09 Fre O Lor O

Protokoll del 3 Fredag, Lördag & Söndag

Västeråskongressen 5 – 11 november 2001

I föreliggande protokoll från den 34e ordinarie socialdemokratiska partikongressen 2001 har motioner och partistyrelsens utlåtanden över dessa inte tagits med. De finns – tillsammans med annat material som tagits fram för partikongressen – tryckta i separata volymer. Protokollet är uppdelat i tre delar. Register över anföranden, sak- och beslutsregister finns längst bak i del 3 på sidorna 275 och 278.

Produktion: AiP Sidverkstad Tryck: EO Print, oktober 2002 ISBN: 91 532 0541 3 3 Innehållsförteckning, del 3

Fredagens förhandlingar Politiska riktlinjer, dagordningens punkt 10, fortsatt behandling Fler jobb och ett arbete att må bra med, sid 6 Alla behövs på framtidens arbetsmarknad, sid 15 Ett mänskligare arbetsliv, sid 50 Val, dagordningens punkt 8, fortsatt behandling Val av partiorgan, sid 65 Politiska riktlinjer, dagordningens punkt 10, fortsatt behandling Trygg i tider av arbetslöshet, sid 68 Ett Sverige i sammanhållning och utveckling, sid 81 Kunskapen växer när den delas av fler, sid 85 Anförande av Gerhard Schröder, SDP, sid 98 Politiska riktlinjer, dagordningens punkt 10, fortsatt behandling Kunskapen växer när den delas av fler, sid 102 En ledande IT-nation, sid 105 Ta tillvara utvecklingskraften i alla regioner, sid 109 Från jord till bord, sid 135

Lördagens förhandlingar Politiska riktlinjer, dagordningens punkt 10, fortsatt behandling En trygg och hållbar ekonomi, sid 157 Med ansvar och förnuft, sid 167 Rättvisa skatter, sid 171 Bruka utan att förbruka, sid 181 Framtiden bygger vi tillsammans, sid 198 Kulturen och medier – utrymme för liv och lust, sid 199 Val, dagordningens punkt 8, fortsatt behandling Val av partiorgan, sid 214 Politiska riktlinjer, dagordningens punkt 10, fortsatt behandling Alla behövs på framtidens arbetsmarknad, sid 215 Kulturen och medier – utrymme för liv och lust, sid 217 Anförande av Wanja Lundby-Wedin, LO, sid 223 Politiska riktlinjer, dagordningens punkt 10, fortsatt behandling Bry dig, bilda dig, bestäm dig!, sid 229 En människa – en röst, sid 238

Söndagens förhandlingar Politiska riktlinjer, dagordnignens pounkt 10 Övrigt politiskt, sid 252 Människan är målet, sid 253 Anförande av Göran Persson, sid 260

Sakordsregister, sid 275 Innehållsförteckning, sid 278

4 Fredagen den 9 november 2001

Förmiddagens förhandlingar Förmiddagens förhandlingar inleddes klockan 09.00.

Ordförande: Tomas Eneroth Sekreterare: Madelén Persson och Marie Martinsson

Minnesord Göran Persson, partistyrelsen: Partivänner! Jag vill att vi reser oss upp och samlar oss ett ögonblick. I går fick vi budet att Lasse Wallin dött. Lasse var väl praktiskt taget på väg till kongressen. Jag skulle tro att det är en av de mest erfarna parti- ombudsmännen som nu har lämnat oss. Lasse var inte partiombudsman just nu, utan nu var han landstingsråd i Östergötland. Han fanns alltid bland oss på våra kongresser. Jag känner Lasse sedan min SSU-tid, en fin kamrat och en stor politisk begåvning. Lasse hade förmågan att se till helheten och att i alla situationer se en möjlighet. Han var SSU-ombudsman i Östergötland, sedan i Jämtland, arbetarekommunombudsman i Motala, sedan i Norrköping, och sedan distriktsombudsman och nu landstingsråd. Lasse var en oerhört hygglig kille, en bra kompis och dessutom en mycket varm människa. Det är rätt lustigt, men barn ser ju ofta sådant som är äkta och sant. I den senaste valrörelsen hade vi också i Östergöt- land bestämt oss för lite personvalskampanj. Lasse Wallin förekom på många affischer med sin mycket karakteristiska framtoning. Han var, skulle jag tro, ungefär lika tveksam till personvalet som många av er är och till sin persons förmåga att attrahera. Han var också säkert av samma uppfattning som Tage Erlander en gång i tiden var när han såg TV fram- för sig. Men barnens reaktion i Östergötland var: Vi vill ha affischen på den där farbrorn, för han ser så snäll ut. De ringde ner distriktsexpedi- tionen. Så fick Lasse barnens omdöme. Vi som känner honom vet att det var sant. Han är borta, och vi sörjer honom med en stunds tystnad. Kongressen hedrade minnet av kamraten Lars Wallin med en tyst minut.

Permission Anders Lago,Stockholms län, har beviljats permission fredagen den 9 november kl. 09.00-11.00. 5 Dagordningens punkt 10 (fortsatt behandling) Politiska riktlinjer

Tidigare behandlad på sidan 34 i del 2. Dagordningens punkt 10.4 Fler jobb – och ett arbete att må bra med Dagordningens punkt 14 Utlåtanden över motioner som rör området Fler jobb – och ett arbete att må bra med (Häftena M6 och U6)

Huvudföredragande: Mona Sahlin Inledningsanförande: Mona Sahlin

Ordförande: Anita Modin Dagordningens punkt 10.4.1 Inledande textavsnitt (Politiska riktlinjer, sidorna 19-21)

Föredragande: Mona Sahlin Inledning av Mona Sahlin

Mona Sahlin, partistyrelsens föredragande: God morgon, partivänner! Hela det här området handlar om några av de, som jag tycker, allra viktigaste ideologiska frågorna för socialdemokratin: arbete åt alla samt alla människors lika värde. Så kan kanske vårt viktigaste uppdrag sammanfattas. Om inte allas möjligheter att försörja sig själva är en ledstjärna, om inte allas möjligheter att delta i arbetslivet är en realitet, är det väldigt svårt att klara de övriga uppdragen om välfärden, ekonomin, tillväxten och rättvisan. Så hänger socialdemokratisk ideologi ihop. Genom det senaste århundradet har det varit centralt både i vår ideologi och i vår praktiska politik att aldrig ge upp kampen för jobben, att alltid söka nya lösningar, nya politiska initiativ och nya reformer, så alla människors vilja och förmåga att delta i arbetslivet är vår uppgift. För tio år sedan stod vi i Sverige inför en starkt vikande konjunktur. Vi gjorde det under en ledning vars statsminister hette Carl Bildt – en regering som hade orsakat urusla, farligt dåliga statsfinanser, som hade total brist på kontroll över sin ekonomi och som drevs av en medveten lust att både avrusta och minska politikens verkningsområde. Det bidrog oerhört starkt till den massarbetslöshet som härjade i Sverige under en stor del av

6 1990-talet och vars effekter vi fortfarande känner så oerhört starkt runt om i Sverige. Ni kommer väl ihåg Carl Bildt – en oerhört ödmjuk och försynt person, eller hur? Han kallade ju sin egen regering ”den mest kompetenta regering som Sverige någonsin hade haft”. Det finns ett uttryck som heter: Det finns inget mer meningslöst än ett kompetent utförande av sådant som inte alls borde göras. Det tycker jag är en ganska bra sammanfattning av Carl Bildts regering. I dag är det på två sätt både likt och olikt början av 1990-talet. Vi står inte alls i samma utsträckning inför risken av en vikande konjunktur, men ändå. Vi gör det med statsfinanserna i ordning. Vi gör det med reformer klara att genomföra, och vi gör det med en regering som inte vill avrusta politikens möjligheter utan tvärtom. Just i dessa globaliseringens tider står vi inför nya utmaningar och att finna nya vägar, ständigt beredda att agera – precis som vår finansminister häromdagen visade. Socialdemo- kratin ger aldrig upp kampen om arbete åt alla! Att sätta upp mål är viktigt. Göran Persson berättade inledningsvis om hur få det var som trodde på de 4 procenten och möjligheten att halvera arbetslösheten. Men det gick! På precis samma sätt måste vi fortsätta att agera på hela detta stora område som handlar om arbete, arbetsmiljö, arbetsrätt och alla människors lika värde. Det gäller att hålla i och hålla ut. Vad vi absolut måste klara och som varit svårt genom tiderna är däre- mot att bekämpa arbetslösheten och den dåliga arbetsmiljön, samtidigt. Det får inte vara konjunkturberoende hur människors hälsa på våra arbetsplatser runtom i landet är. Målet här är också väldigt tydligt: Ingen människa som lånar ut sitt arbete, sina händer och sina tankar till en arbetsgivare ska behöva bli sjuk, skadad, av sitt arbete. Blir man det ska man hållas ekonomiskt skadeslös. Blir man det ska man få hjälp med rehabilitering tillbaka till arbetslivet. Men så ser verkligheten inte ut för alla människor. Vi har blivit allt duk- tigare på att hantera många av de gamla problemen på arbetsmarknaden när det gäller arbetsmiljön. Det handlar om buller, gifter eller krosskador. De problemen finns kvar, men vi har lärt oss hur vi bekämpar dem med lagen och med arbetsmiljöarbetet. Emellertid växer någonting annat fram, vilket många av motionerna handlar om: stress, utbrändhet, underbemanning, dålig arbetsorganisation och maktlöshet. Vad en kvinna inom hemtjänsten uttryckte för mig för några år sedan har jag burit med mig, för det stämmer väldigt väl: ”Jag har ett oerhört stort ansvar, men jag har så få befogenheter.” Det tror jag är vardagen för väldigt många. Man älskar sitt arbete och känner ansvar, men man har inte befogenhet och makt att svara upp mot ansvaret. Detta är i hög grad en kvinnofråga. Detta är i hög grad ett problem inom vår- den och omsorgen. Detta är också i hög grad ett ansvar för oss som offentliga arbetsgivare. Problemen rör så många delar av vår politik. Det handlar om hur vi ska få livet att gå ihop. 7 Ett av de områden som vi nu jobbar med och som jag vill nämna är till exempel att det måste bli ett slut på den dåliga behandlingen av många småbarnsföräldrar på arbetsmarknaden runt om i Sverige. För att vi i framtiden ska få arbetskraft – det är ett litet tips till alla som inte förstått detta – om man om 25 år vill ha en 25-årig utbildad arbetare behöver det bli ett barn i dag. Det tar ju 25 år att få fram en 25-åring. Således måste man i dag ha en arbetsplats som faktiskt uppmuntrar och hjälper unga människor som vill ta det enormt stora klivet att bestämma sig för att skaffa barn. Det finns många exempel på motsatsen. En arbetsgivare krävde gravi- ditetsprov innan han anställde en ung kvinna. Lite fascinerande, tycker jag. Skulle hon lämna prov varje morgon, eller bara en gång? Hur tänkte den här arbetsgivaren? Det finns också exempel på babykontrakt, som är olagliga men som existerar i dag i Sverige. Det gäller arbetsgivare som har mage att säga: ”Skriv på att du lovar att inte skaffa barn, för annars får du inte jobbet!” Det är ett val – vi talar ju ofta om valfrihet. Jag vill formulera det så här: Det finns ett val som vi ska se till att ingen ung människa, ingen kvinna, ska behöva ställas inför. Det gäller frågan: Ska jag skaffa barn, bli mamma, eller ska jag skaffa jobb och utbildning? Den valfriheten ska ingen kvinna behöva ställas inför. Vi ska arbeta för både-och! Det handlar också om arbetstiderna, som måste anpassas efter att vi är olika, att vi vill olika, att vi är i olika perioder av livet, att vi vill kunna för- ändra våra arbetstider i takt med att livet förändras. En del vill jobba deltid. Andra har fastnat i deltidsarbetslöshet. Jag har en tydlighet som jag tänker argumentera för här i dag: De ofrivilligt deltidsarbetslösa måste få rätt till heltid. Det vill jag att partiet står upp för. Vidare måste vi återupprätta det traditionella arbetsmiljöarbetet. Skyddsombudens arbete måste värderas högre. Ett systematiskt arbets- miljöarbete måste bli en del i alla företags vardag. Företagshälsovården måste omfatta alla löntagare, inte bara många löntagare. Detta är en hälsning från vår temagrupp. Vi måste försvara och modernisera arbetsrätten. Där har vi nu startat en översyn för att göra arbetsrätten både trygg och modern; de två sakerna står inte i motsats till varandra. När vi ser över arbetsrätten gör vi det därför att vi drivs av övertygelsen att trygghet är modernt. En trygg löntagare är den som vågar göra det nya, vågar pröva det oväntade. Den otrygge, den rädde, håller fast vid det gamla. Partivänner, vi ska verkligen se fram emot en valrörelse där vi återigen mot högern och mot många arbetsgivarorganisationer får gå ut och kämpa för en trygg arbetsrätt, och den valdebatten ska det bli roligt att ta med både moderaterna och arbetsgivarna, eller hur? Det sista området som jag valt att nämna här gäller diskrimineringen i arbetslivet som är en skam och ett slöseri. Diskriminering handlar om

8 människor som är funktionshindrade eller som beroende på sitt kön, sin ålder, sin sexuella läggning eller sin etniska bakgrund inte får den plats på arbetsmarknaden som de har rätt att kräva. Jag nämnde en gång att jag var trött på att åka taxi med ingenjörer. Det blev lite förlöjligat; många verkar tro att det är fråga om en skröna – att så ser inte Sverige ut. För några veckor sedan var jag i Malmö. Där hade man tagit detta uttryck på allvar. Man hade gjort en intervju med Malmös taxichaufförer för att se vilka de var. I Malmö som helhet har 29 procent av den vuxna befolkningen högskoleutbildning. Bland Malmös taxichaufförer var siffran 49 procent. Där satt de – ingenjörerna, datatek- nikerna, advokaterna, lärarna och till och med en och annan läkare. Kampen mot diskriminering handlar också om detta slöseri. Det måste bli en större angelägenhet för arbetsgivare, för fackliga organisationer och för oss som politiker att faktiskt ta till vara mångfalden, motverka diskriminering och se till att vi lever efter lagarna. Dessa är tydliga, men de uppfylls inte på alla områden. Vi måste se olikheterna hos oss svenskar som den tillgång som de faktiskt är och den angelägenhet som detta faktiskt är för oss alla. Kampen mot diskriminering är inte minoritetsfrågor; det vill jag verkligen betona. Kampen mot diskriminering på grund av kön är inte en kvinnofråga – som om det bara var kvinnor som har ett kön; det har vi ju alla. Kampen mot diskriminering på grund av etnisk bakgrund är väl inte något som berör bara den som kommer från Turkiet eller från Chile – som det bara var de som har etnisk bakgrund; vi har alla en etnisk bakgrund. Kampen mot diskriminering på grund av sexuell läggning låter ofta som att det handlar enbart om homosexuella – som om det bara var de i hela världen som har en sexuell läggning; det har vi alla, till och med Alf Svensson! Det är för mig ett sätt att uttrycka det som oftast ses som frågor för dem – alla människors lika värde. Det får aldrig ses som en minori- tetsfråga, utan det är allas intresse att vi uppfyller det. Låt oss komma ihåg en sak: Ingen tillhör samhället enbart tolererad utan också respekterad. Det är en enorm skillnad mellan de uttrycken. Med arbete åt alla, med en värdig och trygg arbetsmiljö och med kampen mot diskrimineringen får vi ett mänskligt arbetsliv, med arbete och trygghet åt alla!

Ordningsfråga – streck i debatten

Beslut Kongressen beslöt: att sätta streck i debatten. 9 Debatt Kerstin Alnebratt, Göteborg: Kamrater! Arbetskraftsbristen är en av de saker som oroar mig mest. Det är inte så att arbetskraftsbrist bara är något som kommer att uppstå på lång sikt, utan vi har den redan nu. Detta tycker jag behöver markeras i texten. Att jag vill flytta ett stycke har inte bara redaktionella skäl. Det är bra med arbetskraftsinvandring, men det är också oerhört väsentligt att vi mycket mer än som görs i dag tar till vara den kompetens som finns här hemma. Många människor har faktiskt gått arbetslösa mycket länge. Väldigt många av dem är invandrare, och väldigt många av dem finns i storstädernas förorter. Detta är ett stort slöseri, och detta skapar stort utanförskap och stor vanmakt. Därför är det väsentligt att flytta upp stycket så att det kommer före diskussionen om arbetskraftsbristen. Detta är väsentligt, men inte bara i vårt program. Än mer väsentligt är att vi gör det i praktisk handling hemma. Därför måste vi mena allvar när vi säger att arbetsmarknadspolitiken mycket mer än i dag ska fokusera på detta. Det är inte, som det ibland heter, en social inriktning av arbetsmarknadspolitiken. Tvärtom är det i grunden en fråga om tillväxt och utveckling för att klara produktionen – det gäller såväl välfärden som näringslivet. Detta måste bli socialdemokratisk arbetsmarknadspolitik, och mycket tydligare än i dag! Jag hoppas att föreslagna förändringar vinner kongressens bifall.

Sandro Scocco,Stockholm: Partivänner! Låt mig nämna några orter – och jag tror att alla vet vad jag kommer att prata om: Bengtsfors, Degerfors, Katrineholm och Norrköping. Vi har alla på TV och i nyheter, i medierna över huvud taget, sett förkrossade människor, bekymrade kom- munalråd, arga klubbordförande och kallsinniga företagsledare. Vad vi under den senaste tiden sett tycker jag entydigt visar på en sak, nämligen att vi måste stärka fackets roll i denna process och att vi måste stärka samhällets inflytande över denna process. Bästa sättet att i det här läget stärka fackets roll är att verka för att fri- villiga omställningsavtal sluts på arbetsmarknaden. Då får facket något att förhandla om. Vi måste också se till att främjandelagen, som fungerar i detta avseende – det gäller att förvarna samhället – inte bara inne- bär en informationsplikt utan faktiskt också en plikt att föra en dialog med samhället om hur denna omställning ska ske. Det är oerhört viktigt att vi inte hindrar strukturomvandlingen. Men minst lika viktigt är att människor faktiskt kan acceptera strukturomvandlingen. När jag är ute och talar med människor känner jag att allt fler ifrågasätter vad företagen håller på med. Därför måste vi se till att vi ökar legitimiteten i den här processen. Det handlar om att gå denna väg med en kombination av omställningsavtal och en skyldighet, via lagstiftning, för företagen att ingå i en social dialog med samhället. Det är rätt väg att gå! 10 Bo Olovson,Norrbotten: Kamrater! Jag tänker nu representera arbetskraften. Nu är jag här. Jag gör ett bra jobb och är välutbildad. Nu kommer jag att bli rörlig (flyttar sig från den ena talarstolen till den andra talarstolen). Nu är jag här. Jag gör ett bra jobb och är välutbildad. Vad jag vill visa är att jag inte samtidigt kan vara både här och där. Där jag inte är lämnar jag ett tomrum efter mig. Naturligtvis är vi alltså tvungna att göra ett tillägg i riktlinjerna. På sidan 20, rad 29, måste vi föra in följande formulering: ”De negativa konsekvenser som arbetskraftens ökade rörlighet kan få för de länder som förlorar arbetskraft måste beaktas och föras fram inom det europeiska samarbetet.”

Kent Andersson,Skåne: Partivänner! Jag har ett yrkande som lyder som Kerstin Alnebratts. Dock vill jag lägga till ytterligare ett perspektiv. I den nya texten står det att vi vill att alla ska tas till vara som står utanför arbetsmarknaden. Det är alldeles medvetet. Vi lever ju i en verklighet där skillnaden mellan arbetslöshet och att stå utanför arbetsmarknaden är väldigt stor på många ställen i Sverige. Vi har ett antal strukturer och regler som gör att vissa inte räknas till arbetskraften eller står till arbetsmarknadens förfogande. Därför är det viktigt att ändra de förutsättning- arna. I Malmö finns det tusentals människor som inte har arbete och som inte haft arbete på väldigt länge men som inte är arbetslösa enligt de regler som finns i dag. Det är därför viktigt att vi fokuserar på människor som står utanför arbetsmarknaden, inte på dem som på grund av olika regler räknas till eller från olika grupper. Slutligen tillstyrker jag ändringsförslaget.

Anna Eriksson,Örebro län: Partivänner! Vi har i partiprogrammet slagit fast att vi ska visa respekt för värdet av allas insatser i arbetslivet. Jag yrkar därför på ett tillägg i riktlinjerna. På sidan 20, rad 40, vill jag ha in ett nytt stycke: ”Också den moderna arbetsmarknaden måste ha utrymme för den som i arbetsgivarens ögon inte är högproduktiv i alla skeden i livet. Vi behöver både en stark arbetsrätt och en känsla för moral och anständighet hos arbetsgivarna.” Detta yrkande motiveras av det som sker på vissa av våra företag i dag. Ericsson i Kumla är ett sådant exempel. Eva är sjukpensionär på halvtid. Hon vill göra en helhjärtad insats den tid hon orkar. Hon gör ett bra jobb men klarar inte av de tuffaste arbets- förhållandena. Eva jobbar på Ericsson i Kumla. Där har man nu gjort stora neddragningar. De metallare som blir kvar ska jobba treskift, säger företagsledningen. Eva och fem kamrater vägrar. De vill klara jobbet på samma villkor som sina kamrater men kan inte. Kroppen orkar inte med skiftarbetet. De är bara 6 av runt 1 500 anställda. De har tjänat företaget länge, 7–27 år. De sex kommer inte att avskedas på grund av arbetsbrist.

11 Nej, företaget är mer fantasifullt än så! De erbjuds jobb, med treskift – jobb som de inte kan ta. Snart kan Ericsson avskeda några av sina trotjä- nare på grund av arbetsvägran. Vi ska vara stolta över den höga produktiviteten i Sverige, men vi ska säga ifrån när arbetslivet inte visar vanlig värdighet! De stora företagen måste klara av att sätta sig ned med facket och fråga: Hur tar vi vara på arbetsviljan hos dem som inte riktigt klarar av de nya kraven? Det måste finnas utrymme för fantasi och empati. Den stora multijätten måste ha något utrymme för den som inte är högproduktiv i alla skeden av sitt arbetsliv. Exemplen från Ericsson i Kumla är ovanligt klumpiga och trista, men de är inte ensamma. Om inte svenska arbetsgivare tänker om och det inte finns något utrymme för klokskap, humanism och ansvar får vi ett otäckt samhälle. Jag yrkar bifall till mitt förslag.

Tjänstgörande ordförande:Vi har upptäckt att yrkandet från Ann Hedbom, Gävleborg, hör hemma under nästa område. Således flyttas Anns yrkande dit.

Mona Sahlin, partistyrelsens föredragande: Ordförande! Jag börjar med framlagda förslag från Kerstin Alnebratt, Göteborg, och Kent Andersson, Skåne, beträffande sidan 20. Det är kloka omflyttningar som de vill göra. Det är viktigt att vi vågar börja diskutera frågan om arbetskraftsinvandring, men det är viktigt att göra det i rätt ordning och att vi klarar debatten om hur vi nyttjar alla dem som redan finns här – detta samtidigt som vi för diskussionen om arbetskraftsinvandringen. Jag tycker att texten förbättras med här framställda förslag, som jag yrkar bifall till. Bo Olovson,Norrbotten, den store pedagogen, gjorde en målande liten promenad mellan talarstolarna. Dessutom är det en riktig beskrivning som han vill få in. I Västeuropa har vi ibland en tendens att prata om arbetskraftsinvandringen som om Östeuropa nu blir vår arbetskrafts- reserv – dit vi liksom ska åka och plocka för att klara våra egna problem. Självfallet har vi ett stort ansvar för att föra diskussionen tillsammans med dem, också om de negativa konsekvenser som eventuellt kan bli. Jag yrkar bifall till Bo Olovsons tilläggsförslag. Anna Eriksson,Örebro län, talade väldigt väl om ett problem som det, tycker jag, inte är helt lätt att formulera. Anna vill ha en skrivning som ger uttryck för att den som i arbetsgivarens ögon inte är högproduktiv i alla skeden i livet också måste ha ett utrymme på framtidens arbetsmarknad. Jag tycker att det är viktigt att vi har med oss detta när vi diskuterar arbets- rätten i framtiden, så jag yrkar bifall också till Annas förslag. Yrkandet från Sandro Scocco,Stockholm, kan man säga egentligen är uppdelat i två delar, om än i ett stycke. Den första delen har jag inga problem med, utan den tycker jag till och med är bra. I allt väsentligt är det 12 en riktig beskrivning som Sandro här gav, att vi bland annat aktivt måste främja upprättandet av omställningsavtal. Det skulle vara ett oerhört effektivt sätt inte bara att stärka facket utan också att få en helt annan dialog när det handlar om varsel och nedläggningar. Däremot vill Sandro i sista delen av meningen plötsligt ha en lag om att man måste ingå i en social dialog. Det har jag väldigt svårt att här rakt upp och ner bifalla. Kanske kunde vi föra en social dialog här. Om du, Sandro, kunde sätta punkt efter ”upprättandet av omställningsavtal på arbetsmarknaden” och stryka resten blir det bifall. Om inte blir det avslag på alltihop. Vad säger du? Om vi kan enas om detta kan vi lägga fram det här som ett gemensamt förslag.

Sandro Scocco,Stockholm: Nej! Ibland är livet hårt. Anledningen till detta nej är faktiskt att Mona ger sken av att det inte finns någon lag här, men det finns en främjandelag som säger att vid större varsel ska man egentligen varna samhället lite i förväg, upp till sex månader i förväg. Den lagen säger: Ni behöver inte ta ansvar – egentligen en tradition av rena Meidnermodellen. Bara ni talar om för oss att ni inte behöver dem, tar samhället över och fixar någonting. Samtidigt säger politiker och andra: Nu vill vi se företagen ta ett ansvar, ett moraliskt ansvar och så vidare. Det måste vi i så fall också se till att lagstiftningen speglar. Därför måste det också finnas i lagstiftningen en skyldighet för företagen att ingå i en social dialog och faktiskt presentera hur de tänker hantera omställningen av sina anställda. Därför hoppas jag verkligen att kongressen kan bifalla mitt förslag.

Mona Sahlin, partistyrelsens föredragande: Den förhandlingen gick alltså inte. Att det hade hjälpt om vi hade en lag som tvingade oss att föra en dialog tror inte jag. Men att tvinga fram diskussionen om omställningsavtal tror också jag på. Det ställer partistyrelsen sig bakom, och detta har regeringen redan initierat en utredning om. Jag tror att man måste tvinga fram den här dialogen, och jag tror att omställningsavtalen verkligen är vägen till det. Det är ett oerhört viktigt krav och ett viktigt arbete som inte minst LO har drivit, så där har jag inga som helst problem. Vi har redan, som Sandro säger, en lag om främjandeinsatserna. Man kan fråga sig om den fungerar eller inte. Men frågan är om det går att i lag säga: Ni måste vara moraliska. Frågan är också om det går att i lag säga: Vi måste ha en social dialog. Det viktiga är ju att ge de fackliga kamraterna makt och metoder för att kunna förhandla på ett starkare sätt. Man måste tvinga fram en ordentlig och tydlig dialog med kommuner och med stat. Det tror jag är vägen, via omställningsavtalen. Jag har alltså fortfarande svårt att stå här i talarstolen och säga att en lag om att vara moralisk och ta socialt ansvar och ingå en social dialog är något som jag kan ställa mig bakom. 13 Jag yrkar avslag på Sandros förslag, men då ska ni veta att en stor del av detta redan finns med i utlåtandet. Omställningsavtalen är en väldigt viktig insats som jag tror kommer att leda till mycket. Tyvärr yrkar jag avslag. Sedan får vi se vad kongressen vill.

Förslag Följande förslag förelåg: Partistyrelsens förslag till inledande textavsnitt på området Fler jobb – och ett arbete att må bra med, politiska riktlinjer, sidan 19-21.

Under debatten framfördes följande förslag: Sandro Scocco,Stockholm: Tillägg: ”Till detta ska även läggas en föränd- rad strukturomvandling som ökat både arbetstagares och orters utsatthet. Socialdemokratin vill motverka denna utveckling dels genom att aktivt främja upprättandet av omställningsavtal på arbetsmarknaden, dels genom att i lag slå fast företags skyldighet att ingå i en social dialog med det omgivande samhället vid större varsel.”

Kerstin Alnebratt, Göteborg: Ändring sidan 20, rad 20 efter ”faller”: ”ser vi hur arbetskraftsbristen ökar”. Ändring sidan 20, rad 23 efter ”utvecklingen”: ”ger redan nu stora konsekvenser för svensk arbetsmarknad.” Ändring sidan 20, raderna 30-36, samt yrkande om att stycket place- ras före det stycke som börjar på rad 24: ”För att då klara tillväxten och välfärden krävs att vi tar till vara all den kompetens och vilja till arbete som finns hos de människor som i dag står utanför arbetsmarknaden. Många är invandrare, många har varit utan arbete länge. Det är en stor möjlighet, men också en stor utmaning. Ska vi klara det krävs en arbetsmarknads- och näringspolitik som mycket tydligare än i dag utgår från just detta. Det krävs också en reformering av arbetslivet och arbetsorganisationen. Vi måste få ett arbetsliv som anpassar sig efter människorna, som tar till vara våra olikheter och som låter oss organisera våra liv och vårt arbete olika under olika skeden av livet.”

Kent Andersson,Skåne: Bifall till Kerstin Alnebratts förslag.

Bo Olovson,Norrbotten: Tillägg sidan 20, rad 29: ”De negativa konsekvenser som arbetskraftens ökade rörlighet kan få för de länder som för- lorar arbetskraft måste beaktas och föras fram inom det europeiska samarbetet.”

Anna Eriksson,Örebro län: Tillägg sidan 20, rad 40: ”Också den moderna arbetsmarknaden måste ha utrymme för den som i arbetsgivarens ögon 14 inte är högproduktiv i alla skeden i livet. Vi behöver både en stark arbets- rätt och en känsla för moral och anständighet hos arbetsgivarna.”

Mona Sahlin, partistyrelsens föredragande: Bifall till Kerstin Alnebratts och Kent Anderssons förslag beträffande sidan 20. Bifall till Bo Olovsons tilläggsförslag.Bifall till Anna Erikssons förslag. Avslag på yrkandet från Sandro Scocco.

Beslut Kongressen beslöt: att bifalla Sandro Scoccos tilläggsförslag på sidan 20, rad 15, att bifalla Kerstin Alnebratts med fleras ändringsförslag på sidan 20, rad 20, att bifalla Kerstin Alnebratts med fleras ändringsförslag på sidan 20, rad 23, att bifalla Kerstin Alnebratts med fleras ändringsförslag på sidan 20, rad 30-36, att bifalla Bo Olovsons tilläggsförslag på sidan 20, rad 29 att bifalla Anna Erikssons tilläggsyrkande på sidan 20, rad 40, att i övrigt bifalla partistyrelsens förslag politiska riktlinjer, sidorna 19-21, inledningsavsnittet i kapitlet Fler jobb – och ett arbete att må bra med. Behandlingen av dagordningens punkt 10.4.1 var därmed avslutad. Dagordningens punkt 10.4.2 Alla behövs på framtidens arbetsmarknad (Politiska riktlinjer, sidorna 21-22) Dagordningens punkt 14.1 Utlåtanden över motioner på området Alla behövs på framtidens arbetsmarknad (Häfte M6, sidorna 4-49 och U6, sidorna 4-15)

Föredragande: Sven-Erik Österberg och Elvy Söderström Ordförande: Tomas Eneroth

Ordningsfråga Tjänstgörande ordförande: På grund av att vi har 35 talare anmälda måste vi redan nu sätta streck i debatten. Jag ska läsa upp alla förslag men vill först redovisa en rättelse som fanns i kongressbyrån redan tisdagen den 6 15 november. I utlåtandehäfte nr 6 ska partistyrelsens förslag till beslut på sidan 12 kompletteras med att motion 708 föreslås besvarad och med att partistyrelsen yrkar avslag på motion 710. Vi har utdelade texter och förslag till skrivningar i riktlinjerna på sidorna 21 och 22. Anita Friberg, Värmland, yrkar bifall till motion 677. Jan-Anders Lindfors, Blekinge, och Kurt Kvarnström, Dalarna, yrkar bifall till motion 684. Mikael Rusthoi, Gävleborg, yrkar bifall till motion 690:1. Rolf Wiberg, Gävleborg, yrkar bifall till motionerna 690:1, 691, 693:1-2, 694 och 696. Johanna Svensson, Skaraborg, med flera yrkar bifall till motion 691. Lilly Bäcklund, Västerbotten, med flera yrkar bifall till motion 693. Christer Erlandsson,Stockholms län, och Olle Åkerlund, Västernorr- land, yrkar bifall till motionerna 698:1-2 och 699:2. Hans Schoug,Skåne, yrkar bifall till motion 714:1. Lars Wegendal,Kronoberg, och Lilly Bäcklund, Västerbotten, yrkar bifall till motion 717. Sven-Erik Sveed, Jämtland, och Lars Wegendal,Kronoberg, yrkar bifall till motion 718:1-3. Eva Sjöstedt,Skåne, yrkar bifall till motion 683. Karin Hanqvist,Stockholms stad, yrkar bifall till motion 691:1. Följande yrkanden finns beträffande de politiska riktlinjerna: Gunilla Carlsson, Göteborg, med flera föreslår följande nya text på sidan 21, rad 10 efter ordet ”jobben”: ”Alla anställda ska ges rätt till heltid. Deltid ska vara en möjlighet.” Jan-Anders Lindfors, Blekinge, föreslår följande nya mening på sidan 21, rad 10: ”För att bryta trenden och de negativa konsekvenserna av dagens allt kortare och lösare anställningsformer kan det bli aktuellt att verka för en skärpt lagstiftning.” Jan-Anders Lindfors, Blekinge, med flera föreslår följande ändring på sidan 21, rad 45: ”Alla kvinnor och män måste ha rätt till ett arbete som det går att försörja sig på och de arbetstider de vill ha. Heltid ska vara en rättighet, deltid en möjlighet.” Lars Wegendal,Kronoberg, föreslår följande tillägg: ”Ideella organisationers möjligheter som arbetsgivare för funktionshindrade måste stär- kas. Alla behövs.” Lilly Bäcklund, Västerbotten, vill på sidan 21, rad 14 göra följande tillägg efter den mening som slutar med ”alla behövs”: ”Fortfarande står stora grupper utanför arbetsmarknaden, däribland personer med funktionshinder. För oss socialdemokrater är detta oacceptabelt, varför vi anser att större resurser måste satsas för att få ned arbetslösheten bland människor med funktionshinder.” Ibrahim Baylan, Västerbotten, och Sven Erik Joelsson, Gävleborg, vill på sidan 21, rad 33 efter meningen som avslutas med ordet ”centrala” infoga 16 följande nya mening: ”Därför måste det skapas faktiska förutsättningar för bedrivande av högskoleutbildningar över hela landet.” Kaj Berntsson, Halland, föreslår på sidan 21, rad 35 följande tillägg: ”Den kvalificerade yrkesutbildningen möjliggör för kommuner och arbetsmarknadens aktörer att agera.” Hans-Erik Svensson, Gotland, föreslår på sidan 21, rad 47 efter orden ”fler jobb och ett arbete att må bra med” följande tillägg: ”Vi ska kräva av företagen att de ska visa sitt sociala ansvar vid nedläggningar och strukturomvandlingar. Vi ska också verka för att liknande krav och regler införs inom EU och FN.” Gunilla Svantorp, Värmland, yrkar på strykning av följande text: ”I offentlig sektor är personalbehoven i dag så stora att heltid borde vara självklart.” I stället föreslår hon följande text: ”Därför ska heltid vara en rättighet och deltid en möjlighet.” Teres Lindberg,Stockholm, och Eva Sjöstedt,Skåne, föreslår på sidan 22, raderna 3-4 att meningen ”Undantag från turordningsreglerna som inte går att pröva i domstol ska avskaffas” ersätts med texten ”Undantag från LAS turordningsregler för företag med färre än tio anställda ska avskaffas.” Mona Bergquist, Västerbotten yrkar avslag på partistyrelsens förslag till ny text på sidan 22, rad 3 som börjar med orden ”I offentlig sektor”. Lars Aronsson,Jönköping, yrkar på sidan 22, raderna 3-7 på strykning av det nya styckets sista mening, som börjar med orden ”Som ett första steg vill” och slutar med ”till och med erbjudas heltid”. Meningen ska ersättas med följande text: ”Därför vill vi socialdemokrater stärka lagen om anställningsskydd på så sätt att det skrivs in att heltidsarbete ska vara normen för anställningar och att deltid ska kunna vara en möjlighet via dispositivitet i LAS eller om den enskilde uttryckligen väljer det.” Per Pellby,Älvsborgs södra, föreslår att översynen särskilt ska beakta dem som har stora funktionshinder och små möjligheter att återgå till den ordinarie arbetsmarknaden. Per Eriksson,Örebro län, yrkar bifall till förslaget från föredraganden Sven-Erik Österberg. Hans Schoug,Skåne, yrkar på sidan 21, rad 45 att följande text sätts in: ”Alla kvinnor och män måste ha rätt till ett arbete som det går att för- sörja sig på och de arbetstider de vill ha. Heltid ska vara en rättighet, deltid en möjlighet.” I stället stryks den text som börjar på sidan 22, rad 2 med orden ”Alla kvinnor” och slutar med ”måste motverkas” Vi sätter streck i debatten och förklarar talarlistan med detta justerad.

Beslut Kongressen beslöt: att förklara talarlistan justerad och sätta streck i debatten.

17 Ordförande: Daniel Ådin

Debatt Hans-Erik Svensson, Gotland: Under det senaste året har det svenska sam- hället fått uppleva den ena förnedringen efter den andra. Företag flyr från och lämnar orter åt sina öden, medan staten och kommunerna får gå in och städa upp efter dem. Så kan det inte få pågå. Låt mig ge ett exempel. Vad tror ni att syftet var när Ericsson sålde sina fabriker till det amerikanska företaget Flextronics? Jo, det var att man skulle slippa från sitt sociala ansvar. Man visste att Flextronics inte ens kan stava till uttrycket socialt ansvar utan placerar arbetstillfällena där de ger den största utdel- ningen. När nedläggningen i Visby var klar fick företagsledaren frågan: Vad tänker ni ta för socialt ansvar nu när 500 människor blir lämnade åt sitt öde? Svaret till reportern blev: Inte ett dugg mer än vad lagar och avtal säger. Därför yrkar jag på en ändring i de politiska riktlinjerna, där jag vill att sista meningen på sidan 21 ska lyda: ”Vi ska kräva av företagen att de ska visa sitt sociala ansvar vid nedläggningar och strukturomvandlingar. Vi ska också verka för att liknande krav och regler införs inom EU och i FN.” Nu måste vi hjälpas åt med att få ordning på torpet. Bifall till mitt för- slag!

Hans Schoug,Skåne: Jag ska försöka klara konststycket att klara två helt skilda frågor på två minuter. Den första gäller vårt förslag till tillägg i riktlinjerna på sidan 21 rad 45 som lyder: ”Alla kvinnor och män måste ha rätt till ett arbete som det går att försörja sig på och de arbetstider som de vill ha. Heltid ska vara en rättighet, deltid en möjlighet.” Hela Skånedelegationen står bakom detta förslag. Jag avstår från att vidare avveckla argumentationen eftersom jag förutsätter att den kommer från annat håll. Jag går i stället över till motion 714:1, som jag yrkar bifall till. Skälet till det är att många med all rätt anser att arbetskraften i Sverige är dyr, inte beroende på att lönerna är för höga – tvärtom – utan därför att vi knyter så många avgifter i lönesystemet till mänsklig arbetskraft. Inom löneområdet ryms källskatt, moms, egenavgifter, fastighetsskatt, bensin- skatt, bilskatt, energiskatt och mycket mer. Utanför själva lönerna ligger arbetsgivaravgifter och de personalkostnader som de flesta företag har. Detta leder till att man utnyttjar arbetskraften på ett sådant sätt att många är utslitna i förväg på grund av att man vill minimera sina kostnader. På andra håll varslar man och säger upp många människor. Partistyrelsen har sagt att man ständigt diskuterar om man kan hitta andra former. Jag menar att om man kunde ersätta de till lönerna knutna avgifterna med någon form av omsättningsavgift som utgår på verksamheten, oavsett om intäkterna skapas av mänsklig arbetskraft, maskiner, 18 ekonomiska transaktioner eller på något annat sätt, skulle man kanske kunna få en bättre balans i företagens intresse.

Hilde Klasson, Uppsala län: Jag yrkar bifall till motion 691 och till ett tillägg i riktlinjerna på sidan 22 rad 2: ”Heltid ska vara en rättighet, deltid en möjlighet.” Jag gör det av flera skäl. Det första skälet har att göra med diskrimineringslagstiftningen, där vi på många områden har kommit långt, bland annat när det gäller jämställdhet. Ingen ska i dag få diskrimineras på arbetsmarknaden på grund av kön. Likväl kvarstår en av de största diskrimineringarna, nämligen att kvinnor i stor utsträckning hän- visas till deltidsanställningar. Jag menar att detta visar att samhället i grunden fortfarande accepterar att kvinnor har sämre möjligheter att för- sörja sig på sin lön. Att hänvisa till att parterna ska lösa frågan anser jag vara fel. Man har hitintills inte kommit någon vart med problemets lösning, utan problemet har snarare ökat. Givetvis kommer inte en lagstiftning att lösa det här på en gång, men den skulle ge oss en starkare möjlighet att hävda rät- ten till heltid. Varför ska just denna fråga undantas från lagstiftning? Kan det vara så illa att vi inte ser vidden av den diskriminering som pågår? Det andra skälet är att om vi ska klara rekryteringen av arbetskraft i framtiden, måste vi kunna erbjuda arbetstagare bra och rimliga villkor. Det är till exempel inte okej att ge personal inom vård- och omsorgsyrken låg lön och sysselsättning på deltid. Slutligen tycker jag att vi som socialdemokrater väldigt tydligt måste visa att vi inte accepterar den underordning av kvinnor som nu sker. Först om vi vågar ta steget att lagstifta om rätt till heltid kan vi säga att vårt parti är feministiskt.

Inger Segelström, S-kvinnor: Jag yrkar bifall till motion 691 från facken i Karlskrona. Vi har även diskuterat den i temagruppen. Jag yrkar naturligtvis också på konsekvensändringar i riktlinjerna. Eftersom partiet har skrivit historia och blivit feministiskt är det dags att kvinnor får samma rättigheter som män och möjlighet att välja arbetstid oavsett var man bor eller arbetar. S-kvinnor presenterade i början på året en enkätundersökning om heltid och deltid. Vi hade frågat alla s-råd inom landsting och kommuner vad de ansåg om heltid och deltid. Vi konstaterade att det går alltför långsamt framåt. Fortfarande arbetar 40 procent av kvinnorna deltid. I S- kvinnors undersökning kunde vi också konstatera att det ser lika illa ut i privat sektor. Inom handeln arbetar till och med fler kvinnor deltid än inom offentlig sektor. När S-kvinnorna och LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin drev den här frågan i partistyrelsen fick vi stryk. Partistyrelsen talar bara om den ofrivilliga deltiden, men vi tycker inte att det räcker. Många kvinnor kän-

19 ner att de inte har möjlighet att välja arbetstid eftersom arbetsgivaren bestämmer den ensidigt. Lagstiftning är den enda möjligheten om vi anser att kvinnors rättig- heter är värda någonting. Vi tar inte i vårt motionsförslag ställning till vilket slags lagstiftning som ska införas eller till vad lagstiftningen ska innehålla. Kravet är en lag om heltid som norm. I tisdags röstade ni igenom att vårt parti ska bli feministiskt. Ni sade att kvinnorna har en underordnad ställning, men ni uttalade också att ni vill göra något åt detta. Nu får ni den första chansen till det. Alltså bifall till motion 691 om att kvinnor äntligen ska ges samma rättighet som män att jobba heltid och att man ska kunna välja deltid om man själv vill det.

Jan-Anders Lindfors,Blekinge: Jag kommer att argumentera för och tillstyrka två motioner, nämligen 691 och 684. Båda belyser aktuella fråge- ställningar på den svenska arbetsmarknaden. I motion 691 föreslås att kongressen ska ställa sig bakom förslaget att verka för en lagstiftning om rätt till heltid och möjlighet till deltid. Liknande motioner har tidigare varit uppe till behandling bland annat på våra kongresser. Resultatet har i princip blivit att man ansett att det är ett berättigat krav men att därefter ingenting hänt. För mig och övriga motionärer är detta en fråga om rättvisa och jämställdhet. Kvinnorna är överrepresenterade när det gäller deltidsanställningar. Det är inte så, som man ibland kan få ett intryck av, att detta är en företeelse bara inom offentlig sektor, utan förhållandet är detsamma över i stort sett hela arbetsmarknaden. Det skulle vara olyckligt om frågan än en gång får en behandling som innebär att man inte tillgodoser det som det verkligen handlar om: allas rätt till ett arbete som det går att försörja sig på, vilket nästan alltid inne- bär ett heltidsjobb. Det är nu dags att sätta ned foten och bifalla motion 691. Jag yrkar också bifall till de textändringar i riktlinjerna som föreslagits på sidan 21, rad 45. Jag går över till motion 684. Argumenten för att bifalla den är många och välkända. Vi kan alla dagligen personligen eller via medierna se konsekvenserna av dagens allt kortare och lösare anställningsförhållanden. Förutom att vi tyvärr redan har ett a- och b-lag och kanske till och med ett c-lag på arbetsmarknaden och på våra arbetsplatser torde det väl numera inte råda något tvivel om att dessa förhållanden bland annat påverkar de vikande födelsetalen. Jag yrkar bifall till motion 684.

Olle Åkerlund, Västernorrland: Jag ska beröra motionerna 698:1-2 och 699:2. De handlar om lönegaranti vid konkurs. I den första attsatsen krävs att vi ska höja taket. Det tycker också partistyrelsen, men tryckfels-

20 nisse måste ha varit framme, för man skriver i sitt utlåtande att motionen ska anses besvarad. Man hänvisar till att vi bör avvakta en utredning som föreslår fyra basbelopp. Det skulle vara en rejäl förstärkning av löne- garantin. Vi har många fina lagar på arbetsmarknaden, men för dem som drabbas av att det bolag där de arbetar går i konkurs är ersättningen bara hälf- ten värd. De blir till exempel av med de semesterpengar som de har spa- rat. Vi har en bra semesterlag, som säger att man kan spara semesterpengar, men de kan alltså försvinna. I lagen om anställningsskydd före- skrivs att man ska kunna ha upp till sex månaders uppsägningstid. Det är bra eftersom det kan ge en omställningstid innan man drabbas av arbets- lösheten. Jag har dock som ombudsman en lång erfarenhet av företags- konkurser och vet att det inte alltid blir så. I ett fall fick en medlem som skulle ha haft sex månaders uppsägningstid 14 dagar! Jag yrkar bifall till motion 698:1-2 och motion 699:2.

Margreth Johnsson,Norra Älvsborg: Med all respekt för partistyrelsens utlåtande över motionerna angående heltid och deltid vill jag säga att faktum kvarstår: Rätten till fast arbete på heltid och en lön som man kan leva på är för många kvinnor en illusion. Det ofrivilliga deltidsarbetet är fortfarande det största jämställdhetsproblemet på arbetsmarknaden. Motionsutlåtandet andas onödiga motsättningar mellan lag och avtal. Jag tycker att detta inte får göras till ett problem. Det kan lösas först med lag och sedan med avtal mellan arbetsmarknadens parter, på samma sätt som skett i fråga om andra lagar och avtal inom arbetsrätten. Jag tycker att vi som socialdemokrater nu ska gå från ord till handling även i denna viktiga jämställdhetsfråga. I de politiska riktlinjerna från partikongressen 1997 angavs en väldigt tydlig färdriktning på det här området, nämligen ”att vi ska bygga ett samhälle där alla kvinnor och män ska ha rätt till heltidsarbete för att klara försörjningen”. Vi ska nu visa att viljan finns att klara detta. Lagstiftningen behövs. Ingen ska längre sväva i tvivelsmål om var vi socialdemokrater står i denna viktiga fråga. Det handlar inte bara om anställningar i kommuner och landsting utan om hela arbetsmarknaden. Alla anställda ska ha rätt till heltid, och deltid ska vara en möjlighet. Jag yrkar därför bifall till motion 691. Jag yrkar också på sidan 21, rad 10 på följande tilläggstext efter ordet ”jobben”: ”Alla anställda ges rätt till heltid, och deltid ska vara en möjlighet.”

Sven-Erik Österberg, partistyrelsens föredragande: Jag skulle inledningsvis vilja knyta an lite till begreppen heltid och deltid. När jag i går kväll funderade på vad jag skulle ta upp i det här avsnittet kom jag att tänka på att jag för några veckor sedan besökte Hälla köpcenter i Västerås för att titta på TV-mottagare och stereoapparater. De expediter

21 som jag då möttes av var idel unga grabbar med heltidsanställningar. När jag sedan följde med min hustru till Hennes & Mauritz möttes vi huvud- sakligen av kvinnliga expediter anställda på deltid. Hälla köpcenter i Västerås är inte på något sätt unikt. Så här ser det ut på de flesta håll i Sverige. Det finns betydligt fler exempel på detta. Det är också väldigt vanligt inom offentlig sektor. Detta är inte acceptabelt. Vi ska inte kalla oss ett föregångsland i fråga om jämställdhet om vi inte vill se att det är på det här sättet. Bilden måste naturligtvis förändras. Heltid måste vara en rättighet och deltid en möj- lighet. Följderna av ofrivillig deltid är väl kända i denna krets: allt från en lön som det inte går att leva på till svårigheter med att få bostad, få lån med mera. Det viktigaste måste nu vara att alla goda krafter sluter sig samman och åstadkommer resultat ute i verkligheten. Jag har under de dagar när vi lite grann vid sidan av kongressen har diskuterat denna fråga förstått att det varit så här under lång tid. Också tidigare kongresser har diskuterat frå- gan. Eftersom alla är överens om att något måste göras, tycker jag att det är viktigt att snarast uppnå önskvärt resultat. Låt oss alltså fokusera på att vi faktiskt ska göra någonting. Som jag ser det måste målet vara att ingen ska behöva jobba deltid mot sin vilja. Heltid måste bli en rättighet för den som så önskar och deltid en möjlighet, som också har sagts tidigare här. För att kunna nå ett snabbt resultat i denna viktiga fråga fordras det ett starkt omedelbart engagemang från alla i beslutsfattande ställning. Jag misstänker att det i denna lokal finns ett antal personer i sådan ställning att de faktiskt omedelbart kan få igenom beslut i sina olika organ, kommunfullmäktige, landstingsfullmäktige och arbetarekommuner, som faktiskt också kan motionera om det här. Vi har ett ansvar för att handla nu i denna fråga. För att ytterligare för- stärka möjligheterna att nå ett snabbt resultat är partistyrelsen beredd att förstärka befintlig lagstiftning så att deltidsanställda kan kräva att få hel- tidsanställning. Det går faktiskt att göra detta ganska omgående. Jag har därför också ett förslag till ny text i riktlinjerna på sidan 22, rad 1. Först ska följande mening strykas: ”Ofrivillig deltid och timanställning måste motverkas. I offentlig sektor är personalbehoven i dag så stora att heltid borde vara självklar.” I stället införs följande text: ”Alla människor måste ha ett arbete som det går att försörja sig på. Ofrivillig deltid och timanställning måste motverkas. Heltid ska vara rättighet och deltid en möjlighet. I offentlig sektor är personalbehoven i dag så stora att heltid borde vara självklart. Det vilar ett stort ansvar på oss som offentliga arbetsgivare att erbjuda sådana arbetstider och arbetsvillkor inom vård och omsorg så att det blir attraktiva arbetsplatser med inflytande och delaktighet. Vi socialdemokrater kan aldrig acceptera att

22 stora grupper inte får möjlighet till heltidsanställningar. Både inom offentlig och privat sektor arbetar framför allt många kvinnor mot sin vilja på deltid. Det är en viktig jämställdhetsfråga att få den arbetstid man själv önskar. Som ett första steg vill vi stärka anställningsskydds- lagstiftning på så sätt att deltidsanställda erbjuds heltid.” Låt oss föra en bra debatt som också leder till ett beslut, framför allt för de ofrivilligt deltidsanställdas skull!

Ann-Christin Ahlberg,Älvsborgs södra: Rätten till heltid är den viktigaste jämställdhetsfråga som vi har just nu. Det är kvinnorna som har de ofrivilliga deltidstjänsterna, ofta med en lön som det inte går att leva på och som i framtiden även ger en dålig pension. I vissa kommuner, som Finspång och Tanum, har över 80 procent av kommunalarna deltids- tjänster, och i en del kommuner får man inte ens efter tio år en heltids- tjänst. Det här kan vi inte acceptera. Hur ska en kvinna våga satsa på framtiden med barn, familj, utbildning och ett boende som hon vill ha, när hon som kvinna diskrimineras löne- mässigt, får sämre anställningsvillkor och dålig pension och dessutom inte har rätt till en heltid? Arbetsmarknadens parter har haft alltför lång tid på sig att komma till rätta med detta. De har misslyckats. Därför måste vi hjälpa till med en lagändring. Då det redan i dag är brist på personal är det resursslöseri att inte ta till vara den kompetens som finns för att göra deltid till heltid för dem som så önskar, bland annat genom att använda olika arbetstidsmodeller som är bra både för arbetsgivaren och för personalen och som inte för med sig en ökad kostnad. Vi som tillhör ett feministiskt parti kan väl inte mena att vi ska diskriminera kvinnor. Eller ska vi tvingas göra som vi gjorde med de politiska uppdragen och låta varannan deltid gå till männen? Nej, låt det bli: Heltid en rättighet, deltid en möjlighet. Jag yrkar bifall till motion 691 och till att förslaget om heltid en rättighet, deltid en möjlighet skrivs in på sidan 21, rad 10 i de politiska riktlinjerna.

Ibrahim Baylan, Västerbotten: Jag har två yrkanden, men jag vill först säga att det som jag just nu visar upp för er är en kondom. För väldigt många unga tjejer ute på arbetsmarknaden är preventivmedel i dag det enda anställningsskyddet. Det är inte helt ovanligt att man när man kommer hem från BB har fått ett brev från arbetsgivaren, och det är då oftast inte fråga om ett gratulationsbrev utan tyvärr inte alltför sällan ett brev om uppsägning på grund av arbetsbrist, som det heter. Jag tycker att det här är en ordning som måste förändras, om vi verkligen tror på ett barntillåtet arbetsliv. Fackförbundet HTF har gång på gång visat i olika undersökningar att arbetslivet inte är barntillåtet. Jag yrkar bifall till motion 677. Det andra förslaget gäller riktlinjerna sidan 21, rad 33. Där slår partistyrelsens föredragande fast att möjligheterna till distansutbildningar är 23 centrala. Låt oss då ge faktiska möjligheter att bedriva högskoleutbild- ning i hela landet. Därför föreslår jag att man lägger till: ”Därför måste det skapas faktiska förutsättningar för bedrivande av högskoleutbild- ningar över hela landet.”

Monica Haider,Kronoberg: Ordförande! Partikamrater! I stycket Alla behövs på en framtida arbetsmarknad har man inte nämnt någonting i riktlinjerna om lönebidrag. Men i temagruppen i måndags togs det upp, och nu har partistyrelsen gjort ett tillägg på sidan 22, rad 21 som vi i Kronobergsdelegationen ställer oss bakom och som lyder: ”Oberoende av konjunkturläget har arbetshandikappade svårt att få ett arbete. En samlad översyn behövs, bland annat av lönebidragen, Samhall och skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare så att den med funktionshinder kan känna trygghet i arbetslivet.” Jag drar alltså tillbaka mitt yrkande på sidan 21, rad 6. Jag yrkar bifall till partistyrelsens tilläggsförslag. Även arbetshandikappade behövs på en framtida arbetsmarknad. Det kan inte nog betonas. Samhall har ett viktigt uppdrag som många med mig tycker att man i dag inte helt och fullt lever upp till. Många Samhallsanställda har i dag en otrygg tillvaro, speciellt när inriktningen på verksamheten ändras. I arbetet med att få till stånd övergångar från Samhall till den reguljära arbetsmarknaden är lönebidragen ofta avgö- rande för att övergången ska lyckas över huvud taget. Därför kan vi inte glömma bort denna viktiga arbetsmarknadsåtgärd.

Per Pellby,Älvsborgs södra: Ordförande! Partivänner! Jag yrkar bifall till partistyrelsens förslag i de politiska riktlinjerna som innebär en samlad översyn av bland annat Samhall. Det gör jag för att Samhall inte längre med nuvarande förutsättningar på ett tillräckligt bra sätt klarar sitt uppdrag att stödja arbetshandikappades återgång till den ordinarie arbetsmarknaden. Jag har också ett tilläggsyrkande. Samhall har i grunden ett gott uppdrag. Men lönsamhetskrav, konjunkturavmattning och konkurrenssitua- tion gör att Samhall inte längre klarar uppdraget. Samhalls lönsam- hetskrav innebär att verksamheten ska minska. I den region som jag kommer ifrån motsvarar den minskningen 450 personer. Det är enskilda arbetshandikappade som drabbas av denna nedskärning, särskilt de arbetshandikappade som har minst möjligheter att återgå till den ordinarie arbetsmarknaden. Ofta är det samma personer som är i behov av mest stöd. Jag yrkar därför att det ska göras ett tillägg i de politiska riktlinjerna på sidan 22, rad 21 om att den kommande översynen särskilt ska beakta de som har stora funktionshinder och små möjligheter att återgå till den ordinarie arbetsmarknaden.

24 Birgitta Nilsson,Skåne: Ordförande! Partivänner! Frihet och jämlikhet är honnörsord för socialdemokraterna. Det har vi skrivit in i vårt partiprogram. Men det omfattar faktiskt inte alla. De kvinnor som ofrivilligt jobbar deltid och vill jobba heltid för att kunna försörja sig på sitt jobb har ingen frihet. Partistyrelsen hänvisar i sitt yttrande till att det är arbetsmarknadens parter som ska komma överens. Jag tror att de flesta förbund klarar av detta, men inte alla. Sven-Erik Österberg talade om förändringar i riktlinjerna, och de innebar en förbättring. Men han uteslöt något viktigt som står i motion 691, att man ska verka för en lagstiftning. Jag tycker att det är vikigt att vi hål- ler fast vid det. Jag har jobbat med facklig-politisk samverkan i många år. Det som vi där inte når fram till avtalsvägen försöker vi åstadkomma lagstiftningsvägen. Det är tid att vi lagstiftar om heltid. Jag yrkar bifall till motion 691.

Carina A Elgestam,Kronoberg: Ordförande! Kongressledamöter! Jag vill börja med att yrka bifall till motion 691, Heltid en rättighet – deltid en möjlighet. Dessutom vill jag göra följande tillägg i riktlinjerna sidan 21, rad 1: ”Alla anställda ges rätt till heltid, deltid ska vara en möjlighet.” Med detta instämmer jag i Margreth Johnssons yrkande. Sven-Erik Österbergs kompromissförslag angående riktlinjerna är inte tillräckligt. Vi är inte nöjda med skrivningen om deltid och ofrivillighet. Den håller inte. Vi vill ha lagstiftning, och det vill vi ha nu. Man har pratat om detta under många år, och nu måste det hända någonting. Under kongressen har partiet fattat ett beslut om att vi ska bli ett feministiskt parti. Det är i dag som vi kan visa att vi menar allvar med det, att vi kan gå från ord till handling. Därför hoppas jag att vi i dag kan rösta för en lagstiftning om att heltid ska bli en rättighet och deltid ska bli en möjlighet. Det finns landsting och kommuner som har varit föregångare. Denna vecka har Lessebo kommun i Kronobergs län fattat beslut om att erbjuda sina anställda möjlighet att jobba heltid. Lessebo kommun har ett kvinnligt kommunalråd. Man kan fundera över om det finns något samband mellan att man har en kvinna som är kommunalråd och att man där går till handling. Det handlar om lika värde och lika rätt. Rösta för heltid en rättighet – deltid en möjlighet!

Sven Erik Joelsson, Gävleborg: Partivänner! Jag hade för en tid sedan möj- lighet att besöka Skottland och ”the great Glasgow area”. Där har man i dag ett arbetskraftsbehov på 7-8 procent och en arbetslöshet på 11 procent. Men dessa två grupper kommunicerar inte med varandra. Precis på samma sätt kommer det att bli i stora delar i vårt land. 25 Med de erfarenheter som vi från skogslänen har är det en fullständig nödvändighet att distansutbildningen fortsätter att byggas ut. Det är den möjlighet till högskoleutbildning som finns tillgänglig för oss. Om vi inte ska hamna i den situationen att vi får en kvarstående hög arbetslöshet som löper över år och om vi inte har möjlighet att lokalt utbilda människor så att de får den kompetens som de behöver, då kommer vi inte att överleva på sikt. Därför vill jag instämma i Ibrahim Baylans yrkande om att vi ska foga in i riktlinjerna på sidan 21, rad 33 att det ska skapas faktiska förutsätt- ningar för bedrivande av högskoleutbildningar över hela landet.

Gunilla Carlsson, Göteborg: Partivänner! Alla människors rätt till sin egen försörjning är grunden för att kvinnor och män ska kunna leva som jämlika. Utan en möjlighet till egen försörjning kan vi inte bli jämlika och jämställda. En starkt bidragande orsak till att det är svårt för många kvinnor att få en lön som går att leva på är att de är ofrivilligt deltidsarbetande. Detta innebär inte bara att man får en låg lön. Det hänger ofta också ihop med att man erbjuds färre eller inga möjligheter till kompetensutveckling. Dessutom får man sämre villkor i socialförsäkringarna. Därför måste heltid bli en rättighet och deltid en möjlighet. Inom detaljhandeln arbetar 63 procent av alla kvinnor deltid, trots att en stor del av dem vill arbeta mer. Detta innebär att många av dem är del- tidsarbetslösa trots att det råder arbetskraftsbrist inom branschen. Detta tyder på en dålig planering av arbetet och visar att en bättre arbetsorganisation skulle kunna ge många fler heltidsarbete. Arbetsgivare, främst inom de kvinnodominerade servicearbetena, har inget intresse av att komma till rätta med detta. Tvärtom ser de en möj- lighet att använda sig av deltidare för att få fler personer att bolla med. Detta är för mig ett hänsynslöst sätt att se på människor och att utnyttja dem. Med detta som bakgrund yrkar jag bifall till motion 693 där det krävs att partistyrelsen aktivt ska arbeta för att LAS huvudregel blir en tills- vidareanställning på heltid och att deltids- och visstidsanställning blir en möjlighet för den enskilde. Dessutom yrkar jag att det görs följande tillägg i riktlinjerna på sidan 21, rad 10 efter ”jobben”: ”Alla anställda ges rätt till heltid. Deltid ska vara en möjlighet.”

Ingvor Bergman,Skaraborg: Rätten till arbete är för oss socialdemokrater en självklarhet. Rätten till heltidsarbete ska självfallet också vara en rättighet. För mig är det en av våra allra viktigaste jämställdhetsfrågor. Men när det gäller deltidsarbete är vi kvinnor fortfarande klart över- representerade.

26 Vi är därför också överrepresenterade när AMS redovisar sina siffror över antalet deltidsarbetslösa. Dessa kvinnor står – som det så vackert heter – till arbetsmarknadens förfogande och är hänvisade till att sitta hemma och vänta på att telefonen ska ringa och att det ska komma ett eventuellt erbjudande om fyllnadstid för att på så sätt fylla upp till en hel- tidstjänst. Låt oss äntligen få slut på det här! I partistyrelsens utlåtande över motion 691 hänvisar man till det uppdrag som regeringen har gett AMS för att man ska ta krafttag gentemot de arbetsgivare som har ett stort antal deltidsarbetslösa. Jag är medveten om att det går framåt, men det går alldeles för långsamt. Genom denna åtgärd kommer man bara åt dem som för tillfället befinner sig inom vård- och omsorgsyrken. Vi är medvetna om att problemet är lika stort inom Handels och Hotell- och Restauranganställdas förbund. Det har funnits gott om tid för att lösa problemet för de kvinnor som är deltidsarbetslösa. Nu är det lagstiftning som återstår. Jag yrkar bifall till motion 691.

Lars Wegendal,Kronoberg: Partivänner! Här behandlar vi frågor om att alla människor ska ha en likvärdig möjlighet att vara en del av arbetsmarknaden, att alla – inte bara flertalet – ska ha rätt till ett utvecklande arbete, att alla – inte bara flertalet – ska få ta del av en arbetsgemenskap och delaktighet i arbetslivet. Situationen för de arbetshandikappade har förändrats och försämrats. Samtidigt har antalet arbetshandikappade ökat avsevärt under senare år. Jag skulle vilja påstå att det i dag sker en systematisk utslitning av män- niskor ute i företagen, inte i alla men i många – för många. Så länge som man som anställd orkar fullt ut är man en god anställd. Då kan man till och med få utvecklande arbetsuppgifter och ta del av företagets personalsociala verksamhet. Någon gång kan man till och med få ett lönepåslag. Men när man blir utsliten och får problem med nacken, ryggen eller om man börjar dricka – då är ljudet i skällan ett helt annat. Efter bolagiseringen av Samhalls verksamhet har koncernen formulerat många fina mål, men i dag känns det inte alltid som att koncernen, och indirekt staten, lever upp till de vackra orden om den välformulerade verksamhetsidén. Man lägger ned verksamheter, tvingar de anställda att pendla långa avstånd och att byta till arbetsuppgifter som inte passar vare sig personlighet eller arbetshandikapp. Jag instämmer i det som man från Strömsunds arbetarekommun beskriver. Det är dags för ett resolut ingripande av ägaren, staten, genom näringsministern. Jag yrkar bifall till motion 718. I flera motioner tar man upp lönebidragstaket. Jag yrkar bifall till motion 717 från Kiruna arbetarekommun. Det är nu dags att höja lönebidragstaket, tycker jag. Ett särskilt problem är föreningslönebidragen, som jag nu inte hinner prata om. Jag

27 yrkar bifall till det tillägg som lyder: ”Ideella organisationers möjligheter som arbetsgivare för funktionshindrade måste stärkas.”

Sven-Erik Sveed, Jämtland: Ordförande! Partikamrater! Antalet personer med funktionshinder utgör en växande del av vår befolkning. Förslit- ningsskador, olika medicinska handikapp, psykisk sjukdom, olyckor, allergier, utvecklingsstörning eller missbruk kan vara orsaker till att många i dag ställs utanför den ordinarie arbetsmarknaden. Syftet med Samhall har allt sedan starten varit att skapa meningsfulla och utvecklande arbeten för dessa arbetshandikappade människor. Alternativet har annars varit arbetslöshet eller förtidspension, det vill säga utanförskap. Staten är fortfarande ägare till Samhallkoncernen och borde ta ett rejält arbetsgivaransvar för verksamheten. Varje minskning av Samhalls jobb på individnivå är enligt SOCSAM-utredningen 23 000 kronor dyrare för staten än exempelvis a-kassa. Det finns alltså ingen logik i den pågående nedrustningspolitiken. Den är inte ens ekonomiskt försvarbar. Den pågående avvecklingen av Samhallanläggningar gör att redan hårt drabbade arbetshandikappade i vårt land känner stigande oro och olust. Det är dags för ett resolut ingripande av ägaren staten. Behovet av särskilt organiserade arbeten för funktionshindrade ökar. Samtidigt vet vi att insatserna är samhällsekonomiskt lönsamma. Jag yrkar därför att samhällets insatser för att skapa meningsfulla och utvecklande arbeten för personer med arbetshandikapp inte längre ska underställas kommersiella villkor, utan att statliga medel ska tilldelas allt efter konstaterat behov av särskilt organiserade arbeten för denna befolk- ningsgrupp, samt att dessa arbeten sprids geografiskt på ett sådant sätt att ingen arbetshandikappad tvingas till långpendling eller avflyttning från bostadsorten. Jag drar tillbaka den tredje attsatsen. Jag har i dag uppdraget utifrån Bengt Lindqvists bemötandeutredning att kompetensutveckla avdelningschefer, personal och förtroendevalda i Strömsunds kommun i bättre bemötande av funktionshindrade. Även utifrån Bemötandeutredningen och inte minst utifrån Monas inled- ningsanförande om diskriminering finner jag starka skäl att bifalla min motion.

Kaj Berntsson, Halland: Partivänner! Jag ska säga någonting om sidan 21 i riktlinjerna. Rubriken är Nyckeln till sysselsättning är kunskap. Vi har också sagt – och det gäller också tidigare partiprogram – att i det framtida samhället är nyckeln till sysselsättning kunskap. Vad är det för nyckel som man har i kommunerna? Jo, jag anser att en av de finaste nycklar som vi har fått är den kvalificerade yrkesutbildningen. När vi skapar förutsättningar för att ge möjligheter att erbjuda

28 företag, fack, anställda och arbetslösa kvalificerad yrkesutbildning på orter som inte har en högskola är det bland de finaste näringspolitiska insatser som vi har kunnat göra. Därför saknar jag i texten på sidan 21, rad 35: ”Den kvalificerade yrkesutbildningen (KY) möjliggör för kommuner och arbetsmarknadens aktörer att agera.” Vi har möjlighet att reagera över olika program, men med en sådan här textändring har vi möjlighet att fortsätta att agera för den fulla syssel- sättningen via en bredare kunskap. Jag yrkar bifall till mitt förslag när det gäller tillägget på sidan 21.

Lilly Bäcklund, Västerbotten: Ordförande! Kongressdeltagare! På två minuter ska jag plädera för två motioner och ett helt nytt tillägg. Jag tycker att vi har en bra gemensam rubrik här: Alla behövs på framtidens arbetsmarknad. Jag ska börja med motion 717 som handlar om en höjning av taket för de lönebidragsanställda. Den som var uppe näst före mig i talarstolen var inne på samma linje. Jag tror att kongressen har förstått betydelsen av att det nu är dags att höja detta tak, inte som någon av tidningarna skrev häromdagen, att det var lönen som skulle höjas. Lönen för de som har lönebidragsanställning bestäms av kollektivavtal. Däremot är skillnaden mellan lönen och taket det som var och en får stå för. Vad händer med föreningslivet om vi inte gör någonting åt detta? Tidigare talare har också betonat vikten av att alla behövs på arbetsmarknaden. I anslutning till detta vill jag göra ett tillägg i riktlinjerna på sidan 21, rad 14. Det lyder: ”Fortfarande står stora grupper utanför arbetsmarknaden, däribland personer med funktionshinder. För oss socialdemokrater är detta oacceptabelt varför vi anser att större resurser måste satsas för att få ned arbetslösheten bland människor med funktionshinder.” Så över till den andra motionen. Det finns ett antal motioner på detta område, och nu tycker jag att det är dags att vi som parti bestämmer oss för hur vi vill ha det med deltiderna. I inledningen av vårt partiprogram som vi antog i tisdags sägs följande: ”Varje människa ska vara fri att utvecklas som individ, råda över sitt eget liv och påverka det egna samhället.” Hur ska de personer som bara har en deltid kunna vara fria att utvecklas som individer när de är så otrygga i sin vardagsekonomi? Jag yrkar alltså bifall till motion 693 och avslag på partistyrelsens utlå- tande över den motionen.

Mikael Rusthoi, Gävleborg: Kamrater! Jag yrkar bifall till motion 693. Jag anser att lagstiftningen måste skärpas. Heltid är grunden. Jag yrkar även bifall till en förändring i texten i riktlinjerna, sidan 21, rad 25: ”Alla kvinnor och män måste ha rätt till ett arbete som det går att

29 försörja sig på och de arbetstider de vill ha. Heltid ska vara en rättighet, deltid en möjlighet.” Ska vi få bukt med det stora problemet med stress, dålig arbetsorganisation med mera, framför allt inom den offentliga sektorn och då främst på kvinnodominerade arbetsplatser, måste vi som socialdemokrater ta ansvar för att man får till en anställningstrygghet och en arbetstid som ger en lön som kan leva på. Många vill i dag gå upp i arbetstid, men de nekas detta. Därför yrkar jag bifall till mitt yrkande. En lagstiftning måste till om facken ska kunna vara med och ha inflytande över arbetsorganisationen på arbetsplatserna.

Peter Gustavsson, Uppsala län: Efter att ha haft dubbel heltid här ett par dagar ska vi nu diskutera rätten till enkel heltid för alla. Vi vill bygga ett samhälle där alla kvinnor och män ska ha rätt till heltidsarbete för att klara sin egen försörjning. Det sades under kongressen 1997. Redan då uttalade alltså kongressen att rätt till heltid ska gälla. Vad har hänt sedan dess? Vad har partistyrelsen gjort för att realisera rätten till heltid? Ja, man har lagt ansvaret på arbetsmarknadens parter, och fackliga företrädare har slagit sig blodiga för rätten till heltid. Men de har faktiskt inte lyckats. På arbetsmarknaden är arbetsgivaren den starkare parten. Det svenska arbetslivet ger fortfarande arbetsgivaren rätten att anställa och avskeda personal, leda och fördela arbetet. Den främsta inskränkning mot detta är lagen om anställningsskydd och resten av arbetsrätten. LO-kongressen har entydigt uttalat att om man ska göra heltid till en rättighet måste en lagändring till. I vårt partiprogram står det att i kampen mellan arbete och kapital står vi på arbetets sida. Vår facklig-politiska samverkan bygger på att arbetar- rörelsens politiska gren genomför de krav som växer utifrån erfarenheten på arbetsplatserna. Ett feministiskt parti måste också i praktisk handling ta strid så att kvinnor slutar att betraktas som en andra rangens arbetskraft som inte behöver jobba heltid därför att någon annan försörjer familjen. Visst är det bra med skarpa skrivningar i riktlinjerna – det har vi haft förr. Men det handlar om varför vi har en kongress. Jo, för att de krav på samhällsförändringar som finns också ska bli till praktisk politik. Låt oss gå från ord till handling, kamrater! Stöd motionskraven på lagstiftning om rätt till tillsvidareanställning på heltid som LAS huvudregel!

Mona Bergquist, Västerbotten: Partikamrater! Jag har längtat efter att vi skulle få en debatt om detta. Jag är alldeles övertygad om att kongressen fattar ett beslut som är positivt för oss kvinnor. Jag vill göra ett tillägg i riktlinjerna på sidan 22, rad 1 efter ”vi vill ha”. Där vill jag lägga till: ”Heltid ska vara en rättighet och deltid en möjlig- 30 het.” Jag yrkar bifall till det. Jag vill också yrka bifall till motion 693 och avslag på partistyrelsens förslag till ny skrivning på sidan 22, rad 3. Ofrivilligt deltidsarbete är utan tvekan ett av de största jämställd- hetsproblemen på dagens arbetsmarknad. Det innebär att kvinnorna för- vägras möjlighet till en lön som det går att leva på. Dessutom innebär en påtvingad deltid risk att man fastnar i ett arbete med låg lön och små utvecklingsmöjligheter. Det är de i de kvinnodominerade yrkena inom LO, till exempel inom Handels, Hotell- och Restaurang samt Kommunal som är värst drabbade. Genom LO:s undersökning Ohälsans trappa vet vi också att det är LO-kvinnorna som har den sämsta hälsan. Den ofrivilliga deltidsarbets- lösheten är en orsak. Det är först när man har en trygg anställning och en trygg inkomst som det är möjligt att skaffa bostad, låna pengar och planera sitt var- dagsliv. Innan dess är det många som inte vill bilda familj. Att det föds alldeles för få barn i dag har en stark koppling till att många yngre, fram- för allt kvinnor, arbetar deltid och därmed saknar ekonomisk trygghet. Socialdemokraterna står för jämställdhet, jämlikhet och alla männi- skors lika värde. Men är då inte dessa kvinnor värda att vara ekonomiskt oberoende? Som avslutning vill jag tacka Lilly Bäcklund som är kommunalråd i Lycksele. Hon har faktiskt insett att detta är en ideologisk och inte en ekonomisk fråga.

Christer Erlandsson,Stockholms län: Ordförande! Partivänner! Det finns ett annat avsnitt som är mycket viktigt inom det här området som handlar om rättvisa. Ytterst handlar det om barnens rätt i samhället. Det gäl- ler lönegarantin. Tryggheten för anställda, de som har jobb i dag, är väldigt liten utifrån en sak: Man vet inte när företaget går i konkurs. Ägarna själva kan begära att företaget ska försättas i konkurs. Andra fordringsägare kan också för- sätta företaget i konkurs. Och vad gäller då för de anställda enligt nuvarande lagstiftning? Jo, det finns ett tak på lönegarantin som uppgår till 100 000 kronor. Låt mig exemplifiera vad detta innebär. Det kan gälla en vanlig löntagare som har under medelvärdeslön – låt oss säga 15 000 kronor i månaden. En konkurs sker vanligen vid löneut- betalningstillfället. Då får han 15 000 kronor. Sedan har han en uppsäg- ningstid enligt lagen om anställningsskydd på sex månader. Redan då har han passerat 100 000 kronor, och han har också rätt till semesterersätt- ning, Har han dessutom planerat för en semester med familjen i fem veckor kan han glömma det. Nu är vi uppe i 159 150 kronor, och han har bara rätt att få ut 100 000 kronor. Hur ska dessa barn få en semester och en trygghet? På vilket sätt får de vuxna en möjlighet att söka ett annat arbete och få hjälp?

31 Vi måste se över detta. Därför yrkar jag att det i riktlinjerna skrivs in: ”Den statliga lönegarantin är i sammanhanget ett viktigt inslag för tryggheten på arbetsmarknaden. Såväl regler som nivåer bör följa arbetsmarknadens utveckling och funktionssätt, detta för att på ett bra sätt ge det skydd som är syftet med lönegarantin.” I övrigt yrkar jag bifall till motion 698:1-2 och motion 699:2. Det behövs också en förlängning av bevakningsperioden.

Johanna Svensson,Skaraborg: Kamrater! Jag jobbar som undersköterska i Falköpings kommun. I vår kommun finns det många personer som arbetar i skolan och omsorgen som vill ha en högre sysselsättningsgrad. De vill ha heltidstjänst i grunden. Jag arbetar själv 80 procent, men jag har små barn. Det kan vara olika skeden i livet då man vill arbeta mindre, men heltid ska vara en rättighet och ligga som grund för anställningen och deltid ska vara en möjlighet. För mig är frågan om heltid och deltid också en jämställdhetsfråga. När den tekniska förvaltningen på kommunen annonserar ut tjänster är det alltid fråga om heltid när det gäller vaktmästare. När det gäller jobb i vård, skola och omsorg rör det sig om 66,5 procent eller 73,2 procent. Är det rättvist? De erfarenheter som vi har fått när vi har arbetat med deltidsarbets- lösheten gör att vi ser nödvändigheten av en lagstiftning också för att uppnå ökad jämställdhet och jämlikhet på arbetsmarknaden. Jag yrkar bifall till motion 691.

Anita Fridberg, Värmland: Ordförande! Partikamrater! Jag vill börja med att tacka Mona Sahlin för ett mycket bra inledningsanförande som jag tror stärkte många av oss. Därefter vill jag yrka bifall till motion 677. Den handlar om föräldra- försäkringen som inte ska betala uppsägningstiden åt arbetsgivarna. Det talas om att det föds för få barn i Sverige. Det är kanske inte så konstigt med tanke på att unga kvinnor vid anställningsintervjuer får frå- gan om de tänker skaffa barn. När får våra unga män den frågan? Gravida kvinnor blir uppsagda när de glada i hågen berättar sin nyhet att de är gravida, eller också blir de omplacerade under föräldraledig- heten. I värsta fall får de ett uppsägningsbrev på posten. Småbarns- föräldrar går också miste om högre befattningar och om löneförhöj- ningar. Det är den tid då man halkar efter som allra mest. Ska det födas fler barn framöver krävs det en förändring när det gäller både attityder och lagstiftning. Vi måste göra arbetslivet mer barntillåtet. En ändring i lagen om anställningsskydd bör införas för att minska risken för att bli uppsagd under föräldraledigheten. Tänk på framtiden och stöd motion 677!

32 Gunilla Svantorp, Värmland: Ordförande! Ombud! För mig har det länge varit en självklarhet att enda vägen att gå för att någon gång komma i mål när det gäller heltidstjänster är genom lagstiftning. Alla människors lika värde pratar vi om, om och om igen. Ska vi leva upp till dessa fina ord kan vi inte år efter år tillåta ofrivilliga deltidsanställningar och anställ- ningar där man inte kan välja sin arbetstid. Vi har fastslagit att vi inte accepterar de maktstrukturer i samhället som placerar människor i en underordnad position. Det har vi klart och tydligt sagt. Då måste vi också visa detta i praktisk handling och inte til- låta ofrivilliga deltidsanställningar och anställningar där man inte kan välja sin arbetstid som faktiskt placerar människor i en underordnad position. I dag använder vi våra pengar på ett märkligt sätt. Man säger att man inte har råd att anställa alla på heltid, att det skulle rasera ekonomin. Samtidigt får de deltidsanställda arbeta mertid som betalas i form av fyll- nadslön och kvalificerad övertidslön. Man låter även våra få heltidsan- ställda arbeta upp till taket för den övertid som är tillåten med ökade sjukskrivningar som följd. Varför tar vi inte den enklaste och ekonomiskt mest fördelaktiga vägen, att lagstifta om heltid? Det är ett måste att lagstifta om heltid om vi ska kunna rekrytera nya människor till alla våra arbetsplatser. Ungdomar accepterar inte att arbeta deltid. De vill kunna leva på sin lön, och detta är ett måste för att de till exempel ska kunna skaffa barn. Det duger inte att säga att de som är i arbete i dag inte vill arbeta heltid. Då måste man analysera orsaken till att de säger så. Jag yrkar bifall till motion 691. Sedan vill jag i riktlinjerna på sidan 22, rad 2 stryka meningen som börjar med ”I offentlig sektor …” och ersätta den med: ”Därför ska heltid vara en rättighet och deltid en möjlighet.”

Håkan Holm, Värmland: Kamrater! Man kan tro att detta är en samlad attack från Värmland, men det var inte planerat så. Rätten till heltid är en fråga som vi har drivit inom fackföreningsrörel- sen under mycket lång tid. Men det är bara att erkänna att vi inte har lyckats. Därför går vi nu tillbaka till det parti som vi en gång startade och ber om hjälp. Detta är ett klassiskt sätt att en gång för alla lösa denna orättvisa fråga. Det är en jämställdhetsfråga och det är en klassfråga – en fråga som bara ett parti kan lösa, nämligen vårt parti. Den skrivning som föreslås räcker inte. Nu krävs en lagstiftning som gäller hela arbetsmarknaden, en lagstiftning som ger alla rätt till heltid och en möjlighet till deltid. Jag yrkar bifall till en ändring i riktlinjerna och bifall till motion 691.

33 Sekreterare: Peter Andersson och Ulf Nordlinder

Teres Lindberg,Stockholm: Ordförande! Partikamrater! Egentligen borde jag kanske prata om gravida kvinnors situation på arbetsmarknaden, men det tänker jag inte göra. I stället ska jag prata om problemet med partistyrelsens formuleringar när det gäller turordningsreglerna. I de politiska riktlinjerna på sidan 22, rad 3 står det att utläsa: ”Undantag från turordningsreglerna som inte går att pröva i domstol ska avskaffas.” Jag instämmer i det, förutsatt att man med denna formulering menar att man ska ta bort de försämringar av arbetsrätten som miljöpartiet tillsammans med de borgerliga partierna nyligen genomförde. Men när jag läser detta slås jag av att det lika väl skulle kunna betyda: Undantag i turordningsregler som blivit ett resultat en av uppgörelse mellan parterna ska kunna prövas i domstol. Det får inte råda några tvivel om vad vi menar i våra politiska riktlinjer. Därför yrkar jag att meningen på sidan 22, rad 3 omformuleras till att lyda: ”Undantag från lagen om anställningsskydds turordningsregler för företag med färre än tio anställda avskaffas.”

Mona Sahlin, partistyrelsens föredragande: Alla som jobbar deltid gör det ju inte ofrivilligt, och det måste man väl ändå få lov att säga. Många av dem som jobbar deltid gör det därför att det passar dem. Många av dem som jobbar deltid gör det för att det är ett eget val. Långt ifrån alla av dem vill fastna där för all evighet, under hela sitt arbetsliv. Det är alltså den ofrivilliga deltiden som partistyrelsen har valt att fokusera på. Då är det tre saker som vi är överens om och som jag vill upprepa så att det verkligen är klart. Det ena är att vi i riktlinjerna ska skriva in följande mening: ”Heltid ska vara en rättighet, deltid en möjlighet.” Om detta är alla överens. Den formuleringen är perfekt. Den ska finnas med i riktlinjerna. Det andra är att vi måste göra något nu. Det räcker inte att vi själva, som i alla fall är i offentlig sektor och har makten till så stor del, säger vad vi vill. Vi måste uppenbarligen göra mer. Det tredje är att vi måste lagstifta. Det är där det skiljer sig åt, för här börjar många ombud och partistyrelsen från två olika håll. Många av er säger: Vi måste börja med att alla jobb enligt lagen ska vara heltidsjobb, och därifrån får man förhandla ned det. Det tycker inte partistyrelsen är någon speciellt bra väg. Vi säger: Vi måste lagstifta, men just utifrån att det är de ofrivilliga deltiderna som vi måste åt. Har man deltid och vill gå upp till heltid, ska man ha lagstiftningen på sin sida. Det har man inte i dag. Den räcker inte, den är för svag. Det är vi beredda att ändra. Att det behövs en lagstiftning är vi överens om. Men varför gå omvä- gen, partivänner? Varför inte koncentrera vår kraft på det vi som arbetsgivare själva kan göra och på det som vi kan ändra i lagen, så att vi ger

34 alla ofrivilliga deltidare rätten till en lön och en arbetstid som de vill ha. Så lagstifta nu, men mot den ofrivilliga deltidsarbetslösheten. Det är partistyrelsens förslag.

Inger Karlsson, Halland: Rätt till heltid, möjlighet till deltid. Hur många i den här lokalen är för jämställdhet? Alla, hoppas jag. Och detta är en jämställdhetsfråga tillika kvinnofråga. Jag säger: Sluta diskriminera kvinnorna! Varför, tror ni, är det så svårt att locka ungdomar till vården? Tjänst- göringsgraden är en orsak. Varför stannar inte killarna kvar inom vården efter genomgången utbildning? Heltid är för dem ett krav. Låga tjänst- göringsgrader och erbjudanden om att därutöver arbeta som springvika- rie upp till heltid gör att de aldrig kan planera sin fritid tillsammans med familj och vänner. De vet aldrig när arbetsgivaren hör av sig och säger till dem att de behövs på arbetsplatsen. Många kan inte tacka nej, för de stämplar upp till heltid. I så fall kan de bli avstängda från möjligheten att stämpla. Pengarna behövs för försörjningen, för att få ekonomin att gå ihop. De kan även straffas en andra gång i livet, den dagen de går i pension. Därför vill jag yrka bifall till motion 691.

Eva Sjöstedt,Skåne: Det är helt orimligt att det populistiska vänsterpar- tiet ska stå ensamt i valrörelsen med kravet på att återställa LAS. Jag yrkar bifall till motion 683. Jag yrkar också på en strykning på sidan 22, rad 3 i riktlinjerna samt på en ändring enligt följande: ”Undantag från LAS turordningsregler för företag med färre än tio anställda ska avskaffas.” En motion från miljöpartiet fick stöd av de borgerliga partierna i riksdagen. Regeringen tvingades att lägga fram förslaget. Hela den socialdemokratiska riksdagsgruppen röstade emot förslaget. Den otrygghet, den orättvisa och den utslagning som har blivit effekten ser vi som jobbar fackligt dagligen. Det är numera fritt fram för arbetsgivaren. Kamrater, låt oss slå bort myten om att försämringen i LAS har tillkommit genom socialdemokraterna. Låt oss ändra tillbaka det här. Mer än två tredjedelar av alla anställda arbetar i företag med mindre än tio anställda. Bifall det här yrkandet, kamrater!

Staffan Connysson, Västerbotten: Partikamrater! Jag har också begärt ordet för att lämna lite synpunkter på detta med den orättfärdiga deltiden, som framför allt drabbar unga flickor. Jag har själv en dotter som fick ett deltidsjobb som första anställning. En kille som anställdes efteråt fick heltid. Det känns oerhört bittert att se denna flicka gå ut i arbetslivet med glädje och lust och sedan mötas av

35 det här näringslivet som inte ville ta till vara henne, som inte ville ge henne en lön så att hon kunde försörja sig, som inte kunde ge henne lön så att hon kunde få en egen bostad. Hon fick ingen möjlighet att känna att hon behövdes. Vi har velat tillräckligt länge, tycker jag, i den här frågan. Mona Sahlin tar upp detta med de ofrivilliga deltidsarbetande. Ja, är min dotter ofrivilligt deltidsarbetande? Det är inte så lätt för en 18-åring att kräva en heltidstjänst av arbetsgivaren fast arbetsgivaren bara erbjuder henne 75 procent. Nej, nu är det färdiglekt. Nu måste vi lagstifta. Vi har kört med den fri- villiga vägen så länge. Men inte ens våra partivänner i kommun- och landstingsledningar har verkligen tagit det här på allvar, utan tjejerna används som konjunkturregulatorer och budgetregulatorer. Detta kan inte få fortsätta. Jag yrkar bifall till Mona Bergquists med fleras yrkande om att nu ska det lagstiftas, att nu ska heltid vara en rättighet och deltid en möjlighet.

Christina Zedell,Stockholms län: En förutsättning för att skapa ett för- troende för en stark och väl fungerande offentlig sektor är att den kan tillfredsställa de framtida behoven av vård och omsorg. Det betyder att det måste finnas kompetent och tillräckligt med personal som vill arbeta inom de här områdena. Om vi menar någonting med vad vi säger om den offentliga sektorns utveckling, kräver det att vi skapar förutsättningar för dem som väljer att arbeta inom de här verksamheterna. För att lyckas rekrytera och utveckla personal som i dag är anställda måste vi visa och tydliggöra att vi som är arbetsgivare i kommuner och landsting satsar på en personalpolitik som gör oss mer attraktiva som arbetsgivare. Det är i huvudsak kvinnor som arbetar inom vård och omsorg. Här återfinns de lägsta lönerna och de lägsta sysselsättningsgraderna på hela vår arbetsmarknad. Inom denna sektor har endast fyra av tio heltidsan- ställningar. Inom de närmaste åren är rekryteringsbehovet inom vårdsektorn oer- hört stort. Det gäller nu att förändra förutsättningarna för dem som kan tänka sig att välja den här sektorn som ett arbetsområde. Vi måste därför tillskapa arbeten som ger möjlighet till egen försörjning, och då handlar det om heltidsanställningar. Det finns inte längre några kvinnor som har en anställning endast för att dryga ut familjens hushållskassa. En anställ- ning och ett yrke ska ge möjlighet till försörjning, oavsett om man arbetar inom vård, omsorg eller annat nyttigt arbete. Jag yrkar bifall till motion 691.

Lars Aronsson, Jönköping län: Partikamrater! Nu har vi möjlighet att visa om vi menar allvar med att vi är ett feministiskt parti eller inte. Inom detaljhandeln arbetar cirka 63 procent av kvinnorna deltid. En mycket stor del av dem gör detta ofrivilligt. Det finns till och med riks- 36 täckande butikskedjor som inte anställer någon med annat än 20-tim- marsvecka. Accepterar man inte detta får man inte anställning. Deltidsarbete leder till en massa övriga problem, inte bara lönen. Man får mindre kompetensutveckling, det är svårare att avancera och reglerna inom dagens a-kassa innebär också att många kvinnor måste säga upp sina fasta anställningar. Grunden för kvinnans befrielse är rätten till arbete, och inte bara det, utan det är också rätten till ett arbete som det går att försörja sig på. Med de låga löner som det är inom de kvinnodominerande yrkena krävs heltid. Det är nästan så att man skulle kunna säga minst heltid. Arbetsgivarna inom handeln säger att med dagens öppettider går det inte att ha några heltidsanställningar. Ja, men vad enkelt då, för i så fall är det ju bara att begränsa öppettiderna inom handeln så löser vi det problemet. I övrigt är det inte sant. Männen inom handelns område har oftast heltid. Likadant är det inom den offentliga sektorn. Nog har polisen och räddningstjänsten, som har flest män, heltidstjänster trots att man där också har öppet dygnet runt, eller ta vaktmästare, de som jobbar på den tekniska sidan och så vidare. Nej, kamrater, avtalsvägen fungerar inte trots alla olika försök. Det är nog nu. Nu måste vi gå den politiska vägen. Jag drar tillbaka mitt ursprungsyrkande om ändring i riktlinjerna till förmån för motion 693.

Stina Lindberg, Halland: Ordförande, partikamrater! Heltid är en rättig- het, deltid en möjlighet. Ja, detta krav har S-kvinnor drivit i årtionden. Ändå har ingenting hänt. Det är dags att sluta diskriminera kvinnor. Fortfarande är det cirka 40 procent kvinnor som arbetar deltid. Är det någon här som hört om män som arbetar deltid, 40 procent? Rätten till heltid är en viktig jämställdhetsfråga för både män och kvinnor. Som kommunpolitiker får vi inte falla till föga när det sägs att det inte går att fixa ett schema för heltid inom omsorgen. Det är klart att det går om viljan finns. Kan man flyga till månen, måste man kunna fixa ett schema för heltid så att även kvinnor kan försörja sig på sitt arbete, eller hur? Var finns jämställdheten när de som vill ha ett heltidsarbete inte får det fast vi lever på 2000-talet? När det nu inte hänt någonting på årtionden måste vi gå lagstiftningsvägen. Är det någon här som inte vill kunna försörja sig på sitt arbete? Nej, jag visste det. Då röstar vi för en lagstiftning om heltid en rättighet, deltid en möjlighet. Jag yrkar bifall till motion 691, och hela Hallandsdelegationen står bakom yrkandet.

37 Kurt Kvarnström, Dalarna: Kongresskamrater! Jag vill först tacka de före- dragande för den lyhördhet de har visat för mitt förslag när det gäller att stärka anställningstryggheten. Jag vill också yrka bifall till de förslag som har kommit fram under det arbete som har föregått den här diskussionen. Samtidigt vill jag yrka bifall till motion 684. Jag vill understryka den inriktning som det här jobbet fortsättningsvis måste ha genom att yrka bifall till motionen. Under 1990-talet har bestämmandet när det gäller anställningsfor- merna alltför tungt vägt över i arbetsgivarens vågskål ute på arbetsplatserna. Jag inser att de fackliga organisationerna har ett stort ansvar för att driva frågorna om just anställningsformerna. Samtidigt tror jag att frå- gorna har en stor betydelse i kampen om heltid som vi också diskuterar. Vi i de fackliga organisationerna har inte nått ända fram, och vi behöver ett ökat stöd för ett framgångsrikt arbete på de här områdena via en för- stärkt lagstiftning. Jag yrkar bifall till motion 684.

Wanja Lundby-Wedin, partistyrelsen: Ordförande, kamrater! Inte över- raskande ska också jag tala om rätten till heltid. Jag tycker att det är bra att partistyrelsen ser att det behövs en lagstiftning i frågan. Det är bra att vi är överens om det. Men på två väsentliga punkter haltar det förslag som partistyrelsen lägger fram. Det ena är att vi inte bara kan lägga det här i handen på den enskilde. Vi måste förstå att det här är en strukturell fråga. Det går inte att säga till den som först tvingas in på en deltidstjänst att han eller hon sedan ska gå till arbetsgivaren och säga: Nu vill jag gå upp på heltid. Det måste föras en diskussion mellan arbetsgivare och fackliga organisationer om strukturen, med en rätt i lag till tillsvidareanställning och heltid. Då kommer vi att kunna diskutera med arbetsgivaren och säga: Hur kan vi nu på den här arbetsplatsen se till att vi ändrar arbetsorganisationen så att det blir möj- ligt att i allt väsentligt bedriva arbete på heltid? Det är strukturen som vi måste komma åt. Inte minst Sven-Erik Öster- bergs beskrivning visar tydligt att det är på den kvinnligt dominerade arbetsplatsen som man arbetar deltid, medan man på den manligt dominerade arbetsplatsen arbetar heltid med egentligen samma arbetsuppgifter. Johanna Svensson från Skaraborg hade samma exempel i kommunen: På den manligt dominerade arbetsplatsen arbetade man heltid, på den kvinnligt dominerade arbetsplatsen arbetade man deltid. Det är en strukturell fråga. Det handlar inte om att det inte går att bedriva verksamheten på heltid. Vi måste föra en diskussion om strukturen. Detta är den ena punkten som förslaget haltar på. Det räcker inte, och därför har jag yrkat bifall till motion 693. Även om jag tycker att den är bättre, skulle jag vilja ändra mitt yrkande till bifall till motion 691. Jag tror nämligen att det är viktigt att vi nu enar oss i den här frågan och inte splittrar oss. 38 Den andra frågan som gör att det haltar i resonemanget är att frågan inte – och det är uppenbart – bara är en fråga för offentlig sektor. Det är en fråga också för arbetsgivarna inom den privata servicesektorn i stor utsträckning. Alltså kan vi inte bara lägga ansvaret på oss själva, även om jag delar Monas uppfattning att vi har ett stort ansvar att gå i bräschen i den här frågan. Slutligen: Det handlar inte om att förbjuda arbetsgivare som bara har behov av deltid att anställa någon på deltid. Men det handlar om rätten till heltid för den som är i behov av en heltidsanställning.

Per Eriksson,Örebro län: Jag tänkte prata litet allmänt om arbetsrätten. Jag tycker att Mona Sahlin i sitt inledningsanförande tog tag i detta med att vi socialdemokrater måste ta tillbaka befälet över arbetsrätten. Det är för mig väldigt viktigt. Det räcker inte med att vi i dag bara bevakar det vi har, utan vi måste flytta fram positionerna, stärka och modernisera lagstiftningen inom arbetsrätten. Det är dags att flytta fram positionerna. Ändå tycker jag att det förslag till omskrivning som partistyrelsen har lagt fram är ganska bra. Det krävs ett samarbete mellan både lagstiftare och arbetsmarknadens parter, som Mona också sade i sitt inlägg. Det är viktigt att vi stärker lagstiftningen via lagen om anställningsskydd, så att de som vill ha deltid kan få det, och det verkar vi vara helt eniga om. Parollen ”Heltid en rättighet, deltid en möjlighet” ska vara vägledande. Därför yrkar jag bifall till det reviderade förslaget från partistyrelsen.

Karin Hanqvist,Stockholm: I riktlinjerna skrivs under det avsnitt som vi nu behandlar att alla män och kvinnor måste ha rätt till ett arbete som det går att försörja sig på och de arbetstider som de vill ha. Redan på Göteborgskongressen togs den här frågan upp, visserligen inte med någon större tyngd eftersom vi då befann oss i en begynnande lågkon- junktur. Även på Sundsvallskongressen var frågan aktuell, men inte med den livliga debatt som pågår i dag. Då antogs en skrivning – det minns säkert Mona Sahlin – om att heltid ska vara en rättighet, deltid en möj- lighet. Vad har hänt sedan dess? Ja, inte är det så mycket. En del kommuner och landsting har förvisso lyckats att erbjuda sina deltidsanställda heltid, men i landet i stort har faktiskt antalet deltidsanställda ökat. I går kunde vi läsa om en personalgrupp på ett äldreboende här i Västmanland som med glädje tog emot Bosse Ringholms besked om de nya miljonerna till kommunerna. Nu kanske vi kan få gå upp på heltid, var kommentaren från glada undersköterskor och vårdbiträden. Den här satsningen från staten till kommunerna borde väl kanske något lugna de landstings- och kommunalråd som motsatt sig att erbjuda sina anställda heltid med motiveringen att det kostar för mycket. Parterna har inte heller, som många här har konstaterat, lyckats att lösa frågan i kollektivavtal, fast det finns inskrivet att deltidsanställda ska 39 erbjudas högre sysselsättningsgrad när det finns behov. Hindren har varit många, alltifrån svårigheter att få fungerande scheman till att det måste bli fler händer eller människor i personalgrupperna. Nu är det dags att göra något åt det här. När vi inte lyckas nå lösningar den fackliga vägen, måste vi använda oss av de beslutande politiska för- samlingarna. Det är väl klassisk facklig-politisk samverkan. Det är dags att lagstifta om rätten till heltid. Jag vill yrka bifall till motion 691.

Sven-Erik Österberg, partistyrelsens föredragande: Kongressledamöter! Jag har lyssnat med spänning till både debatt och de inlägg som har gjorts i just den här frågan. Slående är att vi är oerhört överens om de olika delarna när det gäller heltid och deltid, för att börja där. Därför föreslår jag att partistyrelsen också yrkar bifall till motion 691. När det gäller övriga motioner – motionerna 690, 693 och 694 – vid- håller vi partistyrelsens uppfattning. I den mån de anses besvarade eller avslagna, vidhåller vi tidigare yrkanden. När det gäller motion 692, ändring i lag om anställningsskydd som leder till att skydda föräldraförsäkringens syfte och att uppsägning inte får ske när anställd är föräldraledig, vill jag vidhålla partistyrelsens uppfattning i frågan. Den första delen i den har vi faktiskt med i tilläggs- direktivet till en arbetsrättslagstiftning och den är under utredande. Den andra attsatsen i motionen skulle innebära, om den skulle bifallas, att för- äldralediga faktiskt skulle ha ett avsevärt ökat skydd i förhållande till andra anställda. De skulle över huvud taget inte kunna sägas upp. Det skulle framstå som orimligt. Jag vidhåller partistyrelsens uppfattning på det området. Motion 698 handlar om maxbeloppet i lönegarantin. På de punkterna vidhåller jag också partistyrelsens uppfattning. Det finns ett utrednings- förslag, och vad vi erfar kommer det att läggas fram en proposition i vår med inriktningen att fyra basbelopp ska vara det nya lönegarantibelop- pet. Vi tycker att det är en avsevärd förbättring och att vi får stanna där av den anledningen men naturligtvis också av ekonomiska skäl, även om det som begärs i motionen naturligtvis kan vara behjärtansvärt. Men jag vidhåller partistyrelsens uppfattning. När det gäller motion 699 vidhåller jag också partistyrelsens uppfattning att den anses besvarad enligt partistyrelsens förslag. Motion 714 handlar om finansieringsvägar. Partistyrelsen har yrkat avslag på den, och jag vidhåller avslagsyrkandet. Motionen handlar egentligen inte om en metod för att få pengar till den offentliga verksamheten, utan det handlar om att se till att människor är i arbete, att människor kan jobba längre, så att vi kan få in skatt, klarar välfärden, orkar jobba längre innan vi går i pension och så vidare. Det är ju det som är grunden för på vilket sätt vi kan klara välfärden i framtiden. Det hand-

40 lar inte om teknik för att ta ut pengar, utan det handlar faktiskt om att se till att vi kan vara friska, ha bra arbetsmiljö och hela den delen, så det är ingen teknikfråga. Motion 683 anser vi besvarad och vidhåller partistyrelsens uppfattning med hänvisning till den arbetsrättsliga utredning som pågår på området. Detsamma gäller motion 684. När det sedan gäller riktlinjerna yrkar jag bifall till partistyrelsens för- slag till ändringstext text i riktlinjerna på sidan 22, rad 1. Först ska följande mening strykas: ”Ofrivillig deltid och timanställning måste motverkas. I offentlig sektor är personalbehoven i dag så stora att heltid borde vara självklar.” I stället införs följande text: ”Alla människor måste ha ett arbete som det går att försörja sig på. Ofrivillig deltid och timanställning måste motverkas. Heltid ska vara rät- tighet och deltid en möjlighet. I offentlig sektor är personalbehoven i dag så stora att heltid borde vara självklart. Det vilar ett stort ansvar på oss som offentliga arbetsgivare att erbjuda sådana arbetstider och arbetsvillkor inom vård och omsorg så att det blir attraktiva arbetsplatser med inflytande och delaktighet. Vi socialdemokrater kan aldrig acceptera att stora grupper inte får möjlighet till heltidsanställningar. Både inom offentlig och privat sektor arbetar framför allt många kvinnor mot sin vilja på deltid. Det är en viktig jämställdhetsfråga att få den arbetstid man själv önskar. Som ett första steg vill vi stärka anställningsskydds- lagstiftning på så sätt att deltidsanställda erbjuds heltid.” Det finns ett antal yrkanden som kräver rättighet till heltid och deltid en möjlighet. Jag anser att de är besvarade och tillstyrkta. De ingår i det förslag som jag läste upp, och jag tycker att de kan inlemmas i den delen, eftersom vi skriver precis likadant som det står i yrkandena på just det området. Det finns en rad sådana yrkanden, och jag tycker att de går in i den delen av partistyrelsens text. Kaj Berntsson har ett yrkande på sidan 21, rad 35 beträffande kvalificerad yrkesutbildning. Här står vi fast vid partistyrelsens förslag. Det är svårt att ta in det här. Man säger att det är detaljer, men det är inga detaljer utan naturligtvis en väldigt viktig del. Men riktlinjerna måste ändå vara raka och stringenta i de här delarna. Vi tycker att vi får en sämre text om vi tar in ändringsyrkandet. Det finns också delar i motionsutlåtan- dena i frågan där man har skrivit de här delarna. Vi yrkar också avslag på yrkandet från Hans Schoug,Skåne, om ett tillägg på sidan 21, rad 35. Vi tycker att det invägs en del i det förslag som jag tidigare redogjorde för. Eva Sjöstedt och Teres Lindberg föreslår en ändring i texten sidan 22, rad 34 så att texten ”Undantag från turordningsreglerna som inte går att pröva i domstol ska avskaffas” ändras enligt följande: ”Undantag från LAS turordningsregler för företag med färre än tio anställda ska avskaffas.” Likalydande text föreslås av Eva Sjöstedt och Teres Lindberg. Partistyrelsen tillstyrker det förslaget till ändring i riktlinjerna. 41 Vidare finns ett förslag till ändringstext från Christer Erlandsson på sidan 24, rad 10. Han vill foga in en text beträffande den statliga löne- garantin. Vikten av denna är ganska väl beskriven också i motionsut- låtandet. Vi har läst texten och har svårt att få den att gå ihop på ett rimligt sätt. Vi yrkar avslag på den tilläggstexten. Detsamma gäller Jan-Anders Lindfors yrkande om ändring på sidan 24, rad 41 som handlar om samma sak. Vi har samma motivation till avslag på det yrkandet. Det finns också ett yrkande från Jan-Anders Lindfors om följande tillägg på sidan 21: ”För att bryta trenden av negativa konsekvenser av dagens allt kortare och lösare anställningsformer kan det bli aktuellt att verka för en skärpt lagstiftning” Vi har ett tilläggsförslag i riktlinjerna som just hänvisar till att det pågår en arbetsrättslig utredning som har till uppgift att se över detta. Jag tycker därför att yrkandet är tillgodosett med partistyrelsens tilläggsyrkande.

Ordförande: Anita Modin

Elvy Söderström, partistyrelsens föredragande: Ordförande, kamrater! Det har verkligen varit stimulerande att arbeta tillsammans med dem som särskilt har ägnat tid åt att engagera sig i frågor som rör de arbetshandikappades situation, Samhall, lönebidrag med mera. Redan under temagruppernas sammanträde i måndags lades det fram förslag som har inneburit att partistyrelsens förslag till riktlinjer har för- bättrats. Under debatten har vi fått ytterligare förslag som jag tänker kommentera och som kommer att innebära att vi förstärker riktlinjerna ännu mer. Jag vill börja med riktlinjerna. Lilly Bäcklund har föreslagit följande tillägg på sidan 21, rad 16: ”Fortfarande står stora grupper utanför arbetsmarknaden, däribland personer med funktionshinder. För oss socialdemokrater är detta oacceptabelt, varför vi anser att större resurser måste satsas för att få ned arbets- lösheten bland människor med funktionshinder.” Jag tycker att det i stort är ett bra förslag. Men jag har ett förslag till ändring, en liten justering, så att vi byter ut ”anser att större resurser måste satsas” till ”anser att allt måste göras”. Lydelsen skulle alltså bli: ”För oss socialdemokrater är detta oacceptabelt, varför vi anser att allt måste göras för att få ned arbetslösheten bland människor med funktionshinder.” Med detta hoppas jag att Lilly Bäcklund och vi i partistyrelsen är över- ens. Lilly nickar bifall till detta. När det gäller Lars Wegendals yrkande om ändring i riktlinjerna anser jag att det blir tillgodosett när Lilly Bäcklunds förslag till ändring läggs till.

42 Till sist har Per Pellby från Älvsborg yrkat på ett tillägg om att över- synen särskilt beaktar dem som har stora funktionshinder och små möj- ligheter att återgå till den ordinarie arbetsmarknaden. Det tycker vi i partistyrelsen är en alldeles utmärkt avslutning på detta avsnitt, så vi yrkar bifall till detta. Detta var riktlinjerna. När det gäller motionerna anser vi både motion 717 och motion 718 besvarade med hänvisning till både utlåtandet och det förslag som jag nyss har läst upp när det gäller riktlinjerna. Vårt mål med allt detta är, precis som Kålle i måndags började med, att understryka vikten av allas lika värde. Och visst vore det väl skönt om vi kom dithän att alla verkligen är alla när det gäller arbetsmarknaden och när det gäller tryggheten, att veta att jag trots mitt funktionshinder kan ta mig fram. Det är självklart att vi har ansvaret, var vi än finns, att jobba just för att alla ska vara alla. Det måste någon gång bli slut på att vi måste säga att vi menar alla men att vi särskilt vill markera att i alla ingår även funktionshindrade. Jag tycker inte om det. Jag vill att det ska kunna räcka med att vi ska säga att det gäller alla. Då är det arbete som har gjorts av er, i temagrupper med mera tillsammans med partistyrelsens utlåtande en väg att nå dit. Med detta yrkar jag bifall till partistyrelsens förslag.

Förslag Följande förslag förelåg: Partistyrelsens utlåtande över motionerna 574:7, 677:1-2, 678, 679:1-2, 680:1-2, 681:1-2, 682, 683, 684, 685:1-2, 686, 687, 688:1-2, 689, 690, 691, 692:1-5, 693:1-2, 694, 695:1-3, 696, 697:1-2, 698:1-2, 699:1-2, 700, 701:1-2, 702, 703:1, 704:1-2, 705, 706:1-4, 707, 708, 709:2, 710, 711:1, 712:1, 713:1-3, 714:1-2, 715, 716, 717, 718:1-3, 719 och 720 att bifalla motion 682, 685:1-2, 695:2, 696, 703:1 och 704:1-2, att avslå motion 574:7, 680:1-2, 681:2, 692:1 och 4, 697:1-2, 698:2, 706:1-4, 707, 709:2, 710, 714:1 och 719, att anse motionerna 677:1-2, 678, 679:1-2, 681:1, 683, 684, 686, 687, 688:1-2, 689, 690, 691, 692:2-3 och 5, 693:1-2, 694, 695:1 och 3, 698:1, 699:1-2, 700, 701:1-2, 702, 705, 708, 711:1, 712:1, 713:1- 3, 714:2, 715, 716, 717, 718:1-3 och 720 besvarade med hänvis- ning till partistyrelsens utlåtande. Partistyrelsens förslag till politiska riktlinjer sidan 21-22, avsnittet Alla behövs på framtidens arbetsmarknad, inklusive förslag till ändringar med anledning av temagruppen: Ändring sidan 21, rad 20: ”liv ersätts med ”fritid”. Ändring sidan 21, rad 41: ”utvecklas” ersätts med ”stärkas”.

43 Tillägg sidan 21, rad 45: efter ”söker arbete”: ”För att möta behovet av ett förbättrat anställningsskydd pågår en översyn med syfte att få en lagstiftning som uppfyller kraven på trygghet och inflytande för de anställda.” Tillägg sidan 22, rad 21: efter ”fullt ut”: ”Oberoende av konjunktur- läget har arbetshandikappade svårt att få ett arbete. En samlad översyn behövs bland annat av lönebidragen, Samhall och skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare så att de med funktionshinder kan känna trygghet i arbetslivet.”

Under debatten framfördes följande förslag: Hans-Erik Svensson, Gotland: Ändring sidan 21, rad 47: ”Vi ska kräva av företagen att de ska visa sitt sociala ansvar vid nedläggningar och strukturomvandlingar. Vi ska också verka för att liknande krav och regler införs inom EU och FN.”

Hans Schoug,Skåne: Bifall till motion 714:1. Ändring sidan 21, rad 45: Ersätt ”Alla kvinnor … måste motverkas” med ”Alla kvinnor och män måste ha rätt till ett arbete som det går att försörja sig på och de arbetstider de vill ha. Heltid ska vara en rättighet, deltid en möjlighet.”

Hilde Klasson, Uppsala län: Bifall till motion 691. Tillägg sidan 22, rad 2: ”Heltid ska vara en rättighet och deltid en möj- lighet.”

Inger Segelström, S-kvinnor: Bifall motion 691:1. Konsekvensändring i riktlinjerna.

Jan-Anders Lindfors,Blekinge: Bifall till motionerna 684:1och 691:1. Tillägg sidan 21, rad 10: ”För att bryta trenden och de negativa konsekvenserna av dagens allt kortare och lösare anställningsformer, kan det bli aktuellt att verka för en skärpt lagstiftning.” Ändring sidan 21, rad 45: Byt ut mening ”Alla kvinnor… motverkas” till ”Alla kvinnor och män måste ha rätt till ett arbete som det går att för- sörja sig på och de arbetstider de vill ha. Heltid ska vara en rättighet, deltid en möjlighet.”

Olle Åkerlund, Västernorrland: Bifall till motionerna 698: 1-2 och 699:2.

Margreth Johnsson,Norra Älvsborg: Bifall till motion 691. Tillägg sidan 21, rad 10: ”Alla anställda ges rätt till heltid. Deltid ska vara en möjlighet.”

44 Sven-Erik Österberg, partistyrelsens föredragande: Ändring sidan 22, rad 1: Ersätt meningarna ”Ofrivillig deltid och timanställning måste motverkas. I offentlig sektor är personalbehoven i dag så stora att heltid borde vara självklart.” med följande tillägg: ”Alla människor måste ha ett arbete som det går att försörja sig på. Ofrivillig deltid och timanställning måste motverkas. Heltid ska vara rät- tighet och deltid en möjlighet. I offentlig sektor är personalbehoven i dag så stora att heltid borde vara självklar. Det vilar ett stort ansvar på oss som offentliga arbetsgivare att erbjuda sådana arbetstider och arbetsvillkor inom vård och omsorg så att det blir attraktiva arbetsplatser med inflytande och delaktighet. Vi socialdemokrater kan aldrig acceptera att stora grupper inte får möjlighet till heltidsanställningar. Både inom offentlig och privat sektor arbetar framför allt många kvinnor mot sin vilja på deltid. Det är en viktig jämställdhetsfråga att få den arbetstid man själv önskar. Som ett första steg vill vi stärka anställningsskyddslagstiftning på så sätt att deltidsan- ställda erbjuds heltid.”

Ann-Christin Ahlberg,Älvsborgs södra: Bifall till motion 691. Ändring sidan 22, rad 1, efter ”vill ha”: ”Heltid ska vara en rättighet, deltid en möjlighet.”

Ibrahim Baylan, Västerbotten: Bifall till motion 677. Tillägg sidan 21, rad 33: ”Därför måste det skapas faktiska förutsätt- ningar för bedrivande av högskoleutbildningar över hela landet.

Monica Haider,Kronoberg: Drar tillbaka sitt yrkande till förmån för partistyrelsens nya tilläggsförslag på sidan 22, rad 21.

Per Pellby,Älvsborgs södra: Bifall till motion 718. Tillägg sidan 22, rad 21: ”att den kommande översynen särskilt beaktar de som har stora funktionshinder och små möjligheter att återgå till den ordinarie arbetsmarknaden”.

Birgitta Nilsson,Skåne: Bifall motion 691.

Carina A Elgestam,Kronoberg: Bifall till motion 691. Tillägg sidan 21, rad 10: ”Alla anställda ges rätt till heltid. Deltid ska vara en möjlighet.”

Gunilla Carlsson, Göteborg: Bifall till motion 693. Tillägg: sidan 21, rad 10: ”Alla anställda ges rätt till heltid. Deltid ska vara en möjlighet.”

Ingvor Bergman,Skaraborg: Bifall till motion 691. 45 Lars Wegendal,Kronoberg: Bifall till motionerna 717 och 718:1-3. Tillägg sidan 21, rad 14: ”Ideella organisationers möjligheter som arbetsgivare för funktionshindrade måste stärkas.”

Sven-Erik Sveed, Jämtland: Bifall till motion 718:1-2.

Kaj Berntsson, Halland: Tillägg sidan 21, rad 35: ”Den kvalificerade yrkesutbildningen (KY) möjliggör för kommuner och arbetsmarknadens aktörer att agera.”

Lilly Bäcklund, Västerbotten: Bifall till motionerna 693 och 717; avslag på partistyrelsens utlåtande över desamma. Tillägg sidan 21, rad 14, efter ”alla behövs”: ”Fortfarande står stora grupper utanför arbetsmarknaden, däribland personer med funktionshinder. För oss socialdemokrater är detta oacceptabelt varför vi anser att större resurser måste satsas för att få ned arbetslösheten bland människor med funktionshinder.”

Mikael Rusthoi, Gävleborg: Bifall till motion 690. Tillägg sidan 21, rad 25: ”Alla kvinnor och män måste ha rätt till ett arbete som det går att försörja sig på och de arbetstider de vill ha. Heltid ska vara en rättighet, deltid en möjlighet.”

Mona Bergquist, Västerbotten: Bifall till motion 693 Tillägg sidan 22, rad 1, efter ” vill ha”: ”och att heltid ska vara en rättig- het, deltid en möjlighet.” Strykning sidan 22, rad 3 av texten i partistyrelsens nya förslag, vilken börjar ”I offentlig sektor…”

Christer Erlandsson,Stockholms län: Bifall motionerna 698:1-2 och 699:2. Tillägg sidan 21, rad 10: efter ”de fasta jobben”: ”Den statliga löne- garantin är i sammanhanget ett viktigt inslag för tryggheten på arbetsmarknaden. Såväl regler som nivåer bör följa arbetsmarknadens utveckling och funktionssätt: detta för att på ett bra sätt ge det skydd som är syftet med lönegarantin.”

Johanna Svensson,Skaraborg: Bifall till motion 691.

Anita Fridberg, Värmland: Bifall till motion 677.

Gunilla Svantorp, Värmland: Bifall till motion 691. Strykning sidan 22, rad 2: ”I offentlig sektor är personalbehoven i dag så stora att heltid borde vara självklart.” Tillägg sidan 22, rad 2: ”Därför ska heltid vara en rättighet och deltid en möjlighet.” 46 Håkan Holm, Värmland: Bifall till motion 691. Ändring sidan 21, rad 45: ”Alla kvinnor och män måste ha rätt till ett arbete som det går att försörja sig på och de arbetstider de vill ha. Heltid ska vara en rättighet, deltid en möjlighet.”

Teres Lindberg,Stockholm: Ändring sidan 22, rad 3-4: ”Undantag från LAS turordningsregler för företag med färre än tio anställda avskaffas.”

Inger Karlsson, Halland: Bifall till motion 691.

Eva Sjöstedt,Skåne: Bifall till motion 683. Ändring sidan 22, rad 3-4: ”Undantag från LAS turordningsregler för företag med färre än 10 anställda ska avskaffas.”

Staffan Connysson, Västerbotten: Bifall till Mona Bergqvists med fleras tilläggsförslag på sidan 22, rad 1.

Christina Zedell,Stockholms län: Bifall till motion 691.

Lars Aronsson, Jönköpings län: Bifall till motion 693.

Stina Lindberg, Halland: Bifall till motion 691.

Kurt Kvarnström, Dalarna: Bifall till motion 684.

Wanja Lundby-Wedin,partistyrelsen: Återtar yrkande om bifall till motion 693; yrkar i stället bifall till motion 691.

Per Eriksson,Örebro län: Bifall till partistyrelsens förslag till reviderad text, sidan 22 rad 3.

Karin Hanqvist,Stockholm: Bifall till motion 691.

Sven-Erik Österberg, partistyrelsens föredragande: Bifall till motion 691. Bifall till partistyrelsens utlåtande över motionerna 690, 693, 698 och 699. Bifall till partistyrelsens utlåtande över motion 714. Besvarande av motionerna 683 och 684 i enlighet med partistyrelsens utlåtande. Bifall till partistyrelsens förslag till ändringar i riktlinjerna. Motioner och yrkanden om heltid/deltid föreslås bifallas med förslag till ny text från partistyrelsen, sidan 22, rad 1 i riktlinjerna. Följande meningar stryks: ”Ofrivillig deltid och timanställning måste motverkas. I offentlig sektor är personalbehoven i dag så stora att heltid borde vara självklart.” De ersätts av följande text: ”Alla människor måste ha ett arbete som det går att försörja sig på. Ofrivillig deltid och timanställning måste motverkas. Heltid ska vara rättighet och deltid en möjlighet. I offentlig sektor 47 är personalbehoven i dag så stora att heltid borde vara självklart. Det vilar ett stort ansvar på oss som offentliga arbetsgivare att erbjuda sådana arbetstider och arbetsvillkor inom vård och omsorg så att det blir attraktiva arbetsplatser med inflytande och delaktighet. Vi socialdemokrater kan aldrig acceptera att stora grupper inte får möjlighet till heltidsanställningar. Både inom offentlig och privat sektor arbetar framför allt många kvinnor mot sin vilja på deltid. Det är en viktig jämställdhetsfråga att få den arbetstid man själv önskar. Som ett första steg vill vi stärka anställningsskyddslagstiftningen på så sätt att deltids- anställda erbjuds heltid.” Avslag på Kaj Berntssons tilläggsyrkande sidan 21, rad 35. Avslag på Hans Schougs tilläggsyrkande sidan 21, rad 35. Bifall till Eva Sjöstedts och Teres Lindbergs ändringsyrkande sidan 22, rad 3-4. Avslag på Christer Erlandssons tilläggsförslag sidan 24, rad 10. Avslag på Jan-Anders Lindfors tilläggs- yrkande sidan 24, rad 45. Avslag på Jan-Anders Lindfors tilläggsyrkande sidan 21, rad 10.

Elvy Söderström, partistyrelsens föredragande: Bifall till Lilly Bäcklunds tilläggsyrkande i riktlinjerna, sidan 21, rad 16, med en mindre justering så att texten får följande lydelse: ”Fortfarande står stora grupper utanför arbetsmarknaden, däribland personer med funktionshinder. För oss socialdemokrater är detta oacceptabelt, varför vi anser att allt måste göras för att få ned arbetslösheten bland människor med funktionshinder.” Besvarande av Lars Wegendals tilläggsyrkande i riktlinjerna, då försla- get tillgodoses med Lilly Bäcklunds tillägg justerat av partistyrelsen. Bifall till Per Pellbys tilläggsyrkande på sidan 22, rad 21: att översynen särskilt beaktar de som har stora funktionshinder och små möjligheter att återgå till den ordinarie arbetsmarknaden. Vidhåller partistyrelsens utlåtande över motionerna 717 och 718, som anses besvarade med hänvisning till partistyrelsens utlåtande och försla- get till ändringar i riktlinjerna. Bifall till partistyrelsens förslag i övrigt.

Beslut Kongressen beslöt: Motionerna att med 180 röster mot 139 (4 avstod) bifalla motion 683,1 att efter försöksvotering bifalla partistyrelsens utlåtande över motion 684, att bifalla partistyrelsens utlåtande över motion 690, att bifalla motion 691, att bifalla partistyrelsens utlåtande över motion 693, 48 att med 205 röster mot 127 (4 avstod) bifalla motion 698:1, att efter försöksvotering bifalla motion 698:2, att bifalla motion 699:2, att med 167 röster mot 164 (5 avstod) bifalla motion 717, att efter försöksvotering bifalla partistyrelsens utlåtande över motion 718:1-2, att bifalla partistyrelsens utlåtande över motion 718:3, att i övrigt bifalla partistyrelsens utlåtanden över motionerna i avsnitt 14.1.

Ordningsfråga Ibrahim Baylan: Motion 677:1-2 har inte blivit behandlad.

Beslut Kongressen beslöt: att efter försöksvotering bifalla partistyrelsens utlåtande över motion 677:1-2. Kongressen beslöt: Riktlinjerna att avslå Jan-Anders Lindfors tilläggsyrkande på sidan 21, rad 10, att avslå Christer Erlandssons tilläggsförslag på sidan 21, rad 10 att avslå Lars Wegendals tilläggsförslag på sidan 21, rad 14, att bifalla Lilly Bäcklunds tilläggsförslag, inklusive justering av partistyrelsens föredragande, på sidan 21, rad 16, att avslå Ibrahim Baylans med fleras tilläggsförslag på sidan 21, rad 33, att avslå Kaj Berntssons tilläggsförslag på sidan 21, rad 35 , att avslå Jan-Anders Lindfors tilläggsyrkande på sidan 21, rad 45 att avslå Hans Schougs ändringsyrkande på sidan 21, rad 45, att bifalla Hans-Erik Svenssons tilläggsförslag på sidan 21, rad 47, att bifalla Eva Sjöstedts och Teres Lindbergs ändringsyrkande på sidan 22, rad 3-4 , att bifalla Per Pellbys tilläggsförslag på sidan 22, rad 21, att remittera texten i de politiska riktlinjerna på sidorna 21-22 och de yrkanden som gäller hel- och deltid till program- och redaktionsutskottet. 49 Behandlingen av dagordningens punkt 14.1 var därmed avslutad.

Behandlingen av dagordningens punkt 10.4.2 fortsätter på sid 215 i del 3. Dagordningens punkt 10.4.3 Ett mänskligare arbetsliv (Politiska riktlinjer sidorna 22-24) Dagordningens punkt 14.2 Utlåtanden över motionerna på området Ett mänskligare arbetsliv (Häftena M6 sidorna 50-116 och U6 sidorna 16-28)

Föredragande: Mona Sahlin och Ove Bengtsberg

Ordförande: Ulla Lindqvist

Debatt Olle Åkerlund, Västernorrland: Ordförande, partivänner! Jag skulle ha yrkat bifall till motionerna om företagshälsovård, 725:1 och 726, efter ett resonemang i temagruppen med Mona Sahlin.Vi har också kommit överens om att vi ska lagstifta om företagshälsovård. Det förslaget har Mona bifallit. Därför vill jag framföra ett tack från temagruppen för att vi får en lagstiftning på detta område. Det är mycket viktigt, och det tackar vi för.

Erik Persson,Skåne: Partivänner! Jag hade inte möjlighet att vara med i temagruppen när det gäller detta område. Jag har ändå lagt fram ett yrkande. Det handlar om texten i riktlinjerna under rubriken Offentlig sektor måste gå före. Jag yrkar i princip bifall till den text som står där. Den pekar på de problem och möjligheter som finns inom offentlig sektor. Vi är alla överens om att vi ska göra vårt yttersta för att utveckla och förbättra den offentliga sektorn, så att den verkligen kan gå före i ännu högre grad än tidigare. På sidan 23, rad 25 står: ”Som socialdemokrater måste vi ta ledningen i ett sådant förändringsarbete på alla nivåer.” Det låter bra. Det är så vi ska göra. Samtidigt måste allt utvecklingsarbete börja från grunden. Man måste ha med sig medarbetarna och stödja och stimulera ett sådant arbete ute på golvet. Därför skulle jag vilja att man skriver in att man dessutom ska stödja och stimulera detta förändringsarbete, för att understryka att man måste ha personalen med sig i det arbetet.

Eva-Lena Jansson,Örebro län: Ordförande, kamrater! Jag vill yrka bifall till mitt förslag till ändring i de politiska riktlinjerna på sidan 24, rad 4: 50 ”En tidigare prövning ska garanteras. Den prövningen ska vara rimlig och ha en snabbare handläggning.” Jag vill också yrka bifall till motionerna 762:1 och 757:1 och 3, vilket också partistyrelsen gör i sitt utlåtande. Att förbättra arbetsmiljön och förebygga ohälsa på våra arbetsplatser måste alltid vara en prioriterad fråga. Arbetsmiljölagen ska följas och arbetsförhållanden ska anpassas efter personalens fysiska och psykiska förutsättningar, både av offentlig sektor och privat arbetsgivare. Fortfarande skadas dock människor av sitt arbete. Då måste det finnas ett verkligt skydd som människor kan lita på. 1993 försämrade den borgerliga majoriteten arbetsskadeförsäkringen. Sedan dess har jag tillsammans med många fackligt förtroendevalda drivit frågan om en förbättrad arbetsskadeförsäkring, genom hårt politiskt arbete. Det har vi gjort för att försöka åstadkomma resultat. Vid förra årets LO-kongress lovade Göran Persson att frågan stod högst upp på regeringens reformlista. Genom att ta bort karensdagen vid yrkesskada, genom att ett verkligt ekonomiskt skydd till den som har en arbetsskada fullföljs, går vi nu från ord till handling och fullföljer LO- kongressens beslut och Göran Perssons löften. Det fortsatta praktiska arbetet med en proposition lämnar vi med varm hand över till Ingela Thalén, så att kongressens beslut om en rättvis och jämställd arbetsskadeförsäkring kan förverkligas. Bifall till mitt yrkande!

Marie-Louise Forsberg-Fransson,Örebro län: Ordförande, kongresskamrater! Det är med stor glädje jag deltar i kongressen. Jag vill tacka för det fina arbete som har varit i temagrupperna och det fina samarbetet mellan S-kvinnor, Byggnads och övriga föredragande. Det känns mycket bra. Det känns mycket bra att yrka bifall till partistyrelsens förslag till riktlinjer på sidan 23, rad 38 och 41 när det gäller heltidsnormen. Det känns bra att kunna komma hem till äldreboendet på Tallåsen i Lindesberg, till personalen på äldreboendet i Nora eller lasarettet i Lindesberg. Jag har varit ute och träffat personalen och alla har sagt att de vill ha heltid, en heltid som de orkar jobba. Nu har vi gått fram med båda delarna. Det känns mycket bra. Jag vill återigen framföra ett tack! Det är en central fråga att skapa förutsättningar för ett mänskligare arbetsliv. Nu kan vi gå med stolthet härifrån.

Jan Bremberg,Blekinge: Ordförande, partikamrater! I partiprogrammet förklarade vi att partiet står för solidaritet. Ett mänskligare arbete handlar just om det – solidaritet med dem som arbetar på de små arbetsplatserna, med dem som mister sin fulla arbetsförmåga. Vi från Blekinge, Kalmar och Kronobergs partidistrikt yrkar bifall till motionerna 725:1, 741:1-2 och 757:1-3. Ett bifall till motionerna medför naturligtvis förändringar i riktlinjerna. Vi vill göra följande tillägg på sidan 23, rad 3 efter ”de som ändå 51 drabbas”: ”Med en generell rehabiliteringsförsäkring ökar möjligheterna för dem som drabbas att få tillgång till en tidig rehabilitering och därmed en väg tillbaka in i arbetslivet. Genom ny arbetsgivaravgift som ej påver- kar löneutrymmet ska den finansieras. Alla anställda måste få del av en företagshälsovård med hög kvalitet.” Det sistnämnda har partistyrelsen redan bifallit. Vi vill också göra ett tillägg på sidan 24, rad 3 efter ”arbetsskada”: ”och arbetssjukdom”.

Mikael Rusthoi, Gävleborg: Kamrater! Jag yrkar bifall till motion 721 som handlar om vikten av att politiker i nämnder och styrelser får utbildning i arbetsmiljölagstiftningen. Jag yrkar också på ett tillägg i riktlinjerna på sidan 23, rad 20, efter ”arbetsmiljön måste bli bättre”: ”genom att politiker i nämnder och styrelser med arbetsgivaransvar får utbildning i arbetsmiljölagstiftning och internkontroll eller systematiskt arbetsmiljöarbete.” I dag ökar sjukskrivningarna. En betydande orsak är arbetsmiljön. Jag påstår att många politiker som i dag sitter i nämnder och styrelser inte känner till sitt arbetsgivaransvar. Ännu fler känner inte till att de har arbetsmiljöansvar och i och med det ska se till att internkontrollen fungerar. Man litar nog fullständigt på att förvaltningschefer och andra tjänstemän sköter den biten. Men det yttersta ansvaret åligger nämnden och styrelsen. Om vi ska låta den offentliga sektorn gå före och visa att den är en god arbetsgivare måste de som har det yttersta arbetsmiljöansvaret ha kunskap och utbildning i gällande lagstiftning och i hur internkontroll fungerar och sköts.

Elisabeth Brandt Ygeman,Stockholm: Kamrater! För att få ett mänskli- gare arbetsliv och bekämpa ohälsan i arbetslivet måste ett antal faktorer samspela. Man kan säga att målet att få ned arbetsskador, långtidssjuk- skrivningar och förtidspensioner vilar på tre ben. Vi har ju under den här kongressen talat om olika ben. Det första benet är en offensiv arbetsskadeförsäkring. Det andra benet är en obligatorisk företagshälsovård. Det tredje benet är en ordentlig rehabiliteringsförsäkring. Vi vet att arbetsgivarens rehabiliteringsansvar inte fungerar i dag. Det beror på att många små och medelstora företag inte klarar av rehabilitering vare sig ekonomiskt eller kompetensmässigt. Därför behövs en soli- dariskt finansierad rehabiliteringsförsäkring som kan ligga till grund för att alla företag, stora som små, kan uppfylla lagens krav om tidig rehabilitering. Det är viktigt att se det som en helhet. Med de tre delarna skulle vi kunna få till stånd en förebyggande rehabilitering och ett bra arbetsmil- jöarbete. 52 En obligatorisk rehabiliteringsförsäkring är dessutom finanspolitiskt neutral, med tanke på att arbetsgivaren i dag redan har det ansvaret. Låt oss därför ta ytterligare steg mot ett mänskligare arbetsliv och bifalla motion 738 och ett tillägg till riktlinjerna på sidan 23.

Maria Bosdotter,Stockholm: Ordförande, kamrater! Jag vill göra ett tillägg på sidan 24, rad 5, direkt efter stycket om arbetsskadeförsäk- ringen: ”Det är dessutom viktigt att Sverige lever upp till de konventioner som vi antagit när det gäller ersättning för karensdagen.” Sverige uppfyller inte ILO-konvention nr 121 om förmåner vid yrkesskada, som vi som land har skrivit under, när det gäller karensdagen i arbetsskadeförsäkringen. När man läser utlåtandet över de åtta motioner där den här frågan tas upp ser man att partistyrelsen skriver att det är en viktig fråga. Det hål- ler jag med om – och jag tycker att den är så viktig att den även bör lyf- tas in i riktlinjerna. Jag yrkar bifall till tilläggsförslaget.

Roger Mogert,Stockholm: Kamrater! Jag skulle vilja börja mitt anförande med högläsning ur riktlinjerna. Under rubriken Offentlig sektor måste gå före, på sidan 23, står bland annat följande: ”Vi måste få fler välfärds- arbetare. Arbetsmiljön måste bli bättre. Den yrkesstolthet och arbets- glädje som finns bland personalen måste tas till vara. Statusen på väl- färdsarbetarna måste höjas och kompetensutvecklingen förbättras. Arbetsorganisationen måste förändras och hämmande hierarkier brytas. Arbetsvillkoren måste bli så mycket bättre att många fler unga väljer väl- färden för sitt yrkesliv.” Det här är ju fantastiskt! Det är ruskigt bra. Hade jag nu inte kommit från Stockholms arbetarekommun så hade ni antagligen trott att jag skulle yrka bifall. Nu är det naturligtvis inte så. Jag tycker att det är en jättebra text, och jag vill inte ändra i den. Om det här hade varit för ett tiotal eller tjugotal år sedan så hade detta räckt, men i dag är den offentliga sektorn konkurrensutsatt. I Stockholm är den ruskigt konkurrensutsatt. Allt är till salu! Vi har ett konkurrenstryck som möjligen bara över- träffas av taxinäringen i storstäder. Vi brukar säga om stockholmsmode- raterna att om de hade haft mammor så hade de antagligen sålt dem också. Det blir det otroligt svårt att gå före när en dålig arbetsmiljö, låg per- sonaltäthet och stress är konkurrensmedel. Företag utan kollektivavtal går aktivt in och dumpar löner och priser. Därför har jag skrivit en tilläggstext där det står ungefär följande: ”Konkurrenstrycket måste mild- ras lite. Sociala hänsyn måste få tas vid offentlig upphandling. Fack- föreningarna måste få lov att vara med i hela upphandlingsprocessen.” Den texten skulle jag vilja ha med här. Då kan den offentliga sektorn få möjligheten att verkligen gå före. 53 Marie-Louise Johansson, Värmland: Ordförande, partikamrater! Jag har ett tillägg på sidan 23, rad 2-4 i de politiska riktlinjerna. Det lyder: ”De ska arbeta för ett förebyggande med såväl den fysiska som den psykosociala arbetsmiljön och ansvara för rehabilitering av dem som ändå drabbas. Det förebyggande arbetet ska också inriktas på att motverka vuxenmobbning.” När jag har läst riktlinjerna på detta område har jag upptäckt att det saknas en mening om vuxenmobbning. Det är tyvärr något som är alltför vanligt på våra arbetsplatser. Därför tycker jag som socialdemokrat att det är viktigt att markera att detta inte får förekomma och att det är arbetsgivarens uppgift att förebygga mobbning så att det inte förekommer på våra arbetsplatser. Jag yrkar bifall till mitt förslag.

Lars Schultz,Skåne: Ordförande, partivänner! Jag skulle vilja ändra lite i texten på sidan 23, rad 8. Meningen börjar så här: ”Fackets långa erfarenhet av arbetsmiljöarbete”. Därefter skulle jag vilja ändra texten till att lyda som följer: ”ska också tillvaratas och vidareutvecklas genom att fackliga företrädare kallas till alla rehabiliteringsärenden.” Anledningen till detta är att arbetsgivaren i dag har ansvaret för att göra en rehabiliteringsutredning senast en månad efter insjuknandet. Då måste den som har insjuknat begära fackligt biträde. Annars får facket inte vara med på denna rehabiliteringsutredning. Vi kan konstatera att ohälsotalet ökar lavinartat, speciellt på det område som vi kanske kan kalla för gå-in-i-väggen-sjukdomar. Den som insjuknar är nästan alltid i det skicket att hon eller han inte har något begrepp om huruvida de behöver hjälp av den fackliga organisationen eller inte. Därför har detta blivit viktigt för att hjälpa de kamrater som hamnar i denna situation. Den är enormt besvärlig, och rehabiliteringen kan ta flera år. Arbetsgivaren vill ofta lösa problemet ganska enkelt med arbetstagaren, och säger: Du måste ju inse att du aldrig kommer att kunna komma tillbaka till det här arbetet. Därför är det bättre om du säger upp dig, så ska jag se till att jag betalar en utbildning för dig! Då begår arbetstagaren ofta misstaget att säga upp sig – det enda som man inte ska göra. Därför kan detta vara ett stöd och en hjälp för de kamrater som råkar in i en sådan här mycket besvärlig situation.

Ilija Batljan,Stockholms län: Ordförande, kamrater! I sitt inledningsan- förande påminde Mona Sahlin om att barnafödandet i mycket handlar om framtidens arbetskraft. Det handlar om huruvida det kommer att finnas någon arbetskraft 20–30 år framåt i tiden. Men detta är bara den ena sidan av saken. Jag försäkrar er om att redan i morgon så kommer jag och mina kompisar att välja bort de arbetsgivare som inte ger oss förutsätt- ningar att förena arbete och familj. Frågan om barnafödandet är dagens fråga! 54 Frågan om barnafödandet är också en välfärdsfråga. De män och kvin- nor som inte får möjlighet att förena barn och familj med arbete lider väl- färdsförluster. Det är ingen tvekan om att det handlar om välfärd och livschanser. Kamrater! Jag är barnexpert. Det har jag bevis på. Jag är också femi- nist. Vi är här – vi är 350 stycken. I enlighet med vårt nya partiprogram yrkar jag därför att ett nytt stycke skrivs in i riktlinjerna på sidan 23, rad 1. Det lyder som följer: ” Ett barnvänligt arbetsliv är centralt för att kvinnor och män ska kunna uppfylla sina livsmål när det gäller barn och föräldraskap. Barnafödandet handlar om välfärd och livschanser. Det handlar också om framtiden och därmed den ekonomiska utvecklingen. Arbetsmarknadens parter har ansvaret för att arbetsmarknaden fungerar så att kvinnor och män har friheten att vara föräldrar. Den negativa påverkan som barnafödandet har för kvinnors inkomstutveckling är oacceptabel. Diskriminering av kvin- nor i samband med löneförhandlingar under och efter föräldraledighet ska bekämpas. Föräldraledighetens betydelse för kvinnors och mäns kar- riär ska kartläggas.”

Mona Sahlin, partistyrelsens föredragande: Jag börjar med kraven på motionerna. Först var det bifall till motion 721, om att vi ska verka för att politiker i berörda nämnder och styrelser får utbildning i internkontroll. Internkontroll måste alla arbetsgivare lära sig, ta ansvar för och genomföra på arbetsplatserna. Det är upp till var och en hur man ordnar utbildning. Jag yrkar därför avslag på det. Jag vill bara bekräfta skrivningarna om en obligatorisk företagshälso- vård, som jag tycker att det är väldigt bra att vi har kommit överens om. Det finns yrkanden om motionerna som handlar om en rehabilite- ringsförsäkring från bland annat Jan Bremberg och Elisabeth Brandt Ygeman,i första hand. Partistyrelsen har föreslagit att dessa motioner ska besvaras. I dag har vi ju en lagstiftning om att alla ska ha rätt till en rehabilitering. Den fungerar inte alltid – det är helt sant. Men då är frågan vad vi ska göra för att förstärka det ansvar, den lag och den skyldighet som vi redan har. Det behöver tillföras mer resurser till rehabiliteringen. Det är ingen tvekan om det. Regeringen har tagit några sådana steg nu i budgetpropositionen. Men jag tycker att det vore synd att redan nu låsa sig vid att det bara är just en statlig rehabiliteringsförsäkring som är lös- ningen. Det kanske är det, men jag tycker att det är för tidigt att sätta ned foten där. Jag vill i stället hålla fast vid att motionerna inte avslås, men anses besvarade med de texter som finns i utlåtandena om att vi behöver förstärka arbetsgivarens ansvar och att det behövs mer resurser – men jag är inte säker på att det är just denna form av försäkring som behövs. Jag håller därför fast vid partistyrelsens utlåtande. Jag vet inte om Jan Bremberg yrkade på att bevisreglerna vid arbetssjukdom skulle ändras eller om han var nöjd med de skrivningar som 55 finns i riktlinjerna när det gäller motion 757. Jag återkommer till texten i riktlinjerna, men tydligen fanns inget yrkande på motionen. Eva-Lena Jansson yrkade bifall till motion 762:1 om karensdagen. Jag vill besvara den genom att berätta att den proposition som Ingela Thalén arbetar med, och som kommer senare i år, innehåller ett förslag om att ta bort karensdagen. Jag går nu in på riktlinjerna. Jan Bremberg vill föra in rehabiliterings- försäkringen i riktlinjerna. Det yrkar jag avslag på med hänvisning till de förklaringar som jag hade tidigare. Marie-Louise Johansson vill föra in en skrivning om den fysiska och psykosociala arbetsmiljön. Det vill jag bifalla, men jag vill avslå den mening om vuxenmobbning som följer. I ansvaret för att den psykosociala arbetsmiljön ska vara bra ingår ju verkligen kampen mot diskriminering, trakasserier eller vuxenmobbning. Bifall till den första meningen, och avslag på den andra. Elisabeth Brandt Ygeman har krav på texter om rehabiliteringsförsäk- ring. Det är samma sak där – jag tycker att det räcker med de skrivningar som vi har och jag står fast vid partistyrelsens förslag. Jag yrkar bifall till Erik Perssons förslag om att skriva in i riktlinjerna att vi som socialdemokrater måste ta ledningen och stödja och stimulera ett sådant förändringsarbete på alla nivåer. Mikael Rusthoi vill att vi ska skriva in att politiker i nämnder och styrelser får utbildning. Jag tycker att det är för detaljerat. Det hör inte riktigt hemma i politiska riktlinjer. Däremot är det självklart att också politiker som är arbetsgivare måste följa lagen, skaffa sig kunskap om arbets- miljölagstiftningen och bli utbildade i den. Men jag tycker inte att detta riktigt hör hemma i riktlinjerna, så jag yrkar avslag på förslaget att föra in det här. Roger Mogert hade ett förslag till tillägg om att vi i princip ska minska konkurrenstrycket och så vidare. Jag vill yrka avslag på att föra in den texten, men jag vill också motivera det, så att det inte missuppfattas. För det första har vi nu, både i partiprogrammet och på ett antal ställen i riktlinjerna, hittat ett formuleringssätt när det gäller vårt förhållningssätt till privatiseringar, entreprenader och upphandling. Jag tycker inte att det behöver upprepas här. För det andra är det självklart att konkurrenstrycket i Stockholm är alldeles för högt, eftersom det finns en moderatledd regim i Stockholm som, precis som uttrycktes här, vill sälja ut i stort sett allting. Men det konkurrenstrycket kan vi bara avskaffa på ett sätt – genom att förpassa Carl Cederschiöld på valdagen och se till att Annika Billström får leda Stockholm efter valet år 2002! Det kanske vi inte kan skriva in i riktlinjerna, men vi ska väl arbeta för det i alla fall, eller hur? Roger Mogert har dessutom en massa kloka texter på andra håll om hur man ska kunna förändra upphandlingsprocessen och få en annan möjlig- het i offentlig upphandling att ta sociala hänsyn, motverka diskriminering och så vidare. Det är redan bifallet och finns på andra ställen. Med 56 denna motivering yrkar jag avslag på texten här. Marie-Louise Forsbergs texter om att arbetstidsförkortningen ska ske både med lagstiftning och med avtal och börja år 2003 yrkar jag bifall till. Jag hade egentligen tänkt yrka avslag på Jan Brembergs förslag om arbetsskada och arbetssjukdom. I begreppet arbetsskada ingår ju begreppet arbetssjukdom, så egentligen är det onödigt att ha båda orden med. Men om det kan reda ut några missförstånd att man pratar om både arbetsskada och arbetssjukdom så ändrar jag detta till ett bifall. Eva-Lena Jansson har en text om att vi ska säga ett ”verkligt” skydd vid arbetsskada, och inte ett ”reellt”, som det står nu. Man har inte gillat det riktigt. Dessutom vill hon att man ska säga att prövningen ska vara rimlig, att det ska vara en snabbare handläggning och en tidigare prövning. Detta är klokt, och jag bifaller det. Ilija Batljan har ett långt – alldeles för långt, tycker jag – avsnitt om ett barnvänligt arbetsliv. Men till min förskräckelse ser jag att under avsnittet om ett mänskligt arbetsliv borde vi förstås också prata om barn och möjligheten att förena arbete och familj. Om Ilija Batljan kan gå med på det så föreslår jag därför bifall till den första delen av hans text, det vill säga den som lyder: ”Ett barnvänligt arbetsliv är centralt för att kvinnor och män ska kunna uppfylla sina livsmål när det gäller barn och föräldra- skap. Barnafödandet handlar om välstånd och livschanser men också om framtiden för oss alla och därmed den ekonomiska utvecklingen.” Resten kan man stryka. Då tycker jag att vi kan gå med på att skriva in detta på sidan 23 i riktlinjerna. Det gäller alltså halva Ilija Batljans text, som jag yrkar bifall till. Jan Bremberg hade ett förslag om rehabiliteringsförsäkringen. I försla- get har han en formulering som jag tycker att man måste kommentera. Han säger att detta ska bekostas med en arbetsgivaravgift som inte får påverka löneutrymmet. Jag tycker att detta är en väldig missuppfattning om arbetsgivaravgifterna, som alltid tas ur produktionen och därför alltid i någon mån också påverkar löneutrymmet. Hur mycket ni än önskar det så kan inte regeringen införa en ny arbetsgivaravgift som inte påver- kar löneutrymmet. Vill vi ha en rehabiliteringsförsäkring – och det är möjligt att vi ska ha det – så är förstås arbetsgivaravgifter en möjlig finansiering. Men det får vi återkomma till i senare sammanhang. Jag yrkar avslag på denna tillägg- sattsats.

Roger Mogert,Stockholm: Jag tycker att du missuppfattar texten lite grann, Mona Sahlin. Den handlar inte alls om huruvida man ska kon- kurrensutsätta eller ej. Det har aldrig varit min ambition. Om det under- lättar för dig så kan jag tänka mig att ta bort meningen om det hårda konkurrenstrycket och i stället yrka bifall till att Annika Billström ska vinna valet! Detta handlar om social hänsyn vid offentlig upphandling och rätt att ställa krav på kollektivavtal, och det finns inte med någon

57 annanstans. Tvärtom är det avslaget i de motioner som vi har skickat från Stockholms arbetarekommun. Jag skulle därför vilja att du funderade över detta, och jag yrkar fortsatt bifall till resten av mitt förslag.

Mona Sahlin, partistyrelsens föredragande: Jag håller fast vid min motivering och vid mitt förslag till att avslå Rogers skrivning. När vi behandlade avsnitten om diskriminering i går så fördes det in ett avsnitt som handlade om upphandlingen och om att man måste kunna ställa både sociala krav – och dit kan kollektivavtal höra – och krav på till exempel antidiskrimineringsklausuler. Jag tycker att det finns med på den platsen, och att jag därmed kan yrka avslag. Jag glömde att kommentera Lars Schultz yrkande, och jag ber om ursäkt för det. Han vill ha med en mening om att facket alltid ska bli kallat till utredningar om rehabiliteringsfall. Jag kan bifalla det, men jag vill också göra en kommentar som jag tycker är viktig. Individen, den som det handlar om, måste alltid vara den som får välja och avgöra vem som ska vara med. Det gäller förstås att man har förtroende för den som ska vara med när man ska diskutera sin rehabilitering. Det är alltså okej att skriva in att facket ska bli kallat, men kom ihåg att individen alltid måste bestämma vem som är med. Ibland kan facket också vara ett problem, vilket vi också får vara medvetna om. Facket ska bli kallat, men individen ska bestämma vem som ska vara med. Jag glömde också Maria Bosdotter.Hon vill att vi ska skriva in att vi ska leva upp till de konventioner vi har när det gäller karensdagen. Det är självklart att vi ska leva upp till ILO-konventionerna. Med det nya för- slag som Ingela Thalén kommer med är karensdagen borta, och därmed har vi uppfyllt konventionen. Jag tycker att detaljnivån är för hög för att ska skriva in detta. Jag yrkar därför avslag på att skriva in det, men betonar att karensdagen försvinner nu snart.

Marie-Louise Johansson, Värmland: Jag yrkar fortfarande bifall till försla- get om att ordet vuxenmobbning ska stå med. Jag tycker, särskilt som facklig företrädare och huvudskyddsombud, att det är så pass viktigt.

Ilija Batljan,Stockholms län: Jag tackar Mona Sahlin för svaret, och jag nöjer mig med det. Men samtidigt tycker jag att det är synd. Jag vill inte försöka kämpa just för min text, men jag tycker verkligen att det är synd att stryka meningar som att arbetsmarknadens parter har ansvaret för att arbetsmarknaden fungerar så att kvinnor och män har friheten att vara föräldrar eller som att diskriminering av kvinnor i samband med löne- förhandlingar under och efter föräldraledigheten ska bekämpas. Jag tycker verkligen att det är synd, men jag tänker inte tjafsa om den biten.

Maria Bosdotter,Stockholm: När det gäller detta om att skriva in karensdagen i riktlinjerna säger Mona Sahlin att Ingela Thalén snart kommer 58 med ett förslag i riksdagen om detta. Det är ju jättebra. Men problemet är att när man är kongressombud så har man inte sett det förslaget, utan man får veta om det muntligt nu. Även om detta kommer att ske inom en snar framtid så handlar det här om vårt politiska dokument. Arbetsskadeförsäkringen är en viktig fråga. Karensdagen kan förefalla vara en liten fråga – det rör en dag. Men det är dock en viktig principiell fråga, så jag vill vidhålla att vi ska ta med den text som jag föreslog tidigare.

Förslag Följande förslag förelåg: Partistyrelsens utlåtande över motionerna 428:2, 574:4, 575:3, 647:3, 721, 722:1-2, 723, 724, 725:1-2, 726, 727:1-2, 728:1-2, 729:1-4, 730, 731, 732:1-2, 733:1-3, 734, 735:1-3, 736, 737:1-3, 738:1-2, 739, 740:1- 2, 741:1-2, 742:1-2, 743, 744, 745, 746:2, 747, 748:1-3, 749:1-4, 750:1- 2, 751, 752, 753:1-4, 754, 755:1-2, 756, 757:1-3, 758:1-2, 759:1-2, 760:1-2, 761:1-4, 762:1-2, 763:1-3 och 8, 764, 765:1-4, 766:1-2, 767:1- 7, 768:1-3, 769, 770:1-3, 771:1-4, 772:1-3, 773:1-2, 774:1-4, 775, 776:1- 2, 777:1-2, 778, 779, 780, 781, 782, 783, 784:1-2 och 785 att bifalla motionerna 428:2, 728:1-2, 729:4, 732:1, 733:1-3, 735:1, 743, 744, 746:2, 747, 749:4, 753:2-4, 756:1, 757:1 och 3, 758:2, 760:1, 761:2-4, 762:1, 763:1-2, 5-6 och 8, 764:1, 765:2-4, 766:1- 2, 768:1 och 3, 769, 770:1 och 3, 771:1 och 3-4, 772:1 och 3, 773:1-2 samt 774:2-4, att avslå motionerna 721, 723, 732:2, 745, 748:1-2, 749:1-3, 750:1-2, 751, 752, 753:1, 755:2, 757:2, 758:1, 759:1-2, 761:1, 762:2, 763:4, 765:1, 768:2, 770:2, 772:2, 774:1, 776:1-2, 777:1-2 och 785, att anse motionerna 574:4, 575:3, 647:3, 722:1-2, 724, 725:1-2, 726, 727:1-2, 729:1-3, 730, 731, 734, 735:2-3, 736, 737:1-3, 738:1-2, 739, 740:1-2, 741:1-2, 742:1-2, 748:3, 754, 755:1, 760:2, 763:3, 767:1-7, 771:2, 775, 778, 779, 780, 781, 782, 783 och 784:1-2 besvarade med hänvisning till partistyrelsens utlåtande. Partistyrelsens förslag till politiska riktlinjer, sidan 22-24, avsnittet Ett mänskligare arbetsliv, inklusive förslag till ändringar med anledning av temagrupperna. Ändring sidan 23, rad 4: ersätt ”fler” med ”alla”. Tillägg sidan 23, rad 4, efter ”hög kvalitet”: ”Löntagarnas inflytande måste garanteras i verksamheten. En sådan verksamhet bör bekostas av företagen med särskilt hänsynstagande till småföretagens situation.” Tillägg sidan 23, rad 23: två tillägg i meningen som då lyder ”Arbetsorganisationen måste förändras och demokratiseras så att häm- mande hierarkier bryts.” 59 Ändring sidan 23, rad 26: Ersätt ”förändringsarbete” med ”demokrati- seringsarbete”. Tillägg sidan 23, rad 38, efter ”genomföras”: ”genom lag som anpassas i avtal.” Tillägg sidan 23, rad 41, efter ”fem dagar”: ”och att ett första steg kan tas 2003”. Ändring sidan 24, rad 3: ersätt ”reellt” med ”verkligt”.

Följande förslag framfördes under debatten: Olle Åkerlund, Västernorrland: Bifall till motionerna 725:1 och 726. Ändring sidan 24, rad 3: ordet ”reellt”: byts till ”fullvärdigt ekonomiskt”. Ändring sidan 23, rad 4: ordet ”fler”: byts till ”alla”.

Erik Persson,Skåne: Bifall till texten under rubriken: ”Offentlig sektor måste gå före.” Tillägg sidan 23, rad 25: ”Som socialdemokrater måste vi ta ledningen och stödja och stimulera ett sådant förändringsarbete på alla nivåer.”

Eva-Lena Jansson,Örebro län: Bifall till partistyrelsens utlåtande över motionerna 762:1 samt 757:1 och 3. Ändring sidan 24, rad 3: ”reellt” ändras till ”verkligt”. Tillägg sidan 24, rad 4: ”En tidigare prövning ska garanteras. Den prövningen ska vara rimlig och ha en snabbare handläggning.”

Marie-Louise Forsberg-Fransson,Örebro län: Bifall till partistyrelsens för- slag sidan 23, rad 38 och 41.

Jan Bremberg,Blekinge: Bifall till motionerna 725:1, 741:1-2 och 757:1-3. Tillägg sidan 23, rad 3 efter ordet ”drabbas”: ”Med en generell rehabili- teringsförsäkring ökar möjligheterna för dem som drabbas att få tillgång till en tidig rehabilitering och därmed en väg tillbaka in i arbetslivet. Genom ny arbetsgivaravgift som ej påverkar löneutrymmet ska den finansieras. Alla anställda måste få del av en företagshälsovård med hög kvalitet.” Tillägg sidan 24, rad 3 efter ”arbetsskada”: ”och arbetssjukdom”.

Mikael Rusthoi, Gävleborg: Bifall motion 721. Tillägg sidan 23, rad 20: ”genom att politiker i nämnder och styrelser med arbetsgivaransvar får utbildning i arbetsmiljölagstiftning och internkontroll.”

Elisabeth Brandt Ygeman,Stockholm: Bifall till motion 737, 738:1-2, 740:1-2, 741:1-2 och 742:1-2. 60 Tillägg sidan 23, rad 3, efter ”de som ändå drabbas”: ”En statlig obligatorisk rehabiliteringsförsäkring ska införas som ett komplement till den allmänna sjuk- och arbetsskadeförsäkringen.”

Maria Bosdotter,Stockholm: Bifall till förslaget om förmåner vid yrkesskada. Tillägg sidan 24, rad 5: ”Det är dessutom viktigt att Sverige lever upp till de konventioner som vi antagit när det gäller ersättning för karensdagen.”

Roger Mogert,Stockholm: Tillägg sidan 23, rad 28: ”Sociala hänsyn måste bli möjliga vid offentlig upphandling och krav på kollektivavtal måste kunna ställas. De anställdas fackliga organisationer måste från bör- jan till slut involveras i upphandlingsprocessen och ges möjlighet att avstyra att oseriösa entreprenörer får uppdrag av det offentliga.” Ändrades under debatten till följande: ”Konkurrenstrycket måste mild- ras lite. Sociala hänsyn måste få tas vid offentlig upphandling och fack- föreningarna måste få lov att vara med i hela upphandlingsprocessen.”

Marie-Louise Johansson, Värmland: Ändring sidan 23, rad 2: ”De ska arbeta förebyggande med såväl den fysiska som den psykosociala arbets- miljön och ansvara för rehabilitering av dem som ändå drabbas. Det före- byggande arbetet ska också inriktas på att motverka vuxenmobbning.”

Lars Schultz,Skåne: Ändring sidan 23, rad 8: ”Fackets långa erfarenhet av arbetsmiljöarbete ska också tillvaratas, och vidareutvecklas genom att fackliga företrädare kallas till alla rehabiliteringsärenden.”

Ilija Batljan,Stockholms län: Tillägg sidan 23, rad 1 nytt stycke: ”Ett barnvänligt arbetsliv är centralt för att kvinnor och män ska kunna uppfylla sina livsmål när det gäller barn och föräldraskap. Barnafödandet handlar om välfärd och livschanser. Det handlar också om framtiden och därmed den ekonomiska utvecklingen. Arbetsmarknadens parter har ansvaret för att arbetsmarknaden fungerar så att kvinnor och män har friheten att vara föräldrar. Den negativa påverkan barnafödandet har för kvinnors inkomstutveckling är oacceptabel. Diskriminering av kvinnor i samband med löneförhandlingar under och efter föräldraledighet ska bekämpas. Föräldraledighetens betydelse för kvinnors och mäns karriär ska kartläggas.”

Mona Sahlin, partistyrelsens föredragande: Avslag på motion 721 om utbildning i internkontroll. Nya skrivningar om en obligatorisk företags- hälsovård (motion 725 och 726) i överensstämmelse med Olle Åkerlunds förslag. Besvarande av motionerna om rehabiliteringsförsäkring.

61 Avslag på Jan Brembergs tilläggsförslag om rehabiliteringsförsäkring sidan 23, rad 3. Bifall till den första meningen i Marie-Louise Johanssons tilläggsförslag om den fysiska och psykosociala arbetsmiljön, sidan 23, rad 2. Avslag på den andra meningen. Avslag på Elisabeth Brandt Ygemans tilläggsförslag till texter om reha- biliteringsförsäkring, sidan 23, rad 3. Står fast vid partistyrelsens förslag. Bifall till Erik Perssons tilläggsförslag på sidan 23, rad 25. Avslag på Mikael Rusthois tilläggsförslag sidan 23, rad 20. Avslag på Roger Mogerts tilläggsförslag sidan 23, rad 28. Bifall till Jan Brembergs förslag om arbetsskada och arbetssjukdom, sidan 24, rad 3. Bifall till Eva-Lena Janssons förslag om att ändra ”reellt” till ”verkligt” skydd på sidan 24, rad 3. Bifall till Eva-Lena Janssons tilläggsförslag på sidan 24, rad 4. Bifall till första delen i Ilija Batljans tilläggsförslag, sidan 23, rad 1: ”Ett barnvänligt arbetsliv är centralt för att kvinnor och män ska kunna uppfylla sina livsmål när det gäller barn och föräldraskap. Barnafödandet handlar om välstånd och livschanser, men också om framtiden för oss alla och därmed den ekonomiska utvecklingen.” Avslag på andra delen av Ilija Batljans tilläggsförslag

Tjänstgörande ordförande: Jan Bremberg har lämnat en lapp med yrkande om bifall till motion 757:2.

Mona Sahlin, partistyrelsens föredragande: Delvis bifall till Lars Schultz tilläggsyrkande sidan 23 om att facket alltid ska bli kallat när man ska utreda rehabiliteringsfall. Avslag på Maria Bosdotters förslag, sidan 24. I övrigt bifall till partistyrelsens förslag.

Beslut Kongressen beslöt: Motionerna att bifalla partistyrelsens utlåtande över motion 721, att bifalla motionerna 725:1 och 726, att bifalla partistyrelsens utlåtande över motion 737, att bifalla partistyrelsens utlåtande över motion 738, att bifalla partistyrelsens utlåtande över motion 740, att efter försöksvotering bifalla motion 741:1-2, att bifalla partistyrelsens utlåtande över motion 742,

62 att bifalla partistyrelsens utlåtande över motion 757:1 och 3, att efter försöksvotering bifalla partistyrelsens utlåtande över motion 757:2, att bifalla partistyrelsens utlåtande över motion 762:2, att i övrigt bifalla partistyrelsens utlåtanden över motionerna i avsnitt 14.2. Riktlinjerna att bifalla Ilija Batljans tilläggsförslag på sidan 23, rad 1, första delen (”Ett barnvänligt arbetsliv är centralt för att kvinnor och män ska kunna uppfylla sina livsmål när det gäller barn och föräldraskap. Barnafödande handlar om välfärd och livschanser. Det handlar också om framtiden och därmed den ekonomiska utvecklingen.”), att avslå Ilija Batljans tilläggsförslag på sidan 23, rad 1, andra delen, att bifalla Marie-Louise Johanssons tilläggsförslag på sidan 23, rad 2, första meningen (”De ska arbeta förebyggande med såväl den fysiska som den psykosociala miljön och ansvara för rehabilitering av dem som ändå drabbas.”), att avslå Marie-Louise Johanssons tilläggsförslag på sidan 23, rad 2, andra meningen, att bifalla Olle Åkerlunds med fleras ändringsförslag på sidan 23, rad 4, att bifalla Lars Schultz ändringsförslag på sidan 23, rad 8, att avslå Mikael Rusthois tilläggsförslag på sidan 23, rad 20, att bifalla Erik Perssons tilläggsförslag på sidan 23, rad 25, att efter försöksvotering avslå Roger Mogerts förslag på sidan 23, rad 28, att bifalla Jan Brembergs tilläggsförslag på sidan 24, rad 3, att bifalla Eva-Lena Janssons tilläggsförslag på sidan 24, rad 4, att efter försöksvotering avslå Maria Bosdotters förslag på sidan 24, rad 5. Därutöver förelåg Jan Brembergs förslag sidan 23, rad 3 och Elisabeth Brandt Ygemans förslag sidan 23, rad 4. Mona Sahlin, partistyrelsens före- dragande hade yrkat avslag.

Beslut Kongressen beslöt: att efter försöksvotering bifalla Elisabeth Brandt Ygemans tilläggsför- slag på sidan 23, rad 4, som motförslag till partistyrelsens förslag, och därigenom avslå Jan Brembergs förslag på sidan 23, rad 4, 63 att efter rösträkning bifalla partistyrelsens förslag med 177 röster för och 139 röster emot (2 avstod) och därmed avslå Elisabeth Brandt Ygemans tilläggsförslag.

Beslut Kongressen beslöt att i övrigt bifalla partistyrelsens förslag och fastställa de politiska riktlinjerna på sidorna 22-24, avsnittet Ett mänskligare arbetsliv, inklusive förslag till ändringar från temagruppen. Behandlingen av dagordningens punkter 10.4.3 och 14.2 var därmed avslutad.

Permission Anders Larsson,Norra Älvsborg, har beviljats permission från och med fredagen den 9 november klockan 13.00 till och med söndagen den 11 november klockan 15.00.

Ajournering Kongressförhandlingarna ajournerades klockan 13.02.

64 Fredagen den 9 november 2001

Eftermiddagens förhandlingar

Eftermiddagens förhandlingar inleddes klockan 14.30.

Sekreterare: Birthe Nordengard och Lars Westbratt Ordförande: Jörgen Linder Dagordningens punkt 8 (fortsatt behandling) Val av partiorgan Tidigare behandlad på sidan 232 i del 2. Dagordningens punkt 8.5 Val av 26 övriga ledamöter i partistyrelsen

Föredragning Sven Hulterström, valberedningen: Herr ordförande! Även denna gång kan det bli en ganska kort behandling därför att på de punkter som vi nu ska föredra finns det enhälliga förslag från valberedningens sida. Det gäller nu val av 26 övriga ledamöter i partistyrelsen. Förslaget är att vi väljer följande personer, som i det här sammanhanget kommer i bokstavsordning – när vi i morgon kommer till suppleanterna blir det inte i bokstavsordning eftersom de ska inträda i den ordning som de blivit valda.

Förslag Följande förslag förelåg: Uno Aldegren,Skåne, nyval Berit Andnor, Jämtlands län, omval Annika Billström,Stockholm, nyval Jan Björkman, Blekinge, nyval Gunnar Hofring, Uppsala län, nyval Anneli Hulthén, Göteborg, nyval Berit Högman, Värmland, omval Ninel Jansson,nyval Roger Kaliff,Kalmar län, omval 65 Arne Kjörnsberg,Älvsborgs södra, omval Ingrid Lennerwald,Skåne, nyval Lena Ludvigsson Olafsen, Dalarna, omval Inger Lundberg,Örebro län, omval Lars-Erik Lövdén,Skåne, omval Anna-Carin Magnusson, Jönköpings län, nyval Lena Micko, Östergötland, omval Kjell Nordström,Skaraborg, omval Ingela Nylund Watz,Stockholms län, nyval Raimo Pärssinen, Gävleborg, nyval Björn Rosengren,Norrbotten, nyval Lena Sandlin, Västerbotten, nyval Mariam Sherifay,Stockholms län, nyval Hans Stenberg, Västernorrland, nyval Hans Tilly,nyval Tommy Waidelich,Stockholms län, omval Sven-Erik Österberg, Västmanland, nyval.

Beslut Kongressen beslöt enhälligt: att bifalla valberedningens förslag. Behandlingen av dagordningens punkt 8.5 var därmed avslutad. Dagordningens punkt 8.7 Val av tre revisorer

Föredragning Sven Hulterström, valberedningen: Valberedningen föreslår omval av Anita Modin, Inga Hagström och Håkan Bystedt.

Förslag Följande förslag förelåg: Anita Modin,omval Inga Hagström,omval Håkan Bystedt,omval.

Beslut Kongressen beslöt enhälligt: att bifalla valberedningens förslag. Behandlingen av dagordningens punkt 8.7 var därmed avslutad.

66 Dagordningen punkt 8.9 Val av fem ledamöter i programkommissionen

Föredragning Sven Hulterström, valberedningen: Tidigare har partiordföranden alltid varit ordförande i programkommissionen, men partiordföranden har undanbett sig att återväljas på den funktionen, vilket inte är så konstigt. Allt eftersom utvecklingen går och om man är både statsminister och partiordförande, har man ganska mycket att göra. Därför föreslår valberedningen att vi utser Thomas Östros, Anne-Marie Lindgren, Wanja Lundby-Wedin, Martin Nilsson och Pär Nuder till ordinarie ledamöter i programkommissionen med Thomas Östros som ordförande.

Förslag Följande förslag förelåg: Thomas Östros,ordförande, nyval Anne-Marie Lindgren,omval Martin Nilsson,nyval Wanja Lundby-Wedin,omval Pär Nuder,nyval.

Beslut Kongressen beslöt enhälligt: att bifalla valberedningens förslag. Behandlingen av dagordningens punkt 8.9 var därmed avslutad.

Ordförande: Daniel Ådin

67 Dagordningens punkt 10.4.4 Trygg i tider av arbetslöshet (Politiska riktlinjer, sidan 24) Dagordningens punkt 14.3 Utlåtanden över motioner på området Trygg i tider av arbetslöshet (Häftena M6, sidorna 117-144 och U6, sidorna 28-34)

Föredragande: Björn Rosengren och Lena Micko

Inledning av Björn Rosengren Björn Rosengren, partistyrelsens föredragande: Partivänner! De flesta människor hamnar någon gång i sitt liv i arbetslöshet. Att bli av med jobbet kan innebära mycket stora sociala påfrestningar, en känsla av att inte vara behövd och av att bli över. Det är ofta svårt nog. Om det ekonomiska avbräcket dessutom blir stort kan situationen bli ännu värre. Socialdemokratins klassiska politik för att möta arbetslösheten har alltid innehållit tre delar: För det första en ekonomisk politik för att öka tillväxt och sysselsätt- ning och på det sättet bekämpa arbetslösheten som sådan. För det andra en arbetsmarknadspolitik som syftar till att stärka män- niskors möjligheter på arbetsmarknaden och underlätta så att arbets- sökande och arbetsgivare kan finna varandra. För det tredje en arbetslöshetsförsäkring som ger försörjningstrygghet under den tid man går arbetslös. Aktivitetsgarantin är en viktig del av den nya arbetsmarknadspolitiken. Med den får man möjlighet att koncentrera sig på att ta sig in på arbetsmarknaden igen utan att riskera att bli utförsäkrad. Arbetslöshetsförsäkringen är en av de viktigaste delarna av den generella välfärden. Alla löntagare ska ha rätt till en trygg försörjning om man blir av med jobbet. Samtidigt ska a-kassan inte vara ett långsiktigt för- sörjningsstöd, utan den ska vara en omställningsförsäkring, en försörj- ning under den tid man söker nytt jobb eller utbildning. Arbetarrörelsens bestämda uppfattning är att försäkringen ska bygga på inkomstbortfallsprincipen. Arbetslöshetsförsäkringen har också stora effekter på lönebildningen. Utan en arbetslöshetsförsäkring skulle lönerna pressas ner i tider av arbetslöshet. Arbetslösheten ska inte bekämpas med lönedumpning! Det är också viktigt att fackföreningsrörelsen har huvudmannaskapet för arbetslöshetsförsäkringen. Det finns många fördelar med det. En är att den fackliga organisationen tidigt kan ingripa i uppsägningssitua- tioner och bevaka att människors grundläggande rättigheter på arbetsmarknaden tillgodoses. 68 Under de senaste åren har det låga taket för ersättningen varit ett problem. Efterhand som lönenivån stiger kommer allt fler över takgränsen. Då urholkas arbetslöshetsförsäkringen successivt, och tilltron och legitimiteten minskar. Många frågar varför vi inte höjt taket tidigare. Partikongresserna under 1990-talet gjorde klara prioriteringar. Först skulle statsfinanserna saneras och arbetslösheten bekämpas. När vi sedan fick ekonomiskt utrymme skulle vi i första hand satsa på välfärdens verksamheter. Det var där vi såg de akuta behoven. Den 1 juli i år höjde vi taket med 100 kronor till 680 kronor under första 100 dagarna. Det var ett viktigt steg, men vi är väl medvetna om att det inte räcker. Vi vill höja mer; det är vår klara ambition. Många tog upp frågan i temagruppen. Jag tog starkt intryck av de inläggen. Det är uppenbart att många tycker att skrivningen inte till- räckligt starkt uttrycker den tydliga vilja att höja taket som vi faktiskt har. Jag har också tittat på de yrkanden som kommit in. En sak vill jag göra klar: Det får inte finnas några tveksamheter om att vi prioriterar frågan mycket högt. Naturligtvis måste den här reformen vägas mot andra angelägna reformer. Men för att ytterligare understryka hur viktig vi anser att en höjning är vill jag föreslå en förändring av skrivningen på sidan 24, rad 33, i riktlinjerna. Jag föreslår att vi stryker meningen ”Taket ska höjas ytterligare när det statsfinansiella läget medger och alla ska få del av takhöjningen.” I stället föreslås följande meningar: Taket i a-kassan ska höjas snarast, så att de flesta löntagare verkligen får 80 procent i ersättning. Ersättningen ska gälla hela perioden.” Motion 792:2-3 är faktiskt i linje med vad partistyrelsen vill. Jag vill därför yrka bifall till dessa attsatser och ändrar därmed partistyrelsens yrkanden i utlåtandet. Det blir ett rakare besked om vad vi vill och om var vi står. Jag hoppas att vi ska kunna enas om de skrivningarna. I övrigt yrkar jag bifall till partistyrelsens förslag till riktlinjer, med föredragna förändring. Jag yrkar också bifall till partistyrelsens utlåtanden över motionerna, med den för- ändring som gäller motion 792.

Ordningsfråga Tjänstgörande ordförande: På talarlistan finns 18 talare anmälda. Eftersom strecket går vid 15 måste vi dra streck i debatten också på den här punkten.

Beslut Kongressen beslöt: att sätta streck i debatten.

69 Debatt Conny Holm, Jönköpings län: Ordförande, kongressdeltagare! För mig var a-kassan en av de viktigare frågorna på kongressen, så jag hade för- berett ett anförande om denna. Men jag ska i stället tacka föredraganden för det här förslaget, som jag tycker är bra. Annars hade jag tänkt göra något som är otillåtet, nämligen sätta betyg på a-kassan – inte från Standard & Poors som vad gäller finansministern häromdagen utan från folket och medlemmarna. Jag avstår dock från det. I stället kan vi väl ge förslaget betyget Godkänd. Jag vädjar till kongressen om att ställa sig bakom det förslag som Björn Rosengren lagt fram. Själv drar jag tillbaka mitt förslag.

Christer Erlandsson,Stockholms län: Ordförande, partikamrater! Det är härligt med en lyhörd partistyrelse. Det nya förslaget är fantastiskt bra. Jag känner mig stolt över en sådan partistyrelse och stolt över att kunna komma hem och berätta att vi verkligen arbetar för att alla människor ska känna trygghet i samhället. Jag drar tillbaka mitt förslag om a-kassan och ansluter mig till det nya förslaget från partistyrelsen.

Helene Bengtsson,Kronoberg: Jag yrkar bifall till motion 788:1 och till motion 790:2. Givetvis yrkar jag bifall till partistyrelsens förslag till riktlinjer. Denna vecka har vi ett antal gånger nämnt orden allas lika rätt och värde. Det måste även gälla arbetslöshetsförsäkringen. Därför är jag åter- igen glad över de tillgodosedda yrkandena. Det handlar om att ge ett verkligt skydd vid inkomstförlust. A-kassan måste vara lika för alla, för annars får vi ett antal privata lösningar. Ska det vara 80 procent, så är det den ersättning som man ska ha – inte 75 procent, 60 procent eller lägre. Taket på a-kassan måste höjas. Ska vi vara ett parti för alla måste vi visa det också i handling, inte bara i ord!

Lennart Nilsson,Skåne: Ordförande, partikamrater! Jag har ett yrkande om en ny mening på sidan 24, rad 33, i riktlinjerna: ”Den bortre parentesen för deltidsarbetslösa ska avskaffas.” Denna enda mening, bestående av sju enkla ord, har en otrolig betydelse, framför allt för Handels, Kommunals och Hotell- och Restaurang- anställdas medlemmar. Vad handlar det då om? Jo, om man har blivit uppsagd, blivit arbetslös, och får ett nytt jobb men inte får samma arbets- tidsmått utan det blir färre timmar, har man rätt till att mellanskillnads- stämpla, som det heter, under en period. Sedan har man att välja mellan att acceptera färre timmar och gå ned i ersättning eller att säga upp sig helt och stämpla helt. Om de här timmarna är fasta och det är en lös, otrygg anställning, en visstidsanställning, går det att fortsätta att stämpla 70 hur länge som helst. Ni hörde rätt: Får man en fast tjänst på de här timmarna äger man rätt att bara stämpla en period. Men får man en massa vikariat och visstidsanställningar, kan man fortsätta så hela tiden. Det innebär att vi tvingar framför allt kvinnor att gå ut i otrygga anställningsformer för att klara sin försörjning. Men om vi nu är ett feministiskt parti och har visat prov på det tidigare här i dag och tagit ansvar för det, då måste vi gå från ord till handling även i denna otroligt viktiga fråga och avskaffa den bortre parentesen. Jag vill passa på att yrka bifall även till Ewelina Tokarczyks förslag om att inträdesvillkoren också behöver ses över. Det är viktigt framför allt för de som är nya på arbetsmarknaden så att de lätt kan komma in där.

Hans Schoug,Skåne: Ordförande, kongresskolleger! Jag hade nog hoppats på en lite tydligare skrivning än den som Björn Rosengren här presenterat. Men, som vi alla vet, tvingas vi ofta till kompromisser, och ofta för- söker vi hitta vägar så att vi slipper uppslitande strider och beslut som kanske inte alla är nöjda med. Det förslag som Björn Rosengren har presenterat – det gäller både skrivningarna i riktlinjerna och bifall till motion 792:2-3 – ställer både jag och övriga i Skånedelegationen upp på. Dessutom passar jag på att yrka bifall till Lennart Nilssons förslag. Även det yrkandet står övriga i Skånedelegationen bakom. Vidare finns det några yrkanden om möjligheterna till inträde i a-kassan. Vi menar att det är nödvändigt att underlätta för människor att få inträde i a-kassan, speciellt i nu rådande tider. Därför yrkar vi bifall till förslaget om att skapa sådana möjligheter.

Stig-Erik Westling, Västernorrland: Ordförande, partikamrater! Trygg i tider av arbetslöshet, arbete åt alla, arbete och solidaritet samt ett mänsk- ligt arbetsliv är socialdemokratiska riktlinjer som är mer än hundra år gamla. I olika former har de dykt upp på våra kongresser. Resultatet är väl- stånd och internationell uppmärksamhet. Det är inte utan att man pratar om den svenska modellen. Men arbetsmarknadspolitiken måste reforme- ras. Vi är bra, men vi måste bli bättre. Under kongressen har vi tagit del av många exempel på att alltför många befinner sig i ett utsatt läge. Utifrån mina erfarenheter av texten i temagruppernas arbete och motionerna yrkar jag på ett tillägg på sidan 24, rad 20, i riktlinjerna. Efter ”effektiv arbetsförmedling” föreslås följande skrivning: ”men även kvalificerade resurser för vägledningsinsatser grundade på personliga handlingsplaner”. Jag vill nämna några exempel och börjar med att säga att det som par- tiordföranden inledde med och vad Mona Sahlin nämnde är de invandrare som arbetar under sin yrkeskompetens. Det är inte socialdemokratisk politik eller socialdemokratiska riktlinjer, utan det är Samhall och

71 lönebidrag. Där vet vi att det ska bli en utredning. Kampen mot arbets- lösheten fortsätter, med skärpta s-riktlinjer.

Göran Hårde, Uppsala län: Partikamrater! Det känns ganska bra att komma med ett kort yrkande, men på vägen hit tänkte jag på vår stand up-komiker Lasse Eriksson från Uppsala. Tänk om han hade fått den blankett som ska fyllas i innan man går upp i talarstolen. En massa siffror ska ju anges för dagordningspunkt, sida, rad och vad det är. Det finns alla möjligheter att skriva fel; jag vet inte hur man klarar av det. Det måste ju finnas fantastiska varianter på detta. När jag kommer hem ska jag tipsa Lasse Eriksson om att göra något om detta. Mitt yrkande gäller sidan 24, rad 36, och ett tillägg med ett enda ord. Det innebär att jag för ett ögonblick ansluter mig till ungdomsvärlden. Meningen kommer då att lyda enligt följande: ”Långtidsarbetslösa, ungdomar och personer med utländsk bakgrund ska prioriteras.” Hjälp mig alltså med att få in ”ungdomar”!

Annika Wågenberg, Södermanland: Jag har ett yrkande som gäller sidan 24, rad 32, i riktlinjerna. Jag har ju yrkat att taket snarast ska höjas ytterligare – att gälla under hela arbetslöshetsperioden – och att nivån under de närmaste åren ska nivån höjas till 90 procent. Jag är dock beredd att ta tillbaka första delen av mitt yrkande, till förmån för Björn Rosengrens yrkande – vilket jag tackar för. Men den del av yrkandet kvarstår som gäl- ler att under de närmaste åren ska nivån höjas till 90 procent. Jag kommer från Katrineholm, en kommun som ju just nu är hårt drabbad av varsel, nedläggningar av fabriker och arbetslöshet. Jag hoppas att regeringen tar sitt ansvar och hjälper oss med att skaffa ersätt- ningsjobb och även kommer med andra åtgärder. Själv är jag snart arbetslös – jag jobbar på Flextronics, som inom de närmaste veckorna kommer att lägga ned sin fabrik. På Flextronics och inom elektronik- industrin finns det många kvinnor. Lönerna där är låga. Många kommer inte ens upp till taket i a-kassan. Därför tycker jag att det är viktigt att vi även tänker på att inom en snar framtid höja ersättningen till 90 procent. För personer som redan har låg inkomst slår det extra hårt att bli arbets- lös. Även medan man har jobb ligger man på marginalen när det gäller att klara månadsutgifterna. Då är det ett hårt slag att bli av med jobbet och inte få pengarna att räcka. Därför yrkar jag bifall till mitt yrkande.

Erik Andersson,Stockholms län: Ordförande, partivänner! Jag såg nyligen en annons där Sif gjorde reklam för sin nya egna arbetslöshetsförsäkring. Jag blev väldigt orolig. Om industriförbunden inom LO eller Byggnads- industriarbetareförbundet skulle behöva teckna liknande försäkringar skulle premien bli så dyr att det i det närmaste vore omöjligt för medlemmarna att betala den. Än värre är att liknande privata arbetslöshets- försäkringar också skulle slå sönder viktiga delar av vårt välfärdssystem. 72 Men den oro som jag kände när jag såg Sifs annons tycker jag att klok- skapen från partistyrelsens föredragande Björn Rosengren har dämpat. Det nya förslaget om ändrade riktlinjer är mycket bra – jag avser också yrkandet om bifall till motion 792:2-3 – så jag drar tillbaka mitt förslag, till förmån för partistyrelsens nya förslag.

Christer Forsell, Västerbotten: Ordförande, partivänner! Den redogörelse som vi fick över partistyrelsens ställningstagande här har gjort att de yrkanden som jag lagt fram väldigt väl stämmer överens när det gäller skrivningarna i riktlinjerna och även när det gäller ett bifall till motionen, så i den delen drar jag tillbaka vad jag yrkat. Här har nämnts vad jag hade tänkt använda som argument, men jag vill ändå hålla fram den artikel som finns i Dagens Nyheter och som visar vad kostnaderna blir för den som skulle teckna en privat försäkring och vilka skillnader det blir beroende på vilken yrkeskategori man tillhör. Jag hoppas att vi härmed får en möjlighet att förhindra att vi får de här privata lösningarna. Vidare har jag yrkat på ett tillägg i riktlinjerna med anledning av att jag i mitt yrke redogör för Byggnads a-kassa. Jag har sett hur många ungdomar drabbas av de här striktare reglerna. De klarar inte av att med korta anställningar arbeta upp ett arbetsvillkor så att de kommer in i försäk- ringen. De kan få hålla på väldigt länge på grund av att de aldrig får en anställning som är tillräckligt långvarig för att komma i åtnjutande av försäkringen. Detta dilemma råkar alltså många ungdomar ut för. Det är alldeles fel signaler om ungdomar, när de börjar sin bana i yrkeslivet, ska behöva gå till socialen för att skaffa sig mat för dagen. Därför yrkar jag bifall till nämnda tillägg. Jag yrkar också bifall till Lennart Nilssons yrkande om den bortre parentesen för deltidsarbetslösa.

Fredrik Lundh,Norrbotten: Kongresskamrater, presidium! Vi i SSU, tillsammans med Broderskapsrörelsen, Socialdemokratiska studentförbun- det och Norrbottensdelegationen, känner att det saknas ett ord på sidan 24, rad 36, i förslaget till riktlinjer, nämligen ordet ungdomar – ett ord med bara åtta bokstäver men som omfattar en väldigt stor och för framtiden viktig grupp, en grupp där arbetslösheten i dag ökar. I förslaget till riktlinjer är det en svaghet att man inte nämner ungdomarna som en prioriterad grupp när det gäller bekämpningen av arbetslösheten. Av den senaste AMS-statistiken framgår att arbetslösheten bland ungdomar stiger, och det är en riktigt farlig signal. Erfarenheterna från 1990-talet visar att det är de unga som drabbas först när arbetslösheten stiger. Vi delar dessa tankar med Göran Hårde från Uppsala län. Vi från SSU, Broderskap, Studentförbundet och Norrbottendelegationen drar tillbaka våra förslag och ansluter oss till Göran Hårdes tilläggsförslag. Vi tar fighten för framtiden tillsammans!

73 Per Eriksson,Örebro län: Också jag hade ett förslag i detta sammanhang, men det har mycket fint tillgodosetts av Björn Rosengren. Det finns där- för inte någon anledning att upprepa argumentationen. Jag yrkar bifall till Björn Rosengrens förslag och drar tillbaka mitt förslag. Jag yrkar också bifall till motion 792.

Wanja Lundby-Wedin, partistyrelsen: Jag har egentligen aldrig tvivlat på att socialdemokratin står på de arbetslösas sida, och jag har aldrig tvivlat på att socialdemokratin vill att de arbetslösa ska ha en bra ersättning, men många av de arbetslösa har tvivlat på socialdemokratin. Många av dem som i dag varslas har tvivlat på socialdemokratin. Då har jag och många med mig fått förklara och försvara socialdemokratin och det som vi står för. Nu kan vi gå ut och vara stolta över den politik som vi står för. Nu kan vi gå ut och tala om att socialdemokratin och arbetarrörelsen står på de arbetslösas sida. Jag yrkar bifall till det förslag som föredraganden har lagt fram och tackar för att vi har fått en bra process, som gör att det i den här frågan inte finns några förlorare utan bara vinnare. Framför allt är det de arbets- lösa som tillhör vinnarna!

Jessica Petersson,Kalmar län: Eftersom jag har fått mitt yrkande tillgodosett drar jag tillbaka det och yrkar bifall till partistyrelsens nya förslag om a-kassan. Jag gör det därför att jag vet att många av mina metallkamra- ter i dag slår i taket och faktiskt inte har mer än 60 procent i ersättning.

Ewelina Tokarczyk, Göteborg: Jag ska tala om en för SSU högt prioriterad fråga. För att man ska komma med i a-kassan måste man ha arbetat 17 timmar i veckan i fyra veckor under en femveckorsperiod. Det går inte att ringa vecka 6 och anmäla sig, för då får man jobba ytterligare minst 17 timmar i veckan under fyra veckor av en femveckorsperiod. Hängde ni med? Det är nämligen många som inte gör det. Tror ni att en 19-åring som just har börjat arbeta i en affärskedja som är öppen mellan 7 och 23 förstår det här? Vi har talat mycket om tak i a-kassan, men till att börja med måste man komma med i den. Redan i dag kommer färre ungdomar och kvin- nor med. Måste man verkligen göra det så himla svårt för dessa grupper att de skräms i väg? Systemet fungerar kanske om man får hjälp av någon kunnig person att räkna sina timmar. Man ska hålla ordning på veckor, regler och personer som ska ringas upp. Den som är ny på arbetsmarknaden och till exempel jobbar i en butik måste klara detta själv, och det är inte alltid så lätt. Det är speciellt nu inför en eventuell konjunkturnedgång väldigt viktigt att alla försäkras, även ungdomar. Vi från SSU har därför följande förslag till tillägg på sidan 24, rad 33. Efter orden ”diskussion om tak- höjning” ska det stå: ”Inträdesvillkoren bör ses över i syfte att förenkla för 74 personer med otrygga anställningar att bli medlem i a-kassa.” Jag yrkar bifall till detta förslag. Jag yrkar även bifall till Göran Hårdes förslag om att ungdomar ska komma med.

Luciano Astudillo,Skåne: Till er som misstror, till er som är rädda och till er som inte vet eller inte vill veta vill jag säga följande. En gång för länge sedan kom våra föräldrar till Sverige. De flesta visste inte mer än att vikingarna hade sitt ursprung på dessa nordliga breddgrader. Hit kom de sörjande, trötta och besvikna över att behöva lämna sitt land med sina familjer och sina vänner. Våra föräldrar hade valt sitt liv, ett val som inte vi barn gjorde. Vi fick aldrig välja. Tidigt blev vi delaktiga i deras dröm om att någon gång återvända till det förlovade landet. Våra föräldrar gjorde som alla andra föräldrar oss barn delaktiga i sina drömmar, för- hoppningar och frustrationer. Tiden gick, och våra föräldrar tvingades erövra det nya språket. För några blev arbetet med det nya språket den svåraste kampen i livet. Vi barn antingen föddes i eller växte upp i Sverige. Vi växte upp med Vilse i pannkakan och Fem myror är fler än fyra elefanter. Vi är inte nya svenskar. Alla är vi med och skapar det framtida Sverige, det Sverige som med alla sina traditioner fortsätter att sträva framåt. Vi är alla med i den för- ändringen. Vi är alla Sverige. Integrationsfrågorna är en viktig framtidsfråga. De politiska riktlinjerna är den här gången mycket bättre än i Sundsvall. Vi har flyttat fram positionerna, och jag är jättenöjd med det. Men det finns en fråga som jag särskilt vill lyfta fram och som gäller vår syn på människor som kommer hit. Den återspeglas i hur vi hanterar SFI. Vi kräver av människor att de ska introduceras i vårt samhälle, och det är rätt. Vi ska lära dem språket. Men när de här människorna lever upp till dessa villkor hamnar de för det första på socialbidrag, trots att de har levt upp till de krav som ställs. Vilka signaler ger det? För det andra utsätts de för ren diskriminering i förhållande till vad som gäller vid andra vuxenstudier. Jag yrkar bifall till mitt förslag.

Karin Hanqvist,Stockholm: Också jag har ett tillägg i riktlinjerna på sidan 24, rad 23. Det är likalydande med det som Lennart Nilsson,Skåne, nyss redogjort för: ”Den bortre parentesen för deltidsarbetslösa ska avskaffas.” Jag behöver inte upprepa Lennart Nilssons utmärkta argumentation, men det är faktiskt så att det för de deltidsarbetslösa är slut efter 300 dagar. Då väljer många att gå från sin fasta anställning till otryggare anställningar. Det är den effekt som den här regeln har fått. Jag tycker att den här diskussionen lite hänger ihop med det beslut som vi tog i förmiddags. Kvinnor som vill jobba mer men inte får det kanske har a-kassa. Det finns nu hopp om att de efter förmiddagens kloka beslut slipper det här, får en tryggare anställning och en bättre inkomst. Men till dess måste vi kämpa för att den bortre parentesen ska avskaffas. Jag yrkar bifall till tillägget i riktlinjerna. 75 Björn Rosengren, partistyrelsens föredragande: Jag vill börja med att tacka för processen. Jag tycker att vi har haft en utomordentligt bra diskussion i denna fråga, och jag måste själv säga att jag har fått många synpunkter som bygger på kunskap och erfarenhet och som vi i partistyrelsen har tagit till oss. Jag känner efter dessa diskussioner och förslag att vi nu i stort sett är överens, och det vill jag tacka kongressen för. Jag ska gå över till några speciella yrkanden. Helene Bengtsson har yrkat bifall till motion 788:1, där det krävs att taket ska höjas omgående. På det kravet yrkar jag avslag. Jag menar att den skrivning som jag föreslagit är tillräckligt stark. Jag yrkar också avslag på Annika Wågenbergs, Södermanland, förslag att vi ska höja ersättningsnivån till 90 procent under de närmaste åren. Vi har faktiskt tidigare fattat beslut om att vi ska klara 90 procent på lång sikt. Jag vill också hänvisa till motion 790:3, som jag har yrkat bifall till. Den innebär att vi uttalar att vi ska klara 90 procent som ett mål. Stig-Erik Westling, Västernorrland, har yrkat på ett tillägg på sidan 24, rad 20: att efter orden ”effektiv platsförmedling” lägga till: ”och kvalificerade resurser för vägledningsinsatser grundade på personliga handlingsplaner”. Jag tycker att det låter bra och yrkar bifall till det. Lennart Nilsson,Skåne, har yrkat på ett tillägg på sidan 24, rad 33 som lyder: ”att den bortre parentesen för deltidsarbetslösa avskaffas”. På det vill jag yrka avslag. Den här regeln leder faktiskt ofta till att deltider för- vandlas till heltider, och därför vill vi att den ska vara kvar. Vi har ett instrument som faktiskt leder till detta, och om vi avskaffar det missar vi det som faktiskt är vårt yttersta mål och som också har diskuterats tidigare här i dag. Christer Forsell, Västerbotten, vill ha in ett tillägg efter skrivningarna på rad 33: ”att tidsbegränsade anställningar ska få förenklade inträdesvillkor till a-kassan”. Jag yrkar avslag på det. Jag anser att takhöjningen måste ha högsta prioritet. Man kan dessutom inte ha olika inträdeskrav för olika anställningsformer, om det nu är det som han menar. Ett liknande yrkande har Ewelina Tokarczyk, Göteborg. Hon vill få till stånd en översyn i syfte att förenkla inträdesvillkoren till a-kassan för dem som har otrygga anställningar. Jag tycker att det låter bra, men jag vill understryka att vi från partistyrelsens sida anser att takhöjningen måste gå före andra angelägna förändringar. Därtill vill jag också säga att a-kassan är en försäkring, inte ett bidragssystem. Därför måste det faktiskt finnas kvalificeringsregler. Fredrik Lundh,Norrbotten, och Göran Hårde, Uppsala län, vill på sidan 24, rad 36 lägga till ungdomar bland de prioriterade grupperna för arbetsmarknadspolitiken. Det är riktigt att ungdomar kan komma att få större problem på arbetsmarknaden framöver, och därför yrkar jag bifall till det förslaget. Vi yrkar vidare bifall till motion 792:2-3. Den första attsatsen kan vi däremot inte tillstyrka. Det står där att ersättningen ska vara 80 procent 76 av det löneunderlag som man har, vilket innebär att det inte skulle finnas något tak. Det betyder i princip att den som tjänar 100 000 skulle få 80 000 i a-kasseersättning. Jag tror inte att man menar så, men det är vad som står där. Vad slutligen gäller Luciano Astudillos yrkande menar jag att SFI inte fyller kvalifikationskraven för a-kassan. Jag vill än en gång vädja till kongressen att inse att det handlar om att höja taket och tillse att så många som möjligt får 80 procents ersättning. Det är det som vi ska koncentrera oss på och som det kommer att krävas resurser till. Låt oss nu ta det steget.

Lennart Nilsson,Skåne: Björn Rosengren säger att regeln om en bortre parentes i a-kassan ofta leder till heltidsanställningar. Jag skulle vilja fråga vad han grundar det på. Han är välkommen att hälsa på hos Handels avdelning i Helsingborg. Vi märker faktiskt inte att deltidsarbetslösheten går ned. De deltidsarbetslösa tvingas ut i mer och mer otrygga anställ- ningsformer. Det här är klassiskt – när man inte gillar stycket skjuter man på pianisten. Det är fel sätt att gå till väga. Jag yrkar bifall till mitt förslag.

Christer Forsell, Västerbotten: Inte bara ungdomar utan alla som vill ansluta sig till försäkringen måste klara inträdesvillkoren. Jag är medveten om att det måste finnas regler, men jag menar att det är ganska besvärligt för folk att hålla reda på dagens regler. Jag sympatiserar med de kommentarer som Ewelina Tokarczyk har gjort. För att underlätta beslutsfattandet drar jag tillbaka mitt yrkande och ansluter mig till Ewelina Tokarczyks förslag.

Ewelina Tokarczyk, Göteborg: Jag instämmer med föregående talare. Björn Rosengren anser att vi ska prioritera takhöjningen. Visst ska vi göra det, och det har vi redan fattat beslut om på sidan 12, där det heter: ”Därför anser vi att det under de närmaste åren är viktigast att prioritera höjningar i taken i sociala arbetsmarknadsförsäkringar, åtgärder som gör att fler omfattas av dem.”

Luciano Astudillo,Skåne: En av de största orättvisor som vi har just nu i Sverige är att vi fullständigt stänger människor ute. De kommer inte in på arbetsmarknaden utan kan få gå utan arbete år efter år. Alltfler kommuner anpassar introduktionen till heltidsstudier med praktik i kombination med SFI-studier. Vi har i vår grupp drivit vårt krav tillsammans med LO. Mitt förslag är att det på sidan 24, rad 38 efter orden ”utifrån den enskildes behov” tilläggs: ”SFI måste tydligare än i dag vara en introduktion till arbetslivet. Därför bör SFI-studier kunna jämställas med andra vuxenstudier och därmed kvalificera till arbetslöshetsersättning.” Jag yrkar bifall till det. Den här gruppen är fullständigt marginaliserad. Det är inte fråga om socialfall, men de tvingas lyfta socialbidrag år ut och år in. 77 Björn Rosengren, partistyrelsens föredragande: På frågan varifrån uppgiften om övergång från deltid till heltid kommer kan jag meddela att den kommer från AMS, som bör ha relativt god erfarenhet av detta. Vad sedan gäller förslaget om att ta in fler i a-kassan handlar det ju ändå om att sänka kvalifikationskraven. Sänker man dem riktigt mycket – det är väl ingen som kräver det, men jag säger det i pedagogiskt syfte – innebär det i princip att man får en medborgarlön, och det är inte meningen. Varje gång man sänker kraven blir det dessutom en större kostnad. Kvalifikationsgränsen går vid 17 timmar, vilket bara är något mer än två dagar, och den arbetstiden ska uppnås fyra veckor i följd under en femveckorsperiod. I det perspektivet är gränsen inte orimligt högt satt.

Förslag Följande förslag förelåg: Partistyrelsens utlåtande över motionerna 786, 787:1-3, 788:1-2, 789, 790:1-3, 791:1-3, 792:1-3, 793:1-2, 794:1-2, 795:1-2, 796, 797, 798, 799, 800, 801:1-2, 802, 803:1-2, 804:1-3, 805, 806, 807:1-3, 808, 809:1- 2, 810, 811:1-3, 812:1-2, 813, 814, 815, 816, 817, 818 och 923:4 att bifalla motion 802, 806, 807:1, 813, 814, 815 och 923:4 att avslå motionerna 786, 787:1-3, 788:1-2, 789, 790:1, 791:1-2, 792:1-2, 793:1, 794:1, 795:1, 796, 797, 798, 799, 804:2, 808, 810, 811:3, 816, 817 och 818, att anse motionerna 790:2-3, 791:3, 792:3, 793:2, 794:2, 795:2, 800, 801:1-2, 803:1-2, 804:1 och 3, 805, 807:2-3, 809:1-2, 811:1-2 och 812:1-2 besvarade med hänvisning till partistyrelsens utlåtande. Partistyrelsens förslag till politiska riktlinjer, sidan 24, avsnittet Trygg i tider av arbetslöshet, inklusive förslag till ändringar med anledning av temagruppen: Ändring sidan 24, rad 33: Stryk meningen ”Taket ska höjas ytterligare när det statsfinansiella läget medger och alla ska få del av takhöjningen” och ersätt med ”Taket i a-kassan ska höjas snarast, så att de flesta lönta- gare verkligen får 80 procent i ersättning. Ersättningen ska gälla hela perioden.”

Under debatten framfördes följande förslag: Björn Rosengren, partistyrelsens föredragande: Bifall till motion 792:2-3.

Conny Holm, Jönköpings län: Drar tillbaka sitt förslag om ändring i riktlinjerna till förmån för partistyrelsens förslag.

78 Christer Erlandsson,Stockholms län: Drar tillbaka sitt förslag om ändring i riktlinjerna till förmån för partistyrelsens förslag.

Helene Bengtsson,Kronoberg: Bifall till motion nr 788:1. Bifall till motion 790:2. Drar tillbaka sitt förslag om ändring i riktlinjerna till förmån för partistyrelsens förslag.

Lennart Nilsson,Skåne: Tillägg sidan 24, rad 33: ”Den bortre parentesen för deltidsarbetslösa ska avskaffas.”

Hans Schoug,Skåne: Drar tillbaka sitt förslag om ändring i riktlinjerna till förmån för partistyrelsens förslag.

Lars Aronsson, Jönköpings län: Drar tillbaka sitt förslag om ändring i riktlinjerna till förmån för partistyrelsens förslag.

Stig-Erik Westling, Västernorrland: Tillägg sidan 24, rad 20, efter ”plats- förmedling”: ”men även kvalificerade resurser för vägledningsinsatser grundade på personliga handlingsplaner.”

Göran Hårde, Uppsala län: Tillägg sidan 24, rad 36: ”Långtidsarbetslösa, ungdomar och personer med utländsk bakgrund…”

Annika Wågenberg, Södermanland: Tillägg sidan 24, rad 32: ”Under de närmsta åren ska även nivån höjas till 90 procent.”

Torbjörn Jansson, Gävleborg: Drar tillbaka sitt förslag om ändring i riktlinjerna till förmån för partistyrelsens förslag.

Erik Andersson,Stockholms län: Drar tillbaka sitt förslag om ändring i riktlinjerna till förmån för partistyrelsens förslag.

Christer Forsell, Västerbotten: Drar tillbaka sitt förslag om ändring i riktlinjerna till förmån för partistyrelsens förslag. Bifall till Ewelina Tokarczyks tilläggsförslag på sidan 24, rad 33.

Fredrik Lundh,Norrbotten: Drar tillbaka sitt förslag till förmån för Göran Hårdes tilläggsförslag på sidan 24, rad 36.

Per Eriksson,Örebro län: Bifall till motion 792. Drar tillbaka sitt förslag om ändring i riktlinjerna till förmån för partistyrelsens förslag.

Wanja Lundby-Wedin, partistyrelsen: Drar tillbaka sitt förslag om änd- ring i riktlinjerna till förmån för partistyrelsens förslag. 79 Jessica Petersson,Kalmar län: Drar tillbaka sitt förslag om ändring i riktlinjerna till förmån för partistyrelsens förslag.

Ewelina Tokarczyk, Göteborg: Tillägg sidan 24, rad 33 efter ”takhöj- ningen: ”Inträdesvillkoren bör ses över i syfte att förenkla för personer med otrygga anställningar att bli medlem i a-kassan.”

Luciano Astudillo,Skåne: Tillägg sidan 24, rad 38: ”SFI måste tydligare än i dag vara en introduktion till arbetslivet. Därför bör SFI-studier kunna jämställas med andra vuxenstudier och därmed kvalificerad till arbetslöshetsersättning.”

Karin Hanqvist,Stockholm: Bifall till Lennart Nilssons tilläggsförslag på sidan 24, rad 23.

Björn Rosengren, partistyrelsens föredragande: Avslag på Helene Bengtsson yrkande om motion 788:1 och 790:2. Avslag på Annika Wågenbergs tilläggsförslag på sidan 24, rad 32. Bifall till Stig-Erik Westlings tilläggsyrkande sidan 24, rad 20. Avslag på Lennart Nilssons med fleras tilläggsförslag sidan 24, rad 33. Avslag på Ewelina Tokarczyks med fleras yrkande sidan 24, rad 33. Bifall till Göran Hårdes med fleras tilläggsförslag sidan 24, rad 36. Avslag på Luciano Astudillos yrkande sidan 24, rad 38.

Beslut Kongressen beslöt: Motionerna att bifalla motion 792:2-3, att bifalla partistyrelsens utlåtande över motionerna 788:1 och 790:2 att i övrigt bifalla partistyrelsens förslag vad gäller motionerna i avsnitt 14.3. Riktlinjerna att bifalla Stig-Erik Westlings tilläggsförslag på sidan 24, rad 19, att bifalla Göran Hårdes med fleras tilläggsförslag på sidan 24, rad 36, att avslå Annika Wågenbergs tilläggsförslag på sidan 24, rad 32, att efter försöksvotering avslå Lennart Nilssons med fleras tilläggsför- slag sidan 24, rad 33, att efter votering och rösträkning, med rösterna 172 mot 151 (7 avstod) avslå Ewelina Tokarczyks med fleras tilläggsförslag på sidan 24, rad 33, 80 att avslå Luciano Astudillos tilläggsförslag på sidan 24, rad 38, att i övrigt bifalla partistyrelsens förslag och fastställa de politiska riktlinjerna på sidan 24, avsnittet Trygg i tider av arbetslöshet, inklusive förslag till ändringar från temagruppen. Behandlingen av dagordningens punkter 10.4.4 och 14 var därmed avslutad. Dagordningens punkt 10.5 Ett Sverige i sammanhållning och utveckling Dagordningens punkt 15 Utlåtanden över motioner på området Ett Sverige i sammanhållning och utveckling (Häftena M7 och U7)

Huvudföredragande: Ulrica Messing Inledningsanförande: Ulrica Messing Dagordningens punkt 10.5.1 Inledande textavsnitt (Politiska riktlinjer, sidan 25)

Föredragande: Ulrica Messing Inledning av Ulrica Messing

Ulrica Messing, föredragande: Herr ordförande, kongressdeltagare! I vårt avsnitt om tillväxt och sammanhållning i hela landet ges en bra beskrivning av det som en socialdemokratisk tillväxtpolitik handlar om. Det är en politik som inte går ut på att ge stöd till den ena eller den andra delen av landet utan som vill göra det möjligt för människor i hela vårt land att utvecklas, att bo och att kunna förverkliga sina drömmar. Att lyckas med detta är en utmaning för politiken. Vårt land präglas av både likheter och olikheter – olikheter i närings- livsstrukturer och i befolkningsunderlag liksom i skolavstånd och infrastruktur. Men vårt land präglas också av likheter, till exempel i allas våra krav på den plats som vi lever på, såsom krav på närhet till dagis, en bra skola, kommersiell service och möjligheter att planera för framtiden. När befolkningsunderlaget minskar får vi problem med att upprätt- hålla den gemensamma välfärden. I dag ser vi att befolkningen minskar i drygt 200 av landets 289 kommuner. Det är ett gemensamt problem för oss alla, och det innebär en svår omställning för de kommuner som ska anpassa sin service till allt färre invånare. Genom den proposition för tillväxt och livskraft i hela landet som regeringen har presenterat visar vi hur vi vill ta ett gemensamt ansvar för 81 vårt land – ett gemensamt ansvar både på platser med befolkningstillväxt och på platser där befolkningsunderlaget minskar. En socialdemokratisk politik för tillväxt och livskraft handlar om att bejaka utvecklingen och att uppmuntra till omställningar när verkligheten förändras. Vårt parti har aldrig velat konservera samhällsstrukturerna. Vi vill ha förändringar och förbättringar. Vi är inte nöjda. Vi är otåliga då vi inte lyckas så bra eller inte lyckas så snabbt som vi skulle önska. Vi vet att utvecklingen är en förutsättning för ökad jämlikhet, precis som ökad jämlikhet är en drivkraft för fortsatt utveckling. Under de senaste åren har vi gjort en rad insatser för utvecklingen. En av de största är den satsning på utbildning som vi har genomfört. Genom den har vi dels gett svensk industri stora konkurrensfördelar genom allt mer och allt högre utbildad arbetskraft, dels gett många enskilda personer nya möjligheter att växa och att utvecklas. Utbildning ger oss större självförtroende och bättre förutsättningar att möta nya utmaningar och snabba förändringar både som individer och som land. De senaste tio åren har vi socialdemokrater förändrat utbildningssyste- met för att anpassa det till kunskapssamhället. Kunskapslyftet var den största satsning som vi gjorde under 1990-talets kris. Det var viktigt att vi mitt under budgetsaneringen vågade satsa på alla arbetslösa och alla som inte tidigare hade en ordentlig utbildning. Fram till i dag har unge- fär 800 000 vuxna i vårt land fått en chans att studera genom Kunskaps- lyftet. Vi har också byggt ut högskolan med 100 000 platser. Vi har byggt starka högskolor i våra län, högskolor som fungerar som kraftcentrum och viktiga motorer för den regionala utvecklingen. Drygt hälften av de 300 000 studenterna vid landets universitet och högskolor i dag har för- äldrar som inte själva fick en chans att läsa på högskolan. Det visar att en aktiv socialdemokratisk politik också fungerar som en kraft för social för- ändring. Vi satsar på bredden i högskoleutbildningen, men vi satsar också på toppen. För att vara konkurrenskraftiga i ett internationellt sammanhang räcker det inte med att vara bra inom många områden och följa utvecklingen. Vi måste också våga satsa på några områden så att vi kan vara de som leder utvecklingen. Ett område där Sverige är världsledande är IT och telekommunikationer. Det har gett oss glädje och framgångar på många olika sätt, både genom att erbjuda många arbetstillfällen och genom att vara en utjämnare mellan regioner i vårt land för att korta avstånden. Vår moderna infrastruktur ger oss också stora möjligheter i utbildningssatsningen. I många delar av landet har rekryteringen till högre utbildning varit låg, eftersom man har varit tvungen att flytta om man vill studera. Nu kan och ska vi använda de möjligheter som den nya tekniken förser oss med och ge fler chansen att studera på sin hemort. Olika former av distansutbildning utvecklas i snabb takt, och nu satsar vi mycket pengar 82 på sådan utbildning, både för att bygga upp utbildningscentra och för att ge högre utbildningspeng till de studieplatser som finns för distansutbildning. All politik har regionala effekter. Effekterna ser olika ut i olika delar av vårt land. Kostnaderna för att bygga vägar, driva företag eller genomföra utbildning skiljer sig mycket åt. Sverige är ett stort land, och på många platser är det långt till kunder och till leverantörer och långt för många att ta sig till arbetet eller att skjutsa ungarna på träning. Den nationella politiken måste bli bättre på att se de regionala effekter och de regionala skillnader som finns. Genom en bra infrastruktur kortar vi avstånden inom landet, och nu gör vi en kraftig satsning på infrastrukturen de närmaste åren, både på underhåll och på investeringar liksom på ny och på gammal teknik, och vi gör det i hela landet. En fungerande infrastruktur är en förutsättning för utveckling. Det största ansvaret för den lokala och regionala utvecklingen ligger på den lokala och regionala nivån, på kommunpolitiker och privatpersoner och på föreningar och företag. En viktig del i den socialdemokratiska tillväxtpolitiken blir därför att bygga vidare på den vilja till samarbete och samverkan som finns runt om i vårt land. Ett exempel på detta är det arbete med tillväxtavtalen som pågår i alla län. Där ska länsstyrelser eller regionparlament samarbeta med kommuner, statliga myndigheter, företag, fackliga företrädare och organisationer för att gemensamt ta fram ett program för den egna regionens utveckling. I det arbetet har också de statliga myndigheterna en viktig roll. Våra myndigheter har och ska ta ett regionalt ansvar. De är viktiga aktörer då företagen ska växa, då omstruktureringar ska göras och då nya idéer ska prövas. Nu har vi höga ambitioner för framtiden. Vi vill fortsätta att konkurrera internationellt. Vi vill göra det med kvalificerade jobb, med en stark generell välfärd så att människor känner sig trygga i förändringen. Ska det vara möjligt har vi inte råd att lämna någon del av vårt land utanför och inte någon enda person. Vi vet att nya utmaningar väntar. Att ställa om samhället till att vara långsiktigt hållbart är ett sådant stort steg. Det gäller ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet, men vi har under den senaste tiden också sett att det inte räcker. Vi måste även ha en etisk och demokratisk hållbarhet som gör att vi känner en samhörighet med vårt samhälle. Omställningen av jordbrukspolitiken är ett exempel på en omställning från produktion som mäts i ton och pengar till en ekologisk hållbarhet. Det handlar om att skapa en levande landsbygd och om att bevara det kulturhistoriska odlingslandskapet. Jordbrukspolitiken handlar om upp- rätthållande av biologisk mångfald och andra miljötjänster och inte minst om att jordbruket skapar det vackra landskapet, där vi alla kan koppla av och njuta både av betande djur och av vajande sädesfält. 83 Alla dessa delar bidrar på olika sätt till både utveckling och tillväxt i vårt land. Det är alla vi medborgare som med vår lust att ständigt söka förbättringar gör utvecklingen möjlig. Det är med en kombination av generella åtgärder som ger bra förutsättningar för alla och riktade insatser till platser och regioner där behoven är som störst som vi socialdemokrater vill hålla samman Sverige. Vi accepterar inte tudelningen av vårt land. Vi drivs av att bekämpa orättvisor och minska klyftor både mellan människor och mellan regioner. Vi gör det genom att låta utveckling och jämlikhet gå hand i hand. Herr ordförande! Vi har efter den diskussion som fördes i temagruppen i måndags, då också IT-frågorna gicks igenom i vår grupp, ett förslag till ändring i riktlinjerna. Ändringen gäller det stycke som börjar med: ”Vi vill skapa ett Sverige där alla ges chansen att bidra och delta i samhällsutvecklingen och produktionen.” Efter nästa mening föreslår jag en ny mening som lyder så här: ”I folkrörelsedemokratins Sverige är det en självklarhet att alla män- niskors kunskaper och kreativitet tas till vara.” Jag vill att den meningen ska ersätta den sista meningen i det stycket.

Förslag Följande förslag förelåg: Partistyrelsens förslag till politiska riktlinjer, sidan 25, inledande textavsnitt, inklusive förslag till ändringar med anledning av temagrupperna: Ändring sidan 25, rad 32, efter ”produktion”: ”I folkrörelsedemokratins Sverige är det en självklarhet att alla människors kunskaper och kreativitet tas till vara.”. Stryk sista meningen i stycket (”Och det …. tas tillvara”)

Under debatten framkom följande förslag (lagda skriftligt): Åsa Ögren, Västerbotten: Ändring sidan 25, rad 32, ny mening: ”I folkrö- relsedemokratins Sverige är det en självklarhet att alla människors kunskap och kreativitet tillvaratas.”

Martin Noréhn, Västerbotten: Ändring sidan 25, rad 32, ny mening: ”I folkrörelsedemokratins Sverige är det en självklarhet att alla människors kunskap och kreativitet tillvaratas.”

Beslut Kongressen beslöt: att bifalla Åsa Ögrens och Martin Noréhns ändringsförslag på sidan 25, rad 32 (likalydande förslag även från temagruppen), att i övrigt bifalla partistyrelsens förslag och fastställa de politiska riktlinjerna sidan 25, inledande textavsnitt. 84 Behandlingen av dagordningens punkt 10.5.1 var därmed avslutad. Dagordningens punkt 10.5.2 Kunskapen växer när den delas av fler (Politiska riktlinjer, sidorna 25-27)

Föredragande: Thomas Östros och Nalin Pekgul Inledningsanförande av Thomas Östros Dagordningens punkt 15.1 Utlåtanden över motioner på området Kunskapen växer när den delas av fler (Häfte M7, sidorna 4-32 och U7, sidorna 4-23)

Inledning av Thomas Östros Thomas Östros, partistyrelsens föredragande: Kongressombud! Det avsnitt som vi nu ska behandla är en väldigt central del av den politik som vi har arbetat med under lång tid, där inte minst senare delen av 1990- talet och inledande delen av 2000-talet har varit betydelsefulla. Det gäl- ler det livslånga lärandet, att verkligen bygga en infrastruktur och skapa praktiska möjligheter för människor att lära genom hela livet. Kunskapslyftet har varit en av våra stora politiska framgångar. Det har verkligen hjälpt till att förändra för Sverige, och det har gett möjligheter för många människor. Också utbyggnaden av högskolan har gett tiotusentals människor rätt och möjlighet till en högre utbildning. Det har också inneburit att stora delar av Sverige har börjat bilda en egen akade- misk högskoletradition, vilket naturligtvis spelar en väldigt stor roll. Att minska steget till högre utbildning genom att se till att det finns minst en stark högskola i varje län i Sverige gör ju att möjligheten att ta steget har blivit mycket större under senare år. Som Ulrica sade finns det över 300 000 studenter i dag. Mer än hälf- ten av dem kommer från hem där varken mamma eller pappa har plug- gat på högskolan. Det ger ett hopp – fast den sociala snedrekryteringen fortfarande är väldigt tydlig – om att politiska åtgärder faktiskt betyder någonting. De öppnar möjligheter för människor. Men vi behöver gå vidare. Under denna mandatperiod har det satsats mer än under någon annan mandatperiod i modern tid på högre utbildning och forskning. Mer än 9 miljarder kronor har satsats. Alldeles nyligen lade vi fram en proposition i riksdagen som handlade om att gå från utbyggnad, vilket också är viktigt och ska fortsätta, till att göra än mer konkreta insatser för att få en öppen högskola. Vi lägger fram ett förslag till lag om förbud mot diskriminering av studenter. Det gör att studenternas rättsställning blir densamma som lönta- garnas. Vi lägger genom lag och förordning nya uppgifter på högskolan att aktivt verka som en rekryterande högskola, att verka i sin omgivning och 85 ta kontakt med grupper av människor i delar av kommuner där det inte är så vanligt att man går vidare. Och vi ger högskolan konkreta redskap, till exempel ett collegeår för att få samverkan mellan folkbildning, vuxenutbildning och högskola att fungera. Där får kommuner och högskolor någonting väldigt konkret att samverka kring. Vi öppnar nya typer av ingångar till högskolan. Vi bygger ett nytt nät- universitet för att använda den nya tekniken för att sprida möjligheterna till ett stort utbud av högskoleutbildningar även utanför högskoleorterna. Ska vi ha en öppen högskola måste också högskolans inre förändras. Det blir allt viktigare i och med att nya grupper kommer in i högskolan att den pedagogiska förnyelsen blir stark inom högskolevärlden. Högskolelärarna har rätt och skyldighet att ha en pedagogisk utbildning. Därmed förändrar vi också högskolans inre liv. Vi måste öppna högskolan också för många människor som under livets gång behöver komma tillbaka till högskoleutbildning. Det kan röra sig om invandrade akademiker som har en högskoleutbildning från sitt hemland med sig i bagaget, men som behöver en komplettering för att kunna komma in på svensk arbetsmarknad. Det kan handla om männi- skor som har varit ute i arbetslivet en lång tid, men som känner behov av att komma tillbaka till högskolan. Fler ungdomar ska in i den svenska högskolan. Sedan tidigare kongresser har vi fastställt målet att hälften av en ungdomskull ska ha möj- lighet att komma in på en högre utbildning. Men högskolans roll i det livslånga lärandet måste också stärkas. Vi har också som parti på många sätt erövrat högskolefrågorna. Det finns skäl för oss att vara lite stolta över det. Synen på högskolan har i grunden förändrats i Sverige på bara tio år. Det är inte längre den insti- tution som ligger långt bort från människor och som bara en liten elit i samhället får tillgång till. Högskolan är i dag någonting som många av oss sätter stor tilltro till och har stora förhoppningar på. Det är en väldigt viktig politisk förändring att högskolan för första gången i historien är en gemensam angelägenhet för hela landet och för hela befolkningen. Det är ett viktigt framsteg för oss. Forskningen är naturligtvis också oerhört betydelsefull för Sverige. Vi är en av världens ledande forskningsnationer. Vi har en enormt spän- nande utveckling just nu, till exempel inom biotekniken där Sverige är starkt och där vi naturligtvis ska fortsätta att satsa för att vara långt framme i världskonkurrensen. Vi behöver fler som lockas in på forskarutbildning och fler som dispu- terar. Också där behöver möjligheterna öppnas upp. Vet ni att i dag är det lika många som går på forskarutbildning i Sverige som det var unga män- niskor som gick på gymnasiet på 1950-talet? Det säger en hel del om vad som händer i det svenska kunskapssamhället. Vi hade ingen temagrupp på det här området. Men under gårdagen och i dag har vi resonerat med delegationerna för att se hur man ytterli- 86 gare kan förstärka texterna i de politiska riktlinjerna. Därför vill jag använda slutet av den talartid som jag har för att gå igenom yrkanden om förändringar i de politiska riktlinjerna. I avsnittet Kunskapen växer när den delas av fler vill jag på sidan 25, rad 40 lägga till: ”En bra skola och förskola lägger grunden för ett liv i nyfikenhet och utveckling.” Under rubriken Det livslånga lärandet ska förverkligas, lite längre ned på sidan, står det: ”Skolor och universitet måste kunna förmedla kunskaper.” Där vill jag lägga till på sidan 26, rad 13: ”och stimulera studenter med sinsemellan skiftande bakgrund, ålder och förutsättningar. För att detta ska bli möjligt måste vi vara beredda att erbjuda bostäder till alla grupper av studerande.” I samma stycke på sidan 26, rad 25, talar vi om att man bör bygga upp en infrastruktur för livslångt lärande. Där vill jag också göra ett tillägg: ”En infrastruktur för livslångt lärande behöver byggas upp på den lokala nivån i hela landet i samverkan med fackliga organisationer med vägled- ning, validering, tillgänglighet till utbildning samt uppsökande verksamhet.” Tillägget består av ”i samverkan med fackliga organisationer”. Därefter vill jag på sidan 26, rad 26, infoga en ny mening: ”En satsning på lärcentra har stor betydelse för att lokalt erbjuda ett brett urval av utbildningar.” Sedan har vi i förberedelsegruppen haft en diskussion om individuell kompetensutveckling. För att utveckla det tydligare vill jag lägga till ett stycke direkt efter det som jag nu har talat om. Det lyder så här: ”För att utveckla det livslånga lärandet och stärka kompetensutvecklingen i arbetslivet behövs ett system för individuell kompetensutveckling. Ett sådant system måste stå öppet för alla. Ett system för individuell kompetensutveckling stärks av ett aktivt engagemang från både arbetsgivare, fackliga organisationer och arbetstagare. Statens resurser ska stimulera ökad kompetensutveckling och stärka systemets fördelningspolitiska profil. Det är viktigt att öka möjligheterna till kompetensutveckling för dem som har kortast utbildning.” Med detta har vi valt att tillgodose dem som har haft en del undrande synpunkter kring den ursprungliga skrivningen. Sedan kommer jag till stycket som börjar: ”Alla ska ha tillgång till en högskoleutbildning.” För att ytterligare förstärka rollen för en stark högskola i varje län vill vi efter det som står om att 100 000 platser över hela landet byggs ut infoga en mening på sidan 26, rad 29, som lyder så här: ”En uthållig utbyggnad skapar starka högskolor som fungerar som kraftcentrum för utvecklingen i alla län.” Sedan kommer vi till det resonemang som handlar om att den sociala snedrekryteringen måste brytas. Där vill vi göra ett tillägg, som också har koppling till det som vi nu gör i riksdagen. Det står att det måste öppnas nya vägar till högre utbildning, en utvecklad pedagogik och nya utbildningar som kan locka nya grupper. Vi vill på sidan 26 lägga till: ”Reella 87 kunskaper som inte motsvaras av formella meriter måste värderas rätt vid antagningen till en utbildning.” Sedan har vi haft en diskussion som inte minst skogslänen haft yrkanden kring om hur vi kan stärka möjligheterna till distansutbildning och decentraliserad utbildning. För att göra det tydligare och för att verkligen stärka utvecklingen vill jag där lägga till några meningar: ”Ett nytt nätuniversitet ger kraftigt ökat utbud och en samlad ingång till distansutbildning för studenter. Resurserna för distansutbildning, totalt och per student, måste öka för att ge utrymme för den nödvändiga utvecklingen. En satsning görs för att stimulera samverkan mellan högskolor och kommuner och stärka förutsättningarna för distansutbildning och decentraliserad utbildning.” Studiemedelsdiskussionen är ju viktig, och vi har genomfört en studie- medelsreform som på många sätt utökar möjligheterna. Det är en stor och dyr reform. Jag vill lägga till ytterligare en mening på sidan 26, rad 42, efter den mening som börjar med att ett fördelaktigt studiestöd ska ges till kortutbildade som är arbetslösa, riskerar arbetslöshet eller har något funktionshinder. Meningen lyder: ”Ett bra studiestöd, individuell kompetensutveckling och arbetsmarknadsutbildning krävs för att fler äldre ska kunna studera.” Vi har ytterligare ett förslag på sidan 26, rad 43, sist i stycket som handlar om studentbostäder. Det finns en önskan om att förstärka diskussionen om studentbostäder. Det ska stå: ”Nu måste studenternas bostadssituation lösas. På de orter där högskolan byggs ut måste också antalet studentbostäder öka för att möta behoven.” Så långt vill jag inleda med de förslag till förändringar som vi har i denna del av riktlinjerna.

Ordningsfråga Tjänstgörande ordförande föreslår streck i debatten.

Beslut Kongressen beslöt att sätta streck i debatten.

Debatt Staffan Connysson, Västerbotten: Ordförande! Partivänner! Jag har begärt ordet för att yrka bifall till motion 851:2. Den gäller att man ska kunna få avskrivning av sina studielån om man arbetar i avflyttningsregioner. Idén bakom detta är ett system i Norge och att det i den regionalpolitiska utredningen var ett av förslagen som en tänkbar väg. Jag och Umeå arbetarekommun nappade på den och tyckte att det var ett vettigt sätt. Nu tycker jag att svaret är lite halvdåligt. Nu säger man från partisty- 88 relsen helt plötsligt: ”Regionalpolitiskt motiverade ersättningar för att locka välutbildad personal bör ske utanför studiemedelssystemets ram.” Det är hela motiveringen, och det tycker jag var lite dåligt. Jag yrkar bifall till motionen.

Sven Erik Joelsson, Gävleborg: Partivänner! Distansutbildning är en nöd- vändighet för regional utveckling. Vi vet genom undersökningar som vi har gjort – en förstudie i Hälsingland – att folk blir ortsbundna och kvar i sina områden väldigt tidigt i åldrarna, redan i 25-årsåldern. Vi vet också att på campusorterna är studenter med arbetarbakgrund färre än 10 procent, men vid de lokala lärocentrumen uppe hos oss i Hälsingland har 25 procent av studenterna arbetarbakgrund. Vid våra lokala studiecentra läser mest kvinnor i åldrarna 35–40 år, procentuellt sett, och detta utan att vi har en egen högskola. Lärcentra och lokal distansutbildning erbjuds i samverkan med högskolor. Jag är glad över de förändringar i riktlinjerna som Thomas Östros föreslog. Det här försätter oss i ett perspektiv på livslångt lärande. Jag yrkar bifall till mitt förslag till förändring om att det ska vara en bra för- skola/skola som lägger grunden för ett liv i nyfikenhet och utveckling. Livslångt lärande börjar i förskolan och fortsätter genom livet.

Sekreterare: Ann-Sofi Hermansson och Heli Kärkkäinen

Kicki Johansson,Örebro län: Partivänner! Nyligen fick jag ett telefonsamtal från en kvinna som jag träffade för några år sedan. I mitten av 1990- talet kom hon till Sverige från kriget i Bosnien. Hon hade varit lågstadie- lärare i sitt hemland i 15 år. Hon älskade sitt yrke, hon älskade barnen och hon saknade dem. Men du kan väl bli lärare i Sverige, sade jag. Om du kompletterar din utbildning på högskolan kan du få svensk behörighet, för du behövs. Då skrattade hon och sade: Jag är för gammal. Ingen min ålder studerar i mitt land. Senare fick jag veta att hon studerade vid universitetet i Örebro. I dag är hon 43 år och arbetar som behörig lärare i Örebro. I höstas sade mitt barnbarn Matilda: Mormor, jag har börjat skolan. Kul, sade jag, det har jag också. Va? sade Matilda. Är inte du för gammal? I dag finns det många möjligheter för människor som behöver lära om eller börja om på nytt, och det är bra. Det är viktigt att det också finns ekonomiska möjligheter. Vi har behov av arbetskraft inom ett antal områden såsom vården och skolan. Många invandrare med högre utbildning kommer till vårt land i mogen ålder, 40-45 år. Med kompletterande utbildning kan de arbeta 10-20 år inom områden där de så väl behövs. Därför bör det framgå att studiestödssystemet också ger oss äldre möj- lighet till högre studier.

89 Därför yrkar jag bifall till ett tilläggsförslag angående riktlinjerna sidan 26, rad 38. Där bör det stå: ”även äldre”. Alltså: ”Ett bra studiestöd är en förutsättning för att fler, även äldre, ska kunna studera.” Jag yrkar bifall till motion 402:6-8.

Marie-Louise Forsberg-Fransson,Örebro län: Ordförande! Kongresskam- rater! Kunskap växer när den delas av fler. Visst är det en bra rubrik på ett avsnitt som handlar om det livslånga lärandet och kunskap som utvecklingskraft! Men ett viktigt område är inte omnämnt i riktlinjerna, nämligen högskolans så kallade tredje uppgift, det vill säga högskolans samverkan med det omgivande samhället. I vårt län börjar vi nu se resultatet av att ha ett nytt universitet i området. Vi socialdemokrater är mycket stolta över det. Moderaterna har naturligtvis problem eftersom de inte vill ha några landsbygdsuniversitet. Ett universitet som tar den tredje uppgiften och tar uppgiften att bryta den sociala snedrekryteringen på allvar – som vårt universitet i Örebro – och ett universitet som tar ansvaret att jobba med alla lärcentra som finns i kommunerna och som försöker att jobba mycket med distansutbildning behöver också medel. I dag finns det inga medel särskilt avsatta för den tredje uppgiften. För att betona att högskolans tredje uppgift är viktig yrkar jag bifall till ett förslag om förändringar i riktlinjerna på sidan 25, rad 41. Mitt förslag lyder: ”Kunskap och forskning är avgörande för sysselsättning och utveckling, och därför är högskolans så kallade tredje uppgift av största vikt. I mötet mellan högskola, kommun, landsting och näringsliv skapas unika möjligheter att utveckla den egna regionen. För att denna samverkan ska bli framgångsrik och ske på jämlika grunder bör också högsko- lan ha medel till finansiering av gemensamma utvecklingsprojekt och studier.”

Åke Eliasson, Halland: Partikamrater! Kunskap och forskning är avgö- rande för sysselsättning och utveckling i vårt land. Sverige ska vara en ledande forskningsnation, och spetsforskning är en angelägenhet för alla. Så står det att läsa på några ställen i riktlinjerna. När det gäller att använda forskningen och utvecklingen till att skapa sysselsättning och intäkter för Sverige har vi inte varit riktigt lika fram- gångsrika. Det finns en del kvar att göra. Vi har en forskning i Uppsala som handlar om solceller, om hur man förvandlar solenergi till elenergi. Jag återkommer till detta så småningom under avsnittet En hållbar energisektor. Just nu vill jag uppehålla mig vid detta att omvandla erfarenheterna till kunskap och kompetens. I den temagrupp som jag ingick i hade jag möj- lighet att framlägga detta förslag. Ni har tagit del av det, och jag har fått med en utmärkt skrivning i riktlinjerna. 90 Kent Waltersson,Östergötland: Partivänner! Det är två perspektiv som är ungefär lika viktiga när vi ska förverkliga ett livslångt lärande för alla. För det första måste resurserna prioriteras så att de som hittills har fått minst av samhällets utbildningsresurser prioriteras. Vi vet att det finns en grupp lågutbildade som kräver mer och mer stöd för att ta steget in i utbildning. För det andra kommer de redan utbildade, som många gånger är välut- bildade, att behöva att ändra inriktning eller vidareutbilda sig. Många av dessa människor kommer att vara i behov av ett lärande som är nära inte- grerat med arbetet, men de behöver också längre utbildningsperioder. Båda dessa utmaningar ställer höga krav på god tillgänglighet, mångfald, flexibilitet och samverkan. I mångt och mycket tillgodoser partistyrelsens skrivningar vår ambition när det gäller att kunna förverkliga ett livslångt lärande för alla. Men det finns ett tillägg som man kan göra för att höja ambitionen ytterligare ett snäpp. Därför yrkar jag att det görs ett tillägg på sidan 26, rad 26, och det lyder så här: ”I takt med att individen, arbetsgivaren och övriga sam- hället satsar alltmer på kompetensutveckling är det viktigt att det lokalt utvecklas former för att kvalitetssäkra utbildningar.” När vi nu ska formulera en strategi för livslångt lärande måste vi utgå ifrån att det kommer att finnas mycket pengar i utbildningssektorn, pengar som inte alltid är offentliga skattemedel. Den här utvecklingen kan vi inte lämna till marknaden att ensam sköta. Här kan kommuner tillsammans med arbetsmarknadens parter lokalt hitta nya roller att spela. Genom de erfarenheter som vi har fått från Kunskapslyftet har vi lärt oss att kvalitetssäkra utbildningar. Det är dessa erfarenheter som vi nu ska kunna ta till vara. Mitt yrkande syftar alltså till att både individer och arbetsgivare ska kunna vända sig till en lokal funktion och få vägledning till en bra utbildning. Man ska kunna ta med sig sitt kompetenssparande eller arbetsgivarens kompetensutvecklingsbudget.

Teo Zickbauer,Blekinge: Ordförande! Partikamrater! Jag yrkar bifall till motion 831. Det livslånga lärandet ska förverkligas. Nyckeln till full sysselsättning är kunskap. Dessa två meningar återfinns i partistyrelsens riktlinjer på sidorna 26 och 21. Höga krav ställs i dag på de anställdas förmåga att hänga med i en snabb kunskapsutveckling. Men på en punkt går utvecklingen i motsatt riktning, och det gäller ändringarna i semesterlagen om semesterlöne- grundande frånvaro vid studier. Där har det skett en inskränkning i möj- ligheterna i förhållande till hur det var tidigare. För några spelar kanske detta inte så stor roll. Men för andra – fram- för allt för dem med små ekonomiska omständigheter – kan det bli just det som avgör om man väljer att studera eller inte. Därför ska självklart ledighet för studier avseende grundskole- och gymnasiekompetens, som ju är grunden för de fortsatta studierna, vara semesterlönegrundande. 91 Sven Lindqvist,Skåne: Ordförande! Partikolleger! Först och främst ett mycket stort tack till det positiva behandlandet av våra två yrkanden som är tillstyrkta direkt från början. Jag vill samtidigt passa på att yrka bifall till Kent Walterssons yrkande. När man kommer ut i korridoren träffar man alltid på någon. Jag vill erkänna att jag är en av dem som har läst motioner, men som inte har upptäckt allt. Jag vill yrka bifall till motion 831. Läs denna motion! Arbetsgivaren behöver inte längre betala semesterersättning till oss ute på arbetsplatserna som behöver delta i utbildning. Det rör sig alltså om mycket pengar som den som deltar i utbildning går miste om framöver.

Roland Jansson, Göteborg: Ordförande! Kamrater! Jag har ett särskilt yrkande. Under de senaste åren har jag åkt runt för LO:s räkning och bil- dat politiska fackklubbar på arbetsplatserna. Det har för övrigt gått väl- digt bra. Men det har uppdagats ett problem. På många arbetsplatser vet man inte att det måste finnas en grundorganisation för att man ska kunna göra nomineringar. Det är mycket annat också som man inte vet, men det har inte varit några problem när man har fått en förklaring. När jag suttit här på kongressen och lyssnat på det nya partiprogrammet och riktlinjerna har det slagit mig hur fruktansvärt bra detta är. Men det räcker ju inte om inte partiprogram och riktlinjer kommer ut på arbetsplatserna så att folk får veta det. Det åligger ett väldigt stort ansvar på denna kongress att i varje kommun, från norr till söder, i facklig politisk samverkan försöka att få ut detta på arbetsplatser och på möten inom LO och TCO, för då tror jag nämligen att vi vinner valet. Men om vi inte gör det blir det mycket, mycket större problem. Då kan vi få någonting som är väldigt hemskt för de fackliga organisationerna. Det är inte en borgerlig regering, utan en antifacklig regering med moderaterna i spetsen. Alla vet vad deras partiprogram är, och det är tre ord: ”Hit med rub- bet!” Då står vi inför ett stort problem. Det gäller också att förklara feminismen, som jag har försökt att göra på arbetsplatserna när man har frågat mig vad som egentligen menas. Jo, det är ungefär samma sak som med Hammarby, som ju aldrig kunde vinna allsvenskan om fem spelare hade sprungit ut på plan. Det är samma sak med arbetarrörelsen: Ska vi vinna måste vi ha tjejerna med oss. Svårare än så är det inte. Nu ska jag inte förlänga det hela. Någon kanske tycker att det jag säger är banalt och enkelt. Men jag har lärt mig en sak i mitt 62-åriga liv och som skådespelare på många ställen, nämligen Berthold Brechts ord, den tyske dramatikern: ”Det är det enkla som är så jävla svårt!”

Solveig Kjörnsberg,Älvsborgs södra: Ordförande, partivänner! Jag vill också tala om människor. Kunskapslyftet handlar om människor. Jag vill 92 berätta om Leif,som är en något överviktig medelålders man, men en fantastiskt händig och duktig man. Han gick arbetslös i flera år. Han var byggnadsarbetare, och det var ingen som hade användning av den här händige och duktige mannen. När Kunskapslyftet kom funderade han länge över om han skulle våga satsa på det. Han vågade. De första godkända proven firade han stort. Han trodde aldrig att han skulle kunna lyckas så. Sedan blev det vanligt att klara sig. Hans självkänsla steg med allt mer kunskaper. Nu går Leif på lärarhögskolan i Borås. Han kommer att bli en ganska saknad resurs bland de små barnen i skolan – en mogen man bland alla kvinnor som barnen träffar i skolan. Det finns många Leif i vårt land. Kunskapslyftet var och är en fantastisk idé. Därför tycker jag att det är en väldigt klen skrivning på sidan 26, rad 19. Det måste vara en mer positiv skrivning om den fantastiska idé som Kunskapslyftet är. Därför föreslår jag följande text: ”Erfarenheterna visar att många genom den satsningen fått möjlighet att öka sina kunskaper och sin självkänsla. Genom sin större kompetens kan de än mer bidra till en viktig samhällsinsats. Satsningen på vuxenutbildning ska fortsätta att utvecklas.”

Jim Sundelin, Västernorrland: Jag tackar dig, Thomas Östros, för ditt för- slag till ändring i riktlinjerna på sidan 26 när det gäller kompetensutveckling. När vi nu ska arbeta fram en ny kompetensutvecklingsreform vill jag understryka att man ska se till att alla kommer att få ta del av det här systemet. Det får inte bli så att bara de som har lågavlönade och otrygga anställningar inte får del av systemet. Jag kommer naturligtvis att sätta stor press på dig, Thomas,och de andra så att socialdemokraterna verkligen sätter upp sin fördelningsprofil när det här systemet träder i kraft. Jag yrkar bifall till partistyrelsens text.

Kent Andersson,Skåne: Partikamrater! Förutom att jag vill yrka bifall till motion 831 har jag en fråga till Thomas Östros, föredraganden. Jag upp- fattade inte texten i tillägget fullt ut, men det började bra. Det skulle omfatta alla, och sedan kom en del specifikationer. Jag vill då bara peka på att det är ett problem som jag kan se, i alla fall hemma i Malmö, och det är att många människor står utanför arbetsmarknaden och riskerar att hamna utanför kompetensutveckling och möjligheter till utbildning där- för att de inte är arbetstagare, därför att de inte ännu har en arbetsgivare. Jag vill fråga Thomas på vilket sätt man kan se till att alla i det här fallet faktiskt innebär alla och inte bara de som är godkända i vissa strukturer.

Thomas Östros, partistyrelsens föredragande: Jag ska försöka att gå igenom yrkandena och därmed också beskriva mina förslag. Det finns också några tillbakadragna yrkanden. Jag har inte full kontroll på det, så jag räknar med att ordföranden säger till. 93 Sven Erik Joelsson från Gävleborg vill på sidan 25, rad 40 göra följande tillägg: ”En bra förskola och skola lägger grunden för ett liv i nyfikenhet och utveckling.” Till det yrkar vi bifall, och det finns med i vårt förslag. Staffan Connysson yrkar bifall till motion 851, andra attsatsen, som handlar om avskrivning av studieskulder. Jag har fört resonemang med flera av delegationerna, och jag tror att skogslänen i stort har förståelse för min argumentation när det gäller just detta. Jag menar, och det är min bestämda uppfattning, att det är ytterst olyckligt att av regionalpolitiska skäl använda studiesystemet för den typen av avskrivning. Jag tror att det gör att grunden för tilltron till studiemedelssystemet blir rubbad och att vi får en kritik som kan bli väldigt skarp. Däremot är det viktigt att se om det går att använda andra instrument för att bidra till den här utvecklingen. Ulrica Messing tillsätter nu som ansvarig minister en utredning som ska titta på om det går att göra någonting med samma tanke på bidragssidan. Det här bör vi titta när- mare på. Men jag yrkar bestämt avslag på förslaget att använda studiemedelssystemet och avskrivning av studieskulder som metod. Kicki Johansson från Örebro län har ett yrkande om tillägget att ett bra studiestöd är en förutsättning för att fler, även äldre, ska kunna studera. Det vill jag anse besvarat, och jag vet att jag har Kicki Johansson med mig på det förslag som jag tidigare redogjorde för på sidan 26, rad 42: ”Ett bra studiestöd, individuell kompetensutveckling och arbetsmarknadsutbildning krävs för att fler äldre ska kunna studera.” Därmed är yrkandet besvarat, och Kicki nickar. Marie-Louise Forsberg-Fransson från Örebro län har ett yrkande om att lyfta fram den tredje uppgiften. Det skulle jag vilja besvara med det som jag läste upp tidigare, att i det stycke som handlar om möjligheterna till distans- och decentraliserad utbildning lägga till följande: ”En satsning görs för att stimulera samverkan mellan högskolor och kommuner och också stärka förutsättningarna för distansutbildning och decentraliserad utbildning.” Detta är den politik som vi nu driver i och med att vi satsar medel på att stimulera just samverkan mellan högskolor och kommuner. Min bedömning är att Marie-Louise Forsberg-Fransson nöjer sig med detta. Teo Zickbauer med flera har yrkat på att studietiden bör vara semester- grundande. Jag menar att det är väldigt svårt, därför att det som är semes- tergrundande är kopplat till när man har inkomst av tjänst och när man arbetar. Studier är en annan del av samhällslivet. Det är inte ett arbete. Det finns inte heller någon koppling till semesterlagen. I stället ska vi arbeta för att göra studiemedelssystemet så pass bra att vi kan ta hänsyn till sådant, men inte koppla studiemedelssystemet till arbetsmarknads- lagstiftningen. Jag vill yrka avslag på förslaget. Sven Lindqvist har ett yrkande om följande tillägg på sidan 26, rad 14: ”För att detta ska bli möjligt måste vi vara beredda att erbjuda bostäder till alla grupper av studerande.” Det yrkar vi bifall till. 94 Han har också ett yrkande om tillägg på sidan 25, rad 25 till meningen om en infrastruktur för ett livslångt lärande ”i samverkan med fackliga organisationer”. Det yrkar vi bifall till. Solveig Kjörnsberg har mycket riktigt pekat på att Kunskapslyftet har inneburit en fantastiskt process i vuxenutbildningen. Hon har stärkt texten med ett par bra meningar. Jag yrkar bifall till hennes förslag. Kent Waltersson har ett resonemang om validering av utbildning och föreslår följande text: ”I takt med att individer, arbetsgivare och övriga samhället satsar alltmer på kompetensutveckling, blir det allt viktigare att det finns former för att kvalitetssäkra utbildningar.” Det förslaget till text är jag beredd att yrka bifall till och föra in på sidan 26, rad 26. Åke Eliasson från Halland har yrkat på ett tillägg om hur vi kan ta till vara forskningsresultaten. Jag vill möta hans yrkande med att hela texten avslutas med ett sista stycke enligt följande: ”Forskningen har blivit allt viktigare för utvecklingen av innovationer och för företagsamheten i landet. Högskolans samverkansuppgift bidrar till ett entreprenörskap som innebär att nya kunskapsintensiva företag omsätter resultat av grund- forskning i praktisk tillämpning och att industriforskningsinstitutens roll och innovationssystemen stärks.” Med detta tror jag att Åke Eliasson från Halland känner att vi har tagit till vara hans synpunkter.

Staffan Connysson, Västerbotten: Partivänner! Nu har jag fått ett svar som jag är nöjd med, så nu drar jag tillbaka mitt yrkande.

Följande förslag förelåg: Partistyrelsens utlåtande över motionerna 127:1-2, 141:1, 142:1-2, 402:6-10, 451:2, 471:3, 647:8-9, 819:1-3, 820:1-4, 821:1-3, 822:3, 823, 825, 826:1-6, 827:1-3, 828:1-3, 829, 830, 831, 832:1-2, 833:1-2, 834, 835, 836, 837, 838, 839:1-3, 840, 841:1-2, 842, 843:1-4, 851:2, 853:3-4 och 856:3 att bifalla motion 141:1, 402:8, 819:1, 820:1-2 och 4, 821:3, 827:2-3 och 843:1-4, att avslå motion 127:2, 647:9, 826:2, 828:1-3, 829, 830, 831, 832:1, 833:2, 836, 851:2 och 853:3, att anse 127:1,142:1-2, 402:6-7 och 9-10, 451:2, 471:3, 647:8, 819:1- 2, 820:3, 821:1-2, 822:3, 823, 825, 826:1 och 3-6, 827:1, 832:2, 833:1, 834, 835, 837, 838, 839:1-3, 840, 841:1-2, 842, 853:4 och 856:3 besvarade med hänvisning till partistyrelsens utlåtande. Partistyrelsens förslag till politiska riktlinjer, sidorna 25-27, avsnittet Kunskapen växer när den delas av fler.

95 Under debatten framfördes följande förslag: Thomas Östros, partistyrelsens föredragande: Tillägg sidan 25, rad 40: ”En bra skola och förskola lägger grunden för ett liv i nyfikenhet och utveckling.” Tillägg sidan 26, rad 13, efter ”förmedla kunskaper”: ”och stimulera studenter”. Tillägg sidan 26, rad 14, efter ”förutsättningar”: ”För att detta ska bli möjligt måste vi vara beredda att erbjuda bostäder till alla grupper av studerande”. Tillägg sidan 26, rad 25, efter ”hela landet”: ”i samverkan med fackliga organisationer”. Tillägg sidan 26, rad 26, efter ”införas”: ”En satsning på lärcentra har stor betydelse för att lokalt erbjuda ett brett urval av utbildningar”. Tillägg sidan 26, efter tillägget ovan: ”För att utveckla det livslånga lärandet och stärka kompetensutvecklingen i arbetslivet behövs ett system för individuell kompetensutveckling. Ett sådant system måste stå öppet för alla. Ett system för individuell kompetensutveckling stärks av ett aktivt engagemang från både arbetsgivare, fackliga organisationer och arbetstagare. Statens resurser ska stimulera ökad kompetensutveckling och stärka systemets fördelningspolitiska profil. Det är viktigt att öka möjligheterna till kompetensutveckling för dem som har kortast utbildning.” Tillägg sidan 26, rad 29: ”En uthållig utbyggnad skapar starka högsko- lor som fungerar som kraftcentrum för utvecklingen i alla län”. Tillägg sidan 26, rad 31, efter ”nya grupper”: ”Reella kunskaper som inte motsvaras av formella meriter måste värderas rätt vid antagningen till högskolan.” Ändring sidan 26, efter tillägget ovan: Ersätt meningen ”Vi vill till- varata den nya tekniken och kraftigt bygga ut distansutbildningen” med ”Ett nytt Nätuniversitet ger kraftigt ökat utbud och en samlad ingång till distansutbildning för studenter. Resurserna för distansutbildning, totalt och per student, måste öka för att ge utrymme för den nödvändiga utvecklingen. En satsning görs för att stimulera samverkan mellan högskolor och kommuner och stärka förutsättningarna för distansutbildning och decentraliserad utbildning.” Tillägg sidan 26, rad 42, efter ”funktionshinder”: ”Ett bra studiestöd, individuell kompetensutveckling och arbetsmarknadsutbildning krävs för att fler äldre ska kunna studera.” Tillägg sidan 26, rad 43: ”Nu måste studenternas bostadssituation lösas. På de orter där högskolan byggs ut måste också antalet studentbo- städer öka för att möta behoven.

Staffan Connysson, Västerbotten: Bifall till motion 851:2. (Drar sedan tillbaka sitt yrkande.) 96 Sven Erik Joelsson, Gävleborg: Tillägg sidan 25, rad 40, efter ”möjligheter att ta ansvar.”: ”En bra förskola och skola lägger grunden för ett liv i nyfikenhet och utveckling.”

Kicki Johansson,Örebro län: Bifall till motion 402:6-8. Tillägg sidan 26, rad 38, efter ”fler”: ”även äldre”.

Marie-Louise Forsberg-Fransson,Örebro län: Ändring sidan 25, rad 41: ”Kunskap och forskning är avgörande för sysselsättning och utveckling, och därför är högskolans så kallade tredje uppgift av största vikt. I mötet mellan högskola, kommun, landsting och näringsliv skapas unika möjlig- heter att utveckla den egna regionen. För att denna samverkan ska bli framgångsrik och ske på jämlika grunder bör också högskolan ha medel till finansiering av gemensamma utvecklingsprojekt.”

Åke Eliasson, Halland: Tillägg sidan 27, rad 23: ”Resultat från grund- och spetsforskning bearbetas och görs tillgängliga för små och stora företag så att produkter och tjänster kan utvecklas för ökad sysselsättning och arbeten i Sverige. Högskolornas tredje uppdrag, att sprida kunskap till näringslivet och branschinstitutens uppgift, att omvandla kunskap och forskningsrön till användbar kunskap för ett effektivt näringsliv, bör ytterligare stärkas.”

Kent Waltersson,Östergötland: Tillägg sidan 26, rad 26: ”I takt med att individen, arbetsgivaren och övriga samhället satsar allt mer på kompetensutveckling, är det viktigt att det lokalt utvecklas former för att kvali- tetssäkra utbildningar.”

Teo Zickbauer,Blekinge: Bifall till motion 831.

Sven Lindqvist,Skåne: Bifall till motion 831. Tillägg sidan 26, rad 14 efter ”i hela landet”: ” i samverkan med fackliga organisationer” Bifall till Kent Walterssons yrkande.

Solveig Kjörnsberg,Älvsborgs södra: Ändring sidan 26, rad 19 efter ”Kunskapslyftet”: ”Erfarenheterna visar att många genom den satsningen fått möjlighet att öka sina kunskaper och sin självkänsla. Genom sin större kompetens kan de än mer bidra till en viktig samhällsinsats. Satsningen på vuxenutbildning ska fortsätta utvecklas.”

Jim Sundelin, Västernorrland: Bifall till partistyrelsens ändringsförslag i riktlinjerna.

Kent Andersson,Skåne: Bifall till motion 831. 97 Thomas Östros, partistyrelsens föredragande: Ny text sidan 27, rad 23: ”Forskningen har blivit allt viktigare för utvecklingen av innovationer och för företagsamheten i landet. Högskolans samverkansuppgift bidrar till ett entreprenörskap som innebär att nya kunskapsintensiva företag omsätter resultaten av grundforskningen i praktisk tillämpning och att industriforskningsinstitutens roll i innovationssystemet stärks.” (Med anledning av Åke Eliassons förslag). Ny text sidan 27, rad 43: ”Många arbeten i betydelsefulla samhälls- positioner till exempel inom offentlig förvaltning, skolan, rättsväsendet, media och inom näringslivet kräver en högskoleutbildning. För att stärka integrationen i samhället och öka medborgarnas förtroende för samhäl- lets institutioner är det betydelsefullt att de som arbetar där representerar en större mångfald och bättre avspeglar befolkningens sammansätt- ning. Det är en viktig uppgift att ge personer med olika etnisk tillhörig- het likvärdiga möjligheter till högskolestudier.” Avslag på Teo Zickbauers, Kent Anderssons och Sven Lindqvists bifallsyrkande över motion 831. Avslag på Staffan Connyssons bifallsyrkande över motion 851:2. Bifall till Kent Walterssons, Sven Lindqvists, Solveig Kjörnsbergs och Sven-Erik Joelssons förslag. Bifall till partistyrelsens förslag till nya texter i riktlinjerna; därmed besvaras Kicki Johanssons, Marie-Louise Forsberg-Franssons och Åke Eliassons förslag.

Behandlingen av dagordningens punkter 10.5.2 och 15.1 fortsätter på sidan 102 i del 3.

Ordförande: Daniel Ådin

Anförande av Gerhard Schröder, SDP Göran Persson, partiordförande: Partivänner! Svensk socialdemokrati har alltid hämtat inspiration från tysk socialdemokrati. När vårt parti en gång i tiden bildades kom August Palm från Tyskland med nya idéer om hur ett bättre samhälle skulle byggas. Sedan har samarbetet fortsatt genom åren. Vi har inspirerats av våra tyska kamrater. De har haft samma ansats i politiken som vi; utveckling och jämlikhet, inte antingen-eller utan både-och. Utan utveckling, ingen möjlighet till rättvis fördelning. Tyskland är en ledande dynamisk medlem av den europeiska unionen, inte dominerande i den meningen att man genom sin storlek dominerar villkoren, utan ledande genom goda initiativ och politisk djärvhet. Vi vet att vi går till val nästa höst, den 15 september. Veckan efter går våra tyska vänner till val, den 22 september. Vi är det största partiet i Skandinavien som går till val. Tyskland är Europas största parti som går till val. De två valen blir naturligtvis väldigt viktiga för våra respektive länder men också för utvecklingen av Europa. 98 Vi har lagt grunden för vårt valarbete här på kongressen. Sedan ska vi naturligtvis under det kommande året nära samarbeta med våra tyska partivänner och andra. Vi ska alldeles strax få lyssna till det tyska partiets ordförande, den tyske förbundskanslern Gerhard Schröder. Han talar till den socialdemokratiska kongressen, vår 34:e i ordningen, samma dag som Berlinmuren föll för tolv år sedan. Det är en händelse som kan se ut som en tanke. Det är naturligtvis så att den händelsen har gett Europa helt nya förutsätt- ningar och ett öppet, modernt och aktivt Tyskland. Detta Tyskland leds av vår partivän Gerhard Schröder,som jag nu hälsar välkommen upp i talarstolen.

Gerhard Schröder: Herr ordförande, käre Göran,ärade kongressombud! Tack för inbjudan. Jag vill säga att du, Göran, förmodligen är den ende socialdemokratiske ordförande i ett socialdemokratiskt parti som fått hundra procent av rösterna, och du är helt säkert den ende ordförande i ett socialdemokratiskt parti som nu kan kalla sig för ett feministiskt parti. Det ena målet på en av de här punkterna kommer också jag att efter- sträva. Det andra kommer jag inte att eftersträva av rädsla för feminis- terna hemma. Men jag säger inte vilket av de båda målen som jag kommer att eftersträva… Tack för inbjudan till er kongress, och tack för det utomordentligt hjärtliga mottagandet! Jag som socialdemokratisk ordförande kommer hit till Sverige och vill underhålla dessa utomordentligt vänskapliga relationer därför att de alltid har funnits. De har alltid funnits mellan de tyska och svenska socialdemokraterna. Denna samhörighet finns det många skäl till. Ett av skälen berör oss tyskar särskilt. Det var ju från Sverige som Willy Brandt under den nationalsocialistiska terrorregimen förde en kamp för mänskliga rättigheter och demokrati. Willy Brandt var för övrigt nära vän till en annan framstående svensk socialdemokratisk statsman, nämligen Olof Palme. Vänskapen mellan dessa båda oförglömliga och övertygade européer är ett både svenskt och tyskt socialdemokratiskt gemensamt arv – å ena sidan ett gemensamt historiskt arv, å andra sidan en förpliktelse. Denna förpliktelse innebär att överallt och vid varje tidpunkt aktivt verka för demokrati, för mänskliga rättigheter, för fred och för social rättvisa. Det är ett arv som vi måste vårda. Kära vänner! Vi befinner oss just nu i en svår världspolitisk situation. De människoföraktande attackerna den 11 september visar att vi måste förstärka kampen mot terrorismen. En internationell allians kämpar mot en regim som stöder terrorismen, som till och med gör den till sitt inne- håll. Jag beundrar klarheten och tydligheten i det uttalande som ni har kommit fram till och tagit ställning till på denna kongress om utrikespo- litiken. Kärnan i frågan är ju att attackerna den 11 september var riktade 99 mot oss alla. De var riktade mot vår frihet, vårt sätt att leva, vårt sätt att arbeta, vårt sätt att politiskt organisera oss och mot våra värderingar. Jag har försökt att klargöra för folk i Tyskland att denna förpliktelse inte bara går åt ett håll. Är man med i en allians, går den åt båda håll. Det handlar om att försvara de egna värdena. En sak tycker jag är väldigt viktig, nämligen att vi gör klart för oss att det inte handlar om en kamp mellan kulturer, utan att det handlar om en kamp för kulturer. Det handlar inte om en kamp mot religion utan om en kamp för mänskliga rättigheter, för friheten, och mot den internationella terrorismen. Att vi Tyskland måste bidra, inte bara med en solidaritet rent allmänt utan även militärt så småningom, har också med historien att göra. Utan USA hade vi aldrig kunnat övervinna fascismen, utan USA hade vi aldrig kunnat leva i säkerhet, och vi hade aldrig kunnat övervinna delningen av Tyskland. Det rätt förstådda egenintresset och solidariteten i gengäld tillbaka är vår uppgift. I kampen mot terrorismen behöver vi en omfattande strategi. Utöver militära medel måste vi använda politiska, diplomatiska och även huma- nitära medel. Afghanistan behöver en regering som bildas inifrån. Det är viktigt att utifrån Europa utveckla strategier som siktar längre än till att bara över- vinna terrorismen. Vi måste se vad som kommer efter. Afghanistan behöver en regering som bildas inifrån, där alla folkgrupper är representerade och kan arbeta med varandra under FN:s beskydd. Parallellt med det är vi förpliktade att förhindra en humanitär katastrof just nu, när vintern nalkas. Kära kamrater! FN måste kunna hjälpa till för att förhindra att hundratusentals människor dör i Afghanistan. Vårt kon- cept går ut på att vid sidan av den militära insatsen betona den politiska och den humanitära insatsen. Er kongress har visat hur viktigt det är att politiska beslut stöds på rätt sätt. Vid er kongress har det palestinska parlamentets talman och den israeliske utrikesministern fått komma till tals. Ni har visat att det är rätt att satsa på att främja samtalen mellan länderna. Det finns ingen direkt relation mellan konflikten i Mellanöstern och terrorismen. Även om konflikten i Mellanöstern löses är terrorismens problem ännu inte löst. Men konflikten i Mellanöstern måste lösas för att undanröja grunden för terrorismen att rekrytera nya anhängare. Fredsprocessen i Mellanöstern behöver en ny chans. Inte bara européerna, inte bara FN måste engagera sig utan även USA och den amerikanske presidenten får ta sitt ansvar. Israel behöver säkra gränser och fred. Palestinierna behöver hjälp med att bygga upp en demokratisk stat. Jag vill betona ännu en gång: Ingen för ett krig mot en religion. Människor med muslimsk tro är en viktig del av vårt europeiska sam- fund. De berikar oss. Vi kan lära oss av dem. Ingen för ett krig mot det 100 afghanska folket. Det handlar om att angripa den internationella terrorismen i dess rötter. Det afghanska folket har gjort sig förtjänt av en regering som bygger på mänskliga rättigheter och demokrati. Om vi kan anklaga oss själva i Europa eller västvärlden måste man säga att vi blivit uppmärksamma på humanitära katastrofer först när vi blivit medvetna om dem från militärt håll. Göran Persson har redan gjort er uppmärksamma på att det i dag, den 9 november, är 12 år sedan vi i Tyskland kunde inleda vår enandeprocess. Snart kan vi ena hela Europa. Det blev möjligt för att våra europeiska partner och även vår transatlantiska partner har gett oss den chansen. Nu har vi bestämt oss för att ge tillbaka en gåva, att ena och utvidga Europa. Tyskland vill inte vara dominerande i Europa utan en del av ett blomstrande Europa. Även de östeuropeiska länderna vill gärna bli medlemmar i EU snart. Vi måste om och om igen förklara för folk att deras inträde i EU ligger i vårt intresse. Warszawa, Budapest och Prag är europeiska städer likaväl som Stockholm, Berlin och Paris. Genom EU:s utvidgning och fördjupning vinner vi både ekonomiskt och politiskt i stabilitet. Där kan vi skapa en modell för andra, som vi inte ska påtvinga någon. Vi kan visa på den som en meningsfull möjlighet att klara av regionala konflikter. Vi behöver i EU mer demokrati och mindre byråkrati. Vi behöver bygga upp en ny relation mellan de europeiska institutionerna. Vi behö- ver en stark verkställande makt. Vi behöver ett parlament som kan kontrollera. Vi behöver en ny meningsfull relation mellan det som Europa ska ta på sitt ansvar och det som de enskilda länderna ska ta på sitt ansvar. Vi socialdemokrater ska inte bara vara intresserade av den statsrättsliga organisationen inom EU. Vi har ett historiskt ansvar. Vårt Europa ska inte bara bereda plats åt ekonomiska interaktioner och samarbete utan även det sociala samarbetet. Vi vill ha en fungerande marknadsekonomi. Men vi vill också att idéer som gäller kulturellt och socialt samarbete kan blomstra i hela Europa, inte bara i vårt eget land. Göran Persson formulerade det så här: Vi har moderniserat välfärds- staten, inte för att avskaffa den utan för att rädda den. Det gäller för hela Europa. Om vi tar det på allvar kan vi göra Europa till en modell som kan möta globaliseringen på rätt sätt. Europas utvidgning och fördjupning är, enligt min uppfattning, det viktigaste svaret på globaliseringen. Om vi tar oss an den uppgiften ger det oss kraft att lösa de problem som både Willy Brandt och Olof Palme var angelägna om att lösa, nämligen att stegvis upphäva de stora klyftor som existerar mellan fattiga och rika i vår värld. Starka socialdemokratiska partier som de i Tyskland och Sverige har av tradition tagit sig an dessa uppgifter, nämligen att upphäva klyftorna

101 mellan fattiga och rika. Det kommer de att göra även i framtiden. Det måste vara så. Jag önskar att vi tar oss an dessa uppgifter för att bygga upp våra län- der för att stödja arbetet för bättre länder, bättre arbete åt människorna, för ett bättre Europa och en bättre och enad värld. Jag önskar er det allra bästa i ert arbete här på kongressen, här i Sverige och framför allt lycka till i valet och valrörelsen. Ni kommer inte att kunna nå Görans resultat från förra gången, men ni kanske kommer nära. Jag tackar för att jag har fått tillfälle att tala här.

Göran Persson, partistyrelsen: Käre Gerhard! Tack för ditt tal till kongressen. Ditt sätt att uttrycka dig och ditt sätt att tala är en påminnelse om hur nära vi står varandra i europeisk socialdemokrati. Tack för din påminnelse om det viktiga arbete som Olof Palme och Willy Brandt bedrev. Tack för vad du sade om nödvändigheten av att sluta klyftorna i den värld vi lever i, mellan rika och fattiga. Tack för det stöd som vi känner då vi ska ta oss an uppgiften att bilda opinion, inte bara här hemma utan också i Europa och världen i övrigt, om nödvändigheten av att göra Johannesburg i Sydafrika nästa år till en ny start för dialogen mellan nord och syd. I den dialogen ska vi stå tillsammans, det svenska socialdemokratiska partiet och det tyska. I den dialogen vet vi att EU kommer att spela en avgörande roll. Där är Gerhard Schröder och hans tyska socialdemokrati en avgörande kraft. Tack för din medverkan på vår kongress!

Ordförande: Daniel Ådin Dagordningens punkt 10.5.2 (fortsatt behandling) Kunskapen växer när den delas av fler (Politiska riktlinjer, sidorna 25-27)

Tidigare behandlad på sidan 98 i del 3. Dagordningens punkt 15.1 (fortsatt behandling) Utlåtanden över motioner på området Kunskapen växer när den delas av fler (Häfte M7, sidorna 4-32 och U7, sidorna 4-23)

Tidigare behandlad på sidan 98 i del 3.

102 Beslut (fortsättning) Kongressen beslöt: Motionerna att efter försöksvotering bifalla partistyrelsens utlåtande över motion 831, att bifalla partistyrelsens utlåtande över motion 851:2, att i övrigt bifalla partistyrelsens utlåtanden över motionerna i avsnitt 15.1. Riktlinjerna att bifalla Sven-Erik Joelssons tilläggsförslag på sidan 25, rad 40, att bifalla partistyrelsens tilläggsförslag på sidan 26, rad 13, att bifalla partistyrelsens tilläggsförslag på sidan 26, rad 14, att bifalla Solveig Kjörnsbergs ändringsförslag på sidan 26, rad 19, att bifalla Sven Lindqvists tilläggsförslag på sidan 26, rad 25, att bifalla partistyrelsens tilläggsförslag på sidan 26, rad 26, att bifalla Kent Walterssons med fleras tilläggsförslag på sidan 26, rad 26, att bifalla partistyrelsens förslag till nytt stycke på sidan 26, att bifalla partistyrelsens tilläggsförslag på sidan 26, rad 29, att bifalla partistyrelsens tilläggsförslag på sidan 26, rad 31, att bifalla partistyrelsens ändringsförslag på sidan 26, rad 31, att bifalla partistyrelsens tilläggsförslag på sidan 26, rad 42, att bifalla partistyrelsens tilläggsförslag på sidan 26, rad 43, att bifalla partistyrelsens nya förslag till text på sidan 27, raderna 23 och 43 (och därmed tillgodose tilläggs- och ändringsyrkanden från Kicki Johansson, Marie-Louise Forsberg-Fransson och Åke Eliasson), att i övrigt bifalla partistyrelsens förslag och fastställa de politiska riktlinjerna sidorna 25-27, avsnittet Kunskapen växer när den delas av fler. Behandlingen av dagordningens punkter 10.5.2 och 15.1 var därmed avslutad.

103 Ordförande: Lena Hallengren Dagordningens punkt 10.5.3 En ledande IT-nation (Politiska riktlinjer, sidorna 27-28) Dagordningens punkt 15.2 Utlåtanden över motioner på området En ledande IT-nation (häftena M7, sidorna 33-41 och U7, sidorna 23-25)

Föredragande: Göran Johnsson och Cinnika Beiming Inledning av Cinnika Beiming

Cinnika Beiming, partistyrelsens föredragande: Vi har inte hunnit dela ut de förändringar partistyrelsen föreslår i riktlinjerna under detta kapitel skriftligt. Jag ska därför läsa upp ett förslag till ny skrivning på sidan 28 med början på rad 3. Efter meningen ”Bredband och infrastruktur byggs ut i samtliga kom- munhuvudorter i hela landet” har det skett en del förändringar i reste- rande del av stycket. Vi föreslår följande lydelse: ”Samhället har ett ansvar för att det finns tillgång till bra IT-infrastruktur samt att nätet är säkert och tillgängligt till rimliga priser. Öppenhet och tillgång till nätet för ett stort antal operatörer och IT- företag ska främja låga priser, snabb utveckling och ett rikt tjänsteutbud. Geografiska skillnader i pris och kvalitet måste kraftigt motverkas. Rollfördelningen mellan privata initiativ, kommuner, län och stat ska vara tydlig.” Vi hoppas att kongressen kan ställa sig bakom det.

Behandlingen av dagordningens punkter 10.5.3 och 15.2 fortsätter på sidan 105 i del 3.

Ajournering Kongressförhandlingarna ajournerades klockan 17.45.

104 Fredagen den 9 november 2001

Kvällens förhandlingar Kvällens förhandlingar inleddes klockan 19.30.

Sekreterare: Madelén Persson och Marie Magnusson Ordförande: Tomas Eneroth Dagordningens punkt 10.5.3 (fortsatt behandling) En ledande IT-nation (Politiska riktlinjerna sidorna 27-28)

Tidigare behandlad på sidan 104 i del 3. Dagordningens punkt 15.2 (fortsatt behandling) Utlåtanden över motioner på området En ledande IT-nation (häftena M7 sidorna 33-41 och U7 sidorna 23-25)

Tidigare behandlad på sidan 104 i del 3.

Föredragande: Göran Johnsson och Cinnika Beiming

Debatt Stefan Hedin, Gävleborg: Kongressledamöter! Vi socialdemokrater vill att Sverige som första land ska bli ett informationssamhälle för alla. Så står det nu i förslaget till riktlinjer. Jag tycker att vi har kommit långt sedan kongressen i Sundsvall 1997. Det grävs i många av våra diken och det lindas runt kraftledningar. Vårt fibernät börjar breda ut sig. Svenska kraftnät har redan fått uppdraget att förbinda samtliga kommunhuvud- orter med fibern. Vi får självfallet verkligen se till att man också uppfyller det uppdraget. I dagsläget kanske vi inte riktigt ser att planeringen når alla kommuner, men det ska vi fixa! Nu gäller det också att vi stakar ut vägen för hur den här infrastrukturen ska kunna användas av alla. Vi måste se till att förutsättningarna för ett allemansnyttjande av denna teknik skapar både tillväxt och utveckling i hela Sverige. I och med de förändringar som nu är upplästa har jag dragit tillbaka mina yrkanden och yrkar med kraft bifall till förslaget.

105 Martin Noréhn, Västerbotten: Ordförande och partivänner! Vi har i veckan antagit ett partiprogram som jag tycker är väldigt bra. Jag hoppas att vi tillsammans ska kunna göra någonting gott av det. Vi fattade beslut om vissa saker. Jag ska återge lite grann av partiprogrammet. Vi har sagt att alla ska ha rätt till kunskaper. Skola, vård och omsorg har en central roll för fördelningen av möjligheter i livet. Ojämlika möj- ligheter till utbildning, vård och omsorg fortplantas och förstoras till ojämlika möjligheter till personlig utveckling i samhällslivet och på arbetsmarknaden. Sådana klyftor skadar den enskilde och samhället. En lika tillgång till dessa nyttigheter med hög kvalitet för alla är en grund- bult för jämställdheten. Detta är vackra ord, men en sak tycker jag att jag lite grann saknar i detta. När man läser riktlinjerna på sidan 28, rad 12, ser man att det står att portaler och hemsidor bör innehålla information på flera språk och vara tillgängliga för funktionshindrade. Men då behöver man ju ha utrustning och hjälpmedel för att ta sig dit – till dessa portaler och hemsidor! I och med det har jag ett förslag till en ny rad 15 enligt följande: ”För att människor med olika former av kommunikationshandikapp inte ska ställas utanför informationssamhällets möjligheter ska IT-baserade hjälpmedel på sikt vara kostnadsfria för den enskilde.”

Jan Burell, Dalarna: I handen håller jag ett litet häfte. Det är gjort av Broderskap och SSU. De har sytt ihop detta. Det är en granskning av riktlinjerna med barns ögon. Nu är vi feminister. Vi pratar om allemans- rätten, och inte om rikemansrätten. Vi kan också säga allebarnsrätt, och inte bara rikebarnsrätt. Det är det som detta tillägg handlar om. Skriften är undertecknad av Anna Berger Kettner och Mikael Damberg,som helt klart har barnasinnet kvar, och som alltså har gått igenom förslaget till riktlinjer med barns ögon. I avsnittet avhandlas vuxenvärldens behov på sidan 27, men på sidan 28, rad 3, föreslås ett tillägg som en liten krydda. Efter ”trygghet och tillgänglighet för medborgarna” vill vi lägga till föl- jande: ”IT kan bli en källa för kunskapssökande och delaktighet för barn och unga. Offentliga IT-strategier och webbplatser måste utvecklas med tanke på barns och ungdomars behov.” Jag yrkar bifall till detta ganska barnsliga förslag till mjukvara i stycket om IT för alla.

Sigurd Westman,Norrbotten: Kära församling! Förlåt – det var fel sätt att börja. Men det är inte så underligt att man faller tillbaka i sin yrkesroll när man får ett sådant här evangelium i sin hand. Jag hade tänkt vara lite besvärlig och ställa en del frågor till partistyrelsen, men jag behöver inte göra det. När man lever i en kommun och en miljö där operatören i dag begär 900 000 kronor för 2 megabyte datakommunikationsmöjligheter mellan centralorten och en skola utanför centralorten – då förstår ni att man blir glad när man ser det här evangeliet. 106 Jag yrkar bifall till dagens evangelium! Göran Johnsson, partistyrelsens föredragande: Partivänner! Jag är tacksam för det sista, och för att det inte blir så mycket snack om megabyte och sådant där. Det kanske inte är min allra starkaste sida… Stefan Hedin yrkade bifall och noterade tacksamt att vi hade jobbat bra med detta. Det tackar vi för i partistyrelsen! Martin Noréhn tog upp frågan om hjälpmedel. Vi har uppfattningen att det inte ska vara någon direkt särbehandling av just IT-hjälpmedel. En utredning är tillsatt som bör behandla frågan om hjälpmedel över huvud taget, och där kommer också IT-hjälpmedel in som en del. Man ska också titta på kostnaderna för detta. Med det mål som vi har inom socialdemokratin om att IT ska vara ett hjälpmedel för att göra livet och arbetslivet bättre för samtliga så tror vi att utredningen också kan tillgodose detta krav. Vi tycker inte att det behövs något speciellt uttalande här nu, utan vi förutsätter att detta blir uppordnat i utredningen. Det blir alltså ett mjukt avslag på Martin Noréhns förslag. Sigurd Westman var som sagt tacksam, vilket också jag är tacksam för. Vi tycker att Jan Burells förslag till skrivning är bättre än det förslag som partistyrelsen har i riktlinjerna. Vi vill därför yrka bifall till hans för- slag. Därmed tror vi att vi har tillgodosett en bra socialdemokratisk IT-politik.

Förslag Följande förslag förelåg: Partistyrelsens utlåtande över motionerna 844:1-2, 845:1-2, 846:1-3, 847, 856:2, 862:6, 873:14-15 och 876:10 att avslå motionerna 845:1-2 och 846:3, att anse motionerna 844:1-2, 846:1-2, 847, 856:2, 862:6, 873:14-15 och 876:10 besvarade med hänvisning till partistyrelsens utlåtande. Partistyrelsens förslag till politiska riktlinjer, sidan 27-28, avsnittet En ledande IT-nation.

Under debatten framfördes följande förslag: Cinnika Beiming, partistyrelsens föredragande: Ändring sidan 28, rad 4- 9: Ersätt raderna 4 (efter ”hela landet”)-9 med följande text: ”Samhället har ett ansvar för att det finns tillgång till bra IT-infrastruktur samt att nätet är säkert och tillgängligt till rimliga priser. Öppenhet och tillgång till nätet för ett stort antal operatörer och IT-företag ska främja låga priser, snabb utveckling och ett rikt tjänsteutbud. Geografiska skillnader i pris och kvalitet måste kraftigt motverkas.”

Stefan Hedin, Gävleborg: Drar tillbaka tidigare yrkande till förmån för partistyrelsens nya förslag till text. 107 Martin Noréhn, Västerbotten: Tillägg sidan 28, rad 15: efter ”tillgänglig för funktionshindrade”: ”För att människor med olika former av kommunikationshandikapp inte ska ställas utanför informationssamhällets möjligheter ska IT-baserade hjälpmedel på sikt vara kostnadsfria för den enskilde.”

Jan Burell, Dalarna: Tillägg sidan 28, rad 3 efter ”för medborgare”: ”IT kan bli en källa till kunskapssökande och delaktighet för barn och unga. Offentliga IT-strategier och webbplatser måste utvecklas med tanke på barn och ungdomars behov.”

Göran Johnsson, partistyrelsens föredragande: Avslag på Martin Noréhns tilläggsyrkande. Bifall till Jan Burells yrkande.

Ordförande: Lena Hallengren

Beslut Kongressen beslöt: Motionerna att bifalla partistyrelsens förslag till utlåtande över motionerna avsnitt 15.2. Riktlinjerna att bifalla Jan Burells yrkande sidan 28, rad 3, att avslå Martin Noréhns yrkande sidan 28, rad 15, att i övrigt bifalla partistyrelsens förslag och fastställa de politiska riktlinjerna sidorna 27-28, avsnittet En ledande IT-nation, inklusive förslag till ändringar från temagrupperna. Behandlingen av dagordningens punkter 10.5.3 och 15.2 var därmed avslutad.

Ordningsfråga Greger Tidlund,kongressutskottets ordförande föreslog streck i debatten på alla följande avsnittet.

Beslut Kongressen beslöt: att bifalla kongressutskottets förslag. Ordförande: Tomas Eneroth

108 Dagordningens punkt 10.5.4 Ta tillvara utvecklingskraften i alla regioner! (Politiska riktlinjer, sidorna 28-30) Dagordningens punkt 15.3 Utlåtanden över motioner som rör området Ta tillvara utvecklingskraften i alla regioner! (Häftena M7, sidorna 42-139 och U7, sidorna 25-51)

Föredragande: Ulrica Messing och Anders Sundström Inledning av Ulrica Messing

Ulrica Messing, partistyrelsens föredragande: Jag ska försöka göra mitt för att bidra till att vi fortsätter att ha ett högt tempo i debatten. Det har också ni bidragit till i och med alla diskussioner som vi har fört från i måndags eftermiddag, då vi hade temagrupper, och fram till i dag. Det har varit mindre och större delegationer. Som ni ser har vi lämnat ett helt nytt förslag till text under vårt stycke Ta till vara utvecklingskraften i alla regioner! Alla delegationer har fått detta förslag till ny text, och ni har haft en chans att läsa det under middagsuppehållet. Det är en rad olika ändringar, och jag har i samråd med ordföranden bestämt att inte läsa alla dem för att spara tid. Men jag vill berätta om det som vi har försökt ta till vara av de diskussioner som kom upp i temagruppen och av de synpunkter som vi har fått nu under veckan. Jag tycker att vi nu har lagt fram ett förslag som speglar de diskussionerna. Vi har försökt förtydliga det gemensamma ansvaret för att hålla ihop landet och det gemensamma ansvaret för att alla delar av landet ska ha en chans till utveckling. Det är tydligare vad sam- hället har för ansvar och roll för att understödja den utveckling som vi alla vill se. Vi har tydliggjort att infrastruktur inte bara handlar om vägar och järnvägar, utan också om IT, post- och kassaservice. Det är grund- läggande frågor, som är avgörande för att vi kan bo och leva på olika platser. Vi har också i det nya förslaget till riktlinjer tydliggjort vikten av lokalt och regionalt engagemang och vilja att ta ansvar. Vi har lyft upp en rad goda exempel på gemensamt ansvar och gemensamt arbete som finns på olika platser i vårt land. Vi har lyft upp den sociala ekonomin, förenings- livet och kooperationen. När ni läser texten så tror jag att ni känner att det stämmer med det som ni har föreslagit till oss under veckan och det som vi kom överens om i temagruppen. Därför avstår jag från att läsa hela texten, eftersom den är ganska lång. (Texten återkommer under förslagsuppräkningen/red. anm.)

109 Debatt Lynn Ljungberg,Skåne: Kamrater! Jag yrkar bifall till motion 895 från Malmö arbetarekommun. Den handlar om företagskörkort. Ett konkur- renskraftigt näringsliv förutsätter en välfärdsmodell som omfattar alla människor. Trygga människor blir skapande människor och individer. Det är först när vi känner trygghet som vi vågar göra det där lilla extra som gör skillnad. Du vågar starta ett eget företag om du vet att ett misslyckande inte raserar familjens försörjning. Du vågar vara nytänkande och kreativ på din arbetsplats om du vet att chefen inte kommer att ge dig sparken på godtyckliga grunder. Trygghet och utveckling förutsätter varandra. Jag hade inte kunnat säga det bättre själv, och det behöver jag inte heller. Det gjorde Göran Persson i tisdags morse. Det som jag just har återgivit skulle mycket väl ha passat in som ett bifall till motionen. Ändå har partistyrelsen yrkat avslag. Chefredaktören för tidningen Justitia skriver så här i det senaste numret: Det håller på att växa fram en ny sorts underklass i Sverige. Det är en grupp av företagare inom serviceyrket, oftast invandrare, som har startat eget för att slippa undan arbetslöshet och hopplöshet. De har det gemensamt att de verkar i en bransch med låg lönsamhet och tuff konkurrens. Arbetsdagarna är långa. Frågan ställs varför ingen bryr sig om hur de här företagarna har det. Chefredaktören spekulerar vidare i om det beror på den traditionella föreställningen att den som startar ett företag får skylla sig själv. Företagarna är inte en homogen grupp som har en medfödd kunskap och förmåga att driva företag. Det krävs legitimation inom sjukvården, och det krävs auktorisation för revisorer, mäklare och skrotare. Vidare krävs speciella körkort för att köra flygplan, tåg och buss, men det krävs inte körkort eller auktorisation för att sköta ett företag.

Christine Axelsson,Skåne: Ordförande, partivänner! Jag är naturligtvis mycket nöjd med Ulrica Messings nya inledningsförslag vad gäller det här stycket. Självfallet yrkar jag bifall till det. Det visar på ett betydligt bättre sätt vad vi menar och vad vi vill med vårt regionalpolitiska arbete. Mitt andra yrkande gäller just sidan 29. Men det handlar inte om regional- parlament, utan det handlar om regionfrågan. Däremot är jag kanske lite mer förvånad över att Ulrica Messing inte vill yrka bifall till mitt nästa förslag, en skrivning som jag vill ha in på sidan 30. De båda meningarna är föranledda av de skrivningar som finns i den nyligen presenterade infrastrukturpropositionen, där det föreslås en centralisering av planering och beslut vad gäller järnvägssatsningarna. För att poängtera att hänsyn måste tas till regionala planeringsbehov vidhåller vi de båda yrkandena.

Hans Ekström, Södermanland: Ordförande, kamrater! Jag yrkar bifall till partistyrelsens reviderade förslag och drar tillbaka mitt yrkande om att 110 skicka det här stycket till program- och redaktionsutskottet. Anledningen till att jag står här i talarstolen är motion 875 från sju partidistrikt som lämnats in och som finns med i era handlingar. Motionen handlar om en större rörlighet för människor, om den regionförstoring som vi i dag ser – om en förändring av människors sätt att leva; vi ser att människor söker en scen för sitt liv innebärande att man kan arbeta på ett ställe och bo på ett annat. Denna regionförstoring ger en ekonomisk tillväxt, enligt alla experter. Den underlättar också en omställning för orter som hamnar i kris. Vi måste bejaka och underlätta denna utveckling, på alla politiska nivåer. Det handlar om människors rätt att välja var man ska ha sjukvård eller var man ska gå i gymnasieskolan. Det handlar om att Axel Oxenstierna inte får sätta biljettpriset för bussresan, som ju sker i dag. Med dagens lagstiftning är det inte vi som bestämmer busspriserna; vi låter 1634 års regeringsform bestämma busspriset. Jag tycker inte att vi kan ha den situationen. I stället måste vi se till att våra regioner klarar sig i den ökande internationella konkurrensen. Därför måste vi se till att regionerna utvecklas på ett positivt sätt.

Anders Lindström, Dalarna: Ordförande, partivänner! Jag drar tillbaka mitt yrkande och vill tacka föredraganden för svaret. Med detta yrkar jag bifall till partistyrelsens tilläggstext i riktlinjerna på sidan 29, rad 31.

Jan-Olof Larsson,Bohuslän: Kongressdeltagare! Det finns motioner där man tar upp finansieringsproblematiken när det gäller investeringar i våra vägar och järnvägar. Partistyrelsen ställer sig i sitt utlåtande positiv till partnerskap med näringslivet för att klara kommande utmaningar i en begränsad statsbudget. Problemet är att detta inte syns i den nyligen framlagda långsiktiga infrastrukturplanen. Det gör mig orolig. Jag är djupt bekymrad över att standarden på våra vägar till och från de större stråken skjuts på framtiden. Tar vi inte hjälp av näringslivet till vägar där de kan ha intressen kommer pengarna aldrig att räcka till att klara den nödvändiga utbyggnad som jag ser framför mig. Själv kommer jag från Bohuslän. Där, liksom längs Sveriges övriga kuster, dör havsbottnarna av övergödning. Jag är rädd att näringslivet kring våra kuster, till skillnad från havsbottnarna, kommer att dö av näringsbrist när företag måste flytta därför att kommunikationerna inte är tillräckligt bra. Vi behöver därför ett besked från partistyrelsens före- dragande på en principiellt avgörande punkt: Är partiet i regeringsställ- ning berett att medverka till några investeringsprojekt i partnerskap med näringslivet? Oavsett svaret på frågan förväntar jag mig att en socialdemokratisk regering är beredd att pröva de ekonomiska ramarna för nyinvesteringar till våra vägar när de långsiktiga investeringsplanerna om ett par år ska fastställas.

111 Sonia Landin, Gotland: Ordförande, partikamrater! På sidan 30 i riktlinjerna finns avsnittet ”Vi ska bygga ett transportsystem för framtiden”. Eftersom vägen till och från Gotland inte nämndes i riktlinjerna ville vi redan under temadiskussionen få in en socialdemokratisk inriktning i fråga om Gotlandstrafiken. Vi ville ha in färjetrafiken och betona säker- heten i vårt transportsystem. Partistyrelsen har gått oss till mötes. En mening som vi är mycket nöjda med lyder: ”Ska vi kunna hålla samman vårt långa land och hela befolkningen behövs säkra och snabba transporter på väg och järnväg, med flyg och i färjetrafik till rimliga priser.” Partistyrelsen och Anders Sundström har alltså gått oss till mötes. Vi är väldigt tacksamma för det. Tillägget är faktiskt både bättre och starkare än vårt förslag. Med detta drar vi tillbaka vårt eget yrkande.

Kaj Berntsson, Halland: Partivänner! Det gäller motion 849 från Varbergs arbetarekommun. Motionen har fyra attsatser. Svaret på motionen är ungefär som att växa upp med Putte Kock – etta, tvåa och gardering med kryss. Alla instrumenten finns nämligen med. Att motionen har landat i politiskt minerad mark är känt också för mig. Såvitt jag förstår vill man i alla fall att den sista attsatsen ska anses besvarad – den har inte blivit avslagen. Attsats fyra handlar om att påbörja en översyn av strukturen för statliga myndigheter. Det hela är väldigt spännande. När tillväxtavtalen skulle sättas i sjön, alltså innan propositionen skrevs, var det inte så som Ulrica Messing sade här nyss, nämligen att länsstyrelsen skulle ha taktpinnen. Vi i Halland har haft det som vi vid det tillfället bestämde oss för, nämligen ett underifrånperspektiv. Kommunerna i Halland skulle ha taktpinnen för att utveckla tillväxtavtalen. Den senaste skapelsen med Arbetsmarknadsstyrelsen är, tycker jag, ett köttben till landshövdingarna i landet för att de ska sitta som ordförande i styrelserna, något som vi bör komma bort från om vi nu ska leva upp till detta med regional utveckling grundad på ett underifrånperspektiv. Jag ställer alltså upp på det svar som motionen fått.

Martin Noréhn, Västerbotten: Jag drar tillbaka mitt förslag eftersom jag fått in ordagrant vad jag ville i riktlinjerna. Det är roligt! Nu är det, skulle jag vilja säga, ett måldokument. Från början var riktlinjerna ganska detal- jerade. Nu handlar de om vad vi vill. Det är en bra skrivning för att göra ett rundare Sverige, så jag yrkar bifall till det förslag som vi fått i våra händer – precis så som det ser ut.

Erik Persson,Skåne: Partivänner! Jag yrkar bifall till motion 888 samt till mitt förslag, innebärande följande text i riktlinjerna: ”En satsning på nationell och internationell trafik med höghastighetståg är angelägen.” Tyvärr hade jag inte möjlighet att vara med i temagruppen och att föra fram detta där, men jag har för flera dagar sedan lämnat in mitt förslag.

112 Sverige och det svenska industrisamhället har växt fram under 1900- talet, till stor del under socialdemokratiska regeringar. Under detta århundrade har det skett stora satsningar på järnvägar och vägar. Det har bidragit till den välfärd som vi haft och har. Men nu tror jag att det är dags att göra en ny framtidssatsning, en satsning på nya moderna tåg i Sverige och till utlandet. Det handlar om att satsa på så kallade höghas- tighetståg som gör att man kan tillryggalägga ganska långa sträckor på väldigt kort tid; man kan till och med konkurrera med flyget, både inri- kes och utrikes. Jag tror att det är viktigt att göra en sådan här satsning. Det är inget nytt. Man gör det nere på kontinenten. Det här finns i Tyskland, Frankrike och Italien. Jag tror att det är dags för Sverige att börja tänka i de banorna och menar att det är viktigt att skriva in detta i riktlinjerna. Dessutom handlar det också om en stor satsning på miljön, på miljövänliga kommunikationer. Detta kommer att göra att fler tar tåget i stället för flyget. Fler kommer att ta tåget i stället för bilen och så vidare. Jag yrkar bifall till mitt förslag.

Tommy Edenholm, Halland: Herr ordförande, partivänner! Jag tycker inte att vi fortsatt kan acceptera det faktum att kommuner i Sverige i dag har stora problem med befolkningsökning, samtidigt som ännu fler kommuner har problem med befolkningsminskning, utan att ha en övergri- pande strategi fullt ut. Vi måste försöka utveckla vår politik så att de problem som i dag finns inte växer oss alla över huvudet. Detta är, som jag ser det, ett av de i dag största hoten mot vår gemensamma välfärd. I Hallandsdelegationen har vi med stor glädje tagit emot det förslag till skrivningar i de politiska riktlinjerna som framförts av Christine Axelsson, Skånedelegationen – ett förslag som vi naturligtvis tillstyrker och som partistyrelsen gått med på. Jag yrkar även bifall till de förslag till änd- ringar som Christine Axelsson och Skånedelegationen i yrkandet inte fått tillgodosedda. Partistyrelsen sade tidigare i dag genom Ulrica Messing att nationella intressen måste bli bättre på att ta ett regionalt ansvar – mycket bra! Men vi måste även sy ihop det hela från det andra hållet. Kommunala intressen måste bli bättre på att ta ett regionalt ansvar för att överblicka kommunala problem.

Lars Wegendal,Kronoberg: Ordförande, partivänner! Jag börjar med att dra tillbaka ett yrkande som ursprungligen gällde sidan 29, rad 31, om industriella utvecklingscentra. Detta förslag har tillgodosetts i den nya texten. Det arbetssätt som vi haft visar på att det är ett klokt arbetssätt. Temagruppens synpunkter har i allra högsta grad varit tillfredsställande. Vidare är jag glad över de tydliga formuleringarna kring det kommunala

113 utjämningssystemet. Hade vi inte haft det, skulle vi inte ha kunnat bedriva en välfärdspolitik värd namnet i de mindre och medelstora kommunerna. En skönhetsfläck finns dock. I det ursprungliga förslaget ville jag ha in en skrivning på sidan 29, rad 14: ”Inte minst måste situationen i de mindre tätorterna i hela landet uppmärksammas.” Detta bygger på befintlig statistik över den regionala utvecklingen och på hur det ser ut i det avseendet. I det nya förslaget skulle jag vilja ha in det i texten efter det som sägs om att det krävs särskilda åtgärder och insatser i olika landsändar för att ta till vara denna utvecklingskraft.

Agneta Lindström-Berg, Västerbotten: Ordförande, kamrater! Jag yrkar bifall till motion 862:3, ”att överföringen av allmänna vägar till enskilda stoppas”. Vägar, järnvägar, post och annan samhällsservice ska samhället – inte enskilda medborgare, kommuner eller vägföreningar – stå för. Hemma i Västerbotten är man i många kommuner fruktansvärt upprörd över BREV-utredningen, som ju varit ute på remiss, och över utredarens förslag. Min hemkommun, Vilhelmina kommun, är den kommun som drabbas hårdast i Västerbottens län. Mer än hälften av vägarna i vårt vägnät kommer att bli enskilda vägar om förslaget går igenom. Omräknat per person i min hemkommun blir det 116 meter väg per person – väg där det ska snöröjas, dikas och rustas. Vem ska göra det? Vi kommer aldrig att kunna tvinga folk att bilda av vägföreningar och sköta det hela på egen hand. Det blir i stället en övervältring på kommunen. Hela Sverige ska leva! Men går det när man hackar sönder vägarna på det här sättet? Många i denna sal använder våra vägar under sommaren eller under vintersäsongen som turister. Boende använder vägarna, liksom hemtjänst, post, brandkår och ambulans. Dessutom använder skogs- bruket – detta är mycket viktigt – vägarna. Skrota alltså delar av BREV- utredningen – jag vädjar!

Peter Lindroth,Skaraborg: Herr ordförande, partivänner! Med glädje kan man läsa det ändringsförslag som kom från Ulrica Messing här på eftermiddagen. Hon har tagit mycket stor hänsyn till framförda synpunkter. Dock vill vi på Skaraborgsbänken säga att vi står bakom de yrkanden som Christine Axelsson framfört avseende sidan 30, raderna 16 respektive 20, i förslaget till riktlinjer. Vi yrkar bifall till Christine Axelssons yrkande här tidigare.

Jonas Nygren,Skåne: Herr ordförande, partikamrater! Jag har två yrkanden, även om bara ett finns på min talarlapp. Jag yrkar bifall till dels Erik Perssons ändringsförslag, dels motion 877. Båda innebär möjligheter att bygga ett mer miljövänligt transportsystem och att skapa förutsättningar

114 för att järnvägen kan bli ett realistiskt alternativ till bil, lastbilstranspor- ter och flyg. På lång sikt gynnar detta vår miljö. Det viktiga är miljö- argumenten. Dessutom är det nog ekonomiskt lönsamt att satsa på att få en god järnvägsstruktur innebärande att vi faktiskt kan minska belast- ningen på våra flygplatser och i luften och på lång sikt även undvika stockningar på våra vägar. Bil- och lastbilstrafiken tenderar ju att öka. Vidare är det viktigt att vi får en möjlighet att binda samman det svenska järnvägssystemet med övriga Europas.

Robert Mörk,Örebro län: Ordförande, kongressledamöter! Jag yrkar bifall till motion 905 – väl medveten om att vi inte kan korrigera texten i motionerna. Jag har förstått att det kan uppfattas som splittrande om vi har ett landsbygdspolitiskt program, precis som om vi skulle ha ett storstadspolitiskt program. Det är dock viktigt att vi får olika verktyg att jobba med i olika delar av landet. Syftet är naturligtvis inte att splittra oss, utan den regionalpolitik som vi ska föra ska vara sammanhållen. Jag har också yrkat på ett ändringsförslag beträffande den nya skrivning som finns, efter avsnittet Ta tillvara utvecklingskraften i alla regioner. På tredje raden, efter ”denna utvecklingskraft”, vill jag att det ska stå: ”Dessa åtgärder och insatser ska utformas för att vara tydliga verktyg för utvecklingsarbetet.” Det här är ett tydligt verktyg. Jag vill att den regionalpolitiska propositionen och infrastrukturpropositionen i framtiden ska användas och anpassas till vår basorganisation; detta för att kunna jobba aktivt ute i för- eningslivet. Vi ska inte låta de här frågorna bli enbart centerns, utan de är även socialdemokraternas!

Elisabeth Bramfeldt,Norrbotten: Partikamrater! Ett Sverige i samman- hållning och utveckling, storstad och glesbygd hand i hand – visst känns det rätt! Låt det inte bara bli en vision, utan låt det också bli verklighet – det är här och nu det avgörs! Norrbotten och många andra regioner i landet har det mycket svårt trots tillväxten. Den pågående avvecklingen av stora delar av Sverige kan inte accepteras, utan det är en viktig angelägenhet för alla socialdemokrater att hålla ihop hela partiet och hela landet, att kunna se helheten – alla bär vi det ansvaret! En viktig åtgärd för att hejda den negativa utvecklingen är otvivelak- tigt tillgängligheten till högskoleutbildning, både på distans och decen- traliserat, och att det vilar på likvärdiga villkor; därav mitt tilläggsyrkande beträffande sidan 29, rad 35: ”En kraftigt utbyggd distansutbildning och decentraliserad utbildning är också en viktig förutsättning för utvecklingen i många regioner.” Med en sådan skrivning ökar möjligheterna för arbetarbarn i glesbygd att höja sin kompetens.

115 Den här kongressens beslut är så oändligt viktiga, liksom att vi socialdemokrater håller ihop och bedriver en regionalpolitik värd namnet och som upplevs som rättvis. Jag vill lämna den här kongressen med Norrbottendelegationen och er med så mycket i bagaget att en miss- nöjespolitiker som Lars Törnman upplevs som överflödig.

Jörgen Oskarsson,Östergötland: Det är bra skrivningar i partistyrelsens förslag till riktlinjer när det gäller sidan 30, raderna 10-30, och jag yrkar bifall i det sammanhanget. Det är en bra utgångspunkt när vi ska bygga ett transportsystem som håller för framtiden. Man kan i skrivningarna tolka in en trestegsmodell. För det första handlar det om att ta igen eftersatt underhåll. Detta är viktigt. Om vi inte klarar av att ta hand om det vi har, blir det väldigt svårt att förklara var- för vi ska satsa på nya projekt. För det andra handlar det om att genom- föra politiskt utlovade projekt. Detta betraktar jag som lika viktigt. Det är svårt för staten att återkomma till de kommuner där man finansiellt har havererat projekt som varit fullt framme i planeringsprocessen – en trovärdighetsfråga. För det tredje handlar det om att ta itu med de stra- tegiska nysatsningar som vi behöver för att det här landet ska behålla sina konkurrensfördelar. Där är det väldigt viktigt att vi klarar av att förklara varför vi vill göra de här satsningarna. Infrastruktur som sådan har inget egenvärde, utan det handlar om de fördelar som skapas. Jag tror inte att man kan säga till människor att det här är till för att utvidga arbets- marknadsområden; det är alldeles för byråkratiskt. För att människors vardag ska fungera, och också för att det goda livet ska finnas, ska man klara resor till daghem och arbete och inte behöva byta bostadsort bara därför att man jobblös. Detta förstår människor. Men det finns gott om exempel i detta land på infrastrukturprojekt som havererat just därför att man inte har lyckats förklara vad de är till för. Vidare yrkar jag bifall till tilläggsförslaget från Erik Persson,Skåne, angående en internationell tågpendel.

Mats Johansson,Blekinge: Kongresskamrater! Kvällens debatt beskrivs i medierna lite föraktfullt som hembygdens dag. Jag måste säga att den beskrivningen irriterar mig en del. För mig och många andra är dessa frå- gor faktiskt avgörande frågor. För mig som ombud för Blekinge är det en självklarhet att engagera sig i ämnet. Vi har under de senaste åren gjort en resa, en resa från massarbetslös- het till en framtidsarbetsmarknad. Nycklarna till denna framgång har varit ett starkt samspel mellan kommunerna, staten och näringslivet. Den enskilt viktigaste delen av vår framgång är etableringen av en högskola i vårt län. Dock känner vi nu, liksom andra, av lågkonjunkturen. Men den underliggande trenden, förändringen av vår arbetsmarknad, ligger fast. Nu vill vi gå vidare. Vår regions utveckling inom IT och Östersjöarbetet är av nationell betydelse. Vi är beredda att fortsätta den regionala mobi- 116 liseringen. Av betydelse för hela landet är att det krävs ett fortsatt starkt engagemang från staten. Det gäller inte bara oss i Blekinge utan många delar av landet. Det handlar om infrastruktur, vägar och järnvägar. Det handlar om att högskolan måste bli ett universitet. Det handlar om en framsynt Öster- sjöpolitik. Det handlar om en stark kommunalekonomisk utjämning. Vi tycker att de nu presenterade riktlinjerna visar en tydlig inriktning i det här sammanhanget. De ligger till grund för lagda propositioner. Vi menar att det nu är upp till riksdag och regering samt, framför allt, de statliga verken att fylla detta med ett konkret innehåll. I det perspektivet ser vi fram emot ett Sverige där olika delar ska utvecklas och där tillväx- ten blir något som hela landet kan se också i framtiden. Jag yrkar bifall till partistyrelsens reviderade förslag.

Hans Stenberg, Västernorrland: Ordförande, partivänner! Den utredning som Agneta Lindström-Berg tidigare pratade om och som gäller enskilda vägar är för närvarande ute på remiss. Utredningen har väckt mycket oro runtom i landet. Det som oroar är förslaget om att omvandla ett stort antal allmänna vägar till enskilda vägar. Detta har naturligtvis lett till omfattande protester, och många är de som krävt att utredningen ska slängas i papperskorgen. I motion 862:3 från Ånge arbetarekommun krävs att överföringen av allmänna vägar till enskilda vägar stoppas. Jag har full förståelse för den oro som människor känner och instämmer i att man inte bör genomföra den omfattande omvandling av allmänna vägar till enskilda vägar som utredningen föreslår. Däremot vore det fel att slå fast att inga allmänna vägar alls ska kunna omvandlas till enskilda vägar. Det måste alltid gå att genomföra justeringar av vilka vägar som ska vara allmänna vägar och vilka vägar som ska vara enskilda vägar. Sådana justeringar har vi ju alltid gjort när trafikmönster ändras, och det kommer också i framtiden att behöva göras justeringar, åt båda hållen. Jag ställer, som sagt, inte upp på utredningens förslag om att omvandla ett mycket stort antal allmänna vägar till enskilda vägar. Som jag tolkar saken är anledningen till att partistyrelsen inte vill yrka bifall till motionen – förslaget är ju att den ska anses besvarad – att utredningen också innehåller en rad andra förslag väl värda en seriös remissbehandling. Hade utredningen handlat enbart om att göra allmänna vägar till enskilda vägar skulle jag – och, tror jag, också partistyrelsen – ha kunnat instämma i motionsyrkandet. Men som läget är nu är nog det bästa att låta den demokratiska processen med remissarbetet fortsätta. Det ger oss en möjlighet att ta ett helhetsgrepp om regelverket för de enskilda vägarna. Därför yrkar jag bifall till partistyrelsens utlåtande.

Erik Magnusson, Jämtland: Herr ordförande! Först vill jag tacka för det fina samspel som partistyrelsen visat gentemot oss ombud. Det gör att jag direkt kan säga att jag yrkar bifall till det förslag som lagts fram. 117 Vi lever i ett land med enorma skillnader – i ett stort och avlångt land med väldigt skilda förutsättningar. Vad vi nu upplever är, som jag ser saken, det första praktiska testet av det partiprogram som vi beslutade om tidigare i veckan. Såvitt jag förstår ser det ut att fungera i praktiken; vi är beredda att utveckla Sverige tillsammans!

Lena Segerberg,Kalmar län: Ordförande, partikamrater! Det gäller ett tilläggsyrkande om att regionalpolitiska infrastrukturmedel ska kunna användas till alla transportsystem. Lämpligaste stället är sidan 30, och i nya texten efter ”till rimliga priser”. Infrastrukturen är i dag både ett nationellt och ett regionalt problem och handlar om alla transportsystem. Många regioner skulle få bättre utvecklingsmöjligheter vad gäller arbetsmarknad, utbildning och bekväma resor vid arbetspendling om infrastrukturen förbättrades. Det handlar om så kallad regionförstoring, om att knyta ihop olika geografiska områden bland annat för att kunna arbeta och bo på olika orter, vilket tidigare berörts här. Vid inflyttning till kommuner är det oftast sådant man tittar på, oavsett om det är en privatperson eller om det är ett företag som kommer för etablering. Som exempel kan nämnas min hemkommun, Västerviks kommun, där vi har en fin boendemiljö men inte tillräckligt med arbets- tillfällen. Vi har cirka elva mil till Linköping respektive Norrköping, de orter som ligger närmast vad gäller både arbeten och högskolor. Kollektivt tar det mig två timmar att färdas. Ska man arbetspendla är det helt oacceptabelt. Så ser det ut i många regioner i dag. Det är positivt att man via infrastrukturpropositionen kommer att göra stora satsningar på vägar och järnvägar, men i dag har vi regionalt vissa medel där vi lokalt kan påverka vilka vägar som vi ska satsa på. Detta gäl- ler dock enbart vägarna. Vi i Kalmar län vill att dessa pengar ska kunna användas till alla transportsystem, exempelvis flyget och järnvägen. För övrigt yrkar vi bifall till Ulrica Messings nya text, till tilläggsförsla- get från Anders Lindström, Dalarna, och till Christine Axelssons tilläggs- yrkande.

Kristina Jonsson, Södermanland: Kamrater! Jag har hört att det är ganska ont om bostäder i Stockholm, men det finns en hel del bra jobb där. I Vingåker i västra Södermanland där jag bor är det tvärtom. I dessa dagar är det ganska ont om bra jobb, men vi har mycket gott om billiga och bra bostäder – ganska nära Stockholm. Om vägarna är bra reser man på drygt en timme mellan jobb och bostad. Om sedan tågen också börjar stanna vid stationerna utmed Västra stambanan kan man få knappt en timmes resa mellan bostad och jobb. Där ser man hur bra det kan bli om vi samarbetar. Om infrastrukturen fungerar kan hela Sverige få leva. Jag yrkar bifall till det ursprungliga förslaget avseende sidan 30 i för- slaget till riktlinjer. Förmodligen ska det här stycket skickas till program- och redaktionsutskottet, men jag antar att andemeningen blir densamma. 118 Alltså yrkar jag bifall till det stycke som börjar med ”Vi ska bygga ett transportsystem för framtiden.”

Ewa Lindstrand, Västernorrland: Ordförande, partikamrater! Jag yrkar bifall till motion 892. Regionalpolitiska stöd – ja! Regionalpolitiska stöd till företag utan kollektivavtal – nej! Vissa delar av vårt land ingår i de stödområden som ger möjligheter att via regionalpolitiska bidrag skapa sysselsättning och som gynnar nya företagsetableringar. Jag avser inte stöd till småföretagare eller familje- företag, utan jag avser stöd till ganska stora företag – utländska, amerikanska, företag – som ser en chans att komma hit och i stora delar av vårt land starta upp sina företag genom de här regionalpolitiska stöden. Via Nutek erhålls både stora ekonomiska bidrag och förmånliga lån utan några som helst personalpolitiska krav. Bidrag beviljas utan krav på anständiga anställningsvillkor och kollektivavtal. Detta är inte acceptabelt. Inte heller är det rätt från konkurrensvillkorssynpunkt. I realiteten kan alltså företag som subventioneras via regionalpolitiska bidrag utan krav på kollektivavtal vinna upphandlingar över seriösa företag med kollektivavtal. Beivrande av lönedumpning med hjälp av skattemedel hör inte hemma i socialdemokratisk politik. Jag yrkar, som sagt, bifall till motion 892. Vidare yrkar jag avslag på yrkandena från Christine Axelsson,Skåne, med flera.

Anders Mikaelsson, Västernorrland: Ordförande, partikamrater! Jag har skrivit en motion som handlar om överförandet av allmänna vägar till enskilda vägar. Det råder stor oro ute i bygderna kring detta. Alldeles nyss hörde vi partistyrelseledamoten Hans Stenberg förklara varför man föreslår att motionen ska anses besvarad. Det räcker inte. Människor är lika oroliga. Vi har väldigt många vägar i den region som jag kommer från, Västernorrland – vägar som kommer att bli överförda till systemet med enskilda vägar; detta på grund av att de är lite utnyttjade. Dock bor det människor utefter de här vägarna, och dessa människor kommer att drabbas av mycket stora kostnader när vägarna blir enskilda vägar. Det handlar om 150 miljoner kronor som staten tänker spara in på denna åtgärd. Jag vill inte se en sådan utveckling. Dock vet jag att vägar kan, och måste, upphöra som allmänna vägar på orter där inga människor bor utefter vägen. Men den här frågan är ute på remiss, och den bästa remissinstans som vi kan ha är en partikongress. Jag vädjar till er kongressombud att stödja min attsats om att överföringen av allmänna vägar till enskilda vägar stoppas.

Lars Ericsson,Stockholms län: Moderaterna – inte minst i Storstock- holmsregionen men även på riksplanet – anklagar socialdemokratin för 119 storstadsfientlighet och för en avsaknad av storstadspolitik. Vi socialdemokrater i Stockholmsregionen hävdar förstås motsatsen, och det tror jag att de flesta, om inte alla, i den här salen också gör. Med näbbar och klor försvarar vi den skatteutjämning som moderaterna vill avveckla och återföra till Danderyds, Lidingös och Carl Cederschiölds skattesänkar- gäng. Vi hävdar i stället att skatteutjämningen är central och viktig för en fördelning mellan fattiga och rika kommuner. Vi gör det i insikten om att välfärden och de goda livsbetingelserna måste omfatta hela vårt land. Vi framhåller vikten av att Sverige mår bättre om klyftor mellan olika landsändar minskar, inte ökar. På gator och torg tecknar vi bilden av den cyniska Sverigesyn som moderaterna har. I deras framtidsvision finns det inte plats för någon politik för minskade klyftor mellan människor i vårt land. Vi kommer att fortsätta den här fighten. Jag oroas av de tudel- ningstendenser som finns i Sverige. Samtidigt växer också rädslan för de hotbilder i form av bostadsbrist och kommunikationskollaps med ökande stress bland människor som är en verklighet för oss i Stockholms- regionen. Jag tänker också på den betydelse som storstadsregionerna har för Sveriges tillväxt. Vi har i den här debatten känt att det funnits ett lite för otydligt storstadsperspektiv i problembeskrivningen. Vi tycker att det har blivit mycket bättre. Därför vill jag dra tillbaka förslagen med krav från östra Mälardalen och yrkar bifall till förslagen från Christine Axelsson, Skåne.

Anders Lago,Stockholms län: Det finns inom partiet en bred samstäm- mighet kring att hela Sverige ska leva, att tillväxten ska spridas och att det behövs en utjämning mellan landets kommuner. För att det här ska vara möjligt att genomföra måste vi också vara överens om att inte hämma tillväxten där den går bra. Ingen tjänar på att företagsflytt och varsel sprids till städer och områden som har en bra utveckling. Det behövs tvärtom insatser för att stimulera tillväxt både där tillväxten är god och där den är svag. Jag är därför glad över att partistyrelsen har gjort nya tillägg till riktlinjerna. I partistyrelsens förslag sägs att det behövs skilda åtgärder och insatser i olika landsändar. Jag, som kommer från Södertälje i den södra delen av Stockholms län, kan konstatera att det förutom detta också behövs skilda insatser inom en storstadsregion som vår. Skillnaderna i inkomst och levnadsvillkor mellan de södra och de norra delarna av Stockholms län är troligen större än skillnaderna mellan olika delar av det övriga Sverige. Det behövs därför en bostadspolitik som både bidrar till tillväxt och till utjämning av de stora skillnaderna mellan kommunerna i storstadsom- rådena. För att vinna valet 2002 måste vi vinna slaget om storstäderna. I dag kallar moderaterna oss socialdemokrater storstadsfientliga. Med förslaget

120 till riktlinjer för en tillväxtpolitik både för storstäderna och för landet i övrigt kan vi ta död på moderaternas kritik.

Caterina Franceschi, Göteborg: Jag hade förberett ett långt tal om skillnaderna i storstäderna, att man där har både brist på arbetskraft och hög arbetslöshet, både brist på bostäder och stor segregation, Men nu har Ulrica Messing redan skrivit in detta i det nya förslaget, så jag yrkar där- för bifall till det. Ulrica Messing glömde dock frågan om infrastrukturen, och jag yrkar därför fortfarande bifall till de två tilläggsförslagen på sidan 30, rad 16 och på sidan 30, rad 20 som även Christine Axelsson har yrkat bifall till.

Stefan Hedin, Gävleborg: Med bättre och snabbare kommunikationer växer arbetsmarknadsregionerna i Sverige, och det är bra, men som flera har påtalat har vi fortfarande stora klyftor i landet. Tillväxten är inte jämnt fördelad i landet och mellan regionerna. För att hela Sverige ska överleva krävs det en regionalpolitik som vi alla kan ställa oss bakom, och jag tycker att vi nu har en sådan. Talare från alla delar av landet har nu konstaterat att vi har en regionalpolitik som samtliga kan ställa sig bakom, och jag tycker att det känns bra. Med dessa riktlinjer som kompass kan vi faktiskt låta idérikedomen och skaparkraften i alla landsändar – och även i olika delar av regioner, Anders Lago – bidra till den utveckling som vi så väl behöver i hela landet. Jag vill tacka partistyrelsens föredragande med flera för ett bra arbete under kongressen och yrkar bifall till de föreslagna riktlinjerna.

Jörgen Danielsson, Södermanland: Jag yrkar bifall till motion 895. Jag har en kortare tid arbetat inom Hotell- och Restauranganställdas område och även varit aktiv inom förbundet. Jag kommer i det perspektivet att argumentera för varför jag anser att motion 895 ska bifallas. När man går in på en restaurang någonstans i Sverige vet man oftast inte om personalen jobbar svart, hur personalen behandlas, om det finns kollektivavtal och försäkringar, vem som äger restaurangen och vilken erfarenhet ägaren har av att driva en restaurang. Betalar han skatt, betalar han moms, och hur tar han hand om maten? I tidningen Svensk Hotellrevy har gjorts en uppskattning av hur verkligheten ser ut när det gäller moms och skatt. På Sveavägen finns på en kilometer 14 restauranger, som varje år betalar in 2 miljoner kronor för lite i skatt. Man uppskattar att motsvarande summa i samhället i stort är 10 miljarder svenska kronor. Vi kräver är att det ska tas fram en grundläggande utbildning för före- tagare och att det ska utfärdas körkort för företagare. Partistyrelsen instämmer i att okunskap kan vara en anledning till diskriminering och brott mot lag eller avtal på arbetsmarknaden, men man tycker att lös- ningen är att ett starkt fack ska ta ansvar för detta. Hur ska man lösa pro- 121 blemet att man inom restaurangbranschen ofta byter ägare var tredje månad? Hur ska facket klara det? Är det facket som ska ta hand om utbildningen?

Roger Mogert,Stockholm: Jag yrkar bifall till motion 904, som handlar om offentlig upphandling, konkurrens på lika villkor och löntagarnas rät- tigheter. Konkret gäller det tre saker. För det första handlar det om rät- ten att träffa kollektivavtal vid offentlig upphandling. Det är i dag faktiskt inte tillåtet i Sverige. Det beror inte, som man ibland får höra, på EU-direktiv utan på svensk lag stiftad av den svenska riksdagen. Detta är en oerhört central fråga dels för att vi ska kunna få konkurrens på lika villkor vid upphandlingarna, dels för löntagarnas sociala rättigheter. För det andra handlar det om de fackliga organisationernas rätt att vara med i hela upphandlingsprocessen, från framtagandet av underlaget till den slutgiltiga utformningen. Eller som det står i det nya partiprogrammet: ”varje människas rätt att som löntagare påverka produktionens inriktning”. Jag tycker att det skulle vara jättebra om vi antog denna konkreta skrivning i partiprogrammet. För det tredje handlar det om MBL och oseriösa företag. Samma bör gälla vid offentlig upphandling som vid privat upphandling. Partistyrelsen svarar märkligt nog att så är fallet och att det är bra. Men de av er som av någon anledning har tillbringat en sen vinterkväll med MBL vet att det i 38 § stadgas att MBL inte gäller vid upphandling enligt lagen offentlig upphandling. Om partistyrelsen nu tycker att det är bra att MBL ska gälla, vore det bra om den också yrkade bifall till motionens förslag, så att det sedan kan gå igenom i praktiken.

Per Eriksson,Norra Älvsborg: Jag har inget eget yrkande i den här frågan, men jag känner ändå att det är viktigt att berätta om hur det fungerar i vår del av landet. Jag har ingen svårighet att ställa mig bakom beskriv- ningarna i riktlinjerna. Jag som kommer från lilla Bengtsfors i Dalsland har daglig erfarenhet av detta. Jag blev personligen berörd när servett- fabriken i Skåpafors i mars lade ut ett stort varsel. Min mor blev av med jobbet när Lear Corporation för några år sedan på ett skamligt sätt slog igen sin bilfabrik. Varsel, nedläggningar och konkurser har blivit vardagsmat i Dalsland, med många personliga tragedier som följd. I dag är den öppna arbetslös- heten i Dalsland fyra gånger högre än för ett år sedan. I Bengtsfors kommun har vi tappat mer än 1 200 arbetstillfällen de senaste två åren. Jag gick i dag in på Arbetsförmedlingens hemsida och fick uppgiften att det i hela Dalsland finns 34 lediga jobb att söka. I riktlinjerna slår partistyrelsen fast att staten alltid måste vara beredd att sätta in riktade insatser för regioner med särskilda svårigheter. Partistyrelsen betonar också det lokala och regionala inflytandet när till- 122 växtpolitiken ska utformas. Utmaningen är given: Det måste till satsningar för att skapa förutsättningar för att med regionens hjälp kunna återskapa de arbetstillfällen som under kort tid har gått förlorade. Staten har ett stort ansvar för att vara pådrivare och påskyndare vad avser regional utveckling. Alla goda krafter måste agera skyndsamt för att utflytt- ningen inte ska öka ännu mer dramatiskt i våra berörda kommuner, speciellt bland ungdomarna. En ny delegation kommer enligt tillväxtpropositionen att inrättas för bland annat Dalsland, Värmland och Bergslagen. Det är ett bra initiativ, men det är oskrivet vilka befogenheter och resurser denna delegation har. Partistyrelsen skriver också att villkoren för företagare ska vara goda i hela landet. För företagen i Dalsland i allmänhet och särskilt skogs- näringen är det viktigt med bra vägar.

Ulrica Messing, partistyrelsens föredragande: Flera talare har sagt att det är ett stort gemensamt problem att det föds så få barn. Detta märker vi på många sätt. Det är också ett stort gemensamt problem att befolk- ningsstrukturen är så olika i olika delar av landet. Befolkningen sjunker ibland, och på en del platser har man rent av en överhettning. Eftersom vi har haft en snabb debatt tänker jag ta tre minuter i anspråk för att berätta en rolig historia. Jag var en gång med på en prisutdelning där Mark Levengood var konferencier. Han är ju väldigt skicklig som konferencier. Man skulle dela ut ett pris till årets fotograf, och prisutdelare var Lennart Nilsson. Jag tror att de flesta av oss någon gång antingen har köpt hans böcker där man kan se vägen från en spermie till det färdiga fostret, eller sett hans filmer på TV, där han på ett otroligt åskådligt sätt visar hur livet kommer till. När Lennart Nilsson kom upp på scenen för att dela ut priset till årets fotograf berättade Mark Levengood att Lennart och han föregående vecka varit på en gemensam middag. På Mark Levengoods ena sida hade Lennart suttit, och på den andra sidan hade operasångerskan Birgit Nilsson suttit. Under samtalet lutade sig Lennart Nilsson fram mot Birgit Nilsson och sade: ”Tänk, alla dessa toner som du har tagit och alla de arior som du har sjungit! Det skulle vara intressant att se hur dina stämband fungerar då du arbetar, och det skulle vara fantastiskt att få filma dem.” Då funderade Birgit Nilsson en liten stund och sade sedan till Lennart Nilsson:”Åh nej, nej, nej! Jag vet minsann var du har varit med den kame- ran!” Jag ska nu kommentera de yrkanden som finns kvar. Jag vill först kontrollera att det är rätt uppfattat att de av er som ställde sig bakom de änd- ringsförslag som Christine Axelsson lagt fram på sidan 28 liksom hon har dragit tillbaka dessa förslag till förmån för den text som vi presenterat under middagsrasten. Så är tydligen fallet. Christine har dessutom tillsammans med många andra talare kommen- terat förslag till ändringar på sidan 30, raderna 16 respektive 20. Vi har 123 envist argumenterat för avslag på dessa. Vi menar att det redan i dag finns en möjlighet och till och med en skyldighet att samverka kring beslutsprocessen när det gäller infrastruktur på lokal och regional nivå. Vi ger dessutom Banverket och Vägverket nu via regleringsbreven i uppdrag att medverka i den planeringen. Jag har dock förstått den oro som ni har gett uttryck för. Ni vittnar själva om att det verkar lite svalt. Jag är därför beredd att ändra mig och yrkar bifall till de förslag till förändringar som Christine har lagt fram. Både Robert Mörk och Lars Wegendal har argumenterat för att vi måste bli bättre på att se de skillnader i förutsättningar som finns i vårt land. Vi har också i temagrupperna talat om behovet av ett landsbygdspolitiskt program och om behovet av att se vad som händer i glesbygden i de storstadsnära orterna och på många andra håll. Jag vill verkligen avråda från att försöka hitta en politik för varje plats. Vi hamnar då i en situation där vi återigen ska dra linjer mellan orter under 5 000 invånare, orter med 5 000–15 000 invånare och orter med 15 000–25 000 invånare. Jag tycker att vi har kommit längre än så. Vi visar detta i riktlinjerna när vi talar om att tillväxten i landet handlar om tillväxt överallt och om möjligheter för alla att utvecklas. Vi säger också att förutsättningarna för detta ser väldigt olika ut. Vi vet att det finns både möjligheter och problem på alla delar. Den regionalpolitiska arbetsgrupp som den senaste kongressen fattade beslut om är inte en tillfällig arbetsgrupp utan fortsätter att verka. Jag tycker att det vore bra om ni ville ge oss uppdraget att fortsätta att bevaka den utveckling som vi ser runtom i landet och att arbeta med både skillnaderna och likheterna, men däremot inte att slå fast ett landsbygdspro- gram, ett glesbygdsprogram eller ett storstadsnära program. Jag yrkar avslag på de förslagen. Robert Mörk yrkar på ytterligare ett förslag i skrivningarna som han vill ha in som komplement till de förslag till nya riktlinjer som jag lade fram under middagspausen. Jag yrkar avslag på Robert Mörks ytterligare förslag. Elisabeth Bramfeldt,Norrbotten, talade mycket väl om skrivningar om distansutbildningen och även om behovet av regionalt baserad utbildning. Jag tycker att Thomas Östros tidigare väldigt tydligt markerade detta genom starkare skrivningar om distansutbildningen. Vi har också varit väldigt konkreta i den proposition om tillväxt och livskraft i hela landet som vi har lagt fram. Vi lägger där in mera pengar, viker fler platser och säger att om ni är beredda att bygga upp det här ska staten vara med om att betala det. Jag står kvar vid mitt avslagsyrkande med hänvisning till de förstärkningar som vi redan har fattat beslut om. Lena Segerberg önskar att de regionalpolitiska infrastrukturmedlen ska kunna användas till alla transportsystem. I dag har vi förutom de nationella pengar som vi har beslutat fördela till Banverket, Vägverket och andra myndigheter också tillgång till pengar för länsstyrelserna. De har

124 ett anslag som de kan fördela till olika transporter inom sina län. Vi har dessutom i den framlagda propositionen gett ett uppdrag till Rikstrafiken att i framtiden använda pengar också till att upphandla också olönsam flygtrafik, inte bara tågtrafik. Jag tycker att detta väl tillgodoser Lena Segerbergs önskemål. Jag tycker att de regionalpolitiska medlen ska användas till annat. Vi har redan nu öppnat möjligheter till satsningar på infrastrukturen. Flera har talat om att slå fast en nationell och internationell trafik på höghastighetståg. Vi har i regeringen i samband med att vi presenterade infrastrukturpropositionen mycket diskuterat att i framtiden arbeta mycket med höghastighetståg. Vi har i den nyss framlagda propositionen vikt pengar för satsningar på tågtrafiken. 100 miljarder kronor ska anslås till järnvägsinvesteringar de kommande tolv åren. Jag menar att det inte är bra om kongressen i riktlinjerna slår fast vilken typ av investeringar det ska vara. Det är bättre att låta dem vara fria och att låta de planer som finns gälla. Jag yrkar därför avslag på dessa förslag. Vidare har flera varit oroliga över den utredning om enskilda vägar som nu är ute på remiss. Jag har full förståelse för den oro som flera av er här har visat. Som Hans Stenberg framhöll är utgångspunkten i partistyrelsens förslag till beslut i dessa frågor inte att vi tycker att utredningen i dess helhet har lagt fram många bra förslag. Det har den inte gjort. Jag tycker inte att vi ska ha en omfattande överföring av allmänna vägar till enskilda vägar. Men jag tycker inte heller att vi redan nu ska säga att vi över huvud taget inte ska gå vidare med den här utredningen. Det finns förslag i den som är ganska bra. Bland annat föreslår man att en del enskilda broar ska bli allmänna broar. Det vore dumt att säga att hela utredningen är dålig därför att det finns dåliga förslag i den. Jag vädjar till er att låta remissomgången fullföljas och att vi sedan ska går vidare med de förslag som kan vara av allmänt och gemensamt intresse. Det har också yrkats att vi ska precisera en fast förbindelse över Öresund. Jag yrkar avslag på det med tanke på min tidigare argumentation för att inte precisera vad den stora satsningen i infrastrukturpropositionen ska användas till. Vi har likaså fått förslag om en mera rättvis fördelning av farledsavgifterna så att de speglar de verkliga kostnaderna för de olika farlederna. Man kan tycka att detta är rättvist från varje enskild kommuns synpunkt, men det skulle bli djupt orättvist för landet i dess helhet. Vi försöker nu utgå från landet som helhet, se var det går bra och var det går dåligt och vad vi gemensamt ska ta ansvar för. Det system för farledsavgifter som vi har i dag har bygger på ett gemensamt ansvar. En del hamnar har långa inlopp. En del hamnar behöver till exempel mycket hjälp med isbrytning. Andra hamnar har korta inlopp och behöver inte alls särskilt mycket isbrytning. Dagens avgifter är rättvisa på det sättet att man får betala ungefär lika mycket över landet. Jag tycker att vi ska ha kvar den rättvise- principen, och därför yrkar jag avslag på förslagen om en annan fördel- ning av farledsavgifterna. 125 Bengt Westman,Norrbotten, har ett önskemål om att vi ska precisera att Rikstrafiken ska få en möjlighet att upphandla flygtrafik. Jag hoppas att Bengt Westman är nöjd med det förslag som vi nu har presenterat i riktlinjerna. Ewa Lindström har yrkat bifall till motion 892 om stöd till företags- etableringar. Jag tycker att partistyrelsen i sitt utlåtande väl har motiverat det som vi nu föreslår. Det är i dag inget guldregn över Sveriges företag eller över utländska företag som vill etablera sig i Sverige. Inte alla etableringar får pengar, långt därifrån. Vi är väldigt strikta när vi avgör vilka företag som ska få etableringsstöd och vilka som inte ska få det. Vi grans- kar naturligtvis företagen ordentligt och gör bedömningar utifrån deras grad av seriositet, utifrån deras egna ekonomiska förutsättningar och även utifrån på vilka platser företagen väljer att etablera sig på. Allt detta sammanvägs, och jag tycker också att det har speglats i svaren från partistyrelsen. Jag yrkar bifall till partistyrelsens förslag. Jörgen Danielsson, Södermanland, har yrkat på att de som startar före- tag ska ta ett företagskörkort. I dag har alla som har en lust att starta före- tag möjlighet att få stöd och hjälp med det. Man kan få stöd för ekonomisk hantering och tillgång till riskkapital, man kan få revisionshjälp och mycket annat. Grunden för om ett företag ska lyckas eller inte är sällan hur mycket stöd man får i form av rådgivning utan beror självklart på ifall man har en bra företagsidé eller inte. Om man inte har en idé som bär och en vara eller tjänst som någon är intresserad av att köpa, hjälper det inte hur mycket rådgivning man får som enskilda företagare, för man ska leva på det som företaget ska producera och sälja. Jag tycker att det stöd, de råd och den hjälp som man i dag kan få som enskild person vid etablering av företag är bra. Det finns också möjlighet för fler att använda dem. Ett yrkande har framförts om bifall till motion 904. Partistyrelsens utlåtande över motionen ligger fast. Jan-Olof Larsson,Bohuslän, har frågat mig om jag kan redogöra för vilken inställning partistyrelsen har till partnerskapsprojekt. Det finns i dag inga aktuella partnerskapsprojekt, men vi har inte avvisat partnerskaps- principen som modell. Att det i dag inte finns några projekt som är aktuella betyder inte att det inte kommer att bli några sådana i framtiden. Vi lägger nu ned mycket pengar på infrastrukturpropositionen, 364 miljarder på tolv år, och en del av de pengarna tidigarelägger vi. Det har till exempel funnits en otålighet över att för lite av investeringarna skulle komma till Bohuslän. Jag lovar dig, Jan-Olof Larsson, att du kommer att få se resultat av dem också i Bohuslän, till exempel på E 6. Kristina Jonsson, Södermanland, har yrkat bifall till partistyrelsens gamla skrivningar i riktlinjerna. Jag yrkar avslag på det med hänvisning till de nya förslag till riktlinjer som jag själv har lagt fram.

126 Lars Wegendal,Kronoberg: Jag är inte på något sätt ute efter ett landsbygdspolitiskt program eller ett särskilt program för orter med under 5 000 eller mellan 5 000 och 50 000 invånare. Vad jag vill få in är att man har uppmärksammat problemet att det finns orter som har svårigheter att hålla befolkningstalen uppe, där kommunerna har stora svårigheter med att upprätthålla den kommunala servicen och där företagsetableringar är precis lika sällsynta som folkpartister. Om jag nu hade haft pennans makt skulle jag på rad 5 i Ulrica Messings nya förslag ha föreslagit: ”Samtidigt går andra regioner och mindre orter en kräftgång...” Det vore ett väldigt bra kompromissförslag.

Erik Persson,Skåne: Det är väldigt fina skrivningar i det senaste förslag som vi har fått. Jag ställer mig bakom i stort sett allting. Jag vill ändå gärna få med skrivningen om att vi ska satsa på en nationell och internationell trafik med höghastighetståg. Jag tror att detta är framtiden och att det är jätteviktigt för att vi ska kunna få mer av miljövänlig tågtrafik. Jag yrkar bifall till mitt förslag.

Jörgen Danielsson, Södermanland: Jag vill ställa en fråga till Ulrica Messing.Ni skriver för det första att facket ska lösa problematiken med företag som är oseriösa. Vad menar ni med det? Jag jobbade inom Hotell- och Restauranganställdas förbund för att skriva nya avtal eller för att för- nya gamla avtal. Det hände att företagen bytte ägare var tredje månad. En sådan lösning är inte möjlig. För det andra är det fråga om en certifiering, vilket gör att man måste anmäla sig till exempel till Skattemyndigheten eller Patent- och Registreringsverket om man tar över ett företag. Certifieringen borde vara en del av denna process, som skulle leda fram till ett beviljande. Jag tycker fortfarande att motion 895 bör bifallas.

Elisabeth Bramfeldt,Norrbotten: Jag vidhåller mitt yrkande på sidan 29, rad 30, eftersom vi tror att en väl utbyggd distansutbildning och decentraliserad utbildning är en viktig framgångsfaktor. Ulrica nämner i detta stycke utbildning, och jag tycker att detta framgår även här.

Ulrica Messing, partistyrelsens föredragande: Lars Wegendal uttryckte en oro över att vi trots att vi skriver väldigt bra pratar för lite om all den mångfald som finns bland våra orter. Jag tycker att jag tar en risk om jag nu efter orden ”Samtidigt går andra regioner …” lägger till orden ”och orter” i det förslag till riktlinjer som jag har lagt fram, men jag hoppas att kongressen precis som partistyrelsen nu kan tänka sig det tillägget i det förslag som har delats ut. Meningen skulle då inledas på följande sätt: ”Samtidigt går andra regioner och orter...” Med detta skulle jag vara beredd att biträda Lars Wegendals förslag.

127 I övrigt står jag fast vid det som jag nyss redogjorde för. Jag tycker att företagskortet kan vara ett sätt att möta behov hos många företagare att lära mer om villkoren för företagare. De behoven kan vi möta också på många andra olika sätt. En möjlighet att hjälpas åt med att komma åt de oseriösa företagare som finns, små och stora, är starka fackliga organisationer. Jag menar att partistyrelsen i sin motivering för besvarandet av motionen har speglat detta väl. Vi bedriver ett kraftfullt arbete hemma i Sverige och ett gemensamt arbete i EU kring den sociala agendan, där vi vill ta större gemensamt ansvar för att de företag som finns och verkar inom Europa ska vara seriösa. Man ska ta arbetstagarinflytandet på allvar, man ska driva MBL-frågor och mycket annat. Men det finns andra sätt att lära sig villkoren för att driva enskilt företag än via företagskörkort. Jag står alltså fast vid mina tidigare förslag med undantag av det tillägg från Lars Wegendal som jag nyss nämnde.

Förslag Följande förslag förelåg: Partistyrelsens utlåtande över motionerna 106:2, 136:1-2, 611:2, 847:2, 848:2, 849:1-4, 850:1-3, 851:1, 852:1-2, 853:1-2, 854, 855, 856:1, 3-4, 6, 9-10 och 13, 857, 858, 859, 860:1-2, 861:1-4, 862:1-5, 863:1-3, 864:1- 3, 865:1-3, 866:1-3, 867, 868:1-3, 869, 870:1-3, 871, 872:1-2, 873:1-2, 4-12 och 16, 874:1-4, 875:1-4 och 6, 876:1-11, 877, 878, 879:1-2, 880, 881, 882, 883, 884, 885:1-3, 886, 887:1-2, 888, 889, 890, 891:1-2, 892, 893:1-2, 894:1-2, 895, 896, 897:1-3, 898:1-2, 899, 900:1-2, 901:1-3, 902:1-3, 903, 904:1-3, 905 och 968:5 att bifalla motionerna 849:1-2, 850:1-2, 873:16, 876:11, 896, 898:1-2 och 901:2, att avslå motion 611:2, 849:4, 852:1-2, 853:1, 873:10, 883, 884, 885:1-3, 887:2, 892, 893:2, 894:2, 895, 899 och 904:1, att anse motionerna 106:2, 136:1-2, 847:2, 848:2, 849:3, 850:3, 851:1, 853:2, 854, 855, 856:1, 3-4, 6, 9-10 och 13, 857, 858, 859, 860:1-2, 861:1-4, 862:1-5, 863:1-3, 864:1-3, 865:1-3, 866:1-3, 867, 868:1-3, 869, 870:1-3, 871, 872:1-2, 873:1-2, 4-9 och 11-12, 874:1-4, 875:1-4 och 6, 876:1-10, 877, 878, 879:1-2, 880, 881, 882, 886, 887:1, 888, 889, 890, 891:1-2, 893:1, 894:1, 897:1-3, 900:1-2, 901:1 och 3, 902:1-3, 903, 904:2-3, 905 och 968:5 besvarade med hänvisning till partistyrelsens utlåtande. Partistyrelsens förslag till politiska riktlinjer, sidan 28-30, avsnittet Ta tillvara utvecklingskraften i alla regioner!, inklusive nedanstående förslag till ändringar med anledning av temagruppen: ”Ta tillvara utvecklingskraften i alla regioner! Det finns utvecklingskrafter överallt i Sverige – i storstäderna och i skogslänen, industriorterna och jordbruksbygderna. Men det krävs skilda 128 åtgärder och insatser i olika landsändar för att ta tillvara på denna utvecklingskraft. Befolkningsökning och tillväxt riskerar att kväva storstadsregionerna som drabbas av bostadsbrist och otillräckliga kommunikationer och såväl arbetskraftsbrist som arbetslöshet och segregation. Samtidigt går andra regioner en kräftgång där befolkningsminskning och svag tillväxt riskerar att slå ut välfärdssatsningar. Det gap som i dag växer fram mellan regioner och landsändar i Sverige är djupt oroväckande. Den regionala utvecklingen är inget nollsummespel. Om alla landsändar har möjlighet att utvecklas utifrån sina förutsättningar kan den idérikedom och skaparkraft som finns lokalt och regionalt bidra till utveckling i hela landet. Vi måste bejaka de nya livsmönster som innebär att människor vill ta del av ett större utbud av arbetstillfällen, utbildning och kultur men inte vill avstå från närhet till den natur eller från den gemenskap som ofta finns på mindre orter. Det är därför viktigt att vi skapar bättre kommunikationer mellan och inom regionerna. Kommun- och länsgränser får inte göra att samhällsservice och kommunikationer fungerar sämre för dem som bor på en sida och arbetar på en annan. Genom att skapa större arbetsmarknader kan de människor som bor i orter med överhett- ning på arbets- eller bostadsmarknaden utnyttja de resurser och de förut- sättningar som finns i andra delar av regionen, och det blir lättare att hantera de problem som uppstår vid strukturomvandlingar. Alla männi- skor i vårt land ska oavsett bostadsort ha samma rätt till ett liv i välfärd, med en bra skola, vård och omsorg på lika villkor. Vi delar alla ansvaret för att skapa de resurser som behövs för det. Det kräver att vi har en solidarisk omfördelning mellan landets kommuner – en kommunal utjäm- ning. Annars leder olika skattekraft och skillnader i befolkningssamman- sättning mellan kommunerna till skillnader också i den välfärd medborgarna erbjuds, och därmed till skilda möjligheter att dra till sig och behålla företag och arbetskraft. Staten har ansvaret för att grundläggande förutsättningar för utveckling finns i hela landet. Dit hör högskola, forskning och kultur, en grund- läggande post- och kassaservice och en god IT-infrastruktur. Dit hör en näringspolitik som ger goda villkor för företagande och utveckling i regioner med olika förutsättningar. Dit hör framför allt ett väl fungerande transportsystem. Vi socialdemokrater accepterar inte att regionala klyftor bryter sönder Sverige. Vi vet att rättvis fördelning är en god investering. Vi vill se ett sammanhållet Sverige. Vi vill att hela Sverige ska utvecklas. Alla måste bidra till att sprida utvecklingen. Det är lokalt som initiati- ven måste växa fram, men ansvaret för att hela Sverige utvecklas och hål- ler samman måste vi alla dela. Vi ska även i framtiden ha en långtgående och solidarisk utjämning mellan landets kommuner och landsting. Den offentliga sektorn har enormt stor betydelse för utvecklingen. Med sitt uppdrag att vara samhällsnyttiga har också de statliga företagen en viktig

129 roll att fylla. De har tydlig inverkan på sysselsättning och ekonomi, och ett ansvar att ta regionala hänsyn. Även om ansvaret för den regionala utvecklingen i första hand måste tas lokalt och regionalt så måste staten alltid vara beredd att i dialog med lokala och regionala aktörer sätta in riktade insatser för regioner med särskilda svårigheter. Den regionala utvecklingspolitiken ska bygga på lokal kraft. Det förut- sätter större regional och lokal handlingsfrihet, och stort inflytande över hur tillväxtpolitiken ska utformas och genomföras. Arbetet inom ett stort antal industriella utvecklingscentra har tydliggjort den kraft som kan utvinnas ur samverkan mellan lokala företag, fackföreningar och kommuner. Arbetet med regionala tillväxtavtal har förbättrat myndigheternas samarbete med varandra och med lokala och regionala aktörer. Turism och kultur kräver nationella satsningar men är sektorer som kan ha stor potential att påverka utvecklingen lokalt. En kraftigt utbyggd distansutbildning är också en viktig förutsättning för utvecklingen i många regioner. Stora möjligheter till ny utveckling i vissa regioner ligger i omställ- ningen till ekologisk hållbarhet, med ökande behov av förnybara resurser som skog och grödor. Det är också viktigt att stöd ges till lokala koopera- tiv, föreningslivet och enskilda i frivilligt arbete. De fyller en viktig funktion för det lokala utvecklingsarbetet och i den sociala ekonomin. Villkoren för företagande ska vara goda i hela landet. De små företa- gen blir en allt viktigare del av svensk ekonomi och därmed för tillväxt och sysselsättning. Det ska bli lättare att starta och driva företag. Regler och stöd ska vara enkla och inte vara ett hinder för människors företag- samhet. All ny lagstiftning granskas därför numera ur ett småföretagar- perspektiv. Uppfinnare och innovatörer behöver ges ökade möjligheter att omvandla sina idéer till framgång. Effektiv konkurrens gagnar både tillväxt och konsumenter. Karteller ska motverkas. EU:s strukturfonder ska användas så att de främjar en god utveckling i hela landet. I utsatta delar av landet är kapitalmarknaden så dåligt utvecklad att det är stora problem för företagare att etablera sig eller bygga ut verksamheten. Det ska råda likvärdiga villkor att bedriva näringsverksamhet i hela landet. Det kräver i vissa fall att staten går in på marknaden och förbättrar kapi- talförsörjningen för företagen. Vi ska bygga ett transportsystem för framtiden. Det är hög tid att för- bättra landets vägar och järnvägar. Stora resurser ska avsättas de närmaste åren för att ta itu med eftersatt underhåll och redan planerade projekt. Vi måste också bygga nytt och investera i ett transportsystem som svarar mot framtida krav och förändringar. Ska vi kunna hålla samman vårt långa land och hela befolkningen behövs säkra och snabba transporter på väg och järnväg, med flyg och i färjetrafik till rimliga priser. Det måste vara möjligt att bo på ett ställe och jobba på ett annat, eller att byta arbetsplats utan att hela familjen måste flytta. Arbetsmarknaderna ska förstoras genom utbyggd kollektivtrafik, satsningar på regional- och

130 snabbtåg och på bättre trafiklösningar i storstäderna. Det är inte bara vuxna som använder sig av kommunikationer och infrastruktur – barns och ungas perspektiv får inte glömmas bort. Både infrastruktur och fordon måste också bättre anpassas för att fungera för personer med funktionshinder. Antalet döda i trafiken måste minska. En sund konkurrens ska främjas på transportområdet, till exempel inom inrikesflyget. Vi vill ge Rikstrafiken en möjlighet att upphandla flygtrafik. Vårt transportsystem måste också klara en kraftigt ökad handels- och persontrafik över gränserna. Ny teknik och nya forskningsrön måste komma till använd- ning. Miljövänligare transporter och förnybara drivmedel måste fram. Infrastrukturens utformning måste bidra till en ekologiskt hållbar utveckling.”

Under debatten framfördes följande förslag: Lynn Ljungberg,Skåne: Bifall till motion 895.

Christine Axelsson,Skåne: Tillägg sidan 28, rad 32, som ersätter de tre inledande styckena under denna rubrik: ”Det finns utvecklingskraft över- allt i Sverige – i storstäderna och skogslänen, industriorterna och jordbruksbygderna. Men det krävs skilda åtgärder och insatser för att ta tillvara på denna utvecklingskraft. Befolkningsökning och tillväxt riskerar att kväva storstadsregioner som drabbas av bostadsbrist och otillräckliga kommunikationer och såväl arbetskraftsbrist som arbetslöshet och segregation. Samtidigt går andra regioner en kräftgång där befolkningsminskning och svag tillväxt riskerar att slå ut välfärdssatsningar. Det gap som i dag växer mellan regioner och landsändar i Sverige är djupt oroväckande. Den regionala utvecklingen är dock inget nollsummespel. Om alla lands- ändar har möjlighet att utvecklas utifrån sina förutsättningar kan den idérikedom och skaparkraft som finns lokalt och regionalt bidra till utvecklingen i hela landet.” (Detta förslag drogs sedan tillbaka till förmån för partistyrelsens förslag.) Strykning sidan 29, rad 12-14: ”Det finns utvecklingskraft…skilda landsändar”. Tillägg sidan 29, rad 29: ”Den regionala utvecklingspolitiken ska bygga på lokal kraft. Lokalt och regionalt engagemang och ansvarstagande har avgörande betydelse för utvecklingen. Det förutsätter större regional och lokal handlingsfrihet och stort inflytande över hur tillväxtpolitiken ska utformas och genomföras. Vi vill därför utveckla det kommunala självstyret på den regionala nivån.” Tillägg sidan 30, rad 16, efter ”kommunikationer”: ”Det krävs en beslutsmodell där både det regional och nationella behovet tillgodoses.” Tillägg sidan 30, rad 20, efter ”trafiklösningar i storstäderna”: ”Därför är det viktigt att det skapas förutsättningar för en regional helhetssyn på planeringen av trafikens struktur.” 131 Hans Ekström, Södermanland: Bifall till partistyrelsens förslag till ny text; drar tillbaka tidigare yrkande.

Anders Lindström, Dalarna: Bifall till partistyrelsens förslag till ny text på sidan 29, rad 31; drar tillbaka tidigare yrkande.

Sonia Landin, Gotland: Bifall till partistyrelsens förslag till ny text; drar tillbaka tidigare yrkande.

Kaj Berntsson, Halland: Bifall till partistyrelsens utlåtande över motion 849:4.

Martin Noréhn, Västerbotten: Bifall partistyrelsens förslag till ny text; drar tillbaka tidigare yrkande.

Erik Persson,Skåne: Bifall till motion 888. Tillägg sidan 30, rad 27: ”En satsning på nationell- och internationell trafik med höghastighetståg är angelägen.”

Tommy Edenholm, Halland: Bifall till Christine Axelssons yrkanden.

Lars Wegendal,Kronoberg: Tillägg sidan 29, rad 14: ”Inte minst måste situationen i de mindre tätorterna i hela landet uppmärksammas.”

Agneta Lindström-Berg, Västerbotten: Bifall till motion 862:3.

Peter Lindroth,Skaraborg: Bifall till Christine Axelssons yrkanden på sidan 30 raderna 16 och 20.

Jonas Nygren,Skåne: Bifall till motion 877. Bifall till Erik Perssons ändringsförslag.

Robert Mörk,Örebro län: Bifall till motion 905. Tillägg sidan 29, rad 14: ”Dessa åtgärder och insatser ska utformas för att vara tydliga verktyg för utvecklingsarbetet i hela landet.”

Elisabeth Bramfeldt,Norrbotten: Tillägg sidan 29, rad 35: ”En kraftigt utbyggd distans- och decentraliserad utbildning är också en viktig förut- sättning för utvecklingen i många regioner.”

Jörgen Oskarsson,Östergötland: Bifall till partistyrelsens förslag, sidan 30, rad 10-30. Bifall till Erik Perssons tilläggsförslag.

Mats Johansson,Blekinge: Bifall till partistyrelsens förslag.

132 Hans Stenberg, Västernorrland: Bifall till partistyrelsens utlåtande över motion 862:3.

Erik Magnusson, Jämtland: Bifall till partistyrelsens förslag till ny text; drar tillbaka tidigare yrkande.

Lena Segerberg,Kalmar län: Tillägg sidan 30, rad 27, efter ”rimliga priser”: ”Regionalpolitiska infrastrukturmedel ska kunna användas till alla transportsystem.” Bifall till partistyrelsens nya text. Bifall till Anders Lindströms tillägg- syrkande. Bifall till Christine Axelssons tilläggsyrkande.

Kristina Jonsson, Södermanland: Bifall till det ursprungliga förslaget till riktlinjer på sidan 30, raderna 11-30.

Ewa Lindstrand, Västernorrland: Bifall till motion 892:1. Avslag på Christine Axelssons förslag.

Anders Mikaelsson, Västernorrland: Bifall till motion 862:3. Lars Ericson, Stockholms län: Bifall till Christine Axelssons yrkanden.

Anders Lago,Stockholms län: Bifall till partistyrelsens justerade förslag sidan 28 rad 32,

Caterina Franceschi, Göteborg: Bifall till partistyrelsens förslag till ny text; drar tillbaka tidigare yrkanden. Bifall till Christine Axelssons förslag på sidan 30, raderna 16 och 20.

Stefan Hedin, Gävleborg: Bifall till partistyrelsens nya förslag.

Jörgen Danielsson, Södermanland: Bifall till motion 895.

Roger Mogert,Stockholm: Bifall till motion 904:1-3.

Ulrica Messing, partistyrelsens föredragande: Bifall till Christine Axelssons förslag sidan 30, raderna 16 och 20. Avslag på Lars Wegendals förslag till tillägg på sidan 30, rad 27. Nytt förslag till tillägg i partistyrelsens nya text, rad 6, efter ”andra regioner”: ”och orter” (med anledning av Lars Wegendals förslag). Avslag på Robert Mörks tilläggsförslag på sidan 29, rad 14. Avslag på Lena Segerbergs förslag sidan 30, rad 27. Avslag på Roger Mogerts yrkande om motion 904. Avslag på Kristina Jonssons förslag om att behålla partistyrelsens gamla skrivningar i riktlinjerna. Avslag på Elisabeth Bramfeldts, Lena Segerbergs och Erik Perssons tilläggsförslag. 133 Beslut Kongressen beslöt: Motionerna att bifalla partistyrelsens utlåtande över motion 877, att efter försöksvotering bifalla partistyrelsens utlåtande över motion 862:3, att bifalla partistyrelsens utlåtande över motion 888, att bifalla partistyrelsens utlåtande över motion 892, att efter försöksvotering bifalla partistyrelsens utlåtande över motion 895, att efter försöksvotering bifalla partistyrelsens utlåtande över motion 904:1-3, att bifalla partistyrelsens utlåtande över motion 905, att i övrigt bifalla partistyrelsens utlåtanden över motionerna i avsnitt 15.3. Riktlinjerna att bifalla Christine Axelssons med fleras strykningsförslag på sidan 29, rad 12-14, att efter försöksvotering avslå Elisabeth Bramfelts tilläggsförslag på sidan 29, rad 35, att bifalla Christine Axelssons med fleras tilläggsförslag på sidan 30, rad 16, att bifalla Christine Axelssons med fleras tilläggsförslag på sidan 30, rad 20, att efter försöksvotering bifalla partistyrelsens text på sidan 30, rad 27 (och därmed avslå Lena Segerbergs och Eric Perssons tilläggsför- slag på samma sida och rad), att avslå Lena Segerbergs tillägg sidan 30, rad 16, att i övrigt bifalla partistyrelsens förslag och fastställa de politiska riktlinjerna på sidorna 28-30, avsnittet Ta tillvara utvecklingskraften i alla regioner, inklusive förslag till ändringar från temagruppen. Behandlingen av dagordningens punkter 10.5.4 och 15.3 var därmed avslutad.

134 Dagordningens punkt 10.5.5 Från jord till bord (Politiska riktlinjer, sidorna 30-31) Dagordningens punkt 15.4 Utlåtanden över motioner som rör området Från jord till bord (Häftena M7 sidorna 140-159 och U7 sidorna 51-60)

Föredragande: Margareta Winberg och Kjell Nordström Inledningsanförande: Margareta Winberg

Ordningsfråga

Beslut Kongressen beslöt: att sätta streck i debatten. Ordförande: Jörgen Linder Sekreterare: Birthe Nordengard och Lars Westbratt

Inledning av Margareta Winberg Margareta Winberg, partistyrelsens föredragande: Partivänner! Nu har vi kommit till avsnittet Från jord till bord. Det handlar om livsmedel, om skogen, om rovdjur, om pälsdjur med mera. Inledningsvis tänkte jag koncentrera mig på djuren. Det är ett område som under de senaste åren har fått alltmer uppmärksamhet i den meningen att vi undrar hur djuren har det. Ser vi tillbaka på de senaste 30 åren har våra värderingar och uppfattningar genomgått väldiga förändringar. Vår syn på oss själva, på kvinnor och män, på barn och barns behov, har förändrats och fördjupats. Likaså är vår uppfattning om naturen och vår levnadsmiljö en annan än förr. Nya forskningsrön har kommit som har vidgat vår kunskap, men de har också ställt oss inför nya problem. Detsamma gäller vår inställning till djuren och djurhållningen. Det sammanhänger delvis med våra ökade krav på säker mat, men det har framför allt att göra med en syn på djuren och deras behov. Vi accepterar inte längre enbart en kommersiell syn på djurhållning. Djur är levande och kännande varelser, och de är inte någon råvara. Djurens väl- befinnande har på ett helt annat sätt än tidigare blivit en del av vårt ansvar och våra moraliska värderingar. Därför kräver alltfler människor i vårt land i dag, inte minst den unga generationen, att djuren ska ha en dräglig tillvaro när de lever. De ska ha 135 en rimlig rörelsefrihet. De ska kunna bete sig i enlighet med sina instink- ter och behov. Former av djurhållning där djuren berövas dessa möjlig- heter accepterar vi inte längre. Så har reformerna kommit. Hönsens burar har blivit större. Här har vi inte sett slutet på utvecklingen ännu. Kor ska ut på bete. Grisar ska hållas i grupp. De ska inte leva en och en. I takt med ökad kunskap och ökad medvetenhet tar vi hela tiden nya steg på det här området. Nu står vi här i dag inför nya steg. En särskilt principiell och framåtsyftande fråga är: Ska vi fortsätta att hålla djur i bur för pälsens skull? Partistyrelsen har sagt sitt. Pälsdjursuppfödningen ska enligt förslaget avvecklas successivt. Jag är mycket glad för det. Vi ligger därmed i fronten också i denna djurskyddsfråga. Djur och etik berör alltfler. Så också i vårt parti förstås. Partistyrelsen vill därför lyssna till dem som önskar en bredare debatt inom partiet. Vi föreslår att de politiska riktlinjerna kompletteras med en sådan skrivning. Bara så kan vårt parti vara den förändringskraft, också på det här områ- det, som så många önskar. Låt mig föredra de förslag till förändringar i riktlinjerna som har kommit in från en del ombud och som partistyrelsen kan föra in i riktlinjerna. Elin Pettersson från Södermanland har tagit upp att hon vill ha in i riktlinjerna att vi ska diskutera djuretiska frågor. Om ni så önskar och beslutar ska vi föra in: ”Vi ska därför initiera en bred diskussion i partiet kring dessa frågor.” En kontroversiell fråga – det är kanske en nord–syd-fråga i Sverige, vad vet jag – handlar om våra rovdjur. Där har det framställts en del yrkanden. Partistyrelsen föreslår att det ska föras in i riktlinjerna: ”Vi ska värna våra rovdjur, men de nyligen beslutade regionala rovdjursgrupperna kommer att kunna påverka länens förvaltning av rovdjuren.” Skogen finns också med i detta. Det har framförts förslag från två ombud – Erik Magnusson och Agneta Lindström-Berg – att vi ska ha en särskild skrivning om skogen. Vi föreslår att det förs in i riktlinjerna: ”Skogen är en nationell resurs som måste nyttjas på ekonomiskt och ekologiskt bästa sätt med lagar som styrmedel.” Till sist finns det ytterligare ett förslag från Erik Magnusson som handlar om småskalig matproduktion. Där vill vi föra in följande, som ska stå i riktlinjerna på ett särskilt ställe, men jag läser bara upp det nu: ”Det visar bland annat tillkomsten av många gårdsföretag som förädlar egna ekologiskt framtagna råvaror till nya spännande produkter av hög kvalitet och som utgör ett viktigt tillskott i vår rika matkultur, men är också ett värdefullt inslag i landsbygdens utveckling. De nya nätverks- och organisationsformer som dessa företag samverkar i är intressanta och för- tjänar all uppmuntran.” Det är de tillägg i riktlinjerna som partistyrelsen föreslår. I övrigt yrkar jag bifall till partistyrelsens förslag.

136 Debatt Charlotta Svanberg,Kronoberg: Ordförande! Partikamrater! Jag vill yrka bifall till partistyrelsens utlåtande över motion 911:1–5. Partistyrelsen har valt att tillstyrka att pälsdjursuppfödning successivt ska avvecklas. Sedan partistyrelsens linje i den här frågan blev offentlig har jag blivit kontaktad av ett antal representanter för minknäringen som på ett mycket sansat sätt har förklarat för mig varför det vore fel att stödja motionärens och partistyrelsens linje. Jag vill här påpeka att jag å det bestämdaste tar avstånd från de olika former som attacker som dessa farmare har utsatts för genom vandalisering av egendom och frisläppande av minkar. Det är självklart genom politiken som vi förändrar verkligheten. Jag har också hört folk säga att detta är ett sätt för oss socialdemokrater att vända kappan efter vinden, att tillfredsställa en tillfällig opinion. Jag har varit med i socialdemokraterna i 14 år, men jag har varit med längre i det som nu heter Förbundet Djurens Rätt. Jag är övertygad om att samma uppriktiga engagemang gäller alla socialdemokrater som politiskt arbetar för djurens bästa. Det är inte så att empati är en resurs och en förmåga som kan ta slut. Det är en oändlig resurs som mycket väl kan omfatta både människor och djur. Jag är beredd att vara med och fatta det här beslutet i dag, baserat på den kunskap som vi har redan nu. För det första: Pälsdjursuppfödningen hindrar djuren att bete sig naturligt. Det innebär otvetydigt att djuren inte mår bra. Pälsen är en produkt som är helt onödig. För det andra: Vi kan inte stoppa all pälsdjursproduktion i världen genom ett sådant här beslut, men vi kan vara ett gott föredöme för andra. För det tredje: Det är inte rätt att ställa olika grupper av djur mot varandra och hävda att eftersom några far illa kan inte vi fatta ett sådant här beslut till förmån för pälsdjuren. Det finns en god grund i regeringens program Lyckliga djur – etiska och moraliska perspektiv på djur- hållning. Det här är ett ytterligare steg på rätt väg för en ännu bättre politik för djurens rätt. Jag yrkar bifall till partistyrelsens förslag. Jag vill avsluta med att citera Mahatma Ghandi: ”En nations storhet och dess etiska framsteg kan bedömas av hur man behandlar sina djur.”

Elin Pettersson, Södermanland: ”En liten filur är butter och sur, vill ta sig en tur, men lever i bur. Kongressen vet hur, vi hjälper vårt djur, att slippa sin mur, och sjunga i dur. Slutet gott, allting gott, eller hur?” Kamrater! Jag engagerade mig inte politiskt för att jag skulle vara bran- schernas och företagens största förkämpe. Jag engagerade mig politiskt för att jag har visioner och idéer om ett bättre samhälle som vi alla kan leva i. Politik är för mig en känsla i maggropen. Jag tror att allas våra hjärtan blöder när vi ser att djur lider. Därför vill jag yrka bifall till partistyrelsens utlåtande över motion 911:2. Där tar vi 137 ett steg framåt för djurens villkor i och med att vi successivt ska förbjuda pälsdjursuppfödning. Dessutom finns det ett behov av att diskutera etiska och moraliska frå- gor kring djurhållning inom partiet. Det börjar kännas som ganska länge sedan vi satt i måndags i temagrupperna. Det har varit många diskussioner sedan dess. Men ni som var där kanske kommer ihåg att det fanns ganska många olika åsikter som spretade åt alla möjliga håll. Vi var ganska osäkra på hur vi ser på detta med djurens rättigheter. Jag tror att många ungdomar kommer att vilja ha besked av oss socialdemokrater i valrörelsen om vad vi egentligen tycker. Vi måste sätta fokus på djur- rättsfrågorna. Jag har hört att partistyrelsen kommer att yrka bifall till detta. På sidan 30, rad 42 står det: ”Etiska och moraliska frågor kring miljö och djur måste tas på allvar.” Därefter vill jag föra in den mening som Margareta Winberg läste upp. Jag yrkar bifall till ändringsförslaget.

Karl-Erik Innala,Skåne: Ordförande! Jag yrkar avslag på motion 911:2 som handlar om att pälsdjursuppfödningen successivt ska avvecklas. Jag tycker inte att en socialdemokratisk kongress ska utfärda närings- förbud för en liten näring, vilket skulle vara fallet om man biföll motionens andra attsats. Alla vet att om efterfrågan på pälsar minskar sker det en automatisk avveckling av näringen. Så fungerar marknaden, men att på en socialdemokratisk kongress slå en liten glesbygdslokaliserad näring i huvudet är helt fel. Anledningen till att jag valde att agera i denna fråga är att jag har egna erfarenheter av hur illa det kan gå när statsmakten via sina myndigheter med självutnämnda förståsigpåare väljer att sätta sig på en liten näring. Den erfarenhet som jag refererar till gäller det kustnära fisket i Tornedalen i Norrbotten. Denna många hundra år gamla näring har under de senaste 15 åren varit i fejd med svenska myndigheter där argument och synpunkter grundade på erfarenheter alltsedan Hedenhös tid totalt nonchalerats av myndigheterna. Jag anser att det är en ideologisk fråga hur vi som socialdemokrater ser på de små näringarna i vårt avlånga land. Jag anser att vårt synsätt bör vara detsamma som vi har på den lilla människan, nämligen att i stället för att sätta sig på och kväva dessa små näringar bör vi visa vårt stöd. Det är min förhoppning att kongressen avslår dessa populistiska stol- ligheter som förs fram i dag. Tack för ordet.

Peter Egardt, Dalarna: Partivänner! Nu ska vi debattera en fråga som är mycket viktigare än säkerhetspolitik. A-kassan är blaha-blaha. Taket i olika ersättningsnivåer är pseudofrågor i sammanhanget. Nu handlar det om rovdjur! Där jag kommer ifrån, norra Dalarna, har vi en väldigt stark rovdjursstam, framför allt av björn. Vi är inringade av varg runtom, och jag bara 138 väntar på att olika vargflockar kommer till oss. Jag vill börja med att peka på första sidan i programmet. Där sägs det att medborgarna kan påverka både utvecklingen i stort och samhälls- arbetet i vardagen. Vår vardag är lodjur, varg, björn och i viss mån även järv och örn. Men i den här frågan handlar det om lodjur, varg och björn. Andra områden har dessutom problem med säl som också är ett rovdjur. Självklart ska vi ha en biologisk mångfald i Sverige. Det tycker jag och det tycker de som jag har pratat med. Men den ska vara trygg både för oss och för våra djur. Det är frustrerande för oss som lokalpolitiker att inte kunna påverka rovdjurspolitiken. Därför vill jag ha det här tillägget i riktlinjerna om lokal påverkan. Jag har fått mitt yrkande tillgodosett av föredragande statsråd. Jag tycker att det är en bra bit på väg. Det är viktigt att vi inte släpper initiativet när det gäller jakt på rovdjur till Stockholm och till Bryssel. Det är oerhört centralt för oss om vi ska ha kvar respekten för lagstiftande myndigheter. Det som nu gäller är att få dessa rovdjursgrupper att fungera som det är tänkt. Jag hoppas och tror att det blir så. Det är ett bra initiativ som har tagits här. Att vi tar den här debatten på allvar visar vi med det här tillägget i riktlinjerna.

Barbro Hassel,Skaraborg: Kongressdeltagare! Jag tycker att partistyrelsens utlåtande över motion 911 i huvudsak är väldigt bra och innehålls- rikt, framför allt förpliktar utlåtandet till ständigt nya åtgärder för att värna djuren. Det gläder mig också att regeringen redan har tagit ställning för att inrätta en särskild djurskyddsmyndighet. Jag tycker att det är värdefullt att Sverige blir stilbildande genom att som första land i världen inrätta en sådan myndighet. Självklart ska ett sådant organ vara fristående från bransch och kommersiella intressen inom det här området. Det måste också utrustas med befogenheter att bland annat utfärda föreskrifter och ha en direkt anknytning till forskning och utbildning. Det ökar möjligheten att tillgodose behov av ökade kunskaper om djuren, vilket också genomsyrar partistyrelsens utlåtande. Samma sak gäller för den skrift om etiska och moraliska perspektiv på djurhållning som Jordbruksdepartementet gav ut i våras med den träff- säkra titeln Lyckliga djur. I den skriften framgår det att regeringen har givit Jordbruksverket i uppdrag att gå igenom den forskning som just gäl- ler minkars behov, som andra attsatsen i motion 911 handlar om. Jag har förstått det så att när det här arbetet är slutfört ska regeringen ta ställning till hur minkarna ska hållas för att det ska vara förenligt med djurskyddslagstiftningen. Det tycker jag är bra. Därför måste det vara ett misstag att bifalla andra attsatsen i motionen utan en tydlig motivering och genom att föregripa utredningen. Det enda rimliga i det här sammanhanget vore att anse motionen besvarad i denna del. 139 Jag yrkar alltså att andra attsatsen ska anses besvarad med hänvisning till utredningen och yrkar bifall till första attsatsen.

Monica Haider,Kronoberg: Ordförande! Partikamrater! Jag har yrkat bifall till motion 913 från Ljusdals arbetarekommun med rubriken Skriv ett djuretiskt program. Det bifallsyrkandet tar jag tillbaka och är nöjd med den nya skrivningen i riktlinjerna. Däremot har partistyrelsen besvarat motionen, och man hänvisar bland annat till den förda regeringspolitiken. Man anser inte att ett dokument av det slag som motionen kräver skulle leda till omedelbara effekter avseende djurskyddet med mera. För mig är det viktigt att skilja mellan den förda regeringspolitiken och det som vi som parti vill i ett långsiktigt perspektiv. Däremot är regeringens djuretiska program ett viktigt dokument i det här arbetet. Jag tror att det finns ett stort behov av att sätta sig ned i mindre grupper och diskutera dessa frågor inom partiet. Jag är alldeles övertygad om att vi i den kommande valrörelsen kommer att ställas till svars i dessa frågor. Då är det viktigt att kunna tala om vad det socialdemokratiska partiet står för. För mig personligen är det ingen skillnad om vi föder upp djur för päl- sens eller för köttets skull. Sedan kan man ha åsikter om behovet av päl- sar. Jag tycker inte att det finns något sådant. Själv är jag uppfödd på en bondgård med kor, grisar och självklart jakt. Samtidigt tycker jag att det är väldigt viktigt med djuretik, vilka regler och förhållningssätt man har när det gäller djuren, hur vi behandlar dem och att de inte ska lida. Vi behöver ta en tydlig ställning i denna fråga. Men jag är nöjd med partistyrelsens förslag till riktlinjer.

Erik Magnusson, Jämtland: Herr ordförande, partivänner! Först vill jag tacka för det vänliga bemötande som mina två förslag har fått. Jag vill bara helt kort beröra ett av förslagen lite grann, därför att jag tycker att entreprenörskap och utveckling i bygderna är så principiellt viktigt, och det är detta med den småskaliga matproduktionen. Ute i våra bygder händer det stora saker i det tysta. Människor går samman och skapar produkter genom att samverka i varandras produk- tioner. Man söker också finna nya vägar för att komma ut på olika mark- nader, man skapar nya sammanslutningar och nätverk för att kunna konkurrera på ett bra sätt med de stora affärskedjorna. Det här tycker jag är väldigt spännande, för vi riskerar annars att få en kulturfattig matkultur i Sverige, där de stora affärskedjorna gör att man i princip kan gå in i en mataffär i Skåne och i och med det ha sett det matutbud som finns i hela landet. Det vore förödande, speciellt då en av våra stora utvecklings- potentialer är besöksnäringen. Det här tycker jag är spännande, och det är värt all uppmuntran.

140 Jag vill med det här yrka bifall till partistyrelsens förslag och självklart också till mina egna förslag.

Agneta Lindström-Berg, Västerbotten: Ordförande, kamrater! Först av allt vill jag yrka bifall till partistyrelsens förslag till beslut angående motion 911:1-2. Sedan vill jag säga till Karl-Erik Innala från Skåne, som talade här alldeles nyss, att vi i faktiskt har slagit fast i partiprogrammet att det demokratiska samhället alltid har den överordnade rätten att ange villkor och ramar för det ekonomiska livet. Sedan vill jag säga att jag faktiskt är jätte- stolt över det här förslaget. Det tror jag nog att också alla mina yngre kamrater i partiet är, i alla fall många av dem. Sverige har hittills gått i främsta ledet för ett starkt djurskydd. Många gånger har vi i TV sett eländet för djuren och varit stolta över vad Margareta Winberg har gjort och sagt och över hur vi har agerat. Nu går vi ett steg vidare. Det har redan Storbritannien, Nederländerna och så gott som samtliga österrikiska delstater gjort. Successivt avvecklas är inte samma sak som att från en dag till en annan ändra allt, stoppa allt. Jag är säker på att man beaktar konsekvenserna för näringen så att allt blir på bästa sätt. Kanske kan man få ett utökat miljö- och landsbygds- stöd. Det kan hjälpa till vid övergången. Det finns säkert också andra sätt. Vi ser att minkfarmarna har minskat mycket i antal redan under de senaste åren. Jag yrkar bifall till partistyrelsens förslag.

Robert Uitto, Jämtland: Partivänner! I vissa fall av åtgärder när nedlägg- ning av arbete blir resultatet är det svårt att hitta argument som håller för att man ska tycka att det är olyckligt. Pälsdjursuppfödning är just ett sådant fall. Uppfödning av djur sker i de flesta fall enligt mig på oetiska sätt bara för att vi i slutänden ska få bära dessa djurs pälsar. Ibland behövs inte ens argument, det räcker faktiskt med känslan. Det räcker att besöka en sådan uppfödning för att man ska känna hur fel det egentligen är, hur otrevlig upplevelsen är på det stället. Jag tycker att det vilar något av maktfullkomlighet och girighet över det. En päls- djursuppfödning är enligt mig ett mörkt ställe. Det är inget ställe som inger en känsla av hopp. Vi människor kan inte behandla djur på det sät- tet. Det saknas egentligen helt hållbara motiv för det. Hur skulle jag kunna förklara för min snart treårige son att hans, som han upplever det, gosedjur sitter inspärrade i trånga burar i illaluktande miljöer bara för att bli dödade och omvandlade till exklusiva pälsar för att tillfredsställa vår girighet? Visst, vi ska inte helt sätta uppfödarna – de är ganska få – på pottkan- ten. Men att från och med nu kräva en successiv avveckling, som man gör i motion 911, är rimligt. Som politiker vill man kunna känna stolthet inför det man försöker rädda i form av arbetstillfällen, men det skulle jag 141 inte göra i det här fallet. De få uppfödare som det faktiskt handlar om – 1998 var de färre än 200 stycken – kan faktiskt under en successiv ned- läggning skaffa sig ett mindre brutalt och mörkt jobb än att plåga djur. I partiprogrammet säger vi att det demokratiska samhället anger villkoren och ramarna för det ekonomiska livet. Att stoppa pälsdjursupp- födning är ett sådant villkor. Låt Sverige bli något av världens djur- skyddsvänligaste land! Vad gäller sysselsättningen finns det betydligt bättre sätt att hjälpa landsbygden. Jag yrkar bifall till partistyrelsens förslag och till motion 911.

Aina Andersson,Norra Älvsborg: Ordförande, kongressledamöter! Motion 911 talar om djurens rättigheter, och det tycker jag är bra. Man tar även upp kritiken. Men jag är inte helt överens när det gäller partistyrelsens utlåtande över andra attsatsen, att pälsdjursuppfödning successivt ska avvecklas. Den har partistyrelsens yrkat bifall till. Jag tycker att det är ganska märkligt. Partistyrelsen har i sitt utlåtande inte nämnt den utredning som pågår. Den fick jag kännedom när jag satt i bilen på väg hem från jobbet förra veckan. Då blev jag lite konfunderad. Man har tagit ställning redan innan utredningen är klar. Den väntas ju bli klar först i april nästa år. Nu tror ni kanske att jag är för djurhållning i bur. Det är jag inte. Jag tycker inte om kanariefåglar i bur heller, inte några djur i bur. Men det primära när det gäller minkarna måste ändå vara att djuren har det så bra som möjligt medan de lever. Vi har i Sverige en väldigt sträng djur- skyddslag som även skyddar minkarna. För att ytterligare stärka skyddet för våra djur ska en särskild djurskyddsmyndighet inrättas. Om vi nu beslutar om ett förbud kommer djuren ändå, tror jag, att födas upp i länder som inte har samma hårda regler när det gäller djurskydd som vi har här i vårt land. Därför yrkar jag att motion 911:2 ska anses besvarad i väntan på pågå- ende utredning.

Peter Jeppsson,Blekinge: Ordförande! Jag vill börja med att yrka att motion 911:2 ska anses besvarad. Motionen handlar om pälsdjursnärin- gens vara eller icke vara. Den massmediala uppmärksamheten av denna fråga innan kongressen har varit stor, kanske den fråga som har upp- märksammats mest. Dessutom vet vi inte vad partistyrelsen egentligen tycker i frågan. Partistyrelsens bifall ifrågasätts ju. Vi socialdemokrater känner ett genuint engagemang för djurens bästa, och vi har även ett sunt ekologiskt och ur djurhållningssynpunkt riktigt tänkande. Utifrån detta perspektiv är jag inte alldeles säker på att ett bifall till denna attsats skulle vara till pälsdjurens och näringens bästa. Vår tradition är att vi utreder frågor innan vi fattar beslut. Besluten ska

142 vara vägledande och tydligt visa vägen för vår avsikt och inriktning, likt en kompass som för sjömannen visar vägen mot den hamn som ger mest trygghet och säkerhet. Jordbruksverket har fått i uppdrag av regeringen att till den 1 april 2002 presentera en rapport som är en sammanställning av befintliga forskningsrön angående pälsdjursnäringen och dess djurhållning. Denna rapport tillsammans med EU-kommissionens rapport kommer med största sannolikhet att ligga till grund för beslut. Tidigare under kongressen har vi vid flera tillfällen besvarat motioner med hänvisning till att frågan just nu utreds. Det är en rimlig hållning. Jag har försökt att få partistyrelsen att resonera på samma sätt i denna fråga. Dessa ansträngningar har dessvärre inte nått framgång. Av något skäl vill partistyrelsen avgöra frågan innan utredningen är klar. Vi vädjar till kongressen att, som vi brukar göra och som vi gjort tidigare under denna kongress, avvakta utredningen.

Rune Karlsson, Västmanland: Kamrater! Vi går nu in på en annan viktig fråga. Det gäller motion 918, det fria fisket med handredskap. Jag yrkar bifall till den. Jag har mycket att säga, men vi har inte tid till det. Alla som har fiskat någon gång i livet, om det så är med metspö, räck upp en hand! Jag finner att det är en majoritet. Alla som har fiskat någon gång i livet vet hur det känns att få fisk. Ni som inte fick fisk, ni vet hur det känns, känslan av avkoppling och de fina naturupplevelserna som är en gudagåva. Låt Sveriges ungdomar och barn få fiska fritt. Låt ungdomar och barn utvecklas i harmoni med Moder Jord. Alla kan utöva fiske. Enligt osäker uppgift stämmer inte det som står i utlåtandet. Jag har inte fått kännedom om att det finns någon färdig utredning gjord i oktober. Tänk alltså på barn och ungdomar och låt dem få leva i harmoni med Moder Jord. Jag yrkar bifall till motion 918.

Helen Heikkilä, Västernorrland: Ordförande, partivänner! Att bära päls eller inte? Ska vi ta hänsyn till vad som driver farmar, att försörja sig, eller till djurens lidande när de hålls i bur? Oavsett vilket vi håller på, skulle jag vilja citera partistyrelsens utlåtande över motionerna 920 och 921, som egentligen handlar om skogspolitik, men det är något som vi i skogslänen tycker är lika viktigt, om inte ännu viktigare. Det står så här: ”Partistyrelsen delar mycket av den syn som uttrycks i motionerna men anser att resultatet av den utvärdering av skogspolitiken som nu pågår bör avvaktas innan beslut om eventuella åtgärder och metoder tas.” Vad handlar då det här om? Jo, här och i många andra utlåtanden hän- visar man till pågående utredningar och vill invänta resultatet innan man går till beslut i frågan. Jag vill bara visa på att man i andra ärenden är snabb med att hänvisa till pågående eller tilltänkta utredningar, medan man i detta ärende inte ens nämner den pågående utredningen om minkar och deras förhållanden. Utredningen är beställd av regeringen och utförs av Jordbruksverket. 143 Med tanke på den inkonsekvens som partistyrelsen visar, yrkar jag på att motion 911:2 ska anses besvarad med hänvisning till pågående utredning. När vi har resultatet av utredningen kan vi gå till beslut med alla fakta på handen, även om det innebär att beslutet får dröja upp till sex månader.

Göran Persson,Skåne: Socialdemokratiska pågar och töser! Nu tar vi och besinnar oss. Nu tar vi det lite lugnt och tar ett djupt andetag. Jag vill först säga att jag, liksom Barbro Hassel, Aina Andersson, Peter Jeppsson och föregående talare, vill se motion 911:2 besvarad. Jag tänker inte tillföra några nya argument. Jag tycker att de vi har fört fram räcker. Men jag ska göra ett undantag. Boende nere på Österlen, med minkfarmar runt omkring mig, kan jag säga som ett enhetligt svar att avvecklar vi minkfarmningen här i Sverige, kommer den omedelbart att flyttas utomlands, vilket redan har skett, bland annat till Polen, så räddar några minkar gör vi inte. Låt oss i stäl- let nyttja vår lagstiftning och göra det så vettigt som möjligt för djuren. Sverige har några av de bästa etiska och moraliska regler, och de ska bli ännu bättre enligt motionen om djurinspektör. Jag ska också nämna motion 919:3 om att skydda sina tamdjur mot vargen. Jag tycker att det är självklart att människor som lever med varg inpå sina knutar med strikta lagliga medel ska kunna skydda sina tamdjur och inte i stort sett kunna sitta och se genom sitt vardagsfönster hur hunden är ute och springer och blir söndersliten av vargen. Det här ska ske med ordnade, strikta och lagliga regler.

Anders Lago,Stockholms län: Partivänner! Historiskt sett har vi socialdemokrater aldrig varit rädda för att ställa hårda krav för att påverka utvecklingen. Vi har gjort och gör det när det gäller arbetstagarnas rät- tigheter och möjligheter. Sedan ett par decennier tillbaka är vi beredda att stifta hårda lagar och införa förbud när det gäller miljön. I dag är det nya frågor som står i fokus. Många, särskilt unga, engagerar sig för djurens väl, och det är mycket som talar för att det blir en allt viktigare fråga. Kanske är det så att detta med djurhållningen och djur- frågorna blir nästa riktigt stora miljöfråga, och då behövs klara ställ- ningstaganden från oss. Jag tror att det är rimligt att vi på olika sätt begränsar användningen av djur. Vi som parti har nu möjlighet att ta ställning för att inte längre föda upp och använda djur för pälsens skull. Jag vill samtidigt påpeka att motionen endast efterlyser en successiv avveckling av pälsdjursnäringen, och självfallet måste en sådan avveckling ta hänsyn till de människor som i dag har sin inkomst från pälsdjursuppfödningen. Det beslut vi bör fatta är etiskt grundat, ett principiellt beslut. Vi har ju gått i bräschen för djurskydd, och vi bör inte vara fega när det gäller att ta ytterligare steg. Låt oss bevisa det i dag. Jag yrkar bifall till 911:2 och därmed bifall till partistyrelsens förslag. 144 Åsa Hedlöf, Dalarna: Partikamrater, ordförande! Motion 919, förslag till ändring av lagen om rovdjursangrepp på tamdjur, har partistyrelsen beslutat att avslå. Men jag vill yrka bifall till denna. Alla attsatser i motionen är viktiga, men jag vill verka för att tredje attsatsen blir verklighet. I våra trakter i skogslänen är jakt ett stort intresse för många. Det är också tradition och kultur, men framför allt en livsstil. I utlåtandet skriver partistyrelsen att angreppen mer sällan drabbar hundägarna, men så är tyvärr inte fallet i dessa trakter. Partistyrelsen hänvisar också till siffror från 1999, då tolv hundar dödades. Jag vill påminna om att nu är det 2001 och antalet ökar mer och mer. Självklart håller jag med om att rovdjuren ska ha en naturlig plats i vår fauna. Jag vill därför ordentligt påpeka att detta inte har någonting att göra med att jag vill införa någon extrajakt på rovdjur, ej heller, som man kan uttrycka sig, för att få en trofé att hänga på väggen. Vi måste skilja på dessa diskussioner och förstå att detta enbart handlar om när själva angreppet sker på våra tamdjur. Vad jag och många andra med mig är ute efter är att vi måste ha rät- ten att kunna försvara våra jakthundar eller våra tamdjur om de skulle angripas av ett rovdjur. Jag tror inte heller att man riskerar att utrota dessa djur om man enbart vill skydda sin egendom. Som det står i lagen i dag, att vid upprepade anfall eller rovdjur som har angripit förut, finns det stöd i lagen för att ingripa som djurägare. Men min erfarenhet är att varg och lo som anfaller dödar vid första angreppet, och hur ska man kunna veta om de anfallit förut? Partistyrelsen skriver också i sitt utlåtande att det efter rimlig avväg- ning och i ytterst begränsade fall är motiverat att angripa. Kära kongressombud, det finns inte sådana fall. Anfaller någon min hund, ingriper jag självklart. Jag yrkar bifall till motion 919:3.

Håge Mattisson,Kalmar län: Partivänner! Någon poetisk ådra, lik den som inledande debattörer visade prov på, har jag inte begåvats med. Men jag kan väl våga mig på en lätt travestering: ”Släpp minkarna loss, det är val!” Egentligen hade jag inte tänkt att gå upp i den här frågan. Det är många som har gjort det och många som har precis samma åsikt som jag själv. Men det befanns att jag hade konverterat i ämnet. Därför kunde det kanske vara av visst intresse att säga vad jag tycker. Uppriktigt sagt har jag inte ägnat problematiken särskilt stort intresse tidigare i mitt liv. Jag har väl blivit lika förgrymmad som andra när så kallade veganer gjort nattlika räder inpå minkfarmarna och släppt ut djuren ur sina burar. Före kongressen fick jag emellertid ett antal telefonsamtal från mink- farmare som knappast hade ord nog i sin iver att förklara hur välskötta deras anläggningar är och hur de vill djurens bästa. Man riktigt hörde 145 darret i plånböckerna. Sedan dess har jag tuggat lite grann på ämnet. Vad ska vi egentligen ha minkfarmar till? Ingen människa nedlåter sig till att köpa en minkpäls i dag. Skinnen exporterar vi till Ryssland, sade en upp- födare som ringde mig och tyckte att det är väl bra. Men är det verkligen det, bra alltså? Nej, jag är nog beredd att ge fru Winberg mitt stöd i dag. Ryska pälsar kan lika gärna födas upp i Ryssland, och minkfarmarna får väl anledning att ringa mig även efter kongressen.

Lena Lindgren, Västerbotten: Det är faktiskt lite tråkigt att gå upp i talarstolen efter en sådan show. Jag är ny i (s). Jag har varit med i partiet i ett år. Jag är inte med i Djurens rätt. Jag äter kött. Men jag kan inte tänka mig att jag skulle kunna äta en hund. Jag satt och tittade på TV häromkvällen och såg då precis det som vi ser med minkar. Jag såg hundar i bur som man plockade ut och som sedan åts på restaurang – det var så gott så. Vad är politik? Varför går man med i ett politiskt parti? Jag har gått med därför att jag har en känsla för vad jag vill göra och för vad jag tycker är rätt och fel. Ibland när jag går på toaletten här ser jag små fina lappar som barnen har satt upp, och barnen är ju vår framtid. Det är de som vi ska besluta åt i dag. Egentligen borde de få fatta beslutet här. I så fall tror jag att ni vet vad beslutet skulle bli, för på lapparna står det ofta: ”Skydda djuren!” eller ”Jag skulle rädda djuren om jag var statsminister.” Jag yrkar bifall till partistyrelsens utlåtande över motion 911:1-2.

Kristin Linderoth,Skåne: Partikamrater! Instängd i en bur som inte är större än en uppslagen kvällstidning, med galler som skär in i tassarna och tvingad till ett kort onaturligt liv, ihjälgasad, dödad genom elchock eller ihjälslagen. Sådan är tillvaron för de minst 1 300 000 pälsdjur som mördas i svenska farmar, bara för att överklassbrackor ska kunna gå runt och skryta med sin status. Detta fruktansvärda lidande och denna oer- hörda grymhet kan aldrig försvaras, inte heller det slöseri som det inne- bär att sysselsätta människor med denna meningslösa och plågsamma hantering. På SSU:s kongress beslutade vi att förespråka ett förbud mot pälsdjurs- uppfödning. Storbritannien och Nederländerna har gått samma väg. Det borde därför inte vara omöjligt för vårt parti, för socialdemokratin i Sverige, att gå samma väg. Kamrater! Det här handlar om att välja sida, att välja mellan de svaga och de starka, mellan solidaritet och egoism. För mig som demokratisk socialist är valet självklart. Jag tänker rösta ja till motion 911:2 och jag hoppas innerligt att ni kommer att göra detsamma.

Sven Erik Joelsson, Gävleborg: Partivänner! Jag tycker att vi en liten stund ska besinna oss. Den här kongressen har i långa och många stycken 146 handlat om barnen och barnens rätt. Vad har det med djur och pälsdjur- suppfödning att göra? Det går en våg av märklig filosofi fram i unga ungdomsled, där man jämställer eller överställer djurens rätt och kvalifikationer med svagare människors. Man graderar människor och graderar djur och ställer dem samman som likvärdiga. Det kan jag aldrig ställa upp på. Partistyrelsens utlåtande över motion 911 är i många stycken genom- tänkt och bra när det gäller vad man kan göra. När det nu pågår en utredning om pälsdjursuppfödningen, kan jag inte förstå att man inte kan invänta den. Därför yrkar jag avslag på motion 911:2. För övrigt biträder jag Åsa Hedlöfs tidigare yrkande.

Marie Centerwall, Gävleborg: Kongressdeltagare! Jag vill börja med att yrka bifall till motion 919:3. Det här är ett bekymmer. Självklart ska vi ha rovdjur. Här är det svårt att hitta en bra gränsdragning, men det är många av våra medborgare som lider av att ha rovdjur inpå husknuten. Det är några län som är mer drabbade än andra, men det är alltför många tamdjur som får lida i onö- dan av att det i dag är ett bristande system. Kamrater, vi måste ändra på det här systemet!

Caterina Franceschi, Göteborg: Partivänner! I tisdags fattade vi beslut om ett nytt partiprogram. Där står det: ”Varje människa ska vara fri att utvecklas som individ, råda över sitt eget liv och påverka det egna sam- hället.” Menar vi det, tror vi också på människornas olika val som konsumenter. Är det någon makt som vi behöver bli bättre på och använda, så är det just konsumentmakt. Ni kanske kommer ihåg när Frankrike genomförde de senaste kärn- vapenproven. Då var det många som slutade att köpa franska viner och franska ostar, trots att varken Systembolaget eller Konsum tog bort franska viner eller franska ostar. Däremot var det tydligt att konsumenterna ville veta varifrån vin och ost kom ifrån. Därför markerades det på både viner och ostar att de kom just från Frankrike. Vad hände? Jo, väl- digt många använde just sin konsumentmakt och slutade att köpa franska viner och ostar. Jag tror på samma sak när det gäller pälsar. Självklart är jag för djuretik och bra djurhållning. Det är en självklar- het för mig. Jag tror också på konsumentmakt, även när det gäller pälsar. Många av talarna har just beskrivit att de nog ändå kommer att sluta köpa pälsar. Ja, det kommer de säkert att göra, men låt dem då sluta tack vare konsumentmakt och inte på grund av förbud. Därför yrkar jag att motion 911:2 ska anses besvarad.

Arne Honkamaa,Norrbotten: Ordförande, partivänner! Jag har gått upp i talarstolen främst för att tala om skogen, men jag kan inte låta bli att göra

147 ett litet inlägg också när det gäller motion 919, eftersom jag tycker att vi absolut ska bifalla första och andra attsatserna i motionen. Om ni läser vad som står i attsatserna, inser ni att ni bör göra det. Det står att vi ska verka för en sund syn på den här problematiken och att vi också ska verka för att reglerna utformas i samklang med verkligheten. Dessutom yrkar jag bifall till tredje attsatsen. Men det som jag skulle tala om var skogen. Vi som bor mitt i skogen ser ju vad som händer med den. 1993 gjordes ändringar i skogsvårdslagen som innebar att alltmer av ansvaret för skogens skötsel lades på skogs- ägarna. Det tycker man naturligtvis är något bra och naturligt. Så ska det vara och så borde det vara. Men nu börjar vi se effekten av detta, och effekten är att skogsvården inte sköts som den borde skötas. Det är lätt att avverka en skog som har stått och vuxit i 100-120 år, som förhållandet är hos oss, och ta pengarna och göra något bra med dem, kanske placera dem någonstans där de ger större avkastning. Sätter man tillbaks en del i skogen, får man vänta 100-120 år innan man får tillbaka några pengar. Med dagens snabba klippekonomitänkande förstår ni att valet många gånger kan vara svårt. Därför tycker jag att vi ska bifalla motion 921:1-3, som innebär att man återinför hårdare regler när det gäller skogsvården, att man upprät- tar en handlingsplan för hur skogsvården ska se ut i vårt land och att man också inför det som man använde tidigare när det gällde skogsvårds- åtgärder, nämligen piska och morot.

Ingebert Magnusson, Jönköpings län: Herr ordförande, partikamrater! Det här är min första kongress någonsin. Jag tycker att det är ganska fantastiskt att komma hit och se söder till norr, hela Sverige, samlas här. Jag måste tacka alla för jag tycker att det har varit en så fantastisk kongress. Man möts av en sådan värme. Det är nästan som om vi vore gamla kompisar fast vi aldrig har setts förr! Jag har gått upp med anledning av motion 911, som Norrtälje arbetarekommun har skickat in. Ni hade ju en bra motion i går, motion 533. Med den vann vi ju tillsammans över partiledningen, och vi lyckades finna en lösning med mycket solidaritet. Vi får ett högkostnadsskydd i tandvården som alla har nytta av, även de som är fattiga, till skillnad från det första förslaget från den tidigare näringsministern Anders Sundström. Så var det då det här med pälsdjur. Jag vill yrka avslag på motion 911:2. Mina kamrater här säger att jag ska yrka på att den ska anses besvarad därför att det vore mer taktiskt. Men utlåtandet har ju inte gett något svar. Jag vet inte vem som ansvarar för partistyrelsens utlåtande, men nog borde ni väl kunna säga till den personen att ge ett svar innan ni beslutar er för att bifalla en sådan attsats. Jag kommer från en liten undanskymd del i Sverige som vi kallar för GGVV – Gislaved, Gnosjö, Värnamo, Vaggeryd, och vi tycker om näringar.

148 Peter Gustavsson, Uppsala län: Kamrater! Som demokratisk socialist tycker jag att kampen mot exploatering av människor är viktig. Men jag tycker också att det är viktigt att kämpa mot exploatering av djur och natur. Jag tycker att det känns fel när företag tjänar pengar på att döda djur, vilkas själva existens bara handlar om att växa upp för att sedan dö och bli till ett klädesplagg. Jag har det här gemensamt med många av mina generationskamrater. Jag tillhör dem som kräver politiska åtgärder för att stärka djurens rätt. Som socialdemokrat vill jag att de som i dag är engagerade i att stärka djurens rätt ska arbeta politiskt för att genomföra det. De ska arbeta med att skriva motioner till kongresser, välja ombud, demonstrera i fredliga demonstrationer, dela ut flygblad – inte bryta sig in i pälsfarmar, inte bryta sig in i laboratorier. Jag tror att vi genom att säga ja till ett pälsuppfödningsförbud säger ja till att lyssna till en bred och samhällsengagerad ungdomsgrupp, och vi talar om att vi faktiskt tar frågorna på allvar. Det är en viktig signal. Vi säger att också djur har rättigheter. Jag säger inte att djur ska ha samma rättigheter som människor, men jag säger att det är svårt för mig att acceptera att djur ska få lida i onödan. Vad är själva vinsten med pälsen? Att tro att djurens rätt kan säkerställas genom individers fria val på en marknad tror jag inte håller. Det håller inte för mig. Därför vill jag säga ja till partistyrelsens utlåtande över motion 911.

Emil Högberg,Stockholms län: Partivänner! Min och ungdomsförbun- dets hälsning till kongressen är tydlig: Stöd förslaget om ett förbud mot att föda upp djur i bur för pälsproduktion! Många har sagt här i dag att frågor om djurskydd kan bli nästa stora politiska fråga. Vi som är aktiva i SSU och som möter många ungdomar i politiska samtal vet att det redan nu är en central del i många männi- skors politiska orientering. Ett förbud skulle befästa Sveriges position som världens djurskydds- vänligaste land. Det skulle visa att vi socialdemokrater är stolta men inte nöjda med det befintliga djurskyddet i Sverige och att vi är beredda att låta djurens bästa vara vägledande även när det kan få till följd att vissa former av djurhållning måste förbjudas. Till de oroliga: Motionen efterlyser – läs noga – att pälsdjursuppföd- ningen successivt avvecklas. I linje med traditionell socialdemokratisk näringspolitik betyder det naturligtvis att konsekvenserna för de personer och de områden som är beroende – beroende tror jag inte att någon är – av pälsdjursuppfödning beaktas. Det är bättre att komma till rätta med sysselsättningen i glesbygden, binäringarna kring befintlig djurhållning och den levande landsbygden genom ett utökat miljö- och landsbygdsstöd än genom att fortsätta med en ohållbar och djuroetisk näring.

149 Jag och alla mina SSU-kamrater ser fram emot nästa års valrörelse, när vi ska möta skolungdomar i Stockholms förorter. Om ni bifaller motion 911:2 gör ni vårt jobb betydligt lättare.

Jan Burell, Dalarna: Motion 908 handlar om att Sverige klart och tydligt måste säga nej till odling av genmanipulerade grödor. Jag yrkar bifall till första attsatsen. Vi ska ju nu gå på alla fyra i partiet. Jag har försökt hitta fyra skäl för att attsatsen ska gå igenom. Det första är givetvis att risken med att godkänna sådan odling är alldeles för stor. Det andra är att kvinnoförbundet antog motionen i maj i Malmö. För det tredje har vi blivit feminister, men jag vet inte om det har något med det här att göra. Slutligen, för det fjärde, är motionären Agneta ruskigt envis. Hon bor hemma i min by. På söndag ska jag åka hem igen. Jag föreslår att ni hjälper mig med det här, så att jag vågar åka hem!

Mats Johansson,Blekinge: Kongresskamrater! Det här är en partikongress när den är som bäst: känslosam, engagerad, fylld av åsikter som bryts, humor, en lätt förtätad stämning. Visst är det härligt att vi har sådana kongresser! I dag fattar vi beslut som kommer att påverka djur och människor i vårt land. Då är det rimligt att överblicka effekterna av dessa beslut. Gammal traditionell socialdemokrati är: Utred först, besluta sedan. En sådan utredning pågår just nu om det som tas upp i motion 911. Den ska överblicka bland annat djurens villkor: stressfrågor, flyttning till andra länder. Här vill jag direkt markera mot den inställning som Håge Mattisson representerar, med uppenbar uppskattning från kongressen: Ryska minkar ska födas upp i Ryssland. Ryska pälsar ska födas upp i Ryssland. Jag har rest en hel del i de baltiska länderna. Den som tror att minkar får det bättre om de flyttar till Kaliningrad vill jag gärna diskutera mera med. Vår tradition är att utreda först och besluta sedan. Precis så har vi gjort med ett antal frågor under den här partikongressen. Vi har sagt: Låt oss avvakta utredningen. Låt oss överblicka konsekvenserna. Låt oss sedan fatta beslut. Många har i debatten i kväll efterlyst en bred djuretisk debatt i arbetarrörelsen. Det är alldeles utmärkt. Men jag tycker också att man ska avvakta med det definitiva ställningstagandet tills en bred djuretisk debatt har ägt rum. Partistyrelsen har när det gäller motion efter motion hänvisat till kommande debatter och utredningar, innan beslut ska fattas. Låt oss göra så också när det gäller motion 911:2. Bifall till yrkandet från Barbro Hassel, Peter Jeppsson med flera om besvarande av motionen.

150 Margareta Winberg, partistyrelsens föredragande: Partikamrater! Jag kan instämma i den siste talarens uppskattning av debatter av denna typ. Jag är också mycket glad för det engagemang som finns. Jag går nu igenom de olika frågorna. Jag nämner inte varje talare utan jag går igenom de olika frågorna. Jag börjar med genmanipulerade eller genmodifierade grödor – välj själv vilket ni vill använda. Själv använder jag uttrycket genmanipulerade. Jag förstår oron i motionen för genmanipulerade organismer. Jag har också själv svårt att se nyttan med det. Likväl tror jag inte att vi kan kategoriskt utesluta att GMO kan vara viktiga för framtiden. Jag har sett att det till exempel i ett globalt perspektiv kan finnas nytta med det. Av det skälet tror jag att det vore fel att kategoriskt säga nej till GMO. Jag instämmer i oron för miljö- och hälsorisker. Det är viktigt att man tar GMO på största allvar. Vi arbetar med det inom EU. Där kommer ett direktiv om spårbarhet och märkning. Till dess, och även sedan, måste försiktighetsprincipen vara ledande i all reglering av GMO. I dag råder i praktiken stopp mot nya GMO-grödor inom EU, i vän- tan på att vi får direktivet om spårbarhet och märkning. Jag kan dock inte dela uppfattningen att vi kategoriskt ska säga nej till GMO. Därför vid- håller jag partistyrelsens uppfattning. Det andra området handlar om det fria handredskapsfisket. Det har vårt parti i hård strid mot moderaterna drivit igenom i riksdagen för ett antal år sedan. Jag har ingen som helst avsikt att riva upp principen om det fria handredskapsfisket, det vill jag säga. Men nu pågår en utredning som snart ska lämnas över till mig. Jag har sett att en del i det fria handredskapsfisket har blivit fel. Jag ska ge er ett exempel. Det är trol- lingfisket, som går ut på att man fäster 14 spön på en båt. Sedan kör man och drar, och det kallas fritt handredskapsfiske. Det var inte vad vi menade med fritt handredskapsfiske. Det är ett exempel på att vi måste justera den nuvarande lagen. Justeringen handlar inte om att gå ifrån grundtanken att det ska vara fritt att fiska runt våra kuster och i de stora sjöarna. Jag vidhåller partistyrelsens förslag i det avseendet. Det tredje område jag tar upp är skogen. Det handlar om Skogsstyrel- sens utvärdering som görs varje mandatperiod. Den gjordes 1998. Man kom då fram till att det fanns saker som inte var bra. Därför skärpte regeringen regelverket. Nu ska vi alldeles strax få en ny utvärdering. Vi kan redan nu se att reglerna behöver stramas upp. Vi instämmer i stora drag i det som står i motionerna. Jag yrkar ändå bifall till partistyrelsens ursprungliga förslag. En annan fråga gäller angreppen från våra rovdjur. Jag ska nämna några korta saker om vargen. Detta är en mycket svår fråga. Två intressen står emot varandra, även om vi kanske inte säger det. Vargen tillhör våra stora rovdjur. Vi är, hoppas jag, överens om att vi ska bevara en rovdjursstam. Vargens antal har varierat mycket under årens lopp. Vid den senaste gemensamma räkningen hade vi 67–81 individer i Sverige och Norge. 151 Det var vintern 1999–2000. Antalet hade ökat något på ett år. 1998– 1999 fanns det 59–75 individer. Det är fortfarande otillräckligt för att vi ska säga att vi har säkrat stammen. Vi har sagt att ett etappmål ska vara 20 föryngringar per år. Det betyder 200 individer per år. Detta är en fråga som upprör många, särskilt de som bor nära områden där man har varg. Det är mycket riktigt som sades här, att 12 hundar dödades 1999. Jag kan jämföra med hur många hundar som dör i trafiken. Trafiken är ett vida större problem därvidlag. Men känslan för varg är något annat än känslan för trafiken, det vet vi. Sedan den 1 juli i år har vi en ny rovdjurspolitik. Den är ny på många olika sätt, bland annat när det gäller möjligheten till skyddsjakt. Den är också ny på så sätt att länsstyrelserna nu får en större betydelse för för- valtningen av våra rovdjur, som jag sade i min inledning. Vi kommer att inrätta rovdjursgrupper runt om i landet. Där kommer lokala intressen – kommuner, jägarorganisationer, de som har tamdjur och andra – att kunna ha ett inflytande över den regionala förvaltningen av våra rovdjur. Jag hoppas att vi ska kunna pröva den nya politiken och dessa rovdjursgrupper innan vi ändrar politiken i dess grund. Jag yrkar bifall till partistyrelsens förslag och den skrivning i riktlinjerna som jag föredrog tidigare. Slutligen vill jag ta upp pälsdjuren. Man kan fråga sig om det vi håller på med nu är populism. Det finns de som tycker det. Är det populism från de många människor som skriver brev till mig, om denna fråga och andra djurskyddsfrågor? De okända människor som stannar mig ute på gatorna och vill prata om detta är många. Är de populister? De tusentals ungdomar som demonstrerar, är de populister? Alla de uppvaktningar jag får ta emot med namnunderskrifter, organisationer, skolklasser, många unga men inte bara det utan också äldre som är engagerade, är de populister? Jag anser inte att dessa grupper och personer är populister, lika lite som jag anser att partistyrelsen är populistisk i sitt yttrande. Partistyrelsen tar folks engagemang på allvar. Men vi inser också av oss själva att tiden är inne att fatta ett beslut utifrån ett etiskt ställnings- tagande. Därmed har jag argumenterat mot avslagsyrkandet. Det finns en del som vill att vi ska anse motionen besvarad, därför att Jordbruksverket har ett uppdrag. Det är inget omfattande uppdrag. Det är ett uppdrag att sammanställa forskningen. Att anse motionen besvarad eller att fatta det beslut som partistyrelsen föreslår ligger mycket nära varandra. Antingen väntar vi några månader, och så kommer uppdraget från Jordbruksverket. Eller också vågar vi ta ställning i dag. Resultatet blir sannolikt detsamma. Detta är ingen framtidsbransch. Det kommer sannolikt resultatet från Jordbruksverket att visa. Då borde vi vara modiga och fatta beslut nu, menar jag och partistyrelsen. Jag vill hänvisa till alla de duktiga talare som har varit uppe och argumenterat för det. Jag vidhåller bifall till partistyrelsens förslag. I övrigt yrkar jag bifall till förslaget till politiska riktlinjer med de ändringar som jag föredrog under min inledning. 152 Tjänstgörande ordförande: Inga repliker beviljas. I arbetsordningen sägs att replikinstrumentet får användas när man är apostroferad. Det betyder att man ska ha en chans att försvara sig när någon har direkt kritiserat det inlägg man har gjort. Här innebär det att varenda en som har varit inne i debatten skulle kunna få en replik i och med att Margareta Winberg har tagit upp frågan om pälsdjuren. Det är en orimlig tolkning. Med den argumentation Margareta Winberg har framfört är det inte rimligt att begära repliker. Då fortsätter bara diskussionen. Så är inte arbetsordningen formulerad. Jag uppfattar det som att kongressen står bakom den något hårda tolk- ningen av replikrätten. Vi har försökt att tillämpa den så.

Förslag Följande förslag förelåg: Partistyrelsens utlåtande över motionerna 906, 907, 908:1-2, 909:1-2, 910, 911:1-6, 912:1-2, 913:1-3, 914:1, 915:1-2, 916:1-2, 917, 918, 919:1-4, 920:1-2 och 921:1-3 att bifalla motion 908:2, 911:1-2 och 915:1, att avslå motionerna 906, 907, 908:1, 911:4 och 6, 914:1, 915:2 och 919:1-4, att anse motionerna 909:1-2, 910, 911:3 och 5, 912:1-2, 913:1-3, 916:1-2, 917, 918, 920:1-2 och 921:1-3 besvarade med hänvis- ning till partistyrelsens utlåtande. Partistyrelsens förslag till politiska riktlinjer, sidan 30-31, avsnittet Från jord till bord, inklusive förslag till ändringar med anledning av temagruppen: Tillägg sidan 30, rad 43: ”Vi ska därför initiera en bred diskusson i partiet kring dessa frågor.” Tillägg sidan 31, sist i avsnittet: ”Vi ska värna våra rovdjur, men de nyligen beslutade regionala rovdjursgrupperna kommer att kunna påverka länens förvaltning av rovdjuren.” Tillägg sidan 31, rad 3: ”Skogen är en nationell resurs som måste nyttjas på ekonomiskt och ekologiskt bästa sätt med lagar som styrmedel.” Tillägg sidan 30, rad 33: ”Det visar bland annat tillkomsten av många gårdsföretag som förädlar egna ekologiskt framtagna råvaror till nya spännande produkter av hög kvalitet och som utgör ett viktigt tillskott i vår rika matkultur, men också är ett värdefullt inslag i landsbygdens utveckling. De nya nätverks- och organisationsformer som dessa företag samverkar i är intressanta och förtjänar all uppmuntran.”

Under debatten framfördes följande förslag: Charlotta Svanberg,Kronoberg: Bifall till partistyrelsens utlåtande över motion 911:1-5. 153 Elin Pettersson, Södermanland: Bifall till partistyrelsens utlåtande över motion 911:2. Tillägg sidan 30, rad 43, efter ”på allvar”: ”Vi ska därför initiera en bred diskussion i partiet kring dessa frågor.”

Karl-Erik Innala,Skåne: Avslag på partistyrelsens utlåtande över motion 911:2.

Peter Egardt, Dalarna: Bifall till motion 918:1.

Barbro Hassel,Skaraborg: Bifall till motion 911:1. Yrkar att motion 911:2 ska anses besvarad. Bifall till partistyrelsens utlåtande över motion 911:1.

Monica Haider,Kronoberg: Bifall till motion 913:1-3.

Erik Magnusson, Jämtland: Tillägg sidan 30, rad 33, efter ”goda villkor”: ”Det visar bland annat tillkomsten av många ’gårdsföretag’ som förädlar egna ekologiskt framtagna råvaror till nya spännande produkter av hög kvalitet och som utgör ett viktigt tillskott till vår rika matkultur, men som också är ett värdefullt inslag i landsbygdens utveckling. De nya nätverk och organisationsformer som dessa företag samverkar i är intressanta och förtjänar all uppmuntran.” Tillägg sidan 31, rad 4: ”Skogen är en nationell resurs som måste nyttjas på ekonomiskt och ekologiskt bästa sätt med lagar som styrmedel.”

Agneta Lindström-Berg, Västerbotten: Bifall till motion 921:1-3. Bifall till partistyrelsens utlåtande över motion 911:1-2. Tillägg sidan 31: ”Skogen är en nationell resurs och måste nyttjas på ekonomiskt och ekologiskt bästa sätt med lagar som styrmedel.”

Robert Uitto, Jämtland: Bifall till partistyrelsens utlåtande över motion 911.

Aina Andersson,Norra Älvsborg: Yrkar att motion 911:2 anses besvarad.

Peter Jeppsson,Blekinge: Yrkar att motion 911:2 anses besvarad.

Rune Karlsson, Västmanland: Bifall till motion 918.

Helen Heikkilä, Västernorrland: Yrkar att motion 911:2 anses besvarad.

Göran Persson,Skåne: Yrkar att motion 911:2 anses besvarad. Bifall till motion 919:3.

154 Anders Lago,Stockholms län: Bifall till partistyrelsens utlåtande över motion 911:2.

Åsa Hedlöf, Dalarna: Bifall till motion 919:3.

Håge Mattisson,Kalmar län: Bifall till partistyrelsens utlåtande över motion 911:1-2.

Lena Lindgren, Västerbotten: Bifall till partistyrelsens utlåtande över motion 911:1-2.

Kristin Linderoth,Skåne: Bifall till motion 911:2.

Sven Erik Joelsson, Gävleborg: Avslag på motion 911:2. Bifall till Åsa Hedlöfs yrkande.

Marie Centerwall, Gävleborg: Bifall till motion 919:3.

Caterina Franceschi, Göteborg: Yrkar att motion 911:2 anses besvarad.

Arne Honkamaa,Norrbotten: Bifall till motion 919:1-2. Bifall till motion 921:1-3.

Ingebert Magnusson, Jönköpings län: Avslag på motion 911:2.

Peter Gustavsson, Uppsala län: Bifall till partistyrelsens utlåtande över motion 911.

Emil Högberg,Stockholms län: Bifall till partistyrelsens utlåtande över motion 911:2.

Jan Burell, Dalarna: Bifall till motion 908:1.

Mats Johansson,Blekinge: Bifall till Peter Jeppssons yrkande om att besvara motion 911: 2.

Beslut Kongressen beslöt: Motionerna att bifalla partistyrelsens utlåtande över motion 908:1, att bifalla bifalla partistyrelsens utlåtande över motion 911:1, att bifalla efter försöksvotering och rösträkning med rösterna 186 mot 145 (7 avstod) bifalla partistyrelsens utlåtande över motion 911:2 , 155 att bifalla efter försöksvotering bifalla partistyrelsens utlåtande över motion 919:1, att bifalla bifalla partistyrelsens utlåtande över motion 919:2, att bifalla efter försöksvotering och rösträkning med rösterna 202 mot 124 (12 avstod) bifalla partistyrelsens utlåtande över motion 919:3, att bifalla bifalla partistyrelsens utlåtande över motion 913:1-2, att bifalla bifalla partistyrelsens utlåtande över motion 919:4, att bifalla efter försöksvotering och rösträkning med rösterna 216 mot 108 (10 avstod) bifalla partistyrelsens utlåtande över motion 918, att bifalla efter försöksvotering och rösträkning med siffrorna 197 mot 132 (12 avstod) bifalla partistyrelsens utlåtande över motion 921:1-3, att bifalla i övrigt bifalla partistyrelsens utlåtanden över motionerna i avsnitt 15.4. Riktlinjerna att bifalla bifalla Erik Magnussons tilläggsförslag på sidan 30, rad 33, att bifalla bifalla Elin Petterssons förslag till tillägg på sidan 30, rad 43, att bifalla bifalla Erik Magnussons med fleras tilläggsförslag på sidan 31, rad 4, att bifalla i övrigt bifalla partistyrelsens förslag och fastställa de politiska riktlinjerna på sidorna 30-31 avsnittet Från jord till bord, inklusive förslag till ändringar från temagruppen. Behandlingen av dagordningens punkter 10.5 och 15 var därmed avslutad.

Ajournering Kongressförhandlingarna ajournerades klockan 23.20.

156 Lördagen den 10 november 2001

Förmiddagens förhandlingar

Förmiddagens förhandlingar inleddes klockan 09.00.

Sekreterare: Heli Kärkkäinen och Ann-Sofie Hermansson Ordförande: Anita Modin

Göran Persson: Godmorgon, partivänner! Jag ska passa på tillfället att hälsa Anita Gradin välkommen till vår kongress – vår första kvinnliga EU-kommissionär och statsråd under många år. Jag vill också hälsa Thage G Peterson varmt välkommen till kongressen – under många år ledamot av verkställande utskottet, statsråd med mera, inte minst distriktsordförande i Stockholms län. Han har naturligtvis kommit i dag för att lyssna på Bosse Ringholm och den ekonomiska debatten, men också för att träffa oss gamla kompisar. Vi hälsar Thage varmt välkommen med en applåd! Jag vill också säga varmt välkommen till Ines Uusmann,som finns i våra lokaler just nu. Välkommen, Ines! Dagordningens punkt 10 Politiska riktlinjer (fortsatt behandling)

Tidigare behandlad på sidan 6 i del 3. Dagordningens punkt 10.6 En trygg och hållbar ekonomi Dagordningens punkt 16 Utlåtanden över motioner som rör om området En trygg och hållbar ekonomi (Häftena M8 och U8)

Huvudföredragande: Bosse Ringholm Inledningsanförande: Bosse Ringholm

157 Dagordningens punkt 10.6.1 Inledande textavsnitt (Politiska riktlinjer, sidorna 31-32)

Föredragande: Bosse Ringholm Inledning av Bosse Ringholm

Bosse Ringholm, partistyrelsens föredragande: Godmorgon, kamrater! Jag vill börja med att yrka bifall till de omarbetade riktlinjer som delades ut i går efter temagruppens diskussion. Jag vill gärna tacka för den goda diskussion som vi förde i temagruppen och som har lett till ett flertal för- bättringar av texten i riktlinjerna. Jag vill också yrka bifall till de förslag som partistyrelsen gör i anslutning till sina utlåtanden över de berörda motionerna på området. Det inkluderar också de utlåtanden och motioner som berördes under bostadsdebatten häromkvällen och som hänför- des just till skatteområdet. Ekonomi handlar faktiskt inte om siffror. Ekonomi handlar om män- niskor. Syftet med den ekonomiska politiken är i första hand att skapa förutsättningar för tillväxt och välfärd. Det handlar om att skapa jobb och resurser som kan fördelas och göra tillvaron rättvis och dräglig. Det handlar om våra barnbidrag. Det handlar om räntan på radhuslånet. Det handlar om våra barns möjligheter att lyckas i skolan och få ett stöd av sina lärare. Det handlar om de gamlas möjligheter att få en säker och trygg ålderdom. Det finns naturligtvis många dimensioner av den ekonomiska politiken. För oss socialdemokrater är det en självklarhet att tillväxten ska vara uthållig både socialt och ekologiskt. Tillväxten i dag får självfallet inte ske på bekostnad av miljökatastrofer i morgon. Därför är vi angelägna om att hela tiden framhålla behovet av en hållbar utveckling som balanserar de ekonomiska, sociala och mänskliga perspektiven. Rubriken på detta avsnitt är Med ansvar och förnuft. Det är en mycket talande rubrik. Det som är utmärkande för socialdemokraterna som parti är att vi har lyckats förena just rättvisepolitiken med en förmåga till ekonomisk helhetssyn. Det är lätt att lova reformer om man inte samtidigt har krav på sig att visa hur de finansieras. Så gör inte vi i vårt parti. Vi håller vad vi lovar. För några år sedan satte vi upp målet om att de offentliga finanserna ska gå med 2 procent av bruttonationalprodukten i överskott över en konjunkturcykel. Det har varit ett framgångsrikt mål, och det har bidragit till att vi nu kan föra en aktiv stabiliseringspolitik och exempelvis – som jag nämnde i onsdags – satsa på kommuner och landsting under nästa år. Det har bidragit till att vi har kunnat betala av på statsskulden för våra barns framtid. Därför är de budgetpolitiska målen viktiga, och därför är det viktigt att vi håller fast vid dem. Till skillnad från våra politiska motståndare sätter vi socialdemokrater välfärden i första hand. Vi har inte någon slags utgångspunkt i att det är 158 en bestämd skattenivå som ska bestämma välfärden, utan skattesänk- ningar kan bara genomföras om de kan betalas av det utrymme som tillväxten skapar – men aldrig om välfärden äventyras. De senaste åren har vårt arbete med att skapa ett grönt folkhem varit mycket framgångsrikt. Vi står i dag väl rustade att möta de globala miljö- utmaningarna, och vi ska självfallet bygga vidare på den politiken. Men det finns också begränsningar för vad den ekonomiska politiken kan åstadkomma. Det finns helt enkelt vissa givna förutsättningar som vi alltid måste ta hänsyn till. Med en socialdemokratisk reformpolitik och rättvisepolitik handlar det alltid om att det i grunden måste finnas en sund ekonomi och en balans i de ekonomiska förutsättningarna. Det måste helt enkelt finnas en tillväxt och det måste finnas nya jobb som hela tiden ligger till grund för denna tillväxt och som kan vara förutsätt- ningen för att vi ska kunna genomföra de reformer som vi önskar. Sedan många år tillbaka har vi haft en mycket tydlig dagordning, som var väldigt noggrann under 1990-talets budgetsaneringsarbete. Men den är lika noggrann under åren framöver, då vi alla hoppas kunna få gå vidare med ett stort reformarbete. Grunden för vårt arbete är nämligen att vi håller ordning på ekonomin och att det är tillväxten och jobben som är förutsättningen för att sedan kunna fortsätta med reformer på en rad olika områden. Det är alltid välfärdsreformerna – de som gäller vår- den, skolan och omsorgen och mycket av kommuners och landstings grundläggande verksamhet – som ska prioriteras högst. Vi har våra transfereringar, som vi har diskuterat mycket och som är oerhört viktiga. Till sist har vi naturligtvis också det som vi kan göra på skattesidan. Ibland är det kombinationer av detta som måste göras. När jag i onsdags föreslog att vi ska stärka kommuners och landstings ekonomi så att de kan öka sysselsättningen nästa år var det en kombination av att värna välfärden och verksamheten och sätta den först och att samtidigt använda de skattepolitiska instrumenten. Jag ser till min förvåning att Dagens Nyheter i dag säger att detta är ett sätt att gå runt utgiftsmålen. Jag undrar om man säger samma sak när vi sänker exempelvis fastighetsskatten eller inkomstskatten. Jag tror att det helt enkelt inte passar Dagens Nyheter att stärka den offentliga sektorn och att stärka välfärden, vården och skolan. Därför försöker Dagens Nyheter att använda ett mycket krystat argument. Vår helhetssyn är att vi ska klara alla budgetpolitiska mål – både på inkomstsidan och på utgiftssidan. För att göra det är vi mycket väl medvetna om en sak. Vi har haft ett par mycket goda år bakom oss med en kraftig tillväxt. Det gör att vi nästa år kan ha reformer för 20 miljarder kronor och skattesänkningar för lika mycket. Det kommer att komma några år nu när förutsättningarna kanske inte är lika goda. Därför är det viktigt att hela tiden ha i minnet att det reformprogram som kongressen

159 nu beslutar om inte är ett reformprogram för nästa år, utan för hela nästa mandatperiod fram till år 2006. Tillväxten och de ekonomiska förutsätt- ningarna kommer säkerligen att variera under denna period, och vi måste självfallet då anpassa vårt reformarbete till de ekonomiska förutsättning- arna och inte undergräva det förtroende som vi har för svensk ekonomi i dag och som har gett oss de här möjligheterna till en så omfattande reform- dagordning. Det är viktigt att hålla fast vid att det är just verksamheten som är så oerhört viktig. Den är ju grunden för inte bara en god välfärd utan också för att hålla tillbaka arbetslösheten. Arbetslöshetsbekämpningen är alltid nummer ett för socialdemokratiska partikongresser och socialdemokratisk politik. Kan vi hålla den här kursen under åren framöver på samma sätt som vi har gjort hittills är jag säker på att vi till den kommande partikongressen år 2005 också kommer att kunna kryssa för och se att vi kan hålla de reformer som vi nu har bestämt oss för inom den ekonomiska ramen och att vi kan göra den typ av prioriteringar som jag har nämnt. Därför kan vi nu också möta den internationella konjunkturavmattningen, framför allt den minskade amerikanska efterfrågan, med en sund offentlig ekonomi. Vi kan fullfölja de reformer som vi har utlovat: max- taxan, skolsatsningen och mer pengar till pensionärer och barnfamiljer. Under nästa år kan vi också satsa närmare 3 miljarder kronor på kommuner och landsting, på arbetsmarknadspolitiken och på de små och nystartade företagen, som jag berättade om i onsdags. Detta gör vi för att stämma i bäcken och för att höja beredskapen inför en eventuell förläng- ning av den internationella konjunkturavmattningen. Kamrater! Jag tror och hoppas att de avsnitt i riktlinjerna som vi nu ska diskutera kommer att styra utformningen av den ekonomiska politiken och därmed också den svenska välfärden under de kommande åren. Jag ser därför fram emot en spännande debatt här under förmiddagen!

Ordningsfråga – streck i debatten

Beslut Kongressen beslöt: att sätta streck i debatten. Ordförande: Ulla Lindqvist

Debatt Axel Gisslén,Örebro län: Partivänner! Jag vill ställa en fråga till Bosse Ringholm. Möjligen borde jag tolka ut ett svar på den ur din inledning, men jag vill ändå för tydlighetens skull ställa den. Anta att du har 20 miljarder kronor som du kan använda på två olika sätt. Alternativ ett är att du skickar tillbaka de 20 miljarderna till hus- 160 hållen genom en skattesänkning. En del av de pengarna kommer hus- hållen att använda till ökat sparande. För en del av pengarna kommer de att köpa importerade prylar. För resten kommer de att köpa prylar och tjänster som producerats i Sverige. Det skapar sannolikt en del nya arbeten i Sverige. Alternativ två är att du använder varenda krona av de 20 miljarderna till att anställa fler medarbetare inom sjukvården, utbildningen och äldreomsorgen. Pengarna räcker till åtskilliga tiotusentals anställda. Då förbättras standarden på de verksamheterna, och det höjer livskvaliteten för ytterligare hundratusentals människor. Samtidigt strömmar de 20 miljarderna tillbaka till hushållen i form av arbetslöner. Visserligen för- lorar hushållen minst hälften av den inkomstökningen genom bortfall av arbetslöshetsersättning och socialbidrag och genom löneskatt, men eftersom du och kommunerna får motsvarande besparing respektive inkomst- ökning kan de pengarna användas till en skattesänkning. Då blir effekten för hushållens ekonomi genom kombinationen av arbetslöner och skatte- sänkning densamma som i alternativ ett. Frågan är: Vilket alternativ stämmer bäst med partikongressens beslut om full sysselsättning samt förbättrad vård, utbildning och omsorg?

Sven-Erik Sveed, Jämtland: Ordförande, partikamrater! I det förslag som föreligger till ändringar från partistyrelsens föredragande ser jag att mitt förslag är tillgodosett, så jag drar tillbaka det.

Ann Hedbom, Gävleborg: Godmorgon, alla! För några dagar sedan pratade vi om socialbidragsberoendet som en term som vi som socialdemokrater inte vill använda. På sidan 31, rad 39, dyker den upp igen. Det står: ”Därför har målen för ekonomi och sysselsättning kompletterats med målet att socialbidragsberoendet ska halveras”. Mitt förslag är att vi i stäl- let skriver att målet är att behovet av socialbidrag ska halveras. Jag vet att regeringen redan har satt upp det målet, men detta är bara ett annat sätt att säga samma sak, som jag tycker smakar bättre för en socialdemokrat. Mitt andra förslag gäller sidan 32, rad 22. Där pratas det om EMU- inträde. Det står att vi socialdemokrater anser att Sverige bör ansluta sig till valutaunionen. Jag vill sätta in: ”Om det svenska folket så vill, när vi har ett konjunkturläge i rimlig takt med Europaområdet”. Jag vet att man sist i stycket säger: ”Ytterst ska den frågan dock avgöras av svenska folket i en folkomröstning.” Det kan vara kvar, men jag tycker att vi ska flytta upp detta med vad folket vill. Då får hela stycket en annan ande- mening.

Hans-Eric Svensson, Gotland: Jag kan tala om för er att jag är väldigt trött. Mitt i natten – det var någonstans runt tresnåret – vaknade jag av att min katt hemma på Gotland, Mirre Svensson, stod och krafsade på ytterdörren. Jag rusade ut och fick se en tom hotellkorridor. Tyvärr var inte Mirre där! 161 Jag skulle vilja tala om för er att jag tar tillbaka mitt yrkande och ställa mig bakom partistyrelsens förslag, som bland annat arbetades fram i temagruppen. Vi ska ju ha en folkomröstning om EMU. Det är väldigt viktigt. Och före den folkomröstningen ska vi ha en bred informationsinsats om både för- och nackdelarna med den gemensamma valutan. Jag ställer mig alltså bakom partistyrelsens förslag, och lämnar resten av min talartid till Thomas Östros så att han kan komma hit och dra Elvislåten Love me tender!

Jan Andersson,svenska s-gruppen i EU-parlamentet: Partivänner! Jag ställer mig också bakom partistyrelsens förslag i hela denna del, inklusive EMU-avsnittet. Det är självklart, och det gäller alldeles oavsett fråga, att vi ska alltid ska se på både för- och nackdelar. Inför denna folkomröstning, som kommer att bli en väldigt viktig sådan, är jag säker på att det samtidigt är alldeles avgörande vilken roll socialdemokraterna kommer att spela. Det kommer att avgöra slutresul- tatet. Jag tar för givet att det som bestämdes på extrakongressen, det vill säga att vi tycker att fördelarna med ett medlemskap i unionen överväger nackdelarna, också kommer att vara vägledande för socialdemokraterna när vi går in i denna debatt.

Peter Hultqvist, Dalarna: Partivänner! En fråga som naturligtvis kommer att granskas och diskuteras i anslutning till en folkomröstning om EMU är hur det statliga stödet fördelas. Det gäller också de pengar som de olika kampanjorganisationerna har att tillgå. Jag tycker att det är viktigt att vi redan nu på något sätt lägger fast principen för hur detta ska hante- ras. Det är bra att göra det på ett tidigt stadium så att signalerna är klara. Därför föreslår jag ett tillägg till det i övrigt utmärkta förslag som partistyrelsen har lagt fram. Det gäller sidan 32, rad 27. Tillägget lyder: ”Det statliga stödet ska självklart fördelas rättvist och redovisas öppet.” Jag yrkar bifall till detta.

Bo Andersson,Stockholm: Jag tänkte se detta i ett lite annorlunda perspektiv, och lite SSU-aktigt säga på följande sätt: Den sociala friheten och den sociala tryggheten är en central fråga. Vars och ens frihet kom- binerades tidigt i svensk välfärdspolitik med det kollektiva – allas frihet. Vars och ens fria utveckling är alltså en förutsättning för allas fria utveckling. Alltsedan Marx skrev det har det varit en ledstjärna. Det gäller alltså både var och en och alla. Vad har nu detta med ekonomiavsnittet att göra? Jo, i de ekonomiska villkoren, betingelserna och förutsättningarna finner vi de starkaste sociala krafterna i samhället. För att klara uppdragen om vars och ens frihet och allas frihet krävs starka ekonomier i stat, kommuner och landsting. En stark ekonomi är en nödvändig förutsättning för både trygghet och social frihet – inte som självändamål utan just för att skapa ökad jämlik- 162 het i trygghet och frihet. Med denna ideologiska bakgrund vill jag ge stöd till partistyrelsens omarbetade riktlinjer som sätter den fulla sysselsättningen, finansieringen av den generella välfärden och socialförsäkringarna och en aktiv stabiliseringspolitik som grund för överskottsmålet. De uttalar en tydlig inriktning att successivt öka resurserna i kommuner och landsting och sätter välfärdens finansiering före skattesänkningar. Med anledning av de reviderade riktlinjerna drar jag tillbaka mina yrkanden till förmån för partistyrelsens förslag.

Lennart Nilsson,Skåne: Ordförande, partikamrater! Jag har också haft ett antal yrkanden, som delvis har blivit tillgodosedda med det nya förslaget som partistyrelsen har lämnat. Jag vill yrka bifall till det. Jag vill ändå fästa uppmärksamheten på ett par saker. I riktlinjerna på sidan 32 står det: ”EMU är det bästa skyddet som Sverige i dag kan få tillgång till mot växande spekulativa globala marknadskrafter.” Jag tycker faktiskt att det är lite pinsamt att som socialdemokrat behöva se ett argument som inte är sant i våra riktlinjer. Det är ju precis tvärtom! Tack vare att vi står utanför EMU kan vi få ett skydd mot globala marknadskrafter och risken att drabbas av massarbetslöshet. Det var också det som var ett skäl till att EMU-utredningen, som leddes av Lars Calmfors,rekommenderade att Sverige inte skulle delta i valutaunionen. Låt mig återge vad vår finansminister Bosse Ringholm sade i sitt tal: Nästa år kan vi föra den mest expansiva ekonomiska politiken någonsin. Utgiftsökningar, skattesänkningar, låga räntor och en försvagad krona gör att vi kan föra en kraftfull politik. Bosse Ringholm visade klart här att vi kan genomföra detta tack vare att vi står utanför EMU. Den rörliga växelkursen är vår viktigaste försäkring. I goda tider hindrar den en över- hettning och inflation, och i dåliga tider hindrar den en kraftig ökning av arbetslösheten. Kort sagt får vi med en flexibel valuta en stabil välfärd och arbetsmarknad. Partistyrelsen har nu korrigerat sitt förslag till skrivning, som tidigare kunde uppfattas så att alla socialdemokrater står eniga i denna fråga. Nu framgår det tydligt att så inte är fallet. Partikamrater! Jag kan lova att vi är många, många socialdemokrater som kommer att jobba oss röda för att Sverige ska behålla sin självstän- dighet och inte låsa in sig i EMU-projektet. Även om jag inte är helt nöjd så vill jag än en gång yrka bifall till partistyrelsens nya skrivning.

Bosse Ringholm, partistyrelsens föredragande: Kamrater! Axel Gisslén ställde en fråga till mig, som jag tycker är viktig att fundera på. Den gällde hur vi prioriterar våra ekonomiska resurser när det gäller just utrymmet för den offentliga sektorn, transfereringar och framför allt möjligheten att sänka skatten på olika områden. Jag har varit mycket tydlig när det gäller att välfärden alltid måste gå först, det vill säga att just vården, skolan och omsorgen måste gå först. Hela vårt restaurerings- 163 arbete under 1990-talet har ledsagats av just denna princip. Det är väl- färden som är det allra viktigaste för oss. Samtidigt är förutsättningen för att vi ska lyckas med den att vi kan hålla den ekonomiska kursen och att vi kan uppnå de budgetpolitiska mål som vi sätter upp. Därför är det en väldig fördel att vi har kommit så långt i vårt ekono- miskpolitiska arbete att vi för nästa år både kan göra en stor satsning på välfärden – i storleksordningen 20 miljarder kronor – och genomföra ett antal viktiga rättvisereformer på skattesidan. Därför handlar det ibland om att man kan kombinera olika saker. Nästa år kan vi genomföra skatte- reformer som jag tycker är viktiga – exempelvis avdragsrätten eller reduk- tionen på skatten för fackföreningsavgiften. Det är en viktig rättvise- reform som jämställer de fackliga medlemmarnas kostnader och avgifter för att delta i sin organisation med arbetsgivarens motsvarande kostnader. Jag tycker inte att detta på något vis står i motsatsställning till vår satsning på välfärden. Men det är klart att vi säkert kommer att hamna i lägen där vi inte har råd att göra både–och. I det läget, Axel Gisslén, är det en självklarhet att det är välfärdssektorn som är det centrala. Det är vi helt överens om. Ann Hedbom tog upp frågan om att ytterligare precisera det social- bidragsmål som vi har tagit upp. Hon nämnde också att det som hon yrkar på egentligen finns tillgodosett i socialbidragsmålet eftersom det innehåller flera olika saker. Socialbidragsmålet kan framför allt nås genom en förstärkt sysselsättning, men också genom att höja utbild- ningskompetensen på olika områden. Därför finns det flera olika delmål i socialbidragsmålet, och jag tycker att den mer övergripande formulering som partistyrelsen har föreslagit är korrekt. Jag yrkar därför avslag på Ann Hedboms ändringsförslag på den punkten. Ann Hedbom hade också ett yrkande – och även Lennart Nilsson tog upp det här på slutet – som handlar om valutaunionen. Ann Hedbom kanske inte riktigt har uppmärksammat att vi har tillgodosett önskemål som finns om att markera att den text vi har i huvudsak är ett referat från den extra partikongressen år 2000. Vi har använt uttrycket ”partikongressen beslöt att”, och därför kan vi rimligen inte villkora partikongressens beslut med folkomröstningen. Folkomröstningen ska vara det avgö- rande när det gäller hela svenska folkets beslut, men partikongressens beslut är ju redan fattat. Därför yrkar jag avslag på Ann Hedboms änd- ringsförslag på den punkten. Till sist vill Peter Hultqvist göra ett tillägg som hänger ihop med den kommande EMU-folkomröstningen. Han föreslår att det statliga stödet självfallet ska fördelas rättvist och redovisas öppet. Jag yrkar bifall till Peter Hultqvists förslag på den punkten.

Ann Hedbom, Gävleborg: Bosse Ringholm var förmodligen inte med när vi pratade om socialbidragsberoendet sist. Jag vet att det som jag vill är tillgodosett av regeringen, men det här gäller själva termen ”bidragsbero- 164 ende”, som insinuerar ett missbruk och som moderaterna gärna använder sig av när det gäller socialbidrag. Det är alltså inte vad vi ska göra för att minska behovet av socialbidrag som jag vill komma åt, utan det är mer att vi som socialdemokrater ska prata om ”behov av socialbidrag” och inte om ”socialbidragsberoendet”. Jag drar tillbaka mitt förslag angående EMU och folkomröstningen, för egentligen ville jag bara ha ett förtydligande kring den punkten.

Bosse Ringholm, partistyrelsens föredragande: Kamrater! Jag är självfallet överens med Ann Hedbom när det gäller hennes resonemang om själva socialbidragsberoendet. Det som jag ville markera var att den formulering som är vald om att halvera socialbidragen på det här området är vald med en bredare ansats, där diskussioner om både behovet och socialbidragsberoendet, utbildningen och sysselsättningen inbegrips. Därför tycker jag att den här bredare beskrivningen ska finnas i målsättningen. Det är det som ingår i partistyrelsens förslag till riktlinjer.

Axel Gisslén,Örebro län: Pengar kan förmedlas genom spekulationer på börsen. Reala resurser kan förmedlas genom att man utnyttjar ledig kapacitet. Vi har fortfarande en stor ledig kapacitet i den arbetslöshet som vi har. Använd pengarna först till att sätta de resurserna i produktion! Då strömmar pengarna tillbaka till kommuner och stat. Det ger också mer pengar, men på ett produktivt sätt.

Ordförande: Anita Modin

Förslag Följande förslag förelåg: Partistyrelsens förslag till politiska riktlinjer, sidan 31-32, inledande textavsnitt, inklusive förslag till ändringar med anledning av temagruppen (sidan 32): ”En trygg och hållbar ekonomi. EMU genomförs nu. Även om vi valt att inte delta från start ska vi medverka till att valutaunionen blir en framgång. Det är viktigt för alla att det blir ett lyckosamt projekt. EMU är det bästa skyddet som Sverige i dag kan få tillgång till mot växande spekulativa globala marknadskrafter. Därför beslöt den extra partikongressen 2000 att Sverige bör ansluta sig till valutaunionen när vi har ett konjunkturläge i rimlig takt med euroområdet, en lönebildning som har visat sig fungera väl samt förut- sättningar att hävda svensk konkurrenskraft och att föra en aktiv ekonomisk politik. Ytterst ska den frågan dock avgöras av svenska folket i en folkomröstning. Inför denna omröstning ska vi verka för en bred informationsinsats om för- och nackdelarna med att ansluta sig till den gemensamma valutan.” 165 Under debatten framfördes följande förslag: Ann Hedbom, Gävleborg: Ändring sidan 31, rad 39: ”med målet att behovet av socialbidrag ska halveras”. Tillägg sidan 32, rad 22: ”Om det svenska folket så vill, när vi har ett konjunkturläge i rimlig takt med Europaområdet.” (Detta yrkande drogs senare tillbaka.)

Hans-Erik Svensson, Gotland: Drar tillbaka sitt yrkande till förmån för partistyrelsens förslag.

Jan Andersson,svenska s-gruppen i EU-parlamentet: Drar tillbaka sitt yrkande till förmån för partistyrelsens förslag.

Peter Hultqvist, Dalarna: Tillägg sidan 32, rad 27: ”Det statliga stödet ska självklart fördelas rättvist och redovisas öppet.”

Bo Andersson,Stockholm: Drar tillbaka sitt yrkande till förmån för partistyrelsens förslag.

Lennart Nilsson,Skåne: Drar tillbaka sitt yrkande till förmån för partistyrelsens förslag.

Bosse Ringholm, partistyrelsens föredragande: Avslag på Ann Hedboms ändringsförslag sidan 31, rad 39 samt bifall till Peter Hultqvists tilläggs- yrkande sidan 32, rad 27.

Beslut Kongressen beslöt: att bifalla Peter Hultqvists tilläggsyrkande på sidan 32, rad 27, att bifalla Ann Hedboms ändringsyrkande på sidan 31, rad 39, att i övrigt bifalla partistyrelsens förslag och fastställa de politiska riktlinjerna sidorna 31-32, inledande textavsnitt, inklusive förslag till ändringar från temagruppen. Behandlingen av dagordningens punkt 10.6.1 var därmed avslutad.

166 Dagordningens punkt 10.6.2 Med ansvar och förnuft (Politiska riktlinjer, sidorna 32-33) Dagordningens punkt 16.1 Utlåtanden över motioner som rör området Med ansvar och förnuft (Häftena M8, sidorna 4-24 och U8, sidorna 4-14)

Föredragande: Bosse Ringholm och Göran Johansson

Ordförande: Ulla Lindqvist

Debatt Ingemar Almkvist,Kronoberg: Ordförande, partikamrater! När det gäller våra banker är vi nog överens om att de blir större, färre och mindre tjänstvilliga. Det är stordrift och koncentration som gäller. Den planerade fusionen mellan SE-banken och Föreningssparbanken blev inte av, men det kommer säkert att dyka upp fler planer på sammanslagningar. Vi bankkunder ska själva utföra mer och mer av bankernas traditionella arbete samtidigt som priset höjs på de tjänster som fortfarande står till kundernas förfogande. Partistyrelsen verkar dela denna oro över utvecklingen av våra banker på samma sätt som det uttrycks i motion 932. Flera av de argument som motionen innehåller, från bland annat flera aktörer och initiativ från löntagarorganisationer, nämns i partistyrelsens utlåtande. Färre och större banker ger minskad konkurrens samt dyrare och sämre urval. När nu partistyrelsen till stora delar tycks instämma i innehållet i motionen, varför då inte bifalla den? Jag yrkar härmed bifall till motion 932 om att ge partistyrelsen i uppdrag att verka för att en bank med förankring hos folkrörelserna skapas.

Axel Gisslén,Örebro län: Partivänner! I motion 928 från Uppsala yrkas att ytterligare satsningar på sjukvård, skola och omsorg ska gå före skatte- sänkningar. I partistyrelsens utlåtande över motionen finns det tre starka skäl för ett bifall till motionen: för det första att öka sysselsättningen, för det andra att inte låta socialförsäkringarna erodera och för det tredje att halvera socialbidragsberoendet. Dessutom har kongressen redan fattat mycket tydliga beslut om att rejält förbättra sjukvården, skolan och äldreomsorgen. Av de här skälen och med hänvisning till Bosse Ringholms inledning yrkar jag bifall till motion 928.

Benita Vikström, Södermanland: Fru ordförande, kongresskamrater! På sidan 11 – alltså Lars Engqvists område – strök vi en mening som var lite 167 provocerande för några av oss. Jag yrkar att vi på sidan 33, rad 12 också stryker följande mening eftersom det är samma innehåll: ”Ökade statsbidrag och sjunkande arbetslöshet har lett till kraftigt förbättrad ekonomi i de flesta kommuner och landsting.” Visst, vi har fått ökade statsbidrag och vi har ökade skatteintäkter, men i mer än 200 kommuner är det också en ganska dålig ekonomi på grund av utflyttning. Inflation och löne- ökningar äter upp de ökade statsbidragen. Jag yrkar alltså att nämnda mening stryks. Stycket håller ihop ändå, för det här stycket handlar om skatteutjämning. I stället ska det låta så här: ”Kvaliteten i välfärd ska hålla hög och likvärdig kvalitet i hela landet. Det kräver en omfördelning från kommuner med god utveckling till kommuner där det går sämre.” Denna skrivning är precis lika bra, och den här texten skulle inte kän- nas lika provocerande.

Peter Hultqvist, Dalarna: Partivänner! Finansieringen av välfärden är oer- hört viktig, och det är oerhört viktigt att staten successivt fortsätter att öka sina bidrag till kommuner och landsting, som mycket är kärnan i den väl- färdsmodell som vi har valt. Men finansieringsfrågorna är inte lösta. Vi har vid många tillfällen fått hjälp på ett mycket bra och riktigt sätt av regeringen, men vi måste också fortsätta med det här uppbyggnadsarbetet. Beträffande förslaget till riktlinjer har man nu lagt till följande mening: ”Finansieringen av välfärden i kommuner och landsting förutsätter en fortsatt successiv ökning av statens bidrag.” Jag tycker att det är bra och yrkar därför bifall till partistyrelsens förslag. Således drar jag tillbaka mitt yrkande.

Bosse Ringholm, partistyrelsens föredragande: Kamrater! Först gäller det yrkandet om bifall till motion 932 om att ”ge partistyrelsen i uppdrag att verka för att en bank med förankring hos folkrörelserna skapas”. Parti- styrelsens förslag är att motionen ska anses besvarad, och jag står fast vid det yrkandet – allra helst som, efter det att partistyrelsen besvarat motionen, just det inträffat som beskrivs i partistyrelsens utlåtande och av motionärerna. Det har ju startats nya banker. Jag är helt ense med motio- närerna om att det är viktigt att öka konkurrensen inom banksektorn. Därför är det bra att Folksam Bank och kooperationens nya Coop Bank startas. Det är bra tillskott för att öka konkurrensen, på det sätt som motionärerna och partistyrelsen är överens om. Därför menar vi att motionen ska anses besvarad. Sedan finns det ett förslag om att prioritera ytterligare satsningar inom vård, skola och omsorg – detta i stället för skattelättnader – men det är ju vad vi har gjort. Vi har väldigt tydligt markerat att det i fortsättningen är just välfärden som ska prioriteras före skattelättnader. Men samtidigt kan man inte ha en så kategorisk formulering som här föreslås, för det innebär exempelvis att vi då inte skulle använda oss av det som jag föreslog i onsdags, nämligen att vi sänker skatten för kommuner och 168 landsting för att finansiera utbyggnaden av välfärden. Detta är ett bra exempel på att man ibland måste kombinera skattesänkningar för att just nå prioriteringen om att förstärka välfärden – vård, skola och omsorg. En annan väldigt viktig rättvisereform, som jag tycker inte heller strider mot satsningen på välfärden och prioriteringen på välfärden, är skattereduktionen vad gäller fackföreningsavgifter. Mot den bakgrunden står jag fast vid partistyrelsens ursprungliga förslag och yrkar avslag på det här extrayrkandet eftersom det inte speglar den möjlighet som borde finnas att via exempelvis sänkta arbetsgivaravgifter stärka välfärden. Benita Vikström, Södermanland, tog upp diskussionen om den skrivning som finns om att ökade statsbidrag och sjunkande arbetslöshet har lett till en förbättrad ekonomi i kommuner och landsting. Detta är mer ett konstaterande, men samtidigt är det så att partistyrelsen också tycker att det är oerhört viktigt att konstatera att det är väldigt stora skillnader mellan kommunerna. I både riktlinjerna och utlåtandetexten finns det en diskussion om hur viktigt det är att vårt utjämningssystem kan skärpas för att möta de stora skillnader som finns mellan olika kommuners förut- sättningar. Vi har exempelvis gått in med ett särskilt stöd till de län som under senare tid haft en befolkningsminskning. Det är ett sätt att möta de här stora skillnaderna. I ett läge framöver där konjunkturen inte är lika stark blir egentligen det här behovet ännu viktigare. Jag föreslår att vi behåller den skrivning som vi har och noterar att det är en beskrivning av den faktiska verkligheten. Även om kommuner och landsting har fått mer resurser via statsbidrag och ökade egna inkomster som en följd av minskad arbetslöshet är det inte tillräckligt, utan vi behöver också i fort- sättningen skärpa utjämningen mellan olika delar av landet och mellan olika kommuner. Jag yrkar bifall till partistyrelsens ursprungliga förslag.

Förslag Följande förslag förelåg: Partistyrelsens utlåtande över motionerna 345:1, 349:1 och 3-4, 856:4 och 10, 923:1 och 3, 924, 925:1-2, 926, 927, 928, 929, 930, 931, 932, 933, 934, 935:1-3, 936, 937, 938:1-2 och 939 att bifalla motion 856:10 och 924 , att avslå motion 925:1-2, 931 och 936, att anse motionerna 345:1, 349:1 och 3-4, 856:4, 923:1 och 3, 926, 927, 928, 929, 930, 932, 933, 934, 935:1-3, 937, 938:1-2 och 939 besvarade med hänvisning till utlåtandet. Partistyrelsens förslag till politiska riktlinjer, sidan 32-33, avsnittet Med ansvar och förnuft, inklusive förslag till ändringar med anledning av temagruppen: 169 ”Med ansvar och förnuft De budgetpolitiska målen ska ligga fast. Behovet av att uppnå full sysselsättning, finansiera den generella välfärden och socialförsäkringarna samt möjligheten att driva en aktiv stabiliseringspolitik ligger till grund för överskottsmålet om 2 procent av BNP över en konjunkturcykel. Målet ligger fast. Ett sådant mål innebär att vissa år kommer överskottet att vara lägre och andra år högre än 2 procent för att nå det övergripande målet för den ekonomiska politiken om full sysselsättning. De budgetpolitiska målen har fungerat väl och bidragit till en god ekonomisk utveckling. Reformer måste ske i den takt som det statsfinansiella utrymmet tillåter, och tillväxtskapande investeringar prioriteras. Stora låne- behov får aldrig igen hota den svenska välfärden och demokratin. Rättvisa villkor i hela landet. Kommuner och landsting är ansvariga för de viktigaste välfärdsverksamheterna – som skolan, vården och omsorgen. Nationella mål och medborgerliga rättigheter ska tillgodoses. Kvali- teten i välfärden ska hålla hög och likvärdig kvalitet i hela landet. Ökade statsbidrag och sjunkande arbetslöshet har lett till kraftigt förbättrad ekonomi i de flesta kommuner och landsting. Men skillnaderna är ändå stora. Det kräver en omfördelning från kommuner med god utveckling till kommuner där det går sämre. Därför behövs det kommunala kostnads- och inkomstskatteutjämningssystemet. Finansieringen av välfär- den förutsätter också en successiv ökning av resurserna i kommuner och landsting. Ytterst handlar det om människors rätt till välfärd på lika villkor oavsett bostadsort. Den svenska välfärdsmodellen är i hög grad kopplad till befolkningen. Skolor, vårdcentraler och annan service har byggts upp där människor bor och där behoven finns. När befolkningen minskar eller det föds färre barn i en kommun innebär det en smärtsam omställning som kommunerna måste ges tid och stöd för att genomföra.”

Under debatten framfördes följande förslag: Ingemar Almkvist,Kronoberg: Bifall till motion 932.

Axel Gisslén,Örebro län: Bifall till motion 928.

Benita Vikström, Södermanland: Strykning sidan 33, rad 12-14: ”Ökade statsbidrag… skillnaderna är ändå stora”.

Peter Hultqvist, Dalarna: Drar tillbaka sitt yrkande till förmån för partistyrelsens förslag.

Bosse Ringholm, partistyrelsens föredragande: Avslag på Ingemar Almkvist, Axel Gissléns och Benita Vikströms yrkanden; bifall till partistyrelsens förslag. 170 Ordförande Anita Modin

Beslut Kongressen beslöt: Motionerna att med 191 röster för och 124 mot bifalla partistyrelsens utlåtande över motion 928, att bifalla partistyrelsens utlåtande över motion 932, att i övrigt bifalla partistyrelsens utlåtanden över motionerna i avsnitt 16.1. Riktlinjerna att efter försöksvotering bifalla Benita Vikströms strykningsyrkande på sidan 33, rad 12, att i övrigt bifalla partistyrelsens förslag och fastställa de politiska riktlinjerna sidorna 32-33, avsnittet Med ansvar och förnuft, inklusive förslag till ändringar från temagruppen. Behandlingen av dagordningens punkter 10.6.2 och 16.1 var därmed avslutad.

Ordförande: Ulla Lindqvist Dagordningens punkt 10.6.3 Rättvisa skatter (Politiska riktlinjer, sidorna 33-34) Dagordningens punkt 16.2 Utlåtanden över motioner som rör området Rättvisa skatter (häftena M8, sidorna 24-62 och U8, sidorna 14-30)

Föredragande: Bosse Ringholm och Arne Kjörnsberg

Debatt Jan-Olof Larsson,Bohuslän: Partikamrater! Fastighetsskatten kan bland våra medlemmar te sig som ett litet problem, men det är faktiskt mer avhängigt var man bor än hur man bor. Fastighetsskatten bidrar med cirka 25 miljarder kronor till statskassan – miljarder som mycket väl behövs för att trygga välfärden; det kan vi vara överens om. Fastighetstaxeringen, som utgör grunden för fastighetsskatten, baseras på marknadsvärdet i det område där fastigheten är belägen. Det varierar i landet som vi vet. I de kommuner som vi kallar för attraktiva turistkommuner drivs fastighetspriserna upp av människor som köper 171 bostäder för att använda som fritidshus. Taxeringsvärdet sätts utifrån marknadsvärdet, oavsett det användningsområde som fastigheten ska ha. I motion 951 tas detta problem upp. Där föreslås att det införs en lägre fastighetsskatt för åretruntboende i de områden som omfattas av lagen om särskild förköpsrätt i turistkommuner. Partistyrelsen anser att problemet är löst genom beslutad begräns- ningsregel. Så är inte fallet. Regeln hjälper inte låg- och medelinkomst- tagare, utan där slår systemet fortfarande fel. Det kan inte vara rimligt att fastighetens värde ska sättas utifrån vad förmögna människor anser sig kunna spendera för att några veckor under sommaren få njuta i våra kust- kommuner. Vi andra ska ju bo där hela året. Jag yrkar bifall till motion 951 och hoppas att partistyrelsen, oavsett kongressens beslut, slutar låta sig drivas av borgarna och den allmänna opinionen och i stället återigen genomlyser hela problematiken för att få en långsiktig och bred politisk lösning och att denna lösning innehåller att en del av fastighetsskatten går direkt till berörd kommun. Det skulle ge en större acceptans för skatten – förutom att det skulle bli svårare för borgarna att avskaffa en god inkomstkälla.

Bo Gustafsson Grip,Stockholms län: Ordförande, partivänner! Motion 953 handlar om att fastighetsskatten ska avvecklas och att högre reavinstskatt i stället ska tas ut. Motionären uttalar att det är tveksamt om staten ska bidra till en högre boendekostnad genom beskattning i områ- den där kostnaderna redan är höga till följd av bristen på bostäder. Jag yrkar bifall till motionens andra attsats, ”att uppdra till kongressen att uppmana regeringen att omgående utreda frågan”. Ett alternativ är att kongressen beslutar att motionen ska anses besvarad med hänvisning till att regeringen i budgetpropositionen för år 2002 föreslagit att fastighetsskatten bör utredas på nytt. Delegationen från Stockholms län stöder mitt yrkande. Lydelsen i propositionen är: ”Enligt regeringens uppfattning bör fastighetsskatten utredas på nytt. Ett sådant utredningsuppdrag bör emellertid ges en annan inriktning än de många utredningar som tidigare behandlat denna fråga. En ny utredning bör ges möjlighet att pröva lös- ningar som kan innebära avsteg från nu gällande principer för fastighets- beskattningen under förutsättning att de fördelningsmässiga konsekvenserna är acceptabla.” Det här ger intrycket att en kommande utredning ska få fria händer att pröva alla frågor som berör fastighetsskatten. Därför trodde jag att partistyrelsen skulle ompröva sitt yrkande om avslag. Men när partistyrelsen vidhåller sitt ställningstagande har man infört en begränsning för vad utredningen ska pröva. Då kan man fråga sig: Kommer det att bli fler begränsningar av vad utredningen får pröva när direktiven skrivs? Partivänner, tillåt en kommande utredning att vända på alla stenar vad gäller fastighetsskatten och rösta ja till mitt yrkande! 172 Kaj Berntsson, Halland: Partivänner! Det gäller motion 967, som kan tyckas vara en teknisk motion. Det handlar om beskattning av kärn- kraftsel. Det har ju fötts en ny skatteform på skattehimlen genom en politisk uppgörelse mellan socialdemokraterna och miljöpartiet i första hand. Tidigare har det varit så att kärnkraftsel, som är den enda produktionen av ström som är beskattad i Sverige i dag, haft en produk- tionsskatt. Men efter uppgörelsen skulle det innebära en effektskatt. Enkelt uttryckt kan man säga att är det så att ett kärnkraftverk är avställt men har en viss effekt som en tänkt produktion skulle kunna innebära, betalar man ju skatt för den produktion som inte sker. När man är statligt utsedd och sitter med i en lokal säkerhetsnämnd – sådana kom till efter folkomröstningen år 1982 – känns det en aning petigt när man kan få höra att man kanske ska betala 50 miljoner kronor mer från det kärnkraftverk vi har i vår kommun, Ringhals. Därför väckte vi vår motion om att den här effektskatten ska slopas men att produktionsskat- ten behålls, som för Ringhals gör 750 miljoner kronor. Det förslaget har man avslagit. Det har varit mycket pratande och kompromissande om en annan inriktning, och det har nu kommit andra skrivningar. Med tanke på de skrivningar som jag ställt mig bakom och som partistyrelsen har tagit förutsätter jag att motion 967 – med de skrivningar som nu finns vad gäl- ler skatt samt att säkra basindustrins tillgång till el, liksom att vi lever i ett Europa med import av el och en avreglerad elmarknad – anses besvarad; detta med tanke på de skrivningar som kom fram i går.

Gun Lindell,Kronoberg: Partivänner! Det gäller frågan om huruvida villkoren mellan olika upplåtelseformer ska vara neutrala och likformiga. Det tog vi ju beslut om när vi tidigare i veckan pratade om allas rätt till en bra bostad. Jag yrkar att motion 604:1–2 ska anses besvarad. Också jag skulle vilja ta upp detta med likformigheten. Själv bor jag i en bostadsrättsförening. Bostadsrättsföreningar beskattas ju i dag olika beroende på om det är en förening för småhus eller för flerfamiljshus. För flerfamiljshus gäller skattesatsen 1 procent, och 0,5 procent gäller om det är fråga om en småhusförening. Det är inte vare sig rimligt eller trovär- digt att ha olika taxeringar för samma upplåtelseform. Av de bostads- rättsföreningar som byggdes under åren 1988–1992 var det många små- husföreningar som drabbades hårt av sänkningen av räntestöden. Jag skulle vilja ha ett svar från Bosse Ringholm om att detta inryms i den skrivning som gäller att det ska vara neutralt och likformigt. Bostads- rätter ute i landet är då inte liktydigt med de fantasipriser och spekulationer som främst berör storstäderna. I tisdags tog vi beslut om partiprogrammet, att bostaden är det fjärde benet i välfärden. Bostaden är det grundläggande i välfärden. Därför skulle jag i den framtida bostadspolitiken, liksom i fråga om pensions- system och annat, vilja se en bred politisk enighet mellan partierna när det gäller att göra upp om detta. 173 Lena Österlund, Västernorrland: Ordförande, partivänner! Jag skulle vilja börja med att avliva ett par myter om basindustrin. Den första myten är att basindustrin inte längre har så stor betydelse för sysselsättningen eftersom de nya jobben framför allt kommer i servicesektorn. Detta är faktiskt helt felaktigt. Det är visserligen riktigt att antalet direkt anställda i basindustrin minskar, men väldigt många kvalificerade arbeten inom servicesektorn är för sin existens helt beroende av basindustrin. Utan en stark basindustri har vi mycket svårt att utveckla en stark servicesektor. Den andra myten är att basindustrin är en omodern och miljöfarlig näringsgren med låg teknisk nivå. Ingenting kan vara mer fel. Den som har besökt ett modernt pappersbruk vet att det ligger mer avancerad teknik bakom framställningen av ett pappersark än av exempelvis en mobil- telefon. Jag säger detta därför att jag vill påminna om att vi måste vara mycket rädda om basindustrin eftersom den har oerhört stor betydelse för landets sysselsättning och ekonomi och därmed också för Sveriges välfärd. Mot den bakgrunden yrkar jag bifall till motion 991:1 och 3 och att motion 991:2 ska anses besvarad.

Conny Fogelström,Stockholms län: Fru ordförande, partikamrater! Det är dyrt att bo. I nya hyreshus kan det till och med vara hutlöst dyrt att bo. Under 1990-talet har boendekostnaderna stigit kraftigt. För många hus- håll, inte minst för barnfamiljerna, går en orimligt stor del av lönen till boendet. Det är faktiskt inte ovanligt i dag att boendekostnaderna, speciellt för ensamstående, uppgår till 50 procent av den disponibla inkomsten. Därför tycker jag att det känns mycket bra att vi på torsdagskvällen kunde slå fast ett antal principer om att det ska bli billigare att bo. Det ska också bli billigare att bygga nytt. Vi beslutade om ett omfattande ombyggnadsprogram för att komma till rätta med de brister som finns i allmännyttan och i miljonprogrammets områden. Det nya investerings- bidraget har visat sig få fart på byggandet igen, speciellt byggandet av hyresrätter. Bostaden är en social rättighet. Alla har rätt till en god bostad till en rimlig kostnad. Boendet är jämte vården, skolan och omsorgen fjärde benet i vår välfärdspolitik. Det här är tunga principer, viktiga principer, som vi har att leva upp till. Boendet kommer att bli en stor del av val- rörelsen. Som en konsekvens av de här besluten och framför allt som en konsekvens av beslutet i torsdags att bifalla motion 591 från Marie-Louise Rönnmark, Västerbotten, om vikten av neutralitet mellan upplåtelsefor- merna måste detta få en konsekvens för motion 604. Jag anser alltså att motion 604:2–3 från Malmö därmed måste anses besvarad.

Robert Sten, Gävleborg: Jag blev mycket glad när jag hörde Bosse Ringholms inledningsanförande. Egentligen gick jag upp i talarstolen för 174 att få en prioriteringsordning när det gäller uppläggningen. Nu säger Bosse Ringholm här att först kommer välfärden och sedan skattesänk- ningarna. Med en sådan definition drar jag tillbaka mitt tilläggsyrkande. Jag har emellertid ytterligare ett yrkande och det kommer jag inte att dra tillbaka. Ord har betydelse. Om jag säger att jag tillhör Sveriges största fredsrörelse har ni en klar bild av vad jag pratar om. Om jag sedan säger att jag i själva verket menar att jag är reservofficer i Försvarsmakten ändras bilden lite grann, och kanske ganska ordentligt. Ord har alltså betydelse. När jag tjänstgjorde i flottan var jag övertygad om att vad jag gjorde var att jag var ubåtsjaktsofficer. Tio år senare upptäckte jag att jag i själva verket åkte ”plåtschabrak” och jagade iller. Det var inte utan viss förvå- ning som jag upptäckte det… Ord har betydelse, även om det är små förändringar och även om det hela kan uppfattas som semantik. Därför yrkar jag att meningen ”Om den ekonomiska utvecklingen medger det sänker vi gärna skatterna.” för- ändras till: Om den ekonomiska utvecklingen medger det kan vi sänka skatterna. När jag snart kommer ut i valrörelsen vill jag inte ägna de första tio minuterna åt att förklara varför vi när välfärden behöver byggas upp gärna sänker skatterna.

Sven-Erik Sveed, Jämtland: Ordförande, partikamrater! I onsdagens för- handlingar var Leif Pagrotsky och jag överens om en skrivning på sidan 34, rad, 12, i riktlinjerna. Men den vakna kongressordföranden fann att det avsnitt där vi var överens om skrivningen skulle hamna under dagens avsnitt och Bosse Ringholm. Leif skulle därför via sin sekreterare informera Bosse om detta, men kommunikationerna fungerade inte. Nu har jag med kongressordförandens hjälp fått ett utdrag ur förslags- och beslutsprotokollet från onsdag den 7 november. Där framgår klart att föredragande Leif Pagrotsky framför följande: ”Jag har ett förslag till formulering att föra in på sidan 34, rad 12: Intäkterna från en sådan skatt kan exempelvis gå till FN:s verksamhet i tredje världen.” Leif fortsatte: ”Jag menar att det är helt i linje med vad Sven-Erik Sveed föreslår. Därför yrkar jag avslag på hans motion, som i stället tillgodoses med en skrivning på nämnda plats i riktlinjerna.” Leif var i sitt samtal tydlig kring att denna skrivning i dag skulle vara partistyrelsens förslag. Jag yrkar därför inte längre bifall till min motion, utan jag yrkar i stället bifall till föredragande Leif Pagrotskys förslag till skrivning i riktlinjerna.

Marie-Louise Rönnmark, Västerbotten: Partivänner! Jag måste erkänna att jag innan jag åkte till kongressen var väldigt fundersam kring hur det skulle gå att börja med temagrupperna, som kändes väldigt flytande, och

175 sedan prata om partiprogram, riktlinjer och motioner. Men i dag kan jag konstatera att det här är den bästa kongress jag varit på. Politik handlar ju om att först ta ut de stora dragen och lyfta ned det hela i riktlinjerna. Sedan börjar man diskutera de konkreta frågorna i motioner och motionssvar. I och med det har vi fått en större tydlighet om vad vi vill med vår politik. Speciellt glad är jag över bostadspolitiken. När vi i torsdags fattade beslut om min motion, som jag försvarade och som gäller neutralitet i upplåtelseformerna, bestämde vi att satsen om neutralitet skulle bifallas. Konsekvensen av det, neutralitet i beskattningen mellan äganderätt, bostadsrätt och hyresrätt, betyder att jag ställer mig bakom Conny Fogelströms yrkande, som är väldigt klokt. Det gäller alltså att motion 604:2–3 ska anses besvarad. Därmed blir det kongruens mellan de olika beslut som vi hittills har fattat. Nu handlar det bara om att socialdemokratin kan förklara vad som menas med alla de här besluten.

Arne Kjörnsberg, partistyrelsens föredragande: Jag ska gå igenom yrkandena i samma ordning som de redovisats på talarlistan. Jan-Olof Larsson,Bohuslän, talade om åretruntboende kontra dem som till höga priser köper villor i våra kustområden, framför allt i Stockholms skärgård och i Bohuslän. Jan-Olof Larsson tycker att vi borde behandla åretruntboende och sommargäster på olika sätt. Flera utredningar har tittat på den möjligheten men kommit fram till att det skulle bli väldigt stora problem med geografisk avgränsning. Det skulle ge utrymme för fiffel och båg genom att man kunde skriva sig som åretruntboende men bo i huset bara på sommaren. Det finns en mängd sådana hakar. Man har därför kommit fram till att man hellre bör ha gemensamma regler över hela landet. Där kommer begränsningsregeln in. När människor får sina siffror nästa år kommer väldigt många att upptäcka att de får sänkt fastighetsskatt i de berörda områdena. Begränsningsregeln innebär att man behöver betala högst 5 procent av hushållets inkomst i fastighetsskatt. Jag noterade att Bosse Ringholm vid ett tillfälle deltog i ett radioprogram och inledningsvis fick en massa skäll av en man som ringde in från Bohuslän. Bosse började fråga om sifferuppgifter, och det visade sig att mannen skulle få en nästan dramatisk sänkning av sin fastighetsskatt. När Bosse förklarade det för mannen blev denne väldigt häpen. Vi har här ett informationsproblem. Jag yrkar avslag på Jan-Olof Larssons förslag. Bo Gustafsson Grip vill att vi ska, som han uttrycker det, förutsätt- ningslöst utreda att slopa fastighetsskatten och ersätta den med en reavinstsskatt vid försäljning av fastigheten. Partistyrelsen yrkar avslag på detta. Skälen till detta är följande: Det skulle verkligen ge möjligheter till pengar under bordet. Det skulle nästan vara att uppmana till skattefusk och fiffel och båg på olika sätt. 176 Man skulle få fiktiva värden vid överlåtelse mellan olika generationer. En sådan reavinstsskatt skulle av människor uppfattas som konfiskatorisk. För att vi ska få in ungefär lika mycket pengar från detta område, det vill säga drygt 20 miljarder, skulle det krävas en reavinstsskatt på minst 70–80 procent. Att gå ut i valrörelsen och förklara för människor varför de ska betala 80 procent i reavinstsskatt på försäljningen av en fastighet är inte världens enklaste uppgift. Partistyrelsen avråder bestämt från detta. Därför yrkar jag avslag på det förslaget. Kaj Berntsson, Halland, tog upp den tekniskt speciella kärnkraftsskat- ten. Han förklarade att även om ett kärnkraftverk är avstängt, vilket kärnkraftverken ganska ofta är, får ägaren ändå betala skatt för det. Kaj Berntsson ville att motionsyrkandet om detta skulle anses besvarat. Jag instämmer i Kaj Berntssons förslag. Gun Lindell,Kronoberg, vill ha ett klargörande av vad skrivningarna om likformighet innebär. Det klara beskedet från partistyrelsen är att de går ut på att det ska vara neutralitet mellan olika upplåtelseformer. Lena Österlund, Västernorrland, har yrkat att motion 991:1 ska bifallas. Jag tycker att det är självklart och instämmer i Lena Österlunds förslag. Lena Österlund yrkar vidare att den andra attsatsen ska anses besvarad. Eftersom det är samma förslag som partistyrelsen har lagt fram är vi överens på den punkten. Till den tredje attsatsen återkommer vi under nästa avsnitt, där Kjell Larsson och Anneli Hulthén är föredragande. Conny Fogelström,Stockholm, och Marie-Louise Rönnmark, Väster- botten, yrkar att motion 604:2-3 ska anses besvarade. Jag instämmer i detta. Jag noterar samtidigt Marie-Louise Rönnmarks resonemang om temagruppen. Jag delar där hennes uppfattning. Vi får väl alla på samma sätt utvärdera detta sätt att arbeta. Jag tycker att det var bra, och jag tror att det kan utvecklas ännu mer till kommande kongress; detta sagt mer inom parentes. Robert Sten har dragit tillbaka det ena av sina yrkanden, men han har understrukit att han minsann inte vill dra tillbaka det andra yrkandet. I meningen ”Om den ekonomiska utvecklingen medger det sänker vi gärna skatterna, men då på ett sätt som gynnar rättvisa” vill Robert Sten stryka ordet ”gärna”. Jag måste erkänna att jag inte tycker att det är några problem med att ändra bestämmelser om fackföreningsavgifter och den tekniska metoden vid skattereduktion. Jag använder gärna den tekniska metoden skattereduktion för att åstadkomma det som jag vill, att en del av fackföreningsavgiften ska vara avdragsgill. Detta talade Bosse Ringholm om i sitt stora tal i onsdags. Det är faktiskt en skattesänkning, och jag vill gärna vara med om att sänka skatten för kommuner och landsting för att vi på det sättet ska kunna anställa fler människor och öka välfärden. Jag vill också gärna kompensera för egen- avgifterna. För det första tycker vi inte om dem av principiella skäl. För det andra är de orättvisa därför att de är mer värda för den som tjänar mycket pengar och ligger ovanför brytpunkten. 177 Jag vill också som ledamot av skatteutskottet gärna vara med om att se till att pensionärerna nästa år får sänkt skatt, till och med de pensionärer som i enlighet med innovationen med negativ skatt inte betalar någon skatt alls. Det är ju något alldeles fantastiskt: De betalar inte skatt, men vi betalar in pengar på deras skattekonto, det vill säga negativ skatt. Det är nästan lika listigt som det här med negativ tillväxt, men jag tycker att negativ skatt är bättre. Icke desto mindre: Jag tar gärna bort ordet ”gärna”, för jag vill gärna göra Robert glad. Därför: bifall till hans förslag. Jag yrkar till sist bifall till förslaget från Sven-Erik Sveed. Det är riktigt att Leif Pagrotsky uttalade sig så innan han åkte till Qatar. Sedan dess har frågan formellt blivit överflyttad till det här avsnittet, men jag skulle inte drömma mot att gå emot vare sig Sven-Erik Sveed eller Leif Pagrotsky.

Jan-Olof Larsson,Bohuslän: Arne Kjörnsberg är orolig för att det ska fiffel och båg om vi delar upp skatten på åretruntboende och på fritidsboende. Det borde inte vara något problem eftersom vi redan har en lagstiftning som täcker in en sådan uppdelning. Det finns också många andra länder som har klarat det här på ett bra sätt. Jag tror att man mycket noga skulle överväga saken innan man skriver sig i kustkommunen. Kommunalskatt och andra kostnader ligger bra mycket högre där än i många glesbygder. Jag tror inte att du behöver vara rädd för fiffel och båg. Jag tror att det är mycket lätt att genomföra en differentiering av fastighetsskatten.

Bo Gustafsson Grip,Stockholms län: När vi i arbetarkommunen tillstyrkte motionens andra attsats om utredning gjorde vi det därför att vi ville se på fastighetsskattens konstruktion. Den slår väldigt knepigt. Man kan i tillväxtområdena ha flera hundra procent högre kostnader än i jämför- bara bostäder i landet i övrigt. Inte heller intäkternas storlek är en helig fråga. Vår finansminister lyckades ju sänka procentsatsen för fastighetsskatten från 1,2 till 1,0 procent innan denna ens var genomförd. Jag yrkar bifall till förslaget om utredning.

Arne Kjörnsberg, partistyrelsens föredragande: Jan-Olof Larssons förslag att ha olika fastighetsskatt för åretruntboende och för sommargäster innebär i motsats till begränsningsregeln att inkomsttagare i mycket höga inkomstlägen skulle få sänkt fastighetsskatt på grund av åretruntboende. Det skulle till exempel gälla för Volvochefen Leif Johansson i Göteborg. Om han skriver sig i Marstrand, där han har en mångmiljonvilla, skulle han få sänkt fastighetsskatt på grund av åretruntboende. Vi tycker att det är fel, också fördelningsmässigt. Därför menar vi att begränsningsregeln är ett bättre instrument. När Bosse Ringholm först talade om begränsningsregeln utgick han från 6procent av hushållsinkomsten, men under beredningens gång, under 178 arbetet i partistyrelsen och under förberedelserna för kongressen kom Bosse Ringholm och hans medarbetare fram till att gränsen borde gå vid 5 procent. Detta kan man alltid diskutera, men jag har den bestämda över- tygelsen att det skulle vara alldeles för stora problem med Jan-Olofs sätt att klara det här. Dessutom skulle det bli orättmätiga sänkningar för dem som tjänar mycket pengar. Därför vidhåller jag mitt avslagsyrkande. Detsamma gäller, Bo Gustafsson Grip, förslaget att man i stället skulle ta in pengarna via en reavinstsskatt. Vi skulle då få jättelika problem. Varför skulle vi ha 80 procents reavinstskatt på fastigheter men 30 procent på inkomster från börsen? Jag skulle inte förmå att förklara det. Jag är övertygad om att det är fel väg, allt under förutsättning att vi vill ha in lika mycket pengar. Fastighetsskatten ger per år nästan exakt lika mycket som barnbidraget till landets alla barn kostar. Vi har inte råd med att bli av med de pengarna, om vi ska kunna behålla barnbidraget eller något annat viktigt som kostar lika mycket. Visst kan man säga att detta kan utredas, men vi skulle då skapa för- hoppningar och sätta i gång spekulationer. Jag vidhåller därför partistyrelsens avslagsyrkande i denna del.

Förslag Följande förslag förelåg: Partistyrelsens utlåtande över motionerna 132, 604:2-3, 608:1, 610:1, 616:5, 625:1-2, 626:1, 631:2, 856:6, 940, 941, 942, 943, 944, 945, 946, 947, 948, 949, 950, 951, 952, 953:1-2, 954, 955, 956, 957, 958, 959, 960, 961, 962, 963:1-2, 964:1-2, 965:1-2, 966, 967, 968:1-4, 969, 970:1-2, 971, 972, 973:1-6, 974, 975:4-5, 976:4-5, 977:4-5, 978:4-5, 979:4-5, 980:4-5, 981:4-5, 982:4-5, 983:4-5 och 991:1 att bifalla motionerna 964:2, 965:1, 972 och 974, att avslå motion 604:3, 610:1, 616:5, 625:1-2, 626:1, 940, 944, 945, 946, 947, 948, 949, 950, 951, 953:1-2, 954, 955, 956, 957, 958, 959, 960, 961, 962, 963:1-2, 964:1, 965:2, 967, 968:2-4, 970:1-2, 971, 973:2-4, 975:4, 976:4, 977:4, 978:4, 979:4, 980:4, 981:4, 982:4 och 983:4, att anse motionerna 132, 604:2, 608:1, 631:2, 856:6, 941, 942, 943, 952, 966, 968:1, 969, 973:1 och 5-6, 975:5, 976:5, 977:5, 978:5, 979:5, 980:5, 981:5, 982:5, 983:5 och 991:1 besvarade med hän- visning till utlåtandet. Partistyrelsens förslag till politiska riktlinjer, sidan 33-34, avsnittet Rättvisa skatter, inklusive förslag till ändringar med anledning av temagruppen: ”Rättvisa skatter Vi socialdemokrater accepterar skattesänkningar om de finansieras ur de ökade resurser tillväxten skapar, men aldrig om de äventyrar välfärden. 179 Om den ekonomiska utvecklingen medger det, sänker vi gärna skatterna – men på ett sätt som gynnar rättvisan. Löntagarnas uppoffringar under de svåra år som vi har bakom oss ska inte användas till att finansiera skattelättnader för höginkomsttagare.”

Under debatten framfördes följande förslag: Jan-Olof Larsson,Bohuslän: Bifall till motion 951.

Bo Gustafsson Grip,Stockholms län: Bifall till motion 953:2.

Kaj Berntsson, Halland: Yrkar att motion 967 ska anses besvarad.

Lena Österlund, Västernorrland: Bifall till motion 991:1 och 3. Yrkar att motion 991:2 ska anses besvarad.

Conny Fogelström,Stockholms län: Yrkar att motion 604:2-3 ska anses besvarad.

Robert Sten, Gävleborg: Ändring sidan 33, rad 40: ”Om den ekonomiska utvecklingen medger det, kan vi sänka skatterna – men då på ett sätt som gynnar rättvisan.”

Sven-Erik Sveed, Jämtland: Tillägg sidan 34, rad 12: ”Intäkterna från en sådan skatt kan exempelvis gå till FN:s verksamhet i tredje världen.”

Marie-Louise Rönnmark, Västerbotten: Bifall till Conny Fogelströms yrkande.

Arne Kjörnsberg, partistyrelsens föredragande: Bifall till Kaj Berntssons yrkande angående motion 967, Conny Fogelströms yrkande över motion 604:2-3 samt Lena Österlunds yrkande över motion 991 – dock med tillägget att tredje attsatsen flyttas till avsnittet Bruka utan att förbruka. Avslag på Jan-Olof Larssons yrkande över motion 951 samt på Bo Gustafsson Grips yrkande över motion 953:2. Bifall till Robert Stens och Sven-Erik Sveeds tilläggsyrkanden i riktlinjerna. I övrigt bifall till partistyrelsens förslag.

Ordförande: Anita Modin

Beslut Kongressen beslöt: Motionerna att efter försöksvotering bifalla partistyrelsens utlåtande över motion 951, 180 att anse motion 967:1 besvarad, att anse motion 604:2-3 besvarad, att bifalla motion 991:1, att anse motion 991:2 besvarad, att flytta motion 991:3 till avsnittet Bruka utan att förbruka, att i övrigt bifalla partistyrelsens utlåtanden över motionerna i avsnitt 16.3. Riktlinjerna att bifalla Robert Stens ändringsyrkande sidan 33, rad 40, att bifalla Sven-Erik Sveeds tilläggsyrkande sidan 34, rad 12, att i övrigt bifalla partistyrelsens förslag och fastställa de politiska riktlinjerna sidorna 33-34, avsnittet Rättvisa skatter, inklusive för- slag till ändringar från temagruppen. Behandlingen av dagordningens punkter 10.6.3 och 16.2 var därmed avslutad.

Sekreterare: Madelén Persson och Marie Martinsson Dagordningens punkt 10.6.4 Bruka utan att förbruka (Politiska riktlinjer, sidorna 34-36) Dagordningens punkt 16.3 Utlåtanden över motioner som rör området Bruka utan att förbruka (Häftena M8, sidorna 63-127 och U8, sidorna 30-42)

Föredragande: Kjell Larsson och Anneli Hulthén

Ordningsfråga

Beslut Kongressen beslöt: att sätta streck i debatten Ordförande: Ulla Lindqvist Inledning av Anneli Hulthén

Anneli Hulthén,partistyrelsens föredragande: Vi hade hoppats få se miljö- ministern i talarstolen. Han har varit i Marrakesch och gjort allt vad han 181 har kunnat för att ta sig hit men inte lyckats komma i tid eftersom kongressen arbetat så snabbt. Jag vet att han väldigt gärna hade velat vara här. Kanske får vi höra honom säga något om resultatet i Marrakesch. Jag såg på text-TV i morse att det har gått hyggligt bra och att man lyckats lösa några av de problem som fanns kvar från det förra mötet. Vi har diskuterat med dem som har synpunkter och krav på riktlinjer och motioner, och vi föreslår från partistyrelsen några förändringar i riktlinjerna. Jag ska föredra dem nu. Det är inte säkert att de som varit med i diskussionerna är nöjda med det som vi skriver, men det är möjligt att återkomma senare i debatten till det. På sidan 34, rad 42 har vi ett tillägg efter den första meningen ”Vi måste lära oss att bruka utan att förbruka.” Där vill vi ha följande formulering: ”Grundläggande är att hållbara konsumtions- och produk- tionsmönster utvecklas. Den ekologiska omställningen är vår tids största samhällsförändring, som bland annat ställer krav på en förändrad livsstil.” Jag vet att det föreligger ett förslag med ett mer poetiskt uttryckssätt, men vi har gjort en mer normal skrivning i partistyrelsedokumentet. På sidan 35, rad 22 föreslår partistyrelsen följande nya tillägg, som delades ut redan i går (ingår i förslag till förändringar efter temagruppen): ”Klimatpolitiken är prioriterad. Vi ska formulera en ambitiös politik med minskade svenska utsläpp av växthusgaser för att understryka vikten av att tidigt möta den utmaning som hotet om klimatförändringar utgör.” Jag hoppas att alla förstår att vi därmed fortsätter den ambitiösa politik på området som vi redan har påbörjat. På sidan 35, rad 34 föreslår vi följande nya tillägg (ingår i förslag till förändringar efter temagruppen): ”Genom framtidsinriktade satsningar har Sverige fått en världsledande position inom till exempel solcellsforskning. Energiomställningen ger Sverige en unik möjlighet att driva utvecklingen av ny teknik för förnyelsebar energiproduktion.” På sidan 35, rad 45 föreslår vi följande tillägg, som jag hoppas ska till- fredsställa alla som har anfört synpunkter på nya miljövänliga och förny- bara drivmedel: ”Användning av nya miljövänliga fordon ska stimuleras och utvecklingen av förnybara drivmedel påskyndas genom en strategi som omfattar såväl skattemässiga frågor som juridiska hinder. Denna strategi kan vara drivande för teknisk och industriell forskning.” Man kan till exempel använda inblandning av alkohol i bränslen, det kan vara fråga om biogas eller någonting annat. Vi hoppas att alla kan känna sig nöjda med denna skrivning. Vi har med den understrukit att vi vet att det här också finns en potential för att öka sysselsättningen i områden som i dag inte har överskott på den varan. Jag vet inte om man blir lika nöjd med följande tilläggsförslag från partistyrelsen på sidan 36, rad 7: ”Existerande kunskap ska tas till vara i detta arbete samtidigt som forskning på området biologisk mångfald prioriteras. Marina centrum är centrala för övervakning och forskning rörande 182 havsmiljön.” Jag kan väl också säga: ingen nämnd och därmed inte heller någon glömd. På sidan 36, rad 38 handlar det om att den energiintensiva industrins behov inte ska äventyras. Vi har kommit överens om att denna skrivning ska ersättas med (ingår i förslag till förändringar efter temagruppen): ”Sveriges basindustri utgör en viktig grund för sysselsättningen och ska verka under konkurrenskraftiga villkor.” Arne Kjörnsberg lämnade över motion 991:3 till behandling under detta avsnitt. Vi har beslutat att ändra besvarandeyrkandet till ett yrkande om bifall. Vi tycker att motionen därmed har fått en hyfsad behandling. På sidan 35, rad 9 har vidare följande förslag framförts: ”Skatter, avgifter och bidrag ska anpassas tillsammans med ekonomiska styrmedel för att stimulera hållbar utveckling.” Vi tycker att det är okej, och därför yrkar vi från partistyrelsen bifall till det. Någon har vidare velat göra följande tillägg på sidan 35, rad 34: ”till exempel vindkraft”. Partistyrelsen yrkar avslag på det. Vi tycker att den skrivning som vi föreslår är tillräckligt tydlig.

Debatt Leif Lindholm, Västernorrland: Låt mig efter denna föredragning först dra tillbaka mitt förslag om bifall till motion 984 och yrka bifall till partistyrelsens förslag. Sverige är ett litet land, så litet att vi kan diskutera bara en fråga i taget, särskilt när det gäller miljö- och energifrågor. Sverige är också så litet att vi bara kan ha ett svar på varje fråga. Men det känns som om vi äntligen har fått en helhetssyn på ett viktigt område. Förutom att yrka bifall till partistyrelsens förslag till beslut vill jag understryka följande mening i partistyrelsens utlåtande över motion 984: ”När det gäller introduktionen av biobränslen har utvecklingen varit mindre konsekvent.” Detta kan vi som har varit inblandade i projektet med etanoldrivna fordon sannerligen bekräfta. Det har fram till i dag nästan känts som om den tillämpade strategin har varit att bästa sättet att undvika misstag är att avstå från handling. Men äntligen har vi blivit tydliga. Vi har lärt oss någonting av hur man en gång i tiden behandlade vindkraften. När behovet uppstod hade man exporterat både kunnandet och produktionsresurserna. Frågor av den här typen måste behandlas i ett sammanhang. Det handlar om forskning och utveckling, om näringspolitik och om miljöfrågor. Sverige ska vara en nation som baserar sitt välstånd på högteknologi och kunskap. Det är därför som det känns skönt att äntligen kunna citera Helga Henschen,rykande aktuell från 1970-talet. När jag läser riktlinjerna känns det verkligen som att ”min gröna dröm är röd”. Jag yrkar bifall till partistyrelsens förslag. 183 Bert Öhlund, Västerbotten: Partikamrater! Efter Anneli Hulthéns före- dragning vill jag göra en kommentar som gäller vår motion 984, Transportsektorn ska bidra till att minska utsläppen. Anneli Hulthén före- slår ett tillägg som slutar med: ”Denna strategi kan vara drivande för teknisk och industriell utveckling.” Det borde naturligtvis stå ”ska”, det vill säga ”Denna strategi ska vara drivande för teknisk och industriell utveckling.” Men jag ska inte vara kitslig i dag. Med anledning av detta tillägg kan jag tänka mig att dra tillbaka mitt yrkande och i stället yrka bifall till partistyrelsens förslag, att motion 984 ska anses besvarad.

Åke Eliasson, Halland: Partivänner! Kärnkraften ska avvecklas. Reakto- rerna ska tas ur drift en efter en. Stora satsningar måste göras för att få fram ny teknik och ta hand om innovationer och resultat från forskning och utveckling. Energiomställningen ger oss en unik möjlighet att utveckla nya produkter för utbyggnad av förnyelsebar energi. Vindkraft som marginellt bidrar till energiförsörjningen i Sverige och som de flesta svenskar fnyser lite föraktfullt åt ger exportinkomster och sysselsättning för cirka 20 000 personer – i Danmark. Vätgastekniken är på frammarsch som ett miljövänligt förnyelsebart energisystem. Det handlar om uppvärmning, drivmedel och produktion av el med ett helt nytt systemtänkande. Ångströmslaboratoriet i Uppsala är världsledande på solcellsforskning för produktion av el. Vi måste se till att konstruktion och tillverkning av produkter hamnar i Sverige. Kanske kan 30 000–40 000 personer arbeta inom denna sektor om 20–30 år. Men då måste vi agera nu. Jag har återtagit mitt yrkande. Det är väl tillgodosett genom det omarbetade förslag som föredraganden har redogjort för. Jag yrkar bifall till det.

Jonny Bengtsson,Kalmar län: Kongressdeltagare! Det här handlar om marina center i Sverige. De ska ansvara för forskning, utbildning, miljö, miljöövervakning och information inom sina geografiska områden. En av deras uppgifter är att tillsammans med ansvariga myndigheter medverka i den vetenskapliga utformningen av miljökontrollprogram. En annan uppgift är att de ska bedriva och främja utbildning samt att verka för kunskapsuppbyggnad inom det marina miljöområdet. Man ska informera om forsknings- och utbildningsverksamhet med anknytning till Östersjön samt informera om Östersjöns miljömässiga status. Vi tycker därför att ett marint centrum bör byggas upp för södra Östersjön. Det finns i dag ett i Umeå som arbetar med Bottenviken, ett i Stockholm som ska arbeta med Ålands hav och Östersjön ned till Skåne och på västkusten finns det ett i Göteborgsområdet. Av den anledningen bör det byggas upp ett marint centrum för södra Östersjön. Till Anneli Hulthén vill jag säga att det inte kan vara fel att 184 peka ut ett så pass stort område som södra Östersjön utgör. Det här problemet belyste också Jan-Olof Larsson från Bohusläns partidistrikt när han tog upp problem med gifter i havet i sitt hemområde. Jag yrkar därför, till skillnad från partistyrelsen, att det ska göras ett tillägg i riktlinjerna på sidan 36, rad 7: ”Allt måste göras för att möta hoten mot den marina miljön. En av dessa åtgärder bör vara att skapa ett marint centrum för södra Östersjön. Åtgärder måste också vidtas för att bemöta hoten mot fiskbestånden. Odling och utsättning av fisk bör prö- vas i större skala.”

Peter Egardt, Dalarna: Ordförande! Partivänner! Precis som det anges i riktlinjerna måste arbetet med att bevara den biologiska mångfalden fortsätta. Jag tycker dock att vi i Sverige har använt för lite av den biologiska kunskap som finns till förmån för andra intressen när vi har gjort våra avvägningar. Några tråkiga exempel på detta är drivgarnsfisket i Östersjön som fortfarande bedrivs och som hotar den enda valart vi har i våra närvatten, nämligen tumlare. Det är samma sak med den vilda laxen i Östersjön. Biologerna har i många år pekat på hur man måste arbeta för att rädda den arten. Den är rödlistad sedan minst tio år tillbaka, och ändå kan man inte styra fisket på ett bättre sätt. Den kustnära torsken är i stort sett utrotad vid den svenska västkusten. Biologerna har i många år pekat på att det fiske som bedrivs icke är ekologiska hållbart. Men ansvariga myndigheter har inte reagerat. Detta är några exempel som visar att vi måste bli bättre på att använda biologisk kunskap inför olika ställningstaganden. Därför har jag yrkat att en text om denna kunskap ska tas in i riktlinjerna, men jag tar tillbaka det yrkandet till förmån för det reviderade förslag som partistyrelsens före- dragande nyss redogjorde för, nämligen att existerande kunskap bättre måste tas till vara och så vidare.

Sven Britton,Stockholm: Hur är det möjligt att vara revolutionär i denna tid utan att vara terrorist och utan att kasta gatsten? Jo, det är mycket enkelt. Det kan man vara genom att vara återhållsam i sin konsumtion och sparsam för egen del med sina medel. Bosse Ringholm säger: ”Vi ska sänka skatterna, men då måste ni lova att konsumera mera.” Det är en rimlig begäran från honom med tanke på dagens politik. Men är den rimlig i ett längre perspektiv? Vår höga konsumtion är inte möjlig för jordens helhet. Det är inte möjligt att jordens många fattiga människor ens kommer upp i hälften av vår konsumtion. Det klarar inte jorden. Nu tycker ni kanske att en person som inte är nationalekonom inte ska syssla med detta. Jag är bara läkare, men jag vet att en cell som kräver ständig tillväxt kallas för en cancercell, och den dödar till slut. Det tror jag att också den här politiken kommer att göra. 185 Men det finns en tillväxt som inte är miljöfarlig, och det är den and- liga tillväxten. Jag tycker att vi i framtiden ska satsa mera på en andlig tillväxt med en materiell besinning. Jag är väldigt tacksam för att denna progressiva kongress och dess partiledning i år har skrivit in detta i sina politiska riktlinjer. Jag yrkar därför med stor tacksamhet bifall till den nya skrivningen i riktlinjerna.

Ann-Britt Ek, Halland: Partivänner! Vi har bara en jord. Vi äger den inte utan lånar den bara av våra barn. Vi är skyldiga de kommande generationerna att förvalta deras arv på ett bättre sätt än vad vi hittills har gjort. Det står i förslaget till politiska riktlinjer på sidan 35 att klimatföränd- ringarna är det största hotet mot mänsklighetens överlevnad. Det är en sanning som jag tror att vi alla är medvetna om, men vad gör vi åt detta? Det finns nationer i världen som tror att de har en egen jord som de oberoende av omvärlden kan göra vad de vill med. I denna talarstol har det under den här kongressen stått tre stora utländska ledare. Jag skulle gärna ha sett att en fjärde hade varit här, och ni kan nog gissa vem. Just det, George W Bush.Om han vore här nu skulle han få den här pennan av mig. Då skulle han kunna skriva under Kyotoavtalet. Om inte världens största nation gör det, hur ska vi då gemensamt kunna lösa klimatfrågorna? Det är i alla högsta grad en global fråga som vi alla måste ta på största allvar. Vi måste oförtrutet jobba vidare på att förmå dem att skriva under Kyotoavtalet och ta klimatfrågan på allvar. Det är något som jag vet att vår miljöminister, vår EU-kommissionär och våra andra miljöpolitiker på riksnivå gör. Vi ska inte bara ställa höga krav på den omgivande världen utan även på oss själva. Vi har kommit långt, men det finns mycket kvar att göra. Jag hade tänkt yrka att målet på 2 procent, som det står om på sidan 35, skulle fördubblas till minst 4 procent med betoning på minst. Men jag tycker att partistyrelsens nya skrivning är bra, och jag yrkar bifall till den. Vidare vill jag lägga till det som Anneli Hulthén nämnde tidigare, näm- ligen ”till exempel”. För mig gör det skillnaden mellan att öppna upp eller att stänga ute alternativa energislag. Om vi ska klara av en omställ- ning måste vi ha en mångfald av förnyelsebar energi och stödja forskningen inom det området. Därför yrkar jag att orden ”till exempel” info- gas på sidan 35, rad 34 mellan ”såsom” och ”vindkraft”. Jag yrkar även bifall till partistyrelsens utlåtande över motion 997.

Anna Berger Kettner,Broderskap: Skogsbaserade bioalkoholer kan bli en viktig förutsättning för möjligheten att uppfylla våra förpliktelser enligt Kyotoavtalet, att minska utsläppen av växthusgaser. Vi bör visa att vi är beredda som nation att gå före och själva klara av vårt åtagande. Men om vi utvecklar bioalkoholerna kan vi också bidra till

186 hela världens förmåga. Det förutsätter dock att vi utvecklar ett system för produktion som kan utgöra basen för att de två andra nödvändiga kom- ponenterna i systemet – en fungerande distribution och bra fordon – kan utvecklas. Skogsbaserade bioalkoholer är alltså viktiga ur miljöaspekten, men de har också två andra viktiga aspekter. Den ena är att det är en produkt som kan bli en viktig del av tillväxten i stora och viktiga delar av vårt land där den kan produceras, särskilt om vi griper tillfället nu och får till stånd en produktion medan vi fortfarande har ett försteg. Dessutom behövs de skogsbaserade bioalkoholerna för att ge en bra miljö hemma på min gata i stan där bussarna kör. Av alla dessa skäl vill jag yrka bifall till partistyrelsens nya skrivning på sidan 35. Jag drar alltså tillbaka mitt bifallsyrkande till motionen. Till sist vill jag påminna om att man kan byta ut farliga petroleum- baserade produkter på fler områden än bussbränsle. Dagen till ära har både Elvy Söderström och jag viskoskläder på oss. Leve skogen!

Anders Månsson,Skåne: Ordförande! Partikamrater! Jag vill börja med att yrka bifall till motion 1001. I min hemkommun och i flera andra kommuner i Sverige har man i dag ett långtgående återvinningssystem. I min hemkommun har vi sänkt restavfallsmängderna till en fjärdedel på två år. Och jag kan tala om att det rör sig om många ton. Detta måste vara den rätta vägen att gå vidare på mot ett långsiktigt ekologiskt samhälle. Men jag känner att vi i kommunen har svårt att stå emot uppfattningen att det i dag är en billigare lösning att elda upp avfallet. Det måste kosta mer att smutsa ned och att inte återvinna. Vi kan inte som i dag fortsätta att skjuta problemet framför oss. Om vi inte jäm- ställer kostnaderna för att elda upp avfallet med ett långtgående återvin- ningssystem tror jag att det finns kommuner som av ekonomiska skäl tvingas till uppeldning om de inte får acceptans för sopsystemet. Det kan inte vara rätt väg.

Lena Malm, Göteborg: Ordförande! Partivänner! Vi har höga ambitioner på miljöområdet för en hållbar utveckling, för barnens skull. Det tycker jag är viktigt. Det känns jättebra att vi ska vara ett föregångsland. Den biologiska mångfalden behöver skyddas för att vår livsmiljö inte ska likriktas. Detta måste gälla hela landet. Därför tycker jag att det känns otillräckligt att man i riktlinjerna bara nämner Östersjön. Jag har inget yrkande, men nog borde också fiskarna i Västerhavet och livsmiljön där värnas och skyddas. Det andra jag vill ta upp är transportfrågorna. Vi måste se till att utsläppen från transporterna – både de privata och de kommersiella – minskar kraftigt för att vi ska klara miljömålen. Det måste vara lättare och gå snabbare att få fram miljövänliga fordon, och det måste bli lättare 187 att hitta tankställen för dessa. Annars kommer konsumenterna, alltså vi själva, inte att välja sådana fordon. De juridiska hinder och andra regler som finns måste bort. Genom skattesystemet kan vi också stimulera till en omställning av bilparken. Jag tycker att partistyrelsens förslag till nya riktlinjer när det gäller detta är bra. Jag drar tillbaka mitt förslag till tillägg. Slutligen vill jag säga följande angående transporterna. Det finns en mening om att samverkan mellan olika transportslag ska förbättras och godstransporter överföras till mer miljövänliga alternativ. För mig som bor på Hisingen i Göteborg innebär det konkret att 80 procent av de godstransporter som går till hamnen – en hamn som är viktig för hela Norden – sker i dag med lastbil och långtradare. 20 procent av transporterna går på järnväg. För att vi ska klara våra miljömål måste fler godstransporter gå på järn- väg. Den järnvägen går på ett alldeles olämpligt ställe för livsmiljön för invånarna på Hisingen. Om man flyttar järnvägen, elektrifierar den och gör den dubbelspårig kan vi förbättra livsmiljön för göteborgarna.

Hans Schoug,Skåne: Ordförande! Kongresskolleger! Jag har begärt ordet för att Jonny Bengtsson från Halland pläderade för inrättandet av ett marint centrum i södra Östersjön. Partistyrelsens föredragande har sagt att man inte bör specificera vissa områden. I stället bör man mer allmänt resonera om vikten av att vi värnar miljön i vattnet. Det borde man kunna hålla med om. Det är självklart att Östersjön inte är något eget speciellt problem- område. Här har vi anledning att se över situationen vid våra kuster i hela landet. Det finns dock ett skäl att särskilt peka ut Östersjön. Östersjön är en mycket viktig del av den svenska fiskenäringen. Vi har ett etablerat samarbete med de länder som finns runt Östersjön i syfte att inte bara klara miljön i Östersjön utan även i andra sammanhang. Därför är det rimligt att man i varje fall nämner att det bör göras en särskild insats i Östersjön med tanke på vikten av dess betydelse för fiskeri- näringen. Jag yrkar därför bifall till Jonny Bengtssons förslag.

Eva Sjöstedt,Skåne: Partivänner! Jag ska prata om motion 990 – motionerna 998 och 999 har exakt samma lydelse. Jag yrkar bifall till motion 990. Det handlar om en långsiktig energipolitik. Jag är lite förvånad över att dessa motioner inte är tillstyrkta. I utlåtandet över motionerna tar partistyrelsen upp precis den problematik som vi pekar på. Man säger att det kan konstateras att dagens energisystem inte uppfyller det högt ställda krav som målsättningen ger uttryck för. Man talar om effektproblemen, det vill säga störningar som kan upp- stå på vintern. Man belyser också detta med infrastrukturen på den europeiska elmarknaden. Sverige har den mest avreglerade elmarknaden, och 188 man går inte i takt. Sedan talar man också om detta med Energimyndigheten som ska se till att elöverföring bedrivs effektivt och att konkurrensen i elhandeln ska främjas. Problemet är bara att Energimyndigheten inte har sanktions- möjligheter. Det som vi yrkar i motionen är att de politiska besluten måste garantera ett samhälleligt inflytande över elmarknaden, att skatter och avgifter måste harmoniseras på en öppen elmarknad där olika länder konkurrerar om elkunder och att energimyndigheten ges en tydligare roll för effek- tiva sanktionsmöjligheter för övervakning av elmarknaden. Jag yrkar bifall till motion 990.

Marie-Louise Rönnmark, Västerbotten: Om jag fick yrka för partistyrelsens räkning skulle jag yrka bifall till partistyrelsens förslag till yttrande. Men nu får jag inte det, så därför tänkte jag kommentera det yrkande som har kommit från Kalmar när det gäller riktlinjerna på sidan 36 om forskning om den marina miljön. Man skulle skapa ett marint centrum för södra Östersjön. Om vi skulle föra in detta i riktlinjerna skulle vi begränsa vår syn på forskning om marina miljöer. När det gäller marina miljöer handlar det om bräckt vatten, som har särskilda förutsättningar, salt vatten och sött vatten. I norra Sverige har man den största sötvattentillförseln, eftersom älvarna rinner ut i Bottenviken och Bottenhavet. Där är förutsättning- arna helt annorlunda jämfört med de salta och bräckta miljöerna. Partiet måste jobba för att det bedrivs forskning inom de marina mil- jöerna. Det är en förutsättning för det ekologiskt hållbara samhället, och då gäller det att man inte bara forskar inom ett område.

Anneli Hulthén, partistyrelsens föredragande: Jag vill börja med att hälsa miljöminister Kjell Larsson välkommen. Det innebär att vi delar på kala- set. Jag tar lite och han tar resten. Nu blev det ganska bra. Det verkar som om de flesta talare ändå är nöjda med de förändringar i riktlinjerna som partistyrelsen i samarbete med deltagarna har föreslagit. Det är bra. Det kvarstår ett problem, näm- ligen detta med ett marint centrum speciellt för sydöstra Östersjön. Jag vidhåller partistyrelsens uppfattning att vi inte ska nämna ett specifikt område i riktlinjerna. Jag kan mycket väl förstå de problem som man har. Men frågan är om nu Askö som ska sköta Östersjön inte fullgör sin uppgift, är det då här på partikongressen som det ska skrivas in i riktlinjerna? Eller ska vi ta den diskussionen och försöka att påverka någon annanstans? Jag tycker att det vore bättre om vi såg till att Askö gjorde det man skulle och täckte upp också den del av Östersjön som vi i dag upplever att man inte gör, än att vi skapar ytterligare ett marint centrum och dessutom skriver in det i riktlinjerna. 189 Jag tycker att det som vi har skrivit är bra, att vi säger att de marina centrumen är viktiga, att vi måste ha sådana och att vi alla är väl medvetna om de problem som finns i både Östersjön och Västerhavet. Det är en katastrofsituation. Det är ingen av oss som förnekar det genom att vi inte skriver in i riktlinjerna att sydöstra Östersjön ska ha ett speciellt centrum. Vi är fullständigt medvetna om de problem som finns i haven på båda sidor av Sverige. Jag yrkar fortfarande avslag på det förslaget och bifall till den nya skrivning som partistyrelsen har föreslagit. Det blir nästan en semantisk diskussion, Ann-Britt Ek,om vi ska skriva in ”till exempel”, så att det står ”såsom till exempel vindkraft”. ”Såsom” kan också tolkas som ”till exempel”, om man nu filosoferar över det ordet. Saken är ju den att vi kan fastställa mätbara mål för vindkraften i dag. Det kan vi inte göra för många av de andra förnyelsebara energisla- gen. Det är därför som man speciellt har nämnt vindkraften. Det är ingen politisk skiljelinje, utan det är bara en semantisk fråga. Därför yrkar jag avslag på Ann-Britt Eks förslag till tillägg – en liten sak i den stora miljöpolitiken. Sedan tänkte jag kommentera motion 990, men jag släpper in miljö- ministern först så att jag också kan få ordning på mina egna tankar.

Kjell Larsson, partistyrelsens föredragande: Det är precis det som ministrar är till för, att skapa ordning på människors tankar. Det är en väldigt fin uppgift. Jag ber om ursäkt för att jag kommer för sent till den här punkten på dagordningen. Jag lämnade Marrakech klockan halv sex i morse svensk tid. Då hade vi hållit på att förhandla hela natten. Det stod då klart att det skulle bli en uppgörelse även om den inte var helt färdig när jag var tvungen att åka därifrån. Låt mig börja med att säga några ord om klimatfrågan. Det är svårt att färdas mentalt från Marrakech till Västerås på fyra timmar. Jag är därför kvar i klimatfrågan i min tankevärld. Vi kan nog allmänt säga att klimatfrågan är den viktigaste framtids- frågan, inte bara om man ser till miljöområdet utan om man ser till hela den hållbara utvecklingen i dess bredd. Den måste vi arbeta mycket med. Samtidigt måste vi ha respekt för den här frågan. Vi har ju byggt våra samhällen och grundat våra förhoppningar om att skapa utveckling i fattiga länder mycket på tillgång till fossila bränslen och på att kunna använda fossila bränslen. Närmare 90 procent av all den energi som vi i dag använder på jorden kommer från fossila bränslen, och det är de fossila bränslena som ger upphov till utsläppen av klimatgaser. Man kan säga att vi har byggt våra samhällen på fossila bränslen. Nu ser vi att vi inte kan fortsätta med detta. Vi måste skapa en omställ- ning, och då måste alla länder i världen vara någorlunda överens om

190 tagen. Vi måste införa regler som är bindande för alla länder när det gäl- ler vilka åtaganden vi ska göra för att minska beroendet av växthusgaser. Det är självklart att detta är en gigantisk uppgift. Tänk bara på att vi kan fatta beslut här med majoritet. Vi måste fatta besluten i världen med konsensus. Vi måste ha med oss länder som kan vara klentrogna till det som vi håller på med, länder som är beroende av fossila bränslen för hela sin ekonomi. Alla dessa länder måste finnas med när vi går vidare. Det är detta som har gjort att klimatfrågan har medfört en så oerhörd dramatik, inte minst under de senaste åren. I Kyoto 1997 lyckades vi få till stånd bindande åtaganden för industriländerna att minska sina utsläpp av klimatgaser. Det fördes förhandlingar för att lösa alla legala och andra problem. Vi träffades i möte efter möte, år efter år. Och det gick framåt, även om det gick ganska långsamt. Vi hoppades på det stora genombrottet vid mötet i Haag för ett år sedan. Som ni alla vet bröt det mötet samman. Vi lyckades inte nå fram. Det spreds naturligtvis en känsla av förlamning ett tag efter det miss- lyckandet. Samtidigt fick USA en tid senare en ny administration, en ny president. Det tog inte särskilt lång tid förrän den nya administrationen beslutade att lämna hela Kyotoprocessen. Det skapade också en väldig oro och en väldig osäkerhet bland andra länder. Är det möjligt att gå vidare utan USA? Är det lönt att gå vidare utan USA? USA är ändå det land i världen som släpper ut mest växthusgaser. Inte mindre än 25 procent av alla växthusgasutsläpp i hela världen kommer från USA. Det var under det svenska ordförandeskapet. Vi reagerade omedelbart på president Bushs nya linje, först Margot Wallström och jag och sedan Göran Persson och Prodi med ett starkt uttalande. Någon vecka efteråt – i månadsskiftet mars-april – anordnades det svenska informella miljö- rådet i Kiruna. Där lyckades vi samla samtliga EU-ministrar bakom en mycket stark uppfattning, nämligen att vi ska gå vidare även utan USA. Vi ska göra allt vi orkar för att se till att få med andra länder på samma linje. Ni minns kanske att vi for runt i världen för att träffa de mest viktiga ländernas regeringar. Vi var i Teheran därför att Iran nu är ordförande i den viktiga gruppen av utvecklingsländer i klimatsammanhang. Vi for till Moskva och Japan därför att Europa kan tillsammans med Ryssland och Japan se till att protokollet träder i kraft. Vi for till Kina som är ett oer- hört inflytelserikt land i världen och bland utvecklingsländerna. Vi for till Washington och Canada. På det sättet lyckades vi att få ett, som det heter, politiskt momentum, ett politiskt tryck, och jag tror att vi också lyckades att skapa förhopp- ningar hos många andra länder om att det faktiskt är möjligt att fortsätta att arbeta med Kyotoprotokollet.

191 Några månader senare samlades vi i Bonn i juli för att försöka att klara ut det som inte blev avklarat i Haag. Jag var väldigt pessimistisk, men efter en veckas ganska tuffa förhandlingar, där vi hade väldigt svåra problem att hantera, lyckades vi få till stånd en politisk uppgörelse. Jag ser själv, och jag har hört många av mina utländska kolleger och många från miljöorganisationer runtom i världen som har pekat på, att det går en rak linje från vårt möte i Kiruna till framgångarna i Bonn. Nu hade vi ett möte i Marrakech där vi skulle lösa många av de problem som vi inte hade löst i Bonn. Vi betraktade dessa som problem av mer teknisk natur. Vi skulle se till att fullfölja de lagtexter som var resultatet av det politiska beslutet i Bonn. Det visade sig naturligtvis att många länder ville ta chansen att försöka att förhandla om Bonnuppgörelsen, att på nytt försöka att föra fram sina argument för att åstadkomma försvagningar av avtalet som man inte lyckades med i Bonn. Det gjorde att det här mötet som egentligen borde vara ett ganska enkelt, tekniskt möte blev mycket mer komplicerat, besvärligare och svårare än vad det egentligen hade behövt bli. Det gjorde att vi var tvungna att sitta till tidigt i morse. Men då nådde vi en överenskommelse. Det innebär att vi har lyckats med det som var vårt syfte, att skydda överenskommelsen i Bonn. Vi har lyckats med vårt andra syfte, att se till att vi får med framför allt Japan och Ryssland bakom en uppgörelse. Detta har kostat en del eftergifter. Vi har till exempel varit tvungna att ge Ryssland ett alldeles för stort – som jag ser det – utrymme för skogssänkor, alltså för upptag av koldioxid i skogen, vilket gör att de kan öka sina riktiga utsläpp mer än de annars skulle ha kunnat göra. Och det finns några andra sådana här svagheter i resultatet. Men i allt väsentligt ser jag det som en stor framgång att vi nu har lyckats att försvara Bonnöverenskommelsen, att vi har lyckats lägga en fast grund för ratificeringen och för att få protokollet i kraft. Klimatkonven- tionen, som detta bygger på, är ett barn av Riomötet 1992, det viktiga globala toppmötet i Rio. Vi har sagt att vi måste se till att vi kan redovisa till det möte som äger rum i Johannesburg nästa år att det går att lösa stora, viktiga, multilaterala frågor på ett bra sätt. Det handlar inte bara om klimatfrågan, utan det handlar också om att skapa förhoppningar om och förtroende hos människor runtom i världen att världen kan samla sig och skapa bra lös- ningar på besvärliga problem som är av global natur. Fortfarande är USA utanför Kyotoprocessen. Min förhoppning är naturligtvis att USA kommer att bättre förstå, efter de fruktansvärda händelserna den 11 september, att behovet av att skapa globala koalitio- ner finns på terroristområdet, men det finns också på andra viktiga områ- den där bara globala, multilaterala lösningar är möjliga och kan ge resultat. Det innebär att vi stöter på USA då och då, nu senast när jag träffade den amerikanska chefsförhandlaren i Marrakech. Det innebär att vi

192 måste hålla också den dialogen med USA levande om vårt gemensamma ansvar för de fortsatta klimatförändringarna. Klimatfrågan är en global fråga. Men klimatfrågan är naturligtvis också en fråga som kräver insatser på nationell och lokal nivå. Som ni vet arbetar vi nu på en klimatproposition, som jag hoppas kunna lägga fram om 5–10 dagar. Jag vet att många kommuner som är representerade här har väldigt ambitiösa klimatprogram. Ska jag nämna någon kommun vill jag nämna Växjö, med risk för att andra kommuner känner sig trampade på tårna. Det finns alltså väldigt starka traditioner lokalt i Sverige, kanske mer än i något annat land. Vi har våra lokala investeringsprogram som stöt- tar kommunernas arbete med ekologisk omställning, inte minst när det gäller klimatfrågan. Ett inslag i klimatpropositionen blir att vi ska ha ett särskilt program för stöd till lokala klimatinvesteringar som ett led i vår breda palett av insatser för att möta växthusgasutsläppen och för att ta vårt ansvar för att det stora hotet mot vår gemensamma framtid kan minskas. Jag skulle naturligtvis kunna prata om den här frågan precis hur länge som helst, men det tänker ni inte acceptera att jag gör. Därför ska jag säga två ord om några konkreta frågor som ni avhandlar här och som i och för sig Anneli Hulthén med all bravur har behandlat. Marina centra är en fråga som jag har oroat mig för. Det finns säkert ett behov av ett sådant i sydöstra Östersjön. Om människor hade förstått vad vi gör med miljön under havsytan då skulle det ha blivit en revolution. Det innebär att vi måste skaffa så mycket kunskap som möjligt om vad som händer där. Samtidigt har vi problem med de marina centra som vi har. Jag har flera gånger besökt Tjärnö, Kristineberg och Askölaboratorierna. Det finns problem som vi måste hitta en lösning på. Det jag som miljöminis- ter kan lova är att se till att den lösningen också innebär att vi klarar de problem som kan finnas med miljöövervakning och miljöforskning i sydöstra Östersjön. Men jag tror att det skulle försvåra lösningen av problemet om vi redan nu bestämde oss för att inrätta en ny station i det området. När det gäller sopförbränning är det nu flera olika utredningar som funderar över frågan om en skatt på sopförbränning. Naturvårdsverket har ett uppdrag, och det sitter en särskild utredare parallellt och ser över den här frågan. Det är ett initiativ som regeringen har tagit därför att också vi är oroade över den utveckling som sker. Vi är inte minst oroade över den utträngning av bättre hantering av avfall som det kan leda till om man låter sopförbränningen öka. Jag hoppas att kongressen kan ha det förtroendet för oss att vi får avvakta resultatet av dessa utredningar och sedan föra en vanlig diskussion om huruvida vi ska införa en skatt på avfallsförbränning och i så fall hur stor den skatten ska vara. 193 Anneli Hulthén, partistyrelsens föredragande: Det har i debatten yrkats bifall till motion 990. Partistyrelsen föreslår ett besvarande. Det handlar om ett samhälleligt inflytande över elmarknaden. Nu har det, som alla vet, genomförts en liberalisering av elmarknaden. Det kan vi tycka olika om, men det beslutet är fattat. Det innebär inte att vi inte har några politiska mål för hur man ska gå till väga med energiförsörj- ningen i det här landet. Vi har också satt Energimyndigheten och Konkurrensverket på att bevaka det som händer. Det är det samhälleliga inflytande som finns över detta. Däremot är partistyrelsen inte beredd att kräva att vi ska gå in och ändra i aktiebolagslagen för att den vägen få ett inflytande över energi- försörjningen. Nu har vi detta system, och vi får se hur det fungerar. Det ska också komma två propositioner i höst från regeringen på energiom- rådet. Vi vet alla att det finns problem. Det gäller bland annat när vi som konsumenter ska välja leverantör av energi. Det är inte alltid så lätt att göra ett sådant val. Där finns det också möjlighet att göra en översyn. Men att gå in och ändra i aktiebolagslagen säger partistyrelsen nej till. Det är därför som vi vill besvara motionen. Ytterligare ett problem är att den liberalisering som har genomförts i Sverige inte riktigt har fått samma följdverkningar i Europa. Vi vet att elmarknaden fortfarande ser annorlunda ut. Det innebär att vi får vänta ett tag innan vi kan se att till exempel EU på något sätt jämställs när det gäller en fri elmarknad, vilket är ytterligare ett problem för oss. Jag anser motionen besvarad, det vill säga ett bifall till partistyrelsens utlåtande.

Ann-Britt Ek, Halland: Jag är inte omöjlig, så jag drar tillbaka mitt yrkande om ”till exempel”. Kjell Larsson har nu kommit. Det är första gången som jag har lyckats föregå en minister i en debatt. Du, Kjell, hörde inte mitt anförande. Jag talade just om Bush och att han inte har skrivit på Kyotoavtalet. Jag tänkte att det är större chans att du träffar Bush än att jag gör det. Därför tänkte jag höra om du vill vara snäll och lämna över den här pennan, så han har möjlighet att skriva på det åt mig.

Förslag Följande förslag förelåg: Partistyrelsens utlåtande över motionerna 136:3, 975:1-3 och 6, 976:1-3 och 6, 977:1-3 och 6, 978:1-3 och 6, 979:1-3 och 6, 980:1-3 och 6, 981:1-3 och 6, 982:1-3 och 6, 983:1-3 och 6, 984, 985:1, 986, 987:1-2, 988:1 och 3, 989:1 och 3, 990:1 och 3, 991:3, 992:1-2, 993, 994, 995, 996:1-4, 997:1-2, 998, 999, 1000, 1001, 1002:1-2, 1003 och 1004

194 att bifalla motionerna 975:1 och 3, 976:1 och 3, 977:1 och 3, 978:1 och 3, 979:1 och 3, 980:1 och 3, 981:1 och 3, 982:1 och 3, 983:1 och 3, 991:3 och 997:2, att avslå motionerna 975:2, 976:2, 977:2, 978:2, 979:2, 980:2, 981:2, 982:2, 983:2, 993, 994, 998, 1000, 1001 och 1003, att anse motionerna 136:3, 975:6, 976:6, 977:6, 978:6, 979:6, 980:6, 981:6, 982:6, 983:6 984, 985:1, 986, 987:1-2, 988:1 och 3, 989:1 och 3, 990:1 och 3, 992:1-2, 995, 996:1-4, 997:1, 999, 1002:1-2 och 1004 besvarade med hänvisning till partistyrelsens utlåtande. Partistyrelsens förslag till politiska riktlinjer, sidan 34-36, avsnittet Bruka utan att förbruka, inklusive förslag till ändringar med anledning av temagruppen:

En svensk klimatstrategi ska styra politiken. Klimatpolitiken är prioriterad. Vi ska formulera en ambitiös politik med minskade svenska utsläpp av växthusgaser för att tidigt möta den utmaning som hotet om klimat- förändringar utgör. Till år 2050 ska utsläppen av växthusgaser från Sverige halveras. Klimatförändringarna är det största hotet mot mänsk- lighetens överlevnad. En femtedel av jordens befolkning förbrukar i dag 80 procent av jordens ändliga resurser. Samma femtedel står för nära 60 procent av utsläppen av koldioxid. Sverige ska leva upp till Kyotoavtalet, och fortsätta driva på för att fler länder ska ta sitt ansvar. Ett investeringsbidrag ska införas för åtgärder som bidrar till en minskad klimatpåverkan. En hållbar energisektor. Energipolitiken är avgörande, för den ekologiska omställningen liksom för förutsättningarna för produktion och ekonomisk tillväxt. Mål ska formuleras för en kraftig utbyggnad av för- nyelsebar energi såsom vindkraft. Genom framtidsinriktade satsningar har Sverige fått en världsledande position inom till exempel solcellsforskning. Energiomställningen ger Sverige en unik möjlighet att driva utvecklingen av en ny teknik för förnyelsebar energiproduktion. Infor- mation och ekonomiska styrmedel ska stimulera en ökad energieffektivi- sering. Kärnkraften ska avvecklas. Reaktorer ska tas ur drift i den takt som miljövänliga och konkurrenskraftiga alternativ skapas. Hänsyn ska tas till förutsättningarna för sysselsättning och välfärd i hela landet. Sveriges basindustri utgör en viktig grund för sysselsättningen och ska verka under konkurrenskraftiga villkor.

Under debatten framfördes följande förslag: Anneli Hulthén, partistyrelsens föredragande: Tillägg på sidan 34, rad 42, efter ”förbruka”: ”Grundläggande är att hållbara konsumtions- och pro- duktionsmönster utvecklas. Den ekologiska omställningen är vår tids

195 största samhällsförändring, som bland annat ställer krav på en förändrad livsstil.” Tillägg sidan 35, rad 45: ”Användningen av nya miljövänliga fordon ska stimuleras och utvecklingen av förnybara drivmedel påskyndas genom en strategi som omfattar såväl skattemässiga frågor som juridiska hinder. Denna strategi kan vara drivande för teknisk och industriell forskning.” Tillägg sidan 36, rad 7: ”Existerande kunskap ska tas till vara i detta arbete samtidigt som forskning på området biologisk mångfald prioriteras. Marina centrum är centrala för övervakning och forskning rörande havsmiljön.”

Leif Lindholm, Västernorrland: Bifall till partistyrelsens nya förslag; drar tillbaka tidigare yrkande.

Bert Öhlund, Västerbotten: Bifall till partistyrelsens nya förslag; drar tillbaka tidigare yrkande.

Åke Eliasson, Halland: Bifall till partistyrelsens nya förslag; drar tillbaka tidigare yrkande.

Jonny Bengtsson,Kalmar län: Tillägg sidan 36, rad 7: ”Allt måste göras för att möta hoten mot den marina miljön. En av dessa åtgärder bör vara att skapa ett marint centrum för södra Östersjön. Åtgärder måste också vidtas för att möta hoten mot fiskbestånden. Odling och utsättning av fisk bör prövas i större skala.”

Peter Egardt, Dalarna: Bifall till partistyrelsens nya förslag; drar tillbaka tidigare yrkande.

Sven Britton,Stockholm: Bifall till partistyrelsens nya förslag till skrivningar.

Ann-Britt Ek, Halland: Bifall till partistyrelsens utlåtande över motion 997. Bifall till partistyrelsens nya förslag till skrivningar. Tillägg sidan 35, rad 34: ordet ”till exempel” mellan ”såsom” och ”vindkraft”. (Drar sedan tillbaka tilläggsyrkandet.)

Anna Berger Kettner,Broderskap: Bifall till partistyrelsens nya förslag; drar tillbaka tidigare yrkande.

Anders Månsson,Skåne: Bifall till motion 1001.

Lena Malm, Göteborg: Bifall till partistyrelsens nya förslag; drar tillbaka tidigare yrkande.

196 Hans Schoug,Skåne: Bifall till Jonny Bengtssons yrkande.

Eva Sjöstedt,Skåne: Bifall till motion 990.

Anneli Hulthén, partistyrelsens föredragande: Bifall till partistyrelsens nya skrivning. Avslag på Jonny Bengtssons tilläggsförslag på sidan 36, rad 7. Avslag på Ann-Britt Eks förslag om att ordet ”till exempel” skulle läg- gas till. Bifall till partistyrelsens utlåtande över motion 990.

Ordförande: Anita Modin

Beslut Kongressen beslöt: Motionerna att efter försöksvotering bifalla partistyrelsens utlåtande över motion 990, att bifalla motion 991:3, att bifalla partistyrelsens utlåtande över motion 1001, att i övrigt bifalla partistyrelsens utlåtanden över motionerna i avsnitt 16.3. Riktlinjerna att efter försöksvotering avslå Jonny Bengtssons med fleras tilläggsför- slag på sidan 36, rad 7, att i övrigt bifalla partistyrelsens förslag och fastställa de politiska riktlinjerna sidorna 34-36, avsnittet Bruka utan att förbruka, inklusive förslag till ändringar från temagruppen. Behandlingen av dagordningens punkter 10.6 och 16 var därmed avslutad.

Ordförande: Tomas Eneroth

197 Dagordningens punkt 10.8 (fortsatt behandling) Framtiden bygger vi tillsammans

Tidigare behandlad på sidan 7 i del 2. Dagordningens punkt 18 (fortsatt behandling) Utlåtanden över motioner som rör området Framtiden bygger vi tillsammans (Häftena M2 och U2)

Tidigare behandlad på sidan 7 i del 2.

Huvudföredragande: Lars Stjernkvist Dagordningens punkt 10.8.1 Inledande textavsnitt (Politiska riktlinjer, sidan 41)

Tjänstgörande ordförande: Längst ned på sidan 20 i kongressboken ser ni att det står: Inledande textavsnitt, politiska riktlinjer, föredragande: Lars Stjernkvist. Lars Stjernkvist höll ju ett inledande och väldigt bra tal för övrigt om detta redan i början på veckan. Dessutom återkommer behandlingen av sidan 41 på punkt 10.8.4. Därför hänsköt vi i presidiet det enda yrkande som kom in på punkt 10.8.1 till punkt 10.8.4. Det finns inga talare anmälda och det finns heller ingen partistyrelsens föredragande som vill säga något på punkt 10.8.1, så den punkten bör gå att hantera ganska snabbt.

Förslag Följande förslag förelåg: Partistyrelsens förslag till inledande textavsnitt, politiska riktlinjer, sidan 41.

Beslut Kongressen beslöt: att bifalla partistyrelsens förslag och fastställa de politiska riktlinjerna sidan 41, inledande textavsnitt. Behandlingen av dagordningens punkt 10.8.1 var därmed avslutad.

198 Dagordningens punkt 10.8.2 Kulturen och medier – utrymme för liv och lust (Politiska riktlinjer, sidorna 42-44) Dagordningens punkt 18.1 Utlåtanden över motioner som rör området Kulturen och medier – utrymme för liv och lust (Häftena M2, sidorna 4-25 och U2, sidorna 39-46)

Föredragande: Marita Ulvskog och Lars Stjernkvist Inledning av Marita Ulvskog

Marita Ulvskog, partistyrelsens föredragande: Kära partivänner! Jag tänkte bara väldigt kort säga något om vad som har hänt sedan vi träffa- des på en ordinarie kongress senast, 1997 i Sundsvall. Kommer ni ihåg partiordförandens ideologiska tal, tal nummer två på den kongressen, och vad det handlade om? Det handlade om folkbiblio- teken, om läsandet och litteraturen. Detta brandtal för kultur avslutades med tre ord: Läs, läs, läs! Jag tycker att det talet var en nystart för vårt parti som ett parti som sätter kultur- och mediefrågorna i centrum när vi diskuterar sådant som är viktigt för oss som individer, som att vi får ett rikare liv, men också sådant som är viktigt för oss som medborgare, att vi blir starkare som medborgare när kulturen får spela en stor roll, men naturligtvis också kulturen som en samhällsförändrande kraft. Jag tycker att det här märks tydligt i en del av de dokument som ni som ombud har haft att ta ställning till. Jag tycker också att det märks väldigt tydligt i de motioner som har kommit. Linjen är ju klar, men tro inte att kulturpolitik är något som det finns någon samstämmighet om i samhäl- let i stort. I kulturen ser vi ideologiernas själ. Det är i kultursynen som det blir mycket, mycket tydligt. Det är därför som vi också har mycket stora konflikter kring kultur- och mediepolitiken. För oss är det självklart med kultur för alla. Kultur är så viktigt att det icke kan få vara något som definieras eller praktiseras av några få utan av alla, det är ju grunden. Vi har också en bred kultursyn som införlivar mycket av samhällsliv, vårt eget tänkande och vår egen lust. I mediepolitiken handlar det om mångfald stående mot maktkoncen- tration. Det handlar om yttrandefrihet för alla, en reell yttrandefrihet eller en yttrandefrihet för några. För oss handlar det således om en stark public service. Det handlar om regler för att hålla tillbaka makt- och ägarkoncentration på detta området, som är så viktigt för demokratin och debatten. Det handlar om att stötta alternativen, det handlar om att stötta ny teknik och nya verksamheter som också kan bidra till ökad mångfald.

199 Detta som en kort introduktion till den diskussion vi nu ska ha. På en punkt vill jag dock redan nu redovisa att partistyrelsen tillstyrker Silva Wistrands och andras krav på att vi i riktlinjerna ska ersätta en uppräk- ning på sidan 43, raderna 21-28 med en formulering som lyder som föl- jer: ”Den verksamhet som sker i dag vid de statliga, regionala och kommunala museerna ska ge alla möjligheter att ta del av vårt kulturarv. Våra museer ska vara levande institutioner som ger oss kunskaper, väcker lus- ten att få veta mer om vägen från stenålderns jägarsamhälle till nutidens högteknologiska värld. Kunskaper om vår historia ger oss verktyg att för- stå vår omvärld. Den styrker vår identitet och gör oss bättre rustade att ta emot erfarenheter från andra kulturer.” På den punkten vill vi tillmötesgå Silva Wistrand och andra som har stött hennes förslag till ändring i de politiska riktlinjerna.

Ordningsfråga – streck i debatten

Beslut Kongressen beslöt: att sätta streck i debatten. Ordförande: Lena Hallengren

Debatt Anita Fridberg, Värmland: (Inleder på teckenspråk.) Jag vill yrka bifall till motion 207 om att alla TV-program ska textas. Det borde vara en själv- klarhet att alla ska ges förutsättningar att ta del av TV-utbudet oavsett om man är hörselskadad, döv eller hörande. Det måste få vara en rättig- het att kunna ta del av det TV-utbud som man själv vill se och kunna sitta tillsammans med familjen utan att hela tiden behöva fråga: Vad sade han? Vad sade hon? Man ska heller inte vara hänvisad till textade repri- ser som ofta sänds på eftermiddagen, då man ofta är på jobbet. Detta, mina vänner, handlar om valfrihet. Det handlar om valfrihet för alla oss som är hörselskadade, närmare bestämt över 800 000 människor. Jämlikhet, valfrihet och demokrati är fina ord att leva upp till, och det gäller för oss socialdemokrater att försöka göra det. Låt oss visa att det här gäller också i fråga om textning av alla TV-program. Jag yrkar där- med bifall till motion 207. Vill ni veta vad jag sade när jag tecknade? Jag sade att jag vet att det är många av er som har haft svårt att höra här under veckan, och precis så är det för mig när jag tittar på TV.

Viktoria Eriksson, Jämtland: Av partistyrelsens svar på motion 207 fram- går att man tycker och vill som motionären i frågan, men då blir jag väl- digt förvånad över att man föreslår kongressen att motionen ska anses 200 besvarad. De som är i behov av att textning i TV fungerar får med det här svaret fortsätta att hoppas på public service-företagens goda vilja. Vi socialdemokrater ska inte bygga de självklara rättigheterna till information och tillgängligheten till public service-televisionen för en handikappad grupp på god vilja och välgörenhet. Detta ska lagstiftas om det inte genomförs. Motionen pekar på de hörselskadades självklara rättighet att få bättre möjligheter att tillgodogöra sig hela det TV-utbud som public service- företagen ger. För att påskynda denna självklara rättighet föreslår jag att kongressen avslår partistyrelsens förslag och att kongressen kan bifalla motion 207 i dess helhet. Man säger från partistyrelsen att även Sveriges Television bör pröva att texta regionala nyhetssändningar. Pröva? Jag för- står inte vad problemet är.

Jan Burell, Dalarna: Först ska jag be att få yrka bifall till det förslag som SSU och Broderskap har sytt ihop tillsammans när det gäller att se kulturen med barns ögon, och det har redan ordföranden läst upp. Det handlar givetvis om att vi ska hävda allebarnsrätten i socialdemokratisk kulturpolitik. Kamrater! I morgon åker vi hem efter vår kongressvecka till Skåne, Småland, Uppland, Hälsingland, Västerbotten och inte minst Dalarna och alla andra vackra landskap. Jag föreslår att vi då tittar lite extra ut genom tågfönstren, för när vi samlas till nästa kongress är det risk för att det kommer att ha hänt saker som vi då kanske inte tänker på: röda lador som har försvunnit, hus som har rivits eller gråmålats, industribyggnader som är borta, röda tegeltak som är utbytta mot svarta korrugerade tak – att vi har tappat ytterligare en del av vårt kulturarv och vår identitet. Herrgårdar och finare miljöer finns säkert kvar, men ingen tar ansvar för vår egen arbetarhistoria om vi inte gör det själva. Det beror på att vi inte har tillräckligt starkt lagskydd för dessa vardagsmiljöer. Vi tar inte heller alltid det lokala ansvaret hemma i våra kommuner. Jag yrkar bifall till motion 202 samt yrkar på följande förstärkning i riktlinjerna på sidan 43, rad 21: ”Skyddet för vardagens arkitektur ska säkerställas genom både skärpt lagstiftning och ökad tillämpning av gäl- lande plan- och bygglag.”

Birgitta Ahlqvist,Norrbotten: Ordförande, partikamrater! Media har en mycket viktig roll i samhället. Mediaområdet förändras mycket snabbt. Utvecklingen på det här området är dessutom mycket osäker. Ny teknik och nya metoder växer fram, och det blir allt svårare att överblicka framtiden. Tidsramen för politiskt handlande och det demokratiska inflytandet minskar. Det ställs stora krav på våra ställningstaganden angående mediernas framtida inriktning. Därför måste vi i partiet ha en strategi, ett program, och i dag har vi inget mediaprogram i partiet.

201 Vi är några partidistrikt som i motion 216:1 föreslår att partistyrelsen tillsätter en arbetsgrupp med uppdrag att arbeta fram ett mediaprogram. Partistyrelsen har valt att besvara motionens första attsats, trots att man i yttrandetexten bifaller den. Vi föreslår bifall till motion 216:1.

Carl Tham,Stockholm: Partivänner! På inget annat område är mark- nadskrafterna så starka som just på kulturens och bildningens område. De penetrerar snart sagt varje sektor av kunskapssökande, utbildning, bildning, forskning, människors värderingar, vår fantasivärld, föreställ- ningar om samhället, det mänskliga samtalet, konsten i alla dess ytt- ringar. Det pågår en kommersialisering av kultursfären som är oerhörd, och det är mycket starka ekonomiska intressen bakom detta. Därför är en offentlig, stark kulturpolitik absolut nödvändig om vi menar allvar med det som vi tog in i partiprogrammet, nämligen att vi motsätter oss en kommersialisering av samhället. Det är ett centralt politikområde. Egentligen är det också mycket bil- ligt. Genom i andra sammanhang mycket små belopp kan vi få väldiga effekter just på kulturlivets område. Vi kan skapa de förutsättningar för ett levande kulturliv som vi vill ha och där alla kan delta. Vi kan motsätta oss dessa väldigt starka ekonomiska krafter och skapa det rum som vi behöver för ett fritt samtal och en fri konst. Det är därför som jag yrkar på att vi inleder det här avsnittet med föl- jande text: ”Socialdemokratin vill skapa ett demokratiskt kultursamhälle. Det är ett samhälle där kulturen och bildningen vårdas och som stöder konstnärligt skapande och fritt kunskapssökande. Det är ett samhälle där alla människor ges möjligheter att ta del i kulturlivet och uppmuntras att efterfråga också sådant de inte visste att de gillade.”

Laila Freivalds,Stockholm: Det är första gången som jag får möjlighet att på en partikongress tala om någonting annat än poliser. Det känns bra. Sven Britton talade om behovet av andlig tillväxt, och ett rikt kulturliv ger möjligheter till andlig tillväxt. Men det krävs en stark offentlig finansiering av kulturen. Den är sällan kommersiellt lönsam, inte om den ska nå alla i vårt samhälle. Därför föreslår jag att vi gör ett tillägg. I riksdagen sägs nämligen att regeringen sedan 1994 har ökat satsningarna på kulturen. Det är säkert sant. Det är en övergripande mening, för det är mycket som ryms under rubriken Kultur i statsbudgeten. Men när det till exempel gäller våra regionala teatrar och vår länsmusik, som ska garantera att alla får tillgång till ett kvalificerat kulturutbud, då gäller faktiskt inte det som står i riktlinjerna. Jag föreslår därför följande tillägg: ”För att förhindra urholkning av anslagen bör full kompensation ske för löne- och kostnadsökningar – ett slags kulturindex.” Det har vi för universiteten, och det har vi för hög- 202 skolorna. Även våra kulturinstitutioner behöver det, för annars klarar inte teatrarna den urholkning som har skett successivt under hela 1990-talet. När det gäller medierna kan jag återkalla alla mina förslag till skärp- ning av texten till förmån för temagruppens förslag. Men det finns ett krav som jag inte kan återkalla. Det gäller forskningen på området. Det krävs forskning kring hur medierna styrs och hur medierna styr och påverkar hela vår tankeverksamhet. Vi måste ha kunskap för att möta den utveckling som sker inom medievärlden.

Solveig Ingemarsson, Västmanland: Partikamrater! I förslaget till politiska riktlinjer står det skrivet: ”Mediefrågorna handlar om själva grunden för demokratin: yttrandefriheten – den formella och reella.” Yttrandefriheten är en av grundstenarna för allas vår möjlighet att göra vår röst hörd och rätten att få ta del av andras yttranden, precis som Marita Ulvskog nyss sade. I förslaget till politiska riktlinjer på sidan 42, rad 29 sägs också: ”Informationsklyftorna växer. Tillsammans med progressiva rörelser i Sverige och internationellt vill vi motverka den utveckling på mediamarknaden som utarmar demokratin och befäster gamla klassmönster.” Bra, jättebra! Om nu partistyrelsen med uttrycket ”progressiva rörelser” menar folk- rörelserna, förtydliga det i så fall och satsa på ekonomiskt stöd, förslags- vis en procent av licenspengarna som hjälp för att kunna anställa personal till närradio- och lokal-TV-stationerna, fotfolkets egna demokrati- arenor. Kamrater! Visste ni att den här s-kongressen sänds i lokal-TV, i Västerås Öppna Kanalen via socialdemokratiska medieföreningen? Vem skulle annars vara intresserad och vilja sända debatten, om inte någon förening låg bakom? Utan stöd till de sändande föreningarna skulle det inte vara möjligt. Som svar på motion 205 hänvisar partistyrelsen i stället till kom- munens eventuella föreningsstöd. Alla i den här lokalen känner till att det blir allt mindre, på grund av andra, nödvändiga satsningar på skola, vård och omsorg. I den situationen kommer föreningsstödet i strykklass. Om vi ska ordna arenor där folk ska kunna mötas och Sverige ska bli ett informationssamhälle för alla måste även de lokala folkrörelserna såsom radio och TV vara med och höras och synas. Jag yrkar bifall till mitt förslag.

Peter Egardt, Dalarna: Partikamrater! Nu ska det handla om dialekter. Visst är det härligt när vi kan höra var människor kommer ifrån – från Skåne till Norrland. Men dialekter är ingenting självklart. Vårt språk utarmas mer och mer för varje år. Det gör också dialekterna. De likriktas. Det pågår ett arbete i dag, runt om i Sverige, med att utveckla, hitta och bevara det kulturarv som dialekterna utgör. I Dalarna har vi till exempel Dalmålsakademin. Det har blivit en angelägen fråga. 203 Dialekterna är ett omistligt kulturarv. Det måste vi försöka värna. Vi måste försöka stärka det arbetet. Därför vill jag ha in ett tillägg i riktlinjerna: ”att även arbetet med att stärka de svenska dialekternas ställning ska ges särskilt stöd”. Jag tänkte ta några viktiga ord på älvdalska, bara för att muntra upp fantasin: Brinde betyder älg. Rakke är hund och siäppa tik. Ora∂ är öring. Om ni kan de orden har ni bra på fötterna för att komma upp till oss både för att fiska och jaga. Bellum um wilum! Vi kan om vi vill!

Anders Tell,Skåne: Partivänner! Kulturarven är de samlade spåren av allt människan åstadkommit sedan hon blev människa. Dit hör naturligtvis stenyxor och bronssmycken men faktiskt också socialdemokratiska partikongresser, moderata också för den delen, eftersom vår historia innehål- ler allt som skapats, både det som varit bra och sådant som kan beteck- nas som mänsklighetens mindre lyckade skapelser. Det är våra samlade erfarenheter, både de bra och de dåliga, som hjäl- per oss som lever nu att dra slutsatser och gå vidare mot framtiden. Det är viktigt att vi håller kulturarven levande. De bidrar till att stärka vår identitet och ger oss viktiga kunskaper om den värld vi lever i. Det är många som bidrar till det: skolan inte minst, hembygdsrörelsen och fack- föreningarna, som lämnar viktiga bidrag till frågor som handlar om industrisamhällets historia. Museerna är viktiga institutioner för att levandegöra historien. Genom till exempel den pedagogiska verksamheten ger de barn och ungdomar pusselbitar som hjälper dem att se sig själva i ett större sammanhang. Museernas roll är inte bara att lyfta fram det svenska utan också att bygga broar till andra kulturer. Identitet och sammanhang i tillvaron för- bättrar möjligheterna att motverka rasism och rädslan för det främ- mande. Vi kan var och en stolt bjuda in andra att ta del av den kultur vi själva tillhör och är en del av. Mot den bakgrunden behöver avsnittet om kulturarven utvecklas. Jag blev glad när jag hörde Marita Ulvskogs inledande inlägg och yrkar bifall till hennes förslag.

Bo Bernhardsson,Skåne: Partivänner! När Axel Danielsson,Arbetets grun- dare, på sommaren 1887 kom med ångbåt från Stockholm till Malmö fanns det redan sex tidningar i staden. Både svinpest och kolera gick i Malmö. Men den liberala tidningen, där fläskhandlarna hade starka intressen, var mer bekymrad över svinpesten än över koleran, som gick fram bland arbetarna. Ingen av de sex tidningar som fanns berättade om arbetarnas livsvillkor eller om deras drömmar. Därför startade Arbetet. Av samma skäl startades socialdemokratiska tidningar landet runt.

204 Den fråga vi måste ställa oss i dag är vilka berättelser och drömmar som inte blir berättade och vem som har ansvaret för att de inte blir det. Vem är det som kan se till att de blir berättade? I dag koncentreras makten över medierna allt snabbare. Det sker i världsskala. Det sker i Sverige. Ett fåtal vinststyrda medieföretag dominerar bilden. De äger produktionen och distributionen. De styr nyhe- terna och underhållningen. Ibland kan det vara svårt att skilja det ena från det andra. Arbetarrörelsen måste, som jag ser det, ta sitt ansvar för pluralismen i mediesamhället, stödja och bära en i ordets verkliga mening kritiskt granskande samhällsjournalistik. Arbetarrörelsen måste garantera mång- falden. Arbetarrörelsen måste ta ansvar för sina egna idéer, så att de syns och hörs. Ingen annan kommer att göra det. Det måste finnas andra tidningar än de borgerliga. Det måste finnas andra medier än de som ägs av mediekapitalister vars huvudsyfte är att tjäna pengar på ordet. Det måste finnas riktiga publicistiska projekt. Jag kan inte se att socialdemokratin kommer undan detta ansvar, om den vill fortsätta vara en samhällsförändrande kraft. Det handlar om demokratin men också om ren självbevarelsedrift. Jag yrkar bifall till mitt förslag.

Maj Britt Theorin,Stockholm: Partivänner! Låt mig börja med att yrka bifall till motion 215 om en medieutredning, något som partistyrelsen i texten bifallit men i yrkandet av någon anledning föreslår besvarat. Det verkar som om tryckfelsnisse har varit framme. I hela mitt politiska liv har medierna och deras roll varit en återkom- mande fråga för arbetarrörelsen. Vi har ständigt befunnit oss i underläge mot borgerlig press. Som partistyrelsen säger ökar maktkoncentrationen inom tidningsvärlden globalt och nationellt, med ökad ägarkoncentra- tion också inom den nya tekniken och de nya medierna. Med denna ökade ägarkoncentration har ett nytt inslag tillkommit, reklamen. Som internationella experter inom området uttrycker det: Reklamen har inlett en global offensiv med målet att omvandla hela världen till marknadsplats och införa en världsordning underställd marknadens och företagsamhetens ideologi, där vi blir undersåtar under varumärken i stället för under nationalstater. Medierna har blivit den trojanska häst som marknaden skickar in i alla andra sfärer i samhället för att styra dem. Inte nog med att storföretagsamheten äger allt fler av världens medier, de kan tillsammans med andra företagare dra upp dammluckorna och överskölja medierna som faller dem i smaken med reklam eller omvänt, strypa all reklamtillförsel och därmed döda en tidning eller TV-kanal. Rupert Murdochs, Silvio Berlusconis och andra mediemogulers vilja och förmåga att styra över politiken har vi redan sett skrämmande bevis för. Politik och demokrati är för kommersiella medier väsensfrämmande.

205 En förutsättning för att medborgarna ska kunna fungera i en demokrati är tillgången till trovärdig information om händelser och skeenden såväl i vårt land som internationellt. Public service är den enda men nöd- vändiga garantin för yttrandefriheten, för mångfalden och för det fria meningsutbytet. Jag utgår från att man vidgar horisonten och inrymmer den allt starkare maktkoncentrationen när partistyrelsen kommer att se över partiets mediepolitik. Låt mig också säga att jag självklart yrkar bifall till Laila Freivalds yrkande om forskning om mediepolitiken. Vi har nämligen ingen sådan.

Tommy Berger, Gävleborg: Partivänner! Det är oerhört glädjande att vi så här i slutet av partikongressen kommer tillbaka och så starkt talar för frå- gor som vi inledde så intensivt med när vi diskuterade partiprogrammet: frågan om demokrati och förverkligandet av demokratin, där medierna har en så oerhört stor betydelse. Det är svårt att underskatta betydelsen av medierna i förverkligandet av demokratin. Särskilt stor betydelse får public service-företagen. I ett allt mer genomkommersialiserat och enkelriktat massmedieutbud kommer public service att få ett allt större fokus. Det innebär också att vi måste garantera public service resurser. Därför hade det varit enkelt att yrka bifall till motionen från Örebro arbetarekommun om att ge public service nödvändiga resurser. Men en bättre väg att markera är att skärpa skrivningarna i de politiska riktlinjerna. Genom ett tillägg där vi förtyd- ligar våra krav på public service, att public service ska garantera djup reflektion och redlighet i informationen, ställer vi tydligare krav på vad vi förväntar oss av public service. Indirekt ställer vi också krav på resurser. Jag yrkar därför bifall till det tillägget i riktlinjerna sidan 44, rad 8. Jag vill också yrka bifall till Jan Burells yrkande om de barnvänliga inslagen och skrivningarna på kulturavsnittet.

Ewa-Lena Johansson,Örebro län: Ordförande, kongressdeltagare! Jag är inte nöjd med partistyrelsens utlåtande över motion 210, en motion angående Sveriges Television och Sveriges Radio. Det yttersta målet med statlig mediapolitik är att den ska förstärka och utveckla demokratin genom att stödja yttrandefriheten. Då får vi inte försvaga de ekonomiska möjligheterna att utföra detta uppdrag. Den så kallade uppräkning som partistyrelsen hänvisar till räcker tyvärr inte. Vi ser hela tiden olika mediebolag som går samman med ett enda mål, att tjäna pengar åt ägaren utan att behöva ägna en enda tanke åt att tillgodose språkliga minoriteters behov eller anpassa sig till krav som tittare med funktionshinder har. I partiprogrammet står följande under rubriken Demokrati: ”maktkoncentrationen i mediabranschen och den växande sammankopplingen med underhållningsindustrin gör att informationsflödet blir alltmer likformigt och i alltför stora delar uppbyggt på passiv konsumtion i stället 206 för socialt engagemang”. Vi har fått en kompassriktning i partiprogrammet. Vi behöver bara justera några grader i riktlinjerna. Jag vill yrka på ett tillägg på sidan 44, rad 4: ”och genom ökade satsningar de närmaste åren kommer positionen som ett kraftfullt medie- företag att stärkas.” Jag yrkar dessutom bifall till motion 210. Jag kan också passa på att yrka bifall till Laila Freivalds yrkande om forskning om medierna. Det är mycket viktigt. Vi måste se till att stärka yttrandefriheten, mångfalden och det fria meningsutbytet genom att värna public service-företagen.

Lynn Ljungberg,Skåne: Kamrater! Chock, vanmakt, ilska – känslorna var många när arbetarrörelsens massmediala flaggskepp gick i graven. Den sista september år 2000 utkom sista numret av tidningen Arbetet. Arbetet grundades år 1887 av Axel Danielsson. Mediafrågan i form av tidningar var högt prioriterad inom arbetar- rörelsen och ett uttryck för en stark medvetenhet om egna vägar för opinionsbildning. Arbetets uppgift var folkbildning, att lyfta arbetaren till kultur och makt. Klassmedvetna arbetare skulle genom det skrivna och talade ordet bekämpa klasskillnad, kapitalvälde och andligt förtryck. I Sveriges TV 4 får man höra att det i dag är Sveriges kungapar som står för den starkaste opinionsbildningen. Det tål att tänka på. Arbetarrörelsen i Skåne är bekymrad över hur vi beskrivs, eller snarare icke beskrivs i den borgerligt dominerade medievärlden. Vad jag förstår, förstår partistyrelsen problematiken enligt utlåtandet i massmediafrå- gorna. Det är bra. Men vi måste också handla.

Ann Hedbom, Gävleborg: En gång i tiden hittade man bara böcker på biblioteket. Nuförtiden finns det mycket annat där. Mediautbudet är mycket större. Vi har redan bestämt att vi ska ha ett informationssam- hälle åt alla. Om vi vill ha det måste läsandet stimuleras. Men man gör det inte bara via böcker. Tillgång till andra medier är också viktigt. Därför föreslår jag att boklån och lån av andra medier ska vara avgiftsfria. Shimon Peres var här häromdagen. Han sade någonting klokt: ”And the world today, more than it is divided between the haves and the have nots, is divided between the connected and the disconnected. If you are connected, you are in. If you are disconnected, you are lagging behind.” Jag vill inte att någon i det här landet ska behöva välja bort något som finns på biblioteket, för att de inte har råd.

Håge Mattisson,Kalmar län: Partivänner! Låt mig inledningsvis ge mitt reservationslösa stöd till Bo Bernhardsson och det han har föreslagit som tillägg. Efter 45 år som journalist varav 40 år i A-pressen är det inte utan att man känner sig en aning luttrad i fråga om partiets mediapolitik.

207 Under den tid jag har jobbat har det i princip alltid hetat att den har varit nedläggningshotad, utom möjligen de allra sista åren. Samtidigt har jag ännu aldrig behövt uppleva en dag som arbetslös. I dag känner jag mig någorlunda trygg, som pensionär. Partistyrelsen skriver i sitt yttrande över motionerna att man ska till- sätta ytterligare en utredning under partisekreterarens ledning. Det skulle vara intressant att veta om utredningen är tillsatt och i så fall vilka direktiv den har fått. Vilka sitter med i utredningen? Det finns säkert många som skulle kunna tillföra en sådan utredning en hel del. Ska den lägga fram ett betänkande redan till våren är det hög tid att den kommer i arbete.

Edgar Askbom,Kalmar län: Partikamrater! I temagruppen sade en för- ståndig deltagare att vi ska kunna använda partiprogram och riktlinjer i vår argumentation för de beslut vi fattar i kommuner, riksdag och landsting. Jag har kunnat konstatera att idrotten inte finns nämnd. Därför vill jag be er att stödja mina tilläggsförslag. Jag hade egentligen hoppats att inte behöva gå upp. Men så blir det när man glömmer att ta upp det i temagruppen. Det ska ni komma ihåg till nästa gång. Mitt förslag till tillägg ska in på sidan 42, rad 6 efter ”kulturen”: ”idrottsrörelsen och föreningslivet”. Jag vill göra ytterligare ett tillägg på sidan 42, rad 19, efter ”kraft”: ”Vi får inte glömma idrotten som fostrar barn och ungdomar inte minst de med dåligt självförtroende.”

Ordförande: Tomas Eneroth

Bo Olovson,Norrbotten: Kamrater! Det finns en alldeles fantastisk mening i riktlinjerna på sidan 42, rad 23: ”Vi ägnar allt mer tid åt medie- konsumtion, och frågan är: När tänker vi själva och hur ofta styrs våra värderingar och uppfattningar av sådant vi sett på TV?” Det har väckt tre tankar hos mig. Hur många av de frågor vi har avhandlat här kommer från folket och hur många kommer från löpsed- larna, egentligen? Hur mycket av logiken runt frågorna kommer från eget tänkande och samtal och hur mycket är bara ett upprepande av en massmedialogik? Var går gränsen mellan att vara politiker och att vara ett eko av en massmedialogik? Det är första gången som jag så att säga är mediabruset. Jag har kunnat se en ganska tydlig symbios mellan massmedier och politiker. Vi behöver dem för att vinna röster och de behöver oss för att ha något att skriva om. Ofta möts man i det förenklade och slagkraftiga. Världen hade varit ett bättre ställe om hela vårt resonemang hade kunnat gå ut till folk utanför kongressen. Den tredje tanken kan vara lite provocerande. I går, under minkom- röstningen, såg vi gränsen mellan dokusåpa och politik upplösas. Det var en TV-kanal som lät en dokusåpa invadera verkligheten. Man gick över 208 gränsen, in i verkligheten. I och med det invaderade man politiken också. Det här fallet är ganska oskyldigt. Men risken finns att medierna i framtiden skapar sina egna politiker. Mitt yrkande är att vi måste förhålla oss självständiga. Det behövs en ny ism för att kunna stå emot medierna.

Carina Brandt,Örebro län: Partivänner! Jag skulle vilja att vi gör texten som gäller barn och kultur starkare. Barn har också kulturella rättigheter. Om det här ska vara en barnens kongress som är värd namnet måste det ge tydliga avtryck i de skrivningar som rör kulturområdet. Dessutom får vi inte glömma två stora kulturområden, förutom musik och litteratur som redan är nämnda, nämligen dans och bild. Jag vill lägga till följande i riktlinjerna på sidan 43, rad 17 efter ”en betydelsefull roll”: ”Barns kulturella rättigheter måste betonas. Musik, dans, bild och kultur ska vara en viktig del av livet redan från barn- och ungdomsåren.”

Kristina Svensson, Dalarna: Ordförande, partivänner! Anita Fridberg och Viktoria Eriksson tog upp en mycket viktig fråga, om hörselhandikappades möjligheter att tillgodogöra sig TV:s utbud. I partiprogrammet står föl- jande: ”Alla ska ha rätt till kunskap och kulturupplevelser.” Med det som grund är det viktigt att vi uppmärksammar möjligheten för hörselhandikappade och personer med språksvårigheter att se på till exempel lokala nyhetssändningar, riksnyheter med mera. Nästa gång du sätter på TV:n, pröva då att stänga av ljudet. Hur mycket förstår du? I varje fall kan inte jag tillgodogöra mig något. Därför yrkar jag på ett tillägg på sidan 44, rad 8 efter ”funktionshinder har”: ”TV är ett media som är av stor vikt för många funktionshindrade. För hörselhandikappade och personer med språksvårigheter är textning av program mycket viktigt. Sveriges Televisions program bör göras till- gängliga för alla.”

Lars Stjernkvist, partistyrelsens föredragande: Jag ska kommentera de inlägg och yrkanden som har gjorts av Bo Bernhardsson, Lynn Ljungberg, Håge Mattisson, Maj Britt Theorin och Birgitta Ahlqvist. Först till frågan om arbetsgrupp och eventuellt program. Jag har precis som Håge Mattisson ett förflutet inom A-pressen och har personligen och fysiskt upplevt en del av de tappade sugar som finns på arbetarrörelsens meritlista inom mediaområdet. Jag har ibland funderat på varför vi i dag har så dåligt självförtroende när det gäller mediapolitik. Jag tycker att vi har det. Kanske är en förklaring att vi tycker att frågorna är svåra. Jag säger bara digital-TV, så tror jag att en del av er förstår vad jag menar. Det viktigaste skälet till det som Carl Tham med flera har varit inne på är att detta är ett område där vi alla är överens om mångfaldens, de många rösternas betydelse. Samtidigt kan vi känna en viss uppgivenhet 209 när vi ser den oerhört snabbgående kommersialiseringen – lokalt, regionalt, centralt och också globalt. Jag har funderat på ett moraliskt dilemma. Som ordningsman i partiet har jag sagt till alla föredragande att det inte är kongressens sak att bestämma arbetsformerna för program och arbetsgrupper. Partistyrelsen funderar dock på att göra ett avsteg från den principen, av två skäl. Det ena är att vi behöver höja svansföringen och utveckla en strategi för den allmänna mediapolitiken. Det tycker jag är bra. Men det ska inte vara ett dokument som ställs in i hyllan. I så fall ska det vara ett praktiskt, konkret dokument, som flera av er efterlyste, som visar hur vi praktiskt vill angripa de mediapolitiska frågeställningarna. Vi behöver också, precis som Bo Bernhardsson yrkade, utveckla en strategi. Vi har förvisso begränsade resurser som tyvärr inte räckte för att rädda Arbetet. Där delar jag den känsla som flera av er uttryckte. Det får dock inte leda till att vi ger upp. Självklart ska vi ha kvar ambitionen att vara närvarande på mediamarknaden, inom ramen för de resurser vi har, också i framtiden. Därför yrkar jag bifall till förslaget från Maj Britt Theorin och Birgitta Ahlqvist. Jag ändrar alltså partistyrelsens tidigare yrkande. Jag yrkar också bifall till Bo Bernhardssons tilläggsförslag om att vi ska vara beredda att själva som rörelse bidra till en allsidig opinionsbildning.

Marita Ulvskog, partistyrelsens föredragande: Partivänner! Jag börjar med Carl Thams förslag till ändring i riktlinjerna sidan 42, rad 1. Han ville stryka den första meningen och i stället lägga till ett stycke om att socialdemokratin vill skapa ett demokratiskt kultursamhälle, ett samhälle där kultur och bildning vårdas, som stöder konstnärligt skapande, fritt kunskapssökande och så vidare. Partistyrelsen yrkar bifall till det. Det är en bättre formulering, förutom att Carl,i likhet med andra, formulerade sig alldeles utmärkt när det gäller kommersialiseringen av denna viktiga sektor. Yrkandet från Edgar Askbom,Kalmar, gäller sidan 42, rad 6 om idrotts- rörelsen och föreningslivet. Jag vill hänvisa till Britta Lejon som har hand om folkrörelsefrågorna. Där har vi lagt idrottsrörelsen. Jan Burell, Dalarna, har ett yrkande som gäller sidan 42, rad 7, om att kulturen ska användas som en hävstång i skolan för att bättre ta vara på lust och nyfikenhet. Läsning av böcker, museer som riktar sig till barn på ett medvetet sätt, barnteater och konserter är några av pusselbitarna i en levande kultur på barns villkor. Partistyrelsen avstyrker yrkandet eftersom vi menar att det på tre olika ställen på sidan 43 redan finns tydliga formuleringar som täcker in samma sak. Laila Freivalds vill ersätta ”likformighet” med ”likriktning och banalisering” på sidan 42, rad 9-10. Det tillstyrks. Hon vill sedan ha en för- ändring på sidan 42, rad 24-25 och skriva in följande: ”Frågan är hur våra värderingar styrs av likformig underhållning i stället för allsidig, saklig

210 information.” Den meningen skulle ersätta den fråga som Bo Olovson från Norrbotten ställde frågor till sig själv utifrån. Vi avstyrker Lailas för- slag och menar att texten ska stå kvar som nu. Det täcker in samma sak. Edgar Askbom från Kalmar län återkommer med ett yrkande som gäl- ler idrotten på sidan 42, rad 19. Där vill han lägga till: ”Vi får inte glömma idrotten som fostrar barn och ungdomar inte minst de med dåligt självförtroende.” Även där hänvisar vi till Britta Lejon,eftersom frågan ligger tydligare under folkrörelseavsnittet. Bo Olovson från Norrbotten vill att vi ska skriva in i riktlinjerna att socialdemokratin måste förhålla sig självständig gentemot en massmedialogik som riskerar att sätta ramarna för det offentliga samtalet. Jag kan sym- patisera med vartenda ord som Bo Olovson sade. Men vi föreslår från partistyrelsens sida att yrkandet avstyrks, då vi tycker att det inte riktigt passar in i det sammanhanget. Solveig Ingemarsson, Västmanland, vill byta ut ”progressiva rörelser” på sidan 42, rad 29. Partistyrelsen avstyrker det. Vi tycker inte att det finns några folkrörelser eller fria rörelser som inte är progressiva. Vi tycker att texten täcker in det ganska bra. Peter Egardt från Dalarna vill att det ska stå i riktlinjerna att även arbetet med att stärka det dialektala kulturarvet ges särskilt stöd. Jag skulle kunna prata norrbottniska eller till och med Överkalixmål här i talarstolen, och ni skulle inte begripa ett ord av vad jag sade. Det är en viktig fråga som engagerar många. Likväl avstyrker partistyrelsen förslaget att det ska in i riktlinjerna. Däremot pågår mängder av satsningar och projekt som stöder det dialektala kulturarvet. Det kan vi säkert komma tillbaka till i andra sammanhang, men icke i de politiska riktlinjerna. Laila Freivalds har ett yrkande som rör sidan 42, rad 45. Där vill hon föreslå ett särskilt kostnadsindex för kulturen för att förhindra urholkning av anslagen för full kompensation. Sedan vi fick regeringsmakten 1994 har den statliga kulturbudgeten ökat årligen med drygt 4 procent. Om man räknar in mediapolitiken uppgår siffran till över 5 procent i årlig ökning. Det har inte skett automatiskt via ett index. Partistyrelsen avstyrker likväl Lailas förslag om att föra in det i riktlinjerna. Sedan har hon alldeles rätt i att vissa politikområden har klarat av att åstadkomma en automatisk uppräkning. Resultatet är likadant på kulturområdet, även om vägen har varit mödosammare. Ann Hedbom från Gävleborg vill göra ett tillägg i de politiska riktlinjerna om att boklån och lån av andra medier ska vara avgiftsfria. Det var en stor diskussion när vi äntligen sjösatte bibliotekslagen. Det finns ett antal formuleringar i bibliotekslagen som talar om att databaserad information ska göras tillgänglig för alla medborgare. När det gäller barn och unga ska man erbjuda böcker, informationsteknik och andra medier anpassade till deras behov och så vidare. Detta nämns i själva lagtexten. Däremot är endast det avgiftsfria lånet av litteratur klart utsagt i lagen.

211 Vi menar att det bör förbli så. Partistyrelsen avstyrker tillägget som Ann skulle vilja ha in. Carina Brandt,Örebro län, har ett förslag som gäller riktlinjerna sidan 43, rad 17. Hon vill lägga till: ”Barns kulturella rättigheter måste betonas. Musik, dans, bild och kultur ska vara en viktig del av livet redan från barn- och ungdomsåren.” Jag håller med fullständigt, men partistyrelsen avstyrker yrkandet på grund av att vi anser att detta täcks in med andra formuleringar som är utspridda i texten. Jan Burell i Dalarna vill ha ett tillägg i riktlinjerna på sidan 43, rad 21 enligt följande: ”Skyddet för vardagens arkitektur ska säkerställas genom både skärpt lagstiftning och ökad tillämpning av gällande plan- och bygglag.” Det finns skärpningar av till exempel plan- och bygglagen, det finns förändringar när det gäller andra lagar och det finns ökade särskilda, öronmärkta, resurser för ett antal statliga myndigheter för att jobba med dessa frågor. Men frågorna ägs i huvudsak av kommunerna. Med hänvis- ning till det som pågår och till det kommunala ansvaret avstyrker partistyrelsen detta. Laila Freivalds har också ett yrkande när det gäller sidan 44, rad 45 som lyder: ”Vi vill att forskning bedrivs om hur medierna styrs, hur de styr och griper in i skeenden och påverkar vår tankevärld.” Partistyrelsen tillstyrker att vi skriver in någonting om mediaforskningen, men vi hoppas att vi kanske kan göra några språkliga förkortningar eller föränd- ringar. Nästa yrkande rörande riktlinjerna kommer från Ewa-Lena Johansson från Örebro län. Hon vill ha igenom en formulering om att public service har fått ett utökat stöd under de närmaste åren. Det gäller sidan 44, rad 4. Det är visserligen korrekt, och det är ju kul att få tala om att man har gjort något bra, men partistyrelsen avstyrker detta. Vi tycker inte att det riktigt passar in här. Tommy Berger, Gävleborg, vill att public service ska garantera djup reflexion och redlighet i informationen. Det gäller sidan 44, rad 8. Partistyrelsen avstyrker detta. Vi tycker att de formuleringar som finns om public service väl täcker in det hela på ett sätt som innebär att man inte avkräver garantier av ett självständigt medieföretag som public service är, och alltså icke underställt krav på garantier till staten i den for- men. Kristina Svensson, Dalarna, vill ha ett tillägg på sidan 44, rad 8, som lyder: ”TV är ett medium som är av stor vikt. För många funktionshindrade, för hörselhandikappade och personer med språksvårigheter är textning av program mycket viktigt. Sveriges Televisions program bör göras tillgängliga för alla.” Jag återkommer med en längre utläggning om detta när vi kommer till motionen i samma fråga. Vi menar att det som står om public service i riktlinjerna är tillräckligt. Vi lyfter fram de funktions- 212 hindrade. I namnet public service, allmänhetens tjänst om man översät- ter det till svenska, ligger ju också att det är en självklarhet att man ska nå i princip alla medborgare med sitt utbud. Vi tycker att det är tillräck- ligt. Jag går nu in på motionerna, och hoppas att jag har klarat av allt som gällde riktlinjerna. Det handlar om det som rör lagstiftningen – motion nummer 207 från Bräcke arbetarekommun. Partistyrelsens utlåtande är något föråldrat. Sedan det skrevs har riksdagen nämligen beslutat att det i det nya avtal som just nu skrivs mellan staten och Sveriges Television ska sägas att när det gäller andelen textade program under den kommande tillståndsperioden, alltså från år 2002 till och med år 2005, ska ambitionsnivån inte bara vara att väsentligt öka de textade programmen, utan att 50 procent av de program som sänds en första gång ska vara textade. Det innebär att det tillsammans med repriserna kommer att handla om nästan 80 procent av programmen som textas. Vi tycker att det är att gå mycket snabbt fram med den höjda ambi- tionsnivån. När det handlar om att gå ännu längre och föreslå lagstiftning när det handlar om en fördubbling av ambitionsnivån på fyra år så bör det naturligtvis framgå, men beslutet är dock detsamma. Vi anser att motionen är besvarad med denna nu något uppdaterade beskrivning av hur situationen ser ut. Visst är det en oerhört viktig fråga, men public service är till för alla medborgare, även dem som har ett funktionshinder. Därför står det också så i riktlinjerna, och nu vet ni att ambitionsnivån är högre också när det gäller hur vi realiserar detta. Jag går nu över till en motion från Örebro arbetarekommun, där det finns krav på att en lag stiftas som begränsar ägarkoncentrationen i medierna och därmed garanterar mångfald. Som punkt nummer två i den motionen ingår dessutom en skrivning om att verka för att Sveriges Radio och Sveriges Television får nödvändiga resurser för att kunna fort- sätta att vara en motvikt mot kommersiella intressen. Vi hade sagt från partistyrelsen att vi ansåg att motionen var besvarad med hänvisning till utlåtandet. Vi vill dock göra en förändring där och säga att vi bifaller motion nummer 210 från Örebro arbetarekommun. Därmed tror jag att jag har gått igenom alla motionerna. Tack så mycket!

Behandlingen av dagordningens punkt 10.8.2 och 18.1 fortsätter på sidan 217 i del 3.

Ajournering Kongressförhandlingar ajournerades klockan 13.09.

213 Lördagen den 10 november 2001

Eftermiddagens förhandlingar Eftermiddagens förhandlingar inleddes klockan 14.30.

Sekreterare: Peter Andersson och Ulf Nordlinder Ordförande: Jörgen Linder Dagordningens punkt 8 (fortsatt behandling) Val av partiorgan Tidigare behandlad på sidan 65 i del 3. Dagordningens punkt 8.6 Val av femton suppleanter i partistyrelsen

Förslag Följande förslag förelåg: Angelica Krantz, Värmland, omval Hans Hoff, Halland, nyval Nalin Pekgul,Stockholm, omval Tomas Eneroth,Kronoberg, nyval Marie Granlund,Skåne, nyval Reynoldh Furustrand, Södermanland, nyval Britt-Marie Andrén Karlsson,Bohuslän, nyval Peter Hultqvist, Dalarna, nyval Mariana Buzaglo-Penchansky,Stockholm, nyval Ola Rask,Stockholms län, omval Monica Haider,Kronoberg, nyval Berndt Sköldestig,Östergötland, nyval Benita Vikström, Södermanland, nyval Luciano Astudillo,Skåne, nyval KG Abramsson, Västerbotten, nyval.

Beslut Kongressen beslöt enhälligt: att bifalla valberedningens förslag. 214 Behandlingen av dagordningens punkt 8.6 var därmed avslutad. Dagordningens punkt 8.8 Val av tre revisorssuppleanter

Förslag Följande förslag förelåg: Berit Oscarsson,omval Ove Persson,nyval Lars Ericsson,nyval.

Beslut Kongressen beslöt enhälligt: att bifalla valberedningens förslag. Behandlingen av dagordningen punkt 8.8 var därmed avslutad. Dagordningens punkt 8.10 Val av fem suppleanter i programkommissionen

Förslag Följande förslag förelåg: Eva Marcusdotter,omval Karl-Petter Thorwaldsson,nyval Berit Högman,omval Mikael Damberg,nyval Marie-Louise Rönnmark,nyval.

Beslut Kongressen beslöt enhälligt: att bifalla valberedningens förslag. Behandlingen av dagordningens punkt 8 var därmed avslutad. Dagordningens punkt 10.4.2 (fortsatt behandling) Alla behövs på framtidens arbetsmarknad (Politiska riktlinjer, sidorna 21-22)

Tidigare behandlad på sidan 50 i del 3.

Förslag från redaktionsutskottet Mona Sahlin,redaktionsutskottets föredragande: Partivänner! Det handlar om arbetstiden – om heltid och om deltid. Jag tycker att redaktionsutskottet har gjort det lätt och tydligt. Vi har lyft in attsatsen i den motion som ni yrkade bifall till i texten. 215 Då lyder texten så här: ”Alla människor måste ha rätt till ett arbete som det går att försörja sig på. Ofrivillig deltid och timanställning måste motverkas. Lagstiftningen måste stärkas så att heltid blir en rättighet och deltid en möjlighet. I offentlig sektor är personalbehoven i dag så stora att heltid borde vara självklart. Det vilar ett stort ansvar på oss som offentliga arbetsgivare att erbjuda sådana arbetstider och arbetsvillkor inom vård och omsorg att det blir attraktiva arbetsplatser med inflytande och delaktighet. Vi socialdemokrater kan aldrig acceptera att stora grupper inte får möjlighet till heltidsanställningar. Både inom offentlig och privat sektor arbetar fram- för allt många kvinnor mot sin vilja på deltid. Det är en viktig jämställd- hetsfråga att få den arbetstid som man själv önskar.” Med det hoppas jag att vi alla – både ministrar och kommun- och landstingspolitiker – åker hem och jobbar för detta. Jag yrkar bifall till redaktionsutskottet förslag.

Debatt Lena Österlund, Västernorrland: Det vilar ett stort ansvar på ”oss” som offentliga arbetsgivare, står det. Men vi i partiet är väl inte arbetsgivare? Jag skulle därför vilja att det i stället står: ”Det vilar ett stort ansvar på offentliga arbetsgivare.”

Förslag Följande förslag förelåg: Redaktionsutskottet förslag till ny skrivning i de politiska riktlinjerna, sidan 21, rad 45 i avsnittet Alla behövs på framtidens arbetsmarknad.

Under debatten framfördes följande förslag: Lena Österlund, Västernorrland: Strykning av orden ”oss som” på rad 4.

Mona Sahlin: Bifall till Lena Österlunds förslag.

Beslut Kongressen beslöt: att bifalla Lena Österlunds strykningsförslag, att bifalla redaktionsutskottets förslag till ny skrivning i riktlinjerna sidan 21, rad 45. Behandlingen av dagordningens punkt 10.4 var därmed avslutad.

Ordförande: Tomas Eneroth

216 Dagordningens punkt 10.8.2 (fortsatt behandling) Kulturen och medier – utrymme för liv och lust (Politiska riktlinjer sidorna 42-44)

Tidigare behandlad på sidan 213 i del 3. Dagordningens punkt 18.1 (fortsatt behandling) Utlåtanden över motioner som rör området Kulturen och medier – utrymme för liv och lust (Häftena M2 sidorna 4-25 och U2 sidorna 39-46)

Tidigare behandlad på sidan 213 i del 3.

Fortsatt debatt Edgar Askbom,Kalmar län: Kongresskamrater! Jag återtar mina förslag till förmån för kommande förslag på sidan 45, och jag ber er uppmärk- samma det.

Laila Freivalds,Stockholm: Jag tackar för bifallet till förslaget om forskning när det gäller medierna. Det måste bli en viktig del av vår framtida mediepolitik. När det sedan gäller uppräkningen av anslagen till våra kulturinstitutioner så måste jag stå fast vid mitt yrkande. Jag tror nästan att Marita Ulvskog håller med mig, för annars skulle hon inte åberopa att kultur- budgetens del inte har fått sådana påslag sedan 1994 när det samtidigt är så att våra regionteatrar och vår länsmusik hela tiden har fått nedskär- ningar. Det är just det som är oacceptabelt. Jag tror att alla i den här salen är vana vid att höra: Vi har inte råd. Vi måste acceptera neddragningar. Och det accepterar vi också. Men det är inte acceptabelt att argumentera och säga att kulturbudgeten hela tiden ökar när länsteatrar och regionteatrar hela tiden får mindre anslag. Därför yrkar jag bifall till mitt för- slag om att löne- och kostnadsökningarna ska räknas upp så att de täcker de faktiska kostnaderna och ingen urholkning sker.

Anita Fridberg, Värmland: Jag kan börja med att säga att det är bra att det går framåt när det gäller textning på TV. Men jag vidhåller mitt yrkande om att bifalla motion 207 för lagstiftning av textning av alla TV-program.

Peter Egardt, Dalarna: Partivänner! Jag vill uttrycka min besvikelse över att partistyrelsen inte fann detta med bevarande av dialekterna som till- räckligt viktigt för att föra in en passus om det i riktlinjerna. Jag vill be er fundera över detta. Tiden är knapp. Ska vi kunna bevara våra dialekter, som är ett talspråk och inte ett skriftspråk, så måste man dokumentera det på något vis. Detta bygger på att folk lever och kan föra vidare den 217 muntliga tradition som det trots allt är. Här är tiden knapp. De hinner lämna oss innan vi hinner dokumentera det här om vi inte snabbar på. Domen över oss i en framtid kan bli hård om vi har tappat bort de lokala dialekter som finns runtom i Sverige. Jag vädjar till kongressen att bifalla mitt yrkande om att ha med dialekterna i riktlinjerna.

Solveig Ingemarsson, Västmanland: Jag hävdar fortfarande att ”progressiva rörelser” är okej för mig, men i så fall vill jag att det ska stå så här: ”Tillsammans med folkrörelser och andra progressiva rörelser i Sverige.” Jag vill nämligen lyfta fram folkrörelsernas betydelse. Vi får inte tappa bort dem. Det gäller alltså sidan 42, rad 29. Där vill jag ha in orden ”folk- rörelser och andra progressiva rörelser”.

Marita Ulvskog, partistyrelsens föredragande: Partivänner! Först vill jag säga att jag tycker att det är så roligt att vi för en kulturpolitisk och mediepolitisk debatt på kongressen. Det visar ju att de här frågorna faktiskt börjar ta tid i våra liv och i vårt politiska arbete och inte bara på kongresserna – som jag sade i min korta inledning. Jag är väldigt glad för att ni går upp och begär replik, även om presidiet kanske skulle vilja att vi blir klara nu. Jag har egentligen inte så mycket annat att säga. När det gäller text- ningen av TV-program så kommer kulturutskottets skärpning att inne- bära att 50 procent av alla förstagångsvisade program ska vara textade under en tillståndsperiod på bara fyra år, alltså från år 2002 till 2005. Det är en fördubbling av ambitionsnivån som den ser ut i dag. Vi lägger ett väldigt kraftigt ansvar på public service att klara det utan att vi ytterligare ska behöva höja licenserna kraftigt, med den risk vi då utsätter oss för att fler människor väljer att inte betala sin TV-licens. Jag, liksom självfallet partistyrelsen, håller därför fast vid att vi avstyrker det förslaget. Det betyder inte att frågan inte är viktig och att vi inte kommer att fortsätta att partipolitiskt engagera oss djupt för att, precis som det står i riktlinjerna, public service ska kunna lyssna till och tillgodose de krav som kommer från människor med funktionshinder. Vi ska fortsätta att jobba med dessa frågor med största allvar och med alla resurser som vi kan upp- bringa, men icke lägga fast detta hårdare än vad som kommer att göras som det ser ut i dag enligt partistyrelsens förslag. Till Laila Freivalds vill jag säga att det finns en del länsteatrar och regionteatrar som har fått det besvärligt. Vi försöker rätta till det lite grann från regeringens sida i årets budget. Från partistyrelsens sida tycker vi att de formuleringar som finns i dag är tillräckligt tydliga när det gäl- ler kulturens resurser. Dialekterna är en viktig fråga. Den finns med i diverse utredningssam- manhang och får projektstöd av olika slag och permanenta stöd. Det finns en forskningsinstitution som sysslar med de här frågorna. Dialekterna är en viktig del av vårt kulturarv, men vi anser icke att det bör göras några förändringar på denna punkt i riktlinjerna. 218 När det gäller det sista förslaget om tillägg av ”folkrörelser och andra progressiva rörelser” skulle jag – om inte presidiet går upp i atomer – vilja säga: Det kan vi väl ändå tillstyrka från partistyrelsens sida!

Förslag Följande förslag förelåg: Partistyrelsens utlåtande över motionerna 201, 202:1-2, 203:1-2, 204, 205:1, 206:1, 207, 208:1-2, 209:1-2, 210:1-2, 211:1, 212:1-2, 213:1, 214:1-3, 215:1, 216:1-2 och 923:8-9 att avslå motion 203:1-2, 209:1-2, 212:2 och 213:1, att anse motion 204 besvarad med hänvisning till de politiska riktlinjerna, att anse motionerna 201, 202:1-2, 205:1, 206:1, 207, 208:1-2, 210:1- 2, 211:1, 212:1, 214:1-3, 215:1, 216:1-2 och 923:8-9 besvarade med hänvisning till debatt och utlåtanden. Partistyrelsens förslag till politiska riktlinjer, sidan 42-44, avsnittet Kultur och medier – utrymme för liv och lust, inklusive förslag till änd- ringar med anledning av temagruppen: Ändring sidan 42, rad 9-10: ”Vi kan inte heller acceptera att mångfal- den ersätts av likriktning och banalisering och att klyftorna växer också när det gäller tillgången till medier.” Tillägg sidan 43, rad 2, efter ”rimlig kostnad”: ”Kultur i arbetslivet har stor betydelse för att ge människor möjlighet till och delaktighet i kulturen. Fackföreningsrörelsen fyller en viktig funktion.” Tillägg sidan 43, rad 9, efter ”slampoetry”: ”ungkultur”. Tillägg sidan 43, rad 42: ”Barn och vuxna med läs- och/eller skriv- svårigheter bör särskilt uppmärksammas.” Ändring sidan 44, rad 1: rubriken ”Fri media” ersätts med ”Mångfald i media”. Tillägg sidan 44, rad 3,efter ”central kraft för”: ”kunskap, mångfald och yttrandefrihet.” Tillägg sidan 44, rad 3, efter ”yttrandefrihet”: ”Public service ska verka som fri kritisk granskare av makten i samhället – såväl av den politiska, ekonomiska som medias.” Ändring sidan 44, rad 15-16, omformulerad mening: ”Vi vill att det ska finnas flera olika distributionsvägar för televisionen, men också för exempelvis tidningar och tidskrifter.”

Under debatten framfördes följande förslag: Anita Fridberg, Värmland: Bifall till motion 207.

Viktoria Eriksson, Jämtland: Bifall till motion 207. 219 Jan Burell, Dalarna: Bifall till motion 202. Tillägg sidan 42, rad 7, efter ”… som medborgare”: ”Kulturen ska användas som en hävstång i skolan, för att bättre ta vara på lust och nyfikenhet. Läsning av böcker, museer som riktar sig till barn på ett medvetet sätt, barnteater och konserter är några av pusselbitarna i en levande kultur på barns villkor.” Tillägg sidan 43, rad 21: ”Skyddet för vardagens arkitektur ska säker- ställas genom både skärpt lagstiftning och ökad tillämpning av gällande plan- och bygglag.”

Birgitta Ahlqvist,Norrbotten: Bifall till motion 216:1.

Carl Tham,Stockholm: Tillägg sidan 42, rad 1: ”Socialdemokratin vill skapa ett demokratiskt kultursamhälle. Det är ett samhälle där kultur och bildningen vårdas och som stöder konstnärligt skapande och fritt kun- skapssökande. Det är ett samhälle där alla människor ges möjligheter att ta del i kulturlivet och uppmuntras att efterfråga också sådant de inte visste att de gillade.”

Laila Freivalds,Stockholm: Drar tillbaka förslag om skärpningar av texten till förmån för temagruppens förslag. Tillägg: sidan 44 rad 45: ”Vi vill att forskning bedrivs om hur medierna styrs, hur de styr och griper in i skeenden och påverkar vår tankevärld.” Tillägg sidan 42, rad 45: För att förhindra urholkning av anslagen bör full kompensation ske för löne- och kostnadsökningar – ett slags kulturindex.”

Solveig Ingemarsson, Västmanland: Bifall till motion 205:1 Ändring sidan 42, rad 29: ta bort ”progressiva rörelser” och i stället skriva till exempel ”Tillsammans med folkrörelser eller andra fria rörelser i Sverige och internationellt, vill vi motverka den utvecklingen på medie- marknaden som utarmar demokratin och befäster gamla klassmönster.”

Peter Egardt, Dalarna: Tillägg sidan 42, rad 40, efter ”romer och judar”: ”Även arbetet med att stärka de svenska dialekternas ställning ska ges särskilt stöd.”

Anders Tell,Skåne: Bifall till partistyrelsens förslag; drar tillbaka tidigare yrkande.

Bo Bernhardsson,Skåne: Tillägg sidan 44, rad 20: ”Vi vill också, tillsammans med andra progressiva intressenter, ta initiativ till och ansvar för mediesatsningar som vidgar och fördjupar den samhällskritiska journa- listiken och bidrar till en allsidig opinionsbildning.”

220 Maj Britt Theorin,Stockholm: Bifall motion 215. Bifall till Laila Freivalds förslag på sidan 44, rad 45.

Tommy Berger, Gävleborg: Tillägg sidan 44 rad 8: ”Public service ska garantera djup, reflektion och redlighet i informationen.” Bifall till Jan Burells förslag.

Ewa-Lena Johansson,Örebro län: Bifall till motion 210:1-2. Tillägg sidan 44, rad 4: ”Och genom ett utökat stöd de närmaste åren kommer positionerna som ett kraftfullt mediaföretag att stärkas.” Bifall till Laila Freivalds förslag på sidan 44, rad 45.

Ann Hedbom, Gävleborg: Tillägg på sidan 43, rad 43: ”Boklån och lån av andra medier ska vara avgiftsfria.”

Håge Mattisson,Kalmar län: Bifall till partistyrelsens utlåtande över motion 208:1. Bifall Bo Bernhardssons förslag på sidan 44 rad 20.

Edgar Askbom,Kalmar län: Tillägg sidan 42, rad 6, efter ordet ”kulturen”: ”idrottsrörelsen och föreningslivet.” Tillägg sidan 42 rad 19, efter ordet ”kraft”: ”Vi får inte glömma idrotten som fostrar barn och ungdomar, inte minst de med dåligt självförtroende.” (Drog senare tillbaka dessa yrkanden.)

Bo Olovson,Norrbotten: Tillägg sidan 42, rad 26: ”Socialdemokratin måste, trots mediernas ökade genomslag, förhålla sig självständig gentemot den massmedialogik, som annars riskerar att sätta ramarna för det offentliga samtalet.”

Carina Brandt,Örebro län: Tillägg sidan 43, rad 17: ”Barns kulturella rät- tigheter måste betonas. Musik, dans, bild och litteratur ska vara en viktig del av livet redan från barn- och ungdomsåren.”

Kristina Svensson, Dalarna: Tillägg sidan 44, rad 8: ”TV är ett media som är av stor vikt för många funktionshindrade. För hörselhandikappade och personer med språksvårigheter är textning av program mycket viktigt. Sveriges Televisions program bör göras tillgängliga för alla.”

Lars Stjernkvist, partistyrelsens föredragande: Bifall till Maj Britt Theorins yrkande rörande motion 215 och Birgitta Ahlqvists yrkande rörande motion 216:1. Bifall till Bo Bernhardssons tillägg på sidan 44, rad 20.

221 Marita Ulvskog: partistyrelsens föredragande: Bifall till Carl Thams tillägg sidan 42, rad 1. Hänvisar Edgar Askboms förslag sidan 42, rad 6 respektive rad 19 till området Bry dig, bilda dig, bestäm dig. Bifall till Laila Freivalds förslag sidan 42, rad 9-10 . Bifall till Laila Freivalds förslag sidan 44, rad 45, med språkliga ändringar. Bifall till motion 210. Bifall till Solveig Ingemarssons förslag om ändring tillägg på sidan 42, rad 29. Avslag på Jan Burells förslag sidan 42, rad 7. Avslag på Laila Freivalds förslag sidan 42, rad 24-25. Avslag på Bo Olovsons tilläggsförslag sidan 42. Avslag på Peter Edgardts förslag sidan 42. Avslag på Ann Hedboms förslag på sidan 43, rad 43. Avslag på Carina Brandts förslag sidan 43, rad 17. Avslag på Jan Burells förslag sidan 43, rad 21. Avslag på Ewa-Lena Johanssons förslag sidan 44, rad 4. Avslag på Tommy Bergers förslag sidan 44, rad 8. Avslag på Kristina Svenssons förslag sidan 44, rad 8. Avslag på Anita Fridbergs yrkande om bifall till motion 207.

Beslut Kongressen beslöt: Motionerna att bifalla motion 210, att bifalla motion 215, att bifalla motion 216:1, att efter försöksvotering bifalla partistyrelsens utlåtande över motion 202:1-2, att med röstsiffrorna 176-142 (11 avstod) bifalla partistyrelsens utlåtande över motion 207, att bifalla partistyrelsens utlåtande över motion 205, att i övrigt bifalla partistyrelsens utlåtanden över motionerna i avsnitt 18.1. Riktlinjerna att bifalla Carl Thams tilläggsförslag på sidan 42, rad 1, att avslå Jan Burells tilläggsyrkande på sidan 42, rad 7, att avslå Bo Olovsons tilläggsyrkande på sidan 42, rad 26, att bifalla Solveig Ingemarssons yrkande på sidan 42, rad 29, att efter rösträkning med rösterna 163 för 161 mot (5 avstod) bifalla Peter Egardts tilläggsyrkande på sidan 42, rad 40, att bifalla Carina Brandts tilläggsförslag sidan 43, rad 17, att avslå Jan Burells tilläggsförslag på sidan 43, rad 21, 222 att efter försöksvotering avslå Ann Hedboms tilläggsförslag på sidan 43, rad 43, att avslå Tommy Bergers tilläggsförslag på sidan 44, rad 8, att bifalla Kristina Svenssons tilläggsförslag sidan 44, rad 8, att bifalla Bo Bernhardssons tilläggsförslag sidan 44, rad 20, att i övrigt bifalla partistyrelsens förslag och fastställa de politiska riktlinjerna sidorna 42-44, avsnittet Kultur och medier – utrymme för liv och lust, inklusive förslag till ändringar från temagruppen. Behandlingen av dagordningens punkter 10.8.2 och 18.1 var därmed avslutad.

Tjänstgörande ordförande:Ordförande, kära vänner! Det är en glädje för oss i presidiet att nu varmt få välkomna LO:s ordförande Wanja Lundby- Wedin till talarstolen. Vi ger Wanja en varm applåd!

Anförande av LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin Wanja Lundby-Wedin,Landsorganisationen: Kamrater! Jag vill börja med att tacka er för förtroendet att få ingå i partiets verkställande utskott. I och för sig har jag nu pryat där som adjungerad ledamot, så jag vet att det är ett väldigt stimulerande uppdrag samt ett viktigt och ansvarsfullt uppdrag. Jag kan lova er att jag ska fortsätta att försöka leva efter det också under de närmaste fyra åren. Det känns också bra att få arbeta aktivt på kongressen. Ursäkta, presidiet, jag vill inte påstå att jag tidigare inte gjort det aktivt. Jag har faktiskt varit på tre partikongresser tidigare, men då har jag suttit i presidiet så jag har inte på det här sättet tidigare upplevt kongressen. Det har känts väl- digt bra att få delta som partistyrelsens föredragande men också att delvis få delta i debatten. Det känns också bra att nu få stå här framför er som LO:s ordförande. Det är på det sättet som jag vill vara med och ta ansvar för mitt parti. Mellan LO och socialdemokratin finns det väldigt starka historiska band. Jag kan lova er att jag på varje sätt vill se till att de banden stärks, men jag vill inte göra det genom att LO står vid sidan av partiet och stäl- ler krav. Jag vill inte att LO ska uppfattas som en kravmaskin vid sidan av partiet, utan jag vill att vi som LO-medlemmar själva ska vara med i partiet, vara med och forma besluten och vara med och ta ansvar för de politiska besluten och på det sättet känna att det är vårt parti. Det är där- för som vi, naturligtvis tillsammans med alla våra medlemsförbund i LO, har bestämt oss för att vi aktivt ska gå ut och värva medlemmar till det socialdemokratiska partiet. Vi vill att de ska vara aktiva partiarbetare. Det är viktigt att de får vara med. Vi vet ju av väldigt många undersökningar att de som känner sig minst delaktiga i vår demokrati mycket ofta är våra 223 medlemmar. De uppfattar sig stå längst ned i en hierarkisk arbetsorganisation, befinna sig i ett läge där man inte alltid känner att ens röst är lika mycket värd. Men det är den! Det är självklart att de med sina erfarenheter ska vara med och forma besluten. Det är utifrån de erfarenheter som man har av att sitta i kassan på Konsum eller ICA, av att stå där på bygget och frysa klockan 7 på morgonen en vinterdag, av att jobba skift i industrin eller av att ta hand om våra gamla som man ska vara med och forma politiken. Före utgången av nästa år ska vi bli 100 000 LO-medlemmar i partiet! Tänk er vilken kraft, vilken folkrörelse! Vilket parti vi ska bli! Vi ska bli ännu bättre, för det är bara genom att vi är många som vi på sikt kan värna politiken som något som tar del av människors vardag. När jag träffar politiskt och fackligt förtroendevalda och pratar med dem om det här med att gå ut och värva medlemmar brukar jag säga: Den första frågan du ska ställa dig är: Varför blev jag socialdemokrat? Det gäller att liksom gå in i sig själv och känna efter. Av vilket skäl läg- ger jag ned så mycket tid på det politiska eller det fackliga arbetet? Jo, det gör jag därför att jag tycker att det är oerhört viktigt att vi när vi värvar medlemmar inte gör det på dagspolitiken. Man kan liksom inte köpa till sig medlemmar i partiet därför att vi har maxtaxa på dagis eller därför att vi höjer taket i a-kassan – hur viktigt detta än är – utan vi måste värva medlemmar på våra idéer och på våra värderingar. Därför känns det väl- digt bra att vi nu tillsammans har tagit fram ett nytt partiprogram och att vi under den här veckan har fyllt programmets idéer också med politisk vilja, att vi nu tydligt har sagt att vi vill ha välfärd för alla – inte bara för några – att vi ska se till att heltidsarbete blir en rättighet och att de arbetslösa ska kunna känna sig trygga med att få 80 procents a-kassa. Jag kan räkna upp en mängd olika sådana förslag som vi fattat beslut om under denna vecka. Vi har alltså låtit idéerna bli politisk vilja, men nu måste vi gå till handling. Efter den här kongressen kommer vi att ha förväntningar på oss. Jag vet att det finns de som är rädda för att vi kanske får alltför stora för- väntningar på oss om att allting ska genomföras på en gång. Där måste vi hjälpas åt och gå ut och tala om att en partikongress drar upp riktlinjerna för politiken, att en partikongress talar om viljeinriktningen. Sedan vet ni som sitter här som kommunalpolitiker eller ni på första bänken som sitter här som regeringsledamöter att det inte kommer att vara möj- ligt att genomföra allt det här på en gång. Men det är viktigt också att visa att vi börjar i rätt riktning så att människor känner att vi faktiskt infriar de förväntningar som man har på oss. Vi har ju förväntningar på oss från dem som slits ut i arbetslivet och från dem som finns på orter där man har tunga varsel hängande över sig. Inte minst har vi stora förväntningar på oss från dem som lever i ett utan- förskap och som kanske ännu inte har kunnat komma in på arbetsmarknaden och bli en del av det svenska samhället. Jag tror att de har dessa 224 förväntningar på oss därför att de ser att vi är garanten för välfärden. Det är som att socialdemokratin är synonym med svensk välfärd. Det är klart att vi, varje gång vi misslyckas med att uppfylla människors förväntningar på en välfärd för alla, tappar i förtroende. Därför är just förhållanden i vår gemensamma sektor så viktiga för vår trovärdighet. Som Göran Persson sade i sitt inledningstal här i måndags är vårt viktigaste projekt att bidra till att människor känner sig trygga, får en trygghet i livet. Vårt bidrag till denna trygghet är just vår gemensamma sektor, att vi får en bra skola, en bra vård och en bra omsorg för våra äldre och våra barn. Efter den här kongressen kommer vi att få lägga till att vi också ser till att vi har en bra bostad. Men om vi misslyckas med det kommer kraven på alternativen – kanske privata alternativ – att öka. Om vi däremot lyckas kommer män- niskor även i framtiden att bäras av idén om betydelsen av en stark gemensam, generell välfärd. I dag presenterar vi från LO skriften Så har vi råd med välfärden. Ni som är intresserade av att ta del av den kan ta vägen förbi LO:s monter. Där ligger den här skriften. Vi talar där om hur situationen ser ut i kommuner och landsting och hur det har sett ut under 1990-talet. Vad vi kan konstatera när vi gjort den här rapporten är att vi har tagit på oss allt större välfärdsåtaganden. Vi har till exempel genomfört assistansrefor- men. 18 000 nya anställda i kommunerna jobbar som personliga assisten- ter. Dessutom har vi sett till att fler människor i dag kan opereras jäm- fört med hur det var tidigare – dels därför att vi har bättre metoder, dels därför att vi kan mer än vi tidigare kunde. I dag har vi nästan full behovs- täckning inom barnomsorgen. Allt det här har vi gjort under 1990-talet, så även om det höjs kritiska röster om välfärden kan vi säga att vi i huvudsak har kunnat upprätthålla en god välfärd. En viktig poäng i detta är att allt det här har vi gjort med samma antal anställda som vi hade år 1990! Beträffande dem som arbetar i vården, i skolan och i omsorgen kan man kanske, tyvärr, säga att 1990-talet kan sammanfattas i en enda mening: De arbetar mer, och de tjänar mindre. Det är delvis de som fått betala priset för att vi trots allt har kunnat upprätthålla en god välfärd. Det är en mer pressad arbetssituation. Det är otrygga anställningar, ofrivillig deltid och en arbetsmiljö som är inte bara fysiskt utan också alltmer psykiskt belastande. Därför är det viktigt att se att våra medlemmar som jobbar i kommuner och landsting ofta är människor som är stolta över vad de gör därför att de vet att de gör en viktig välgärning. Man får hela tiden bekräftelse från dem som man vårdar och tar hand om. Men vi får inte låta tröttheten ta knäcken på stoltheten. Jag tror inte att medborgarna i längden kommer att ställa sig bakom någon arbetsgivare som sli- ter ut, sjukskriver eller förtidspensionerar sina anställda. Det är ju bara att se vilka reaktioner som nu blivit mot Ericsson och Flextronics och också mot andra arbetsgivare inom den privata sektorn. 225 Det är också viktigt att vi i den offentliga sektorn går före. Kanske har vi förväntningar på oss om att vi just ska gå före, att det är den offentliga sektorn som ska visa vägen – att det är där vi ska gå före och visa hur det goda arbetet ser ut. Detta är viktigt av flera skäl, naturligtvis för varje enskild som jobbar i kommun och landsting men också därför att det på något sätt är ett misslyckande för det vi vill ha: ett mänskligt arbetsliv för varje människa som slås ut. Vi får inte glömma bort att de anställda kanske är välfärdens främsta ambassadörer. Vi vet att vi om några år kommer att ha arbetskraftsbrist. För att det ska vara möjligt att få personal måste arbetsorganisationen ändras och utvecklingen gå mot fler fasta anställningar och färre tidsbegränsade. I går diskuterade vi här på kongressen en av nyckelfrågorna när det gäller vård och omsorg, nämligen det ofrivilliga deltidsarbetet. Det är klart att det är väldigt bra att vi nu har fått ett tydligt kongressbeslut om att lagen måste ändras, så att deltid ska vara en möjlighet och heltid en rättighet. Jag tycker – och jag vet att där delar ni min uppfattning – att flera av er som sitter här och som är arbetsgivare redan nu borde kunna ställa om arbetsorganisationen så att heltiden blir grunden för i stort sett alla anställningar. Som jag sagt: LO:s medlemmar jobbar mer och tjänar mindre. Vi på LO är naturligtvis medvetna om detta. Vi får ofta kritik för att vi gör för lite för kvinnor och kvinnors löner. Därför var det väldigt viktigt att samtliga våra förbund i vårens avtalsrörelse ställde upp och sade: Nu är det kvinnornas tur! Vi enades om att ta kampen för kvinnors löner. Det paradoxala är ju att lönen inom samtliga kvinnodominerade yrkesom- råden är lägre än i motsvarande manligt dominerade yrkesområden. Detta är ingenting specifikt för LO-området, utan det ser likadant ut för tjänstemän och för akademiker. Kvinnors löner är alltid lägre än mäns – men inte som personer, för vi har inte rätt att sätta lön efter kön. Vi har ju en lag som förbjuder det. På något underligt sätt är kvinnors löner i de kvinnodominerade sektorerna alltid lägre. Om vi ska lyckas med detta beror dock inte bara på fackförenings- rörelsen. För att vi på allvar ska kunna göra något åt det faktum att lön trots allt sätts efter kön och att kvinnor i viss mening ses som en andra klassens arbetskraft måste vi hjälpas åt. Då talar jag inte om mindre justeringar, utan vi måste åstadkomma kraftiga och tydliga förändringar. Detta är inte heller specifikt för den kommunala sektorn, utan det gäller hela arbetsmarknaden. Även här måste offentlig sektor gå före. Vi har ett ansvar, kamrater! Om vi som den stora sektor vi är går före, kommer det också att påverka andra. Dessutom skulle man kunna säga att det är nöd- vändigt att vi går före. Men man kan också se av den rapport som jag nyss berättade om att de som förlorat mest under 1990-talet är de anställda i skolan och barnomsorgen. Hur ska vi nå dit? Hur ska vi se till att vi får högre löner? Jag skulle önska att jag kunde säga: Sesam, öppna dig! Och där skulle alla resur- 226 serna finnas. Men det är klart att de inte gör det. Det är inte bara jag som skulle önska detta. Bosse Ringholm skulle, antar jag, nästan dagligen önska att han kunde säga: Sesam, öppna dig! Tänk vilken politik vi då skulle kunna genomdriva, men så enkelt är det inte. Det finns två sätt att göra det här: att höja skatterna – högre kommunalskatt – eller att ge statsbidrag. I rapporten visar vi till exempel att om vi i fem år höjde lönerna i kommuner och landsting med en procent mer än för övriga arbetsmarknaden skulle det kosta två kronor extra i kommunalskatt. Nu suckar ni och tänker att det inte är möjligt. Eller också kostar det 20 miljarder kronor mer i statsbidrag. Ni kanske inte suckar lika mycket som jag antar att Bosse och fler kan göra – 20 miljarder kronor i ökade statsbidrag. Man måste vara medveten om att det är ett politiskt val vi har. För att vi ska kunna klara att både förbättra verksamheten och höja kvinnors löner är det nödvändigt att vi gör någonting åt detta. Man kan fundera över de ökade statsbidragen. Men vi skulle kunna finansiera det här genom att under ett antal år framöver bestämma oss för att inte sänka skatterna mer än vi nu bestämt oss för att göra. Det är alltså fråga om ett politiskt val. Jag vet att många av er som sitter här är väl medvetna om de problem som jag nu har diskuterat – ni brottas ju med dem dagligen – men jag vet också att det finns en samsyn mellan oss socialdemokrater om att vi behöver mer resurser till vården, skolan och omsorgen. Frågan är: Hur ska det gå till att få mer resurser? Där är svaret lika enkelt som självklart. Jag sade för en stund sedan att jag är glad över att vi har kunnat anta ett nytt partiprogram med en tydlig ideologisk riktning. Det är bara att följa partiprogrammet. Där säger vi: ”En stark ekonomi och ett starkt produktionsliv med hög internationell konkurrenskraft är grunden för en fortsatt god utveckling av syssel- sättning, reallöner och social välfärd.” Det handlar om att tro på våra egna idéer, så det handlar om en fortsatt politik för ökad sysselsättning i hela ekonomin. Våra beräkningar visar att den förväntade sysselsättningen i det privata näringslivet inom de närmaste fem åren kommer att göra det möjligt att anställa 50 000 personer till i kommuner och landsting. Tänk hur mycket mer av välfärd vi skulle få för ytterligare 50 000 personer som med hela sitt kunnande, inte bara med sina händer, får bidra till att ge en god välfärd! För att lyckas med det kan vi självklart inte bara ställa kravet på de offentliga arbetsgivarna, utan då måste vi ställa kravet på alla arbetsgivare att de ska satsa på att utveckla de anställdas kunnande, förändra arbetsorganisationen och förbättra arbetsmiljön. Naturligtvis har vi inte råd med den utslagning som vi i dag har. Vi vet till exempel att de som får minst kompetensutveckling i arbetslivet är kvinnorna i den privata industrin. Men också här kan trots allt den offentliga sektorn bli ett före- döme som vi kan använda till att ställa krav på de privata arbetsgivarna.

227 Vi kan visa vägen i den offentliga sektorn. Det är en utmaning för oss alla. Därför riktar jag mig nu särskilt till er som är både aktiva socialdemokrater och arbetsgivare för de människor som jag talar om. Vi vet ju att många är besvikna. Jag vill inte säga att de är besvikna just på er. Men man är besviken på politiken. En besvikelse ligger fortfarande kvar, kanske från det hårda 1990-tal som vi har bakom oss. Vi kan tycka att det misstroendet är riktat åt helt fel håll, och vi kan försöka övertyga dem och säga: Nej, ni ska inte känna misstroende mot oss som politiker. Men även här är det väl så att det inte räcker. Det räcker inte att säga att män- niskor har fel, utan det handlar om att i handling visa att de kan lita på socialdemokratiska politiker – att det är ni och inga andra som kan ta deras erfarenheter på allvar, att det är ni som både vill och kan förändra den verklighet som de lever i. Jag vill således rikta följande uppmaning till er: Lyssna på våra anställa, se till att ta ansvar för att det skapas ett klimat där de får vara med och diskutera. Hur ska vi klara nyrekryteringarna i framtiden? Hur behåller vi den personal vi har? Hur får vi en bättre arbetsorganisation? Hur för- ändrar vi arbetsmiljön? Hur ser vi till att vi tar vara på all den kunskap som ryms inom de människor som arbetar i vår välfärd? Jag vet att många av er redan har gjort detta, för jag vet att ni tar våra medlemmars krav på allvar. Jag vet också, och ni vet, att socialdemokratin är den enda kraft som har inte bara viljan utan också förmågan och kraften att förändra verkligheten för våra medlemmar. Det ska vi nu visa, och det ska vi visa tillsammans! Sätt er ned och diskutera tillsammans i arbetarekommunerna, tillsammans i facklig-politisk samverkan. Det här måste vara en prioriterad fråga för hela arbetarrörelsen! Kamrater, det här är ju vårt projekt! Vilken annan kraft kan skapa en god välfärd? Ingen annan kommer att göra det. Tillsammans, kamrater, kan vi nu bestämma oss genom att låta våra idéer och vår politiska vilja nu också bli handling! Lyckas vi i kommuner och landsting kommer vi också att lyckas inom andra sektorer. Så går vi vidare i vårt projekt med att bygga ett mer jämlikt Sverige. Med 100 000 aktiva LO-medlemmar i partiet är jag övertygad om att vi kommer att lyckas. Med 100 000 till som deltar i det bygget är jag också övertygad om att vi efter den 15 september nästa år kommer att ha ännu fler kommuner och landsting som är s-styrda. Vi kommer att ha ännu större chans att klara ett samhälle med god välfärd som bygger på det som är våra grundvärde- ringar: jämlikhet, solidaritet och rättvisa. Tack, kamrater!

Göran Persson, partistyrelsen: Tack, Wanja, för ett inspirerande och samtidigt väldigt traditionellt facklig-politiskt anförande. När jag säger ”traditionellt” är det på intet sätt ett negativt omdöme, tvärtom.

228 Ni kommer ihåg vad jag i går sade till Gerhard Schröder när jag hälsade honom välkommen. Jag pekade på den svenska och den tyska arbetar- rörelsens förmåga att förena utveckling och jämlikhet. Vad Wanja i dag har talat om är just dessa saker. Det finns inget viktigare för jämlikheten, för våra strävanden att utjämna, än en väl fungerande gemensam sektor. Det finns inget viktigare än en bra skola och en bra vård och omsorg. Det är jämlikhet och det är utjämning. Samtidigt handlar det om insikten att det i det långa loppet inte går att säkra detta om vi inte också har en produktion som är konkurrenskraftig i ett internationellt sammanhang. Utveckling och jämlikhet, rättvisa och solidaritet – ingen motsats; tvärtom förutsätter utveckling och jämlikhet varandra. Svensk fackföreningsrörelse har mer än någon annan kraft i vårt sam- hälle bidragit till att vi klarat en omställning i vårt land som har gjort att vi behållit konkurrenskraften och också orkat hävda en rättvis fördelning. Det är en mäktig insats, en stor insats, och det är i den traditionen som Wanja Lundby-Wedin arbetar vidare. Jag är oerhört glad och stolt över att hon finns med i vårt verkställande utskott, och jag är glad över att i nästa års valrörelse kunna gå ut så samlat som vi kan göra mellan partiet och LO och där kunna få använda Wanja i agitationen för en socialdemokratisk valseger. Tack, Wanja! Dagordningens punkt 10.8.3 (fortsatt behandling) Bry dig, bilda dig, bestäm dig! (Politiska riktlinjer, sidorna 44-45)

Tidigare behandlad på sidan 5 i del 2. Dagordningens punkt 18.2 Utlåtanden över motioner som rör området Bry dig, bilda dig, bestäm dig! (Häftena M2, sidorna 26-38 och U2, sidorna 47-51)

Föredragande: Britta Lejon

Inledning av Britta Lejon Britta Lejon,partistyrelsens föredragande: Ordförande, partikamrater! Nu ska vi behandla det avsnitt som handlar om folkrörelsernas betydelse för demokratin och också om konsumentfrågor. Jag tänkte inleda med några korta konstateranden för att sedan gå igenom några av de yrkanden som kommit in – alltifrån måndagens temagruppsarbete till andra yrkanden. Låt oss först konstatera en sak på konsumentområdet: Skyddet av konsumenternas intressen har inte varit tillräckligt prioriterat. Jag tror att galna ko-sjukan kan sägas vara det yttersta exemplet på hur vi människor kan sätta naturens egna lagar ur spel för att effektivisera produktionen till 229 det yttersta. Konsekvenserna är katastrofala för djur, natur och männi- skor. Att sätta konsumenternas intressen mycket högre upp på dagordningen är den enda långsiktigt sunda och hållbara strategin – i längden också för producenterna, men främst för oss människor och för den värld som vi har till låns av våra barn. Även om vi i Sverige i ett internationellt perspektiv inte behöver skäm- mas över våra insatser till konsumenternas fromma är det uppenbart att konsumentintressena i Sverige är eftersatta inom ett antal områden. Exemplen är många. Jag tänker inte nämna alla, utan jag ska bara göra några korta nedslag. Det gäller allt – från alltför dyra livsmedel i våra butiker till bristfällig- het i barnsäkerheten, till den könsförtryckande reklam som särskilt riktar in sig på och särskilt exploaterar våra barn och ungdomar, till ett eftersatt konsumentperspektiv på de nyligen avreglerade el- och telemark- naderna och till oansvariga finansiella aktörer som sätter enskildas hela sparkapital på spel i jakten på profit. Vi har mycket att göra. Konsumentmakt kan försätta berg, och vi ska använda konsumentmakten till att verka för en mer miljövänlig och lång- siktigt hållbar produktion. Konsumentfrågor kommer att växa i betydelse, och vi ska vara en kraft som driver på. Vårt partis arbete måste inrikta sig på att driva krav på skärpt lagstiftning, på resurser till myndigheter, på kraftfullt arbete internationellt, på information och kunskap och stöd till konsumentorganisationer. Men framför allt ska vi sätta strål- kastarljuset på de områden där konsumenternas intressen i dag inte är tillräckligt tillgodosedda. Efter detta korta konstaterande kan jag också säga att måndagens temagruppsdiskussioner om det här avsnittet var oerhört givande på många sätt, framför allt därför att flera talare uppmärksammade att det i förslaget till riktlinjer på det här området finns en brist i perspektivet om folkbildningens betydelse i den svenska demokratin. – Som ni märker går jag nu raskt över från konsumentfrågor till folkbildningsfrågor. Ni har i går fått utdelat ett textförslag som handlar just om folkbildningens betydelse i den svenska demokratin och som understryker vikten av utbildning, stöd till förtroendevalda i vår egen rörelse liksom också betydelsen av ideellt arbete i en mängd olika folkrörelser, alltifrån de gamla och traditionella till de nya kooperativen, byalagen och nätverken. Detta textförslag ska föras in på sidan 45 före avsnittet Fler förtroen- devalda och ökat valdeltagande. Jag har fått en begäran från presidiet att jag ska läsa upp det eftersom kanske inte alla har kvar detta papper. Det har följande lydelse: ”Folkbildningens och folkrörelsernas betydelse Socialdemokratin anser att folkbildningen i dess varierande former har en stor plats i det demokratiska samhället. Folkbildningen ska därför garanteras samhälleligt stöd. Genom folkbildningens öppna och sociala 230 studieformer öppnas möjligheter till kunskapssökande för var och en och tillsammans. Därigenom stärks vi som enskilda och som grupp. Folkbildningen och de levande folkrörelserna är en viktig motkraft till de kommersiella och segregerande krafter som är tydliga i dagens samhälle. Våra förtroendevaldas förmåga att utveckla sig som ledare och orientera sig i den socialdemokratiska idésfären bygger på att vår egen skol- ning fungerar. Vi vill därför satsa på förtroendemannautbildning med både bredd och spets i såväl ideologiska frågor som ledarskap. Det engagemang och ansvarstagande som människor visar i lokalt folkrörelse- arbete och i den sociala ekonomin är en viktig kraft i samhällsutveck- lingen och viktiga förvaltare av demokratin. Vi vill ta vara på människors vilja till aktivitet och styrkan i de sociala sammanhangen. Medborgarnas organisationer måste tas till vara och ges en större roll för utvecklingen av lokalsamhället.” Detta har utarbetats på förslag från bland andra Staffan Connysson, Västerbotten, Catarina Leo,Skåne, Åsa Ögren, Västerbotten, och Erik Magnusson, Jämtland. Jag vill innan jag avslutar också helt kort säga att vi på det här avsnittet har yrkanden från bland andra Anna Johansson om de delar av våra kommuner där valdeltagandet är oerhört lågt och från Anna Berger Kettner om vikten av demokratisk fostran redan tidigt. Vi vill tillgodose de yrkandena genom ändrad text i det senare avsnittet 10.8.4. Vi har slutligen fått ett förslag från Anita Johansson med flera om statliga stimulanser till kommunal konsumentvägledning. Vi yrkar från partistyrelsens sida gärna bifall till detta förslag.

Ordförande: Tomas Eneroth

Ordningsfråga – streck i debatten

Beslut Kongressen beslöt: att sätta streck i debatten.

Debatt Staffan Connysson, Västerbotten: Jag har till ordföranden lämnat in ett förslag som jag drar tillbaka. I stället yrkar jag bifall till partistyrelsens förslag. Jag ber också att få tacka för det goda samarbetet i temagruppen och för partistyrelsens öppenhet. Jag vill framföra några synpunkter på folkbildningen. Det har under den här veckan talats mycket om olika ben i rörelsen. Jag upplever visserligen inte folkbildningen som ett ben utan som ett grundläggande fundament som gjort att arbetarrörelsen i Sverige har kunnat bli världens 231 starkaste. Jag undrar hur många av oss 350 kongressombud som skulle ha varit här i dag om vi inte hade haft folkbildningen. Jag kan naturligtvis bara tala för mig själv, men utan den stimulans till debatt och utveckling som jag fick på folkhögskola och i ABF:s studiecirklar hade jag inte varit här i dag. Jag blir därför enormt bekymrad när jag ser att man även i kommuner och landsting med socialdemokratiskt styre skär ned på bidragen. Snacka om att begå självmord! Nej, jag hoppas nu att vi kan ansluta oss till ABF:s och LO:s genom- förande av folkbildningens år och på det sättet fira studiecirkelns 100- årsjubileum. På det sättet kan vi också erbjuda de 100 000 nya medlemmarna en bra start i partiet. Vi kommer då att stärkta kunna gå in för en ny valseger.

Anita Johansson, partistyrelsen: Jag yrkar först bifall till mitt förslag i riktlinjerna på sidan 45, rad 32: ”Statliga stimulanser bör ges till offensiva kommuner som satsar på konsumentvägledning.” Tack redan nu, Britta Lejon, för ditt bifallsyrkande till detta tillägg! Jag har haft förmånen att vara ordförande i utredningen om starka konsumenter i en gränslös värld. Jag har besökt åtskilliga konsumentväg- ledningar runtom i landet. Många fungerar mycket väl, och den som sitter närmast på min näthinna är Konsument Göteborg. Så Göran Johansson, Frank Andersson med flera göteborgare: Sträck på er! Ni har en väl fungerande konsumentverksamhet. Något som slagit mig under utredningstiden är vilket oerhört engagemang som finns runtom i landet och vilken oerhörd hjälp de kommunala konsumentvägledarna ger till dem som är i nöd och behöver råd och dåd. Det är inte så lätt att vara konsument i dag med de avreglerade markna- derna. Vi ska välja elleverantör, teleoperatör, pensionsfond med mera. Jag är därför mycket glad över att Britta Lejon har yrkat bifall till mitt tilläggsförslag. Jag hoppas att kongressen ska bifalla det, för socialdemokratin är konsumenternas parti.

Anna Berger Kettner,Broderskap: Vårt parti har från allra första början varit en frihetsrörelse. Syftet var från allra första början att ge varje män- niska rätt att vara egensinnig och självständig och möjlighet att nå upp till sina bästa stämningars längtan. Det skulle inte vara förbehållet ett litet fåtal. Det skulle gälla alla. I dag kan vi konstatera att vi på många sätt har lyckats, inte fullständigt – vi kan inte vara nöjda – men ganska långt. Som min förbundssekreterare Olle Burell brukar säga: ”Det är klart att de borgerliga hatar vår skolpolitik. Den har ju fostrat en generation som bara röstar på oss!” Men det är viktigt att vi inte tar de här framgångarna för givna. Ett tidigare samhälle fostrade stenhårt människor till, som man hoppades, kuggar utan egen vilja i ett auktoritärt samhälle. Ack vad man bedrog sig,

232 men man försökte. Nu måste vi på samma målmedvetna sätt fostra demokrater, och vi måste börja tidigt. Jag vill med tacksamhet säga ja till den ändring i riktlinjerna som kommer att presenteras under nästa stycke och drar därför tillbaka mitt eget yrkande på detta stycke.

Anna-Lena Mellquist,Norra Älvsborg: En god konsumentverksamhet av tillräcklig omfattning är ett viktigt fördelningspolitiskt instrument. Neutral information, stöd och rådgivning, hjälp och stöd vid tvister med näringsidkare, allt tillgängligt för alla medborgare, måste vara ett mini- mikrav. Jag yrkar därför bifall till Anita Johanssons tilläggsyrkande på sidan 45, rad 32 och i övrigt till partistyrelsens förslag.

Åsa Ögren, Västerbotten: Kommer ni ihåg vad jag yrkade i tisdags när vi arbetade med partiprogrammet? Jag yrkade: ”För att underlätta för medborgarna att orientera sig i vårt socialdemokratiska värdesystem ska alla politiska beslut på alla nivåer motiveras med ideologiska argument.” På det fick jag avslag men också en uppmaning om att försöka få in det i riktlinjerna under just det här stycket. Jag vidhåller i och för sig mitt yrkande, men jag ska göra det genom att yrka bifall till det förslag till skrivning om folkbildningen som nu lagts fram. Det är precis det som det handlar om. Folkbildningen är en förutsättning för varje individs förmåga att sätta sig in i samhällets olika skeenden, vilket i sin tur är en förutsättning för vår egen folkrörelse. Det får aldrig råda någon tvekan om att det är arbetarrörelsens ansvar att värna folkbildningen, för ingen annan kommer att göra det. Gör vi så kommer mitt yrkande från i tisdags att för- verkligas, trots att mitt förslag då inte vann kongressens gehör.

Anna Johansson, Göteborg: Jag har två yrkanden på det här avsnittet. Det ena handlar om konsumentpolitik, och det andra gäller utanförskap i utsatta bostadsområden. Jag har fått ett tips från Wanja Lundby-Wedin att ta upp mitt andra yrkande under det här avsnittet. Det som förenar mina båda förslag är att de bägge handlar om demokrati i ordets vidare och dju- pare bemärkelse. Jag tror att vår rätt och möjlighet att påverka det som berör oss i vardagen är helt central för vår känsla av att kunna påverka också i stort. Det är bland annat om detta som konsumentpolitik handlar. Jag tycker att det avsnitt som rör konsumentfrågorna behöver kompletteras med ett starkare underifrån- och barnperspektiv. Att leva handlar allt mer om att välja och att handla. Våra val som konsumenter får konsekvenser för marknadens utveckling, för miljön och inte minst för vår privatekonomi. Barn och ungdomar är en grupp som har en särskilt utsatt position på marknaden. De som vill sälja är väl medvetna om att vägen till de vuxnas plånböcker väldigt ofta går via barnen. Grupptrycket att ha de rätta prylarna är starkt. 233 En del av oss är starka som konsumenter i kraft av en god ekonomi och kunskaper om marknadens spelregler. Andra saknar båda dessa förutsätt- ningar. Därför behövs det en aktiv konsumentpolitik, som möjliggör för fler att skaffa sig den kunskap som krävs för att medvetet kunna välja och välja bort och för att klaga när man har blivit felaktigt behandlad. Med detta yrkar jag bifall till mina båda tilläggsförslag.

Birgitta Ahlqvist,Norrbotten: Ordförande! Jag yrkar först bifall till Anita Johanssons förslag till tillägg i riktlinjerna. Det blir allt svårare att vara konsument och att göra riktiga val. Marknaden blir alltmer komplicerad, och vi ska som vi har hört välja el, tele, banktjänster, pensionsfonder och så vidare. Vi överöses med reklam. Mångfalden är bra, men det fordras tid och kunskap och ibland också pengar för att man ska kunna välja rätt. Också den fria rörligheten för varor och tjänster inom EU ställer ökade krav på oss konsumenter. Dessutom kan vi nu handla på nätet, vilket ytterligare komplicerar konsumentrollen. Därför är konsumentrådgivning i kommunerna något mycket viktigt. Anitas förslag till tillägg är ett bra steg på vägen till en obligatorisk kon- sumentrådgivning i kommunerna.

Rune Karlsson, Västmanland: Jag yrkar bifall till det nya stycke under rubriken Aktiva konsumenter, på sidan 45, rad 24 i riktlinjerna, som här har lästs upp. Jag vill att ni nu bildar er en uppfattning och bestämmer er för om detta tillägg ska föras in eller inte. Demokratin måste slå rot tidigt. Förut fostrades människor till att passa in i det industriella samhället, men vi måste nu fostra dem till att bli demokrater. Detta bör börja så tidigt som möjligt, redan på dagis och i skolan. Man bör då förmedla värderingar om personlig frihet, ansvarstagande, gemenskap och solidaritet, och barnen bör göras till medaktörer i det verkliga livet. Demokrati innebär respekt för den enskilda människan och att man trä- nas i att tillsammans utveckla det egna samhället. På de nya IT- och musikområdena vill vi ha unga, djärva, prövande och frimodiga människor, som är det moderna demokratiska Sveriges verkliga kännetecken. Bestäm er i dag för att ge barnen en bättre värld! Låt dem bli demokrater!

Bo Andersson,Stockholm: Vi har tillsammans med Lars Aronsson, Jönköpings läns partidistrikt, och Edgar Askbom,Kalmar läns partidistrikt, formulerat följande yrkande som tillägg till det nya avsnittet: ”Folkrörelser består av människor i frivillig demokratisk samverkan. Samverkan baseras på idéer och intresse.” Vidare: ”Vi vill stödja och stimulera människors vilja till aktivitet i till exempel idrotts- och handi- kapprörelsen.” I övrigt yrkar jag bifall till förslaget till riktlinjer.

234 Lars Aronsson, Jönköpings län: I början av förra året tog jag i Eksjö, där jag bor, initiativ till en manifestation mot nynazismen och rasismen. Det ledde till att samtliga sju partier i fullmäktige, skolorna, mängder av före- ningar och organisationer ställde sig bakom demonstrationen. Den samlade till slut över 1 000 deltagare, vilket får betraktas som hyggligt i en så pass liten stad. Bakgrunden till manifestationen var naturligtvis alla de trakasserier, det hot, det våld och till och med de mord som människor i Sverige med olika etnisk bakgrund har drabbats av. I min hemkommun avtog trakasserierna, trots att jag fick lite skit i brevlådan och nattliga samtal. Men det som jag vill komma fram till och som jag tror är väsentligast är att vi kunde visa nynazisterna att det inte är deras gator, inte deras torg och inte deras blågula fana utan att det är folkets torg, folkets gator och folkets blågula fana. Det är den folkliga traditionen som är avgörande när det gäller att krossa nazismen och rasismen. Vi ska inte tro att nynazisterna slutat värva medlemmar, framför allt bland ungdomar, eller att rasismen har avtagit. Därför måste kampen för demokrati föras varje dag, och skolorna måste här ges en nyckelroll. Jag har ett tilläggsförslag efter den mening längst ned på sidan 44 som lyder: ”Det är en farlig utveckling och en stor utmaning för hela arbetar- rörelsen.” Jag tycker att vi inte bara ska konstatera detta utan yrkar att följande tillägg görs: ”Därför kommer vi socialdemokrater att intensifiera kampen för demokrati, mot nynazism, rasism, främlingsfientlighet och intolerans.”

Britta Lejon, partistyrelsens föredragande: Jag vill ytterligare en gång yrka bifall till Anita Johanssons tilläggsförslag. Jag yrkar å partistyrelsens väg- nar också bifall till Anna Johanssons skrivningar om stärkt konsumentperspektiv. Jag yrkar vidare bifall till Åsa Ögrens förtydliganden under folk- bildningsavsnittet och till Bo Anderssons båda yrkanden. Jag vill till Rune Karlsson säga att jag fortfarande hävdar att hans tillägg om att den demokratiska fostran måste börja tidigt, vilket mycket liknar förslaget från Anna Berger Kettner, ska behandlas under avsnittet 10.8.4, där det finns ett nytt förslag till skrivning. Jag håller fast vid partistyrelsens utformning av de nu aktuella sidorna och yrkar avslag på Rune Karlssons yrkanden i den här delen. Lars Aronsson yrkar att vi på sidan 45, rad 1 ska lägga till: ”Därför kommer vi socialdemokrater att intensifiera kampen för demokrati, mot nynazism, rasism, främlingsfientlighet och intolerans.” Jag yrkar bifall till detta yrkande. Slutligen yrkar jag naturligtvis bifall till partistyrelsens förslag i dess helhet.

235 Förslag Följande förslag förelåg: Partistyrelsens utlåtande över motionerna 54:1-4, 217:1-2, 218:1-2, 219:1-4, 220:1-2, 221:1, 222:1-4, 223:1-4, 224:1, 225:1, 226:1-4 och 227:1 att bifalla motionerna 218:1, 219:2, 221:1, 222:1-2 och 226:2-3, att avslå motionerna 217:1-2, 219:3, 223:2-3, 225:1 och 226:1, att anse motionerna 54:1-4, 218:2, 219:1 och 4, 220:1-2, 222:3-4, 223:1 och 4, 224:1, 226:4 och 227:1 besvarade med hänvisning till utlåtandet. Partistyrelsens förslag till politiska riktlinjer, sidan 44-45, avsnittet Bry dig, bilda dig, bestäm dig!, inklusive förslag till ändringar med anledning av temagruppen: Tillägg sidan 44, rad 36, efter ”ställa krav”: ”I detta arbete har också folkbildningen och den aktiva skolningen i föreningslivet en avgörande betydelse.” Nytt stycke sidan 45, rad 40: ”Folkbildningens och folkrörelsernas betydelse Socialdemokratin anser att folkbildningen i dess varierande former har en stor plats i det demokratiska samhället. Folkbildningen ska därför garanteras samhälleligt stöd. Genom folkbildningens öppna och sociala studieformer öppnas möjligheter till kunskapssökande för var och en och tillsammans. Därigenom stärks vi som enskilda och som grupp. Folkbild- ningen och de levande folkrörelserna är en viktig motkraft till de kommersiella och segregerande krafter som är tydliga i dagens samhälle. Våra förtroendevaldas förmåga att utveckla sig som ledare och orientera sig i den socialdemokratiska idésfären bygger på att vår egen skol- ning fungerar. Vi vill därför satsa på förtroendemannautbildning med både bredd och spets i såväl ideologiska frågor som ledarskap. Det engagemang och ansvarstagande som människor visar i lokalt folkrörelse- arbete och i den sociala ekonomin är en viktig kraft i samhällsutveck- lingen och viktiga förvaltare av demokratin. Vi vill ta vara på människors vilja till aktivitet och styrkan i de sociala sammanhangen. Medborgarnas organisationer måste tas till vara och ges en större roll för utvecklingen av lokalsamhället.”

Under debatten framfördes följande förslag: Staffan Connysson, Västerbotten: Drar tillbaka sitt yrkande till förmån för partistyrelsens förslag.

Anita Johansson, partistyrelsen: Ändring sidan 45, rad 32: ”Statliga stimulanser bör ges till offensiva kommuner som satsar på konsumentväg- 236 ledning.” Anna Berger Kettner,Broderskap: Drar tillbaka sitt yrkande till förmån för partistyrelsens förslag.

Anna-Lena Mellquist,Norra Älvsborg: Bifall till Anita Johanssons förslag.

Åsa Ögren, Västerbotten: Bifall till det nu framarbetade gemensamma förslaget om folkbildning. Tillägg sidan 45, rad 39: ”de utgör”.

Anna Johansson, Göteborg: Tillägg sidan 44, rad 39, efter ”svårt att påverka”. ”I de mest utsatta stadsdelarna växer vanmakt och hopplöshet bland barn och vuxna. Denna utveckling är på sikt ett hot mot demokratin.” Ändring och tillägg sidan 45, rad 23: ”En sund marknad kräver aktiva konsumenter. Alla är vi konsumenter. För att kunna påverka marknaden och träffa kloka val krävs kunskap om olika alternativ och om vilka rät- tigheter man har som konsument. Information som stärker konsumen- tens ställning på marknaden måste vara tillgänglig för alla, också dem som inte behärskar svenska språket. Barns och ungdomars ställning som konsumenter ska särskilt uppmärksammas.”

Birgitta Ahlqvist,Norrbotten: Bifall till Anita Johanssons ändringsförslag.

Rune Karlsson, Västmanland: Tillägg sidan 45, rad 24. ”Demokratin måste slå rot tidigt. Redan på dagis, i skolan och i hela civila samhället, måste demokratin rotas i konkreta arbetssätt. Om man tidigare fostrade människor till kuggar i ett industriellt system, måste vi i dag fostra dem till demokrater, med allt vad det innebär av personlig frihet, ansvarstagande, gemenskap och solidaritet och att göra dem till medaktörer i det verkliga livet. Demokrati innebär respekt för den enskilde människan och träning att tillsammans utveckla vårt närsamhälle såväl som globalt ansvarstagande. De nya näringarna inom till exempel musik- och IT- världen, visar goda ansatser till det vi försöker framhålla. Unga djärva, prövande och frimodiga människor är det moderna demokratiska Sveriges verkliga kännemärke.”

Bo Andersson,Stockholm: Tillägg sidan 45 efter partistyrelsens nya skrivning: ”Folkrörelser består av människor i frivillig demokratisk samverkan. Samverkan baseras på idéer och intresse. Vi vill stödja och stimulera män- niskors vilja till aktivitet i till exempel idrotts- och handikapprörelsen.”

Lars Aronsson, Jönköpings län: Tillägg sidan 45, rad 1: ”Därför kommer vi socialdemokrater att intensifiera kampen för demokrati mot nynazism, rasism, främlingsfientlighet och intolerans.”

237 Beslut Kongressen beslöt: Motionerna att bifalla partistyrelsens utlåtanden över motionerna i avsnitt 18.2. Riktlinjerna att bifalla Lars Aronssons tilläggsförslag på sidan 45, rad 1, att bifalla Anna Johanssons förslag om ny rubrik på sidan 45, rad 23, att bifalla Anna Johanssons tilläggsförslag om konsumentfrågor på sidan 45, rad 23, att bifalla Anita Johanssons med fleras tilläggsförslag på sidan 45, rad 32, att bifalla Bo Anderssons med fleras tilläggsförslag på sidan 45, sidan 39, att avslå Rune Karlssons tilläggsförslag på sidan 45, rad 24, att avslå Anna Johanssons tilläggsförslag på sidan 44, rad 39, att i övrigt bifalla partistyrelsens förslag och fastställa de politiska riktlinjerna sidorna 44-45, avsnittet Bry dig, bilda dig, bestäm dig!, inklusive förslag till ändringar från temagruppen. Behandlingen av dagordningens punkter 10.8.3 och 18.2 var därmed avslutad.

Sekreterare: Birthe Nordengard och Lars Westbratt Dagordningens punkt 10.8.4 En människa – en röst (Politiska riktlinjer sidorna 41 och 45-46, avsnittet Fler förtroendevalda och ökat valdeltagande) Dagordningens punkt 18.3 Utlåtanden över motioner som rör området En människa – en röst (Häftena M2, sidorna 38-70 och U2, sidorna 52-62)

Föredragande: Britta Lejon och Roger Kaliff

Inledning av Britta Lejon Britta Lejon, partistyrelsens föredragande: Jag ska säga några ord med anknytning till avsnittet En människa – en röst. Detta handlar ju om demokrati, och i år fyller den svenska demokratin 80 år. År 1921 fick kvinnor för första gången gå till vallokalerna för att rösta i allmänna val. 238 Vi kan med ödmjukhet och stolthet se tillbaka på de enorma föränd- ringar som arbetarrörelsens kamp har lett till i Sverige. Vi kan känna stolthet över att Sverige i dag är ett välfärdsland och ödmjukhet inför det arbete som generationerna före oss har lagt ned för att vi skulle komma hit. Kampen för rösträtt och demokrati var en befrielserörelse, en kamp från förtryck, från skriande orättvisor, från social misär och från en grade- ring av människor efter penningvärde. I dag, år 2001, kan vi återigen konstatera att vi måste fokusera på demokratifrågorna och frågor kring makt och inflytande i Sverige. Det är fortfarande så att makten och inflytandet är ojämlikt fördelade i Sverige. De väletablerade, oavsett hur vi definierar dem, tar för sig och gör sina röster hörda, medan de som inte är väletablerade avstår. Även om vi delar den här utvecklingen med hela västvärlden kan vi se att 1990-talets nedskärningar i Sverige slog hårt, särskilt mot dem som hade de minsta marginalerna. De fick betala det högsta priset. Vi får i dag i Sverige också betala det priset att tilltron till politiken som verktyg för att förbättra Sverige inte riktigt är vad den borde vara. Det är precis så som Wanja Lundby-Wedin sade: Vad vi gör i dag avgör om Sverige ska utvecklas till en demokrati av och för ett fåtal eller om vi ska lyckas fördjupa den svenska demokratin. Inga andra än vi, den samlade arbetarrörelsen, parti och fack hand i hand, kan laga revorna i väl- färden, kan återupprätta människors tilltro till politiken, kan fördela resurserna och makten rättvist. Vi har möjligheter som inga andra har, men av det följer också att ansvaret till stora delar är vårt. Så vi måste gå ut i bostadsområdena, till idrottsplatsernas omkläd- ningsrum, till fikarummen på arbetsplatserna och till skolorna. Vi måste mobilisera, agitera och organisera. Vi ska ta hand om det stora intresse för att förbättra Sverige som faktiskt finns överallt i dag ute i Sverige. Det är vår uppgift 80 år efter det att rösträtten infördes. Vi måste åter fokusera på frågor om makten och demokratin. Varje röst som tystnat, varje röst som inte kan räknas när vallokalen har stängt på valdagen, måste vi se som en uppmaning till än större arbets- insatser från oss i arbetarrörelsen.

Ordningsfråga – streck i debatten

Beslut Kongressen beslöt: att sätta streck i debatten.

Debatt Charlotta Svanberg,Kronoberg: Ordförande! Partikamrater! Jag yrkar bifall till motion 230 från Tjörns arbetarekommun. 239 Motionen går ut på att vi socialdemokrater ska arbeta för att alla ska få rösträtt från det år man fyller 18 år. Partistyrelsen hävdar i sitt svar den generella principen att födelsedagens datum gäller för många andra rät- tigheter. Den hävdar också principen om myndighetsåldern. Jag förstår argumenten, men utifrån den demokratidebatt som förs i dag känner jag att de är otillräckliga. Vi har länge fört en diskussion om rösträtt från 16 års ålder i Sverige, men frågan har stött på hinder till och med hos ungdomarna själva. Därför har den inte drivits med något större eftertryck. Jag tycker dock att ett bifall till motion 230 skulle vara en bit på vägen till att vitalisera demokratin. Vi pratar numera också om lösningar utanför de traditionella demokratiska systemen. Det har till exempel kommit ett betänkande från Kommundemokratikommittén. Men det här skulle kunna vara en liten reform inom det traditionella systemets ramar. Demokrati bygger på delaktighet. Många barn och ungdomar säger i dag att de inte känner sig delaktiga i samhället. Däremot känner så gott som alla en väldigt stor samhörighet med sin egen åldersgrupp. För mig är detta två ord som hör ihop. Därför kan det inte vara rimligt att en stor del av min gymnasieklass får gå och rösta på valdagen medan andra som råkar att vara födda på fel sida om valdagen får vänta ytterligare fyra år. Jag respekterar de formella problemen med ett sådant här beslut. Men för att vitalisera demokratin i Sverige och bryta tendensen med ett sjunkande valdeltagande måste vi vara beredda att bryta traditioner och praxis. Måhända är detta en liten bit på vägen. Det är ingen stor fråga för mig, men den är viktig för dem som den berör.

Hans Schoug,Skåne: Ni ska tycka lite synd om mig, inte för att ordföran- dena konsekvent uttalar mitt namn fel, utan för att jag tillsammans med ett antal kolleger är verksam i en medelstor svensk kommun där moderaterna har 68 procent av rösterna. Moderaterna har två politiker på heltid som tjänar 75 000 kronor i månaden vardera och som dominerar den politiska scenen. De härskar över kommunalhuset med välbetalda tjänstemän. Mot detta har vi några byggnadsarbetare, metallarbetare, kommunalarbetare och andra som på sin fritid ska klara av att balansera den ojämna politiska situationen. När vi tar upp frågor om att inrätta någon form av oppositionsråd lutar sig moderaterna tillbaka och skrattar lite försmädligt. Det är en fullstän- digt omöjlig politisk situation om man vill ha en ändring på detta, och det utgår jag ifrån att vi vill ha. I motion 243 har vi begärt att man på något sätt genom en lagstiftning ska se till att oppositionen ska ha rätt att inrätta någon form av opposi- tionsråd. Gör man inte det har vi inte en chans, i alla fall inte där jag är verksam. Jag tror att det kan finnas andra ställen där skillnaderna är stora och där man befinner sig i underläge när det gäller det politiska röstetalet. 240 Vi har inte heller några kommunala bidrag att tala om. Vi får 80 000 kronor, medan moderaterna lyfter en halv miljon. De kan producera en fin tidning som sponsras av det lilla näringsliv som finns i kommunen. När vi tar upp den här frågan säger partistyrelsen käckt, på samma sätt som högerkrafterna i Vellinge: ”Ta på er scoutmössorna och ge er ut i verkligheten och klara detta med människor som fullgör politiska uppdrag på sin fritid.” Jag yrkar bifall till motion 243.

Lena Melesjö-Windahl, Värmland: Ordförande! Partikamrater! Jag vill ta upp en motion som har rubriken Inför möjlighet för kommunerna att utlysa nyval. Motionen har nummer 244. Jag tycker att motionen är viktig därför att människors vardag styrs oerhört mycket av beslut som fattas på den kommunala nivån. Det är mycket viktigt att det kan bildas majoriteter som håller över tid, åtminstone över en mandatperiod. Alltfler kommuner drabbas under mandatperioden av avhopp från partierna så att det bildas nya majoriteter. Jag ska bara nämna ett enda exempel, och det gäller Karlstad som jag kommer ifrån. I Karlstad hade vi en majoritetskoalition bestående av oss, miljöpartiet och vänsterpartiet. På grund av interna motsättningar hoppade tre av fyra fullmäktigeledamöter för miljöpartiet av. De bildade ett nytt parti och gick över till moderaterna och borgerligheten. Därmed hade de sänkt hela majoriteten över en natt. I stället för en social vänsterpolitik fick då väljarna en moderatledd högerpolitik, utan att de eller vi hade någon chans att ta ställning till det. Vi var helt utan verktyg, och det vara bara att expediera maktskiftet, vilket vi gjorde förra veckan. De vanligaste frågorna från medborgarna efter det här var: Är detta tillåtet? Är det lagligt? Om så är fallet, varför ska vi då rösta över huvud taget? Det är därför som frågan är viktig. Om förtroendet rubbas är det ett grundskott mot demokratin. Många ställer frågan: Varför ska vi rösta? Det finns två dilemman här. Man går in i fullmäktige som en person med partibeteckning, men så fort man är med i fullmäktige är man enbart en person och kan sitta kvar hela perioden, oavsett vad man gör. Den här frågan är svår och viktig. Den handlar om grundlag, kom- munallag och vallag, så det är viktigt att man grannlaga jobbar i samför- stånd med alla partier. Därför yrkar jag inte bifall till motionen, utan jag yrkar bifall till partistyrelsens förslag och ser fram emot den översyn som man utlovar.

Ronny Robertsson, Halland: Partikamrater! Föredragande Britta Lejon! För tre veckor sedan skulle jag gå ut med mina kamrater. Vi var ett litet gäng som skulle gå på krogen. Vi kom ut och ställde oss i kö. När det blev vår tur sade man att vi måste visa legitimation. En av oss som såg ung 241 visade sinlegitimation. Det visade sig att hon var tre veckor för ung, så hon kom inte in. Men gränsen måste dras någonstans. Det brukar man ha vid det datum då man fyller år. Det gäller i hela samhället, när vi går på Systemet, när vi tar körkort, när vi är straffmyndiga och så vidare. Men det är en sak där detta inte gäller, och det är när vi börjar skolan. Vi börjar inte det datum som vi fyller år, utan vi börjar det år som vi fyller sju år. Då spelar det mindre roll med datumet. Detta hänger med när man blir äldre. Alla som har gått i skolan känner till detta. De som fyller sent på året är lik- värdiga med dem som fyller tidigt på året. Där drar vi inga gränser. Den 15 september är det val. Men den som fyller 18 år den 16 september 2002 kommer inte att få rösta. Jag tycker att det är synd om dessa människor. De som fyller år tre månader eller några dagar senare får inte vara med och rösta. Det är den gränsdragningen som gäller. Jag yrkar bifall till motion 230. Jag tror att jag har alla ungdomar med mig i denna fråga, och det finns ingen gräns för när vi slutar att vara ungdomar.

Britt-Marie Glad, Jönköpings län: Partivänner! För några dagar sedan behandlade vi i riktlinjerna Flera jobb – ett arbete att må bra av. Det som står inom detta område och som vi också antog är att arbetstagare ska ha ett ökat inflytande på sin arbetsplats. Det handlar om att kunna påverka planering och fördelning av de dagliga arbetsuppgifterna, att kunna påverka sin arbetstid så att den passar den enskilde individens livssitua- tion. Det handlar också om att kunna påverka arbetsorganisation, arbets- miljö, ekonomi och verksamhetsplanering. När man nu i riktlinjerna på sidan 41 anger vad människor ska kunna påverka i vardagen är det vida formuleringar för barnen och de boende medan arbetstagaren bara ska kunna påverka sin arbetstid. Denna snäva skrivning för arbetstagare vill jag ändra på så att det i stället ska stå att de ska kunna påverka sina arbetsvillkor. Jag yrkar bifall till mitt förslag.

Åke Eliasson, Halland: Partivänner! Det är en mångkulturell medlem, invandrare från Norge, som har skrivit motion 231. Han saknar festlig- heterna kring den 17 maj och vill uppleva samma glädje och stolthet över sitt nya hemland på nationaldagen. Det är också dags att ta tillbaka den svenska flaggan från de rasistiska kretsar som använder den för sina dunkla syften. Det handlar om att göra den 6 juni till en festdag då vi med stolthet och glädje och utan skuld- känslor kan fira Sveriges nationaldag med ett firande som kan knyta nya och gamla svenskar närmare varandra. Denna vecka har vi hört på sjungande dialekter hur mycket fint och bra vi har och gör i Sverige, och bättre ska det bli. Låt oss aldrig tveka om att berätta om det. Drunkna inte i jantelagen.

242 Jag tackar för partistyrelsens insiktsfulla tillstyrkande av motion 231, som jag instämmer i.

Ibrahim Baylan, Västerbotten: Partivänner! Valdeltagandet är någonting som ständigt återkommer. Vid ett flertal tillfällen nämns oron över det låga valdeltagandet vid det senaste valet. Man känner en oro över att bara drygt 80 procent röstade i riksdagsvalet. Jag tänkte då: 80 procent är visserligen illa jämfört med hur det brukar vara. Men faktum är att i vissa av de etniskt segregerade förorterna var det inte ens 40 procent som röstade i valet. Då kan man fråga sig varför. Svaren är många, men det generella svaret är utanförskap. Man känner igen samhörighet. Därför är det viktigt att vi inte jämställer valdeltagande med demokratideltagande. Det duger inte med att vi bara dyker upp på dessa orter och säger: Rösta på oss för vi är bäst! Många upplever vår politik som att vi säger: Gör som vi säger, men gör inte som vi gör. Det håller på att bli bättre. Ändå är det inte bra. På central ort håller man på med ett mångfaldsarbete. Ute i regionerna och lokalt har man på vissa ställen inte ens börjat med detta. En kamrat till mig från Västerbotten sade: ”Men det är lugnt, det är en generationsfråga.” Om det är en generationsfråga kanske man får vänta 30–40 år till. Jag skulle vilja att ni funderade ordentligt på detta. Ni behöver inte börja i kväll. Man blir alldeles för listig i vissa tillstånd på kongressfester. Ni kan vänta med det till i morgon. Jag skulle vilja yrka bifall till mitt förslag, men partistyrelsen har änd- rat sig och gjort en bra skrivning. Därför drar jag tillbaka yrkandet. Men jag hoppas att ni ändå funderar över detta.

Peter Persson, Jönköpings län: Partivänner! Det är nog så som Britta Lejon sade inledningsvis, att ingenting är erövrat för alltid och att demokratin är mycket ung. Demokratin kan inte bara skadas och hotas genom yttre tryck, utan också mer subtilt. Den kan raseras inifrån. Det finns i dag två stora hotbilder. Den ena är, som flera här har talat om, att valdeltagandet har gått ned. Jag tror att vi kan leva med att valdeltagandet har minskat med 10 procent under 20 år, trots att vi ser det som allvarligt. Men vi kan inte leva med det när vi tydliggör var det finns. Det gäller de områden där människor är ekonomiskt och socialt fattiga, där arbetslösheten är hög, där utanförskapet är påtagligt. De som bäst behöver politiken går inte och röstar. Det finns bostadsområden i Jönköping där valdeltagandet är 40 procent. Det är så dramatiskt att 80 år efter den allmänna rösträttens infö- rande håller de fattiga på att frivilligt återinföra strecket. Det är det ena hotet. Det andra hotet är den sociala representativiteten. Lågutbildade, arbetare, invandrare är systematiskt underordnade när det gäller politisk 243 representation medan mer gynnade grupper är överordnade. Detta påverkar naturligtvis politikens dagordning och politikens innehåll. Det viktigaste demokratiska arbetet som arbetarrörelsens har att utföra i dag är att återerövra politiken och tydliggöra politikens verkningskrets och förändringskraft. Då måste den präglas av jämlikhet rätt igenom.

Ann-Sofie Andersson, Jämtland: Partivänner! Jag brukar leva efter en devis som lyder så här: ”Det är aldrig för sent, men alltid på tiden.” Den fun- kar jättebra! Men det finns en förutsättning, och det är att man lever i samma tid. Om man inte gör det, blir det problem. Jag upplever nu att partistyrelsen och Jämtland lever i olika tider. Jag ska förklara varför. Vi har satt upp ett mål om att vi ska ha 10 000 nya politiker. Varför just 10 000? Det kan väl vara 5 000, 40 000 eller 80 000? I dag ser vi att centraliseringstrenden blir starkare och starkare. Den väx- ande viljan till regionalt självstyre motarbetas. Alltfler röster höjs för att öka statens inflytande över skolan. Frustrerade kommunpolitiker får allt mindre att säga till om när det gäller välfärdens utformning i den egna kommunen. En byråkrat på Skolverket eller på Socialstyrelsen kommer att ha mer inflytande över min kommuns politik än vad min ordförande i den ansvariga nämnden har. Om möjligheten att påverka politiskt på lokal och regional nivå minskas, vad är det då som ska locka de nya förtroendevalda som vi ska rekrytera? Jag är rädd för att vi inte klarar det. Jag hade yrkat att vi måste vidga och definiera om begreppet förtroen- devald. Det hade jag gjort utifrån den verklighet som vi i Jämtland lever i. Det finns lokala styrelser på skolor där föräldrarna till barnen väljer företrädare.

Caterina Franceschi, Göteborg: Partivänner! Vi pratar om demokratin. Det handlar om att människor ska känna sig delaktiga. Det är därför viktigt att besluten fattas så nära människorna som möjligt. Det är bra att kommunerna kan samarbeta över större områden. Därför bör regional samverkan och självstyre ges möjlighet att utvecklas. Jag tycker att medborgarna i största möjliga mån ska kunna vara delaktiga i de demokratiska besluten som berör dem. Länsstyrelsen uppfattas inte av någon – mig veterligt – som en företrädare för medborgarna. Däremot uppfattar medborgarna kommunpolitiker och regionalpolitiker som sina företrädare. Därför ska den regionala politiken bygga på lokal och regional kraft. Lokalt och regionalt engagemang och ansvarstagande är av avgörande betydelse för utvecklingen. Partistyrelsen och Britta Lejon har nu ändrat på sitt yrkande. Därför drar jag tillbaka mitt yrkande till förmån för partistyrelsens förslag.

Christine Axelsson,Skåne: Ordförande! Partivänner! När det gäller de politiska riktlinjerna sidan 29, rad 29 är det bra att partistyrelsen nu 244 lyfter in ett stycke, direkt hämtat från utlåtanden över de viktiga motionerna som behandlar det regionala arbetet och utvecklingsansvaret. Det är bra. Vi var många som saknade den infallsvinkeln i riktlinjerna. Förslaget ligger dessutom i linje med det som jag själv har yrkat. Jag yrkar därför bifall till partistyrelsens förslag och drar därmed tillbaka mitt eget förslag.

Leif Hansen, Gävleborg: Ordförande! Partikamrater! Jag tycker att partistyrelsen har behandlat motion 232 lite för hårdhänt. Jag yrkar att motionen ska anses vara besvarad. Enligt motionen bör man tillsätta en kommitté som ska övervaka och kontrollera det material, den information och de ekonomiska stöd som går till de olika sidorna i en folkomröstningskampanj. Det är ingen som vill att man ska kunna säga att det inte har gått riktigt till i en folkom- röstning. Det får inte bli något klander efteråt, utan det ska gå riktigt till. Om partistyrelsen nu anser att det inte behövs en särskilt kommitté kan jag ställa upp på det. Jag anförtror naturligtvis partistyrelsen att själv klara av att kontrollera och bevaka att det går riktigt till. Det är därför som jag hemställer åt kongressen att vi ska ändra på detta så att motionen ska anses besvarad. När det blir folkomröstning har vi ett stort ansvar för att den går till på ett sätt som alla tycker är bra, oavsett om man är för eller emot EMU.

Eva-Lena Jansson,Örebro län: Ordförande! Kongressombud! Valdel- tagandet har i de senaste valen minskat. Det är oroväckande. För att öka valdeltagandet i 2002 års val, men också i framtiden, behövs flera olika insatser. Jag vill dock ta upp en fråga som vår lokala valnämnd har angett som möjlig orsak till det låga valdeltagandet. Mellan 1994 och 1998 minskade antalet postkontor där den förtida röstningen har skett. Den minskningen har i stor utsträckning drabbat de stora bostadsområdena. Det medverkade till att antalet poströster i Örebro minskade från 25 000 i 1994 val till 18 000 vid 1998 års val. Jag yrkar därför att följande tillägg görs på sidan 45, rad 43 efter meningen ”Valdeltagandet måste öka.”: ”En av flera förutsättningar är god tillgänglighet vid såväl förtida röstning som röstning på valdagen.” Med detta tillägg vill jag betona att det ska vara enkelt och nära för män- niskor att rösta.

Peter Hultqvist, Dalarna: Partivänner! På många håll förs det en mycket intressant debatt om hur den regionala organisationen ska se ut i framtiden. Det är viktigt att säga att det kan få se lite olika ut på olika håll i landet. Det ska växa fram underifrån. Det finns inte en modell som passar överallt. Någonstans måste kommunerna vara basen, det vill säga den nivå som befinner sig närmast medborgarna. Det tycker jag är viktigt. 245 Vi som socialdemokrater måste se till att vi har en nationellt samman- hållen politik med en stat och en nation där man kan fördela resurser över hela landet. På det viset slår man också vakt om en bra regional för- delning. Vi får inte avlöva staten instrumenten så långt att detta bara blir ord som man säger på en partikongress, men som i praktiken faller sön- der till intet värde. Därför måste vi bygga de nya regionala styrsystemen successivt och långsiktigt och ta tid på oss. Vi ska kanske akta oss för att ha en alltför bestämd uppfattning om hur det hela ska se ut. Därför tycker jag att regeringens förslag i dessa sammanhang är ett måttfullt, sansat förslag som jag tror att vi kan bygga vidare på. Det är ett steg där vi prövar oss fram. Jag har inget emot de förändringar som nu har skett i skrivningarna och det förslag som partistyrelsen har lagt fram. Jag tycker att det är en bra balanspunkt att gå vidare utifrån. Jag yrkar bifall till partistyrelsens förslag.

Lars Stjernkvist, partistyrelsens föredragande: Jag ska göra två snabba kommentarer om två av frågorna. Leif Hansen talade om EMU och kampanjstödet. I morse fattade vi under ekonomiavsnittet beslutet om att vi vill att stödet inför folkom- röstningen ska fördelas rättvist och att vi vill att det ska vara full genom- skinlighet och full öppenhet. Därmed tycker jag att vi har behandlat den frågan. Av det formella skälet yrkar jag avslag på motionen, trots att jag håller med Leif om mycket. I regionfrågan är det ett väldigt viktigt beslut som vi nu ska fatta. Den här typen av frågor kan ibland vara lite knepiga. Å ena sidan vet vi att det är få medborgare som ligger sömnlösa och funderar på om det är kommunen, landstinget eller staten som ska vara ansvarig för sjukvården eller för kollektivtrafiken. Å andra sidan vet vi att detta är jätteviktiga frågor. Om inte vår konstitution och organisation är anpassade efter verkligheten finns det risk för att det politiska systemet förlorar slagkraft och därmed på sikt också trovärdighet. Om vi blir oense i den här typen av frågor tar det oerhört mycket kraft från det som trots allt är politikens huvuduppgift, nämligen innehållet i besluten. Därför är jag väldigt glad över förslaget att man ska skriva in i riktlinjerna det som har hämtats från ett motionsutlåtande när det gäller regionfrågan. Det finns faktiskt en hel del som vi är överens om. Vi är överens om att stärka den regionala nivån, om att låta den försöksverk- samhet som bedrivs med direktvalda regionala organ fortsätta, om att öppna för lokala initiativ för fler samverkansorgan mellan landsting och kommuner. Dessutom är jag glad över att kunna konstatera att det är många som har bidragit till att vi kan fatta det här beslutet att gå vidare och att – såvitt jag förstår – vi blir överens om detta. Det tackar jag för. Jag yrkar bifall till partistyrelsens förslag. 246 Britta Lejon, partistyrelsens föredragande: Ordförande! Jag tänkte börja med att tala om vilka av de olika yrkanden som partistyrelsen kan ställa sig bakom, förutom det som Lars Stjernkvist redan har pratat om. Åke Eliassons förslag angående nationaldagen har tillstyrkts av partistyrelsen. Jag vill betona att vi yrkar bifall till detta. Jag yrkar bifall till Britt-Marie Glads förslag till ändring i riktlinjerna på sidan 41 som innebär ett förtydligande. Lena Melesjö-Windahl tog upp de viktiga frågorna om de knepiga situationer som allt fler av våra kommuner befinner sig i. Vi hade också en lång diskussion om detta i temagruppen i måndags. Det är någonting som vi har all anledning att fästa ytterligare uppmärksamhet på. Jag vill därför bara betona att partistyrelsen verkligen ser ett behov av att se över möjligheterna till extraval i kommunerna, även om vi i temagruppen också såg alla de bekymmer som finns kopplade till den här frågeställ- ningen. Hans Schoug från Skåne yrkade bifall till motion 243 om resurser till oppositionen. Partistyrelsen har yrkat avslag på den. Detta är en i högsta grad angelägen fråga. Det är fullkomligt häpnadsväckande hur man kan bete sig från majoritetens sida när man inte tillförsäkrar oppositionen en rätt till fullgod insyn. Men sedan kommunallagen ändrades 1991 har vi gett kommunerna väldigt stora möjligheter att inrätta sin organisation hur de vill. Vi har principen om det kommunala självstyret, och vi ser ju också över möjligheterna att ytterligare betona vikten av ekonomiska resurser till de förtroendevalda och av fullmäktiges roll och insyn vid beslut av stor vikt. Vi vill också betona vikten av att tillförsäkra en god insyn i alla de former av kommunal verksamhet som i dag befinner sig i en gråzon, entre- prenadupphandlingar och liknande. Jag yrkar fortfarande å partistyrelsens vägnar med de förtydliganden som jag nu har gjort avslag på denna motion. Sedan konstaterar jag att partistyrelsen och Ibrahim Baylan med flera är överens om skrivningarna om att man ska fokusera på valdeltagandet, särskilt i de områden där det finns anledning att göra det. Charlotta Svanberg och Ronny Robertsson har yrkat bifall till motion 230 om myndighetsåldern, att rösträtten, som i dag gäller från den dag då man fyller 18 år, i stället borde gälla från det år som man fyller 18. Detta är någonting som jag kan hysa stor sympati för, att vi via aktivite- ter i skolan skulle kunna nå de unga tidigt, sätta fokus på dem och föra diskussioner om vikten av att engagera sig. Men även om jag sympatiserar med ambitionerna som motionen utstrålar är motionsförslaget i sig problematiskt. Skolan ska inte sätta gränserna och ramarna för när vi blir myndiga. Skolan ska i stället öppna dörrarna gentemot det omgivande samhället. Det är en skam att skolledningen på vissa skolor i dag till exempel inte har öppna dörrar gentemot de politiska ungdomsförbunden. 247 Det är också viktigt att konstatera att rättigheter och skyldigheter i en demokrati måste hänga ihop. Rösträtten och valbarheten måste gå samman. Förslaget i motion 230 skulle leda till en flytande myndighetsålder. Alla gränser innebär bekymmer. Det är alltid någon som råkar hamna på fel sida. Men vi vet att det i det här fallet är ett övergående problem. I stället för att göra myndighetsåldern flytande och, enligt min mening, degradera myndighetsdagen, borde vi poängtera vikten av den dag då man faktiskt fyller 18 år och blir en medborgare med alla rättig- heter och skyldigheter. Vi borde betona det mer än vi gör i dag, i stället för att införa en flytande myndighetsålder. Därför yrkar jag avslag på motion 230.

Leif Hansen, Gävleborg: Jag anser att det som sades var lite märkligt. Vi har tidigare i dag på kongressen berört ämnet och därvid varit överens om det demokratiska värdet av en bred informationsinsats. I partistyrelsens utlåtande över motionen betonas också på ett positivt sätt att partiet ska verka för att informationen inför folkomröstningen ska vara allsidig och saklig. Kampanjresurser ska fördelas till de olika alternativen. Det är märkligt att man inte kan bifalla den lilla ändringen och anse motionen besvarad. Det är enbart det där med kommittén som skiljer oss.

Hans Schoug,Skåne: Partikamrater! Det kan väl inte vara så att omsorgen om det kommunala självstyret ska få hindra oss att föra en demokratisk verksamhet här i landet. För att vi ska kunna ha en levande demokrati som vi har talat om, måste partierna som är verksamma ute i samhället ges en möjlighet att fungera på någotsånär jämställda villkor. Vi är ute- stängda från kommunhuset. Vi kan alltså inte prata med tjänstemännen på det normala sättet utan måste kuta runt på fritiden för att försöka få fram uppgifter. Vi har ingen möjlighet att ta del av datasystemet. De flesta av er som jobbar politiskt begriper att det är fullständigt orimligt att fritidspolitiker ska kunna balansera två heltidskommunalråd. Jag yrkar fortfarande bifall till motion 243.

Förslag Följande förslag förelåg: Partistyrelsens utlåtande över motionerna 228:1-2, 229:1, 230:1, 231:1, 232:1, 233:1, 234:1-2, 235:1-2, 236:1-2, 237:1-2, 238:1-2, 239:1-2, 240:1-2, 241:1, 242, 243:1, 244:1, 245:1-3, 246, 247, 248, 249 och 250 att bifalla motion 231:1, 246, 247, 248 och 250, att avslå motion 229:1, 230:1, 232:1 och 243:1, att anse motion 228:1-2 besvarad med hänvisning till partiprogrammet,

248 att anse motionerna 233:1, 234:1-2, 235:1-2, 236:1-2, 237:1-2, 238:1-2, 239:1-2, 241:1, 242, 244:1, 245:1-3 och 249 besvarade med hänvisning till utlåtandet, att anse motion 240:1-2 besvarad med hänvisning till de politiska riktlinjerna. Partistyrelsens förslag till politiska riktlinjer, sidan 41 samt 45-46, avsnittet En människa – en röst, inklusive förslag till ändringar med anledning av temagruppen: Ändring och tillägg sidan 29, rad 29, efter ”lokal kraft”: ”Lokalt och regionalt engagemang har avgörande betydelse för utvecklingen. Det förutsätter större regional och lokal handlingsfrihet, och stort inflytande över hur tillväxtpolitiken ska utformas och genomföras. Det pågår en utveckling inom flera verksamhetsområden som innebär att staten behål- ler ett övergripande ansvar för politikens inriktning men samtidigt ger de kommunala självstyrelseorganen allt större möjligheter att delta i den nationella politikens genomförande på lokal och regional nivå. Det är angeläget att denna utveckling mot ökad samverkan mellan staten och den kommunala självstyrelsen stimuleras och får ytterligare konkreta uttryck.” Ändring sidan 41, rad 41: Ersätt ”är beredd att” med ”ges möjlighet att”. Ändring och tillägg sidan 45, rad 40: ”En samlad strategi för arbetet med att stärka demokratin måste tas fram. Vi behöver vidta åtgärder som dels underlättar för alla att faktiskt utnyttja sin rösträtt, men också åtgär- der som innebär att människor vill utnyttja sin rösträtt. Trenden måste vändas. Valdeltagandet måste öka i alla allmänna val, framförallt i val- distrikt med lågt valdeltagande. I första hand måste valdeltagandet bli högre i riksdagsvalet 2002 än det var 1998, på längre sikt ska vi tillbaka till de nivåer som gällde vid 1980-talets början. Demokratin måste slå rot tidigt. Redan på dagis, i skolan och i hela det civila samhället måste demokratin rotas i konkreta arbetssätt.” Ändring sidan 46, rad 3-5: ”Villkoren för de förtroendevalda måste bli så bra att människors olikheter, vardag och livsval inte ska avgöra om man orkar ta på sig uppdrag.” Tillägg sidan 46, rad 6: ”Dessutom är det också angeläget att uppmuntra människors engagemang i alla former av ideellt arbete vid sidan av partipolitiken.”

Under debatten framfördes följande förslag: Charlotta Svanberg,Kronoberg: Bifall till motion 230.

Hans Schoug,Skåne: Bifall till motion 243.

Lena Melesjö-Windahl, Värmland: Bifall till partistyrelsens utlåtande över motion 244. 249 Ronny Robertsson, Halland: Bifall till motion 230.

Britt-Marie Glad, Jönköpings län: Ändring sidan 41, rad 35: ersätt ”sin arbetstid” med ”sina arbetsvillkor”.

Åke Eliasson, Halland: Bifall till partistyrelsens utlåtande över motion 231.

Caterina Franceschi, Göteborg: Drar tillbaka sitt yrkande till förmån för partistyrelsens förslag.

Christine Axelsson,Skåne: Drar tillbaka sitt yrkande till förmån för partistyrelsens förslag på sidan 29, rad 29.

Leif Hansen, Gävleborg: Yrkar att motion 232 anses besvarad. Bifall till nya avsnitt i riktlinjerna om folkbildning och folkrörelsernas betydelse.

Eva-Lena Jansson,Örebro län: Tillägg sidan 45, rad 43: ”En av flera förutsättningar är god tillgänglighet vid såväl förtida röstning som röst- ning på valdagen.”

Peter Hultqvist, Dalarna: Bifall till partistyrelsens förslag.

Lars Stjernkvist, partistyrelsens föredragande: avslag på Leif Hansens yrkande. Bifall till partistyrelsens förslag.

Britta Lejon, partistyrelsens föredragande: Bifall till Britt-Marie Glads förslag till ändring i riktlinjerna på sidan 41, rad 35. Avslag på Hans Schougs yrkade om bifall till motion 243. Avslag på Charlotta Svanbergs och Ronny Robertssons yrkande om bifall till motion 230.

Beslut Kongressen beslöt: Motionerna att efter rösträkning med rösterna 167 mot 141 (5 avstod) bifalla partistyrelsens utlåtande över motion 230:1, att efter försöksvotering bifalla partistyrelsens utlåtande över motion 243, att i övrigt bifalla partistyrelsens utlåtande över motionerna i avsnitt 18.3. Riktlinjerna att bifalla Britt-Marie Glads ändringsförslag sidan 41, rad 35, att bifalla Eva-Lena Janssons tilläggsförslag sidan 45, rad 43,

250 att i övrigt bifalla partistyrelsens förslag och fastställa de politiska riktlinjerna sidorna 41 samt 45-46, avsnittet En människa – en röst, inklusive förslag till ändringar från temagruppen. Behandlingen av dagordningens punkter 10.8.4 och 18.3 var därmed avslutad.

Ajournering Kongressförhandlingarna ajournerades klockan 17.12.

251 Söndagen den 11 november 2001

Förmiddagens förhandlingar Förmiddagens förhandlingar inleddes klockan 10.30.

Sekreterare: Madelen Persson och Marie Martinsson Ordförande: Daniel Ådin Dagordningens punkt 10 (fortsatt behandling) Politiska riktlinjer

Tidigare behandlad på sidan 6 i del 3. Dagordningens punkt 10.8.5 Övrigt politiskt

Dagordningens punkt 18.4 Utlåtanden över motioner som rör Övrigt politiskt (Häftena M2, sidorna 119-122 och U2, sidorna 62-63)

Föredragande: Agneta Gille

Inledning av Agneta Gille Agneta Gille, partistyrelsens föredragande: Ordförande, kamrater! Det finns inga talare anmälda under denna punkt. Jag yrkar bifall till partistyrelsens förslag. Samtidigt vill jag göra en reflexion över denna vecka och ert arbete. Jag har haft förmånen att få gå runt i huset, lyssna och stämma av vad som sägs och hur arbetet går vidare. Jag har fått många kommentarer från dem som har varit här som besökare för första gången, som inte riktigt är klara över att de är socialdemokrater. Den kommentar som jag vill delge er är: Vilken kompetens ni har! Man har lyssnat till debatten, till alla dem som har varit uppe och drivit sin fråga och till våra föredragande. Sedan har man sagt att det är helt otroligt vilken kompetens det socialdemokratiska partiet har, en samlad rörelse som sitter här och i en dialog delger varandra de riktlinjer och den politik vi står för. Jag vill tacka er för det. Kommentaren efteråt är också: Det finns inget annat parti som över huvud taget kan mäta sig med oss! 252 Tack ska ni ha. Förslag Följande förslag förelåg: Partistyrelsens utlåtande över motionerna 300:1, 301:1, 302:1 och 303:1 att avslå motionerna 300:1, 301:1 och 303:1, att anse motion 302:1 besvarad med hänvisning till utlåtandet.

Under debatten framfördes följande förslag: Inga talare fanns anmälda.

Beslut Kongressen beslöt: att bifalla partistyrelsens förslag vad gäller motionerna i avsnitt 18.4. Behandlingen av dagordningens punkter 10.8 och 18 var därmed avslutad.

Ordförande: Jörgen Linder Dagordningens punkt 10.1 Människan är målet (Inledningskapitlet i de politiska riktlinjerna, sidorna 4-5)

Föredragande: Göran Persson

Inledning av Göran Persson Göran Persson, partistyrelsens föredragande: God morgon partivänner! Vi kommer nu till ett avsnitt i riktlinjerna som inte är så komplicerat, sak- politiskt. Det är den del i riktlinjerna som ska sätta tonen, slå an och öppna upp. Det avsnittet bör vara så aktuellt som möjligt. När vi skrev förslaget någon gång i somras – jag tror att det var på ett partistyrelse- möte här i Västerås – var världen lite annorlunda än vad den är i dag. Vi har därför från partistyrelsens sida tyckt att det är lämpligt att vi också i inledningen av våra riktlinjer reflekterar den internationella oro och osäker- het som en stor del av denna kongress har handlat om. Därför finns ett förslag utdelat som fångar upp den saken, som över- ensstämmer med den diskussion vi hade häromdagen under det avsnittet. Då antog vi också ett uttalande där vi har formuleringarna. Lars-Ove Jansson från Värmland har lagt fram ett yrkande och föresla- git ett par ändringar som vi tycker är till det bättre. På sidan 4, rad 15 vill han efter ordet ”jämlikhet” lägga till ”och solidaritet”. Meningen kommer då att lyda: ”Vi har sett att jämlikhet och solidaritet inte hämmar utvecklingen utan tvärtom gör den starkare.” Det blir en bättre skrivning än den vi har, så den tycker jag att vi ska yrka bifall till. 253 Lars-Ove Jansson föreslår också ett tillägg på rad 30, en formulering om ett meningsfullt arbete. Vi har pratat med Lars-Ove och föreslår att vi skriver som följer på rad 30: ”Full sysselsättning är vårt mål. Social- demokratins tillväxtpolitik bygger på rätten till ett meningsfullt arbete.” Med den ändringen har vi tillgodosett Lars-Oves yrkande och det som ni tidigare i veckan har ställt er bakom under behandlingen av andra delar av riktlinjerna. Det är de enda två yrkanden som finns på inledningsavsnittet, utöver partistyrelsens nya förslag. Jag yrkar bifall till partistyrelsens nya förslag, som är utdelat, och dessutom bifall till de två justeringar vi gör med anledning av Lars-Ove Janssons förslag.

Debatt Maj Britt Theorin,Stockholm: Partivänner! Jag har full förståelse för om man vill uppdatera riktlinjerna efter vad som hände den 11 september. Men jag blir ytterligt förvånad om vi skriver in detta med USA:s rätt att försvara sig i riktlinjer som ska gälla i fyra år. Det är till syvende och sist en dagsaktuell del, som kommer att för- ändra sig förr eller senare, snarast förr. Diskussionen om bombningarna över Afghanistan kanske tar en annan vändning. Jag har ingenting emot om vi säger att det är självklart att vi sluter upp bakom FN och folkrätten men vill inte gärna se att man låser ett fyraårigt uttalande bakom USA:s rätt att försvara sig, som inte kan tolkas som annat än en rätt att fortsätta bombningarna till dess USA har nått sitt mål. Därför skulle jag vilja se en annan formulering än just de orden. Det här är riktlinjer som ska gälla för socialdemokratin i fyra år. Jag misstän- ker att ingen av oss vill se bombningarna pågå i fyra år.

Ann Hedbom, Gävleborg: Jag yrkar på att man tar bort en del av meningen ”För oss socialdemokrater är det självklart att i detta läge sluta upp bakom FN, folkrätten och USA:s rätt att försvara sig.”. Jag vill ta bort ”och USA:s rätt att försvara sig”. I andra hand vill jag yrka avslag på förslaget.

Göran Persson, partistyrelsens föredragande: Vi gör det enkelt för oss och höjer ambitionen att bli överens så här på slutet, genom att säga att det ligger en poäng i vad Maj Britt säger. Det gör det faktiskt. Samtidigt sviktar vi inte vad gäller folkrätten. Vi löser det enklast genom att skriva som följer: ”Nu svetsas världen samman i kampen mot den globala terrorismen. För oss socialdemokrater är det självklart att i detta läge sluta upp bakom FN, folkrätten och alla länders rätt att försvara sig.”

Tjänstgörande ordförande: Jag fick en signal från Ann Hedbom att hon är med på det förslaget. 254 Förslag Följande förslag förelåg: Partistyrelsens förslag till politiska riktlinjer, sidan 4-5, inledningskapitlet, inklusive förslag till ändringar med anledning av temagrupperna: ”Människan är målet Sverige är ett rikt land med stora möjligheter. Vi är ett av världens mest jämlika och jämställda folk. Medvetna satsningar på kunskap och många människors kreativitet och arbetslust har gjort Sverige till en ledande forsknings- och IT-nation med hög sysselsättning och många fram- gångsrika företag. Välfärden är väl utbyggd och den gemensamma ekonomin är stark. Vi har en frisk och rik natur och är ett föregångsland i omställningen till en ekologiskt hållbar utveckling. Vi lever i den region – Östersjöregionen – som kanske har allra mest att vinna på EU:s utvidgning. Trots att vi är ett litet land i världen är Sverige en stark röst för internationell solidaritet, demokrati och fred. Detta är styrkor och möjligheter vi ska ta väl vara på. I dag behöver vi dem mer än någonsin. Världen har blivit en otryggare plats att leva i. Globaliseringen har inte bara medfört ekonomiernas sammanflätning och en ökad rörlighet för människor och företag. Den 11 september 2001 kom det hittills värsta exemplet på den nya typ av hot världens länder i dag har att möta. Terrorattackerna i New York och Washington var inte bara ett överlagt mord på tusentals människor. Det var också ett angrepp på det demokratiska samhället, på det öppna samhälle vi vill leva i. Nu svetsas världen samman i kampen mot den globala terrorismen. För oss socialdemokrater är det självklart att i detta läge sluta upp bakom FN, folkrätten och USA:s rätt att försvara sig. Lika självklart höjer vi nu kraven på humanitära insatser för att lindra lidandet i Afghanistan – krav som vi ställer på oss själva lika mycket som på andra. Samtidigt som världen växer samman, så klyvs den. Den klyvs av orätt- visor. Utvecklingen blir aldrig hållbar så länge miljoner människor förne- kas delaktighet i den. Fattigdomen måste hävas. Miljöförstöringen måste hejdas. Världshandeln måste bli rättvis. Nord–syd-dialogen måste för- nyas. Socialdemokratin ska ta ledningen för en offensiv för global rätt- visa. Vi är alla beroende av varandra. Utvecklingen i andra delar av världen påverkar oss här i Sverige. I dag möter vi en vikande internationell konjunktur. Men vi gör det på en stabil ekonomisk grund. Vi vet i dag att det var tack vare, inte trots, vår välfärdsmodell som vi snabbare än väntat tog oss igenom 90-talets krisår. Vi har sett att jämlik- het inte hämmar utvecklingen, utan tvärtom gör den starkare. Vi vill att Sverige ska vara ett land för alla, där vi håller ihop och bryr oss om varandra. Där alla får vara med och bidra. Där alla får vara med och dela på vad utvecklingen ger. 255 Men där är vi inte i dag. Klyftorna växer mellan människor och landsändar i Sverige. Några kilometer på kartan kan betyda väldiga skillnader i uppväxtvillkor och framtida chanser för de barn som just nu växer upp. Klimatförändringar och galna ko-sjukan är exempel som visar att vi inte lever i balans med naturen. Stress och hets bryter ner människors hälsa. Många äldre kän- ner otrygghet. Unga tvekar att skaffa barn. Diskriminering och intolerans förmörkar mångas tillvaro. Det finns för många människor i Sverige som inte får del av den positiva utvecklingen. Sedan partikongressen 1997 har socialdemokratins arbete i första hand inriktats på kampen mot arbetslösheten. Människors arbete lägger grunden för välfärden. Full sysselsättning är vårt mål och socialdemokratin kommer ständigt stå i beredskap att bekämpa stigande arbetslöshet. Den ekonomiska politiken har syftat till att skapa en ekonomi som klarar konjunktursvängningar utan att människor ska behöva drabbas av plötsliga besparingar som slår mot hushållsbudgeten eller välfärdens kvalitet. I dag kan vi möta en internationell nedgång med en ekonomi i styrka och utan att behöva backa på redan utlovade reformer för ökad rättvisa och trygghet. Arbetet med att stärka välfärden kan – och måste – fortsätta i hela landet. Trots att stora satsningar gjorts i takt med sjunkande arbetslöshet och växande gemensamma resurser finns fortfarande stora brister. Socialdemokratin är en samhällskritisk rörelse. I stark tro på föränd- ringen, på möjligheterna att förbättra, är vi i ständig opposition mot sam- hällets orättvisor. Därför att det är klyftor och orättvisor som begränsar människors frihet, som stänger livschanser, som tar död på hundratusentals människors drömmar och ambitioner. Orättvisor är inte förenliga med vår grundsyn. Alla människor är lika mycket värda. Vi lever alla här med samma rätt. Då ska vi också göra det på lika villkor. Orättvisor är inte heller förenliga med en modern syn på utveckling. Krymper vi möjligheterna för stora delar av befolkningen så krymper vi vår samlade förmåga att skapa ett bättre Sverige. Vi lever i en tid då utvecklingen går snabbare än någonsin. Vi lever i en starkt internationaliserad ekonomisk miljö. Vi har i Sverige precis som övriga Europa en utveckling mot allt fler äldre i befolkningen samtidigt som det föds för få barn. Vi har en alldeles för hög stressnivå i samhället som måste brytas om den skenande ohälsan ska kunna hejdas. Vi vet att våra barns framtida livsvillkor avgörs av hur stora steg mot en ekologisk hållbar utveckling vi klarar av att ta, om vi klarar att bygga det gröna folkhemmet. Dessa och andra utmaningar kräver förändringar. Förändrade sätt att tänka och förändrat beteende – i vardagen liksom i politiken. Mitt i förändringen lever vi med alla våra behov och önskningar, våra framgångar och nederlag, vår glädje, vår nyfikenhet och vilja att göra nytta, vår otillräcklighet, vår styrka och kraft. 256 Vi ska alla kunna leva trygga i förändringen. Det är i trygghet friheten växer. Det är trygga människor som vågar. Därför slår vi vakt om en väl fungerande välfärdsmodell. Därför varnar vi för en politik som föraktar politiken och demonterar det demokratiska inflytandet, som släpper vinstintresse och marknadskrafter fria på viktiga välfärdsområden. För oss socialdemokrater är det människan som är målet. Det är män- niskans frigörelse politiken syftar till. Det förutsätter ett samhälle i jäm- likhet och rättvisa. Och det förutsätter ett samhälle som ger alla möjlig- heten att färdas väl genom livet.”

Under debatten framfördes följande förslag: Lars-Ove Jansson, Värmland: Tillägg sidan 4, rad 15: efter ”sett att jäm- likhet”: ”och solidaritet.” Tillägg sidan 4, rad 30: att på lämpligt vis få med ”meningsfull syssel- sättning” i följande text: ”Socialdemokratins tillväxtpolitik bygger på rät- ten till ett meningsfullt arbete med goda arbetsvillkor inom alla delar av arbetslivet, goda villkor för företagandet, goda icke-förslitande arbets- miljöer, utvecklingsmöjligheter för alla och respekt för värdet av allas insatser.”

Maj Britt Theorin,Stockholm: Strykning av ”USA:s rätt att försvara sig”.

Ann Hedbom, Gävleborg: Strykning av ”USA:s rätt att försvara sig”.

Göran Persson, partistyrelsens föredragande: Bifall till Lars-Ove Janssons tilläggsförslag på sidan 4, rad 15. Bifall till ändrad version av Lars Ove Janssons tilläggsförslag på sidan 4, rad 30. Den ändrade versionen lyder: ”Full sysselsättning är vårt mål. Socialdemokratins tillväxtpolitik bygger på rätten till ett meningsfullt arbete.” Modifierat förslag på rad 18 i det nya textförslaget med anledning av Maj Britt Theorins och Ann Hedboms yrkanden: ”Nu svetsas världen samman i kampen mot den globala terrorismen. För oss socialdemokrater är det självklart att i detta läge sluta upp bakom FN, folkrätten och alla län- ders rätt att försvara sig.” (Maj Britt Theorin och Ann Hedbom ställer sig bakom Göran Perssons förslag.)

Beslut Kongressen beslöt: att bifalla Lars-Ove Janssons tilläggsförslag, sidan 4, rad 15, att bifalla Lars-Ove Janssons och partistyrelsens tilläggsförslag sidan 4, rad 30,

257 att i övrigt bifalla partistyrelsens förslag och fastställa de politiska riktlinjerna sidorna 4-5, inledningskapitelet. Kongressen beslöt: att notera till protokollet de förändringar som inte varit med i beslutsordningar. Behandlingen av dagordningens punkt 10.1 var därmed avslutad.

Ordförande: Ulla Lindqvist Dagordningens punkt 9 Förslag från redaktionsutskottet, partiprogram, slutligt antagande

Beslut Kongressen beslöt: att godkänna partiprogrammet i dess helhet. Behandlingen av dagordningens punkt 9 var därmed avslutad. Dagordningens punkt 10 Förslag från redaktionsutskottet, politiska riktlinjer, slutligt antagande

Beslut Kongressen beslöt: att godkänna de politiska riktlinjerna i dess helhet. Behandlingen av dagordningens punkt 10 var därmed avslutad. Dagordningens punkt 19 Protokollsjustering

Beslut Kongressen beslöt: att protokollet från söndagen den 11 november 2001 justeras av två ordföranden i förening samt vid kongressavslutningen Tjänstgörande ordförande. Behandlingen av dagordningens punkt 19 var därmed avslutad.

258 Tjänstgörande ordförande: Jag vill tacka er ombud från presidiets sida för denna kongress. Ingegerd berättade hur hon kände det inför sin föredrag- ning, att hon hade haft mardrömmar. Oavsett om man är ombud eller om man ska sitta i presidiet eller vara föredragande på en kongress är det något mycket roligt. Men man är också pirrig och nervös. Jag kan garantera att vi har varit det. Vi har haft mardrömmar om att lappar har för- svunnit, att vi har slagit sönder klubban och sådana hemskheter. Men ni har varit väldigt mysiga att jobba med under veckan. Ni har underlättat vårt arbete oerhört mycket, accepterat när vi har sagt fel namn, när lappar har kommit bort och när vi har skrivit fel på talarlistan. Vi är tacksamma över att ni har stött oss så mycket i vårt arbete. Vi har haft jättekul tillsammans. Vi vill tacka er för det!

Ajournering Kongressförhandlingarna ajournerades klockan 10.53.

259 Söndagen den 11 november 2001

Eftermiddagens förhandlingar Eftermiddagens förhandlingar inleddes klockan 12.33.

Sekreterare: Heli Kärkkäinen och Ann-Sofie Hermansson

Avslutningsprogram

Avslutningsanförande av Göran Persson,inklusive avtackning Göran Persson, partistyrelsen: Partivänner! Eller låt mig säga: Kamrater! Det är så vi har sagt till varandra på den här kongressen. Det har varit hjärtligt, det har varit vänligt, och det har varit konstruktivt. Parti- kongresser fattar alltid stora beslut. Sedan vill vi genomföra dessa i praktisk politisk verklighet ute i kommunerna, i landstingen och i riksdagen. Så är det på alla partikongresser. Det är inte det som skiljer kongresserna åt. Det som skiljer kongresserna åt är den anda som finns på dem. Jag har varit med på många kongresser, kanske rent av för många, men jag har aldrig upplevt en hjärtligare stämning än den som vi haft på den här kongressen. Tack för den! Jag tror att detta säger någonting också om det politiska läget. Vi är en rörelse med självförtroende i dag. Vi är inte en pressad rörelse. De kongresser som vi har bakom oss under 1990-talet var alla kongresser där yttre omständigheter hade satt dagordningen för oss. Vi kände oss tvungna att ta beslut och ofta att komma fram till kontroversiella ställ- ningstaganden. Detta delade oss, och det finns ingenting som en riktig socialdemokrat tycker sämre om än splittring, något som vi kände att vi var på väg in i mellan partiet och fackföreningsrörelsen och inom partiet. Både jag och ni har mått dåligt av det här. Men så kommer vi i ett läge där vi känner att vi kommit igenom de svåra yttre omständigheter som har satt våra dagordningar och där vi själva kan välja. Vi kan forma vår politik själva. Då kommer det som är det bästa i vår rörelse fram, nämligen insikten om vart vi ska, kompass- nålen som vi har med oss från SSU, kvinnoklubben, arbetarekommunen eller fackföreningen, den som gjorde att vi engagerade oss i politiken – idéerna men samtidigt pragmatismen. Hur mycket kan vi nu få igenom? Hur långt kan vi gå? Hur snabbt kan vi gå fram? Hur samlar vi majoritet? 260 Också pragmatismen har suttit trångt under de år när vi har känt oss pressade. Den som är trängd och pressad orkar inte med en kompromiss. Det är den som är stark och övertygad om sin egen position som är gene- rös och ser att en kompromiss ligger inte bara i det egna intresset utan i allas intresse. Vi kommer inte ända fram men en bit på vägen. Det är pragmatismen, sammanhållningen och idéidentiteten som har präglat denna kongress, en äkta socialdemokratisk kongress, där vi har haft vår egen dagordning. Jag kan säga att vi dominerar svensk politik, men det är inget egen- värde i det. Det ska vi inte göra i kraft av storhet. Vi ska inte dominera utan vi ska leda och ha initiativet, därför att vi bäst förmår uttolka de idéer och värderingar som vi vet att en stor majoritet av svenska folket tycker är riktiga, nämligen att ett samhälle ska präglas av rättvisa, solidaritet, utveckling och jämlikhet. När vi är i det läget är vi också snälla mot varandra, och det har vi varit på den här kongressen. Jag vill tacka er ombud för vad ni har gjort. Jag har lyssnat på en hel del debatter här inne, och jag har följt er via intern-TV. Jag är impone- rad av era förberedelser och av kvaliteten i era argument och framför allt av det sätt som ni har framfört dem på. Att tala är ett fint uttryck för att bilda politisk opinion. Att skriva är ett annat sätt, men att tala är något väldigt fint och vackert, och ni behärskar den konsten. Det har varit en vältalig kongress, och det har varit en fröjd att lyssna till er. Allt har jag inte tyckt varit rätt i sak, liksom ni inte tycker att allt vad jag säger är rätt i sak, men jag har lyssnat på er och ni har lyssnat på mig, partistyrelsen har lyssnat på er och ni har lyssnat på partistyrelsen, och så har vi sökt oss fram till kompromisserna. Tack,alla ombud, för en fantastisk kongress och för ett fantastiskt arbete! Jag ska självklart säga ett tack till Västerås kommun och Aros Kongresscenter och alla dem som arbetar här, ett tack till Västerås arbetarekommun med Anders Teljebäck i spetsen och ett tack till Västmanlands partidistrikt med Sven-Erik Österberg i spetsen. Jag sade när jag hälsade välkommen till kongressen att Västmanland är ett fint gammalt socialdemokratiskt partidistrikt, präglat av just den pragmatism, samhällsbyggaridé och gärning som jag nyss beskrev. Ni har varit utmärkta värdar. Det finns en risk för att vi börjar låta som gamla olympiageneraler, men jag vill säga att detta har varit de bästa arrange- mang som vi någonsin har upplevt. Nu får Västerås inte söka kongresser på många perioder än. Det blir väl andra som tävlar om att få den möjligheten. Välkomna med inbjudning- arna! Det är en fin tradition. Jag ska också säga ett varmt tack till dem som har lett kongressen: Daniel Ådin, Lena Hallengren, Ulla Lindqvist, Jörgen Linder, Tomas Eneroth och Anita Modin. Jag fick en gång i tiden själv vara kongress-

261 ordförande. Det var på några SSU-kongresser på 1970-talet. Jag satt då tillsammans med Thage G Peterson, Lena Hjelm-Wallén och Jörgen Linder. Jag vet vilken enorm stimulans det är att leda en kongress, och jag vet också hur svårt det är. Jag satt och lyssnade tillsammans med några av våra kritiker i media- kåren i går och bad dem betygsätta vår kongress. Utöver översvallande omdömen om än det ena, än det andra kom man ändå fram till att det som skiljer våra kongresser från många andra är den skicklighet varmed våra presidier leder kongressens arbete. Det känner vi. Tack ska ni ha! Samtidigt ser ni på samma sätt som jag att det finns väldigt mycket av erfarenhet och förnyelse i presidiet. Det är fint att vi är i den fasen i partiet att vi successivt förnyar oss och låter nya kamrater pröva att ta ansvar. Så är det ju också i partiets beslutande organ. Där sker nu en hel del för- ändringar, och jag ska tacka de kamrater som lämnar oss. Först vill jag att vi ger en rejäl applåd till dem som lämnar programkommissionen och arbetet i den. Det är Åke Gustavsson, Björn von Sydow, Lena Nyberg och Niklas Nordström. Därtill kommer naturligtvis Enn Kokk,som har slutat under perioden men som under många år varit en drivande kraft i vårt programarbete. Till dessa kamrater ett varmt tack! Jag får också tacka Inger Mäler,som under perioden slutat som parti- kassör. Under Ingers tid har partiets ekonomi blivit bättre. Det är inget dåligt betyg åt en kassör. Samtidigt har det blivit bättre på så sätt att ingen har märkt att hon har stramat åt. Det är lysande. Tack, Inger! Nu vill jag be följande personer komma upp scenen: Frank Andersson, Jörgen Andersson, Lorentz Andersson, Cinnika Beiming, Ove Bengtsberg, Göran Borg, Åke Gustavsson, Mats Hulth, Nina Jarlbäck, Anita Johansson, Märta Johansson, Ingvar Johnsson, Jan Lundgren, Lena Nyberg, Barbro Palmerlund, Bo Pettersson, Bengt Silfverstrand, Christer Wahlbäck, Margot Wikström och Monica Öhman. Det är de som nu lämnar partistyrelsen som ordinarie och suppleanter. Jag kan inte kommentera alla kamrater- nas insatser utan nöjer mig med att säga några personliga ord till några av er, som får stå som ett tack till alla. Jörgen Andersson har bakom sig 17 år i partistyrelsen och har stor kompetens, inte minst från det kommunala området. Under flera år var han också statsråd. I alla lägen har han varit en person som satt partiet och dess bästa före andra intressen. Tack, Jörgen, för din insats! Lorentz Andersson kom in i partistyrelsen 1990. Skellefteå och Lorentz har varit synonymer i många år inom socialdemokratin. Sedan prövade regeringen det djärva greppet att se om Lorentz skulle mäkta med den personlighetsförändringen att gå från Skellefteås dominerande och ledande politiker till att bli landshövding i Västerbotten. Det har, som han sade, gått över förväntan. Lorentz har varit en mycket saklig kritiker av partiledning och av regering men i alla lägen en lojal företrädare för våra idéer, inte minst i tekniskt svåra frågor med stark politisk spräng- kraft, som exempelvis i utjämningsfrågorna kommuner emellan. Där har 262 Lorentz spelat en viktig roll. Tack, Lorentz,och lycka till i fortsatt jobb! Ove Bengtsberg, Byggnads ordförande, har visserligen bara haft tre år i partistyrelsen men aldrig tvekat om den facklig-politiska samverkan. Dessutom ledde Ove Bengtsberg alldeles nyligen en konflikt på arbetsmarknaden där byggnadsarbetarna tydligt satte gränsen för vad de kunde acceptera. Det var ett uttryck för facklig styrka, för en väldigt fin organisation och en medvetenhet som är av samma slag som den styrka och kraft som Byggnads har visat i facklig-politisk samverkan. Du har följt Knut Johanssons traditioner, Ove,på ett sätt som gör att vi har satt mycket stort värde på dig. Vi förväntar oss naturligtvis också att din efterträdare Hans Tilly arbetar i samma anda. Tack, Ove! Åke Gustavsson,som tyvärr inte är här, har 23 år bakom sig i partistyrelsen. Åke har varit ordförande också i Jönköpings partidistrikt under väldigt många år. Åke kom in i riksdagen 1968. Dessförinnan var han SSU-aktiv. Jag träffade Åke första gången på en debatt mellan SSU och KFML(r) 1968 på Marieborgs Folkhögskola. Redan då kände man av Åkes snabba intellekt, hans bitska kommentarer och hans glada och positiva inställning till liv och politik. Det har vi dragit stor nytta av i partistyrelsen men också i programkommissionen. Åke ska ha ett varmt tack. Anita Johansson från Nacka kom in i partistyrelsen 1990, gruppledare för socialdemokraterna i Nordiska rådet med mera. Också hon är en företrädare för det nära facklig-politiska samarbetet. Tack, Anita! Märta Johansson från Bohuslän har varit 20 år i partistyrelsen. Märta är som person en socialdemokrat som självklart förenar samhällskritik med värme och omtanke. Jag tror att det är få som har så många vänner i politiken som Märta i olika politiska läger, för Märta är en människa som på något sätt i sin person står för det vi som socialdemokrater vill stå för: rättvisa, solidaritet och kamratskap. Tack, Märta! Margot Wikström, Umeå, kom in i partistyrelsen 1990. Hon är kom- munalråd i Umeå men också en av regeringen fruktad ordförande i Svenska Kommunförbundet. Margot signerar en insats som har som kännetecken kvalitet, kunskap, kompetens, målmedvetenhet och en hårdhet som i avgörande lägen alltid varit förenad med känsla för det som partiet står för och vad en rimlig kompromiss representerar. Tack, Margot, för kamratskap och tack för ett fint ledarskap både i Umeå och i Kommunförbundet och för delaktighet i partistyrelsen! Ingvar Johnsson, 17 år i partistyrelsen, riksdagsledamot från Troll- hättan, partidistriktsordförande i 18 år, förbundsombudsman i SSU och riksdagsgruppens egen författare av kupletter och nidvisor. Än så länge har partistyrelsen sluppit den vassa pennan. Vi har fått hans kloka råd, hans lågmälda synpunkter på politiken. Han är på många sätt en person som vi kommer att sakna i partistyrelsen men som vi vet finns kvar i partiarbetet. Tack, Ingvar! Jan Lundgren, partiets ledande profil på Gotland i många år, lämnar också partistyrelsen efter 17 år. Tack, Jan! Bengt Silfverstrand, är den andre i kuplettskrivargruppen. Ingvar Johnsson och han har ju presterat de mest fantastiska verk genom åren. 263 Bengt lämnar oss efter 20 år i partistyrelsen, idérik, stridbar men också konstruktiv och alltid för partiets bästa. Tack, Bengt! Vi kämpar vidare tillsammans. Slutligen några ord också om Monica Öhman, 14 år i partistyrelsen och riksdagsledamot från Kalix. Hon är, som ni vet, aktiv i partiet och fackligt och kommunalt och även i svåra uppgifter i riksdagen, inte minst i trafikfrågorna. Rättfram, klok och generös, en fin partivän som på många sätt symboliserar det bästa med den norrbottniska traditionen inom partiet, pragmatisk men idéburen. Tack, Monica! (De avgående ledamöterna och suppleanterna i partistyrelsen uppvakta- des med blommor.) När man ser dessa kamrater och goda vänner lämna scenen inser man också vilken oerhörd mängd av erfarenhet och kunskap som en partistyrelse representerar. Jag är djupt tacksam över att ha fått arbeta tillsammans med er. Tack ska ni ha! Vi ska nu tacka av dem som lämnar verkställande utskottet. Det gör Maj-Inger Klingvall, Bertil Jonsson och Lena Hjelm-Wallén. Maj-Inger har suttit i VU sedan 1996. Hon har haft svåra arbetsuppgifter, först att i partiet och i regeringsställning lotsa igenom den knepiga pensionsreformen och sedan i otacksamma och svåra frågor, ofta omkring asyl och invandring. Hon har gjort det på ett sätt som har väckt respekt. Hon har i sitt arbete visat prov på förmåga att hitta lösningar. Maj-Inger har också, som de flesta av oss, en bakgrund i kommunalpoli- tik, i SSU och även i en annan idéburen rörelse, nykterhetsrörelsen. Vi har lärt känna henne och hennes familj och satt stort värde på den gemenskap som vi har fått ha tillsammans med regeringen. Jag är också väldigt tacksam för att Maj-Inger har fått arbeta tillsammans med oss fem år i verkställande utskottet. Tack ska du ha! Bertil Jonsson har varit ledamot i VU sedan 1996 och avgick när han lämnade ordförandeskapet i LO. Jag sade när jag nyss började det här anförandet att vi har haft en period när vi har känt oss splittrade. Ibland har fackföreningsrörelsen och partiet stått mot varandra, och några gånger under 1990-talet har det varit väldigt nära en öppen brytning. Jag vet inte om den skulle ha blivit av med en annan ordförande i LO än Bertil, men jag kan tänka mig det. Så hårt var klimatet bitvis, och så pressade var vi. Just den personlighetstyp som Bertil är och hans pragmatism gjorde att vi ändå tog oss igenom de absolut svåraste månaderna 1995 och 1996. Vi kunde starta om igen och ta nya tag. Lika pålitlig som Bertil var när det var som värst, när det blåste som hårdast, lika konstruktiv var han när vi väl var igenom den fasen och skulle sätta upp målen för att gå vidare. På 1996 års kongress lade vi fast 4 procents öppen arbetslöshet som målsättning. Det målet var det ingen som trodde på då. Det var utskrattat. Alla de som sysslade med ekonomi sade att det var omöjligt. 264 Då hade ändå Bertil Jonsson och jag själva suttit och räknat på det här och kommit fram till att det var möjligt. Det skedde på Byggnads kurs- gård Rönneberga. Jag sprang runt i lokalen, och Bertil satt hummande och lade till och drog ifrån. Jag räknade på svarta tavlan, och vi lade till 10 000 jobb här och 40 000 i utbildning där, en tillväxt som var si och så stor och ett arbetskraftsutbud som skulle öka på det och det sättet. Så sade vi: Det här kan ju faktiskt gå, med lite tur, mycket skicklighet och stor sammanhållning mellan partiet och LO. Och varför var det så viktigt? Jo, därför att jobben är det som faktiskt avgör människors förmåga och möjlighet att leva ett rikt liv. Det gäller i två meningar. Som individer, arbetslösa och utanför tappar många själv- förtroendet och sin sociala identitet. Det är förfärligt. Det är också för samhällsekonomin förödande med för liten produktion och många att fördela på och att bedriva utjämningspolitik med. Jobben kommer främst. Det här satte Bertil upp tillsammans med mig. Kongressen och LO ställde upp, och vi nådde målet. Jag är oerhört tacksam mot Bertil Jonsson för den insatsen. Han gjorde mer än någon annan under de svåra åren för att hålla ihop partiet och LO. För det ska han ha kongressens stora tack. Tack, Bertil! Det är med Bertil som med mig: Det är svårast när man får applåder. Jag har lättare att stå i motvind. Det är konstigt, Bertil! Lena Hjelm-Wallén! Det är sant att hon kommer att lämna VU. Det känns overkligt på något sätt. Först och främst ser ni själva att det är i förtid. Ändå har hon hållit på längre än någon av oss andra. Hon kom in 1972 i partistyrelsen, alltså för 30 år sedan, och hon har i 14 år varit ledamot av verkställande utskottet. Lena är en av våra mest erfarna politiker. Hon är allmänpolitiker men har också djupa kunskaper i skolfrågor, biståndspolitik, utrikespolitik och författningsfrågor. Framför allt är hon ändå allmänpolitiker och socialdemokrat, socialdemokrat i den mening som jag beskrev när jag hälsade välkommen. Lena har aldrig slarvat. Det gör ju jag rätt ofta, och det har då för mig känts väldigt tryggt att ha en person som alltid har läst, alltid har granskat och sett det där lilla felet som vi andra kanske rycker på axlarna åt med kommentaren: ”Ja, det fixar sig.” Vi vet ju att det inte fixar sig. Det är ofta på de där små felen som man så småningom snubblar. Liten tuva stjälper ofta stort lass. Det är allmänmänskligt men gäller i ännu högre grad i politiken. Lena har noggrant, lojalt och samvetsgrant sett till att det har blivit rätt. Jag har också i Lena haft ett ovärderligt stöd, inte minst inför den här kongressen, som i huvudsak har förberetts under det halvår då Sverige hade ordförandeskapet i EU. Jag hade inte tid. Samma tacksamhet som jag känner mot Thomas Östros för programarbetet under samma tid känner jag mot Lena Hjelm-Wallén när det gällt förberedelserna för kongressen. Nu lämnar Lena verkställande utskottet. Hon lämnar ju inte politiken; hon är kvar som vice statsminister och kommer som sådan naturligtvis 265 att fortsätta att ta sitt ansvar. Hon lämnar VU, och hon lämnar ett stort tomrum efter sig. När Lena Hjelm-Wallén slutar i VU går en av dem som i praktiken var med redan på den tiden då Erlander regerade. Det är fantastiskt! Denna unga kvinna ska vi nu ge en mycket varm applåd.

Lena Hjelm-Wallén,verkställande utskottet: Jag vill först på vägnar av alla som har avgått tacka så mycket för ert bifall för att vi har tagit det här steget. Naturligtvis vill jag också tacka för Görans vackra ord. När man avgår på det här sättet och hör alla vackra ord får man en känsla av att man egentligen är oumbärlig. Likväl har vi alla tagit steget att avgå. När vi nu tackar för oss gör vi det också med en lyckönskning till alla de nya som nu tar våra platser. Det där med 1968 var viktigt. Det var den valrörelse som jag först deltog i som riksdagskandidat. SSU gick ut på bred front. Maj-Inger sade för övrigt som en förklaring till den röda halsduk som hon bär i dag att hon och jag var med och bildade skolklubbar på 1960-talet. De hette då Halsduk. Det var ju SDUK, och man satte ofta HAL före. Därav Maj- Ingers halsduk. Jag var alltså med 1968 och lyftes in av SSU. Jag vill tacka Bosse Ringholm för det. Han var ju vår förbundsordförande. SSU var mycket lyckosamt i valrörelsen som handlade om erfarenhet och förnyelse. Man tog hand om oss på ett bra sätt. Jag tror att vi stod för väldigt mycket av förnyelse under de första åren på 1970-talet. Det var inte bara jag som tillhörde den här generationen. Åke Gustavsson var också med. Det är synd att Åke inte här just nu, men jag vill gärna framhålla detta. Sedan är det kanske ett ödets nyck att den som ersätter mig som ordinarie i VU just är min gamla förbundsordförande Bosse Ringholm. Åke Gustavsson och jag fick redan på 1970-talet förtroendet att vara med i partistyrelsen och senare för min del i VU. Det här är utomordentligt viktiga uppdrag där vi representerar partivännerna och formar politiken. VU är naturligtvis det viktigaste. Där görs en kontinuerlig analys av läget. Det är där som åsikter ska brytas mot varandra, luften ska rensas om det behövs, och det behövs ju ganska ofta. Då är det viktigt att VU är ett kam- ratgäng där man också ger stöd åt varandra. Många av VU:s ledamöter har ganska utsatta positioner. Värst är det ju för partiets ordförande. Stödet från kamratgänget i VU, inte minst när det gäller partiordföranden, är viktigt. Så har det varit, och jag vet, med tanke på de som nu kommer in i VU, att det kommer att fortsätta. Det är väldigt viktigt. Jag tänkte skicka med en liten dikt från Barnens diktbok. Det är Hans Alfredsson som skriver om bröderna i Spånga: Det bodde två bröder i Spånga som var väldigt olika långa. De var glada ändå 266 när de tänkte uppå att de trots allt ju var lika många. När man som jag kommer in tidigt i politiken är det viktigt att man hela tiden har en beredskap att avgå och att avgå i tid så att man inte lyfts ut. Man får inte avgå när man själv har tröttnat, när andra har tröttnat på en, utan man måste känna när tiden är mogen för det. Jag har fortfarande ett obrutet politiskt engagemang, men jag vet att den kan utövas också på andra ställen än inom partistyrelsen. Vi har haft en fantastisk kongress här i Västerås – det är för övrigt mitt kära partidistrikt – där vi, förutom allt annat som har fungerat, har haft 200 frivilligarbetare bland partivännerna som har gjort ett fantastiskt jobb. Kongressen har präglats av det som Göran sade, nämligen insikt om hur det ser ut i vårt samhälle; orättvisor och brister som fortfarande finns kvar. Då är det en naturlig fråga för oss socialdemokrater: Hur ska vi för- ändra detta? Vi vet att det är vi och inga andra som kan åstadkomma en förändring. Det är därför som det är så viktigt att vi tar oss samman, att vi har den här sammanhållningen som vi har känt under den här kongressen. Det är när vi har den sammanhållningen och det engagemanget som vi är så otroligt starka. Och vi vet att vi har ett tufft val framför oss. Vi alla som avgår nu lovar att göra allt vad vi kan i valrörelsen. Jag tror att vi kommer att vara framgångsrika. Nu tackar vi för det förtroende som vi har haft i många år och tackar för en fantastisk kongress. Tack så mycket!

Göran Persson, partiordförande: Lena och jag har många gånger pratat om vår, hennes och min, lycka att vi båda kom att få arbeta ihop med vår ungdoms stora förebilder och idoler. För oss som SSU:are var det för- bundsordföranden. Det var Bosse Ringholm och Lasse Engqvist. Det är fantastiskt. Tänk om jag som 20-årig SSU:are från Vingåker då hade sagt: När du är 50 år, Persson, då får du jobba ihop med Bosse Ringholm och Lasse Engqvist varje dag. Det hade jag inte trott vara möjligt, och jag tror att Lena hade känt likadant! Nu ska jag bara tacka de som har haft ansvaret för kongressen innan vi går över på ett kulturinslag för att sedan avsluta med en allmänpolitiskt reflexion. Tack Runa Dahlström, 2001 års kongressgeneral, som har hållit i kongressen. I tacket till Runa ingår också – och jag vill understryka det som Lena sade – ett tack till alla som arbetat med kongressen, som har fört protokoll, som har hållit ordning på attsatser, på yrkanden, på säkerhetskon- troller. Det gäller alla de som har sett till att det har fungerat med mat, smörgåsar, och service. Det har varit aktiva partivänner, ideellt arbetande människor på Sveavägen 68 och på distriktsexpeditioner. Det har varit massor med ideellt engagerade kamrater. Tack ska ni ha! Slutligen vill jag tacka Lars Stjernkvist lite extra. Det här var Lars första kongress, och det är den bästa kongress som vi har haft sedan 1969. Det behöver inte vara ett direkt samband, men det finns ett samband. Lars har 267 genom sitt sätt att leda partiexpeditionen förnyat det demokratiska samtalet, för det är det som vi har haft. Ibland har det känts som ett pågående seminarium. Vi har verkligen lyssnat till varandra. Lars är mer än något annat en brinnande demokrat – dessutom naturligtvis socialdemokrat. Han har satt sin prägel på kongressens arbetsformer, inte minst genom de temagrupper som inledde kongressen. Det var ett mycket lyckosamt drag, och för det ska vi tacka Lars alldeles särskilt. Tack ska du ha! Nu ska vi få lyssna till någonting vackert. Det är en gåva från socialdemokraterna i Västerås och i Västmanland. Nu kommer Västerås Symfo- nietta tillsammans med kören Pro Musica under ledning av dirigent Joakim Unander att framföra en bukett rosor på musikalisk väg. Anders Teljebäck,arbetarekommunens ordförande i Västerås, säger att ni väldigt gärna får sjunga med. Varsågoda. Njut och sjung!

Musikinslag

Göran Persson, partiordförande: Jag vill understryka kongressens tack till våra medverkande musiker och sångare från Västerås. Hjärtligt tack! Sitter ni bara kvar ska ni snart få resa er upp och sjunga också Interna- tionalen. Det är en fin avslutning på kongressen. Vi har behandlat över tusen motioner. Vi har antagit ett nytt radikalt partiprogram. Vi har beslutat om riktlinjer för den kommande perioden. I centrum för tusentals sidor politik och närmare hundra timmars debatt har barnen stått. Vi har också haft barn och ungdomar här under veckan som vi har fått frågor och uppmaningar från. Mimmi Lindborg i klass 4a på Herrgårds- skolan skriver så här: ”Om jag skulle vara statsminister, ja, då skulle jag bestämma att alla barn gick i skolan och att det inte fanns mobbning, att alla har någonstans att gå, att alla ska kunna ha ett jobb och att ingen ska vara arbetslös, att det inte fanns något krig, att det inte fanns våld så att ingen blev misshandlad eller slagen.” Om du Mimmi hör det här vill jag säga till dig, att jag som är statsminister tänker jobba för precis det här varenda dag. Jag vet att det skulle också varje ombud på den här kongressen göra om de också fick vara statsminister. Tack, Mimmi! Jag har ett önskemål till från en annan ung människa, på en papperslapp som satt uppklistrad på en dörr här i kongresslokalerna. Det står: ”Hej! Vi vill ha fler fritidsgårdar och ställen för ungdomar.” Partivänner! Det här är ett av de budskap som jag har sett flest gånger på olika lappar och på TV-skärmarna. Jag vill skicka med det när ni nu tar era väskor och reser hem. Ge era ungdomar någonstans att samlas! Var lite kreativa! Det behöver inte vara nytt, det behöver inte vara flott. De behöver någonstans där de känner att de får träffas på egna villkor, någonstans där miljön är drogfri, någonstans där pojkar och flickor inte behöver lägga ut en förmögenhet för att komma in. Det är ett stort pro- 268 blem i Sverige i dag. Vi har ett ansvar för detta, och vi ska se till att vi agerar för att lösa den saken. Gå ut en kväll! Se er omkring! Det finns alldeles för många ungdomar och till och med barn som drar omkring i innercentra, som står och hänger vid kiosker eller utanför ställen där åldersgränsen sätter stopp. Gå dit och fråga vad de vill, vad de har för förslag! Jag är säker på att de har förslag i övermått. Gå dit och lyssna! Partivänner! Under den här kongressen har vi fattat många beslut. Om vi får bestämma kommer de att betyda förbättringar för barn, ungdomar och barnfamiljer framöver. Vi har klubbat igenom förslag om att på sikt införa en kostnadsfri förskola och tolv månaders studiebidrag. Vi har för- stärkt skrivningarna i våra riktlinjer om vår skyldighet att följa barnkon- ventionen, om barn och ungas rätt att påverka sin skolgång, om att vi inte ska glömma barnens och de ungas perspektiv, ens när vi diskuterar vägar och järnvägar. Vi har sagt att det krävs förändringar av arbetslivet för att både kvin- nor och män ska kunna uppfylla sina drömmar också när det gäller barn och föräldraskap. Vi har sagt att vi ska verka för barns levnadsvillkor. Det ska finnas med på dagordningen när kandidatländerna diskuterar förut- sättningarna för medlemskap i EU. Vi är fast beslutna att bygga det gröna folkhemmet för vår egen, för barnens och för kommande genera- tioners skull. Detta är jag glad för. Partivänner! Politik är att vilja. Politik är att forma framtiden. Barnen är framtiden. Men politik är inte allt. Vi kan inte lagstifta om föräldrar som alltid i varje stund orkar med alla krav. Vi kan inte lagstifta om vuxna i barns och ungas närhet som alltid ställer upp när föräldrarna inte räcker till eller inte finns plats. Vi kan inte lagstifta om barn och ungdomar som alltid vet vad som är rätt och fel. Alla som är vuxna har ett ansvar. Jag har det. Du har det. Och vi tänker ta det tillsammans. Det finns inte dina barn, det finns inte mina barn, det finns bara våra barn. Och jag vill säga detta: Jag vill inte att ett enda barn till i vårt land ska fara illa. Jag vill inte att en enda liten människa till ska behöva gå till skolan med motvilja eller gå därifrån mobbad och rädd. Jag vill inte att en enda människa till i yngre tonåren ska lägga en liten papperslapp längst fram på tungan och gå in i sitt första narkotikarus. Och jag vet att det är ingen lätt uppgift att förhindra detta, men det är en uppgift värd varje ansträngning. Vi måste försöka i våra roller som politiker, men för- för allt i våra roller som vuxna och som medmänniskor. Sverige innehar i dag titeln ”Världens barnvänligaste land”. Vi är på inget sätt nöjda. Vi är stolta över den titeln, men vi är inte nöjda. Men vi ska se till att vi förblir det land som kallas för det barnvänligaste i värl- den. Det är kongressens beslut. Tack för det! Kamrater! Ingvar Carlsson, Olof Palme och många andra har sagt det: Politik är att vilja. Politik är att forma framtiden. Den enda konkreta kopplingen som vi har till framtiden är barnen och ungdomarna. Vi har 269 satt barnen främst under den här kongressen. Vi har talat om trygghet. Vi vet att vi aldrig blir trygga i Sverige om inte också andra människor i andra delar av världen känner trygghet. Det hänger ihop. I dag, exakt två månader efter terrordåden i New York och Washington, ser vi det tydligare än någonsin: känslan av otrygghet har vuxit. Orosmoln tornar upp sig över världen. I en tid av osäkerhet står socialdemokratin efter denna kongress enad kring tydliga mål. Det första som vi har sagt på denna kongress är: Socialdemokratin ska gå i spetsen för en offensiv global rättvisa. Världen har sammantaget aldrig varit rikare. Möjligheten att sprida utveckling till fler har aldrig varit större. Ändå växer klyftorna mellan fattiga och rika inom och mellan län- der. Ändå förvägras miljoner människor delaktighet i utvecklingen. Vi vet att en värld av orättvisor och klyftor är en värld av konflikter. Våldet i Mellanöstern måste få ett slut. Den globala terrorismen måste stoppas. Folkrätten ska fortsatt stärkas. Fattigdomen ska hävas, och världshandeln förbli rättvis. Miljöförstöringen ska hejdas och nord–syd-dialogen för- nyas. I det arbetet ska socialdemokratin ta ledningen. Det andra som vi har sagt är: Arbetslösheten är socialdemokratins allt annat överskuggande uppgift. Vi har halverat arbetslösheten och ökat sysselsättningen. Vi ser med oro nya varsel och stigande arbetslöshet, inte minst bland ungdomar. Men i dag kan vi möte en internationell avmatt- ning med en stark offentlig ekonomi. Vi har utrymme för insatser som håller tillbaka arbetslösheten och ökar tillväxten. Den ekonomiska politiken ligger fast. Full sysselsättning är målet. Något annat mål kan svensk arbetarrörelse aldrig ha. Det tredje som vi har sagt är: Endast en fast politisk vilja kan fördela välståndet rättvist. En rad beslut som ökar rättvisan har fattats, och för- bättringarna når nu landets hushåll, inte minst barnfamiljerna. Men det räcker inte. Vi accepterar inte att orättvisor och klyftor hindrar männi- skor från att utvecklas och växa. Övertygelsen om alla människors lika värde och rätt leder oss i kampen mot alla former av över- och underordning i samhället. Så länge minsta orättvisa råder har socialdemokratin en uppgift. Löntagarnas uppoffringar under de svåra år som vi har bakom oss ska inte användas för att finansiera skattelättnader för högin- komsttagare. Rättvisan ska öka, och klyftorna ska minska mellan männi- skor och regioner i vårt land. Kongressen har gett tydliga besked. A-kassan ska förbättras, heltid ska vara en rättighet – deltid en möjlighet. Alla ska få del av företagshälso- vården. Behovet av socialbidrag ska halveras mellan 1999 och 2004. Allemansrätt ska gälla i välfärden. Utvecklingen ska spridas i hela landet. Så sammanfattar vi kongressen i korthet. Vi ska gå i spetsen för en offensiv för global rättvisa. Kampen mot arbetslösheten är socialdemokratins allt annat överskuggande mål. Endast en fast politisk vilja kan fördela välståndet rättvist, eller ännu enklare uttryckt: Det är fred, det är arbete och det är solidaritet. Kongressen arbetar i en fin och klassisk 270 socialdemokratisk tradition. Tack för de besluten! Partivänner! Häromdagen läste jag en artikel i en publikation som utkommer fem-sex gånger om året. Först smålog jag lite överseende över stolligheterna som en redaktör hade staplat på varandra. Jag ska citera ett avsnitt. Men ju längre jag läste, desto obehagligare blev det. Skrattet fast- nade i halsen. Hör, så förstår ni varför. Så här stod det i artikeln: ”Högt valdeltagande är socialism. Det är något ruttet i länder med högt valdeltagande. I fria demokratiska stater känner medborgarna sig inte tvungna att rösta. Där röstar de om de är missnöjda eller har mycket bestämda idéer om hur landet bör styras.” Så rakt på sak, så tydligt talar den svenska högern i tidskriften Svensk tidskrift nr 4 år 2001. Du som är missnöjd, gå och rösta! Du som vet, gå och rösta! Ni andra stannar hemma. Det är här, just här, som den funda- mentala skiljelinjen i politiken går i synen på demokratin. Mot denna högerns elitistiska demokratisyn där en upplyst elit ska styra folket står socialdemokratins demokratisyn som bygger på allas delaktighet och ansvar för den gemensamma utvecklingen. I vårt nya partiprogram skriver vi följande: ”Demokratin måste utövas på många vägar och på flera plan. Socialdemokratin strävar efter en sam- hällelig ordning där människor som medborgare och individer kan påverka både utvecklingen i stort och samhällsarbetet i vardagen.” Partivänner! Vår samhällsmodell har sannerligen sina brister. Vi är långt ifrån nöjda, men vi kan vara stolta ändå över att ha format ett av de bästa samhällen som någonsin har funnits. Varför? Hur kan det komma sig att detta lilla land långt uppe i norr på blott hundra år har kunnat resa sig från yttersta fattigdom och armod till välstånd och välfärd? Beror det på att en elit har styrt samhället? Eller beror det på att vi har varit många som har tagit ansvar? Beror det på några få människors unika begåvning eller på människor i samverkan? Vi vet svaret på dessa frågor. Vi vet det som vi så många gånger har sagt under den här kongressen. Det duger inte med bara utveckling och tillväxt. Det duger inte heller med bara jämlikhet och rättvisa. Det enda som duger och som fungerar är både–och, både utveckling och jämlikhet, både tillväxt och rättvisa. Partivänner! Vi vet vad högern vill. De vill ha en annan samhällsmo- dell. När demokratin och politiken inte förmår att upprätthålla medbor- garrätten i form av vård, skola och omsorg, då vänder medborgarna demokratin ryggen. Det är det som vi har sett under det gångna decen- niet. Valdeltagandet har sjunkit drastiskt, från 91 till 81 procent. Denna utveckling måste brytas. I annat fall bryts vår samhällsmodell sönder. Då kommer medborgarrätt och allemansrätt i välfärden att ersättas av rike- mansrätt. Partivänner! Vi ska inte bara vinna nästa val. Vi ska fortsätta att vinna val därefter, inte för vinnandets egen skull utan för att kunna hävda vår samhällsmodell. Jag vill inte att vi vinner nästa val med ett lågt valdeltagande. Därför måste vi socialdemokrater bli bättre på att övertyga om vår politik och vår 271 ideologi. Vi har investerat tusentals kronor i mobiltelefoner, faxapparater, datorer och kopieringsapparater. Nu är det dags att också investera i det som transporteras i dessa maskiner, nämligen ord och tankar – ord som förmår att beskriva och levandegöra varför det är så viktigt med din delaktighet och ditt ansvar. Du kan inte lämna över besluten om framtiden till någon annan. Det är på dig det beror. Du gör skillnad. Låt dig inte kuvas av en elit som tror sig veta ditt bästa. Demokrati är samtal, engagemang och ansvar. Demokrati är respekt för varandra. Demokrati är du och jag tillsammans. Det har vi visat under denna partikongress. På samma sätt som vi har arbetat här, pragmatiskt, realistiskt och med stor respekt för varandra, ska vi också prägla debatten i våra kommuner och i våra fackföreningar. Låt oss gå ut och tillsammans utföra det arbetet med siktet att höja valdeltagandet i nästa års val, därför att utan människors upp- slutning i allmänna val är inte vår samhällsmodell där alla har rätt och plats möjlig att upprätthålla. Det är uppgiften. Den antar vi tillsammans. Nu ska vi ta våra väskor och åka hem – och tvätta. Ja, det är faktiskt en vardag som väntar, med ungar för en del, kaos på dagis, alla stövlar som man ska sparka sig igenom innan man kommer in, beslutsångest över vad som ska stå på middagsbordet om en halvtimme. Avfrostningen av fry- sen – glöm inte den! Den har redan väntat alldeles för länge. Det är ju till det här vi åker hem, till vardagen och till en politisk fortsättning. Vi har fått små kontaktkort. Dela ut dem. Visa att du bjuder på dig själv, att du står till förfogande, att du reste till kongressen som ombud för många andra. Visa att du blir glad om man ringer till dig och frågar: Hur är det egentligen med barnbidragen? Hur blir det med a-kassan? Hur ska vi ha det med de homosexuellas rätt att adoptera? Svara, diskutera, förklara, var tillgänglig, använd ditt kontaktkort. Och så ska vi berätta om våra värderingar, för det är ju det det handlar om. Vi ska berätta om rätten till arbete och bostad, om vår syn på rättvisan. Vi ska tala om det som spelar roll, om vad vi väljer och att vi får vad vi väljer. Ett samhälle där vi tar ansvar för varandra eller ett samhälle där vi bara tar ansvar för oss själva och våra närmaste – vilket vill vi ha? Det handlar om värderingar. Vill vi ha ett samhälle där vi bär varandras bördor eller ett samhälle där den som är stark och frisk överlåter sin börda åt den som är gammal och svag, ett samhälle med allemansrätt eller ett samhälle med rikemansrätt? Nu tar vi med oss besluten som vi har fattat här. Och väl hemma sät- ter vi i gång att göra verklighet av dem i regeringen, i riksdagen, i landsting, i kommuner, och vi lovar varandra att det som vi inte får igenom under den här mandatperioden går vi till val på och skaffar oss en majoritet i nästa val som gör att vi kan genomföra kongressens beslut. Det är vårt ömsesidiga löfte. Ensam är inte stark, det är sant. Det vet vi inom arbetarrörelsen mer än några andra. Varje individ för sig är viktig. Varje individ för sig kan 272 göra stordåd. Men det är bara tillsammans som vi varaktigt kan förändra ett samhälle. Ensam är inte stark. Det har också gällt i samarbetet med våra fackliga kamrater. Tack LO, tack Wanja och tack alla andra fackförbund och fackför- bundsordförande för er medverkan på kongressen. Det är inte bara socialdemokratins kongress. Det är lika mycket fackföreningsrörelsens kongress. Vi är två grenar på ett och samma träd. Det är en gammal bild, men den är riktig och en av de bästa som jag vet. Nu gör vi det tillsammans – kvinnoklubbarna, SSU-klubbar, Broder- skapsgrupper, hyresgästföreningar, ABF-avdelningar. Överallt finns aktiva partivänner mer eller mindre i ett läge där man direkt kan föra ut vår politik. Men vi gör det tillsammans, och vi gör det med samma goda humör som här på kongressen. Varför ska det inte kunna vara likadant hemma som det har varit här? Förstår ni? Vad var det som gjorde att vi hade så trevligt tillsammans här? Vi lyssnade på varandra och vi tog lite tid på oss, vi som är så oerhört beslutskraftiga, och några av oss är det, kanske i övermått. Det är inte så tokigt om man väntar ett tag, tänker efter lite och lyssnar. Och du som nu åker hem, ta med dig arbetsmetoden från kongressen. Skapa samma goda stämning i s-föreningen, i arbetarekommunen, i kommunstyrelsegruppen och i fullmäktigegruppen, och politiken blir inte bara bättre utan också roligare. Det är tillsammans som vi är starka, vi som tillsammans utgör arbetarrörelsen. Tack ska ni ha! Kamrater! ”Det här har jag tänkt på” har varit rubriken på många med- delanden som spritts på kongressen från ungdomarna. På en av dem såg jag att det stod: ”Varför tror ni att ni vinner valet?” Nej, vi tror inte att vi vinner valet. Vi vill vinna valet, vi tänker vinna valet och vi kan inte tänka oss en bättre utgångspunkt för det arbetet än vad vi tillsammans har ska- pat här i Västerås under denna vecka. Tack ska ni ha. Nu går vi ut med fred, arbete och solidaritet, enade i hela arbetarrörel- sen i hela Sverige. Tack för en fantastisk kongress! Nu ska vi sjunga Internationalen. Det ska bli härligt. Vi ska göra det tillsammans med Västerås kulturskola, som först gör en instrumentalisk introduktion. Därefter ska vi sjunga Internationalen. Sedan ska vi också avsluta kongressen med ett klubbslag. Nu ton och ord till Västerås kulturskola. Varsågoda! Dagordningens punkt 20 Kongressens avslutning

Göran Persson, partiordförande: Härmed förklarar jag det socialdemokratiska arbetarepartiets 34:e kongress för avslutad.

Avslutning Kongressen avslutades klockan 14.03. 273 Protokolljustering

Sekreterare Ann-Sofie Hermansson Heli Kärkkäinen Madelén Persson Marie Martinsson Birthe Nordengaard Lars Westbratt Peter Andersson Ulf Nordlinder

Ordförande Anita Modin Jörgen Linder Ulla Lindqvist Tomas Eneroth Lena Hallengren Daniel Ådin

Protokolljusterare Peter Jeppsson Stina Lindberg Elisabeth Bramfeldt Göran Persson Hans Ekström Leif Bergman Agneta Lindström-Berg Elisabeth Lassen Nils Wiik Anna-Lena Mellquist

274 Sakordsregister

Sidhänvisningen anger var sakordet förekommer första gången i debat- terna och på vilken sida besluten finns.

Adoption ...... Del 2: 140, 165. Alternativa driftsformer ...... Del 2: 105, 137. Arbetsliv ...... Del 2: 14, 25, 100, 193, 323, 339. Del 3: 6, 63. Arbetslöshet ...... Del 1: 12, 73, 160. Del 2: 87, 271, 303...... Del 3: 6, 48, 80, 134, 171. Arbetslöshetsförsäkring ...... Del 2: 128. Del 3: 68. Arbetsmarknadspolitik ...... Del 1: 88, 153. Del 2: 89. Del 3: 10, 68, 80, 160. Arbetsmiljö ...... Del 1: 139 och 159. Del 2: 92. Del 3: 7, 62, 225, 257. Arbetsrätt ...... Del 1: 78, 159, 200, 223. Del 2: 92. Del 3: 7, 49. Arbetsskadeförsäkring ...... Del 3: 51, 63. Arbetstider ...... Del 2: 113, 328. Del 3: 8, 17, 48, 216.

Barn ...... Del 1: 75, 158, 169, 178, 223. Del 2: 24, 99, 111, 137, 140, 165, 168, 204, 216, 291, 309, 324, 339. Del 3: 5, 62, 75, 108, 135, 204, 222, 268. Bioteknik ...... Del 1: 86. Bistånd ...... Del 1: 196. Del 2: 36, 85. Bostadspolitik ...... Del 1: 138, 152. Del 2: 296, 312. Del 3: 120, 173. Brottslighet ...... Del 2: 77, 305, 339.

Deltid/heltid ...... Del 1: 97, 157. Del 2: 229, 233...... Del 3: 8, 48, 70, 80, 215, 216, 225, 270. Diskriminering ...... Del 1: 72, 93, 121, 122...... Del 2: 17, 105, 137, 148, 269, 323. Del 3: 8, 62, 85, 121, 256. Djurskydd ...... Del 3: 136, 155.

Ekonomi .. Del 1: 74, 115. Del 2: 80, 137, 175. Del 3: 157, 171, 174, 250, 256. Ekonomisk brottslighet ...... Del 2: 305, 339. Energi ...... Del 3: 90, 182, 197. Europeiska unionen ...... Del 1: 158, 167, 181, 203...... Del 2: 91, 99. Del 3: 10, 15, 98.

Flyktingpolitik ...... Del 2: 68, 85, 280, 291. Forskning ...... Del 1: 78, 178. Del 2: 185, 214, 256...... Del 3: 85, 134, 182, 197, 202, 222. Friskolor ...... Del 1: 132. Del 2: 110, 172, 204. Fördelningspolitik ...... Del 1: 112, 170. Företagshälsovård ...... Del 3: 8, 50, 63, 270. Förskola ...... Del 1: 136, 168, 178. Del 3: 87, 97, 269. Förtroenderåd ...... Del 2: 11, 25, 64, 113, 128. Föräldraförsäkring ...... Del 2: 140, 165. Del 3: 32, 48. 275 Globalisering ... Del 1: 82, 196, 223. Del 2: 35, 85, 214. Del 3: 7, 101, 255. Grundskola ...... Del 1: 169, 178. Del 2: 123, 143, 174, 204. Gymnasieskola ...... Del 1: 168, 178. Del 2: 119, 123.

Handikapp ...... Del 2: 177, 270, 323. Del 3: 24, 48, 106, 108, 201, 238. Homosexuella ...... Del 1: 90, 98, 102. Del 2: 143, 165. Del 3: 9, 272. Hälso- och sjukvård ...... Del 2: 87, 137, 206, 323. Del 3: 161, 246. Högskola ...... Del 2: 147, 151, 176, 204, 282. Del 3: 29, 82, 84, 134. Infrastruktur ...... Del 1: 107, 115. Del 3: 81, 134. Integration ...... Del 2: 93, 99, 195, 270, 323. Del 3: 75. Internationella relationer …………… Del 1: 186. Del 2: 10, 55, 62, 85. Invandrare ...... Del 1: 75, 126. Del 2: 10, 150, 272, 316, 323...... Del 3: 10, 14, 71, 110, 134. IT- och televerksamhet ...... Del 3: 104, 108, 129.

Jordbruk ...... Del 3: 83, 155.

Kollektivtrafik ...... Del 2: 123. Del 3: 130, 246. Kommunala frågor ...... Del 3: 13, 80, 155, 158, 171, 248. Kommunikationer ...... Del 1: 112, 115. Del 2: 91. Del 3: 111, 134. Kompetensutveckling ...... Del 1: 78, Del 2: 224, 256. Del 3: 26, 103, 227. Konsumentpolitik ...... Del 1: 78, 104. Del 2: 233, 238, 301. Kriminalvård ...... Del 2: 326, 339. Kulturpolitik ...... Del 3: 199, 217, 222.

Livsmedel ...... Del 3: 135, 155. Läkemedel ...... Del 2. 103, 108, 256.

Mediafrågor ...... Del 3: 201, 213, 222. Medlemsavgift ...... Del 2: 12, 25. Miljö ...... Del 3: 181, 197. Missbruk ...... Del 1: 126. Del 2: 226, 256, 274, 291, 337. Mångfald ...... Del 2: 10, 93, 99, 195, 270, 323. Del 3: 75.

Näringspolitik ...... Del 3: 109, 134.

Ohälsa ...... Del 2: 208, 256. Del 3: 31, 49, 52. Organisationsfrågor ...... Del 1: 80, 83. Del 2: 7, 25.

Partiprogram ...... Del 1: 70, 223. Pensioner ...... Del 2: 258, 268. Privatiseringar ...... Del 1: 128, 152. Del 2: 127. Del 3: 56.

276 Rasism ...... Del 2: 316, Del 3: 204, 238. Rehabiliteringsförsäkring ...... Del 3: 52, 62. Regionalt inflytande ...... Del 3: 81, 84. Regionalpolitik ...... Del 3: 81, 84.

Sjukförsäkring ...... Del 2: 101, 137. Sjukvård ...... Del 2: 87, 137, 206, 323. Del 3: 161, 246. Skatter ...... Del 3: 171, 180. Skog ...... Del 3: 135, 155. Skola ...... Del 3: 85, 103. Socialförsäkring ...... Del 1: 106. Del 2: 124, 235. Del 3: 26, 163, 171. Socialtjänst ...... Del 2: 99, 165. Stadgar ...... Del 2: 7, 25 Stress ...... Del 3: 7, 62. Studiestöd ...... Del 3: 88, 103. Säkerhetspolitik ...... Del 2: 34, 55, 60, 65.

Tandvård ...... Del 2: 101, 108. Tillväxt ...... Del 3: 105, 134. Trafikfrågor ...... Del 3: 112, 134.

Utbildning ...... Del 3: 8, 62. Valutafrågor ...... Del 3: 161, 166. Vuxenutbildning ...... Del 2: 176. Del 3: 86, 103. Välfärd ...... Del 2: 109, 135.

Äldreomsorg ...... Del 2: 258, 268. Äldrepolitik ...... Del 2: 282, 312.

277 Innehållsförteckning

Anföranden Hälsningsanförande av Göran Persson, sid 5 del 1. Anförande av Zlatko Lagumdzija, sid 23 del 1. Anförande av Karl-Petter Thorwaldsson, sid 25 del 1. Anförande av Bosse Ringholm, sid 86 del 2. Anförande av Abu Ala, sid 210 del 2. Anförande av Shimon Peres, sid 213 del 2. Anförande av Gerhard Schröder, sid 98 del 3. Anförande av LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin, sid 223 del 3. Avslutningsanförande av Göran Persson, sid 260 del 3.

Punkterna 2-6, sid 28-68 del 1.

Punkt 7 Berättelser och fråga om ansvarsfrihet, sid 69 del 1.

Punkt 8 Val av partiorgan 8.1 partiordförande, sid 56 del 2. 8.2 partisekreterare, sid 57 del 2. 8.3 fem övriga ledamöter i verkställande utskottet, sid 58 del 2. 8.4 sju suppleanter i verkställande utskottet, sid 232 del 2. 8.5 26 övriga ledamöter i partistyrelsen, sid 65 del 3. 8.6 15 suppleanter i partistyrelsen, sid 214 del 3 8.7 tre revisorer, sid 66 del 3. 8.8 tre revisorssuppleanter, sid 215 del 3 8.9 fem ledamöter i programkommissionen, sid 69 del 3. 8.10 fem suppleanter i programkommissionen, sid 215 del 3.

Punkt 9 Partiprogram, sid 70 del 1. 9.1 Den demokratiska socialismen, sid 205 del 1. 9.2 Världen av i dag, sid 83 del 1. 9.3 Idéarv och samhällsanalys, sid 85 del 1. 9.4 Socialdemokratisk samhällssyn i dag, sid 94 del 1.

10. Politiska riktlinjer, sid 7 del 2. 10.1 Människan är målet - inledningskapitlet, sid 253 del 3. 10.2 Rätt att färdas väl genom livet, sid 99 del 2. 10.3 Ett Sverige där klyftorna minskar, sid 268 del 2. 10.4 Fler jobb – och ett arbete att må bra med, sid 6 del 3. 10.5 Ett Sverige i sammanhållning och utveckling, sid 81 del 3. 10.6 En trygg och hållbar ekonomi, sid 157 del 3. 10.7 En stark röst för solidaritet och fred, sid 34 del 2. 10.8 Framtiden bygger vi tillsammans, sid 7 i del 2. 278 11. Motionsbehandling – partiprogrammet (M1) Del 1: 70, 80, 85, 94, 105, 115, 116, 127, 153, 157, 159, 168, 180, 194, 204, 205.

12-18. Övrig motionsbehandling

12. Rätt att färdas väl genom livet – motioner och partistyrelsens utlåtanden över motioner som rör en politik för trygghet och välfärd (M4) Del 2: 99, 109, 139, 167, 198, 206, 223, 233, 258, 262.

13. Ett Sverige där klyftorna minskar – motioner och partistyrelsens utlåtanden som rör en politik för rättvisa (M5) Del 2: 268, 274, 292, 313, 324.

14. Fler jobb – och ett arbete att må bra med – motioner och partistyrelsens utlåtanden som rör området arbete och arbetsliv (M6) Del 3: 6, 15, 50, 68.

15. Ett Sverige i sammanhållning och utveckling – motioner och partistyrelsens utlåtanden som rör tillväxt och utveckling i hela Sverige (M7) Del 3: 81, 85, 102, 105, 109.

16. En trygg och hållbar ekonomi – motioner och partistyrelsens utlåtanden som rör ekonomisk politik och ekologisk omställ- ning (M8) Del 3: 157, 167, 171, 181.

17. En stark röst för solidaritet och fred – motioner och partistyrelsens utlåtanden som rör internationella frågor och säker- hetspolitik (M3) Del 2: 34, 64, 65, 91.

18. Framtiden bygger vi tillsammans – motioner och partistyrelsens utlåtanden som rör demokrati och vårt parti (M2) Del 3: 252.

19. Protokolljustering Del 3: 274.

20. Kongressens avslutning Del 3: 273.

279