Svensk Teologisk Kvartalskrift. År g. 56 (1980) U-hjälp och U-landskunskap

Om den ”historiska” situationen i Indien och Sverige

AV LARS-OLLE ARMGARD

U-hjälp? Vad är det då som håller på att hända in­ om vår u-landspolicy? Ja, förändringen är Är det någon mening med vårt svenska bi­ säkert parallell med den som äger rum inom stånd till u-länder som Indien? Kan vi bidra missionerna. Den tidigare ”romantiska” till­ till en utveckling som med våra mått mätt tron till att utvecklingen inom ett u-land leder till rättvisare samhällsförhållanden och skulle gå i en enligt oss önskvärd riktning en minimistandard för alla samhällsgrupper? mer eller mindre av sig själv och att våra Vad kan SIDA göra och vad de kristna mis­ insatser självklart skulle bidra till en sådan sionerna? utveckling är på avskrivning. Nu vill man vara med om att ge synpunkter på styrning­ en av bidragen till olika ändamål — ofta i en tämligen hårdför konfrontation med de En förändrad policy inhemska ledarna. Också ytterligare ett steg i förändringen Jag skall i det följande knyta några reflexio­ håller på att bli tydligt: Som det indiska ner till SIDArs senaste landanalys om Indien samhället och ”systemet” faktiskt ser ut 1979, till ett uttalande av Gunnar Myrdal i kan egentligen ingen verklig utveckling äga september 1980 och till egna studier och er­ rum. Alla nya resurser som tillföres utifrån farenheter under ett års tjänst för Svenska tenderar att endast förstärka de rådande kyrkans mission i Sydindien 1978. maktförhållandena och de ledande hierar­ Min tes är att vi måste bygga våra ställ­ kiernas position. Att det förhåller sig på ningstaganden till SIDA:s och missionernasdetta sätt behöver man ingalunda vara inriktning på större realism och djupare sak­marxist för att bli klar över — tyvärr. kunskap inte minst vad gäller livssyn och etik i dessa för oss så främmande länder. Denna u-landskunskap måste därvid inne­ fatta en förståelse för hur olika den histo­ riska situationen är i Indien och i Sverige. Katastrofhjälp och stöd åt SIDA:s landanalys, som är författad av inhemska rörelser Jan-Olov Agrell under medverkan av Gor­ don Tamm, bygger på en myckenhet av fak­ När dessa rader skrives i mitten av septem­ ta och god information. Samtidigt är slut­ ber 1980 har just Gunnar Myrdal presente­ satserna klara och rekommendationerna ter rat synpunkter på vårt u-landsbistånd som sig naturliga och ofrånkomliga. Själv trodde går ännu ett steg vidare. I stället för att hål­ jag att jag i en sådan halvofficiell text skulle la fast vid våra utvecklingsambitioner bör vi få möta insnirklade formuleringar och det inrikta oss på att ge katastrofhjälp i kris­ kändes därför både skönt och en aning för­situationer. Vi bör ägna oss åt vad Myrdal vånande med klarspråket. benämner internationell ”fattigvård” i stäl­

10 — Sv. Teol. Kv.skr. 4/80 146 Lars-Olle Armgard let för en samhällsomdanande politik, som Vad vi förbinder med upplysningen och är dömd att misslyckas. En kapitulation? romantiken har inte på allvar påverkat In­ Jo, men om det nu faktiskt förhåller sig dien. Genom upplysningen befriades den en­ som Myrdal med stöd av SIDA:s landanalys skilde till att bejaka sin egen förmåga att av Indien hävdat, nämligen att framgången fälla egna omdömen och följa sitt eget för­ av vårt utvecklingsbistånd är beroende av nuft och sitt eget sambete. Han befriades till förändringar i u-länderna, förändringar somatt hävda att han inte bara hade skyldighe­ bara dessa själva kan påbörja men som de ter mot gruppen utan också individuella uppenbarligen inte är beredda att ta itu med ”mänskliga” rättigheter. Under romantiken — vad då göra? kom så individens fri- och rättigheter att Myrdal själv föreslår sålunda katastrof­ omfatta också personliga känslor och pre­ hjälp. SIDArs landanalys menar att vad vi ferenser som att följa sitt eget ”hjärtas” val kan och bör göra i Indien är att uppspåraav äktenskapspartner i stället för att bara sådana rörelser, ”projekt”, grupper och en­följa familjens påbud. skilda vilkas insatser vi bedömer peka i den Detta medeltida för-individuella grund­ av oss som riktig uppfattade riktningen. Och perspektiv får konsekvenser i alla samman­ just dessa kan vi genom vårt stöd rikta upp­ hang. En indisk professor i etik, dr Somen märksamheten på och backa upp — men Das i Bangalore, säger: ”Här i Indien byg­ däremot inte driva på egen hand. Ungefär ger vår etik på plikter, inte på individuella så ser väl också missionernas u-landspolicy rättigheter. Grundvärdet är att bevara de just nu ut. existerande institutionella fundamenten för Själva beskrivningen av situationen för u- vårt sociala liv.” Sålunda blir de arrangera­ länderna och u-hjälpen i Sydasien finner vi de äktenskapen både en manifestation av redan i Myrdals egen monumentala och be­ och en garanti för den etablerade sociala römda bok från 1968 Asian Drama. I detta ordningen liksom ett sätt att uppehålla grup­ verk var han ännu öppen för möjligheten pensav överhöghet i förhållande till den en­ en förändring på djupet i Indien. Däremotskilda individen. De arrangerade äktenska­ håller han säkert också idag fast vid vad han pen är med andra ord inte några tillfälliga hävdade 1968, nämligen att Indien liksom och lätt utbytbara relikter utan tydliga ut­ de andra länderna i denna region befinner tryck för den nuvarande historiskt givna sig i en annanhistorisk situation än vi i Sve­ situationen. rige gör och all verklig u-hjälp och u-lands- I Indien är den enskilde på ett för oss i kunskap måste bygga på en förståelse av dagens Sverige numera nästan obegripligt denna speciella historiska situation för att sätt beroende av sin tillhörighet till en viss verkligen kunna uträtta något. grupp. I denna finner han sin materiella, sociala och emotionella trygghet. Utanför gruppen är han däremot ingen och inget, utan identitet och i praktiken en död person. Ett samhälle i vår moderna västerländska Ett för-inviduellt grundperspektiv mening finns inte och behöver inte heller finnas, eftersom individen får allt han be­ När jag först kom till Indien uppfattade jag höver från sin grupp: överlevnadsmöjlighe- det direkt som likt det svenska samhället ter vid födelse, sjukdom, arbetslöshet och före 1914. Men efterhand har jag mer och ålderdom. För sin skolutbildning och för sitt mer kommit att tolka det som en motsvarig­ jobb är han beroende av stöd från sin grupp. het till vårt europeiska medeltida samhälle. I praktiken är allt beroende av vad vi ur Det karakteriseras av ett för-individuellt vårt perspektiv litet förklenande kallar ”re­ grundperspektiv. Det är gruppen som är det lationer” och ”kontakter”, som bara grupp­ grundläggande och den enskilde får sin iden­ tillhörigheten kan ge. Personlig duglighet titet och sin roll genom tillhörigheten till enoch goda betyg är väl inte utan värde men i viss grupp. sig ger de ingen social position. U-hjälp och U-landskunskap 147 Gruppsolidaritet Pluralism Det viktigaste etiska kravet på den enskilde Pluralism utmärker det indiska samhället. blir därmed att visa solidaritet med den Detta kan sägas bestå i ett mycket stort an­ grupp han tillhör och är beroende av. Soli­tal grupper, som lever sitt eget liv relativt dariteten till familjen, släkten, kasten, den oberoende av varandra. De kan ha tämligen religiösa gemenskapen blir etikens basis och olika livsstil, etik och tro. Vi kan ju bara högsta värde. Vad vi kallar ”korruption” är tänka på muslimer och kristna, som bildat därför ofta att se som uttryck för denna egna subkulturer mitt i den hinduiskt indis­ gruppsolidaritet och som höjden av mora­ ka storkulturen. liskt prisvärt handlande! Har jag själv ge­ Dessa grupper konfronteras som regel ej nom min grupp fått jobbet som skolledare med varandra. En följd härav är att det säl­ är jag skyldig att se till att kusiner och kast- lan blir angeläget att argumentera för att fränder får jobb som lärare, kontorister och den egna gruppens moral och livssyn skulle trädgårdsarbetare — helt oberoende av om vara bättre eller bättre begrundad än någon de individuellt är de mest lämpade och me­ annans. Personligen tror jag, att de flesta riterade härför. s.k. bildade indier oberoende av religiös till­ Denna s.k. korruption tycks oss som höj­hörighet har en benägenhet att mena att det den av orättvisa. Men vad är det egentligen finns en gemensam etisk bas för dem alla som styr oss i motsvarande situation? Vi och att denna bas tenderar att bestå i ett skulle i bästa fall anställa de dugligaste, de bejakande av de s.k. etablerade indiska vär­ formellt och kanske också reellt mest läm­ dena, där just gruppsolidariteten är ett cen­ pade och meriterade. Varför? Är det inte tralt värde. Det finns därmed föga av dyna­ djupast sett därför att vi menar oss uppnå mik och anknytningspunkter för djupgåen­ största möjliga effektivitet och rationalitet i de förändringar. arbetet genom att välja dessa medarbetare? I en något annan mening tror jag att den Men blir det verkligen i moralisk mening i oss västerlänningar så djupt rotade tanken rättvisare och rättfärdigare att vissa män­ att det finns en sorts gemensam norm för oss niskor blir ”upphöjda” och andra ”utstötta” alla att följa och bedömas efter saknas i in­ på grund av individuella meriter som begåv­ diskt tänkande. Jag syftar här på de gamla ning och lång utbildning än på grund avgrekiska traditionerna om det i sig goda, på grupptillhörighet? Det omoraliska tycks mig den stoisk-katolska naturrätten, på den bib­ i båda fallen bestå i utstötningsmekanismen. liska visionen om ett för alla gemensamt I alla händelser kan vi inte förstå det in­ slutmål i Guds rike o. dyl. I den indiska tra­ diska samhället i dess historiskt givna gestalt ditionen gäller i stället att det som styr den om vi inte klart ser att solidariteten med enskilde och hans grupp är beroende av den gruppen och plikten att stödja denna gårspeciella positionen i samhället och i kar­ före effektivitet och formell meritbedöm­ mas kedja. Visserligen finns det ju ur ett ning i modern västerländsk mening. Positivt större perspektiv ett för alla gemensamt uttryckt skulle man kunna säga, att de slutmål i ”nirvana” — men detta mål tän- mänskliga relationerna på gott och ont gårkes inte bli uppnått direkt efter detta livet. före och är överordnade effektivitet och Den indiska etiken i hinduisk tappning får prestation. Detta innebär självfallet inte att på detta sätt en sorts konkretion och situa- duglighet och effektivitet skulle saknas — tionsbundenhet som kan få vår egen att te de premieras däremot inte på samma sätt sig som abstrakt och luftig. Indiern befinner som hos oss. sig på en bestämd nivå i samhällspyramiden och på en viss punkt i sin livsutveckling och hans sätt att vara och handla bör bestäm­ mas härav. Styrkan i detta betraktelsesätt är dess realism och variation; svagheten själv­ fallet ur vår synpunkt sett just bristen på för 148 Lars-Olle Armgard alla gemensamma normer och därmed från­ En sådan sekulariserad syn på religionen varon av jämlikhet och demokratiskt sinne­ är naturligtvis helt främmande i Indien. Att lag. den också är främmande för Islam har vi ju Det finns sålunda i Indien pluralism i frå­ blivit varse på sistone. Men så vitt jag kan ga om existensen av ett stort antal olikarta­ förstå är den också främmande för klassisk de grupper med olika moral att följa. Där­ kristen tro. I denna finns det samband mel­ emot existerar det mycket litet av den sorts lan tro och livsstil, mellan dogmatik och pluralism som vi har i Sverige. Jag tänker etik. Här finns det en kritisk udd mot det på den pluralism som ställer individen inför bestående samhället liksom en källa till kon­ att själv välja mellan ett antal olika idéer struktivt arbete för ett gott samhälle. och livshållningar. En sådan pluralism för­ I den indiska författningen står det att utsätter nämligen en individualism som en­ Indien skall vara ett sekulärt samhälle. Det­ ligt vår tidigare framställning inte finns i ta betyder emellertid inte vad det tycks göra Indien. för våra svenska öron. Det betyder nämli­ Utifrån ett indiskt perspektiv kan vi na­ gen att man bejakar alla de stora religioner­ turligtvis fråga oss om vi här i Sverige verk­ na som fullvärdiga och likvärdiga i samhäl­ ligen har en fundamental pluralism. Det har let. Det betyder däremot inte att religionen vi självfallet inte. I de måldokument för vår skulle vara något underordnat och utan allmänna skola som antagits av riksdagen grundläggande betydelse för samhällslivet. talas det ju mycket klart om att vi skall Indien är ett klart religiöst samhälle. Det är fostras till ett demokratiskt sinnelag, till att verkligen inte svårt att vara religiös i Indien. verka för jämställdhet och till att få en Det allra mesta tycks kunna accepteras ba­ tolerant inställning. Vi har en s.k. skolansra det går under religiösa förtecken — hur överideoligi med klara gränser för det ac­ omänskligt och förslavande det än kan tyc­ ceptabla. Den svenska pluralismen har sina kas oss vara. Ur den synpunkten kan den gränser och vi kunde säkert behöva lära av faktiska effekten av kristendomens påver­ det indiska samhället möjligheten att låta kan på det indiska samhället sägas vara just religiösa och kulturella minoriteter leva sida en sekularisering. Alltså en vändning bort vid sida. från att ge allting uttalat religiösa förtecken och acceptera allt med sådana till medmän­ niskan och hennes sakligt betingade behov. Sekularisering Däremot tror jag inte att de ”religiösa” indierna i gemen är mera ”andliga” än vad Till det svenska samhällets överideologi hör troende i väst är. Mitt intryck är snarast säkert en benägenhet att inte acceptera att omvänt: Eftersom religionen är självklar en religiöst avvikande ståndpunkt tar sig ut­ och har en tydlig nyttofunktion i livets cent­ tryck i socialt avvikande beteende och en rum, blir den snarast mera brett livsbekräf- egen religiöst formad kultur. Till vår över­ tande. Mitt intryck är därför också att Tor- ideologi hör därmed en tolkning av religio­ vald Olsson har rätt i sin beskrivning av det nen som i grunden samhälleligt ”improduk­ ”odogmatiska” och det ”livsbekräftande” i tiv”. Religion skall vara något ”andligt” den indiska hinduismen. och inte ta sig uttryck i något samhällsom- Snarare skulle det med Ole Jensen kunna störtande! Därmed har vi i själva verket i hävdas, att vi i väst i vår religion har en vår överideologi accepterat en sekterisk nedlåtande attityd till det materiella, som form av kristendom — i vår tradition när­ skall tuktas och hållas på plats genom effek­ mast av pietistisk art — enligt vilken reli­ tivt utnyttjande — en hållning som Ole Jen­ gion är något andligt och något som intesen finner närmast ”gnostisk”. Det blir sna­ skall förblandas med denna världens ange­ rast vi som själva står för en ”superandlig” lägenheter. — Denna tolkning av vad reli­ religion. gion är kan vi se som ett uttryck för seku­ larisering med negativa förtecken. U-hjälp och U-landskunskap 149 Dialog — i Indien och i Sverige och inte räknar mycket av det goda och fina i vårt samhälle som tillhörigt den kristna Den kristna församlingens situation i Indientrons sfär utan som något neutralt — ja, då kan bara förstås mot bakgrund av det indis­ blir den kristna tron själfallet irrelevant och ka samhällets historiskt givna beskaffenhet. ointressant, den blir i dålig mening förand­ Även de kristna är naturligtvis indier och ligad och gnostisk. präglade av indisk etik och livssyn. Även Vad vi därför har att göra på nytt i Sve­ församlingsmedlemmen är helt beroende av rige som underlag för en fruktbar dialog sin grupp —■ sin församling. När han är kris­det är att som kristna ta itu med att noga ten är han tagen ut ur sin tidigare sociala granska vårt samhälle och söka bli klara gemenskap och berövad allt vad den gav över vad som i detta är på linje med och honom. Därför måste församlingen nu gepräglat av kristen livstolkning. Detta måste honom allt: skolgång, sjukvård, jobb, arbets- vi så vara beredda att stödja och backa upp. löshetsskydd, ålderstrygghet och kulturell Men eftersom vi lever i och också verk­ stimulans. ligen vill ha ett i egentlig mening pluralis­ Det säger sig självt att på detta sätt blir tiskt samhälle med möjlighet till en äkta hela livet på gott och ont indraget i försam­ dialog måste vi vara beredda att ge andra lingslivets och kyrkostrukturens centrum. religiösa grupper motsvarande rätt att göra Genom att vara tvungen att söka möta alla sin tro full och konkret rättvisa på det sam­ livets behov hos sina medlemmar kommer hälleliga och kulturella området. Vi behöver den religiösa kristna gemenskapen att rym­sannolikt en ny religionsfrihetslagstiftning ma livets alla konflikter och skröpligheter och i alla händelser en fördjupad dialog om — samtidigt som den därmed verkligen ock­ vad religion är och på vad sätt den kan och så blir ”livsnära”. Vad som hos oss avhand­ bör göra sig gällande. las i riksdagen och kommunfullmäktige fö­ rekommer i de indiska kyrkornas domkapi­ tel och kyrkoråd. I missionerna säger vi ofta till de indiska En personlig hållning kristna — inte minst till de lutherska: Ni borde gå mera in i dialog med hinduer och Livssyn och samhällsmönster hänger nära muslimer. Ni borde inte vara så rädda att samman. De är båda på ett grundläggande beblandas med hinduiska och därmed enligt sätt präglade av den historiska situationen. er mening hedniska företeelser. Ni borde i En avgörande och mycket svår fråga blir: stället försöka finna en anknytningspunktI vad i mån är vår egen historiska situation dessa indiska traditioner och på det sättet ”bättre” och normerande även för andra? göra kristen tro till en genuint indisk reli­I vad mån har vi som kristna rätt och kan­ gion, vilket den ännu knappast är — trotsske rentav skyldighet att hävda att den syn att den funnits i Indien sedan de första på människan och samhället som ligger i kristna århundradena och sålunda långt in­ upplysning och romantik, i liberalism, socia­ nan den kom till oss i Europa. — Dessa upp­lism och demokratiska jämlikhetsideal är maningar är säkert riktiga, fastän en sådan resultatet av en historia, i vilken Gud själv dialog är långt mera påkostande än vi alltid är med som drivkraft? gör klart för oss. Men hur gör vi själva? Vil­ Utan att reflektera över dessa frågor — ken dialog för vi i Sverige? liksom över dem som hör samman med En första förutsättning för att vi skallgruppsolidaritet, pluralism, sekularisering kunna deltaga i en dialog om för alla män­ och dialog — och nå fram till en personlig niskor gemensamma företeelser är naturligt­ hållning tror jag att vi föga passar till att ge vis att vi på allvar menar att vår egen krist­ någon u-hjälp. En sådan fordrar nämligen na tro handlar om och har med dessa att en u-landskunskap på djupplanet. göra. Om vi inte längre själva räknar med den kristna trons samhällsgestaltande kraft 150 Lars-Olle Armgard Anförd litteratur Jan-Olov Agrell under medverkan av Gordon Tamm, Indien. Landanalys, SIDA, Stockholm 1979. Ole Jensen, I vækstens vold, Fremads Fokusböger 1976 (även svensk översättning: I tillväxtens våld, Stockholm 1979). Gunnar Myrdal, Asian Drama, 1968 (flera utgå­ vor). Torvald Olsson, Är religionen orsaken till fattig­ domen i Sydasien?, ur Sydasienbulletinen 1979: 2. Svensk Teologisk Kvartalskrift. År g. 56 (1980) Svensk teologi i Indien

AV MARTIN LIND

Ekonomiskt är Indien som i allt annat kon­och relativt oberoende av influenser utifrån. trasternas land. Industriellt ligger Indien på I stadsmiljön och industricentra möter här fjortonde plats i världen. Samtidigt framle­ delvis en annan situation med större öppen­ ver ungefär halva befolkningen sitt livunder het mot väst. vad man kalla fattigdomsgränsen. Det feo­ Religiöst ger också Indien ett mycket sär­ dala Indien dominerar fortfarande med cir­ präglat bidrag. Hinduismen med dess många ka åttio procent sysselsatta i agrart arbete. olika nivåer dominerar nästan fullständigt. Detta måste dock förknippas med det fak­ Under senare tid har hinduisk reflektion tum att industrilandet Indien sedan länge påverkats av kritik från kristet håll, främst tillämpar marknadsekonomi och är delägare kritiken av den hinduiska kvietismen och i en lång rad transnationella företag. passiviteten. Utmärkande för hinduismen är Den parlamentariska demokrati som in­ emellertid dess förmåga att integrera nya fördes i Indien i samband med frigörelsen tolkningar med de gamla och på så vis ”an­ 1947 har i stort sett misslyckats. Man har passa” sig till den faktiska situationen. I sagt att Indien är det främsta experimentet stort är hinduismen alltjämt förmögen att i liberalism i tredje världen — men det är stå på egna ben utan större intresse för ut­ då också det tydligaste exemplet på libera­ maningar utifrån. lismens otillräcklighet att skapa politiskt Det är inte min uppgift att här skildra medvetande och att fördela den materiella det indiska samhället, dess kultur och reli­ nödtorften. gion. Istället har jag valt ut några problem­ På det sociala fältet spelar fortfarande områden, där jag som svensk teolog vid en kastväsendet en egendomligt avgörande roll. indisk prästutbildningsanstalt, Tamilnadu Trots officiella deklarationer om kastväsen­ Theological Seminary i Madurai, Sydindien, dets avskaffande bestämmer den egna kas­ erfarit konfrontationen med indiskt tänkan­ ten i varierande grad den enskilde individens de tydligast och mest utmanande. Dessa om­ livsvillkor. Klarast framträder detta vid äk­ råden är valda för att illustrera två ting: tenskaps ingående och vid dödsfall. Men dels utmaningen från det indiska, dels kriti­ också vardagsliv, inte minst erbjudanden om ken av det indiska — och båda dessa ting arbete, väntjänster och politiska val har nor­ utifrån prästutbildningens villkor. malt kasttillhörigheten som dominant. Man kan därför finna en överraskande solidaritet inom den egna kasten. Dessa tre snabba penndrag om Indiens a. Hinduism— en förberedelse ekonomiska, politiska och sociala tillstånd för kristen tro? ger en tämligen mörk bild. Till detta kom­ mer två andra bilder: de tusenåriga traditio­ Hinduism och kristendom har uppenbarli­ nerna i kulturellt och religiöst avseende. In­ gen utvecklats i stort sett helt oberoende av disk kultur är utan tvekan för den stora varandra under cirka tre tusen år, om vi majoriteten fortfarande stark och livskraftig räknar den gammaltestamentliga bakgrun- 152 Martin Lind den. Kanske erbjuder dessa båda religioner I sin extrema variant kommer denna tan­ den mest djupgående reflektionen om det ke att spela ut hinduismen mot den gammal­ gudomliga och mänskliga överhuvud.1 Av testamentliga bakgrunden. Det finns, me­ detta kan man emellertid dra olika slutsat­ nar man, två utvalda folk: judar och indier.3 ser. Den traditionella hållningen har varit Båda dessa folk har på olika sätt gett ut­ att förkasta hinduismen som varande totalt tryck för sin gudserfarenhet i utförliga tex­ konträr till kristen tro. Bland indiska krist­ ter, som legat till grund för världens samt­ na teologer växer emellertid ett annat syn­ liga större religioner. sätt allt starkare. I svensk teologi har under de senare de­ Här jämställes hinduisk filosofi med gre­ cennierna brytningen mellan grekiskt och kisk filosofi. Den kristna kyrkan i väst har hebreiskt ofta framhållits. Det gäller, har utvecklat sina teologiska system på olika man sagt, att klä av den kristna dogmatiken sätt och i varierande grad i relation till gre­ dess grekiska klädedräkt för att egentligen kisk filosofi. Den indiska kyrkan är med kunna finna det nakna kristna budskapet undantag av den syrisk-ortodoxa ett resultat klart och tydligt. I Indien är man febrilt av mission från väst, från 1500-talets jesuit­ verksam med ett motsatt arbete: att finna mission till den från 1700-talet begynnande indiska kläder, att finna en indisk språk­ protestantiska missionsinsatsen. Den syrisk­dräkt rotad i inhemsk kultur och tänkande. ortodoxa kyrkan i Indien med rötter till Med tanke på den relativa släktskapen 300-talet eller — som traditionen säger — mellan indiskt och grekiskt tänkande — sär­ till aposteln Tomas har emellertid förhållit skiljandet andligt-materiellt och en närmast sig väl avgränsad från all dialog med och in­ föraktande attityd mot det materiella — är flytande av hinduiskt tänkande. Detta ger det naturligt för en svensk teolog att kritiskt en mycket väsentlig prägel åt hela kyrkoli­ betrakta de hinduiska termer som nu prö­ vet och i huvudsak också åt den teologiska vas. Kommer inte kristen tro på nytt att van­ reflektionen. ställas, om detta får fortgå och vinna ut­ Gentemot detta västliga inflytande reser bredning? frågar man sig utifrån erfaren­ sig en rad indiska teologer. År 1898 skriver heter i väst. t.ex. den indiske, katolske teologenBrahma - Samtidigt väcker denna indiska längtan handhab Upadhyaya (1861—1907): ”Our efter indisk dräkt kritiska frågor till svensk thought and thinking is emphatically Hindu. teologi: Hur mycket har vi övertagit okri­ We are more speculative than practical, tiskt? Är det inte också i Sverige idag en more given to synthesis than analysis, more väsentlig uppgift för teologiskt arbete och contemplative than active. It is extremely forskning att finna en ny dräkt för kristen difficult for us to learn how to think like tro? Hur fascinerande det hebreiska tän- the Greeks of old or the scholastics of the Middle Ages. Our brains are moulded in the philosophic cast of our ancient country.”21 Den katolske benediktinermunken Bede Griffiths, Den hinduiska filosofin skulle, menar Upad­ som arbetat i Sydindien sedan 1950-talets mitt, har hyaya, kunna erbjuda en bättre terminologi ingående studerat relationen hinduism och kristen tro. Han skriver: ”Hinduism and Christianity . . . än den grekiska, när det gäller att klä det these two systems may well be considered to be the kristna budskapet i indisk dräkt. I hinduis­ most profound penetration into the ultimate nature men finns dessutom en öppenhet för tvåof reality which the world has seen.” B. Griffiths, företeelser, som båda är centrala i kristen Vedanta and Christian Faith, Los Angeles, 1978, tro: under och inkarnation (avatar). På så 2nd ed., s. 1. 2 Citat efter Robin Boyd, An Introduction to Indian sätt kan hinduismen kallas en förberedelse Christian Thought, Madras 1979, 3rd ed., s. 83 f. för kristen tro, enpraeparatio evangelii. Man Boyds översiktliga arbete är det första i sitt slag kunde här jämföra dessa tankar med den och utgör idag obligatoriskt läromedel vid samtliga tidiga alexandrinska teologin hos Clemens indiska teologiska seminarier vid studium som syf­ tar till teologie kandidatexamens indiska motsvarig­ och Origenes, där grekisk filosofi betrakta­ het, Bachelor of Divinity. des som en uppfostrare till Kristus. 3 Boyd, a.a. s. 256 f. Svensk teologi i Indien 153

kandet än är, ligger den svenska samhälls­ Thomas, har också gett uttryck för uppfatt­ bilden på ett ganska betryggande avstånd ningen att reflektionen om kristen skapelse­ från palestinensisk verklighet. Ett arbete tro är nödvändig idag. Thomas åberopar här med att ”översätta” den kristna tron in i en annan indisk teolog, den syrisk-ortodoxe nutiden kommer med nödvändighet också metropolitenPaulos Mar Gregorios (i eku­ att aktualisera den kristna trons egentliga meniska sammanhang känd som Paul Verg- innebörd. Jag har därför svårt att tänka mig hese).5 en mer angelägen teologisk uppgift. Den Det är emellertid ingen tvekan om att svåra gränsdragningen i Indien mellan in­kristen skapelsetro har en mycket undan­ disk kultur och hinduisk religion — där skymd plats i indisk kristen teologi. En or­ kristen tro måste knyta an till den förra försak härtill kan man finna i den hinduiska att utmana den senare — skulle på svensk kulturmiljön, där skapelsetron inte kunnat mark också sannolikt få en parallell i gräns­knyta an till något redan föreliggande. I dragningen mellan s.k. världsliga, sekulari­ hinduismen finns ytterligare ett drag, som serade termer och uttryckssätt och en med gör skapelstron främmande, nämligen beto­ dessa termer och uttryckssätt förknippad nandet av den direkta gudserfarenheten. I immanent verklighetsuppfattning. den mångskiftande hinduiska traditionen är detta ett genomgående drag. Det innebär t.ex. att föreställningen om Guds handlande i och genom materiella ting utgör en svår­ b. Skapelsetro och kampen förståelig och närmast anstötlig tanke. för rättfärdighet Den indiska kristna teologin är dessutom influerad av den pietistiska skola, som de I hinduiskt tänkande finns egentligen ingenflesta missionärer rekryterats från. Missio­ plats för skapelsetro, åtminstone inte tronnen förde till Indien med sig ett pietistiskt på skapelsen ”ur intet”. I stället kan man synsätt och därmed ett negligerande av kris­ finna olika former av emanationstänkande,ten skapelsetro. Bland nutida västerländska där skapelsen utgör ett illusiriskt utflöde teologer har också symptomatiskt Karl från det gudomliga. Skapelsen ärmaya , illu­ Barth med sin närmast kristomonistiska teo­ sion, och egentligen existerar endast gudo­ logi fått störst gehör. men. I Saiva Siddhanta existerar gudomligt På detta område möter alltså en svensk och materiellt sida vid sida, av evighet utan teolog skolad i luthersk lundateologi ett någon egentlig början. Från indiskt kristetverkligt motstånd. Om emellertid skapelse­ håll har få knutit an till dessa hinduiska trons konsekvenser för det kristna deltagan­ föreställningar. Snarare möter man här endet i kampen för rättfärdighet blir tydliga, kollision mellan hinduiskt och kristet. Även kan svensk teologi här bidraga med något Griffiths, som annars går mycket långt i verkligt väsentligt. förståelsen av det hinduiska, ser här en kri­ När det gäller engagemanget för ett rätt­ tisk punkt. Men han menar samtidigt att färdigare samhälle kan varken hinduism den kristna reflektionen måste utveckla ska­ eller kristen pietism erbjuda mycket. Det in­ pelsetron. Uttrycket ”ur intet” (ex nihilo) diska samhället är emellertid så utomordent­ kan för hinduen närmast förstås såsom ettligt orättfärdigt, exploateringen av männi­ uttryck för att Gud skapade världen ur nå­ skor sticker den mest inbilske åskådare i gonting, nämligen ur det som kallas ”intet”. Ögonen. I en sådan situation blir det alltmer I stället är det kristen tro att världen helt omöjligt för den kristna tron att sluta ögo­ och hållet kommer från Gud. Endast Gud nen och drömma sig bort till paradisiska existerar i sig själv, av sig själv och för sig själv, enligt Griffiths. Världen existerar ge­ nom Guds vilja, är ständigt beroende av 4 Griffiths, a.a. s. 44 f. Gud och lever ytterst för Gud.4 6 M. M. Thomas, Towards an Evangelical Social Den kände indiske ekumenen, M. M. Gospel, Madras 1977, s. 30—33. 154 Martin Lind marker. Kravet på ett handfast ingrepp är hanta. Vivekananda utförde denna tanke sedan länge rest. utmanande och menade att alla föreställ­ En teologisk position på pietistisk och del­ningar om synd är hallucinationer.6 vis barthiansk grund får nu omedelbara svå­ Det är uppenbart att indisk kristen teologi righeter på indisk mark. På vad sätt kan de har svårigheter här. Den kände indiske tän­ kristna deltaga i en samhällsomdaning? Vad karen och kristne förkunnarenSadhu Sun­ är det specifikt kristna bidraget i denna dar Singh (1889—1929), som också besökte kamp? Av Indiens drygt 600 miljoner män­ Sverige, uppfattade synden som negationen niskor är idag mellan två och tre procent eller frånvaron av det goda. kristna. Hur är det möjligt för denna mino­ En fördjupad reflektion om det djävulska ritet att driva en egen kamp för ett nytt In­i tillvaron, om destruktionen, är nödvändig. dien? Och på vad sätt, återigen, skulle en Jag är övertygad om att svensk teologi kan sådan kamp skilja sig från det arbete som bidraga med en utmaning på detta område. utförts av icke-kristna med liknande syfte? För min del menar jag att en sådan ökad En realistisk bedömning av läget säger reflektion också är nödvändig i väst. Flera omedelbart att det kristna bidraget måste års arbete med problemområdet ”kristen­ samordnas med alla andra bidrag för att bli dom och nazism” har gjort mig medveten så effektivt som möjligt. Varje enspännar- om den oerhörda risk, som gömmer sig i en politik riskerar att fördröja den nödvändiga försummat teologiskt arbete med tillvarons ändringen. destruktiva krafter. I det indiska samhället Luthersk skapelsetro har ett befriande skulle ett sådant teologiskt arbete kunna budskap: Jordens och himmelens Skapare bidraga till ökad insikt om exploateringens kämpar idag i Indien genom alla de männi­ orsaker och sammanhang. Få samhällen av skor, som verkar för det nya rättfärdiga idag kan visa upp en så tydlig destruktiv samhället och detta oberoende av övertygel­ struktur som Indien. Och få samhällen av ser och trosuppfattningar. Vi behöver inteidag kan visa upp ett så oorganiserat mot­ ens använda oss av ett barthianskt kristnan­ stånd mot destruktionen. Ett teologiskt be­ de och kalla alla goda gärningar kristna — arbetande av destruktionen skulle kunna le­ tanken är för den icke-kristne frånstötandeda till insikt om de destruktiva samman­ i Indien och betraktas närmast som kyrko- hangen på flera nivåer, ekonomiskt, poli­ imperialism. Då är det lättare för den icke­ tiskt och socialt, och inte minst visa på de kristne att acceptera tron på att Skaparen,samband som råder mellan dessa nivåer. alla goda tings upphov och källa, är den dri­ vande kraften också bakom hinduers, mus­ limers och buddhisters samhällsgärning för d. ”Våldet” och bristen på såvitt det handlar om ett bidrag hän mot den nödvändiga ändringen. överensstämmelse mellan ord och verklighet Indien har genomMahatma Gandhi ofta c. Synden och det djävulska fått stå modell för icke-våldets väg att upp­ För hinduisk tanke är det kristna talet om nå politisk ändring. Gandhis icke-våld-me- synden och det djävulska otillgängligt. En tod har utövat ett avgörande inflytande i av de mest framstående företrädanrna för t.ex. den amerikanska medborgarrättsrörel- den hinduiska renässansen under förra år­ sen och för närvarande i den europeiska hundradets senare hälft, Swami Vivekanan­ oppositionen mot kärnkraft och kärnvapen. da (1862—1902) uppfattade tanken på män­ niskans synd primärt som okunnighet för­ orsakad av den illusoriska verkligheten, 6 Vivekananda: ”Essentially all ideas of imperfec­ tion and sinfulness are hallucinations since man is maya. Detta är en genomgående syn och of the substance of God himself.” Citerat från Boyd, framträder t. ex. även tydligt i Saiva Sidd- a.a. s. 61. Svensk teologi i Indien 155

På flera sätt råder också ett icke-våld i In­ nödvändigt ont. Men låt oss se hela detta dien. Den rika överklassen kan ganska ostörtproblemkomplex som ett exempel på den vistas i sina luftkonditionerade palats trots indiska sjukdom, som inte kan få ord och att fattigdomen är utbredd bara några meter verklighet att gå ihop. Jag menar att här därifrån. också finns en effekt av den hinduiska filo­ Men Indien är ett icke-vålds-land endast sofins spiritualiserande. I grunden blir verk­ på ytan. I grunden är våldet utbrett på ett ligheten mindre viktig —■ den är ändå bara häpnadsväckande sätt. Detta gäller natur­ illusion, maya. Ord uppfattas viktigare än ligtvis främst det obevekliga dolda våld som den materiella verkligheten. Orden är så att svälten utgör. Det finns här inga tillförlitliga säga andligare, står närmare det innersta i siffror. Men faktum kvarstår att en majori­ människan, än hennes handlingar. Symp­ tet av den indiska befolkningen är direkt tomatiskt nog betraktar man i Indien en undernärd. Detta gäller långt upp i vad vi örfil som en långt mindre förolämpning än skulle kalla lägre medelklass. På det teolo­ en kraftig tillsägelse. giska seminarium, där jag arbetar, upptäck­ Det kristna helhetsperspektivet på tillva­ te vi för några veckor sedan att ett knappt ron är här ett djupt frånstötligt tal och sam­ tiotal av studentfamiljerna endast hade råd tidigt sannolikt ett befriande tal, som skulle att äta ett mål mat om dagen. Detta är en kunna frigöra nya krafter till konkreta så vardaglig företeelse att det inte ens upp­ handlingar. märksammats av de kyrkliga myndigheter Kanske är det viktigt att erinra om den som betalar ut de undermåliga kostbidragen. diskrepans mellan ord och verklighet som Långt mindre föll det dessa studentfamiljer tvivelsutan florerar också i väst. Den över­ in att gemensamt protestera mot denna tydliga indiska diskrepansen kan hjälpa oss orimliga ordning. att ifrågasätta vår egen situation. Det gäller Våldet är accepterat. Det tar sig uttryck inte bara skillnaden mellan de politiska hon­ i våld mot barn, våld mot kvinnor (våldtäkt nörsorden om solidaritet och jämlikhet och är utomordentligt vanligt och endast på se­ den bistra vardagen för svenska låglönearbe- naste tid uppmärksammat), våld mot lägre tare, skiftarbetare m.fl. Det gäller också den kaster, våld mot fängelseinterner och våld kristna vokabulären om frid och gemenskap mot djur. Våldet riktas nästan undantagslöst i kristna församlingar, som ropar av ensam­ nedåt, mot den svagare parten. En penning­het och rädsla. Blir skillnaden mellan ord utlånare i en by grep för en tid sedan en och verklighet för stor kommer snart orden pojke, som inte betalt sitt lån på 150 rupier att helt mista sin trovärdighet och slagkraft, (ungefär 80 svenska kronor) och använde både i Indien och i Sverige. pojken som privat slav under fyra år — det­ ta utan protester från vare sig pojken, för­ äldrarna, omgivningen eller samhället i öv­ e. Kyrkosyn rigt.7 Indien är ett våldsamt samhälle. Samti­ Det är ett påfallande drag inom hinduiskt digt lever fortfarande gandhianismen med tänkande att man uppfattar Jesusgestalten starka organisationer, skolor och college. positivt till skilda delar medan kyrkogemen­ Och det officiella Indien hyllar icke-våldet skapen primärt är något negativt. För hin- i oupphörliga tal och skrifter. Diskrepansen mellan ord och verklighet kan inte gärna vara större. 7 V. S. Naipaul, India: A Wounded Civilization, Våldet är i sig ett komplicerat etiskt pro­ Penguin 1979, s. 47. Detta arbete är en av de star­ blem med möjlighet till olika ståndpunkter. kaste vidräkningarna med indisk kultur på senare Det är inte svårt att fördöma våld mot sva­ tid. Dess styrka ligger inte minst i att författaren gare grupper, men frågan är alltmer akut i själv har rötter i det indiska samhället. Jfr också s. 115, 124 i samma arbete. Tidigare har samme Indien om inte ett organiserat våldnedifrån förf. skildrat Indien kritiskt i An Area of Darkness, mot samhällets dominerande grupper är ett Penguin 1968 m.fl. upplagor, senast 1979. 156 Martin Lind duen är det inte svårt att integrera Jesus i tor och sammanträden. Man måste kritiskt det hinduiska gudapantheon. Jesus blir helt fråga om inte den kristna helhetssynen bor­ enkelt en av de många avatarerna och dess­ de få uttryck i en ny kyrkosyn, där både utom en fascinerande avatar, vars liv och friskt andligt liv och öppenhet för samhäl­ undervisning attraherar. Kyrkan däremot lets nöd får rum. I denna riktning har M. uppfattas såsom en sluten enhet för inbör­M. Thomas i flera skrifter skrivit bitvis med des beundran, såsom en separat kast, den en mycket skarp kritik av den indiska kyr­ kristna kasten. kan som en självtillräcklig religiös gemen­ Denna hinduiska kritik bottnar tyvärr i skap.9 ett existerande faktum: Kyrkogemenskapen Kritiken mot den inkapslade kyrkan är är i mycket en sluten gemenskap. I större emellertid i högsta grad värd att ta på allvar byar kan man t. ex. finna att alla kristna bor också utanför Indien. Den första kristna vid en särskild gata, den s.k. kristna gatan. gemenskapen i församlingar växte en gång Kyrkan lever i mycket för sin egen skull. fram på asiatisk mark. Kanske kommer en Det bör nämnas att bilden inte är enhetlig: ny kyrkosyn, en ny form av kristen gemen­ den gamla skol- och läkarmissionen har allt­ skap, att uppstå först i Asien. ifrån starten erbjudits människor oberoende av trosövertygelser och i praktiken till över­ vägande del till hinduer. f. Lidandet Icke desto mindre fungerar de kristna för­ samlingarna knappast som salt och ljus i I indiskt tänkande överhuvud kan man spå­ världen. De lever snarare bakom osynliga ra en tydlig tendens att glorifiera lidandet. och delvis synliga murar. Det finns säkert De religiösa och politiska ledare som så att flera förklaringar till detta. Pietismens kyr­ säga ”helgonförklarats” och accepterats av kosyn, som förmedlades av missionärerna, det stora folkflertalet är alla män som frivil­ befrämjar tveklöst kyrkocentrering eller en ligt valt att lida. Detta är också det mest centrering kring den lilla, pånyttfödda grup­dominerande i bilden av nationalhjälten pen. Det omgivande indiska samhället var Gandhi. Hans idealistiska livshållning och för de kristna från början ett hinduiskt, avhållsamhet från sexualliv, från gommens främmande samhälle. På grund av de krist­ läckerheter, från kläder utom den enkla nas minoritetsställning tvingades de att sluta dhotin etc. har utövat ett oerhört inflytan­ sig samman för att kunna bevara sin iden­ de. 19 titet. I flera fall innebar omvändelsen till Men också i kristen teologi finns tenden­ kristen tro att man avstod från gamla indis­ sen att prisa det självpåtagna lidandet. Sun­ ka sedvänjor och istället började använda dar Singh talar om lidandets glädje och det västerländska kläder och iakttaga väster­ är uppenbart att han delvis uppsökte lidan­ ländska bruk. Brottet med hinduismen blev det för att genom detta vinna ökad andlig ett brott med indisk kultur. erfarenhet. Dessutom fungerar hela det indiska sam­ För en luthersk trosuppfattning är detta hället gruppegoistiskt. Solidariteten med den synsätt svårt att acceptera. Det självpåtagna egna gruppen bär upp hela livsmönstret med ett inrutat schema av plikter och skyldighe­ ter vid livets gränsstationer. Det sociala 8 Om Sundar Singh skriver Boyd: ”When asked to trycket är fortfarande så starkt att det i which Church he belonged it was his custom to reply, ‘To none. I belong to Christ. That is enough varje fall för den enskilde är en övermäktig for me.’” Boyd, a.a. s. 105. Jfr också s. 35 och uppgift att bryta sig loss. 247—250. Inom indisk kristen reflektion kan man0 M. M. Thomas, Salvation and Humanisation, också finna en kritisk hållning till kyrko­Madras 1971, s. 60. Jfr också M. M. Thomas, Man gemenskapen.8 Det är som om till och med and the Universe of Faiths, Madras 1971, s. 139— 146. kyrkan utgjorde något alltför oandligt, en 10 Naipaul ger en kritisk bild av Gandhi i India: yttre organisation med anställda, med kon­ A Wounded Civilization, s. 153— 159. Svensk teologi i Indien 157 lidandet för att ernå andliga vinster riskerar Den mer inträngande reflektionen om att bli en gärningarnas trappstege, som spo­människans villkor och relation till det gu­ lierar själva frälsningsverket. Uppenbarligen domliga finner man endast hos en religiös finns här en stor risk för självrättfärdighet överklass. Traditionellt har detta också varit och självtillräcklighet, dold under andliga en uppgift för en särskild kast, brahminer- förtecken. na, som länge var de enda som kunde läsa Samtidigt är glorifieringen av lidandet ett de heliga skrifternas språk, sanskrit. Även ständigt återkommande drag i indisk kritik en ytlig betraktelse av det indiska samhället av västerns kyrkoliv. Man menar från in­ ger vid handen att det stora folkflertalet diskt håll att de kristna i väst inte vet vad helt enkelt saknar ekonomiska förutsätt­ lidande är och att lidandet i någon mening ningar för att ägna någon längre tid åt and­ är en nödvändig erfarenhet i den kristna liga övningar. tron. Det har sagts att läran om Anden kom­ De indiska kristna som besökt västerlan­ mer att bli en hörnsten i en framtida, mer det kan inte förstå att det skulle finnas ett utvecklad indisk kristen teologi.11 Hittills utbrett lidande i dess välfärdsstater. Till det­ kan man knappast säga att reflektionen ta måste naturligtvis först sägas att olika er­ kring Anden ens startat. Snarare är ankla­ farenheter av lidande svårligen kan mätas gelserna från hinduiskt håll om kristendo­ eller jämföras. Icke desto mindre är detta mens bristande andlighet berättigade. Yad en allvarlig kritik från indiskt håll. Är vi som mer precis avses är inte alldeles lätt att överhuvud i väst beredda för lidandet? Finns klarlägga. Kanske har Robin Boyd (1924—) det i de kristna församlingarna en sådan be­ rätt i sin uppfattning att andlighet{spiritua­ redskap? Den genomsnittlige indiern är dag­ lity), detta ofta upprepade ord bland hindu­ ligen beredd på ett högst konkret lidande: iska tänkare, närmast är någonting statiskt, hunger. Och detta är inte självpåtaget, den förknippat med asketisk livsföring och så råa verkligheten tvingar fram det. långt möjligt oberört av det världsliga Teologiskt borde detta också bearbetas. I livet.12 den kristna trons centrum står ett kors, på Den nyandliga våg och den karismatiska vilket man spikade fast Jesu kropp, så att väckelse, som båda tydligt kan förmärkas i han tvingades lida in i döden. Men vi har väst, saknar egentligen all relevans i den inte bara försökt minimera lidandet från indiska miljön. Det är visserligen sant att välfärdssamhället, vi har också förträngt vissa hinduiska ashram öppnat sina portar varje form av beredskap inför lidandet så för västerländska sökare och i varierande djupt att lidandet närmast framstår som grad utnyttjat dem ekonomiskt, religiöst och skräckfyllt hot. Den indiska kritiken borde enligt uppgift även sexuellt. Det är också i alla fall få oss att ställa frågan: Skulle inte riktigt att karismatiska konferenser avhålls ett bearbetande av lidandet självklart höra i Indien med jämna mellanrum — dessa hemma inom kristen tro? konferenser har endast på senaste tid fått ett mer märkbart indiskt deltagande. Karis- matiken introducerades i Indien av västerns g. Andlighet och Anden Indierna brukar räknas som ett av världens mest religiösa eller andliga folk. Religionen 11 ”The ‘Holy Spirit* — the doctrine and persona­ upptar tvivelsutan en stark plats i de flesta lity — if my instincts are sound, will play a decisive role in Indian theology. They may receive a new indiers liv. Men om man tror sig finna Her­ interpretation and become the corner-stone of In­ man Hesses Siddharta bland folkvimlet i de dian Christian Theology.” P. Chenchiah (1886— indiska byarna blir man besviken. Det är 1959), citerat efter Boyd, a.a. s. 156. Jfr också s. snarare fråga om enextrovert andlighet, en 172— 175, där V. Chakkarais (1880— 1958) upp­ fattning om Anden som den permanenta Jesus­ religiös praktik som så att säga måste ut­ avataren skildras. föras, måste synas. 12 Boyd, a.a. s. 243. 158 Martin Lind missionärer, från början för att erbjuda des­ inte är särskilt öppna för kritik från väst. sa ”främmande fåglar” på indisk jord upp- Det är i så fall begripligt med tanke på det byggelse och uppmuntran. Men båda dessa tidigare dominerande västliga inflytandet i företeelser — nyandlighet och karismatik — samhälle och kyrka. Det är emellertid utan ligger långt från den indiska verkligheten. tvekan riktigt att Indien i många avseenden Den andlighet som här istället efterfrågas löper risk att så gå upp i sin egen tradition är den extroverta andligheten, som syns i och kultur att man isoleras från omvärlden. praktisk religiös utövning dagligen. Under Indiens dramatiska historia med dess Frågar man nu efter ett svenskt bidrag olika främmande makthavare har den ur­ måste det erkännas att ”andlighet” och sprungliga indiska kulturen bevarats intakt ”Anden” knappast varit föremål för någotpå ett egendomligt sätt. Bakom detta ligger ingående svenskt studium eller reflektion. en vitt utbredd stolthet över det indiska. Jag tror alltså att det myckna indiska talet Denna hållning kan lätt bli ett försvar för om andlighet skulle kunna vara en nyttig en statisk oföränderlighet både socio-ekono- utmaning också till oss att verkligen reflek­ miskt, politiskt och religiöst. Det är därför tera kring denna del av trosläran. Vårt bi­ positivt att man inom indisk kristen teologi drag skulle då förhoppningsvis inte under­ vågat gå nya vägar och ifrågasätta det hävd­ stödja det hinduiska perspektivet att särskil­ vunna. Också om dessa vägar leder till äldre ja det andliga. Istället kanske en fördjupad indisk kultur är själva ifrågasättandet av reflektion kring ”Anden” skulle visa att stor betydelse. ”Anden” och ”det andliga” inte utgör en Vid konfrontationen med dessa indiska separat sektor utan snarare utgör en dimen­bidrag kan västerlänningen lätt känna sig sion i hela tillvaron. Det är ju också ett utanför. Kanske här också ligger en utma­ faktum att Nya testamentet utlovar Andens ning till oss att söka efter vår egen identitet, gåva till den enskilde kristne endast då han att förtydliga och förankra vår egen posi­ står inför rätta, då den kristne talar så att tion. Som ett svar på den tidigare väster­ säga nedifrån till makthavarna. I detta ländska herre-mentaliteten i Indien möter världsliga, sekulära sammanhang skall den man idag stundom en omvänd rasism, ett helige Ande tala (Mark. 13, 11 med par.).13 negligerande av inlägg och övertygelser för så vitt de framförs av icke-indier. Sannolikt måste här en utveckling äga rum inom den indiska kyrkan själv och denna utveckling h. Brytningen svenskt— indiskt kommer då troligtvis att innebära ett dö­ dande av det västliga, så att det indiska kan De problemområden som jag skildrat ovan uppstå. Först därefter, i en uppstånden utgör endast utsnitt från ett pågående arbe­ indisk kyrka, kommer en dialog med väst te inom indisk kristen teologi. Man skulle på något så när lika villkor att kunna ske. kunna komplettera med en lång rad viktiga Med spänning har vi att emotse den kristna, områden, där särpräglat indiska bidrag ut­ indiska profilen i en sådan framtida dialog. vecklats: Inkarnationen och avatar-proble- met, treenighetsläran (med den specifikt in­ diska tolkningen:Sat , Cit, A«a«Ja= varan­ de, intelligens, sällhet), soteriologin med spänningen mellan frälsning från okunnig­ het och frälsning från det djävulska, arbetet med att finna nya uttryckssätt för Guds existens, sakramentsläran etc. Som svensk teolog i indisk miljö står jag i en ständig dialog med dessa indiska nyansatser. Många icke-indier har gjort den erfarenheten att 13 Se K. Stendahl, Paul among Jews and Gentiles, den indiska kyrkan och den indiska teologin London 1977, s. 119 ff. Svensk Teologisk Kvartalskrift. Årg. 56 (1980) Svensk teologi i USA

AV BO JOHNSON

Ett försök att beskriva svensk teologi i förhållanden och de personkontakter man Amerika och dess möte med den omgivande fick tydligen spelade en stor roll. amerikanska miljön måste inledas med en I Minnesota var emellertid den evange­ uppräkning av alla de faktorer som gör att lisk-lutherska traditionen stark. Just vid det inte kan bli fråga om annat än person­Gustavus Adolphus finns ett rikhaltigt ma­ liga intryck: ämnet är stort, litteraturen terial samlat i bibliotekets arkiv, som före­ överraskande riklig (ett omfattande och mo­ faller vara en fyndgruva för den kyrkohisto- dernt arbete är The Lutherans in North riskt eller teologihistoriskt intresserade. Här America, ed. by E. Clifford Nelson, Phila­ förvaras åtskilliga urkunder och protokoll delphia 1975) och de personliga kontakter från de svenska evangelisk-lutherska för­ man hinner knyta begränsade till tid och samlingarna; här finns talrika serier av de rum. Det som sägs här nedan är därför be­ många kyrkliga periodiska tidskrifter som gränsat till vad jag under innevarande år sett utgavs på svenska, och här finns prov på och upplevt som ”Visiting professor” vid första generationens svensk-amerikanska Gustavus Adolphus College i St. Peter. kyrkomäns teologiska bibliotek separat upp­ Den lilla staden St. Peter (8 000 inv.) lig­ ställda, i första rummet Eric Norelius’ bok­ ger i södra Minnesotas svenskbygder och do­ samling. mineras av Gustavus Adolphus College med En blick på bokryggarna visar att bokbe­ dess över 2 000 studenter. Av stadens elva ståndet här tycks ha varit ungefär detsam­ kyrkor är fyra evangelisk-lutherska. Det är ma som hos ämbetsbröderna hemma i Sve­ vanligt att söndagsgudstjänsten dubbleras, rige. Bibeln med kommentarer, dogmatiska och kyrkorna brukar vara fullsatta. Man arbeten och äldre och nyare postillor utgör blir imponerad, inte bara vid första kon­ kärnan. 1800-talets apologetiska litteratur är frontationen med denna aktiva kyrklighet också företrädd. Flera av böckerna har tyd­ utan också i fortsättningen, framför allt ge­ligen kommit över från Sverige eller Europa nom den självklara, positiva attityden till ett under årens lopp — immigranterna var kristet engagemang med söndagens guds­ långtifrån begränsade till den svenska litte­ tjänst i centrum. ratur de en gång fört med sig över Atlanten. Denna kyrklighet har alltså utvecklats ur (Ibland undrar man om inte bokbeställning­ 1800-talets nordeuropeiska evangelisk-lut­ arna över Atlanten rentav gick fortare då herska tradition. I de församlingar som bil­ än nu!) Åtskillig svensk litteratur, även teo­ dades av de svenska immigranterna går lin­ logisk sådan, trycktes också i U.S.A. jerna direkt tillbaka till 1800-talets svenska Den fortlöpande kontakten med Sverige kyrklighet. Det var visserligen långtifrån underlättades givetvis av att de svenska för­ alla som gick med i någon församling, och samlingarna i Amerika behöll sitt svenska många med bakgrund i Svenska Missions­ språk. De tidigare invandrarna, som kom förbundet fann sin plats i en ”Covenantvid mitten av 1800-talet, hade tydligen inte Church”. Svenskarna fann också vägen till tänkt sig något annat än att smälta in i det andra kyrkor och samfund, varvid lokala nya landet. Men under 1800-talets senare 160 Bo Johnson

hälft blev läget ett annat, när svenskarna station i Northfield i södra Minnesota sän­ varje år i tiotusental fyllde på den svenska der också en svensk gudstjänst varje söndag. bosättningen. Stora områden i t.ex. Minne­ Till det svenska arvet hör också psalmer sota var helt enkelt svenskspråkiga, och att och sånger. När de lutherska kyrkorna går gudstjänst och kristendomsundervisning äg­ samman och enas om gemensam psalmbok, de rum på svenska var fullständigt själv­ måste varje gång något av det egna särgod- klart. Det absoluta flertalet av prästerna set offras. Av Wallin återstår nu tre num­ hade svenska som modersmål. Everett Ar­ mer (Sv. Ps. 55, 162 och 600: 6 och 7) och den uppger (i Augustana Heritage. A His­ av Franzén två (Sv. Ps. 43 och 187). Vid tory of the Augustana Lutheran Church, barndop sjunges regelbundet ”Children of Rock Island 1963) att det år 1872 bland de the Heavenly Father” (=Tryggare kan 73 prästerna i Augustanasynoden fanns eningen vara). Även den svenska sångskatten enda som talade engelska helt flytande och utanför psalmboken är känd och uppskat­ obehindrat. tad, t. ex. den populära ”How Great Thou Under 1900-talet trängde engelskan på Art” (= 0 store Gud). allvar in i kyrkolivet. Många församlings­ Också katekestraditionen är värd upp­ medlemmar kämpade för att behålla svens­ märksamhet. I kyrkans undervisning ut­ kan, men prästerna synes i allmänhet havecklades i Amerika en hel del nytt på kate­ förstått att det var fråga om en generations­ kesundervisningens område, där den gamla klyfta och har därför varit mer positiva till svenska traditionen fick tjäna om bas för den nödvändiga övergången till engelska. fortsatt arbete. Dr. Emeroy Johnson påpe­ Första världskriget kom att innebära en kade vid ett samtal att här fortfarande finns vändpunkt. Propagandan krävde ”hundra­ mycket obearbetat stoff som väntar på en procentig amerikanism” och ville inte veta vetenskaplig undersökning. av några halvamerikaner. Kriget medförde Mot bakgrunden av det sagda är det tyd­ också en paus i den svenska invandringen. ligt att 1920-talet utgjorde en viktig vänd­ Man kände inte längre trycket från nykom­punkt. Begreppet ’svensk teologi” blir ak­ lingarna, som inte förstod engelska, och un­tuellt när saken inte längre är något själv­ der 1920-talet blev engelskan snabbt kyr­ klart. Tidigare skedde tillflödet av svensk kans språk. De olika konferensernas proto­teologi över hela fältet, kanske närmast jäm­ koll övergår alla till engelska (utom New förbart med situationen i de svenskspåkiga England och Canada, som höll fast vid församlingarna i Finland. Nu upprestes svenskan ytterligare ett decennium). År språkbarriären på kort tid, och antalet ka­ 1958 var det mindre än fem procent av präs­ naler för svensk teologi minskades snabbt terna som någon gång hade predikat på till två: dels till den grupp av personer som svenska (Emeroy Johnson, God Gave the fortfarande kunde läsa och tillgodogöra sig Growth. The Story of The Lutheran Minne­ svensk litteratur, dels till de svenska teolo­ sota Conference 1876—1958, Minneapolisgiska arbeten som efterhand blev tillgäng­ 1958). Numera träffar man inte längre nå­ liga i engelsk översättning. gon svensk-amerikan, som är född eller upp­ I början av 1920-talet gjorde Sveriges är­ vuxen i Amerika och talar svenska bättre kebiskop Nathan Söderblom ett uppmärk­ än engelska. De svenska gudstjänster som sammat besök i Amerika (skildrat av honom alltjämt firas inskränker sig till årliga hög­ själv i boken Från Uppsala till Rock Island; tider, stundom med en anknytning till en predikofärd i Nya världen, Uppsala 1924). ”Svenskarnas dag”. En högmässa i somras i Hans trevare när det gällde att förmå de Winthrop ute på slätten, där jag fick med­ amerikanska lutherska församlingarna att verka som predikant, återuppväckte barn­ anknyta till biskopsämbetet blev kanske domsminnen från 30-talet, eftersom ritualet mindre framgångsrika, men hans besök fick i stort sett följde svenska handboken före stor betydelse för vidmakthållandet av kon­ 1942 — det var bara presidenten som ersatte takterna och det framtida intresset för konungen i allmänna kyrkobönen. En radio­svensk teologi i Amerika. Vid detta tillfälle Svensk teologi i USA 161 inbjöd Söderblom en ung amerikansk pas­tillvida vara befogat, som man regelbundet tor, Conrad Bergendoff, till Sverige. Bergen- får ett svar innehållande namnen Aulén och doff disputerade sedan på avhandlingen Nygren, när man ställer frågan om svenskt ”Olavus Petri and the Ecclesiastical Trans­ teologiskt inflytande i Amerika. De präster formation in Sweden”. Hans tid i Sverige och akademiska lärare, som utbildats under gav honom tillfälle att höra bl.a. Gustaf mitten av detta sekel, har fått studera Aulén Aulén och Anders Nygren i Lund, och som och Nygren, åtminstone i de lutherska kret­ dean vid Augustana Theological Seminary sar där jag umgåtts. Fortsätter man att frå­ presenterade han sedan dessas teologi i sin ga, kompletteras svaret gärna med namnet undervisning. på ytterligare någon svensk eller skandina­ År 1939 gavs en engelsk översikt över visk teolog, som man läst och tagit intryck ”lundateologin” av Nels Ferré i ”Swedish av. Contributions to Modern Theology with Vilket inflytande har då svensk teologi i Special Reference to Lundensian Thought”, dagens amerikanska situation? Kommer den och flera arbeten blev under de kommande nya generationen att konfronteras med åren översatta till engelska, bl.a. av Everett svensk teologi i samma utsträckning som Arden och Eric Wahlstrom, som också över­ den föregående? Denna fråga är svårare att satte arbeten av Ragnar Bring och Gustaf besvara. Kanske vågar man säga att infly­ Wingren. Bergendoff översatte även Einar tandet på ett sätt har breddats, i och med Billing. att det nu förmedlas på flera sätt och i nya Arbeten med svensk teologi väster om sammanhang. Jag tänker på raden av sven­ Atlanten har emellertid förvisso inte bestått ska (och skandinaviska) teologer som tjänst­ i att enbart översätta och återge de nämnda gör eller har tjänstgjort vid amerikanska svenska teologernas tankar. Flera av de universitetet — på det exegetiska området ovan nämnda har arbetat vidare med egna t. ex. Gösta Ahlström, Nils Dahl, Bertil Gärt­ undersökningar, och den vetenskapliga dis­ ner, Krister Stendahl och Helmer Ringgren, kussionen fortsätter. År 1948 publicerade för att nu bara återge de namn jag här har Edgar Carlson ”The Reinterpretation of fått nämnda för mig. Den vetenskapliga dis­ Luther” (och har i år lagt sista handen vid kussionen är inte heller regionalt begränsad en översättning av Wingrens ”Credo”). på samma sätt som den var tidigare (även Bernhard Erlings avhandling ”Nature and om man fortfarande märker att urvalet av History, A Study in Theological Methodo­ teologiska tidskrifter blir annorlunda på en logy with Special Attention to the Method ny plats). På det exegetiska området, för att of Motif Research” (Studia Theologica Lun- nu välja ett speciellt fält med stark inter­ densia 19, 1960) knyter på ett speciellt sätt nationell anknytning, kan man inte heller samman banden mellan Lund och Svensk- klaga på att de skandinaviska insatserna Amerika. Erling har också fortsatt att arbe­ skulle vara förbisedda. ”Uppsalaskolan” och ta med skandinavisk teologi. Ett uttryck för dess insatser på det gammaltestamentliga detta är hans engagemang i ”Scandinavian området är välkända och likaså t.ex. Birger Theology Group”, där lundateologin utgör Gerhardssons inlägg i den nytestamentliga en viktig bakgrund. Denna skandinaviska debatten. Mitt allmänna intryck (som också teologgrupp samlas t.ex. som en speciell sek­ förstärktes då jag tjänstgjorde vid en som­ tion vid teologiska kongresser. Till gruppen markurs vid Luther-Northwestern Theologi­ har också knutits en rad namn utan bak­ cal Seminaries i St. Paul) är att man här har grund i den direkt lutherska traditionen. blicken ovanligt öppen för vad som sker i Här kan nämnas William Johnson, ThorSkandinavien, inte bara på grund av släkt­ Hall, Henry Vander Goot, David Tracy och skapen och de gemensamma traditionerna Gene Outka. utan också för att man har vissa förvänt­ Av ovanstående skulle man kunna dra ningar, när det blir tal om skandinaviska bi­ den slutsatsen att svensk teologi i Amerika drag till teologin. är begränsad till lundateologi. Det kan så­ Samtidigt som internationaliseringen un­

11 — Sv. Teol. Kv.skr. 4/80 162 Bo Johnson derlättar kontakterna och det ömsesidiga ut­ välfärdslandet med därmed sammanhängan­ bytet är det emellertid också klart att denna de frågeställningar, också på det teologiska utveckling bidrar till att försvaga de natio­ området. nella särdragen, även på det teologiska om­ Viktigt för de fortsatta kontakterna är rådet. Det blir därigenom svårare att defi­ emellertid att intresset hålls levande på båda niera vad som är ”speciellt svenskt”. Mot­ sidor. Särskilt mycket torde det betyda att svarande utveckling inom Sverige har ju re­ somliga även i fortsättningen förlägger en dan för åtskillig tid sedan lett till att vi fäs­ del av sina högre studier på andra sidan At­ ter föga vikt vid om författaren till ett teo­ lanten. Akademiska utbytestjänster av olika logiskt arbete kommer från Uppland eller slag är värdefulla. Känslan av att vara insatt Västergötland. Intresset för Sverige och i ett internationellt sammanhang ger slutli­ svensk teologi kan kanske därför stundom gen en nyttig tankeställare, när man arbetar bli analogt till vårt intresse för den gamla med revision av kursplaner. Även om den hembygden. Sverige är för många det gamla tid torde vara förbi, då vi var övervägande landet, och man är fortfarande ”Swede”, givande part, är det i det långa loppet inte även sedan man inte längre känner till språ­nyttigt för gemenskapen, om vi i vårt hörn ket och har glömt från vilket landskap eller av världen skulle övergå till att bli enbart vilken socken farföräldrarna kom. För ännumottagande. fler är Sverige en schablon för det sociala Svensk Teologisk Kvartalskrift. Årg. 56 (1980) Den västerländska teologins kris ur afrikanskt perspektiv

AV PER FROSTIN

Den systematiska teologin har haft en smal bete men kanske inte minst vid bearbet­ social bas. Om man slår upp personregistret ningen av religiösa frågor. i en dogmhistoria eller i en framställning av • Arbetarförsamlingar och romersk-ka­ modern teologi upptäcker man att nästan tolska församlingar ifrågasätter mellan­ alla namn är manliga. De flesta är väster­ skiktens kristendomstolkning. Frågan ländska, om man bortser från de fornkyrk- om klasskamp eller socialt samarbete liga teologerna. Socialt har dessa personer besvaras på olika sätt i Latineuropas samma status, i huvudsak. Åtminstone i mo­ arbetarförsamlingar och i det humanis­ dern tid har de flesta varit universitetsan- tiska bildningsskiktets teologi. Även ställda. De hör alltså hemma inom mellan­ gudsbilden och tolkningen av frälsning, skikten, närmare bestämt inom vad den tys­ rättfärdighet, eskatologi etc. blir annor­ ke sociologen Ernst Topitsch kallar ”det lunda. humanistiska bildningsskiktet”.1 Till teolo­ • I Afrika, Asien och Latinamerika växer gins sociala isolering bidrar också det fak­ kritiken av den västerländska teologin. tum att de flesta teologer dessutom har sin I stället söker man skapa en afrikansk, sociala bakgrund i detta samhällsskikt. Myc­ en asiatisk och en latinamerikansk teo­ ket få teologer kommer t.ex. från arbetar­ logi som är inkarnerad i den lokala si­ hem. Vidare, vad som är problem för teolo­ tuationen. gin definieras i hög grad av universitetsmil­ jön, framför allt av dess humanistiska sek­ Denna trefaldiga utmaning mot den väster­ torer. ländska teologin innebär ej att man vill väg­ Den systematiska teologins smala, sociala ra västerländska män från det humanistiska bas har inte tidigare upplevts som ett pro­ bildningsskiktet rätten att bedriva teologi. blem. Först under senare år har den ställts i Däremot förnekar man den västerländska focus. De grupper som inte ingår i denna teologins anspråk på allmängiltighet. Trots bas har ifrågasatt den systematiska teologins alla skillnader mellan dessa nya riktningar representativitet. har de en metodisk ansats gemensam: All teologi är kontextuell och situationsbunden, • Feministteologerna hävdar att den mas­ medvetet eller omedvetet. kulina teologin ger en ensidig bild av Skillnaderna mellan de nya strömningar­ verkligheten och av den kristna tron. na och den etablerade teologin kan beskri­ Den maskulina teologin är fortfarande vas med hjälp av den amerikanske veten­ fången i den västerländska intellektua­ skapsteoretikern Th. S. Kuhns begrepp ”pa- lismen med dess hierarkiska världsbild och dess oförmåga att förena intellekt och känsla. Denna dualism är en allvar­ 1 E. Topitsch, Sozialphilosophie zwischen Ideologie lig begränsning i allt vetenskapligt ar­ und Wissenschaft. 2. Aufl. 1966, s. 97 ff. 164 Per Frostin

radigm”, idealexempel.2 Varje vetenskaplig en teologie doktorsexamen. Det tog honom sam­ skola är uppbyggd kring vissa paradigm som manlagt nio och ett halvt år, från den dag då ger den dess metodiska ryggrad. Utmaning­ han lämnade hembyn till dess att han blivit en från de nya strömningarna inom teologingodkänd efter disputationen och kunde åter­ skulle kunna beskrivas som krav på ett pa- vända. Han var angelägen att komma hem så snabbt som möjligt. Därför flög han. Och han radigmskifte, dvs. en vetenskaplig revolu­ betalade villigt avgiften för övervikten i baga­ tion. get, som egentligen bara bestod av Bibeln i Om man begränsar synfältet till den väs­ olika upplagor på de språk som han hade lärt, terländska teologin kan skillnaden mellan plus Bultmann, Barth, Bonhoeffer, Brunner, anglosaxisk-analytisk och kontinental-her- Buber, Cone, Kiing, Moltmann, Niebuhr, Til­ meneutisk tradition förefalla vara grundläg­ lich, Christianity Today, Time Magazine . .. gande. Utifrån den afrikanska teologins Där hemma samlas alla för att hälsa honom perspektiv är det däremot bara fråga om en välkommen hem, släktingar, gamla vänner, provinsiell skillnad jämfört med de genom­ dansare, musikanter, trummor, hundar, kattor. De gödda kalvarna slaktas. Köttet steks över gripande förändringar som nu krävs. öppen eld. Flickorna fnittrade när de ser ho­ En beskrivning av skillnaden mellan den nom omgiven av sitt överviktsbagage. Barnen västerländska teologins och de nya ström­ ser sina förväntningar infriade — de har bara ningarnas paradigm försvåras av två fakto­ hört talas om honom men nu får de se honom rer, dels är skillnaderna så fundamentala att i verkligheten. Han däremot, vet naturligtvis det ibland kan vara svårt att finna ett ge­ inte ens vad de heter. Han måste berätta allt mensamt språk, dels är de nya teologiska om sina upplevelser på andra sidan havet, efter­ strömningarna ännu så unga att de inte fåttsom alla har kommit för att äta, festa och lyss­ den västerländska teologins metodiska slu­ na till sin hjälte som har lärt sig så många tenhet. När jag här kommer att försöka att främmande språk, som har läst så många teo­ logiska böcker, som är deras lilla men snabbt beskriva en sektor av icke-västerländsk teo­ växande kyrkas hopp, den teologiska kunska­ logi, nämligen afrikansk teologi, så är det pens inkarnation. Människor accepterar vänligt viktigt att komma ihåg dessa reservationer, att han har svårt att tala sitt eget språk och att även om jag kommer att använda språk och han ibland ber någon översätta ett engelskt tankemönster som är gemensamma för miguttryck. De är vana vid att ge sig tid till att och läsekretsen. Om den nya teologin ver­ sitta och prata. Ingen har bråttom. Samtalet är kar obegriplig behöver det ej bero på en inte en fråga om liv och död. Att dansa, att svaghet hos den utan på trångheten i våra jubla, att äta och ordna en fest — allt detta västerländska tankemönster. Går det att pågår som om inget annat var viktigt, därför hälla nytt vin i gamla läglar? att den man som alla har väntat på äntligen har återvänt hem. Plötsligt hörs ett skrik. Någon har fallit om­ kull. Det är hans äldre syster, nu en gift kvinna Problemet med sex barn, en vital kvinna i sina bästa år. Han rusar fram till henne. Människor lämnar Varför kan afrikanska kristna inte användaplats för honom. De iakttar honom. ”Vi måste västerländsk teologi? Kanske gör man den skicka henne till sjukhuset”, säger han snabbt. afrikanske teologin störst rättvisa genom att De blir förbluffade. Han tystnar. Alla ser på beskriva problemet på ett sätt som ligger i honom medan han lutar sig över henne. Varför linje med dess egen metod, dvs. att använda reagerar ingen på hans uppmaning? Slutligen en berättelse i stället för abstrakta principer: säger en skolpojke: ”Sir, det närmaste sjukhuset ligger 80 kilometer bort och det går nästan inga Han läste tyska, grekiska, franska, latin, he­ breiska — utöver engelska, kyrkohistoria, sys­ tematisk teologi, homiletik, exegetik och prak­ 2 Th. S. Kuhn, The Structure of Scientific Revolu­ tisk teologi, som en del av kraven för hans tions. 2nd ed. 1970. Kuhn sysslar emellertid främst examen. Den andra delen, avhandlingen, skrev med ”scientific revolutions” inom naturvetenskapen han om någon bortglömd teolog från medelti­ och använder därför ”paradigm” i en snävare och den. Slutligen fick han vad han längtat efter: mer teknisk mening än här. Den västerländska teologins kris ur afrikanskt perspektiv 165 bussar dit.” Någon annan säger: ”Hon är be­ Mer svårtillgänglig är kanske den bestäm­ satt, sjukhuset kan inte bota henne.” Hövding­ ning som gavs vid den allafrikanska luther­ en säger till honom: ”Du har studerat teologi ska konsultationen ”Theology in the Afri­ utomlands i 10 år. Hjälp nu din syster. Hon can Context” i Gaborone 1978. I stället for plågas av sin äldsta fasters ande.” Han ser sig abstrakta begreppsbestämningar använder omkring. Slutligen går han bort och får tag i man här ett symbolspråk. Afrikansk teologi sin Bultmann, slår upp sakregistret, finner vad han söker och läser igen om besatthet av andar beskrivs som ”a young calf which has hard­ i NT. Naturligtvis hittar han svaret: Bultmann ly grown horns”.6 Denna senare definition har avmytologiserat det. Han hävdar att hans torde idag ha större dragningskraft, även syster inte är besatt. Människorna ropar: utanför de lutherska kyrkorna. Dess attrak­ ”Hjälp din syster. Hon är besatt!” Han ropar tion och dess svårtillgänglighet ligger kan­ tillbaka: ”Men Bultmann har avmytologiserat ske i samma egenskap: Förutsättningen för besattheten av andar.3 att en symbol skall kunna förstås är att mu­ Kanske kan denna fiktiva berättelse, skri­ ren mellan det medvetna och det undermed­ ven av den östafrikanske teologen John S.vetna själslivet inte är alltför hög. Dessutom Mbiti, förklara den afrikanska kritiken av kräver förståelsen av symboler en livsrytm västerländsk teologi. Under mina fyra år vid som inte är alltför snabb utan ger tillfälle Makumira teologiska högskola i Tanzania till eftertanke och reflexion. Å andra sidan träffade jag inte någon student som var lik­ ger den kanske läsaren större möjlighet än giltig för denna fråga. Alla högskolans ca den abstrakta begreppsdefinitionen att an­ 130 studenter upplevde främlingskapet inför vända sina egna resurser och erfarenheter den västerländska teologin som ett brännan­vid förståelsen. de problem i årskurs efter årskurs, vilket Den afrikanska teologins profil syns i dess kan förklara Mbitis hårda omdöme om väs­ val av källor. Utöver Bibeln nämner man i terländsk teologi: ”This theology is largely Gaborone källor som förutsätter en lyhörd­ ignorant of and often embarrassingly impo­het för det egna folket och dess vardagliga tent in the face of human questions in theerfarenheter: sånger, samtal, böner, ord­ churches of Africa, Latin America, parts of språk.7 För den afrikanska teologin är fol­ Asia and the South Pacific.” 4 kets kultur en källa som man öser ur och lever av, inte bara ett objekt som veten­ skapsmannen analyserar från en förment högre position. ”Black theology” är en underavdelning Afrikansk teologi—”en ung kalv” av afrikansk teologi. Den kan beskrivas som Vad är afrikansk teologi? Frågan är svår att en militant gren med särskild betoning på besvara p.g.a. paradigmskiftets natur. Inom evangeliets innebörd i ”situations of racial ramen för vilket paradigm skall den besva­ ras, det västerländska eller det afrikanska? Definitionen vid den Allafrikanska Kyrko- konferensens (AACC) andra generalförsam­ ling i Abidjan 1969 kan uppfattas som ett3 J. S. Mbiti, Theological Impotence and the Uni­ tillmötesgående mot det främmande para­ versality of the Church, s. 6 ff., i G. H. Anderson digmet: 6 T. F. Stransky (eds), Third World Theologies. Mission Trends No. 3, 1976. African Theology is a theology based on the 4 Mbiti a.a. s. 8. Biblical faith of Africans, and which talks to 5 Engagement 1970 s. 114f. the African soul. It is expressed in categories 8 Emergent issues from the All Africa Lutheran Consultation on Theology in the African Context of thought which arise out of the philosophy of s. 1 (stencil). Enligt uppgift härstammar definitio­ the African people. This does not mean it is nen från Mbiti. Jfr Ps. 75:5 f. betr. symbolen narrow in outlook (syncretistic). To speak of ”horn”. African Theology involves formulating clearly 7 J. Cone, God of the Oppressed 1977, bygger till a Christian attitude to other religions.5 stor del på sådana källor. 166 Per Frostin conflict”. Den är alltså starkast i södra Af­ struktion är en viktig uppgift, enligt Buthe- rika.8 lezi, kan den inte tjäna som utgångspunkt ”Black Theology” har många drag ge­ för den teologiska relexionen. Kännedomen mensamma med ”Teologia de la liberation” om det förflutna kan vara en katalysator, i Latinamerika. I båda fallen focuseras men inte en norm. klasskonflikterna. Försoningen är endast Den teologiska reflexionen bör i stället ha möjlig efter en genomgripande förändringsin utgångspunkt i den existentiella situatio­ av samhället som eliminerar förtrycket. nen, där evangeliet träffar människorna. ”Black Theology” är därför den gren av Denna ansats kallar Buthelezi antropologisk: den afrikanska teologin som står närmast Jag har bara ett liv och det är detta enda liv den marxistiska samhällsanalysen. Man sam­ som står på spel i predikans tilltal, oavsett arbetar också intimt med ”Black Theology” om det är typiskt eller inte. Åhörarnas livs­ i USA, t. ex. James Cone. situation är förkunnelsens kontext. En afri­ Den västafrikanska teologin, som anses kan som i vardagslivets alla händelser på­ vara äldst, har en annan karaktär. Befriel­ minns om den förödmjukande barriären sen uppattas här som nästan enbart kultu­mellan svart och vit kan inte lägga undan rell och psykologisk, inte politisk och eko­dessa erfarenheter när han går in i kyrkan nomisk. Genom att kartlägga den traditio­ för att lyssna på Guds ord. ”Black Theo­ nella afrikanska religionen och filosofin villlogy” är därför uttryck för en teologisk är­ man finna sina ”roots”. ”Det afrikanska”lighet som vågar beskriva egenarten i de är det som fanns före kolonialismen. Genomsvartas situation. För att vara teologiskt är­ att återuppliva denna tradition vill man lig behöver man inte först rekonstruera den övervinna den kulturella alienation som ko­situation i vilken våra förfäder levde, på­ lonialismen och neo-kolonialismen medfört.9pekar Buthelezi ironiskt. Förverkligandet av Vita som har försökt att introducera den­ de svarta människornas äkta mänsklighet na typ av afrikansk teologi i rasåtskillna­ sker framför allt genom att de får tillgång dens Sydafrika har emellertid mött fräna till den helhet som hör samman med livet i protester från ”Black Theology”. Gaboro- världen av idag. Det räcker inte med att re­ ne-konsultationen instämde i denna kritikkonstruera det förflutna. med ett skarpt uttalande: ”We draw atten­ Distinktionen mellan en etnografisk och tion to the need to look out for and warn en antropologisk ansats uttrycker också But- against foreign theological engineers whohelezis misstro mot västerländska experter want to sabotage, muffle or otherwise infil­ som vill tala på afrikanernas vägnar. Många trate the spontaneous growth of African av dem kan ju vara skickligare än afrika­ Theology.” 10 nerna i att behärska de metoder som krävs Den sydafrikanske teologen Manas But- vid en rekonstruktion av det förflutna. En helezi har ofta betonat skillnaden mellan en sådan ”hjälp” utifrån blir emellertid en ny etnografisk och en antropologisk ansats förform av kulturellt förtryck, där afrikaner- att underbygga denna kritik. I den etnogra­ fiska ansatsen söker man rekonstruera det förflutna utifrån etnografiska synpunkter.8 Emergent issues s. 1: ”Black theological concerns Den har en tendens till ”kulturell objekti- are thus subsumed within the broader concerns of vism” där det afrikanska och det väster­ African Theology.” Samma uppfattning företräder ländska kommer att uppfattas som två sta­ D. M. B. Tutu i African Theology and Black Theo­ logy, i K. Y. Best (ed), African Challenge 1975 tiska storheter. Därmed nedvärderas de nu­ s. 56 ff. Så också A. Shorter, African Christian tida afrikanernas erfarenheter. De blir inte Theology 1975 s. 27 ff. Mbiti and Sawyerr räknar lika viktiga som de traditionella mönstren, emellertid ej ”Black Theology” till afrikansk teo­ när man skall finna det ”sant afrikanska”. logi. Sökandet efter en ”inhemsk teologi” kan 0 Ett exempel är H. Sawyerr, What is African Theology, i Africa Theology Journal s. 7 ff. 4/ därmed bli en flykt undan en brutal nu­ 1971. situation. Även om en etnografisk rekon­10 Emergent issues s. 2. Den västerländska teologins kris ur afrikanskt perspektiv 167

na reduceras till objekt. Dessutom når inte fanns ingen särskild dag för gudstjänst. Var­ en sådan etnografisk ansats fram till de frå­ dagslivets hela rytm var en fortgående liturgi, gor som afrikanerna ställer idag. En av de som präglade de vardagliga händelserna som att mest brännande frågorna för en zulu som äta, dricka, älska osv. Gemenskapens kontinui­ tet mellan de levande och de döda svarade mot lever i det sydafrikanska rasförtrycket och samspelet av den naturliga och den övernatur­ känner smärtan, förtrycket och förnedring­liga världen. Livet var en helhet i så hög grad en i att vara svart ställdes inte i det traditio­ att inte ens döden kunde splittra sönder det. nella samhället: ”Varför har Gud skapat Döden uppfattades därför inte som en slut­ mig?” 11 punkt för gemenskap av dem som hade kom­ Den östafrikanska teologin intar en mel­municerat med varandra på denna sidan gra­ lanställning mellan ”Black Theology” och ven. Solidaritet mellan de levande och de döda västafrikansk teologi. Den är ofta förenad var möjlig på grund av livets Skapares aktiva med ett socialetiskt engagemang, särskilt i närvaro, som varken döda eller levande kunde Tanzania, men är främmande för en marx­ undkomma. Hans närvaro var en existentiell erfarenhet. Giltigheten i denna närvaros verk­ istisk klasskampsanalys. I stället talar man lighet berodde inte på om den var formulerad i om ”African socialism” som i Europa när­ begrepp. Genom att delta i livet blev man varse mast svarar mot den fabianska, etiska socia­ Guds närvaro. I detta tankemönster kan man lismen i England. Liksom i Västafrika spe­ tala om livets sakramentala karaktär. I och lar studiet av den traditionella religionen med och under den mänskliga existensens reali­ och filosofin en mycket central roll, vilket teter mottar vi livets gåva. Därför står vi i stän­ syns särskilt i valet av uppsatsämnen för dig tacksamhetsskuld till Honom som är utan­ olika teologiska examina. för och bortom oss.12 Att leva ett sant mänskligt liv är att vara insatt i helheten. I många bantuspråk an­ Helheten som mönster vänds därför samma ord för att beteckna liv och helhet, t.ex. ”uzima” (kiswahili), ”im- Det klassiska västerländska angreppssättet pilo” (zulu). när man vill förstå något är begreppsbe­ Skillnaden i synen på distinktioner sam­ stämningar och distinktioner. I den väster­ manhänger med en skillnad i synen på den ländska teologin spelar därför distinktioner­teologiska kommunikationsprocessen som är na en stor roll. Det gäller attskilja mellan mycket fundamental men svår att beskriva gudomligt och mänskligt, kyrka och värld, i västerländska termer. Kanske kan skillna­ teologi och politik, nåd och natur, lag och den beskrivas så här: Det västerländska in­ evangelium, ämbete och person, teori och tresset är att renodla de olika alternativeni praktik, fromhet och visdom, tro och vetan­ en meningsmotsättning. Man söker att pre­ de etc. cisera dem, tänka dgenom deras konsekven­ För många afrikanska teologer är detta ser, pröva dem för att till slut välja det som intresse för distinktioner svårbegripligt. De de flesta anser vara bäst. I denna syn på söker framför allt helheten och är därför kommunikationsprocessen blir det viktigast mindre intresserade av distinktioner som att betonaskillnaderna och beskriva dem så klipper sönder verkligheten i småbitar. tydligt som möjligt, så att människor kan Frågan efter livets helhet i den afrikanska välja. Omröstningar spelar en viktig roll i traditionen beskrivs livfullt av Buthelezi i anslutning till luthersk terminologi.

Religion var liv, och inte bara en sektor av det. 11 M. Buthelezi, Ansätze Afrikanischer Theologie I den traditionella religionen saknades varje im Kontext von Kirche in Südafrika, s. 111 ff., ur I. Tödt (hrsg.), Theologie im Konfliktfeld Süd­ form av institutionell symbol som skulle kunna afrika. Dialog mit Manas Buthelezi, 1976; dens., avgränsa den från vardagslivet. Det fanns t.ex. An African Theology or a Black Theology, i B. ingen speciell gemenskap för religiösa männi­ Moore (ed.), Black Theology. The South African skor. Var och en som deltog i samhällets liv, Voice. 1973 s. 29 ff. deltog automatiskt också i dess religion. Det 12 Buthelezi, Ansätze s. 44 f. 168 Per Frostin det som vi kaliar demokrati. Västerländsk tan varenda afrikansk teolog har fått en in­ demokrati är att genomföra det alternativ ternationell utbildning som speglar kyrkans som flest anser vara bäst. Detta synsätt präg­ allmännelighet på ett sätt som saknar mot­ lar också teologin. I framställningar av teo­ svarighet i Europa eller Nordamerika. Låt logins historia eller symbolik betonas fram­ mig nämna ett exempel: I Ihanjas lutherska för allt skillnaderna mellan olika personersförsamling arbetar en av Makumiras f.d. och riktningars åskådning. studenter, Elia Mande, som församlings­ I det traditionella afrikanska samhället präst. När man besöker honom kan det kän­ hade man en annan syn på kommunikations­nas som att komma till världens ände. Man processen. Alla de äldre männen i byn satt i måste fortsätta mil efter mil på gropiga skuggan under ett träd och samtalade tills grusvägar efter det att alla asfaltvägar tagit de blev eniga. Deras intresse var inte att slut. Den sista biten måste man åka på en renodla de olika ståndpunkterna i samtalet. jordväg som är oframkomlig under regnti­ I stället gällde det att lyssna så mycket att den, om man inte har Land-Rover. Själv det bästa ur de olika inläggen kunde förenas färdas pastor Mande på cykel när han besö­ till en gemensam ståndpunkt. ker de olika församlingarna i sitt pastorat. Även om detta beslutsförfarande numera Vad har han för utbildning? Han har utbil­ i stort sett har försvunnit spelar det fortfa­ dats av lärare från sex nationer på tre konti­ rande stor roll som paradigm. Den engelske nenter. På engelska, som ju är mer främ­ teologen och biskopen John V. Taylor sommande för en afrikan än för en svensk, har arbetat i Afrika har förmedlat denna tradi­ han läst mer än 10 000 sidor. Han har läst tion till västerländska läsare i sin uppmärk­ flera av de ledande europeiska teologerna i sammade bok om den helige Ande, The Go- original, Barth, Rahner, Bonhoeffer, Bult- Between God. Västerländska tänkare tende­ mann. Han har läst Gutierrez och latiname­ rar att fråga: Vem har rätt, Petrus eller Jo­ rikansk befrielseteologi. Han har läst indis­ hannes? Men, hävdar Taylor, sanningenka teologer. Själv upplever han denna kun­ finns varken hos Petrus eller Johannes, utanskap som väsentlig för att hans församling hos Petrus och Johannes. Det anspråkslösa skall kunna fungera inom helheten, den all- ordet ”och” ställs i focus som uttryck för männeliga kyrkan. den helige Andes verksamhet. Först när Nu har naturligtvis inte alla församlings­ Petrus och Johannes möts i ”mutual awa­ präster i Tanzania en teologie kandidatexa­ reness” kan de finna sanningen. Taylor me­men. Men de som nått denna nivå har fått nar att pneumatologin blivit diffus och för­ en mycket mer internationell utbildning än summad i Västerlandet på grund av den väs­ en svensk teolog på samma nivå. Varför? terländska traditionens intellektualism och Några västerlänningar tror kanske att den individualism, som omöjliggjort en öppen­västerländska teologin måste spela stor roll het inför den helige Ande och inför andra i Afrika därför att den är så mycket bättre människor.13 än afrikansk teologi. Bilden av de gamla männen under trädet torde emellertid ge en riktigare förklaring till det afrikanska in­ Afrikansk teologi och ekumenik tresset för västerländsk teologi. Om vi sitter under samma träd, korset, måste vi natur- Den afrikanska teologin har av västerländ­ ska teologer kritiserats som provinsialism. Den har beskrivits som en förnekelse av kyrkans allmännelighet. Många afrikanska 13 J. V. Taylor, The Go-Between God. The Holy teologer uppfattar denna kritik som baserad Spirit and the Christian Mission 1972, ssk. s. 126 f. på en total missuppfattning, såvitt jag kan14 Jfr Emergent issues s. 2 om synkretism: ”It was, förstå med rätta.14 however, observed that this is an archaic non-issue. It was a concern expressed by Europeans about the Det är inte den afrikanska teologin som product-content of what seemed to be a rebellion är provinsiell utan den västerländska. Näs­ by erstwhile objects of missionary enterprises.” Den västerländska teologins kris ur afrikanskt perspektiv 169 ligtvis lyssna på varandra. Därför är det na­ i Norr och i Söder. I Norr går vi miste om turligt för afrikaner att lysna på västerländ­ den inspiration och den förnyelse som Tred­ ska teologer, även när dessa talar länge och je världens teologier skulle kunna medföra. mycket, liksom västerlänningarna i sin tur Samtidigt hindrar vi dessa teologier från att bör lyssna på afrikanerna. Denna inställningutnyttja den teologiska traditionen genom skulle kunna förklara den besvikelse och att så hårt identifiera den med västerländsk rent av vrede som många afrikanska teolo­ kultur. ger känner inför den västerländska likgiltig­ Det är viktigt att minnas att Mbiti är en heten, närde skall tala. av de mer konservativa teologerna i Afrika. För att knyta an till bilden av männenMånga radikala teologer, särskilt i Sydafri­ under trädet: Antag att en man talat länge, ka, skulle aldrig ansett det mödan värt att alltför länge, i de äldstes samtal. Alla hade ställa de frågor som Mbiti ställer. De har lyssnat på honom, hövligt och uppmärksamtupplevt agressiviteten och förtrycket i den — så som man gör. Men när han har talat västerländska traditionen alltför påtagligt. färdigt så reser han sig och går sin väg utan De är så besvikna över den västerländska att lyssna på de andra. En sådan man skulle teologins bristande lyhördhet att de inte troligen ha brännmärkts. Han hade ju visat längre bryr sig om att utmana den. en total brist på mänsklighet, ett förakt för andra människors humanitet. Men är det inte så vi västerländska teologer har funge­ Arrogansen i Västerlandets rat visavi tredje världens kyrkor, kvinnor intellektuella tradition och andra sociala grupper i vår egen kultur? Under rubriken ”Towards Theological Mu­ Troligen är det svårt för alla människor i tuality and Reciprocity” skriver Mbiti: alla kulturer att ifrågasätta sina egna tanke­ mönster så att de kan förstå en annan män­ Theologians from the new (or younger) chur­ niska i hennes egenart. Det är ett under när ches have made their pilgrimages to the theo­ människor kan mötas i ”mutual awareness”. logical learning of older churches. We had no alternative. We have eaten theology with you; Pingstundret upprepas när människor är så we have drunk theology with you; we have öppna för Guds Ande att de kan möta var­ dreamed theology with you. But it has ail been andra, menar Taylor. Men kanske är denna one-sided; it has all been in a sense, your theo­ självkritiska öppenhet särskilt svår för oss logy (if we can for a moment go back to the som har skolats in i den västerländska, in­ agonizing dichotomy which is real and yet tellektuella traditionen. Vi framställer gärna false). We know you theologically. The ques­ denna tradition som särskilt öppen och tole­ tion is, do you know us theologically? Would rant. Naturligtvis finns det i den en öppen­ you like to know us theologically? Can you het i kvantitativ mening. Troligen har aldrig know us theologically? And how can there be förr så många data från olika kulturer och true theological reciprocity and mutuality, if only one side knows the other fairly well, while miljöer samlats i ett enda system. Men är vi the other side either does not know or does not öppna också när det gäller att ifrågasätta want to know the first side? You have become våra egna paradigm, våra egna grundläg­ a major subconscious part of our theologizing, gande förutsättningar, så att vi kan förstå and we are privileged to be so involved in you människor från andra kulturer eller andra through the fellowship we share in Christ. samhällsklasser på deras egna villkor? When will you make us part of your subcon­ Svårigheterna kan belysas av en episod scious process of theologizing?1^ från min undervisning i Makumira: Ett av Mbiti fortsätter med att fråga hur Europas de första åren gav jag en student ett upp­ och Amerikas teologiska arv skall kunna bli satsämne om de socialetiska konsekvenserna hela kyrkans rikedom, så länge det inte av det förhållandet att Jesus föddes bland finns någon ömsesidighet. Den västerländ­de fattiga. Jag blev mycket besviken, när ska teologins isolering och bristande lyhörd­ het får alltså förödande konsekvenser både 15 Mbiti a.a. s. 16 f. 170 Per Frostin jag läste hans svar. Han hade inte tagit upp i en anda av individualism och själviskhet. något av det som jag hade väntat mig. Han Tanzanias president Julius Nyerere har nämnde inget om hur kyrkan kunde bidra ofta behandlat detta problem. När den tan- till den sociala och ekonomiska utveckling­ zanianska riksdagen avskaffade några av en, inget om hur rika borde dela med sig av studenternas privilegier 1966, gick de i sitt överflöd. I stället menade han att efter­ strejk. Samtliga strejkande studenter relege­ som Gud kommit till de fattiga i Jesus Kris­ rades och Nyerere motiverade detta beslut i tus, så borde vi som vill vara Jesu lärjungar ett laddat tal till nationen, ”Tanzania skall besöka de fattiga, samtala med dem och låta byggas med hängivelse”. I talet kritiserade dem bjuda oss på mat. Jag bedömde uppsat­ han den västerländska bildningstraditionen sen ganska negativt, kanske delvis därför och tecknade ett ideal av en afrikansk intel­ att jag visste att han ansågs vara en ”svag” lektuell utifrån Jesu ord om den gode her­ student. Senare förstod jag att skillnaden den. Den intellektuelles livsmål är inte att mellan mina förväntningar och studentensnå en priviligierad position i samhället utan uppsats ej var en kvalitetsskillnad mellan att leva för andra och ge sig själv som en bra och dåligt utan en skillnad mellan två tjänare åt folket.16 inställningar till tillvaron. I Västerlandet har Det är emellertid inte bara samhället som vi i hög grad lyckats eliminera materiell nöd behöver de intellektuella. Det är fråga om genom målmedvetenhet, arbetsdisciplin och ett ömsesidigt beroende, som framgår av tekniskt kunnande. Men socialhjälpstagare, rubriken på ett tal som Nyerere höll vid narkomaner och andra grupper som är före­Liberias universitet: ”The Intellectual Needs mål för social omvårdnad kan intyga att vi Society”. Denna uppfattning motiveras uti­ inte lyckats lösa problemet med att låta alla från den afrikanska helhetssynen. Att leva människor få känna sig som människor. Iär att vara en del av helheten. den afrikanska traditionen spelar däremot We have to be a part of the society which we omsorgen om min nästas mänskliga värdig­ are changing; we have to work from within it, het en central roll. Jag visar min solidaritet and not try to descend like ancient gods, do med honom genom att vara hans gäst, inte something and disappear again. A country, or genom att behandla honom som ett hjälp- a village, or a community, cannot be developed; behövande objekt. it can only develop itself. For real development Den spegelbild som den afrikanska teolo­ means the development, the growth, of peo­ gin håller upp framför oss är skrämmande. ple... In order to do this the educated people Vi som är västerländska universitetsteologer of Africa have to identify themselves with the har lärt känna vår tradition s.a.s. uppifrån. uneducated, and do so without reservation.17 De som har formats av kolonialt och neo- Detta ideal kontrasteras effektfullt mot den kolonialt förtryck har lärt känna den neri­västerländska bildningstraditionens arro­ från. Arrogansen är för dem ett av de mest gans, där de intellektuella skiljs från folket. iögonfallande dragen i denna tradition. I föreläsningen ”The Role of Universsities” Deras reaktion inför denna intellektuella ställer Nyerere mot varandra å ena sidan en arrogans är dubbel. Å ena sidan upplever de intellektualism som leder till ”the arrogance den som djupt inhuman och främmande. of looking upon (oneself) as someone spe­ Denna reaktion blir särskilt begriplig om vi cial” och å andra sidan en universitetspeda- jämför med bilden av männen som sitter gogik som gör studenterna till ”servants-in- under trädet. Samtidigt har denna arrogans training”. Målet är en situation där blivit en makt i deras eget samhälle genom Västerlandets ekonomiska, militära och po­ the whole atmosphere of the university is one litiska dominans. Genom den västerländska of giving service, and expecting service, from traditionens intellektuella arrogans har de — i västerländsk mening — bäst utbildade w J. K. Nyerere, Socialism i Tanzania 1968, s. inte kunnat tjäna folket utan blivit en elit, 38 ff. som framför allt vaktar sina egna privilegier 17 Dens., Freedom and Development 1973, s. 23 ff. Den västerländska teologins kris ur afrikanskt perspektiv 171

all its members and students... And this must utveckling: Teologer från Tredje världen not be the idea of ”giving aid to the poor”. menar att de endast kan formulera sina That arrogance has no place in Tanzania at any egna tankar och teologier om det sker vid rate. It must be an attitude of wanting to work, konferenser utan västerländskt deltagande. in whatever work there is to do, alongside and Dessa regionala avgränsningar motiveras within the rest of the community, until finally there is no more distinction between a graduate som en nödvändig form av självförsvar mot and an illiterate than there is between a man västerländsk dominans. Detta mönster kom­ who works as a carpenter and his fellow who mer troligen att bli permanent ända tills den works as a brickmaker. Graduates and illiterates västerländska teologin övervunnit den im­ would then accept their tasks as distinctive, and perialistiska agressivitet som leder till att fis making different demands on them, but as den inte kan ta emot impulser från Tredje being in both cases but a part of a single världens teologier, från feministteologin whole.18 eller från arbetarförsamlingarna. Den all­ Syftet med Nyereres kritik av den väster­ afrikanska konferensen för teologer från ländska intellektualismen är inte att ersätta Tredje världen i Accra 1977 hävdar: den med anti-intellektualism utan att främja The life of our churches has been dominated intellektuella attityder som förenar akade­ by a theology developed with a methodology, a miker med andra grupper i samhället och world-view and a conception of humanity using därmed gör det möjligt att använda forsk­ Western categories... The theme of contextu- ning och utbildning till helhetens bästa. alization in theology is clearly the liberation of Upplevs inte den intellektuella arrogan­our people from a form of cultural captivity.^ sen som plågsam ocksåinom Västerlandet? Är verkligen vi som västerländska teologer En spontan reaktion från grundskolans hög­medskyldiga i att hålla majoriteten av värl­ stadium kan vara belysande: ”Här lär ni dens kristna i ”cultural captivity”? Det är mig tala på ett sätt som gör att mina för­ mycket starka ord som används av konfe­ äldrar inte kan förstå mig.” Bygger inte den rensen i Accra. Utifrån min begränsade er­ västerländska intellektuella traditionen mu­ farenhet upplever jag dem likväl som berät­ rar mellan människor, murar mellan ”fatti­ tigade. Det var tydligt att studenterna vid ga” och ”rika” länders folk, murar mellan Makumira hade två själar, en afrikansk och män och kvinnor, murar mellan det huma­ en västerländsk, något som de själva ibland nistiska bildningsskiktet och arbetarklassen? påpekade. Många utvecklade en imponeran­ Svaret på den frågan kan inte ges av oss de skicklighet i att kunna växla från afri­ som hör till det humanistiska bildningsskik­ kanskt till västerländskt, beroende på situa­ tet. I stället måste vi lyssna på Tredje värl­ tionens krav, t.ex. besök hemma i byn eller dens folk, kvinnor och arbetare för att höra ett uppsatsseminarium. För andra var det hur de upplever situationen. svårare. För alla var det utan tvivel fruk­ tansvärt plågsamt att leva med denna klu­ venhet. För mig var det skakande att på ”Third World Theologies” detta vis upptäcka det oerhörda förtrycket i vårt västerländska livsmönster. Den afrikanska kritiken kommer inte från människor som är främmande för vad väs­ terländsk civilisation och kultur innebär. Afrikanska teologer har fått uppleva hur En afrikansk trosbekännelse deras samhällen krossats av imperialismen och hur västerländska livsmönster på ett I den västerländska teologiska traditionen brutalt sätt har bränts in i deras själar. Des­ spelar bekännelserna en central roll. De fles- sa mönster är nu en del av deras verklighet, vare sig de vill det eller ej, Detta tragiska 18 Dens., Freedom and Socialism 1968, s. 179 ff. övervåld kan förklara ett av de mest choc­ 19 Occasional Bulletin of Missionary Research 3/ kerande dragen i de senaste årens teologiska 1978. 172 Per Frostin ta av dem har formulerats efter teologiska Treenigheten — ett exempel lärostrider. Syftet har varit att kunna skilja kättare och renläriga. Mycket möda lades Vad betyder kritiken av dikotomin teori — ner på att finna så skarpa och så exakta for­ praxis i den teologiska praktiken? Ett exem­ muleringar som möjligt. Den nicenska be­pel är tanzanianen Christopher Mwolekas kännelsen med dess avslutande fördöman­ treenighetsteologi. Han delar sin tid mellan den är ett exempel. Att vara kristen innebar att vara biskop i Rulenge-stiftet i nordvästra att bekänna Jesus vara ”från Faderns Tanzania och bonde i enujamaa -by (ett par­ ousia”. Å andra sidan fördöms dem som tiellt kollektivt-jordbruk). Hans stora lidelse ”säga honom vara av annan hypostas eller är att söka bygga upp grupper av kristna annat väsen”. som genom andlig och materiell gemenskap För den som kommer från denna väster­ kan inspirera och fördjupa landets socialis­ ländska tradition är det en förbryllande upp­ tiska ujamaa-politik. Tron på den treenige levelse att läsa den bekännelse som fastställ­ Guden är den teologiska basen för detta des vid AACC:s generalförsamling i Alex­ program. andria 1976, kallad ”The Confession ofI am dedicated to the ideal of Ujamaa because Alexandria”. Var finns kätterierna som skall it invites everyone, in a down to earth practical fördömas, frågar man sig förvånad! way, to imitate the life of the Trinity, which is Bekännelsen har karaktären av en lov­ a life of sharing. sång där församlingen bekänner sig till Guds The three Divine Persons share everything in befriande handlingar. Att bekänna blir att such a way that they are not three gods but bejaka den befrielseprocess som nu pågår i only One. And Christ’s wish is: ”That they (his Afrika samtidigt som man pekar på behovet followers) may be one as we are one. With me av ”a more comprehensive understanding in them and you in me, may they be completely o n e .. .” 21 of Liberation”. Bekännelsen har också karaktär av syn­ Mwoleka hävdar att Treenigheten är ett dabekännelse. ”We have turned a blind eye ”mystery” som inte kan förstås så länge to the structures of injustice in our societies, man uppfattar det som ”an intellectual concentrating on the survival of our chur­ puzzle”. Det är först och främst ett livs­ ches as institutions.” Man bekänner också mönster och man kan bara förstå det genom hur bindningen till västerländska kyrkor att leva detta livsmönster. ofta har förlett kristna till svek mot sitt eget The right approach to the mystery is to imitate folk. ”We have often condoned exploitation the Trinity... God does not reveal Himself to and oppression by foreigners.” Det är troli­us for the sake of speculation. He is not giving gen en plågsam men central syndabekännel­us a riddle to solve. He is offering us life. He is se på en kontinent där många kyrkor slitstelling us :”This is what it means to live, now mellan nationell solidaritet och västerländ­ begin to live as I do.” What is the one and only ska lojaliteter.20 reason why God revealed this mystery to us if Skillnaderna mellan Alexandria-bekännel- it is not to stress that life is not life at all unless sen och de västerländska bekännelserna kan it is shared?22 ge upphov till självkritiska frågor: Varför Det är möjligt att det finns idealistiska ensi­ finns det inga bekännelser av västerländsk digheter hos Mwoleka men ändå står han typ i GT och NT? Finns det inte en intellek­för en viktig utmaning: Är det verkligen tualistisk ensidighet i de västerländska be­ självklart att man kan tala om Gud oavsett kännelserna? Står inte Alexandria-bekän- vilket livsmönster och vilket ekonomiskt nelsen närmare de gammaltestamentliga be­ system som man lever i? kännelserna till Jahve som förde Israel ut ur Egyptens land eller de nytestamentliga be­ kännelserna till Guds handlande i Jesus 20 Anderson & Stransky a.a. s. 132 ff. 21 C. Mwoleka, Trinity and Community s. 151, i Kristus? Anderson & Stransky a.a. 23 a.a. s. 152. Den västerländska teologins kris ur afrikanskt perspektiv 173 Gudsbilden i ”Black Theology” gande bestämning medför att gudssymboler- na hämtas från den västerländska typen av Anglikanen Sabelo Ntwasa och metodisten maktutövning, där en enda person (ofta en Basil Moore, båda ”bannlysta” av apartheid­ vit man) har den avgörande makten. I stäl­ regeringen, har skrivit en mer provokativ let för att hämta symboler från envålds- tolkning av gudsbilden, som ingår i den upp­härskarens maktutövning (allmakt, allveten- märksammade samlingsvolymen ”Black het etc.) vill de hämta dem från relationerna Theology. The South African Voice”, som mellan människor på samma plan. Därmed har blivit förbjuden av regeringen. knyter de an till den traditionella afrikanska I sin behandling av gudsbilden i ”Black styrelseformen. När männen under trädet Theology” utgår de från afrikanernas situa­ fattade ett beslut var det inte en mans beslut tion i slumstäderna. Genom ett nät av för­ utan en sammanfattning av en gemensam nedrande lagar och förordningar, genom po­överläggning. Liksom Taylor menar de att lis och militär söker den vita regeringen denna styrelseform kan ge symboler för att samla all makt i sina händer. Den söker bli beskriva Guds befriande handlingar som är allvetande genom en av världens effektivaste mer adekvata än de västerländska, hierar­ spionorganisationer. De beslut som styr afri­kiska tankemönstren. kanens liv fattas av en auktoritet som han Den västerländska styrelseformen motive­ ej kan påverka. Men han måste lyda på ras med krav på effektivitet. Det krävs färre grund av denna auktoritets oerhörda makt. arbetstimmar när en enda person fattar de Genom denna maktutövning blir han främ­avgörande besluten. Andra värden formade mande för sig själv. Han ser sig med de vitas den traditionella afrikanska beslutsproces­ ögon. sen. Målsättningen var inte att få ett bra De svarta kvinnorna har en särskilt utsatt beslut till lägsta möjliga lönekostnad utan position. De lider av ett dubbelt förtryck, att nå en handlingslinje som alla kände sig påpekar Moore och Ntwasa. De förtrycks delaktiga i så att sammanhållningen i byn av vita, liksom alla svarta. Men dessutom förstärktes och fördjupades. Den traditio­ utsätts de för ett annat förtryck i sina egna nella kristna förkunnelsen knyter emellertid familjer där de uppfattas som männens egen­ inte an till sådana erfarenheter utan bygger dom. De svarta kvinnorna är den mest för­ på den västerländska, manliga formen av tryckta gruppen i en hierarki vars topp ut- auktoritet, påpekar de båda författarna i göres av vita män. tankegångar som påminner om feministteo- Hur kommer de svarta som lever i detta logins. förtryck att uppleva vita missionärers för­ Budskapet om Guds befriande kärlek blir kunnelse om en Gud som är allsmäktig och svårbegripligt därför att det uttrycks genom allvetande? Han kommer att uppfattas som symboler som skiljer människor från deras en vit man med makt att bestämma allt, eget traditionella livsmönster, byggt på soli­ hävdar Ntwasa och Moore. Gud vet allt. daritet och delaktighet, för att i stället in­ Även den hemliga oppositionen kan hanlemma dem i en främmande tankevärld, bestraffa. När förkunnare talar om Gud kännetecknad av effektivitet, förtryck och som en person ”över” oss eller ”hinsides” ojämlikhet. De svarta teologerna vill där­ kommer det att uppfattas inom ramen för för inte tala om Guds transcendens som ”ett den sydafrikanska dualismen mellan svarta hinsides i hierarkisk mening”. De vill tala och vita. om Gud på ett sätt som befriar till äkta Hur skall Guds handlingar beskrivas så mänsklighet och samhörighet med helheten. att de kan mottas som befriande? Det räc­ Gud är transcendent i den meningen som ker inte att som James Cone tala om Gud kärleken och mötet med en annan männi­ som svart eller om en svart Kristus, menar ska alltid är transcendent.23 Moore och Ntwasa. Grundproblemet ligger i den västerländska föreställningen om Gud 23 S. Ntwasa & B. Moore, The Concept of God in som person, som individ. Denna grundläg­ Black Theology, i B. Moore (ed.), a.a. s. 18 ff. 174 Per Frostin Konsekvenser för Sverige ka bildningsskiktet en besvikelse över uni- versitetsteologins isolering som är så djup Vistelsen vid Makumira innebar för mig en att man ofta inte ens bryr sig om att klä den hisnande upplevelse av den kristna trons i ord. Arbetardiktaren Nils Ferlins beskriv­ gränslöshet och av min egen teologis provin­ning av teologin kan tolkas som uttryck för siella trånghet. Jag tror inte att det är möj­ en sådan besvikelse. ligt att förmedla denna upplevelse genom en tidskriftsartikel. Det vore bara att än en Det var bara tokar och dårar gång falla offer för den västerländska tradi­ som lyssnade på dej först. tionens överbetoning av intellektuell kom­ Det var slavar och skökor och ogärningsmän, munikation. Men kanske kan dessa reflexio­ men då var ditt rike störst. ner inspirera andra att våga gå in i situatio­ Det var bara enkla själar ner som kan ge motsvarande erfarenheter. och själar på undantag Det är viktigt att vi vågar svara på den Sen byggdes det katedraler afrikanska teologins utmaning. Först och och kyrkor av alla de slag. främst har vi ett ansvar inför våra syskon Och påvar kom det och präster under trädet: att lyssna på dem som så länge som tvistade om vart ord har lyssnat på oss. Men dessutom kan denna du fällt på din korta vandring utmaning bli fruktbar också i vår egen kul­ på denna bullrande jord. turmiljö. Många upplever en inspirations­ Men tokar var det och dårar kris inom svensk teologi. Var finns de tan­ som lyssnade på dej först kar och metoder som kan visa vägen mot Det var innan ditt rike blev kartlagt framtiden? Kanske kan denna kris inte över­ och då var ditt rike störst.24 vinnas förrän vi universitetsteologer tydligt vågat erkänna våra egna upplevelsers och Såvitt jag vet har ingen svensk teolog tagit erfarenheters gränser? Feministteologerna upp den utmaning som ligger i Nils Ferlins har vågat säga detta öppet — även om besvikelse. Kanske kan det vara ett tecken många västerländska teologer ej velat ta på hur bristen på ”mutual awareness” för­ deras utmaning på allvar, eftersom den ej lamat svensk teologi? Kan teologer nöja sig formulerats inom ramen för deras eget pa­ med att samtala med det humanistiska bild­ radigm. Kanske finns det också inom andra ningsskiktet vid universitetet? Eller skall sociala klasser och skikt än det humanistis­ teologin ha vidare horisonter?

24 N. Ferlin, Innan ditt rike blev kartlagt. Dikter 1974 s. 315. LITTERATUR

Robert Gordis: The Book of Job: Commen­ som i gô’ël ser Gud (jfr 16: 19) och till dem tary, New Translation, and Special Studies. som avvisar tolkningen att Job väntar att han Volume 11 in the Moreshet Series, Studies in skall få upprättelse i ett liv bortom döden (jfr Jewish History, Literature and Thought. 14:10—21). Det här är knappast något origi­ XXXIII+ 602 pp. KTAV Publishing House, nellt. Ändå ser man redan av Gordis översätt­ N ew York. ning av stället att hans exeges innebär något nytt: ”23 O that my words were now written; En som tycker sig ha rätt att bara vandra i O that they were inscribed on a monument, förgårdarna till den gammaltestamentliga exe- 24 that with an iron pen and lead they were getikens helgedom har anledning att betrakta hewn in the rock for ever! 25 For I know that utläggningen av Jobsboken såsom något som my Redeemer lives, / though He be the last to tillkommer endast de särskilt utvalda, dem som arise upon earth! 26 Deep in my skin this has har tillträde till det allra heligaste. Med en viss been marked, and in my very flesh do I see bävan väntar man på de orakel som dessa vise God. 27 I myself behold Him, with my own låter oss vanliga dödliga få del av. I en del fall eyes I see Him, not with another’s—my heart förefaller oraklen dunkla och svårbegripliga, i is consumed with longing within me!.” andra skänker de upplysning och glädje. Inte bara den koncessiva översättningen av När man gör sig förtrogen med den utlägg­ satsen i 25b utan också och framförallt upp­ ning av Jobsboken som Robert Gordis presen­ fattningen att avsnittet handlar om Jobs egen terar i The Book of Job kan man med till­ gudsupplevelse, hans vision av Gud, betyder en fredsställelse konstatera att det senare inträf­ nyorientering. Detta kan man se om man jäm­ far. Framställningen är på samma gång djärv för Gordis översättning t.ex. med dem som pre­ som den är återhållsam. Återhållsam när det senteras hos H. H. Rowley, From Moses to gäller att omdisponera och emendera den tra­ Qumran, 1963, s. 180f. Den koncessiva för­ derade masoretiska texten. Djärv i fråga om ståelsen av 25b stöter man på också hos G. att bryta mark för nya, överraskande och — Fohrer, Das Buch Hiob, 1963, som i likhet med hoppas man — fruktbärande nytolkningar både H. H. Rowley, Job, 1970, hänvisar till T. H. av enskildheter och längre avsnitt. Gaster i VT 1954. Det kan ses som en brist hos Ett av de bäst kända och samtidigt mest Gordis att han inte nämner Fohrers eller Row­ svårtolkade partierna av Jobsboken (19: 23— leys kommentarer. Â andra sidan kan man 27) lyder i 1917 års svenska bibelöversättning: konstatera att Rowleys utläggning bär ytterst ”23 Ack att mina ord skreves upp, ack att de få spår av en tidigare studie av Gordis, The bleve upptecknade i en bok, 24 ja, bleve med Book of God and Man, A Study of Job, 1965 ett stift av järn och med bly för evig tid in­ (5. uppl. 1978) i vilken huvudlinjerna hos den präglade i klippan! 25 Dock, jag vet, att min senare utgivna kommentaren av Gordis redan förlossare lever, / och att han till slut skall stå tydligt framträder. fram över stoftet. 26 Och sedan denna min Enligt Gordis kan man hos den plågade Job sargade hud är borta skall jag fri ifrån mitt se en tendens av tillförsikt som blir allt star­ kött få skåda Gud. 27 Ja, honom skall jag få kare ju längre dialogen mellan honom och de skåda, mig till hjälp, för mina ögon skall jag se tre vännerna framskrider. Till att börja med honom, ej såsom en främling; därefter trånar utropar Job: ”O att det funnes en skiljedo­ jag i mitt innersta.” mare mellan oss!” (9: 33). Litet senare ger han Vem är förlossaren, gö'ell Ger Job här ut­ uttryck åt en förvissning om att han i himlen tryck åt ett odödlighetshopp? Frågorna har be­ har ett vittne som talar till hans förmån svarats olika. Gordis sällar sig till de forskare (16:19). Kulmen nås i kap. 19 där Job ropar 176 Litteratur ut sin djupaste förtvivlan över att Gud har Ett helt kapitel i The Book of God and Man gjort honom orätt och är hans fiende, men där ägnas denna litterära teknik. Här analyseras han samtidigt i de citerade verserna 23—27 gåtans och ordspråkets genrer ingående. Gordis vädjar till rättfärdighetens Gud. Gordis kom­ hävdar att en gåta är en icke genomförd jäm­ menterar: förelse och att ett ordspråk är en gåta som har ”In a passionate outburst, Job demands that fått ett svar. Åhöraren förutsätts vara en aktiv his words be permanently engraved on a monu­ lyssnare som självständigt drar sina slutsatser. ment so that he may ultimately find vindica­ När Job frågar: ”Icke skriar vildåsnan, när tion. In an ecstatic vision he is carried to the hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han pinnacle of faith. In his unshakable assurance står vid sitt foder?” (6: 5), förutsätter förfat­ that there must be justice in the world, he sees taren att läsaren/åhöraren förstår att meningen the God of righteousness rising to his defense. är att säga att Job inte klagar utan orsak. God is not merely an arbiter waiting to judge Gordis menar att Jobsbokens författare an­ him fairly, or even a witness ready to testify vänder sig av nämnda teknik i det majestätiska on his behalf, but a Redeemer who will fight parti i vilket Gud talar till Job ur stormen. his cause even at the end of time . ..” Många exegeter har funnit avsnittet gåtfullt ”In this moment of mystical exaltation, Job och har därför velat se det som ett sekundärt feels his ultimate reconciliation with God en­ tillägg till Jobsboken. Gordis ser emellertid i graved on his very flesh. He yearns to hold dessa kapitel Jobsbokens höjdpunkt och han fast to the ecstatic experience, but it flees. The menar att författaren i dem faktiskt låter Gud vision of the future fades as quickly as it has svara på de frågor som Job har ställt. come, and there remains only the agony of the Guds svar har av exegeterna tolkats bl.a. så present”, (s. 195). att Gud där visar att han är allsmäktig. Därför Vid en jämförelse av kommentarer till Jobs- bör Job inte förhäva sig, göra sig lik Gud. boken är det lätt att se att särskilt den text Istället bör han ödmjuka sig och vara tyst. (Se som beskriver den tredje diskussionsomgången t.ex. Fohrer). Gordis menar att detta inte kan mellan Job och hans vänner åsamkar utläggar- vara en korrekt tolkning då ju Job själv upp­ na stora problem. Framförallt beror detta på repade gånger tidigare har erkänt att Gud är att Job gör uttalanden som synes gå stick i den Allsmäktige (t.ex. 9: 2 ff., 12:19 ff.). En stäv med det som han har hävdat tidigare i annan vanlig tolkning går ut på att Gud, när boken. Detta har man försökt avhjälpa med han talar till Job, visar att han dock är nära att omdisponera materialet så att de besvärliga den senare i dennes lidande. (Se t.ex. Rowley). utsagorna tillskrivs Jobs vänner istället för Job Men enligt Gordis hade några satser räckt till själv. Så har man t.ex. satt utsagorna i 24: 18— om detta hade varit författarens intention. 24 och 27: 7— 12 i Sofars mun. Gordis löser Istället ges en lång och detaljerad beskrivning problemet genom att låta flera ställen av denna av universum, en beskrivning som f.ö. inte typ utgöra citat i vilka Job återger vännernas innehåller någon utsaga om Guds sympati för åsikter för att därefter kritisera dem. Gordis Jobs lidande. metod är inte ny. Också upphovsmännen till Gordis lösning på problemet vad Jobsbokens vår bibelöversättning fogar in ett ”menen I” författare avser med Guds tal är i korthet föl­ där den hebreiska grundtexten inte har någon jande. Job har anklagat Gud för orättfärdighet. motsvarighet till detta uttryck i 24: 18. Avsnit­ Gud svarar med att visa på skönheten och ord­ tet 24: 18—21 tolkas därmed som citat. Trots ningen i världen. Han säger bl.a.: ”Var var du, att Gordis på flera ställen utnyttjar denna för­ när jag lade jordens grund? Säg det, om du har klaringsmöjlighet reder sig inte han heller helt ett så stort förstånd. Vem har fastställt hennes utan omställningar av texten. Sålunda anser mått — du vet ju det? Och vem spände sitt han liksom Rowley och många andra att Bil­ mätsnöre ut över henne? Var fingo hennes dads tredje tal utöver kap. 25 också omfattar pelare sina fästen, och vem var det som lade 26: 5— 14. hennes hörnsten, medan morgonstjärnorna till­ Gordis hävdar att Jobsbokens författare sammans jublade och alla Guds söner höjde också använder sig av ett annat för biblisk och glädjerop?” (38: 4— 7). Gud frågar vidare: ”Ja; senare judisk litteratur typiskt litterärt grepp, förstår du himmelens lagar, och ordnar du dess nämligen detta, att läsaren förväntas göra bruk välde över jorden?” (38: 33). Job och Jobs­ av sin fantasi och tankeförmåga när det gäller bokens läsare får själva dra sina slutsatser: lik­ att förstå antydningar, analogier och underför­ som det finns ordning i universum, så finns det stådda tankegångar i den text som han läser. också en moralisk rättsordning. Liksom det Litteratur 177 finns skönhet i universum, så existerar det i enligt den av N. H. Snaith gjorda editionen, är tillvarons djup en rättfärdighet som inte går alltså tydlig. Manuskriptet till kommentaren att rubba. inlämnades för tryckning redan tidigt år 1974, Vidare tar Gud ställning till lidandet i värl­ vilket förklarar att inga hänvisningar görs till den. Han avfärdar den för Jobs vänner karak­ G. Gerlemans edition av Jobsboken i Biblia teristiska traditionella vedergällningsteorin, Hebraica Stuttgartensia. som förklarade Jobs lidande som ett straff för Robert Gordis är djupt förtrogen med den hans orättfärdighet. I bokens slut fastslår Gud judiska traditionen och utnyttjar flitigt rab- att det inte är vännerna utan Job som har binskt material i sin framställning för att be­ ”talat vad rätt är” om Gud (42: 7). Men hur lysa vokabler, föreställningar och tankegångar skall då Jobs lidande förklaras? Gordis hävdar i Jobsboken. Kommentaren är överskådlig ge­ att Guds tal innehåller ett indirekt svar också nom att varje textavsnitt föregås av en intro­ på denna fråga: ”Har du en sådan arm som duktion som ger kontentan av den efterföljan­ Gud, och förmår du dundra med din röst så­ de detaljexegesen. I kommentarens slut finns som han? Pryd dig då med ära och höghet, ett antal utmärkta exkurser till centrala pro­ kläd dig i majestät och härlighet. Gjut ut din blem i Jobsboken. vredes förgrymmelse, ödmjuka med din blick Karl-Gustav Sandelin allt vad högt är. Ja kuva med din blick allt vad högt är, slå ned de ogudaktiga på stället. Göm dem i stoftet allasammans, ja, fjättra deras an­ sikten i mörkret. Då vill jag prisa dig, också Sten Hidal: Bibeltro och bibelkritik. Studier jag, för segern som din högra hand har berett kring den historisk-kritiska bibelsynens genom­ dig.” (40: 4— 9). brott i Sverige 1877—1910 med särskild hänsyn Gud uppmanar alltså Job själv att segra till Gamla testamentet. 256 sid. Skeab/ Verbum, över det onda. Då skall också Gud ge Job sin Stockholm — Lund, 1979. hyllning. Det är inte Jobs hybris som här leds in absurdum, utan det är ondskans och orätt­ ”Bibeltro och bibelkritik” är en välfunnen titel färdighetens realitet som poängteras. Avsikten på Hidals prästmötesavhandling till Visby stift i Guds tal är denna: ”Lyckas du med det som 1979. Olika former av tro på bibeln och dess jag inte ens själv klarar av, ja, då skall jag giltighet sammanställs med exempel på histo- prisa dig”. Det mörka i tillvaron återförs inte riskt-kritiskt studium av bibelns text. Trons och i Gordis interpretation på Deus absconditus så­ vetenskapens hållning till bibeln kan ses i vissa som i Johannes Lindbloms Boken om Job och kombinationer mellan konfrontation och har­ hans lidande. Det finns enligt Jobsboken ett ont moni. Detta är en övergripande uppgift inför som inte ens Gud har bemästrat. Gud är inte materialet, men genomförandet har naturligt orsaken till alla olyckor och all ondska. Tvärt­ nog mött många hinder på det vidsträckta fält om kämpar han mot det onda (jfr 38: 13, 15). Hidal behandlar. Att Hidal givit sig i kast med Jag kan inte se annat än att Gordis genom det skall vi vara honom tacksamma för: vi hade sin tolkning har öppnat ett helt nytt perspektiv förut ingen bok med en historisk överblick av när det gäller att förstå Jobsbokens budskap. bibeltolkningen i Sverige och särskilt de viktiga Man ställer naturligtvis frågan: vad är krite­ åren kring 1900. rierna för att den underförstådda meningen i Boken har en betydligt vidare ram än under­ Guds tal är just den som Gordis hävdar? Men rubriken anger. Diskussionen i Sverige åren man kan inte förneka att tolkningen är ett re­ 1877— 1910 behandlas i den mellersta av bokens sultat av en aktiv dialog med texten, vilken kan tre delar. Den första behandlar nämligen: den läsas just så som Gordis läser den, oberoende gammaltestamentliga exegetikens kontinentala av vilken den ursprungliga avsikten var hos utveckling under 1800-talet, särskilt dess senare Jobsbokens författare. hälft. Den andra: bokens huvudämne enligt När man arbetar med kommentaren lägger ovan. Den tredje: utvecklingen efter 1910. Hu­ man då och då märke till att den översättning vudämnet visar sig på så sätt vara väl inbäddat som ges parallellt med den hebreiska texten i en förberedande översikt och en avslutning inte alltid följer den senare. Denna något irri­ med iakttagelser, som leder rakt in i vår egen terande diskrepans är ett resultat av att Gordis tid. i sin kommentar gör en del emendationer som Frågorna om bibeln kommer i stor utsträck­ sedan läggs till grund för översättningen. Re­ ning att handla om GT, eftersom det var verensen för den traderade texten, som återges främst där bibelforskningen grep in.

12 — Sv. Teol. Kv.skr. 4/80 178 Litteratur

I den inledande översikten om GT-forskning- beträffar det utgående 1800-talet. Kulturström­ en under senare delen av 1800-talet görs läsa­ ningarna kring 1880 skisseras av Hidal med ren närmare bekant med bland andra Julius hjälp bl. a. av Rydberg, men knappast hans Wellhausen. Porträttet av Wellhausen är upp­ ”Bibelns lära om Kristus”, som bara omnämns. lysande. Namnet Wellhausen är förvisso beryk­ Det sägs, att den exegetiskt var föråldrad redan tat. Särskilt Wellhausens ”Prolegomena zur när den gavs ut. Men uppmärksamhet väckte Geschichte Israels” kom att öva stort inflytan­ den hos intresserade lekmän. En förbisedd upp­ de på universitetsteologer i Sverige. Men vem sats av Rydberg om Jehova-tjänsten hos he- mannen bakom verket egentligen var har inte bréerna före babyloniska fångenskapen (1869) varit så bekant. Hidal har till stor del byggt på dras fram. I och för sig intressant, men för den egen primärforskning kring Wellhausen. Denne allmänna debatten fick den ingen betydelse. föddes 1844 och hans far var kyrkoherde. Det Detta sagt som exempel på stoffurvalsproble- görs klart, att Wellhausen själv ville vara filo­ men. log, inte teolog. Studieårens Ritschl begrep han Säkert har Rydbergs teser i andra samman­ sig inte på. Tidigare vanliga beskyllningar för hang övat stort inflytande: att lekmannen skul­ hegelianism eller darwinsk evolutionism tycks le kunna läsa bibeln oberoende av kyrkliga dog­ inte stämma på Wellhausen. Däremot torde ett mer och att kristendom med fördel kunde för­ slags romantik, som betonar ”det primitiva och enas med hellenism. naturliga” liksom ”den skapande individen”, Den uppsaliensiska ”personlighetsfilosofin” ha format hans förståelse av gammaltestament­ med Boström, Geijer, Sahlin och Wikner som liga texter. Denna grundsyn lät sig väl förena hörnpelare ges ocks åutrymme. Men alla skall med hans litterärkritiska metod. Enligt Hidal veta, att det behövs mer forskning för att det står sig Wellhausen än i dag såsom framstående skall stå klarare vad denna filosofi närmare sett tolkare av Israels historia. Ja: ”Wellhausen gick ut på (och för att det skall vara befogat har givit oss en värdefull, nödvändig och oer­ att alls tala om ”en” filosofi). sättlig syn på Israels historia och religiösa ut­ J. A. Ekmans disputation 1877 ses av Hidal veckling — men inte den enda” (nej, naturligt­ som upptakt till en bibeldebatt, t.o.m. ”en av vis inte). Som stilist räknar Hidal rentav Well­ de häftigaste teologiska striderna i Uppsala un­ hausen såsom ännu oöverträffad (en vansklig der 1800-talet”. I själva verket var det väl en bedömningsfråga). På minussidan måste främst tämligen upprörd men intern diskussion i fakul­ noteras Wellhausens bristande intresse för de teten om Ekman skulle bli docent eller ej, alltså religionshistoriska impulserna från Israels om­ att ganska trivialt akademiskt ärende. Det mest värld i Främre Orienten. Träffande säger Hi­ uppseendeväckande var att en professor (Cor­ dal: ”Israels historia kunde lika gärna ha ut­ nelius) sagt det vara ”en mycket allvarsam sak spelats på månen.” att bestrida äktheten av någon del av den Heli­ Den religionshistoriska orienteringen kom ga Skrift”, vilket Ekman skulle ha gjort i sin med Franz Delitzsch, som överbetonade det ba­ behandling av Jesaja kap. 40— 66. Problemet byloniska inflytandet och åstadkom ”Babel- bakom detta uttalande hade visserligen stor Bibel-debatten”, samt senare med Hermann räckvidd, men ”striden” nådde, enligt vad Hi­ Gunkel, som många präster i vårt land mött dal också själv säger, knappast utanför Uppsala under sina studier. och ebbade snart ut. Inte lika utförliga, men ändå sakrika i sin Av betydelse för en större allmänhet blev koncentration, är övriga porträtt av forskare i däremot Fredrik Fehr och hans försvar för en denna inledande del: t.ex. J. T. Beck, E. W. historisk-kritisk bibelsyn. Fehr dog ung (46- Hengstenberg och J. Chr. K. von Hofmann. årig) som pastor primarius i Stockholm, men Det var de tyska forskarna, som blev mest hans inflytande sträckte sig i viss mån vidare kända i Sverige. Men grundlig som Hidal är, genom Söderblom och S. A. Fries (djärv exeget, ger han också ett avsnitt om fransk- och kyrkoherde i Oscars församling, Stockholm). engelskspråkig bibelforskning. Den franska var I hur många prästhem har inte Söderbloms Nathan Söderblom och S. A. Fries orienterade ”Svenskars fromhet” funnits? Där förekommer i. Den engelska och amerikanska fick betydelse ett kapitel om Waldemar Rudin, en av de ori­ särskilt för konservativa riktningar i vårt land. ginellaste personligheterna i svensk kyrkohis­ ”Ingen man i Sverige har utövat ett så stort toria — och huvudperson i den epok, Hidal be­ inflytande som Viktor Rydberg på den bildade handlar. Rudins föredrag vid Svenska bibel­ allmänhetens inställning till kristendomen” (Hj. sällskapets årsmöte 1893 om ”den gudomliga Holmquist). Det är kanske sant åtminstone vad uppenbarelsens förnedringsgestalt” vålladeverk­ Litteratur 179 ligen debatt, omfattande och intensiv. Kunde (som ändå inte i och för sig kan demonstrera bibeln faktiskt i vissa avseenden vara bristfull? att bibeln är Guds ord). Grundhållningen är En sammanfattning av sin bibelsyn gav Rudin densamma hos Einar Billing. Därmed har de vid 1897 års religionsvetenskapliga kongress i båda en ofrånkomlig förutsättning för allt tal Stockholm. Han framhöll, att bibeln blir Guds om bibelns auktoritet: den egna trons visshet. ord för oss och detta om vi förstår den såsom Wellhausen skakade om grunden för denna tro livgivande ord. Det är uttryck för en viss sub­ — men tron bestod. Man bör beakta detta feno­ jektivism, med inslag av bl. a. Kierkegaard och men bakom deras förmedlande uttalanden om mystik — men jag vet inte om det behöver vara historiens roll för bibelns auktoritet. i förklenande mening. Samma år Stave höll sitt föredrag (1901) Bland andra milstolpar i bibeltolkningens his­ startade tidningen Facklan med kritik av ”bibel­ toria i vårt land nämns 1901, med två viktiga kritiken” på sitt program. Även här var givet­ händelser. Som den ena räknas Söderbloms ut­ vis tron en lika given förutsättning för synen nämning till professor i Uppsala och allt vad på bibelns auktoritet — som hos dem man kri­ det skulle innebära för ett godtagande i vidare tiserar! Nu sades det, att Stave fattade tron kretsar — inte minst bland prästerna — av his- som en inre erfarenhet oberoende av all yttre torisk-kritisk forskning. Som den andra händel­ historisk auktoritet, vilket var en polemisk sen ses Erik Staves — GT-professorns — före­ överdrift. 1907 inledde Göteborgs Stiftstidning drag vid det nordiska studentmötet i Läckö. En en kampanj mot den historisk-kritiska bibelsy­ rad tidningsartiklar följde. nen: ”Vi ha många dåliga ting och företeelser Nerven i den centrala diskussion som fördes i vår tid: materialism, socialism, evolutionism uppfattar jag vara något, som kanske kunde ha m.m. Men det sämsta är bestämt ändå den mo­ fullföljts tydligare: förhållandte mellan person­ derna teologien och bibelkritiken.” Liknande lig tro på bibelns budskap och historisk forsk­ polemik har som bekant fortsatt in i vår egen nings möjlighet att säkerställa detta budskaps tid. Liksom Nya Väktarens verksamhet, som giltighet. Eller tillspetsat: vilketdera av dessa efterträdde Facklan 1911. båda moment är slutligen avgörande för bibelns I stort sett kom ändå den historisk-kritiska ställning som Guds ord? Stave såg det avgöran­ bibelforskningen att accepteras i Sverige redan de vara troserfarenheten, den direkta förbindel­ för 1910. Detta gällde om de teologiska fakul­ sen mellan människa och Gud i tron — och teterna, större delen av prästerskapet och all­ bibeln som det ojämförliga uttrycket för en så­ mänheten. Gottfrid Billing, Söderblom, Fehr, dan hållning. Kritikerna tolkade detta som sub­ Fries, Stave, Einar Billing hör till dem som sär­ jektivistisk spiritualism och hänvisade till bi­ skilt bidragit till detta. Varken de — eller de­ belns objektiva historia såsom grunden för bi­ ras motståndare — talade någonsin om bibelns belns auktoritet såsom Guds ord. Söderblom auktoritet under bortseende från tron! Den hörde till Staves kritiker denna gång. Samtidigt historisk-kritiska forskningsprincipen accepte­ tillstod han att trons visshet inte kan räkna rades, men den frikopplades aldrig från trons med fullt stöd i den historia, bibelforskningen position. Variationerna i bibelsyn kunde dess­ kan blottlägga. Likväl behöver tron detta stöd utom vara stora hos de behandlade teologerna, av historiska fakta. Därför vore det fel att ren­ vilket Hidal i möjlig mån sökt visa. Och de odla trosaspekten och lämna historien därhän. som ville acceptera varnade på olika sätt för Det låter säga sig — i synnerhet om man öns­ godtycke och profanisering i bibeltolkningen. kar tillfredsställa konservativa bibeluppfattning­ Den betydligt mer svårartade konflikten in­ ar utan att ändå dela deras grundsyn. Men pro­ om EFS och tillkomsten av Bibeltrogna vänner blemet kvarstår: vad är avgörande för uppfatt­ är ännu en av de företeelser som Hidal skildrar ningen av bibelns auktoritet, om historiska fak­ i den vittförgrenade bibelsynsproblematiken. ta inte kan vara avgörande? Stave var trots allt Att han desutom skulle ta in frikyrkorna i en bit före sin tid i sitt sätt att ställa problemet. blickfältet (P. P. Waldenström är där dock) Hidal hänvisar också helt riktigt till Bultmann, blir därför ett önskemål, som måste avskrivas. där det möter med full styrka. Ingen teolog i I en sammanfattning av ovan antydda del II modern tid har väl mött så mycket kritik som om tiden 1877—1910 redovisar Hidal några Bultmann, vilket omvänt kan betyda, att ingen iakttagelser, bl.a. säger han: ”Debatten fördes bibeltolkning varit så svår att slå ihjäl som hans. till stor del utanför universiteten”. Det är sä­ Vad som är uppenbart i Söderbloms resone­ kert rätt iakttaget. Vår fråga blir därför, om mang om bibelns auktoritet är att bibeln är inte Hidal lagt väl stor vikt på akademiska för­ trosvittnesbörd — låt vara i en historisk ram hållanden och befordringsärenden. Vad som 180 Litteratur förekom i allmän debatt, i församlingar och i bravur: i tillförlitlighet, språklig gestaltning och skolvärlden var av större betydelse. Hidal an­ träffande omdömen. märker också, att ”personlighetsfilosofins bety­ Inte bara ett läger i den svenska ännu fort­ delse ... troligen varit ganska obetydlig” för gående bataljen om bibelns tolkning skulle ha den historisk-kritiska bibelsynens framväxt i utbyte av den — utan alla. vårt land. Här säger Hidal själv vad en recen­ sent av hans arbete annars hade behövt säga. Gösta Wrede I bokens tredje del ges en kort översikt av historisk-kritisk bibelsyn ”i de romersk-katolska och ortodoxa kyrkorna efter 1910”. Modern fundamentalism och stiftelsen Biblicum ägnas Heinrich Bornkamm: Martin Luther in der ett avsnitt, präglat av förståndigt avvägda om­ Mitte seines Lebens. Das Jahrzehnt zwischen dömen. ”Bibelsyn och bibelbruk”, betänkandet dem Wormser und dem Augsburger Reichstag. av biskopsmötets bibelkommission (utgivet i Aus dem Nachlass herausgegeben von Karin bokform 1970) penetreras så pass ingående att Bornkamm. Vandenhoeck & Ruprecht, Göt­ vissa motsägelser blottläggs och bokens ganska tingen 1979. 624 sid. Pris DM 86: — . negativa mottagande förklaras. Bokens avslutning får fattas som idéer och När initiativet till den första Lutherforskarkon- uppslag för praktisk tillämpning, med tanke på gressen togs, blev Heinrich Bornkamm en av att det är en prästmötesavhandling som fram­ rådgivarna vid dess förberedelse. Det stod från läggs. Rubriken är: ”Vad innebär det att Gam­ början klart, att en sådan kongress — som se­ la testamentet kallas Guds ord?” Helt följdrik­ dan blivit en institution — inte endast skulle tigt blir Hidals tes, att man inte kan eller bör informera om utgivna verk och pågående forsk­ dra en åtskiljande gränslinje mellan tro och ningar utan också antyda uppgifter, som ännu gudstjänst å ena sidan och vetenskaplig bibel­ var olösta. Lutherbiografin var en av de mest tolkning å den andra — när det handlar om trängande. Heinrich Bornkamm övertog upp­ GT såsom Guds ord. giften att vid kongressen i Aarhus 1956 skildra Tids- och utrymmesbrist har nog gjort sig problemet. gällande i vad Hidal säger om ”Inspirationens Det kan överraska att en lutherbiografi fort­ problematik” samt ”Uppenbarelse och histo­ farande är en olöst uppgift. Köstlin-Kaweraus ria”. Här är ju kärnpunkterna! Detta inte sagt arbete från 1903 (!) är alltjämt standardverket som kritik mot Hidal utan bara som ett konsta­ på evangelisk sida. Katolikernas arbeten — Gri­ terandet av att det han här visar mer ”på egen sars och Denifles biografier, senare Lortz’ fram­ hand”, friare från plikten till referat och hän­ ställningar — utlöste kritiska bemötanden från visningar, har sådant intresse att det ger mer­ evangelsk sida, men arbetet med biografin som smak. Vi skall hoppas, att han kommer med helhet uteblev. Författaren till den bok som fortsättningen i annat sammanhang. här anmäles hade dock sedan länge planer på Såsom väntat och med all rätt drar Hidal en ett sådant arbete. Hans efterlämnade manu­ lans för vidgad användning av GT i predikan, skript slutredigerades av dottern, som själv är liturgi, studiearbete, enskild bibelläsning. lutherforskare. Ett centralt årtionde i Luthers Med denna bok har vi fått en nyttig och läro­ liv har därmed fått sin behandling. För luther- rik historisk översikt av hur en historisk-kritisk jubileet 1983 forberedes en festskrift, som skall förståelse av bibeln, främst GT, växt fram i behandla tiden till Luthers död. Uppgiften har vårt land decennierna före och efter 1900. In­ anförtrotts en internationell forskargrupp. vändningarna mot sådan bibelsyn har också re­ Föreliggande arbete börjar vid Luthers an­ dovisats på ett sätt som gör dem rättvisa. Myc­ komst till Wartburg efter riksdagen i Worms ket är förvisso redan känt om de olika positio­ (1521) och slutar strax före avslutningen av nerna och om de personer som stått bakom riksdagen i Augsburg (1530). Eller för att an­ dem, men mycket är också okänt, även för de vända Luthers humoristiska beskrivning: tiden initierade. mellan hans vistelse ”i fåglarnas rike” (Wart­ Så som Hidal valt att disponera sin bok har burg) och hans iakttagelse av ”fåglarnas riks­ den till stor del blivit en rad mer och mindre dag” (vid fästningen i Coburg). utförliga porträttstudier av teologer och kyrko­ Detta årtionde är rikt på händelser med in­ män, i kronologisk följd. En annan väg hade flytande på Luthers eget liv och teologiska ut­ varit en starkare problemcentrering. Men så­ veckling: oroande extremistiska tendenser i som uppgiften ställts är den genomförd med Wittenberg; den svärmiska rörelsens framväxt Litteratur 181

(Zwickau-profeterna och Thomas Müntzer) och na — inte minst mot att utnyttja evangeliet till den allt häftigare teologiska polemik, som åt­ att underbygga politiska strävanden. Vad man följes av bondeupproret; nattvardsdiskussionen dock saknar, är en konfrontation med den nu­ (med Marburgkollokviet som avslutande höjd­ tida marxistinspirerade forskningen (från Ernst punkt och den efterföljande splittringen i refor­ Blochs Müntzer-framställning fram till våra da­ mationens läger); polemiken med Erasmus. Allt gar). Även om författaren ser vilken politisk detta återspeglas i Luthers rika författarskap makt Luthers egen person liksom den reforma­ och är delvis sammanvävt med den politiska toriska rörelsen blivit, är han dock angelägen kampen mellan de världsliga makthavarna. att ändå uppehålla tesen om reformationens Nödvändighteen av en ny gudstjänst och kyrko­ ”opolitiska” karaktär. Intentionen fanns. Men ordning uppstår, klarlagd genom visitationen den faktiska historiska situationen var mera i de evangeliska församlingarna. Alla dessa komplicerad. Kanske tillhör detta just Luthers händelser och problem ägnas särskilda kapitel i svaghet att medvetandet härom saknades hos den här anmälda boken, som öser ur författa­ honom liksom i hans vänkrets. Han reagerar rens rika kunskap kring Luther och hans tid mera än agrerar på det politiska området, och liksom hans teologiska utveckling. Endast någ­ just därför blir även hans roll i bondeupproret ra speciella problem kan uppmärksammas här. till sist öppen för misstolkningar. Trots Luthers ovilja mot exilen på Wartburg Även på en annan punkt bör Luthers sam- gav den honom tillfälle att avsluta en del vik­ hällspolitiska betydelse uppmärksammas på ett tiga skrifter. Det mest avgörande nya initiativet djupare sätt. Författaren berör flera gånger blev översättningen av Nya testamentet. Tiden hans ställningstaganden beträffande äktenska­ på Wartburg blev sålunda rik på frukter, men pet och dess rättsliga förhållanden. Biskoparnas vistelsen där hade även sina skuggsidor i Lut­ jurisdiktionsrätt har här varit en mycket in­ hers hälsotillstånd och de anfäktelser, som hade vecklad samhällsfråga. Förmodligen har Luther en stark inverkan även på hans teologiska syn. själv inte insett vilken revolutionerande bety­ Författaren ”avmytologiserar” emellertid den delse hans förslag att förändra detta rättssys­ berömda ”bläckfläcken” i Wartburgkammaren, tem i själva verket inneburit. Man kan se, hur eftersom den dyker upp på olika ställen och reformatorerna ända till riksdagen i Augsburg endast kan beläggas på Wartburg sedan 1650. dras med detta problem och följaktligen skapar Kontakten med Wittenberg ger Luther un­ meningsskiljaktigheter även i det lutherska läg­ derrättelser om Karlstadts växande aktivitet, ret. Visst uppmanar Luther biskoparna, såsom som oroar honom. Utan kurfurstens medgivan­ författaren träffande säger, till ”en sorts om­ de återvänder han till Wittenberg. Författaren vänd sekularisation: nämligen att avsäga sig skildrar på ett intressant sätt hans bemödanden sina andliga ämbeten hellre än de världsliga” att hålla kurfursten utanför ansvaret, så att (594). Ty de bryr sig ju inte om evangeliets sak denne kan försvara sig mot kejsarens eventuel­ och hör hemma i det världsliga ämbetet. Lut­ la förebråelser. Luther är beredd på det lidande, her insåg aldrig vilket samhällsomvälvande pro­ som evangeliets bekännelse kan medföra i hans gram som låg i detta ej heller i framhävandet liv. av det allmänna prästadömet och därmed för­ Här skymtar också förbindelsen mellan re­ samlingarnas rätt att välja sina präster. Ett oer­ formationens utveckling och den politiska situa­ hört ingripande inte endast i biskopars utan tionen fram. Bornkamm behandlar i flera kapi­ även alla världsliga herrars ärvda privilegier — tel denna ömma punkt, maktspelet mellan de om sådant hade genomförts! Kanske ligger här med reformationen sympatiserande furstarna å förklaringen varför de evangeliska församling­ ena sidan, kejsaren och de katolska landsfurs­ arna aldrig kunnat lösgöra sig från den världs­ tarna å andra sidan. Den politiska dimensionen liga överhetens överinseende och att det all­ är en väsentlig komponent och även en oroan­ männa prästadömet aldrig utvecklats till kyr­ de fråga (”kan man göra motstånd mot kejsa- kans strukturprincip. sen?”). Även om dessa problem beröres, hade Författaren ägnar ett särskilt kapitel till att man önskat att i en nutida framställning vikten skildra fromhetslivets förnyelse. Man saknar av denna ofta glömda sida blivit mera under­ dock en framställning av Luthers positiva in­ struken. Som exempel kan bondeupproret an­ sats på detta område. Bornkamm har tenden­ föras. Man kan vara helt enig i den grundläg­ sen till en genomgående kontrapunktisk fram­ gande framställning författaren ger beträffande ställning, där kritiken av den katolska from­ Luthers ställningstagande, som kommer till ut­ heten blir orienteringspunkten, medan Luthers tryck i varningar både åt bönderna och furstar­ positiva utveckling av den evangeliska from­ 182 Litteratur heten råkar komma i skymundan. Detta gäller Tillsammans med Lars Bo Bojesen har Lind­ särskilt den sakramentala grundsynen, som hardt nu skrivit en bok med titeln Samvittig­ Luther trots sin kritik aldrig uppgett. Det må heden. Även Bojesen är lärare vid Århus uni­ vara en tillfällig formulering men i sin tendens versitet med religionspsykologi som specialitet. karakteristisk: ’’Es geht nich um den Vollzug Författarna skildrar hur fenomenet samvete des Sakraments, sondern um den Glauben” förstås under olika epoker. Deras ambition har (204). Borde det inte hellre ha stått: Es geht inte varit att ge en täckande historisk översikt um den Vollzug des Sakraments im Glauben!? men deras framställning rymmer likväl huvud­ Sådana små förskjutningar ger trots författa­ tolkningarna av samvetet i den västerländska rens djupa insikt i Luthers teologiska grundsyn kulturen. Boken hör hemma i en genre som dock en viss ”protestantisk” slagsida åt fram­ kan kallas kvalificerad populärvetenskap i den ställningen. meningen att framställningen är pålitlig och Bornkamms avsikt har varit att i stället för en välgrundad utan att bli präglad av ett specifikt ensidigt systematiserande teologisk framställ­ fackspråk. Den danska bildningstraditionen är ning låta händelserna i Luthers eget liv domi­ uppenbarligen mycket gynnsam för denna art nera. Detta har han säkerligen lyckats genom­ av vetenskap. föra. Man läser med behållning om Luthers Kapitelrubrikerna är omsorgsfullt formulera­ äktenskap, familjeliv, vänner och lärjungar, för­ de och ger i koncentrat ifrågavarande epoks hållandet till fursten osv. Hans skrifter presen­ förståelse av samvetet. Först i boken kommer teras med utförliga innehållsliga redovisningar. som sig bör den grekiska och romerska anti­ Boken är en utomordentlig handledning för kens tolkning av ”samvittigheden som samvi- en balanserad värdering av Luthers historiska den”. Man förutsätter här ett slags klyvning av betydelse. Man undrar naturligtvis om inte jaget, som gör det möjligt för en del av jaget Bornkamms kritiska inställning till en ”syste­ att förhålla sig till en annan som till en inre matiserande” framställning kan förklara att dömande instans. Slående är emellertid att filo­ nordisk lutherforskning (med ett minimalt an­ soferna i det längsta försökte hålla denna upp­ tal arbeten undantagna) lyser med sin frånvaro. delning av jaget på avstånd och förvisa sam­ Visserligen har man i Norden inte primärt syss­ vetet till folkspråket, där det sålunda tidigast lat med biografiska frågor. Men man kan dock ehuru även där mycket sparsamt dyker upp. I iaktta ett växande intresse för det biografisk­ och med Cicero och Seneca finner samvetet historiska elementets betydelse på senare tid. emellertid en förblivande central plats även i Författaren var inte okunnig om nordiska teo­ det bildade språket. logers insatser. Att detta grundläggande arbete I de bibliska skrifterna spelar samvetet en för lutherbiografin inte gör bruk av dessa nor­ mycket underordnad roll. Mest uppmärksam­ diska insatser är säkert att beklaga. Ty boken mad är dess plats i Pauli brev. Enligt författar­ blir ett minnesmärke över en av vår tids främs­ na är samvetet för Paulus inte någon absolut ta lutherforskare. Till den pietetsfulla utgiva­ instans utan snarast ett uttryck för människans ren, tillika känd lutherforskare, går en djup etiska hållning, som man visserligen bör respek- tacksamhet för denna utomordentliga gåva. etra men som kan vara mer eller mindre upp­ lyst och välgrundad. Att tillskriva Paulus ett Vilmos Vajta kroniskt dåligt samvete i vår moderna mening finns det alls inget stöd för — snarare tvärt­ om — menar författarna i Krister Stendahls efterföljd. Jan Lindhardt och Lars Bo Bojesen: Samvittig­ I den medeltida skolastiken utarbetas förstå­ heden. 200 sid. Berlingske leksikonbibliotek, elsen av ’samvittigheden som teoretisk og prak­ Köbenhavn 1979. tisk erkendelse”. Synteresis står där för män­ niskans förmåga till insikt i den givna naturliga Jan Lindhardt är lektor i teologi vid Århus uni­ goda ordningen och conscientia för den prak­ versitet. Sitt breda idéhistoriska kunnande har tiska tillämpningen av denna insikt i en given han använt inte minst till att skriva böcker, situation. Denna förståelse är ju grundläggande som ger insikter om gestalter och fenomen i i den klassiska katolska naturrätten ännu idag. historien på ett sätt som belyser frågor och pro­ Mot denna föreställning om samvetet som en blem i vår egen tid också. Böckerna om Ma­ förmåga som människan besitter redan som chiavelli 1969 och om Retorik 1975 är resultat ”naturlig” människa uppreser sig Martin Lut­ av detta efterföljandsvärda arbetssätt. her. För honom avgörande är ”samvittigheden Litteratur 183 som gave”. Människan är enligt honom ”uti- människors erfarenheter och tolkningar av sin frånstyrd” — i bästa fall av Ordet och en väl- situation samlas upp och får form under olika strukturerad social ordning. Samvetet är för epoker. Varje sådan epok har därmed på sitt honom en beteckning för människans Guds­ sätt varit med om att forma den förståelse av förhållande. Är detta rätt blir samvetet gott samvetet som vi idag bär med oss. Att bli klar och människan fri till att handla i saklig om­ över det förflutna och respektera det blir där­ sorg och kärlek. med en del av vår egen självförståelse och själv­ Samvetsbegreppet under idealismens epok respekt. Därför blir det så viktigt med den skildras under rubriken ”samvittigheden som historiska insikten! ejendom”. Liksom för skolastiken ter sig sam­ vetet nu som en mänsklig förmåga att finna Lars-Olle Armgard fram till det rätta och goda. Detta förstås emel­ lertid under idealismen inte längre som förank­ rat i en överindividuell ordning utan enbart i HISTORIA SOM VAPEN den enskildes eget individuella och personliga samvete — antingen detta nu tolkas i övervä­ Werner Ende: Arabische Nation und isla­ gande emotionella kategorier som hos Rous­ mische Geschichte, die Umayyaden im Urteil seau eller i övervägande rationella som hos arabischer Autoren des 20. Jahrhunderts. Kant. Den enskildes samvete får under inga Beirut-Wiesbaden 1977. omständigheter kränkas. — Yi känner här ock­ så igen centrala liberala tankegångar. Sociala och politiska attityder, vare sig de finns Marx, Nietzsche och Freud tolkar alla ”sam­ hos en nation eller i en grupp, förs vidare, från vittigheden som en produkt”. Samvetet fram­ generation till generation, genom föreställning­ står för dem som produkten av en historisk ut­ en om en gemensam historia. Förändringar i en veckling och en given social och kulturell situa­ grupps attityder reflekteras i omtolkningar av tion — i direkt polemik mot idealismens syn. dess historia. Historiografin återspeglar de sam­ Samvetet blir till något i egentligaste mening tida problemen och spänningarna i det sociala relativt. Dess innehåll blir till något som inte och politiska livet, och att skriva historia är ett bara kan utan även bör ifrågasättas. sätt att påverka attityder och beteenden. Histo­ De s.k. nyfreudianerna liksom C. G. Jung riografin är ett politiskt vapen, vare sig för­ och Viktor Frankl behandlas i ett instruktivt fattaren är medveten om det eller inte. För­ kapitel under rubriken ”samvittigheden som fattarens åsikter och preferenser får sitt uttryck Selvets stemme”, som den röst som kallar män­ i hans framställning av historien, och de på­ niskan att bli sig själv. verkar läsarna, för med sig reaktioner: accep­ I slutkapitlet om ”samvittigheden som men­ terande eller förkastande av författarens stånd­ neskets graense” behandlas — förutom Martin punkt. Heidegger och Gerhard Ebeling — Kierke­ Ord, politiska och sociala termer, får sin gaard och Grundtvig. För Grundtvig är språket konkreta innebörd genom sina konnotationer, av gudomligt ursprung och bärare av männi­ de associationer de väcker till det vi vet (eller skans etiska hållning. I språket samlas männi­ tror oss veta) om händelser i vår (dvs. vår skors erfarenheter och tolkningar och gör sig grupps, nations, lands, kulturs) historia. gällande inte minst i vardagens samtal, i vilket Det betyder, att analysen av tendenser i vår samvetet hör hemma. Samvetet framstår där­ samtida historiografi, så som den manifesteras med som både resultatet av och redskapet för i lärda arbeten, i skolböcker, i skönlitteraturen, människors möte med Gud, sig själva och and­ är en viktig del av studiet av vår samtid, dess ra människor. attityder, dess politiska, religiösa och kulturella Efter varje kapitel anges med en signatur rörelser och strömningar. Det är också en sorts vem av de båda författarna som fört pennan. framtidsforskning: Det som nu gäller som his­ Här har jag avstått från att återge detta. An­ toria, vår tids historieskrivning, influerar idéer ledningen är att jag tycker att de lyckats med och attityder hos den generation som nu stu­ att göra en enhetlig bok och inte ett antal fri­ derar och som kommer att vara politiskt och stående kapitel. Det har nog att göra med vad kulturellt aktiv nästa decennium. de säger i sin gemensamma inledning till bo­ I sin ovan nämnda bok har Werner Ende ken. Hör knyter de an till Grundtvigs avslut­ genomfört en grundlig genomgång och analys ningsvis beskrivna ståndpunkt nämligen att i av den arabiskspråkiga historiografin under vardagsspråkets ord, till vilka samvetet hör, 1900-talet, historiografi i ordets vidaste me­ 184 Litteratur

ning: biografier, personhistoria över hjältar och talets frågeställningar och ställningstaganden. statsmän, översiktsverk, specialstudier, i böc­ Det är t. ex. intressant att se (ett exempel bland ker, tal, broschyrer, ja, i all den litteratur, som många!), hur en negativ attityd till Muawiya har varit en viktig faktor i uppbyggnaden av får sin motivering med att han gjorde sin son arabismens nationalistiska och den nutida is­ till tronföljare; detta då tolkat som ett brott lams religiösa ideal. Biografisk litteratur är mot islams ”demokratiska princip”. En intensiv särskilt intressant. Det är den som ger den diskussion om Muawiyas agerande härvidlag unga generationen identifikationsobjekt, be­ sammanfaller i tid och rum med störtandet av teendemönster. Det är karakteristiskt, att kung Faruk och monarkin i Egypten. Muammar al-Qadhdhafi i en intervju framhål­ Att man återfinner en positiv värdering av ler, att hans ungdoms hjälte var Muhammeds umayyaderna hos palestinska författare är som kusin, Ali ibn Abi Talib. man kan förutse: Syrien-Palestinas arabisk­ Som nyckel för analysen av olika tendenser islamiska kultur grundlädes och hade sin första tar Werner Ende skildringarna av umayyader- stora blomstring under det umayyadiska kali­ nas historia, Damaskus-kalifatet, och inställ­ fatet. Syriska nationalister har samma inställ­ ningen till och värderingen av umayyadema ning, medan irakiska författare är negativa till och deras politik, dvs. de avgörande politiska umayyaderna — Iraks kulturella och politiska skeendena i den islamiska världen på senare guldålder var naturligtvis det abbasidiska kali­ delen av 600-talet och det tidiga 700-talet. Hur fatet i Baghdad. beskriver 1900-talets arabiska historiker det Motsättningen mellan umayyader och alider, skedet? Särskilt tydliga och slående blir de mellan den tidiga sunnismen och den tidiga olika attityderna och värderingarna, när det shiismen, tolkas inte sällan i nutiden som kon­ gäller inställningen till inbördeskriget mot Uth- flikten mellan ”höger” och ”vänster”. Det är man (den tredje kalifen, som tillhörde samma ett synsätt som vunnit åtskillig popularitet släkt som den senare umayyadiska kalifdy- bland revolutionära shiiter, och påverkat både nastin), tolkningen av konflikten mellan Ali attityder och handlingssätt och politiska pre­ ibn Abi Talib (profetens kusin och den fjärde ferenser, som vi så tydligt sett under de senaste kalifen) och Muawiya, den förste umayyadiske årens händelser i Iran och Irak. Kanske av­ kalifen, synen på skillnaden i agerande mellan snittet om sunni-shii-motsättningarna i histo­ Hasan och Husayn såsom shiitiska imamer och riografin är det allra intressantaste i boken. tronpretendenter, attityden till den irakiske gu­ Det är knappast görligt att försöka samman­ vernören al-Hadjdjadjs metoder, och sättet att fatta hela verket med dess oerhört rika ma­ framställa fenomenet ash-shuubiyya (”nationa­ terial. Innehållet överstiger avsevärt vad bok­ lismen”, anti-arabismen, hos de icke-arabiska titeln tycks ge vid handen. Det är också obe­ muslimerna i den tidiga islam), och, naturligt­ hövligt: Det finns en utmärkt längre engelsk vis, värderingen av abbasidernas seger över sammanfattning (jämte en kort på arabiska) i umayyaderna och dynastins störtande. slutet. Författaren pekar på den negativa värdering Boken ger på grundval av analysen av sam­ av umayyaderna, som kännetecknar den tradi­ tida arabisk historiografi korta men innehålls­ tionella sunnitiska historieskrivningen — i viss rika redogörelser för ledande personer, förfat­ mån med undantag av den hanbalitiska rikt­ tare, rörelser och tendenser i arabvärlden. ningens företrädare — och hur den arabiska Ibland är analysresultaten överraskande, alltid nationalismen under 1900-talet varit en av fak­ intressanta. Det är ett viktigt ämne, en givande torerna i en attitydförändring: det umayyadiska metod, och genomförandet är föredömligt. riket var ett arabiskt välde. Influensen från Arbetet är av intresse, inte minst ur meto­ neo-hanbaliterna (wahhabiterna) är också disk synpunkt, inte bara för orientalister och märkbar: Eftersom Muawiya, den förste religionshistoriker, utan för samtidshistoriker, umayyaden, var en av Profetens följeslagare, idéhistoriker och för tros- och livsåskådnings­ kan han inte ha varit en ond människa. vetenskapen. Man kan lära sig mycket av den. Boken beskriver i det sammanhanget alla de Samtidigt måste man säga till de presumtiva viktigare kontroverserna i arabvärlden under läsarna: den förutsätter att man är någotsånär 1900-talet. De flesta mer betydande skriftstäl­ orienterad i islamisk dogmhistoria, arabisk his­ larna, och många av politikerna, har här läm­ toria, islamisk kulturhistoria och samtidshisto­ nat material för studien och analysen. Värde­ ria. Men den orienteringen bör man ju i vilket ringen av de olika historiska händelserna under fall som helst skaffa sig. umayyadtiden återspeglar och tydliggör 1900- Jan Hjärpe Litteratur 185

Nils G. Holm, Pingströrelsen. En religionsve- rörelsen användbar sådan skall inte ifrågasät­ tenskaplig studie av pingströrelsen i Svenskfin­ tas, eftersom det oftast är fråga om en envägs- land. Abo 1978, 228 sid. {Meddelanden från kommunikation, där predikanten eller före­ Stiftelsens för Åbo Akademi Forskningsinsti­ ståndaren fungerar som avsändare och åhörar­ tut, nr 31). na som mottagare. Numera används dock ock­ så mer interaktionistiskt orienterade kommu­ Nils G. Holm disputerade 1976 i Uppsala på nikationsteorier, vilka är exponenter för två- avhandlingen Tungotal och andedop, en reli­ och flervägskommunikation. Hur interaktionen gionspsykologisk undersökning av glossolali hos fungerar i bredare sammanhang på det sociala finlandssvenska pingstvänner (se min recension planet inom pingströrelsen hade varit värde­ i STK, 1/1977). Han har fortsatt sina forsk­ fullt att få vetskap om. Med den kommunika­ ningar om pingströrelsen i Svenskfinland och i tionsteori som Holm använder kan man möj­ ovannämnda bok givit en sammanhållen och ligen komma åt den ”interaktion med Gud”, väl integrerad framställning av sina tidigare som sker vid pingströrelsens kultformer. Ett studier. budskap genom predikan, tungotal och profetia Arbetet innehåller emellertid också ett vä­ kan visserligen sägas vara en ”transcendering” sentligt nytt grepp, i och med att det är insatt av kommunikationen, så att människan uppfat­ i ett organisations-, religionssociologiskt och tas stå i direkt kontakt med Gud. Men på det socialpsykologiskt perspektiv. Undersökningen sociala planet ändras kommunikationen endast beskriver centrala delar av pingströrelsen, bely­ såtillvida som det sker ett ”sändarbyte” vid ser och förklarar till viss grad viktiga skeenden glossolali och profetiskt budskap, då någon per­ och psykologiska förlopp ur beteendevetenskap­ son i församlingen ofta övertar rollen som sän­ liga synvinklar. Boken vidgar sålunda perspek­ dare. Fortfarande är det dock väsentligen fråga tivet på pingströrelsen, om man jämför med om en envägskommunikation, och den är loka­ doktorsavhandlingen. Nu utnyttjar Holm orga­ liserad till sammankomsterna. nisationsteori, kommunikationsteori, kunskaps- Ur forskningssynpunkt hade det varit värde­ sociologi och den religionspsykologiska rollteo­ fullt att analysera kommunikationsvägarna i ri, som utformats av Hjalmar Sundén. Det övrigt inom pingströrelsen, t. ex. hur kommu­ övergripande intresset är en religionsvetenskap- nikationen fungerar mellan dem som innehar lig kategorisering av pingströrelsen. För detta olika funktioner såsom äldste, föreståndare, vidkommande använder Holm typologier, som evangelister, missionärer, diakoner, musikleda­ utarbetats inom religionssociologin, i främsta re, söndagsskollärare etc. och pingstvännerna i rummet ett analysschema, som J. A. Beckford allmänhet. Av Holms framställning kan man använt och som Holm i någon mån komplette­ lätt få den föreställningen, att makt- och auk- rar. Till viss grad diskuteras kyrka- sekt-typolo- toritetsstrukturen är så fast och stabil inom gin. Utom pingströrelsens egna publikationer pingströrelsen, att den förhindrar annan kom­ används bandinspelningar från sammankoms­ munikation än den envägskommunikation, som ter, intervjuer och observationer. Holms studie påvisar finns. Sannolikt existerar Nytt i förhållande till doktorsavhandlingen ett kommunikationsnät, som man inte kommer är att bokens ämne är vidgat till att inkludera åt enbart med hjälp av den teori som Holm an­ sociologiska och socialpsykologiska synpunkter vänder sig av. Att komma åt dynamiken i detta på pingströrelsen, vad beträffar organisation kommunikationsnät på socialpsykologisk väg och kult. Även i denna bok intar frågan om torde vara en viktig och intressant forsknings­ tungotalet ur religionspsykologisk synpunkt en uppgift. väsentlig plats, men författaren har vidgat om­ På ett par andra punkter har Holm utvidgat rådet till att omfatta diskussion även av sin undersökning, om vi jämför den med dok­ andra av pingströrelsen omhuldade nådegåvor, torsavhandlingen. Det gäller glossolalins an­ såsom uttydning av tungotal, profetia och hel- passning till språkmiljön. En huvudpunkt hos brägdagörelse. I typologiseringskapitlet upptas Holm är, att det finns vissa likheter mellan frågan om relation till staten, till samhälle och glossolali och existerande språk på morfem- kultur samt till övriga kyrkor och samfund. nivå, och att tillfällig språkmiljö kan påverka När Holm analyserar kultformerna gör han utformningen av tungotalet. Holm exemplifie­ bruk av en kommunikationsteori, som uteslu­ rar här liksom i doktorsavhandlingen med en tande är exponent för en vägskommunikation: person, nyss hemkommen från Tanzania, vars sändare, budskap, kanal för överföring samt glossolali påminner om swahili. Holm gör dess­ mottagare. Att denna teori är en för pingst­ utom här en lovvärd ansats till förklaring av 186 Litteratur xenolali, dvs. man uppfattar tungotalet som ett utlösande effekt på vissa personer. Vid sidan av verkligt språk, tyska, engelska eller franska. profetisk glossolali och böneglossolali, som Vissa likheter kan uppstå mellan tungotal och Holm noga undersökt de psykologiska omstän­ ett levande språk på morfem-nivå, varigenom digheterna kring, hade nu denna tredje typ av enstaka s.k. glossoider kan uppfattas ha viss glossolali behövt bli föremål för en djupare betydelse. Enstaka ord, stavelsestrukturer och penetrering än vad Holm här gör. fonem-kombinationer kan tas fram ur levande Ett nytt psykologiskt fenomen som Holm språk, som glossolalisten inte kan men varit berör i denna bok och som aktualiserats under i ytlig kontakt med. För personer med vag senaste år särskilt i samband med vissa former kunskap om främmande språk kan sådant av den karismatiska rörelsen, är omkullfallan­ tungotal uppfattas som ett talande av ett verk­ dets fenomen i samband med förbön och hel- ligt språk. Om vederbörande desutom har en brägdagörelse-ritus. Fenomenet ifråga, som disposition att uppfatta tungotal som xenolali Holm anlägger vederhäftiga synpunkter på, får och har ett kompletteringsmaterial inbyggt i närmast stå som exempel på att Holm i sin hjärnan, är det inte omöjligt att han upplever forskning är öppen för studium av nya och tungotalet på sådant sätt. aktuella fenomen av religionspsykologiskt in­ Eftersom språkmiljön säges påverka glossola- tresse. lins utformning, är det väsentligt att få klarhet i hur glossolalin utformas hos finladssvenska Thorvald Källstad pingstvänner, som lever i finskspråkig miljö. Holm erkänner att det material han har här­ vidlag är mycket litet, det gäller enbart fyra glossor. Det visar sig då, att finskans stora vo­ Leif Eeg-Olofsson: Johan Dillner. Präst, musi­ kalrikedom inte återfinns i glossolalin. Vidare ker och mystiker. (Bibliotheca historico-eccle- har tungotalet konsonant-kombinationer (-str-, siastica Lundensis VIII). 320 sid. Almqvist & -dr-), som är främmande för finskan. Vokalen Wiksell International. Sthlm 1978. -i- som är dominant i finskan har inte lika hög frekvens i glossolalin. För finskan främmande Johan Dillner (1785—1862) var en av de mera ljud (sje-ljud, tydligt aspirerat h) förekommer i bekanta svenska prästerna under förra delen av glossolalin. Dessa fakta skulle logiskt sett tala 1800-talet. Om mångsidigheten i hans verksam­ emot Holms grundidé, att språkmiljön påverkar het och läggning erinrar redan underrubriken utformningen av glossolali. De behöver i och till den avhandling, som Leif Eeg-Olofsson har för sig inte kasta omkull W. J. Samarins teori, publicerat 1978: Präst, musiker och mystiker. att varje människa på grund av sina normalt Även om författaren redan i förordet med all inlärda språkfärdigheter kan tala i tungor, men rätt framhåller, att Dillner inte var en av vårt de kan ifrågasätta hållbarheten i denna tes, en lands största kulturgestalter, kan det dock ock­ tes som Holm i sina tidigare forskningar i stort så sägas om honom att han på olika sätt fick sett menat sig kunna bekräfta. Frågan om betydelse både för sin egen tid och för fram­ egenskapen att tala i tungor är betingad av in­ tiden. lärning och miljö är en fråga av stor räckvidd. Av bokens tolv kapitel handlar de åtta första Holm säger sig inte här kunna ge sig in på att om Dillners levnad och verksamhet. Till de närmare diskutera den. Erfarenheterna från många förtjänsterna i denna monografi hör den finskspråkiga miljön är emellertid så pass skildringen av de olika miljöer, där Dillner lev­ uppseendeväckande, även om materialet är de och verkade. Sådana redogörelser kan ibland tunt, att fortsatt forskning är av nöden. Här få en bred plats i sammanhanget. Han var norr­ borde Holm ha följt upp problematiken från länning och prästson, född i Selånger vid Sunds­ doktorsavhandlingen och nu skaffat ett rikhal­ vall. Skoltiden i Härnösand och de därpå föl­ tigare material, som kunde belysa språkmiljöns jande studierna i Uppsala skildras ingående. Att inflytande. han redan under uppsalaåren var känd för sin Ett problem som doktorsavhandlingen gav musikaliska läggning är intressant med tanke ett otillräckligt svar på var frågan om den psy­ på hans framtida insats för kyrkomusiken. kologiska förståelsen av ensam-glossolali, efter­ Bland hans litterärt berömda vänner under stu­ som det i det närmaste saknas en biblisk roll dentåren och därefter kan nämnas E. G. Gei- därför. Holm snuddar vid denna fråga i boken jer. Efter sin magisterpromotion och prästvig­ Pingströrelsen, men han konstaterar endast, att ning 1809 var Dillner under fem år präst i situationer av ensamhet får en på glossolalin Stockholm. Här var han bl. a. medlem av Gö­ Litteratur 187 tiska förbundet. Hans fortsatta prästerliga be- följare i teologiskt avseende, av vilka författa­ fordringsgång innehåller i och för sig inte något ren nämner några, kan sägas ha utgjort en sär­ speciellt säreget. Han var efter stockholmsåren skild riktning i svensk kyrklighet. Vid sin teck­ först regementspastor på Frösön, blev därefter ning av Dillners personlighet nämner författa­ kyrkoherde i Uppland, först i Östra Ryd, sedan ren också ett drag av clairvoyance, som natur­ i Funbo och slutligen under den längsta tiden, ligt nog har tilldragit sig ett särskilt intresse. 1841—1862, i Östervåla. Man får i Eeg-Olofs- Det som numera kanske främst gör Dillners sons framställning veta mycket om dessa tre namn bekant är det av honom på nytt fram­ församlingar på Dillners tid. Först och främst förda, ensträngade instrument, som kallas psal- får man emellertid veta mycket om Dillners modikon. Varken instrumentet eller dess namn egen utveckling som präst och teolog. Från är Dillners egen uppfinning, inte heller det till­ 1814 kan man, anser författaren, i Dillners pre­ hörande notsystemet i siffror. Han gav ut dikningar konstatera något av en ny ton, som psalmböcker med melodierna till 1819 års innebar en brytning med tidens gängse, ”neo- psalmbok i sifferskrift. Den första av dessa ut­ logiska” förkunnelse (sid. 63). Denna föränd­ kom 1830. Det är anmärkningsvärt och kunde ring förklarar författaren på olika sätt. Han i förbigående anmärkas, att wallinkritikern Dill­ hänvisar till intryck från nyromantiken. En av ner på denna punkt har gjort en effektiv insats denna rörelses mycket bekanta företrädare för att popularisera Wallins psalmbok. Psalmo- hörde en tid till Dillners umgängeskrets, Lo­ dikoninstrumenten kom också att användas i renzo Hammarsköld. Att denne räknade Sa­ väckelsesångernas tjänst och fick vidare sin an­ muel Johan Hedborn som Dillners lärjunge vändning såväl i folkskolorna här hemma som i ifråga om predikan innebar sålunda enligt emigrantkretsar i Amerika. Eeg-Olofsson har Hammarsköld ett högt betyg för Dillner. Vida­ utgivit en förteckning över psalmodikonnoter re nämner Eeg-Olofsson Dillners intryck från (Svenskt musikhistoriskt arkiv, bulletin 15, dansk litteratur och teologi, bl.a. från Grundt­ 1978). Denna förteckning utgör resultatet av vig, men även från Swedenborg och från herrn- ett ingående forskningsarbete beträffande psal­ hutarna. Det avgörande var emellertid till en modikonnoter, härstammande från Dillner och början, enligt Dillners egen uppgift, att han hans efterföljare. Talrika litterära citat i skild­ kom att studera Jacob Böhmes mystik under ringen av Dillners insats visar hur tonen från förmedling av böhmelärjungen Anders Collin. dessa psalmodikoninstrument har inneburit, en­ Som församlingspräst i Östervåla ägnade ligt Anders Österlings kända ord om den psal- Dillner mycket intresse åt bl.a. nykterhetsrö­ modikonspelande torparen, ”en lovsång i ar­ relsen. Han fick också i denna församling erfa­ modsskrud”. renhet av den evangeliska väckelserörelsens op­ Eeg-Olofssons bok om Johan Dillner är resul­ position mot de kyrkliga formerna. Dillner var tatet av ett omfattande forskningsarbete som själv i viss mån påverkad av väckelsen, utan att framlägges i lättläst form. Illustrationer belyser vilja veta av någon separation mellan kyrka innehållet. För innehållet redogöres bl. a. i för­ och stat. Skildringen av hans församlingsarbe­ teckning över Johan Dillners tryckta skrifter te, särskilt beträffande det som gällde folksko­ samt i förteckning av de många otryckta och lan, som ju hade blivit obligatorisk 1842, och tryckta källorna. Både som personskildring och fattigvården, innehåller mycket som väl kan ut­ tidsskildring har boken om prästen, musikern göra en genomsnittsbild av det svenska samhäl­ och mystikern Johan Dillner ett bestående vär­ let under de tidigare decennierna av 1800-talet. de. Detta är som redan har antytts något karakte­ ristiskt beträffande Eeg-Olofssons uppläggning Allan Arvas t son av sitt ämne. Att man nu vet så pass mycket såväl om detta som om Dillners personliga ut­ veckling beror inte minst på att denne var en flitig författare, som i olika sammanhang förde Robert Murray: Var är den vän? En bok om fram sina idéer och synpunkter. Han intresse­ Johan Olof Wallin. 148 sid. Skeab Förlag AB. rade sig tydligen för det mesta som rörde sig i Kristianstad 1979. tidens kyrkliga liv. Inte minst omfattade han med intresse frågor som rörde sig om liturgi År 1979 kunde man i vårt land fira tvåhundra- och hymnologi, om handbok och psalmbok. årsminnet av Johan Olof Wallins födelse, den Eeg-Olofsson har karakteriserat hans teologiska 15 oktober 1779. Det har väl kunnat sägas med inställning som ”luthersk mystik”. Hans efter­ viss rätt att minnet av denne har bleknat och 188 Litteratur att tvåhundraårsminnet inte lät tala så mycket lins till prästeståndet 1809 utdelade psalmför­ om sig. Det var i så fall i överensstämmelse slag och hans båda anonyma artiklar i Wall- med vad han ofta inte minst i sin psalmdiktning marks Journal senare på sommaren detta år. hade beskrivit som livets ordning: att försvinna Författaren ger klart uttryck för att Wallins och glömmas. Men ändå är trots allt Wallin ge­ särpräglade personliga läggning fick sin stora nom sin psalmdiktning i större utsträckning än betydelse. Han var från början ”viljekraftig, andra av sina samtida skalder ett levande för­ otroligt flitig och taktiskt skicklig” men samti­ flutet. Särskilt Emil Liedgrens wallinforskning, digt också ”villig att pröva nya vägar och ly­ i avhandlingen från 1916, Wallins läroår som hörd för tidens röster” (sid. 39). Wallin ”gick psalmdiktare, men också i många andra arbe­ metodiskt till väga” framhåller Murray med all ten, har bidragit till en djupare förståelse, även rätt (sid. 54). Dessa psalmbokens tillkomstår ger om många frågor ännu återstår. prov på Wallins egen roll som en konsekvent, I sitt arbete ”Var är den vän?” med anled­ strategisk och viljestark ledare av arbetet, sam­ ning av Wallinminnet 1979 har Robert Murray tidigt som han ofta visade sig kunna skickligt givit en sammanfattande bild av Wallin och dölja denna tendens. Kriserna och depressio­ hans livsverk. Boktiteln utgör ingressen till en nerna, som ofta har diskuterats (sid. 42), visade av hans mest berömda psalmer och till inne­ sig Wallin ibland kunna kompensera med en hållet den kanske mest särpräglade, en psalm våldsamt uppdriven aktivitet. Kommitténs till­ ”i särklass” som Murray uttrycker det (sid. 66, sättande 1811 hade som bakgrund Wallins öns­ 1937 års psalmbok nr 564). Att Wallins främsta kan att vinna tid och hindra ett förhastat av­ livsverk var psalmboken av 1819 hör till det görande. Sammanträdena skulle enligt hans självklara, den var enligt hans eget uttryck önskan hållas i Stockholm, utanför Samuel Öd- adventssøndagen 1820 i Västerås domkyrka manns och i viss mån väl också ärkebiskop hans ”angelägnaste, egentligaste dagsarbete”. Lindbloms avgörande inflytande. Wallin lycka­ Murray vill emellertid inte endast ge en bild av des få gehör hos denne för sitt projekt att 1814 psalmboksarbetet utan vill ”ge en presentation års förslag skulle utges som en provpsalmbok av mannen och hans verk”. för att bedömas av olika instanser och sålunda Efter redogörelsen för Wallins barndom och inte överlämnas för direkt stadfästelse. I själva studieår följer en teckning av hans litterära ut­ verket fick han på så sätt möjlighet att omsider veckling, ”vägen till Parnassen”, hur han blev förverkliga sin plan att själv ge ut ett psalm- en känd och erkänd skald, akademiledamot boksförslag. Förslaget från kommittén 1814 1810. Frågan vad det var som gjorde Wallin var, som Wallin själv uttryckte det i brev till till psalmdiktare kan ses från olika perspektiv. Lindblom, ”en praktupplaga”, ett dokument Från att ha varit en flitig och ambitiös förfat­ till olika myndigheter och auktoriteter men inte tare av akademiska tävlingsskrifter gav han se­ avsett för spridning bland gemene man. Detta nare och tydligast i företalet till sitt psalmboks- sista gällde däremot om Wallins eget förslag, förslag 1816 tillkänna en romantiskt färgad utarbetat med ärkebiskopens goda minne och uppskattning av de gamla psalmerna och av tryckt på Wallins eget initiativ i slutet av 1816. psalmboken som en folkets bok. Synpunkterna Att ärkebiskopen visserligen med stora ord ut­ beträffande Wallins utveckling som psalmdik­ tryckte sitt gillande av Wallins förslag men inte tare kan vara både många och skiftande. Präst­ föranstaltade om dess omedelbara tryckning vigningen fick utan tvivel sin betydelse liksom blev för den senare en stor besvikelse. Johan också sammanträffandet och vänskapen med Åström, kyrkoherde i ärkestiftet, var sedan Michael Choraeus, den tidigt bortgångne skald, hösten 1815 Wallins förtrogne medarbetare och vars psalmdiktning Wallin till en början kom som sådan för honom en tillgång. Murray har att fortsätta. Åren 1809—1819 kan betecknas studerat Wallins brev till Åström, där man som ”psalmbokens år” enligt rubriken till ett får en närkontakt med det intensiva psalmar­ kapitel i Murrays framställning. Författaren betet våren 1816. Wallin räknade det tydligen återger de i svensk psalmhistoria betydelsefulla som ovärderligt att ha Åström som medarbe­ och välkända händelser som rymdes inom detta tare på grund av dennes nära kontakter med decennium, såsom tillsättandet av psalmboks- ärkebiskopen. kommittén 1811, det 1814 framlagda förslaget Murrays fortsatta skildring belyser olika si­ till förbättrade kyrkosånger och Wallins eget dor av Wallins fortsatta arbete. Den bild som förslag två år senare, den direkta förebilden till här tecknas, är både intressant och mångsidig. 1819 års psalmbok. Ingressen till utvecklingen Efter omnämnandet av ”Dödens ängel” följer under de tio psalmboksåren utgjordes av Wal­ som en höjdpunkt och en sammanfattning Anna Litteratur 189

Greta Wides dikt om ”den store hemlängtaren”. ”Kirchenlieder im Umkreis von J. S. Bach”. Murrays wallinbok är synnerligen väl utarbe­ Det gällde att utröna, i huru hög grad Bach vid tad, intressant, innehållsrik och lättläst på en valet av koraler för sina kantater, som nästan gång. Den handlar om och ger rättvisa åt Wal­ alltid är komponerade för en bestämd söndag, lins intensiva verksamhet på så många områ­ använde sig av den gamla kyrkoårsordningen, den. Hans egenskap av berömd predikant hör ”Detempore”-traditionen. Det var då nödvän­ till de många detaljerna. Författaren har lyc­ digt att fastställa, vari denna ordning bestod i kats få med många fakta, inte minst av det den lutherska kyrkan på Bachs tid och i hans slag, som en senare tids forskning har klarlagt, krets. Detta skedde genom en omfattande un­ utan att framställningen på något sätt verkar dersökning av de föreskrifter och anbefallning- hopträngd. Wallinminnet 1979 har på så sätt ar beträffande psalmvalet för olika söndagar, fått en värdig skildring, som i korta drag visar som ingick i 86 särskilt utvalda psalmböcker. riktigheten i de avslutande orden på bokens Att Bach i sina kantater lämnade tidens gängse omslag, att Wallin ”fascinerar och väcker frå­ psalmrepertoar för att gripa tillbaka till de gor än i dag”. gamla Lutherpsalmerna från 1500-talet, är, framhåller författaren, ett känt faktum. Allan Arvas t son Hymnologien är vidare representerad bl. a. genom ett bidrag av Waldtraut Ingeborg Sauer- Geppert, ”Hymnologische Vorbesinnung aus der Sicht eines Germanisten”, alltså en hymno­ Jahrbuch für Liturgik und Hymnologie. 22. logisk förhandsundersökning ur en germansk Band 1978. 23. Band 1979. Resp. XVI+297 språkforskares synpunkt. Vid den pågående re­ och XVI+263 sid. Herausgegeben von Konrad visionen av den tyska evangeliska psalmboken Ameln, Christ hard Mahrenholz, Alexander Völ­ hade man inte tillräckligt beaktat de språkliga ker. Johannes Stauda Verlag, Kassel. frågorna, som tillhörde hymnologiens konstitu­ tiva element. Författaren tar upp till jämförelse Av den stora tyska serien Jahrbuch für Litur­ språkbehandlingen i två psalmer, som båda an­ gik und Hymnologie, som utkommit sedan ses representativa för var sin tid, en 1600-tals- 1955, skall här nämnas något om de två senast psalm och en 1900-talspsalm, nämligen respek­ utgivna banden. tive Paul Gerhardts Nun ruhen alle Wälder Årsboken för 1978 inledes med en minnes­ (1937 års psalmbok nr 442) och Jochen Klep­ teckning av Wilhelm Thomas (1896—1978), pers ”middagspsalm” från 1938, Der Tag ist superintendent och företrädare för den litur­ seiner Höhe nah, ordagrant: Dagen är nära sin giska och hymnologiska forskningen. Liturgi- höjdpunkt. Denna senare psalm har ofta be­ ken är representerad genom flera undersök­ dömts som föråldrad redan vid sin tillkomst. ningar i denna årsbok. Georg Kretschmars bi­ Den vill emellertid, framhåller artikelns för­ drag om dopet, Die Grundstruktur der Taufe, fattare, framställa livets oföränderliga grund­ ger sålunda en inblick i den patristiska forsk­ struktur och den bedjande människans situa­ ningen beträffande dopliturgien. Alfred Nie- tion utan att därvid förbigå det tjugonde år­ bergalls utredning av gudstjänstuppfattningen i hundradets speciella frågor och teologiska insikt. de lutherska bekännelseskrifterna har en sär­ För att dikten skulle kunna fungera som psalm, skild aktualitet genom jubiléerna för flera av inordnade Klepper den i den traditionella psalm­ dessa 1979 och 1980. En redogörelse för en genren. 1700-talets rationalistiska ändringar i kongress, som sammanslutningen Societas Li- Gerhardts aftonpsalm kan, menar författaren, turgica höll i Canterbury i augusti 1977, med tänkas få en motsvarighet i textändringar från 130 deltagare från 20 länder, visar att konfe­ denna tid, ändringar som bör undvikas innan rensens aktuella ämne var dopet. Den nyss­ man med alla hjälpmedel sökt sig fram till psal­ nämnda artikeln av Georg Kretschmar anges mens ursprungliga innebörd. Detta berör så­ som ett av konferensens huvudföredrag. Vidare lunda en mycket aktuell fråga. Det kan tilläg­ förekom redogörelser från olika länder, varvid gas att Jochen Klepper (1903—1942) var en Lars Eckerdal behandlade diskussionen om do- tysk författare, som dog under förföljelsen un­ . pet i Sverige. der nazistväldet. En hymnologisk undersökning, vartill initia­ För övrigt innehåller årgången 1978 melodi­ tivet tagits av Bachinstitutet i Göttingen, utgör frågor från reformationstiden med hänsyn till bakgrunden till Detlef Gojowys artikel om psal­ Johann Walter (en artikel av Walter Blanken­ mer i kretsen kring Johann Sebastian Bach, burg). Konrad Ameln redogör för melodien till 190 Litteratur en av sångerna i Achtliederbuch, Nürnberg ämnena samt med psalmregister och person­ 1523/24 och för nytryck av gamla hymnologis- register. Det nu nämnda kan ge en viss antydan ka källor. Catherine Winkworth (1829— 1878), om dessa årsböckers gedigna innehåll. De an­ översättare av tyska psalmer till engelska, skild­ sluter sig sålunda värdigt till den föregående, ras av Gerhard Teuscher. Symbolen ”kyrkans långa serien. skepp” och besläktad symbolik behandlas i en artikel av Hans-Bernhard Schönborn. Walther Allan Arvastson Lipphardts redogörelse, ”Das Corpus troporum der Universität Stockholm” har som framgår redan av rubriken omedelbart intresse hos oss. Den handlar om de undersökningar av medel­ tida troper, som utgivits av Ritva Jonsson och O. Marcusson respektive 1975 och 1976. Årgången 1979 inledes med minnesteckning­ Resuméer av doktorsavhandlingar ar över två forskare, Alfred Niebergall och Herbert Goltzen. Ett liturgiskt huvudbidrag, av Göran Larsson: Der Toseftatraktat Jom hak- Frieder Schultz, behandlar ordinationen. Ordet Kippurim. Text, Übersetzung, Kommentar. 1. ”struktur” anges i en artikel, av Karl-Hein­ Teil, Kapitel 1 und 2. 270 sidor. rich Bieritz, som ett av tidens nyckelord också Distribution: Studentlitteratur, Box 1719, på det liturgiska området. Den hymnologiska 221 01 LUND. huvudartikeln behandlar temat krig och fred i Forlagspris: 30 kronor. 1900-talets psalmdiktning och är författad av Andreas Wittenberg. Avhandlingen innehåller en textedition baserad I de kortare bidragen ifråga om liturgiken på den s.k. Erfurthandskriften samt en över­ redogöres bl.a. för den ortodoxa liturgien. Ett sättning och kommentar till Toseftatraktaten nytt brevarium från klostret Amelungsborn be­ Jom hak-Kippurim. Denna traktat behandlar skrives. Gudstjänsten i de evangeliska refor­ på grundval av föreskrifterna i Ex. 30, 10; Lev. merta kyrkorna i Schweiz skildras särskilt ur 16; 23, 26—32; 25, 9 och Num. 29, 7— 11 i den synpunkten att predikan är det centrala huvudsak förberedelserna för och genomföran­ momentet. Johann Gottfried Herders psalmbok det av tempelgudstjänsten på Stora Försonings­ av 1795 får sin belysning i en artikel av Konrad dagen. Följande huvudteman behandlas i de Ameln, som visar att denna psalmbok av olika båda första kapitlen av traktaten, vilka bearbe­ skäl inte ger en riktig bild av sin upphovsmans tats i avhandlingen: En relativt stor del handlar geniala språk- och litteraturforskning. Samme om förbererandet av översteprästen inför För­ författare redogör också för hymnologiska och soningsdagens gudstjänst, vilket har sin grund musikteoretiska nytryck. En studie av Hans- i att denne är den ende, som får utföra guds- Bernhard Schönborn behandlar psalmtemat tjänstritualet på denna dag, varför hans rituella ”morgonrodnaden”, som han kan anknyta till renhet och förmåga att utföra kulthandlingarna det grekiskt-romerska ”Eos”, ”Aurora”, samt på föreskrivet sätt är ett absolut villkor för för­ till bibelordet, till Ambrosius och till senare, soningen av folkets synder. Vidare behandlas medeltida kyrkosång. Det kan inte minst för utlottningen av sysslor bland de övriga präster­ Sveriges del även erinras om romantiken. Wal­ na i samband med den dagliga kulten samt de­ lin karakteriserade i sitt bibeltal 1816 den när­ ras rituella bad och tvagningar, översteprästens varande tiden som ”en morgonrodnad till säl- föreskrivna kläder, avläggandet av syndabekän­ lare tider”. En annan typ av undersökningar nelserna, utlottningen av de båda bockarna, representeras i årsboken 1979 med en artikel dvs. syndoffersbocken, som skall slaktas, och om tron på Guds ledning enligt evangelisk ”syndabocken”, som skall drivas ut i öknen psalmdiktning (Christian-Erdmann Schott). och dödas. Slutligen beskrives i ett omfattande Den psalm- och bönbok för soldater, som utgi­ sidotema votivgåvor till Templet och ges en vits 1977, beskrives av Waldtraut Ingeborg presentation av dem som donerat dessa samt av Sauer-Geppert. Samma författare redogör ock­ vissa specialister anställda i Templet: dem som så för den konferens, som Internationale Ar­ bakade skådebröden, dem som tillredde rökel­ beitsgemeinschaft für Hymnologie (”IAH”) sen, ledaren för tempelsången samt en expert höll i Regensburg sommaren 1979. på skrivkonst (möjligen tempelbibliotekarien). Båda årgångarna avslutas med litteraturredo­ Tosefta är en s.k. tannaitisk text, som inne­ görelser från olika länder beträffande de båda håller traditioner från tiden fram till Mischnas Litteratur 191

kodifiering omkring år 200 e. Kr. Eftersom konungens herravälde såsom rättvisans, fridens traktaten om Försoningsdagen behandlar för­ och frihetens beskydd. Detta fursteideal ges ett hållanden i Templet, innehåller den ett stort förnyat innehåll under tidig medeltid och ut­ antal traditioner från tiden före Templets för­ vecklas och tillämpas i den gregorianska re­ störelse år 70 e. Kr. formrörelsen med dess krav på ”libertas eccle- Avhandlingen följer principerna för Tosefta- siae”. Sålunda introduceras även detta furste­ utgåvan i den tyska serien ”Rabbinische Texte”, ideal med sin förnyade tillämpning i det svens­ ed. G. Kittel, K. H. Rengstorf, Stuttgart 1933— . ka källmaterialet från och med 1200-talets Kommentaren syftar till att göra texten till­ andra hälft. gänglig även för den som inte är fackman inom Inflytandet från den kanoniska rätten och den rabbinska litteraturen. I den fortlöpande dess fursteideal undersöks i avhandlingen. Det bibliografin hänvisas därför både till litteratur svenska källmaterial som behandlas utgörs av av inledande art och till verk, som kan leda den Frihetsbrevet (1319) och Magnus Erikssons specialintresserade vidare. Särskilt stort utrym­ landslag (1350). I de två svenska furstespeglar me ägnas åt mischnahebreiskans egenart i jäm­ från ungefär samma tidsperiod som även analy­ förelse med bibelhebreiskan, förhållandet mel­ seras, Um styrilsi kununga ok höffunga och lan Tosefta och Mischna, den tannaitiska litte­ Den himmelske kejsarens bok till konungarna, raturens traditions- och redaktionshistoria och har även inflytandet från nyaristotelismen och allmänna struktur, rabbinsk skriftutläggning dess rättsteori, som den tolkats av Thomas ab och argumentationsteknik, förklaring av realia, Aquino, påverkat fursteidealet. Enligt denna belysning av tidshistorien under framför allt de teori framställs den i dygd och förnuft fost­ sista åren före Templets förstörelse, tillika den rade konungen som den positiva rättens na­ tid i vilken Nya Testamentet tar gestalt. turlige övervakare och regierare. Biskop Thomas’ Frihetsvisa liksom Engel- brektskrönikan från tiden före 1400-talets mitt fortsätter dessa ideologiska och rättshistoriska traditioner, som återfunnits i källmaterialet Kristin Drar: Konungens herravälde såsom från 1300-talet. Rättvise-, frids- och framför rättvisans, fridens och frihetens beskydd: me­ allt frihetsbegreppet sätts emellertid in i ett deltidens fursteideal i svenskt hög- och sen­ nationellt perspektiv, beroende på hotet från medeltida källmaterial. 193 sid. Almqvist & Danmark mot den svenska självständigheten. Wiksell International, Stockholm 1980. Sålunda erhåller begreppen en ny dimension utöver den traditionella innebörden. I Karls­ Avhandlingen är en analys av svenskt käll­ krönikan kommer emellertid detta nationella material från 1300- och 1400-talet. Dess ideo­ perspektiv att bli så dominerande, att begrep­ logiska och terminologiska utgångspunkt är pens ursprungliga innebörd med deras förank­ Augustinus’ fursteideal i De civitate Dei, dvs. ring i den kanoniska rätten ej längre återfinns. AKTUELLT

ut efter att under föregående vecka ha deltagit Rapport från Societas Ethica i regeringsförhandlingarna med de strejkande, dels hinna samla sig till en teoretisk framställ­ Societas Ethica var under första veckan i sep­ ning. Denna kom att bli mycket odogmatisk för tember i år samlat till sin årliga Jahrestagung i att komma från en marxistisk ekonom, tillika 'ett prästseminarium i utkanten av Warszawa. den man som av en minister utpekats som Po­ Ärets tema var formulerat Ökonomie und lens ledande ekonom just nu. Frågan om grund­ Ethik: ökonomische Theorie und ökonomische läggande mänskliga behov stod i centrum av Entscheidung. Omständigheterna i Polen med hans framställning, och han menade att vi både strejker och förhandlingar mellan arbetarna i öst och väst var dåliga på att fastställa dessa. och regeringen gjorde att detta tema hade en Han erkände utan omsvep det egna landets aktualitet som ingen hade drömt om, när man problem, men han hade ett brett internationellt häromåret bestämde sig för att för andra gång­ perspektiv, där både ekologiska frågor och nord- en under sällskapets ca 15-åriga historia för­ syd-dialogen kom med i bilden. Hans diskussion lägga årskonferensen till en öststat. formade sig till en vädjan om etiska principer Föreläsningarna var som vanligt 3 till anta­ för ekonomernas arbete, och han var avväp­ let; f.ö. ägnades tiden åt grupparbeten, plenar- nande uppriktig och opretentiös. Det förekom samlingar och andra sociala aktiviteter. Först en del diskussioner i grupparbetet om hur pass i talarstolen var den tyskfödde men i Schweiz frank man skulle vara, när det gällde att ställa verksamme katoliken O. Höffe. Hans tema löd frågor till honom, men han hade inga svårig­ Wirtschaftsordnung und Gerechtigkeit. Eth­ heter att avväpna sina frågare. Han skilde sig isch-sozialphilosophische Überlegungen. Han högst påtagligt från beteendemönster som and­ talade i tur och ordning om det ekonomiska ra öststatsmarxister tidigare visat vid debatter systemet som en social institution, om de i Societas Ethica. mänskliga rättigheterna som principer för eko­ Äran av att ha lyckats genomföra denna nomisk rättfärdighet och om strategier för eko­ Polenkonferens tillkommer i hög grad profes­ nomisk rättfärdighet. Ett huvudbegrepp för sorn i teologisk etik vid Warszawas katolska honom var i det sista fallet ”förhandlingar”, teologiska fakultet Helmut Juros, dekanus vid och de som kände till hans tidigare insatser be­ denna fakultet och mångårig medlem av säll­ rättade att detta var centralt för både hans skapet. Han kommer f.ö. till Sverige under vå­ teori och praxis. ren 1981 för att enligt planerna föreläsa både Nummer 2 i talarstolen var den engelskfödde i Lund och Uppsala om ett tema som han väl professorn i filosofi och politisk vetenskap vid behärskar: Anthropologie und Ethik bei Karol University of Chicago Brian Barry. Han talade Wojtyla, dem Papst Johannes Paulus II. om Welfare Economics and the Liberal Tradi­ Societas Ethica fortsätter för sin del åtmins­ tion, och man måste tyvärr säga att han ägnade tone ännu något år med att belysa rättfärdig- alltför stor del av sin framställning åt en histo- hetsbegreppets ställning i olika sammanhang. risk-kritisk genomgång av ekonomiska teorier, Nästa års konferens i Salzburg ägnas sålunda men att han var alltför knapphänt, när det gäll­ åt temat Gerechtigkeit und Strafe. Som andra de att utveckla en god ekonomisk teori för våra möjliga årstemata har tidigare också nämnts dagar. Där kom det att stanna vid antydningar Politik und Gewalt resp. Internationale Rechts­ om fördelningsfrågor, varvid dels ett meritkri­ ordnung. 1982 planerar man att samlas i Jugo­ terium, dels vad John Rawls kallat ”the duty slavien, 1983 i England och 1984 vill man gärna of fair play” var hans huvudprinciper. för tredje gången i sällskapets historia återkom­ Den tredje föreläsaren kom av flera skäl att ma till Sverige. De andra nordiska länderna tilldra sig det utan tvekan starkaste intresset, borde visserligen stå före i tur, men deltagan­ nämligen den polske ekonomiprofessorn /. Pa~ det därifrån är uppseendeväckande dåligt. jestka, vilkens föreläsning fick läggas sist på programmet, dels för att han skulle hinna vila __ Jarl Hemberg