FoU rapport 2013:4

Att öka kunskapen om barnen i gruppverksamheter

Annika Almqvist och Per Åsbrink

Att öka kunskapen om barnen i gruppverksamheter

Annika Almqvist och Per Åsbrink

FoU Rapport 2013:4 FoU Välfärd – Region Gävleborg Layout: Gunilla Bloom Lundqvist Tryck: Backman Info, Gävle ISSN: 1654-8272

Förord

1994 startade den första stödgruppen för barn till föräldrar med missbruk i Gävle. Därefter har verksamheten utvidgats i länet. Idag erbjuder flertalet av länets kommuner stöd till barn som har föräldrar med missbruk. Stödgrupper för barn till föräldrar med psykisk ohälsa, som an- vänder våld eller befinner sig i separationskonflikt kan också erbjudas. I några kommuner er- bjuds också parallella föräldragrupper. I denna rapport beskrivs framväxten av stödgrupperna, mål och syften med verksamheten, målgrupper och behov, stödgruppernas struktur och arbetssätt, organisering, finansiering och resurssättning samt rekryteringsvägar till grupperna. Detta är en verksamhet statt under stän- dig förändring, rapporten beskriver verksamheterna som de såg ut 2012. Verksamheten är inte lagstadgad, insatsen kräver inte biståndsbeslut och dokumentation av de enskilda barnen sker inte. Avidentifierade enkäter har dock fyllts i av barnen i samband med att grupperna avslutas för att de ansvariga ska kunna få en bild av vilka barn som deltar och hur de har upplevt deltagandet i gruppen. Från och med 2012 har en gemensam enkät för länets stödgrupper utformats, vilket möjliggör en jämförande sammanställning av verksam- heten i länet. Enkäten har tagits fram inom ramen för en forskarcirkel som bedrivits av FoU Välfärd med samordnare/representanter för länets barnstödsgrupper. En sammanställning kommer i fortsättningen att göras helårs- och halvårsvis och presente- ras i en gemensam länsrapport. Detta gör det möjligt att följa utvecklingen av verksamheten på länsnivå och kan ingå som ett underlag i respektive enhets verksamhetsplanering. Jag vill rikta ett stort tack till alla engagerade eldsjälar som arbetar med stödgrupperna för barn och unga och som på olika sätt bidragit med underlag till denna rapport.

Gävle i september 2013

Annika Almqvist FoU Välfärd, Region Gävleborg

4

Innehållsförteckning

FÖRORD ...... 3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING ...... 4 1. INLEDNING ...... 6 1.1 Tjänsteforskning ...... 6 2. HISTORIK ...... 9 2.1 Nationellt ...... 9 2.2 Gävleborg ...... 10 2.3 Sammanfattning Gävleborg ...... 14 3. MÅL/SYFTEN ...... 15 4. MÅLGRUPPER/BEHOV ...... 16 Sandviken...... 16 Ockelbo ...... 16 Gävle ...... 16 Ljusdal ...... 17 Söderhamn ...... 17 Bollnäs ...... 17 Ovanåker ...... 17 5. TJÄNSTEERBJUDANDEN OCH TJÄNSTEPROCESS ...... 18 5.1 Information och introduktion ...... 18 5.2 Program ...... 18 5.3 Avslutning och uppföljning ...... 18 Sandviken...... 18 Ockelbo ...... 19 Gävle ...... 19 Ljusdal ...... 19 Söderhamn ...... 19 Bollnäs ...... 20 Ovanåker ...... 20 6. TJÄNSTESYSTEMET ...... 22 Sandviken...... 22 Ockelbo ...... 22 Gävle ...... 23 Ljusdal ...... 23 Söderhamn ...... 23 Bollnäs ...... 24 Ovanåker ...... 24 7. REKRYTERINGSVÄGAR ...... 26 Sandviken...... 26 Ockelbo ...... 26 Gävle ...... 26 Ljusdal ...... 27 Söderhamn ...... 27 Bollnäs ...... 27 Ovanåker ...... 27 8. LIKHETER OCH SKILLNADER MELLAN VERKSAMHETERNA ...... 29 9. UPPFÖLJNING/UTVÄRDERING ...... 30 9.1 Missbruk – Ersta Vändpunkten ...... 30 5

9.2 Stödgrupper i Uppsala ...... 30 9.3 Barn som har bevittnat våld – Göteborg ...... 31 9.4 Nationell överblick av stödgrupper för barn ...... 32 9.5 Gävleborg ...... 34 REFERENSER ...... 36 BILAGA 1. RESULTAT TOTALT – VILKA ÄR BARNEN? ...... 37 Resultat – hur upplevde barnen gruppverksamheten? ...... 42 Öppna frågor ...... 45 Kommunredovisning ...... 47 Sammanfattning ...... 55 Tabellbilaga ...... 57 Enkät för barn och ungdomar ...... 58 BILAGA 2. RESULTAT – OM FÖRÄLDRARNA ...... 60 Resultat – hur upplever föräldrarna gruppverksamheten? ...... 61 Öppna frågor ...... 63 Sammanfattning ...... 65 BILAGA 3. TIPS OM LITTERATUR OCH FILMER SOM OFTA ANVÄNDS I GRUPPERNA ...... 66 Litteratur ...... 66 Filmer ...... 66 Böcker och filmer om skilsmässa ...... 66 För yngre barn – bilderböcker ...... 66 För yngre barn – kapitelböcker ...... 67 För äldre barn ...... 67 För tonåringar ...... 67 Filmer ...... 67 Om psykiskt sjuka föräldrar ...... 67 För yngre barn ...... 67 För äldre barn ...... 68 För tonåringar ...... 68 Om våld i hemmet ...... 68 För yngre barn ...... 68 För äldre barn/ungdomar ...... 68 Filmer ...... 68 Om att växa upp med en förälder som dricker för mycket ...... 68 Filmer ...... 69 Böcker för vuxna ...... 69

6

1. Inledning

Under 2012-13 har en forskarcirkel med samordnare/representanter för länets barnstödsgrup- per pågått under ledning av FoU Välfärd. Forskarcirkeln har träffats 9 antal gånger och dis- kuterat verksamheten i länet med utgångspunkt i boken Stödgrupper för barn och ungdomar av Ulla Forinder och Elisabeth Hagborg (2008). Forskarcirkeln har också tagit del av material framtaget av SKL om föräldrastöd samt inbjudit Iman Hussein som arbetar med hedersrelate- rat våld att berätta om sitt arbete. En beskrivning av barnstödsgruppernas verksamhet har gjorts med hjälp av tjänsteforskningens begrepp (se nedan). Barnstödsgrupperna i Gävleborg har vuxit fram under ett tjugotal år och kan idag betraktas som en etablerad kommunal verksamhet som behöver dokumenteras för att man ska kunna se vilka barn som nås, hur de uppfattar det stöd de får och med utgångspunkt från detta kunna diskutera hur verksamheten kan utvecklas vidare. Forskarcirkeln har utarbetat gemensamma blanketter att fyllas i vid avslutning av såväl barn som föräldragrupper. Anonymiserade data från de ifyllda blanketterna kommer att ligga till grund för gemensam statistik för länet från och med 2012. Tanken är att FoU Välfärd ska sammankalla representanter för barnstödsgrup- perna när dessa sammanställningar föreligger för gemensamma tolkningar och analyser som kan användas i verksamhetsplaneringen. De grupper som varit representerade i forskarcirkeln är Gävle, Sandviken, Söderhamn, Bollnäs, Ljusdal och Nordanstig. Hofors samverkar med Sandviken och Ockelbo och har ingen egen verksamhet. Hudiksvall och Ovanåker har inte kunnat delta i forskarcirkeln, men har levererat vissa data.

1.1 Tjänsteforskning Begreppet tjänst inom tjänsteforskningen, definieras något förenklat som handlingar eller ak- tiviteter som utgör en process i syfte att uppnå ett visst resultat. De flesta som arbetar inom socialtjänst och vård och omsorg är mer vana att tala om olika typer av tjänster som insatser. Inom tjänsteforskningen utgör klientens/brukarens behov den centrala utgångspunkten. Detta är ett viktigt ställningstagande som innebär att brukarens behov bör styra utformningen av tjänsten snarare än andra faktorer. I tjänsteforskningen försöker man beskriva och inte minst utveckla tjänster. När man betraktar en tjänst kan man använda begrepp inom tjänsteforsk- ningen för att tydliggöra och beskriva tjänsten enligt nedanstående:  Behov: Vilka behov avser tjänsten tillgodose?  Erbjudande: Hur ser erbjudandet till klienten ut?  Tjänsteprocessen: Hur skall arbetet gå till?  Tjänstesystemet: Vilka resurser och kunskaper krävs för att utföra tjänsten?

Beskrivningen nedan utgår från dessa begrepp.

7

Du vet väl om Onsdag 1/11-2012 att du är värdefull

Välkommen!

1. Nallekort 2. Höjdpunkter – Bottennapp – Fika – 3. Tema: Känslor (t.ex.) 4. Lek och skoj

Hej då

8

Vad jag behöver höra för att må bra Barnens dikt ht-12

Jag behöver höra & känna att…

Jag behöver känna mig hörd Att jag ska få ett spel Att jag ska få en tv Att jag är älskad Att jag är snäll Att jag är duktig Att jag är söt Jag behöver känna och veta att min familj älskar mig Att andra i min omgivning tycker att jag är rolig Att jag är värdefull Höra att jag är duktig Att min familjemedlem säger att h*n har slutat använda droger Orden: ”Jag har slutat dricka” Orden: ”Nu var du duktig!” Orden: ”Åh vad jag älskar dig” Att jag är en bra syster Orden: ”Jag har slutat tagit droger” Att mamma säger att hon älskar mig Orden: ”Jag uppskattar dig” Att jag är älskad som jag är Att jag duger som jag är Att jag är värdefull Jag gillar att höra mamma säga att det är fotbollsträning – då blir jag glad.

9

2. Historik

2.1 Nationellt Barns situation har allt mer uppmärksammats på senare år. Barnkonventionen, antagen i FN 1989 och i Sverige 1990, har varit en viktig utgångspunkt för detta. Barnperspektivet ska fin- nas med i alla beslut som berör barn och planer ska konsekvensbeskrivas ur barnperspektiv. I slutet av 1980-talet växte inom den svenska barnavården fram såväl familjecentraler som stödgrupper för barn och andra anhöriga till personer med beroendeproblematik. Detta var ut- tryck för en ny idéströmning och influenserna kom från t ex Island, Norge och USA. Ut- vecklingen drevs av eldsjälar inom frivilligorganisationer, kyrkan, socialtjänsten eller lands- tinget. Folkhälsoinstitutet var en central aktör på den nationella arenan, och även Socialstyrel- sen kom att bli en central aktör. 1989 utgör startpunkten för framväxten av stödgrupper för barn och ungdomar i Sverige. Redan tidigare hade denna typ av verksamhet utvecklats i USA. Inspirerad av Minnesotamo- dellen (Children Are People Too) startade Ersta Vändpunkten sitt anhörigprogram för barn 1989 (de hade startat sitt första anhörigprogram för vuxna 1986). I Sverige kom Elisabeth Hagborg och Laurel Krosness vid Ersta Vändpunkten att bli den som tog tag i frågan. Efter att man började arbeta med anhöriga vuxna till personer med beroendeproblematik blev det ett naturligt steg att också stödja berörda barnen. Handböcker som arbetats fram i USA översat- tes. I Sverige kom också Rädda Barnen att bli en pådrivande aktör från och med 1996. Ersta Vändpunkten och Rädda Barnen fungerade som utbildningsaktörer för stödgruppsledare. Men också Hela Människan, Eleonoragruppen i Linköping och Laurell Krosness Consulting star- tade utbildning för gruppledare (Forinder och Hagborg 2008). Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsen gjorde under 1990-talet kartläggningar och ordnade konferenser för att öka medvetenheten hos de professionella om barns situation när föräld- rarna missbrukar. Under 2000-talet växte stödgruppsverksamhet fram även för barn och unga med psykiskt sjuka föräldrar, föräldrar i fängelse, i skilsmässa, i separationer samt i familjer där våld förekommit och för barn och unga som förlorat en förälder. Målgruppen var dock från början barn som lever med någon som har alkohol- och/eller drogproblem. Enligt en kartläggning från Folkhälsoinstitutet växer 350 000 barn upp i famil- jer med riskfylld alkoholkonsumtion, så kallat riskbruk (Statens folkhälsoinstitut 2008). Syftet var att ge kunskap, stöd och insikter som kan hjälpa barnen att bland annat bryta ohälso- samma mönster, öka medvetenheten om sina egna behov och stärka självkänslan. Det speci- fika med att arbeta med stödgrupper var att barn och unga med liknande levnads-omständig- heter träffades i ledarledda grupper (Forinder och Hagborg 2008). Innehållet i gruppträffarna var väl strukturerat och hade även kunskapsförmedlande inslag, lätta budskap och en pedagogisk inriktning som kom att omnämnas som pedagogiska stödgrupper med terapeu- tiska effekter (Hagborg 1994 enligt Forinder och Hagborg 2008). IOGT-NTOs Juniorförbund Junis ger varje år ut en rapport där man beskriver kommuner- nas stöd till barn som växer upp i familjer med missbruk. En enkät som skickas ut till alla kommuner ligger till grund för rapporten. 236 kommuner besvarade enkäten 2013. Enligt 2013-års rapport nås endast 1,4 % av alla barn som växer upp med en vuxen med missbruks- 10

/beroendeproblem av stödgruppsverksamheten. Rapporten visar vidare att 86 % av de som svarat kunde 2012 erbjuda stödgrupper i den egna kommunen, eller köpte tjänster av en annan kommun. 17 % hade för avsikt att utöka insatserna för dessa barn. 2012 fanns det enligt en- kätsvaren 370 stödgrupper i landet riktade till dessa barn. Enligt kommunernas uppskattningar deltog ca 2 000 barn i stödgrupp under 2012. I de flesta kommuner är verksamheten perma- nent och ingår i ordinarie budget. Den vanligaste rekryteringsvägen är kommunens social- tjänst, därefter kommer skolan. Många kommuner satsar allt mer på rekryteringsarbetet. Att ha tillgång till en stödgrupp är dock ingenting som är självklart för alla barn, det handlar till en viss del om att bo i rätt kommun. När det gäller stödgrupper för barn till föräldrar med an- nan problematik finnsinte motsvarande sammaställning nationellt.

2.2 Gävleborg I Gävleborg startade verksamheten med att länsstyrelsen beställde en inventering och den utfördes av Sven Persson, vid nuvarande Samhällsmedicin. Det fanns även i länet engagerade professionella såsom Philip Eskridge, psykolog vid landstinget med placering i Sandviken. Barnmorskor var en yrkesgrupp som engagerade sig i frågan på bred front. I Gävleborg kom Carin Gisslen-Schönning vid studieförbundet BILDA att bli den person som utbildade många av stödgruppsledarna. Hon gick tidigt utbildning hos Laurell Krosness och blev diplomerad i CAPT och TAPP under 1990-talet och början av 2000-talet, och även i Positivt föräldraskap. Dessa utbildningar skapade en bra grund för start av verksamhet i länet. Carin Gisslen-Schönning har även drivit utbildningar i Hela Människan Hjulet av Elisabet Hagborg som länge fungerade som handledare. Även konceptet Linus (Hela Människan/Ria) har använts i länet. Även andra aktörer, såväl ideella som offentliga, har medverkat för att få verksamhet till stånd: När familjeverksamheten lades ner inom socialtjänsten i Hudiksvall gick kyrkan in, även i Söderhamn har kyrkan varit aktiv med olika församlingsmedarbetare. IOGT och NTO har varit aktiva i Sandviken och Söderhamn. Det betyder att barn som gått i grupp kunnat fortsätta i ideella organisationer i dessa kommuner. Polisen har varit engagerad i Sandviken i våldsgruppen och medverkat 1 gång per grupp. Då har man förberett deras besök i barngrupp- en genom att formulera frågor. I början av 2000-talet togs nästa steg; då tog hälso- och sjukvårdsnämnden i västra Gäst- rikland initiativet och startade ett närvårdsprojekt, där primärvård, sjukhusvård, kommunal vård och service samverkade, för barn till missbrukande föräldrar 2001. En arbetsgrupp till- sattes med uppgift att beskriva styrkor och svagheter i befintliga verksamheter när det gällde barn i missbruksmiljöer i Sandvikens kommun. En förstudie föreslogs för att göra en kart- läggning av problematiken och identifiera samarbetspartners. Man beslöt därefter att skapa en bred utbildning för personal i kommun och landsting. Ca 50 personer deltog i utbildningen som leddes av Gun-Britt Hall från högskolan i Gävle. Man beslöt också att starta gruppverk- samhet och ett antal personal rekryterades från närsjukvård och kommun för att utbilda sig till gruppledare. Man utbildade i Linus och Hela människan. Senare har fler utbildats av Rädda Barnen, Ersta Vändpunkten, Bilda, Laurel Crossnes m fl. Barn- och ungdomshälsovården inom Pri- märvården i Gästrikland blev ansvarig organisation med verksamhetschef Philip Eskridge som ytterst ansvarig. Syftet var: 11

 Att genom utbildningsinsatser och en utbildningskampanj medvetandegöra all personal som arbetar med barn (0-18 år) och allmänheten i stort om livssituationen för barn som le- ver med missbrukande föräldrar.  Att tillsammans med kommun, landsting och frivilligorganisationer utarbeta en handlings- plan för hjälp och stödinsatser till barn till missbrukande föräldrar.

I handlingsplanen framgår följande målsättningar:  att ge stöd och några konkreta, användbara verktyg till personal som arbetar med eller mö- ter barn till missbrukande föräldrar.  att få tips på vart man kan vända sig och vart man kan hänvisa barn, föräldrar och anhö- riga.  att få ökad kunskap om: ˗ att se och upptäcka dessa barn ˗ att våga prata med barnet om dess situation ˗ att lyssna ˗ att veta hur man hanterar situationen ˗ att ge barnet hopp ˗ konventionen om barns rättigheter. (”Barn och ungdomar som lever i missbruksmiljöer. Handlingsplan”. Sandviken september 2004.)

I handlingsplanen framgår att gruppverksamhet för barn och tonåringar till missbrukande för- äldrar fanns i Sandviken, men att behov förelåg att starta sådana grupper även i Hofors och Ockelbo. Behov av ett nära samarbete mellan mödravård- och barnavårdscentral, förskola, skola, socialtjänst, familjecenter, ungdomsmottagning, kyrka, olika föreningsverksamheter, drogförebyggare och polis sågs som nödvändigt. Behovet även av föräldrautbildning påtala- des, men också att utbildning i dessa frågor skulle finnas med i läroplanen från förskolan till gymnasiet samt i lärarutbildningen. Utbildning, handledning och fortbildning till personal sågs också som nödvändigt. Till sist påtalades behovet av en barnombudsman, kanske i länet, med övergripande ansvar för alla barn, och särskilt de utsatta och glömda barnen. Det skapa- des även en hemsida med direktingång för såväl utsatta barn som vuxna som kom i kontakt med dessa barn. Så småningom kom också barn till föräldrar med annan problematik än beroende och miss- bruk att uppmärksammas. En sådan grupp var barn till psykiskt sjuka, där landstinget satsade pengar i Gävle. Länsstyrelsen i Gävleborg har varit en viktig finansiär inför uppbyggnaden av verksam- heten då möjlighet länge gavs att söka medel från länsstyrelsen. 1994 startades Grinden i Gävle som ett tvåårigt projekt med finansiering från länsstyrelsen. Socialnämnden var, och är fortfarande, huvudman. Initiativet till att starta stödgrupper för barn till missbrukare i Gävle togs av en kommunpolitiker med ett starkt engagemang i frågan. Senare har flera andra politi- ker från olika partier varit engagerade för att bevara och utveckla verksamheten. Verksam- heten permanentades 1996 och fick två heltidsanställda medarbetare. År 2000 anställdes yt- terligare två medarbetare. En arbetsgrupp med representanter för kommunen, landstinget samt frivillig- och brukarorganisationer tog initiativ till en inventering av anta barn till psykiskt sjuka och stödgrupper för dessa startades i samverkan med landstinget 2001. Landstinget bi- drar sedan dess med en person som har en grupp per termin. När man 2004 skulle starta grup- 12 per för barn och unga som upplevt våld i familjen beviljades åter medel från länsstyrelsen. Dessa grupper är sedan dess en permanent del av verksamheten. Så kallade Skilda världar- grupper startades 2008 i samarbete med familjerätten. I Söderhamn har studieförbundet Bilda sedan 1998 i samarbete med och med bidrag av kommunstyrelsen, barn- och utbildningsnämnden och socialnämnden arbetat inom det sociala och pedagogiska fältet med grupparbetsmetoder av allmänt förebyggande art för barn och unga. Till en början hade man grupper för unga tjejer i självförtroendeträning, grupper för barn i missbrukarfamiljer och deras föräldrar, samt självförtroendestärkande grupper för års- kurs 6, sedermera har man även drivit lärarhandledning i metodprogrammet Komet och gett föräldrautbildningar bland annat i konceptet Familjeverkstan. Arbetet med tjejgrupper har ut- vidgats till att omfatta både tjej- och killgrupper. Vad gäller stödgrupperna för barn finns en beredskap att omfatta flera grupper som barn i familjer i separation, med psykisk ohälsa och barn som bevittnat våld. Numera finns utbildad personal vid Kvinnojouren i metodmaterialet Trappan så de barn som bevittnat våld får börja med att gå i enskild behandling. Samarbete med Verkstäderna, den kommunala fritidsgården, förekommer. Studieförbundet Bilda ordnar både grundutbildningar och fortbildningar inom de olika stödgruppskoncepten och dessa er- bjuds i hela länet. Medel har periodvis beviljats av länsstyrelsen via kommunen. Idag ingår verksamheten i kommunstyrelsens långsiktiga budget. Tidigare fanns en presidienämnd som fördelade medel till gränsöverskridande och förebyggande arbete bland barn och unga. Barn- och ungdomsnämnden och socialnämnden hålls informerade om verksamheten. En referens- grupp på mellanchefsnivå från BUN, SN och KS träffas 1-2 gånger/termin för information och långsiktig planering. När nya chefer eller nya nämndsordföranden tillträder informerar Bildas konsulent dessa om verksamheten. Konsulenten är samordnare på 70 %, hon planerar arbetet, rekryterar barn, föräldrar och ledare till grupperna samt leder själv en grupp/termin. I Bollnäs sökte Socialtjänstens individ- och familjeomsorg i samverkan med elevvården, barn och utbildningsnämnden, medel 2002 hos länsstyrelsen för tidiga insatser för barn till missbrukande föräldrar. Verksamheten startade 2003 med att en processledare anställdes, med syfte att öka kunskapen hos dem som möter dessa barn i sitt vardagliga arbete, starta barn- grupper och samordna resurser mellan skolan och individ- och familjeomsorgen. När pro- cessledaren slutade 2004 saknades en gemensam arena för kommunens förvaltningar och landstinget. Verksamheten lades under barn och utbildningsförvaltningen och ändrade delvis inriktning. Nya medel söktes från länsstyrelsen 2005 och användes för riktade insatser till barn som hade svårt att fungera socialt i skolan. 2008, 2009 och 2010 sökte socialtjänstens in- divid- och familjeomsorg medel hos länsstyrelsen för insatser till barn i utsatta livssituationer och en projektledare anställdes 2009 för att starta upp stödgrupper för barn och ungdomar. Projektet förankrades politiskt samt i aktuella ledningsgrupper inom socialtjänsten, skolan samt landstinget. Stödgrupperna skulle riktas till barn med föräldrar med missbruk, psykisk ohälsa, separerade föräldrar och barn som har upplevt våld i hemmet. Barn till föräldrar med missbruk fokuserades 2009-10. Anhöriggrupp för föräldrar startades också. Slutrapport läm- nades till länsstyrelsen 2011 och verksamheten bedrivs sedan dess av en samordnare vid soci- altjänsten. En samverkan i att leda stödgrupperna har funnits sedan 2009 mellan socialtjänst, skola och svenska kyrkan. Under 2012 användes projektmedel från folkhälsoinstitutet till en uppsökande verksamhet, då en gruppledare spred kunskap till pedagoger och elever/barn och ungdomar ute i skolorna om att det finns stöd att få. I Ljusdal startade verksamheten som ett samarbetsprojekt mellan omsorgsnämnden och barn- och utbildningsnämnden 1997 med ekonomiskt stöd av länsstyrelsen. Verksamheten 13 permanentades via beslut i båda nämnderna 1999. Omsorgsnämnden hade det operativa an- svaret. Verksamheten implementerades i familjestödjarnas verksamhet 2005. På uppdrag av omsorgsnämnden startades Lyan som vänder sig till barn i åldern 7-12 år 2006. I Ockelbo startades verksamheten med att man köpte platser i Sandviken. 2007 utbildades två egna ledare. Sedermera utbildades ytterligare en ledare. Hösten 2007 påbörjades egen gruppverksamhet, men samverkar sker fortfarande med Sandviken och Hofors för att få ihop tillräckligt med barn och ungdomar för att starta nya grupper. Kvinnojourerna har också varit pådrivande och i något fall sökt pengar för denna verksamhet. I Hudiksvall startade verksamheten vid ungdomsmottagningen. En drivande person var Ingegärd Gavelin.

14

2.3 Sammanfattning Gävleborg Barn i missbruksmiljöer utgör en tydlig målgrupp för alla barngrupperna, därutöver före- kommer andra målgrupper såsom barn med föräldrar med psykisk ohälsa, barn till föräldrar som använder våld, befinner sig i separationskonflikter eller är dysfunktionella på annat sätt. Arbetet med att få till stånd stöd för berörda barn startade 1989. Den första gruppen startades 1994 i Gävle för barn till föräldrar med missbruk. Andra målgrupper och verksamheter i öv- riga kommuner i länet har därefter tillkommit. Sammanfattningsvis kan vi se att eldsjälar inom såväl den ideella sektorn som socialtjäns- ten, skolan och/eller landstinget varit pådrivande för att få till stånd stödgrupper för barnen under 1990-talet. Så småningom har verksamheterna breddats och alltmer kommit att ingå i ordinarie verksamhet, framför allt inom socialtjänsten. Verksamheten har förankrats i nämn- der och ledning. Däremot har frågan om systematisk uppföljning inte lyfts, vilket innebär att någon ansvarig för att sammanställa och återföra dokumentation från verksamheterna inte ut- pekats. Inte heller har frågan om behovet av ett regionalt nätverk för samordnarna lyfts. En utvärdering har dock gjorts av Marjaana Daniels vid Ringblomman i Gästrike-Hammarby i Sandvikens kommun baserad på intervjuer med 10 barn, 11 föräldrar och 7 enkätsvar från gruppledare. Gruppledare har utbildats inom socialtjänsten och dess samverkanspartners. I länet har stu- dieförbundet Bilda i Söderhamn haft stor betydelse för att utbilda gruppledare och samman- kalla till konferenser under olika teman där samordnare m.fl. fått möjligheter att utbyta erfa- renheter. Verksamheten har vuxit fram samtidigt med flera andra framgångsrika nya verk- samheter, vilka också bedrivs i samverkan mellan socialtjänst, landsting, länets familjecen- traler och myndigheter som t ex Barnahus Gävleborg. Länsstyrelsen har haft stor betydelse för uppstarten av verksamheten. Medel har till en början beviljats av länsstyrelsen som haft statliga anslag för ändamålet. Tanken från länssty- relsens sida har varit att verksamheten ska övergå till att innefattas i ordinarie budget, men verksamheterna har tidvis existerat under osäkra villkor pga. små och sviktande ekonomiska resurser hos huvudmännen. I några kommuner har verksamheten under någon period lagts ned, men senare startats upp igen. Detta är inte lagstadgad verksamhet, vilket innebär att när socialtjänsten är tvungen att skära ner riskerar denna verksamhet att få minskade anslag om den inte är väl förankrad hos politiker och chefer. Från att landstinget varit initiativtagare och ansvarig för verksamheten har den alltmer övergått till att bli ett ansvar för den kommunala socialtjänsten som i dag oftast är huvudman. Idag är verksamheten erkänd och bekostas inom ramen för ordinarie budget i de flesta kommuner. Verksamheten präglas idag av samverkan mellan framför allt socialtjänsten och sko- lan/elevvården. En nyckelfaktor för en fungerande samverkan är att gruppledare finns inom olika verksamheter, som också kan verka för att rekrytera barn till grupperna. Att en samord- nare finns som har sin bas inom socialtjänsten, men också har goda kontakter med skolkurato- rer m.fl. är en annan viktig faktor för samverkan. Den politiska förankringen är också av stor vikt.

15

3. Mål/Syften

Det finns ingen gemensam fastställd programteori för verksamheterna, men då de har inspire- rats från samma håll och vuxit fram under ungefär samma tid är målgrupper och formulerade syften i stort sett identiska (se respektive verksamhets dokumentation). Målsättningarna kan sammanfattas på följande sätt:  Att förmedla kunskap kring missbruksmönster, psykisk sjukdom och våld;  Att barnet ska inse att det inte har någon skuld;  Att ge barnet redskap att hantera sin situation;  Att barnet ska få träffa andra med liknande erfarenheter och se att han/hon inte är ensam;  Att barnet ska få prata om sina känslor;  Att stärka barnets självkänsla;  Att förebygga drogproblematik, psykisk ohälsa och våld i vuxen ålder;  Att förmedla hopp och framtidstro.

Några verksamheter erbjuder också föräldrar att gå i parallell föräldragrupp.

Joel 7 år, är på ett första besök på Grinden tillsammans med sin mamma, Sonja. Med på besöket är också Inger som arbetar som alkohol- och drogterapeut, mammans behandlare. Ulla tar emot dem och de slår sig ner i sofforna. Ulla har ställt fram fika. Hon har även tagit fram kritor och papper om Joel skulle vilja rita medan han lyssnar på det som sägs. Joel är stel och spänd. Han sitter så nära sin mamma som det går, och sneglar oroligt på henne emellanåt. En bit in i samtalet frågar Ulla – ”Joel, vet du vem den här tanten är?” – ”Neej”, säger Joel tyst. – ”Det är ju Inger; hon som mamma träffar och pratar med varje vecka! Det är hon som hjälper mamma”. Joel tittar på Inger. Så reser han sig upp och går fram till henne och ger henne en stor kram! På tillbakavägen ger han sin mamma en kram och så sätter han sig ner och börjar rita…..

Vi gjorde vi en stencil om våra familjer. En rätt blyg och tyst kille med mycket turbulens hemma fyllde i en stencil om sin familj. Med rubriker om vilka som ingår i familjen, vad man tycker bäst om hos alla och vad man är stolt över etc. Alla barn fyllde i tystnad sitt papper och sedan hade vi genomgång på alla punkter. När det kom till punkten: ”Jag känner mig speciell när min familj…” så avslutade denna kille meningen med orden: ”…när min familj vågar ta mo- diga beslut”.

16

4. Målgrupper/Behov

Det varierar hur många olika grupper man arbetar med och hur stort behov som finns eller uppskattas finnas i kommunen. I Gävle kan man driva grupper för barn med likartad proble- matik, medan man i t ex Ljusdal får samla barn med delvis olika problematik i samma grupp för att inte väntetiden ska bli för lång. Den första målgruppen, och den man har flest grupper för, är barn som har föräldrar med missbruksproblematik, denna målgrupp finns i alla kommuner. Så småningom har barn med föräldrar med även andra typer av problematik kommit att ingå i en breddad målgrupp: barn till psykiskt sjuka, barn vars föräldrar befinner sig i separationskonflikt, barn som bevittnat våld. En del barn har föräldrar som har flera problem. Barn som har föräldrar i separations- konflikt respektive barn som har bevittnat våld i hemmet bör dock gå i grupper som är enbart inriktad på denna problematik. Även barn med annan problematik än de nämnda kan ges möjlighet att gå i en blandad grupp: barn från dysfunktionella familjer, barn med spelbero- ende, barn från flyktområden, barn med stress eller utanförskap. Behovet kan också variera lokalt; i Bollnäs, som har många föräldrar med kognitiva problem finns det en ambition att starta stödgrupper för dessa och behov finns att kunna driva grupper för barn till föräldrar med kognitiva svårigheter. Nedan följer en beskrivning av målgrupperna i olika kommuner.

Sandviken Barn 6-20 år i missbruksmiljöer sedan 1998, barn till föräldrar med psykisk ohälsa eller som använder våld från 2004, barn till föräldrar i separationskonflikter sedan 2005. Verksamheten startade 2001 som en del inom individ- och familjeomsorgen. 2 grupper/år, barn eller tonå- ringar. Idag (2012) två missbruksgrupper, en våldsgrupp, 2 skilda världar-grupper, dessa ökar mest. Inga parallella föräldragrupper ännu, men planeras inom skilda världar.

Ockelbo Kommunen påbörjade stödgrupper för barn i missbruksmiljöer i egen regi 2003 i sporadiskt omfattning. Stödgruppsarbetet för barn i missbruksmiljöer upptogs på nytt under 2007. Fram- för allt har tonårsgrupper startats, men sedan 2010 har också barngrupper förekommit. Ål- dersindelningen är: barn 6-12 år, tonåringar 13-18 år. Fr.o.m. 2008 har verksamheten huvud- sakligen fortsatt i samarbete med Sandviken och Hofors.

Gävle Barn och ungdomar 6-20 år som har erfarenhet av missbruk i familjen sedan 1994, barn i fa- miljer med psykisk sjukdom sedan 2001, barn som upplevt våld i familjen sedan 2004, barn med skilda föräldrar sedan 2008, föräldragrupper sedan 2001, 6-7 barngrupper/termin, 1-2 föräldragrupper/termin. Man har tidigare haft grupp för familjehemsplacerade barn/ungdomar och ska under våren 2013 åter ha en sådan grupp i samarbete med socialtjänstens familje- hemsgrupp. Man har tidigare haft parallell grupp för barn i familjer med psykisk sjukdom och deras föräldrar. 17

Ljusdal 1997 startade stödgruppsverksamhet för barn och unga 6-20 år med missbrukande föräldrar. Sedan 2006 riktar sig verksamheten till barn 6-12 år till missbrukande föräldrar, samt till barn med skilda föräldrar, eventuellt barn i stress och utanförskap.

Söderhamn Barngruppsverksamheten startade1995. Man vänder sig till barn och unga i åldrarna 6-20 år, indelade i olika åldersgrupper, beroende på hur efterfrågan ser ut, och deras föräldrar. Det är lättast är att rekrytera barn i åldrarna 7-12 år och den medberoende föräldern (ej den bero- ende). Socialtjänsten har arbetat med barn i separationer och har försökt få till grupper för barn i familjer med psykisk ohälsa i samarbete med landstinget, men det är mycket svårre- kryterat. Här har man konceptet Källan att tillgå. För barn som bevittnat våld finns ingen gruppverksamhet.

Bollnäs Barnstödsgrupper 2003-2004 för barn till missbrukande föräldrar. Barn till föräldrar med missbruksproblem och parallella föräldrastödsgrupper sedan 2009. Barn till föräldrar med psykisk ohälsa från och med 2011 och barn till föräldrar i separationskonflikt sedan våren 2012. Enskilda samtal erbjuds barn som upplevt våld och det finns en förhoppning om att kunna erbjuda grupp till dessa barn i samarbete med en närliggande kommun. Det finns även en ambition att utveckla gruppverksamhet för barn till föräldrar med kognitiva svårigheter.

Ovanåker Stödgrupper till barn till missbrukare samt till barn med behov av stöd pga. trauman och situ- ationen hemma har erbjudits sedan 2009. Parallellt med barngrupperna erbjuds Familjeverk- stan till föräldrarna.

”Bäst har varit att få leka och göra roliga saker.”

”Jag tycker att det varit ”Det bästa har varit att träffa andra som har bra att man byggt upp liknande problem som mig. Att kunna gå hit sitt självförtroende, eftersom vi pratat en gång i veckan och prata av sig. Det mycket om det.” behövs ibland.”

”Jag är mest nöjd över att jag vet att jag inte är ensam om att känna så här.” 18

5. Tjänsteerbjudanden och tjänsteprocess

Hur ser då de tjänster ut som erbjuds målgrupperna? Hur målen ska uppnås, dvs. de medel som används är i stort sett desamma, dvs. i huvudsak via gruppverksamhet enligt något/några program. Individuella samtal används i väntan på grupp eller om svårigheter föreligger att få till stånd en grupp.

5.1 Information och introduktion Alla verksamheter informerar utåt för att öka kännedomen om verksamheten, detta görs dock på olika sätt och i olika utsträckning beroende på om det finns inlagt i tjänsten/den tid som är avsatt för samordnaren och/eller gruppledare. Alla informerar barn och föräldrar vid nybesök om tanken med grupperna och hur de fungerar. När de fått denna information får de ta ställ- ning till om de vill gå i grupp. Alla bedriver arbete i grupp. I Sandviken (och Gävle?) förut- sätts att barnen i fråga ska ha deltagit i individuella samtal innan de kan börja i grupp när det gäller våld.

5.2 Program Det finns en rad olika program som man använder sig av i grupparbetet. En del är mer över- gripande (vilka?), andra är inriktade på en speciell problematik. Det skiljer en del när det gäl- ler vilka program man har utbildning i och vilka man använder. Studieförbundet BILDA startade barngrupper utifrån grundutbildning av Laurel Crosness i konceptet CAPT (Children are people too) som hon arbetat med på Ersta Vändpunkten. Man har sedan kompletterat sina koncept via utbildningar med Laurel i TAPP (Teen Age Power program) och Positivt föräld- raskap. Genom Elisabeth Hagborg har man också använt hennes koncept Hela Människan hjulet. Innan Laurel återvände till USA utbildade hon Carin Gisslén-Schönning på BILDA i sina koncept och sedan 2000 erbjuder Bilda Gävle Dala regelbundet utbildningar i hela Gäv- leborg i dessa koncept. Carin Gisslén-Schönning har även skrivit materialet Hemligt som bygger på CAPT samt ett allmänt förebyggande material Tjej- och killsnack som handlar om självförtroendeträning och höjd självmedvetenhet.

5.3 Avslutning och uppföljning När grupperna avslutas för alla ett avslutningssamtal och deltagarna får fylla i en enkät med vissa bakgrundsvariabler samt hur de har upplevt deltagandet i gruppen. Man frågar också efter behov av ytterligare stöd. Alla verksamheter ger möjlighet att fortsätta i grupp om behov finns. Några verksamheter kallar till uppföljningsträff. Nytt för hösten 2012 är att Söderhamn erbjuder månadsträffar för de barn som tidigare gått i grupp och gärna fortsätter att träffas. Nedan följer en beskrivning av tjänsteerbjudandet i respektive kommun.

Sandviken  Motiverande: Nybesök/informationssamtal med föräldrar, inskrivningssamtal för föräldrar och barn. 19

 Erbjudande/insats: Grupper för barn till missbrukare, psykiskt sjuka, barn som bevittnat våld, barn till föräldrar i separationskonflikter. Många har multiproblematik. Grupp 12-15 träffar a två timmar. Man kan gå flera gånger, ev. i olika grupper.  Program: Linus, Rädda barnen, Bilda, Ersta Vändpunkten, Laurel Crossness, IOGT: Barbro Henriksson. Flexibel användning av de olika metoder man har utbildning i.  Avslutande: Avslutningssamtal för föräldrar och barn.  Andra stödinsatser: Kan förekomma parallellt.

Ockelbo  Motiverande: Inskrivningssamtal med barn och förälder/vårdnadshavare.  Erbjudande/insats: Grupper för barn och tonåringar i missbruksmiljöer. Gruppen träffas cirka 12 gånger a två timmar. Man kan gå flera gånger.  Program: CAPT/TAPP och HEMLIGT. Flexibel användning av de program man har utbildning i.  Avslutande: Utskrivningssamtal med barn och förälder/vårdnadshavare.  Andra stödinsatser: Kan förekomma parallellt.

Gävle  Motiverande: Nybesök för barnet/den unge och föräldrarna. Samtal med respektive barn och dess familj/nätverk när barnet tackat ja till ett erbjudande om att gå i grupp.  Erbjudande/insats: Grupper för barn i familjer med missbruk, barn i familjer med psykisk sjukdom, barn som upplevt våld i familjen, barn till skilda föräldrar, familjehemsplacerade barn, föräldragrupper.  Barn och ungdomar 6-20 år som delas in i åldersgrupper. 4-6 barn/grupp och 6-8 ungdo- mar/grupp. 6-7 grupper/termin. 10-14 träffar a två timmar. Man kan gå i grupp flera gånger. 1-2 föräldragrupper/termin. 10 träffar i föräldragrupp.  Program: Inspiration från de olika modellerna som man är utbildad i. Grundstruktur med teman som återkommer i de olika grupperna utifrån barnens behov och önskemål.  Avslutande: Avslutningssamtal med respektive barn och dess föräldrar/nätverk.  Andra stödinsatser: Samtal i väntan på grupp. Efter grupp kan stöd erbjudas via öppen- vårdsenheten till barnet/ungdomen/familjen. Samtal för barn som upplevt våld. Ibland stöd via barn- och familjehälsan eller ungdomsmottagningen. Kan vid behov förekomma parall- ellt med grupp.

Ljusdal  Motiverande: Telefonkontakt, första informationsträff i lokal eller via hembesök.  Erbjudande/insats: Barn och ungdom 6-12 år till missbrukande föräldrar, barn till skilda föräldrar, barn i stress och utanförskap. 10-13 träffar á två timmar och en avslutningsträff med föräldrar och barn.  Program: Hemligt-materialet, Hela människan hjulet, När mamma eller pappa dricker (Rädda barnen).  Avslutande: En uppföljningsträff.  Andra stödinsatser:

Söderhamn  Motiverande: Ett enskilt sk inskrivningssamtal erbjuds föräldrar och barn när de anmält in- tresse för barnstödgrupper. Man informerar om målet med grupperna och föräldrarna får 20

även tillsammans med barnen göra upp enskilda mål med varför de vill gå i grupp och även något personligt mål.  Erbjudande/insats: Barn 6-20 år indelade i olika åldersgrupper från dysfunktionella famil- jer, främst missbrukarfamiljer, men även någon enstaka gång med barn i familjer med psy- kisk ohälsa.  Program: Hemligt-materialet, TAPP och Hela människan hjulet, beroende på barnens ål- der.  Föräldragrupp parallellt med materialet Positivt föräldraskap.  Antalet träffar: 16 gånger med träff varje vecka om 1,5-2 timmar.  Avslutande: en enskild uppföljningsträff för föräldrar och barn med utvärdering och samtal om de enskilda personliga målen.  Andra stödinsatser: Efter 8 gånger görs en återinskrivning där barn och föräldrar får sam- tala om hur gruppen fungerat och hur de lyckats med sin måluppfyllelse. Gruppledarna kan då hjälpa till att revidera målen och formulera nya. Vid återinskrivningen kan även nya barn komma med, då de teman som nu följer i konceptet CAPT/Hemligt repeterar de sju tidigare teman. Barn som behöver och uttalar behov om det kan fortsätta ännu en termin.

Bollnäs  Motiverande: Information till föräldrar och barn ges vid en träff med samordnaren. Veckan innan gruppstart bokas ett inskrivningssamtal med förälder, barn och ledare in.  Erbjudande/insats: Barn 7-15 år till föräldrar med missbruksproblem samt barn till föräld- rar med psykisk ohälsa. Ev. blandad grupp. Parallell föräldrastödsgrupp erbjuds. 15 grupp- träffar inkl. inskrivning och avslutning á 1,5 timme, 4-8 barn/grupp. Familjecentrums lo- kaler används för yngre barn samt föräldrar. Barn till separerade föräldrar; tio gruppträffar a 1,5 timme, 5-8 barn/grupp.  Program: Bildas Hemligt-material utifrån CAPT, TAPP, Positivt föräldraskap. På gång: BRIS material ”Mina föräldrar är skilda”.  Avslutande: Avslutande samtal med förälder, barn och båda ledarna. Uppföljande grupp- träff för barn och föräldrar (enskilt först och sedan gemensamt fika) erbjuds efter ca 3 må- nader.  Andra stödinsatser: Efter avslutad grupp kan enskilt stöd erbjudas via öppenvårdsenhet el- ler Barn- och familjehälsan. Individuella samtal för barn som upplevt våld pga. svårigheter att få tillräckligt många deltagare till en grupp.

Ovanåker  Motiverande: Inskrivningssamtal med gruppledarna i BIG.  Erbjudande/insats: Barn till missbrukare samt andra barn med behov av stöd pga. trauman och situationen hemma.  Program: Bildas Hemligt-material utifrån CAPT, TAPP. Två personal har utbildats i materialet ”Mina föräldrar är skilda”.  Avslutande: Avslutande samtal med förälder, barn och båda ledarna.  Andra stödinsatser: Kan förekomma parallellt. Ovanåkers kommun kan också erbjuda Trappan-samtal samt medverkan i ett lokalt upplägg som kallas UNGZ, där målgruppen är ekonomiskt utsatta barn.

21

En tjej som går i ettan började mitt i terminen. Osäkerheten kring henne var rätt stor eftersom hon håller på att bekanta sig med att både läsa och skriva ord samt hur mycket hon skulle förstå i handlingen. Vi gjorde en 4-hörnsövning med olika scenarion från olika händelser som kan uppstå när man har någon i sin närhet som missbrukar alkohol eller andra droger. Ett scenario som barnen i gruppen fick ta ställning till var: Det är söndagsmorgon och dina föräldrar ska skjutsa dig till fotbollsträningen. Inga bussar går och det tar ca 45 minuter att cykla. Dina föräldrar var på fest dagen innan. Vid fru- kostbordet – en halvtimme innan träningen – känner du att dina föräldrar fortfarande luktar alkohol. Vad gör du? Hörn 1: Säger inget och litar på att dina föräldrar gör kloka saker Hörn 2: Ringer runt och försöker fixa annan skjuts Hörn 3: Tar cykeln och kommer försent till träningen Hörn 4: Öppet hörn för eget alternativ Något barn litade på att föräldrarna tog kloka beslut, de flesta försökte fixa annan skjuts och någon skulle ta cykeln med vetskapen om att bli försenad. Denna lilla tjej som går i ettan ställde sig själv i det öppna hörnet med motiveringen att först så skulle hon prata med sina föräldrar om att de inte borde dricka, speciellt inte när de vet att deras barn har aktivitet dagen efter. Sedan skulle hon ringa och ställa in trä- ningen, hon hade större bekymmer än att komma sent till den tyckte hon. Snacka om att hon visade att hon hamnat rätt och att hon absolut var redo att börja i grupp!

* * *

Vi pratade känslor med barnen. Ledaren ritade upp en människa på tavlan och så fick barnen försöka tala om vart det gjorde ont och i vilken kroppsdel. Barn efter barn gick fram och skrev en varsin känsla och vart den tillhörde. Det var mycket hat, ilska och ledsamhet precis vid hjärtat. Någon skrev att de var arg i händerna och i huvudet. Någon var ledsen i magen och en annan rädd i knäna. Under hela denna process så satt en av de äldsta killarna och liksom bubblade. Han gungade fram och tillbaka och fick svårt att sitta still. När det blev hans tur så undrade han om det var okej att skriva och rita vad som helst? Med ledarens godkännande så reste han sig med sådan kraft att stolen tippade omkull och fick tag i pennan i rena farten. Han började rita något vid huvudet och tillslut så uppdagades det att han hade ritat en pistol som sköt denna ”gubbe” på tavlan i huvudet och han ritade dit blod som sprutade överallt. Han avslutade med att skriva med stora bokstäver över hela tavlan: JAG HATAR DIG!!!!!!!!! Så att pennudden gick av. Det var alldeles tyst i rummet när han reste upp stolen igen och satte sig. Dock med ett påtagligt lugn och han blev som en helt annan kille efteråt. Han fick helt enkelt kontakt med en massa ilska invändigt som han fick utlopp för och han sa att det kändes jätte- skönt och bättre inombords efter övningen. 22

6. Tjänstesystemet

Vem som är huvudman, hur verksamheten är organiserad, vem som betalar och hur stora re- surser man har till sitt förfogande kan skilja sig åt. I de flesta kommuner är socialtjänsten arbetsgivare. I Söderhamn är det dock studieförbun- det Bilda Gävle Dala som driver verksamheten med medel som beviljas av Kommunstyrelsen för tre år i taget. Verksamheten ligger fn under ungdomssatsningen Ungdomslyftet. Oftast finns en ansvarig samordnare som har detta som en del av sin tjänst inom social- tjänsten t ex på familjecentrum. Därutöver finns utbildade gruppledare som driver olika grup- per, dessa kan vara anställda inom olika delar av kommunens verksamhet, vilket är en poäng för att kunna rekrytera till grupperna. Alla grupper drivs av två ledare. Finansiering sker via länsstyrelsen och/eller den kommunala budgeten. En del gruppledare har tid avsatt för att in- formera om verksamheten. En del gruppledare har handledning i arbetet.

Sandviken  Arbetsgivare: Sandvikens kommun. Verksamheten är förankrad i individ- och familje- omsorgsnämnden i Sandviken. Öppen verksamhet vid Familjecenter inom socialtjänsten.  Samverkan: Samverkan sker med Hofors och Ockelbo. Grupper för barn som har föräldrar med psykisk ohälsa drivs tillsammans med landstinget, skilda världar grupper tillsammans med familjerätten. Alla grupper har två ledare.  Finansiering: Länsstyrelsen samt socialförvaltningen.  Ledning: Ingen egen ledningsgrupp. En samordnare arbetar 40 % med rekrytering, admi- nistrativt arbete och 60 % som familjebehandlare. Samordnaren träffar enhetschefen en gång/månad.  Personal: 16 utbildade ledare finns; socionomer, barnskötare, förskollärare, lärare, behand- lingsassistenter, specialpedagoger, lekarbetspedagoger. Flera av dessa har fn inget upp- drag.  Utbildning: Linus, Rädda Barnen, Bris, Ersta Vändpunkten, Bilda.  Handledning: 3-4 ggr/termin.  Tidsinsats: Varje gruppledare har 5 timmar/vecka för planering, gruppverksamhet och handledning. De arbetar oftast på sin enhets bekostnad. Någon gång har en gruppledare fått ersättning då denne inte varit anställd i kommunen.

Ockelbo  Arbetsgivare: Ockelbo kommun.  Samverkan: Samverkan sker med Sandviken och Hofors.  Finansiering: Länsstyrelsens projektmedel samt socialnämnden.  Ledning: Samordningsgrupp träffas 1 gång/månad, IFO-chefen deltar vid behov. En av gruppledarna är länk till Sandviken.  Personal: Det finns tre utbildade gruppledare som har sin anställning inom socialförvalt- ningen: två familjebehandlare samt en alkohol- och drogterapeut.  Utbildning: CAPT/TAPP, HEMLIGT hos Studieförbundet BILDA I Söderhamn.  Handledning: 3-4 gånger/termin tillsammans med Sandviken och Hofors. 23

 Tidsinsats: Cirka 10-12 gånger/grupp a två timmar samt förberedelse/efterarbete 1,5 tim- mar per tillfälle.

Gävle  Arbetsgivare: Gävle kommun, socialtjänsten.  Samverkan: En person från landstinget som är psykiatrisjuksköterska har 10 tim/vecka i grupperna för barn till psykiskt sjuka (har Källan-utbildning).  Finansiering: Gävle kommun, socialtjänsten.  Ledning: Chefen för verksamheten är också chef för två andra verksamheter inom Familje- enheten, vars ledningsgrupp hon ingår i. Chefen deltar i Grindens personalmöte 3,5 tim- mar/vecka samt i handledning.  Personal: 4 tillsvidareanställda heltider: 1 socialpedagog, 1 beteendevetare/mentalskötare, 1 fritidspedagog och 1 socionom. Familjerätten bidrar med 1 person 10 tim/vecka i sk. Skilda Världar-grupp (har BRIS utbildning för dessa grupper). Familjehemsgruppen bidrar med en gruppledare/vecka. Vissa terminer deltar ytterligare 1 person från socialtjänsten som gruppledare. Praktikant/socionomstuderande från Mittuniversitetet varannan termin.  Utbildning: CAPT/TAPP, Positivt föräldraskap, Skilda världar (BRIS), Källan, Trappan, Våld i nära relationer, Systemteoretisk utbildning.  Handledning: 8 tillfällen/år a 3 timmar.  Tidsinsats: 4 heltidstjänster arbetar med stödgrupperna inkl. för- och efterarbete/reflektion (inkl. besök innan gruppstart och avslutningssamtal). I tjänsterna ingår även bl.a. rekryte- ring, nybesök, individuella samtal, delta i nätverksmöten, hålla i föreläsningar, information och studiebesök, samverkan internt och externt samt handledning.  För extra personal beräknas 10 tim/vecka för en grupp inkl. för- och efterarbete/reflektion (inkl. besök innan grupp och avslutningssamtal) samt visst rekryteringsarbete, nybesök.

Ljusdal  Arbetsgivare: Ljusdals kommun.  Samverkan:  Finansiering:  Ledning: Ledningsgrupp inom individ- och familjeomsorgen, ingen samordnare. Informa- tion ges till berörda nämndsordföranden.  Personal: förskollärare, behandlingsassistent, skötare (4 gruppledare). Tre familjestödjare är barngruppsledare på deltid.  Utbildning: Positivt föräldraskap, CAPT, Hemligt-materialet, Tjej & killsnack, Hela män- niskan hjulet, När mamma eller pappa dricker (Rädda Barnen), krisbearbetande samtal till barn som bevittnat våld enligt Trappan-modellen.  Handledning: Nej.  Tidsinsats: 10 % av tjänst för familjestödjarna (5 timmar/vecka inklusive förberedelser), en grupp/termin a två ledare. Inga resurser för löpande information utåt.

Söderhamn  Arbetsgivare: Studieförbundet Bilda i Gävle Dala. Verksamheten är förankrad i social- nämnden, barn och ungdomsnämnden samt kommunstyrelsen.  Samverkan: Samverkan sker med skolkuratorer/elevhälsa, socialtjänst, kommunens fritids- ledare och öppenvårdsbehandling samt kyrkor och frikyrkor. Ibland rekryteras ledare däri- från.  Finansiering: Kommunstyrelsen, tidigare även länsstyrelsen. 24

 Ledning: Referensgrupp på mellanchefsnivå samt konsulent hos Bilda.  Personal: Bildakonsulent med grundutbildning i koncepten och med särskild inriktning i tjänsten för denna verksamhet (utbildad socionom) 70 % tjänst samt volontärer från ideella organisationer eller personal från skola och socialtjänst som kan göra detta i tjänsten. Emellanåt kan avlönade cirkelledare med rätt kompetens vara gruppledare.  Utbildning: Hemligt (Bilda) utifrån CAPT, TAPP, Positivt föräldraskap och Hela Männi- skan Hjulet. Ibland används även konceptet DISA t ex för tonårstjejer.  Handledning: Vid behov t ex via Beroendecenter.  Tidsinsats: Avsatt tid för varje grupp 5 timmar/vecka, därtill kommer rekrytering av barn och föräldrar, föreläsningar, information och nätverksträffar samt utbild- ning/fortbildningsinsatser.

Bollnäs  Arbetsgivare: Bollnäs kommun, individ- och familjeomsorgen.  Samverkan: Skolan (barn och utbildningsnämnd) bidrar med två pedagoger ca 10 %, Svenska kyrkan har en föräldragruppsledare 10 % samt församlingspedagog/tonårsledare vid behov. Psykiatrisjuksköterska och kurator från psykiatriska mottagningen vid ett till- fälle/gruppomgång då det är en sådan målgrupp.  Finansiering: Individ- och familjeomsorgen, Bollnäs kommun, tidigare länsstyrelsemedel.  Ledning: Verksamhetschef vid individ- och familjeomsorgen.  Personal: Samordnare (socionom) 50 %, en behandlingsassistent, en fritidspedagog, en förskollärare, en diakon och en församlingspedagog. Två ledare för barngrupp och två le- dare för föräldragrupp/omgång. Under april – december 2012 har uppsökande verksamhet för stödgrupper bedrivits i kommunens skolor genom 40 % av en tjänst. En erfaren gruppledare, fritidspedagog, har besökt skolornas arbetslag/skolhälsovårdsteam för att öka kunskapen om hur barn påverkas i utsatta livssituationer samt informerat i klasser från låg- till högstadiet, om stödgruppsverksamheten.  Utbildning: Hemligt (Bilda) utifrån CAPT, TAPP, Positivt föräldraskap, Trappan.  Handledning: Nej (halvdagsföreläsningar/inspiration via Bilda, en ledarträff/termin med samordnare).  Tidsinsats: Halvtidstjänst för samordnaruppdrag; rekrytering, information, individuella samtal, planering grupp mm. 10 % av tjänst för gruppledare under pågående grupp (16 veckor á 4 timmar per gruppomgång).

Ovanåker  Arbetsgivare: Ovanåkers kommun.  Samverkan: Gruppledarna i barngrupperna är anställda inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg. Ledarna i de parallella föräldrastödsprogrammen och den person som har gett elever information om barngrupperna är timanställda av kommunstyrelsen via folkhäl- sosamordnaren. Folkhälsosamordnaren är också samordnare för grupperna riktade till barn och föräldrar.  Finansiering: Individ- och familjeomsorgen, kommunstyrelsen, Statens folkhälsoinstitut och tidigare länsstyrelsen.  Ledning: Chef för Individ- och familjeomsorgens öppenvård samt folkhälsosamordnaren.

25

 Personal: Samordning ingår i tjänsten för folkhälsosamordnaren, att leda grupper ingår i tjänsten för personal inom individ- och familjeomsorgens öppenvårdspersonal. Information till elever och gruppledare för de parallella föräldragrupperna är timanställda av kommun- styrelsen (?).  Utbildning: Hemligt (Bilda) utifrån CAPT, TAPP, Positivt föräldraskap, Trappan.  Handledning: Nej.

26

7. Rekryteringsvägar

Den allmänna bilden är att det finns ett stort mörkertal när det gäller de barn som är berörda och skulle behöva gå i grupp. Verksamheterna ägnar sig därför åt olika typer av uppsökande verksamhet och information, både direkt till barn och unga, till föräldrar och till personal inom t ex förskola, skola, socialtjänst och polis. Man tar också emot studiebesök. Eftersom det är stor personalomsättning inom dessa områden behövs kontinuerlig information utåt om verksamheten. Detta är ett område som alltid är aktuellt och där olika verksamheter i länet kan stödja och tipsa varandra. Informationsinsatserna skulle kunna vara betydligt mer omfattande. Att rekrytera till ”rätt” grupp är inte heller alltid så lätt. Att rekrytera till grupper för barn till föräldrar som använder våld är svårast, då detta är den problematik som är minst pratbar. Där- emot är det lättare att rekrytera till Skilda världar grupper, vilket inte alltid betyder att detta är den mest aktuella problemtiken för det enskilda barnet.

Sandviken Socialsekreterare, skola, förskola, familjecentraler, Beroendecenter, vuxenenheten, boendet, gruppledare, egen ansökan eller via direktanmälan på intranätet, broschyrer, behandlare m fl. Man tar emot studiebesök i mån av tid och lokal (man har tillgång till lokalen kl. 16-18). Man tar emot praktikanter från socionomutbildningen. Mail skickas ut två gånger/år till individ- och familjeomsorgens alla enheter. Information om barngrupper läggs även ut på intranätet. Information och rekrytering är alltid färskvara och behöver pågå kontinuerligt. Tidigare fanns en eldsjäl inom socialtjänsten som hade bra kontakter med vuxenpsykiatrin. Deras grupper har inte fungerat på flera år sedan denne person gick i pension. Försök till samverkan med psykiatrin via barn och familjehälsan 6-12 år och kontakt med chef för psyki- atrin har startats under 2012.

Ockelbo Via socialtjänstens handläggare eller direktkontakt med gruppledare. Ungdomsmottagningen och familjecentralen är andra kanaler som kan förmedla kontakt med stödgruppsverksam- heten. På kommunens hemsida finns information om stödgrupperna. I samband med den årliga ”uppmärksamhetsveckan” informeras brett inom kommunen om stödgrupper, t ex inom skolan som är en viktig rekryteringsbas. Arbete pågår kontinuerligt för att stärka banden med skolan, men mycket återstår att utveckla.

Gävle De flesta kommer efter rekommendation från olika verksamheter inom socialtjänsten. En del har hört talas om Grinden på annat sätt, t ex fått tips från andra familjer som har erfarenhet av verksamheten. Tidigare kom fler via skolan än det gör idag. Man försöker hela tiden utveckla rekryterings- och informationsarbetet. Planerar för vilka områden som ska prioriteras under året. Samverkan med t ex kollegor inom socialtjänsten, skolsköterskorna, ungdomsmottag- ningen, barn- och familjehälsan, kvinnojouren, skolkuratorer, anhörigcenter och KRIS. Man besöker regelbundet beroendemottagningen (introduktionsprogrammet) och öppenvårdsbe- handlingen (primärbehandlingen samt anhöriggrupp). Tar regelbundet emot studiebesök, t ex 27

AT-läkarna från psykiatrin och socionomstuderanden m fl. Offentlig annonsering. Har tagit fram nytt informationsmaterial. Arbetar för att utveckla hemsidan. Tar kontakt med dagstid- ningar eller annan press emellanåt. Flera personalgrupper har svårt att avsätta tid för samverkan, f a verksamheter inom lands- tinget, men också en del inom den kommunala organisationen. Ett annat problem är den höga personalomsättningen. Samverkan är ofta beroende av eldsjälar ute i verksamheterna.

Ljusdal De flesta kommer via Socialtjänsten, elevhälsan, kuratorer, eller direkt via föräldrar.

Söderhamn Genom samverkan mellan skola, socialtjänst och fritid via nätverksträffar och med mailkon- takter när terminens rekryteringsarbete påbörjas finns ett gott samarbete. Ansvarig samordnare/stödgruppledare inbjuds var 8e vecka, till beroendecenters behand- lingsgrupp och anhöriggrupp när dessa nystartar och ger information om stödgrupperna. Information via ungdomsmottagningen och distriktssköterskemottagningar/hälsocentraler. Man finns med på kommunens och ungdomslyftets/verkstädernas (stor fritidsgård) hemsidor. En gång per år eller oftare ordnas föreläsningskvällar med fokus kring barn och missbruk i familjen, öppet för allmänheten- I samband med detta gör lokalpressen tidningsartiklar. En rekryterande film, ”Filmen om Matilda” (producerad av Socialstyrelsen) visas på lokal TV samt broschyrer om stödgrupperna ska finnas ”överallt”.

Bollnäs Rekrytering främst via skolans hälsovårdsteam, men även via socialtjänsten, beroendemottag- ningen, barn- och familjehälsan samt att information har gått från mun till mun via barn och föräldrar. Reportage i gratistidning och i lokaltidning. Hemsida. Medverkan i lokala konferen- ser i Bollnäs (höst 2010 -Psykisk (o)hälsa och Barnkonferens). Samverkan kring gruppledare med skolan, socialtjänst och svenska kyrkan, som ger kontakter utåt. Samarbete med psykia- triska mottagningen kring grupp för barn till föräldrar med psykisk ohälsa. Under 2012 upp- sökande verksamhet ute i kommunens grundskolor samt att det i samarbete med Ovanåkers kommun har skapats affischer och en kortfilm om stödgruppsverksamhet, som finns på kom- munens webbplats, www.bollnas.se/big.

Ovanåker Personal/yrkesgrupper i kommunens verksamhet som dagligen möter barn och deras föräldrar t ex BVC/MVC, 6-12 årshälsan, förskola, skola, socialtjänst, beroendemottagningen. Inform- ation till elever, föreningar och församlingar. Information på kommunens webbplats. Inform- ation också till pensionärsföreningar och andra sammanhang där far- och morföräldrar finns.

28

Vi hade besök av en nykter alkoholist som berättade om sitt missbruk mm.

På frågan om hur hon blev nykter svarade hon att hon varit på be- handling och beskrev lite om hur det gick till. Då räcker en pojke upp handen och säger ”att det där stället kan man säga att man går på för att träna sig att bli nykter”. Det tyckte hon var en bra beskrivning vad det är frågan om.

* * *

En pojke får frågan varför det är så bra med att gå på Myran, jo här får man ju prata. Han hade inte sagt något de sju första gångerna men han tyckte ändå att han pratat. (Inre samtal)

* * *

Ett barn säger vid ett samtal där behandlaren glömt att ta med Nalle- korten (känslokort) ”Det gör inget jag kan rita alla jag behöver”.

* * *

Ett barn säger ”idag behöver jag alla arga Nallekort för jag är så arg på mamma”.

* * *

Ett barn som ofta säger att han aldrig är cool... ett barn som sitter bredvid lägger armen om honom och säger ”den som är sig själv är Cool”.

29

8. Likheter och skillnader mellan verksamheterna

Erbjudanden riktade till barn och även föräldrar har startat tidigt i Gävleborg. Detta till stor del beroende på att det funnits engagerade eldsjälar på såväl politiker-, chefs- som utförarnivå och både inom den offentliga förvaltningen och inom studieförbund, främst Bilda i Gävle Dala-området. Att statliga medel kunna sökas från länsstyrelsen för att bygga upp verksam- heterna har också varit av stor betydelse. Idag ingår de flesta verksamheterna i socialtjänstens ordinarie budget. Verksamheten riktade sig till en början till barn till föräldrar med missbruksproblem, vilket är den målgrupp som idag finns i alla kommuner, men idag finns fler målgrupper bland utsatta barn: barn med föräldrar som har psykiska problem, som använder våld eller som befinner sig i separationskonflikt. Därutöver förekommer att enskilda barn från dysfunktionella familjer i övrigt också deltar i grupperna. Barn med föräldrar i separationskonflikt är den grupp som ökat mest 2012. Syfte och mål med arbetet är mycket likartat formulerat för de olika barnstödsgrupperna. Hur man arbetar stämmer också bra mellan verksamheterna och metoder, litteratur, filmer och andra tips förmedlas mellan samordnarna när de träffas vid utbildningsdagar. En rad olika program för arbetet har tagits fram under årens lopp av olika organisationer och personer, delvis inriktade på olika delar av målgruppen. Gruppledarna har ofta gått flera utbildningar och använder dessa flexibelt i barn grupperna, särskilt när barn från familjer med olika problematik deltar i samma grupp, det är inte heller ovanligt att flera problem finns i samma familj. Vilka resurserna olika verksamheter har och hur arbetet organiseras skiljer sig dock åt. Mest personalresurser finns av naturliga skäl i Gävle som är betydligt större än övriga kom- muner och har ett antal anställda endast för denna verksamhet. I de andra kommunerna utgör samordnaruppdraget endast en del av en tjänst. Tid för rekrytering av nya gruppdeltagare finns inlagd i en samordnartjänst i vissa kommuner, dock inte i alla. De som leder barngrup- perna rekryteras, förutom från socialtjänsten, från olika samverkanspartners. Hur stabil verk- samheten är varierar också, i någon kommun har den varit nedlagd och startat om. Handled- ning förekommer i några kommuner, men inte i alla, det kan dock ha varierat i samma kom- mun mellan olika tidpunkter. I vissa kommuner finns en samordnare, som ofta arbetat med verksamheten sedan starten, och har en god kunskap om barnens behov och hur arbetet kan bedrivas på ett bra sätt. Sam- ordnaren har ofta ett stort ansvar för att informera om verksamheten utåt och bygga strategier för att rekrytera barn till verksamheterna. Att rekrytera barn är inte enkelt, det har t ex visat sig vara lättare att rekrytera flickor än pojkar och lättare att nå barn i mellanstadieåldern än tonåringar. Det krävs också att båda föräldrarna godkänner att barnen går i grupp, vilket kan uppfattas hotfullt för föräldrar som inte själva sökt hjälp. Flera av kommunerna driver parallella föräldragrupper för de föräldrar som så önskar. Då har man gemensamma avslutningar för barn och föräldragrupperna. Det förekommer också föräldragrupper som inte är parallella till barngrupperna.

30

9. Uppföljning/utvärdering

9.1 Missbruk – Ersta Vändpunkten Verksamheten med barnstödsgrupper startade vid Ersta Vändpunkten och en utvärdering av dessa tidiga grupper med barnvars föräldrar hade problem med missbruk har gjorts av Tomas Lindstein som visade att 90 % av barnen och ungdomarna upplevde verksamheten som posi- tiv. Deltagarna uppgav att de fått nya verktyg och kunskaper att hantera sin vardag. De upp- levde även stärkt självbild och självkänsla. (Se t ex Junis rapport 2013).

9.2 Stödgrupper i Uppsala Under åren 2006-2010 genomfördes ett forsknings- och utvecklingsprojekt vid enheten för FoU-stöd vid Regionförbundet i Uppsala (Skerfving 2012). Syftet var att utveckla, pröva och validera en modell för effektutvärdering av stödgrupper för barn och unga. Tanken var att denna sedan skulle användas löpande i utvärdering av stödgrupper i Uppsala län. I en andra fas var syftet att utveckla modellen, digitalisera den (en modell för detta utarbetades av Journal Digital AB) samt bearbeta och analysera insamlade data. Teoretisk grund för projektet utgjordes av Antonovskys teori om salutogena processer och känsla av sammanhang (Antonovsky 1999). Detta mot bakgrund av att verksamheterna i stödgrupperna till stor del handlar om att göra tillvaron mer begriplig, hanterbar och menings- full, och att förmedla hopp. Man valde att göra en kvantitativ utvärdering då man ville få en bild av interventionseffekter på gruppnivå. Utvärderingsmodellen bestod av ett antal formulär: SDQ som avser att mäta barnens över- gripande psykiska hälsa, Livsstegen som avser att mäta upplevd och förväntad livskvalitet i nutid och framtid, BarnKASAM och KASAM 13 som avser att mäta känsla av sammanhang. Mätning genomfördes vid tre tillfällen, före gruppstart, efter avlutad grupp och sex månader senare. Prövningen visade att SDQ S och F, Livsstegen och KASAM 13 var användbara, men att BarnKASAM inte fungerade för den åldersgrupp det var avsett för. Innehållet i grupperna byggde på samma grundmodell (Children Are People Too), även om innehåller varierade. Grupperna ansågs därmed jämförbara. Effektmätningen genomfördes i två steg: dels under den tid då formulären validerades, dels i ett andra steg i digitaliserad form. Resultatet visade att de barn och unga som deltagit i grup- perna hade fler emotionella symtom (flickorna, särskilt de äldsta), uppförandeproblem (poj- karna, särskilt i åldern 12-15 år) och i viss mån hyperaktivitet/uppmärksamhetsstörningar än barn i normalpopulationen. Lägst total svårighet uppmättes i grupperna för barn med skilda föräldrar. Barnen till föräldrar med alkohol eller drogberoende hade något större problembe- lastning än barnen i skilda världar-grupper, medan barn till föräldrar med psykisk ohälsa vär- derade sin livskvalitet i nutid och framtid lägst. Sammantaget hade samtliga problem minskat signifikant vid uppföljningen sex månader efter avslut. Värderingen av livskvalitet i nuet och för framtiden hade ökat signifikant, särskilt för flickorna. Känslan av sammanhang visade förbättringar för 70 % av de barn och unga som deltagit vid alla mättillfällen. Mängden insamlade data var dock för litet för att visa signifi- 31 kanta resultat för alla mätningar. Frågorna om huruvida stödgrupper är lika bra för barn i olika åldrar och för pojkar och flickor och för alla de olika föräldraproblem som de utvecklats och används för besvarades inte. Inte heller har utvärderingen analyserat enskilda individers situ- ation och förändring. Utredaren påpekar att detta är viktigt, särskilt för de barn och unga som har föräldrar med psykisk ohälsa, där det fanns barn med extremvärden i grupperna, vilka kvarstod efter avslutad grupp. Inte heller har blandade grupper utvärderats, vilket dock enligt utredaren också bör göras. En utvärdering av detta slag, påpekar utvärderaren, baserad på ett antal formulär som digi- taliserats kräver tid, kunskap och pengar för att kunna genomföras. Någon redovisning av kostnader och resurser för projektet finns dock inte med i rapporten. Utredaren konstarerar slutligen att en varaktig förändring av de reella livserfarenheterna, ut- över gruppdeltagandet, behövs för att känslan av sammanhang ska förändras. (Den kvalitativa information som samlats in av personalen i samtal med barn och föräldrar samt i de frågefor- mulär som används i grupperna har inte redovisats i rapporten.)

9.3 Barn som har bevittnat våld – Göteborg På uppdrag av Stiftelsen Allmänna Barnhuset har en forskningsstudie gjorts av stöd till barn som upplevt att deras mamma utsätts för våld (Almqvist m fl 2012). Inom ramen för projektet Bojen – utvärdering av stödinsatser för barn som bevittnat våld mot mamma och deras mam- mor har tre utvärderingar gjorts. De två första rapporterna handlar om mammorna. I den tredje rapporten fokuseras barnen som deltagit i Bojens grupprogram. Bojen är en ideell förening i Göteborg som driver verksamhet riktad till barn mellan 4 och 19 år som bevittnat våld mot sin mamma/pappa och till deras mammor/pappor. Verksamheten inrymmer krissamtal, individuella stödsamtal, sommarkoloniverksamhet och grupprogram för barn som bevittnat våld och föräldrar som utsatts för våld av sin partner. Definitionen av våld utgår från Alternativ till våld (ATV) i Oslo, dvs. den inbegriper fysiskt, psykiskt, ekonomiskt, sexuellt våld, kontroll och hot. Grupperna består av sex – åtta barn som träffas 1, 5 timme en gång i veckan 15 gånger. Föräldrarna går i parallell föräldragrupp. Programmet för barngrup- perna är manualbaserat och varje träff tar upp ett särskilt tema. Syftet är att ge barnen kunskap om våld, hur man reagerar när man utsätts för våld eller bevittnar våld och hur man kan på- verkas av det. Barnet ges begrepp som möjliggör för dem att prata om våldet. Man arbetar även med att uttrycka känslor och be vuxna om hjälp. Grupperna arbetar med samtal integre- rade med aktiviteter och övningar som innebär att man gestaltar med kroppen. Utvärderingen har genomförts vid tre tillfällen: vid den inledande kontakten på Bojen, efter programmets slut och ca ett år senare. Ett syfte med studien var att undersöka om barnens psykiska hälsa förbättrades. Ett annat syfte var att söka en djupare förståelse av hur barn som bevittnat våld mot mamma upplever sin situation, hur de påverkas av våldet, hur de tänker runt det de varit med om och hur de kan berätta om det. Barnen fick berätta om sina upplevel- ser, besvara skattningsformulär om sin psykiska hälsa och sina symtom på posttraumatisk stress. Mammorna besvarade också frågor om hur de uppfattade barnens psykiska hälsa och beteende Intervjuerna med mammorna tog också upp mammornas egen hälsa och hur de upplevt de parallella föräldragrupperna. Många barn föll bort under studiens gång, varför forskarna är försiktiga i tolkningen av resultatet. De kvalitativa studierna baseras på intervjuer med 14 barn mellan 8 och 12 år. 32

De flesta barnen (83 %) bodde tillsammans med sin ensamstående mamma, hälften hade mammor som invandrat från länder utanför Norden. För de flesta barn (87 %) var det deras biologiska pappa som hade utsatt mamman för våld. Hälften av barnen hade regelbunden kontakt med pappan. Majoriteten av barnen (83 %) hade själva utsatts för våld av samme för- övare som utsatt mamman för våld. De flesta barnen var mycket nöjda med grupprogrammet: att få träffa andra barn med samma erfarenheter, få tröst och få lära sig om våld. Majoriteten av barnen tyckte också att de hade lärt sig att bättre hantera svåra känslor och visa andra hur de kände sig och att själv kunna reglera när och hur känslorna visades. Barnen hade lättare för att be sin mamma om hjälp och de flesta hade fått nya kamrater och tyckte att det hade varit kul att delta i gruppen. Programmets fokus är i första hand att ge barnen stöd att hantera sina upplevelser och känslor samt att bryta ensamhet och skuldkänslor. Med tanke på barnens beskrivningar av sina erfarenheter och hur nöjda både barnen och deras mammor var med programmet finns, menar forskarna, anledning att tro att verksamheten fyller det målet. Flera av barnen förbättrade enligt sina mammor sin psykiska hälsa och barnen själva be- skrev färre symptom på posttraumatisk stress efter att de deltagit i programmet. Effekterna var dock små och effekten på längre sikt osäker. Flera barn mådde dock fortfarande dåligt efter att de deltagit i gruppen, och flera barn som mådde bättre efter programmet hade försämrats vid uppföljningen ett år efteråt. Forskarna konsterar att när våldet i familjen inneburit att barnen utvecklat allvarlig psykisk ohälsa behöver de vid sidan om gruppen mer specialiserad hjälp. Detta framkom också vid en nationell utvärdering som genomfördes 2008-2010 av verksamheter riktade till barn som bevittnat våld mot sin mamma (. En slutsats som forskarna drar är att man bör lyssna mer på barnen. Alla barnen hade en klar åsikt om hur de ville att umgänget med pappan skulle se ut och många kunde berätta om vilket stöd de behövde. Studien visar samtidigt hur svårt det är för barn att berätta om det våld de varit med om i familjen. Olika motsägelsefulla versioner försvårade för dem att bilda en sammanhängande och begriplig bild av vad som hade hänt. Det är, konsterar forskarna, svårt att berätta om sina erfarenheter för barn som lever i familjer där våld förekommer, men fortfa- rande förnekas. Forskarna påtalar att man i samband med utredningar måste ta hänsyn till både barnens rätt att själv beskriva sina upplevelser och till barnens svårigheter att göra detta på ett sammanhängande sätt. De föreslår att man underlättar för barnen genom att fokusera på deras egna upplevelser, handlingar och känslor. Studien summeras med ett antal rekommendationer om hur man kan underlätta för barn vars mamma utsätts för våld att berätta och de dem stöd. Att mäta effekt av gruppverksamhet visar sig dock även i denna studie vara svårt.

9.4 Nationell överblick av stödgrupper för barn Marie Söderlind (Söderlind 2012) vid Socialhögskolan i Lund har haft ett uppdrag av Social- styrelsen att utreda metoder och tillvägagångssätt för utvärdering av stödgruppsverksamhet via för- och eftermätningar. Som underlag har hon använt enkäter som besvarats av 107 kommuner och som visade att 85 verksamheter bedrev 180 stödgrupper. Sammanställningen av svaren visar att det i huvudsak är kommunerna som bedriver stöd- grupper i egen regi (83 %), i 14 % sker samverkan med kyrka, landsting eller frivilligorgani- 33 sation och i enstaka fall (3 %) bedriver dessa stödgrupper i egen regi. Vissa kommuner har bedrivit stödgrupper sedan början av 90-talet medan andra startat det senaste året. De vanligaste grupperna är stödgrupper för barn till föräldrar med missbruk, men det finns också många grupper för barn till psykiskt sjuka föräldrar, barn som upplevt våld i familjen eller barn till föräldrar i separationskonflikt. Cirka hälften av grupperna är blandande och öv- riga är inriktade mot en bestämd problematik. Målgruppen är vanligtvis barn i åldern 7–18 år, indelad i olika ålderskategorier, men det fö- rekommer att man tar emot barn ända från fyra års ålder och att ungdomar deltar ända upp till 21 år. Storleken på grupperna är 2–10 barn med ett genomsnitt på sex. Oftast träffas gruppen 1,5–2 timmar en gång i veckan under en termin. De vanligaste professionerna är socionomer och socialpedagoger. 60 % arbetar utifrån en specifik teori. Marie Söderlund konstaterar att det finns skillnader i teoretisk utgångspunkt och att valet av teori varierar mycket. Gruppens funktion beskrivs vara att ge barnen möjlighet att träffa andra barn i samma situ- ation, mycket fokus läggs på att våga prata om det man annars inte pratar om och lära sig ut- trycka, bearbeta och hantera sina känslor. En viktig del är att erbjuda en trygg och tillåtande miljö där barnen får ha roligt och bara får vara barn. En annan del är att förmedla kunskap kring problematiken. De flesta grupper arbetar med att avlasta barnen från skuld och skam, att stärka barnets självkänsla och att öka barnets förståelse och känsla av sammanhang. Beskrivningen av hur stödgrupperna arbetar stämmer väl med utvecklingen av stödgrup- perna i Gävleborg. Alla stödgrupper som besvarat enkäten arbetar med inskrivningssamtal och har rutiner kring detta. Majoriteten har också någon typ av avslutningssamtal med utvärdering med eget material. Arton enheter använder standardiserade instrument för utvärdering. Tre olika åsikter finns när det gäller att arbeta med mätinstrument: en grupp är generellt positiva och vill ha mer kunskap, en grupp önskar enklare formulär och en grupp vill inte mäta alls. Den sista gruppen anger bl a att de inte vill ställa frågor om psykisk ohälsa då frågorna kan upplevas som stigmatiserande och att det är föräldrarna som har problem, inte barnen. Det kan kännas som att man mäter för mätandets egen skull. De som är positiva till mätinstrument upplever dock dessa som tidskrävande, då många har sin huvudsakliga tjänst i någon annan verksamhet har de svårt att avsätta tid. Även tolkningen av resultatet upplevs som svårt. Söderlind diskuterar vad som är mätbart och konstaterar att stödgrupperna arbetar holistiskt och fokuserar på att förmedla kunskap, skapa relationer och att skapa en känsla av samman- hang för barnen. Mycket fokus ligger på att uttrycka och bearbeta känslor och att stärka bar- nens självkänsla. Med utgångspunkt från antagandet att barnen har en viss grad av psykisk ohälsa föreslår hon följande tänkbara mätområden: internaliseringsproblematik, externali- seringsproblematik, självkänsla/självbild, psykosomatiska problem, locus of control, känsla av sammanhang, relationer, kunskapstest. Därefter övergår hon till att diskutera lämpliga mätinstrument. En rad krav bör ställas på dessa: de ska mäta vad de utger sig för att mäta, de ska mäta samma sak varje gång, de ska kunna mäta förändringar hos respondenten, de bör ge en benämning av ett tillstånd utan att vara diagnosticerande. Det bör dessutom finnas svenska normvärden att jämföra med, eller åtminstone värden från svenska barngrupper i motsvarande ålder. Instrumenten ska också vara lätta att använda och resultaten enkla att tolka. 34

Därefter går Söderlind igenom en rad olika individ- och familjerelationsskalor.1 Hon menar att det är motiverat att använda sig av flera olika instrument för att få en helhetsbild. Här kommer då frågan om vad som är praktiskt möjligt och ekonomiskt motiverat in. De flesta in- strument betingar en kostnad och vissa instrument kräver expertkunskap för att kunna tolkas. Familjerelationsskalor kan, menar hon, vara användbara för grupper som också arbetar med föräldrarna. Idealet är enligt Söderlind randomiserade effektutvärderingar, vilket hon i nuläget dock be- dömer som orealistiskt då det är både kostnads- och tidskrävande. Det skulle däremot kunna genomföras inom ramen för ett forskningsprojekt. Samtidigt menar hon dock att för- och ef- termätningar bör kunna göras och ligga till grund för kommande forskning. Sådana mätvärden kan då användas av verksamheterna på både individ- och gruppnivå i planeringen av verk- samheten. Ett alternativ till randomisering är, menar hon, att göra en tidsseriestudie med mät- ningar på individnivå. De problemområden som det är relevant att arbeta med identifieras och individuella mål sätts upp tillsammans med barnet. Barnet får sedan skatta var han/hon befin- ner sig på en tiogradig skala före, under och efter insats. Problemidentifieringen kan göras på olika sätt. Detta kräver en diskussion om vilka mål som är rimliga att uppnå. Verksamheten behöver då definieras teoretiskt. Nackdelen med denna metod, påpekar Söderlind, är dock att den inte kommer att ge några tydliga svar på vad som orsakat en eventuell förändring eller huruvida förändringen skulle ha skett om barnet inte deltagit i gruppen. Söderlind menar dock att det är möjligt att dra vissa slutsatser såväl om stödgruppens styrkor och svagheter som om eventuella förändringar hos barnet. En verksamhete som arbetar med tidsseriestudier är Eleonoragruppen i Linköping. De har tagit fram fyra olika formulär till barn i olika åldrar om anledningen till att man kommit till gruppen, hur man känner inför att komma dit, om man känner skuld för jobbiga saker i fa- miljen, olika symtom, hur man mår här och nu samt tidigare och vad man tror om framtiden. Frågornas form varierar mellan frågor med öppna svar, frågor med fasta svarsalternativ samt frågor som besvaras via en skattningsskala. Formulären besvaras vid uppstart, under pågående insats samt vid avslut. Även föräldrar besvarar ett formulär om barnet. Söderlind föreslår att man börjar med att identifiera gruppen via mätningar i anslutning till gruppstart samt identifierar innehållet i insatsen på detaljnivå. Och att man sedan gör uppföl- jande mätningar antigen via tidsserier eller effektutvärderingar. Hon kommer dock fram till att det idag inte finns lämpliga instrument för alla de områden som önskas mätas. I stället re- kommenderar hon att man konstruerar egna formulär som mäter de faktorer man vill mäta, vilket har gjorts av Eleonoragruppen.

9.5 Gävleborg De verksamheter som beviljats medel från länsstyrelsen har rapporterat i enlighet med de krav som länsstyrelsen ställt i delrapporter och slutrapporter. I övrigt har olika verksamheter gjort olika typer av verksamhetsbeskrivningar och samlat in synpunkter från de barn och föräldrar som deltagit i barngrupperna, ofta inspirerade av enkäter framtagna inom ramen för något ut- bildningsprogram.

1 Beck ungdomsskalor – BUS, Youth Self Report – YSR, Strengths & Difficulties Questionnaires – SDQ, Känsla av sammanhang – Kasam, Kasam 13 & BarnKasam, Livets stege – Stegen, Familjeklimat – FK, Frågor om Familjemedlemmar – FoF. 35

Inom ramen för forskarcirkeln har för länet gemensamma enkäter till barn och föräldrar nu utarbetats som används från och med 2012 (se bilaga). Enkäterna innehåller frågor om bar- nens kön, ålder, familjesituation, hur de fick kunskap om gruppen, problembild i familjen, typ av grupp, om de gått i grupp tidigare, om förälder går i grupp samt om barnen får annan hjälp. Barnen får också värdera vad det betytt för dem att gå i gruppen genom skattningar av ett an- tal påståenden som är relaterade till målen med verksamheten. Enkäten innehåller också tre öppna frågor om vad de är mest nöjda med, vad som skulle kunna förbättras och frågan om de har något mer som de vill säga. Enkäterna kommer att skickas in halvårsvis till FoU Välfärd som sammanställer data från varje verksamhet och gör en länsövergripande sammanställning. FoU Välfärd kommer däref- ter att sammankalla samordnare/representanter för barnstödsgrupperna i länet två gånger per år för att redogöra för och analysera resultatet av sammanställningen. Tanken är att statistiken ska kunna användas i verksamhetsplaneringen. Resultatet av inskickade data för 2012 finns i bilaga till denna rapport. Vi har inte i nuläget bedömt det som realistiskt att starta den typ av utvärdering som gjorts i Uppsala län baserad på ett antal instrument och med behov av inköp av ett särskilt datapro- gram samt mer omfattande personalresurser för såväl ifyllande av enkäter som för bearbetning och analys av dessa. Däremot skulle de enkäter som fylls i av barn och föräldrar vid gruppernas avslutning kunna utvecklas vidare i enlighet med tidsstudiemodellen.

36

Referenser

Almqvist, K., Georgsson, A., Grip, K. och Broberg, A. (2012). Stöd till barn som upplevt att mamma utsätts för våld – erfarenheter från en studie av barn som deltagit i Bojens grupprogram. Delrapport. Stockholm: Stiftelsen Allmänna Barnhuset. Antonovsky, A. (1999). Hälsans mysterium. Stockholm: Natur och Kultur. Forinder, U. & Hagborg, E. (2008): Stödgrupper för barn och ungdomar. Lund: Studentlitteratur. Junis (IOGT-NTOs Juniorförbund) (2013). Raka besked – Om kommunernas stöd till barn som växer upp i familjer med missbruk. Linköping: Larsson Offsettryck. Skerfving, A. (2012). Hur vet vi att det hjälper? Om effektutvärdering av stödgrupper för barn och ungdom. FoU-rapport 2012/1. Uppsala: Regionförbundet Uppsala län. Sandvikens kommun (2004). Barn och ungdomar som lever i missbruksmiljöer: Handlingsplan. Statens Folkhälsoinstitut (2008). Barn i familjer med alkohol- och narkotikaproblem. Stockholm: Strömberg Söderlind, M. (2012). Stöd till strukturerad uppföljning av stödgruppsverksamhet för barn i familjer med missbruk. Lunds universitet: Socialhögskolan.

37

Bilaga 1. Resultat totalt – vilka är barnen?

Sju kommuner har inlämnat dokumentation kring barnen i gruppverksamhet. 154 barn deltog i gruppverksamhet under helåret 2012 i sju av länets kommuner (tabell 1).

Tabell 1. Antalet barn i gruppverksamhet efter kommuner. Helår 2012. Antal barn.

Antal

Sandviken 25 Gävle 60 Söderhamn 16 Bollnäs 26 Ovanåker 5 Ljusdal 19 Hudiksvall 3 Totalt 154

Fler flickor (71 %) än pojkar (29 %) deltog i gruppverksamheterna (tabell 2).

Tabell 2. Kön. Antal och procent.

Antal Procent

Pojke 45 29 Flicka 109 71 Totalt 154 100

I genomsnitt var barnen 11 år (11,21) (tabellbilaga, tabell 1 sid 57).

75 % av barnen var 7–12 år och 16 % 13–16 år (tabell 3). Yngsta barnet var 7 år och den äldste 20 år (tabellbilaga, tabell 1).

Tabell 3. Åldersgrupp. Antal och procent.

Antal Procent

7 - 12 år 115 75 13 - 16 år 24 16 17 - 20 år 15 10 Totalt 154 100

28 % av barnen bodde med en ensamstående mamma och 21 % växelvis hos sin mamma och pappa och 20 % med en biologisk förälder + styvförälder. 16 % av barnen bodde med båda sina biologiska föräldrar (tabell 4). 38

Tabell 4. Hur bor barnet? Antal och procent.

Antal Procent Bor med båda föräldrarna 24 16 Bor med förälder + styvförälder 31 20 Bor med ensamstående mamma 43 28 Bor med ensamstående pappa 9 6 Växelvis boende hos mamma/pappa 33 21 Familjehem - släktingplacering 5 3 Familjehem - främmande familjehem 6 4 Annan familjesituation 3 2 Totalt 154 100

Om vi kategoriserar barnens familjeförhållanden utifrån andel barn som levde med sina båda biologiska föräldrar eller andra familjeförhållanden finner vi att 16 % av barnen levde med sina båda biologiska föräldrar. Majoriteten av (84 %) levde alltså i splittrade familjer eller i andra familjesituationer (tabell 5).

Tabell 5. Andel barn i splittrade familjer. Antal och procent

Antal Procent Bor med båda biologiska föräldrarna 24 16 Andra familjeförhållanden 116 75 Placerad i familjehem eller annan familjesituation 14 9 Totalt 154 100

39 % av barnen erhöll information om barngruppsverksamheten via socialtjänsten, 30 % via sin släkt, bekanta eller kompisar och 17 % genom skolan. Annan informationskälla var 14 %, då kom informationen från t ex beroendecentrum, familjecentrum, ungdomsmottagning, kvin- nojour, kurator eller BUP (Barn- och ungdomspsykiatrin) (tabell 6). Tabell 6. Information om barngruppen. Antal och procent. Antal Procent

Genom socialtjänsten 56 39 Genom skolan 24 17 Genom min släkt/bekanta/kompisar 43 30 Genom annan 20 14 Totalt 143 100 Bortfall 11 Totalt 154

Mer än hälften av barnen (55 %) erhöll inte något annat stöd än från barngruppsverksam- heten. 17 % erhöll särskilt stöd i skolan och 15 % var aktuella för insatser från socialtjänsten (tabell 7). 2

2 Den totala procentsiffran uppgår till 112 % (mer än 100 %) p.g.a. att några av barnen erhöll mer än en hjälpinsats. 39

Tabell 7. Får barnet stöd från någon annan? Antal och procent.

Antal Procent av fall

Nej, ingen annan hjälp 84 55 % Ja, hjälp inom socialtjänsten 23 15 % Ja, BUP 12 8 % Ja, Barnhabiliteringen 2 1 % Ja, Stöd i skolan 26 17 % Ja, Barn och familjehälsan 7 5 % Ja, annan hjälp 19 12 % Totalt 173 112 %

35 % av barnen erhöll en stödinsats utöver barngruppverksamheten och 8 % av barnen hade två pågående stödinsatser utöver deltagande i gruppverksamhet (tabell 8).

Tabell 8. Antal stödinsatser Antal och procent.

Antal Procent

0 84 55 1 54 35 2 13 8 3 3 2 Totalt 154 100

De vanligaste problemen i barnens familjer var missbruk (57 %), följt av separationskonflik- ter (35 %), psykiska problem (18 %) och våld mellan vuxna (11 %) (tabell 9).3

Tabell 9. Problem i familjen. Antal och procent.*

Antal Procent av fall

Missbruk 84 57 % Psykiska problem 26 18 % Våld mellan vuxna i hemmet 16 11 % Separationskonflikter 52 35 % Andra problem 18 12 % Totalt 196 133 % *Bortfall = 7

I 73 % av familjerna förekom en problematik, i 22 % av familjerna förelåg två samtidiga pro- blem och i 5 % (antal 7) förelåg tre samtidiga problem i familjen (tabell 10).

3 Den totala procentsiffran uppgår till 133 % (mer än 100 %) p.g.a. att det i några familjer förekom mer än ett problem. 40

Tabell 10. Antal problem i familjen. Antal och procent.

Antal Procent 1 107 73 2 32 22 3 7 5 4 1 1 Totalt 147 100 Bortfall 7 Totalt 154

Av de samtidiga problemen i familjerna finner vi att missbruk ofta förekom tillsammans med psykiska problem eller separationskonflikter (tabellbilaga, tabell 2 sid 57). De vanligaste familjeproblemen för pojkar var missbruk (55 %) följt av separationskon- flikter (40 %) och för flickor missbruk (58 %), separationskonflikter (33 %) och i viss mån psykiska problem (19 %) (tabell 11).

Tabell 11. Kön efter problem i familjen. Antal och procent.*

Kön barn Totalt

Pojke Flicka Missbruk 23 61 84 55 % 58 % Psykiska problem 6 20 26 14 % 19 % Våld mellan vuxna i hemmet 4 12 16 10 % 11 % Separationskonflikter 17 35 52 40 % 33 % Andra problem 5 13 18 12 % 12 % Totalt 42 105 147 * Bortfall = 7

Det vanligaste var att pappan hade problem i familjen (46 %), följt av problem hos både mamman och pappan (27 %) (tabell 12).

Tabell 12. Vem i familjen har problem? Antal och procent.

Antal Procent Pappa 64 46 Mamma 23 17 Både mamma och pappa 37 27 Styvpappa 6 4 Styvmamma 1 1 Syskon 7 5 Totalt 138 100 Bortfall 16 Totalt 154 41

Hos pappan var missbruk det vanligaste problemet (78 %) och hos mamman psykiska pro- blem (57 %) följt av missbruk (52 %). Hos både mamman och pappan var separationskon- flikter (65 %) den dominerande problematiken (tabell 13).

Tabell 13. Vem har problem i familjen jämfört med problem.* Vem i familjen har problem Totalt Pappa Mamma Både mamma Styv- Styv- Syskon och pappa pappa mamma Missbruk 49 12 12 5 0 5 83 78 % 52 % 32 % 83 % 0 % 71 % Psykiska problem 6 13 7 0 0 0 26 10 % 57 % 19 % 0 % 0 % 0 % Våld mellan vuxna i 7 2 5 2 0 0 16 hemmet 11 % 9 % 14 % 33 % 0 % 0 % Separationskonflikter 15 5 24 0 1 0 45 24 % 22 % 65 % 0 % 100 % 0 % Andra problem 4 7 2 1 0 2 16 6 % 30 % 5 % 17 % 0 % 29 % Totalt 63 23 37 6 1 7 137 * Bortfall = 17

Hälften av barnen (50 %) hade deltagit i gruppverksamheten ”Barn till missbrukande föräld- rar” och 30 % i gruppverksamheten ”Barn till separerade föräldrar” (tabell 14).

Tabell 14. Vilken grupp har barnet avslutat? Antal och procent.

Antal Procent Missbruk 71 50 Psykisk ohälsa 12 8 Bevittnat våld 16 11 Barn till separerade föräldrar 42 30 Annan grupp 1 1 Totalt 142 100 Bortfall 12 Totalt 154

De flesta av barnen (72 %) hade aldrig tidigare gått i grupp. Av de barn som tidigare hade deltagit i gruppverksamhet hade de flesta (19 %) gått i gruppen ”Barn till missbrukande för- äldrar”(19 %) (tabell 15).

42

Tabell 15. Har barnet tidigare gått i grupp? Antal och procent.*

Antal Procent av fall

Nej, aldrig tidigare gått i grupp 110 72 % Ja, grupp Missbruk 29 19 % Ja, grupp Psykisk ohälsa 2 1 % Ja, grupp Bevittnat våld 6 4 % Ja, grupp Barn till separerade föräldrar 5 3 % Annan grupp 4 3 % Totalt 156 102 % * Bortfall = 1.

39 % av barnens föräldrar gick vid tillfället i föräldragrupp i samma verksamhet som barnet, antingen på samma ställe (33 %) eller på annat ställe (6 %). Mer än hälften (54 %) av barnens föräldrar deltog dock inte i någon gruppverksamhet (tabellbilaga, tabell 3 sid 57).

Resultat – hur upplevde barnen gruppverksamheten?

De flesta av barnen (64 %) ansåg att gruppen hade varit till mycket god hjälp, vi finner bl.a. att 72 % instämde helt (5) i att de blivit lyssnade till i gruppen och 74 % instämde helt (5) i att det hade varit mycket bra att träffa andra barn med liknande erfarenheter (tabell 16).

Tabell 16. Om att gå i gruppen. Procent.

Instämmer Instämmer inte alls 2 3 4 helt

Jag tycker att gruppen 0 % 2 % 14 % 20 % 64 % har varit till god hjälp * Jag har blivit lyssnad till i 0 % 1 % 11 % 16 % 72 % gruppen ** Det har varit bra att träffa 1 % 2 % 5 % 19 % 74 % andra med liknande erfa- renheter ***

*Bortfall = 2 **bortfall = 2 ***bortfall = 3.

Vi noterar också att 43 % av barnen instämde helt (5) i att de visste mera om missbruk/-psy- kisk sjukdom/våld och konflikter mellan vuxna efter deltagandet i gruppen. 47 % av barnen instämde helt (5) i att de lättare kunde uttrycka sina känslor (tabell 17).

43

Tabell 17. Efter gruppen. Procent. Instämmer Instämmer helt inte alls 2 3 4

Nu vet jag mer om missbruk 4 10 19 23 43 m.m.* Det har blivit lättare att prata med 12 13 19 18 39 mina föräldrar ** Nu har jag lättare att be om hjälp 3 11 20 23 42 *** Jag kan lättare uttrycka mina 5 10 18 21 47 känslor **** Jag tänker mer på mig själv och 6 9 27 26 32 vad jag behöver ***** Jag har lättare att säga vad jag 9 8 24 15 44 tycker till mina kompisar ******

*Missing = 4 **missing = 10 ***missing = 6 ****missing = 8 *****missing = 3 ******missing = 6.

Vid en sammanställning, i fallande skala, av medelvärden (skala 1 – 5) kring barnens upple- velser av gruppverksamheten finner vi att det högsta medelvärdet (mest nöjd) rörde upplevel- sen av att träffa andra barn med liknande erfarenheter (4,62) och att ha blivit lyssnad till i gruppen (4,59). Lägst medelvärde (minst nöjd) rörde upplevelsen av att det efter gruppen har blivit lättare att prata med sina föräldrar (3,60) (tabell 18).

Tabell 18. Sammanställning medelvärden. Skala 1 – 5. 1 = mycket dåligt, 5 = mycket bra.

Antal Medelvärde

Det har varit bra att träffa andra barn med liknande erfarenheter 151 4,62 Jag har blivit lyssnad till i gruppen 152 4,59 Jag tycker att gruppen har varit till god hjälp 152 4,45 Jag kan lättare uttrycka mina känslor efter att jag gått i gruppen 146 3,95 Nu vet jag mera om missbruk/psykisk sjukdom/våld mellan vuxna 150 3,92 Nu har jag lättare att be om hjälp när jag behöver det 148 3,89 Jag har lättare att säga vad jag tycker till mina kompisar 148 3,77 Jag tänker mer på mig själv och vad jag behöver 151 3,68 Det har blivit lättare att prata med mina föräldrar nu 144 3,60

I tabell 18 redovisas medelvärden ”Om att gå i gruppen” jämfört typ av grupp. Vi noterar bl.a. att ett medelvärde på 4,57 rörande frågan om ”gruppen har varit till god hjälp” i gruppen ”Missbruk” jämfört medelvärdet 4,29 rörande samma fråga i grupp ”Barn till separerade för- äldrar” (tabell 19).4

4 Notera att det kan vara vanskligt att jämföra medelvärden mellan grupperna p.g.a. det ojämna deltagarantalet. 44

Tabell 19. Om att gå i gruppen jämfört typ av grupp. Medelvärden, skala 1 – 5.5

Typ av grupp Jag tycker att Jag har blivit Det har varit bra gruppen har varit lyssnad till i att träffa andra till god hjälp gruppen barn med liknande erfaren- heter Missbruk Medel 4,57 4,68 4,78 Antal 69 69 68 Psykisk ohälsa Medel 4,17 4,25 4,83 Antal 12 12 12 Bevittnat våld Medel 4,75 4,56 4,50 Antal 16 16 16 Barn till separerade Medel 4,29 4,55 4,50 föräldrar Antal 42 42 42 Totalt Medel 4,45 4,58 4,65 Antal 140 140 139

När vi jämför medelvärdet ”Efter gruppen” i jämförelse mellan typer av grupper noterar vi bl.a. ett medelvärde på 4,30 rörande frågan om ”nu vet jag mera om missbruk m.m.” i grupp ”Missbruk” jämfört medelvärde 3,53 rörande samma fråga i grupp ”Barn till separerade för- äldrar” (tabell 20)

Tabell 20. Efter gruppen jämfört typ av grupp. Medelvärden, skala 1 – 5. Typ av grupp Nu vet Det har Nu har jag Jag kan lät- Jag tän- Jag har lät- jag mera blivit lät- lättare att tare ut-trycka ker mer tare att om tare att be om mina känslor på mig säga vad miss- prata med hjälp när efter att jag själv och jag tycker bruk mina för- jag behö- gått i gruppen vad jag till mina m.m äldrar ver det be-höver kompisar

Missbruk Medel 4,30 3,55 3,84 3,97 3,77 3,97 Antal 69 66 67 66 69 66 Psykisk ohälsa Medel 3,75 3,50 3,83 4,25 4,17 3,58 Antal 12 12 12 12 12 12 Bevittnat våld Medel 3,19 3,67 4,31 3,73 3,44 3,94 Antal 16 15 16 15 16 16 Barn till separerade Medel 3,53 3,74 3,80 3,90 3,56 3,37 föräldrar Antal 40 38 40 40 41 41 Totalt Medel 3,88 3,59 3,87 3,93 3,70 3,73 Antal 138 132 136 134 139 136

De allra flesta barnen (70 %) skulle kunna tänka sig att tipsa en kompis om barngruppsverk- samheten (tabellbilaga, tabell 4 sid 57).

5 ”Annan grupp” redovisas ej p.g.a. för få deltagare (1). 45

Öppna frågor

Barnen fick i slutet av enkäten skriva ner sina upplevelser av gruppverksamheten.

Fråga 1. Vad är du mest nöjd med?

Allt har varit roligt Att ingenting man säger är fel Det har blivit bättre med mitt själv- förtroende.

Allting. Att få glass. Att jag fick en sten. Fikat och att få nya kompisar, mm.

Att alla visade respekt för Att jag fick gå här. Få fika, träffa andra varandra och lyssnade.

Att det finns andra som har det Att jag fick säga vad jag känner. Gemenskapen, att få ett nytt per- lika som jag spektiv till sig själv

Att det hjälper och att man får Att jag fick träffa andra barn med Gemenskapen! träffa nya kompis samma problem

Att det varit roligt Att ha träffat andra barn som har Jag har fått nya kompisar! samma problem.

Att få hjälp. Mitt självförtroende Att ha vågat dela med sig o prata Jag har lärt mig bättre hur jag har blivit bättre om det jobbiga. ska/kan prata med dom som miss- brukar i min familj

Att få höra andras bakgrund och Att jag inte vill att mina föräldrar Att jag har fått hjälp och blivit mo- få berätta sin. Och alla kompisar. ska flytta ihop digare

Att få komma hit och slappna av Att kunna prata med folk man inte Att man alltid kunnat komma hit och veta att jag inte är ensam. känner även fast man haft en "skitdag"

Att få lära känna fler som har Att leka de olika lekarna Att man får hjälp och börjar förstå samma problem mera.

Att få lära sig mer saker om Att man får prata ut om vad man Att man får rita. Att man får klä ut missbruk känner och tycker. sig. Lekar. Fika.

Att få prata i grupp Att man får säga vad man vill Att få veta att det är många fler som har/haft det som jag

Att få prata om känslor Att man pratar om hur man har det Att få veta att jag är unik och bra som jag är.

Att få prata ur saker Att prata om mamma Att ha träffat andra barn som har samma problem.

Att få prata ut. Att se att det inte bara är jag som Att få träffa andra med samma har föräldrar med problem problem.

Att få träffa andra barn som har Jag vågar säga mer till mamma Att ha vågat dela med sig o prata det lika svårt som jag och säga hur/vad jag känner. om det jobbiga.

Att få träffa andra med liknande Jag är mest nöjd med att vi har Jag är mest nöjd över att jag kan situation och att få prata om kunnat prata. känna mig avslappnad mina känslor

46

Fråga 2. Vad skulle kunna vara bättre?

Att det är 20 gånger! Den är redan för bra det går Att det inte ska va så pratigt inte att förbättra.

Att få mer goda saker att äta Det är redan bra som det är. Att fnissa mindre i gruppen på, på mellis

Att gruppen är 2 timmar Flera gånger. Att man pratar mer

Att gå ut och variera miljö Inget allt är perfekt Att vi behöver inte använda kategorier.

Att ha samma fika och mer le- INGET! Allt var bäst! Blandat med tjejer och killar. kar

Att leka mer i gruppen Kanske lite mer fakta om saker Flera killar i gruppen.

Att äta godis Kladdkaksfika varje gång Haft flera kompisar från skolan

Både killar och tjejer mer fakta om missbruk Inte så mycket. Men lite fler tacokvällar eller bio m.m.

Mer fika Mera aktiviteter och lekar Jag kan inte komma på något, men för mig så var allting väl- digt bra.

Mer nalleleken Mera film! Jag skulle vilja lära mig mer om droger, t.ex. Namn på alli- hopa och hur de fungerar

Mer prat Mera filmer och flera träffar. Kanske prata mer om proble- men och lite mer information om varför och hur man gör för att få det bättre

Mer samtal om "djupet" i pro- Rita Mer fika! blemen

Mera lekar Tydligare tema för varje tillfälle Mer gurka som jag älskar på fikat!

Mera filmer! Vara lite fler killar Mer lekar och godis.

Mindre bråkigt Äldre barn. Mera lekar.

Prata mer om hur det är i fa- MER TID! Om den hade varit fler dar i miljen veckan.

Pratat mer om eget bruk Större grupp Tycker att det borde hålla på lite mer än 13 veckor

Rita mer! Prata mer om hur det är i fa- miljen

47

Fråga 3. Har du något mer att säga?

Lena o Britt-Marie är jättebra Det har varit kul! Ja, att jag kommer att sakna ledare som jag kommer sakna gruppen. väldigt mycket.

Att det har varit jättebra. Tack Det här har varit jättebra Ja! Ni är de bästa lärarna

Att det har varit kul att träffa ja tack för allt stöd Jag tycker att barn som säger alla : ) nej till att gå i grupp på grinden har missat något speciellt

Att det skall vara grupp igen Jag skulle vilja gå i parallella Jag tycker Grinden var bättre gruppen igen. än jag trodde, likaså perso- nerna.

Bara att gruppen har varit jät- Jag vill att gruppen skall hålla Jag är nöjd med att gå i grup- tebra! på längre. pen

Att fröknarna var snälla Ja, fikat var gott Leka ute någon gång.

Jag vill gå i gruppen igen Ni är bra ledare. Nej, bara tack för att jag fick gå här.

Jag önskar jag kunde ha er Ni har fostrat mig bra Jag är Grinden har räddat mitt liv hemma o ta fram er när jag verkligen nöjd med mig själv. mår dåligt. Tack för all hjälp!

Tack för att jag har fått vara TACK hoppas att jag får gå Det var roligt att träffa kompi- med i gruppen! igen sar

Tack för erat stöd Att det är en bra grupp för Det var roligt att gå här barn/ungdomar

Kommunredovisning6 Följande avsnitt redovisar resultatet uppdelat på de sju kommunerna.

Tabell 21. Antalet barn i gruppverksamhet, sju kommuner. Helår 2012. Antal barn. Antal Sandviken 25 Gävle 60 Söderhamn 16 Bollnäs 26 Ovanåker 5 Ljusdal 19 Hudiksvall 3 Totalt 154

Som exempel finner vi att i Gävle var andelen flickor i gruppverksamheten 80 % och pojkar 20 %. I Ljusdal finner vi en något jämnare könsfördelning, 53 % flickor och 47 % pojkar (ta- bell 22).

6 Observera att det är vanskligt att jämföra mellan kommuner pga. den ojämna fördelningen av antalet barn. 48

Tabell 22. Kön, sju kommuner. Antal och procent. Kön barn Totalt Pojke Flicka Sandviken 7 18 25 28 % 72 % 100 % Gävle 12 48 60 20 % 80 % 100 % Söderhamn 9 7 16 56 % 44 % 100 % Bollnäs 6 20 26 23 % 77 % 100 % Ovanåker 1 4 5 20 % 80 % 100 % Ljusdal 9 10 19 47 % 53 % 100 % Hudiksvall 1 2 3 33 % 67 % 100 % Totalt 45 109 154 29 % 71 % 100 %

I jämförelse mellan kommunerna finner vi att Sandviken, i genomsnitt, hade de yngsta barnen (9,16 år) i gruppverksamheten. I Gävle var barnen i genomsnitt 12 år (12,33) (tabell 23).

Tabell 23. Ålder, sju kommuner. Medelvärde.

Kommun Medel Antal Sandviken 9,16 25 Gävle 12,33 60 Söderhamn 10,31 16 Bollnäs 10,50 26 Ovanåker 11,40 5 Ljusdal 11,26 19 Hudiksvall 16,00 3 Totalt 11,21 154

I Sandviken och Söderhamn uppgick andelen barn i åldern 7 – 12 år till 96 respektive 94 %, andelen ungdomar 17 – 20 år uppgick till 23 % i Gävle (tabell 24).

49

Tabell 24. Åldersgrupp, sju kommuner. Åldersgrupp Totalt 7 - 12 år 13 - 16 år 17 - 20 år Sandviken 24 1 0 25 96 % 4 % 0 % 100 % Gävle 33 13 14 60 55 % 22 % 23 % 100 % Söderhamn 15 1 0 16 94 % 6 % 0 % 100 % Bollnäs 23 3 0 26 88 % 12 % 0 % 100 % Ovanåker 5 0 0 5 100 % 0 % 0 % 100 % Ljusdal 15 4 0 19 79 % 21 % 0 % 100 % Hudiksvall 0 2 1 3 0 % 67 % 33 % 100 % Totalt 115 24 15 154 75 % 16 % 10 % 100 %

Andelen barn som levde med en ensamstående mamma var 44 % i Söderhamn och 42 % i Ljusdal. I Gävle och Bollnäs uppgick andelen barn som bodde i familjehem eller levde i andra familjesituationer till 17 respektive 15 % (tabell 25).

Tabell 25. Hur bor barnet? Sju kommuner. Antal och procent.

Hur bor barnet? Totalt Med båda Med förälder Med ensam- Med ensam- Växelvis Placering föräldrar + styvför- stående stående boende Annan älder mamma pappa Familjesituation Sandviken 5 5 2 1 12 0 25 20 % 20 % 8 % 4 % 48 % 0 % 100 % Gävle 8 9 17 4 12 10 60 13 % 15 % 28 % 7 % 20 % 17 % 100 % Söderhamn 5 4 7 0 0 0 16 31 % 25 % 44 % 0 % 0 % 0 % 100 % Bollnäs 1 6 9 2 4 4 26 4 % 23 % 35 % 8 % 15 % 15 % 100 % Ovanåker 2 2 0 1 0 0 5 40 % 40 % 0 % 20 % 0 % 0 % 100 % Ljusdal 2 4 8 1 4 0 19 11 % 21 % 42 % 5 % 21 % 0 % 100 % Hudiksvall 1 1 0 0 1 0 3 33 % 33 % 0 % 0 % 33 % 0 % 100 % Totalt 24 31 43 9 33 14 154 16 % 20 % 28 % 6 % 21 % 9 % 100 % 50

Mer än hälften av barnen i Gävle (54 %) erhöll information om gruppverksamheten via soci- altjänsten. Information via släkt och bekanta var högst i Söderhamn (63 %) och i Sandviken (61 %) (tabell 26).

Tabell 26. Information om barngruppen. Sju kommuner. Antal och procent. Information om barngruppen Totalt Genom social- Genom Genom min Genom annan tjänsten skolan släkt/bekanta/ kompisar Sandviken 8 1 14 0 23 35 % 4 % 61 % 0 % 100 % Gävle 30 5 12 9 56 54 % 9 % 21 % 16 % 100 % Söderhamn 2 2 10 2 16 13 % 13 % 63 % 13 % 100 % Bollnäs 6 10 5 2 23 26 % 43 % 22 % 9 % 100 % Ovanåker 2 2 0 0 4 50 % 50 % 0 % 0 % 100 % Ljusdal 6 4 1 7 18 33 % 22 % 6 % 39 % 100 % Hudiksvall 2 0 1 0 3 67 % 0 % 33 % 0 % 100 % Totalt 56 24 43 20 143 39 % 17 % 30 % 14 % 100 %

De allra flesta barnen i Sandviken (72 %) hade inget annat stöd förutom från gruppverksam- heten, jämfört med 48 % i Gävle och 47 % i Ljusdal. I Bollnäs hade 19 % av barnen stöd från BUP, stöd i skolan hade 31 % av barnen i Söderhamn och 22 % i Gävle (tabell 27).

51

Tabell 27. Får barnet stöd från någon annan? Sju kommuner. Antal och procent. Totalt Nej Social- BUP Barn- Skolan Barn o Annan tjänsten hab. familje- hjälp hälsan Sandviken 18 4 1 0 2 1 1 25 72 % 16 % 4 % 0 % 8 % 4 % 4 % Gävle 29 15 4 1 13 1 6 60 48 % 25 % 7 % 2 % 22 % 2 % 10 % Söderhamn 8 0 1 0 5 1 2 16 50 % 0 % 6 % 0 % 31 % 6 % 13 % Bollnäs 14 1 5 1 4 2 2 26 54 % 4 % 19 % 4 % 15 % 8 % 8 % Ovanåker 3 1 0 0 0 0 1 5 60 % 20 % 0 % 0 % 0 % 0 % 20 % Ljusdal 9 2 1 0 2 2 7 19 47 % 11 % 5 % 0 % 11 % 11 % 37 % Hudiksvall 3 0 0 0 0 0 0 3 100 % 0 % 0 % 0 % 0 % 0 % 0 % Totalt 84 23 12 2 26 7 19 154

I Sandviken förekom det i 48 % av fallen problem med missbruk i familjerna och i 40 % sepa- rationskonflikter. Psykiska problem förekom i 31 % av fallen i Gävle och våld mellan vuxna i 19 % i Gävle (tabell 28).

Tabell 28. Problem i familjen. Sju kommuner. Antal och procent.* Totalt Missbruk Psykiska Våld mellan Separations- Andra problem vuxna i konflikter problem hemmet Sandviken 12 3 3 10 2 25 48 % 12 % 12 % 40 % 8 % Gävle 32 18 11 22 9 59 54 % 31 % 19 % 37 % 15 % Söderhamn 16 1 1 0 0 16 100 % 6 % 6 % 0 % 0 % Bollnäs 11 4 1 9 2 23 48 % 17 % 4 % 39 % 9 % Ovanåker 3 0 0 0 2 5 60 % 0 % 0 % 0 % 40 % Ljusdal 9 0 0 11 3 18 50 % 0 % 0 % 61 % 17 % Hudiksvall 1 0 0 0 0 1 100 % 0 % 0 % 0 % 0 % Totalt 84 26 16 52 18 147 *Bortfall = 7.

52

I Gävle finner vi att det i genomsnitt förekom närmare två (1,56) samtidiga problem i famil- jerna och att barnen i genomsnitt hade närmare en (0,67) stödinsats förutom deltagandet i gruppverksamheten. I Bollnäs förekom ett problem (1,17) i familjerna och närmare en (0,58) pågående stödinsats utöver gruppverksamheten (tabell 29).

Tabell 29. Antal stödinsatser och antal problem i familjerna. Sju kommuner. Medel, genomsnitt. Kommun Antal problem i Antal Antal stödinsatser Antal familjen* Medel Medel Sandviken 1,20 25 ,36 25 Gävle 1,56 59 ,67 60 Söderhamn 1,13 16 ,56 16 Bollnäs 1,17 23 ,58 26 Ovanåker 1,00 5 ,40 5 Ljusdal 1,28 18 ,74 19 Hudiksvall 1,00 1 ,00 3 Totalt 1,33 147 ,58 154 * Bortfall = 7.

I Sandviken har 44 % av barnen gått i grupp rörande missbruk och 40 % i grupp för barn till separerade föräldrar. I Bollnäs och Ljusdal har de flesta barnen (79 respektive 74 %) deltagit i grupp för barn till separerade föräldrar. Gävle och Sandviken är de enda kommuner som har haft gruppverksamhet för barn som har bevittnat våld (tabell 30).

Tabell 30. Typ av gruppverksamhet. Sju kommuner. Antal, procent.* Vilken grupp har avslutats Totalt Missbruk Psykisk Bevittnat Barn till se- Annan ohälsa våld parerade för- grupp äldrar Sandviken 11 0 4 10 0 25 44 % 0 % 16 % 40 % 0 % 100 % Gävle 28 12 12 7 1 60 47 % 20 % 20 % 12 % 2 % 100 % Söderhamn 16 0 0 0 0 16 100 % 0 % 0 % 0 % 0 % 100 % Bollnäs 3 0 0 11 0 14 21 % 0 % 0 % 79 % 0 % 100 % Ovanåker 5 0 0 0 0 5 100 % 0 % 0 % 0 % 0 % 100 % Ljusdal 5 0 0 14 0 19 26 % 0 % 0 % 74 % 0 % 100 % Hudiksvall 3 0 0 0 0 3 100 % 0 % 0 % 0 % 0 % 100 % Totalt 71 12 16 42 1 142 50 % 8 % 11 % 30 % 1 % 100 % * Bortfall = 12. 53

Vi finner att de barn som har deltagit i grupp för barn med föräldrar med psykisk sjukdom hade en problembelastning i familjen som uppgick till närmare två problem (1,83). Barn som gick i grupp med separerade föräldrar hade en problembelastning på drygt ett problem (1,18) i familjen (tabell 31).

Tabell 31. Problembelastning i familjerna jämfört typ av gruppverksamhet. Medel.* Typ av gruppverksamhet Medel Antal Missbruk 1,29 68 Psykisk ohälsa 1,83 12 Bevittnat våld 1,44 16 Barn till separerade föräldrar 1,18 38 Annan grupp 2,00 1 Totalt 1,33 135 * Bortfall = 12.

Tabell 32. Om att gå i gruppen. Sju kommuner. 1 = Mycket dåligt, 5 = Mycket bra. Medel. Kommun Jag tycker att grup- Jag har blivit lyss- Det har varit bra att pen har varit till god nad till i gruppen träffa andra barn med hjälp liknande erfarenheter Sandviken Medel 4,60 4,56 4,52 Antal 25 25 25 Gävle Medel 4,48 4,58 4,75 Antal 60 60 60 Söderhamn Medel 4,56 4,75 4,69 Antal 16 16 16 Bollnäs Medel 4,23 4,69 4,38 Antal 26 26 26 Ovanåker Medel 5,00 4,50 5,00 Antal 4 4 4 Ljusdal Medel 4,50 4,44 4,61 Antal 18 18 18 Hudiksvall Medel 3,00 4,33 4,00 Antal 3 3 2 Totalt Medel 4,45 4,59 4,62 Antal 152 152 151

Ovanstående tabell redogör för medelvärdet utifrån barnens bedömningar i enkäten om att gå i gruppen, ju närmare värdet 5,0, desto bättre ”betyg”. Som exempel, finner vi att barnen som gått i grupp i Sandviken har gett ”betyget” 4,60 rörande frågan ”Jag tycker att gruppen varit till god hjälp” (tabell 32).

54

Tabell 33. Efter gruppen. Sju kommuner. 1 = Mycket dåligt, 5 = Mycket bra. Medel. Kommun Nu vet jag Det har Nu har jag lät- Jag kan lät- Jag tänker mer Jag har mera om blivit lät- tare att be om tare uttrycka på mig själv lättare att missbruk/- tare att hjälp när jag mina känslor och vad jag be- säga vad psykisk prata med behöver det efter att jag höver jag tycker sjukdom/ mina för- gått i gruppen till mina våld mellan äldrar nu kompisar vuxna

Sandviken Medel 3,76 3,16 3,72 3,64 3,32 2,80 Antal 25 25 25 25 25 25 Gävle Medel 3,80 3,55 3,93 4,02 3,85 4,07 Antal 59 56 58 57 59 59 Söderhamn Medel 4,56 4,31 4,38 4,56 3,94 4,36 Antal 16 16 16 16 16 14 Bollnäs Medel 3,96 3,54 3,84 3,88 3,42 3,60 Antal 25 24 25 25 26 25 Ovanåker Medel 4,75 3,00 3,50 3,50 4,25 3,75 Antal 4 4 4 4 4 4 Ljusdal Medel 3,78 3,76 3,76 4,00 3,78 4,06 Antal 18 17 17 17 18 18 Hudiksvall Medel 3,67 5,00 3,33 2,50 3,00 3,00 Antal 3 2 3 2 3 3 Totalt Medel 3,92 3,60 3,89 3,95 3,68 3,77 Antal 150 144 148 146 151 148

Vi finner, till exempel, att barnen som gått i grupp i Söderhamn har gett ett mycket gott betyg (4,56) rörande frågan ”Nu vet jag mera missbruk…osv.” samt att de flesta barnen i Söder- hamn även anser att det efter gruppen har blivit lättare att prata med sina föräldrar (4,31) (ta- bell 33).

55

Sammanfattning Majoriteten av barn och unga som deltagit i stödgrupperna 2012 är flickor (71 %). I genom- snitt var barnen 11 år, 75 % var mellan 7 och 12 år, den yngste var 7 år och den äldste 20 år. Endast 16 % bodde tillsammans med båda sina biologiska föräldrar, majoriteten levde i splitt- rade familjer eller i andra familjesituationer, 28 % bodde med en ensamstående mamma. Information om stödgruppen har 39 % fått via socialtjänsten, 30 % från släkt, bekanta eller kompisar och 17 % genom skolan. Majoriteten (55 %) fick inget annat stöd än från barngruppsverksamheten. 17 % fick stöd i skolan och 15 % var aktuella för insatser från socialtjänsten. Det vanligaste problemet i barnens familjer var missbruk (57 %), följt av separationskon- flikter (35 %), psykiska problem (18 %) och våld mellan vuxna (11 %). I de flesta familjer fö- rekom endast en problematik (73 %), men i 27 % förekom två eller tre samtidiga problem. När flera problem förelåg förekom missbruk ofta tillsammans med psykiska problem eller se- parationskonflikter. Det var vanligast att pappan hade problem (46 %), men i 27 % av famil- jerna hade både pappan och mamman problem. Hos pappan var missbruk det vanligaste problemet (78 %) och hos mannan psykiska pro- blem (57 %). Separationskonflikter var den vanligaste problematiken när både pappan och mamman hade problem (65 %). Hälften av barnen (50 %) hade deltagit i grupp för barn till missbrukande föräldrar och 30 % i grupp för barn till separerade föräldrar. 39 % av barnens föräldrar gick samtidigt i föräldragrupp i samma verksamhet.54 % av för- äldrarna deltog dock inte i någon gruppverksamhet. På en skala 1-5 instämde 84 % av barnen i att gruppen varit till god eller mycket god hjälp, 88 % i att de blivit lyssnade till i gruppen och 93 % i att det hade varit bra eller mycket bra att träffa andra barn/unga med liknande erfarenheter. 66 % instämde helt (5) eller nästan helt(4) i att de visste mer om missbruk, 57 % instämde helt(5) eller nästan helt(4) i att det blivit lättare att prata med föräldrarna, 65 % instämde helt(5) eller nästan helt(4) i att de hade lättare att be om hjälp, 68 % instämde helt (5) eller nästan helt(4) i att de hade lättare att uttrycka sina känslor, 58 % instämde helt (5) eller nästan helt(4) i att de tänkte mer på sig själva och sina egna behov och 59 % instämde helt (5) eller nästan helt (4) i att de hade lättare att säga vad de tyckte till sina kompisar. Det är svårt att göra jämförelser mellan kommunerna då det i vissa kommuner är få barn som deltagit i grupperna. Vissa iakttagelser kan dock göras. Generellt är det fler flickor som deltar i grupperna, i Gävle utgjorde flickorna 80 %, medan det i Söderhamn var fler pojkar. I genomsnitt var barnen 11 år, i Sandviken var medelåldern dock så låg som nio år. I Gävle utgjorde ungdomar i åldern 17-20 år 23 %, i Sandviken och Söderhamn uppgick barnen i ål- dern 7-12 år till 96 respektive 94 %. Frågan kan ställas om man i Sandviken och Söderhamn vidtagit särskilda informationsinsatser riktade till yngre barn och i Söderhamn särskilt till poj- kar? Och om man i Gävle gjort riktade insatser till äldre tonåringar? Hur man fått information om stödgruppen varierar mycket, i Gävle står socialtjänsten för en stor andel (54 %). I Sandviken och Söderhamn är det vanligare att man fått information via släkt, bekanta eller kompisar 61 % respektive 63 %).). Att nå ut till alla de som behöver stöd 56

är en utmaning som man i verksamheterna ständigt arbetar med. Variationerna kan ses mot bakgrund av hur man lyckas med detta. Missbruk är det vanligaste problemet i alla kommuner. Det är också den stödgruppsverk- samhet som förekommer överallt. Grupper för barn till separerade föräldrar förekom i fyra kommuner. Gruppverksamhet för barn som har bevittnat våld förekom bara i Gävle och Sandviken och grupp för barn vars föräldrar har psykisk ohälsa bara i Gävle. Det är svårare att rekrytera till dessa grupper och för att en grupp ska kunna starta krävs några barn som samti- digt behöver den gruppen. Ibland kan kösituationer uppstå för enskilda barn, som då i stället kan få individuellt stöd. De barn som har den tyngsta problembelastningen är de som deltagit i grupp för barn med psykiskt sjuka föräldrar, medan de som har den lägsta problembelastningen deltog i grupp för barn till separerade föräldrar. Med flera års resultat och fler barn som deltagit i stödgrupperna blir det möjligt att jämföra såväl mellan kommunerna som inom varje kommun på ett säkrare sätt. De resultat som antyds av 2012 års data stämmer dock väl med resultatet från utvärderingen i Uppsala som visade att barn vars föräldrar har psykiska problem har den tyngsta belastningen, medan de som deltar i stödgrupp för separerade föräldrar har den lättaste. Utan att effektstudier baserade på validerade instrument gjorts så tyder ändå barnens skatt- ningar på att stödgrupperna har en stor betydelse för de flesta barn. Inte minst uppskattar bar- nen att få träffa andra barn med liknande erfarenheter, att bli lyssnad till och de allra flesta an- ser att gruppen varit till stor hjälp. Därmed inte sagt att stödgruppen är en tillräcklig hjälp för de som har de svåraste proble- men, de kan behöva även andra individuellt riktade stödinsatser. 57

Tabellbilaga

Tabell 1. Medelålder, medianålder. Antal Valid 154 Minimum 7 Missing 0 Maximum 20 Medel 11,21 Median 11,00

Tabell 2. Samband mellan problem. Missbruk Psykiska Våld mel- Separa- Andra problem lan vuxna tions- problem i hemmet konflikter Missbruk 84 14* 7 14** 4

Psykiska problem 14* 26 2 7 5

Våld mellan vuxna i 7 2 16 3 2 hemmet Separationskonflikter 14** 7 3 52 1

Andra problem 4 5 2 1 18

Tabell 3. Går dina föräldrar i grupp nu? Antal och procent. Antal Procent Nej 83 54 Ja, föräldragrupp, på samma ställe som jag 50 33 Ja, grupp för föräldrar på annat ställe 9 6 Vet ej 11 7 Total 153 100 Bortfall 1 Totalt 154

Tabell 4. Kan du tänka dig att tipsa en kompis om verksamheten? Antal och procent.

Antal Procent Ja 104 70 Nej 6 4 Vet ej 39 26 Total 149 100 Bortfall 5 Totalt 154

58

Enkät för barn och ungdomar

Vi vill gärna veta vad Du har tyckt om att gå i grupp. Detta hjälper oss att förbättra vårt arbete.

1) Pojke eller flicka? 2) Hur gammal är du?

Pojke Flicka Ålder:

3) Hur bor du? 4) Hur fick du/ni i familjen reda på barngruppen?

Bor med båda mina föräldrar Genom socialtjänsten Bor med en förälder + styvförälder Genom skolan Bor med ensamstående mamma Genom min släkt/bekanta/kompisar Bor med ensamstående pappa Bor växelvis hos mina föräldrar Genom annan – vilken då? Bor i familjehem – hos släktingar Bor i familjehem – hos andra vuxna Annat boende

5) Får du hjälp från någon annan? (flera alternativ) 6) Vilka problem finns i din familj? (flera alternativ)

Nej, ingen annan hjälp Missbruk (t.ex. dricker för mycket, drogar) Ja, annan hjälp inom socialtjänsten Psykiska problem Ja, BUP (Barnpsykiatrin) Våld mellan vuxna i hemmet Ja, Barnhabiliteringen Föräldrar som skiljt sig och inte kommer överens Ja, stöd i skolan Andra problem Ja, Barn och Familjehälsan Ja, annan hjälp

7) Vem i din familj har problem? 8) Vilken grupp har du just avslutat?

Pappa Missbruk Mamma Psykisk ohälsa Båda mina föräldrar Upplevt våld Styvpappa Barn till separerade föräldrar Styvmamma Syskon Annan grupp – vilken då?

9) Har du tidigare gått i grupp? (fler alternativ) 10) Går din mamma/pappa/styvförälder i grupp nu?

Nej, har aldrig tidigare gått i grupp Nej Ja, grupp Missbruk Ja, föräldragrupp, på samma ställe som jag Ja, grupp Psykisk ohälsa Ja, grupp för föräldrar på annat ställe Ja, grupp Upplevt våld Vet ej Ja, grupp Barn till separerade föräldrar Ja, annan grupp

Om att gå i gruppen

Här kommer ett antal påståenden. Håller du med om påståendet eller inte, så talar du om detta via att kryssa i rutorna.

11) Jag tycker att gruppen har varit till god hjälp.

Instämmer inte alls 2 3 4 Instämmer helt

12) Jag har blivit lyssnad till i gruppen.

Instämmer inte alls 2 3 4 Instämmer helt

13) Det har varit bra att träffa andra barn/ungdomar med liknande erfarenheter.

Instämmer inte alls 2 3 4 Instämmer helt

59

Efter gruppen

14) Nu vet jag mera om missbruk/psykisk sjukdom/våld eller konflikter mellan vuxna.

Instämmer inte alls 2 3 4 Instämmer helt

15) Jag har lättare att säga vad jag tycker till mina föräldrar nu

Instämmer inte alls 2 3 4 Instämmer helt

16) Nu har jag lättare att be om hjälp när jag behöver det.

Instämmer inte alls 2 3 4 Instämmer helt

17) Jag kan lättare uttrycka mina känslor efter att jag gått i gruppen.

Instämmer inte alls 2 3 4 Instämmer helt

18) Jag tänker mer på mig själv och vad jag behöver.

Instämmer inte alls 2 3 4 Instämmer helt

19) Jag har lättare att säga vad jag tycker till mina kompisar.

Instämmer inte alls 2 3 4 Instämmer helt

20) Kan Du tänka dig att tipsa en kompis om att gå i grupp?

Ja Nej Vet ej

Skriva fritt Här får du skriva fritt om vad du tyckte var bra med att gå i grupp och vad som du skulle vilja ändra på.

21) Vad är Du mest nöjd med när det gäller att gå i gruppen?

22) Vad skulle kunna vara bättre med gruppen?

23) Har Du något mer som du vill säga?

Tack för dina svar! 60

Bilaga 2. Resultat – om föräldrarna

Tre kommuner har inlämnat dokumentation kring föräldrar i gruppverksamhet. 24 föräldrar deltog i grupp 2012 i tre kommuner (tabell 1).

Tabell 1. Deltagande kommuner. 2012. Antal föräldrar. Antal. Antal Gävle 10 Söderhamn 7 Bollnäs 7 Totalt 24

Fler kvinnor (23) än män (1) deltog i gruppverksamheten (tabell 2).

Tabell 2. Kön. Antal och procent. Antal Procent Man 1 4 Kvinna 23 96 Totalt 24 100

14 av 24 (58 %) föräldrarna är ensamstående och 10 är gifta/sammanboende (tabell 3).

Tabell 3. Civilstånd. Antal och procent. Antal Procent Gift/sammanboende 10 42 Ensamstående 14 58 Totalt 24 100

Majoriteten (71 %) av föräldrarna har gått i en enkönad grupp (tabell 4).

Tabell 4. Enkönad eller mixad grupp? Antal och procent. Antal Procent Enkönad 17 71 Mixad grupp 7 29 Totalt 24 100

61

Resultat – hur upplever föräldrarna gruppverksamheten? De allra flesta av föräldrarna (83 %) instämmer helt att det i stora drag har varit bra att gå i föräldragruppen och en lika stor andel anser att man blivit lyssnad till i gruppen. Vi finner som exempel att hälften av föräldrarna (50 %) instämmer helt att det har blivit lättare att prata med sina barn efter att ha gått i gruppen (tabell 5).

Tabell 5. Om att gå i gruppen. Procent. Instämmer inte 2 3 4 Instämmer alls helt Jag tycker i stora drag att det har 0 % 0 % 8 % 8 % 83 % varit bra att gå i föräldragruppen Jag har blivit lyssnad till i gruppen 0 % 4 % 0 % 8 % 88 % Jag har fått nya idéer genom att 0 % 8 % 4 % 21 % 67 % prata med andra föräldrar i gruppen Genom att gå i gruppen har jag fått 0 % 13 % 4 % 25 % 58 % nya redskap i min föräldraroll Jag har lättare att prata med mitt 0 % 13 % 21 % 17 % 50 % barn nu Jag känner mig tydligare som 0 % 8 % 21 % 25 % 46 % förälder Jag tänker mer på att även tillgo- 0 % 4 % 25 % 21 % 50 % dose mina egna behov nu

Vi noterar att hälften av föräldrarna (50 %) anser att antalet gruppträffar var för få men de flesta (83 %) anser att antalet deltagare var lagom (tabell 6).

Tabell 6. Former för gruppen. Procent. För få Lagom För många Vad tycker du om antalet 50 % 50 % 0 % gruppträffar? Vad tycker du om antalet 17 % 83 % 0 % deltagare?

De allra flesta är mycket nöjda med lokalen (88 %) och gruppledarnas insats (88 %). Obser- vera att frågorna kring mixade grupper kön och erfarenheter har besvarats av sju respektive elva gruppdeltagare. Där finner vi att en person (9 %) är missnöjd med mixade erfarenheter (missbruk, psykisk sjukdom, våld) i gruppen, resterande (82 %) är dock nöjda (tabell 7).

Tabell 7. Övriga frågor. Procent. Mycket 2 3 4 Mycket dåligt bra Vad anser du om lokalen? 0 % 0 % 4 % 8 % 88 % Vad anser du om gruppledar- 0 % 4 % 8 % 0 % 88 % nas insats? Vad anser du om mixad grupp 0 % 0 % 0 % 0 % 100 % män och kvinnor (n = 7)? Vad anser du om mixad grupp 9 % 9 % 0 % 0 % 82 % av erfarenheter (n = 11)? Alla föräldrar anser att de kan tipsa andra föräldrar att gå i grupp (tabell 8). 62

Tabell 8. Kan du tänka dig att tipsa andra om att gå i föräldragrupp? Antal och Procent. Antal Procent Ja 24 100 Nej 0 0 Totalt 10 100

Föräldrarna fick information om gruppverksamheten från olika källor (tabell 9).

Tabell 9. Hur fick du reda på föräldragruppen? Genom Beroendecenter i Genom Barn- och familje- Ringde själv. Söderhamn hälsan Genom Carin Gillsén-Schönning Genom familjecentrum Soc, har fosterbarn och har gått tidigare Grindens personal Genom gruppledaren Socialtjänsten Mina föräldrar Grinden Via medberoendecenter På beroendecenter Har barn som gått på Grinden Socialtjänsten Har gått tidigare Via beroendecenter Mina föräldrar Från en informationsbroschyr På beroendecenter

Vid en sammanställning av medelvärden (skala 1–5) kring föräldrarnas upplevelser av gruppverksamheten finner vi att det högsta medelvärdet (mest nöjd, 5,00) rör upplevelsen av mixade grupper män och kvinnor (observera dock antal sju respondenter). I övrigt finner vi höga medelvärden rörande lokalen (4,83) och upplevelsen av att bli lyssnad till i gruppen (4,79) och att det i stor grad har varit bra att gå i gruppen (4,75) (tabell 10).

Tabell 10. Sammanställning av medelvärden. Skala 1 – 5. 1 = mycket dåligt, 5 = mycket dåligt. Antal Medelvärde Vad anser du om mixad grupp män och kvinnor? 7 5,00 Vad anser du om lokalen? 24 4,83 Jag har blivit lyssnad till i gruppen 24 4,79 Jag tycker i stora drag att det har varit bra att gå i föräldragruppen 24 4,75 Vad anser du om gruppledarnas insats? 24 4,71 Jag har fått nya idéer genom att prata med andra föräldrar i gruppen 24 4,46 Vad anser du om mixad grupp av erfarenheter missbruk, psykisk sjukdom, 11 4,36 våld? Genom att gå i gruppen har jag fått nya redskap i min föräldraroll 24 4,29 Jag tänker mer på att även tillgodose mina egna behov nu 24 4,17 Jag känner mig tydligare som förälder 24 4,08 Jag har lättare att prata med mitt barn nu 24 4,04

63

Öppna frågor

1. Vad är du mest nöjd med?

"Stödet & responsen från både gruppen och ledarna. Delat våra erfarenheter.

Att alla gruppmedlemmar har varit så bra samt superbra gruppledare.

Att alla har samma erfarenheter. Barn med liknande problem. Bra med professionella gruppledare som kan sin sak

Att alla har varit så öppna mot varandra och att vi verkligen har lyssnat på varandra

Att andra förstår och vet vad man tycker och känner

Att få ha en ventil. Att få träffa andra med samma problematik.

Att få känna att jag inte är ensam. Känna trygghet och tillit.

Att få prata med andra i samma sits. Känns som att man nöter sönder familj och vänner annars.

Att få träffas och prata om jobbiga saker. Att ha någonstans att tömma ryggsäcken.

Att jag har fått prata öppet om hur jag mår med andra som också mår likadant.

Att kunna prata om allt och att dela med sig

Att vi givit varandra utrymme att få uttrycka oss i svåra frågor. Förståelse!

Gemenskapen med andra i liknande situationer. Fått verktyg att jobba med hemma och kunskap om sjukdomen

Helt underbara gruppledare!! Kloka, snälla, rara, trygga roliga…

Liten grupp som det var lätt att prata i

Man känner sig lugn och trygg här. Dom lyssnar och förstår.

Nästan allt.

Prata med andra föräldrar.

Sammanhållningen, prata med människor som förstår, en ventil i vardagen, utmärkta lyhörda ledare

Skönt att få prata med andra som har egna erfarenheter av liknande problem

Tilliten, gemenskapen, kunskaperna, öppenheten och värmen.

Öppenheten föräldrar emellan. Att sätta ord på sina egna känslor och verntilera med andra ger insikt

Övningarna vi gjort har varit nyttiga och roliga & bra verktyg att ta med sig

64

2. Vad skulle kunna vara bättre?

Att gruppen består av "lika" personer, t ex lika bakgrund när det gäller t ex missbruk, psyk osv.

Att varje tillfälle var lite längre (1,5 timme för kort).

Längre pass, 1,5 timme är för liten tid.

Lättare att utbyta erfarenheter och få råd."

Mer hjälp om hur man ska vara en trygg förälder. Mer verktyg

Mer tid. :-)

Mera grupper

Möjligtvis att i större omfattning låta gruppen ha en fri dialog vs schemalagda aktiviteter.

Prata mer om själva missbruket.

Pågå längre, alltså året runt.

Tror en mixad grupp kanske gett mer dynamik men lättare att prata med dem i samma situation

Vi hade otur och blev en liten grupp. Några fler hade inte skadat. Några fler gånger hade också varit bra

3. Har du något mer att säga? "Tack för allt stöd o att ni har lyssnat på mig! Ang fråga 16: Man fick släppa lite av sina egna problem

Ett stort tack till dom underbara Ledarna Hasse och Anna. Kram och trevlig sommar!

Informationen om stödgrupper behöver nå ut till flera föräldrar och barn då problemen döljs.

Kanske kan vara lite mer organiserat i föräldragruppen. Bättre upplägg.

Längre grupper, längre tid

Tack för att ni finns. Utan er hade jag nog inte riktigt fixat den här vintern.

Tack för en underbar MEN alldeles för kort tid

Tusen tack till er underbara! Jättekram!

Utbyta erfarenheter och få råd. Tacka den underbara personalen!

65

Sammanfattning De föräldrar som deltagit parallell föräldragrupp är mycket nöjda med verksamheten. Vi vet dock inte om de föräldrar som deltagit i gruppen bär problematiken eller är anhöriga. 23 av 24 deltagare i föräldragrupperna är kvinnor, samtidigt som vi vet att män är i majoritet vad gäller missbruk. Majoriteten av de som deltagit i föräldragrupp är ensamstående (14 av 24). De allra flesta föräldrar (91 %) markerar 4 eller 5 på en femgradig skala att de instämmer i att det i stora drag har varit bra att gå i föräldragruppen och 96 % instämmer i att de blivit lyssnade till i gruppen, 88 % har fått nya idéer genom att prata med andra föräldrar i gruppen, 83 % tycker att de fått nya redskap i sin föräldraroll, 67 % anser att det har blivit lättare att prata med sina barn efter att ha gått i gruppen, 71 % upplever sig tydligare som förälder och 71 % tänker mer på att tillgodose sina egna behov efter att ha gått i gruppen (tabell 5). 88 % är mycket nöjda med gruppledarnas insats och 88 % också med lokalen. 83 % anser att antalet deltagare var lagom och 50 % är nöjda med antalet gruppträffar, 50 % skulle dock velat ha fler träffar. Alla kan tänka sig att tipsa andra föräldrar om att gå i föräldragrupp.

66

Bilaga 3. Tips om litteratur och filmer som ofta används i grupperna

Litteratur Arnell Ami (2011): Och han sparkade mamma. Trappan-modellen i möte med barn som be- vittnar våld, Gothia förlag och Rädda Barnen. Asp Ingrid, Kerstin Kristensen och Ytterstad Mia: Resan till landet självklarhet. Cleve Elisabeth (2002): En stor och en liten är borta, Wahlström och Widstrand. Cleve Elisabeth (2011): Hur länge ska hon vara död? Natur och Kultur. Dahle Gro och Nyhus Svein: Snäll. Dahle Gro och Nyhus Svein: Den arge och Roy. Dahle Gro och Nyhus Svein: Osynlig. Dahle Gro och Nyhus Svein: Våld och död. Eggen Magda: Ensammast i världen. Ekbom Inger: Skilda vägar. Forinder Ulla (2008): Stödgrupper för barn och ungdomar, Studentlitteratur. Hagborg Elisabeth (2009): Vara vettig vuxen, Gothia. Hagborg Elisabeth (2009): Gabriellas resa (12-15 år), Olika Förlag. Hagborg Elisabeth (1999): Alkohol, alkovråål (9-12 år), Alfabeta. Hagborg Elisabeth m fl (2010): Hela människan-hjulet: ett enkelt sätt att tala om det svåra, en samtalsmodell för livskunskap och känsla av sammanhang. Hercules Therese och Grönoset Binge: Vill inte gå hem. Jones Penny: Flaskan i gräset. Matthis Kjersti: Argboken. Moore-Mallinos Jennifer: Hej då Ludde. Moore-Mallinos Jennifer: Så olika så lika. Moore-Mallinos Jennifer: Har du någon hemlighet? Moore-Mallinos Jennifer: När mamma och pappa flyttade isär. Olsson-Hultgren Solveig (2011): Bara vara Jennie, Opals förlag. Snumit Michal och Golomb Naáma: Själens fågel. Söderberg Frida: Farsan.

Filmer Matildas berättelse i Dags för barnen. Med rätt att leva. Jag sa att jag hade en mardröm. I skuggan av våldet (Måsenfilm). Hemligheten (Måsenfilm). Födelsedagar och andra katastrofer (Kunskap och upplevelse).

Böcker och filmer om skilsmässa För yngre barn – bilderböcker Hcf Holmberg En dag med Johnny. Hcf Haaland Edvin och skilsmässan. 67

Hcf Hoffman Emma och hennes familj. Hcf Maar Nu bor pappa på Hantverkargatan. Hcf Uddling Bo här och bo där. Hcf Wigelius Röda och vita hjärtan. Hcf Wikander Anton rymmer. uDofa Moore-Mallinos När mamma och pappa flyttade isär. uOac Ekbom Skilda vägar.

För yngre barn – kapitelböcker Hcf Edvall Botilda Bengtssons nya liv. Hcf Fried Den osynliga pappan. Hcf Gesén Alva rymmer. Hcf Gustafson Felicias storverk. Hcf Hjertzell I love you Viktoria Andersson. Hcf Lidbeck Pappa på söndag med forts. Hcf Nilsson Alva och familjen låtsas. Hcf Nordenskiöld Fia plus en och ½ med forts. Hcf Olsson Världens bästa kompis. Hcf Sundh Pappadagen.

För äldre barn Hcg Axelsson Jerker och tjejerna. Hcg Bjar Hellre tusen myggbett. Hcg Eurelius Madonna Svensson. Hcg Lundqvist Madigan. Hcg Löfgren-Mårtensson Älskar, älskar inte. Hcg Nilsson Pappan med de stora skorna.

För tonåringar uHce Ankh Skiljas. uHc Bjärbo Det är så logiskt alla fattar utom du. uHc Gesén Det som gör ondast. uHce Salinas Volleyboll för masajer.

Filmer Alla älskar Alice. Sylvester Sjörövarmus (för yngre barn). 2012-08-30 Katarina Larsson Sandvikens folkbibliotek.

Om psykiskt sjuka föräldrar För yngre barn Hcf Alphonce Annas pappa får rättspsykiatrisk vård. Hcf Alphonce Emmas pappa får mani. Hcf Alphonce Hannahs mamma får en fobi. Hcf Alphonce Jonas pappa har tvångssyndrom. Hcf Alphonce Kalles mamma får en psykos. Hcf Alphonce Lenas mamma får en depression. Hcf Dahle Den arge. 68

Hcf Ingard Saras pappa har PTSD. Hcf Osten Flickan, mamman och soporna. Hcg Embrink Lannersten Rulla med kex. Hcg Wahldén Klaras hemlighet. uVl Söderberg Min pappa: Filippa 7 år.

För äldre barn Hcg Lidbeck Sommaren med Siri. Hcg Wilson Den tatuerade mamma.

För tonåringar uHc Anderberg Strollo Bryta om. uHc Gesén Varma händer, frusna hjärtan. uHc Johansson Hedvig. uHc Palmaer Love vågar livet. uHc Sjögren I den tysta minuten emellan. uHce Sloan Aldrig släppa taget. uHce Valentine Trasig soppa. uHce Wheatherly Skuggan. uVl Söderberg Farsan: William, 9C.

Om våld i hemmet För yngre barn Hcf Dahle Den arge. uVna Weinold Det gör ont när pappa slår mamma.

För äldre barn/ungdomar uHc Glaser Under trottoaren. uHc Henriksson Jag finns. uHc Rudberg Tillsammans. uHc Wahldén Fallen flicka. Hcg Wilson Tvillingsjälar. Hcg Åkerblom Angel – hunden som försvann.

Filmer Ondskan.

Om att växa upp med en förälder som dricker för mycket Hcf Henschen, Helga Sagan om den konstiga soppan från 4 år. Hcf Hercules, Therese Vill inte gå hem från 4 år. Hcf Karlsson, Jonny Hjälp min pappa är sjuk från 4 år. Hcf Nilsson, Sara Vem är Tindras farfar? från 4 år. Hcf Torudd, Cecilia Trollpappan från 4 år. Hcf Trygg, Sara Sara och den andra mamman från 4 år. Hcf Wikander, Eva Dockkalaset från 4 år. Hcg Havstad, Bitte Och? från 10 år. Hcg Larson, Mats Kungagraven från 10 år. 69

Hcg Lassen, Linda Flaskposten från 10 år. Hcg Lilleste, Lena Hotade till livet! från 10 år. Hcg Lundberg Hahn, K Skuggan i väggen från 10 år. Hcg Moore, Cecilia Hem, hem, familjehem från 10 år. Hcg Olsson-Hultgren Bara vara Jennie från 10 år. Hcg Pohl, Peter En vän som heter Mia från 10 år. Hcg Susso, Eva Yummy från 10 år. Hcg Åkerblom, Gull Angel – hunden som kom tillbaka från 10 år. uHc Arvidsson, Lina Det borde finnas regler från 13 år. uHc Barlach, Peter Det är jag som är Caroline från 13 år. uHce Kjeldset, Tania Juli från 13 år. uHc Olsson, Ingrid Medan mamma sover från 13 år. uHce Pitcher, Annabel Min syster är i tusen bitar från 13 år. uHce Prince, Alison Hemligheter från 13 år. uHc Pyk, Ida Paris, Chérie : så där säger folk, alltså från 13 år. uHc Rydell, Sölve Din dumme jävel från 13 år. uHc Wahl, Mats Ormfågel från 13 år. uHci Hagborg, Elisabeth Gabriellas resa från 13 år. Hci Biller, Malin Om någon vrålar i skogen vuxen. uDofa Österberg, Li Och känslorna finns kvar från 7 år. uOhi Hagborg, Elisabeth Alkohol, Alkovråål från 10 år.

Filmer Svinalängorna. Min store tjocke far. Isdraken.

Böcker för vuxna Hc Alakoski, Susanna Svinalängorna. Hc Alling, Morgan Kriget är slut. Hc Dahlin, Doris Skammens boning. Hc Kauppi, Lo Bergsprängardottern som exploderade. Hc Nyqvist, Anders Hatet. Hc Wahl, Hillevi Kärleksbarnet. Ijz Andersson, Jessica När kalla nätter plågar mig. Lz Berggren-Ericson, Britta Snälla mamma – sluta dricka. Lz Eriksson, Therése Vi har ju hemligheter i den här familjen. Lz Gustafsson, Sandra Maskrosungen.

Att öka kunskapen om barnen i gruppverksamheter

Gävleborgs län var tidigt ute med att starta stödgrupper för barn och unga som har föräldrar med problem med missbruk. Stödgruppsverksamhet kan idag er- bjudas i flertalet av länets kommuner. Verksamheten har utvecklats till att också omfatta barn med föräldrar med psykisk ohälsa, föräldrar som använder våld och barn till föräldrar i separationskonflikt. Även parallella föräldragrupper erbjuds i några kommuner. 2012 deltog 154 barn i sju kommuner i någon stödgrupp. Verksamheten värderas högt av majoriteten av de barn som deltar. Att få träffa andra barn och unga med liknande erfarenheter och att bli lyssnad till upplevs som mycket värdefullt. Barnen får också kunskap om den berörda problemati- ken. De som nås av verksamheten är dock bara en liten del av de barn som be- höver stöd och hjälp, varför rekrytering till stödgrupperna är en viktig del i ar- betet. Från och med 2012 kommer statistik från barnstödsgrupperna att samman- ställas helårs- och halvårsvis av FoU Välfärd. Detta är den första rapporten i denna serie, som också beskriver stödgruppernas utveckling, syfte, organisering och bemanning.

Beställ rapporten från: [email protected] FoU Välfärd – Region Gävleborg Box 834 801 30 Gävle Tel: 026-65 02 68 Hemsida: www.regiongavleborg.se/fou-valfard

FoU Rapport 2013:4 ISSN: 1654-8272