög. gråstenar, ca 0,2-0,4 m i diameter. Beväxt med tall och enbuskar.

Stensättning 4 2,5 meter i Rund form. Belägen 2 meter V om stig/väg R diameter och ca 3 meter S om stensättning 3. och 0,2 m Uppbyggd av en packning av gråstenar, ca hög. 0,2-0,5 m i diameter och med antydan till kantkedja i anläggningens norra del. Beväxt med tall och enbuskar. Söder om denna stensättning finns del glesa anhopningar av gråstenar med diffusa svårtolkade avgränsningar.

Stolphål (?) 0,5 meter i Stolphål (?), bestående av en tydlig grop ÖKL diameter. omgiven av större stenar på tre sidor. Troligen avsedd för grindstolpe där hålvägen möter landsvägen.

26