Glas Är Massa I Rörelse Glas Är Konstfrämjandet Massa I Rörelse Konstfrämjandet

Eva Arnqvist, Johanna Gustafsson Fürst, Ingela Johansson, Åsa Jungnelius, Caroline Mårtensson, Malin Pettersson Öberg. Axel Andersson (red.)

KONSTFRÄMJANDET

GLAS ÄR MASSA I RÖRELSE GLAS ÄR KONSTFRÄMJANDET MASSA I RÖRELSE KONSTFRÄMJANDET

GLASS IS MOVING MASS Innehållsförteckning

11 Förord: Glas är en aldrig stillastående massa 97 – 192 Massa i rörelse – det är massa i rörelse Eva Arnqvist, Johanna Gustafsson Fürst, Ingela Johansson, Åsa Jungnelius, Caroline Mårtensson, Malin Pettersson Öberg

15 Inledning: Mellan handling och ting Axel Andersson A B

1 25 Eva Arnqvist 1 195 Förebyggande Positionsförflyttningar – en studie i rött Catharina Gabrielsson

2 37 Johanna Gustafsson Fürst 2 203 Konstnärligt arbete i en somatisk Veckan har åtta dagar och abstrakt tideräkning Joseﬁne Wikström

3 49 Ingela Johansson 3 211 Återupprepa, repetition, repetera I ljuset och skuggan av ornamenten – en repetition Rebecka Thor

4 61 Åsa Jungnelius 4 217 En vara som kan tala? Om historieproduktion En vara som kan tala och postindustriellt glasbruk Johanna Rosenqvist

5 73 Caroline Mårtensson 5 227 Jorden vi ärvde. En betraktelse över människan Efterklang och naturen inspirerad av verket Efterklang Tomas Bannerhed

6 85 Malin Pettersson Öberg 6 233 Reading Glass: An Extended Commentary Att läsa glaset Ola Ståhl B Translations/Översättningar 293 Foreword: Glass is Never Still 324 The Earth We Inherited. A Reflection on the Human and 7 243 Att gestalta samhällsförändring — it is Moving Mass Eva Arnqvist, Johanna Gustafsson Nature Inspired by the Artwork – en konferens utifrån projektet Massa i Rörelse Fürst, Ingela Johansson, Åsa Reverberation Jungnelius, Caroline Mårtensson, Tomas Bannerhed Lisa Rosendahl Malin Pettersson Öberg 327 Att läsa glas: en utökad kommentar 295 Introduction: Between Act and Thing Ola Ståhl 8 249 Conversation between Lisa Rosendahl Axel Andersson and Annette Bhagwati 331 Art and the Manifestation of Social 298 Eva Arnqvist Change — A Conference Based on Shifting Positions — a Study in Red the Moving Mass Project 9 255 Konversation mellan Lisa Rosendahl Lisa Rosendahl 299 Johanna Gustafsson Fürst och Cornelius Holtoft The Week has Eight Days 334 Konversation mellan Lisa Rosendahl och Annette Bhagwati 300 Ingela Johansson 10 259 Konversation mellan Lisa Rosendahl In the Light and Shade of the 337 Conversation between Lisa och Helene Larsson Pousette Ornaments — a Rehearsal Rosendahl and Cornelius Holtoft 304 Åsa Jungnelius 339 Conversation between Lisa Look, a Commodity That Can Speak! Rosendahl and Helene Larsson 11 265 Konversation mellan Lisa Rosendahl Pousette och Peter Aronsson 305 Caroline Mårtensson Reverberation 342 Conversation between Lisa Rosendahl and Peter Aronsson 12 269 Paradigmskifte inom svenskt glas: 306 Malin Pettersson Öberg Reading Glass 344 Paradigm Shift in Swedish Glass: experiment, granskning och omdefinering Experimentation, Examination i en tid av glasindustrins förändring 308 Preventive and Redefinition in a Time of Catharina Gabrielsson Change in the Glass Industry Maja Heuer Maja Heuer 312 Artistic Labour in a Somatic and Abstract Chronology 347 The Art Institution as 13 275 Konstinstitutionen som medproducent Josefine Wikström Co-Producer Bengt Olof Johansson Bengt Olof Johansson 316 Reiteration, Rehearsal, Repetition Rebecka Thor 349 Moving Mass

281 Medverkande 319 A Commodity that Speaks? Contributors, see page 281 About Historiography and Post-Industrial Glassmaking Johanna Rosenqvist Förord

Glas är en aldrig stillastående massa – det är massa i rörelse

Eva Arnqvist, Johanna Gustafsson Fürst, Ingela Johansson, Åsa Jungnelius, Caroline Mårtensson, Malin Pettersson Öberg

Massa i rörelse är en konstnärlig undersökning av en plats i förändring. Närmare bestämt av ett område i östra Småland känt som Glasriket. Projektet initierades av konstnären Ingela Johansson, född och uppvuxen i Boda i en familj med generationer av glasarbetare. Johansson bjöd in sina kollegor Eva Arnqvist, Johanna Gustafsson Fürst, Åsa Jungnelius, Caroline Mårtensson och Malin Pettersson Öberg att tillsammans med henne undersöka och gestalta intryck och erfarenheter av platsen och den förändringsprocess i vilken den befinner sig. Vad innebär det att gå från industrisamhälle till postindustriell kunskapsekonomi, från levande landsbygd till glesbygd? Vilken roll har glaset – som bruksvara, konstverk, industri, teknologi, hantverk, objekt, idé och gemenskap – spelat historiskt och var befinner det sig i dag? I projektet skildras dessa frågor ur sex olika konstnärers perspektiv. Eva Arnqvist har i Positionsförflyttningar – en studie i rött undersökt hur Kosta samhälle har påverkats socialt, symboliskt och materiellt i omställningen från industri till upplevelse- ekonomi. Johanna Gustafsson Fürst har efter en längre praktik på ett glasbruk reflekterat över den arbetande kroppen och

11 drömmen om Den perfekta produkten, vilket blivit temat för en lingen. Den bok som ni nu håller i er hand, formgiven av Jonas film liksom för en serie samtal och skulpturer. Ingela Johansson Williamsson och med Axel Andersson som redaktör, är pro- rekonstruerar i sitt verk I ljuset och skuggan av ornamenten – en jektets sammanfattande del och genomförs i samarbete med repetition historien om den sudettyska arbetskraftsinvandring- Konstfrämjandet. en och kunskapsöverföringen av gravyrtekniker från Böhmen, Vi vill tacka alla som på olika sätt bidragit till projektet som bidrog till den svenska glasindustrins framgång och till Massa i rörelse. Samarbetspartners och bidragsgivare, boende byggandet av folkhemmet. Åsa Jungnelius, boende och verksam och verksamma i Glasriket, publik, besökare och deltagare, i Glasriket, reflekterar i sitt självbiografiska verk Titta en vara kollegor, vänner och familj. Vi vill särskilt tacka Kalmar konst som kan tala! över hur det är att leva på platsen och att uppleva museum och Bengt Olof Johansson som initialt trodde på vårt övergången från representation till självorganiserad praktik. projekt, The Glass Factory och Maja Heuer, Lisa Rosendahl Caroline Mårtensson har i sin undersökning Efterklang låtit för sitt arbete med konferensen, Axel Andersson för arbetet laboratorieanalyser av växter från Smålands mest förorenade med boken, Kulturrådet och Konstnärsnämnden för avgörande glasbruk vittna om de saneringsproblem som regionens kom- ekonomiskt stöd liksom Regionförbundet i Kalmar län, Nybro muner och invånare står inför. Slutligen genomför Malin Pet- Kommun och Konstfrämjandet. Slutligen vill vi önska er god tersson Öberg i sin film Att läsa glaset en kulturhistorisk läsning läsning. av glasets betydelse för Sverige och för konstruktionen av ett modernt samhälle, som även reflekterar de sprickor och löften som inte infriades i detta samhällsbygge. Under de tre år som samarbetet pågått har olika nedslag gjorts på platser runt om i Småland. Projektet inleddes under våren 2014 med en gemensam arbetsvistelse i Glasriket och introducerades offentligt med en egen tolkning av den traditionsenliga hyttsillen, genomförd på The Glass Factory i Boda i april 2015. Samma höst öppnade utställningen Massa i rörelse, curerad i samarbete med dåvarande museichef Bengt Olof Johansson. Utställningen följdes av programpunkter och avslutades i februari 2016 med konferensen Att gestalta sam- hällsförändring – om konstnärens roll som kunskapsproducent och konstinstitutionen som plats för tvärdisciplinära samtal, ut- vecklad av curator Lisa Rosendahl. Följande höst genomfördes åter en serie programpunkter på The Glass Factory i samband med en utställning där konstnärernas verk integrerades i sam-

12 13 Inledning

Mellan handling och ting

Axel Andersson

Låt oss för ett ögonblick skjuta frågan om hur det hela började åt sidan, behandla den som lika ﬁktiv som den om hur allt kommer att sluta. Efter början ﬁnns ett längre uppvaknande. Här börjar jag använda materialet, formar det till tinget som föränd- rar mig. Som när obsidian, svartare än natten, slogs till flisor och förvandlades till pilspetsar. Naturens glas, resultatet av ett berg rikt på kiseloxid som smälts av lava och sedan stelnat, förvandlat till ett vapen och ett redskap vilket hjälpte till att föda ett samhälle. Ju bättre jägare individer blev, desto lättare hade de att jaga efter födan som i sin tur gjorde att deras hjär- nor utvecklades. Och det är någonstans här som vi börjar bli ett kollektivt vara i vår delade kunskap om hur vi ska tillvarata naturen på nya sätt. Vuxna sätt. I allt större utsträckning skapar vi en värld när två eller fler material kombineras av våra händer. För fem tusen år sedan gjordes så det första tinget och varan av glas tillverkat av människor; ytbeläggningen fajans. Detta skedde i ett Mesopotamien som också gett upphov till de första metallerna: koppar och brons. I begynnelsen applicerades den glaslika glasyren på lergods för att göra det starkt och vackert. Glas är massa i rörelse är en bok som tar sitt avstamp

15 i konstprojektet Massa i rörelse av Eva Arnqvist, Johanna beståndsdelarna för att uppnå en tillfällig helhet som kan leda Gustafsson Fürst, Ingela Johansson, Åsa Jungnelius, Caroline fram till nya perceptioner och nya användanden. Och på så Mårtensson och Malin Petterson Öberg. Men mellan dessa sätt tangerar konsten samhället, och glaset, i hela dess konst- pärmar finns mer än ett bokslut. Tanken är att denna bok ska gjordhet. Vi talar om material som med andra material bildar fungera som en öppning. Ett ting och en vara som omfamnar massa, vars tillstånd kan förstås som ett varande i färd från sin pluralitet, men som också understryker vikten av att ta ett stadium till ett annat. vara på samtalet mellan konsten och samhället. När användandet sätts i centrum, som i detta projekt, Karl Marx utförde sitt fadersmord när han rättade läro blir en viktig fråga hur detta användande kan ske på ett sätt mästaren Ludwig Feuerbach. ”Filosoferna har bara tolkat som respekterar materialen. Ofrånkomligen måste detta ske världen på en rad olika sätt, men det gäller att förändra den” med tanke på att ”material” inbegriper människor, grupper står det att läsa i ”Teser om Feuerbach” från 1845. Misstaget såväl som individer, samt platser för mänsklig boning och ar- hos ”all hittillsvarande” materialism hade varit att uppfatta bete, det vill säga material som genom mänsklig användning objektet som objekt, något åskådat, snarare än som ”sinnlig påverkar oss. Vi återvänder alltså till Marx formulering ”sinn- mänsklig verksamhet” eller ”praktik”. Marx påpekar att hans lig mänsklig verksamhet” och till insikten att estetik utan etik stora fiende idealismen, ironiskt nog, hade uppskattat prakti- kanske utgör den främsta, och farligaste, idealismen. Ett etiskt kens roll mer än Feuerbach och unghegelianerna. Men detta användande av material innefattar omsorg som tillvaratagan- bara, så klart, i det abstrakta då idealen fanns i en värld bort- dets högsta praktiska princip. Omsorgen kilar in sig mellan om denna, vilket inte heller var någon hjälp. Marx attack mot tolkningen och förändringen som det mänskligaste av alla en dålig materialism som inte ens kunde åstadkomma något förehavanden. bättre än vad idealismen hade mäktad med fungerar väl än Enligt en naiv humanism är omsorgen något som kommer idag. Samhället, speciellt dess strukturella förvandlingar, likt från naturen, men att visa hänsyn, vara omsorgsfull, är i själva dagens senkapitalism, framstår som något som drabbar oss verket ren konstgjordhet. Det är vår främsta syntetiska kvali- likt farsoter. En känsla, svår att undfly i det postindustriella té. Det är konst. Omsorgen kräver två parallella omfamning- paradigmskiftet, som inte minst drabbat hantverksbaserade ar; dels av det som finns framför oss och dels av allt det som produktionsformer i glasbruken. Mot detta ställs den politiska det som vi står inför kan bli. Omsorgen står för en konkret aktivismen som återvänder till idealismen. Individens möjlig- öppenhet som kan anamma både livet och döden. Framförallt heter omförhandlas till en uppfordrande plikt att göra mot- står denna utgångspunkt för en förståelse för att det i tolkning stånd genom handling mot denna värld. finns förändring om tolkning omsätts i handlande; användande De medverkande konstnärerna i Massa i rörelse tolkar och praktik. inte glaset, bruksdöden eller det vaga eftersken som går att I sitt manifest för ”Maintenance Art”, underhållets konst, förnimma efter att folkhemmets lampa släckts. Konsten är ett från 1969 frågar konstnären Mierle Laderman Ukeles vem användande i ett syntetiskt kollage, ett sökande av de rätta som ska plocka upp skräpet på måndagsmorgonen efter revo-

16 17 lutionen. En fråga relevant i stora delar av världen som, oavsett som reglerat samhällen och format en kultur. Den småländska om den har styrts av kapitalistiska system eller de inspirerade glasindustrin har också på många sätt spelat rollen av en symp- av marxismen, nu tar sig an den radikala post‑industriella för tomatisk näring som speglat inte bara samhällets drömmar om vandlingen. Laderman Ukeles ville skapa omsorgskonst. Pro- en bro mellan hantverk och massproduktion, men också mellan gramförklaringen beskriver två ”instinkter”, en som tillhör bruksvara och konst. Sedan de stora ekonomiska problemen döden och en som tillhör livet. I dessa så vänder hon på Sigmund för näringen på 1970-talet och dess gradvisa upplösande har Freuds drifter från Bortom lustprincipen (1920), varav en sikta- den också blivit en nästan smärtsam klar bild för globaliserade de mot döden och den andra lusten. För Freud var dödsdriften strukturer i förvandling där Småland verkar ha hamnat på den jämställd med den tvångsmässiga upprepningen. Enligt honom förlorande sidan. Som ett motdrag myntade den småländska var det bara barn och konstnärer som kunde leva med den. Dess glasindustrin termen ”Glasriket” i syfte att öka turismen till motsats, eros, byggde på principen att undvika smärta. området. En berättelse skapades som kunde fylla i något av det För Laderman Ukeles var ”dödsinstinkten” att jämställa som de makroekonomiska förklaringsmodellerna var på väg att med ”separation, individualitet, avantgarde […] att göra sin egen glömma bort: om industrins dominerade betydelse för regionen sak”. ”Livsinstinkten” var ”förenande, den eviga upprepningen, och, inte minst, det säregna mötet mellan konst, hantverk och uppehållandet och underhållandet av arterna”. De två instinkter- industri som hade skett här under 1900-talet. na gav i sin tur upphov till två system: Development (utveckling) I Massa i rörelse befrias termen ”Glasriket” från dess ut- och Maintenance (underhåll). I det första gällde individuell ska- nyttjande inom en polerande marknadsföringsindustri. Samti- pelse och konstant förändring för förändrings skull. I den andra, digt ges den en ny relevans som ett omvårdande, ett städande den hon pläderade för, handlade det om att damma av individua- efter industrins kollaps och dess övergång till en i stora delar lismen, bevara det nya, upprätthålla det nya och hålla igång, för- småskalig hantverkspraktik. Begreppet har genom denna nya svara och upprepa förändringen. Hon accepterade att underhåll användning fått börja stå för livet snarare än döden, fortsätt- eller omsorg inte beredde plats för de där yviga och drastiska ningen, snarare än det slutgiltiga etablerandet av ett paradigm. förändringarna som ”utvecklingssystemet” gjorde. Det var Vad som också skett är att det har tagits ett steg från singula- också avgjort tråkigare och mer tidskrävande. Samtidigt, som ritet till pluralitet. Uttryckt i mer bekanta ordalag förmedlas Laderman Ukeles förklarade: någon måste städa upp efter revo- här att det inte går att förstå individen utanför kontexten och lutionen, någon måste se till att alla de där stora förändringarna inte heller det lokala utanför det globala. Omsorgen öppnar går att använda till något vettigt snarare än att bara försvinna likt upp sig mot helheten, inriktad på skillnaderna men utan att tro irrbloss med oöverskådligt mänskligt lidande i sina spår. att något går att förstå avskilt från något annat. Att ett glasrike Glasindustrin, som kom till Småland 1742 när bruket i hänger samman med ett annat är också tydligt av den viktiga Kosta tände ugnarna, har aldrig varit någon stor del av den cirkulation av expertis och arbetskraft som skett mellan olika svenska ekonomin. Men på det lokala planet, i östra småland, glasproduktionscentra i Europa. hade den varit dominerande. En allomstädes närvarnade praktik Glas har varit, är och kommer att vara en viktigt vara, i

18 19 någon form, för Småland, men glas är också emblematiskt sett ur ett globaliserat flöde av kunskaper och råmaterial. Utom i vissa få områden, som i Mesopotamien där fajans och sedan glas först tillverkades, är de omedelbart tillgängliga råvarorna inte sådana att det går att göra genomskinligt glas. Inte heller ﬁnns det kunnande som är nödvändigt för att göra mer än de enklaste av former. Genomskinligt och konstnärligt utformat glas är en produkt av varor och människors resande och utbyte. Två historiska storhetstider i Europa vad gäller glas, antikens romarrike och det tidigmoderna Venedig, har helt och hållet grundat sig på vida nät av förbindelser och utbyten. Mellan dessa perioder var mycket av Europas glas det så kallade ”skogsglaset” (Waldglas) ett opakt, grön- eller brunaktigt, glas som tillverkades i ambu- lerande hyttor i kontinentens stora skogsområden med lokala B råvaror och lokal kunskap. Konsten måste hela tiden förhålla sig till spänningarna, kontrasterna och, viktigast av allt, de komplementära förhållan- den som existerar i sammanfogandet av material. En utsaga som gäller främst den konst som vill arbeta på och med en plats. — Kärnan, tinget, måste sättas i rörelse, det måste upprepas och vårdas för dess förmåga att bli till tusen saker. Det är så använ- dandet kan generera andra användningar i en kedja av meningar och utbyten. Användandet blir materialet som blir till tinget och som i denna rörelse också skapar det jag som alltid också A är ett vi.

20 21 A

Eva Arnqvist

25 – Vi får inte ihop det längre. Medel familjer. Jag förstår dem, för de vill ju välja åldern är väl mellan 75 och 80 år. Alla själva. Förr kom alltid de som hade flyttat ut föreningar har samma problem. Det finns från Kosta hem vid midsommar, men de har inga som vill ta vid. Förr var man tvungen att blivit för gamla nu. De unga kommer inte på göra det själv. Det var inte lika tillrättalagt samma vis. Men vi anser att vi är på fram- som det är nu. De arbetade väldigt hårt på marsch idag, med satsningarna som Torsten bruket. Att de sen orkade vara här på friti- Jansson gjort, och han ska göra ytterligare. den och hjälpa till och bygga upp det här, det Det är stor turistindustri här hela somma- är beundransvärt, och att det blev förening- ren. Det är det vi får satsa på. ar. Då fanns det många föreningar här: SSU, kvinnoklubben, skytteklubben… Idag är det Sven-Olof och Eivor Karlsson, pensionärer många som fordrar att de ska finnas men de och aktiva i föreningen Verdandi och Kosta vill inte hjälpa till. Folkets hus, 11 juni, 2015 Idag går det inte längre några första majtåg genom Kosta. Vi gick alltid med. Vi – Kosta har förändrats och blivit hade en fanbärare som vi valt och två fanor, något helt annat än vad det var. Idag är både en för ungdomsavdelningen och en för de hotellet och outleten större än bruket. stora. De ligger här nere i källaren. I år blev Vår största utmaning för framtiden är att tyvärr förstamajfirandet inställt för de bör- människor ska fortsätta tycka att det är lika jar bli gamla, och musikkåren har haft svårt spännande att komma hit och besöka oss: att rekrytera ungdomar. att besöksmålet fortsätter kittla. De yngre idag har inte samma intresse. De är mer ute och far. Våra flickor ville Monica Widnemark, kommunordförande (s) inte bo här utan de är utflyttade med sina Lessebo kommun, 26 juni, 2015

A1 26 Eva Arnqvist A1 27 Positionsförflyttningar – en studie i rött A1 28 Eva Arnqvist A1 29 Positionsförflyttningar – en studie i rött Till höger: I entrén till Kosta bibliotek står sedan sommaren 2014 en anslagstavla med ett anslag uppsatt av Ekeberga hembygdsförening. Anslaget är uppmaning till allmänheten att fylla i namn på glasarbetare som inte kunnat identiﬁeras på ett fotograﬁ från Kosta glasbruk 1941. Sommaren 2016 hade ännu inga namn fyllts i.

A1 30 Eva Arnqvist A1 31 Positionsförflyttningar – en studie i rött Till vänster: På denna sockel framför Folkets hus i Kosta stod tidigare ett granithuvud av Per Albin Hansson. En morgon för några år sedan fann man huvudet nedslaget och skadat på marken. Det har sedan dess förvarats i Kosta Folkets hus källare. Kosta, 2015.

A1 32 Eva Arnqvist A1 33 Positionsförflyttningar – en studie i rött A1 34 Eva Arnqvist A1 35 Positionsförflyttningar – en studie i rött Fürst Johanna Johanna Gustafsson Gustafsson

37 Veckan har åtta dagar (Uthärda). Veckan har åtta dagar (Uthärda).

A2 38 Johanna Gustafsson Fürst A2 39 Veckan har åtta dagar Veckan har åtta dagar (Tid är ornamentik). Veckan har åtta dagar (Slipsen och golvet).

A2 40 Johanna Gustafsson Fürst A2 41 Veckan har åtta dagar Veckan har åtta dagar (Räknar minuter). Veckan har åtta dagar (Nya vågen).

A2 42 Johanna Gustafsson Fürst A2 43 Veckan har åtta dagar Veckan har åtta dagar (High ﬁve). Veckan har åtta dagar (Genomträngning).

A2 44 Johanna Gustafsson Fürst A2 45 Veckan har åtta dagar Graverade teckningar på defekta askurnor i förgängligt glas gjorda under en längre vistelse på Målerås Glasbruk. De för- gängliga urnorna vittrar sönder i jorden och är godkända för gravsättning i jorden. Design på urnorna och innovation av glasmassan är gjord av formgivaren Annette Sviberg-Krahner. Patentet såldes till Målerås Glasbruk som också producerar Veckan har åtta dagar (24-timmars schema). urnorna.

A2 46 Johanna Gustafsson Fürst A2 47 Veckan har åtta dagar

Ingela Johansson

49 A3 50 Ingela Johansson A3 51 I ljuset och skuggan av ornamenten – en repetition A3 52 Ingela Johansson A3 53 I ljuset och skuggan av ornamenten – en repetition A3 54 Ingela Johansson A3 55 I ljuset och skuggan av ornamenten – en repetition I ljuset och skuggan av ornamenten – en skolan. På en del håll förekom helt menings repetition. Två-kanals video, väggtapet, med lösa trakasserier. I vår stad Haida skulle t.ex. inspiration från glasmönster av arkitekten alla tyskar lämna ifrån sig sina musikinstru- Joseph Hoffmann, 69 min. 2015 ment. Om man inte gjorde det frivilligt beslagtogs de och slogs sönder. Min far lämnade gitarren och mandolinen, men sin Textutdrag från kapitel 1, Resan fiol gömde han på vinden och tog sedan med den till Sverige. En gång när han cyklade till (…) Efter kriget, under Potsdamkonferensen jobbet kom en tjeck och viftade med pistol 1945, beslutade segermakterna att tvångs- och tvingade till sig cykeln. Tjuven kunde förvisa de tyska minoriteterna i öst. Den inte ens cykla. Efter några vingliga försök tjeckoslovakiska regeringen påbörjade en ledde han cykeln och fick gå. Far fick massiv utrensning. också gå. Det var många kriminella och liknande som hade kommit över gränsen Gerhard Mouschna: En morgon kom tjeck eftersom det var så enkelt att bara ta för sig. erna och skrek som bara den: ”Ut ur huset, De välskötta gårdarna förföll, glasindustrin ni får ta 30 kilo med er”. Sedan drev de iväg och andra industrier fick ett avbräck. Efter folk under sommaren 1945. Men vi hade kriget kom det ryssar och det var kaosartat. dokument som bevisade att morfar blivit Min far, som var diabetiker, fick inte tag i förföljd av Gestapo, så vi fick stanna. Det sitt insulin längre. Det var hemskt, ryssar- var ändå ingen större förmån. na plundrade apoteken och sjukhusen på Presidenten Beneš blev tjeckisk na sprit. Det var kaos. Och då fick vi höra talas tionalist efter kriget och höll ett radiotal om den där transporten som skulle gå till innan utdrivningen: ”alla tyskar som bor i Sverige. landet: vi ska ta deras sista näsdukar”. 1.3 miljoner etniska tyskar deporterades Provisoriska lagar, de så kallade ”Beneš till den amerikanska zonen och 800 000 till dekreten”, infördes, vilket innebar att den sovjetiska zonen. De transporterades i sudettyskarnas arbets- och livsvillkor godsvagnar eller fick göra långa vandringar försämrades kraftigt. De fick bära vit arm till fots. Många klarade inte vandringen. bindel eller ett tecken i tyg med ett N, Hur många dödsoffer som fördrivningen som i Neˇmec, som betyder ”tysk”. De fick gav upphov till skiftar beroende på vilket också bära en nazistsymbol på ryggen och land som skriver historien. Tyska historiker förnedrades offentligt. Brev distribuerades nämner 240 000–459 000 och tjeckiska inte, de fick inte köpa tidningar, eller ha 2 000–70 000. radio, cykel eller körkort. Alla tyskspråkiga skolor stängdes. Sudettyskar blev utsatta Marianne Pohl, svärdotter till Erich Pohl för en systematisk statlig terror genom d.ä.: Min man var med sin far i Prag många förlust av medborgarskap, konfiskering av gånger. Det var inga bra minnen han hade egendom, fängelseförvaring, deportation från den tiden. Man hade hängt människor i och tvångsarbete. lyktstolparna där, så det var hemska saker som hände. Och det var ju ryssarna som Helga Rotter: Medan andra världskriget gjorde det… Erich packade ner allting i en pågick fick tjeckerna lida mycket under den trälåda som han skulle ta med sig i flykten tyska ockupationen. Hämnden kom 1945 och den trälådan fick hembygdsföreningen när tjeckerna genomförde en etnisk rensning. i Orrefors av mig. Det var bara en trälåda, Alla tyskar skulle ut ur landet och deras men den var jättestor. Han hade arbete när egendom beslagtogs. De rika råkade värst han kom till Sverige 1950. Så det var inte ut. Tjeckerna tog deras hus och gårdar och som det är nu när flyktingar kommer, för de bosatte sig där. Tyska barn fick inte gå i har ingenstans att ta vägen.

A3 56 Ingela Johansson A3 57 I ljuset och skuggan av ornamenten – en repetition De sudettyskar som fått hjälp av Arbetar en avfolkning. Scheutz hade även kontaktat tecken på okunskap att ens försöka förena trots sitt motstånd fick han fortsätta att rörelsens flyktinghjälp uppfyllde myndighet greve Folke Bernadotte som skulle dessa motpoler till ett Gesamtkunstwerk producera för kejsarhuset. Ingen var bättre ernas kriterier. Industrin, som fått ett bege sig ut på en ny resa till Tyskland och [allkonstverk] och ett brott att slösa med på glas än han. (…) uppsving efter kriget, saknade arbetskraft ordna transporten för vissa sudettyskar. den kraft och ansträngning som krävdes för Adolf Loos ritade glasservisen ”nr. och man beslöt att låta fler sudettyskar Men Bernadotte förklarade att Röda Korset att skapa ornament när det ändå ledde till 248”, två år innan han dog, till en mässa i komma till Sverige. De passade väl in i inte hade med själva urvalet att göra, och att föremålen i slutändan blev omoderna. Lissabon. Han approprierade ett Bieder- folkhemmet som homogen grupp. att Scheutz istället skulle kontakta Folke ”Om det inte fanns något ornament, skulle meyrglas som Napoleon hade använt men 1947 blev Arbetsmarknadsstyrelsen Thunborg på regeringskansliet. alla män bara arbeta fyra timmar om dagen”. utformade bara ett tumblerglas och en och Utlänningssektionen huvudansvariga för Ornamentet utgjorde ett förtryck mot det flaska – alltså inte alla delar. rekryteringen och överföringen av sudet- Heinz Richter: Under kriget blev jag inkallad moderna samhällets utveckling. Frihet från tyskar från Österrike. I Tyskland nekades de till flottan och efter kriget kom jag tillbaka ornament var ett tecken på andlig styrka. Peter Rath: Stefan Rath var en personlig vän utresetillstånd. till Haida och fick jobb där en tid, men sedan Walter Benjamin såg förändring- till Josef Hoffmann. Loos var ofta kritisk till fick jag flytta igen. Det är sådant jag helst ar i konstutvecklingen som en effekt av Hoffmann och hans dekorativa stil, så farfar Erich Dieter Pohl d.y.: Min pappa kände den inte vill prata om. Jag jobbade som ritare på förändringar i den ekonomiska strukturen. hörde aldrig av sig till Loos. Men Loos skickade svenske ambassadören i Prag. Rosborg hette ett glasbruk, ritade modeller och mönster. Med den tilltagande mekaniseringen skulle ett ritpapper med tre eller fyra rektanglar i han. Rosborg i sin tur kände Johan Beyers Jag hade fått inresetillstånd till Sverige, men konsten likna den industriella produktionen. blyerts till honom. Farfar visste inte vad det var, far som ägde Orrefors. Han var också fick inget tillstånd för utresa i Tyskland. Så Auran hade försvunnit eftersom konsten bli- så han frågade Loos: ”Du har skickat ett papper, någonting inom UD. ”Kom till Sverige!”, jag fick gå illegalt till Österrike. Jag gick till vit reproducerbar. Glaset i borgerlighetens vad är detta”? Loos blev mycket arg: ”Det här sa han så många gånger till pappa efter svenska konsulatet i Linz och där träffade jag interiörer lämnade inga spår efter sig på är min servis, min enda servis, och jag vill att 1945. Men det var som min pappa sa, svårt folk som kände min far och som hade jobbat samma sätt som äldre historiska artefakter. det genomförs av Lobmeyr!” Det var kanske då att lämna sitt hemland. Man kan ju inte både i Åfors, Glimåkra, Trelleborg och Eda. Funktionalistiska stilriktningar som Bauhaus farfar kände sig beredd att arbeta för Loos i en ta med sig någonting. Så det blev inte av skulle istället skapa nya rum av glas, ett ma- rolig och ny stil: dricksglas utan ben. till att börja med. Men 1948, när ryssarna terial som enligt Benjamin skulle förvandla Men servisen framställdes inte på det tog över i Tjeckoslovakien, det var någon Textutdrag från kapitel 2, Industrin mänskligheten helt. sätt som Loos ville ha den. Min farfar sa: statskupp där, då vet jag min pappa sa: ”Nu För Karl Marx var kapitalistens enda ”Du kan inte göra en helt platt botten, det måste vi bort härifrån”. Med Rosborgs hjälp (…) Filosofen Jean-Luc Nancy menar att strävan att maximera profiten för att inte kommer att bli repor”. Loos svarade: ”Jag och egna kontakter flyttade mor och jag 1900-talet var ornamentets århundrade. bli utkonkurrerad. Under industrialismens kommer ändra på botten”. till Västtyskland och pappa flyttade över Det var en tid när män började klä sig i svart framväxt skapades förbindelser i form av Han gjorde fjärilar och insekter, och gränsen. Genom Rosborgs förmedling fick och staden blev en stad med svartklädda materiell produktion mellan kapitalister och ville att vi skulle gravera dem så att man såg vi riktiga västtyska pass med detsamma. De män. Det var århundradet när konstnären konstnärer som möjliggjorde nya formexpe- insekterna genom glaset. Det skulle vara flesta som kom som vi gjorde fick främlings- började motsätta sig borgerligheten efter- riment och skapade mervärde i det kapita- matt. Men min farfar sa att han inte kunde pass som begränsade rörelsefriheten. som den borgliga mannen saknade smak och listiska systemet. Även om företag flyttade göra en sådan utsmyckning eftersom han öppenhet för något annat än ornamentet fram positionerna för glaset tillsammans var känd för att använda få dekorationer I Arbetsmarknadsstyrelsens undersökning som form. med arkitekter och konstnärer hävdade och rådde honom istället att göra räfflor. om hur stort behovet var av sudet De österrikiska arkitekterna, Josef Marx att arbetaren själv var en vara i det Hemligheten är att räfflorna egentligen inte tysk arbetskraft, framgick det att 5000 Hoffmann och Adolf Loos, hade en dispyt kapitalistiska systemet. är polerade, det är bara om de inte poleras sudettyskar skulle behövas inom olika om hur man skulle använda sig av orna Familjeföretaget Lobmeyr, grundat som man ser dem genom glaset. näringsgrenar. Länsarbetsnämnden ringde mentet. Hoffmann var en centralfigur i flera 1823, deltog i nästan alla världsutställningar. Loos original skisser skilde sig från även runt till ungefär 200 företag som estetiska rörelser i början av 1900-talet och De producerade ljuskronor för aristokrat vår mer utvecklade industriskiss. Glaset svarade att de helst ville ha 20–45-åringar Loos utbildade unga arkitekter på Bauschule erna i alla slott och för Europas kungahus. skulle se ut som en cylinder, men hade vi med flera års yrkesvana. Småglasindustrin men undervisade i motsats till Hoffmann Ludwig Lobmeyr d.ä. höll en bankett gjort formen helt cylindrisk skulle det ha ville först ha 300 utländska glasarbetare, inte i brukskonst. för konstnärer, läkare, litterära och politiska sett ut som om väggarna fallit inåt. Det sker men ett år senare uppgav de enbart ett Gregor Paulsson, som följde debat- personer en gång i månaden. Vid banketter- ett slags optisk förändring vid glastillverk- behov av 134. ten, menade att vägen bort från dekoren na framfördes öppen kritik mot kejsarhu- ning. Folk har kritiserat oss att vi inte följde Den svenska glasindustrin behövde innebar en förenkling som möjliggjorde en set. Det var en tid då det inte fanns någon Loos ritning exakt, men vi är ju experter. förstärkning. Företrädaren för den svenska mer kostnadseffektiv produktion. Men det yttrandefrihet. År 1848 kom en stor våg glasindustrin, Carl Ivar Scheutz, hade med- ankom på konstnären att hitta lämpliga mo- av revolutioner i hela Europa som gjorde delat Skånes handelskammare att det rådde tiv som kunde sysselsätta gravörerna. (…) uppror mot kungamakterna. Även i Wien brist på fackkunnig arbetskraft inom små Bildkonsten och konsthantverket gjorde man revolt och Lobmeyr gick med glasindustrin och att de behövde förhindra innebar en motsättning för Loos. Det var ett liberalerna mot kejsaren med pistol. Men

A3 58 Ingela Johansson A3 59 I ljuset och skuggan av ornamenten – en repetition Åsa Jungnelius

61 V.12 Johan, Chrille, Tomo, Uffe och Gert (2009).

Titta en vara som kan tala! (2007).

A4 62 Åsa Jungnelius A4 63 En vara som kan tala En studie i relationen mellan hålet och pålen (förlösningen) (2011).

A4 64 Åsa Jungnelius A4 65 En vara som kan tala Göra mat, tänk vad kålen är billig på ICA (2015). Gurkburk (2015).

A4 66 Åsa Jungnelius A4 67 En vara som kan tala Jorden vid mitt hus i Månsamåla (2016).

Från mitten av 1800-talet fram till 1930-talet emigrerade 1,3 miljoner svenskar, främst till Nordamerika. Smålands magra jord bidrog till att utvandringen var stor just från det vi idag 104 – Det första läppstiftet (2005). kallar glasriket.

A4 68 Åsa Jungnelius A4 69 En vara som kan tala Residence-In-Nature, landskapsmålning i skala 1:1 (2014).

A4 70 Åsa Jungnelius A4 71 En vara som kan tala Caroline Caroline Mårtensson

73 A5 74 Caroline Mårtensson A5 75 Efterklang – Man var ju redan på 1800-talet medveten om att till exempel – Det ﬁnns ju ca hundra glasbruk inom Glasriket. Jag är ganska arsenik var väldigt giftigt. Därefter åtminstone under 1970-talet säker på att man inte kommer att vara klar om tjugofem år. Man (vet inte när insikten kom) visste man ju problematiken med bly kan dock troligen ha undersökt och sanerat de glasbruken som och så småningom mätte man halten bly i blodet på glasarbe- har störst problem om pengar tillförs från staten. tarna – var den för hög så ﬁck de arbete utomhus en tid.

A5 76 Caroline Mårtensson A5 77 Efterklang – Hela deponin tätas sedan med en tät gummiduk samt drä- – Några områden har inhägnats då de bedömts vara akut neringslager för att slutligen lägga ett skyddsskikt överst. förorenade. Generellt sett kan det vara olämpligt att vistas Därefter kommer inget regnvatten att komma in i deponin som i de mest förorenade områdena, till exempel öppna depo- då slutar att utlaka ämnen. nier på glasbrukens baksida, även om de inte är inhägnade. Varningsskyltar ﬁnns uppsatta på många platser.

A5 78 Caroline Mårtensson A5 79 Efterklang – Det är oftast inga större svårigheter att sanera arsenik förorenad mark och ta omhand de förorenade massorna på ett säkert sätt, jag ser det enbart som en ekonomisk fråga. Arsenik är ett av våra farligaste miljögifter, så det ﬁnns goda skäl att målmedvetet fortsätta jobba med frågan!

Citat hämtade från mailkonversationer och intervjuer under arbetet med Efterklang.

Ur Miljötekniska undersökningar Etapp 1, Glasbruksprojektet.

A5 80 Caroline Mårtensson A5 81 Efterklang A5 82 Caroline Mårtensson A5 83 Efterklang

Malin Öberg Pettersson Pettersson

85 A6 86 Malin Pettersson Öberg A6 87 Att läsa glaset A6 88 Malin Pettersson Öberg A6 89 Att läsa glaset A6 90 Malin Pettersson Öberg A6 91 Att läsa glaset A6 92 Malin Pettersson Öberg A6 93 Att läsa glaset Att läsa glaset. En-kanalsvideo med ljud, ver: ”Konstglaset är ett ’varken varken eller musik komponerad av Samuel Nicolas: eller’ för att låna en formulering av Gunnar Reversed Bloom, 2015, distribution: Ekelöf. Konstglaset är varken konst eller Filmform, arkivet för svensk experimentﬁlm hantverk, varken konst eller industri, varken och videokonst, 15 min. 2015. konst eller glas, varken konst eller konst, ändå allt detta tillsammans, och likväl något annat. Historien tvingar konstglaset att Monolog sväva osäkert mellan dessa termer – bruks vara och konst”. Paul Virilio har beskrivit ögats synfält som jämförbart med marken vid en arkeologisk I boken Svenskt glas av Elisa Steenberg, ut- utgrävning. Citatet inleder Jonathan Crarys given 1946, läser jag: ”Servis med parallella bok Techniques of the Observer (1990), där skär, Juno, Kosta, 1890. Mönstret hade kvar han beskriver hur det mänskliga ögats funk- mycket av gedigen borgerlighet från föregå- tioner håller på att ersättas av processer ende decennier. Denna ’gnistrande kristall’ där visuella bilder inte längre kan kopplas till blev en faktor som tillförde inte minst betraktarens position i en ”verklig”, optiskt måltidsmiljön en representativ festlighet av upplevd värld. Vi ser genom linser, mikro- närmast internationell karaktär”. Språket skop, teleskop och kameror. avslöjar tidens hierarkier och värden.

Flaskor, vaser, karaffer, fat, vaser, sejdlar, Vad är då ”svenskt”? Om vi bortser från skålar, servisglas, skålar, kannor, brevpres- kopplingen mellan glaset och alkoho- sar, ljusstakar, fat, burkar. Boris Groys len, så framträder en komplex relation skriver att ”samlingens logik ofta begrips till det främmande och ”icke-svenska”. I som dödens logik, som dödlig logik, som det Slöjdföreningens skrift Vackrare vardagsva- borde vara högsta plikt för varje levan- ra från 1919 skriver Gregor Paulsson: ”Så de konstnär att motsätta sig. Men tyvärr har ’det vackra’ till stor del kommit att bli anstränger sig inte livet särskilt mycket så lika med det imiterade. Begreppet taget i länge det inte konfronteras med dödens vidsträcktaste bemärkelse, icke bara så att kulturella logik”. Att samla kan med Perecs en svensk mattfabrik imiterade Turkiet, att ord jämföras med att skriva: ”rädda några emalj imiterar porslin, järn, trä, nickel, utan särskilda spillror från tomrummet som också att det ena föremålet imiterar det breder ut sig”. andra, en buffé en husfasad, ett bläckhorn en snäcka, en gjutgärnskamin en kakelugn, Glas har tillverkats i flera tusen år. Först en trädgårdssoffa av järn en dito av trä”. genom förglasning av sand, sedan i gjutna lerformar. I Syrien uppfanns glasblåsarpipan, Glas är ett fast material där atomerna är och romarna lärde sig att slipa glaset. När bundna till varandra, men när glaset smälts hyttor efter medeltiden åter anlades i skogs- till en trögflytande massa förflyttar sig områden i Tyskland, gjorde järnet i sanden atomerna långsamt. Det är denna grad- glaset grönt. Waldglas kallades det – skogs- visa övergång från massa till fast material glas. I sin bok Saker beskriver Peter Cornell som gör att glas kan formas. Jag läser: hur ”föremålen bildar en andra natur, där vi ”Glassmältan sägs vara en underkyld vätska i rör oss var dag, medan vi kanske mer sällan gränslandet mellan vätska och fast material. besöker den första naturen, skogen, havet, Transformationsområdet är det tempera- bergen”. turintervall där glassmältan övergår från det ena till det andra”. Redan på 1930-talet be- Sara Danius berör ett liknande tema i sin skrevs strukturen i glaset som ett nätverk. essä ”Konstglasets modernism”. Hon skri- Och den blandning av råvaror som ingår när

A6 94 Malin Pettersson Öberg A6 95 Att läsa glaset man smälter glas kallas mäng, från tyskans Så fångas ett ögonblick i tiden, och genom Gemenge – blandning. Här introduceras filmen en serie ögonblick. Men, som Teju begrepp som segregation och homogenitet Cole beskriver i sin roman Öppen stad i glasmassan. ”I lös mäng är det vanligt med (2013): ”Vad ska vi göra när linsen genom segregation vid transporter, skakningar vilken vi bedömer symptomen i sig ofta är eller omlastningar. Ju torrare blandningen symptomatisk? Medvetandet är dunkelt är desto större är risken för segregation. för sig självt, och det är svårt att avgöra Det är mycket som måste kontrolleras och var, exakt, de här dunkla ytorna finns. styras för att smältprocessen ska fungera. Oftalmologin beskriver ett område i Ett homogent glas är ett glas där samman- ögonbottnen, den blinda fläcken, där någon sättningen är likadan i alla delar”. miljon ganglier i synnerven mynnar ut i ögat. Det är precis här, där alltför många nerv- Kvartsglas, planglas, isoleringsglas, själv- celler som har med seendet att göra ligger rengörande glas, plexiglas, laboratorieglas, ansamlade, som synen slocknar.” kristallglas, fiberglas, optiskt glas. Glasets användningsområden och betydelser för vetenskapen och det moderna samhället är många. Glas finns i datorer, telefoner, glasögon och filmkameror. Vi omger oss med byggnader av glas. Problemet med äldre glas var att det inte var genomskinligt. Genom experiment med tillsättning av sodaört importerad från Syrien, lyckades italienaren Angelo Barovier framställa klart glas, i Venedig på 1300-talet. Han kallade det cristallo.

Även spegeln kom till genom glaset. Tidigare hade speglar återgett deformerade bilder, men nu kunde man genom en blandning av tenn och kvicksilver framställa en helt slät spegel. Leonardo da Vinci skriver att den var måleriets viktigaste uppﬁnning. När man för första gången kunde se sig själv, och inte bara andra människor, började ett självcen- trerat samhälle växa fram.

Det här är möjligen en historiskt förenkling, men en svindlande tanke. Precis som tanken på linsen, som hjälpt oss se det ögat inte kan se; hjälpt oss se längre och bortom ögat, till och med bakåt i tiden. ”Linser användas i fotograﬁkameran (camera obscura) vilken består av en invändigt svartmålad låda, som på ena sidan bär ett rör, vari det sitter en lins eller ett system av linser. Den motsatta väggen utgöres av en skiva av matt glas. Lådan består av två delar, vilka kan skjutas in i varandra”.

A6 96 Malin Pettersson Öberg 97

Glasblåsning, The Glass Factory, Boda glasbruk. 98 99

Underlag för glasgravyr, Designarkivet i Pukeberg. 100

Besök på Glasrikets skatter, Orrefors museum och arkiv, Orrefors. 101

Ingela Johansson och Caroline Mårtensson i Månsamåla.

Studiebesök på Målerås Glasbruk. 102

Riksglasskolans byggnad i Pukeberg.

Middag med Massa i rörelse-gruppen och Ulrica Hydman-Vallien i Månsamåla. 103

I Glasrikets skatters arkiv. 104

Mobergskolan i Moshultamåla.

Hyttarbetare, väggmosaik av Bengt Orup (1952), Johansfors Glasbruk. 105

Glasjesus av Regionteatern Blekinge Kronoberg, Åfors. 106

I Bruno Mathssons radhuslänga, Kosta. 107 108

Glasmosaikvägg ritad av Erik Höglund. 109

Radhuslängan Glashusen ritad av Bruno Mathsson (1955), Kosta. 110 111 112

I arkivet under hyttan, The Glass Factory, Boda glasbruk. 113 114

Kosta Lodge stugby under uppbyggnad. 115

Gerda Strömberg, Sveriges glasmuseum, Kulturparken Småland, Växjö. 116 117

SEAs numera nedlagda glasbruk i Kosta. 118

”Den perfekta produkten” Workshop Målerås Glasbruk 27 maj 2015 119

Workshop med Johanna Gustafsson Fürst på Målerås Glasbruk. 120 121 122

Svenska Turistföreningens

123 vandrarhem i Boda glasbruk. 124

Sven-Olof Karlsson i danshallen på Kosta Folkets hus. 125

Per-Åke Strand, fackklubbens kassör, Kosta glasbruk.

Ekeberga hembygdsförening, Kosta. 126 127

Älghults numera nedlagda glasbruk. 128

Serviser av Elis Bergh (1930-tal), The Glass Factory’s arkiv. 129 130

Vaser av Monica Backström. Karaff av Erik Höglund, The Glass Factory. 131 132

Kosta Boda Art Gallery, ritad av Bruno Mathsson i början av 50-talet. Väggmålning av Vicke Lindstrand. 133

Fanor på Kosta Folkets hus. 134 ”Massa i rörelse” Utställning Kalmar konstmuseum 5 dec. 2015 – 28 feb. 2016 135

Eva Arnqvist, Positionsförflyttningar – en studie i rött. 136

Malin Pettersson Öberg, Att läsa glaset. 137 138

Åsa Jungnelius, Titta en vara som kan tala! 139

Caroline Mårtensson, Efterklang. 140

Johanna Gustafsson Fürst, Distributionen.

Ingela Johansson, I ljuset och skuggan av ornamenten – en repetition. 141 142

”Hyttsill” The Glass Factory 11 april 2015 143

Hyttsill med Ingela Johansson, Annette Sviberg-Krahner, Malin Pettersson Öberg, Ludvig Löfgren, Camilla Ed, Agneta Gustafsson, Eva Arnqvist och Tillie Burden. 144

Hyttsillen inleddes med en performance där deltagarna möttes av luffare. 145

Potatisen kokades i spann med hjälp av het glasmassa. 146

Snippdipp med tzatziki, hummus, baba ganoush. 147 148 149

Fika på Ekeberga hembygdsförening, Kosta. 150

Glashjärta av Monica Backström. 151 ”Att gestalta samhällsförändring” Konferens Kalmar konstmuseum & Designarkivet i Pukeberg 18–19 februari 2016 152 153

Konferensen Att gestalta samhällsförändring utvecklades av Lisa Rosendahl. 154 155 156 ”Bodadagen” Vandring, fotboll, hyttsill och samtal 3 september 2016

Khaled Aladsane, Russtem Hey Adnan, Åsa Jungnelius, Dennis 157 Landelius, Maja Heuer, Eva Arnqvist och Caroline Mårtensson. 158 159

Invigning med Jan-Olof Jäghagen, Emmaboda kommun, och Kosta Musikkår på Bodavallen. 160

Arabisk hyttsill i glashyttan, i samarbete med sam- hällsföreningen och asylboendet i Boda glasbruk.

Rubens stuga: Samhällsföreningen ger ett historiskt perspektiv av platsen. 161

Vandring i Boda tillsammans med samhällsföreningen, bonden och konstnären Markus Vallien, konstnären och trädgårdsmästaren Malin Lobell, Caroline Mårtensson m.fl. 162

Nya Bodabor, om sin resa hit och relation till Boda glasbruk.

163 Konstnären och trädgårdsmästaren Malin Lobell berättar om användbara växter i vår närmiljö. 164

Workshop med konstnären och bonden Markus Vallien. 165 166 167 168 169 170

Malin Lobell pratar om fytoremediering, dvs hur förorenad jord kan renas med hjälp av växter, tillsammans med Caroline Mårtensson. 171

”I arkiv och hytta” Filmvisning och samtal The Glass Factory 4 september 2016 172

Samtal om glaset som historia, kulturarv och framtid, med utgångspunkt i Malin Pettersson Öbergs film Att läsa glaset och The Glass Factory’s arkiv under glashyttan. I samarbete med Linnéuniversitetet. 173

Medverkande: Malin Pettersson Öberg, konstnär och formgivare Monica Backström, ansvarig för samlingar och arkiv på The Glass Factory, Emma Karlsson, och arkeolog Bodil Petersson, Linnéuniversitetet. 174

Monica Backström (1960-tal), Cigarett, bild ur The Glass Factory’s arkiv. 175 176

”Massa i rörelse” Utställning The Glass Factory 3 sept. – 16 okt. 2016 177

Den japanska TV-serieproduktionen Children of the World sändes från 1972 till 1981. Barn från alla världens länder dokumenterades av japanska filmteam. De var även och besökte Ingela Johanssons familj för att skildra en mer emblematisk bild av Sverige. 178 179 180 181

Johanna Gustafsson Fürst, Veckan har åtta dagar. 182

Eva Arnqvist, Positionsförflyttningar – en studie i rött. 183

Malin Pettersson Öberg, Att läsa glaset. 184

Caroline Mårtensson, Efterklang. 185

Eva Arnqvist, Positions- förflyttningar – en studie i rött.

Johanna Gustafsson Fürst, Veckan har åtta dagar. 186

Åsa Jungnelius, Titta en vara som kan tala!

Åsa Jungnelius, Titta en vara som kan tala! 187

Ingela Johansson, dokument, brev med samlade frimärken på glasarbetare, 1970-tal. 188

Johanna Gustafsson Fürst, Veckan har åtta dagar.

”Den perfekta produkten” Samtal om produktion och arbete The Glass Factory 19 november 2016 189

Samtal Den perfekta produkten. Medverkande: Anders Färdig, Mia Hagström, Annette Sviberg-Krahner, Mikael Lundgren, Linn Spross, Åsa Jungnelius. Moderator: Axel Andersson. 190

191 Screening Den perfekta produkten av Johanna Gustafsson Fürst. 192 B

193 ——————————————————————–––––––———— B1

Förebyggande

Catharina Gabrielsson

Av tänkandet, historieskrivningen och kanske av konsten, kunde man vänta sig att de skulle göra oss vaksamma inför de katastrofer som väntar oss. (Georges Didi-Huberman, Gruvgas: essän, vreden, politiken, s. 15).

Med Eva Arnqvists Positionsförflyttningar – en studie i rött sker ett slags fördrivning av färgen in på historiograﬁns och socialantropologins områden. Det vi ställs inför i ut- ställningsrummet är endast en liten del av ett omfattande material som sammanställts under en lång period av efter- forskningar. Genom arkiv- och litteraturstudier, intervjuer och dokumentationer har Arnqvist undersökt den små- ländska bruksorten Kostas omvandlingar under den period då turism och konsumtion fasat ur glasbruket med dess månghundraåriga traditioner. Färgen rött fungerar som prisma för hur alla värden kodas om. Materialet är sorterat på åtta bord, men utan tematiska föreskrifter – istället ﬁnns ett informationsblad med sakliga beskrivningar av föremå- len. Avskrifter, glasprodukter, knappar, kartor, varuprover,

B1 195 Förebyggande konstverk, böcker och banderoller har valts ut och monte- utan att vi därför vet om det rör sig om en anklagelseakt rats på borden med yttersta precision. De samspelar med eller ett försvar. tidningsklipp, flygblad och annonser projicerade i ett bild- Positionsförflyttningar – en studie i rött verkar i ett gräns- spel mot väggen: blixtsnabba nedslag i nedläggningar och område mellan konst och vetenskap. Titeln anger att det är konkurser, extrapris och utförsäljningar, svek och förhopp- en studie, men även i akademiska sammanhang kan det ses ningar på kommunalpolitisk nivå. Det innebär ett semiotiskt som ett uttryck för blygsamhet, ett sätt att tona ner ansprå- likställande mellan föremål, texter och bilder: allt utgör ken på de slutsatser materialet rymmer. En studie är ett av- materia med skiftande intensitet. gränsat arbete, ofta del av en större undersökning; det är en Installationen är en kartläggning, en bild av nuet som samtidigt fokuserad och öppen kategori som i det här fallet formats av historiska krafter. Färgen rött har använts för att förstärks av färgen. Färg är ett överskridande element, sam- identiﬁera de avgörande vändpunkterna i detta väldiga och tidigt natur och kultur, framställning och upplevelse. Det pågående flöde, brytpunkter som kan konstateras i efter- röda har utgjort en strategi för insamlandet av fakta, men hand men som är svårare att förutsäga. ”Positionsförflytt- färgen är också ett material i sig. Det vittnar om samman- ningar” ger en anvisning om den bakomliggande logiken i hang som går långt tillbaka i tiden – tillverkning och han- sorteringen av materialet. Vart och ett av borden A–H visar delsvägar, maktförhållanden och frihetslängtan, överflöd en sammansättning av fenomen där någonting skett eller och knapphet. I kulturhistorisk mening har färgsättningar håller på att hända; förändringar som bara kan avläsas ge- och val alltid handlat om att förtydliga, förklara eller ut- nom tecken, genom hur saker framträder och försvinner. trycka någonting, för att hävda tillhörighet eller identitet, Frånvaron av tematiska rubriker tyder på en misstro mot snarare än att bara försköna. I den historiska process som övergripande beteckningar, som om ”arbetarrörelsen”, det är frågan om här har färgens historiska symbolik inte ”post-industrialisering”, ”varumärkesbyggande” och ”upp- raderats så mycket som upphävts i nya associationskomplex, levelseindustrin” inte förmår förklara någonting utan snara- där ett astridlindgrenskt förflutet tvinnas in i nya design- re fungerar som kognitiva ﬁlter, ett hinder för varseblivning- nycklar för destination Glasriket. Burken med Falu-rödfärg en. Uppmärksamheten riktas istället mot empiriska fakta, och halkiga löpare från ”Kosta Linnewäferi, Sweden 1878” där materialet konkretiserar hur globala ekonomiska struk- (ett nystartat företag med produktion i Asien) är de dialek- turer tar plats på marken, avsätter sig i tingen, vardagslivet tiska ytterligheterna för hur arbetarklubbens röda fanor och språket. Installationen förutsätter att samhällsföränd- packats undan i källaren. Dessa semiotiska nyansskillnader i ringar inte kan förstås som ett resultat av utifrån eller uppi- färgen väcker frågor om svensk identitet, där omställningen från kommande krafter, utan som verksamma i det lokala, från välfärdssamhället med dess fastlagda strukturer till den fysiska och materiella – just i och med dessa förskjutningar nyliberala upplösningen i affekter och risker också medför av betydelser, relationer och positioner. För denna kartlägg- framträdandet av ett nytt subjekt: entreprenören. Det hör ning är materialet fakta, men även del i en bevisföring – till saken i denna installation att subjektet har ett namn,

B1 196 Catharina Gabrielsson B1 197 Förebyggande uttrycker vilja och smakpreferenser. Privatpersonen/entre- långt ifrån överspelade – utan bär på en verklig strävan efter prenören blir därmed den historiska aktör som ersätter det politisk autonomi, det vill rätten över det egna arbetet och uråldriga, stratifierade och kollektiva kunnande som låg i avyttringen från en marknad. Denna konstaktivistiska rörel- hanteringen av grundämnen. Han ställer om den alkemiska se i samtiden – närmast företrädd av den brittiska organisa- omvandlingen av sand, eld och luft i glasbrukets Småland tionen Common Practices – är inriktad på en omförhandling till en annan sorts magisk operation, där varor från låglö- av arbetsbegreppet liksom av konstens ”värde”, vilket med- neländernas massproduktion laddas med begär genom att för en annan relation till institutionen. Som delaktig i denna framställas som unika. rörelse har Andrea Phillips nyligen diskuterat hur en ”deval- Positionsförflyttningar – en studie i rött rymmer en mång- vering” av konsten kan utgöra en motståndsstrategi, där den fald tolkningsmöjligheter. Det kan antas som forskning, förment värdelösa eller oskattbara konsten medför andra historieskrivning, process eller arkiv; olika konceptuella organisationsformer som skriver in sig i det sociala på ett utgångspunkter som i relation till konstbegreppet genererar annat sätt. en närmast algoritmisk komplexitet. Till detta kommer inne- Men det är inte bara en riskfylld strategi, utan även börden av ett konstnärligt arbete, ”verket”, vilket både upp- paradoxal. Även den värdelösa konsten bär ju på värden och rättar och förutsätter en vidgad kontext, om så bara med det är just som ”konst” arbetet får en mening, vare sig det tanke på att konsten inte kan representeras av ett objekt utgör en skillnad i förhållande till vardagslivet eller uttryck- utan utgörs av hela systemet för konstens produktion, för- er en gränsposition. Utan denna paradoxala laddning skulle medling och spridning: en cirkulation av värden. Som delak- det konstnärliga arbetet kollapsa i andra verksamhetskate- tig i projektet Massa i rörelse är Eva Arnqvists installation gorier eller upplösas fullständigt i varusamhället. Eva Arn- inskriven i ett kollektivt och egen-initierat konstnärligt arbe- qvists arbeten kan snarare tas till intäkt för den konstnärliga te, där utställningen på konsthallen bara utgör ett moment i praktikens unika privilegium att närma sig, framställa, un- ett längre skeende och därför en tillfällighet. Om detta till- dersöka och fokusera de delar av verkligheten som faller fälliga per definition hör till installationen som konstform igenom eller förblir opaka inom andra disciplinära områ- finns här en spänning i förhållande till verkets precision och den. Positionsförflyttningar – en studie i rött ställer sig på en långa förberedelseperiod. Det svarar för en del av spräng- historiematerialistisk grund för att med estetikens selektiva kraften – men det finns fler och mer specifika innebörder. medel låta elementen i den socio-ekonomiska ekologin bli Antaget som forskning kan arbetet endast med svårighet synliga. Analogt med betoningen på materialitet och fysiska rymmas i utställningsrummet, eftersom det utmanar den fakta kan verket sägas kretsa kring begreppet arbete, både i grundläggande överenskommelsen mellan konstverk och fråga om det konstnärliga arbetet men även arbetet i fabri- betraktare. Men Positionsförflyttningar – en studie i rött är ken. Med de nedmonterade röda fanorna sker en samman- inte bara en utmaning mot traditionella föreställningar om koppling till kampen för rättvisa och den politiska konstruk- konstverkets värde och identitet – föreställningar som är tionen av svensk modernitet, dokumenterad genom föremål

B1 198 Catharina Gabrielsson B1 199 Förebyggande som ömsom framstår som museiföremål, ömsom som prylar som att avbilda terrängen: den bygger på urval, mätningar på en branschmässa. Därför är det sakliga anslaget bedräg- och noteringar. I likhet med varseblivningen är kartografin ligt: detta är en kritisk studie, en argumentation i sak snara- en selektiv läsning, inriktad på skillnader och konflikter. re än i språket. Den estetiska metoden kan sägas vara ett Kartan är präglad av historiskt formande krafter, den har montage i Walter Benjamins mening, uttryck för en förviss- alltid ett underliggande syfte, och den är föremål för strid. ning om att historiens ”läslighet” (Lesbarkeit) går hand i Det innebär att Positionsförflyttningar – en studie i rött går hand med dess ”synlighet” (Sichtbarkeit). För Benjamin utöver studiens register. Med betoning på verkets kom- kunde historien bara förmås framträda, det vill säga bli möj- plexitet – inte på de uteblivna slutsatserna – uppfattar jag lig att ”känna igen” (Erkennbarkeit), genom vad han kallade verket som en problemformulering, driven av poetiskt ra- ”dialektiska bilder” där det förflutna försätts i omedelbar seri. ”Konsten att formulera ett problem är mycket viktig: konstellation med nuets sensibilitet. I Passagearbetets kun- man uppfinner ett problem, en problem-position, innan man skapsteoretiska del skriver Benjamin: finner en lösning”, säger Gilles Deleuze i ett samtal med Claire Parnet, där det allteftersom texten fortskrider blir Jag har ingenting att säga. Bara att visa. Jag kommer inte allt mindre viktigt vem som säger vad. På samma sätt mås- stjäla något värdefullt och inte lägga mig till med några te verket och texten tänka vidare tillsammans, i dialog, och snillrika formuleringar. Däremot trasorna, avfallet: Jag vill fortsättningen vara ett kollektivt arbete – sammanlänkat, inte inventera dem, utan låta dem komma till sin rätt, på organiserat, förebyggande. det enda sätt som är möjligt: genom att använda dem.

(W. Benjamin, Passagearbetet, s. 432–433.) Referenser Benjamin, Walter, Passagearbetet: Paris, 1800-talets huvudstad, Band I, övers. Ulf Peter Hallberg, Stockholm: Atlantis 2015. Detta ”användande” innebär ett lösgörande av material – Deleuze, Gilles och Claire Parnet, Dialogues, övers. Hugh Tomlinson och Barbara bilder, citat, byggnadsdetaljer, spår av liv – ur det förflut- Habberjam, London: The Athlone Press 1987. Didi-Huberman, Georges, Gruvgas: essän, vreden, politiken, övers. Johan Öberg, nas sammanhang, som i och med införandet i montaget får Göteborg: Daidalos 2015. historien att blixtra fram i ögonblick av plötslig förnim- Phillips, Andrea, ”Devaluation”, PARSE Journal issue #2: The Value of Contemporary Art, 3 November 2015, Göteborgs Universitet & Platform for melse. Eva Arnqvist gör någonting liknande i urvalet och Artistic Research Sweden, URL: http://parsejournal.com/issue/2. sammanställningen av materialet, men nu ligger fokus på nuet: materialet har hämtats ur sin förblindande vardaglig- het för att med den konstnärliga handlingen upprättas i ett annat betydelsesammanhang. Hon visar hur ytan egentligen är motsatsen till hur den uppfattas i vardagsspråket, och hur den estetiska gestaltningen kan utgöra en metod för att kartlägga samtiden. Kartografering är inte detsamma

B1 200 Catharina Gabrielsson B1 201 Förebyggande ——————————————————————–––––––———— B2

Konstnärligt arbete i en somatisk och abstrakt tideräkning

Joseﬁne Wikström

1. När Apple lanserade sin smarta armbandsklocka 2014 både intensiﬁerades och expanderades mätningen av tid. Ett armbandsur, precis som väggklockor och digitala klockor på datorer och husväggar, är objektiva mätare av aktiviteter. Oberoende av vad som sker, ett krig pågår, en kaffe dricks, ett barn föds eller ett spinningpass spinns, så förhåller sig tiden till dessa aktiviteter som om de var samma sak och utbytbara med varandra. Med Apple Watch har antalet aktiviteter som kan mätas utökats. Hjärtslag per minut och steg på en dag mäts som om de var abstrakta skeenden frånkopp- lade kroppen och jaget. Detta har såklart skett på gym och hos läkaren under en lång tid. Skillnaden är intensiﬁeringen som sker då mätinstrumentet bokstavligen sitter på kroppen större delen av dygnets timmar och därmed gör oss mer uppmärksamma på mätning av våra kroppar än känslan av dem. Vare sig mekaniska eller digitala klockor, eller tiden som en objektiv mätare av aktiviteter mera generellt, har

B2 203 Konstnärligt arbete i en somatisk och abstrakt tideräkning inte alltid existerat utan är en modern företeelse som kan i slutet på medeltiden häxjagades för att de vägrade låta sin förläggas till slutet av medeltiden i västvärlden. Moishe Pos- tid deﬁnieras utifrån arbetsfördelningen och istället lät so- tone gör, i sin numera kanoniska bok, Time, Labor and Soci- len och månen bestämma deras rytm. Samma politiska och al Domination: A Reinterpretation of Marx’s Criticial Theory centrala roll återspeglas hos Adam Smith såväl som hos (1993) den användbara uppdelningen mellan ”konkret” och Michel Foucault. Den förre pekar på att arbetsfördelningen ”abstrakt” tid för att skilja på olika former av tid.1 Den förra först och främst är ett fördelande av tid. Medan Foucault är kvalitativ och förhåller sig relativt till de aktiviteter den beskriver hur abstrakt tid i och med de moderna institution- står i relation till. Det ﬁnns så att säga ingen objektivitet ernas framväxt (arbetsfördelning, sjukhus, skolor, fängelser inbakad i det som Postone kallar för konkret tid. Istället för etc.) var en av de viktigaste fundamenten för att disciplinera objektivitet har konkret tid kvaliteter som att den är god kroppen och det arbete den utför. Vad Postones uppdelning eller ond och profan eller naturlig. Det antika Grekland och mellan abstrakt och konkret tid ytterst visar på är hur lakan, tidig europeisk medeltid är exempel där olika former av Apple Watches, bord, jordnötssmör och bomull, inte bara är konkret tid användes. I kontrast är abstrakt tid en ”homo- konkret arbete omvandlat till abstrakt värde. Framför allt är gen, ’tom’ tid, oberoende av händelser”. Den växte fram det konkret sensuell tid omvandlad till abstrakt objektiv kapi- parallellt med såväl Isaac Newtons formulering av tiden talistisk tid. Begäret och längtan efter en tid som mäter sig som en ”absolut, sann och matematisk tid som flyter utan själv eller en tid där kroppens aktiviteter inte mäts utifrån någon relation till något externt och utanför sig själv” som en abstrakt utsida kräver därför först och främst en kritik av med ingenjörskonstens mekaniska klockor som kom i slutet den kapitalistiska tiden. på 1200-talet i Kina samt med disciplinering av tid i kloster. Den absolut viktigaste historiska faktorn till abstrakt 2. tid var enligt Postone kapitalismens framväxt i slutet på Johanna Gustafsson Fürsts verk i arbetet med Massa i medeltiden. Det är mätandet av tiden som det tar att utföra rörelse angriper mätning av tid och dess betydelse i produk- en viss sorts aktivitet som gör den till produktivt arbete och tionsprocessen på flera sätt. skapar värde. Tiden och människans relation till den har För det första tematiserar Fürsts arbete frågan om tid därför en fundamentalt politisk dimension. Den feministis- utifrån ett produktionsperspektiv. Som en del av arbetspro- ka marxisten Silvia Federici beskriver i The Caliban and the cessen med verket Veckan har åtta dagar (2015) gick Fürst Witch: Women, The Body and Primitive Accumulation (2004) som praktikant hos glasmästaren Ludvig Löfgren som arbe- hur några av de första antikapitalisterna var de kvinnor som tar vid ett av de få kvarvarande större glasbruken som inte ägs av ett stort företag utan är privatägt, Målerås, cirka sex

1 Dessa begrepp är bredare än till exempel den vanliga uppdelningen mellan mil från Kalmar. Under en treveckorsperiod under våren cyklisk och linjär tid och har att göra med att det ﬁnns linjära sätt att räkna tid 2015 följde hon arbetstidsindelningen på glasbruket genom som är konkreta. Den judiska tideräkningen som utgår från Messias återkomst är ett sådant fall. att stämpla in på morgonen och ut cirka åtta timmar senare

B2 204 Joseﬁne Wikström B2 205 Konstnärligt arbete i en somatisk och abstrakt tideräkning likt de andra arbetarna. Resultatet av arbetet blev åtta teck- anda menade att industriellt arbete måste utgöra basen för ningar på kasserade ämnen för askurnor av förgängligt glas kommunism och till 60-talsversioner på detta som London- som produceras av Målerås. På dessa har Fürst ristat in baserade konstnärsorganisationen The Artist Placement teckningar och symboler som föreställer olika sätt att räkna Group genom olika experiment placerade konstnären i kom- tid och som inte alltid stämmer överens med den västerländ- mersiella och statliga arbetssituationer. Fürsts intresse för ska abstrakta tiden. På en syns en väggklocka och något oglamorösa vardagsvaror (som till exempel glas) och de som liknar en stämpelklocka och på en annan ett slags industriella och icke-industriella processer genom vilka oändligt räknesystem som skapar ett mönster över hela ur- dessa har skapats har också uppenbara beröringspunkter nan. På flera av dem syns också vad som ser ut som en för- med konstnärer som Robert Morris och Donald Judd som enklad version av Leonardo da Vincis vitruvianske man och skapade sina verk under strikta tidsramar (med hjälp av på vissa konturerna av en hand. score eller industriella processer till exempel) men med ef- Vad händer när konstnärligt arbete underställs en stäm- fekten att skapa en konkret – eller med deras egna ord pelklocka och hantverksmässig teknik? Hur kan detta om- ”fenomenologiskt erfarenhetsgrundad” – tid. förhandla och omvärdera det konstnärliga såväl som det hantverksmässiga arbetet? Hur kan den tidsdisciplin som 3. Smith beskriver i Nationernas välstånd (1776), i det berömda Men Fürsts verk utmanar den tomma abstrakta, varu- avsnittet om nålfabriken, där varje uppgift görs på en be- mässiga och autonoma tiden som Postone tillskriver det stämd tid, verka som en frigörande faktor inom konstnärligt kapitalistiska samhället på fler sätt än att mixtra med tiden arbete? som omger konstnärlig och annan produktion. Hennes Fürsts glasurnor rejvar med tiden på flera sätt. De konst gör det också genom att spela på en annan slags tid handinristade bilderna av olika konkreta och abstrakta re- som kanske kan kallas begärets, känslans och eller kroppens presentationer av tiden ser barnsliga ut och ger intrycket av tid. Skådespelartransparensen (2015) är en fyrkantig halvme- att ha skapats under lek eller kanske någon slags konsttera- terlång bordsskulptur i spegelglas. Den vardagsrumsaktiga pi. De ser ”kreativa” och inte industriella eller hantverks- sidobordsformen, spegelglaset samt den glassten som lik- mässiga ut. I själva verket har urnorna producerats under en som lite nonchalant placerats på toppen för tankarna till tid delvis bestämd utifrån en traditionell och abstrakt indel- svindyr dansk möbel- och elektronikdesign från 90-talet. ning av tid på en fabrik (om än i liten skala och med hant- Men denna snygga yta kontrasteras av att en av spegelsidor- verket som bas) och under en process där konstnären gett na har täckts med inristade klassiska räknestreck i grupper upp sin egen vilja och istället underställt sig glashantverkets om fem och att det på en annan sida syns några klottriga teknik och kreativitet. Genom att placera sig mitt i en annan röda tuschstreck och att glaset på en sida är sönder. Detta produktionsprocess knyter Fürsts konst an till de sovjetiska gör skulpturen ful och snygg på samma gång. Mest är den konstruktivisterna och produktivisterna som i leninistisk kanske störig eller vad Theodor Adorno, i Ästhetische Theo-

B2 206 Joseﬁne Wikström B2 207 Konstnärligt arbete i en somatisk och abstrakt tideräkning rie (1970), med emfas skulle kallas för stum eftersom den med överförs också på mig som betraktare av hennes verk. vägrar att tala annat än genom icke-kommunikation. Eller De kräver en tid av mig som inte tycks gå att mäta utifrån en så är det snarare så att det är dess kropp som får min kropp föreställd objektivitet. Istället är det som att hennes skulp- att känna något som mitt förnuft inte hänger med på. Jag ser turer efterfrågar vad vi med Postone kanske skulle kalla för min bleka hukande spegelbild samtidigt som jag inte fat- en konkret tid men som kanske ännu bättre kan kallas för tar vad jag står framför. I avsaknad av ett mindre klyschigt en sensuell eller somatisk tid. Detta är en tid där känslan av uttryck så får denna paradoxala känsla tiden att stå still för motstridighet och störighet sätter sig i kroppen och vägrar mig. låta sig mätas. Något liknande sker när jag står framför den kanske

ännu mera störiga skulpturen Distribution (2015). Och förstå Referenser mig rätt, störig är här ett positivt ord. Distribution är också Adorno, Theodor W., Aesthetic Theory. övers. och red. Gretel Adorno, Rolf Tiedemann and Robert Hullot-Kentor, London och New York: Continuum, 1997. en halvmeterlång skulptur i whiteboardmaterial formad som Federici, Silvia, The Caliban and the Witch: Women, The Body, and Primitive en piedestal. På denna är två falliskt formade skulpturer pla- Accumulation, New York: Autonomedia, 2004. Foucault, Michel, Discipline and Punish, New York: Random House, 1995. cerade som klängandes kysser varandra. Den ena är gjord av Postone, Moishe, Time, labor, and Social Domination: A Reinterpretation of Marx’s diabas, en mörk bergart med den högsta densiteten av alla Critical Theory, Cambridge: Cambridge University Press, 1993. Smith, Adam, The Wealth of Nations, London och New York: Penguin Classics, 1999. bergarter och som därför säljer sig själv på marknaden. Mitt emot den ﬁnns en glasskulptur i samma bananliknande form. Liksom Skådespelartransparensen gör Distribution flera saker med mig samtidigt. Jag blir å ena sidan förförd av materialen och formen. Jag vill slicka på diabasen och whitebo- arden. Hör min egen andning och ser mina ben speglas svagt i den vita ytan. Min kropp vill fatta skulpturen. Men varje gång detta sker vänder den sig ifrån mig. Det är i denna logiska paradox, för att tala med Adorno igen, som den kliver utanför sin egen och min tid.

4. Flera av Fürsts verk har producerats under en tid som både använder sig av och stretar emot en objektiv och abstrakt tid. Scheman, excelblad och timräknande används av konst- nären som gränser att både förhålla sig till och strunta i. Detta produktiva jiddrande med tiden som Fürst håller på

B2 208 Joseﬁne Wikström B2 209 Konstnärligt arbete i en somatisk och abstrakt tideräkning ——————————————————————–––––––———— B3

Återupprepa, repetition, repetera

Rebecka Thor

Återupprepa Vid flera tillfällen blir jag osäker på vad som åsyftas, trots att jag egentligen vet vad de två skådespelarna talar om, för i I ljuset och skuggan av ornamenten – en repetition (2015) blir dåtid nutid med bara en tillsynes liten förskjutning. Verket kretsar kring invandringen av arbetskraft till de svenska glasbruken från Sudettyskland under åren 1938 till cirka 1948. I texten som läses högt indikerar ord som ras en förfluten tid, och även beskrivningen av en solidarisk arbetarrörelse som aktivt arbetade för att transportera och sysselsätta flyktingar från Sudettyskland, men trots detta ﬁnns det flera tillfällen då jag tror att det som beskrivs är vår samtid. Det är historien som återupprepar sig, som speglar sig i sig själv. I ljuset och skuggan av ornamenten – en repetition består av två videos installerade på en rutmönstrad tapet, inspirerad av ett glas av arkitekten Josef Hoffmann. Den ena videon visar två skådespelare som läser ett manus, späckat med fakta, vittnesmål och historier om sudettyskarnas invand- ring till Sverige och deras relation till glasindustrin. Berät-

B3 211 Återupprepa, repetition, repetera telsen är uppdelad i två kapitel. Det första redogör för den Verket av Ingela Johansson har ordet repetition i titeln, historiska bakgrunden och den svenska arbetarrörelsens på engelska rehearsal. Konkret syftar det till inspelningens engagemang. Det andra skildrar glasindustrin och dess enda tagning och dess konsekvenser såsom skådespelarnas konst och designhistoria, samt hur dessa trender spreds geo- verbala misstag, tappandet av manusets sidor och händernas grafiskt. Parallellt med denna löper den andra videon som fumlande med bilderna som visas upp. Men ordet får också ett slags manuellt bildspel där två händer bläddrar igenom en annan bäring, som för mig blir än viktigare, just i frågan en tjock hög med bilder som relaterar till manusets narrativ. om historiens återupprepning. Den franska ordstammen av Verket kretsar kring den befolkningsgrupp som om- rehearsal består av re (upprepning) och hercier (att harva), nämns som sudettyskar. Det är en tysktalande befolknings- och skapar en rörelse från harvandet av fältet i jordbruket grupp från Tjeckien, som fördrevs efter andra världskrigets till de frågor om nationalitet och tillhörighet som harvas om slut. Men redan före kriget flydde många socialdemokrater och om igen. och kommunister till Sverige, eftersom området annektera- des av Nazityskland. I Sverige organiserades en ”Hjälpkom- Repetition mitté för sudettyska antifascister” som bistod flyktingarna Bilderna och den upplästa texten löper parallellt. Skåde- med allt från resa till juridisk hjälp och arbete. Många av spelarnas monotona läsande och scenografins oansenlighet dessa tidigare flyktingar, och senare arbetskraftsinvandrare, ställs bredvid fotografierna som bläddras igenom på den hamnade efter kriget på de småländska glasbruken. Den andra skärmen. Först framstår bilderna som främst illustra- svenska glaskonst som kom att hyllas vilar på dessa arbeta- tioner till manuset, men snart framträder de som agenter res förmågor och kunskap. utifrån sin materialitet och skapar ett eget narrativ. Bild Jacques Derrida har argumenterat för en syn på arkivet följer på bild, liksom ord följer på ord, mening på mening, som ett råmaterial snarare än en totalitär behållare av histo- tills en berättelse framträder. Det är denna berättelse som risk sanning. Historien, som vi möter genom arkivet, är en- skapar en parallellitet till den som manuset förmedlar, både ligt Derrida ett material från det förflutna ur vilket vi kan i den mening att fakta blandas med vittnesmål och att det är föreställa oss framtiden. I ljuset och skuggan av ornamen- en historia som vecklas ut i den första delen och sedan tas ten – en repetition kan förstås som en vilja att relatera till om, från ett annat perspektiv, i den andra. Trots detta är det historien på ett sådant sätt. Där dåtid blir både nutid och något som skaver i berättelsen. Den faktaspäckade histori- framtid. Verket berättar något som var, associerar det till eskrivningen, med referenser till akademiska texter så väl idag och kan öppna upp för en diskussion om hur vi vill att som intervjuer med arvingar till nyckelpersoner, och bilder- vår framtid ska se ut. Men det ställer också frågan till be- na som visas upp framstår som lika ofullkomliga. Manuset traktaren om hur vår samtid kommer att historiseras och är en subjektiv utsaga och bilderna ett urval ur en okänd påminner oss om att om vi inte agerar idag kan vi inte heller helhet. Föreställningen om en helhet är dock i sig själv för- förneka vår passivitet imorgon. rädisk: för vad skulle kunna repetera det som var i alla dess

B3 212 Rebecka Thor B3 213 Återupprepa, repetition, repetera aspekter? Verket opererar som ett ofullständigt vittne, som Repetera presenterar ett skeende och skapar en historieskrivning från Det är också synen på historia som står på spel – hur den ett visst perspektiv. Sedan historieskrivning formulerades griper in i oss och i vår samtid. Modellen av en hegeliansk som koncept av Herodotos har påbudet att säga vad som är historia, som grundas i förnuftets framåtskridande, ställs legat som en grund för vår förståelse av temporalitet och mot en förståelse av då och nu som en evig spiral som inte samtidigt svårigheten att greppa det som varit. Vittnesmålet alltid leder vidare. Historien upprepar sig, säger man, men är historieskrivningens grund – frågan är vad som inklu- kanske är det inte en upprepning så mycket som en om- deras som en vittnesutsaga och vad vi gör med den. Vilka tagning. Omtagningen tillåter skillnad, tillrättalägganden historier kan berättas och vem lyssnas på? Och framförallt, och korrigeringar, det är inte samma men det finns likhe- hur förvaltar vi vittnesmålens kunskaper? Det är i denna ter. Dessa likheter finns inte bara mellan då och nu utan sista fråga som verket griper in – för när vi lyssnar på dess också mellan då och då, mellan delar av historien som tra- berättelse så kan vi lära oss något om det förflutna men derats och delar som glömts bort. De vita armbindlar som också om vår samtid. suddettyskarna tvingas bära efter 1945, märkta med N för Att ta ett andrum har konsekvenser, liv ställs mot före- Neˇmec, tysk, och en nazistsymbol på ryggen, utmärkte dem ställningar om livskvalitet.1 Bortom det finns en övergripan- och exkluderade dem från allt från skolgång till att köpa de fråga om vem som anses kunna bidra till ett samhälle och tidningen. De märktes som förövare, som förövarna under vem som belastar det. Och vidare frågan om vem det sam- kriget märkt sina offer. hället är tillgängligt för. Det är svårt att föreställa sig en Neˇmec betyder ordagrant stum eller ”den som inte talar solidarisk arbetarrörelse som kämpar för att få hit utsatta (ett slaviskt språk)”. De var det gamla Europas främlingar – människor i vår samtid. Men att tänka sig att något som som Ella Shohat talat om som den interna andre i relation etiketteras som en nationell särart vilar på en internationell till samtidens externa andre. Judarna var sinnebilden för tradition eller kunskap är rimligt. dessa interna andra, men även romer, suddettyskar och an- På en flygplats, på väg mot Jordanien och Palestina, dra grupper. Flera av dessa lever fortfarande i generationer i letar vi efter en present att ta med. Bland dalahästar, gravad olika nationer utan att beviljas fullt medborgarskap. Stum- lax och vodka står Kosta Bodas snöbollsljuslykta, som en heten består, allegoriskt och faktiskt. sammanfattning av Sverige – mörkret, snön och glaset. Min kollega köper tre stycken. Vår guide i Petras ruiner ser mest förvirrad ut när vi överlämnar den några dagar senare.

1 Nödvändigheten av ett ”andrum” anfördes som ett argument när Sverige under flyktingkrisen senhösten 2015 införde gränskontroller till Danmark.

B3 214 Rebecka Thor B3 215 Återupprepa, repetition, repetera ——————————————————————–––––––———— B4

En vara som kan tala? Om historieproduktion och postindustriellt glasbruk

Johanna Rosenqvist

Vattendrag Det småländska landskapet har en lång tradition av tillverkning utifrån ett speciﬁkt material, till exempel trä, sten och glas. Villkoren för produktionen är tätt sammankopp- lade med vår materiella kultur och beskriver de ekonomiska, sociala, politiska och ekologiska förutsättningarna för den tid som vi lever i. Mellan 2007–2012 arbetade jag som fast anställd konstnär och formgivare för glasindustrin. Flytten till Småland gav mig möjlighet att bekanta mig med odlad skog, vattendrag och bruksorter som tidigare var mig främmande. För att få kontakt med platsen sprängde jag ett hål ute i skogen med hjälp av dynamit, vilket blev startpunkten på det konstnärliga arbetet Moder Jord (2012). Det utvecklades sedan till ett långsiktigt kollektivt, platsspeciﬁkt projekt Residence-in-Nature (2014– ) som pågår just nu i Småland. Mina egna erfarenheter från det postindustriella samhället i en avfolkningsbygd gör att jag vill diskutera nya kritiska förhållningssätt till konsumtion, produktion och urbanitet. Glasriket som plats och dess artefakter, berättelserna från konstindustrin, material, kropp och objekt utgör tillsammans det sociala rum och

B4 217 En vara som kan tala? skeende som jag vill att vi skall titta närmare på och disku- presentation av en arkeologisk utgrävning. Alla föremål tera. (Föremål – Kanot. Åsa Jungnelius, utställningstext tillmäts lika vikt. Jord och glas är lika omsorgsfullt pla- 2015). cerade i rummet. Alla föremål förses med en historia. De kopplas till platser och människor. Föremålen skulle kunna Orden ovan är från informationsmaterialet som samman- kategoriseras utifrån graden av raffinemang, eller medi- ställts till installationen Titta en vara som kan tala! som aliseringsform: filmen kan vara en dokumentation av en visades på utställningen Massa i rörelse på Kalmar konst- performance. Eller utifrån vilken intention som fanns bakom museum 5 december 2015 – 28 februari 2016. Verket har dem när de framställdes. Men de historiska intentionerna är tillkommit i takt med den postindustriella samhällsutveck- bara delvis intressanta i den form de delarna nu är samman- lingen. Mot denna bakgrund vill jag som konsthistoriker se förda. Delarna är var för sig och som helhet lämningar av det som ett prov på en ny typ av produktion, en historie- den produktion som försiggått och försiggår i hemmet tillika produktion. I den här nya produktionstypen tar konstnären studion i Månsamåla med omnejd. makten över historien, över objekten och objektifiering av hantverket och hantverkaren men också i vidare bemär- Det har blåsts glas i Småland sedan 1742. Råvarorna till kelse makten över representionen av industrisamhället i glasindustrin har funnits längre än så. Under åren kring förändring. Det kan sägas vara en del av den utveckling millennieskiftet har kraftiga omläggningar av produktio- mot upplevelseindustri som millennieskiftets konsthantverk nen genomdrivits i konstindustrin. Verksamheter har lagts kommit att bli en del av. Eller så är det del av ett intresse ner eller flyttat utomlands vilket har påverkat människors för äldre tiders produktionsplatser som ersatt den intensiva möjligheter att leva och verka. Bara spillror av tidigare stor varuproduktion som tidigare, under 1900-talet, kallat konst- industriell konstglasproduktion finns kvar i Sverige men i nären till industrin.1 Installationen är en exposé över den flera hyttor i Småland blåses det ännu glas och i glassiga verksamhet och liv i de småländska bruks- och hyttmiljöer designbutiker är Åsa Jungnelius’ namn fortfarande ett namn som varit Åsa Jungnelius’ hemvist i snart tio år. Besöka- som säljer. Den utveckling som glasindustrin i Sverige har ren presenteras för en kanot, en film som dokumenterar genomgått var bara i sin linda då den brittiska designteo- en sprängning, jord, trädgrenar, en hårlock, ett mjölkglas, retikern Penny Sparke i sin bok As Long As It’s Pink (1995) en overall, en gurkburk, en målning och en pensel, dricks- beskrev hur kvinnlighet, hemmets sfär och kommersiella glas från egen studio, flera versioner av läppstiftsformade framgångar förvisso hade komprometterats som konsthis- glasartefakter samt en vepa med ett porträtt av konstnä- toriska studieobjekt under stora delar av nittonhundratalet ren. Installationen är lika delar glittrig butikshylla som en men att de alltsedan den postmoderna vändningen och de stora berättelsernas död, har kunnat diskuteras utifrån kön, klass och regionalism på en identitetspolitisk nivå. Inte alla 1 Christina Zetterlund, ”Swedish Design”, i Clive Edwards (red.), The Bloomsbury Encyclopedia of Design, London: Bloomsbury Academic, 2016. löften om erkännanden av andra, alternativa positioner att

B4 218 Johanna Rosenqvist B4 219 En vara som kan tala? skriva historia utifrån har infriats. Men kvarstår gör, kon- blickar hon ner på oss, hon beskriver sig som en slottsfru i staterar Sparke, en positivt upprorisk, antiestetiskt estetisk Hallwylska palatsets överdådiga omgivningar. En del av hållning, som underminerar skillnaden mellan den (manliga) utrymmet i det skrivna material som presenteras i anslut- offentliga och den (kvinnliga) privata sfären och framförallt ning till de andra föremålen används till att skriva fram an- den överhöghet som tidigare varit förenad med den förra. dra arbetare i hyttan, andra konstnärer, fabrikörer och arbe- Att ta vara på de alternativa historier som ett genusperspek- tare. Hon reflekterar över produktionsförhållandena hon tiv kan erbjuda åligger sedan dess varje självutnämnd eller befinner sig i genom att skapa nya verk: etablerad feministisk historiker.2 Mellan 2007–12 var jag anställd som formgivare på Kosta Det enskilda föremål som får rubriken Titta en vara som kan Boda och arbetade med ett feministiskt förhållningssätt till tala! i den förteckning som medföljer installationen med produktionen och objekten. Glashantverkarna är en att- samma namn, är ett digitalt textiltryck av ett porträttfoto raktion och blir genom sina kroppar de faktiska objekten som togs för lanseringen av den nyanställda konstnären Åsa som beskådas av besökare. Jag bad några av mina närmsta Jungnelius på Kosta Boda 2007. Det var då en vepa som var medarbetare posera för mig som pinuppor, för att under- del i marknadsföringen. Nu har konstnären lyft fram det söka hantverkaren som objekt. Bilderna ingick i verket, In som ett föremål som har fått en titel som alltså är densam- my imagination från 2009 som beskriver ett krigstillstånd, ma som installationens. Och jag studerar verket på samma en väpnad konflikt, en konflikt på det personligt politiska sätt som titelspåret på ett nyinköpt musikalbum avkrävs planet. (Föremål – 5 fotografier, glasarbetare som pose- förklaringar av den intresserade lyssnaren, nycklar till en rar för mig som pinuppor, Johan, Uffe, Chrille, Tomo och förståelse av verket/albumet i sin helhet, ingångar till en Gert. Åsa Jungnelius, utställningstext 2015). betydelsebärande struktur. Jag hör en refräng som upprepas, eller är det ett tema Åsa Jungnelius tar sig här makten att objektifiera sina med variation, och som framkväder hur den arbetande krop- medarbetare för att sätta fokus på hur det kan vara att vara pen fungerat och fått stå som den lokala garanten i en gloka- en vara. I Kosta Bodas marknadsföring har hon själv erfa- liserad värld av outsourcing. I vepan, tillika marknadsfö- renhet av att vara den säljande kroppen. I fotografierna på ringen, tillika porträttet av konstnärer, är det konstnären glasarbetarna utövar hon makt och öppnar för en förståel- som är frontfigur för hela verksamheten. Med fast blick se av att de delar en erfarenhet av objektifiering. Rollerna känns självklara. De, och hon, verkar stå trygga i sitt kunnande. När verksamheten flyttar bryts den förkroppsligade 2 Penny Sparke, As Long as It’s Pink: The Sexual Politics of Taste, London: Pandora, 1995, s. 222–236. Se även Judy Attfield, Wild Things: the Material länken mellan det som glasarbetarnas kroppar i Sverige, i Culture of Everyday Life, Oxford och New York: Berg, 2000, s. 237–265 och Småland, i Kosta eller Boda, garanterade kunde göras just Cheryl Buckley, ”Made in Patriarchy: Toward a Feminist Analysis of Women and Design”, Design Issues, vol. 3, nr. 2 (1986), s. 3–14. här och det som blir framställt med brukets namn på. Det

B4 220 Johanna Rosenqvist B4 221 En vara som kan tala? blir en falsk marknadsföring. Med örat intill verket hör jag olika versioner från det egenhändigt blåsta 104 – det första hur hon skriver om hur utvecklingen har påverkat personer i läppstiftet från 2005 – till Mini Make Up 2014 tillverkat i hennes närhet: Slovenien. Åsa Jungnelius’ Make Up-serie synliggör dubbel- heten i sminkets såväl döljande som framhävande funktion. Diana Valle kom till Småland från Mexiko 1989 tillsam- Stolt ståndaktiga, glansiga och populärkulturella uppvisar mans med sin man som hade fått politisk asyl från Chile. de stora unika pjäserna såväl som de bara något lite min- Aldrig tidigare hade Diana målat, utan var utbildad i dre läppstiftsskulpturer i formblåst glas, sminkkonsumtion internationella relationer från universitetet i Mexiko City. och identitetsproduktion i förening. De står i många hem, i 1990 tjatade hon sig in i Anders Lindbloms ateljé, ett vitrinskåp och på sideboards, som den feminina kulturens glasmåleri i Hovmantorp, för det verkade så mysigt. Hon väpnare. De har återintagit inredningsdesignens domäner trodde vistelsen skulle bli kort, 2–3 år ”så som alla flyk- efter den uppdelning av smaken som bra respektive dålig tingar tror”. Diana är idag, 24 år senare, en av 4 målare som genomsyrat nittonhundratalets modernistiska arkitek- på Kosta Glasbruk. 2007 möttes vi första gången där på tur, designteori och modern kulturkritik. Make Up-seriens Kosta Glasbruk, då fanns ca 20 målare, alla kvinnor. koncept dekonstruerar denna uppdelning som, för att tala Diana var specialiserad på att arbeta med guldfärg och med Penny Sparke, var en kulturelitens försök att för- kunde genom sin öppenhet för nya situationer och kunskap döma och nedvärdera alliansen mellan det estetiska, det om hantverket ta sig an mina önskemål om en expressiv kommersiella och den feminina kulturen som sedan arton- gulddekor med, dropp, splash och kladd på kollektionen hundratalets början varit entydigt förknippat med begreppet Jackie. 2010 flyttade hela måleriet till Åfors glasbruk, un- smak. En smak som i sin tur var förknippad med femininitet der denna period målade Diana och 4–5 andra målare ca och kvinnors duglighet som konsumenter. Att Åsa Jungne- 20 000 Make Up-artiklar om året. Med blandade känslor lius kan beskrivas som tillhörig en generation som skiljer var Diana sedan den som reste till Slovenien, dit delar av från tidigare generationer av konsthantverkare beror inte produktionen sedan flyttades, för att lära upp målare, även nödvändigtvis på objekten i sig – hon gör fortfarande glas, här bara kvinnor. (Föremål – Ett trasigt pärlarmband, en vaser och ljusstakar. Det som skiljer Jungnelius från andra gåva från Diana till mig. Åsa Jungnelius, utställningstext är snarare dels ett konceptualiserat material- och motivval, 2015). dels en ”kommerskompetens” med andra referenser till vad som är gångbara och viktiga kulturella markörer.3 Det är ett Läppstiftet som form, och som designikon får en särskild konsthantverk som tar sin utgångspunkt i massproducerade ställning i installationen. Dels för att vi som besökare kan känna igen det som en av konstnärens mest kända och 3 Emma Olsson, ”Populärkultur och kommerskompetens”, i Hanna Ljungström spridda glasformgivningsprodukter, såld i minst 176 000 och Ulf Beckman (red.), Re:form: svenskt samtida konsthantverk under debatt, Stockholm: Arvinius, 2005, s. 76–80. Se även Cilla Robach, Konceptdesign, exemplar. Dels för att det i installationen visas upp i flera Stockholm: Nationalmuseum, 2005, s. 7–23.

B4 222 Johanna Rosenqvist B4 223 En vara som kan tala? hushållsprodukter eller på annat sätt kommenterar sin om- inom ramen för olika professionella praktiker och i samhäl- värld snarare än att ställa sig till funktionens tjänst. Verkens lets vardagsliv. Det som kännetecknar den postindustriella kommersiella populärkulturpatina kontextualiseras med en historieproduktionen är aktiviteter som utmanar rådande teoretisk blinkning till genus, etnicitet eller klass och tillhö- kulturarvsdiskurser. Konstnärer tar makten över historien rande vilja att kommunicera med andra kretsar än de gängse med sina starka, visuella gestaltningar av den. Det är en finkulturella. materiell historia fylld av komplexiteter. Den kan tolkas som uttryck för den positiva hållning till återbruk av äldre tiders Ordet ”historiebruk” har använts i undersökningar av olika mönster och former och den nyfikna omtolkning av redan förhållningssätt till det förflutna4. Termen ”bruk” indikerar existerande ting som en tendens i konsten sedan början av att en mängd urskiljbara företeelser och materialiteter står 1990-talet och som blir tydlig i millennieskiftets konst- och till samtidens förfogande att använda sig av, sammanställa konsthantverk i Sverige.7 Men det är inte en hyllning till eller laborera med. På senare år har en mångfald aktiviteter gårdagens formgivningsideal. Snarare är det produktions- på olika sätt utmanat rådande historieskrivningsprakti- förhållandena och dess materiella uppenbarelseformer som ker och kulturarvsdiskurser. Den roll och det ansvar som tar sig nya uttryck; nedlagda fabriker blir resursarkiv med kulturinstitutioner, såsom exempelvis kulturarvs- som nya betydelser vilande i gjutformar, bilder och ting fyllda designmuseer, haft för bruket av historien har utsatts för av berättelser och minnen. I installationen Titta en vara särskild granskning5. Urban exploration och konstnärliga som kan tala! skapar konstnären Åsa Jungnelius ett nytt praktiker har pekat på oförutsedda, förbisedda aspek- sammanhang åt sig och sina verk i vilken hon ställer objek- ter och möjliga konsekvenser eller framtider.6 Kanske är tifiering av den görande kroppen i relation till produktionen ”historieproduktion” en bättre term än ”bruk” just för att av varor. Hennes konstproducerande kropp blir en av de markera det processuella i att dåtiden tar sig olika uttryck arbetande kropparna och hennes verk blir exempel på varor. Tillsammans står de för produktionen av postproduktionens era, som exempel på postindustriella glasbruk. 4 Peter Aronsson, Historiebruk: att använda det förflutna, Lund: Studentlitteratur, 2004. 7 Jorunn Veiteberg, ”Avsmak? Nya normer inom konsthantverket på 2000-talet”, 5 Wera Grahn, ” ’Känn dig själf ’: genus, historiekonstruktion och kulturhistoriska Konsthantverk i Sverige, del 1, s. 129–146. museirepresentationer” (diss.) Institutionen för tema, Tema Genus, Linköpings universitet, Linköping 2006. Christina Zetterlund, ”Konst och hantverk. En inledning”, i Christina Zetterlund, Johanna Rosenqvist och Charlotte Hyltén Cavallius (red.), Konsthantverk i Sverige, del 1, Botkyrka: Mångkulturellt Centrum, 2015, s. 7–16. Kjetil Fallan och Grace Lees Maffei (red.), Designing Worlds: National Design Histories in the Age of Globalization, New York och Oxford: Berghahn Books, 2016, s. 1–11. 6 Robert Willim, Industrial Cool. Om postindustriella fabriker, Lund: Lunds Universitet HEX 002, 2008. Johanna Billing, Maria Lind och Lars Nilsson (red.), Taking the Matter Into Common Hands, London: Black Dog, 2007. Jan Jörnmark och Annika von Hausswolff, Avgrunden, Göteborg: Tangent förlag, 2011.

B4 224 Johanna Rosenqvist B4 225 En vara som kan tala? ——————————————————————–––––––———— B5

Jorden vi ärvde – En betraktelse över människan och naturen inspirerad av verket Efterklang

Tomas Bannerhed

Att stå i en nylövad bokskog i södra Småland i början av maj och låta sig bedåras av taltrastens musikaliska fantasier, lyssna till gärdsmygens klingande drillar och grönsångarens silverklara ringande, stå där och plötsligt få höra årets första gök ropa i fjärran medan solljuset silar ner genom de ännu alldeles spädgröna trädkronorna, att sedan gå fram till det svagt risslande diket och förtjusas av kabbelekornas liljegu- la blommor, sätta sig på huk en stund hos dem och försöka förstå hur något så fulländat har kunnat uppstå ur intet – att då ens nudda vid tanken på att allt detta en gång ska försvin- na, det går liksom knappt. Och det blir inte enklare av insikten att det kanske är vi själva – människan, den mest intelligenta varelse som funnits – som kommer att förstöra alltsammans, omöjliggöra fortsatt liv för alla de miljontals arter som just nu ﬁnns på det lilla klot av sten och järn som far fram i sin bana runt den stjärna vi kallar solen, en av många miljarder andra, i utkanten av Vintergatan.

B5 227 Jorden vi ärvde Men bara en halvtimme senare påminns jag om hur och datorn, mikroskopet och flygeln, glasrutan och glöd- skör livets väv trots allt är: tre stendöda men ännu solglitt- lampan – allt är skapat av människan med jordens resurser. rande abborrar ligger och guppar långsamt i strandkanten. Men allt har också sitt pris. Vi tär oerhört på just jor- Och två dagar senare, på självaste Kristi himmelsfärdsdag, dens resurser, vi har förgiftat markerna och förorenat haven, står jag i en annan strandkant och stirrar ner i en grumlig vi har tunnat ut ozonskiktet och håller som bäst på att smäl- sörja i olika gulbrungröna nyanser – vår en gång så stolta ta polarisar och glaciärer. På närmare håll har jordbruket – Östersjö – och lyssnar till en skärgårdsbos iakttagelser från hela Sveriges stolthet under så många år – spridit miljögifter årets ejderhäckning: ”Ådorna låg och ruvade högt uppe på och orsakat övergödning i en omfattning som vi kanske än i klipphällarna. Där hör de ju inte hemma. Eller så hade de dag inte riktigt kan överblicka. Och glasbruken – hela Små- rett sitt bo och lagt äggen där de skulle men övergav alltihop lands stolthet under så många år – har lämnat efter sig efter bara några dagar. Det är något som inte stämmer. Vita- hundratals ton bly och arsenik och gjort stora områden obe- minbrist har det ju pratats om, eller om det är något med boeliga där hyttorna en gång flammade i vintermörkret och blåmusslorna som påverkar fåglarnas nervsystem? Snart brukens fasettslipade kristallvaser och högfotade snapsglas ﬁnns det väl inga ejdrar kvar.” spred småländsk glans över världen. Vi blev till människor genom att vi lärde oss bemästra Dystopikerna (eller om de nu bara är realister?) brukar ju elden – och nu håller vi på att bränna sönder jorden. hävda att vi aldrig kommer att upptäcka något människo- Eller? Gör vi verkligen det? liknande liv i universum av den enkla anledningen att alla Det har nu gått drygt femtio år sedan Rachel Carsons civilisationer med tillräckligt hög intelligens förr eller sena- omvälvande rapportbok Tyst vår kom ut i Sverige. Titeln re utrotar sig själva. Att det så att säga ligger i sakens natur. syftar på de skrämmande farhågorna om framtida vårar utan Vi vill för mycket och blir fartblinda längs vägen, exploate- fågelsång. Carson hade ägnat andra halvan av 1950-talet åt rar och konsumerar oss till döds. att studera miljögifternas påverkan på naturen och fåglarna Girigheten par excellence, om man så vill. och målade upp ett mardrömsscenario. I USA pågick sedan Oavsett hur det nu ligger till med den saken – och nå- länge massbesprutning med DDT (”tolv kilo per tunnland”) got facit lär vi ju inte få – kan man konstatera att människ- bland annat för att bekämpa almsplintborren och tallspinna- an har gjort enastående, egentligen ofattbara, framsteg un- ren, men gifterna drabbade ju inte bara dessa båda insekter der sin korta tid på jorden. Vi har lärt oss göra upp eld och utan letade sig in i snart sagt allt levande. Rödhaken som åt uppfunnit plogen och skriftspråket, tillverkat ångmaskiner ett dussin daggmaskar – inte mer än ett mellanmål i fågel- och bilar, byggt broar och stora städer, upptäckt penicilli- världen – hade fått i sig en dödlig dos DDT. Till exempel. net, rest till månen och skapat internet. Och blotta tanken Ett samlingsbegrepp som ofta används för de här miljö- på att allt kommer från jorden själv, att inget har tillförts gifterna är växtskyddsmedel (tala om förskönande omskriv- oss utifrån, får det ju att svaja till en aning. Rymdraketen ning!), och i en efterskrift i 1979 års upplaga av Tyst vår fråg-

B5 228 Tomas Bannerhed B5 229 Jorden vi ärvde ar sig författaren och naturskildraren Björn Berglund hur alla buskar och prunkande rabatter. Och ladugården är kvar, det kan komma sig att människan påstår sig vårda levande och farmors utedass, jordkällaren och svinhuset. växter med hjälp av gifter som dödar liv. Svaret formulerar Men allt verkar så tomt och öde, liksom överlämnat åt han själv: ”Det lönar sig. På kort sikt lönar det sig.” tidens obönhörligt tärande tand. Men: fåglarna har inte tystnat. Vi förmådde dra i nöd- Här drevs jordbruk under nästan hela 1900-talet, sedan bromsen innan det var för sent. myren dikats ut och våtmarken blivit till åker och vall. Här Här hemma var pilgrimsfalken – världens snabbaste hade mina farföräldrar, och sedermera mina föräldrar, några djur, beundrad av alla utom brevduvefantasterna – akut ut- tiotal tunnland odlat att överleva på, här sådde de och skör- rotningshotad på 1970-talet och blev tillsammans med havs dade, här födde de upp mjölkkor och grisar till slakt, här örnen en kraftfull symbol för den framväxande miljörörel- höll de höns för husbehovsägg. Och hit kom varje växtsä- sen. Vid det laget hade nästan allt vi odlat – spannmål och song någon med ett stort sprutaggregat bakpå traktorn – en vallväxter, fruktträd och potatis – besprutats med olika ke- gulaktig tank och femton duschar i bredd på de utfällbara miska preparat i decennier. Fåglarnas nervsystem påverka- armarna – för att utrota allt som kunde inverka negativt på des och äggskalen blev till slut så tunna att de sprack under grödorna, skydda dem mot skadeinsekter, svamp och ogräs. ruvningen. Jag ser det för mig som om det hade varit i dag, nu när Men Naturskyddsföreningens räddningsaktioner med jag står här igen. Hur åkrarna dränktes av gift. Men inte avel, uppfödning och utsättning av ungar har gett resultat. tänkte man på det, de använde ju bara samma odlingsmeto- I dag ﬁnns här närmare fyrahundra par pilgrimsfalkar och der och samma växtskyddsmedel som alla andra under de hopp om framtiden för en av de mest storartade fåglar värl- där decennierna när Sverige blomstrade och allt var fram- den skådat. Och havsörnen har ökat från ett hundratal indi- steg och tillväxt, inga faror fanns. Familjens försörjning var vider på 1970-talet till närmare tretusen i dag, främst tack överordnad de eventuella miljökonsekvenserna. Vi barn vare stödutfodring med giftfritt kött. måste få mat på bordet och nya kläder när det behövdes. En Så visst är människan framstegsﬁxerad, girig och kort fördärvad skörd skulle ha inneburit ruin. tänkt – men kanske har vi med tiden också blivit lite bättre Och jag går traktorvägen ner mot kanalen och blir pojke på att använda vår intelligens till att förutse och förekomma, på nytt, passerar de blommande lönnarna vid nerfarten till inte bara exploatera. farmors hus, en på varje sida om vägen, som en barndomens portal, och den väldiga granhäcken i vars innanmäte vi sys- Så står jag en dag i lönnblomningens underbara tid på kon brukade leka kurragömma, fortsätter ner mot den vid- den lilla gården där barn jag lekt. Här är allt och inget sig sträckta, utdikade myren, känner hur vinden kommer sve- likt. Vårt hus är kvar, gult och lite mindre än i minnet, till pande från sydväst, hör sånglärkans porlande drillar salu tydligen sedan flera år, och farmors hus, numera tyskägt någonstans och blir stående och söker i skyn – och där häng- efter vad det verkar, och de båda trädgårdarna, om än utan er den på hetsigt fladdrande vingar, knyckvis lyftande sig

B5 230 Tomas Bannerhed B5 231 Jorden vi ärvde själv högre och högre upp genom lufthavet, kan liksom ald- ——————————————————————–––––––———— rig få nog av sin egen sång, svirrande och virvlande och stri- B6 lande som inget annat i vårfågelkören. Några rastande ljungpipare och storspovens vidunderli- Reading Glass: An Extended Commentary ga flöjt neråt dungen till. Buskskvättan på en av de där stängselstolparna som far och jag hjälptes åt att slå ner i Ola Ståhl jorden när vi var ute och såg om staketen inför betesgången en vårdag när lönnarna blommade – i samma majmånad som nu men ändå så oändligt avlägsen, i ett annat liv. Och när jag fått fram kikaren och panorerar långsamt ut över myren och ner mot fågelsjön i söder, får jag plötsligt syn på henne, det mäktigaste vi har, högt ovanför skogsran- den: havsörnen som kretsar majestätiskt i skyn, fågeln fram- för alla andra, buren till väders av termikens uppvindar. Inte en ansträngning i onödan, bara de utsträckta, rektangulära We see through lenses, microscopes, telescopes and seglen med sina spretande handpennor och två och fyrtio cameras.1 mellan vingspetsarna – som en hälsning från en tid för mycket länge sedan, då människan ännu inte hade slagit ner In 1629, René Descartes posted a letter to instrument maker sina bopålar och jorden låg orörd och väntade med all sin Jean Ferrier, inviting Ferrier to work with him on the con- ofattbara rikedom, som en gåva, något vi en gång skulle få struction of a fully automated machine for grinding lenses till låns. with a precision that would allow users to study objects at an inﬁnite distance, to see, as Descartes put it, “if there are animals on the moon.”2 At the time, even the ﬁnest lenses used in refracting telescopes suffered from flaws that rendered them useless for Descartes’ purposes.3 Removing the

1 Malin Pettersson Öberg, “Reading Glass”, one chanel video, part of the exhibition Moving Mass, Kalmar konstmuseum, 05.12.2015–28.02.2016. 2 René Descartes, letter to Jean Ferrier, cited in D. Graham Burnett, Descartes and the Hyperbolic Quest: Lens Making Machines and Their Signiﬁcance in the Seventeenth Century, Philadelphia, PA: Transactions of the American Philosophical Society, 2005, p. 1. 3 Op. cit. p. 5. See also Henry C. King, The History of the Telescope, Mineola, NY: Dover Publications 2003.

B5 232 Tomas Bannerhed B6 233 Reading Glass: An Extended Commentary obstacle caused by the unreliability of the human hand in scope and the microscope call forth is an age of opticality, a fully automated process would be likely, Descartes con- one where vision is instrumentalized to manifest discourses tended, to resolve these issues. As he lacked the artisanal of reason and scientificity and, more importantly, the subject skills required to make such instrument, however, he needed of reason and scientificity. Descartes’ dream of a fully auto- Ferrier’s services. mated, non-embodied machine to produce the infra‑ As it happened, Ferrier wasn’t particularly keen to structure for a non-embodied vision beyond the materiality leave Paris to visit Descartes in the Dutch Republic, but this of embodied human aesthesis is therefore, in some ways, did not stop Descartes. He wrote a series of letters to Ferri- the very foundation of Reason’s subject, as expressed in the er describing, through numerous sketches, the technical now (in)famous dictum “Cogito, ergo sum.”6 This is a dis- intricacies of the design he had in mind so that it could be embodied subject, detached from the physical body, hover- built by Ferrier in Paris. The machine itself was never actu- ing as if above it, at a distance, gazing down at its materiali- ally constructed, but the letters, technical descriptions and ty, capable of observing it from the outside. It is a subject sketches have since been published.4 able to reflect objectively, undeterred by the affects of the Thirty-five years or so prior to Descartes penning his body; its joys and exhilarations, the sadnesses and pains it letter to Ferrier, Dutch instrument maker Hans Jansen pre- suffers.7 sented the Archduke of Austria with an instrument com- Through the microscope we can see, coldly, with a de- posed of three extendable sliding tubes on an ornate sup- gree of separation from our own material being, the most port in the form of three brass dolphins that created a minute details of the ecologies we move in and between; tripod. The instrument itself has not survived but, from through the telescopic lens we discover that there are no recorded descriptions, it seems it contained two lenses and animals on the moon — at any rate not until humans set foot diaphragms and, with the tubes fully extended, the design on it — and, furthermore, we discover that we live on a glob- allowed its users to magnify an object to nine times its size.5 ular body, that there are other such globular bodies and The telescope and the microscope are two instruments galaxies beyond ours. Our vision is extended in two direc‑ that, in their modern form, appeared at approximately the tions, meaning we know and inhabit the world differently, same time and in approximately the same place. Optics, it but we ourselves are also rendered visible as beings whose seems, might have had something to do with the paradigm materiality and fate in this world can now be studied, meas- shifts faced by these early modern people. What the tele‑ ured and fully known through rational means. What is at stake, then, is aesthetics (in the Greek sense,

4 Op. cit. p. 2. See also John Schuster, Descartes-Agonistes: Physico mathematics, Method & Corpuscular Mechanism 1618–33, Dordrecht: Springer 2013, pp. 6 René Descartes, Discourse on Method, Indianapolis, IN: Hackett Publishing 400–401. Company, 1998, p. 18. 5 William J. Croft, Under the Microscope: A Brief History of Microscopy, Singapore: 7 See Descartes, Meditations on First Philosophy, Indianapolis, IN: Hackett World Scientiﬁc 2006, pp. 5–6. Publishing Company, 1993.

B6 234 Ola Ståhl B6 235 Reading Glass: An Extended Commentary that of perception and sensibility) but also, and simulta‑ What should we do when the lens through which the neously, ethics (again, in the Greek sense, as habitual char- symptoms are viewed is itself often symptomatic? 9 acter or disposition or, perhaps better, a way of living). The way we inhabit our bodies, our worlds, individually and to- A fashionable term currently used to describe the world gether; the way we construct universes within which life can that emerged with modernity and that we now inhabit is be sustained, within which we can become subjects, is inti- the geological concept of the Anthropocene. Although the mately linked to the perspective we adopt and the sensibili- validity of the concept within geological discourse remains ties we develop in relation to the ecologies within which we contested, it appears to have become a common, albeit are embedded. loosely defined, term for the geological epoch following the The 17th century’s shift towards opticality is fundamen- Holocene. It is defined by the detrimental impact of human- tally important. We see this shift towards modern notions ity — the Anthropos of the Anthropocene — on the geological of reason and objective truth in several domains of knowl- strata of the planet. edge during this period: maps become geographical rep- What I want to propose here is that if we wish to try to resentations of territory, devoid of deities and references to live and love in the Anthropocene, we urgently need to find human activity; within the judicial realm, as Michel Fou- other ways of inhabiting our bodies — of being embodied — cault has aptly pointed out, punishment is no longer meted and other ways of collectively inhabiting the geosphere — out by means of carnal, corporal procedures but is now con- of being, in a sense, embedded. Following on from the ceived of as a means to control and discipline our bodies above, this involves aesthetics (developing sensibilities and and subjectivities8; crafts-based production and agriculture forms of attentiveness) and ethics (designing environments become mechanised and industrialized; fossil fuels are ex- and ways of living in which life can be sustained in some tracted from the ground to be combusted for energy; rela- form). Here, art, design, and other creative practices, if re- tively circular systems of production and consumption be- tuned to face the Anthropocene, may come to play a most come increasingly linear and oriented solely towards capital crucial role. gains; the entire surface of the planet is in some way or oth- At this point, I’d like to turn my attention to another er colonised by capital; and anything of value, including lens grinder, Baruch Spinoza. In 1665, Spinoza was given human muscle fibres, are utilized as part of a spiralling sys- the opportunity to inspect a machine similar to the one Des- tem of mass production and consumption, creating massive cartes had in mind. Unlike Descartes, however, Spinoza landfills of waste and a flood of human suffering. merely expressed indifference to the automated process, adding that experience had taught him that “in polishing

9 Teju Cole, “Open City”, quoted in Malin Pettersson Öberg, “Reading Glass”, 8 Michel Foucault, Discipline and Punish: The Birth of the Prison, New York, NY: one chanel video, part of the exhibition Moving Mass, Kalmar konstmuseum, Vintage Books, 1995. 05.12.2015–28.02.2016.

B6 236 Ola Ståhl B6 237 Reading Glass: An Extended Commentary spherical plates a free hand yields safer and better results are between bodies that are agreeable: our encounters with than any machine.”10 food, for instance, or with a beloved friend. We experience In terms of the success of the machinery, Spinoza has, these encounters as joy. Others are between bodies that dis- of course, been proven wrong. The modernity that was on agree: a poison, say, or a virus, or an allergen. These en- the threshold was very much moulded in the ﬁgure of Des- counters are experienced as a kind of sadness. cartes’ cogito. In facing the consequences of modernity, To Spinoza, ethics is the ability to develop ways of liv- however, now is perhaps a good time to turn to Spinoza and ing that allow us to distinguish between agreement and disa- his love of the material, the relationship between the hand greement in our encounters with other bodies, to distinguish and the material, to his attentiveness to the glass plates and food from poison, at the most rudimentary level, or to dis- the polishing process, to explore what a Spinozist subject, as tinguish an ally from an adversary. It is, in a sense, a diag- opposed to the Cartesian cogito, has to offer in terms of an nostic task, learning to read symptoms as we encounter the ethico-aesthetics for life in the Anthropocene. world. Pollen is caught in the body of the allergic. It is To Spinoza, the world is composed of simple bodies translated from being a spore within one assemblage to be- entering assemblages with other simple bodies with which coming an allergen in another, and appearing as a symptom they feel a connection. In turn, these assemblages enter larg- to the person suffering the allergic shock. Learning to avoid er assemblages or complexes. This is how universes are con- the spore that causes the allergic reaction is part of the diag- structed, and they have no permanence. They are in con- nostics of a Spinozist ethics. Always opt for joy and avoid stant flux. Complexes and assemblages are only relatively sadness; always identify and ally with that which agrees with stable and are in constant movement. They dissolve and you, with the composition of your body, and avoid that reform in different constellations in different conditions. which causes you sorrow. An ethical life is found in joy and The human body is one such complex, composed of assem- alliance, because joy and alliance increase our individual blages of simple bodies. It changes continuously, entering and collective capacity to act in the world. This is an ethics assemblages with bodies that surround it. The human body that explores ways of living, and it is one that requires an may appear relatively stable, at least from an anthropocen- aesthetic, in the sense we use the word here, in that it pre- tric perspective, but it comes from something pre-human supposes the development of sensibilities and forms of at- and moves towards post-human assemblages as it decom- tentiveness to the encounters that make up a life, so that we poses. Throughout its life it changes, grows, ages; encoun- learn how to distinguish between different kinds of encoun- tering and entering assemblages with nutrients, drugs, ani- ters.11 mals, viruses, objects, artefacts… Some of these encounters Turning to Spinoza, we ﬁnd a physical subject that is embodied and embedded in the ecologies that make up the

10 Baruch Spinoza, “Letter to Henry Oldenburg (1665)” in Spinoza: The Complete Works, Indianapolis, IN: Hackett Publishing Company, 2002, p. 850. 11 See Baruch Spinoza, “Ethics”, in op. cit.

B6 238 Ola Ståhl 239 Reading Glass: An Extended Commentary geosphere; a subject for which life, much like the grinding then, as a site of relative uncertainty, an interface of sorts of lenses, involves attentiveness and craft rather mechanisa- between the two poles of the Cartesian body/mind dual- tion and detachment. ism.13 If the Cartesian subject, in its rational distance from As it turns out, Descartes was mistaken. The function the world, has been complicit in producing the problems we of the pineal gland is to regulate sleep according to seasonal face in the Anthropocene, the proposition put forth in this and circadian rhythms. It is thus, somewhat paradoxically short text is that we instead turn to the Spinozist subject for given Descartes’ take on the matter, very much a part of the an alternative ethico-aesthetic trajectory for living and lov- embodiment of the mind; a part that links our mind with ing in the Anthropocene. In this turn towards a new Spino- how we position ourselves in the environments and climates zism, creative practices such as art, literature and design we inhabit, how we relate to planetary movements, how we become crucial testing sites for developing such new sensi- distinguish time for rest and sleep from time for labour, love bilities and forms of attentiveness, and for developing ways and play. of life and designing universes within which life can flour- Interestingly, however, the pineal gland has a sub-histo- ish. ry in which it is associated with a “third eye” capable of providing vision beyond ordinary sight.14 It is perhaps from It makes me think of the planetary globe’s likeness to the this sub-history that George Bataille’s interest in the pineal eye globe, perhaps because my mother is an eye surgeon, gland stems. Bataille writes: and I was brought up surrounded by anatomical posters of eyes, or because I’ve been thinking a lot about the eye, The eye, at the summit of the skull, opening on the its blinking motion, and the camera (as a technology) as a incandescent sun in order to contemplate it in a sinister prosthesis for the human body and for vision.12 solitude, is not a product of the understanding, but is instead an immediate existence; it opens and blinds itself The pineal gland occupies a somewhat peculiar position in like a conflagration, or like a fever that eats the being, or Descartes’ writing. Lodged deep within the brain, Descartes more exactly, the head.15 considered it the only human part that exists in the singular rather than as one of a pair. This led him to assign to the In this quote, we ﬁnd a second kind of vision ascribed to pineal gland a special signiﬁcance: it is here, near the centre of the brain, that all thoughts are formed on the basis of 13 René Descartes, The Passions of the Soul, Indianapolis, IN: Hackett Publishing partial sensory perceptions. The mind, in other words, is Company, 1989, pp. 36–37. 14 Clinical experiments have indicated that the pineal gland is capable of producing a joined to the body most fully at the pineal gland. It stands, powerful hallucinogen under certain conditions, such as near death experiences. See R. Strassman, DMT: The Spirit Molecule, Rochester, VtT, Park Street Press, 2001. ” 15 George Bataille, “The Pineal Eye” in Visions of Excess: Selected Writings, 1927– 12 Malin Pettersson Öberg, in correspondence, 15.04.2016. 1939, Manchester: Manchester University Press, 1985, p. 82.

B6 240 Ola Ståhl 241 Reading Glass: An Extended Commentary the pineal gland. This is no longer the gaze of Reason that ——————————————————————–––––––———— distances thought from the world, allowing us to understand B7 the world as if from above. Bataille is providing us with another kind of vision, one of ‘immediate existence’. It is Att gestalta samhällsförändring perhaps here, in the immediacy of being in the world, that – en konferens utifrån projektet Massa i Rörelse we ﬁnd the sensibilities required for a becoming that reach- es beyond Anthropos’ limitations. Lisa Rosendahl

Konferensen Att gestalta samhällsförändring tog projektet Massa i rörelse som utgångspunkt för att skapa ett tvärdis- ciplinärt samtal om olika metoder för att synliggöra och bearbeta vår samtid och dess bakomliggande historia. Un- der den två dagar långa konferensen varvades presentationer av konstnärerna i Massa i rörelse med andra röster. I fokus stod frågan om vad det innebär för konstnärer, curatorer och konstinstitutioner att på olika sätt arbeta platsspecifikt: Vad finns det för begär och behov, ur konstnärernas, institution- ernas och samhällets perspektiv, av det kontextspecifika? Vad ger det för möjligheter och begränsningar? Hur för- ändras ens sätt att arbeta konstnärligt av att utgå från en specifik plats eller kontext? Hur påverkar det relationen med publiken och förmedlingsarbetet? Konferensens tvärdisciplinära anslag speglade konstnä- rernas egna arbeten, i vilka de på olika sätt gått i dialog med kunskap och metoder från andra fält. Det tvärdisciplinära fungerade inom ramen för konferensen som ett möjligt svar på frågan om hur vi kan få syn på, och gestalta, den komplexitet som karaktäriserar samtiden, samtidigt som det

B6 242 Ola Ståhl B7 243 Att gestalta samhällsförändring öppnade upp för en rad följdfrågor: Hur undviker man att fakta och det skrivna ordet kan erbjuda. En annan viktig bli alltför generaliserande när man rör sig mellan många aspekt är att det med konsten som avsändare blir mer själv- olika fält men kanske bara har specialistkompetens inom klart för betraktaren att inte bara fråga sig vad som berättas ett? Riskerar konsten att förlora sin särart när den konkurre- utan också hur och av vem. Detta främjar ett självreflekte- rar om utrymme med diskursiva praktiker och vetenskaplig rande och normkritiskt sätt att tänka kring det som synlig- forskning? Var finns det större offentliga samtalet, bortom görs, eller har utelämnats. nischade konstrecensioner och vetenskapliga tidskrifter, Varför har det kontextspecifika utövat en tilltagande som kan ta de tvärvetenskapliga undersökningar som redan dragningskraft på konsten de senaste åren? Svaret finns i bedrivs vidare till en bredare allmänhet? Samt, inte minst: min mening någonstans mellan det samtida behovet av för- hur bevarar man den kunskap som ett projekt med olika klaringsmodeller som tillåter ett mer komplext förhållnings- förgreningar i samhället genererar och gör den tillgänglig sätt än de traditionella kulturarvsinstitutionerna för att be- för framtiden? lysa samhällsförändring, samt i konstfältets eget behov av Som curator har jag under de senaste åren arbetat med att utmana sina gränser. När en frågeställning situeras i en frågan om hur man kan gestalta den samhällsförändring specifik kontext och på så sätt kopplas till befintliga platser, som Sverige genomgår i övergången från industrisamhälle människor, material, bilder och historier, kan samhällsför- till en postindustriell tillvaro. Undersökningen har bedrivits ändringar och förskjutningar som annars verkar i det fördol- tillsammans med olika konstnärskap, på olika platser i lan- da eller över svåröverskådligt lång tid konkretiseras och det och genom olika format. Liksom konstnärerna i Massa i göras mer begripliga. Eller tvärtom: genom konsten kan rörelse upplevde jag att det fanns ett stort behov av att for- ambivalenta strömningar som påverkar samhället under mulera hur den här förändringen påverkar livet och samhäl- ytan, men är svårartikulerade och därför sällan diskuteras, let på olika plan och att möjliggöra en bearbetning av dessa ta form och föras upp i ljuset i all sin obegriplighet. Det erfarenheter genom att synliggöra och diskutera dem. Indu- ogripbara kan sättas på kartan som en gemensam erfarenhet strihistoriska museer och minnesplatser har ofta fokus på utan att förenklas och förklaras. Men det kontextspecifika maskiner, byggnader och produkter och de framgångsberät- arbetssättet är också en utmaning för konstnären, liksom för telser som kopplas till dessa. Att istället närma sig det post- kuratorsrollen och konstinstitutionen. Att öppna sig för en industriella skiftet genom konsten öppnar för ett mer mång- plats eller ett sammanhang kan också innebära att man mås- bottnat förhållningssätt, både i hur frågorna ställs och vad te revidera sina frågeställningar och metoder i grunden; utkomsterna blir. Konstens möjligheter att låta subjektiv man måste själv förändras. och objektiv historieskrivning mötas, samt att rumsligt ge- Kanske kan man också förstå det kontextspecifikas att- stalta historiska erfarenheter och samtida kunskap, skapar raktionskraft som en motståndshandling till den globala fysiska platser för att gemensamt reflektera kring samtidens standardiseringen av konstfältet. Konstinstitutioner världen relation till historien genom andra register än vad enbart över blir allt mer lika varandra, i sina arbetssätt och ambi-

B7 244 Lisa Rosendahl B7 245 Att gestalta samhällsförändring tioner liksom i sina utställningar och program. I den ständi- Aktion i Köpenhamn är ytterligare några. Vad dessa platt- ga tävlan om resurser, genom nationella, regionala och in- formar möjliggör är olika former av konstnärligt ”gräv där ternationella kanaler, uppstår en rörelse mot likriktning. du står”-arbete som pågår över flera år och på så sätt kan ta Det är mer effektivt och lönsamt att ta efter redan etablera- tillvara och erbjuda en hemvist för de relationer, erfarenhet- de institutionsmodeller och satsa på säkra kort än att söka er och kunskap som genereras än vad kortare projekt har sina egna vägar och format, vilket är ett krävande arbete möjlighet till. som dessutom ofta (och med nödvändighet) kantas av risk- Många av den här typen av konstnärsdrivna organisa- tagande och misslyckanden innan man hittar fram till det tioner blir en viktig del av den sociala ekologin på de platser som fungerar. Givetvis får detta i förlängningen effekter där de verkar. Men kan konsten komma för nära verklighe- också på hur och vad konstnärer producerar. ten för sitt eget bästa? Finns det en punkt när konsten ge- I relation till de etablerade organisationsstrukturerna nom olika former av gränsöverskridande upphör att vara och ritualerna kan det kontextspecifika arbetssättet öppna konst och uppgår i andra former av samhällsengagemang? för en omförhandling av vedertagna format och förhåll- Eller då den riskerar att instrumentaliseras för att fylla luck- ningssätt, till exempel i relation till vad som konstituerar ett or i samhällsbygget som andra yrkesgrupper egentligen bor- färdigt verk eller en publik. När ett konstverk växer fram de uppmärksammat eller åtgärdat? På konferensen diskute- utanför de avgränsningar som ateljé- och gallerirummen rades hur det att jobba utanför ateljéns utopiskt autonoma innebär möter konsten verkligheten redan under arbetspro- rum ställer andra krav på konstnärsrollen i relation till etik cessen. ”Publiken” är lika mycket de som i olika former och ansvarstagande. Att som konstnär låna arbetsmetoder kommit i kontakt med och kanske medverkat i konstnärens från andra fält, som till exempel etnologi, utan att nödvän- arbete, som de som tar del av det slutliga verket. Dessutom digtvis följa de vedertagna regelverken kan skapa nya sätt att finns det möjligheter för både konstnären och institutionen se och göra, men också leda till en mer svårnavigerad ter- att utforma arbetsprocessen i dialog med specifika behov, räng i fråga om mänskliga relationer och förväntningar. platser, tidscykler, klimat, människor och material snarare Att gestalta samhällsförändring hade som ambition att än utifrån prefabricerade mallar. diskutera konferensens huvudfrågor med utgångspunkt i För konstnären drivs denna typ av engagemang ofta i konkreta exempel. Likt önskan att sammanföra olika disci- projektform, vilket i sig är en konsekvens av bidragsformer- pliner utan att tvingas förenkla och generalisera, var tanken na som finansierar konstfältet. Men det finns också exempel att i diskussionerna utgå från det specifika för att undersöka på konstnärs- och curatorsdrivna strukturer med långsiktig, övergripande problemställningar. Intervjusvaren nedan från kontextspecifik inriktning. Campo Adentro som drivs av några av de som medverkade ger inblick i de olika talarnas konstnären Fernando Garcia Dory i Asturias är ett exempel, utgångspunkter. Diskussionen om det kontextspecifika och Konsthall C i Hökarängen, Salmon Creek Farm initierat av olika sätt att gestalta samhällsförändring vävdes under kon- Fritz Haeg i Kalifornien och CAMP etablerat av Kuratorisk ferensdagarna fram mellan konstnärernas erfarenheter från

B7 246 Lisa Rosendahl B7 247 Att gestalta samhällsförändring Massa i rörelse, och utövare från andra projekt och institu- ——————————————————————–––––––———— tioner inom samtidskonst och närbesläktade praktiker som B8 arkeologi och historia. Som moderator var det ett nöje att fånga upp meningsskapande tanketrådar och försöka dra Conversation between Lisa Rosendahl dem mellan deltagarna. Om det gemensamma resultatet tror and Annette Bhagwati jag att vi alla var eniga: liksom vetenskaplig forskning kan gräva i djupled i ett ämne på ett annat sätt än konsten, kan konsten dra siktlinjer genom samhällskroppen som vetenskapen inte förmår.

Lisa Rosendahl: Haus der Kulturen der Welt is an institution with no single dominant discipline. It works with both the visual and performing arts, as well as the ﬁeld of science. Under the current directorship, its programme has moved from a regional/geographic focus to a thematic one. In your opinion, what are the advantages and disadvantages of such a cross-disciplinary, thematic institutional structure? How did it come about at HKW, what has it generated and what is the institution hoping to achieve within this framework in the future?

Annette Bhagwati: The current programme at HKW has grown out of its founding commitment to a post/decolonial stance. HKW was founded in 1989. Its mission was to present international contemporary arts, with a special focus on Africa, Asia and Latin America. For the ﬁrst time, artistic developments that had largely been ignored by Eurocentric art systems were offered a major forum. Until the early

B7 248 Lisa Rosendahl B8 249 Conversation with Annette Bhagwati 2000s, HKW presented contemporary art from a many re- with “ideas in the making”. The goal is to develop and test gions and cultures as part of expansive multidisciplinary new methods and knowledge across cultures and disciplines. projects. The focus was on “the other”. As the art world In this way, HKW hopes to not only offer insights into com- became more global, this focus came under pressure. In a plexities of our present world, but also to help open new time where global cross-pollination and transcultural expe- horizons for future actions. rience had become commonplace, the idea of cultural rep- From a curatorial point of view, this approach trans- resentation seemed increasingly inappropriate. In an entan- lates into a praxis that in itself must be experimental and gled world, one cannot think the “other” without including interested in research and its processes. New spatial and the “us”. conceptual formats are required, allowing for transdiscipli- As a consequence, a radical change of course was un- nary exchange and cross-disciplinary collaboration. Curato- dertaken. Regional projects were abandoned in favour of rially, this means not curating knowledge, but enabling con- thematic projects. Questions of global and contemporary stellations of knowledges and moderate exchange. concern are now at the core of our programmes. In projects Whether this praxis is “advantageous”, as is suggested such as Das Anthropozän-Projekt (2013–2014), Wohnungs- in the question, does not seem to be the point here. It just frage (2015), 100 Jahre Gegenwart (2015–2018) or Nervous happens to follow quite naturally from the complexity of Systems (2016), HKW looks at cultural, societal, and politi- the contemporary condition, where disciplinary boundaries cal transformation processes, always adopting a global and and inside-outside perspectives are not that helpful any- transcultural perspective. more, at least in most contexts. This change of course has had far reaching consequenc- Art in this context becomes important as a way of es for the role of art and curatorial practices at the HKW. knowing, as a means for generating insights. In this way, it is The world we live in is changing with unprecedented speed. on par with all other ways of knowing, which include sci- These changes are so dynamic and profound that time-test- entific and academic disciplines, but also all forms of ed methods and knowledges seem increasingly insufficient non-academic expertise. In rubbing shoulders with these for understanding and conveying them. other forms of knowledge production, the discursive and The big questions of our time bring together social, cul- conceptual potential of art is highlighted. As a result, the tural, political, historical, local and planetary aspects. Multi- discursive and/or conceptual potential of art (knowledge disciplinary approaches are not enough; they require radical potential) becomes increasingly important — the artist as a integration. Diverse ways of knowing and knowledge pro- researcher, as an ethnographer, as a documentarist. This duction must be brought into productive dialogue. HKW’s echoes similar paradigm changes in the sciences, where con- main interest lies in the production of knowledge, not its ventional methods are felt to be increasingly insufficient for representation, in research, not in proclamation. As HKW’s comprehending, investigating and communicating contem- artistic director Bernd Scherer puts it: HKW is concerned porary realities.

B8 250 Lisa Rosendahl B8 251 Conversation with Annette Bhagwati This method of working — process-oriented and re- would constrain our work through ideological or historical search-led — also requires a different funding structure. The perspectives. This affords us sufficient room for manoeuvre. normal cultural financing, that favours the realization of defined projects, must give way to more experimental fund- LR: Is there a risk that the non-verbal side of art is mini- ing structures that do not focus solely on realization, but are mized when it must compete against text-based knowledge open to processes that may or may not have a defined result. production? How can art’s specificity be maintained, for In a rich and complex institutional landscape, such as Ber- example in its meeting with the sciences? lin, such a clear and methodically focused programming almost becomes a necessity in order to distinguish one’s AB: I must admit that I, too, see a certain danger in high- work from that of other institutions. Saying this, however, it lighting art’s ability to be integrated in cross-disciplinary is also important to continue to question your own practice structures and discourses. This may obscure a very essen- and to be open to making changes along the way. tial aspect of art: its potential to open up spaces through associations, ambiguities and fields of tension that cannot LR: How do you work spatially with the cross-disciplinary be reduced to discourse, but which may be an essential structure of HKW in your premises? Is the exhibition as a source of new insights. Strongly discursive exhibitions thus form appropriate for what you are trying to do? tend to reduce art’s complexity. They focus on a thought or an argument that then is illuminated, explored and AB: The architecture of HKW offers clear spatial structures deepened through a variety of positions, expressions and that are also open enough to realize a linked means of cu- materialities. Relevant aspects of artworks are accentuat- ration. While themes and formats can be housed in a space ed by texts or material placed alongside them, while other that befits them, it is easy to connect them temporally and possible readings are downplayed. If a clean argument is spatially with other themes and formats. The main exhibi- desirable, this curatorial strategy seems appropriate. It tion hall, for example, is a large open space that can be and should not be forgotten that many artworks (especially has been variously subdivided to create a variety of spatial conceptual art works) are already discursive in their nature designs. We not only use it for displaying classic exhibitions, and design. Nevertheless, I do not think that discursive but also for discursive formats, performances, concerts, and artistic expressions have to be mutually limiting. One etc. Such events can be tied to workshops, conferences and possible strategy would be to give each form of discourse artistic interventions in other spaces. Our advantage is that enough room to breathe and/or time to evolve. During HKW was conceived as a multidisciplinary institution. All the day an artwork can dominate the room that becomes a the infrastructure is thus well prepared for experimental and space for discussion in the evening. A discourse could be multidisciplinary approaches. In addition, it is important to interrupted for the collective consideration of a work of note that HKW has no collection as such — a collection that art. Or, seasonal programming could separate artistic and

B8 252 Lisa Rosendahl B8 253 Conversation with Annette Bhagwati discursive projects while linking them together under one ——————————————————————–––––––———— overarching theme. B9

LR: At the conference, we talked about the risk of a Konversation mellan Lisa Rosendahl cross-disciplinary curator becoming too much of a gen- och Cornelius Holtoft eralist when working across several different ﬁelds of knowledge. How is that avoided at HKW?

AB: I am not sure that the word “risk” needs to be used here. One needs generalists in the best sense of the word: to curate and moderate programmes that unite a multitude of contexts and ways of knowing. A generalist in the best Lisa Rosendahl: Vilken roll spelar fiktionen i ditt arbete som sense of the word combines a secure sense of self with arkeolog? openness and curiosity — and the ability to recognize and ac- knowledge other ways of thinking, to listen and to step into Cornelius Holtoft: Fiktion spelar stor roll i mitt arbete, i other shoes. Only these qualities will allow the generalist to olika avseenden. I relation till min egen kreativitet och det moderate exchanges between different forms of knowing jag hittar på varje dag styr den allt jag gör. Jag ser mitt liv and to shape them into a curatorial format. While having som helt fiktivt: det är gjort av mig själv (i alla fall känns det this generalist stance is essential, it does not mean there is så). Sedan är dåtiden, som jag jobbar med professionellt, no need for expertise in conceiving projects. For this rea- alltid i viss mån fiktiv eftersom den enligt definitionen inte son, collaborations between in-house curators and experts, finns längre och behöver konstrueras på nytt i varje samtid: broadly defined, have become a principal mode of project som en berättelse om det förflutna som i sin tur bidrar till development at HKW. These experts co-develop the con- att skapa en framtid… Det är också spännande för mig att ceptual framework, contribute content and connect curators utforska fiktivt kulturarv (t.ex. Wallanders platser i Ystad, and staff to their networks. Finally, their help is essential de Bosniska pyramiderna, eller de utomjordiskas landnings- in translating the methods and internal logics of different platser i Roswell, New Mexico, USA). Fiktivt kulturarv practical systems, thus enabling the kind of dialogue that kan spela en viktig roll i samtiden och i det närmsta ersätta HKW’s current strategy builds upon. det ”vanliga” kulturarvet, dvs. fylla ungefär samma funktion i samhället. Detta säger en hel del om allt kulturarv och hur det används i samhället.

LR: Liksom konstnären arbetar arkeologen mellan materi-

B8 254 Lisa Rosendahl B9 255 Konversation med Cornelius Holtoft alitet och teori. Hur skulle du beskriva den processen i ditt CH: Vetenskapliga discipliner är en historisk konstruktion arbete? som behövs inom akademin. Men för att förstå (en viss del av) världen behöver man jobba med alla frågor som uppstår CH: Jag jobbar inte mellan materialitet och teori eftersom och söka samarbeten med alla som kan bidra. Samverkan de begreppen inte är varandras motsatser. God forskning och samarbeten över alla gränser blir då naturliga. Det är är alltid teoristyrd. Inom arkeologi har vi ett särskilt intres- också roligt att träffa nya personer med annan bakgrund och se av det materiella. Bra arkeologi handlar ganska ofta om andra perspektiv och diskuterar gamla och nya frågor med hur teori och något materiellt går ihop. Så är det även i mitt dem! arbete.

LR: Vilken betydelse anser du att fysiska föremål och rumslig gestaltning har i historiskt berättande i dag? Har intresset för och betydelsen av det materiella förändrats i det digitaliserade samhället?

CH: Platser och ting är där vår syn på dåtiden (historien) manifesterar sig och blir konkret. Platser och ting kan också provocera fram nya frågor eller perspektiv på det förflutna. Samtidigt ändrar sig deras betydelser hela tiden. Det är just sådant som arkeologi och kulturarvsstudier jobbar med. Såvitt jag kan se har intresset av platser och ting inte avtagit på grund av digitaliseringen, men det har fått en ny dimension. Det ﬁnns nu även alla möjliga digitala resurser som är lättillgängliga överallt med hjälp av t.ex. mobiltelefoner. Sådana digitala resurser kan påverka vår syn på platser och ting, inte bara i den mån som de påverkar vår kunskap och tolkning men även genom att påverka själva upplevelsen, t.ex. genom det som kallas för augmented reality. Pokémon Go är ett mycket intressant fenomen i detta avseende!

LR: Är tvärvetenskapliga möten och samarbeten viktiga för din praktik som arkeolog? På vilka sätt i så fall?

B9 256 Lisa Rosendahl B9 257 Konversation med Cornelius Holtoft ——————————————————————–––––––———— B10

Konversation mellan Lisa Rosendahl och Helene Larsson Pousette

Lisa Rosendahl: Du arbetar med samtida konst på His- toriska museet. Vad tycker du att konsten kan tillföra de diskussioner ni vill generera på museet?

Helene Larsson Pousette: Kunskap om hur historia och kulturarv skapas och används är viktigare än på mycket länge, inte bara i Sverige utan även globalt. Historiska museet är en mycket bra plattform för att förstå hur historia och kulturarv formas, förändras och används, och hur det i sin tur påverkar samhället. Vi har bjudit in konstnärer att undersöka våra samlingar och arbeta med våra forskare eftersom de ofta ställer andra frågor och ser saker ur andra perspektiv. Konstnärer- na som vi arbetar med utmanar oss också att se på vår verksamhet, våra samlingar och utställningar på ett annat sätt. Det är inte nytt att arbeta med samtidskonst på ett kultur- arvsmuseum. Många försök har gjorts, även på Historiska. För mig har det varit helt centralt att konstnärerna har känt att de fått tillgång till oss, vår kunskap och samlingar. De

B10 259 Konversation med Helene Larsson Pousette fem konstnärer som skapar nya verk har arbetat med och besökarna naturligtvis förändrats. Vi lever i en globaliserad hos oss sedan mer än ett år tillbaka. De har fått tillgång till värld, med ökad internationalisering, vilket också ska synas det material som intresserar dem och vi har försökt att öpp- i museets verksamhet idag. Att bygga historiska utställning- na de dörrar som annars kanske hade varit stängda. Men vi ar tar lång tid, vilket innebär att programverksamhet och på museet har genom dessa möten också fått nya infalls- den pedagogiska verksamheten kan och bör vara mer vinklar och utrymme för kritisk självreflektion. ”snabbfotad”. Min uppfattning är att vi behöver statliga kulturinstitu- LR: Du har bland annat startat en tvärdisciplinär samtals- tioner som är stabila och som inte förändras lika snabbt som serie på museet. Tycker du att vi behöver nya institutions- politiken gör i dagsläget. Armslängds avstånd mellan politi- former som möjliggör tvärdisciplinära möten på ett annat ken och institutionerna bör gälla. Å andra sidan behöver sätt än dagens museer eller är det fortsatt viktigt att behålla dessa institutioner, och i detta fall museer, också arbeta mot och utgå från avgränsade specialistområden i den typen av en större mångfald och komplexitet i det som berättas, vil- diskussioner? Hur skulle ditt ”drömmuseum” se ut? ket ibland kan innebära att undersöka komplicerade sam- hällsfrågor och vara självreflekterande. För detta krävs som HLP: Redan hösten 2015 utvecklade vi ett nytt program- sagt armslängdsavståndsprincipen, men även modiga och format för att hämta in kunskap och idéer utifrån. Inbjudna kompetenta ledare. gäster – konstnärer, journalister och forskare – har guidat i museets utställningar utifrån vad som skaver, som sedan LR: Vilken betydelse tycker du att fysiska föremål och rums- följs av ett samtal på ett aktuellt tema. Naturligtvis har lig gestaltning har i mötet med ett historiskt material eller detta varit en strategi för vår publika verksamhet, men minst berättelse? lika viktigt har det varit att samla in erfarenheter utifrån som också påverkat produktionen av utställningen History HLP: Historiska museet invigde sin nya byggnad mitt under Unfolds. Programmen har spelats in och ligger på nätet, andra världskriget 1943. Naturligtvis påverkades både bygg- men kommer också att användas internt som underlag för nadens utformning och dess innehåll av denna turbulenta utvärderingar av våra utställningar och uppdatering av bas- tid. Kulturarvet skulle vara en samlande kraft för nationen utställningarna. och det var viktigt att genom föremålen manifestera vad Museiverksamhet är i ständig förändring. Vad som är som var att betrakta som svenskt. Många museer skapades gängse kunskap inom ett område förändras med nya forsk- redan under 1800-talet, och samlandet och klassiﬁceringen ningsrön, personal och intressen. Strategier för hur man av föremålen skedde utifrån den tidens normer och värde- möter sin publik har också utvecklats över tid. Historiska ringar. Klassiﬁceringarna som etablerades då har sedan dess museet öppnade först för en bred publik 1866 på bottenvå- reglerat vilka tolkningar som varit möjliga i olika tider, till ningen av Nationalmuseet, och sedan dess har synen på viss del även idag.

B10 260 Lisa Rosendahl B10 261 Konversation med Helene Larsson Pousette I utställningen History Unfolds kommer konstverken att metoder som etnologens metod för samtidsdokumentation. visas i våra kulturhistoriska utställningar, och ibland inne- Jag har själv varit med och gjort flera samtidsdokumenta- hålla föremål från våra samlingar. Ibland kommer det att tioner, bland annat om Ericssons nedläggning i Norrköping skava, ibland kommer det att kännas helt självklart. Men för 1997 (tillsammans med Norrköpings stadsmuseum), och en mig har det varit viktigt att försöka möjliggöra mötet mellan dokumentation av kravallerna under EU-toppmötet i Gö- föremål, konstnärer och museets forskare, och mellan konst- teborg 2001 (tillsammans med Göteborgs stadsmuseum), verken och våra egna beﬁntliga gestaltningar. Jag kan ta ett och jag insåg snart att jag kunde arbeta vidare med meto- exempel. Konstnären Minna Henriksson samarbetar sedan den i Serbien. Detta utvecklades till ett fem år långt projekt över ett år med museets forskningschef Fredrik Svanberg som tog sig an historieburk och de svåra frågorna genom inom ett område som intresserar dem båda – rasvetenska- att använda ett insamlande av samtiden som en pedagogisk pen i Norden under dess storhetstid 1850 och 1945. De har metod. samlat och delat researchmaterial på en digital plattform, Etnologer och historiker har krav på sig att vara objek- och eftersom de har olika sätt att ta sig an ett material har tiva eftersom man ska bevara ”minnen” för framtiden, ett det varit mycket berikande för dem båda. Resultatet blir att krav som konstnären naturligtvis inte har. Men inte ens et- Minna skapar ett konstverk på museet och Fredrik skriver nologer kan skapa en autentisk beskrivning av en händelse. vetenskapliga artiklar. Istället måste vi som museitjänstemän och forskare förstå att vi också är en del av beskrivningen. En auktoritativ be- LR: Du har en bakgrund som etnolog och har som sådan skrivning av en händelse kan verka objektiv och neutral, jobbat med samtidsdokumentation, ett sätt att arbeta som men sådan objektivitet kan lika gärna dölja personliga eller på vissa sätt påminner om samtida konstnärers insamlande politiska avsikter. Konstverk likt Sara Jordenös Diamantfol- av material och berättelser. Vilka likheter och skillnader ser ket (2016) som handlar om nedläggningen av diamantfabri- du mellan de två rollerna? Hur hanterar man till exempel ken i Robertsfors och hur denna omställning påverkat gles- krav på fakta, trovärdighet och etik olika inom konsten och bygden och Sverige, eller Milica Tomics intervjuer med etnologin? kvinnor efter massakern i Srebrenica, har större möjlighet att få oss att förstå vad som hände där och då. Ett annat HLP: När jag arbetade som kulturråd i Serbien insåg exempel är Esther Shalev-Gerz som också bidrar med ett jag snart att mycket få museer hade arkiv med 1900- och nytt verk till History Unfolds där hon intervjuar fem histori- 2000-talshistoria. Det visade sig att det istället var konst- ker som berättar om föremål de valt ur museets samling, närer som samlat föremål och intervjuat människor som och fem personer som nyligen funnit en fristad i Sverige och upplevt krigen på 1940- och 1990-talen. Konstnärer hade som berättar om föremål de fört med sig på sin långa resa. ofta skapat arkiv och ibland små museer utifrån ideologiska Konsten kan, precis som litteraturen, ibland få oss att förstå drivkrafter, men inte desto mindre hade de använt liknade det svåra i livet – som t ex arbetslöshet, utsatthet och

B10 262 Lisa Rosendahl B10 263 Konversation med Helene Larsson Pousette flykt – bättre än vad statistik och forskningsrapporter kan ——————————————————————–––––––———— göra. Båda storheterna behövs i denna komplexa tid. B11

Konversation mellan Lisa Rosendahl och Peter Aronsson

Lisa Rosendahl: I slutet av 1800-talet instiftandes museer och kulturarvsinstitutioner i Sverige för att bevara bonde- kulturen som höll på att försvinna genom industrialisering- en. Nu står vi i andra änden av den samhällsutvecklingen, vid industriålderns slut. Hur ser samtidens behov av att behandla sin historia i relation till pågående förändringar ut? Finns det skäl att bilda nya institutioner?

Peter Aronsson: Bearbetningen av det förflutna sker i relation till de hopp och den fruktan som människor utvecklar inför framtiden. Att forma historia är en kommunikativ framtidshandling. Den fyller flera funktioner, några mer tidlösa och några mer situationsbundna. Till de tidlösa hör behovet av att förankra, ge riktning och mening i en oö- verskådlig förändringsprocess. Där skiljer sig inte vår tids behov från förra sekelskiftets. Klimathoten, digitaliseringen och storleken av den globaliserade ekonomin är mer situationsbundna. En faktor vi idag märkligt nog talar mindre om är förekomsten av förstörelsevapen av en aldrig tidigare skådad magnitud. Vi är idag bättre på att måla trovärdiga kritiska och apokalyptiska visioner än konstruktiva och hoppfulla. Vi behöver de senare, de som tar fasta på förmå-

B10 264 Lisa Rosendahl B11 265 Konversation med Peter Aronsson gan till samarbete, kreativiteten, glädjen för att få kraft att LR: Du har skrivit att mening skapas i utbytet mellan olika ta tag i de utmaningar som historien lämnat oss med eller vi ”spheres of rationalities” (i ”Shaping Lives: Negotiating skapat själva. De nuvarande institutionerna är som övriga and Narrating Memories”, Etnográfica 19, 2015). Kan du moderniteten mycket förknippade med byggnader: fängel- förklara och ge exempel? Var ser du att sådana utbyten sker set, skolan, domstolen, sjukhuset, museet. Kanske behöver i dag? de framför allt finna nya platser, ny närvaro i såväl det digitala som det fysiska rummet för att kunna spela sin roll som PA: I det moderna samhället försöker vi sortera vårt hand- minne och vägfinnare. lande efter några huvudlogiker som vi rör oss mellan. Vi är inte marknadsaktörer i familj och vänskapsrelationer. Vi LR: Du har pratat om historieberättande som en form av köper och säljer inte idéer och röster i den politiska sfären. krishantering och sätt att hantera mänskliga dilemman som Den akademiska forskningen håller den subjektiva känslan inte kan lösas men kräver en aktualisering i varje ny tid och stången. Samtidigt som jag skriver detta så känner läsaren situation. Samtida konstnärers tilltagande intresse för arkiv invändningarna: visst är forskningen utsatt för politikens och historieskrivning skulle kunna förstås som ett uttryck beställningar och bryter inte relationer upp ibland för att av detta. Från ditt perspektiv, vad anser du att bildkonsten någon bättre dykt upp på marknaden? Jo, vi renodlar idéer kan tillföra historiefältet utöver hur ämnet behandlas akade- om individuell frihet, politik, marknad och civil offentlig- miskt och på våra historiska museer? het – men de hänger ihop och det behövs rum och platser där de möts med intensitet för att föra över värden och PA: Konsten har en förmåga att hålla motsägelser och förhandla logiker. Jag menar att museer är viktiga platser flertydigheter aktuella samtidigt. Det finns begränsning- för detta. Där möts vetenskap, politik, ekonomi och publik ar i den akademiska historieskrivningens genrekrav på för att knådas mot varandra och ge svar på vad samhället är fullständighet och koherens som hindrar en typ av gestalt- och kan göra. Kvaliteten i vad de gör bidrar till att avgöra ningar som fångar en viktig dimension, den av existensens hur väl samhället bygger tillit och kreativitet. Jag har lett ett slitstarka dilemman. Även historieskrivningen bearbetar projekt som jämför nationalmuseer i hela Europa. De som detta, men genom mer definitiva val och gestaltningar som inte klarar av förhandlingen tillräckligt väl bidrar till att ett faktabaserat narrativ inbjuder till. Det ger tydlighet och samhällskontraktet faller isär, som i det forna Jugoslavien, detaljrikedom men även förenkling. Konstens unika möjlig- medan de som är kraftfulla och allsidiga som i Tyskland, heter är att levandegöra dilemman och etablerade normer påverkar utvecklingen i positiv riktning. Samma iakttagel- för att både bearbeta händelser vi inte helt kan eller törs se kan göras på regional och lokal nivå. Småland har bara uttala tydligt, öppna föreställningar om andra möjligheter i utnyttjat en bråkdel av sin potential än så länge. det förflutna som gör historien till en mer öppen affär än i det traditionella historieberättandet. LR: Under konferensen diskuterades hur konstnärer ibland

B11 266 Lisa Rosendahl B11 267 Konversation med Peter Aronsson ”lånar” metoder från andra fält, fast utan att hålla sig till ——————————————————————–––––––———— de etablerade regelverken. Som professor i historia, vilka B2 möjligheter och fallgropar anser du att ett sådant förhåll- ningssätt till historieberättande kan ha i relation till en Paradigmskifte inom svenskt glas: publik? experiment, granskning och omdefiniering i en tid av glasindustrins förändring PA: Precis som det finns flera olika sätt att se på konst så finns det flera väldigt olika sätt att se på vad som är värde- Maja Heuer full eller legitim historia. Utbyte och lån har många fördelar för kreativitet och innovation, men baksidan är förstås att man inte kan gå på djupet eller hänga med i det andra fäl- tets utveckling på samma sätt som i det man är professionell inom. Min uppfattning om konsten är grundare och mer fragmentarisk än någon som skolats i den och vice versa. Den främsta risken är om den offentliga diskussionen Förändringar i glasnäringen under 2000-talet skapade för- inte är tillräckligt omfattande och vital för att granska de utsättningarna för paradigmskiftet inom det svenska glaset försök som görs. De traditionella fora är kvar i sina pro- på 2010-talet. Glasindustrin befann sig i kris, speciellt i fessionsfack. Massa i rörelse recenseras på konstsidorna, Sverige och Finland. Skälen var många och kan bland annat Glasrikesutredningen rapporterar till näringsdepartementet, härledas till en globalisering utav handel och produktions- museerna underhåller turisterna. Vi behöver en offentlighet villkor och att konsumtionsmönster förändrats, samt att nya som kan föra samman de olika tolkningarna, gestaltningar- material introducerats på marknaden. Andra skäl var den na och förslagen för att stimulera och öppna för den framtid internationella energikrisen samt en ökning av produktions- som tar form genom bearbetning av de historiska resurser- och lönekostnader. En liknande utveckling skedde samtidigt na. Så växer det nya fram, också ett nytt Småland. i östra Europa, till exempel i Polen, Tjeckien, Slovakien och Ungern. Efter 2008 års finanskris stängdes flera stora och mindre glasbruk i Norden. Speciellt hårt drabbades de svenska glasbruken. Flera glasbruk, som Orrefors glasbruk, Boda glasbruk och Åfors glasbruk, tillhörande varumärket Orrefors Kosta Boda upphörde med sin produktion. Glasin- dustrin stod inför en omvandlingsprocess. Det var de något mindre glasbruken som Målerås, Skruf och Bergdala glasbruk som snabbare kunde profilera

B11 268 Lisa Rosendahl B12 269 Paradigmskifte inom svenskt glas sig och anpassa sig bäst till paradigmskiftet. Målerås Glas- Glafo är projektet Från usch till resurs, där institutet under- bruk med sin konstglasproﬁl samt fokus på ”den lilla glasgå- söker hur man kan använda det förorenade materialet i mar- van”, ökade sin omsättning. Ett annat exempel är Skruf ken i Glasriketregionen som framtida resurs och därmed Glasbruk som köptes upp 2006 och sedan dess drivs som ett arbeta innovativt med saneringsfrågorna. framgångsrikt familjeföretag, bland annat genom sitt fokus Parallellt med den strukturella utvecklingen förändra- på svensktillverkat klarglas samt sitt samarbete med Svenskt des också perspektivet för glasets gestaltning i Sverige. Rap- Tenn och deras formgivare, Carina Seth Andersson och porten ”Making Value” som 2010 kom ut i England visade Gustaf Nordenskiöld m.fl. att fler utövare än förväntat arbetade forskningsinriktat och Glasindustrins förändrade förutsättningar krävde ny- tvärvetenskapligt inom sektorer som bioteknologi, teknik, tänkande på alla fronter: utbildningar, produktion, gestalt- materialvetenskap och digital- och kommunikationsteknolo- ning och forskning, samt nya institutioner och forum för gi, vilket utmanade konventionella normer, skapade nya glas, utvecklades alltmera. Ett exempel är glascentret och perspektiv på konsthantverk och genererade innovation. museet The Glass Factory som år 2011 öppnades i gamla Även i Sverige inleddes en process där utövarna började Boda glasbruks lokaler med en av Nordens största konst- arbeta med omdeﬁnieringen av materialet glas och dess nor- glassamlingar. Syftet är att främja den nyskapande utveck- mer. Debattören och konsthantverkaren Zandra Ahl, som lingen inom materialet glas i den svenska Glasriketregionen under 1990-talets slut var drivande i debatten om konsthant- genom att arbeta med olika format som utställningar, resi- verkets status i Sverige och som problematiserade med sina dencies, produktion i samarbete med företag, matchmaking konceptbaserade arbeten och publikationer den modernis- mellan företag och formgivare, internationella samverkans- tiskt avskalade stilnormen, anställdes 2009 som professor projekt, workshops för att hitta nya affärsmodeller och däri- på Konstfackskolan i Stockholm. Ett år senare utvecklades genom skapa innovation inom glasets praktik och vidga den konstnärliga forskarskolan på Konstfack, som skulle ge fältet. en stimulerande och produktiv kontext för konstnärlig, in- År 2012 gav den svenska regeringen ”Glasriketutred- terdisciplinär, forskning. Det påverkade också glasets ut- ningen” i uppdrag att undersöka Glasrikets och glasets veckling och ett antal utövare började fokusera på forsk- framtidsmöjligheter. I utredningen kom man fram till att det ning, tillverkningsprocessen och materialitet som till skulle skapas en ny struktur för Glasriket med fokus på ut- exempel Charles Stern som redan 2011 i sitt arbete World of bildning, forskning och nytänkande, som skulle främja ut- no craft undersökte hur man i glasets tillverkningsprocess vecklingen av en annan och innovativ glasproduktion. Ett av kan kombinera nya, innovativa tekniker med de traditionel- resultaten blev att Glafo (Glasforskningsinstitutet) i Växjö la, handbaserade teknikerna inom glas. Även Ammy Olofs- initierade forskningsprojektet Smart Housing Småland, där son undersökte kombinationen och möjligheter mellan inn- glasets arkitektoniska förutsättningar skulle utforskas. Ett ovativ teknologi och glas i sitt examensarbete från Konst- annat projekt inom Glasriketuppdraget som bearbetas av fackskolans avgångsutställning 2016 på ett interaktivt sätt.

B12 270 Maja Heuer B12 271 Paradigmskifte inom svenskt glas Samtidigt inleder The Glass Factory under år 2017 ett sernas kulturarv, var viktigt inom metodutvecklingen för nya långsiktigt projekt om Smart Glass och dess utveckling i affärsmodeller inom fältet glas eftersom det fungerade som samarbete med bl.a Malmö Universitet, Roskilde Universi- en förmedlingsplattform mellan formgivare, produktionsort tet och Illutron för att undersöka det interaktiva glasets och företag samt visade nya möjligheter för en framtida möjligheter och hur man på ett hållbart sätt kan arbeta med glasproduktion med nya produktvarianter. det i framtiden. Det svenska glaset beﬁnner sig i en omvandlingsperiod Det kan just nu skönjas en internationalisering inom just nu som visar en stark vitalitet med en stor mångfald och fältet glas där två olika EU-projekt initierades som skulle nyskapande uttryck. Med en minskande glasindustri som främja det internationella samarbetet inom glas samt hitta utgångspunkt ligger det fokus på andra områden än tidigare. nya vägar för produktion och industrin och nya affärsmo- Det är inte längre produktion i större enheter som ligger till deller för glas. Projektet EGE – European Glass Experience grund för samtidens praktik inom glas, utan utövarna expe- (2013–2015) är ett samarbetsprojekt mellan Glasmuseerna i rimenterar nu med bland annat konstnärlig forskning och ett Murano, Finlands Glasmuseum, det spanska glasmuseet i nytt perspektiv på, och omdeﬁniering av, materialiteten med Segovia, Glasmuseet Witrazu i Tjeckien samt The Glass ett fokus på småskalig produktion och nya produktions- och Factory i Sverige. Projektet skulle främja nya vägar för att distributionsprocesser. Ett exempel för detta är Last, ett producera glas med konstnärligt innehåll genom att sam- samarbete mellan Åsa Jungnelius, Gustaf Nordenskiöld och manföra samtidskonstnärer med materialet glas. Ett liknan- Fredrik Paulsen, där fokus ligger på småskalig produktion i de initiativ har tagits av företagaren Adriano Berengo som glas, keramik och trä, som görs och säljs direkt av utövaren anlitade olika samtidskonstnärer för att producera konst i utan mellanhänder, outsourcad produktion eller långa trans- glas. Resultatet blev den årliga, internationella utställnings- portvägar. serien Glasstress som bland annat visades på Millesgården i Framtiden och förutsättningar för glasets utveckling ser Stockholm 2011. ut att främst ligga hos de enskilda utövarna och de mindre Projektet Glass is Tomorrow (2011–2015) som leddes av bruken, bortom den storskaliga industrin, som just nu banar det internationella designföretaget Promateria, utgick ifrån vägen för det svenska glasets genomgripande förändring och olika platser i olika europeiska länder samt USA med en förnyelse. historisk kontext inom glasproduktion. På dessa plaster som till exempel Novy Bor i Tjeckien, Nuutajärvi i Finland eller Referenser Boda glasbruk samlades under flera år några av Europas Danielsson, Märta-Stina (red.), Svenskt glas, Växjö: Kronobergs läns hembygds- främsta formgivare och glashantverkare för att producera förbund, 1991. Englén, Peter, och Claes Boman, ”Förstudie kring Glasrikets arkiv och samlingar prototyper utifrån platsens historiska kontext. Prototyperna inför ett framtida nationellt uppdrag” Glasriketuppdraget, Länsstyrelsen i såldes sedan till olika företag för produktion och distribue- Kronoberg, 2015. Jönsson, Love (red.), Craft in dialogue, Six views on a practice in change, IASPIS: ring. Projektet, som hade sin utgångspunkt i de olika plat- Stockholm, 2005.

B12 272 Maja Heuer B12 273 Paradigmskifte inom svenskt glas Nicklasson, Marianne (red.), Svenskt glas under sex sekler, Växjö: Kronobergs läns ——————————————————————–––––––———— hembygdsförbund, 2007. B13 Remmare, Per-Olof, ”Rapport från Glasriketuppdraget N2012/1667/RT”, Läns- styrelsen i Kronobergs län, på uppdrag av Glasriketuppdragets styrgrupp, 2014. Wickman, Kerstin, Orrefors – etthundra år av svensk glaskonst, Stockholm: Orrefors Kosta Boda 1998. Konstinstitutionen som medproducent

Bengt Olof Johansson

I strävan efter att göra sig speciﬁk i förhållande till en väx- ande och alltmer likriktad konstvärld och samtidigt ange- lägen för sin lokala och regionala publik måste konstinstitutionen engagera sig i den lokala historien och situationen. Det har varit en av de uttalade strategierna sen Kalmar konstmuseums nya museibyggnad öppnade i Stadsparken 2008. Men vad som är speciﬁkt och lokalt är inte alltid enkelt att avgöra. Plötsligt tar ett lokalt men världsom- spännande e-handelsföretag över Orrefors glasbruks gamla lokaler. Paradoxen är att världen samtidigt både blir alltmer global och lokal, där en ny ängslighet kring nationella vär- den gör att både den stora och den lilla världen tycks sluta sig igen. Det föreligger då en stor risk att det snarare blir schabloner och fördomar om hur det lokala ska se ut och bete sig som ges spelrum. Idén om Glasriket är idag en konstruktion för att paketera och berätta historier om det som en gång var en svensk industriell och designhistorisk fram- gångssaga. En paketering som dessvärre alltför ofta sker i ohelig allians mellan nostalgi och ren kommersialism. Sam- tidigt vet vi att det pågår en rad konstruktiva diskussioner

B12 274 Maja Heuer B13 275 Konstinstitutionen som medproducent och praktiska försök att förvalta arvet som syftar till en mer intellektuellt, logistiskt, nätverks- och marknadsföringsmäs- hållbar framtid för glaset i regionen. Inte minst den del av sigt. Vi var också överens om att ett internationellt semina- Kalmar konstmuseums som utgörs av Designarkivet har se- rium kunde belysa både konstnärliga och institutionella dan många år bedrivit verksamhet med denna utgångspunkt. metodfrågor i förhållande till projektet som helhet. Detta The Glass Factory är givetvis en annan sådan regional aktör skulle inte minst vara till gagn för det inomkonstnärliga och samarbetspartner. samtalet om varför vi gör det vi gör, som konstnärer och När Ingela Johansson närmade sig Kalmar konstmu- konstinstitutioner. Kalmar konstmuseums förhoppning var seum med en idé om att göra ett större researchbaserat pro- också att projektet skulle återverka på en större diskussion jekt kring glaset och involvera ett antal samtida konstnärer och på en hel situation kring glasets roll i regionen, långt kändes det därför självklart intressant för oss att starta en efter det att utställningsperioden var slut och resultatet så dialog. Dessutom såg jag projektet som en möjlighet för att säga var redovisat. Projektet agerar i så fall både på ett institutionen att utveckla nya metoder att agera som med- symboliskt och också ett reellt plan i en vidare bemärkelse producent till ett kontextspecifikt projekt och över en längre än den traditionella utställningen vanligtvis gör. tid. Projektet skulle kunna ge institutionen en spännande Även vårt arbete med att bygga en delvis ny publik för möjlighet att arbeta på ett mer självreflekterande sätt, vilket det nysatsande museet var ett skäl till att gå in i projektet. en liten konstinstitution sällan kan på grund av resursbrist. ”Publiken” blir i detta sammanhang en ganska sammansatt En mer öppen fråga för Kalmar konstmuseum var också om entitet och kommer att bestå av en rad personer som varit projektet kunde peka ut intressanta möjligheter att utveck- del av och i kontakt med projektets olika delar, där denna las som plattform för en konstnärlig forskning. publikation utgör en av dessa. Många personer blir av flera Det arbete konstnärerna skulle göra i projektet var inte olika skäl helt enkelt indragna i projektet, både som samar- en beställning från institutionen. Utgångspunkterna definie- betspartners och mer passiva kulturkonsumenter. Den pu- rades av konstnärerna själva och de förväntades heller inte blik som såg själva utställningen och som normalt är den förhålla sig till ett av konstmuseet bestämt innehåll eller som räknas i förhållande till utställningar i den vita kuben, tema, vilket ofta är fallet vid mer traditionellt curaterade utgör i ett projekt som Massa i rörelse endast en del. En så- grupputställningar. De höll också själva i vissa delar av både dan sammansatt idé om en konstinstitutions publik främjar finansiering och genomförande av projektet. Det ömsesidiga en långsiktig förankring av museet och leder till bättre pro- förtroendet, det reseach-baserade arbetet och projektets gramsättning av utställningar generellt. omfattning och komplexitet skulle borga för att få fram nya och intressanta konstnärliga svar på frågorna kring glaset och dess framtid. Vi försökte som institution agera som en stödfunktion för allt det, som i det mest gynnsamma fall kunde göras tillsammans med konstnärerna; ekonomiskt,

B13 276 Bengt Olof Johansson B13 277 Konstinstitutionen som medproducent

Medverkande i boken

Axel Andersson, historiker och kritiker / Historian and critic.

Eva Arnqvist, konstnär / Artist.

Peter Aronsson, professor i historia vid Linnéuniversitetet / Professor of History, Linnaeus University.

Tomas Bannerhed, författare / Novelist.

Annette Bhagwati, projektledare och kurator, Haus der Kulturen der Welt, Berlin / Project Leader and Curator, HKW, Berlin.

Catharina Gabrielsson, lektor och docent i arkitektur på Arkitekturskolan KTH / Associate Professor and Docent in Architecture, School of Architecture KTH.

Johanna Gustafsson Fürst, konstnär / Artist.

Maja Heuer, museichef The Glass Factory, Boda / Museum Director, The Glass Factory, Boda.

Cornelius Holtoft, professor i arkeologi, Linnéuniversi tetet / Professor of Archeology, Linnaeus University.

Bengt Olof Johansson, konstnär, museichef Kalmar konstmuseum 2009–2016 / Artist, Museum Director Kalmar konstmuseum 2009–2016.

Ingela Johansson, konstnär / Artist.

281 Åsa Jungnelius, konstnär / Artist. Massa i rörelse

Helene Larsson Pousette, curator och konstnärlig ledare Hyttsill History Unfolds, Historiska museet / Curator and Artistic Medverkande: Tillie Burden, Kjell Engman, Agneta Gustafsson, Director History Unfolds, The Swedish History Museum. Gunnel Holmér, Ludvig Löfgren, Annette Svidberg-Krahner, Markus Vallien. The Glass Factory, Boda glasbruk 11/4 2015. Caroline Mårtensson, konstnär / Artist. Den perfekta produkten Lisa Rosendahl, Curator. Johanna Gustafsson Fürst i samarbete med Ludvig Löfgren. Medverkande: Johan Belin, Mia Hagström, Barbro Hedenmalm, Johanna Rosenqvist, lektor i konstvetenskap, Konstfack / Senior Micke Johansson, Peter Lilja, Martin Lindholm, Samantha Lecturer in Art History, Konstfack. Persson, Sven Blume. Med stöd från Nybro Kommun och Målerås Glasbruk. Målerås Glasbruk 27/5 2015. Ola Ståhl, lektor i design, Linnéuniversitetet / Senior Lecturer in Design, Linnaeus University. Massa i rörelse Eva Arnqvist, Johanna Gustafsson Fürst, Ingela Johansson, Åsa Rebecka Thor, kritiker och skribent, doktorand i estetik Jungnelius, Caroline Mårtensson och Malin Pettersson Öberg. på Södertörns högskola / Critic and writer, PhD student in Utställning på Kalmar konstmuseum 5/12 2015–28/2 2016. Aesthetics at Södertörn University. Titta en vara som kan tala Joseﬁne Wikström, lektor vid Stockholms konstnärliga högskola Åsa Jungnelius. Kalmar konstmuseum, 9/12 2015. och Goldsmiths University och konstkritiker / Lecturer at Stockholm University of the Arts and Goldsmiths University, Att gestalta samhällsförändring art critic. Organiserad av Lisa Rosendahl på uppdrag av Kalmar konstmuseum och Massa i rörelse. Medverkande: Peter Malin Pettersson Öberg, konstnär / Artist. Aronsson, Annette Bhagwati, Cornelius Holtorf, Bengt Olof Johansson, Helene Larsson Pousette, Johanna Rosenqvist, Aneta Szyłak, Eva Wängelin, Lisa Rosendahl. Att gestalta samhällsförändring var första delen av två i en konferensserie tillsammans med Residence-in-Nature. Med stöd från Kulturrådet. Kalmar konstmuseum och Designarkivet i Pukeberg 18–19/2 2016.

282 283 Massa i rörelse Tack till Eva Arnqvist, Johanna Gustafsson Fürst, Ingela Johansson, Åsa Jungnelius, Caroline Mårtensson och Malin Pettersson Öberg. Eva Arnqvist: Karin Ekebjär, Lars-Erik Hansson, Ingemar The Glass Factory, Boda glasbruk 3/9–16/10 2016. Johansson, Berne Karlsson, Sven-Olof Karlsson, Eivor Karlsson, Anders Palmengren, Per-Åke Strand, Margareta Ståhl, Monica Bodadagen Widnemark, Ekeberga Hembygdsförening, Kosta Folkets Hus, Medverkande: Malin Lobell, Markus Vallien, Khaled Aladsane, Kronobergsarkivet. Russtem Hey Adnan, Diana Valle López, Shaﬁgheh Sara Atayi, Boda glasbruks samhällsförening, The Glass Factory, Bodabruk Johanna Gustafsson Fürst: Målerås Glasbruk, Ludvig Löfgren GoIF, Eva Arnqvist, Åsa Jungnelius, Caroline Mårtensson och Annette Sviberg-Krahner. m. fl. 3/9 2016. Ingela Johansson: Petra Ajšmanová, Alvaro Campo, Axel I arkiv och hytta Diedrichs, Susann Diesner, Christer Eriksson, Rainhold Franz, Malin Pettersson Öberg i samarbete med The Glass Factory Gunnel Holmér, Berne Karlsson, Annette Sviberg-Krahner, och Linnéuniversitetet. Medverkande: Monica Backström, Gerhard Mouschna, Dick Måård, Marianne Pohl, Stefan Rath, Emma Karlsson, Bodil Petersson, Maja Heuer. Filmvisning och Heinz Richter och Helga Rotter. Arbetarrörelsens arkiv samtal i arkivet och hyttan på The Glass Factory 4/9 2016. och bibliotek i Stockholm, Arbetsförmedlingen arkivdepon i Söderhamn, Ekeberga Hembydsförening, Glasmuseet i Den perfekta produkten Kamenický Šenov, Glasmuseet i Nový Bor, Glasrikets Skatter, Medverkande: Anders Färdig, Mia Hagström, Annette Svidberg- Kulturarvscentrum Småland, Landskrona museum, Liljevalchs, Krahner, Mikael Lundgren, Linn Spross, Axel Andersson. Stadsmuseet i Stockholm, Österreichisches Museum für Särskilt tack till Shaﬁgheh Sara Atayi. 19/11 2016. angewandte Kunst i Wien.

Åsa Jungnelius: Khaled Aladsane, Russtem Hey Adnan, Diana Valle López, Markus Vallien, Johan Nilsson, Jonas Lindström, Fina Sundqvist.

Caroline Mårtensson: Terje Östling, Patrik Bengtsson, Markus Vallien, Malin Lobell, Shaﬁgheh Sara Atayi.

Malin Pettersson Öberg: The Glass Factory i Boda, Maja Heuer och Emma Karlsson, Samuel Nicolas, Conservatoire

284 285 Maurice Ravel de Villemomble i Paris, Axel Diedrichs, Ungdomshuset Unik i Kalmar, Nils Fridén, Velourﬁlm, William Jewson, Filmform – The Art Film & Video Archive, Anna- Karin Larsson och Timo Menke, Monica Backström, Agneta Gustavsson, Gunnel Holmér, Kulturparken Småland – Sveriges glasmuseum i Växjö, Åke Bergkvist, Kira Carpelan, My Lindh, Slakthusateljéerna, Cecilia Björk. Tack till de f.d. glasbruken Kosta, Boda och Åfors, och till glaskonstnärer och formgivare representerade i ﬁlmen: Elis Bergh, Oscar Dahl, R.A. Hickman, Paul Ho, Anna Ehrner, Klas Göran Tinbäck, Ann Wåhlström, Hertha Hillfon, Monica Backström, Erik Höglund, Gun Lindblad, Bengt Edenfalk, Signe Persson-Melin, Rolf Sinnemark, Fritz Kallenberg, Gabriel Burmeister, Kjell Engman, Ann Wär, Göran Wär, Ulrica Hydman-Vallien, Bertil Vallien, Gösta Linderholm, Åsa Jungnelius och Ludvig Löfgren.

286 Kolofon

Boken Glas är massa i rörelse har tillkommit med anledning av projektet Massa i rörelse av Eva Arnqvist, Johanna Gustafsson Fürst, Ingela Johansson, Åsa Jungnelius, Caroline Mårtensson och Malin Pettersson Öberg.

Redaktör Formgivning Axel Andersson Jonas Williamsson

Textförfattare Bildredigering Eva Arnqvist Erik Betshammar Peter Aronson Tomas Bannerhed Språkgranskning Annette Bhagwati Anna Nyström (svenska) Catharina Gabrielsson Clare Barnes (engelska) Johanna Gustafsson Fürst Maja Heuer Översättning Cornelius Holtorf Axel Andersson Bengt Olof Johansson William Jewson Ingela Johansson Suzanne Martin Cheadle Åsa Jungnelius Helene Larsson Pousette Tryck Caroline Mårtensson Print Best, Estland Malin Pettersson Öberg Lisa Rosendahl Boken ges ut med stöd av Johanna Rosenqvist Kalmar konstmuseum Ola Ståhl Konstfrämjandet Rebecka Thor Joseﬁne Wikström Övriga bidragsgivare Nybro Kommun Fotografer Konstnärsnämnden Lars Arned Kulturrådet Eva Arnqvist Regionförbundet Kalmar län Mehdi Chaﬁk Axel Diedrichs Johanna Gustafsson Fürst Ingela Johansson Åsa Jungnelius Jonas Lindström Rolf Lind Copyright © 2017 Respektive Michelangelo Miskulin upphovsperson. All rights reserved. Caroline Mårtensson Malin Pettersson Öberg ISBN 978-91-982834-1-9

IS STILL GLASS NEVER

289 IT IS MOVING MASS

291 Foreword

Glass is Never Still — it is Moving Mass

Eva Arnqvist, Johanna Gustafsson Fürst, Ingela Johansson, Åsa Jungnelius, Caroline Mårtensson, Malin Pettersson Öberg

Moving Mass is an artistic exploration of talks and sculptures. Ingela Johansson has, in a place in transformation. To be exact, her work In the Light and Shade of the an area in the east of Småland known as Ornaments — a Rehearsal, reconstructed the “Glasriket”: the Kingdom of Crystal. The history of labour migration from Sudeten project was initiated by the artist Ingela land and the knowledge transfer of engrav- Johansson, born and raised in Boda in a ing techniques from Bohemia, which con- family that has worked in the glass industry tributed to the success of the Swedish glass for generations. Johansson invited her col- industry and the construction of the welfare leagues Eva Arnqvist, Johanna Gustafsson state. Åsa Jungnelius, who lives and works in Fürst, Åsa Jungnelius, Caroline Mårtensson the Kingdom of Crystal, reflects in her and Malin Pettersson Öberg to accompany autobiographical work Look, a Commodity her on this investigation, and to create rep- That Can Speak! on what it is like to live resentations of the impressions and experi- there and experience the transition from ences of the place and the process of trans- representation to independent practice. In formation it is undergoing. What is entailed Reverberation, Caroline Mårtensson has in the transition from an industrial society conducted laboratory analyses of plants to a post-industrial knowledge economy, taken from some of the most polluted from thriving rural communities to a de- glassworks in Småland, letting them bear populated countryside? What role has glass testimony to the clean-up problems faced by played historically — as a utility object, a the region’s municipalities and citizens. work of art, an industry, a technology, a Finally, Malin Petterson Öberg’s film, Read craft, object, idea and community — and ing Glass, is a cultural-historical reading of what is its current situation? the significance of glass for Sweden and of The project approaches these ques- the construction of a modern society; a tions from the perspectives of six different reading that also reflects on its cracks and artists. In Shifting Positions — a Study in Red, failed promises. Eva Arnqvist has investigated how the Visits have been carried out around community of Kosta has been affected Småland over the three years that this socially, symbolically, and materially in the project has run. It was initiated in the spring transition from industry to the experiential of 2014, with a shared period of work in the economy. Following a long internship at a Kingdom of Crystal, and was introduced to glassworks, Johanna Gustafsson Fürst has the public with a traditional hyttsill, hot shop reflected on the working body and the herring, at The Glass Factory in Boda in dream of The Perfect Product. This has be- April 2015. That autumn, the Moving Mass come the theme of a film, as well a series of exhibition opened at Kalmar Konstmuseum,

293 Translations/Översättningar curated by the museum’s director at that time, Bengt Olof Johansson. The exhibition Introduction was accompanied by an ambitious public programme and closed in February 2016 with the conference Art and the Manifesta Between Act and Thing tion of Social Change: the Artist’s Role as Knowledge Producer and the Art Institution as a Host for Cross-Disciplinary Enquiries, Axel Andersson planned by the curator Lisa Rosendahl. In the autumn, the artists’ works were integrated into The Glass Factory’s permanent exhibition and further events were hosted. The book you are now holding in your hand, designed by Jonas Williamsson and edited by Axel Andersson, is the concluding part of the project and is produced in partnership Let us put aside the question of how it all reflection between the covers of this book. with Konstfrämjandet. began for a moment, and treat it as equal- The hope is that it could be used as an We would like to take the opportuni- ly fictitious as the one about how it all will opening; a thing and a being that embraces ty to thank everyone who has contributed end. After the beginning comes a longer its own plurality and underlines the necessi- to Moving Mass. Collaborators and financial awakening. This is where I start using the ty of careful dialogue between art and backers, residents and professionals in the materials, shaping them into things that society. Kingdom of Crystal, the general public, change me; just as when obsidian, darker Karl Marx executed his filial revenge visitors, participants, colleagues, friends and than the night, was chipped to pieces and when he corrected the man who had taught families. We would like to express particular transformed into arrowheads. Nature’s him so much, Ludwig Feuerbach. “The thanks to Kalmar Konstmuseum and Bengt glass, the product of a rock rich in silicon philosophers have only interpreted the Olof Johansson, who believed in our idea dioxide, melted by lava and then petrified, world, in various ways; the point is to from the beginning, and to The Glass Facto transformed into weapons and tools that change it”, Marx claimed in his “Theses on ry and Maja Heuer, to Lisa Rosendahl for her helped give birth to a society. The better Feuerbach” from 1845. The mistake of “all work with the conference, to Axel Anders hunters people became, the easier it was to hitherto existing” materialism had been to son for his work with the book, to the hunt for better nourishment which, in turn, see the object as an object, something to be Swedish Art Council and the Swedish Art aided brain development. It is somewhere gazed upon, rather than as a “sensuous Grants Committee for key financial support, here that we start becoming a collective human activity” or “practice”. Marx points as well as to the Regional Administration of being, in our shared knowledge of how to out that his major enemy, idealism, in an Kalmar County, the municipality of Nybro, harness nature in new ways. Adult ways. ironic twist, had appreciated the role of and Konstfrämjandet. Finally, we wish you Increasingly often we create a world in practice more than Feuerbach and the pleasant reading. which two or more materials are combined Young Hegelians but, of course, only in an by our hands. A synthetic universe. The first abstract realm, as the ideal was located in a human-made thing in glass was made five world beyond this one, which was of little thousand years ago: faïence glaze. This hap- help. Marx’s attack on a poor materialism pened in a Mesopotamia that had also given that was unable to provide anything better rise to the first metals: copper and bronze. than idealism still applies today. Society, Originally the glass-like coating was careful- especially in its structural transformations, ly applied to earthenware to make it strong such as the emergence of late capitalism, and beautiful. appears to be something that hits us like a This book, Glass is Moving Mass, is plague. This feeling must have been hard to the culmination of the Moving Mass art escape in the post-industrial paradigm shift project by Ingela Johansson, Eva Arnqvist, that hit craft-based production forms, like Johanna Gustafsson Fürst, Åsa Jungnelius, glass manufacturing. However, this feeling Caroline Mårtensson and Malin Petterson can be contrasted with the political activism Öberg. Yet there is more than a closing that is returning to idealism, where the

294 Translations/Översättningar 295 Translations/Översättningar possibilities of the individual are re-negoti- the Monday morning after the revolution. practice that has regulated societies and Småland, but glass is also emblematic of a ated and transformed into a demanding duty This question is relevant in large parts of the shaped a culture. The regional glass indus- globalised flow of knowledge and raw mate- to resist this world through action. world which, regardless of whether they are try has also, in many ways, played a sympto- rials. Apart from in a few areas, such as the The artists participating in Moving run by capitalist systems or by ones inspired matic role in reflecting society’s dreams of a Mesopotamia in which faïence and then glass Mass do not interpret glass, declining indus- by Marxism, are now facing radical post-in- bridge, one not only between craft and were first made, it is impossible to make tries or the vague afterglow of the welfare dustrial change. Laderman Ukeles wanted to mass production, but also between house- transparent glass using the raw materials state. The art is a usage in a synthetic col- create an art of care. The manifesto outlines hold objects and art. After the industry’s closest at hand, nor is there the knowledge lage, a searching for the proper constituent two “instincts”: one belonging to death and major economic problems, dating back to required to make more than the simplest of parts to achieve a temporary unity, one that one to life. In these, she inverts the drives the 1970s, and its gradual demise, it has also forms. Transparent and artistic glass is a can lead to new perceptions and then to described in Sigmund Freud’s Beyond the become an almost painfully clear rep- product of people’s and materials’ travels new usages. In this way art reflects, iso- Pleasure Principle (1920), one aiming at death resentation of globalised structures in and exchanges. The two most important morphically, the artificiality of both society and the other at lust. Freud equated the transformation, where Småland appears to periods in the history of glass production in and glass. We speak about a material that death drive with compulsive repetition, have ended up on the losing side. To coun- Europe, Ancient Rome and early modern makes mass with other material, whose stating that only artists and children could ter this development, the local glass indus- Venice, were characterized by broad net- condition can be understood as an existence live with it. Its opposite, eros, was based on try coined the term the “Kingdom of works of connections. Between these peri- on its way from one state to another. the principle of avoiding pain. Crystal”. The idea was to attract tourism to ods, much European glass was “forest glass” When we turn our attention to use, For Laderman Ukeles the “Death the area; a narrative was created to provide (Waldglas), an opaque green or brown glass as in this project, the issue of how this use Instinct” could be equated with “separation, content in the spaces that were about to be produced in travelling glassworks; these can occur in a way that respects the materi- individuality, Avant-Garde […] do your own forgotten by macroeconomic models. It moved around in the large forested areas of als becomes important. This must inevitably thing”. The “Life Instinct” was “unification, told of the industry’s extreme importance the continent, using local materials and local be the case, considering that material in- the eternal return; the perpetuation and to the region and, in particular, of the knowledge. cludes humans, groups and individuals, as MAINTENANCE of the species”. In turn, special meeting between art, craft and Art must continually relate to the well as places for human dwelling and la- these instincts gave rise to two systems: industry that had taken place here during tensions and contrasts and, most important- bour; that is to say, material that also, Development and Maintenance. Individual the twentieth century. ly, the complementary relationships that through our use, affects us. We thus return creation and constant change for the sake of In Moving Mass, the term the emerge when materials are combined. This to the formulation of Marx: “sensuous hu- change was important in the first one. In the “Kingdom of Crystal” is liberated from its pronouncement first and foremost applies man activity”, and to the insight that aesthet- second, the one Laderman Ukeles argued instrumental use in marketing. At the same to art that aims to work site-specifically. ics without ethics is the primary, and most for, the vital thing was “to keep the dust off time, it is given new relevance as a form of The kernel, the thing, must be put into dangerous, idealism. An ethical use of mate- the pure individual creation; preserve the caring; a cleaning up after the industry’s movement; it has to be repeated and cared rial would have care as the highest practical new; sustain the change; protect progress; collapse and transformation into small-scale for to encourage its ability to become a principle in a constant making use. The defend and prolong the advance; renew the craft practices. Through this new use, the thousand things. It is in this way that use can practice of care takes place between inter- excitement; repeat the flight”. She accepted term has come to represent life rather than generate other uses in a chain of meanings pretation and change, as the most human of that maintenance or care did not make death, a continuation rather than the final and exchanges. It becomes the material that all pursuits. space for expansive and drastic change, for establishment of a paradigm. A movement becomes the thing and which, through this Naive humanism claims that care which the system of development did make from singularity to plurality has also oc- movement, creates the I that is also always a comes from nature, but to show care, to space. It was decidedly more boring and curred. If we were to express this in more we. take care, is pure artificiality. It is our fore- time-consuming. At the same time, as familiar terms, what is communicated here most synthetic quality. It is art. Care de- Laderman Ukeles made clear, someone is that it is not possible to understand an mands two parallel embraces; the embrace needs to clean up after the revolution, individual outside of his or her context, just of that which is in front of us and the em- someone must make sure that all of those as the local must be seen through the global. brace of what it can become. Care stands great changes can be used for something The practice of care opens towards the for a concrete openness that can accept reasonable, rather than just disappearing entirety; focusing on differences, but with- both life and death. More than anything, this like a will-o’-the-wisp, leaving traces of out the belief that it is possible to under- point of departure stands for an under- immense human suffering. stand something in isolation. That all “crys- standing that there is change in interpreta- The glass industry that arrived in tal kingdoms” are linked is also evident tion, if interpretation is transformed into Småland in 1742, when the glassworks in through the vital circulation of expertise action; a using and a practice. Kosta lit its furnaces, has never been a and labour between different glass produc- In her manifesto for “Maintenance major part of the Swedish economy. But at tion centres in Europe. Art” from 1969, the artist Mierle Laderman the local level, in the east of Småland, it has Glass has been, is, and will be, an Ukeles asks who will collect the garbage on been major presence, an ever-present important product, in some way, for

296 Translations/Översättningar 297 Translations/Översättningar A1 A2

Eva Arnqvist Johanna Gustafsson Fürst

Shifting Positions — a Study in Red The Week has Eight Days

Page 27 Sven-Olof and Eivor Karlsson, senior Pages 38–39 Page 47 – We can’t make it work any longer. The av- citizens and active in the Verdandi Associa The Week has Eight Days (Endure). Engraved drawings on defective ash urns in erage age is between 75 and 80. All the as- tion and Kosta Community Centre, 11 June, perishable glass made during a working pe- sociations have the same problem. No one 2015. Page 40 riod at Målerås glassworks. The perishable wants to put the time in. Before, you were The Week has Eight Days (Time is urns decompose in the ground and are ap- forced to do it yourself. It wasn’t as organ- – Kosta has changed and has become some- Ornamentation). proved for burial in soil. The design of the ized it is now. They worked very hard at the thing completely different to the way it was. urns and the innovative glass mass has been glassworks. It’s admirable that after that, Today, both the hotel and the outlet are Page 41 produced by designer Annette Sviberg- they had the energy to come here in their larger than the glassworks. Our greatest The Week has Eight Days (The Tie and the Krahner. The patent was sold to Målerås free time and help to build this place and challenge in the future will be how to get Floor). glass factory, which also produces the urns. start associations. There were many asso- people to continue feeling that it is exciting ciations here then: SSU, the women’s club, to come and visit us: that the destination Page 42 shooting club… Today there’s lots of people remains attractive. The Week has Eight Days (Counting Minutes). who think the associations should exist, but Monica Widnemark, Municipal Com they don’t want to help. missioner for Lessebo (Social Democratic Page 43 Now there are no First of May pa- Party), 26 June, 2015. The Week has Eight Days (The New Wave). rades through Kosta. We always participated. We had a standard-bearer that we had Page 30 Page 44 elected and two banners. One for the youth To the right: A notice board has been lo- The Week has Eight Days (High Five). section and one for the adults. They’re here cated in the entrance to Kosta library since in the cellar. This year the first of May cele- the summer of 2014, with a notice put up Page 45 bration was unfortunately cancelled because by the Ekeberga local history society. It is The Week has Eight Days (Penetration). they’re getting old, and the band’s had an appeal to the public to fill in names of difficulties recruiting youngsters. unidentified glass workers on a photograph Page 46 Today’s youngsters don’t have the from 1941. By the summer of 2016, no The Week has Eight Days (24-hour Schedule). same interests. They’re more on the move. names had been added to the list. Our girls didn’t want to live here and have moved away with their families. I understand Page 33 them, they want to choose for themselves. To the left: A granite head of Per Albin In the past, those who’d moved away from Hansson (former Swedish Social Demo Kosta always came back for Midsummer, but cratic Prime Minister and founder of the they’ve become too old. Youngsters don’t Swedish Model) once stood on this podi- come back in the same way. But we believe um in front of Kosta Community Centre . that we are moving forward today, what One morning a few years ago, the head was with the investments that Torsten Jansson found damaged on the ground. Since then it has made, and he’s planning more. There’s a has been stored in the cellar. Kosta, 2015. big tourism industry here all summer. That’s what we will have to work for.

298 Translations/Översättningar 299 Translations/Översättningar other industries suffered a setback. After Erich Dieter Pohl Jr.: My father knew the A3 the war the Russians came and it was cha- Swedish ambassador in Prague. His name otic. My father, who had diabetes, couldn’t was Rosborg. Rosborg in turn knew Johan get hold of his insulin. It was terrible, the Beyer’s father, who owned Orrefors. He Ingela Johansson Russians looted the pharmacies and the also held some sort of position at the hospitals for alcohol. It was chaos. And then Ministry of Foreign Affairs. “Come to we heard about this transport that would Sweden!” he told my father many times In the Light and Shade of the Ornaments — a Rehearsal leave for Sweden. after 1945. But it was, as my father said, difficult to leave one’s home country. One 1.3 million ethnic Germans were deported cannot bring anything. So it took a while for to the American zone and 800,000 to the it to happen. However, in 1948, when the Soviet zone. They were transported in wag- Russians occupied Czechoslovakia, there ons or had to walk long distances on foot. was a coup and my father said: “Now we Many did not survive the journey. The num- need to get out of here”. With Rosborg’s In the Light and Shade of the Ornaments — and were publicly humiliated. Their mail was ber of casualties caused by the extradition help and our own contacts my mother and a Rehearsal. Text excerpts from work. Two- not delivered, they were not allowed to buy varies, depending on which country is tell- I moved to West Germany and my father channel video: wallpaper, with inspiration newspapers, have radio, a bicycle or a driving the story. German historians mention moved across the border. With Rosborg’s from a glass pattern by architect Joseph er’s license. All German-speaking schools 240,000–459,000 while the Czechs esti- mediation we were immediately given real Hoffmann, 69 min. 2015. were closed. Sudeten Germans were ex- mate 2,000–70,000. West German passports. Most of the peo- posed to systematic state terror through ple who arrived as we did received an aliens the loss of citizenship, the confiscation of Marianne Pohl, daughter-in-law to Erich passport that limited their ability to move. Excerpts from Chapter 1, The Journey property, detention in jail, deportation and Pohl Sr.: My husband was in Prague with his forced labour. father many times. He didn’t have any good The National Labour Market Board’s sur- (…) After the war, during the Potsdam memories from that time. They had hung vey of the need for Sudeten German labour Conference 1945, the Allied forces decid- Helga Rotter: During the Second World people from the lamp posts, so horrible showed that 5,000 Sudeten Germans would ed to deport the German minorities in the War the Czechs had to suffer a lot under things happened. And it was the Russians be needed within different industries. The east. The Czech government began a mas- the German occupation. Their revenge who did it… Erich packed everything that County Labour Board phoned 200 compa- sive ethnic cleansing. came in 1945, when the Czechs carried out he brought when he fled in a wooden crate nies who replied that they preferred peo- ethnic cleansing. All Germans were to leave and I gave it to the local history society in ple aged 20–45 with several years of work Gerhard Moschna: One morning the Czechs the country and their property was confis- Orrefors. It was only one wooden box, but experience. The glass industry for smaller came shouting: “Out of the house, you can cated. The rich were the hardest hit. The it was huge. He had work when he arrived goods wanted 300 foreign glass workers, bring 30 kilos with you”. They forced people Czechs took their houses and farms and in Sweden in 1950. So things were not the but a year later they reported a need for to leave during the summer of 1945. But we settled there. German children were not way they are now for refugees who do not only 134. had documents that proved that grandfather allowed to go to school. In some instances, have anywhere to go. The Swedish glass industry needed had been persecuted by Gestapo, so we pointless harassment took place. In Haida, reinforcement. The industry representa- could stay. It was not a big privilege anyway. our city, for example, all Germans had to The Sudeten Germans who were helped tive, Carl Ivar Scheutz, reported to the President Beneš became a Czech nation- give away their musical instruments. If one by the Swedish Labour Movement Refugee Chamber of Commerce in Skåne that there alist after the war and gave a radio speech did not do it voluntarily, the instruments Relief fulfilled the authorities’ criteria. was a lack of skilled workers in the smaller before the expulsion: “To all Germans in were confiscated and destroyed. My fa- The manufacturing industries, which were goods glass industry and that they needed this country: we will take their last hand- ther gave away his guitar and his mandolin, booming after the war, lacked manpow- to prevent depopulation. He had even kerchiefs”. but he hid his violin and later brought it to er and a decision was made to allow more contacted Count Folke Bernadotte, who Sweden. Once, when he was biking to his Sudeten Germans to enter Sweden. As a travelled to Germany to organise transport Provisional laws, the so called “Beneš de- job, a Czech came with a gun and made him homogenous group they fitted well into the for Sudeten Germans. But Bernadotte crees”, were introduced, which meant that get off his bike. The thief didn’t even know Swedish welfare state. explained that the Red Cross was not the working and living conditions of the how to ride it. After a couple of wobbly at- In 1947 the National Labour Market involved in the selection process, and that Sudeten Germans got considerably worse. tempts he had to walk, and so did my father. Board and the National Office for Aliens Scheutz should contact Folke Thunborg at They had to carry a white armband or a There were many criminals who had come were made the main parties responsible for the Government Offices. cloth sign marked with the letter N, for across the border since it was easy to just the recruitment and transfer of Sudeten Neˇmec, which means “German”. They also help oneself to goods. The well-kept farms Germans from Austria. In Germany they Heinz Richter: During the war I was draft- had to carry a Nazi symbol on their backs fell into decay, and the glass industry and were denied permission to leave. ed to the navy and after the war I returned

300 Translations/Översättningar 301 Translations/Översättningar to Haida and got work there, but then I had Freedom from ornamentation was a sign of Peter Rath: Stefan Rath was a personal to move again. These are things I’d rath- spiritual strength. friend of Josef Hoffmann’s. Loos was of- er not talk about. I worked as a draftsman Walter Benjamin saw changes in the ten critical of Hoffmann and his decorative in a glassworks, drawing models and pat- development of art as an effect of changes in style, so my grandfather never got in touch terns. I had received an entry permit to economic structures. With increasing mech- with Loos. But Loos sent a piece of paper Sweden, but I didn’t get permission to leave anisation, the arts would come to resemble with three or four pencil-drawn rectangles. Germany. So I had to walk to Austria illegal- industrial production; its aura had disap- Grandfather didn’t know what it was, so ly. I went to the Swedish consulate in Linz peared since art had become reproducible. he asked: “You have sent a piece of paper, where I met people who knew my father The glassware in the homes of the bourgeoi- what is this”? Loos got very angry: “It’s my and who had worked in Åfors, Glimåkra, sie did not leave traces in the same way as dinner set, my only one, and I want it to be Trelleborg and Eda. older historical artefacts did. Functionalist produced by Lobmeyr!” Maybe it was then styles such as Bauhaus would create new that my grandfather felt open to working spaces made out of glass, a material which, for Loos in a fun new style: drinking glasses Excerpts from Chapter 2, The Industry according to Benjamin, would completely without stems or feet. transform mankind. But the dinner set was not produced (…) The philosopher Jean Luc Nancy claims For Karl Marx, capitalism’s only goal in the way that Loos wanted. Grandfather that the 20th century was the century of was to maximise profit in order not to be said: “You can’t make a completely flat the ornament. It was a time when men driven out of business. During the industrial bottom plate, it will be scratched”. Loos started dressing in black and the city be- revolution, connections were formed be- replied: “I will change the bottom plate”. He came a city with men dressed in black. It tween capitalists and artists though material made butterflies and insects, and wanted us was the century in which the artist started production, which allowed new experiments to engrave them so that you would see to oppose the bourgeoisie, since the bour- in form and created a surplus in the capital- insects through the glass. It had to be matt. geois man lacked taste and openness to- ist system. Even if companies, architects, But grandfather said that he could not make wards anything other than ornamentation. and artists helped to improve the position of such an ornament, as he was known for The Austrian architects Josef Hoff glassware, Marx claimed that the worker using few decorations, and advised him to man and Adolf Loos quarrelled about how himself was a thing in the capitalist system. make grooves instead. The secret is that the to use ornamentation. Hoffman was a cen- The family company Lobmeyr, found- grooves are not polished, or they would not tral figure in several aesthetic movements at ed in 1823, participated in nearly all world be visible through the glass. the beginning of the 20th century and Loos exhibitions. They produced chandeliers for The original sketches by Loos were educated young architects at the Bauschule, aristocrats in castles and for the royal different to our more detailed blueprint. but unlike Hoffman, he did not teach applied families of Europe. The glass was to look like a cylinder, but if arts. (…) Once a month, Ludwig Lobmeyr we had made the shape completely cylindri- Gregor Paulsson, who followed the Senior threw a banquet for artists, doctors, cal it would have looked like the walls had debate, claimed that simplification was literary and political individuals. Here, the folded inwards. A sort of optical change needed in order to get away from decora- imperial family was openly criticised. It was takes place in glass production. People have tion, which made a more cost-effective a time when there was no freedom of ex- criticised us for not minutely following Loos’ production possible, but it was up to the pression. In 1848 a wave of revolutions drawings, but we are the experts after all. artist to find suitable motifs to employ the against the royal powers shook Europe. engravers. People were even revolting in Vienna and For Loos, the visual arts and the Lobmeyr walked with the liberals against the crafts implied a contradiction. It was a sign emperor, with a pistol. But, despite his of ignorance to try and join these polar resistance, he continued producing for the opposites in a Gesamtkunstwerk, [a total empire. No one was better than him at artwork], and a crime to waste the effort making glass. required to create ornamentation when, in Adolf Loos designed the glass dinner the end, it could lead to the items going out set “nr 248” for a fair in Lisbon two years of fashion. “If there was no ornamentation, before he died. He appropriated a Bieder all men would work no more than four meyr glass used by Napoleon, but he only hours a day”. Ornamentation was a threat designed a tumbler and a bottle — not all the to the development of modern society. pieces.

302 Translations/Översättningar 303 Translations/Översättningar A4 A5

Åsa Jungnelius Caroline Mårtensson

Look, a Commodity That Can Speak! Reverberation

Page 63 Page 76 Page 80 V.12 Johan, Chrille, Tomo, Uffe och Gert – By the 19th century there was already – There are often no major problems with (2009). awareness that arsenic, for example, was decontaminating soil containing arsenic highly toxic. Thereafter, from at least the and dealing with the polluted content in a Look, a Commodity That Can Speak! (2007). 1970s (I don’t know when the realisation safe way. I see it as merely a financial issue. came) there was knowledge regarding the Arsenic is one of our most dangerous en- Page 64 problems with lead and, eventually, the lev- vironmental toxins, so there are good rea- A Study of the Relationship Between the Hole els of lead in the blood of the glassworkers sons for continuing to work hard on this and the Pole (Deliverance) (2011). were measured — if they were too high they question! got to work outdoors for a while. Page 66 The texts are quotes taken from email con- Making Vegetables, Think of How Cheap Page 77 versations and interviews during the work Cabbage is in the Store (2015). – There are around 100 glassworks in the with Reverberation. Kingdom of Crystal. I’m pretty sure we’ll Page 67 not be finished in 25 years. However, we’ll Page 81 Cucumber Jar (2015). probably have investigated and decontami- From “Environmental-technical Investiga nated the glassworks with the biggest prob- tions Step 1”, the Kingdom of Crystal Page 68 lems if money is made available by the state. Project. 104, the First Lipstick (2015). Page 78 Page 69 – The whole landfill is then sealed with a Soil by my house in Månsamåla (2016). tight-fitting rubber tarp, as well as a drain- age layer and finally a protective coating is From the mid-1800s to the 1930s, 1.3 mil- placed on top. Thereafter, no rainwater can lion Swedes emigrated, primarily to North penetrate the landfill so it’ll no longer leach America. The meagre soils in what we to- toxins. day call the Kingdom of Crystal contributed to the level of emigration from there being Page 79 particularly large. – Some of the areas have been fenced in as they’ve been deemed seriously polluted. It Page 70 is generally unadvisable to be in the most Residence-in-Nature, Landscape Paintings in polluted areas, even if they are not cor- scale 1:1 (2014). doned off. Warning signs have been installed in many places.

304 Translations/Översättningar 305 Translations/Översättningar What then, is “Swedish”? If we ignore the with the addition of sodium plants import- A6 connection between glass and alcohol, a ed from Syria, the Italian glassmaker Angelo complex relationship to all things foreign Barovier managed to produce clear glass and “non-Swedish” appears. In the publica- in Venice in the 14th century. He called it Malin Pettersson Öberg tion Vackrare vardagsvara from 1919, Gregor Cristallo. Paulsson writes: “Thus ‘beauty’ has largely come to equal ‘imitation’. The concept tak- Even the mirror was invented thanks to Reading Glass en in the widest sense, not just so that a glass. Earlier, mirrors had reproduced dis- Swedish carpet factory imitates Turkey and torted images, but now, using a mixture of enamel imitates porcelain, iron, wood, nick- tin and mercury, it became possible to pro- el, but also that one object mimics another; duce an entirely flat mirror. Leonardo da a buffet a house facade, an inkstand a sea- Vinci writes that it was the most important shell, a cast-iron stove a tiled stove, a gar- invention for painting. When people could den sofa of iron a similar one of wood”. see themselves for the first time, and not Reading Glass. One channel video with Glass has been manufactured for several just other people, a self-centred society be- sound, music composed by Samuel Nicolas: thousand years. First through the vitrifi- Glass is a solid material in which the atoms gan to emerge. Reversed Bloom, 2015, distribution: Film- cation of sand, then in moulded clay casts. are bound to each other, but when the glass form, the art film and video archive, 15 min. The glassmaker’s blow-pipe was invented in melts into a viscous mass the atoms slow- This may be a historical simplification, but it 2015. Syria, and the Romans learned to cut glass. ly move. It is this gradual transition from is a staggering thought. Just like the idea of When foundries were re-established in for- mass to solid material that enables glass to the lens, which helped us see what the eye est areas of Germany in the Middle Ages, be shaped. I read: “The glass melt is said to cannot, helped us see further and beyond Monologue the iron in the sand made the glass green. be a sub-cooled liquid on the border be- the eye, even into the past. “Lenses are This was known as Waldglas — forest glass. tween liquid and solid material. The trans- used in the camera obscura, which consists Paul Virilio has described the field of vision In his book Saker, Peter Cornell describes formation area is the temperature range in of an internally painted black box, which as comparable to the ground of an archae- how “objects form a second nature in which which the glass melt passes from the one on one side carries a tube wherein there is ological excavation. The quote introduc- we move every day, while we may rarely vis- to the other”. As long ago as the 1930s, the a lens or a system of lenses. The opposite es Jonathan Crary’s book Techniques of the it the primary nature, the woods, the sea, structure of glass was described as a net- wall is a sheet of matt glass. The box con- Observer, where he describes how most of the mountains”. work. And the blend of raw materials incor- sists of two parts which can be pushed into the important functions of the human eye porated when melting glass is called batch, each other”. are being supplanted by practices in which Sara Danius touches on a similar theme in from German’s Gemenge — to blend. Here, visual images no longer have any reference her essay “Konstglasets modernism”. She concepts such as the segregation and ho- Thus we capture a moment in time, and to the position of an observer in a “real”, writes: “Art glass is a ‘neither neither nor mogeneity of the glass are introduced. “In a through film a series of moments. But, optically perceived world. We see through nor’, to borrow a formulation from Gunnar loose batch segregation is common during as Teju Cole asks in his novel Open City: lenses, microscopes, telescopes and cam- Ekelöf. Art glass is neither art nor craft, transportation, tremors or transhipments. “What are we to do when the lens through eras. neither art nor industry, neither art nor The drier the batch, the higher the risk of which the symptoms are viewed is often, glass, neither art nor art, yet all this to- segregation. There is much to monitor and itself, symptomatic: the mind is opaque to Bottles, vases, carafes, dishes, vases, tank- gether, and equally something else. History control, for the melting process to work. itself, and it’s hard to tell where, precisely, ards, bowls, table glass, bowls, jugs, paper- compels art glass to hover uncertainly be- A homogeneous glass is a glass where the these areas of opacity are. Ophthalmic sci- weights, candlesticks, dishes, jars. Boris tween these terms: tableware and art”. composition is the same in all parts”. ence describes an area at the back of the Groys writes that “the logic of the collec- bulb of the eye, the optic disk, where the tion is often perceived as the logic of death, In the book Svenskt glas by Elisa Steenberg, Quartz glass, flat glass, insulating glass, million or so ganglia of the optic nerve exit as mortal logic, which it should be the high- published in 1946, I read: “Table glass with self-cleaning glass, plexiglass, laborato- the eye. It is precisely there, where too est duty of each individual artist to oppose. parallel cuts, Juno, Kosta, 1890. The pattern ry glass, crystal glass, fiberglass, optical many of the neurons associated with vision But unfortunately life does not make much had maintained much of the solid bourgeois glass. The applications and significances of are clustered, that the vision goes dead.” effort as long as it is not faced with the cul- ideals from previous decades. This ‘spar- glass for science and modern society are tural logic of death”. Collecting might, in kling crystal’ became a factor which, not numerous. Glass is found in computers, Perec’s words, be compared to writing: “to least, provided dining with a representative telephones, glasses and film cameras. We wrest a few precise scraps from the void as festivity of nearly international character”. surround ourselves with buildings of glass. it grows”. Language reveals the passage of hierarchies Glass’s problem in ancient times was that and values. it was not transparent. By experimenting

306 Translations/Översättningar 307 Translations/Översättningar material is treated as fact, but also as if it entrepreneur thereby becomes the histori- B1 were evidence in court — without us know- cal actor who replaces the ancient, ing whether it’s on the side of the prosecu- stratified, and collective knowledge that lay tion or the defence. in the handling of natural elements. He Preventive Shifting Positions — a Study in Red resets the alchemical conversion of sand, works in a borderland between art and fire, and air in the Småland glassworks to science. The title suggests that it is a study, make another sort of magical operation, Catharina Gabrielsson a term that even in an academic context where items from factories of mass produc- signifies modesty, a way to tone down any tion in countries with cheap labour are expectations of the conclusions in the charged with desire through being present- material. A study is a limited work, often a ed as unique. part of a larger investigation; it is a simulta- Shifting Positions — a Study in Red neously focused and open category that, in carries a diversity of potential interpreta- this case, is reinforced by colour. Colour is a tions. It can be taken as research, historiog- transgressive element, simultaneously raphy, process, or archive: different concep- From thinking, writing history, and alence between objects, texts, and images: nature and culture, representation and tual points of departure that, in relation to maybe from art, we might expect that everything constitutes matter with variable experience. The colour red has provided a the concept of art, generate an almost they would make us vigilant of the intensity. strategy for collecting facts, but the colour algorithmic complexity. Added to this is the catastrophes that await us. (Georges The installation is a mapping, an is also a material in itself. It bears witness to significance and result of the artist’s labour, Didi-Huberman, Sentir le Girsou). image of the present as formed by historical contexts that go far back in time — manufac- “the artwork,” which both establishes and forces. The colour red has been used to turing and trade routes, the balance of assumes an expanded context, if only con- With Eva Arnqvist’s Shifting Positions — a identify the decisive turning points in this power and the desire for freedom, excess sidering that art cannot be represented by Study in Red, there is an actuation of colour enormous and continuous flow, breaking and scarcity. In cultural historical terms, an object but is formed by the entire system into the fields of historiography and social points that can be determined in hindsight colour schemes and choices have always of production, intermediation, and dissemi- anthropology. The material we encounter but which are more difficult to anticipate. been about clarifying, emphasizing, or ex- nation: the circulation of artistic value. As a in the exhibition space constitutes but a “Shifting Positions” gives a hint of the logic pressing aspects or ideas, for claiming pos- participant in the project Moving Mass, Eva fraction of that collected over the course behind the sorting of the materials. Every session or identity, rather than simply for Arnqvist’s installation is inscribed in a col- of a long period of investigation. Through one of the tables A–H shows a combination beautification. In the historical process lective and self-initiated artistic practice in studies of archival and literary material, in- of phenomena in which something happened discussed here, the historical symbolism of which the exhibition at the art gallery con- terviews, and documentations, Arnqvist or is going to happen; changes that can only colour hasn’t been erased as much as it has stitutes but a coincidental moment in a has examined the transformation of the be read through signs, through how things become claimed by new sets of associations, longer course of events. If this coincidence industrial area of Kosta in Småland during appear and disappear. The absence of the- where a past that hearkens back to Astrid per definition belongs to the installation as the period when tourism and consumption matic rubrics signals suspicion of overarch- Lindgren is twisted into new design keys for an artistic genre, there is thus a tension in phased out the glassworks and its centu- ing categorizations, as if “the workers’ the “Kingdom of Crystal” destination. The relation to the work’s precision and long ries-old traditions. The colour red functions movement,” “post-industrialization,” can of red paint from Falun and slippery period of preparation. It speaks for one part as a prism for the re-coding of values. The “branding,” and “the experience industry” runners from “Kosta Linnewäferi, Sweden of the explosive force — but there are many materials are sorted on eight tables, but fail to actually explain anything and instead 1878” (a newly-established company with and more specific meanings. Deemed re- without thematic prescriptions — instead, function as cognitive filters, a hindrance to production in Asia) are the dialectical ex- search, the work can only find a place in the there is an information sheet with factu- perception. Our attention is instead direct- tremes for why the red banners of the exhibition space with difficulty, because it al descriptions of the objects. Transcripts, ed toward empirical facts, in which the workers’ clubs are packed away in the challenges the basic understanding between glass products, buttons, maps, product sam- material concretizes how global economic basement. These semiotically nuanced artwork and observer. But Shifting Positions ples, artworks, books, and banners have structures occur on the ground and settle in differences in colour raise questions about — a Study in Red only challenges traditional been selected and mounted on the tables things, everyday life, and language. The Swedish identity, where the transition from notions of the identity and value of the with exacting precision. They interplay with installation assumes that social changes the rigid structures of the welfare society to artwork — ideas that are far from over- newspaper clippings, leaflets, and advertise- cannot be understood as a result of forces the neoliberal dissolution into affectivity run — it also carries an authentic quest for ments projects displayed in a slideshow on that come from external or higher sources, and risks, also involves the emergence of a political autonomy, that is to say the power the wall: instantaneous flashes of closures but that instead are active in local, physical, new subjectivity: the entrepreneur. It is over one’s labour and its disposal on the and bankruptcies, sales and clearances, be- and material spheres — precisely in and fitting that in this installation subjectivity market. This art-activist movement in the trayals and political expectations on the through these shifts in meanings, relation- comes with a name, expresses will and current age — maintained, for instance, by municipal level. It implies a semiotic equiv- ships, and positions. In this mapping the personal preferences. The private person/ the British organization Common Practices

308 Translations/Översättningar 309 Translations/Översättningar — is directed toward a renegotiation of the history could only appear, that is become Gilles Deleuze in a conversation with Claire concept of work, as well as the “value” of “recognizable” (Erkennbarkeit), through Parnet in which, as the text proceeds, it art, which leads to a different relationship what he called “dialectical images” in which becomes decreasingly important who says to institutions. As a participant in this the past was set in a natural constellation what. In the same way, the work and the movement, Andrea Phillips has recently with the sensibility of the present. In the text must continue thinking together, in di- discussed how “devaluation” can operate as The Arcades Project, In the Convolute, “On alogue, and the continuation must be a col- a strategy of resistance, whereby the pur- the Theory of Knowledge”, Benjamin writes: lective work — interconnected, organized, portedly worthless or priceless piece of art preventive. encompasses other forms of organization I have nothing to say. Only to show. I that ascribe themselves to the social in will make off with nothing valuable and alternative ways. allow myself no clever turns of phrase. References It’s not just a risky strategy, however, Only the refuse and waste: which I will Benjamin, Walter, Passagearbetet: Paris, but a paradoxical one. Even art that is not inventory but instead allow to come 1800-talets huvudstad, Band I, trans. Ulf Peter Hallberg, Stockholm: Atlantis, “worthless” carries values and it is precisely into their own in the only way possible: 2015. as “art” that the work is meaningful, wheth- I will make use of them. (W. Benjamin, Deleuze, Gilles and Claire Parnet, Dialogues, er it makes a difference in relation to every- Arcades Projects Manuscripts) trans. Hugh Tomlinson and Barbara day life or expresses a fringe position. Habberjam, London: The Athlone Press, Without this paradoxical charge, artistic This “using” means a release of material 1987. work would collapse into other categories — images, quotations, building details, trac- Didi-Huberman, Georges, Gruvgas: essän, of occupation or would be completely es of life — from the context of the past, vreden, politiken, trans. Johan Öberg, subsumed by the commodity society. Eva which by their insertion into the montage Göteborg: Daidalos, 2015. Arnqvist’s work can rather be taken as a brings history forward in flashes of sudden Phillips, Andrea, ”Devaluation”, PARSE Journal issue #2: The Value of pretext for the unique privilege enjoyed by perception. Eva Arnqvist does something Contemporary Art, 3 November 2015, artistic practice to approach, depict, investi- similar in her selection and combination Göteborgs Universitet & Platform for gate, and hone the aspects of reality that fall of materials, but now the focus lies on the Artistic Research Sweden, URL: http:// between or remain opaque within other present: the materials have been removed parsejournal.com/issue/2/. disciplinary areas. Shifting Positions — a Study from their blinding triviality in order to be in Red establishes itself on material histori- resurrected in another context of signiﬁ- cal ground in order to allow the elements of cance through the artistic act. She shows a socioeconomic ecology become visible, how the surface is actually the opposite of helped by the selective means of an aesthet- how it is understood in everyday language, ic approach. Analogous to the emphasis on and how the aesthetic representation can materiality and physical circumstances, the form a method of mapping the present. piece can be said to revolve around the Cartography is not the same as depicting concept of work, both in the question of the terrain: it builds on selections, meas- artistic work and factory labour. With the urements, and notations. Similarly to per- dismantled red banners, a connection is ception, cartography is a selective reading, made to the struggle for justice and the directed towards differences and conflicts. political construction of Swedish modernity, The map is characterized by historically documented through objects that some- shaping forces, it always has an underlying times appear as museum objects, and some- goal, and it is the cause of wars. This means times as samples at a trade fair. The objec- that Arnqvist’s Shifting Positions — a Study in tive approach is therefore deceitful: this is a Red goes over and above the register of the critical study, an argument in things rather study. With an emphasis on the complexi- than in language. The aesthetic method can ty of the work — not on the failed conclu- be said to be a montage in the manner of sions — I understand the work as a formu- Walter Benjamin, an expression for an lation of a problem, driven by poetic rage. assurance of history’s “readability” “The art of constructing a problem is very (Lesbarkeit) goes hand in hand with its important: you invent a problem, a prob- “visibility” (Sichtbarkeit). For Benjamin, lem-position, before ﬁnding a solution,” says

310 Translations/Översättningar 311 Translations/Översättningar distribution of labour and instead let the sun different ways of calculating time that don’t B2 and moon decide their rhythm. The same always agree with abstract Western time. political and central rolls were reflected by On one, we see a wall clock and something Adam Smith, as well as Michel Foucault. that resembles a time clock of the type Artistic Labour in a Somatic and Abstract Chronology Smith claims that the division of labour, and Fürst was punching in on, and on another we the time it creates, takes a central role in see a sort of infinite counting system that the creation of value. Meanwhile, Foucault creates a pattern over the whole urn. On Josefine Wikström describes how abstract time, since the many of them, we also see what looks like a establishment of modern institutions (the simplified version of Leonardo da Vinci’s division of labour, hospitals, schools, pris- Vitruvian man and, on others, the contours ons, etcetera.) was one of the most impor- of a hand. tant elements for disciplining the body and What happens when the artistic the work it carried out. What Postone’s process is subordinated to a time clock and distinction between abstract and concrete the techniques of the trades? How can this time ultimately shows is how bedspreads, renegotiate and reassess artistic as well as 1. forms of time. The former is qualitative and Apple Watches, tables, peanut butter, and manual labour? How can the schedule that When Apple released its smartwatch in remains relative to the activities it stands in cotton are not only concrete work trans- Smith describes in The Wealth of Nations 2014, the measuring of time both intensified relation to. There is, so to speak, no inher- formed into abstract value. More than that, (1776), in the famous passage about the pin and expanded. A watch, just like wall clocks ent objectivity in what Postone calls con- it is concrete sensual time transformed into factory where every single duty is complet- and digital clocks on computers and night- crete time. Instead of objectivity, concrete abstract, objective, capitalist time. The desire ed at a very specific time, function as a stands, is an objective meter of activity. No time has qualities such as being good or bad, and longing for a time that measures itself, liberating factor for the artistic process? matter what happens — a war being fought, profane or natural. Ancient Greece and the or a time where the body’s activities aren’t Fürst’s glass urns rave with time in a cup of coffee being sipped, a child being early European Middle Ages are examples of measured using external abstract gauges, multiple ways. The hand-carved images of born, a spinning class being spun — time re- when different forms of concrete time were first and foremost requires a criticism of different concrete and abstract representa- lates to these activities as if they were ex- used. In contrast, abstract time is a “homog- capitalist time. tions of time look childish and give the actly the same, interchangeable with each enous, ‘empty’ time, independent of events.” impression of having been created as a game other. With the Apple Watch, the number It grew parallel to Isaac Newton’s formula- 2. or perhaps a sort of art therapy. They look of activities that can be measured has in- tion of time as an “absolute, true, and math- Johanna Gustafsson Fürst’s artwork in Mass “creative,” not industrial or artisanal. creased. Heartbeats per minute and steps ematical time that flows outside of any in Motion attacks the measuring of time and Actually, the urns were produced over a per day are measured as if they were ab- relation to anything external and outside its significance to the production process in time partially decided from a traditional, stract processes detached from the body itself”, as with the engineers’ mechanical several ways. abstract division of time at a factory (even if and the self. This has, of course, been hap- clocks that appeared at the end of the 1200s First, Fürst’s work thematizes the on a small scale and with the craft as a pening at the gym and in the doctor’s office in China, along with the ordering of time in question of work from the perspective of baseline), and during a process in which the for a long time. The difference now is the monasteries. production. As a part of her working pro- artist surrendered her own will and instead intensification that occurs when measur- The most important historical factor cess on the piece The Week has Eight Days subordinated herself to the techniques and ing instruments literally sit on the body for in abstract time was, according to Postone, (2015), Fürst served as an apprentice to creativity of the craft of glassmaking. By most of the day, thereby making us more the growth of capitalism at the end of the glassblowing master Ludvig Löfgren, who placing herself in the middle of another aware of measuring our bodies than feeling Middle Ages. It is the measuring of the time works at one of the few remaining larger production process, Fürst’s art comments them. it takes to carry out a certain type of activi- glassworks that is not owned by a large on the Soviet constructivists and productiv- Clocks, whether analogue or digital, ty that makes it productive work and there- corporation, Målerås, approximately one ists who, in a Leninist spirit, thought that and time as an objective gauge of activities fore creates value. Time, and humans’ rela- hour’s drive from Kalmar. For a three-week industrial work had to form the basis for more generally speaking, have not always tionship to it, therefore has a fundamentally period in the spring of 2015, she followed communism and on the 1960s versions of existed but are a modern phenomenon that political dimension. Feminist Marxist philos- the division of work hours into shifts at the this, such as the London-based artists’ can be traced to the end of the Middle Ages opher Silvia Federici describes in The Caliban glassworks by punching in in the morning organisation The Artist Placement Group in the Western world. Moishe Postone, in and the Witch: Women, The Body, and Primitive and punching out eight hours later, just like which, through different experiments, his now-canonical book Time, Labor, and Accumulation (2004) how some of the first the other workers. The result of the work placed the artist in commercial and govern- Social Domination: A Reinterpretation of anti-capitalists were the women who, at the was eight drawings on discarded materials mental work settings. Fürst’s interest in Marx’s Critical Theory (1993), makes the end of the Middle Ages, were accused of for the burial urns of degradable glass that unglamorous everyday items (such as glass) useful distinction between concrete and witchcraft because they refused to allow are produced by Målerås. On these, Fürst and the industrial and non-industrial pro- abstract time to differentiate different their time to be defined in terms of the has carved drawings and symbols depicting cesses through which these have been

312 Translations/Översättningar 313 Translations/Översättningar created also has clear connections to artists half-metre long sculpture, this time in white- Foucault, Michel, Discipline and Punish, New such as Robert Morris and Donald Judd, board material and formed like a pedestal. York: Random House, 1995. who created their works within strict time On this are placed two phallic sculptures in Postone, Moishe, Time, labor, and Social frames (with the assistance of scores or a stubborn kiss. One made of diabase, a dark Domination: A Reinterpretation of Marx’s Critical Theory, Cambridge: Cambridge industrial processes, for example), but with rock with the highest density of all rocks, so University Press, 1993. the effect of creating a concrete — or, in it sells itself in the market. Just across from Smith, Adam, The Wealth of Nations, London their own words, phenomenologically expe- it is a glass sculpture in a similar banana-like and New York: Penguin Classics, 1999. rience-based — time. form. Just like Actor Transparency, Distribu tion does a few things to me simultaneously. 3. One on hand, I am seduced by the material But Fürst’s work challenges the empty, ab- and the form. I want to lick the diabase and stract, commodiﬁed, and autonomous time the whiteboard. I hear my own breath and that Postone assigns to capitalist society in see my legs faintly reflected in the white more ways than just tinkering with the time surface. My body wants to grasp the sculp- that surrounds artistic and other produc- ture. But each time this happens, it turns tion. Her art also challenges it by playing away from me. It is in this logical paradox, to on another sort of time, which may per- speak with Adorno again, that it steps haps be called the time of desire, emotion, outside its own time as well as mine. or the body. Actor transparency (2015) is a square, half-metre long table sculpture 4. in mirrored glass. The living room-esque Several of Fürst’s works have been pro- sideboard form, the mirrored glass, and duced in a time that both employs and the glass stone that has been placed on struggles against an objective and abstract top with seeming nonchalance take our time. The schedule, Excel spreadsheets, thoughts to the outrageously expensive and time-counting are used by the artist as Danish furniture and electronics design of boundaries made to both hold oneself to the 1990s. But this attractive surface con- and ignore. This productive playing around trasts with the fact that one of the mirror’s with time that Fürst does, is also trans- sides is covered with carved tally marks in ferred to me as the observer of her works. groups of ﬁve and that, on another side, They demand a time from me that doesn’t some scrawling red marker lines are visi- seem to be measurable with imagined ob- ble, and that the glass on one side is bro- jectivity. Instead, it is as if her sculptures ken. This makes the sculpture ugly and at- demand what we, following Postone, might tractive at the same time. Mostly, it is per- call concrete time, but that may even more haps troubling or what Theodor Adorno, in accurately be called a sensual or somatic Ästhetische Theorie (1970), would emphasize time. This is a time in which the feelings of as “mute” because it refuses to speak in any conflict and troublesomeness dig into the way except through non-communication. body and refuse to let themselves be meas- Or maybe it is rather that its body makes ured. my body feel something that my reason doesn’t agree with. I see my pale, crouching reflection at the same time as I don’t really understand what I’m looking at. For lack of References a less clichéd expression, this paradoxical Adorno, Theodor W., Aesthetic Theory, trans. feeling makes time stand still for me. and eds. Gretel Adorno, Rolf Tiedemann and Robert Hullot-Kentor, London and Something similar happens when I New York: Continuum, 1997. stand before the perhaps even more trou- Federici, Silvia, The Caliban and the bling sculpture Distribution (2015). And don’t Witch: Women, The Body, and misunderstand, troubling is a positively Primitive Accumulation, New York: charged word here. Distribution is also a Autonomedia, 2004.

314 Translations/Översättningar 315 Translations/Översättningar our present will be historicised and reminds certain perspective. Ever since Herodotus B3 us that if we do not act today, we cannot formulated historical writing as a concept, deny our passivity tomorrow. the dictate of saying what is has been laid as The work by Ingela Johansson has the a foundation for our understanding of tem- Reiteration, Rehearsal, Repetition word rehearsal in the title. It refers con- porality, and at the same time the difficulty cretely to the recordings’ single take and its in apprehending what was. The testimony effect on the result, retaining the actor’s is the ground for historical writing — the Rebecka Thor verbal mistakes, the dropping of script’s question is, what is included as testimony pages and the hands’ fumbling with the and what do we do with it? Which histories pictures that are shown. Yet the word can be told and which listened to? And first acquires another meaning, which for me is of all, how do we administer this knowl- even more important, precisely in history’s edge? It is in this last question that the work reiteration. The French root of rehearsal intervenes — for when we listen to this nar- consists of re (iteration) and hercier (to ration we can learn something of the past, harrow), and creates a movement from the but also of our present. Reiteration manual projection of slides, where two harrowing of the field in agriculture to the Demanding some breathing space has Even if I know what the two actors are hands rifle through a thick pile of pictures harrowing questions of nationality and effects; life is contrasted with the notions of speaking about, I am unsure of what is that relate to the script’s narrative. belonging that resurface again and again. quality of life. Beyond this lies the overarch- meant, for in In the Light and Shade of the The work revolves around the popu- ing question of who is deemed able to Ornaments — a Rehearsal (2015), the past lation known as Sudeten Germans. This is a Rehearsal contribute to a society and who puts stress becomes the present through just a seem- German-speaking population from the The pictures and the recited text run in on it, as well as the further question of to ingly small shift. The work is about labour Czech Republic that was expelled after the parallel. The actor’s monotonous read- whom a society is accessible. It is hard to migration from Sudeten Germany to the end of the Second World War. However, ing and the simplicity of the set design are imagine a supportive workers’ movement Swedish glassworks from 1938 until circa even before the war many social democrats placed alongside the photographs that are that would fight to bring vulnerable people 1948. In the text that is read aloud, words and communists fled to Sweden, as the flicked through on the second screen. At here in our time. Yet it is plausible to think such as race indicate a time gone by, as region was annexed by Nazi Germany. In first the pictures appear to be mostly illus- that something labelled as a national special- does the description of the solidarity of Sweden, an “Aid Committee for Sudeten trations of the script, but soon they develop ity rests on an international tradition or the workers’ movement, working actively German anti-fascists” was organised, which into agents of their materiality and create knowledge. to transport and employ the refugees from provided refugees with everything from the their own narrative. Picture follows pic- At an airport, on the way to Jordan Sudeten Germany. Yet, despite this, there travel to legal aid and work. Many of these ture, like word follows word, sentence fol- and Palestine, we look for a present to take are several occasions on which I think that refugees who came earlier, and the labour lows sentence, until a story emerges. It is with us. Among wooden Dala horses, cured what is described is our present. It is a his- migrants who came later, ended up in the these stories that create a parallel to that salmon and vodka, there is Kosta Boda’s tory that repeats itself, that mirrors itself glassworks of Småland after the war. The which the script communicates, both in the snowball candleholder, as a summary of in itself. Swedish glass art that would became so sense that the facts blend with the witness Sweden — the darkness, the snow and the In the Light and Shade of the Orna- reknowned rests on these workers’ skills accounts and that it is a history that un- glass. My colleague buys three of them. Our ments — a Rehearsal consists of two video and knowledge. folds in the first part and then is taken over, guide in the ruins of Petra looks mostly screens placed on a patterned wallpaper, Jacques Derrida has argued for a view from a different perspective, in the second. surprised when we hand it over some days inspired by a glass by the architect Josef of the archive as a raw material rather than Despite this there is something that is not later. Hoffman. In one video two actors read a a totalitarian repository of historical truth. right in the story, when the fact-rich his- script, packed with facts, witness accounts The history that we encounter in the ar- tory writing, with references to academic Repeat and stories of the Sudeten Germans’ immi- chive is thus a material from the past from texts as well as interviews with descendants It is also our view of history that is at stake gration to Sweden and their relationship to which we can picture the future. In the Light of key people, and pictures are shown to — how it engages us and our present. The the glass industry. The story is divided in and Shade of the Ornaments — a Rehearsal be equally impotent. The script is a subjec- model of a Hegelian history, grounded in two chapters: a first one with a historical can be understood as a desire to relate to tive testimony and the pictures are a sample the progress of reason, stands in contrast background and an account of the Swedish history in such a way. Where the past be- from an unknown entirety. The representa- to an understanding of the past and the Workers’ Movement’s involvement; and a comes both the now and the future. The tion of wholeness is, however, itself mis- present as an eternal spiral that does not second chapter on the glass industry and its work tells something that was, associates it leading, for what could repeat that which always lead forward. History repeats it- art and design history, as well as how these to today and can open up for a discussion of was, in all its aspects? The work operates as self, it is said, but maybe it is not so much trends spread geographically. Parallel to what we want the future to look like. Yet it an incomplete witness who presents a pro- a repetition as it is a retake. Retakes allow this, the second video loops as a sort of also asks the viewer the question of how cess and creates a historical writing from a differences, clarifications and corrections;

316 Translations/Översättningar 317 Translations/Översättningar it is not the same but there are similarities. These similarities not only exist between B4 then and now, but also between then and then, between parts of the history that are passed down and parts that are forgotten. A Commodity that Speaks? The white armbands that Sudeten Germans About Historiography and Post-Industrial Glassmaking were forced to wear after 1945, marked with an N for Neˇmec, German, and a nazi symbol on the back, marked them out and Johanna Rosenqvist excluded them from everything from entering school to buying the newspaper. They were marked as perpetrators, like the perpetrators marked their victims during the war. Némec literally means dumb or “he who does not speak (a Slavic language)”. They were old Europe’s strangers — as Ella Shohat has spoken of the internal other in relation to the contemporary external others. The Jews were the symbol for these internal others, but also the Roma, Sudeten Germans and other groups. Many of these peoples live for generations in different nations without being granted full citizen- Watercourses attitudes toward consumption, pro- ship. The dumbness remains, allegorically The landscape of Småland has a duction, and urbanity. The Kingdom and actually. long tradition of manufacturing using of Crystal as a place and its artefacts, specific materials such as wood, stone, stories from the art industry, materials, and glass. The conditions for produc- bodies, and objects combine to create tion are closely connected to our mate- the social space and course of events rial culture and describe the economic, that I want use to look more closely social, political, and ecological require- at and discuss. (Object — Canoe, Åsa ments of the time in which we live. Jungnelius, exhibition text, 2015). Between 2007 and 2012, I worked as a permanent staff artist and design- The above text is from the information- er for the glass industry. The move to al material for the installation Look, a Småland gave me the opportunity to Commodity That Can Speak!, displayed become acquainted with managed for- as part of the exhibition Moving Mass at ests, watercourses, and factory towns Kalmar Konstmuseum from December 5, that had previously been unfamiliar to 2015 to February 28, 2016. The work came me. To make contact with the place, into being alongside post-industrial social I blasted open a hole out in the forest development and as such, I, an art histori- with the help of some dynamite, which an, would like to see it as a test of a new became the starting point for the artis- form of production, a production of history. tic work Mother Earth (2012). It later In this new form of production, the artist developed into a long-term, collective, takes control of history, over the objects site-specific project called Residence- and the objectification of the handicrafts in-Nature (2014–) that is going on and artisan, but also in a wider scope, of right now in Småland. My own experi- industrial society in a time of change. It can ences of post-industrial society in an be said to be part of the shift towards an area undergoing depopulation have experiential industry to which the new mil- made me want to discuss new, critical lennium’s artisanal handicrafts contribute,

318 Translations/Översättningar 319 Translations/Översättningar or as an interest in the production sites of through was only in its infancy when British us; she describes herself as the lady of the Diana Valle came to Småland from times gone by, replacing the intensive com- design theorist Penny Sparke described in palace in the extravagant surroundings of Mexico in 1989 with her husband, who modity production that attracted artists to her book As Long as It’s Pink (1995) how Hallwyl House. Some of the textual space had received political asylum from the industry during the 1900s.1 The installa- femininity, the domestic sphere, and com- presented about the other objects is used Chile. Diana had never painted before; tion is an exposé of the industry and life of mercial success had certainly been compro- for writing about other workers in the she had a degree in international re- the Småland factory and foundry environ- mised as art-historical objects of study for foundry, other artists, factory owners, and lations from the university in Mexico ment where Åsa Jungnelius has resided for large parts of the 1900s, but that since the workers. She reflects on the production City. In 1990, she talked her way into almost ten years. The visitor is introduced postmodern turn and the death of grand relationships she finds herself in by creating Anders Lindblom’s studio, a glass-paint- to a canoe, a video of explosions, dirt, tree narratives, we have been able to discuss new works: ing shop in Hovmantorp, because it branches, a lock of hair, a milk glass, an them relative to sex, class, and regionalism seemed so cosy. She thought her time overall, a pickle jar, a painting and brush, a and in terms of identity politics. Not all the Between 2007 and 2012, I was on the there would be short — two or three drinking glass from her own studio, sever- promises of acknowledging alternative posi- permanent staff as a designer at Kosta years, ‘as all refugees think’. Today, 24 al versions of lipstick-shaped crystal arte- tions from which to write history have been Boda and worked with a feminist at- years later, Diana is one of four paint- facts, and a tapestry with a portrait of the fulfilled. But there remains, Sparke claims, a titude toward production and the ob- ers at Kosta glassworks. We met there artist. The installation is equal parts glittery positively-charged, revolutionary, anti-aes- jects. Glassmakers are an attraction at the glassworks for the first time in shop display and a presentation of archaeo- thetic aesthetic position that undermines and, through their bodies, they become 2007; there were around 20 paint- logical finds. All the objects are given equal the difference between the (masculine) the actual objects that are observed by ers at that time, all of them women. weight. Dirt and crystal have been placed public and the (feminine) private spheres visitors. I asked some of my closest col- Diana’s speciality was working with with equal care. All the objects are fur- and, above all, the superiority that was pre- leagues to pose for me like pin-ups, to gold paint, and through her openness nished with a history. They are connected viously associated with the former. Since investigate the craftsperson as object. for new situations and knowledge about to people and places. The objects could be then, seizing the alternative histories that a The images became a part of the work the craft, she was able to work with categorized by their degree of refinement, gender perspective can offer is the duty of In My Imagination from 2009, which my desires for an expressive gold de- or how they are mediated: the video could every self-proclaimed or established femi- describes a state of war, an armed con- cor with drips, splashes, and daubings be the documentation of a performance. nist historian.2 flict, a conflict on the personal politi- on the Jackie collection. In 2010, the Or by what intention existed behind them cal plane. (Objects — 5 Photographs, whole painting division moved to Åfors when they were displayed. But the historical The individual object that receives the title glass-workers posing for me like pin- Glassworks and, during this period, intentions are only partly interesting con- Look, a Commodity That Can Speak! in the ups: Johan, Uffe, Chrille, Tomo, and Diana and 4–5 other painters painted sidering the format in which the parts are catalogue that accompanies the installation Gert. Åsa Jungnelius, exhibition text, around 20,000 Make Up pieces every currently arranged. The parts are impor- of the same name is a digital textile print of 2015). year. It was with mixed feelings that tant in and of themselves and, as a whole, a portrait photograph taken for the launch Diana then was the one who travelled they are the remains of production that of the newly-hired artist Åsa Jungnelius at Here, Åsa Jungnelius takes the powerful po- to Slovenia, where parts of produc- took place and is taking place in the home, Kosta Boda in 2007. At that time, the tap- sition of objectifying her colleagues in or- tion were later moved, to train paint- as well as in the studio in Månsamåla and its estry was one of the marketing materials. der to place the focus on the feeling of be- ers — there, again, only women. surroundings. Now, the artist has emphasized it as an coming a commodity. Within Kosta Boda’s (Objects — A Broken Pearl Bracelet, object with a title that is exactly the same advertising, she has personal experience of a Present from Diana to Me. Åsa Glassblowing has taken place in Småland as that of the installation. And I study the being the body that is for sale. In the photo- Jungnelius, exhibition text, 2015). since 1742, but the raw materials of the work with the same intensity as an inter- graphs of glassworkers, she exercises pow- glass industry have existed for much longer ested listener demanding explanations from er and opens up for the sympathetic under- Lipstick as a form and as a design icon re- than that. In the years since the turn of the title track of a newly-purchased album, standing that they are sharing an experience ceives a special position in the installation. the millennium, powerful changes in pro- looking for hints toward understanding the of objectification. The roles seem obvious. This is in part because we visitors can rec- duction have occurred in the art industry. work/album in its entirety, entry points to a They, and she, seem to be secure in their ognize it as one of the artist’s most rec- Companies have closed or moved abroad, structure that carries meaning. ability. When the business moves, it breaks ognized and widely-known crystal design which has impacted people’s ability to live I hear a repeated refrain, or is it a the embodied link between what the glass- products, with at least 176,000 sold, and in and work. Only the remnants of what used theme with variations, and it mocks how the workers’ bodies guaranteed could be done part because in the installation it is shown to be a significant industrial art glass pro- working body functioned and represented here in Sweden, in Småland, in Kosta or in several different versions from the sig- duction remain in Sweden, but glass is still the local guarantor in a glocalized world of Boda, and what is presented with the glass- nature blown 104 — the first lipstick from being blown in multiple foundries in Sweden outsourcing. In the tapestry, as in the mar- work’s name on it. It becomes false adver- 2005 — to Mini Make Up from 2014, pro- and Åsa Jungnelius’ name is still one that keting, as in the portrait of the artist, the tising. With an ear to the work, I hear how duced in Slovenia. Åsa Jungnelius’ Make Up sells in design boutiques. The development artist is the frontman for the whole opera- she writes about how the development im- series makes visible the duplicity in the pur- that the glass industry in Sweden has gone tion. With a fixed gaze, she looks down on pacts people close to her: pose of makeup to conceal as well as em-

320 Translations/Översättningar 321 Translations/Översättningar phasize. Proudly erect, glossy, and emblem- of activities have in various ways challenged atic of popular culture, the large, unique the prevailing practices in historiography Notes pieces, along with the somewhat smaller and discussions of cultural heritage. The 1 Christina Zetterlund, “Swedish Design”, lipstick sculptures in blow-moulded glass, role and responsibility that cultural institu- in Clive Edwards (ed.), The Bloomsbury Encyclopedia of Design, London: present make-up consumption and identity tions, such as cultural heritage and design Bloomsbury Academic, 2016. production combined. They can be found in museums, have had regarding the use of his- 2 Penny Sparke, As Long as It’s Pink: The many homes, in curio cabinets and on side- tory have been subjected to particular scru- Sexual Politics of Taste, London: Pandora, boards, as squires of feminine culture. They tiny.5 Urban exploration and artistic prac- 1995, pp. 222–236. See also Judy Attfield, have recaptured the domain of interior de- tices have pointed toward unforeseen, over- Wild Things: the Material Culture of sign after the division of taste into good and looked aspects and possible consequences Everyday Life, Oxford and New York: Berg, bad that permeated 1900s modernist archi- or futures.6 Perhaps the “production of 2000, pp. 237–265 and Cheryl Buckley, tecture, design theory, and modern cultur- history” is a better phrase than “use” to ”Made in Patriarchy: Toward a Feminist al criticism. The Make Up series’ concept mark the procedural element, in that the Analysis of Women and Design”, Design Issues, vol. 3, no. 2 (1986), pp. 3–14. deconstructs this division which, to channel past takes different expressions within the 3 Emma Olsson, “Populärkultur och kom- Penny Sparke, was an attempt by the cul- framework for different professional prac- merskompetens”, in Hanna Ljungström and tural elite to judge and devalue the alliance tices and in everyday life in society. What Ulf Beckman (eds.) Re:form: svenskt samti- of the aesthetic, the commercial, and the characterizes post-industrial history pro- da konsthantverk under debatt, Stockholm: feminine culture which, since the beginning duction are activities that challenge prevail- Arvinius, 2005, pp. 76–80. See also of the 1800s, has been unambiguously asso- ing discussions of cultural history. Artists Cilla Robach, Konceptdesign, Stockholm: ciated with the concept of taste that in turn take control of history with their strong Nationalmuseum, 2005, pp. 7–23. was associated with femininity and women’s visual representations of it. It is a materi- 4 Peter Aronsson, Historiebruk: att använ- function as consumers. That Åsa Jungnelius al history filled with complexities. It can be da det förflutna, Lund: Studentlitteratur, 2004. can be described as belonging to a gener- interpreted as an expression for the posi- 5 Wera Grahn, “ ‘Känn dig själf’: genus, ation that differentiates itself from previ- tive attitude toward the re-use of patterns historiekonstruktion och kulturhisto- ous generations of craftspeople does not and forms of times gone by, and the curi- riska museirepresentationer” (diss.) necessarily depend on the objects them- ous re-interpretation of existing things as Institutionen för tema, Tema Genus, selves –glasses and vases and candelabras a tendency in art since the beginning of the Linköpings universitet, Linköping 2006. are still made. What makes the difference 1990s, which becomes clear in the arts and Christina Zetterlund, “Konst och is rather partly a conceptualized choice of crafts of turn-of-the-millennium Sweden.7 hantverk. En inledning”, in Christina material and motif, partly a “commercial But it isn’t a tribute to design ideals of the Zetterlund, Johanna Rosenqvist och competence” with other references to ac- past. It is rather the conditions of produc- Charlotte Hyltén Cavallius (eds.), 3 Konsthantverk i Sverige, vol 1, Botkyrka: cessible and important cultural markers. It tion and its material manifestations that Mångkulturellt Centrum, 2015, pp. 7–16. is a craft that finds its point of departure in take on new expressions; closed factories Kjetil Fallan and Grace Lees Maffei (ed.), mass-produced household products or in become archives of resources with new Designing Worlds: National Design Histories another way comments on its surroundings, meanings resting in foundry moulds, imag- in the Age of Globalization, New York och rather than setting out to serve a purpose. es, and objects filled with stories and mem- Oxford: Berghahn Books, 2016, pp. 1–11. The patina of commercial popular culture ories. In the installation Look, a Commodity 6 Robert Willim, Industrial Cool. Om postin- on these works is contextualized with a That Can Speak!, artist Åsa Jungnelius cre- dustriella fabriker, Lund: Lunds Universitet theoretical nod toward gender, ethnicity, or ates a new context for herself and her work HEX 002, 2008. Johanna Billing, Maria class, and a related desire to communicate in which she places the objectification of Lind and Lars Nilsson (eds.), Taking the Matter Into Common Hands, London: Black with other circles than the high culture of a the working body in relation to the pro- Dog, 2007. Jan Jörnmark and Annika von bygone era. duction of commodities. Her art-producing Hausswolff, Avgrunden, Göteborg: Tangent body becomes one of these working bodies, förlag, 2011. The phrase “the use of history” has been and her works become examples of com- 7 Jorunn Veiteberg, “Avsmak? Nya normer used in investigations of different attitudes modities. Together, they stand for the prod- inom konsthantverket på 2000-talet”, to the past.4 The term “use” indicates that ucts of the post-production era, as exam- Konsthantverk i Sverige, Vol 1, pp. 129–146. a number of discernible phenomena and ples of post-industrial glassworks. materialities stand at our contemporary disposal, to be used up, combined, or ex- perimented with. In recent years, a variety

322 Translations/Översättningar 323 Translations/Översättningar and written language, made steam engines worms — no more than a snack in the bird B5 and cars, built bridges and big cities, discov- world — had consumed a fatal dose of DDT. ered penicillin, travelled to the moon, and And that’s just one example. created the internet. And just the thought One of the generic terms often used The Earth We Inherited that everything came from the Earth itself, for these environmental toxins is plant that nothing has been given to us from protection product (talk about a euphemism!) — A Reflection on the Human and Nature anywhere else, makes us feel a little un- and, in a postscript in the 1979 Swedish Inspired by the Artwork Reverberation steady. The space shuttle and the computer, edition of Silent Spring, author and nature the microscope and the grand piano, the writer Björn Berglund asks how it can be windowpane and the light bulb — everything that people claim to protect living plants Tomas Bannerhed was made by humans with the Earth’s re- with the help of poisons that kill. He formu- sources. lates the answer himself: “It pays off. In the But it has all also had its price. We short term, it pays off.” consume incredible amounts of these re- But: the birds haven’t fallen silent. sources, we have poisoned the ground and We were able to pull the emergency brake Standing in a beech forest in southern er body of water and stare down into a polluted the seas, we have thinned the before it was too late. Småland in early May, when the leaves have cloudy sludge tinted in shades of yellow and ozone layer and are doing our best to melt Here at home, it was the peregrine just burst from their buds, letting your- brown and green — a slurry that used to be the polar ice caps and glaciers. Closer to falcon — the world’s fastest creature, ad- self be captivated by the musical fantasies the proud waters of the Baltic Sea — and home, farming — the pride of Sweden for so mired by everyone except carrier pigeon of the song thrush, listening to the winter listen to the observations made by a resi- many years — has spread environmental fanatics — which was under an acute threat wren’s melodious song and the wood war- dent of the archipelago about the annual toxins and caused eutrophication to a de- of extinction in the 1970s and, along with bler’s crystal-clear trills, standing there and Eider duck breeding season: “The females gree that we even today cannot really over- the white-tailed eagle, became a powerful suddenly hearing the year’s first cuckoo call sat brooding up on the cliffs. That’s not look. And the glassworks — the pride of symbol for the growing environmental far off while the sunlight sifts through tree- where they’re supposed to be. Or maybe Småland for so many years — have left movement. At that point, almost everything tops just beginning to shimmer pale green, they’d made their nests and laid the eggs behind hundreds of tons of lead and arsenic, we grew — grains and hay, fruit trees and and then walking toward the quietly rip- where they’re supposed to but abandoned and made large areas uninhabitable where potatoes — had been sprayed with different pling watercourse and being charmed by the them after just a couple of days. Something’s the foundries once blazed in the darkness of chemical substances for decades. The birds’ lily-yellow blossoms of the marsh marigold, not right. They’ve talked about vitamin winter and the factories’ faceted crystal nervous systems had been affected, and crouching down for a moment among them deficiencies, or whether there’s something vases and long-stemmed snaps glasses their eggshells finally became so thin that and attempting to understand how some- about the sea mussels that’s affecting the spread the splendour of Småland across the they even cracked open during the incuba- thing so complete could have arisen out of birds’ nervous systems. Soon there won’t be world. tion period. nothing — even brushing against the thought any Eiders left.” We became humans by learning to But the rescue efforts of the Swedish that all of this will one day disappear hardly master fire — and now we are about to burn Society for Nature Conservation in relation seems possible. The dystopians (or are they now just real- the earth to ashes. to breeding, raising, and releasing young And it doesn’t get any easier with the ists?) tend to claim that we will never dis- Or? Is that really the case? birds has had a positive impact. Today, insight that we — humans, the most intelli- cover any humanoid life in the Universe for It has been almost fifty years since Sweden is home to almost four hundred gent creatures that have ever existed the simple reason that all civilizations with Rachel Carson’s revolutionary exposé Silent pairs of peregrine falcons, and to what we — might be the ones who will destroy sufficiently high intelligence will sooner or Spring came out in Sweden. The title indi- hope will be a bright future for one of the everything, who will make continued life later wipe themselves out. That it is, so to cates the alarming fear of future springtimes most magnificent birds the world has ever impossible for the millions of species that speak, in our nature. We want too much without the singing of birds. Carson dedicat- seen. Along the same lines, the white-tailed exist right now on this little sphere of rock and go too fast, exploiting and consuming ed the second half of the 1950s to studying eagle population has grown from around and iron travelling on its orbit around the ourselves to death. the impact of environmental toxins on one hundred in the 1970s to almost three star we call the sun, one of many billions of Greed par excellence, if you like. nature and birds, and she painted a night- thousand today, thanks to supplemental others, on the fringes of the Milky Way. Regardless of how things are going mare scenario. Farmers in the USA had long feeding with non-poisoned meat. But only half an hour later, I am now in regards to that matter — and we conducted mass spraying of DDT (“twenty So humans are certainly progress reminded of how fragile the web of life is, in aren’t likely to receive an answer key — we five pounds per acre”), one purpose being to obsessed, greedy, and short-term think- spite of it all: three stone-dead yet glittering can at least confirm that humans have made fight the elm bark beetle and the pine eggar- ers — but maybe over time we have also perch bob slowly near the surface at the exceptional, truly incomprehensible, ad- moth; however, the poison didn’t only affect become a little better at using our intelli- water’s edge. And two days later, on Ascen vances in our short time on Earth. We have these insects and soon found its way into all gence to anticipate and prevent, not just sion Day itself, I stand at the edge of anoth- learned to make fire and invented the plough living things. A robin that ate a dozen exploit.

324 Translations/Översättningar 325 Translations/Översättningar So, I stand there one day in the wondrous the impressive spruce hedge in whose time of blossoming maples in the little depths we siblings used to play hide-and- B6 garden where I played as a child. Here, seek; I continue down toward the vast, everything and nothing is the same. Our drained bog, feeling how the wind comes house is still there, painted yellow and a sweeping from the southwest, hearing the Att läsa glaset: en utökad kommentar little smaller than I remember, and it’s been lark’s rippling trills from somewhere, and I for sale for years. And there’s Grandma’s stand, searching the sky — and there it house, now owned by Germans from what hangs, on passionately flapping wings, lifting Ola Ståhl it seems, and both yards, though without all itself incrementally higher and higher up of the bushes and showy flower beds. And through the sea of air. It seems as if it can the barn is still there, and Grandma’s out- never get enough of its own song, shimmer- house, earth cellar, and pigsty. ing and whirling and twinkling like no other But everything seems so empty and in the chorus of birds in the springtime. deserted, as if abandoned to time’s implaca- There are a few migrating golden bly consuming maw. plovers, and curlews’ magnificent warbles Here, farming was the rule through down in the grove. A whinchat on one of the Vi ser genom linser, mikroskop, tele Jansen ett instrument för ärkehertigen av almost all of the 1900s, ever since the bog fence posts my father and I helped to pound skop och kameror.1 Österrike som bestod av tre utdragbara was drained and the wetlands became fields down into the ground when we’d gone out tuber och ett ornamenterat stöd i form av and pastureland. Here, my father’s parents, to check on the fence before sending the René Descartes postade 1629 ett brev till tre mässingsdelfiner som skapade ett staffli. and then my parents, had a few dozen acres animals out to pasture, one spring day when instrumentmakaren Jean Ferrier innehål- Instrumentet har inte överlevt till våra tider, of cultivated land to live on; they sowed and the maples were blossoming — in the same lande en inbjudan om att arbeta tillsammans men från beskrivningar verkar det innehålla reaped here, they raised dairy cows and pigs month of May as now, yet so infinitely dis- med konstruktionen av en helautomatise- två linser och en diafragma. När tuberna var for slaughter here, they kept enough chick- tant, in another life. rad maskin för att slipa linser med en sådan fullt utdragna tillät designen en uppförstor- ens for a household’s worth of eggs here. And when I’ve taken my binoculars precision att det skulle tillåta användarna ing av ett objekt till nio gånger dess storlek.5 And here, every growing season, someone out and swept a panorama slowly out across att studera objekt över oändliga avstånd; att Teleskopet och mikroskopet var två came with a giant spray attachment behind the bog and down toward the birds’ lake in se, som Descartes skrev, ”om det fanns djur instrument som, i dess moderna former, the tractor — a yellowish tank with fifteen the south, I suddenly catch sight of her, the på månen”.2 Vid denna tid led även de bästa uppenbarar sig vid ungefär samma tid och showerheads across the width of the folding most majestic prize we have, high above the av de linser som användes för astronomis- plats. Optik, verkar det som, kan ha haft arms — to eliminate anything that could edge of the forest: the white-tailed eagle, ka kikare av imperfektioner som omöjlig- något att göra med paradigmskiftena som negatively impact the plants, to protect circling majestically in the sky, a bird above gjorde Descartes dröm.3 Enligt Descartes den tidigmoderna människan stod inför. Det them from harmful insects, fungi, and weeds. all others, borne to the winds by thermal borde fjärmandet av hindret, som utgjordes som teleskopet och mikroskopet frammanar I can see it before me as if it were upwinds. Not one unnecessary effort, only av den mänskliga handens opålitlighet, gen- är ett optiskt tidevarv där synen instrumen- today, now that I’m standing here again — the outstretched, rectangular sails with om en helautomatiserad förmodligen lösa taliseras med uppdraget att påvisa diskurser how the fields were drowned in poison. But their sprawling feathers, eight feet from tip problemet. Då han dock saknade de hant- baserade på rationalitet och vetenskaplighet they didn’t think about that; they just used to tip — like a greeting from a time too long verksmässiga färdigheterna för att kon- och, än viktigare, rationaliteten och veten- the same farming methods and the same past, when people hadn’t yet settled down struera ett sådant instrument behövde han skaplighetens subjekt. Descartes dröm om “plant protection products” as everyone and the earth lay untouched and waited with Ferriers hjälp. en helautomatiserad, icke-mänsklig maskin else in those decades when Sweden was all its inconceivable riches, like a gift, some- Nu verkade inte Ferrier speciellt för att skapa infrastrukturen för en flourishing and everything was progress and thing we would one day be able to borrow. intresserad av att lämna Paris för att komma icke-mänsklig blick bortom den mänskliga growth, and no dangers even existed. och besöka Descartes i Holland. Detta stop- kroppslighetens aesthesis är på vissa sätt, Supporting the family was superior to any pade inte Descartes som i en lång rad brev således, fundamentet för rationalistens possible environmental consequences. We beskrev, med hjälp av ett antal ritningar, den subjekt uttryckt i den nu (ö)kända sentensen children had to have food on the table and intrikata tekniken i hans maskin så att den ”Cogito, ergo sum.”6 Detta är ett subjekt new clothes if we needed them. A lost crop kunde byggas av Ferrier i Paris. Maskinen som svävar ovanför dess kroppslighet och would have meant financial ruin. blev aldrig verklighet, men breven, de tekn- med sin utanförblick kikar ned på kroppens I walk the tractor path down to the iska beskrivningarna och ritningarna har materialitet. Det är ett subjekt förmöget till canal and become a boy again, passing be- sedan dess publicerats.4 objektiv reflektion, opåverkad av kroppens tween the blossoming maples at the en- Runt trettiofem år innan Descartes affekter; dess glädje och upprymdhet, sor- trance to grandma’s house, one on each side skrev sitt första brev till Ferrier förevisade gen och smärtorna den måste utstå.7 of the path like a portal to childhood, and den nederländske instrumentmakaren Hans Vi kan genom mikroskåpet se de

326 Translations/Översättningar 327 Translations/Översättningar minsta detaljerna av de ekologier som vi rör fibrer, utvinns som del av ett växande spiral- Spinoza och hans förkärlek för materialet, den allergiska reaktionen är del av diagnos- oss i och mellan, med kyla och med en grad system av massproduktion och masskon- för relationen mellan handen och materialet tiken i Spinozas etik. Välj alltid glädje och av separation från vår egen materiella var- sumtion som skapar enorma sopberg och och hans uppmärksamhet på glasskivorna undvik svårmodet; identifiera alltid och else; genom teleskopet upptäcker vi att det ett överflöd av mänsklig lidande. och slipningsprocessen, för att undersöka alliera dig med det som gör dig och din inte finns djur på månen, tills människor vad ett spinozistiskt subjekt, i motsats till kropps komposition väl, och undvik det som satte sina fötter där, att vi lever på en klot- Vad ska vi göra när linsen genom ett cartesianskt cogito, har att erbjuda när orsakar dig sorg. Det är i glädje och sam- formig planet och att det finns andra sådana vilken vi ser symptomen ofta själv det kommer till en etik-estetik för livet i hörighet som ett etiskt liv kan finnas då gläd- klotformiga himlakroppar och galaxer är symptomatisk?9 antropocenen. je och samhörighet ökar vår individuella och bortom vår. Vår blick sträcks ut åt två håll. Världen består, för Spinoza, av enkla kollektiva förmåga att agera i världen. Detta Detta betyder att vi känner och innebor vår En av vår tids fashionabla termer för att kroppar som uppgår i anordningar med är en etik som utforskar olika sätt att leva värld på ett nytt sätt, men vi blir också själva beskriva den värld som kom med moderni- andra enkla kroppar med vilka de känner och den kräver en estetik, på det sätt som vi synliga som varelser vilkas materialitet och teten och som vi nu bebor är det geologiska frändskap. Anordningarna bildar i sin tur använder begreppet här, då den förutsätter öde i denna värld nu kan studeras, mätas konceptet antropocen. Även om begreppets större anordningar eller komplex. Det är så utvecklandet av olika sensibiliteter och och förstås fullt ut genom rationella verktyg. periodisering fortfarande debatteras, har som universa skapas och dessa har ingen uppmärksamhetsformer i förhållande till de Vad som står på spel här är estetik (i det blivit en vanligt förekommande term beständighet. De förvandlas ständigt. Kom möten vårt liv består av så att vi förstår hur begreppets grekiska betydelse, något som för en geologisk era efterföljande holocenen plex och anordningar är bara relativt stabila vi ska kunna skilja mellan olika typer av har att göra med perception och sensibi- som definieras av mänsklighetens (antropo- och i en konstant rörelse. De löses upp och möten.11 litet), men också, och samtidigt, etik (igen, i cenens antropos) skadliga inverkan på plan- reformeras på olika sätt under olika betin- Om vi vänder oss till Spinoza finner vi dess grekiska betydelse, något av vanemässig etens geologiska strata. gelser. Den mänskliga kroppen är ett sådant ett kroppsligt subjekt som är inbäddat i de karaktär, en inställning, eller kanske snarare, Vad jag vill föreslå här är följande: Om komplex som består av ett antal anordningar ekologier som utgör geosfären; ett subjekt en livshållning). Sättet som vi bebor våra vi vill försöka leva och älska i antropocenen, av enkla kroppar. Den är i konstant förvan- för vilket livet, på samma sätt som linsslipan- kroppar, våra världar, individuellt och till- så behöver vi brådskande finna andra sätt att dling och uppgår i anordningar med kroppar det, innebär uppmärksamhet och hantverk sammans; sättet som vi konstruerar universa bebo våra kroppar på (andra former av som omger den. Även om den mänskliga snarare än mekanisering och objektivitet. inom vilka liv kan upprätthållas och vi kan bli förkroppsligande) och andra sätt att bebo kroppen framstår som relativt stabil, kom- Om det cartesianska subjektet i sin till subjekt, är intimt förknippat med pers- geosfären på (andra former av inbäddande). mer den från något för-mänskligt och rör sig rationella distans från världen har varit pektivet vi anammar och den sensibilitet vi Som sagt ovan, detta kräver estetik (utveck- mot efter-mänskliga anordningar när den medskyldigt till att skapa den problematik vi utvecklar i förhållande till de ekologier av landet av sensibilitet och uppmärksamhets- upplöses. Genom hela sitt liv ändras den, står inför i antropocenen, är denna texts vilka vi är en del. former) och etik (skapandet av livshållningar växer, åldras; sammanträffar med och ingår i förslag att vi istället vänder oss till ett spino- 1600-talets skifte mot optikalitet är och miljöer inom vilka livet kan upprätthål- anordningar med näringsämnen, droger, zistiskt subjekt för en alternativ etiskestetisk av djup betydelse och vi ser detta skifte till las i någon form). Konst, design och andra djur, virus, ting, artefakter, och så vidare. bana för att leva och älska i antropocenen. I moderna föreställningar om rationalitet och kreativa praktiker kan komma att spela en Några av dessa sammanträffanden är mellan denna vändning mot en ny spinozism, blir objektiv sanning i flera kunskapsfält under avgörande roll i detta när de tar sig an frågan kroppar som går väl ihop med varandra: vårt kreativa praktiker som konst, litteratur och denna period. Kartor blev geografiska om antropocenen. möte med mat, till exempel, eller en gammal design viktiga platser för att testa och ut- representationer av territorium, rensade I detta skulle jag vilja rikta uppmärk- vän. Andra är mellan motsatta kroppar som veckla nya sensibiliteter och uppmärksam- från gudomligheter och referenser till män- samheten mot en annan linsslipare, Baruch gift, virus och allergener. Dessa möten hetsformer, nya sätt att leva och skapa sklig aktivitet. Inom juridikens värld, som Spinoza. Spinoza gavs 1665 möjligheten att upplevs som ett slags sorg. universa inom vilka liv kan blomstra. Michel Foucault insiktsfullt påpekade, var inspektera en maskin liknande den Descart Etiken är, för Spinoza, förmågan att straffet inte längre utmätt genom köttsliga, es hade i åtanke. I motsats till Descartes så utveckla sätt att leva som gör det möjligt för Det får mig att tänka på likheten mel- kroppsliga, handlingar, utan blev ett sätt att uttryckte Spinoza dock ointresse för den oss att skilja på närande och skadliga sam- lan jordgloben och ögongloben, kan- kontrollera och disciplinera kroppar och helautomatiserade processen. Han förkla- manträffande med andra kroppar, att skilja ske för att min mor är ögonkirurg och subjektiviteter.8 Hantverksmässig produk- rade att erfarenhet hade lärt honom att ”en mat från gift, på den mesta basala nivån, jag växte upp omgiven av anatomiska tion och jordbruk mekaniserades och indus- fri hand når säkrare och bättre resultat än eller skilja en vän från en fiende. Etiken är, planscher föreställande ögon, eller för trialiserades. Fossila bränslen togs från någon maskin när det gäller att slipa lins- med andra ord, en uppgift för den som att jag har tänkt mycket på ögat, dessa jorden för att brännas för att skapa energi. er”.10 ställer diagnoser och som kan läsa symp- blinkande rörelse, och kameran (min Relativt kretsloppsmässiga system för pro- Vad gäller maskinens framgång så har tomen när vi möter världen. Pollen fångas in teknologi) som en protes för den män- duktion och konsumtion blev mer och mer Spinoza såklart motbevisats. Den moderni- av den allergiskes kropp. Den översätts från skliga kroppen och synen.12 linjära och fokuserade på att skapa kapi- tet som stod för dörren var stöpt i Descart att vara en spor inom en anordning till att bli talvinster. Hela planetens jordyta är på ett es cogito och dess maskinerier. När vi nu en allergen i ett annat som sedan framträder Tallkottkörteln upptar en något speciell po- eller annat sätt koloniserad av kapital och står inför modernitetens konsekvenser är i kroppen och förorsakar en allergisk chock. sition i Descartes skrifter. Descartes up- allt av värde, inklusive mänskliga muskel- det kanske däremot hög tid att vända oss till Att lära sig att undvika sporen som skapar pfattade denna kroppsdel, som man finner

328 Translations/Översättningar 329 Translations/Översättningar långt inne i hjärnan, som den enda mänsk- liga delen som existerar i singular och inte Noter B7 som en del av ett par. Detta ledde honom 1 Malin Pettersson Öberg, ”Reading Glass”, till att ge tallkottkörteln en viktig betydelse: en-kanals video, del av utställningen Massa i Rörelse, Kalmar konstmuseum, det var där, nära hjärnans centrum, som 5.12.2015–28.2.2016. Art and the Manifestation of Social Change alla tankar formas genom partiella sinnesin- 2 René Descartes, brev till Jean Ferrier, cite- — A Conference Based on the Moving Mass Project tryck. Sinnet, med andra ord, förenas med rat i D. Graham Burnett, Descartes and the kroppen fullt ut i tallkottkörteln. Den utgör Hyperbolic Quest: Lens Making Machines således en plats av relativ obestämbarhet, and Their Significance in the Seventeenth en slags gränsyta mellan de två polerna i Century, Philadelphia, PA: American Lisa Rosendahl Descartes kropp/sinne dualism.13 Philosophical Society, 2005, s. 1. Det skulle visa sig att Descartes hade 3 Op. cit. s. 5. Se också Henry C. King, The fel. Tallkottkörtelns roll är att reglera sömn History of the Telescope, Mineola, NY: Dover Publications, 2003. efter årstids- och dygnsmässiga rytmer. Den 4 Op. cit. s. 2. Se också John Schuster, är således, paradoxalt nog med tanke på Descartes-Agonistes: Physico-mathematics, The conference Art and the Manifestation when it competes for space with discursive Descartes tolkning, i allra högsta grad del av Method & Corpuscular-Mechanism 1618– of Social Change used the project Moving practices and scientific research? Where is sinnets förkroppsligande; en del som sam- 33, Dordrecht: Springer, 2013, s. 400–401. Mass as a point of departure to create an the larger public conversation, beyond niche manbinder vårt sinne med hur vi positioner- 5 William J. Croft, Under the Microscope: interdisciplinary conversation about differ- art reviews and scientific journals, that can ar oss i de miljöer och klimat som vi bebor, A Brief History of Microscopy, Singapore: ent methods of visualizing and working with take completed interdisciplinary investiga- hur vi förhåller oss till planetära rörelser World Scientific, 2006, s. 5–6. our contemporary age and its history. Over tions and disseminate them to the general och hur vi skiljer tid för vila och sömn från 6 René Descartes, Discourse on Method, the two-day conference, presentations by public? And, last but not least: how do we tid för arbete, kärlek och lek. Indianapolis, IN: Hackett Publishing artists from Moving Mass were interwo- preserve the knowledge generated by a Company, 1998, s. 18. Det är fascinerande att tallkottkör- 7 Se Descartes, Meditations on First ven with other voices. At the centre lay the project involving different areas of society teln även har en alternativ historia som Philosophy, Indianapolis, IN: Hackett question of what it meant for artists, cura- and make it accessible for future genera- sammankopplar den med ett ”tredje öga”, Publishing Company, 1993. tors, and art institutions to work in site- tions? förmöget att se bortom normal syn.14 Det är 8 Michel Foucault, Discipline and Punish: The specific ways: What desires and needs exist As a curator, I have been working for kanske från denna alternativa historia som Birth of the Prison, New York, NY: Vintage from the perspective of artists, institutions, the past few years with the question of how Georges Batailles intresse för tallkottkör- Books, 1995. and societies, for the context-specific? we can represent the social change that teln har sin upprinnelse. Bataille skriver: 9 Teju Cole, ”Open City,” citerad i Malin What possibilities and limitations does Sweden is experiencing in the transition Pettersson Öberg, ”Reading Glass”. this bring? How does one’s artistic process from industrial to post-industrial society. Ögat, vid huvudets topp, öppnar sig 10 Baruch Spinoza, ”Letter to Henry change when starting from a specific place This inquiry has been conducted together Oldenburg (1665)” i Spinoza: The Complete mot den glödande solen för att betrak- Works, Indianapolis, IN: Hackett Publishing or context? How does it impact the rela- with different art practices in different ta den i sinister ensamhet, det är inte Company, 2002, tionship with the audience and the work of places in the country and through different resultatet av en förståelse, utan av ett s. 850. Översättarens översättning. mediation? formats. Like the artists in Moving Mass, I ögonblickligt varande; det öppnar sig 11 Se Baruch Spinoza, ”Ethics”, i op. cit. The conference’s interdisciplinary found that there was a great need to formu- och bländar likt en eldsvåda eller en 12 Malin Pettersson Öberg, brev till författa- scope reflected the artists’ own work, in late how this transformation impacts life and feber som äter varat eller, för att vara ren, 15.4.2016. which they have in different ways entered a society at different levels, and to enable the mer exakt, huvudet.15 13 René Descartes, The Passions of the Soul, dialogue with knowledge and methodologies processing of these experiences by making Indianapolis, IN: Hackett Publishing from other fields. The interdisciplinary them visible and discussing them. Industrial I detta citat finner vi en andra typ av blick Company, 1989, s. 36–37. approach functioned within the framework historical museums and sites of historical 14 Kliniska experiment har indikerat att tall- som har sammankopplats med tallkottkör- kottkörteln är kapabel att producera en of the conference as a possible answer to significance often focus on machines, build- teln. Det är inte längre rationalitetens blick kraftfull hallucinogen under vissta tillstånd the question of how we can gain sight of, and ings, and products, and the success stories som distanserar sig från världen och låter som nära-döden uppleveser. Se Richard represent, the complexity that characteriz- connected to them. Approaching the oss förstå den från ovan. Bataille ger oss Strassman, DMT: The Spirit Molecule, es our contemporary age, at the same time post-industrial shift through art instead en annan typ av blick, en av ”ögonblickligt Rochester, VT: Park Street Press, 2001. as it opened up a number of subsequent allows a more multifaceted approach, both varande”. Det är kanske där, i ögonblicklig- 15 George Bataille, ”The Pineal Eye” i Visions questions: How can we avoid becoming too in how the questions are asked and how we heten i varandet i världen som vi finner de of Excess: Selected Writings, 1927–1939, generalizing when moving between many see the outcomes. Art’s ability to permit the sensibiliteter som är nödvändiga för ett bli- Manchester: Manchester University Press, different fields, but we perhaps only have meeting of subjective and objective history vande som når bortom antropos gränser. 1985, s. 82. specialist expertise within one of them? writing, as well as to spatially represent Does art risk losing its distinctive nature historical experiences and contemporary

330 Translations/Översättningar 331 Translations/Översättningar knowledge, creates physical places where force: it is more effective and beneficial to the social ecology in the places where they we can reflect together on our contempo- follow already-established institutional operate. But can art come too close to rary relationship to history through regis- models and invest in safe bets than to seek reality for its own good? Is there a point at ters other than what facts and the written your own paths and formats, which is de- which art, through various forms of trans- word can offer. Another important aspect is manding work and, not only that, is often gressions of its own boundaries, ceases to that when history is conveyed through art, it (and necessarily) edged with risk and failure be art and becomes another form of social becomes more obvious for the observer not before you find what works. Naturally, this activism? Or where it risks being instrumen- only to ask what is being told, but also how also has a long-term effect on how and what talized to fill gaps in the social structure that and by whom. This encourages a self-reflec- artists produce. other occupational groups should have tive and critical way of thinking about what In relation to the established organi- highlighted or attended to? At the confer- is made visible, or what has been left out. zations’ structures and rituals, a con- ence, we discussed how working outside the Why have context-specific ways of text-specific methodology can open a rene- utopian autonomous space of the studio working become increasingly popular within gotiation of established formats and atti- makes other demands on the role of the the art field in recent years? The answer is, tudes, for example in relation to what artist in relation to ethics and responsibility. in my opinion, somewhere between the constitutes a finished work or an audience. When an artist borrows working methods contemporary need for explanatory models When an artwork comes into being outside from other fields, such as ethnology, but that allow a more complex attitude than the boundaries provided by studio and perhaps doesn’t always follow the estab- provided by traditional cultural heritage gallery spaces, art meets reality during the lished rules, new ways of seeing and doing institutions to make social change visible, as working process itself. “The audience” is things can be created — but this can also well as art’s own need to challenge its just as much those who have come into lead to rockier ground in terms of human boundaries. When questions are situated in contact with and perhaps contributed to the relationships and expectations. a specific context, and thus are connected artist’s work in various ways, as it is those Art and the Manifestation of Social to existing places, people, materials, images, who only encounter the final work. In addi- Change aimed to approach the conference’s and histories, social changes and shifts that tion, there are opportunities for both the main questions with a starting point in otherwise seem hidden or that take place artist and the institution to shape their concrete examples. Similar to the desire to over a very long time can be made more working processes in dialogue with specific bring together different disciplines without concrete and comprehensible. Or the oppo- needs, places, cycles of time, climates, being forced to simplify and generalize, the site: through art, ambivalent currents that people, and materials, rather than in rela- intention for our discussions was to start impact society under the surface, but that tion to pre-determined templates. with specifics in order to investigate overar- are difficult to articulate and therefore For the artist, this type of engage- ching problems. The below interviews with seldom discussed, can take shape and be ment often comes in project form, which is some of the participants provide insight into brought into the light in all their incompre- in itself a consequence of the grant struc- the different speakers’ points of departure. hensibility. The incomprehensible can be put tures that finance the arts. But there are During the conference, the discussion about on the map as a common experience with- also examples of artist- and curator-driven context-specificity and different ways of out being simplified and explained away. But structures with long-term, context-specific representing social change was interwoven working in a context-specific manner is also direction. Campo Adentro, led by artist with the artists’ experiences from Moving a challenge for the artist, as well as for the Fernando Garcia Dory in Asturias is one Mass and the experiences of practitioners curator and the art institution: opening example; Konsthall C in Hökarängen, Salmon from other projects and institutions within yourself to a place or a context can mean Creek Farm, initiated by Fritz Haeg in Cali contemporary art and related fields such as that you have to revise your questions and fornia, and CAMP, established by Kuratorisk archaeology and history. As moderator, it methods at their very core, that you have to Aktion in Copenhagen are a few others. was a pleasure to capture meaningful trains open yourself to risk. What these platforms make possible are of thought that were articulated and at- Maybe the power of the context different forms of locally engaged artistic tempt to weave them among the partici- specific approach’s attraction can also be work that stretch over several years and pants. Regarding the common conclusion, I understood as an opposition to the global thus can utilize and offer a home for rela- think that we all agreed: although scientific standardization of the art field. Art institu- tionships, experiences, and knowledge that research can dig in depth into a subject tions across the world are becoming in- are generated more deeply than in short- differently to art, art has the power to place creasingly similar. The ongoing competition er-term projects. lines of sight through society in a way that for resources through regional, national, and Many of these types of artist-driven science cannot. international channels is a homogenizing organizations become an important part of

332 Translations/Översättningar 333 Translations/Översättningar Detta tillvägagångssätt kan från en andra institutioner. Med detta sagt är det B8 kuratoriell synvinkel översättas till en prak- också viktigt att fortsätta att ifrågasätta ens tik som i sig självt måste vara experimentell egen praktik och vara öppen för att göra och intresserad av forskning och processer. ändringar längs vägen. Konversation mellan Lisa Rosendahl Nya rumsliga och konceptuella format som möjliggör transdisciplinära utbyten och LR: Hur arbetar ni rumsligt med HKWs dis- och Anette Bhagwati samarbeten är nödvändiga. Från kuratorns ciplinära gränsöverskridningsstruktur i era perspektiv betyder inte detta att kunskap lokaler? Är utställningen som form lämplig ska kureras, men att kunskapskonstellation- för det som ni försöker att göra? er och utbyten ska möjliggöras. Om det i denna praktik finns ”för- AB: HKWs arkitektur erbjuder klara rumsli- delar”, som frågan föreslog, är inte det ga strukturer som samtidigt är öppna nog viktigaste. Snarare följer är den en tämligen för att där förverkliga en sammanlänkad naturlig konsekvens av det samtida tillstån- kuratering. Teman och format kan ges plats Lisa Rosendahl: Haus der Kulturen der Welt dring. Regionala projekt övergavs till förmån det där disciplinära gränser och perspektiv i vilka de kommer till rätta, men det är är en institution som inte domineras av en för tematiska projekt. Kärnan av våra pro- som uppehåller sig kring ett ”innanför” och också lätt att sammanbinda dem tidsmässig enskild disciplin och som arbetar med såväl gram upptas nu av globala och samtida ett ”utanför” inte är av mycket hjälp längre, i och rumsligt med andra teman och formar. bildkonst och performativa uttryck som frågor. HKW undersöker kulturella, sociala alla fall inte i det flesta kontexter. Den stora utställningshallen, till exempel, är vetenskaperna. Under den nuvarande led- och politiska förändringsprocesser, alltid Konst blir i detta sammanhang viktigt en stor öppen rymd som kan delas, och har ningen har programläggning ändrats från ett genom att slå an globala och transkulturella som ett sätt att förstå, att skapa insikter. delats, för att skapa olika rumsliga former. regionalt/geografiskt fokus till ett tematiskt. perspektiv, i projekt som Das Anthropozän- Följaktligen står den i nivå med alla andra Vi använder den inte bara för att visa klas- Vad är, i din uppfattning, fördelarna med en Projekt (2013–2014), Wohnungsfrage (2015), sätta att veta, vilket innefattar vetenskapliga siska utställningar, utan också för diskursi- sådan tvärvetenskaplig och tematisk insti- 100 Jahre Gegenwart (2015–2018) och och akademiska discipliner, men också alla va format, performances, konserter och så tutionsstruktur? Hur uppstod den på HKW, Nervous Systems (2016). former av icke-akademisk expertis. vidare. Sådana programpunkter kan knytas var har den genererat och vad hoppas in- Kursändringen har än så länge haft Konstens diskursiva och konceptuella till workshops, konferenser och konstnärli- stitutionen på att åstadkomma inom detta långtgående konsekvenser för konsten och potential understryks när den får umgås ga interventioner i andra rum. Vår fördel är ramverk i framtiden? kuratorspraktiker vid HKW. Världen vi med dessa andra former av kunskapspro- att HKW skapades som en multidisciplinär bebor ändras med exempellös hastighet. duktion. Resultatet blir att den diskursiva institution. All infrastruktur är således väl Anette Bhagwati: Det rådande programmet Dessa förändringar är så dynamiska och och/eller konceptuella potentialen ökar i förberedd för experimentella och multi- på HKW är sprunget ur ett engagemang för djupa att beprövade metoder och kunskaper betydelse; konstnären blir likt en forskare, disciplinära tillvägagångssätt. Det är des- postkoloniala och dekolonialiseringsfrågor i allt högre grad verkar otillräckliga för att en etnograf, en dokumentärfilmare. Detta sutom viktigt att ha i åtanke att HKW inte som fanns med vid grundandet. förstå dem och förmedla dem. minner om liknande paradigmskiften i veten- har någon samling som sådan; en samling HKW grundades 1989. Dess mandat Vår tid stora frågor för samman skaperna när det upplevs som att de konven- som påverkar vårt arbete genom redan sat- var att visa internationell samtida konst, med sociala, kulturella, politiska, historiska, tionella metoderna är alltmer otillräckliga ta ideologiska eller historiska utgångspunk- ett speciellt fokus på Afrika, Asien och Latin lokala och planetära aspekter. Multidisci för att förstå, undersöka och kommunicera ter. Detta ger oss ett tillräckligt manöver- amerika. Konströrelser som i det stora taget plinära tillvägagångssätt är inte nog. De samtida verkligheter. utrymme. ignorerats av ett eurocentriskt konstsystem kräver en radikal integration. Olika sätt att En annan finansieringsstruktur är Finns det någon risk med att den del erbjöds för första gången en stor arena. Fram veta och skapa kunnande måste sättas i en också nödvändig för detta sätta att arbeta av konsten som inte är verbal bereds mindre till det tidiga 00-talet presenterade HKW produktiv dialog. HKWs primära intresse processorienterat och forskningslett. plats när den måste konkurrera med en samtida konst från många regioner och ligger i att producera kunskap, inte i att Vanliga former för kulturfinansiering som textbaserad kunskapsproduktion? Hur kan kulturer i expansiva multidisciplinära projekt. representera den; att efterforska snarare än gynnar förverkligandet av definierade pro- konsten särart bevaras, till exempel i mötet ”Den andre” stod i fokus. Detta fokus ifråga- att formulera utsagor. Institutionens in- jekt måste ersättas av mer experimentella med vetenskaperna? sattes i takt med att konstvärlden globalise- tresse är, som HKWs konstnärliga ledare typer av finansiering som inte enbart fokus- Jag måste erkänna att jag också ser en rades. En idé rörande kulturell representa- Bernd Scherer uttrycker det, ”idéer i var- erar på förverkligande, utan som också viss risk i att understryka konstens förmåga tion verkade mer och mer olämplig i en värld dande”. Målet är att utveckla och pröva nya öppnar upp mot processer som inte nödvän- att integreras i disciplinära gränssöverskrid- nu karakteriserad av korspollineringar och metoder och kunskaper över kulturer och digtvis har definierade resultat. En sådan ningar och diskurser. En central aspekt av transkulturella erfarenheter. I en samman- discipliner. HKW hoppas att på detta sätt klar och metodmässig programläggning blir konsten riskerar att överskuggas: dess flätad värld går det inte att tänka på ”den att inte endast får en insyn i vår samtida nästan en nödvändighet i ett rikt och kom- förmåga att öppna rum genom associationer, andra” utan att inkludera ett ”oss”. världs komplexitet, men också öppna nya plext institutionellt landskap som Berlin för dubbeltydligheter och spänningsfält som inte Detta föranledde en radikal kursän- horisonter för framtida handlingar. att särskilja ens arbete från det som sker på kan reduceras till diskurs, men som samti-

334 Translations/Översättningar 335 Translations/Översättningar digt kan utgöra en avgörande källa för nya istens position, betyder detta inte att be- insikter. Starkt diskursiva utställningar har hovet av expertis i formulerandet av projekt B9 en tendens att därför reducera konstens försvinner. På HKW har för denna anled- komplexitet. De tar fasta på en tanke eller nings skull samarbeten mellan husets kura- argument som sedan belyses, utforskas och torer och experter, brett definierat, blivit Conversation between Lisa Rosendahl fördjupas genom olika positioner, uttryck en huvudsaklig form för projektutveckling. och materialitet. Konstverks relevanta Experterna hjälper till att utveckla det kon- and Cornelius Holtoft aspekter lockas fram av texter eller material ceptuella ramverket, bidrar med innehåll som ställs vid sidan av verket, medan mö- och sätter kuratorer och medarbetare i jligheten för läsningar tonas ned. Det är en kontakt med deras nätverk. Till slut ska det lämplig kuratoriell praktik om det som också påpekas att deras hjälp är ovärderlig eftersöks är ett slipat argument. Det ska när det kommer till att översätta metod- heller inte glömmas bort att många kon- er och interna logiker hos olika praktiska stverk (speciellt konceptuella konstverk) system och därmed möjliggöra den typ av redan är diskursiva av sin natur och dialog som HKWs nuvarande strategi byg- Lisa Rosendahl: What role does fiction play ogy, we have a special interest in material formgivning. Men jag tror inte att diskursiva ger på. in your work as an archaeologist? objects. Good archaeology is often about och konstnärliga uttryck behöver begränsa how theory and materiality hang together. varandra. En möjlig strategi vore att ge varje Cornelius Holtoft: Fiction plays a very large That’s how it is even in my work. form av diskurs nog med utrymme för att role in my work, in various ways. In rela- What meaning do you think physical ändra och/eller tid att utvecklas. Ett kon- tion to my own creativity and what I come objects and spatial representation have in stverk kan under dagen dominera samma up with every day, it guides everything I do. historical narrative today? Has the interest rum som under kvällen blir en plats för I see my life as completely fictional: I make for and meaning of material objects changed diskussioner. En diskurs kan avbrytas till it up myself (it feels that way, in any case). in our digital society? förmån för kollektiv begrundning av ett Then there’s the past, which I work with in Places and things are where our view konstverk. Eller så kan programläggningen my professional life and which is always fic- of the past (history) manifests itself and över tid separera konstnärliga och diskursi- tional to a certain extent because, by defini- becomes concrete. Places and things can va projekt som ändå binds samman av ett tion, it doesn’t exist anymore and needs to also provoke new questions or perspectives övergripande tema. be constructed anew in every present age: on the past. At the same time, their mean- as a story of the past that in turn contrib- ings are constantly changing. That’s exactly LR: Vid konferensen pratade vi om risken utes to the creation of a future… what archaeology and cultural heritage att en kurator som överskrider disciplinära It is also exciting for me to study studies work with. As far as I can see, our gränser när den arbetar i många olika kun- fictional cultural heritage (e.g. Wallander’s interest in places and things has not de- skapsfält blir allt för mycket av en general- locations in Ystad, the Bosnian pyramids, or creased as a result of the digital age, but it ist. Hur undviks detta på HKW? the landing sites of aliens in Roswell, New has gained a new dimension. Now every Mexico in the USA). Fictional cultural herit- imaginable digital resource is easily accessi- AB: Jag är inte helt säker på att ordet ”risk” age can play an important role in the pres- ble everywhere with the help of cell phones, måste användas här. Det behövs också gen- ent, and can almost replace the ‘ordinary’ for example. Such digital resources can eralister i ordets positiva betydelse för att cultural heritage; that is, it can fulfil approxi- impact our view of places and things; not kurera och moderera program som sam- mately the same function in society. This only to the extent that they impact our manför en mångfald av kontexter och sätt says a whole lot about all cultural heritage knowledge and interpretation, but also by att veta. En generalist i positiv bemärkelse and how it is used in society. impacting the experience itself, for example kombinerar en säker självkänsla med öppen- through what is called augmented reality. het och nyfikenhet, samt förmåga att kän- LR: Like artists, archaeologists work be- Pokémon Go is a very interesting phenomena igen och erkänna andra sätt att tänka, tween materiality and theory. How would non in this respect! att lyssna och sätta sig i någon annans sits. you describe this process in your work? Det är bara dessa kvalitéer som kommer LR: Are interdisciplinary encounters and att tillåta generalisten att moderera utbyt- CH: I don’t work between materiality and collaborations important to your practice en mellan olika former av kunnande och theory, because these concepts aren’t dia as an archaeologist? If so, in what ways? forma dem till ett kuratoriellt format. Men metrically opposed. Good research is al- även om det är väsentligt att inta general- ways informed by theory. Within archaeol- CH: Scientific disciplines are a historic con-

336 Translations/Översättningar 337 Translations/Översättningar struction that are necessary within academ- ia. But to understand (a certain part of) B10 the world, you need to work with all the questions that arise and seek to collaborate with everyone who can contribute answers. Conversation between Lisa Rosendahl Cooperation and collaboration across all boundaries thus becomes second-nature. and Helene Larsson Pousette It’s also fun to meet new people with different backgrounds and different perspectives and discuss questions old and new!

Lisa Rosendahl: You work with contempo- LR: You have, among other endeavours, es- rary art at the Swedish History Museum in tablished an interdisciplinary conversation Stockholm. What do you think art can con- series at the museum. Do you think that we tribute to the discussions you’re looking to need new forms of institutions that enable generate at the museum? interdisciplinary meetings in a different way from museums today, or is it still impor- Helene Larsson Pousette: Knowledge about tant to retain and proceed from demarcated how history and cultural heritage are creat- specialist areas in this type of discussions? ed and used are more important now than What would your “dream museum” look ever, not only in Sweden but across the like? globe. The Swedish History Museum is an excellent platform for understanding how HLP: In the autumn of 2015, we developed a history and cultural heritage are formed, new programming format in order to bring transformed, and used, and how this in turn in knowledge and ideas from outside our impacts society. institution. Invited guests — artists, jour- We have invited artists to examine nalists, and researchers — guide visitors our collections and work with our research- through the museum’s exhibitions based on ers because they often ask new questions what irks them, and these tours are then and see things from different perspectives. followed by a conversation on a topical The artists we work with also challenge us theme. Naturally, this has been a strategy to look at our activities, our collections, and for our public activities, but it has been at our exhibitions in a different way. Working least as important for us to gather experi- with contemporary art at a cultural heritage ences from outside the museum, thus also museum is not new. Many have attempted impacting the production of the History this, including the Swedish History Museum. Unfolds exhibition. The programmes have For me, one essential aspect is that the been recorded and made available online, artists have felt that they had access to us, but they will also be used internally as tem- our knowledge, and our collections. The five plates for evaluating all our exhibitions and artists who are creating new works have updating our permanent exhibitions. worked with the museum for more than a Museum activities are constantly year. They’ve had access to the material that changing. Current knowledge within an area interests them, and we have attempted to changes with new research findings, staff, open doors for them that otherwise would and interests. Strategies for engaging visi- have been closed. But through these en- tors have also developed over time. The counters, we at the museum have also Swedish History Museum first opened to gained new angles of approach and space for the general public in 1866, on the bottom critical self-reflection. floor of the Nationalmuseum and, since

338 Translations/Översättningar 339 Translations/Översättningar then, as can be expected, our view of visi- feel completely clear. But for me, what has ized I could also use this method in Serbia. tors has changed. We live in a globalized been important has been the attempt to This became a five-year long project dealing world with increased internationalization, enable encounters between objects, artists, with use of history and difficult issues, using and this also needs to be visible in the muse- and museum researchers, and between the contemporary collecting as an educational um’s current activities. Creating the histori- artworks and the museum’s already existing method. cal exhibitions takes a long time, which interpretations. I can give an example. Artist Ethnologists and historians are ex- means that the programming and education- Minna Henriksson has been collaborating pected to be objective because they are to al activities can and should be more “fleet for more than a year with the museum’s preserve “memories” for the future, and footed.” chief researcher Fredrik Svanberg within an this expectation doesn’t apply to artists, of My opinion is that we need state area that interests them both — race science course. But not even ethnologists can create cultural institutions that are stable and that in the Nordic region during its heyday an authentic description of an event. don’t change as quickly as politics does at between 1850 and 1945. They have collect- Instead, as museum staff and researchers, the moment. Politics should be kept at arm’s ed and shared research material on a digital we must understand that we become part of length. On the other hand, these institu- platform, and because they have different the description. An authoritative descriptions, in this case museums, also need to ways of approaching the material, the pro- tion of an event can seem objective and work toward a greater diversity and com- cess has been very enriching for both of neutral, but such objectivity can just as plexity in the narrative they are telling, them. The end result is that Minna is creat- easily be hiding personal or political opin- which sometimes can mean exploring coming an artwork for the museum and Fredrik ions. Artworks such as Sara Jordenö’s The plicated social questions and being self-re- is writing scientific articles. Diamond People about the closure of the flective. For this, we need not only to ob- diamond factory in Robertsfors and how serve the arm’s-length principle, but also to LR: You have a background in ethnology and this change impacted the sparsely-populated ensure we have tenacious and competent have, as an ethnologist, worked with con- area around it, and Sweden in general, or leaders. temporary documentation, a working meth- Milica Tomic’s interviews with women after od that is in some ways reminiscent of the the massacre in Srebrenica, have a greater LR: What meaning do you think physical contemporary artists’ collecting of materi- potential to help us understand what hap- objects and spatial representation have in als and stories. What similarities and differ- pened then and there. Another example is the encounter with historical materials or ences do you see between the two roles? Esther Shalev-Gerv, who is creating a new stories? How do you handle, for example, require- work for History Unfolds in which she inter- ments for facts, believability, and ethics dif- views five historians who talk about objects HLP: The Swedish Museum of History ferently within art and ethnology? they selected from the museum’s collec- opened in its new building 1943, halfway tions, and five people who recently found through the Second World War. Naturally, HLP: When I worked as a counsellor for refuge in Sweden and who tell about the both the design of the building and its con- cultural affairs in Serbia, I soon realized objects they brought with them on their tents were affected by this turbulent time. that very few museums had archives cov- long journey. Art, like literature, can some- Cultural heritage was to be a part of the ering the 1900s and 2000s. It turned out times help us understand life’s hard- nation’s collective strength, and it was im- that artists were the ones who had col- ships — such as unemployment, exploitation, portant that the objects manifested what lected objects and interviewed people who and forced migration — better than statistics was considered Swedish. Many museums had lived through the wars in the 1940s and and research reports can. Both approaches had been established during the 1800s, and 1990s. Ideologically motivated artists had are essential in this complex age. the collection and classification of objects often created archives and sometimes small occurred based on the norms and values museums, but nevertheless, they had used of that time. The classifications of the time methods similar to ethnologists’ methods have since then affected what interpreta- for contemporary collecting. I’ve done a tions were possible in different times, and few such projects myself as an ethnologist partially even today. and curator, on for example the closure of In the exhibition History Unfolds, the the Ericsson factory in Norrköping in 1997 artworks will be shown in our cultural (with Norrköping City Museum), and docu- history exhibitions, and sometimes contain mentation of the riots during the EU sum- objects from our collections. Sometimes mit in Gothenburg in 2001 (with the City there will be incongruities, sometimes it will Museum of Gothenburg), and I quickly real-

340 Translations/Översättningar 341 Translations/Översättningar deal with events we can’t or don’t dare talk discussion was how artists sometimes “bor- B11 about, and it investigates ideas about other row” methods from other fields without opportunities in the past that make history observing established rules. As a professor more open than traditional narrative. of history, what possibilities and pitfalls do Conversation between Lisa Rosendahl you think this approach to narrative can LR: You’ve written that meaning is created have in relation to an audience? and Peter Aronsson in the exchange of different “spheres of rationalities” (in “Shaping Lives: Negotiating PA: Just as there are numerous ways of and Narrating Memories,” Etnográfica 19, looking at art, there are many very differ- 2015). Can you explain and give examples? ent ways of looking at what is valuable or Where do you see such exchanges happen- legitimate history. Exchanging and borrow- ing today? ing have many advantages for creativity and innovation, but the downside is, of course, PA: In modern society, we attempt to sort that you can’t go into depth or be part of Lisa Rosendahl: At the end of the 1800s, dernity, strongly associated with buildings: our actions according to a few main log- the other field’s development in the same museums and cultural heritage institutions prisons, schools, courts, hospitals, muse- ical systems that we move between. We way that you can when you are a profes- were established in Sweden to preserve the ums. Perhaps more than anything, they need are not market actors in our relationships sional in that field. My understanding of art agrarian culture that was on the verge of to find new places, a new presence lived with family and friends. We don’t buy and is more basic and fragmentary than some- disappearing due to industrialization. Now experience, performances and digital as well sell ideas and votes in the political sphere. one who was educated in it, and vice versa. we stand at the other end of that social de- as physical space in, in order to fulfil their Academic research keeps subjective feelings The primary risk is that the public sphere velopment, at the end of the industrial age. role as memory-holders and pathfinders. at bay. At the same time as I write this, the is not adequately comprehensive and lively How does the present need processing our reader feels the objections rising: but re- to scrutinize the attempts that are made. history in relation to ongoing changes look? LR: You have talked about the practice of search is subject to the political order, and The traditional forums remain in their pro- Are there reasons to create new institu- narrating history as a form of crisis manage- don’t relationships sometime break up be- fessional compartments. Moving Mass is re- tions? ment and a way of handling human dilemmas cause something better comes on the mar- viewed in the Arts section, the Kingdom of that cannot be solved, but which require ket? Yes, we cultivate ideas about individual Crystal enquiry reports to the Ministry of Peter Aronsson: Processing the past occurs actualization in every new age and situation. freedom, politics, markets and civic public Enterprise and Innovation, museums enter- in relation to the hopes and fears that hu- Contemporary artists’ increasing interest in sphere — but they are connected, and they tain tourists. We need a public sphere that mans have about the future. Forming histo- archives and historiography could be under- need spaces and places for intensive meet- can bring together the different interpreta- ry is a communicative event to create a path stood as an expression of this. From your ings to transfer wealth and negotiate logical tions, representations, and suggestions for to the future. It fulfils multiple functions, perspective, what do you think the visual systems. I think that museums are impor- how to stimulate and open up a future that some of them more timeless and others arts can bring to the field of history over tant places for this. There, science, politics, takes shape through processing of historical more context-contingent. The timeless in- and above how the subject is handled in aca- economics, and the general public meet to resources. This is how a dynamic new cul- cludes the need to establish, give direction demia and historical museums? be pushed together and to give answers ture and a New Småland is shaped. and meaning in a confused process of trans- about what society is and can do. The quali- formation. As such, the needs of our time PA: Art has the ability to keep contradic- ty of what they do contributes to determin- are not separated from those of the last tions and ambiguities present simultane- ing how well society builds confidence and century. Climate change, digitization, and ously. There are limitations to the gen- creativity. I led a project comparing nation- the size of the global economy are more re of academic historiography and its deal museums across Europe. The ones that context-contingent. One factor that we talk mands for completeness and coherence, don’t handle this negotiation well enough less about today, oddly enough, is the pres- which hinder a type of representation that contribute to the failure of the social con- ence of destructive weapons of a never-be- is able to capture one important dimen- tract, such as in the former Yugoslavia, fore-seen magnitude. Today we are better sion, that of the enduring dilemma of exist- while those that are powerful and multifac- at painting believable critical, apocalyptic ence. Historiography does deal with this, eted, such as in Germany, influence devel- visions than constructive, hopeful ones. We but through the more definitive choices opment in a positive direction. The same need the latter; they focus on collaboration, and representations invited by a fact-based observation can be made at regional and creativity, the pleasure in having the pow- narrative. It gives clarity and a wealth of local levels. Småland has only utilized a frac- er to take on the challenges history has left details, but it also simplifies. The unique tion of its potential so far. us with, or that we created ourselves. Our qualities of art mean it can bring dilemmas current institutions are, like the rest of mo- and established norms to life in order to LR: During the conference, one topic of

342 Translations/Översättningar 343 Translations/Översättningar tigate the architectonic qualities of glass. innovative technology and glass in her work B12 Another project from the Kingdom of for the final degree exhibition from the Crystal Commission, carried out by Glafo, is University College of Arts, Crafts and the project Waste from the Past to Product of Design in 2016. Paradigm Shift in Swedish Glass: the Future, where the institute investigates At the same time, in 2017 The Glass how the polluted material in the ground in Factory is embarking upon a long-term Experimentation, Examination and Redefinition the Kingdom of Crystal could be used as a project about smart glass, in collaboration in a Time of Change in the Glass Industry resource in the future, thereby taking an with institutions such as Malmö University innovative approach to decontamination (Sweden), Roskilde University (Denmark), issues. and collaborative interactive arts studio Maja Heuer Parallel to the structural develop Illutron (Denmark). Their objective is to ment, perspectives on glass design also investigate the possibilities presented by changed in Sweden. The 2010 report interactive glass and how to work with it in “Making Value”, published in the UK, a sustainable manner in the future. showed that more practitioners than antici- We can already see internationaliza- In the 2000s, new conditions in the glass Carina Seth Andersson and Gustaf Norden pated were working in a research-focused tion in the glass field by looking at two industry set the stage for a paradigm shift skiöld, to name a few. and interdisciplinary manner within sectors different EU projects that were initiated to in the glass industry in the 2010s. The glass The new conditions for the glass such as biotechnology, engineering, materi- promote international collaboration in the industry found itself in crisis, especially in industry required innovation on all fronts. als science, and digital and communication field, as well as to find new modes of pro- Sweden and Finland. The reasons were man- Education, production, design, and research, technology, which challenged conventional duction, new industry connections, and new ifold, with some of them being the globaliza- as well as new institutions and forums for norms, created new perspectives on the business models for glass. The project tion of trade and production, changes in the glass were increasingly developed. For applied arts, and generated innovative EGE — European Glass Experience (2013– patterns of consumption, and the introduc- example, The Glass Factory glass centre and approaches. 2015) is a collaborative project between the tion of new materials on the market. Other museum opened in 2011, in the premises of In Sweden too, a process was initiat- Murano Glass Museum in Italy, Finland’s causes were the international energy crisis, the former Boda glassworks, with one of the ed in which practitioners began working to Glass Museum, the National Glass as well as an increase in the cost of produc- Nordic region’s largest collections of art redefine glass and the norms related to it. Foundation in Segovia, Spain, Museum tion and wages. A similar development oc- glass. The goal is to promote innovative Social commentator and artisan Zandra Ahl, Witrazu in Krakow, Poland, and The Glass curred simultaneously in Eastern Europe, in development in the medium of glass in the who in the late 1990s was a driving force in Factory in Sweden. The aim of the project Poland, the Czech Republic, Slovakia, and Swedish “Kingdom of Crystal” region, by the debate on applied arts in Sweden and was to promote new ways of producing glass Hungary, for example. Following the finan- working in different formats such as exhibi- who problematized the modernist, revelato- with artistic qualities by connecting contem- cial crisis of 2008, many glassworks, large tions, residencies, production in collabora- ry stylistic norms through her concept- porary artists with the medium of glass. A and small, closed for good in the Nordic tion with businesses, matchmaking between based work and publications, was hired as a similar initiative has been taken by entrepre- countries. Swedish glassworks were par- businesses and designers, international professor at the University College of Arts, neur Adriano Berengo, who engaged various ticularly negatively affected. Multiple glass- collaborative projects, and workshops, Crafts and Design in Stockholm in 2009. contemporary artists to produce artworks works, such as Orrefors, Boda, and Åfors, aiming to find new business models, thereby One year later, a research school focusing in glass. The result became the annual inter- which belong to the trademark Orrefors creating innovation within the practice of on the arts was developed at the University national exhibition series Glasstress, which Kosta Boda, ceased production. The glass glassmaking and broadening the field. College, with the purpose of providing a was displayed at Millesgården in Stockholm industry was facing a transformation. In 2012, the Swedish Government stimulating and productive context for in 2011, as well as other venues. The smaller glassworks (such as initiated the Kingdom of Crystal enquiry, an artistic, interdisciplinary research. This The project Glass is Tomorrow (2011– Målerås, Skruf, and Bergdala glassworks) effort to investigate the future potential of school, Konstnärliga forskarskolan, also 2015), spearheaded by international design could quickly rebrand themselves and adapt the Kingdom of Crystal and glassmaking in influenced the development of glass and a company Promateria, was based in different most appropriately to this paradigm shift. general. The enquiry concluded that a new number of practitioners began focusing on European countries, as well as the USA, that Målerås glassworks, with its art glass brand structure should be created for the research, production processes, and materi- has a historical context for glass production. as well as their focus on the “small glass Kingdom of Crystal where the focus would als, such as Charles Stern who already in In these places, such as Novy Bor in the gift,” increased sales. Another example is rest on education, research, and innovation, 2011, in his work World of No Craft, investi- Czech Republic, Nuutajärvi in Finland, or Skruf glassworks, which was bought in 2006 which would advance the development of a gated how the production process of glass Boda glassworks, a number of Europe’s and since then has been run as a successful new, more innovative glass production. One can combine new, innovative techniques leading designers and glass artisans worked family business, with its focus on Swedish- result was that Glafo (the Glass Research with traditional, hand-based techniques. for several years to produce prototypes produced clear glass, as well as its collabo- Institute) in Växjö initiated the Smart Ammy Olofsson interactively investigated based on the different sites’ historical con- ration with Svenskt Tenn and their designers Housing Småland research project, to inves- the combinations and possibilities between text. The prototypes were then sold to

344 Translations/Översättningar 345 Translations/Översättningar different companies for production and distribution. The project, which originated References B13 in the heritage of the various sites, was Danielsson, Märta-Stina (ed.), Svenskt glas, important within process development for Växjö: Kronobergs läns hembygdsför- bund, 1991. new business models in the glass field, Englén, Peter, and Claes Boman, “Förstudie The Art Institution as Co-Producer because it not only functioned as a mediat- kring Glasrikets arkiv och samlingar ing platform between designers, places of inför ett framtida nationellt uppdrag”, production, and businesses, but also demon- Glasriketuppdraget, Länsstyrelsen i Bengt Olof Johansson strated new possibilities for future glass Kronoberg, 2015. production with new product variations. Jönsson, Love (ed.), Craft in dialogue, Six Swedish glass finds itself in a period views on a practice in change, IASPIS: of transformation that is currently displaying Stockholm, 2005. a strong vitality with great diversity and Nicklasson, Marianne (ed.), Svenskt glas under sex sekler, Växjö: Kronobergs läns innovative expression. With a diminishing hembygdsförbund, 2007. glass industry as a starting point, the focus Remmare, Per-Olof, “Rapport från has shifted to other areas than previously. Glasriketuppdraget N2012/1667/RT”, In its striving to achieve specificity in rela- Glass Factory is, of course, another such Production in larger numbers is no longer Länsstyrelsen i Kronobergs län, på up- tion to a growing and increasingly homog- regional actor and partner. the foundation of contemporary practice in pdrag av Glasriketuppdragets styrgrupp, enous art world, and to remain relevant When Ingela Johansson approached the field of glassmaking; instead, practition- 2014. for a local and regional audience, an art Kalmar Konstmuseum with an idea to make ers are now experimenting in areas such as Wickman, Kerstin, Orrefors — etthundra år institution must engage with its local his- a large research-based project on glass and artistic research and new perspectives on, av svensk glaskonst, Stockholm: Orrefors tory and circumstances. This has been one involve a number of contemporary artists it and redefinitions of, processes of produc- Kosta Boda, 1998. of the pronounced strategies of Kalmar therefore felt interesting for us to start a tion and distribution. “Last,” for example, a Konstmuseum ever since its new building dialogue. Furthermore, I saw the project as collaboration between Åsa Jungnelius, opened in 2008. But it is not always easy to an opportunity for the institution to devel- Gustaf Nordenskiöld, and Fredrik Paulsen, define what is specific and local. Suddenly, oped new methods for acting as a co-pro- focuses on small-scale production of glass, a local yet global e-trading company takes ducer in a context-specific project over a ceramics, and wood, with products that are over the old premises of Orrefors glass- long time. The project could give the institu- created and sold directly by the practitioner works. The paradox is that the world is sition an exciting possibility to work in a more without middlemen, outsourced production, multaneously becoming more global and self-reflexive manner, something that a small or long transport avenues. local, where a new anxiety about national art institution is rarely able to do because of The future and conditions for the values makes it seem like both the large and limited resources. A more open question for development of glass appear to lie first and the small worlds are closing in on them- Kalmar Konstmuseum was whether the foremost in the individual practitioner and selves. When this happens there a consid- project would be able to point out interest- the smaller glassworks, beyond major indus- erable risk that clichés and prejudices about ing possibilities for it to develop as a plat- try, which are now blazing a trail for a how the local should look and behave are form for artistic research. sweeping transformation and renewal of the given room. The idea of the Kingdom of The institution did not commission Swedish glass industry. Crystal is now a construction for packag- the works by the artists in the project. The ing and telling stories about what once was artists themselves defined their points of a Swedish success in industry and design; departure, and they were not expected to a packaging that unfortunately too many relate to a content or theme set by the times happens through an unholy alliance institution, which is often the case with between nostalgia and pure commercialism. more traditionally curated group exhibi- At the same time, we know that a number tions. They also managed certain parts of of constructive discussions and practical financing and execution of the project attempts to care for this heritage are tak- themselves. The mutual trust, the re- ing place, aiming at a more sustainable fu- search-based work and the scope and com- ture for the region’s glass. This happens in plexity of the work would ensure that the places like Designarkivet, part of Kalmar project produced new and interesting artis- Konstmuseum, that has for many years tic answers to the questions about the glass worked with this as its starting point. The and its future. We tried, as an institution, to

346 Translations/Översättningar 347 Translations/Översättningar act in a supportive role, which in the best circumstances could be done together with Pages 97–192 the artists; economically, intellectually, logistically and in terms of network and marketing. We also agreed that an interna- Moving Mass tional symposium could highlight both artistic and institutional questions about method in relation to the project as a whole and be of service for intra-artistic conversa- tions about why we do what we do, as artists and art institutions. The wish of Kalmar Konstmuseum was also that the project would affect a larger discussion and the whole situation pertaining to the role of glass for the region long after the exhibition Page 97 Page 105 was over and its “result” accounted for. In Glassblowing, The Glass Factory, Boda glas- Glass Jesus by Gertrud Larsson in collabora- this way, the project would act on a symbol- bruk. tion with the Regional Theatre Blekinge- ic and real level in a wider sense than a Kronoberg, Åfors. traditional exhibition usually would. Page 99 Our work on building a partly new Supports for glass engraving, Design Page 106 audience, for the museum investing in the Archive in Pukeberg. In Bruno Mathsson’s townhouses, Kosta. future, was also a reason to join the project. In this context, the “audience” becomes a Page 100 Page 109 fairly composite entity and will be made up Visiting the Glass Kingdom’s Treasures at Mosaic glass wall designed by Erik Höglund. of a number of people who have been part Orrefors, Orrefors Museum and Archives, of and in contact with the different parts of Orrefors. Townhouses Glashusen designed by Bruno the project, of which this publication is one. Mathsson (1955), Kosta. Many people are simply, and for many rea- Page 101 sons, dragged into the project, both as Ingela Johansson and Caroline Mårtensson Page 112 collaborators and more passive consumers in Månsamåla. In the archive under the foundry, The Glass of culture. In the Moving Mass project, the Factory. audience that saw the exhibition, and which Visiting Målerås Glassworks. is normally the one that counts as regards Page 114 exhibitions in the white cube, is only one Page 102 Kosta Lodge, cabins under construction. part of it. Such a composite idea about a the The National Glass School’s building in audience at an art institution helps to con- Pukeberg. Page 115 struct long term support for the museum Gerda Strömberg, The Swedish Glass and leads to a better program of exhibitions Dinner with the Moving Mass group and art- Museum, Kulturparken Småland, Växjö. in general. ist Ulrica Hydman-Vallien in Månsamåla. Page 117 Page 103 SEA’s now defunct glassworks in Kosta. In the archive of the Kingdom of Crystal’s treasures. Page 118 “The Perfect Product” Page 104 Workshop. Målerås Glassworks The Moberg School in Moshultamåla. May 27, 2015

Hyttarbetare, Mosaic Wall by Bengt Orup Page 119 (1952), Johansfors Glassworks. Workshop with Johanna Gustafsson Fürst at Målerås Glassworks.

348 Translations/Översättningar 349 Translations/Översättningar Page 123 Page 139 Page 153 Page 170 The Swedish Tourist Association’s hostel in Caroline Mårtensson, Reverberation. The Art and the Manifestation of Social Malin Lobell talks about phytoremediation, Boda glasbruk. Change conference was developed by Lisa i.e. how contaminated soil can be decon- Page 140 Rosendahl. taminated using plants, along with Caroline Page 124 Johanna Gustafsson Fürst, The Distribution. Mårtensson. Sven-Olof Karlsson in the dance hall at Page 156 Kosta community centre. Ingela Johansson, In the Light and Shade of “Boda Day” Page 171 the Ornaments — a Rehearsal. Walking, football, hot shop herring “In archive and foundry” Page 125 and conversation Screening and conversation Per-Åke Strand, treasurer of the trade un- Page 142 3 September 2016 The Glass Factory ion club at Kosta Glassworks. “Hyttsill” 4 September 2016 The Glass Factory Page 157 Ekeberga Local History Society, Kosta. 11 April 2015 Khaled Aladsane, Russtem Hey Adnan, Åsa Page 172 Jungnelius, Dennis Landelius, Maja Heuer, Conversation about glass as history, cultural Page 127 Page 143 Eva Arnqvist and Caroline Mårtensson. heritage and future, based on Malin Älghult’s now defunct glassworks. Hyttsill, hot shop herring, including Ingela Pettersson Öberg’s ﬁlm Reading Glass and Johansson, Annette Sviberg-Krahner, Malin Page 159 The Glass Factory’s archive. In collabora- Page 128 Pettersson Öberg, Ludvig Löfgren, Camilla Inauguration with Jan-Olof Jäghagen, tion with Linnaeus University. Tableware by Elis Bergh (1930s), The Glass Ed, Agneta Gustafsson, Eva Arnqvist and Emmaboda Municipality, and Kosta Factory’s archive. Tillie Burden. Orchestra at Bodavallen. Page 173 Contributors: Malin Pettersson Öberg, art- Page 130 Page 144 Page 160 ist and designer Monica Backström, respon- Carafe by Erik Höglund, The Glass Factory. The Hyttsill began with a performance in Arabic hot shop herring in the foundry, in sible for the collections and archive at The which the participants were greeted by collaboration with the community associa- Glass Factory, Emma Karlsson, and archae- Vases by Monica Backström. drifters. tion and the asylum-seekers’ accommoda- ologist Bodil Petersson, Linnaeus University. tion in Boda glasbruk. Page 132 Page 145 Page 174 Kosta Boda Art Gallery, designed by Bruno The potatoes were cooked in a bucket using Ruben’s cabin: The community association Monica Backström (1960s), Cigarett, photo Mathsson in the early 1950s. Mural by Vicke the hot glass melt. provides a historical perspective on the site. from The Glass Factory’s archive. Lindstrand. Page 146 Page 161 Page 176 Page 133 “Snippdipp” with tzatziki, hummus, baba Walking in Boda with the community asso- “Moving Mass” Banners at Kosta community centre. ganoush. ciation, artist and farmer Markus Vallien, Exhibition artist and gardener Malin Lobell, and The Glass Factory Page 134 Page 149 Caroline Mårtensson, among others. 3 Sep – 16 Oct 2016 “Moving Mass” Coffee at Ekeberga Local History Society, Exhibition Kosta. Page 162 Page 177 Kalmar Konstmuseum New Boda residents, about their journey to The Japanese television series Children of 5 Dec 2015 – 28 Feb 2016 Page 150 get here and their relationship with Boda the World aired from 1972 to 1981. Children Glass heart by Monica Backström. glasbruk. from every country in the world were doc- Page 135 umented by Japanese ﬁlm crews. They also Eva Arnqvist, Shifting Positions — a Study in Page 151 Page 163 visited Ingela Johansson’s family to depict a Red. “Art and the Manifestation of Social Artist and gardener Malin Lobell talks about more emblematic image of Sweden. Change” useful plants around us. Page 136 Conference Page 181 Malin Pettersson Öberg, Reading Glass. Kalmar Konstmuseum & Page 164 Johanna Gustafsson Fürst, The Week has Design Archive in Pukeberg Workshop with the artist and farmer Eight Days. Page 138 18–19 February 2016 Markus Vallien. Åsa Jungnelius, Look, a Commodity That Can Speak!

350 Translations/Översättningar 351 Translations/Översättningar Page 182 Eva Arnqvist, Shifting Positions — a Study in Red.

Page 183 Malin Pettersson Öberg, Reading Glass.

Page 184 Caroline Mårtensson, Reverberation.

Page 185 Eva Arnqvist, Shifting Positions — a Study in Red.

Johanna Gustafsson Fürst, The Week has Eight Days.

Page 186 Åsa Jungnelius, Look, a Commodity That Can Speak!

Page 187 Ingela Johansson, document, letter with collected stamps of glassworkers, 1970s.

Page 188 Johanna Gustafsson Fürst, The Week has Eight Days.

“The perfect product” Discussion about production and work The Glass Factory, Boda 19 November 19 2016

Page 189 The Perfect Product was discussed by Anders Ready, Mia Hagström, Annette Sviberg-Krahner, Mikael Lundgren, Linn Spross, Åsa Jungnelius. Moderator: Axel Andersson

Page 190 Screening The Perfect Product by Johanna Gustafsson Fürst.

352 Translations/Översättningar

With contributions by Joseﬁne Wikström, Rebecka Thor, Ola Ståhl, Johanna Rosenqvist, Lisa Rosendahl, Helene Larsson Pousette, Bengt Olof Johansson, Cornelius Holtoft, Maja Heuer, Catharina Gabrielsson, Annette Bhagwati, Tomas Bannerhed and Peter Aronsson