Att Känna Igen Och Benämna Kända Personer

Home , Christina Schollin

Institutionen för neurovetenskap – enheten för logopedi

Att känna igen och benämna kända personer

- konstruktion av ett personbenämningstest

Tina Tötterman & Karolina Wibling

Examensarbete i logopedi – 30 hp VT/HT 2010 Nr 036

Handledare: Per Östberg Per Alm

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. BAKGRUND...... 5

1.1. INLEDNING ...... 5 1.2. MINNE ...... 5 1.2.1. Modeller och teorier ...... 5 1.2.2. Långtidsminne...... 5 1.2.3. Arbetsminne...... 6 1.3. PSYKOLOGISKA ASPEKTER AV ANSIKTSPERCEPTION OCH IGENKÄNNING ...... 7 1.3.1. Ett ansiktes identitet...... 7 1.3.2. Igenkänning, identifiering och kategorisering...... 7 1.3.3. Tolkning av ansiktsuttryck, rörelser och sociala signaler ...... 8 1.3.4. Karakteristiska drag och ansiktsigenkänning...... 8 1.4. NEUROLOGISK GRUND FÖR ANSIKTSIGENKÄNNING ...... 9 1.4.1. Hjärnområden involverade vid ansiktsperception...... 9 1.4.2. Ett distribuerat system för ansiktsprocessande...... 9 1.4.3. Visuellt processande av ansikten ...... 10 1.4.4. Lateralisering...... 11 1.4.5. fMRI-studier av igenkänning av bekantas ansikten och av kända personers ansikten ...... 11 1.5. KÖNSSKILLNADER VID ANSIKTSIGENKÄNNING OCH BENÄMNING ...... 12 1.6. FÖRMÅGAN ATT NAMNGE PERSONER...... 13 1.6.1. Kognitiva modeller för benämning...... 13 1.6.2. Neurologisk grund till benämning av kända ansikten ...... 14 1.7. NORMALT ÅLDRANDE...... 14 1.7.1. Ansiktsigenkänning ...... 14 1.7.2. Benämning...... 15 1.8. FÖRSÄMRAD IGENKÄNNING OCH BENÄMNING ...... 16 1.8.1. Prosopagnosi...... 16 1.8.2. Demens ...... 17 1.8.3. Hjärnskador ...... 18 1.8.4. Nedsatt förmåga att benämna kända personer...... 18 1.9. TEST MED FOTOGRAFIER PÅ KÄNDA PERSONER...... 19 1.10. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ...... 21 1.10.1. Syfte...... 21 1.10.2. Frågeställningar ...... 21

2. METOD ...... 22

2.1. DELTAGARE ...... 22 2.2. UTRUSTNING ...... 23 2.3. PROCEDUR...... 23

2.3.1. Utformning av testet...... 23 2.3.2. Testning ...... 23 2.3.3. Sammanställning av testresultat ...... 25 2.3.4. Etiska överväganden...... 25 2.4. STATISTISK ANALYS ...... 25

3. RESULTAT...... 26

3.1. DESKRIPTIV STATISTIK ...... 26 3.1.1. Resultat på bildbenämningstestet fördelat över åldersgrupper...... 26 3.1.2. Fördelning av antal kända personer ...... 26 3.1.3. Jämförelse mellan kändiskategorier...... 27 3.2. STATISTISK ANALYS ...... 27 3.2.1. Inverkan av kön...... 27 3.2.2. Inverkan av ålder ...... 28 3.2.3. Inverkan av utbildningsnivå...... 28 3.2.4. FAS med förnamn och benämningsresultat ...... 28 3.2.5. Självskattad förmåga att känna igen ansikten och resultat på bildbenämningstestet...... 28 3.2.6. Självskattad förmåga att benämna personer och resultat på bildbenämningstestet...... 29

4. DISKUSSION ...... 30

4.1. RIKSDAGSVALETS EVENTUELLA PÅVERKAN PÅ RESULTATET ...... 30 4.2. DEMOGRAFISKA FAKTORERS PÅVERKAN...... 30 4.3. FAS OCH BENÄMNINGSRESULTAT ...... 31 4.4. EFFEKT AV SJÄLVSKATTAD FÖRMÅGA...... 31 4.5. ASPEKTER AV STUDIENS METOD ...... 32 4.6. NYTTA MED STUDIEN...... 33 4.7. FÖRSLAG TILL FORTSATT FORSKNING...... 34

5. REFERENSER ...... 36

BILAGOR

SAMMANFATTNING Förmågan att känna igen ansikten och frammana namn på personer i sin närhet är viktig för att kunna fungera socialt. Dessa förmågor kan saknas från födseln eller bli nedsatta på grund av skada eller sjukdom. För att kunna identifiera svårigheter med ansiktsigenkänning och namnmobilisering i samband med olika demenssjukdomar eller efter stroke behövs aktuella normativa data. Denna kunskap kan sedan användas i klinisk verksamhet för att avgöra om en patients förmåga att känna igen ansikten och benämna dem avviker från förmågan hos friska individer. Syftet med denna studie var att utveckla ett personbenämningstest för att undersöka förmågan att känna igen och benämna kända personer hos svenska deltagare över 50 år. Deltagarna var 135 friska personer, 43 män och 92 kvinnor i åldrarna 50 till 93 år med en medelålder på 70,2 år. Resultaten visade ingen köns- eller utbildningsskillnad i förmågan att känna igen och benämna kända personer. Ett signifikant negativt samband mellan ålder och benämningsförmåga uppmättes men inte mellan stigande ålder och förmågan att känna igen ansikten. Resultatet på ett ordflödestest med egennamn korrelerade med korrekt antal benämnda kända personer. En signifikant effekt av självskattad förmåga visades både för antal korrekt igenkända och benämnda personer.

Nyckelord: ansiktsigenkänning, benämning, kända personer, ålder, ordflödestest

ABSTRACT The ability to recognize faces and to remember people’s names is important to function socially. These abilities can be missing from birth or as a result of injury or illness. In order to identify difficulties in recognizing and naming faces in dementia or after a stroke knowledge about current normative data is needed. This knowledge can then be used clinically to detect if a patient suffers from reduced recognition or naming ability in comparison to healthy individuals. The aim of this study was to develop a picture naming test to investigate the ability to recognize and name famous people in Swedish participants older than 50 years. The study involved 135 healthy participants, 43 men and 92 women in the ages 50 to 93 years, with a mean age of 70.2 years. The results showed no effect of gender or educational level on the ability to recognize and name famous people. There was a significant negative correlation between age and naming scores but not between age and recognition scores. There was a significant correlation between the results on a name fluency task and the number of correct named famous persons. A significant effect of self-estimated ability was found, both in recognition and naming scores.

Keywords: face recognition, naming, famous people, age, verbal fluency test

1. Bakgrund

1.1. Inledning Logopeden arbetar huvudsakligen med att utreda och behandla problem med tal, språk och kommunikation inom olika områden som barnlogopedi, neurologopedi och röstlogopedi. Inom neurologopedi arbetar logopeden med att utreda och rehabilitera olika störningar som drabbat tal- och språkförmågan vid stroke, degenerativ neurologisk sjukdom eller i samband med demenssjukdom. En viktig del av den kommunikativa språkliga förmågan är att mobilisera egennamn. Vid en väl fungerande kommunikation används kunskapen om en annan persons namn för att skapa social kontakt och det är även viktigt att kunna plocka fram namn ur minnet för att referera till personer som inte är närvarande. Friska äldre personer rapporterar ofta om en ökad svårighet att finna ord, inklusive svårigheter att komma ihåg välkända namn (Schmitter-Edgecombe et al., 2000). En studie av Pluchon et al. (2002) bekräftar att svårigheter att benämna ansikten ökar med stigande ålder. Vidare har Greene och Hodges (1996) visat att förmågan att känna igen och benämna ansikten särskilt försämras vid vissa typer av demens.

I denna studie har ett test utvecklats med syftet att undersöka förmågan att känna igen och benämna kända svenska personer för att öka kunskapen om hur dessa förmågor är hos den svenska befolkningen över 50 år. Som bakgrund ges en psykologisk och neurologisk grund till ansiktsperception och benämningsförmåga. Vidare ges en överblick över tillstånd då dessa förmågor försämras samt en presentation av befintliga test med kända ansikten.

1.2. Minne 1.2.1. Modeller och teorier Enligt Passer och Smith (2007) utarbetades den så kallade trestegsmodellen av Richard Atkinson och Richard Shiffrin (1968) och har därefter omarbetats till att beskriva minnet som bestående av tre olika komponenter: sensoriskt minne, långtidsminne och arbetsminne. Det sensoriska minnet håller kvar inkommande sensorisk information en kort stund. Det utrymmesmässigt obegränsade långtidsminnet lagrar information under längre perioder. Arbetsminnet processar information från det sensoriska minnet samt information hämtad från långtidsminnet (Passer & Smith, 2007). Minnen kan vara medvetna, explicita, eller automatiska, implicita. Explicit minne innebär att man medvetet kan komma ihåg tidigare händelser, ofta vid medveten återkallning av minnet, medan implicit minne innefattar påverkan av tidigare händelser i nuvarande beteende utan medveten återkallning av minnet och ibland även utan att komma ihåg dessa tidigare händelser (Schott et al., 2005). Det är viktigt att komma ihåg att det mänskliga minnet är mycket dynamiskt och därför inte kan förklaras av någon enskild modell.

1.2.2. Långtidsminne Långtidsminnet kan delas in i procedurminne och deklarativt minne (Cohen & Squire, 1980). Det deklarativa minnet kan vidare delas in i undertyperna episodiskt minne och semantiskt minne (Tulving, 1984). Innehållet i långtidsminnet måste vara organiserat och effektivt inpräglat, annars är det svårt att återfå informationen. Det finns två vanliga typer av inprägling. Den ena typen är medvetet processande, vilket innebär saker vi anstränger oss att komma ihåg med hjälp av repetition, ”kom ihåg”-lappar och listor som t.ex. namn, schema och läxor. Den andra typen är automatiskt processande, vilket

innebär saker som vi lägger på minnet utan att vi ämnar göra det. Det kan vara information om frekvens, spatial lokalisering och händelsers ordning (Passer & Smith, 2007).

Procedurminne. Detta minne är ofta implicit och innehåller t.ex. förmågan att köra bil, att cykla och att knyta skorna. Det rör sig om en väl inlärd förmåga som fungerar automatiskt. Procedurminnet är robust och står väl emot funktionsstörningar. Det lokaliseras till supplementära motoriska områden, basala ganglier och cerebellum (Passer & Smith, 2007).

Episodiskt minne. Detta minne är explicit och innehåller personliga erfarenheter som t.ex. vad man åt till frukost, hur det var på semestern etc. En stor del av informationen utgör korttidsminne och glöms bort medan det som haft stor betydelse lagras i långtidsminnet. Mediala temporalloben, hippocampus och basala frontalloberna är viktiga områden för det episodiska minnet. Skador här kan ge inlärningssvårigheter och problem med episodiska minnen. Funktionsstörningar av detta minne kan dessutom ge minnesförvanskningar och påhittade, felaktiga minnen som kan ge upphov till vanföreställningar och fabuleringar (Passer & Smith, 2007).

Semantiskt minne. Detta minne är explicit och innehåller fakta som hör till allmänna kunskaper, t.ex. geografisk och historisk kunskap, kända personers namn etc. Det semantiska minnet är individuellt beroende på vilken kunskap personen har om olika fakta. De inferolaterala tinningloberna är viktiga för det semantiska minnet, men det är också utbrett i stora barkområden eftersom minnena lagras sinnesspecifikt, auditiva minnen i associativa hörselbarken, visuella minnen i synbarken o.s.v. Det semantiska minnet är robust, speciellt om minnesinlagringen skett tidigt i livet. Det episodiska och semantiska minnet överlappar varandra. Störningar i det semantiska minnet kan ge nedsatt associativ förmåga och språklig funktionsnedsättning som vid exempelvis Alzheimers sjukdom (Passer & Smith, 2007).

1.2.3. Arbetsminne Detta minne används för uppmärksamhet, koncentration och direkt inprägling då vi t.ex. memorerar en inköpslista eller en kartbild. Passer och Smith (2007) redogör för en inflytelserik modell utarbetad av Baddeley (2002). Enligt denna är arbetsminnet indelat i flera komponenter. Den fonologiska loopen lagrar en kort tid mentala representationer av ljud. Det visuospatiala ritblocket lagrar en kort tid visuell och spatial information. Den fonologiska loopen och det visuospatiala ritblocket kan vara aktiva samtidigt om man t.ex. säger namnet på en person och samtidigt upprätthåller en mental bild av dennes ansikte. Den episodiska bufferten tillhandahåller ett tillfälligt förvaringsutrymme där information från långtidsminnet och från fonologiska och/eller visuospatiala undersystem blir integrerade, manipulerade och medvetandegjorda. Den sista komponenten i arbetsminnet kallas den centrala exekutiven och styr den övergripande aktiviteten genom att planera i vilken ordning olika sekvenser av händelser behöver sättas igång, dela upp och fördela information mellan de olika undersystemen samt integrera informationen inom den episodiska bufferten (Passer & Smith, 2007).

1.3. Psykologiska aspekter av ansiktsperception och igenkänning 1.3.1. Ett ansiktes identitet Varje mänskligt ansikte är unikt på så sätt att det ger information om personens identitet. Vi människor kan hålla reda på hundratals olika ansikten och detta överskrider vår förmåga att komma ihåg andra typer av objekt. För att komma ihåg ett ansikte måste vi lokalisera och avkoda den information som gör ett ansikte unikt och som skiljer det från alla andra ansikten (O’Toole, 2005).

Eftersom ansikten delar samma uppsättning drag (ögon, näsa, mun etc.) och eftersom dessa är organiserade på ungefär samma sätt så måste den information som gör ansikten unika finnas i variationerna av ansiktsdragens form och konfiguration. Data från experiment med mänskliga ansikten tyder på att vi använder både information som är baserad på ansiktsdrag och konfigurell information av ansikten. Tillförlitligheten hos det mänskliga perceptuella systemet vad gäller konfigurell information har visats genom olika experiment vilka syftat till att störa konfigurationen av ett ansikte eller att störa vår förmåga att processa dess konfigurella information (O’Toole, 2005). Ett bra exempel på hur viktig konfigurationen är vid mänsklig ansiktsperception är den klassiska ”Thatcher-illusionen”. Den kallas så för att detta visades först med Margaret Thatchers ansikte (Thompson, 1980). Det man gjorde var att vända ögon och mun upp och ner och sedan vända hela bilden upp och ner. De flesta människor upptäcker inget konstigt med det upp och nervända ansiktet men om det är upprätt ser vi en stor förändring av konfigurationen av ansiktsdragen. Det finns evidens för att människor är mycket känsliga för konfigurationen av ansiktsdragen men att bearbetningen av konfigurationen är begränsad till ansikten som presenteras i upprätt position. Fenomenet illustrerar att den mänskliga ansiktsperceptionen har några viktiga begränsningar gällande icketypiska bilder (O’Toole, 2005).

1.3.2. Igenkänning, identifiering och kategorisering Igenkänning är den process där en person gör en bedömning av om man sett ett visst ansikte förut. Definitionen inkluderar två komponenter av noggrannhet som krävs för ansiktsigenkänning. Den ena komponenten är att ett ansikte man tidigare sett blir igenkänt när man bedömer det som ”bekant” eller ”känt” och den andra är att ett nytt ansikte blir korrekt avvisat när det bedömts vara obekant eller okänt (O’Toole, 2005).

Bruce och Young (1986) använder begreppet igenkänning i en vid mening, alltså all lagrad information om ansikten. De använder även begreppet ansiktsigenkänning för identifiering eller åtkomst av personlig information.

Mänsklig ansiktsigenkänning kan förekomma utan förmågan att identifiera ett ansikte. Exempelvis kan man vara absolut säker på att man känner igen en person men har svårt att frammana dess namn eller kontext ur minnet. Känslan av säkerhet när vi känner igen ett ansikte är därför inte enbart kopplat till minnet av en specifik person. Detta är ett vanligt perceptuellt fenomen som även uppstår vid stimuli av andra modaliteter, exempelvis en bekant melodi eller en bekant smak vilken är igenkänd men inte identifierad. Identifiering förutsätter igenkänning men kräver dessutom åtkomst av semantisk information som namn eller kontext (O’Toole, 2005).

Viss information om en person, exempelvis ålder och kön, kan även erhållas från okända ansikten och man kan ge okända ansikten attribut som ärlig och intelligent. Vi

kan alltså kategorisera ansikten i olika dimensioner vilket brukar kallas visuellt härledda semantiska kategorier (Bruce & Young, 1986). Ansikten kan snabbt och enkelt kategoriseras utifrån alla dessa dimensioner. Bower och Karlin (1974) menar att en aspekt av detta fenomen är att när man gör sådana bedömningar ökar exaktheten i jämförelse med att göra bedömningar av de fysiska ansiktsdragen, exempelvis storleken på näsan (enligt O’Toole, 2005, s. 4).

I motsats till den information som krävs för att specificera ett ansiktes identitet, d.v.s. vad som gör ett ansikte unikt eller olikt andra, är semantiska kategorier baserade på de drag som ett ansikte delar med en hel kategori av ansikten. För att bestämma att ett ansikte tillhör exempelvis en man måste vi lokalisera och avkoda de ansiktsdrag som ansiktet delar med andra män (O’Toole, 2005).

I denna studie används en snäv definition av identifiering som innebär benämning av personen, eftersom förmågan att frammana namn ur minnet ska undersökas

1.3.3. Tolkning av ansiktsuttryck, rörelser och sociala signaler Ansiktet rör sig och förändrar sig på många olika sätt när vi talar eller visar olika ansiktsuttryck. Dessa ansiktsrörelser innefattar gester och uttryck som exempelvis leenden och att rynka pannan. Sådana rörelser gör det svårare att koda ansiktets struktur men tolkas ändå snabbt och med exakthet. Vi orienterar oss i vår omgivning genom huvud- och ögonrörelser. Ansikts- och huvudrörelser förmedlar ett socialt budskap, spelar en viktig roll i socialt samspel och ger information om det inre tillståndet hos en annan person. De huvudrörelser som följer med förändringar av vår uppmärksamhet ger oss ledtrådar som visar början och slut vid socialt samspel (O’Toole, 2005).

1.3.4. Karakteristiska drag och ansiktsigenkänning Vissa personer har mycket ovanliga ansikten med utmärkande ansiktsdrag och dessa ansikten är lättare att komma ihåg. Den negativa korrelationen mellan ansiktstypiskhet och igenkänning av ansiktet är en av de bäst styrkta upptäckterna i litteratur om ansiktsigenkänning. Relationen mellan ansiktstypiskhet och igenkännbarhet leder till intressanta slutsatser kring förståelsen av hur ansiktsigenkänning fungerar. När en person observerar ett ansikte och gör en bedömning av om det är ovanligt eller utmärkande beror det oftast på att exempelvis ”näsan är för stor” eller ”ögonen sitter för tätt”. Det är tydligt att det är underförstått hur lång en näsa borde vara eller hur tätt ögonen ska sitta. Relationen typiskhet-igenkännbarhet har tolkats som bevis för att människor lagrar en representation av ”medelansiktet” mot vilken alla andra ansikten jämförs (Valentine, 1991). Detta tyder på att individuella ansikten är representerade i minnet i termer av avvikelse från ”medelansiktet”. Det finns evidens för att man känner igen ansikten av sin egen etnicitet med mer exakthet än ansikten av en annan etnicitet (O’Toole, 2005).

Människor har en fantastisk kapacitet att känna igen bekanta personer under svåra iakttagelseförhållanden, exempelvis vid mörker, från långt håll eller när man tittar på ett fotografi av dålig kvalitet. Dessa parametrar har varit svåra att klara för datamodeller av ansiktsigenkänning. Därför har mycket av senare tids forskning inriktats på att förstå hur människor kan känna igen objekt och ansikten när man förändrat de fotometriska förhållandena mellan inlärning och teststimuli. Grunden till denna forskning är att genom att studera hur bra vi generaliserar igenkänning av ansikten till nya

iakttagelseförhållanden kan det ge en förståelse för hur vår hjärna skapar representationer av ansikten (O’Toole, 2005).

1.4. Neurologisk grund för ansiktsigenkänning Ansiktsperception involverar ett kärnsystem av kortikala moduler vilka är specialiserade för de olika funktioner som behövs för dessa processer. Detta system är kopplat till ett utökat nätverk vilket inte enbart är inblandat i processandet av ansikten utan snarare innehåller moduler som förmedlar processandet av semantisk, biografisk och emotionell information (Fox et al., 2008).

1.4.1. Hjärnområden involverade vid ansiktsperception Det man vet om ansiktsperception idag indikerar att flera områden i hjärnan är involverade i analysen av mänskliga ansikten. Analysen av de statiska dragen i ansiktet processas antagligen i en annan del av hjärnan än analysen av ansiktsrörelserna, vilka ger social information. De statiska dragen ger information om identitet och kategoriserande information, exempelvis kön och etnisk tillhörighet. Bearbetning av emotionell information sker i ytterligare en annan del av hjärnan (O’Toole, 2005).

Vissa områden i tinningbarken är selektiva för komplexa visuella former som ansikten och händer. I ett antal studier med olika neurofysiologiska undersökningsmetoder, t.ex. single-cell recordings, event-related-potential (ERP) samt magnetencefalografi (MEG), har man hos vissa neuron sett en mycket högre respons för ansikten än andra visuella stimuli (Duchaine & Yovel, 2008). Selektiviteten för ansikten hos neuronerna har gett stöd åt teorin att ansiktsprocessande är begränsad till ett relativt lokalt område i hjärnan. Den stöder även teorin att analysen av ansikten fungerar som ett system med ett specifikt syfte. Till skillnad från objektigenkänning kräver ansiktsigenkänning en förmåga att hålla ordning på många individuella exemplar ur kategorin ansikten. Med andra ord krävs en högre nivå av visuell förmåga som inte behövs för de flesta andra objektkategorier (O’Toole, 2005).

De områden i hjärnan som reagerar på ansikten är den spolformade vindlingen (gyrus fusiformis) även kallad ”fusiform face area”, förkortat FFA, laterala delarna av de nedre nacklobsvindlingarna (gyrus occipitalis inferior) även kallad ”occipital face area”, förkortat OFA och övre tinninglobsfåran (sulcus temporalis superior), förkortat STS. De här områdena antas göra en visuell analys av ansikten och verkar på olika sätt vara viktiga för olika typer av ansiktsigenkänning. Studier har visat tydliga skillnader mellan STS och FFA:s roller i ansiktsprocessandet. FFA verkar vara involverad i igenkänningen av identitet medan STS ser ut att vara involverad i igenkänningen av ansiktets dynamiska aspekter. OFA kan ge input till både FFA och STS (Haxby et al., 2000). FFA är ett litet område på botten av bakre högra hemisfären. Det reagerar signifikant starkare när man tittar på ansikten än andra visuella stimuli (Kanwisher, 2006). FFA är större i den högra hemisfären än den vänstra och har visat en mycket selektiv respons på alla stimuli som innehåller information om ansikten men inte på andra kroppsdelar eller objekt (Duchaine & Yovel, 2008).

1.4.2. Ett distribuerat system för ansiktsprocessande Hjärnavbildningsstudier som genomförts det senaste decenniet har ökat kunskapen om det komplexa neurala processandet som ligger bakom vår perception av ansikten. Det

stora antal hjärnområden som reagerar på ansikten har gjort det till en stor utmaning att tolka hela det neurala systemet för ansiktsprocessande (O’Toole, 2005).

Haxby et al. (2000) har föreslagit ett distribuerat system för mänsklig ansiktsperception. Deras modell betonar en skillnad mellan representationen av stabila och föränderliga aspekter av ansiktet, både funktionellt och strukturellt. Enligt den här modellen bidrar de stabila aspekterna till ansiktsigenkänning medan de föränderliga aspekterna hos ansiktet bidrar till sociala kommunikationsfunktioner och inkluderar blickriktning, ansiktsuttryck och läpprörelser. Modellen innehåller tre hjärnområden och fyra områden som utvidgar systemet till ett antal relaterade specifika uppgifter. Området FFA antas vara nödvändigt för att uppfatta ansiktets identitet och andra bestämda egenskaper hos ansikten. Trots att man har kunnat se bilaterala aktiveringar i detta område är de flesta lateraliserade i den högra hemisfären. Detta överensstämmer med mycket av den neuropsykologiska forskningen vilken indikerar en dominans för den högra hemisfären vid processande av ansikten. Området som kodar de föränderliga aspekterna i ansiktet är bakre delen av STS. Studier med ”single unit physiology” hos apor och hjärnavbildningsstudier tyder på att detta område är viktigt för att upptäcka information om blickriktning, huvudposition och ansiktsuttryck. Det konstaterades att perceptionen av kroppsrörelser genomgående aktiverade bakre delen av STS. Den tredje komponenten av det distribuerade neurala systemet utgörs av OFA (Haxby et al., 2000).

Förutom de tre kärnområdena i det distribuerade systemet har fyra hjärnområden föreslagits som en del av ett utökat system för ansiktsigenkänning: hjässfåran (sulcus intraparietalis, IPS), hörselcortex, främre tinningområdet och limbiska strukturer inklusive amygdala och insula. Hjässfåran är involverad i spatial uppmärksamhet, hörselcortex i prelexikal talperception utifrån läpprörelser, främre tinningområdet är involverat i framplockandet av identitet, namn och biografisk information och de limbiska strukturerna är involverade i perceptionen av känslor (O’Toole, 2005).

Gobbini och Haxby (2007) menar att detta spatialt distribuerade system involverar inte bara visuella områden utan även områden som primärt har kognitiva och sociala funktioner snarare än visuella. De menar att visuell förtrogenhet bara är en del av hur vi känner igen bekanta personer och att kunskapen om personen och känslomässiga responser också är viktiga för att identifiera någon vi känner. De fokuserar på olika aspekter av personkännedom som aktiveras under ansiktsperceptionen. Personkännedom innebär information om en individ som innefattar subjektiva drag, exempelvis personliga drag, attityder och även objektiva drag, exempelvis biografiska fakta och episodiska minnen. Författarna belyser rollen för vissa områden som har att göra med ”theory of mind” (Gobbini & Haxby, 2007). ”Theory of mind” är förmågan att känna av andras mentala föreställningar och tolka och förutse någon annans beteende utifrån dessa föreställningar (Premack & Woodruff, 1978).

1.4.3. Visuellt processande av ansikten Det som föreslås i den distribuerade modellen med avseende på de funktionella och strukturella områdenas processande av stabila och föränderliga aspekter hos ansikten kan enligt Merrigan (1991) lätt kopplas till vad vi vet om flödet av visuell information (enligt O´Toole, 2005, s. 18). Man kan urskilja två huvudsakliga processflöden som går från näthinnan, genom laterala knäknoppen (corpus geniculatum laterale) i thalamus och upp till de visuella kortikala områdena i nack- och tinningloberna. Det parvocellulära flödet börjar med ganglieceller i näthinnan och är selektivt för färg och form. Det går 10

ventralt mot temporala cortex och mot områden i hjärnan som exempelvis FFA, vilka antas vara ansvariga för objekt- och ansiktsigenkänning. Det magnocellulära (storcelliga) flödet börjar också med ganglieceller i näthinnan men är selektivt för det som har med rörelse att göra, som exempelvis hastighet och riktning. Det är även känsligt för information om form men inte om färg. Det magnocellulära flödet går till hjässloben och till regioner nära bakre övre tinningområden. Detta flöde antas vara viktigt för att bearbeta information om rörelse och för att lokalisera objekt i omgivningen. Dessa parallella processflöden kan lätt kopplas till den distribuerade modellen och en kortikal organisation som skiljer mellan föränderliga objektegenskaper och objektegenskaper som förblir oförändrade över tid. Detta system delar alltså in ansiktsprocessande i två delar, analys av identitet och av social interaktion (O’Toole, 2005).

Trots att det fortfarande råder stor oenighet om i vilken utsträckning ansiktsprocessandet är modulärt råder konsensus kring att åtminstone vissa av de viktiga processerna är relativt lokala och primärt engagerade i att analysera ansikten (O’Toole, 2005).

1.4.4. Lateralisering Från psykosociala experiment och studier av personer med hjärnskador finns det betydande bevis på att vänster och höger hemisfär behandlar visuell information om ansikten på olika sätt och att en högerhemisfärskada kan vara tillräcklig för att orsaka svårighet med att känna igen ansikten. Då ansikten presenterats för det vänstra synfältet (höger hemisfär) hos normala personer har man kunnat se en snabbare igenkänning än vid presentation för det högra synfältet (vänster hemisfär). Kliniska och neuropsykologiska studier har visat att en hjärnskada i den högra hemisfären har en större påverkan då patienter ska lösa uppgifter med ansiktsigenkänning än en liknande skada i den vänstra hemisfären. Trots att en total förlust av förmågan att känna igen ansikten vanligtvis verkar vara kopplad till en bilateral skada har man kunnat se att en unilateral högerhemisfärskada kan vara tillräcklig. I en studie med funktionell hjärnavbildning har man fått ytterligare bevis för att systemet för ansiktsigenkänning är lateraliserat till höger hemisfär. Resultatet tyder inte bara på att ansiktsigenkänning involverar ett specifikt område utan också på att ansiktsigenkänning förmedlas av den högra sidan av hjärnan. Igenkänning av den vänstra sidan av hjärnan verkar uppstå genom processande av ansiktets olika komponenter snarare än processande av en hel bild (Tovée, 2009).

1.4.5. fMRI-studier av igenkänning av bekantas ansikten och av kända personers ansikten För att undersöka rollerna av anknytning och känslors roll i representationen av ansikten utformade Gobbini och Haxby (2007) två experiment med funktionell magnetresonansavbildning (fMRI) med olika typer av bekanta ansikten. I ett experiment jämfördes responsen på bekantas ansikten, exempelvis familjemedlemmar och vänner, med responsen på kända ansikten och responsen på helt obekanta ansikten. De helt obekanta ansiktena gav en starkare reaktion i FFA än vad kända personers ansikten gjorde. De flesta av bekantas ansikten gav en starkare respons än de kända personernas ansikten. I ett andra experiment studerades mammor som tittade på bilder av sitt barn, på bekantas barn samt på bilder av helt obekanta barn. Syftet var att upprätthålla uppmärksamhet på stimuli utan att det skulle krävas semantisk information om

ansiktena. På liknande sätt kunde man observera en starkare reaktion hos mammor när de tittar på ansikten på okända barn i jämförelse med att titta på ansikten på bekanta barn, men ansiktet på sitt eget barn gav en starkare respons än ansiktena på de bekanta barnen (Gobbini & Haxby, 2007).

1.5. Könsskillnader vid ansiktsigenkänning och benämning Rehnman (2007) fann en fördel för kvinnor i igenkänningen av kvinnliga ansikten. Resultaten tyder också på att flickor och kvinnor är bättre än män på att känna igen manliga ansikten. Resultaten visar också entydigt att flickor och kvinnor är bättre på att minnas flick- och kvinnoansikten än pojk- och mansansikten oavsett vilken ålder och etnicitet ansiktena hade. Förklaringar till könsskillnader i ansiktsigenkänning och till kvinnors ”own-sex bias” saknas men resultaten diskuteras utifrån antagandet att kvinnor i högre grad än män riktar sin uppmärksamhet mot andra människor och i särskilt hög grad mot andra kvinnor. Det föreslås att skillnader mellan män och kvinnor vad gäller orientering mot andra individer kan ha en biologisk grund, som tillsammans med socialisering kanske resulterar i könsskillnader i ansiktsigenkänning och i ”own-sex bias”.

I en studie av Godard och Fiori (2010) visades ansikten utan yttre kännetecken, som hår och ansiktsform. Både män och kvinnor svarade mer korrekt när de fick se kvinnliga ansikten än manliga ansikten. Detta resultat skiljer sig från en studie av Rehnman och Herlitz (2007) vilken visade att kvinnor har en fördel vid igenkänning av kvinnliga ansikten. Skillnaden mellan dessa två studier var att Rehnman och Herlitz (2007) hade uppgifter som testade det episodiska minnet och Godard och Fioris studie hade uppgifter som för det mesta testade arbetsminneskapacitet. Resultatet från deras studie kan förklaras med resultat från andra studier (Ramsey, Langlois & Marti, 2005; Ramsey-Rennels & Langlois, 2006) vilka anser att man har fått en större erfarenhet av kvinnliga ansikten än manliga ansikten i barndomen vilket leder till en mer flytande bearbetning av kvinnliga ansikten i vuxen ålder (Godard & Fiori, 2010).

Forskningen kring könsskillnader med uppgifter som rör det episodiska minnet har ofta fokuserat på uppgifter där det är möjligt att verbalisera materialet och i sådana uppgifter har det upprepade gånger visat sig att kvinnor får bättre resultat än män. Dessa uppgifter inkluderar ordmobilisering, ordigenkänning, återberättande av berättelser, namnigenkänning samt igenkänning och benämning av konkreta bilder. Man tror att kvinnors fördel i denna sorts uppgifter ligger i att kvinnor har en högre verbal förmåga än män, speciellt gällande verbal produktion, snarare än ett bättre episodiskt minne. Könsskillnader har även setts vid vissa icke-verbala uppgifter som rör det episodiska minnet. Majoriteten av dessa fynd kommer från studier av ansiktsigenkänning vid vilka det vanligaste resultatet är att kvinnor presterar bättre än män. Anledningen till detta är okänd, men det finns några teorier. En är att det beror på en skillnad på intressen hos män och kvinnor, denna teori stöds till viss del av resultat som visar att kvinnor är speciellt bra på att känna igen kvinnliga ansikten. En annan teori är att vi har olika predisponerade förmågor för detta redan vid födseln samt en ytterligare teori att kvinnor i högre utsträckning än män använder sig av verbalisering för att minnas ansikten, t.ex. en mörk, snygg man. Denna teori stöds av neurologiska fynd som indikerar att det förekommer vänstersidig främre och bilateral aktivering vid inkodning av okända ansikten (Lewin et al., 2001).

Yovel et al. (2003) observerade en högerhemisfärisk dominans vid mätningar av korrekta svar och reaktionstid enbart vid korrekt igenkänning. I Godard och Fioris studie (2010) fann man också en starkare högerhemisfärisk dominans men enbart hos män. Resultaten i denna studie tyder på att män har lika bra förmåga att känna igen ansikten som kvinnor har men att det finns skillnader i funktionen. När ansiktsinformation riktades mot båda hemisfärerna visade både män och kvinnor en så kallad bilateral vinst. De reagerade snabbare och bättre i jämförelse med när information riktades mot den ena hemisfären. Kvinnor var fortfarande snabbare än män. Resultaten tyder alltså på en starkare hemisfärisk lateralisering hos män jämfört med kvinnor och en snabbare interhemisfärisk (mellan hemisfärerna) samverkan hos kvinnor (Godard & Fiori, 2010).

Eftersom många äldre har svårt att komma på egennamn ville Pluchon et al. (2002) utforma och standardisera ett verktyg som kunde kvantifiera uppskattningen av förmågan att benämna och känna igen kända personers ansikten. Resultaten för de 542 deltagarna delades in i tre grupper och tre akademiska kunskapsnivåer analyserades. Resultaten visade att män får ett högre resultat på benämningsuppgiften men det är ingen skillnad mellan kön vad gäller igenkänning (Pluchon et al., 2002).

1.6. Förmågan att namnge personer 1.6.1. Kognitiva modeller för benämning Att benämna ansikten är en komplex kognitiv handling som involverar flera processer som perception, minne och lingvistiskt processande. År 1986 gjorde Bruce och Young (1986) sin första modell av ansiktsigenkänning och benämning. Modellen innehåller fyra faser vilka följer första anblicken av ett ansikte, a) inkodning och tolkning av ansiktet, b) jämförelse av ansiktet med representationer av andra ansikten som finns lagrade i ”face recognition units”, (FRUs) från vilken man kan c) nå ”person identity nodes” (PINs), vilka innehåller semantisk information om personen, som gör det möjligt att d) nå namnet, alltså den lexikala enhet som stämmer överens med personens namn. Denna modell har varit mycket inflytelserik och är fortfarande den huvudsakliga referensen vid forskning kring processandet av ansikten (Álvarez et al., 2009).

På senare tid har det kommit en del uppdateringar av Bruce och Youngs modell från 1986. Enligt Álvarez et al. (2009) ansåg Ellis och Lewis (2008) samt Valentine et al. (1996) att PINs själva inte innehåller någon semantisk information utan att de är symbolmarkörer som måste aktiveras för att ge åtkomst till personspecifik information. Dessutom ansåg forskarna att de olika enheterna i varje lagringsenhet (t.ex. PINs, semantiska enheter, lexikala enheter) skickar excitatoriska signaler till enheter i andra lagringsenheter de är kopplade till, men inhiberar enheterna i samma lagringsenhet (Álvarez et al., 2009).

Gällande lingvistisk information tar ansiktsbenämningsmodellerna stöd i de grundläggande psykolingvistiska modellerna där man talar om två stadier. Det första är lexikal selektion och består av lemman, vilket är ett abstrakt begrepp som betecknar alla böjningsformer av ett ord. Lemman innehåller semantisk information men ingen fonologisk information. Det andra stadiet, den lexikala formkodifieringen, består av aktivering av lexem vilka är fonologiska representationer av lemman (Levelt, 2001).

Processerna som är involverade i att säga namn skiljer sig åt mellan artnamn och egennamn (Álvarez et al., 2009). Egennamn refererar till individuella eller unika enheter medan artnamn refererar till objektkategorier (Bizzozero et al., 2007; Semenza, 2006). Egennamn är namn på personer, specifika byggnader eller städer medan artnamn avser räknebara individer av en viss art exempelvis träd, hund, cykel.

Att säga namnet på unika enheter är svårare, enligt vissa forskare beror detta på att namn på grupper har mer semantiska kopplingar. Andra forskare menar att detta orsakas av att det finns skillnader i hur de olika typerna av namn lagras och har en lite annorlunda förklaringsmodell. Vid lagringen av namn på grupper aktiverar lemman de olika lexemen direkt men vid lagringen av namn på unika enheter måste en lexikal nod aktiveras på förhand. Denna lexikala nod innebär representationen av hela namnet. Noden kommer att skicka ett aktiveringsmeddelande till de lexikala noderna för för- och efternamn separat och till sist kommer dessa lemman skicka ett aktiverande meddelande till de fonologiska noderna. Alltså, aktiveringen av lemman följs av åtkomsten till de fonologiska noderna, lexemen. Aktiveringen av lexemen skapar en fonetisk plan och följs därpå av artikulationen av personens namn. Därigenom är ansikte-namn-processen komplett (Álvarez et al., 2009).

1.6.2. Neurologisk grund till benämning av kända ansikten I en studie av Glosser et al. (2003) om namnmobilisering hos personer med epilepsi lät man 63 patienter med olika typer av tinninglobsepilepsi titta på färgfoton föreställande kända personer, antingen före eller efter lobektomi av främre tinningloben (ATL). ATL innebär att främre tinningloben, amygdala samt en del av främre hippocampus tas bort samt att den medför skador på temporalloben. Patienterna skulle både namnge och beskriva de kända personerna på fotografierna. Som kontrollgrupp fanns tio friska individer, matchade mot patienternas ålder och utbildning. Studien visade att förmågan att namnge de kända personerna var nedsatt i båda patientgrupperna men mest nedsatt hos de patienter som genomgått vänstersidig ATL. Dock resulterade vänstersidig ATL inte bara i förlust av förmågan att komma på namn på kända personer, utan också i en försämring av benämningsförmågan för objekt. Dessutom fanns det en relativt stark korrelation mellan påverkad mobilisering av personnamn och svårigheter med att benämna vardagliga objekt samt försämrat minne för nyligen presenterade ord. Därför stödjer denna studie inte att processandet av egennamn understöds av andra regioner än de regioner som är involverade i processandet av ting, i alla fall inom de främre regionerna av vänstra tinningloben. Både vänstersidiga mediala och speciellt främre skador påverkade åtkomsten till de kända personernas namn, men påverkade inte förmågan att känna igen deras identitet. Då patienterna ombads berätta fakta om de kända personerna var patienterna med högersidig ATL sämre än de andra grupperna. Skador i främre regioner av högra tinningloben påverkar igenkännandet av identiteten hos bekanta ansikten samt nyinlärning av ansikten (Glosser et al., 2003).

1.7. Normalt åldrande 1.7.1. Ansiktsigenkänning Enligt Habak et al. (2008) är det oklart om stigande ålder har en negativ påverkan på de mekanismer som ligger bakom ansiktsperception och hastigheten med vilken de ingående systemen bearbetar information. Dessa forskare presenterade resultat som indikerar att identitetsmatchning av ansikten bibehålls med ökande ålder på försökspersonerna när samma ansiktsvy visas (exempelvis framifrån), vid två olika

tidpunkter. Dock minskar identitetsmatchningen med ökande ålder då olika ansiktsvyer visas (exempelvis först framifrån och därefter från 20 graders vinkel). Vidare förbättras inte identitetsmatchningen vid längre visningstider. Således verkar det som att hastigheten för perceptuell bearbetning av komplexa representationer och mekanismerna som ligger bakom identitetsmatchning vid samma betraktelsevinkel bevaras vid åldrande. Däremot försämras information i de neurala transformationerna som representerar ansiktsidentitet mellan olika betraktelsevinklar. Författarna föreslår att denna försämring beror på att ackumuleringen över tid, av information som används för att förfina en representation inom en population av neuroner, mättas tidigare i det åldrande visuella systemet än i ett yngre system (Habak et al., 2008).

Resultaten i en studie av Pluchon et al. (2002) tyder på att förmågan att känna igen ansikten är bättre bevarad vid stigande ålder än förmågan att frammana namn ut minnet. Den större svårigheten att plocka fram namn ur minnet är kopplad till svårigheter med den lexikala åtkomsten.

1.7.2. Benämning Friska äldre personer rapporterar ofta en ökad svårighet att finna ord, så kallad anomi, inklusive svårigheter att komma ihåg välkända namn, föremål och aktiviteter som borde vara enkla att erinra sig. Det huvudsakliga måttet som använts för att utvärdera förmågan att finna ord hos normalbefolkningen är ett benämningstest med bilder (Schmitter-Edgecombe et al., 2000).

Eftersom många äldre har svårt att komma på egennamn ville Pluchon et al. (2002) utforma och standardisera ett verktyg som kunde kvantifiera uppskattningen av förmågan att benämna och känna igen kända personers ansikten. Resultaten för de 542 deltagarna delades in i tre grupper och tre akademiska kunskapsnivåer analyserades. Denna studie bekräftar det faktum att normalt åldrande påverkar förmågan att benämna ansikten negativt (Pluchon et al., 2002).

Schmitter-Edgecombe et al. (2000) jämförde unga och äldre vuxnas prestationer på ett bildbenämningstest med motsvarande prestationer på ett diskurstest, där deltagarna fick berätta vad de såg på olika bilder. Vid utvärdering av åldersrelaterade effekter på benämningsförmågan är det viktigt att även ta hänsyn till andra variabler som kan påverka förmågan att finna ord. Åldersrelaterad försämring av minnet eller ordflödet kan begränsa förmågan att finna till och med vanligt förekommande ord. Eftersom diskursuppgifter involverar mer språkproduktion kan dessa påverkas mer av ordflödes- och minnesförmåga än bildbenämningsuppgifter. För att undersöka åldersskillnader i ordflöde och minnesförmåga användes ordflödestest för kategorier (djur), ordflödestest med initialbokstäver (FAS) och ett minnestest (Memory Assessment Scale). Författarna menar att en diskursuppgift kan vara ett känsligare instrument än en bildbenämningsuppgift för att utvärdera åldersrelaterade förändringar i förmågan att finna ord hos friska individer. När deltagarna i diskurstestet ombads berätta vad de såg på bilderna hade de äldre grupperna signifikant fler ordfinnandefel än de yngre. Resultaten från bildbenämningstestet visar dock överraskande bättre resultat för de äldre grupperna. Vid en senare utvärdering av bilderna i testet framkom att resultatet på dem kunde ha påverkats av vilken generation man tillhör. Det finns alltså en risk att känsligheten hos bildbenämningstestet delvis var maskerat av förvirringseffekter orsakade av generationsskillnader vad gäller hur bekanta bilderna var. Detta innebär att forskare bör vara noga vid urvalet av testfall i ett bildbenämningstest vid jämförelser av 15

olika åldersgrupper och att diskurstest kan vara ett bättre mått på förmågan att finna ord i vardagen hos friska äldre vuxna (Schmitter-Edgecombe et al., 2000).

Man fann ingen evidens för att förmågan att finna ord påverkas negativt av försämrat minne eller försämrat ordflöde. Man fann heller inga signifikanta samband mellan mått på minnesförmåga och förmågan att finna ord. Författarna fann heller ingen evidens för att diskursuppgifter beror mer på minne och ordflöde än vad bildbenämningstester gör. Den enda signifikanta korrelationen var att ett bra resultat på benämningstestet var kopplat till gott ordflöde gällande kategorin djur. Detta skulle innebära att friska äldre vuxnas förmåga att finna ord har ett svagt samband med minnesfunktion och ordflödesförmåga. Resultaten på diskursuppgiften tyder på att äldre vuxna kan ha större ordfinnandesvårigheter än unga vuxna. Det fanns en tydlig trend att äldre vuxna gör fler substitutionsfel än unga vuxna. I jämförelse med unga vuxna gjorde de äldre mer omformuleringar av målorden (Schmitter-Edgecombe et al., 2000).

Tsang och Lee (2003) använde ett benämningstest för att testa benämningsförmågan hos yngre och äldre personer. Resultaten visade att yngre personer presterar fler korrekta svar och med en snabbare svarslatens än den äldre gruppen. Skillnaderna kan inte förklaras av olika utbildningsnivå och det fanns inga könsskillnader i testprestationen. Normalt åldrande har alltså en negativ påverkan på benämningsförmågan vilket tidigare visats bl. a. i en studie av Pluchon et al. (2002).

Langlois et al. (2009) ville undersöka hur åldrande påverkar förmågan att namnge kända ansikten och att få åtkomst till biografisk kunskap om kända personer utifrån olika presentationsmodaliteter (ansikte och namn). 117 friska äldre personer delades in i tre olika åldersgrupper och utvärderades med ett minnestest med kända personer. Resultaten visar en skillnad i förmågan att benämna mellan äldre och yngre grupper. De äldre grupperna hade ett sämre resultat än de yngre. Man fann dock ingen skillnad mellan dessa grupper i förmågan att ta fram semantisk kunskap om kända personer. En huvudeffekt är en större förmåga att identifiera kända personer i den verbala (namn) än i den visuella (ansikten) modaliteten (Langlois et al., 2009).

1.8. Försämrad igenkänning och benämning 1.8.1. Prosopagnosi Förmågan att känna igen ett ansikte, ansiktsperception är en viktig förmåga som gör det möjligt att snabbt känna igen hundratals unika ansikten och underlättar sociala kontakter. Avsaknad av denna förmåga kallas prosopagnosi. Detta kan vara medfött eller kan orsakas av olika hjärnskador senare i livet. Eftersom det finns så många funktionella orsaker till prosopagnosi har det beskrivits många anatomiska skador som orsakar detta tillstånd (Fox et al., 2008).

Prosopagnosi karaktäriseras av stora svårigheter att känna igen ansikten trots att förmågan att känna igen andra visuella stimuli är oförändrad. Personer med prosopagnosi vet ofta att de tittar på ett ansikte men kan inte identifiera individuella ansikten. De har inga problem att känna igen sin bil, sitt hus eller sina kläder. Personer med prosopagnosi använder sig ofta av andra ledtrådar än ansiktet för att identifiera en person, exempelvis röst, kläder. Vissa prosopagnostiker kan känna igen ansiktsuttryck men kan inte få fram identiteten på personen. De saknar förmågan att avkoda den information som gör ett ansikte unikt (O’Toole, 2005).

Dysfunktioner på olika nivåer av perceptionen av ansikten kan leda till oförmågan att känna igen ett bekant ansikte. Prosopagnosi har delats in i två typer, perceptiv och associativ. Vid perceptiv prosopagnosi kan patienten inte skapa korrekt perceptuell representation av ansiktets struktur, en förmåga vilken vanligtvis bedöms genom att matcha okända ansikten. Vid associativ prosopagnosi är formerandet av det uppfattade ansiktet intakt men informationen kan inte matchas med minnen av ansikten för att kunna känna igen att detta är ett ansikte man sett förut (Fox et al., 2008).

Prevalens, medfödd prosopagnosi. I en prevalensstudie av Kennerknecht et al. (2008) fann man vid en systematisk screening av kinesiska medicinstuderande vid Hong Kongs universitet att prevalensen av den ärftliga formen av prosopagnosi hos den kinesiska befolkningen är minst 1,88 procent. Detta stämmer med tidigare studier i vilka man undersökt prevalensen hos kaukasier, där prevalensen visades vara 2,5 procent. Reguljär autosomal dominant nedärvning är det mest troliga ärftlighetsmönstret för medfödd prosopagnosi (Kennerkneckt et al., 2008).

Prevalens, förvärvad prosopagnosi. Flera studier har undersökt hur många patienter med förvärvade hjärnskador som också får prosopagnosi och de har visat att det är mycket få som drabbas av prosopagnosi i ren form utan de lider ofta också av andra kognitiva problem såsom generella minnessvårigheter. I en av studierna ombads patienterna och deras anhöriga att rapportera patientens ansiktsigenkänning i vardagen och då rapporterade 50 procent att patienten skulle ha svårt att känna igen någon de endast sett ett par gånger. Patienterna hade också sämre resultat på test där man prövar ansiktsigenkänningsförmågan med hjälp av bilder på kända personer (Duchaine & Yovel, 2008).

Sociala aspekter av prosopagnosi. Studier som gjorts på personer med medfödd prosopagnosi har visat att personerna upplever det mest besvärligt att inte känna igen ansikten på familjemedlemmar och vänner (Yardley et al., 2008). De använder sig istället av andra ledtrådar, exempelvis röst eller klädsel för att identifiera en person (O’Toole, 2005). Personer med prosopagnosi undviker ofta sociala situationer där förmågan att känna igen ansikten är viktig och upplever sig ha ett ganska begränsat umgänge och dåligt självförtroende (Yardley et al., 2008).

”Super-recognizers”. Det har också gjorts studier kring personer som har en ovanligt väl utvecklad förmåga känna igen ansikten, så kallade ”Super-recognizers” (Russell et al., 2009). Russell et al. anser att det är troligt att de med denna väl utvecklade förmåga är vid ena änden på en skala av ansiktsigenkänning och de med dålig förmåga vid den andra änden. Forskarna föreslår alltså att många fall av medfödd prosopagnosi endast representerar den sämre delen av en normalfördelning snarare än att dessa personer har en helt annan sorts bearbetning av ansikten (Russell et al., 2009).

1.8.2. Demens Förmågan att känna igen och benämna ansikten försämras även vid vissa typer av demens. I en studie av Greene och Hodges (1996) testades patienter med demens av Alzheimertyp (DAT) med ett test med berömda ansikten samt ett test med berömda namn. Resultaten visade att DAT påverkar enheter för ansiktsigenkänning, (se avsnitt 1.6.1) och namnigenkänning, samt post-semantiskt processande. Studien gav också bevis för att generell och personspecifik semantisk kunskap är skilda från varandra vid 17

utvecklingen av anterograd minnesstörning, d.v.s. svårigheter med nyinlärning. Studien visar också att minnen som inkodats för länge sedan påverkas mycket tidigt hos patienter med DAT (Greene & Hodges, 1996).

1.8.3. Hjärnskador Anomi för art- och egennamn uppträder inom alla former av afasi på grund av fokala hjärnskador (begränsade till ett område i hjärnan) och är ofta det mest framträdande kvarvarande tecknet på lexikal försämring. Det finns betydande evidens både från friska personer och från patienter med hjärnskador att art- och egennamn hänförs till olika kognitiva domäner eftersom de kan bli selektivt skadade efter en hjärnskada. Vad gäller bearbetning av egennamn hos normalbefolkningen är det väl känt att egennamn är svårare att lära sig och att få åtkomst till än artnamn. Det har visat sig vara en svårighet som är kopplad till åldrande (Bizzozero et al., 2007).

1.8.4. Nedsatt förmåga att benämna kända personer Joubert et al. (2010) visade att personer med den amnestiska formen av lindrig kognitiv störning (med enbart minnesstörning; eng. aMCI) både har svårigheter med benämning och har en nedsättning av det semantiska minnet vad gäller objekt och kända personer. Man kan se likartade försämringsmönster av det semantiska minnet hos personer med amnestisk lindrig kognitiv störning och den vid tidig Alzheimers sjukdom vilket motsvarar mild kognitiv störning (MCI), men de skiljer sig från den vid normalt åldrande. Ett försämrat semantiskt minne kopplas till kortikal atrofi i främre tinningloben, vilket visat sig vara påverkat vid semantisk demens, samt i den vänstra nedre prefrontala barken. Resultaten stödjer teorin att ett försämrat semantiskt minne vid amnestisk lindrig kognitiv störning och vid tidig Alzheimers sjukdom kan bero på försämrade semantiska representationer kombinerat med svårigheter i urval, manipulering och åtkomst av semantisk information (Joubert et al., 2010).

För att undersöka om svårigheten att benämna kända personer även innefattar andra egennamn genomförde Ahmed et al. (2008) tre benämningstest: ! The Graded Naming Test (GNT) med föremål och djur (McKenna & Warrington, 1980; Warrington, 1997), ! The Graded Faces Test (GFT) med ansikten, ! The Graded Buildings Test (GBT) med byggnader.

Deltagarna var patienter med lindrig kognitiv störning och en kontrollgrupp med friska personer. Patienterna med lindrig kognitiv störning presterade sämre än kontrollgruppen på alla tre testen men benämning av föremål var signifikant bättre än benämning av ansikten och byggnader. Resultaten tyder på att även i de fall där diagnoskriterier för Alzheimers sjukdom inte är uppfyllda är förmågan att benämna kända personer och byggnader nedsatt och att dessa båda semantiska domäner visar en större sårbarhet än generell semantisk kunskap (Ahmed et al., 2008).

Problemen var särskilt svåra för de mer unika semantiska exemplen: byggnader och ansikten. Studien bekräftar därmed resultaten från Thompson et al. (2002) vilken visade en större sårbarhet för en persons generella semantiska kunskap. Detta har betydelse för de kognitiva teorier som rör semantiskt minne samt har klinisk relevans vid utvecklandet av sjukdomens neuropsykologiska profil (Thompson et al., 2002). Ahmed

et al. (2008) utvidgar detta genom att lägga till bevis för att kända byggnader är en lika sårbar kategori.

1.9. Test med fotografier på kända personer Förmågan att känna igen kända personers ansikten har utvärderats i ett flertal studier. Eftersom kunskapen om kända personligheter är kulturspecifik har olika nationella varianter av ansiktsigenkänningstest utvecklats (se exempelvis Semenza et al., 2003). Ett exempel är Hodges och Ward som 1989 valde ut 50 kända ansikten, tio från varje årtionde. Deras resultat visade att patienter med Alzheimers sjukdom hade en försämrad ansiktsigenkänning, en försämrad förmåga att plocka fram namn ur minnet och hade även svårigheter att redogöra för den semantiska information som var kopplad till de kända personerna (Werheid & Clare, 2007).

Bizzozero et al. (2005) gjorde en normativ studie med friska deltagare på förmågan att avgöra om ett ansikte tillhör en redan känd person (igenkänning) och i så fall ge biografiska fakta om den personen (identifiering). Studien tog fram normer, anpassade utifrån ålder, utbildning och kön för två nya neuropsykologiska test, Face Recognition och Person Identification. I studien deltog 98 friska personer mellan 50 och 93 år och med minst 8 års formell utbildning. Man använde foton på 63 okända personer och 63 kända personer vilka valdes ut utifrån två kriterier: kategori (exempelvis underhållning, kultur och politik) och under vilken period personen varit känd (före kriget, efter kriget och nutid). Hänsyn togs till hur kunskapen påverkats av faktorer som media och utbildning. Man har utgått från seriella modeller av bearbetning av kända ansikten/personer och har därför medvetet utelämnat produktion av egennamn och ordförståelse. Bearbetning av egennamn förklaras av andra kognitiva modeller. På grund av att referensmodellerna är seriella har identifieringstestet lagts in i igenkänningstestet. Detta medförde att tidigare igenkända ansikten användes för att uppnå normer för identifiering (Bizzozero et al., 2005).

En studie av Bizzozero et al. (2007) genomfördes för att få fram normativa data för den italienska befolkningen avseende benämning av kända personer. Deltagarna var 98 friska personer (49 män och 49 kvinnor) med en lägsta utbildningsnivå på åtta år och äldre än 50 år. Personer med neurologiska och psykiatriska sjukdomar, alkohol- eller drogberoende eller grav synnedsättning exkluderades. Man använde sig av två tester, ett kort screeningtest och ett längre mer analytiskt test. Screeningtestet med 12 foton användes för att upptäcka svårigheter med egennamn vilka kan vara värdefulla att utreda vidare med det andra mer analytiska testet med 63 foton. Vid screeningtestet visades varje ansikte ett i taget och deltagaren ombads att benämna personen på fotot. Det långa testet innehöll samma bilder som vid en tidigare studie (Bizzozero et al., 2005) och var indelade på samma sätt utifrån vilken period de var kända och vilken kategori de var verksamma inom. Efter att ha gått igenom igenkännings- och identifieringsuppgifterna ombads deltagarna att benämna de korrekt identifierade. Ålder var den variabel som påverkade prestationen mest, både i screeningtestet och i det analytiska testet. Äldre presterade signifikant sämre än de yngre deltagarna. Detta resultat stämmer väl överens med den allmänna åsikten att åtkomsten av egennamn påverkas negativt av ålder. Personer med högre utbildning presterade signifikant bättre på det långa testet än dem med lägre utbildning medan det inte fanns någon signifikant effekt av utbildning i det korta testet. Detta förklaras av urvalet av bilder vilket i det korta testet bestod av de kända personerna som var lättast att känna igen. Igenkänning

bedömdes genom att deltagarna fick svara på frågan om han/hon hade sett ansiktet tidigare. För att uppfylla kriteriet för identifiering skulle deltagarna kunna ge semantisk information om de korrekt igenkända personerna. Deltagarna fick svara på frågor med två svarsalternativ om vilken period personen varit känd och inom vilket yrke han/hon varit verksam och en öppen fråga för att få fram ytterligare information. I enlighet med de seriella modellerna som man utgick ifrån i en tidigare studie (Bizzozero et al., 2005) bedömdes identifiering efter bedömningen av igenkänning och enbart med de ansikten som korrekt bedömts vara kända i igenkänningstestet (Bizzozero et al., 2007).

Nackdelar med minnestest med kända personer Test av förmågan att känna igen kända ansikten är ofta teoretiskt starka eftersom de mäter förmågan att identifiera en person på en ny bild utifrån hundratals valmöjligheter. Men dessa test har vissa praktiska svårigheter. Personer som är kända i ett område kan vara okända i ett annat, personer som är kända för en åldersgrupp kan vara okända för andra åldersgrupper och personer som är kända vid en tidpunkt kan vara helt okända tio år senare. Deltagarnas intresseområden varierar, vissa är exempelvis intresserade av populärkultur och andra är engagerade i politik (Bowles et al., 2009).

Bowles et al (2009) menar att test med kända ansikten alltid borde finnas med i det testbatteri som diagnostiserar prosopagnosi men att uppgifter som testar minne och perception av okända ansikten är mer användbara. Två vanliga neuropsykologiska tester, The Warrington Recognition Memory for Faces test och The Benton Facial Recognition test har dock visat sig vara dåliga på att diagnostisera prosopagnosi. Vid Warrington Recognition Memory for Faces test kan den testade känna igen personen med hjälp av klädsel och frisyr. Vid The Benton Facial Recognition test har kläder och hår tagits bort från bilderna samt olika ansiktsvyer (framifrån och från sidan) presenteras vid inlärning och testning vilket gör detta test lite bättre. I detta test visas målansiktet och sex testansikten samtidigt och deltagarna ska välja de tre ansikten som matchar målansiktet. Detta gör att ovanliga strategier som exempelvis matchning av ögonbryn kan orsaka att det verkar som att försökspersonen har normal igenkänning (Bowles et al., 2009).

För att undvika ovanstående svårigheter utvecklades ”Cambridge Face Memory Test” (CFMT) av Duchaine och Nakayama (2006) och ”Cambridge Face Perception Test” (CFPT) av Duchaine et al. (2007). I CFMT ska man känna igen sex inlärda ansikten i tre nivåer. Ansiktet visas först i tre olika vinklar. I de följande uppgifterna ska man välja ut ansiktet bland två andra distraktorer; 1. igenkänning av samma bilder; 2. igenkänning av samma ansikte i nya bilder, ur olika synvinklar och/eller ljusförhållanden, och 3. igenkänning av ansiktena i nya bilder med brus. I CFPT ska testdeltagaren ordna en serie av manipulerade bilder på ansikten efter deras likhet med en målbild. Båda testen har visat sig vara tillförlitliga vid diagnostisering av prosopagnosi (Bowles et al., 2009).

I denna studie valdes dock ett test med fotografier på kända personer för att kunna testa både förmågan att känna igen och benämna personer. Benämningsförmågan är en viktig del av den språkliga förmågan och att endast testa igenkänning av ansikten är inte tillräckligt vid en logopedisk bedömning av den språkliga förmågan.

1.10. Syfte och frågeställningar 1.10.1. Syfte Att utforma ett bildbenämningstest med kända personer och med hjälp av detta undersöka förmågan hos deltagare över 50 år att känna igen och benämna kända personer.

1.10.2. Frågeställningar Denna studie undersöker eventuell inverkan av demografiska bakgrundsvariabler, som ålder, kön och utbildningsnivå, på förmågan att känna igen och benämna kända personer. För att få en uppfattning om testets validitet undersöks hur väl uppskattad förmåga överensstämmer med resultat på testet. Studien undersöker även om det finns ett samband mellan resultatet på ordflödestestet FAS med förnamn och benämningsresultatet på personbenämningstestet.

2. Metod

2.1. Deltagare Rekrytering. Rekryteringen av deltagare skedde genom muntliga kontakter med pensionärsföreningar, andra föreningar med äldre som målgrupp samt i forskarnas bekantskapskrets. Rekryteringen skedde i Uppsala, Enköping, Ludvika och på Viking Lines kryssningsfärja Amorella. Av ekonomiska och praktiska orsaker valdes ett bekvämlighetsurval. Deltagarna erhöll ingen ersättning för sin medverkan. Fokus under rekryteringen var att få ihop så många deltagare som möjligt. Alla som visade intresse för medverkan i studien fick skriftlig information om syftet med undersökningen och villkor för medverkan, se bilaga A.

Inklusionskriterier. Inklusionskriteriet för deltagande i studien var att deltagaren är en frisk person med en ålder mellan 50 och 100 år.

Exklusionskriterier. Exklusionskriterier för deltagande i studien var en hos deltagaren känd neurologisk sjukdom eller känd minnesproblematik som exempelvis diagnostiserad demenssjukdom, stroke eller liknande. Sådana personer exkluderades eftersom dessa tillstånd kan ha en negativ påverkan på förmågan att känna igen och komma på namn på personer. Deltagare som bott mer än 20 år utomlands exkluderades ur studien på grund av att man då eventuellt inte har kännedom om svenska kända personer.

Information om deltagarna. För varje deltagare registrerades kön, högsta uppnådda utbildningsnivå, intresseområden (enligt indelningen av de kända personerna) och hur de själva upplever sin förmåga att känna igen ansikten och komma på namn, se bilaga B.

Antal deltagare. 140 personer deltog i studien vilket bedömdes vara ett lämpligt antal för att fastställa samband mellan testprestation och relevanta bakgrundsvariabler som ålder och utbildningsnivå. Antal deltagare som uppfyllde studiens inklusionskriterier var 135 personer. Den yngsta deltagaren var 50 år och den äldsta var 93 år. Se tabellerna 1 och 2 för medelålder respektive ålders- och könsfördelning hos deltagarna. Två personer hade bott utomlands i mer än 20 år och exkluderades därför ur materialet. Två deltagare hade haft stroke och en person hade multipel skleros och dessa tre exkluderas därför. Det fanns en deltagare med polyneuropati, en med en annan neuropatisjukdom samt en med Restless Legs Syndrome. Dessa tre sjukdomar bedömdes inte som något hinder för att delta i studien.

Tabell 1. Medelålder på deltagarna i studien Medelålder (år) Män 66,9 Kvinnor 71,1 Samtliga deltagare 70,2

Tabell 2. Ålders- och könsfördelning hos deltagarna Ålderskategori (år) Antal kvinnor Antal män Antal deltagare 50-59 13 6 19 60-69 29 19 48 70-79 28 12 40 80-89 18 6 24 90-99 4 0 4 Totalt alla kategorier 92 43 135

Deltagarna fick i samtyckesformuläret (se bilaga B) fylla i sin utbildningsnivå. I analysen delades dessa nivåer in i hög respektive låg där hög utbildningsnivå innebär eftergymnasial och låg utbildningsnivå betecknar alla nivåer därunder. Se tabell 3 för en sammanställning av deltagarnas utbildningsnivå fördelat över ålderskategorier.

Tabell 3. Utbildningsnivå hos deltagarna Utbildningsnivå Ålderskategorier (år) 50-59 60-69 70-79 80-89 90-99 Totalt Låg 6 21 21 13 1 62 Hög 13 27 19 11 3 73

2.2. Utrustning Vid testningen av försökspersonerna har bilderna på kända personer visats som ett PowerPoint-dokument i en bärbar dator. Till FAS användes tidtagarur i mobiltelefon.

2.3. Procedur 2.3.1. Utformning av testet Urvalet av kända personer i ett ansiktsigenkänningstest av Rizzo et al. (2002) delades in i grupper utifrån tidsperiod de varit kända samt representerade fyra kategorier; konst/litteratur/vetenskap, idrott, underhållning samt politik. På samma sätt delades de kända personerna i ett test av Bizzozero et al. (2005) in utifrån kategori; underhållning, kultur och politik samt tidsperiod de varit kända. I likhet med dessa test är de 105 kända personerna i vårt test från olika decennier och från olika kategorier (sport, politik, TV/radio, musik, teater/film, kungligheter och litteratur). Det är 15 fotografier på kända personer per kategori. Bilderna har delvis baserats på rekommendationer ur en magisteruppsats av Björnström (2003). Björnström provade ut ett bildmaterial med kända personer som personer mellan 55 och 79 år skulle ha lätt att känna igen.

Bilderna har tagits från Internet eftersom de endast användes i studien och inte kommer distribueras som en kommersiell produkt. Huvudsakligen valdes bilder av fotografer kopplade till bildbyrån Scanpix för att underlätta köp av bilder till ett eventuellt framtida minnestest. Bilderna beskars för att främst visa den kända personen från axlarna och uppåt så att kontexten inte skulle ge ledtrådar kring personens identitet. Dessutom valdes bilder där personens klädsel inte ska ge möjlighet att dra slutsatser om yrkesroll.

2.3.2. Testning Innan påbörjad testning fick samtliga deltagare ta del av information om studien skriftligt och även muntligt om så efterfrågades (se bilaga A). Därefter fyllde deltagarna i ett samtyckesformulär (se bilaga B) med frågor om kön, högst uppnådda 23

utbildningsnivå, intresseområden (enligt indelningen av de kända personerna), självskattning av förmågan att känna igen ansikten och komma på namn samt frågor om exklusionskriterierna: om deltagaren bott utomlands en längre period samt om deltagaren har någon känd neurologisk sjukdom.

Ordflödestest (FAS) med förnamn. Ordflödestest mäter testdeltagarens förmåga att generera ord inom en begränsad tid och inom en specifik kategori. Olika versioner av sådana test har utvecklats med olika semantiska kategorier. FAS, som använder bokstäverna F, A och S är antagligen det mest använda ordflödestestet (Tallberg et al., 2008). Ett ordflödestest med förnamn gjordes för att jämföra förmågan att mobilisera namn som inte är kopplade till kända personer med egennamn på kända personer.

Försökspersonen fick följande introduktion: ”Detta test undersöker din förmåga att plocka fram namn ur minnet. Detta gör vi för att se hur din förmåga att komma på namn är. Då kan vi se eventuell skillnad mellan denna och hur din förmåga att komma på namn är då du ser ett ansikte, alltså för att skilja mellan förmågan att få fram namn ur minnet och ansiktsigenkänningsförmågan”. Därefter följde denna instruktion: ”Du ska räkna upp så många förnamn du kommer på som börjar med bokstaven F/A/S, både manliga och kvinnliga namn. Du har en minut på dig och kan börja när jag säger till”. Testledaren tog tid med ett tidtagarur. Då en minut gått stoppades deltagaren. Under tiden antecknade testledaren alla namn deltagaren räknade upp, se blankett för FAS (bilaga C).

Test av förmågan att känna igen och benämna kända personer. Del två av testningen bestod i att deltagarna fick se bilder på 105 kända personer och testningen tog cirka 45 minuter. Deltagarna fick följande instruktion innan testningen påbörjades: ”Du kommer att få se 105 bilder på kända personer. Uppge för- och efternamn om du kan, försök annars beskriva personen, t.ex. han som leder Allsång på Skansen. Vi är även intresserade av om du känner igen personen men inte vet varifrån eller om du aldrig sett personen”. Svaren redovisades på svarsblankett (se bilaga D). För att öka interbedömarreliabiliteten sattes kriterier för bedömning av svaren upp i förväg. Se tabell 4 för de använda svarskategorierna med tillhörande kod i testet.

Tabell 4. Koder för svarskategorierna i bildbenämningstestet Svarskategorier Kod Uppger korrekt namn N Beskriver korrekt B Känner igen kan inte beskriva K Känner inte igen I

Svarskategorierna hanterades enligt följande beskrivning. ! Uppger korrekt namn: Om endast ett namn angavs, uppmanades att ange för- och efternamn. ! Beskriver korrekt: Ange yrke, genre, tv-program, prestationer m.m. Det räckte inte att endast uppge exempelvis skådespelerska utan ytterligare beskrivning krävdes såsom medverkan i visst program eller liknande (t.ex. ”hon som var med i rederiet”). ! Känner igen, kan inte beskriva: Deltagarna uppmanades till beskrivning.

! Känner inte igen personen: Vid eventuella felaktiga namn antecknades det felaktiga svaret i kolumnen ”kommentarer”.

Eventuella ytterligare kommentarer antecknades i kolumnen ”Kommentarer”.

2.3.3. Sammanställning av testresultat Efter testningen sammanställdes de enskilda deltagarnas resultat på FAS och bildbenämningstestet samt information från samtyckesformuläret i ett Excel-dokument.

2.3.4. Etiska överväganden Deltagandet i studien var frivilligt och ett samtyckesformulär (se bilaga B) som beskriver studiens syfte samt vad deltagandet innebär delades ut till deltagarna vid testtillfället. Testresultaten är anonyma och kan inte kopplas till enskilda testdeltagare.

2.4. Statistisk analys Oberoende t-test användes för att undersöka om det fanns någon könsskillnad i förmågan att känna igen kända personer och att benämna kända personer samt om deltagarnas utbildningsnivå påverkar förmågan att känna igen och benämna kända personer.

För att undersöka om förmågan att känna igen respektive benämna kända personer förändras med stigande ålder samt om det finns ett samband mellan resultatet på FAS och antal korrekt benämnda kända personer gjordes en korrelationsanalys.

Envägs variansanalys (ANOVA) användes för att se om uppskattad förmåga att känna igen ansikten och uppskattad förmåga att benämna personer hade en signifikant effekt på resultat för ansiktsigenkänning respektive benämning på bildbenämningstestet.

3. Resultat

Nedan följer presentation och analys av resultaten på bildbenämningstestet. Analysen för varje variabel har delats in i två delar: resultat för förmågan att känna igen ansikten (svar inom kategorierna N, B och K) samt resultat för benämning (svar inom kategori N).

3.1. Deskriptiv statistik 3.1.1. Resultat på bildbenämningstestet fördelat över åldersgrupper Igenkänning. Se tabell 5 för resultat avseende förmågan att känna igen kända personer, d.v.s. svar inom svarskategorierna Uppger korrekt namn (N), Beskriver korrekt (B) och Känner igen, kan inte beskriva (K). Minst antal korrekt igenkända personer var 32 och maximalt antal korrekt igenkända personer var 105.

Tabell 5. Resultat avseende förmågan att känna igen kända personer (svarskategorierna N, B och K) fördelat över åldersgrupper Åldersgrupp Medelvärde för antal Standardavvikelse (år) korrekt igenkända 50-59 91,0 13,3 60-69 95,6 7,7 70-79 95,8 7,2 80-89 87,1 15,0 90-99 88,3 9,0 Alla åldersgrupper 93,3 10,6

Benämning. Se tabell 6 för resultat avseende förmågan att benämna kända personer, d.v.s. svarskategorin Uppger korrekt namn (N). Det lägsta antalet rätt var 16 och högsta antalet rätt var 103.

Tabell 6. Resultat avseende benämning av kända personer (svarskategorin N) fördelat över åldersgrupper Åldersgrupp Medelvärde för antal Standardavvikelse (år) korrekt benämnda 50-59 70,4 19,3 60-69 74,9 13,0 70-79 70,3 13,3 80-89 53,2 14,7 90-99 41,3 26,0 Alla åldersgrupper 68,1 17,1

3.1.2. Fördelning av antal kända personer Igenkänning. De kända personer som blev korrekt igenkända av samtliga deltagare var Drottning Silvia, Carl Bildt, Astrid Lindgren, Kung Carl XVI Gustaf, Kronprinsessan Victoria, Povel Ramel, Ulf Adelsohn, Jonas Gardell och Mona Sahlin. Den person som blev igenkänd av lägst antal deltagare var Sigvard Bernadotte (37 deltagare, 27,4%). Se bilaga E för den totala fördelningen av korrekt igenkända personer.

Benämning. De kända personer som flest deltagare kunde benämna var Drottning Silvia och Kung Carl XVI Gustaf (134 deltagare, 99,3 %), Ingmar Bergman och Olof Palme (132 deltagare, 97,2 %), Barbro ”Lill-Babs” Svensson, Tage Erlander och

Kronprinsessan Victoria (131 deltagare, 97 %). Sigvard Bernadotte var den kända person som lägst antal deltagare kunde benämna (12 deltagare, 8,9 %). Se bilaga F för den totala fördelningen av korrekt benämnda personer.

3.1.3. Jämförelse mellan kändiskategorier Igenkänning. Se tabell 7 för en jämförelse mellan kategorier avseende hur många kända personer som blev korrekt igenkända av mer än 95 procent av deltagarna.

Tabell 7. Antal kända personer inom varje kändiskategori som blev korrekt igenkända av mer än 95 % av deltagarna Kategori Antal kända Procentandel av personer kategorin Politik 13 86,7 TV/radio 7 46,7 Musik 7 46,7 Kungligheter 6 40,0 Litteratur 6 40,0 Teater/film 5 33,3 Sport 3 20,0

Benämning. Se tabell 8 för en jämförelse mellan kategorier avseende hur många kända personer som blev korrekt benämnda av mer än 95 procent av deltagarna.

Tabell 8. Antal kända personer inom varje kategori som blev korrekt benämnda av mer än 95 % av deltagarna Kategori Antal kända Procentandel av personer kategorin Politik 3 20,0 Kungligheter 3 20,0 Musik 1 6,7 Teater/film 1 6,7 Sport 0 0 Litteratur 0 0 TV/radio 0 0

3.2. Statistisk analys 3.2.1. Inverkan av kön Igenkänning. För att undersöka om det fanns någon könsskillnad i förmågan att känna igen kända personer genomfördes ett oberoende t-test med kön som oberoende variabel och antalet igenkända personer (svar som föll inom kategorierna N, B och K) som beroende variabel. T-testet visade ingen signifikant skillnad mellan kvinnors och mäns förmåga att känna igen kända personer (p=0,93).

Benämning. För att undersöka om det fanns någon könsskillnad i förmågan att benämna kända personer genomfördes ett oberoende t-test med kön som oberoende variabel och antalet benämnda personer (svar inom kategorin N) som beroende variabel. T-testet visade ingen signifikant skillnad mellan kvinnors och mäns förmåga att benämna kända personer (p=0,31).

3.2.2. Inverkan av ålder Igenkänning. För att undersöka om förmågan att känna igen kända personer förändras med stigande ålder beräknades en produktmomentkorrelationskoefficient mellan variablerna ålder och antalet igenkända personer (alla svar som föll inom kategorierna N, B och K). Det fanns ingen signifikant korrelation mellan stigande ålder och förmågan att känna igen kända personer (r=-0,17, p=0,054).

Benämning. För att undersöka om förmågan att benämna kända personer förändras med stigande ålder beräknades en produktmomentkorrelationskoefficient mellan variablerna ålder och antal korrekt benämnda kända personer (svar inom kategorin N). Det fanns ett starkt signifikant samband mellan stigande ålder och förmågan att benämna kända personer (r=-0,42, p<0,001) enligt vilket förmågan att benämna kända personer försämras med stigande ålder.

3.2.3. Inverkan av utbildningsnivå Igenkänning. För att undersöka om deltagarnas utbildningsnivå påverkar förmågan att känna igen kända personer gjordes ett oberoende t-test med utbildningsnivå som oberoende variabel och antalet korrekt igenkända personer som beroende variabel. Det fanns ingen signifikant skillnad mellan hög eller låg utbildningsnivå och förmågan att känna igen kända personer (p=0,22).

Benämning. För att undersöka om deltagarnas utbildningsnivå påverkar förmågan att benämna kända personer gjordes ett oberoende t-test med utbildningsnivå som oberoende variabel och antalet korrekt benämnda kända personer som beroende variabel. Det fanns ingen signifikant skillnad mellan hög eller låg utbildningsnivå och förmågan att benämna kända personer (p=0,08).

3.2.4. FAS med förnamn och benämningsresultat För att undersöka om det finns ett samband mellan resultatet på ordflödestestet FAS med förnamn och benämningsresultatet på bildbenämningstestet gjordes en korrelationsanalys. Eftersom vi använde FAS med förnamn för att undersöka deltagarnas förmåga att mobilisera namn analyserades endast svaren i kategori N. Analysen visade en signifikant korrelation mellan resultat på FAS och benämningsresultat på bildbenämningstestet (r = 0,29, p<0,001).

3.2.5. Självskattad förmåga att känna igen ansikten och resultat på bildbenämningstestet En envägs ANOVA med uppskattad förmåga att känna igen ansikten som oberoende variabel och antal korrekt igenkända kända personer som beroende variabel visade en signifikant effekt av självskattad förmåga att känna igen ansikten (F(2, 132) =10,90, p<0,001). Antalet korrekt igenkända var högre hos dem som skattat sin förmåga som bättre än genomsnittet (se tabell 9).

Tabell 9. Medelvärde för antal korrekt igenkända för varje självskattningskategori Självskattad förmåga att Medelvärde antal Standardavvikelse känna igen personer korrekt igenkända Bättre än genomsnittet 96,9 2,5 Lika bra 94,5 1,0 Sämre än genomsnittet 83,6 2,3

3.2.6. Självskattad förmåga att benämna personer och resultat på bildbenämningstestet En envägs ANOVA med självskattad förmåga att benämna personer som oberoende variabel och antal korrekt benämnda kända personer som beroende variabel visade en signifikant effekt av självskattad förmåga F(4, 130)=3,25, p=0,014). Antal korrekt benämnda var högre när deltagarna skattat sina svårigheter att benämna som låga (se tabell 10).

Tabell 10. Självskattad förmåga att benämna personer. Medelvärde för antal korrekt benämnda för varje självskattningskategori Svar på frågan ”Hur ofta händer det att du Medelvärde Standardavvikelse inte kan komma på vad en person heter antal korrekt trots att du mycket väl vet vem det är och benämnda tänker efter under några minuter?” Några ggr det senaste året 73,7 2,8 1-2 ggr/månad 65,7 2,8 1-2 ggr/veckan 69,1 2,5 1-2 ggr/dag 64,7 4,0 Flera ggr/dag 47,8 7,4

4. Diskussion

Denna studie har undersökt förmågan att känna igen respektive benämna kända personer hos en grupp svenska deltagare över 50 år. Som testverktyg användes ett för ändamålet utvecklat bildbenämningstest.

Studiens resultat indikerar att demografiska faktorer som kön, ålder och utbildningsnivå inte tycks påverka förmågan att känna igen respektive benämna kända personer, med undantaget att förmågan att benämna kända personer verkar försämras med stigande ålder. Studiens resultat indikerar vidare att det finns en effekt av självskattad förmåga på testresultatet, både gällande igenkänning och benämning samt att det finns ett svagt positivt samband mellan antal namn på FAS och antalet korrekt benämnda personer i bildbenämningstestet.

4.1. Riksdagsvalets eventuella påverkan på resultatet Valet 2010 har inneburit att de kända personerna i kategorin politik är mer aktuella och därför kan det ha påverkat resultatet på testet. Se tabellerna 7 och 8 i avsnitt 3.1.3 för en redovisning av igenkännings- respektive benämningsresultat för de olika kändiskategorierna.

4.2. Demografiska faktorers påverkan Kön. Det förefaller inte finnas någon skillnad mellan kvinnors och mäns förmåga att känna igen och benämna kända personer. Detta stämmer delvis med resultaten i en studie av Pluchon et al. (2002) som inte fann någon skillnad mellan kön vad gäller igenkänning av kända personer medan män fick ett högre resultat på benämningsdelen.

Rehnman (2007) fann en fördel för kvinnor i igenkänningen av kvinnliga ansikten. Resultaten tyder också på att flickor och kvinnor är bättre än män på att känna igen manliga ansikten. Vi har fokuserat på personer som är 50 år gamla och äldre varför våra resultat inte direkt kan jämföras med Rehnmans.

Man har sett könsskillnader till kvinnors fördel vid flera studier gällande episodiskt minne, främst vid uppgifter där det är möjligt att verbalisera materialet. Denna könsskillnad har även setts vid icke-verbala test av ansiktsigenkänning (Lewin et al., 2001). Då denna studie undersökt personigenkänning med uppgiften att benämna eller beskriva kända personer är detta en högst verbal uppgift. Orsaken till att denna studie inte fann någon könsskillnad vad gäller förmågan att känna igen respektive benämna personer kan vara att de som valde att vara med i studien kanske är intresserade av kända personer. Det är också möjligt att snedfördelningen mellan antalet kvinnor och män som deltog i studien kan ha givit ett mindre tillförlitligt resultat.

Ålder. Resultaten av studien visar att det inte verkar finnas något samband mellan stigande ålder och förmågan att känna igen kända ansikten. Däremot visar studien att det finns ett signifikant samband mellan stigande ålder och förmågan att benämna kända ansikten vilket innebär att förmågan att benämna ansikten försämras med stigande ålder. Detta stämmer med resultatet i en studie av Pluchon et al. (2002) där det påvisades att normalt åldrande påverkar förmågan att benämna ansikten negativt. Dessa forskare menar att förmågan att känna igen ansikten är bättre bevarad och att den större svårigheten att plocka fram namn ur minnet är kopplad till svårigheter med den lexikala 30

åtkomsten. Studiens resultat för förmågan att benämna ansikten stämmer även med resultaten i en studie av Langlois et al. (2009) samt med en studie av Bizzozero et al. (2007). Langlois et al. (2009) visar en skillnad i förmågan att benämna mellan äldre och yngre grupper av försökspersoner. De äldre grupperna hade ett sämre resultat än de yngre. I studien av Bizzozero et al. (2007), där försökspersoner ombads benämna bilder på kända personer, var ålder den variabel som påverkade prestationen mest. Äldre presterade signifikant sämre än de yngre deltagarna. Detta resultat stämmer väl överens med den allmänna åsikten att åtkomsten av egennamn påverkas negativt av ålder (Bizzozero et al., 2007).

Utbildningsnivå. Studien visar inte någon skillnad mellan hög och låg utbildningsnivå gällande förmågan att känna igen respektive benämna kända personer. I en studie av Bizzozero et al. (2007) framkom att personer med högre utbildning presterade signifikant bättre på ett långt test med 63 bilder på kända personer än de med lägre utbildning medan det inte fanns någon signifikant effekt av utbildning i ett screeningtest med endast 12 bilder på kända personer. Detta förklaras av att urvalet av bilder i det korta testet bestod av kända personer som var lättare att känna igen (Bizzozero et al., 2007). I vår studie kan majoriteten av bilderna anses vara enkla att känna igen vilket kan förklara att det inte framkom någon signifikant skillnad mellan hög och låg utbildningsnivå.

4.3. FAS och benämningsresultat I denna studie ses ett svagt positivt samband mellan resultat på FAS och antal korrekt benämnda kända personer. Då resultatet på FAS ökar så förbättras också benämningsresultatet. Detta kan tolkas som att god lexikal åtkomst av namn även innebär en lättare åtkomst av kända personers namn ur det semantiska minnet.

4.4. Effekt av självskattad förmåga För att få en uppfattning om testets validitet undersöktes hur väl uppskattad förmåga överensstämde med resultatet på testet. När personens egen uppfattning om sin egen förmåga överensstämmer med resultatet på testet stärker det validiteten, d.v.s. att resultatet inte påverkats av en yttre faktor vi inte kontrollerat såsom dålig syn eller dagsform.

Skattad förmåga att känna igen ansikten. Vi fann en effekt av uppskattad förmåga att känna igen personer på antalet korrekt igenkända personer. Resultatet är sämre hos de som skattat sin förmåga som sämre än genomsnittet och bättre hos dem som skattat sig bättre än genomsnittet. Detta resultat tyder på att personer har en viss uppfattning om sin egen förmåga att känna igen kända ansikten, antagligen delvis beroende på hur intresserad personen i fråga anser sig vara av kända personer.

Skattad förmåga att benämna personer. Vi fann en effekt av uppskattad förmåga att benämna personer på resultatet på bildbenämningstestet. Antal korrekt benämnda kända personer är lägre hos dem som skattat att de ofta har problem med att komma på namn på bekanta och högre hos dem som skattat att de sällan har problem med att komma på namn på bekanta. Detta resultat tyder på att personer har en viss uppfattning om sin egen förmåga att benämna bekanta personer. Givetvis är det skillnad mellan att se eller tänka på en bekant person då man söker i minnet efter dennes namn och testsituationen

med bilder på kända personer. Man kan dock anta att en person som ofta har svårt att komma på namn på sina bekanta även har svårt att komma på namn på kända personer.

4.5. Aspekter av studiens metod Urval av deltagare. En brist i vår studie gäller urvalet av deltagare. Då vi inte haft möjlighet till ett obundet slumpmässigt urval av deltagare utan enbart har med frivilliga deltagare finns en risk att den som anser sig vara bra på att känna igen kända personer gärna ställer upp och den som har ointresse eller anser sig vara mindre bra på att känna igen kända personer väljer att inte vara med. Detta har dock kompenserats något genom att deltagare också rekryterats genom personliga kontakter och då har även personer som ansett sig ha svårt för att känna igen kända personer deltagit.

Hälsotillstånd. Normalbefolkningen i de högre åldrarna består av personer med varierande hälsotillstånd. Det kan vara så att de personer som ställt upp som deltagare i bildbenämningstestet är friskare och piggare än genomsnittet för den åldern. Detta kan göra att resultatet blir bättre än hur det egentligen ser ut i populationen som helhet.

En demenssjukdom börjar ofta många år innan de kliniska symtomen blir så tydliga att det går att ställa en diagnos. Den initiala fasen kan variera från något år till 8-10 år. Förekomsten av lindrig demens i åldrarna över 65 år har i olika studier varierat från 2- 50%. Det tyder på att det finns en överlappning mellan lindrig demens och normalt åldrande (Blennow et al., 2003). Det kan alltså ha förekommit personer med en ännu icke känd begynnande demens bland de äldre av våra testdeltagare. Dessa personers testresultat kan därför ha varit lägre än det skulle ha varit om de varit helt friska. Denna faktor kunde ha kontrollerats med ett minnestest eller demensscreening innan vår undersökning men detta kunde inte genomföras på grund av tidsbrist.

En normal synskärpa är viktig för att kunna se bilderna på de kända personerna så bra som möjligt. Synen försämras ofta med stigande ålder (Sekuler & Sekuler, 2000) så man kan anta att en del av testdeltagarna hade nedsatt syn. Detta kan ha medfört ett sämre resultat än normalt på bildbenämningstestet. Denna faktor skulle ha kunnat kontrolleras genom synkontroll eller genom att fråga testpersonerna om de ser dåligt/använder glasögon. Vi har heller inte kontrollerat om de som normalt använder glasögon också har använt dem vid testningen.

Demografiska förutsättningar. Deltagarnas demografiska förutsättningar följer inte den svenska befolkningens sammansättning med hänseende till exempelvis utländsk bakgrund och olika geografiska regioner. Då deltagare som bott utomlands i mer än 20 år exkluderades kan vi endast uttala oss om hur den icke-invandrade svenska befolkningens förmåga att känna igen kända ansikten är, vilket kan ses som en brist i studien. Deltagare har rekryterats i Uppsala, Enköping, Ludvika samt på Viking Lines kryssningsfärja Amorella för att få en så stor demografisk spridning som möjligt inom ramen för våra tidsmässiga och ekonomiska förutsättningar.

Den mänskliga faktorn. Eftersom insamling och inmatning av data skett för hand finns en risk för att enstaka misstag begåtts. Eftersom antalet deltagare är stort torde detta inte påverka det generella resultatet. Vidare är det möjligt att testledarna tolkat deltagarnas svar på olika sätt och därmed placerat liknande svar i olika grupper. För att öka interbedömarreliabiliteten sattes i förväg kriterier upp för bedömning av svaren.

Urval av fotografier. En annan problematik var att hitta rätt fotografier på kända personer, både gällande vilka kända personer som kan vara lämpliga för en studie av detta slag och vilket fotografi på respektive person som fungerar bäst i detta sammanhang. Vi har valt att ha med både typiska, vanligt förekommande fotografier på en del personer men också lite mer atypiska på vissa av de kända personerna för att inte få en takeffekt på testet. Om fotografierna hade varit för enkla hade många deltagare fått alla rätt och vi hade riskerat att inte få någon spridning på resultatet vilket inte hade givit användbar information om hur eventuella framtida test kan utformas. Till stor del styrdes vi också av tillgängligheten på fotografier som var mycket varierande mellan de kända personerna.

Vi tycker oss ha sett en tydlig utmattningseffekt under den sista delen av testet. Det kan ha påverkat resultatet negativt och studien skulle eventuellt kunna förbättras genom att hälften av deltagarna får se fotografierna i omvänd ordningsföljd.

Nervositet hos deltagarna. Det är vanligt att känna nervositet vid en testsituation, så även vid vårt bildbenämningstest. Deltagare har nämnt att de är nervösa och ängsliga inför testningen. Detta kan ha bidragit negativt till den enskilda deltagarens testresultat.

Datorovana. Vår målgrupp är äldre personer och det finns personer i vår studie som inte varit vana vid datorer. Detta kan bidra till en ökad stress inför testsituationen. Deltagare har fällt kommentarer såsom ”Måste man använda dator?” och ”Jag kan inget om datorer.”. Dessa har dock blivit lugnade när de informerades om att de endast behöver titta på datorn och inte sköta några knapptryckningar.

Bullrig testmiljö. Endast ett fåtal av testdeltagarna hade möjlighet att komma till Uppsala Biomedicinska Centrum (BMC) så därför användes de lokaler som tillhandahållits på de platser vi besökt. Det har inneburit att vi ibland behövt sitta i öppna rum där det passerat andra människor och det har stundtals varit stökigt och bullrigt. Deltagare har nämnt att detta stört dem. Detta kan ha inverkat negativt på den enskilda deltagarens testresultat.

4.6. Nytta med studien Enligt Yardley et al. (2008) upplever personer med prosopagnosi det som besvärligt att inte känna igen ansikten på familjemedlemmar och vänner. De undviker ofta sociala situationer och har ett begränsat umgänge samt upplever sig ha dåligt självförtroende (Yardley et al., 2008). Man kan anta att personer med förvärvad svårighet att känna igen ansikten upplever liknande känslor och svårigheter och därför är det viktigt att ha ett objektivt mått på hur det ligger till med ansiktsigenkänningsförmågan samt att öka medvetenheten hos vårdpersonal och anhöriga om att detta problem existerar.

Människors förmåga att känna igen och benämna personer varierar, vilket gör det svårt att utreda detta. För att kunna uttala sig om patientens eventuella svårigheter behövs kunskap om befolkningens generella förmåga att känna igen och benämna. Denna kunskap kan sedan användas i klinisk verksamhet, av exempelvis logopeder, för att lättare upptäcka om en patients förmåga att känna igen och benämna personer avviker från förmågan hos friska individer.

Vi ser vårt arbete som ett steg på vägen till utvecklingen av ett standardiserat test för att tidigt upptäcka svårigheter med ansiktsigenkänning och personbenämning.

4.7. Förslag till fortsatt forskning Denna studie kan fungera som en grund till utformandet av ett svenskt normerat minnes- och benämningstest med kända personer. Det stora antalet fotografier i testet torde underlätta urvalet avseende fotografier som är lätta respektive svåra att känna igen och benämna.

Ytterligare förslag till fortsatt forskning är att undersöka förmågan att känna igen och benämna kända svenska personer hos olika patientgrupper, exempelvis personer med olika typer av demens.

I denna studie användes FAS med förnamn för att undersöka eventuella samband med benämningsresultatet på testet. En jämförelse mellan FAS med kategorier och benämningsresultatet vore intressant för att se om det även där kan ses något samband.

Vi vill tacka Alla 140 deltagare som givit oss en timme av sin tid.

PRO Enköping som ställt upp med ett varmt mottagande och hela 30 testdeltagare, alla andra PRO-föreningar, andra föreningar, körer, kyrkor, Ekeby Hus, Viking Line och andra ställen vi fått besöka.

De som med stor iver hjälpt oss att rekrytera deltagare.

Våra duktiga handledare Per Östberg och Per Alm som givit oss tips och nya idéer och alltid tålmodigt svarat på våra frågor.

5. Referenser

Ahmed, S., Arnold, R., Thompson, S. A., Graham, K. S. & Hodges, J. R. (2008). Naming of objects, faces and buildings in mild cognitive impairment. Cortex, 44, 746- 752.

Álvarez, S. G., Novo, M. L. & Fernández, F. D. (2009). Naming faces: A multidisciplinary and integrated review. Psicothema, 21, 521-527.

Baddeley, A. D. (2002). Is working memory still working? European Psychologist, 7, 85-97. Reprinted from American Psychologist, 56, 849–864.

Bizzozero, I., Ferrari, F., Pozzoli, S., Saetti, M. C. & Spinnler, H. (2005). Who is who: Italian norms for visual recognition and identification of celebrities. Neurol Sci, 26, 95– 107.

Bizzozero, I., Lucchelliu, F., Saetti, M. C. & Spinnler, H. (2007). Whose face is this? Italian norms of naming celebrities. Neurol Sci, 28, 315-322.

Björnström, M. (2003). Ansikten för alla – utprovning av bilder för minnestest med kända personer. Magisteruppsats. Enheten för logopedi och foniatri. Karolinska Institutet.

Blennow, K., Marcusson, J., Skoog, I. & Wallin, A. (2003). Alzheimers sjukdom och andra kognitiva sjukdomar. Falköping: Liber.

Bowles, D. C., McKone, E., Dawel, A., Duchaine, B., Palermo, R., Schmalzl, L. et al. (2009). Diagnosing prosopagnosia: Effects of ageing, sex, and participant-stimulus ethnic match on the Cambridge Face Memory Test and Cambridge Face Perception Test. Cognitive Neuropsychology, 26, 423-455.

Bruce, V. & Young, A. (1986). Understanding face recognition. British Journal of Psychology, 77, 305-327.

Cohen, N. J. & Squire, L. R. (1980). Preserved learning and retention of pattern- analyzing skill in amnesia: Dissociation of knowing how and knowing that. Science, New Series, 210, 207-210.

Duchaine, B., Germine, L. & Nakayama, K. (2007). Family resemblance: Ten family members with prosopagnosia and within-class object agnosia. Cognitive Neuropsychology, 24, 419-430.

Duchaine, B. & Nakayama, K. (2006). The Cambridge Face Memory Test: Results for neurologically intact individuals and an investigation of its validity using inverted face stimuli and prosopagnosic participants. Neuropsychologia, 44, 576–585.

Duchaine, B. & Yovel, G. (2008). Face Recognition. The Senses: A Comprehensive Reference (s. 329-357). Amsterdam: Elsevier.

Fox C. J., Iaria, G. & Barton, J. J. S. (2008). Disconnection in prosopagnosia and face processing. Cortex, 44, 996-1009.

Glosser, G., Salvucci, A. E. & Gobbini, M. I. (2003). Naming and recognizing famous faces in temporal lobe epilepsy. Neurology, 61, 81-86.

Gobbini, M. I. & Haxby, J. V. (2007). Neural systems for recognition of familiar faces. Neuropsychologia, 45, 32-41.

Godard, O. & Fiori, N. (2010). Sex differences in face processing: Are women less lateralized and faster than men? Brain and Cognition, 73, 167-175.

Greene, J. D. W. & Hodges J. R. (1996). Identification of famous faces and famous names in early Alzheimer's disease. Relationship to anterograde episodic and general semantic memory. Brain, 119, 111-128.

Habak, C., Wilkinson, F. & Wilson, H. R. (2008). Aging disrupts the neural transformations that link facial identity across views. Vision Research, 48, 9-15.

Haxby, J. V., Hoffman, E. A. & Gobbini, M. I. (2000). The distributed human neural system for face perception. Trends in cognitive sciences, 20, 223-233.

Joubert, S., Brambati, S. M., Ansado, J., Barbeau, E. J., Felician, O. & Didic, M. et al. (2010). The cognitive and neural expression of semantic memory impairment in mild Cognitive impairment and early Alzheimer’s disease. Neuropsychologia, 48, 978–988.

Kanwisher, N. (2006). What’s in a face? Science, 311, 617-618.

Kennerknecht, I., Ho, N. Y. & Wong, V. C. N. (2008). Prevalence of hereditary prosopagnosia (HPA) in Hong Kong Chinese population. American Journal of Medical Genetics, 22, 2863-2870.

Langlois, R., Fontaine, F., Hamel, C. & Joubert, S. (2009). The impact of aging on the ability to recognize famous faces and provide biographical knowledge of famous people. Canadian Journal on Aging, 28, 337-345.

Levelt, W. J. (2001). Spoken word production: A theory of lexical access. Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America, 98, 13464-13471.

Lewin, C., Wolgers, G. & Herlitz, A. (2001). Sex differences favouring women in verbal but not in visuospatial episodic memory. Neuropsychology, 15, 165-173.

McKenna, P. & Warrington, E. (1980). Testing for nominal dysphasia. Journal of Neurology, Neurosurgery, and Psychiatry, 43, 781-788.

O’Toole, A. J. (2005). Psychological and neural perspectives on human face recognition. I:B. Li, S. Z. & Jain, A. K (red.). Handbook of face recognition (s. 349- 369). New York: SpringerLink.

Passer, M. W. & Smith, R. E. (2007). Psychology, the science of mind and behaviour. New York: McGraw-Hill.

Pluchon, C., Simonnet, E., Toullat, G. & Gil, R. (2002). The effects of normal aging on face naming and recognition of famous people: battery 75. Rev Neurol (Paris), 158, 703-708.

Premack, D. & Woodruff, G. (1978). Does the chimpanzee have a theory of mind? Behav. Brain Sci. 4, 515–526.

Ramsey, J. L., Langlois, J. H. & Marti, N. C. (2005). Infant categorization of faces: Ladies first. Developmental Review, 25, 212-246.

Ramsey-Rennels, J. L. & Langlois, J. H. (2006). Infants’ differential processing of female and male faces. Current Directions in Psychological Science, 15, 59-62.

Rehnman, J. (2007). The role of gender in face recognition. Doktorsavhandling. Institutionen för psykologi. Stockholms universitet.

Rehnman, J. & Herlitz, A. (2007). Women remember more faces than men do. Acta Psychologica, 124, 344-355.

Russell, R., Duchaine, B. & Nakayama, K. (2009). Super-recognizers: People with extraordinary face recognition ability. Psychonomic Bulletin & Review, 16, 252-257.

Schmitter-Edgecombe, M., Vesneski, M., & Jones, D. W. R. (2000). Aging and word- finding: A comparison of spontaneous and constrained naming tests. Archives of Clinical Neuropsychology, 15, 479–493.

Schott, B. H., Henson, R. N., Richardson-Klavehn, A., Becker, C., Thoma, V., Heinze, H-J. et al. (2005). Redefining implicit and explicit memory: The functional neuroanatomy of priming, remembering, and control of retrieval. PNAS, 102, 1257– 1262.

Sekuler, R. & Sekuler, A. B. (2000). Age-related changes, optical factors and neural processes, I: B. Kazdin, A. E. (red.). Encyclopedia of Psychology (s. 180-183). American Psychological Association/Oxford University Press.

Semenza., C. (2006). Retrieval pathways for common and proper names. Cortex, 42, 884-891.

Semenza, C., Mondini, S. , Borgo, F. , Pasini, M. & Sgaramella, M. T. (2003). Proper names in patients with early Alzheimer's disease. Neurocase, 9, 63-69.

Tallberg, I. M., Ivachova, E., Jones Tinghag, K. & Östberg, P. (2008). Swedish norms for word ﬂuency tests: FAS, animals and verbs. Scandinavian Journal of Psychology, 49, 479–485.

Thompson, P. (1980). Margaret Thatcher: A new illusion. Perception, 9, 483-484.

Thompson, S. A., Graham, K. S., Patterson, K., Sahakian, B. J. & Hodges, J. R. (2002). Is knowledge of famous people disproportionately impaired in patients with early and questionable Alzheimer’s disease? Neuropsychology, 16, 344–358.

Tovée, M. J. (2009). An introduction to the visual system. Andra utgåvan. Cambridge University Press.

Tsang, H-L. & Lee, T. M. C. (2003). The effect of ageing on confrontational naming ability. Archives of Clinical Neuropsychology 18, 81–89.

Tulving, E. (1984). Précis of Elements of episodic memory. Behavioral and Brain Sciences, 7, 223-238. Cambridge University Press.

Valentine, T. (1991). A unified account of the effects of distinctiveness, inversion, and race in face recognition. Quarterly Journal of Experimental Psychology, 43A, 161-204.

Warrington, E. K. (1997). The Graded Naming Test: A Restandardisation. Neuropsychological rehabilitation, 7, 143-146.

Werheid, K. & Clare, L. (2007). Are faces special in Alzheimer´s disease? Cognitive conceptualisation, neural correlates, and diagnostic relevance of impaired memory for faces and names. Cortex, 43, 898-906.

Yardley, L., McDermott, L., Pisarski, S., Duchaine, B. C., & Nakayama, K. (2008). Psychosocial consequences of developmental prosopagnosia: A problem of recognition. Journal of Psychosomatic Research, 65, 445-451.

Yovel, G., Levy, J., Grabowecky, M. & Paller, K. A. (2003). Neural correlates of the left-visual-field superiority in face perception appear at multiple stages of face processing. Journal of Cognitive Neuroscience, 15, 462-474.

Bilaga A

Enheten för logopedi Institutionen för neurovetenskap

Undersökning av förmågan att känna igen ansikten

Förmågan att känna igen ansikten och komma på vad personen heter är betydelsefull för att vi ska kunna fungera socialt. Detta är därför viktigt att undersöka bl. a. hos personer med talstörningar i samband med hjärnskada eller sjukdom.

Vi har därför utformat ett test för att undersöka förmågan att känna igen kända personer. För att få ett mått på hur den normala förmågan varierar i befolkningen behöver vi testa personer som inte har någon neurologisk sjukdom eller skada.

Projektet är ett examensarbete på avancerad nivå vid Enheten för logopedi, Institutionen för neurovetenskap, Uppsala universitet.

Vad innebär deltagandet? Deltagandet är helt frivilligt och medverkan kan avbrytas när som helst om så önskas. Deltagandet innebär att du kommer få se foton på kända personer och ange om du känner igen personen eller inte. Genomförandet av testningen tar ca 45 min.

Deltagare Vi söker deltagare från 50 år och uppåt.

Personuppgifter Alla uppgifter kommer att hanteras konfidentiellt och ingen behöver lämna ut namn eller personnummer.

Tina Tötterman Karolina Wibling Logopedstudent termin 8 Logopedstudent termin 8 mobil 073-3853344 mobil 070-3587253 [email protected] [email protected]

Handledare Per Östberg Per Alm Universitetslektor Forskare

Postadress Uppsala universitet Institutionen för neurovetenskap, Enheten för logopedi Box 593 751 24 Uppsala

Bilaga B

Undersökning av förmågan att känna igen ansikten

Kön !"Man !"Kvinna

Födelseår ______

Utbildningsnivå (högst uppnådda) !"Förgymnasial !"Gymnasial (kortare än 3 år) !"Yrkesinriktad utbildning !"Teoretisk/studieförberedande utbildning !"Gymnasial (3 år) !"Yrkesinriktad utbildning !"Teoretisk/studieförberedande utbildning !"Eftergymnasial Antal år: ______

Ange ditt intresse för nedanstående områden, från 1 till 5, där 1 = helt ointresserad och 5 = mycket intresserad.

_____ Politik _____ Sport

_____ Litteratur _____ Musik

_____ Teater/film _____ Kungligheter

_____ TV/radio

Har du någon känd neurologisk sjukdom? Om ja, vilken? !"Ja, ______

!"Nej

Har du bott någon annanstans än i Sverige under en längre period av ditt liv? Om ja, hur länge? !"Ja, ______

!"Nej

Jämfört med dina jämnåriga, hur bra förmåga att känna igen ansikten tycker du att du har? " !"Sämre !"Lika bra " !"Bättre

Hur ofta händer det att du inte kan komma på vad en person heter trots att du mycket väl vet vem det är och tänker efter under några minuter?

!" Några gånger det senaste året " !" 1-2 gånger i månaden " !" 1-2 gånger i veckan " !" 1-2 gånger om dagen " !" Flera gånger om dagen

!" Jag har tagit del av informationsbrev kring deltagandet och är införstådd med att jag när som helst kan avbryta mitt deltagande. Jag godkänner att eventuella kontaktuppgifter lagras under den tid forskningen pågår.

Bilaga C FAS Egennamn. Förnamn. En minut på varje bokstav.

F A S

Bilaga D Administratörsblankett Uppger korrekt namn N Känner igen kan inte beskriva K Beskriver korrekt B Känner inte igen I

Bild Känd person Svar Kommentar Bild Känd person Svar Kommentar Monica 1 Drottning Silvia 27 Zetterlund 2 Carl Bildt 28 Vilhelm Moberg 3 Carolina Klüft 29 Carola Häggkvist Zlatan 4 Gudrun Schyman 30 Ibrahimovic 5 Tage Danielsson 31 Marie Fredriksson 6 Evert Taube 32 Arne Weise 7 Gunde Svan 33 Thorbjörn Fälldin Prinsessan 8 Madeleine 34 Jan Guillou 9 Fredrik Reinfeldt 35 Tomas Ledin 10 Patrik Sjöberg 36 Kajsa Bergkvist 11 Ingrid Bergman 37 Bengt Feldreich Kronprinsessan 12 Ingela Agardh 38 Victoria 13 Ingmar Bergman 39 Laila Freivalds 14 Prinsessan Lilian 40 Povel Ramel 15 Astrid Lindgren 41 Stellan Skarsgård Peter "Foppa" 16 Forsberg 42 Amelia Adamo Kung Carl XVI Drottning 17 Gustaf 43 Margrethe Carl Gustaf 18 Sickan Carlsson 44 Lindstedt 19 Margot Wallström 45 Malin Baryard 20 Mikael Persbrandt 46 Göran Persson 21 Olof Palme 47 Björn Ranelid Ingemar 22 Stenmark 48 Jan Malmsjö Barbro "Lill-Babs" 23 Svensson 49 Björn Skifs Prinsessan 24 Björn Borg 50 Birgitta Sigvard 25 Bernadotte 51 Hans Alfredson August 26 Tage Erlander 52 Strindberg

Bild Känd person Svar Kommentar Bild Känd person Svar Kommentar 53 Lars Ohly 80 Bibi Andersson 54 Kristian Luuk 81 Prins Carl Philip 55 Börje Salming 82 Jan Eliasson 56 Prinsessan Diana 83 Lena Olin 57 Robert Wells 84 Dan Andersson 58 Kristina Lugn 85 Bert Karlsson 59 Ulf Elfving 86 Robert Aschberg 60 Lena Endre 87 Mona Sahlin 61 Malou von Sivers 88 Herman Lindqvist 62 Karin Boye 89 Owe Törnqvist Elisabeth Kung Olav 63 Söderström 90 (Norge) Ingemar 64 Sven Wollter 91 Johansson Elisabeth 65 Höglund 92 Viveca Lärn 66 Liza Marklund 93 Lennart Swahn 67 Ulf Adelsohn 94 Ralf Edström Agneta Bolme 68 Ingvar Oldsberg 95 Börjefors Sarah Ferguson, 69 Ulf Brunnberg 96 Fergie (Storbr) 70 Alva Myrdal 97 Anja Pärson 71 Jarl Alfredius 98 Anna Lindmarker 72 P. O Enquist 99 Gustav Vasa Ulrika Knape 73 Gustav V 100 Lindberg Sven Plex 74 Christina Schollin 101 Pettersson Prinsessan Märtha Louise 75 Selma Lagerlöf 102 (Norge) Annika 76 Tommy Körberg 103 Sörenstam 77 Siw Malmkvist 104 Birgitta Dahl 78 Jonas Gardell 105 Lotta Bromé Cornelis 79 Vreeswijk

Bilaga E

Fördelning över antal korrekt igenkända kända personer Antal Antal Antal Antal Bildnr Känd person korrekta korrekta Bildnr Känd person korrekta korrekta svar svar i % svar svar i % 1 Drottning Silvia 135 100 91 Ingemar Johansson 128 94,8 2 Carl Bildt 135 100 56 Prinsessan Diana 127 94,1 15 Astrid Lindgren 135 100 76 Tommy Körberg 127 94,1 Kung Carl XVI 17 Gustaf 135 100 99 Gustav Vasa 127 94,1 Kronprinsessan 38 Victoria 135 100 31 Marie Fredriksson 126 93,3 40 Povel Ramel 135 100 37 Bengt Feldreich 126 93,3 67 Ulf Adelsohn 135 100 64 Sven Wollter 125 92,6 Prinsessan 78 Jonas Gardell 135 100 8 Madeleine 124 91,9 87 Mona Sahlin 135 100 74 Christina Schollin 124 91,9 4 Gudrun Schyman 134 99,3 59 Ulf Elfving 123 91,1 9 Fredrik Reinfeldt 134 99,3 28 Vilhelm Moberg 122 90,4 13 Ingmar Bergman 134 99,3 97 Anja Pärson 122 90,4 Ulrika Knape 21 Olof Palme 134 99,3 100 Lindberg 122 90,4 Barbro "Lill-Babs" 23 Svensson 134 99,3 48 Jan Malmsjö 121 89,6 Agneta Bolme 26 Tage Erlander 134 99,3 95 Börjefors 121 89,6 Carl Gustaf 44 Lindstedt 134 99,3 27 Monica Zetterlund 120 88,9 46 Göran Persson 134 99,3 75 Selma Lagerlöf 120 88,9 58 Kristina Lugn 134 99,3 10 Patrik Sjöberg 119 88,1 81 Prins Carl Philip 134 99,3 41 Stellan Skarsgård 119 88,1 5 Tage Danielsson 133 98,5 43 Drottning Margrethe 119 88,1 29 Carola Häggkvist 133 98,5 55 Börje Salming 119 88,1 33 Thorbjörn Fälldin 133 98,5 3 Carolina Klüft 118 87,4 34 Jan Guillou 133 98,5 50 Prinsessan Birgitta 118 87,4 Peter "Foppa" 49 Björn Skifs 133 98,5 16 Forsberg 117 86,7 51 Hans Alfredson 133 98,5 36 Kajsa Bergkvist 117 86,7 68 Ingvar Oldsberg 133 98,5 77 Siw Malmkvist 116 85,9 19 Margot Wallström 132 97,8 69 Ulf Brunnberg 114 84,4 32 Arne Weise 132 97,8 11 Ingrid Bergman 113 83,7 53 Lars Ohly 132 97,8 61 Malou von Sivers 113 83,7 54 Kristian Luuk 132 97,8 72 P. O Enquist 113 83,7 65 Elisabeth Höglund 132 97,8 94 Ralf Edström 113 83,7 85 Bert Karlsson 132 97,8 92 Viveca Lärn 109 80,7 93 Lennart Swahn 132 97,8 18 Sickan Carlsson 108 80,0 104 Birgitta Dahl 132 97,8 66 Liza Marklund 106 78,5 7 Gunde Svan 131 97,0 101 Sven Plex Pettersson 106 78,5 20 Mikael Persbrandt 131 97,0 12 Ingela Agardh 105 77,8 39 Laila Freivalds 131 97,0 42 Amelia Adamo 105 77,8 73 Gustav V 131 97,0 105 Lotta Bromé 105 77,8 79 Cornelis Vreeswijk 131 97,0 35 Tomas Ledin 102 75,6 22 Ingemar Stenmark 130 96,3 103 Annika Sörenstam 101 74,8

Elisabeth 30 Zlatan Ibrahimovic 130 96,3 63 Söderström 100 74,1 47 Björn Ranelid 130 96,3 98 Anna Lindmarker 99 73,3 57 Robert Wells 130 96,3 70 Alva Myrdal 95 70,4 86 Robert Aschberg 130 96,3 80 Bibi Andersson 86 63,7 Sarah Ferguson, 88 Herman Lindqvist 130 96,3 96 Fergie (Storbr) 83 61,5 89 Owe Törnqvist 130 96,3 83 Lena Olin 77 57,0 6 Evert Taube 129 95,6 62 Karin Boye 73 54,1 14 Prinsessan Lilian 129 95,6 90 Kung Olav (Norge) 73 54,1 24 Björn Borg 129 95,6 45 Malin Baryard 66 48,9 Prinsessan Märtha 60 Lena Endre 129 95,6 102 Louise (Norge) 64 47,4 71 Jarl Alfredius 129 95,6 84 Dan Andersson 51 37,8 52 August Strindberg 128 94,8 25 Sigvard Bernadotte 37 27,4

82 Jan Eliasson 128 94,8

Bilaga F

Fördelning av antal korrekt benämnda kända personer Antal Antal Korrekta Korrekta Bildnr Känd person korrekta Bildnr Känd person korrekta svar i % svar i % svar svar Ulrika Knape 1 Drottning Silvia 134 99,3 100 Lindberg 89 65,9 17 Kung Carl XVI Gustaf 134 99,3 97 Anja Pärson 88 65,2 13 Ingmar Bergman 132 97,8 68 Ingvar Oldsberg 87 64,4 21 Olof Palme 132 97,8 48 Jan Malmsjö 86 63,7 Barbro "Lill-Babs" 23 Svensson 131 97,0 18 Sickan Carlsson 84 62,2 Margot 26 Tage Erlander 131 97,0 19 Wallström 84 62,2 Elisabeth 38 Kronprinsessan Victoria 131 97,0 65 Höglund 84 62,2 Peter "Foppa" 87 Mona Sahlin 130 96,3 16 Forsberg 82 60,7 6 Evert Taube 128 94,8 60 Lena Endre 82 60,7 9 Fredrik Reinfeldt 126 93,3 54 Kristian Luuk 77 57,0 15 Astrid Lindgren 126 93,3 104 Birgitta Dahl 77 57,0 2 Carl Bildt 125 92,6 39 Laila Freivalds 76 56,3 Mikael 5 Tage Danielsson 123 91,1 20 Persbrandt 75 55,6 81 Prins Carl Philip 123 91,1 37 Bengt Feldreich 75 55,6 30 Zlatan Ibrahimovic 122 90,4 10 Patrik Sjöberg 74 54,8 40 Povel Ramel 122 90,4 70 Alva Myrdal 74 54,8 29 Carola Häggkvist 121 89,6 59 Ulf Elfving 73 54,1 46 Göran Persson 121 89,6 42 Amelia Adamo 71 52,6 99 Gustav Vasa 120 88,9 55 Börje Salming 71 52,6 8 Prinsessan Madeleine 119 88,1 64 Sven Wollter 71 52,6 Robert 22 Ingemar Stenmark 119 88,1 86 Aschberg 71 52,6 33 Thorbjörn Fälldin 119 88,1 82 Jan Eliasson 70 51,9 56 Prinsessan Diana 119 88,1 47 Björn Ranelid 67 49,6 Marie 79 Cornelis Vreeswijk 119 88,1 31 Fredriksson 66 48,9 51 Hans Alfredson 118 87,4 57 Robert Wells 66 48,9 Herman 52 August Strindberg 118 87,4 88 Lindqvist 66 48,9 Elisabeth 73 Gustav V 118 87,4 63 Söderström 65 48,1 91 Ingemar Johansson 118 87,4 69 Ulf Brunnberg 64 47,4 34 Jan Guillou 116 85,9 35 Tomas Ledin 63 46,7 58 Kristina Lugn 115 85,2 94 Ralf Edström 62 45,9 Stellan 24 Björn Borg 114 84,4 41 Skarsgård 61 45,2 67 Ulf Adelsohn 112 83,0 36 Kajsa Bergkvist 55 40,7 75 Selma Lagerlöf 112 83,0 62 Karin Boye 55 40,7 85 Bert Karlsson 111 82,2 66 Liza Marklund 54 40,0 53 Lars Ohly 108 80,0 92 Viveca Lärn 54 40,0 Malou von 4 Gudrun Schyman 107 79,3 61 Sivers 50 37,0 Kung Olav 7 Gunde Svan 107 79,3 90 (Norge) 48 35,6

Agneta Bolme 49 Björn Skifs 107 79,3 95 Börjefors 48 35,6 14 Prinsessan Lilian 105 77,8 72 P. O Enquist 46 34,1 50 Prinsessan Birgitta 105 77,8 80 Bibi Andersson 42 31,1 77 Siw Malmkvist 105 77,8 84 Dan Andersson 41 30,4 Sarah Ferguson, 3 Carolina Klüft 101 74,8 96 Fergie (Storbr) 41 30,4 11 Ingrid Bergman 101 74,8 71 Jarl Alfredius 40 29,6 Annika 27 Monica Zetterlund 101 74,8 103 Sörenstam 40 29,6 43 Drottning Margrethe 100 74,1 83 Lena Olin 39 28,9 Sven Plex 28 Vilhelm Moberg 97 71,9 101 Pettersson 39 28,9 44 Carl Gustaf Lindstedt 95 70,4 105 Lotta Bromé 38 28,1 74 Christina Schollin 92 68,1 12 Ingela Agardh 35 25,9 93 Lennart Swahn 92 68,1 45 Malin Baryard 32 23,7 Prinsessan Märtha Louise 32 Arne Weise 91 67,4 102 (Norge) 18 13,3 Anna 76 Tommy Körberg 90 66,7 98 Lindmarker 17 12,6 Sigvard 78 Jonas Gardell 90 66,7 25 Bernadotte 12 8,9 89 Owe Törnqvist 90 66,7