Bilderna Av Kent 10/13/03 8:13
Bilderna av Kent 10/13/03 8:13 Volume 6 (2003) © Lars Lilliestam, 2003 Bilderna av Kent En fallstudie av musikjournalistik, autenticitet och musikmytologi Lars Lilliestam INLEDNING [1] Musik och berättande Musik är mer än bara musik. Musik är mer än det som klingar. Vi hör alltid musik genom filter av förförståelse, förväntningar, fördomar eller kunskaper. Om man vill försöka förstå vilken verkan musik har och vad den betyder för människor, måste man ta i beaktande vad människor berättar om musiken. Berättandet – vad som skrivs om musik och hur människor talar om musik – laddar musiken med föreställningar, ideologier, värden. Mening uppstår när musiken, människan och berättelserna om musiken möts. Vi tänker, talar eller läser om musik för att bearbeta och jämföra våra egna upplevelser med andras. Genom denna process skapar och utvecklar vi en inre bild av musiken och upplevelsen av den. Berättelser om musiker, musikskapare, musikverk eller låtar, gåtor och oklarheter i verks historia, uttolkningar, tragiska eller på annat sätt fascinerande och gripande levnadsöden och skandaler färgar upplevelsen av musiken. Tänk på historierna om Beethovens dövhet, skandalerna vid premiären av Stravinskijs Våroffer 1913, Bob Dylans framträdande vid Newport Folk Festival 1965, eller mysteriet kring bluessångerskan Bessie Smiths död... Kring artister och genrer spinns en samling berättelser och anekdoter (skrönor, myter, legender) av olika slag – ett narrativ. Dessa berättelser sprids i olika former (intervjuer, reportage, biografier, historiska översikter, recensioner, krönikor) i olika medier (fack- och dagspress, böcker, tv, radio, internet) och muntligen man och man emellan i ett komplicerat och näst intill oöverblickbart spel. Vissa berättelser kan vara skapade av exempelvis ett skivbolag i syfte att understryka en viss image, andra har sitt upphov bland publik, fans eller skribenter.
[Show full text]