Agrarhistoria i Västra Gtaland GÅRDAR I VÄSTERGÖTLAND - en bebyggelsehistorisk versikt Västgtagårdar - en bebyggelsehistorisk versikt

Erik Holmstrm Marie Odenbring Widmark Publikation: 2004:36

ISSN 1403-168X

ISBN 91-631-6030-7

Bebyggelsestudie och fältinventering: Erik Holmstrm (2001-2003) och Marie Odenbring Widmark (2002-2003).

Text och redaktion: Erik Holmstrm och Marie Odenbring Widmark.

Grafisk form och bearbetning av kartor: Ulla Bäckman, Länsstyrelsen i Västra Gtalands län.

Foto: Nutida fotografi er har, där inget annat anges, tagits av Eva Bjrkman, Thomas Carlquist, Margareta Hallin, Fredrik Hjelm, Erik Holmstrm, Ann-Katrin Larsson, Ulf Larsson, Karin Lundberg, Lisa Molander, Marie Odenbring Widmark, Elisabet Orebäck Krantz och Maria Sträng. Foto: VGM= Västergtlands museum, Foto: RMVG= Regionmuseum Västra Gtaland.

Fotoarbete: Ola Erikson, Regionmuseum Västra Gtaland.

Bild framsidan: Collage av västgtagårdar, Ola Erikson.

Bild baksidan: Traktor i krhuset på Nolegården, Eggby sn, Skara, Thomas Carlquist.

Arbets- och redaktionsgrupp: Erik Holmstrm, Västergtlands museum (projektledare), Marie Odenbring Widmark, Regionmuseum Västra Gtaland, Ann-Katrin Larsson, Länsstyrelsen Västra Gtaland, Thomas Carlquist, Västergtlands museum, Karin Lundberg, Regionmuseum Västra Gtaland.

Utver arbetsgruppen har fljande deltagit som referenspersoner och i seminariediskussioner: Eva Bjrkman, Mats Herklint, Lars Jacobzon, Malin Ljungstrm, Karolina von Mentzer, Länsstyrelsen Västra Gtaland; Ulf Larsson, Lisa Molander, Elisabet Orebäck Krantz, Maria Sträng, Maria Vretemark, Västergtlands museum; Lars Bergstrm, Carina Carlsson, Karl-Arne Karlsson, Anna Lindqvist, Regionmuseum Västra Gtaland; Fredrik Hjelm, Borås kommun; Ewa Thrn, Tibro museum; Elisabeth Gthberg, Vadsbo museum; Margareta Hallin, Innovatum; Lars Bergstrm, Forsviks industriminnen; Ingrid Holmberg, avdelningen fr kulturvård, Gteborgs universitet. Fastighetsägare till västgtagårdar.

Bakgrundskartor: copyright Lantmäteriet 2000/2820-0

Tryck: Rydins Tryckeri AB, Nossebro 2004

2 Frord

ästergtland tillhr de folkrikaste landskapen i Sverige och är en av landets äldsta och mest utpräglade jordbruksregioner. Här fi nns intensivt brukad slätt, Vskogrik glesbygd, långsträckta dalgångar och skärgårdar med jordbruk. Som ett självklart och omistligt inslag i det västgtska landskapet ligger bondgården med sina byggnader – ladugård, silo, smedja, magasin, boningshus och många fl er. Gårdens bebyggelse har formats av landskapets skiftande frutsättningar, jordbrukets inrikt- ning, byggnadsskickets utveckling och bondens behov. Arbetet med odlingslandskapets kultur- och naturvärden är prioriterat och inom kulturmiljvården fi nns idag ett växande behov av kad kunskap om jordbruksbe- byggelsen. Såväl det äldre odlingslandskapet som jordbrukets byggnader har alltmer hamnat i fokus fr bevarandefrågor. Odlingslandskapets värden har ställts i centrum, t.ex. genom miljstden till jordbruket, de nya miljmålen och den nya mjlighet att inrätta särskilda kulturreservat som Miljbalken erbjuder. Anskningar om bidrag fr vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse berr också i stor utsträckning den agrara bebyggelsen. Samtidigt är det endast en mycket liten andel av jordbrukets bebyggelse i Västergtland som skyddats fr framtiden som byggnadsminnen (enligt Lagen om kulturminnen, KML). Detta trots den särställning som den agrara bebyggelsen har i landskapet. Freliggande rapport är en redovisning av projektet Agrar bebyggelse med särskilda kulturvärden i Västergtland. Projektet ingår i en strre satsning på kunskapsuppbygg- nad kring det agrara landskapets historia i Västra Gtalands län. Rapporten ger en belysning av kunskapsläget kring bondgårdsbebyggelsen och är tänkt att fungera som ett underlag fr kulturmiljvården, bland annat som vägledning i prioriteringar av insatser fr bevarande, vård och information. Den inledande delen ger en versikt ver bondgårdens bebyggelsehistoria från medeltid fram till idag. Därefter presenteras 95 gårdar som tillsammans ger en god bild av jordbrukets variationsrika byggnads- tradition i Västergtland. Agrar bebyggelse med särskilda kulturvärden i Västergtland har genomfrts som ett samarbete mellan Länsstyrelsen i Västra Gtalands län, Västergtlands museum och Regionmuseum Västra Gtaland. Ett särskilt tack riktas till de många fastighetsägare som bidragit med värdefull kunskap om gårdar och bygd!

Jan-Gunnar Lindgren Länsantikvarie Länsstyrelsen i Västra Gtalands län

3 Innehåll

1. Inledning 9 Bakgrund 9 Ett av fl era kunskapsprojekt 9 Inriktning 10 Uppläggning 12

2. Västgtagårdar – en bebyggelsehistorisk versikt 13 Frhållanden fre den agrara revolutionen 13 En återblick på den medeltida bebyggelsen 17 Bebyggelsen under tidigmodern tid 1540–1750 20 Bebyggelsen och den agrara revolutionen 1750–1850 27 Frändrade bebyggelsemnster 1850–1900 30 Bebyggelseutvecklingen under 1900-talet 42

3. Västergtland – landskapsregioner och gårdar 50

Region 1. Vänerns maritima miljer 51 1. MARIESTAD BODA 1:13 Fjällagården 53 2. VÄNERSBORG KVILLEN 1:1 Kvillen 54 3. VÄNERSBORG MUNKESTEN 1:2 Munkesten 55

Region 2a hr till Dalsland och redovisas inte här Region 2b. Tunhemsslätten–Åse 56 4. TROLLHÄTTAN BÖRSLE 1:3 Västergården 57 5. VÄNERSBORG HÄRSTAD 2:3 Haregården 58 6. VÄNERSBORG HÄRSTAD 6:3 Sjgården 58 Region 2c. Kålland – Viste 60 7. LIDKÖPING ÖRSLÖSA 3:1 Backgården 61 Region 2d. Lidkpings-, Skara- och Varaslätten 62 8. LIDKÖPING RESVILLE 3:17 och 3:32 Ingemarsgården 64 9. LIDKÖPING RESVILLE 4:5 Backgårdskvarn 65 10. LIDKÖPING ÄNGSBO 3:7, 3:10 Ängsbo 66 11. SKARA HÄNDENE 1:30 Händenetorp 67 12. VARA LONG 7:1 Skogsbo 68 Region 2e. Laske – Norra Vånga 69 13. VARA ELING 2:2 Stommen 70 Region 3. Kinnekulle – Lugnås 71 14. GÖTENE KVARNTORP 1:5 Kvarntorp 73 15. GÖTENE VEDUM 1:45 Brogården 74 16. GÖTENE VEDUM 2:2 Storegården 74 17. GÖTENE ÖRNEKULLA 7:1 Nolegården 76 18. MARIESTAD DYRENÄS 1:13 77 19. SKÖVDE ATTEBO 1:1 Attebo 78

5 Region 4a. Falbygden– Billingen – Valle 79 20. FALKÖPING BOLUM 16:5 Heljesgården 82 21. FALKÖPING BORRABO 1:9 Borrabo 83 22. FALKÖPING BRUNNHEM 1:4 Mossagården 84 23. FALKÖPING DALA 4:4 Stora Vådegården 85 24. FALKÖPING LÖVBODEN 2:1 Lvboden 86 25. FALKÖPING MAKVARN 1:2 och samfäll. Madkvarn 87 26. FALKÖPING VÅRKUMLA-AXTORP 2:2 och 2:5 Lillegården 88 27. SKARA FOXERNA 8:1 Nolegården 90 28. SKARA HÅLLTORP 3:1 Hålltorp 91 29. SKARA SKÄRV 9:1 Gatebo 92 30. SKÖVDE YTTERSÖRA 11:2, 12:3 Baggården 93 31. TIDAHOLM GERUM 14:2 Bosgården 94 Region 4b. Övre Ätradalen 95 32. ULRICEHAMN HUMLA 6:2 Backgården 96 33. ULRICEHAMN ÖRSERED 1:6 Stora Örsered 97 Region 4c. Svältorna–Gäsene–Ås 98 34. HERRLJUNGA HEDE 1:3 Hede 100 35. HERRLJUNGA SKOGSBO 1:4 Skogsbo 101 36. ULRICEHAMN DÅLLEBO 1:4 Övergården 102 37. VÅRGÅRDA HOLTSÄCKRA 1:2 Holtsäckra 103 38. VÅRGÅRDA KYRKEBOL 1:7 Kyrkebol 104 39. VÅRGÅRDA LANDA 1:3 Landa stora 105 Region 5. Kåkindsslätten 106 40. SKÖVDE DJURSÄTRA 2:12 Västergården 107 41. SKÖVDE HAGELBERG 3:2 Tåstorp 108 42. SKÖVDE TÅNGATORP 1:1 Tångatorp 108 43. SKÖVDE KYRKEBOLET 1:9 Kyrkebolet 110 44. SKÖVDE VAROLA 4:6 och 4:28 Gallegården 111 45. SKÖVDE VÄRSÅS 3:1 Lillegården 112 46. TIBRO MICKELSTORP 2:2 Mickelstorp 113 Region 6. Guldkroken vid Vättern 114 47. KARLSBORG RIPANÄS 1:4 115 Region 7. Sdra Hkensås – Tidans vre dalgång 116 48. SKÖVDE LJUNGHEM 2:22 Norra Värmagården 118 49. TIDAHOLM BOGSHULT 1:6 119 Region 8. Vadsboslätten 120 50. MARIESTAD EKBY-VALLBY 2:4 och 2:2 Östergården 122 51. MARIESTAD KARLEBY 2:6 Lassegården 123 52. MARIESTAD ODENSÅKERS KLOCKARBOL 9:1 Klockarbolet 124 53. SKÖVDE STORA VÄRING 2:15 Bussagården 125 54. SKÖVDE VALLBY 2:36, 2:3 Srgården 126 55. TÖREBODA EKAGÄRDET 1:6 och 1:7 Ekagärdet 128 56. TÖREBODA GÄRDESBODA 1:9 Srgården 129 57. TÖREBODA HABOSKOGEN 4:9 Skinnarud 130 58. TÖREBODA RIKSBERG 1:2 Srgården 131 59. TÖREBODA ÄSPÄNG 2:6 och 2:7 Mellangården 132 Region 9a. Skogs- och bruksbygden i Tiveden–Vikaskogen 133 60. KARLSBORG FRÄCKESTAD 1:66 Karsjhult 135 61. KARLSBORG HAVSMON 1:20, 1:21 136

Regionerna 9b, 10a och 10b hr till Dalsland och redovisas inte här

6 Region 11a. Gta älvdal 62. LILLA EDET HÄRKLÄTTAN 1:8 Härklättan 138 63. LILLA EDET TÖSSLANDA 1:2 Skattegården 139 Region 11b. Risveden – Alefjäll – Vättlefjäll 140 64. ALINGSÅS VÄNGA 2:4 och 2:10 141 65. LERUM ÖSTAD 11:18 Lidagården 142 Region 12a. Mellbyåns och Nossans dalgångar 143 66. ALINGSÅS ERSKA 2:11 Håkansgården 144 67. ALINGSÅS ERSKA 2:12 Håkansgården 144 68. ESSUNGA ANNESTAD 2:19 Västergården 146 69. ESSUNGA ESSUNGA 4:18 Lars-Persgården 147 Region 12b. Säveåns och Lärjeåns dalgångar 148 70. ALINGSÅS TORSTÖ 1:1 St. Torst 150 71. VÅRGÅRDA HÄRENE 3:8 Nordgården 152 Region 13. Skogs- och hglandsområdet i sdra Västergtland 153 72. ALINGSÅS LÄKAREBO 1:1 Läkarebo 155 73. ALINGSÅS ÖDENÄS 2:103, 2:118 Östergården 156 74. ALINGSÅS ÖRSBRÅTEN 1:7 Örsbråten 157 75. BOLLEBYGD TORSTAD 1:7 Gustava 158 76. VÅRGÅRDA KAMPARÅS 1:3 Kamparås 159 77. VÅRGÅRDA LJUNGÅS 1:1 Ljungås 160 Region 14. Mellersta Viskadalen 161 78. MARK GINKALUNDA 6:2 Smedsgården 163 79. MARK GUNNTORP 6:1 Andersgården 164 80. MARK LUNDABO 1:3 och samfällighet Lundabo 166 81. MARK SJÖGARÅS 1:1 Sjgarås 167 Region 15. Mellersta och nedre Ätradalen 168 82. BORÅS DANNIKE 1:18 Längberget 170 83. SVENLJUNGA FLENSTORP 1:8 Skattegården 171 84. SVENLJUNGA KLEVEN 1:72 Klevs gästgivargård 172 85. SVENLJUNGA KÄRRSGÄRDE 1:6 Kärrsgärde 173 86. SVENLJUNGA LÄGGARED 2:3 Nilsagården 174 87. SVENLJUNGA REDSLARED 1:4 Nedergården 176 88. TRANEMO BJÖRDAL 1:3 Övregården 177 89. ULRICEHAMN GUNNARSBO 2:5 och 2:9 Nolgården 178 90. ULRICEHAMN MARBÄCK 20:3 Bäckagården 179 Region 16. Hglandsområdet i sydstra Västergtland 180 91. TRANEMO GÖLINGSTORP 2:3 Norrgården 182 92. TRANEMO GÖLINGSTORP 5:1 och 1:8 Näbbagården 184 93. TRANEMO MALSBO 1:1 Gamla bygget 186 94. TRANEMO MOSSEBO 1:22 och 1:7 Mossebo Stom 187 95. TRANEMO SNARÅS 1:4 Åsvedjan 188

4. Projekt Agrar bebyggelse med särskilda kulturvärden i Västergtland 189

5. Arkiv- och litteraturfrteckning 199

6. Register ver beskrivna gårdar 204

7 1 Vänerns maritima miljer 9a Skogs- och bruksbygden i Tiveden-Vikaskogen 3 8 Kinnekulle- Vadsboslätten Lugnås 2c Kålland- 2d Viste 5 Lidkpings-Skara- 2b Kåkindsslätten 6 Varaslätten Tunhemsslätten 4a Guldkroken Falbygden- vid Vättern 12a 2e Billingen-Valle 7 Mellbyåns och Laske- Nossans dalgångar Sdra Hkensås- 11a Norra Vånga Tidans Övre dalgång Gta Älvdal 11b Risveden-Alefjäll- 4c Vättlefjäll Svältorna- 12b Gäsene-Ås 4b Säveåns och Övre Lärjeåns dalgångar Ätradalen 13 Skogs och hglandsområdet i sdra Västergtland

15 Mellersta och nedre Ätradalen 14 16 Mellersta Hglandet Viskadalen i sydstra Västergtland

Landskapshistorisk regionindelning Se vidare sid 12

8 1. Inledning

Bakgrund Västergtland är ett av de folkrikaste landskapen i land och Länsstyrelsen Västra Gtaland. Det har Sverige och det näst strsta till ytan av landskapen genomfrts i etapper, sammanlagt ca 7 månader, i Gtaland. Det är en av landets äldsta och mest fr.o.m. våren 2001 t.o.m. sommaren 2003. utpräglade jordbruksregioner. Landskapet innehål- Projektet har tillkommit på initiativ av Ann- ler starkt skiftande naturfrutsättningar och har Katrin Larsson, Länsstyrelsen Västra Gtaland. haft stora lokala variationer i odlingstraditionerna. Projektet har administrerats från Västergtlands Detta har satt prägel på både jordbrukets inrikt- museum med Erik Holmstrm som projektledare ning och bebyggelsens utformning. och Regionmuseum Västra Gtaland under ledning Utmärkande fr det västgtska landskapet är t.ex. av Marie Odenbring Widmark. I seminariediskus- tätbebyggda slätt- och dalbygder, som även idag är sion och kompletterande fältarbete har aktivt aktiva jordbruksbygder. Mycket särpräglade är de medverkat fl era antikvarier, handläggare och f.d. tidigt befolkade, mycket brdiga kambrosilurbyg- byggnadsinventerare som är verksamma inom kul- derna kring de märkliga platåbergen. En helt annan turmiljvården i Västra Gtaland. sida av landskapet uppvisar de stora, glesbebyggda Kontakt och dialog med fl er än hundra fastig- skogshglanden, där mycket av jordbruket avveck- hetsägare har på ett mycket positivt sätt bidragit till lats under det senaste halvseklet. I stark kontrast att frankra projektet som ett västgtskt samarbets- till slättbygd och skogsbygd står vattenlandskapen projekt. kring de stora sjarna Vänern och Vättern. Här do- minerar skärgårdar och mycket långsträckta insj- kuster som präglats av sjnära blandnäringar som Ett av fl era kunskapsprojekt ofta har varit viktigare än jordbruket. Ett fortlpande samarbete har bedrivits med två Jordbrukets bebyggelse utgr en starkt domine- andra samtidigt pågående kunskaps- och infor- rande del av byggnadsbeståndet i det västgtska mationsprojekt som i hg grad berr jordbruks- landskapet. Inom kulturmiljvården fi nns idag ett bebyggelsen och odlingslandskapet. Det ena avser växande behov av kad kunskap om jordbruksbe- framtagande av Agrarhistorisk landskapsversikt byggelsens kulturvärden. Såväl det äldre odlings- fr Västra Gtalands län – Västergtland och landskapet som jordbrukets byggnader har alltmer Dalsland. Landskapsprojektet och det agrara be- hamnat i fokus fr bevarandefrågor. Odlingsland- byggelseprojektet har delvis stora gemensamma skapets värden har ställts i centrum, t.ex. genom berringspunkter. Detta har mjliggjort ett effek- miljstden till jordbruket, de nya miljmålen och tivt utbyte av kunskap och att fl era arbetsinsatser den nya mjlighet att inrätta särskilda kulturreser- har kunnat samordnas. Exempelvis har den bebyg- vat som Miljbalken erbjuder. gelsehistoriska versikten till stor del kunnat gras Anskningar om bidrag fr vård av kulturhis- gemensam fr båda projekten. toriskt värdefull bebyggelse berr i mycket stor ut- Det andra projektet har varit Bondens hus – En sträckning den agrara bebyggelsen. Efterfrågan på skrift om lantbrukets äldre ekonomibyggnader i bidragen är mycket hg och prioriteringarna kräver Västra Gtaland. Syftet med Bondens hus är att frbättrad kunskap och information. Vad gäller fokusera på det hotade kulturarv som jordbrukets byggnadsminnen är det endast en mycket liten ekonomibyggnader utgr. Här ges historiska ver- andel av jordbrukets bebyggelse som skyddats fr sikter vad gäller byggnadsskick och användning. framtiden som byggnadsminnen (enligt Lagen om Vidare presenteras ett antal goda exempel på da- kulturminnen, KML). Detta trots den särställning gens verksamhet, användning och återanvändning som den agrara bebyggelsen har i Västergtland. av äldre ekonomibyggnader på gårdar i Bohuslän, Det är mot den bakgrunden som en bebyggelse- Dalsland och Västergtland. Berrda fastighetsä- studie av västgtagårdar har utfrts i projektet gare berättar om hur man ser på hus och hävd. Agrar bebyggelse med särskilda kulturvärden i Inom Västra Gtalands län i vrigt har en lik- Västergtland. I denna rapport presenteras resul- nande studie av gårdar i Bohuslän genomfrts tatet. Projektet är ett samarbetsprojekt mellan Väs- 2002–2003. Även ett projekt om Dalslandsgårdar tergtlands museum, Regionmuseum Västra Gta- och gårdar kring Gteborg planeras.

9 Samtalet mellan gårds- ägare och inventerare har berikat invente- ringen. Många gårdsä- gare besitter stora kunskaper om gårdens och hembygdens histo- ria. En av dem var nu framlidne Gustaf Pet- tersson som var ägare till Lassegården i Kar- leby, Leksbergs sn. Gustaf Pettersson och Erik Holmstrm sam- språkar på bygatan i Karleby, sommaren 2001.

Inriktning minst idag. Avgränsningen har utfrts på historiska Rapporten är i frsta hand tänkt att fungera som och bebyggelsehistoriska grunder.

• ett underlag fr handläggning inom kulturmilj- Med bondgård avses här en jordbruksenhet som vården. har utgjort en egen bebyggelseenhet där bebyggel- sen inte har hgreståndskaraktär och där husens • information/kunskapsfrmedling om de stora kulturhistoriska värden som är frknippade med utformning inte har reglerats genom frordningar. den agrara bebyggelsen. Bondgårdar i denna mening har under 1800-

• en versiktlig belysning av kunskapsläget om agrar och 1900-talen varit utmärkande fr stora delar av bebyggelse. Bland annat kan den ge vägledning i Västergtland. Avgränsningen innebär således att prioriteringar av kunskapsuppbyggande insatser. varken herrgårdar, stora frläggargårdar, militära boställen, civila boställen (t.ex. prästgårdar) eller torpställen ingår i studien. Bebyggelsestudien utgrs av en omfattande inven- Jordbrukslandskapet Västergtland har en stor tering av västgtagårdar, kompletterad med en be- rikedom på välbevarad agrar bebyggelse. Ur kultur- byggelsehistorisk bakgrundsversikt. Inventeringen historisk synpunkt har urvalet av gårdar riktats in av bondgårdar har utfrts 2001– 2003. Som det på att hitta särskilt goda exempel på västgtagår- huvudsakliga underlaget fr inventeringen har an- dar. Ett begränsat antal av gårdarna är av sådant vänts de kommuntäckande kulturhistoriska bygg- synnerligen hgt kulturhistoriskt värde att de br nadsinventeringar som länsmuseerna utfrt under bli fremål fr utredning om eventuell byggnads- tidsperioden 1969–2000. Kommuninventeringarna minnesfrklaring. har genomgåtts och ett grovt urval av gårdar har gjorts. Därefter har en uppfljande, versiktlig Vid urvalet av gårdar har särskild tonvikt lagts på fältinventering genomfrts. Urvalet av gårdar har • representativitet, med en god geografi sk (regional) sedan sållats fram i två etapper. Efter ett slutligt och bebyggelsehistorisk spridning i Västergtlands urval av 95 gårdar har utskick av projektinforma- olika delar. Även olika tidsskeden är viktiga att tion, samt text till gårdsbeskrivningen, sänts ut spegla. till fastighetsägare fr kännedom och eventuella • kontinuitet, som återspeglar gårdens verksamhet synpunkter. Utskicket har på det hela taget fått en samt byggnadernas användning under en längre mycket positiv respons. tidsperiod. Geografi skt består inventeringsområdet av hu- • hela gårdsmiljer. vuddelen av landskapet Västergtland, frånsett G- • välbevarade och välhållna mangårds- och ekonomi- teborgsområdet och de till grannlänen verfl yttade byggnader. socknarna och kommunerna i nordost, ster och • bibehållen disposition av gårdsmiljn. T.ex. byggna- sder. Inventeringsområdet, som omfattar 28 kom- ders indelning i mangård och fägård, samt arronde- muner, är stort till ytan och är delvis mycket tätbe- ring med tomt, trädgård, brukningsvägar etc. byggt. Det består av västgtadelen av f.d. Älvsborgs • bibehållen kontakt med odlingslandskapet. Om- län samt den huvudsakliga del av f.d. Skaraborgs län givande marker skall vara hävdade även om gården som sedan 1999 ingår i Västra Gtalands län. inte längre har något aktivt jordbruk, vilket åtskil- Bondgård är inte något entydigt begrepp, allra liga gårdar inte längre har.

10

Västra Gtalands län. Huvuddelen av landskapet Västergtland har ingått i gårdsinventeringen.

Gullspång

Mariestad

Treboda Karlsborg Gtene

Lidkping nersborg Skvde Tibro

Grästorp Skara Hjo Troll- Essunga Vara hättan Lilla Falkping Tidaholm

Herrljunga Vårgårda Ale Alingsås

Lerum Borås Bolle- Ulricehamn bygd

Tranemo Mark Svenljunga

Nutida häradsindelning (inventeringsområdet).

Vadsbo

Kinne

Kålland Kinne- fjärding Åse Valle Kåkind Skåning Väne Viste Barne Gudhem

Flundre Laske Vilske Bjärke Vartofta

Frkind Ale Gäsene Kulling

Redväg Vättle Ås Veden

Bollebygd

Mark

Kind

11 Uppläggning Bebyggelsestudien har sammanställts till denna rap- port. Inledningen ger en kort bakgrund till projek- tet Agrar bebyggelse med särskilda kulturvärden. Därefter fljer en bebyggelsehistorisk versikt av det västgtska inventeringsområdet. Översikten är 1 Vänerns maritima avsedd att fungera som en bakgrund till presenta- miljer 9a tionen av bondgårdar. Den är baserad på befi ntligt Skogs- och kunskapsläge. bruksbygden i Tiveden-Vikaskogen Det tredje avsnittet är rapportens mest omfat- 3 8 tande del. Här presenteras versiktligt 95 väst- Kinnekulle- Vadsboslätten gtagårdar med kulturhistoriskt värdefull Lugnås bebyggelse. Presentationen av 2c Kålland- 2d gårdarna är upplagd efter den Viste 5 Lidkpings-Skara- 2b Kåkindsslätten 6 agrarhistoriska landskapsversik- Varaslätten Tunhemsslätten 4a Guldkroken tens frslag till landskapshistorisk Falbygden- vid Vättern 12a regionindelning fr Västergtland 2e Billingen-Valle 7 Mellbyåns och Laske- Nossans dalgångar Sdra Hkensås- och Dalsland. Här måste fram- 11a Norra Vånga Tidans Övre dalgång hållas att landskapsversiktens Gta Älvdal mycket versiktliga regionfrslag 11b Risveden-Alefjäll- 4c har anpassats till en kartbild Vättlefjäll Svältorna- med hgre detaljeringsgrad. 12b Gäsene-Ås 4b Vissa gränsdragningar har Säveåns och Övre Lärjeåns dalgångar Ätradalen därfr modifi erats något med avseende på bebyggelsen. 13 Skogs och hglandsområdet De olika regionerna presente- i sdra Västergtland ras med den numrering/beteckning 15 som de har i landskapsversikten. Mellersta och Landskapshistorisk region- (Vissa nummer ”fattas” här, men de nedre Ätradalen indelning. Denna fljer 14 16 Agrarhistorisk landskaps- Mellersta regionerna ligger alltså i Dalsland). Hglandet versikt 2002, vissa gräns- Viskadalen i sydstra dragningar har dock Inledningsvis beskrivs varje region Västergtland kortfattat i text och med karta. Detta är modifierats något avseende bebyggelsen. tänkt att fungera som ett agrarhistoriskt OBS: att regionerna 2a, 9b, och geografi skt ramverk till gårdarna. Inom varje 10a och b saknas här beror region redovisas gårdsobjekten i bokstavsordning på att de ligger i Dalsland. efter kommun/fastighetsbeteckning. Varje gård har frsetts med ett lpande redovisningsnummer som Beskrivningen av gården inleds med ”grn återfi nns på kartan. textruta” som innehåller en mycket versiktlig Presentationen av gårdar är grundad på de mål sammanfattning av gården ur kulturhistorisk syn- och kriterier som legat till grund fr inventeringens punkt. Denna karaktärisering ger i sig även en kort genomfrande. Fr varje gårdsobjekt ges uppgifter motivering till varfr gården uppmärksammats i om fastighetsbeteckning samt kommun- och socken- studien. Övrig text innehåller kortfattade histo- tillhrighet. Vidare anges det nummer som gården riska uppgifter samt en versiktlig beskrivning av har i museernas kulturhistoriska inventeringar av gårdens omgivning, bebyggelsemnster och bygg- bebyggelsen. (Med några enstaka undantag har nader. gårdarna verlag tidigare blivit uppmärksammade I rapportens fjärde avsnitt redovisas det agrara i kommuninventeringarna). Eftersom gården är bebyggelseprojektet mer utfrligt. Redovisningen uppmärksammad av kulturhistoriska skäl har även inleds med presentation av mål, inriktning, upp- noterats andra kulturmiljaspekter som berr går- läggning och avgränsning. Metoden och de olika den. Exempelvis om gården ingår i en utvärderad källkategorier som använts kommenteras kortfat- kulturmilj och/eller innefattas av område som upp- tat. Därefter grs en summering med några refl ex- märksammats i samband med länsutredningarna om ioner kring inventeringsprojektets genomfrande odlingslandskapets natur- och kulturvärden. I hän- och resultat. Rapporten avslutas med arkiv- och delse att objektet ligger inom område av riksintresse litteraturfrteckning, fljt av ett register med de fr kulturmiljvård eller naturvård omnämns detta. gårdar som uppmärksammats.

12 2. VÄSTGÖTAGÅRDAR – en bebyggelsehistorisk versikt

Fljande versikt bygger i stora drag på bebyggelse- Jordbruket var organiserat i inägomark och historiken i Agrarhistorisk Landskapsversikt Väs- utmark. I inägomarken fanns gärden med åker tra Gtalands län – Västergtland och Dalsland och äng; den sistnämnda var slåttermark som gav (2003). Den har även kompletterats med allmänna vinterfoder åt djuren. På den samfällda utmarken, agrarhistoriska bakgrundsdata. Den västgtska som även innefattade skogen, betade djuren. Här jordbrukstraditionen är mångtusenårig och dagens togs byggnadstimmer, ved och hägnadsmaterial i jordbruk är således en del i ett mycket långt histo- mån av tillgång. En hägnad skilde inägorna från riskt frlopp. Historiken uppehåller sig dock främst utmarken. Denna hägnad var en viktig och stor vid de senaste tre århundradena som idag går tydli- investering. Frhållandena kring denna hägnad och gast att uppfatta i odlingslandskapet. andra angelägenheter i byn reglerades av byalaget. En mycket viktig gräns i tiden utgrs av de ske- Gården var enskilt ägd, så även inägorna, men enden som brukar kallas den agrara revolutionen formerna fr hävd och brukande var i regel gemen- och som bildat frutsättning fr industrialiseringen samma angelägenheter. och därmed också fr vår egen tid. Den agrara re- volutionen är en sammanfattande benämning på de omvälvande frändringar som präglade jordbruket och landsbygdens samhälle i Västeuropa under 1700- och 1800-talen. Somliga forskare anser att den agrara revolutionen fortfarande pågår. Fr att frstå bebyggelsen som vi mter den vid 2000-talets brjan grs emellertid en återblick på äldre frhållanden fr.o.m. medeltid och fram till idag. Historiken tar utgångspunkt i markanvänd- ning, odlingslandskap och bebyggelsemnster i stora drag som frhållandena var från medeltidens brjan till in i den agrara revolutionens tidiga skede under 1700-talets senare del.

Frhållanden fre den agrara revolutionen Jordnaturer, marker och odlingssystem Ägofrhållandena har varierat inom landskapet. De självägande bndernas gårdar benämndes skat- tehemman medan de gårdar som tillhrde kyrkan och kronan/staten benämndes kyrkohemman respektive kronohemman. I samband med reforma- tionen vertog kronan kyrkans jordinnehav. Kro- ”Detta Tunhem låg såsom et jordiskt Paradis … Prästgår- nobonden arrenderade kronans gård. På 1200-talet den, som war den wakraste ibland alla jag sedt, låg här infrdes det världsliga frälset som lade grunden invid roten af Hunnebärg…” skrev Linné när han passerade till framväxten av adeln och dess privilegier. Det Västra Tunhem på sin Västgtaresa 1746. Kartan visar präst- gårdens inägomarker 1793. Kyrkan syns uppe till hger. innebar från brjan att stormän som hade råd att Grnt markerar äng och rosa åker. Djuren fick ta sig upp gra rusttjänst i det svenska frsvaret blev frälsta på Hunneberg i ster fr att beta. Ägoavmätning Lmv O (befriade) från de stående skatterna. Gårdar som 208–68:1. ingick i deras jordinnehav kallades frälsegårdar. Frälsebnder kallades då de underlydande bnder Olika odlingssystem har tillämpats. Ensäde be- som brukade och bebodde dessa gårdar och som drevs inom i stort sett hela sdra Västergtland, var en slags arrendatorer. Adelsmannens huvud- nedre Gta älvdalen och på västra Falbygden. Åker gård kallades sätesgård eller säteri. och äng låg här i regel inom samma gärde. Här var

13 länge starkt animalieproducerande områden och Västgtabyarna har haft en äldre, mer oregelbun- fodermarkerna var mycket betydelsefulla. Ängen den prägel. kunde uppta en mycket stor yta av inägorna. Inte Ensamgårdar, små gårdsgrupper och småbyar sällan låg ensädesbyns gårdar mer lst och utbrett har framfr allt kännetecknat skogsbygderna i norr grupperade på en stor byplats. och sder. Inslag av ensamgårdar och småbyar Under medeltiden infrdes system med rotering/ frekom dock även i jordbruksbygderna. växtfljd med en regelbunden träda där en del av Landskapet har haft fl era olika bymnster och åkermarken fi ck ”vila” och fungera som betesmark. detta har påverkats av en rad faktorer. Exempelvis Främst i nordvästra Västergtlands slättbygder be- kan nämnas klimatfrhållanden, terrängläge i fr- drevs tvåsäde; d.v.s. att halva åkerarealen besåddes hållande till hgsta kustlinjen och den odlingsbara och den andra låg i träda. Tresäde, med ett ytterli- jorden samt om det genomfrts planmässiga reg- gare utvecklat rotationssystem, bedrevs främst på leringar. Bebyggelsen i områden som ligger under stra Falbygden, i Billingsbygden, vid Kinnekulle hgsta kustlinjen är i regel lokaliserad till impe- samt i norra och nordstra Västergtland. De stora diment såsom moränbackar och låga bergknallar tresädesbyarna var ofta mer tätbebyggda med går- ovanfr den odlingsbara jorden. Det ger ett karak- darna samlade på bytomten. täristiskt mnster åt t.ex. Gta älvs och Säveåns dalgångar samt åt typiska slättområden som Vads- boslätten. Ovanfr hgsta kustlinjen ligger den odlingsbara marken även i hjdlägena. Här hittar man byar i krn- och lidlägen, gärna i frostfria sydväst- och sydstsluttningar. Exempel på detta är drumlinen i Ödenäs i Alingsås kommun. Falbygdens hgslätt uppvisar under äldre tid ett mycket ovanligt bebyggelsemnster som liknar frhållandena i Skånes och Danmarks kambrosi- lurområden, men inte återfi nns någon annanstans i landet. Hgslätten ligger i kambrosilurbygd ovanfr hgsta kustlinjen. Här är byarna lokalise- rade till den källrika vergången mellan hgslät- tens kalkstensklev och den lägre alunskiffernivån. Byarna kan även ligga i ett s.k. däldläge i en vat- tenfrande sänka på hgslätten. Karaktäristiskt är verhuvudtaget att bebyggelsen ligger lågt i terrängen, med en klart konkav bytopografi och att åkerjorden ligger på kalkstenslagret ovanfr byn. En mer detaljerad studie av bebyggelsemnstret vid 1600-talets mitt har gjorts av Gunnar Lindgren. Bebyggelseläget är enligt honom beroende av fr- hållandet till bl.a. hgsta kustlinjen, kalkgrunden och jordarterna. Äldre etnologisk forskning brukar skilja på I slättbygden i de västra delarna av gamla Skaraborgs län bedrevs tvåsäde. Gemensamma lsningar fr bete och klungbyar, platsbyar och radbyar. Alla byformerna stängsling skapade här ett speciellt, ofta mycket långsträckt frekommer i Västergtland. Klungbyar känne- bebyggelsemnster, knutet till hägnadernas sträckning i tecknas av att gårdarna ligger i en eller fl era oregel- landskapet. Håle och Täng nuv. Grästorps kn under 1700-talet. Efter Hglin 1994. bundna grupper. De har formats genom anpassning till terrängens beskaffenhet eller lokalisering till Bymnster och gårdsformer ett vägskäl. Klungbyar i olika storlek är sannolikt I slutet av 1700-talet präglades Västergtland fort- den vanligaste byformen i Västergtland. Bebyg- farande i stor utsträckning av byar. Särskilt på gelsebilden är även vanlig i byar som utvecklats ur Falbygden kunde de vara mycket stora med ver 20 en ensamgård. En inte ovanlig freteelse i centrala hemman i byn. Storbyar med 10–20 hemman har Västergtland, exempelvis i slättbygderna kring även frekommit i fl era andra av landskapets stora Lidan och längs Nossan, är tvådelade klungbyar. jordbruksbygder. I västgtabyarna har mycket sällan Bebyggelsen ligger då i två geografi skt skilda tillämpats den systematiska reglering med solskifte klungor, men har ändå betraktats som en enda by- som präglar t.ex. byar i sdra och stra Sverige. enhet. Bland många exempel på detta kan nämnas

14 Centrala delen av 1737 års karta ver Gullereds kyrkbys inägor, Ulricehamn. Gårdarna ligger grupperade kring bytån som står i frbindelse med utmarken i ster. Streckade partier visar åkermarken och prickade slåttermarken. Åker- och ängsgärdet är kringgärdat av en trägärdsgård. Sder Hjällsnäs by i Stora Lundby sn i Lerum vid 1800-talets brjan. och norr härom breder vidsträckta ängsgärden ut sig (ej De 12 gårdarna ligger oregelbundet grupperade kring byvä- med i kartbilden). Öster om ån finns några särhägnade gen. Kartverlägg RMVG. Lmv O 162–14:1. beteshagar. Efter Sigurd Erixon 1945.

I Karleby by på Falbygden ligger gårdarna sedan gammalt på en lång rad utmed kanten av kalkstenskleven, ovanfr den stora Åslesänkan. Foto: VGM.

Fre 1800-talets omvälvande skiftesreformer låg bybebyg- gelsen vanligen samlad. Byn kunde vara långsträckt, eller uppsplittrad på fl era lägen, eller samlad i en klunga eller (dock sällsynt i Västergtland) geometriskt reglerad på sina tomtplatser. Torps by i Hyssna i Mark 1894, året innan laga skifte genomfrdes. Foto: S. Welin. RMVG.

15 Karaktäristisk västsvensk gård med ladugård i vinkel och tydligt avskild mangård. Denna gård har även en stenmurs- omgärdad trädgård. Mysten, Hemsj sn, Alingsås. Foto: Kulturfoto i Fristad.

Eggvena vid Nossan, Östad vid Mjrn, Råda på p.g.a. en allmänt långsträckt form som givits av att Kålland samt Hasslsa på slätten nära Lidkping. de ligger utmed en väg, längs en drumlin eller ut- Platsbyar kan närmast ses som en variant av med bergskanten i en dalgång. Välkända är t.ex. klungbyn. Här avses byar där bebyggelsen lokali- Karlebylånga på Falbygden och Bjrsäter i Vadsbo. serats kring en ppen byplats som kallas tå. Tån Typiska drumlinbyar återfi nns bl.a. i Ätradalen utgjorde i princip en fl ik av den gemensamma med Länghems kyrkby som ett fi nt exempel. I två- utmarken och var i egenskap av byns vattentäkt sädesområdena i västra Skaraborg skapade gemen- vanligen en fuktig plats, oftast byns lägsta punkt. samma lsningar fr bete och stängsling en spe- Den var ursprungligen byns uppsamlingsplats och ciell, ofta långsträckt bebyggelsebild, knuten till vattningsställe fr kreaturen. Vid tån brjade den hägnadernas sträckning i landskapet. Många av ofta mycket långa fädrev/fägata som frband tån de byar som man idag uppfattar som radbyar har med utmarken och här samlades vanligen djuren in dock fått sin utsträckta form frst i samband med fr natten. Särskilt ensädesbyarna på västra Falbyg- laga skifte; t.ex. Gillstad i Kållands härad. den hade extremt stora tåplatser; ca 30–35 hektar. Etnologen och bebyggelseforskaren Sigurd Erixon Detta verstiger vida t.o.m. de strsta danska by- delade in de svenska gårdstyperna i sex olika grup- platserna. Till tån hänvisades de obesuttna bybor- per. Den s.k. västsvenska gårdsformen är mer nas bebyggelse under 1700- och 1800-talen. Den oregelbunden och har alltid mangård och fägård utpräglade platsbyn var mycket vanlig i centrala åtskilda, även om åtskillnaden kan vara mer eller Västergtland, ovanfr hgsta kustlinjen, särskilt mindre tydlig. I Västergtland har byggnaderna på Falbygden och i vre Ätradalen. Bytån har dock ofta en placering anpassad till terrängen och byns varit ett levande begrepp på många håll i landskapet. vriga bebyggelse. Man brukar framhålla en ten- Radbyar i dess strikta bemärkelse, d.v.s. med dens till vinkel- och/eller parallellställda längor. geometriskt reglerade tomter, är sällsynta i länet I trängre dalgångar kan byggnaderna stundom men några exempel fi nns bl.a. i Vänebygden. Ex- ligga på rad. Ofta utnyttjas vägen som gräns mel- empelvis hade Hullsj i Gärdhem och Gäddebäck lan mangård och fägård. Särskilt i skogs- och dal- i Västra Tunhem geometriskt utlagda tomter samt gångsbygder, men även vissa slättbygder, har man åkertegarna frdelade enligt ett sent tillkommet ofta utnyttjat topografi n fr att markera skillnaden solskifte (1770-tal). Många byar kallas radbyar mellan man- och fägård. Boningshuset ligger alltid

16 närmast skogskanten i sluttningens vre del med gande gick ner och en mängd gårdar blev ”lediga”. ekonomibyggnaderna längre ner, närmare odlings- I krisens spår fljde social oro och bondeuppror marken. men efterhand också framväxten av en starkare Enstaka belägg fr fyrlängad gårdsform fi nns i bondeklass. länet. Mjligen kan man ana att den sydskandi- naviska formen med kringbyggd gård brjade till- Arkeologiska underskningar lämpas även längre upp längs Västkusten under sen I Västergtland fi nns ett frhållandevis magert medeltid. I sdra Bohuslän samt i sdra delarna av arkeologiskt material från landsbygden, frånsett Marks härad fi nns ännu bevarade exempel på kring- befästa gårdar/borgar samt kyrkor och kloster. I byggda gårdar. På Bjrsjås vid Vättlefjäll utanfr vrigt har endast enstaka kyrkbyar blivit fremål Gteborg har en fyrlängad gård, från tidigt 1700- fr arkeologiska insatser. Det är således ett klent tal, med sammanbyggda ekonomilängor grävts ut. I arkeologiskt material med ojämn geografi sk sprid- Brunsbo äng utanfr Skara fi nns fem huslämningar ning som ligger till grund fr bilden av den medel- från 1400-talet som tillsammans bildar en kvadra- tida bondgårdsbebyggelsen. tisk gårdsform efter sydskandinaviskt mnster. Kring Kinneviken av Vänern har en del bytomter underskts arkeologiskt, exempelvis i Husaby, Rå- da och Saleby. Vid Råda medeltida kyrka påträffa- En återblick på den des ett 22 meter långt bostadshus från 1100-talet, medeltida bebyggelsen troligen byggt i skiftesverk och innehållande bostad Kunskapen om det medeltida och tidigmoderna och troligen en verkstadsdel. Fyra mindre hus med byggandet är ytterst knapphändig. Fr att kunna nedsänkt golvyta, s.k. grophus, var troligen små presentera några drag i byggnadsskicket måste verkstadslokaler/frråd. Skiftesverkshuset efter- olika källtyper användas. Det gäller såväl ämnes- träddes omkring 1200-talet av en byggnad uppfrd mässigt (t.ex. arkeologi, äldre etnologisk forskning, på träsyll, lagd på syllstenar. Det rika fyndmateria- ekonomisk historia) som med geografi sk spridning let visar att byggnaden var ett huvudhus på en stor- (bl.a. medeltida brev och lagstiftning från olika de- mansgård, vars inbyggare hade handelskontakter lar av Sverige). med strre områden, precis som städernas borgare. De frsta århundradena efter år 1000 – d.v.s. Även bytomten i Berghems kyrkby i Viskadalen in- tidig medeltid – är några av de mest omvälvande rymmer fl era byggnadslämningar från i huvudsak i vår historia. Då brjade staden, kyrkan, kronan perioden yngre järnålder–1300-tal. Här fanns bl.a. och även byarna anta en form som vi i stora drag spår av olika stolpburna hus och grophus. fortfarande kan sknja. En fastare social skiktning De västgtska spåren från hg- och senmedeltid framträdde efterhand som det kyrkliga och världs- är inte lika markanta. Särskilt är 1400- och 1500- liga frälset etablerades. I Västergtland tillkom fl e- talen påfallande anonyma. Ett tydligt drag inom ra medeltida sätesgårdar, särskilt i centralbygderna de västsvenska byarna är dock att det skedde viss längs Vänern samt på Falbygden och i Ätradalen. frfl yttning av bebyggelsen inom bytomten under Jordbruket utvecklades starkt under denna 1200- och 1300-talen. Detta har bl. a. satts i sam- period; bl.a. med nyodling och tekniska landvin- band med en omstrukturering av åkermarken. Det ningar. Exempelvis kan nämnas vattenkvarnen, kan i vissa fall hänga samman med att huvudgår- den järnskodda spaden som mjliggjorde dikning, dar bildades. den längre plogbillen och plogen med vändskiva (i delar av Västergtland) vilket frbättrade jordbear- betningen etc. Byns organisation och frhållandet inägomark/utmark utkristalliserades på det sätt som i stort sett kom att bestå fram till 1700-talets mitt. Bykollektivets roll stärktes under perioden men också det individuella ägandet. Kanske kan också de frändringar i byggnadsskicket som skedde vid denna tid relateras till de många andra frändringar som pågick. Efter detta expansiva tidsskede vidtog en period av tillbakagång och stagnation – kallad den sen- medeltida agrarkrisen – med digerdden som utl- sande faktor vid 1300-talets mitt. Krisen medfrde Frslag till rekonstruktion av det 22 meter långa skiftesverks- en stor deläggelse av gårdar, produktion och byg- huset i Råda på Kålland. Teckning: Ulla Skld VGM.

17 På Odensåkers Klockarebol, Odensåkers sn, Mariestad, fi nns ekonomibyggnader från 1700-talet som ger en samlad bild av de viktigaste äldre byggnadsteknikerna i Väster- gtland: skiftesverk (hger) och knuttimring (vänster). Dessutom syns på bilden taktäckning med såväl strå som torv. Foto: VGM.

Byggnadsteknik och materialval Hustyper Även om det byggdes i skiftesverk i Västergtland Tre hus återkommer ständigt i medeltida hand- fr ca 1000 år sedan har byggnadssättet troligen lingar: stugan, sädesladan och fähuset. Ett genom- varit i bruk långt tidigare. I städerna Skara och snittligt gårdstun kunde dock inrymma ca sex Ldse användes det rikligt på medeltiden. Bl.a. hus. Ett par gårdar av denna typ fi nns lämningar fi nns exempel på stall i skiftesverk med bås i fl ät- efter i Brunsbo äng utanfr Skara, där de legat verk. Även stavteknik, d.v.s. stående väggfyllnad, lst grupperade utmed fägatan. Åtminstone under tycks ha tillämpats fram till 1200-talets slut. Där- hgmedeltid fanns ett väl differentierat bestånd efter dominerade den liggande väggfyllnaden. av ekonomibyggnader på landsbygden. Medeltida Knuttimring är allmänt känt från sen järnålder– källor talar om lador, sädesbodar, visthus, nthus, tidig medeltid och det äldsta västgtska fyndet är hästhus, fårhus och klnor (torkhus) vid sidan om från Ldse (1200-tal). Timringstekniken har satts bostadshusen med stuga och härbärge. Kanske kan i samband med ett frändrat bostadsskick. Troli- man under senmedeltiden urskilja en fortsatt upp- gen hade nu varje gård ett bostadshus med eldstad delning och specialisering av husens funktioner, samt ett antal mindre ekonomibyggnader. Detta med logen som en särskild del av ladan där man ersatte de tidigare mångfunktionella långhusen och trskade. Trskgolv av hårt stampad lera byttes innebar också ett nytt levnadsmnster, där djurens mot golv av trä. Belägg fi nns i Västergtland från närhet och värme byttes mot renare luft och färre 1300-talet. Loggolvet måste läggas med tiljorna fl ugor. Långhuset i Råda antyder dock att ver- hårt sammanpressade med kilar så att inte sädes- gången från långhus till separata mindre byggnader kornen trycktes ner genom golvspringorna. skedde stegvis under en längre period.

Ryggåsstuga från Gäsene härad med enkelstugans planlsning. Vid bortre gaveln skymtar ett tillbyggt bodutrymme. Skogsbo, Norra Säms sn, Herrljunga. Foto: VGM.

18 Enkelstugan är en av de mest ålderdomliga stugtyper vi känner till. Även enkla enrums- och tvårumsstugor har frekommit, men deras ålder och utbredning är i nuläget outredda. Man antar att den timrade enkelstugan – ett stugrum med en frstuga med avdelad kammare – utvecklats under medeltiden. Arkeologiska fynd från Skara och Ldse antyder att enkelstugan kan ha byggts så tidigt som 1100–1200-tal. Idag är det endast i enstaka senmedeltida borganläggningar, såsom Torpa stenhus i Kind, som man kan ana den tidiga enkelstugans planlsning. En annan ålderdomlig stugtyp är hgloftsstugan eller det sydgtiska huset. Den består av en låg timrad ryggåsstuga med en eller två hgre gavel- bodar på var sida, ibland uppfrda i skiftesverk. Ursprungligen utgjorde de skilda byggnadskrop- Bevarade hgloftsstugor år 1986. par, vilka sedan sammanfogats till en lång länga. (Efter Nordstrm 1986) Hustypens utbredningsområde svarar mot de gamla kuststädernas marknadsområde och huset har troligen även byggts som boningshus i staden. Området med känd frekomst sträcker sig i ett diagonalt bälte från Blekinge i sydost upp till sdra Västergtland – sdra Bohuslän, men kan ha gått upp i Norge. I Västergtland har stugtypen haft strst utbredning i Marks härad men frekommer ända upp till Gäsenebygden. I vissa områden har hgloftsstugan sannolikt varit den mest allmänna hos bnderna. Intressant att notera är att det i den Yngre Västgtalagen (1200-tal) redogrs fr att prästen måste ha stuga och bakhärbärge. Fram- och bakhärbärge är en benämning som används fr hgloftsstugans gavelbodar.

Enkelstuga. Ritning: RMVG.

Hgloftsstugan har medeltida ursprung. I vissa områden har Uppmätning av den s.k. Kilastugan, Horred sn, Mark. stugtypen sannolikt varit den mest allmänna hos bnderna Fre fl yttningen till nuvarande plats lär Kilastugan ha haft om man går några hundra år bakåt i tiden. Under 1800-talet dubbla loft samt dessutom varit hopbyggd med ladugården. återfinns dock hgloftsstugan främst på torp och smågårdar. Efter fl ytten fr mer än tvåhundra år sedan återuppfrdes Hgloftsstuga i Torps by, Hyssna sn, Mark. aldrig ”bakhäbbaret”. Foto: S. Welin 1894. VGM. Uppmätning: B.G. 1948, Nordiska Museets arkiv.

19 Bebyggelsen under gtland har haft åtskilliga prästgårdar p.g.a. den tidigmodern tid 1540–1750 stora mängden socknar. Prästgårdarnas bebyggelse Gustav Vasas regim innebar en stark statsmakt kom även långt fram i tiden att styras av centrala med effektiv administration. En kraftig nyodling frordningar, men har i stor utsträckning fljt trak- ägde rum, direkt understdd genom skattefrihet åt tens byggnadsskick. nyodlare. Kronan gjorde anspråk på all mark som Fortfarande under 1500-talet betecknade ”torp” inte byarna direkt ägde, t.ex. vissa stora allmän- ett nybygge, oftast på utmark. Nybygget blev seder- ningsskogar. Ofta var det på dessa utmarker som mera skattlagt som en självständig jordbruksenhet. nyetablering av gårdar ägde rum. Antalet gårdar Under 1600-talets starka koncentration av jordin- frdubblades i landet under perioden 1570–1620. nehavet till adeln anlades fl era säteritorp på fräl- Tekniska frbättringar inom jordbruket medfrde sejorden. På säteritorpen var brukaren skyldig att en kad avkastning. Genom svedjebruk och bete utfra dagsverken på huvudgården. Under 1700-ta- ppnades utmarkerna upp allt mer fr jordbruk let lät fl era godsherrar omvandla sina underlydande och boskapssktsel. Gränslandskapet Västergt- frälsegårdar till dagsverkstorp. Anläggandet av land var under 1500- och 1600-talen fl era gånger torpställen på skattejord var däremot länge fr- svårt drabbat under krigen mot Danmark-Norge; knippat med hårda restriktioner. t.ex. 1566, 1612 och 1676. Under 1600-talets stormaktstid verutnyttjades Bndernas bostadshus rikets uppbyggda tillgångar. Krigshären till krigen Kunskapen om bndernas bebyggelse är fortfaran- på kontinenten bestod till stor del av utskrivna de bristfällig när det gäller tiden från medeltidens bnder. Kostnader betalades med kapital, t.ex. slut till in på 1700-talet. Som manbyggnader har stora jorddonationer till adeln, vilket på sikt mins- man uppfrt hgloftsstugor och enkelstugor, men kade statens skatteintäkter intill konkursens brant. även andra stugtyper synes ha tillkommit. Utmarkerna utnyttjades hårt fr bl.a. tillverkning Framkammarstugan är i princip en enkelstuga som av råvaror såsom tjära, pottaska och kol främst fr fått en eller två kammare tillbyggda på bortsidan militära ändamål och export. Sädesodlingen stag- av stugrummet. Den har varit mycket vanlig i nerade under århundradet samtidigt som befolk- strre delen av Västergtland. Man räknar med att ningen kade. Mot slutet av 1600-talet var Sverige framkammarstugans nordliga gräns går från Kal- tvunget att importera spannmål. mar i ster via Vimmerby, Gränna, Hjo, Tiveden, Under 1700-talet inleddes den fas som senare Åmål till Strmstad. Den s.k. framkammaren, som kommit att kallas den agrara revolutionen. Bl.a. också kunde vara delad i två, var i äldre tid främst kom då bnderna att etablera sig som den statsbä- avsedd fr frvaring och saknade eldstad. rande gruppen. Bidragande orsaker inledningsvis En annan av de traditionella hustyperna är var reduktionen 1681, som i praktiken var ett fr- parstugan. Parstugan liknar enkelstugan, men har statligande av strre delen av adelns egendomar, ytterligare ett stugrum av samma storlek på andra samt utvecklingen av indelningsverket. Reduk- tionen innebar också att skatten låstes fast vid en bestämd nivå. Med infl ation och stigande total- produktion kom skatternas andel av produktionen därmed att minska. Detta gav ett verskott som kom bnderna till godo och som dessa återinveste- rade i jordbruket. Trots nyodlingar fortsatte dock Sverige att importera spannmål under hela 1700- talet. Under 1600-talet, fram till reduktionen, anlade adeln en mängd säterier i landskapet, varav många var små och fi ck kort varaktighet. Samtidigt byggde den nya hgadeln moderna påkostade herresäten på sina sätesgårdar. Ofta frblev dock herrgårds- bebyggelsen länge ganska anspråksls. Fr kungs- gårdar och fr de militära boställena utarbetades centrala mnsterritningar fr.o.m. sent 1600-tal. Framkammarstuga från Tunarp, Eriksbergs sn i Gäsene. Boställena var jordbruksenheter som beboddes av Denna stuga har dessutom en vidbyggd bod till vänster om frstugan vilket inte var ovanligt i trakten. Stugan från militärer, präster och kronans civila ämbetsmän Tunarp återfi nns numera på friluftsmuseet i Ramnaparken, och avlnades med gårdens avkastning. Väster- Borås. Uppmätt 1910 av E. G. Karlgren.

20 Boningshuset innehll stugrum och till det kamrar och bodar. Som gemensam nämnare kan sägas att huset innehll boende och frvaring (t.ex. spann- mål, matvaror och textilier). Seden att frvara spannmål på boningshusets vind har tolkats som en utveckling av traditionen med bodar hopbyggda med boningshuset. I Västergtland är detta främst frknippat med hglofts- och långloftsstugorna i Sjuhäradsbygden. En fråga som knappast alls är uppmärksammad är hur bebyggelsen varit organiserad på hemman Bondefamiljen är samlad framfr boningshuset, som att med fler än en brukarfamilj. Att fl era gårdsbrukare dma av bl.a. sitt symmetriska yttre med dubbla skorstenar inom samma släkt brukat ett odelat hemman har kan vara en parstuga. Lvåsen, Bäcks sn, Treboda. Foto: Erik Rud, troligen 1900-talets brjan. VGM. varit vanligt. Storskiftesmaterialet kan här ge vissa upplysningar: mangården på dessa hemman tycks ofta ha bestått av fl era bostadshus. De kan anting- en vara helt fristående eller också sitta ihop som tvillingstugor eller som långa, ihopbyggda bostads- längor. En särpräglad form av länga med två bostä- der i en byggnad, en slags tvillingstuga, kan bl.a. kopplas till stråket Kåkindsslätten – Falbygden – Ätradalen. Grundtypen består av två samman- byggda, spegelvända enkelstugor. Lilla Alebäcken i Varola (1600- eller 1700-tal) och Storegården i Parstuga. Suntak (1813) är två av ytterst få bevarade exempel Ritning: RMVG. idag. Det tycks även kunna vara fråga om fren- ingar av fl er stugtyper: Sexdrega hembygdsgård sidan av frstuga och kammare. Äldre belägg visar består av två sammanbyggda framkammarstugor att denna s.k. anderstuga saknade eldstad och an- (ca 1600-tal). vändes fr frvaring. Av t.ex. dombcker framgår att parstugan var en vanlig bostadsform fr bn- Ekonomibyggnader derna och prästerna redan på 1500-talet. Under I västgtsk byggnadstradition märks tidigt en 1600-talet blev den allmän på herrgårdar och civila tendens till sammanbyggning av de olika ekono- boställen. 1734 års Byggninga Balk säger att går- midelarna. Av ålder har det varit vanligt att logen dar av storleken ett halvt och ett helt hemman br med sädeslada och foderlada sammanbyggts med ha gäststuga. Parstugan frekommer i hela Väs- fähuset och stallet till en enda länga eller vinkel- tergtland men vi vet frhållandevis lite om dess byggnad, ibland under ett gemensamt tak. På min- utbredning på bondgårdarna i äldre tid. dre gårdar kunde till och med boningshuset ingå i Oavsett vilken stugtyp som boningshuset var, så enheten. Detta levde kvar längst på vissa småstäl- har man i Västergtland byggt på ett sammanläg- len och torp åtminstone på Falbygden och i sdra gande, additativt sätt med uppradade rum i längor. Mark.

1902 var bygdeforskaren Sven Lampa i den lilla Falbygdsbyn Gunnestorp, i Falkpings stra landsfrsamling, och gjorde en dokumentation. Planen visar byns gårdar som alla låg kvar på den gamla byplatsen. Flera hade boningshus (mrka fyrkanter) hopbyggda med ladugården (ljusa fyrkanter). Uppmätning av den längsta gården (D) redovisas också verst i bild. Efter Lampa 1908.

21 Att bygga samman olika funktioner frefaller ha varit vanligt i skiftesverksladugårdarna. Ladugårdar helt i skiftesverk har frekommit i framfr allt i västra Skaraborg och även på Falbygden. Annars har skiftesverket främst använts i lada/loge medan fähusen knuttimrats. Ett karaktäristiskt drag i de delar av Västergt- land där man uteslutande byggt i timmer, var ladu- gårdar som hade en s.k. parloge. Den hgre log- byggnaden, med logkista och lador, var då centralt placerad samt hade en lägre tillbyggnad vid vardera gaveln, vanligen innehållande stall eller fähus. Dessa var då timrade, ofta med egna väggar mot ladugårdsgaveln, och saknade skulle. I Västergtland frekommer att man på olika sätt kat ekonomibyggnadernas volym genom sidoutvidgningar utmed husets långsidor. Denna Skiftesverksladugårdar/heltimrade ladugårdar tradition kan mjligen fras tillbaka på byggnads- Områden där ladugårdar i skiftesverk skicket i våra medeltida städer och byar där utrym- (helt eller delvis) observerats met var begränsat. Sigurd Erixon ansåg att logar Frekommer många med sådana sidoutbyggnader var något speciellt fr Frekommer flera Västsverige. Men även fähus har dessa utvidgningar Frekommer och det är således ladugården som helhet som har Områden med i nuläget oklar utbredning utvidgats på detta sätt. Områden där heltimrade ladugårdar observerats Utvidgningarna kallas utskott (utskov) och Frekommer skunk. Utskott är vanligt frekommande i logar Kartan visar dels användning av skiftesverk i ladugårdar, och lador i skiftesverk. En sidoutbyggnad utmed dels heltimring av ladugårdar. Främst bygger kartan på in- venteringar (1969-2000) och observationer i fält. Kartbilden långsidan fl yttar ut ytterväggen. Den gamla väg- är schematisk och gr ej anspråk på att vara komplett. gen innanfr kan vara bibehållen eller borttagen så att endast en ”stolprad” fi nns kvar. Utrymmet kan alltså antingen komma att ingå i ladans volym eller bli ett eget utrymme som t.ex. utnyttjats som vedbod eller annat frvaringsutrymme. Man kan också se att logens utvidgning även fortsätter utan- fr fähuset så att fädelen kommer att framstå som ett timrat rum i rummet. I Dalsland har utbyggna- derna kallats ”skäckor” och i Bohuslän ”skyggor”. Belägg fr sådana fi nns från 1600-talet och framåt. Utskott frekommer även på senare tiders ladugår- dar i stolpverk.

Ladugårdar med skunke och utskott

Område där ladugårdar med skunke varit vanliga Område där flera ladugårdar med utskott på skullen observerats

I nuläget oklar utbredning

I nuläget ej känd frekomst Timrat skullutskott på Ginkalunda Smedsgården, Kinna sn i Kartan bygger främst på inventeringar (1969-2000) samt Mark. Ladugården som är från 1830-talet br vara en av de fältobservationer. Kartbilden är inte komplett. Huvud- äldsta i bruk varande ladugårdarna i Västergtland. dragen i geografisk frekomst br dock framträda. Foto: VGM.

22 På Brevikshults hä- radsallmänning sder om Vårgårda fi nns en av landskapets äldsta bevarade ladugårdar, ”Kajsas ladugård” daterad 1823. Den har en fr området karak- täristisk skunk, d.v.s. sidoutbyggnader som tillsammans med ett tak bildar ett ppet utrymme framfr log- porten och ingången till fähuset. Öpp- ningen som bildas har givits en välvd form. Foto: RMVG.

Skunk (eller skunke) är en freteelse som frekom- Sigurd Erixon frekommer inte stolpboden alls i mer framfr allt i landskapets sdra och sydvästra Skaraborg. Några enstaka har dock uppmärksam- delar. Begreppet skunk har en lite mångtydig tolk- mats på senare tid i Vadsbo och Vartofta härader. ning. En defi nition är att den helt enkelt består av Loftbodar är tvåvåningsbodar, där vervåning- ett utskjutande tak på husets långsida. Det kan en nås från antingen en ppen gång (svalgång) bäras upp av stolpar. Men det tycks också kunna eller en inbyggd gång. Huvudsakligen fi nns tre vara ett timrat skullutskott som kallas skunk, ett kategorier av loftbodar; de som har svalgång på utskjutande slutet loft. Dessa frekommer såväl vervåningen, de som har ett slutet utskott (utkrag- ovanfr logen som ovanfr fähusen. I kombination ning) på vervåningen och de som har en helt rak med ovan nämnda sidoutbyggnader bildar de ett framvägg. De båda sistnämnda bodtyperna har ppet utrymme med tak framfr logporten eller inte utvändiga stegar eller trappor utan vervå- ingången till fähuset. Öppningen som bildas kan ha ningen nås från bodens insida. Bottenvåningen om- givits en välvd form. Det hela kan ge intryck av att fattade ofta visthusbod, mjlbod och redskapsbod. portarna är indragna. I trakterna kring Bollebygd Loftets utrymmen kunde ibland användas som sov- och Alingsås frefaller det vara hela detta utrymme rum sommartid, annars som frvaringsrum. I lite som brukar benämnas skunk. senare tid kunde loftboden ibland även inrymma Fram till 1800-talets mitt var fähusen i allmän- gårdens brygghus. Loftrummen kunde frses med het små och låga och hade en knapphändig inred- eldstad och spis. ning och minimalt med ljusinsläpp. Kreaturen stod vanligen uppbundna mot en eller ett par ytterväg- gar. Utfodringen kunde ske i krubba, eller i enklare fall direkt på jordgolvet i båset, vilket kan ha varit det vanliga längre tillbaka i tiden. I de skogsrika trakterna i nordstra Västergt- land kan man iaktta hur infl uenser från ett mer nordligt byggnadsskick gr sig gällande. Detta kanske främst avspeglar sig i ett system med färre längor och fl er separata mindre ekonomihus. Här har t.ex. funnits timrade parlogar som legat fr sig. Stolpbodar (ofta kallade härbren) karaktäriseras framfr allt av att timmerstommen inte vilar direkt på en markbunden stengrund. Syllramen bärs upp antingen av stolpar eller ramverk av trä eller av I Gäsene härad står denna ektimrade loftbod, troligen byggd i brjan av 1800-talet. Loftboden är en ålderdomlig kragstolpar av sten. I Västsverige är stolpboden byggnadstyp som numera är ytterst sällsynt. Ljunga, Ods sn, karaktäristisk endast fr norra Dalsland. Enligt Herrljunga. Foto: RMVG.

23 Linet bråkas efter att frst ha torkats i den bakomliggande linbastun. Norrkvarn, Lyrestads sn, Vadsbo, vid 1900-talets brjan. Foto: Erik Rud, VGM.

I Västergtland är det främst i skogs- och rand- bygder som man återfinner de fåtaliga loftbodar som bevarats till vår tid. Merparten är troligen från 1700-talet eller tidigt 1800-tal. I regel är loftbo- darna timrade, men i kambrosilurbygderna fi nns något enstaka exempel på att bottenvåningen är murad av sten. Klnan användes fr malttorkning och linbastun fr lintorkning. Detta är två ålderdomliga typer av ekonomibyggnader som numera är mycket säll- synta. Byggnaderna är knuttimrade och inrymmer ugnskomplex med torkningsanordningar. Linbas- tur fi nns främst bevarade i sdra och stra Sjuhä- radsbygden, där de också kanske varit mer vanligt frekommande. Bevarade klnor är mycket ovan- liga. Troligen hade inte varje gård en egen klna eller linbasta. Exempelvis i Läggareds by i Ätra- dalen samsades fl era gårdar om en enda byggnad. Den välbevarade klnan på Nilsagården i Läggared är en kombinerad klna och linbasta.

Loftbodar, klna/linbastu m.fl . En lsning med enkla stensatta lingropar i backen är inte ovanlig i Västra Gtaland. Deras ålder är Loftbod oklar, men troligt är att de ersätter linbastun under Klna eller linbastu 1800-talet. Lingropar frekommer i hela landska- Stolpbod pet, dock mer frekvent i centrala och västra Väster- Kartan visar objekt som antingen redovisats i inventeringar gtland. Dialektala benämningar på lingropar är (1969-2000) eller som versiktligt observerats i fält. brtehla och hrgrav.

24 Ängslador har troligen använts sedan mycket lång tid tillbaka i områden med vidsträckta foder- marker t.ex. i skogsbygderna. När det var långt till hemgården byggdes särskilda lador ute i slåtter- ängar och mader där vinterfodret frvarades. Även särskilda lvlador fr lvtäkten kunde frekomma. Fodret transporterades sedan hem i omgångar under vintern. Om fodermarkernas byggnader i Västergtland är kunskapen än så länge ganska begränsad. Ängsladorna har idag så gott som frsvunnit ur det västsvenska odlingslandskapet. Troligen återstår endast några enstaka bevarade exemplar idag; främst i Tiveden – Vikaskogen, bl.a. i Gullebolet i Undenäs, samt i Mark. Den lilla smedjan på Brsle Västergården ligger på karaktä- Gårds- eller bysmedjan har ofta p.g.a. brandfaran ristiskt sätt en bit från den vriga gårdsbebyggelsen. Väne- en lite avsides placering i frhållande till gårdens/ Åsaka sn, Trollhättan. Foto: VGM. byns vriga byggnader. Fre skiftena har det troligen varit vanligare med en gemensam smedja. Antalet gårdssmedjor kan ha kat i samband med skiftesut- fl yttningen och den kande användningen av järn under 1800-talet. Från 1700-tal och tidigt 1800-tal fi nns troligen endast enstaka smedjor bevarade i Västergtland. Äldre smedjor är timrade, men under 1800-talets senare del byggdes de allt mer i stolp- verk. Någon gång är de byggda av sten, de lite yngre även av lersten. Byggnaden karaktäriseras av små fnster. Det var viktigt att inte fr mycket dagsljus fll in och frsvårade arbetet, eftersom järnets olika nyanser måste framträda tydligt i smidesprocessen.

Byggnadsteknik och materialval Västergtland kan sägas vara ett vergångsområde En ofta anspråksls men viktig uthusbyggnad på gården när det gäller byggnadsteknik och material. Här var dasset eller avträdet. Många gånger var detta hopbyggt med ladugården eller något annat uthus. Det kunde också mts knuttimringsteknik och skiftesverk – barrträd vara fristående som detta lilla knuttimrade dass från 1700- och lvträd – på ett delvis oväntat sätt. talet. Ekebo, Otterstad sn på Kållands. Foto: VGM. Skiftesverket är hgfrekvent i Västergtland och har satt stark prägel på stora delar av landskapet. Längst i sder har tekniken tydliga inslag av ek och visar samhrighet med det halländska skiftesverket. Knuttimring frekommer i varierande mån ver hela landskapet. Det har dock varit dominerande i de områden där skiftesverket frekommit mer spar- samt. Främst gäller detta i norr och nordst (norra Vadsboslätten, Tiveden – Hkensås) samt troligen i centrum av Sjuhäradsbygden i sder. Knuttimringen kopplas vanligen ihop med barrskogen. Traditionellt hr skiftesverk och ekvirke samman. Skiftesverk har framfr allt använts i ekonomibygg- nader. Enligt äldre utsago skall det även använts i bostadshus på landsbygden men i nuläget fi nns inga kända bevarade sådana hus i landskapet. Skiftesver- ket i Västergtland har bevarat många ålderdomliga drag. I bygderna kring Kålland och sydväst därom, Skiftesverk har använts under lång tid i centrala Väster- gtland, inte minst på Falbygden. Stora Vådegården i Dala samt sder om Vara och kring Hunneberg, hittar sn är en välbevarad gårdsbildning från 1800-talet med man en tradition från det äldre skiftesverket som ladugård delvis byggd i skiftesverk. Foto: VGM.

25 skapades med ekens hjälp. Från Larv fi nns belägg fr en ladugård byggd helt i ek, vilken antas vara från 1600-talet (troligen ej bevarad). Redan under medeltid brjade det frekomma restriktioner kring användandet av ek och 1539 frbjd Gustav Vasa allmogen att utnyttja eken. Mjligen är detta en av orsakerna till att man i Västergtland mer och mer brjade använda fur till skiftesverksbyggnaderna. Kanske inträffade denna vergång så tidigt som på 1500-talet. Mjligen byggdes redan under 1700- talet det mesta av skiftesverket i fur. Om man nu byggt skiftesverkshus i fur så har Framkammarstuga från Gäsene härad, timrad i ek. Taket är ett halmtak med halva takfallet belagt med torv. Huset som man i centrala Västergtland å andra sidan timrat kallas Sklvenestugan var tidigare manbyggnad på Moss- bostadshus i ek. Trakten kring kronoallmänningen landa Östergården i Sklvene sn, Herrljunga. Foto: RMVG. Edsveden, på gränsen mellan gamla Skaraborgs och Älvsborgs län, är bekant fr sin rikedom på timmerhus, slog sten inte igenom allmänt i bostads- ek. I dess omgivningar, från Sdra Härene i väster byggandet. På bondgårdarna är det framfr allt i till Falbygden i ster, fi nns några mycket låga, ål- kambrosilurbygderna Kinnekulle och Falbygden, derdomliga framkammarstugor timrade i ekplank som manbyggnader av lokal kalksten eller sandsten bevarade. Exempel på detta är bl.a. Humlaledet i någon mån frekommit. Endast några få äldre i Norra Vånga och Sklvenestugan. Ekplankorna stenhus fi nns bevarade och inte mycket är känt om kan vara upp till 50 cm breda och till de låga väg- stenhusens utformning och i vilken omfattning de garna kanske det bara behvdes tre plank. Linné byggdes. noterade när han var i trakten under sin ”Västgta- Framkammarstugan på Borgatorp i Dala och resa” 1746 att ”Alla husen på orten, äro byggda av parstugan på Ledsgården i Kungslena, båda på eketrä i brist på annat träslag”. Falbygden, är exempel på hur man byggt med sten i I dessa trakter fi ck bnderna infr häradsrätten bottenvåningen. Båda har påbyggnader av timmer. framställa nskemål om att ta ek till reparationer Åldern är osäker, men Borgatorp har ansetts kunna och eventuella nybyggnadsbehov. Man blev sedan härstamma från perioden senmedeltid till 1600-tal tilldelad ek efter utsyning, men då oftast bland och Ledsgården kanske från efter en brand 1672. de dåliga ekar som kronan ändå inte hade något Några enstaka ännu befi ntliga herrgårdsbyggnader bruk fr. Från 1830-talet släppte kronan sitt grepp av sten hänfrs (ibland med lite svävande datering) och bnderna kunde lsa ut den ek som växte på till 1500-tal i sina äldsta delar. Ett tiotal stugor av det egna hemmanet. Ek användes allmänt som sten lär ha funnits i Dala på 1780-talet. I Kungs- byggnadsvirke intill 1840-talet då det ersattes med lena by fanns vid 1800-talets brjan fl era man- främst furutimmer. Fur lämpade sig bättre fr de byggnader byggda helt eller delvis av sten. Även strre och hgre hus som då kom i bruk. ladugårdar, uthus och magasin av kalksten och i Halmtak och torvtak är gamla typer av taktäck- någon mån sandsten har i äldre tid byggts i någon ning på västgtagårdarna. Halm som taktäcknings- utsträckning i kambrosilurbygderna. material frutsatte en mer omfattande rågodling. I centrala Västergtland och ner i Sjuhäradsbygden har en egenartad mellanform varit vanlig på bo- stadshusen. Taket täcktes med halm, men på mer- parten av takfallet lades torv på halmen. Den tradi- tionella bilden är näver som underlag fr torven, men här har man istället använt halm. Kanske fi nns frklaringen i brist på näver i dessa trakter som ti- digt var skvlade på skog. Taken kallades halmtak trots torvbeläggningen. Frutom värmehållningen var torvens huvudsakliga uppgift att skydda halmen från antändning av kringfl ygande gnistor. I Västergtland har inte bostadshus av sten byggts Framkammarstugan på Borgatorp i Dala på Falbygden är i någon strre utsträckning av allmogen. Trots sta- byggd med bottenvåning av sten och senare påbyggd med en låg vervåning av timmer. Åldern är osäker, men stenhu- tens frsk under 1700-talet att spara på skogen, set har ansetts kunna härstamma från perioden senmedeltid genom att propagera fr stenhus som alternativ till till 1600-tal. Foto: VGM.

26 Bebyggelsen och den agrara revolutionen 1750–1850 Agrara revolutionen som växte fram under denna tid är en stor brytningstid vad gäller t.ex. ägan- defrhållanden, samhällsliv, växtodling, odlings- system, jordbrukets redskaputveckling etc. Under 1800-talet utvecklades även kommunikationerna och industrialiseringen brjade ta form på fl era håll. Ett stort steg mot en omvandling av jordbruket inleddes i och med storskiftet vid 1700-talets mitt. Syftet var bl.a. att motverka ägosplittringen och samla åkermarken i strre och mer rationella skiften. Storskiftet blev dock inte så radikalt och innebar sällan utfl yttning av bebyggelsen. Med enskiftet vid 1800-talets ingång (1805 i Skaraborg, 1807 i vrigt) lades dock frutsättningar fr mer radikala jordre- former. Enskiftet syftade bl.a. till att samla gårdens alla ägor i ett skifte i anslutning till gårdsläget. Till omvälvningen av landsbygden bidrog folk- kningen som var allmän såväl i Sverige som i Västeuropa. Mellan 1750 och 1850 mer än fr- dubblades befolkningsantalet i stora delar av Västergtland. Särskilt växte det icke jordägande – obesuttna – befolkningsskiktet med dagsverkstor- pare och backstugusittare. Effekterna på bebyggel- semnstret kan bl.a. avläsas i att mängden torp och backstugor tredubblades i den centrala slättbygden. Här återspeglas sannolikt jordbrukets omvandling med ett växande behov av daglnearbetare t.ex. i nyodlingsverksamheten i de stora jordbruksbyg- derna. I skogsbygden frdubblades antalet torp och Ett viktigt syfte med 1700- och 1800-talens skiftesresformer backstugor under denna tid. Backstugsittarna hade var att motverka ägosplittringen och samla gårdarnas ägor ingen jord att bruka, men kunde ibland ha en liten i mer rationella skiften. Storskifteskarta ver Rommele länga med t.ex. svinkätte, hnshus och bodar. Under kyrkby sder om Trollhättan 1777. I mitten syns kyrkan och bebyggelsen som ligger på en långsträckt hjd i landskapet. 1700-talet frlades vanligen backstugorna till byns Runt om breder inägomarken ut sig. Grn färg markerar tå eller allmänning som var samfällt ägd och kunde slåtteräng och ljusa pasteller markerar åkrar. bli mycket tätbebyggd. Åsle tå på Falbygden är idag Lmv O 140–11:4. landets i särklass strsta område med bevarade kompromiss mellan hgloftsstugan och en nskan backstugor. om att bygga hus i 1 1/2 eller två plan. Stugtypen Särpräglade är de många frläggargårdar i fram- innebär att den låga ryggåsstugan mellan de båda fr allt Marks härad, vilka uppfrs under 1800- fl ankerande bodarna byggs på till samma hjd som talets frsta del och mitt. Frläggargårdarna, som bodarna. Övervåningen användes till frvaring. utvecklades kring den textila frlagsverksamheten, Rummen på vervåningen hade inte full genom- har sitt ursprung i traktens speciella proto-industri. gång utan nåddes via två olika trappor i bottenvå- De kom att stå fr den nya tidens intåg – en slags ningen. borgerliga herrgårdar, närmast att jämfra med Dubbelkammarstugan skiljer sig från parstu- städernas kpmannagårdar. gan i det att anderstugan motsvaras av två mindre kamrar. Stugtypen brukar kallas smålandsstuga Bndernas bebyggelse 1750–1850 p.g.a. frekomsten där, men den har även byggts i Mellan ca 1750 och 1850 skedde fl era frändringar sydstra Västergtland, framfr allt i Kinds härad. inom allmogens byggnadsskick. En allmän ten- Tvåvåningsstugor byggdes i någon mån redan dens i delar av Västergtland var att bygga hgre vid mitten av 1700-talet, exempelvis i Alingsåstrak- bostadshus. Nya byggnadstyper, såsom långlofts- tens skogsbygder. De byggdes dock inte med full stugan och dubbelkammarstugan, brjade uppfras vre våningshjd. Byggandet av tvåvåningshus kom på 1700-talet. Långloftsstugan kan ses som en i vrigt att koncentreras till tidsperioden 1800–70.

27 Framfr allt är det de traditionella stugtyperna, såsom framkammarstugor och parstugor, som fr- ses med en vervåning (se nedan). Under tidsperioden kan en allmän standardhj- ning av bostaden observeras. Bruket att ha eldstad frsedd med skorsten brjade få genomslag under 1700-talet. Eldstäderna fi ck då vanligen en place- ring vid stugans bakre vägg. Takfnstren ersattes med väggfnster. Bruket att ha takfnster tycks ha drjt sig kvar i Västsverige då både Kalm och Linné noterade detta som ålderdomligt vid sina resor i Västergtland 1742 respektive 1746. I samband Långloftsstuga i Kalvshult, Sätila sn i Mark, uppfrd 1858 med eldstadens och fnsterplaceringens frändring i två fulla våningar. Notera de fr trakten karaktäristiska nyckelhålsfrstukvistarna. Foto: RMVG. brjade det bli vanligare med innertak i stugan. En annan frändring som nådde Västergtland är det separata kket – den s.k. gtiska kksplace- ringen. Detta innebär att kksfunktionen frlades till kammaren bakom frstugan. Frändringen slog igenom i Sjuhäradsbygden i brjan av 1800-talet. I Västsverige frekom både den gamla och den nya kksplaceringen parallellt. Troligen kan man fr- knippa det särskilda kket med utvecklingen av en- kelstugan till det som brukar benämnas enkelstuga med sidokammare och långkk. Hustypen dk upp i brjan av 1800-talet, eventuellt redan under 1700-talets senare del. Den är mycket dominerande Framkammarstugan i Edshult, Hemsj sn, tillhr den ålder- domliga, tidiga typ av stugor i Alingsåstrakten som redan i hela centrala Västergtland. Stugtypen frekom- under 1700-talet frses med en andra våning. Foto: VGM. mer liksom vriga hustyper i varianter med två våningar under 1800-talet. Ett uttryck fr en rikt utvecklad hantverkstradi- tion och kanske också fr ekonomisk och social status är de säregna frstukvistarna – kallade bislag eller sknkar – som fi nns i Sjuhäradsbygden. Deras ursprung är oklart, men de kan mjligen ha en medeltida bakgrund. Flera fi nns bevarade från Konsolfrstukvist med välvt tak på Kamparås, Skogsbygdens sn tidigt 1800-tal. Kvistarna frekommer som konsol- i Vårgårda. Typen frekommer frstukvistar och nyckelhålssknkar, varav de sist- kanske särskilt i trakterna kring Bollebygd och de sdra delarna nämnda är vanligast i Mark. Rikliga lokala särdrag av Vårgårda och Alingsås kom- fi nns i utformningen. muner. Foto: VGM.

Enkelstugan med sidokammare frekommer i fl era varianter. Exterirt kan dessa hus ha stora likheter med parstugor. Karaktäristiskt är dock det frskjutna kammarfnstret på kortsidan. När en kammare frlades vid sidan av frstugan fi ck det bakomliggande kket ofta en långsträckt form. Märtamossen, Timmersdala sn, Skvde. Uppmätning gjord inom ramen fr projektet ”Hustyper i Väst”. Foto: VGM.

28 Som antytts tidigare fi nns det fl era skeenden ningshus sannolikt varit mycket ovanliga. I delar av under 1700–1800-talen som br kunna kopplas området kan den låga ryggåsstugan länge ha varit samman med nämnda frändringar inom bostads- en vanlig manbyggnad. Överhuvudtaget kan här skicket. Skatter och räntor fixerades vid en viss ni- även ha tillämpats en stark koncentration av gårds- vå och med infl ationen sjnk skattens andel av den funktioner till ett fåtal längor, sannolikt delvis totala produktionen. Det innebar så småningom beroende på den begränsade tillgången på skog och att bnderna fi ck ett växande verskott som kunde byggnadsvirke. behållas och omsättas. Överskottet gav ett incita- ment till att ka produktionen, särskilt fr avsalu, vilket kanske också kade viljan och frmågan att gra fl er investeringar i gårdens byggnader. Spannmålsproduktionen kade stort, främst genom nyodlingar. Kronan sålde ut många av sina gårdar genom s.k. skattekp. Bnderna fi ck 1810 rätt att kpa frälse- jord och hade även fått rätt att ha egna arrenda- torer. Under 1700-talet hade det brjat växa fram en besutten hemmansägarklass som efterhand fi ck ett allt strre infl ytande och en växande entrepre- nrsanda. Infl uenser från hgreståndsbebyggelsen, Enkelstugor i två våningar är inte särskilt vanliga i Väster- prästgårdar och militärboställen gjorde sig starkt gtland, men frekommer i de norra och sydstra delarna. gällande i bondebebyggelsen. Ett fåtal är bevarade till 2000-talet; t.ex. denna i Svanhult i En annan faktor som påverkat allmogens byg- Undenäs sn i Tiveden. Foto: VGM. genskap är olika former av centrala direktiv. I syfte att spara skog tillkom fl era frordningar som begränsade bndernas rätt att hämta timmer i skogen. Kampanjer bedrevs fr att frmå allmogen att bygga i sten, korsvirke och lersten. Landshv- dingen i Skaraborg frskte 1736 få slättbnderna att brja bygga i dessa material. Vid 1700-talets mitt presenterade landshvdingen ett annat frslag – ett illustrerat ”projekt” till laga hus på hela, halva och fjärdedels hemman. År 1766 trycktes Carl Wijnblads verk med riktlinjer fr hur allmogen borde bygga på ett ekonomiskt och virkesbespa- rande sätt. Trots statsmaktens ambitioner kan man anta att de sociala och ekonomiska frändringarna under 1700-talet kom att ha strre betydelse fr byggnadsskickets utveckling än vad de centrala direktiven hade. Frslag lades även fram om att uppfra enkelstu- gor i två våningar istället fr att bygga parstugor. Detta var virkesbesparande, gav ett mindre tak att underhålla och gjorde att den oftast oeldade gäst- stugans väggar inte ruttnade så snabbt. Frågan är om detta fi ck något genomslag att tala om. Tvåvåningsstugor frekomst

Tvåvåningshusen kom att byggas framfr allt Fler än en och annan i trakter med god virkestillgång, d.v.s. skogsbyg- En och annan derna med randområden. Samtidigt har de också Sällan eller inte alls uppfrts i de jordbruksbygder där man haft viss Ej i nuläget känd omfattning skogstillgång, såsom Vadsboslätten och Kåkinds- slätten. Exempel på motsatsen utgr ett stort Kartan bygger på iakttagelser i inventeringar (1969-2000) område i centrala Västergtland, framfr allt i och i fält samt i viss mån även på bebyggelsehistorisk litte- ratur. Kartbilden är mycket schematisk och har inga anspråk slättbygden kring Vara och Lidkping men även i på att vara komplett. I stora drag torde den dock ge en västra Falbygden. Här har bondgårdar med tvåvå- uppfattning om geografi sk utbredning.

29 Vid laga skifte i Longs by på Varaslätten kunde flera av gårdarna ligga kvar på den gamla bytomten. Detta gr att man än idag kan uppleva något av den gamla täta bymiljn kring kyrkan. Foto: Ola Erikson, RMVG.

Frändrade bebyggelsemnster rutmnster eller har lagts på rad utmed vägen. I ku- 1850-1900 perade områden är bilden mindre dramatisk. Här Laga skifte – en modifierad form av enskiftet – in- innebar ofta skiftet att byarna blev mer utglesade frdes 1827 och under resten av 1800-talet pågick och långdragna; t.ex. att gårdarna fl yttas ut längs sedan skiftandet av jorden. Laga skifte innebar byvägen. Ibland – t.ex. i Longs by på Varaslätten att en gård skulle få sin mark samlad till hgst tre – användes ett slags stjärnmnster vid skiftet. På skiften/markområden. Skiftet genomfrdes vid oli- så vis kunde fl er gårdar ligga kvar på den gamla ka tidpunkter i olika delar i landskapet. Exempel- bytomten. I Falbygden lstes platsbyarna upp. I vis var delar av centrala Västergtland tidigt ute, de riktigt stora byarna fi nns dock en kärna kvar medan bl.a. delar av Marks härad skiftades frst på den gamla byplatsen. Det verkar även som att under sent 1800-tal. de mer lst grupperade ensädesbyarna på västra Skiftet frändrade i grunden jordbrukets organi- Falbygden inte blev lika påtagligt frändrade som sation med upplsning av byarna och utfl yttningar de tätbebyggda, stora tresädesbyarna på stra Fal- av gårdar som fljd. Också utmarken skiftades vil- bygden. ket kade mjligheten fr enskilda initiativ när det Även efter skiftena är den västsvenska gårds- gäller t.ex. nyodlingar och skogsbruk. Inägo- och formen mycket vanlig i olika varianter. Lst och utmarksbruket ersattes efterhand av cirkulations- ibland oregelbundet grupperade gårdsbyggnader bruk där såväl spannmål som djurfoder odlades är allmänt frekommande. Vanlig är även en re- på åkermarken. Vallodling tog ver mer och mer gelbunden byggnadsgruppering där fägården läggs av slåttermarkernas betydelse. Kvävefi xerande bakom eller framfr mangården; i vinkel eller pa- foderväxter bidrog nu till åkerns gdning. Den redan hårt reducerade ängen tappade allt mer i be- tydelse. Av vikt fr denna utveckling var inte minst jordbrukets nära samband med industrin, som under 1800-talets senare del brjade frse de stora jordbruken med industritillverkade maskiner och redskap. Bebyggelsemnstret frändrades kraftigt under infl ytande av enskifte och laga skifte. I medeltal fl yttades 31 % av gårdarna i Älvsborgs län och 54 % i Skaraborgs län ut från de äldre bylägena i sam- band med skiftena. Utfl yttningen i Skaraborg var den strsta i landet. I vissa slättområden men även på strre hjdryggar i landskapet var utfl yttningen På Bjällum Källegården, Bolums sn, i Falkping är mangår- den helt symmetriskt uppbyggd med uthusen placerade omfattande. Enstaka gårdar ligger kvar på den som flyglar. En mur skiljer mot fägården där bl.a. krhuset gamla byplatsen, medan vriga har fl yttats ut i ett till trskvandringen fi nns bevarat. Ritning: Mikael Hedin 2000.

30 På slätten medfrde laga skiftet ofta en drastisk frändring av landskapsbilden. Många gårdar flyttade ut till nya lägen i landskapet och kom att ligga som ”ar i åkerhavet”. Haregården är en av de utskiftade gårdarna i Härstad på Tunhems- slätten vid Hunneberg. Foto: Ola Erikson, RMVG. rallellt med denna. Avgränsningen mellan mangård mot 1900-talets mitt. I de sten- och blockrika byg- och fägård är mycket ofta tydligt markerad. Det derna, särskilt kring platåbergen och i rand- och är inte ovanligt att det fi nns en särskild liten ”eko- skogsbygder, användes rjningsstenen till stenmurs- nomigård”, där fl era uthusfunktioner är samlade. hägnader. Det småskaliga ”stenmurslandskapet” I regel är denna placerad vid vergången mellan med dess murar kring odlingslandskapets ägor, mangård och fägård. ägoslag och fägator kom att sätta prägel på stora Även rent symmetriska gårdsformer såsom den delar av Västergtland långt in i sen tid. gtiska gårdsformen blev vanliga efter skiftena. Kring 1870 hade nyodlingen avtagit och den Fägårdslängorna är placerade som fl yglar till den gynnsamma spannmålsexporten, som pågått sedan regelbundet uppbyggda mangården. Den är åtskild ca 1800, upphrde. Bland annat blev den utkon- från fägården av murar, staket eller häckar. Ofta kurrerad av billig amerikansk och rysk spannmål. ligger också vägen som en gräns mellan mangård Svaret från jordbruket blev så småningom en om- och fägård. Gårdstypen fi ck troligen ett strre läggning till animalieproduktion. Denna produk- genomslag i delar av Skaraborg än i Älvsborg. tionsinriktning gynnades av en kad levnads- Överhuvudtaget gav det kade utrymmet kring standard hos de kapitalstarka samhällsklasserna, gårdarna mjlighet till en mer genomtänkt plan- samt en kande efterfrågan från de snabbväxande läggning av gårdens form med strre gårdstomter, städernas befolkning. En påtaglig konsekvens blev mer symmetri, plantering av vindskyddande lv- bl.a. att ntkreatur och betesmarker åter kom att träd och anläggande av en trädgård på mangården. sätta prägel på odlingslandskapet till långt in på 1900-talet. Landsbygdens frändring 1850–1900 Vid mitten av 1800-talet ägde de självägande Den agrara expansionen fortsatte under hela västgtabnderna mer än hälften av jorden. Bn- 1800-talet. Man vergick efterhand till växelbruk, dernas stärkta ekonomiska ställning motsvarades där man vid sidan av spannmål och rotfrukter av en allt starkare politisk position. Samtidigt odlade foderväxter på åkern, s.k. vallodling. Efter- växte gruppen egendomslsa – torpare, backstugu- hand slog också en mängd tekniska landvinningar sittare, drängar, pigor m.fl . – mycket kraftigt under igenom. Den främsta av dessa var järnplogen som 1800-talet. Dessa bidrog till den agrara revolutio- mjliggjorde bättre jordbearbetning och bearbet- nen genom sin arbetskraft. Det var emellertid ock- ning av tyngre jordar. Klsharven var en annan så de som frst emigrerade till Nordamerika eller nyhet. Potatisen slog igenom som ny viktig grda lämnade jordbruket fr den framväxande industrin och tillsammans med havren kom den att få stor mot århundradets slut. Industrin å sin sida bidrog betydelse i Västergtland. till denna utveckling genom att producera arbets- Omfattande nyodlingar med stenrjningar och besparande jordbruksmaskiner som bidrog till att utdikningar genomfrdes. På lerslätterna påbr- friställa arbetskraft. Den starkt växande ekonomis- jades stora dikningsfretag och ppna tegdiken ka och sociala uppspaltningen på landsbygden kom kom här att sätta prägel på landskapet ända in även att synas i bebyggelsens utveckling.

31 Skräddare Laff-Anders backstuga i Bolum vid sekelskiftet 1900. Utmärkande fr Falbygden är att stugan är byggd i både timmer och sten. Foto: K.F. Andersson, VGM.

I delar av Västergtland placerades ofta torpstäl- Bebyggelsefrändringar 1850-1900 lena i likhet med backstugorna på utmarksskiften. Ett spännande ämne fr vidare studier är i vilken Stora klungor av torp och backstugor kunde omge utsträckning man byggde nytt eller fl yttade med sig landsvägen där den passerade gränsen mellan ett byggnader när enskifte och laga skifte genomfrdes. par socknar. Bidrag till fl yttning av byggnader utgick som regel Lantarbetarbostäder byggdes på strre gods och och det är känt att många bnder fl yttade med sig gårdar främst under 1800-talets sista årtionden byggnader ut till nya gårdsläget. I vissa skifteshand- och 1900-talets brjan. Dagsverkstorpare och lingar kan man fi nna upplysningar kring husen. Så daglnare hade då allt mer ersatts med avlnade kan man t.ex. se hur bnderna i Östad by vid Mjrn lantarbetare/statare. Arbetarbostäderna placerades fl yttade med sig gårdens byggnader med grunder antingen nära ekonomigården eller fr sig vid fram- och allt vid laga skifte 1855. På många håll frefal- fartsvägen till gården. Ofta byggdes dessa mycket ler det som att den stora nybyggnationen inträffade enkla hus av timmer, men lika gärna byggdes de av frst några decennier efter att skifte genomfrts. Ett sten, tegel eller i gjutteknik (kalkbruksgjutning). tänkbart skäl bland flera mjliga är att frst då hade Om lantarbetarnas bebyggelse i Västergtland fi nns gården arbetats upp och blivit vinstgivande. Man inte någon samlad byggnadshistorisk verblick. hade då råd att investera i nya byggnader.

Variant av salsbyggnad. Ritning: RMVG. Variant av västsvenskt dubbelhus. Ritning: RMVG.

32 Vid 1800-talets mitt brjade bndernas bostä- der successivt frändras. Man frångick alltmer det traditionella enkelradhuset; d.v.s. enkelstugor, par- stugor och framkammarstugor. Dubbelradhusens rikare planlsningar med frebilder i herrgårdarnas salsplan slog igenom. Utmärkande fr hustypen är sex- eller femdelade planer i ett utvecklat boende med separat kk, särskilda sovkamrar och salen/ fi nrummet placerad mitt fram eller på sidan. Som rikast framträder detta i den sexdelade salsbyggna- den med stor, centralt placerad sal. På mindre och medelstora gårdar fi ck plantypen Manbyggnader med dubbel rumsbredd och hyvlade pane- en enklare utformning. Grundtypen här är endast ler med snickarglädje slår igenom efter 1800-talets mitt. I fyra rum grupperade kring en murstock, samt ofta Lerums- och Alingsåstrakten fi nns ett antal särpräglade och mycket påkostade manbyggnader bevarade från årtiondena med en smal farstu som ett femte rum. Hustypen efter 1850. En av dessa är Knappekulla utanfr Lerum. kom att bli så vanlig att den kallas det västsven- Foto: RMVG. ska dubbelhuset. Den slog igenom stort, särskilt i västra och sdra, men delvis även i centrala Väs- tergtland. Tidiga exempel på dubbelhus byggs redan kring 1840 i västligaste Västergtland – i Gta älvdalen och kring Mjrn. Mjligen kan detta kopplas samman med att området genomgick laga skifte tidigt; 1825–50. På mindre gårdar och små- jordbruk fortsatte man att uppfra enkelstugan med sidokammare under resten av 1800-talet. Däremot slutade man i stort sett med att bygga de vriga äldre stugtyperna. Man kan dock ana att t.ex. framkammarstugor byggdes ända fram mot 1870-talet i sdra Västergtland. Mjligen kan det återkopplas till att laga skifte huvudsakligen genom- Manbyggnad från Gta älvdalen, en variant av västsvenskt dubbelhus. Huset har en korsformig planlsning från 1882, frdes sent här, frst 1850–75. Ålstadlund, Rommele sn, Trollhättan. Foto: RMVG.

Manbyggnaden på Längberget i Dannike Guntorp Andersgårdens manbygg- Vallby Srgården i Gtlunda sn, sn, Borås, är troligen från 1700-talet eller nad i Berghems sn i Mark har en Skvde, har pardrrar från ca 1900 tidigt 1800-tal. I likhet med många andra bevarad pardrr med ett sprjsat med en typ av sprjsning som var manbyggnader har den fått en fi nt utsi- verljusfnster. Detta har varit vanlig på Vadsboslätten. rad veranda vid 1800-talets slut. vanligt som entré på många håll i Foto: VGM. Foto: VGM. Västergtland. Under sent 1800-tal har en liten veranda byggts till. Foto: VGM.

33 Tillgången på sågat och hyvlat virke kade under 1800-talets andra hälft. Detta avspeglar sig i byggnads- skicket där påkostade paneler och snickarglädje blev mycket efterfrågade. Damerna på bilden poserar stolt framfr den utsmyckade glasverandan. Bredsäters sn, Mariestad. Foto: Erik Rud 1915. VGM.

Bostadshusen byggdes hgre och frsågs med taksprången, frontespiser och fasadens hyvlade vind samt fi ck vindsfnster i gavlar och längs tak- panel på växlande ledd, målad i ljusa färger. Ut- foten. Karaktäristiska är de halvrunda lunettfnst- märkande är de många dekorativa fasaddetaljerna ren som fick mycket stort genomslag i stora delar på veranda, gavelkrn och längs takfoten. Även om av Västergtland. Industrialismens genombrott Lfvenskilds ideal mer konsekvent kom att tilläm- brjade allt mer avspeglas i husens utformning. pas i herrgårdsbebyggelsen fi ck de stort genomslag i Exempelvis kan nämnas den kade användningen bondebebyggelsen. I Lfvenskilds spår fljde även av sågade och hyvlade paneler, samt ”snickargläd- andra som utgav mnsterbcker. jen” på verandor som blev vanligt frekommande under 1800-talets senare del. Byggnadsteknik och materialval Prästgården, som var socknens sociala central- Timmerstommar dominerade bostadsbyggandet punkt, spelade nog i äldre tid den viktigaste rollen hela 1800-talet igenom. I begränsad mån (hur stor som frmedlare av nya byggnadsskick till socken- utbredning är ej känt) byggdes manbyggnader av borna. Den sexdelade salsplanen, vervåningen, sten på Kinnekulle och Falbygden. Mycket stor användningen av falurdfärg och efterhand ljusa utbredning fi ck däremot skorstenarna av kalk- oljefärger, samt anläggandet av trädgårdar, är ex- stenshällar – hallaskorstenar – som från kambro- empel på freteelser som ofta spreds via prästgården. silurbygderna exporterades ut ver stora delar av Ett stort infl ytande både nationellt och regio- Västergtland. Genomslaget fr virkessparande nalt fi ck Charles Emil Lfvenskilds verksamhet. konstruktioner märks även i att ett och annat ler- Hans tre planschverk om lantmannabyggnader stenshus byggdes i slättbygderna. Enstaka bostads- som utkom under 1800-talets senare del nådde stor hus uppfrdes här av obränd lera eller som gjutna spridning. Planschverken, av vilka det frsta utkom kalkbrukshus. 1854–55, fungerade som mnsterbcker fr teknis- Laga skiftesprotokoll från tiden runt 1850 vitt- ka lsningar och utformning av fasader samt till- nar ibland om en brytningstid där halmtak och handahll mallar fr snickeridetaljer. Lfvenskild torvtak fortfarande användes. Taktäckning med frordade manbyggnader vars volym gav luft och enkupigt tegel hade dock redan brjat användas ljus (sexdelad plan). Exterirt anknt husen till den på lite strre gårdars manbyggnader. Genomslaget s.k. schweizerstilen och karaktäriseras av de stora fr tegel skedde dock något senare. Användningen

34 Ett av Charles Emil Lfvenskilds frslag till huvudbyggnad på en strre bondgård, presenterat i planschverket ”Landt- mannabyggnader”, som utgavs i häften 1865-1868. Överallt i Västergtland fi nns bostadshus av olika slag som i strre eller mindre utsträckning har detaljer inspirerade av Lfven- skilds mnsterbcker.

av takskiffer, som fi ck stort genomslag i Dalsland under 1700- och 1800-talen, fi ck ingen efterfljd i Västergtland. Där frblev skiffertak mer exklusiva Manbyggnaden på Sjhaga i Bergs sn i Skvde är byggd och frknippade med främst kyrkor, herrgårdar 1880. Hustypen har rum på dubbel bredd och frekommer rikligt, med eller utan frontespis. Sjhaga uppvisar många och boställen. detaljer som kan härledas från C.E. Lfvenskilds plansch- Även fortsättningsvis byggdes ekonomibyggnader verk; t.ex. stora taksprång, spetsbågiga fnster, fi gursåg- i skiftesverk och/eller timmer. Skiftesverk användes ade verstycken mm. Foto: VGM. på Falbygden ända in mot 1910-talet. Redan under 1800-talets senare del hade emellertid stolpverk efterhand kommit att bli en vanlig stomme i loge och lador. Stolpverk kom sedan att bli den helt dominerande träkonstruktionen i uthus och i strre delen av ladugården, frånsett fähusen. Äldre stolpverkskonstruktioner kan ibland hålla mycket kraftiga dimensioner, inte minst i fl era av de stora spannmålsmagasinen från 1800-talets andra hälft. Uppseendeväckande är de stora heltimrade la- dugårdar som byggdes framfr allt i delar av Kind Åtskilliga ladugårdar i kalksten byggdes vid Kinnekulle un- och Mark på 1860–90-talen, ibland med skullut- der 1800-talets senare del. Per-Trnesgården i Västerplana kyrkby, Kinnekulle. Foto: VGM. skott längs hela sidan. Som exempel kan nämnas Ginkalunda Smedsgården i Kinna (redan 1830-tal) och Flenstorp Skattegården i Revesj. Heltimrade skilt i Västerplana socken. Stenen har även använts ladugårdar byggdes även i de norra skogsbygderna till andra uthus, men framfr allt till källare. med de många timmerladugårdarna i Karleby by i Det frefaller som marksten mjligen kan ha Leksberg som tydliga exempel. använts redan under tidigt 1800-tal i enkla mindre Från 1800-talets mitt och fram till ca 1920 var ladugårdar i Alingsåstrakten. Den huvudsakliga det mycket vanligt att bygga fähus och stall av användningen av gråsten i stall och fähus påbr- kalksten (även med inslag av sandsten) i kambrosi- jades dock efter seklets mitt. Detta sker sannolikt lurområdena, främst då Falbygden och Kinnekulle. främst som en fljd av Hushållningssällskapens Utmärkande fr västra Kinnekulle är de stora kalk- propagandaskrifter och inte minst genom Charles stensladugårdar som byggdes på fl era gårdar, sär- Emil Lfvenskilds verksamhet. Lfvenskild satte

35 Ladugården på Horla Skräddaregården i Vårgårda har fähusdel från sent 1800-tal, murad i välhuggen gråsten. Foto: VGM.

Stenladugårdar funktion, ekonomi och hygien i centrum samt ef- tersträvade drägligare villkor fr djuren. Han lade Område där flera ladugårdar byggts med fähus m.m. i kalk- eller sandsten även logistiska aspekter på ladugårdarnas upp-

Område där flera ladugårdar delvis byggts byggnad och inre utformning. Murade krbroar till i gråsten loge eller foderskulle underlättade in- och utfrsel. Spalter och ventilationshuvar srjde fr bättre Kartan bygger på iakttagelser i inventeringar (1969-2000) eller i fält. Ladugårdar i gråsten (delvis) har byggts på luftväxling och fnster och lanterniner fr bättre många håll men några områden framträder särskilt. Ladu- ljus. Lfvenskild frordade dels gråsten fr att till- gårdar i kalk- och sandsten är knutna till kambrosilurområ- varata rjningssten och spara på skogen, dels tegel den. Kartbilden är mycket schematisk, men torde återge de stora dragen. som kunde brännas vid gårdens eget tegelbruk etc. Ladudelen av trä utformades vanligen med yttre drag av schweizerstilen. Ekonomibyggnader av lersten och motsvarande frekommer i stor utsträckning i framfr allt mer virkesfattiga slättbygder. Från 1800-talets mitt till 1920-talet byggdes ladugårdar med fähus i gjut- teknik, d.v.s. formgjutna av kalkbruk och (van- ligen) små rullstenar, särskilt på Falbygden och i slättbygderna i väster. Det fanns fl era metoder att bygga gjuthus. En patenterades av fabrikr Rydin i Borås, i samband med återuppbyggnaden av Borås efter den stora stadsbranden 1827. Gjuttekniken har även använts till andra gårdsbyggnader såsom gårdsmejerier, brygghus och vissa magasin. På stora egendomar, där en industriell produktion av t.ex. potatismjl, stärkelse etc. utvecklades i sent 1800-tal, användes inte sällan gjutteknik till de byggnaderna. Tegel kom att få en likartad an- vändning. Under 1800-talets senare del gällde det Gjutna kalkbrukshus främst stora gårdar som ofta hade egen produktion (ladugårdar och uthus) av murtegel. Område där många ladugårdar och uthus byggts i gjutteknik Överhuvudtaget har herrgårdarna haft betydligt fl er och mer funktionsspecialiserade ekonomibygg- Område där flera ladugårdar och uthus byggts i gjutteknik nader än bondgårdarna. Under 1800-talet är detta utmärkande fr herrgårdarnas ekonomibyggnader. Ej känd omfattning i nuläget, men troligen ej så vanligt frekommande Dessa återspeglar inte endast de strre variatio- nerna i jordbruksproduktionen, utan också den Kartan bygger på iakttagelser i inventeringar eller i fält. Kartbilden är långtifrån komplett, men landskapets centrala växande inriktningen mot frädling av gårdens delar är ändå framträdande. produkter.

36 Lfvenskilds mnsterritningar fi ck stor genomslagskraft. Ännu på denna ladugård från 1911 kan man se hur snickeridetal- jerna fått en omsorgsfull utformning. Brsle Västergården, Väne-Åsaka sn, Trollhättan. Foto: RMVG.

Ekonomibyggnader Den stora frändringen av ekonomibyggnaderna gårdar får ladugårdar med fähus och stall av vid 1800-talets mitt avsåg ladugårdarnas volym tuktad gråsten rejält genomslag i vissa trakter och inredning, samt frbättringar fr kreaturen. under tidsperioden 1850–1920. I Västergtland Efter 1800-talets mitt brjade strre gårdar ersätta framträder särskilt ett långsträckt område mellan äldre typer av båsindelning och krubbor med cen- Alingsås, Laske och sydvästra Falbygden. I sdra tralt placerade foderbord. Detta tycks ha varit en och västra Sjuhärad byggdes fl era enklare mark- process som pågick under lång tid. Innan det slog stensladugårdar. Omsorgsfullt murade, ofta stora igenom helt på mindre ställen hann det bli 1930-tal. gråstensladugårdar utmärker särskilt ett område Efter skiftena brjade man bygga rymligare la- kring ån Ösan mellan Skvde och Tidaholm med dugårdar med foderskulle ver fähuset, fl er ljusin- centrum i byggmästarsocknen Varola. Stora, väl- släpp och med golv i fähuset. Behovet av utrymme murade gråstenstenladugårdar uppfrdes även på på skullen (rännet) slogs fast i och med att anima- strre gårdar i sdra Kind. lieproduktionen återkom inom jordbruket efter att På 1880-talet brjade trskverken komma i nyodlingen avtagit på 1860-talet. Här kan fi nnas allmänt bruk bland bnderna, i alla fall i slättbyg- en frklaring till att man i sdra Västergtland, där derna. Oavsett vilken typ av ladugård man hade kreaturssktseln dessutom vidmakthållits, fortsatt att bygga de traditionella skullutskotten på timmer- ladugårdarna ända in mot 1910-talet. Ladugårdslängan slog igenom mer och mer även i trakter där systemet med fl er separata ekonomi- hus sannolikt haft betydelse. Grunddragen är sä- deslada, loge, foderlada och fähus samt ibland med stall, svinhus, bodar och dass vidbyggda. Som ti- digare antytts har längan frmodligen gamla anor. Nu blev detta mnster mer av ett fast tema fr längans utrymmen, med smärre variationer efter jordbrukets inriktning i bygden. Monumentala påkostade ladugårdsanläggningar inspirerade av Lfvenskild uppfrdes främst vid Funktionsindelningen herrgårdar; såsom t.ex. Kavlås och Stora Dala ut- av ladugårdslängan ser anfr Tidaholm. Påtagligt är genomslaget vid stora ofta likartad ut oavsett gårdens storlek och egendomar i norra Vadsbo, d.v.s. i Lfvenskilds ålder. Plan ver ladu- hemtrakt. Särskilt måste nämnas den väldiga borg- gården på Heljesgår- liknande fägården i tegelornerad gråsten på utgår- den i Bolums sn, Falkping. den Råntorp i Hassle (1847–52) och fägårdsanlägg- Uppmätning av ningen på Ryholm i Beateberg (1864). På bond- Mikael Hedin 2000.

37 så fi ck den nu en tillbyggnad, ett s.k. krhus. Det byggdes fr att skydda vandringen som drog trsk- verket och gav samtidigt dragdjur och krkarlar skydd mot väder och vind. I de fl esta fall lades krhusen på baksidan av ladugården. Formen kunde Sektion av krhus, växla men vanliga var sex- eller åttkantiga hus Brunnhems sn, med toppformat tak. Även enbart skyddstak kunde Falbygden. Ritning: Mikael Hedin också frekomma. 2000. Troligen kan man se en kning av jordkällare under 1800-talet i samband med att potatisod- lingen slog igenom. Potatisen är känslig och ställer hga krav på frvaring. Den gav också en volymk- ning där kanske den befi ntliga källaren, som an- vändes fr andra varor, blev fr liten. Markstenen har i stort sett verallt använts till källare, såväl enkla kallmurade och jordgrävda som stora frilig- gande källare av välmurad huggen gråsten. Särskilt omnämnas br de mycket stora murade källare som byggdes i sdra Sjuhärad under 1800-talet, mjligen redan under 1700-talet. Karaktäristiska är även de ofta enklare gråstenskällare (potatis- respektive matkällare) som framfr allt byggts i En grupp jordkällare av kalksten fångade på bild av arkitek- ten och konstnären Ferdinand Boberg vid hans resa i Väster- sydvästra Västergtland, med Kullings härad som gtland 1918. Vilske-Kleva, Falbygden. VGM. något av ett centrum. Ofta är de placerade sida vid sida, ibland så många som tre i rad, med eller utan en verbyggd bod av trä. Stora välvda kalkstenskäl- lare frekommer bl.a. kring Billingen och Kinne- kulle. Särskilt på Kinnekulle har ofta mycket stora kalkstenshällar använts i stället fr mursten. Källare med träverbyggnad kallas fr källar- vind i västra och sdra Västergtland. Överbygg- naden har oftast inrymt frvaringsbodar i någon form, men källaren har i olika delar av landskapet även kombinerats med andra gårdsfunktioner. I Bollebygd (”Ballbo”) frekommer på ett fl ertal går- dar källare verbyggda med bostadsrum och m- belsnickarverkstad – Ballbostugor. Byggnadstypen Särskilt på Kinnekulle har ofta stora kalkstenshällar använts kan här direkt kopplas samman med den omfat- i stället fr mursten. Källare på Storegården i Kinne-Vedums tande hemsljden i häradet. sn, Gtene. Foto: VGM. Källare var inte lika allmänt frekommande i Skånings, Laske och Gäsene härader, enligt bygde- forskaren Linnarsson. Potatisen frvarades i ”petä- tegravar” som grävdes i sdersluttningen av någon mo- eller fast sandbacke. Strre gårdar kunde dock ha källare fr frvaring av smr och mjlk som- martid. En lite strre byggnadstyp med gråstenskällare verbyggda med magasin och bodar byggdes efter laga skiftet framfr allt vid Nossan i Åse och Viste härader. Här fi nns också exempel på att brygghuset delvis byggts i sten och kombinerats med andra gårdsfunktioner. Vanligt är annars att brygghu- set är inrymt i samma lilla kombinerade timrade Sida vid sida liggande jordkällare och källarvind fr frva- ring av mat respektive potatis. Skräddaregården, Horla sn, brygg- och bostadshus som inrymmer drängstuga. Vårgårda. Foto: VGM. Brygghuset var framfr allt tvättstuga, men kunde

38 Jordkällare under uppfrande i Stång, Fägre sn, på Vadsbo- slätten. Foto: Erik Rud 1916. VGM.

Exempel på olika typer av källare Område med flera radställda potatis- och matkällare, ofta verbyggda med bodar

Område med flera stora källare verbyggda med magasin, brygghus m.m.

Område med flera stora gråstenskällare

Område där flera källare byggts av kalksten (inslag av sandsten) Brygghus och smedja invid bäcken på den numera nästan utplånade gården Kvarntorp i Vassända Naglum, Väners- borg. Foto: RMVG. Källare frekommer i variationer ver hela landskapet. Kar- tan ger en grovt schematisk bild av några vanliga källarty- per och geografi ska områden där de är mer frekommande. Kartbilden gr ej anspråk på att vara heltäckande. Kartan bygger främst på inventeringar (1969-2000) och på versikt- liga fältobservationer.

även användas vid slakt och bryggning. Troligen blev även brygghusen vanligare efter skiftena, från att tidigare ha använts gemensamt av fl er gårdar. Magasinet har som regel varit en central bygg- nad på gården. På fl era håll i Västergtland, exem- pelvis i Kinds härad, frekommer en ålderdomlig Parboden på Bjrdal Övregården, Månstads sn i Kind, ligger typ av frrådsbyggnad med två bodutrymmen karaktäristiskt placerad som en fl ygel till boningshuset. Foto: VGM. – parboden – som har var sin ingång från långsi- dan. Boden kan ligga som fl ygel till boningshuset. Under nyodlingstiden och spannmålsexpansio- nen efter 1750 och fram till ca 1880 blev sannolikt magasinets betydelse fr spannmålsfrvaring starkt framhävd. Flera mycket stora sädesmagasin upp- frdes fr.o.m. 1800-talets mitt. Särskilt byggdes de på strre egendomar i de spannmålsproducerande bygderna innanfr Vänern under havreepokens storhetstid fram till 1870-talet. Lfvenskilds mnsterritningar kom även här att få genomslag, särskilt på herrgårdarna. Exempelvis kan nämnas 1800-talets stora spannmålsmagasin är ofta påkostade och magasinen på Aspetorp och Ymsjholm i Vadsbo utgr ett monumentalt inslag i landskapet. Det nyligen och på Främmestad i Viste. renoverade magasinet på Aspetorp i Bällefors sn, Treboda, har tydlig inspiration från Charles Emil Lfvenskilds mns- Sommarfähus (även kallade ”markalagård” eller terbcker. Foto: VGM. ”fäbo” i Västergtland) brjade troligen användas

39 i samband med att utmarken delades upp vid skif- tena. Gårdar som fi ck mycket lång väg till betes- marken, eller där man var tvungen att låta djuren passera ohägnade åker- eller slåttermarker, upp- frde särskilda fähus. Istället fr att ta in korna gick gårdsfolket ut på betesmarken och mjlkade korna innan de togs in i fähuset ver natten. På morgonen gick man åter ut fr att släppa ut djuren och mjlka dem. Ofta placerades sommarfähuset i anslutning till fägatan vid mtet mellan inägor och betesmarker. Gdseln togs till vara och lades ut på Sommarfähuset på Axtorp Lillegården i Vårkumla sn på Falbygden är ett av få bevarade i Västergtland. Foto: VGM. den angränsande åkern. I Västergtland var som- marfähus inte ovanliga i kreaturstäta bygder såsom Sjuhäradsbygden och Falbygden samt i Bjärke i väster. I t.ex. Mark, Gäsene och Falbygden byggdes fähusen ibland av sten och trä, annars var de mest enkla träbyggnader. Ek användes kring Edsveden, där det enda idag kända bevarade, ektimrade som- marfähuset står på Sibbarps utmarker i Sklvene socken. Bruket att ha sommarfähus avtog på 1920- och 30-talen. Numera finns endast ett fåtal som- marfähus bevarade. Ett intressant prov på småfähus fi nns på Härklättan i Ås- Flera olika småfähus har hrt till västgtagår- bräcka sn, Gtaälvdalen. Grisarna bodde i bottenvåningen den. Svinhuset och vanligen även hnshuset står och hnsen på ovanvåningen. Foto: RMVG. på fägården. Fristående, låga svinhus har byggts. Ofta har dock svinhuset varit sammanbyggt med ladugården, om svinen inte varit inhysta i en av- balkning i ladugårdens fähus. Särskilda fårhus har frekommit, men ofta har fåren varit inhysta i längan eller hos svinen. Särskilda små fårhus, som haft många olika lokala benämningar, t.ex. ”hytta”, ”shus” eller ”smalhus”, har ofta frekommit ute i markerna som skydd fr väder och vind. I regel var det fråga om mycket enkla byggnader. Från 1700- och 1800-talen omtalas mobila fårkojor, kvior, som fl yttades runt när fåren t.ex. betade på trädes- Två generationer av foderfrvaring – i bakgrunden äldre åkrarna. De mäktiga stengärdesgårdarna kunde tiders madlador och i frgrunden ensilagebalar. Denna syn även innefatta särskilda murade fållor fr får och kan man mta i mossområdena i gränstrakterna mellan Falbygden och Sjuhäradsbygden. Foto: RMVG. även fr svin. Tidigare har ängslador berrts. Under 1800- och 1900-tal har man byggt madlador, ofta i stolpverk. De har varit kopplade till torrläggning och uppodling av stora mossmarker och mader. På denna nyvunna åkermark odlades främst vall och havre. Liksom ängsladorna användes madladorna till foderfrvaring. Madladornas landskap har bl.a. varit de stora moss- och våtmarksområdena på gränsen mellan Falbygden och Sjuhäradsbygden. Vid Ramlamossen i Hällestad och Sklvene fi nns två stora områden med bevarade enkla omålade lador i anslutning till mosskiften. Även vid Ripe- långsmossen i Brstig samt i Hssna i Redväg fi nns Torv brts bl.a. fr att använda som str i ladugården och motsvarande ladulandskap. sedan som jordfrbättring. Idag finns inte många torvlador bevarade. Denna med stensockel och stickspånstak fi nns i Torvlador hr framfr allt samman med torv- Hylte, Öxabäcks sn, Mark. Foto: RMVG. täkt. I äldre tid kunde torv användas t.ex. till

40 Vid Vänern, främst på Kållands, byggdes kraken – en sj- anknuten frvaringsbod, byggd av strar, vass och bräder. Krake på Gästgivargården i Ekebo. Foto: Hans Claesson 1976. VGM.

Torvlador, ängslador, sommarfähus bränsle. Framfr allt hr dock torvladorna sam- och madlador man med att man tog torv till framställning av TorvladaTorvlada torvstr som användes t.ex. som jordfrbättring ÄngsladaÄngslada och som str i ladugården. De enstaka torvlador MadladaMadlada fler än enfler en som fi nns kvar idag är uteslutande från 1900-talet, Sommarfähus främst från 1930–40-talen och påträffas i moss- Kartan visar objekt som antingen redovisats i inventeringar rika skogsbygder i sdra Västergtland. Området (1969-2000) eller som versiktligt observerats i fält. Som synes ligger madladorna ofta i samlade grupper. Kartbilden mellan Härskogen och sjn Säven i sydväst – i gr inte anspråk på fullständighet, men torde i stora drag socknarna Tllsj och Skogsbygden – är bland de ge en uppfattning om geografisk utbredning. fåtaliga trakter där fl er än någon enstaka torvlada ännu finns kvar.

Kollektiva byggnader utanfr gården – kvarnarna Kvarnarna var viktiga produktionsenheter i agrar- samhället. I den äldre Västgtalagen (1200-tal) finns bestämmelser om kvarndrift. Kungamakt och frälse såg tidigt mjligheterna till tullinkomster från kvarnarna och kvarndriften reglerades hårt. Kvarnmonopolet avreglerades 1835 när husbehovs- kvarnar fritt fi ck anläggas och 1863 när motsva- rande skedde fr tullkvarnar. Antalet kvarnar har varit mycket stort, bara i Skaraborgs län fanns ca 560 i slutet av 1800-talet. Kvarntekniken introducerades i tidig medeltid via klostren. Vattenkvarnar (skvaltor och hjulkvar- På gården Stora Ingärdebo, Håcksviks sn i Svenljunga, finns nar) är kända från 1200-talets Västergtland och ett rikt bestånd av äldre ekonomibyggnader bevarade, bl.a. den lilla timrade gårdskvarnen med brädtak. Foto: VGM. väderkvarnar från 1300-talet. Överfallskvarnar och underfallskvarnar kom senare att känneteckna vattenkvarnarna. Bjrns kvarn i Ale kommun är en av de ytterst få skvaltkvarnar som ännu är beva- rade i landskapet. Under 1800-talets senare del ut- redan under medeltiden koncentrerats till enstaka vecklades kvarnteknologin med turbiner, ångkraft platser. Exempel på detta är kvarnbyarna Falekvar- och under det tidiga 1900-talet elektricitet. Flera na på Falbygden med tolv kvarnar och Resville på stora eldrivna valskvarnar byggdes efter 1900. slätten sder om Lidkping med minst sju kvarnar. Äldre kvarnar elektrifi erades och fl era små kvarnar I fl ertalet bygder i Västergtland har det framfr var i bruk in i efterkrigstidens 1940-tal, i några allt funnits vattenkvarnar. enstaka fall fram mot det senaste sekelskiftet. Vattenkvarnarna har oftast byggts med under- I slättbygder med brist på vattenflden eller våning (underkvarn) av sten och vervåning av fallrika fl den har ibland flera kvarnanläggningar timmer. I kambrosilurbygderna byggdes de ibland

41 Bebyggelseutveckling under 1900-talet I spåren av den stora emigrationen till framfr allt USA befarade myndigheterna att landsbygden skulle avfolkas. Inrättandet av en statlig egnahems- lånefond 1904 och jordfrmedlingsbyråer ute i länen syftade bl.a. till att underlätta fr människor på landsbygden att frvärva egna småbruk. Lånen kunde också användas till frikp av torp. Många torp och backstugor frikptes under det tidiga 1900-talet. Nya lagar såsom Ensittarelagen 1918 gav rättigheter att i vissa fall frikpa hus på ofri grund. Dagsverkstorpssystemet vergick allt mer i arrende mot kontant betalning. På 1940-talet avskaffades torpsystemet helt. Ofta var det i sam- band med frikpandet under mellankrigstiden som det blev allmänt att rdfärga omålade ytterväggar och lägga tegel på taken på bostadshusen. Många äldre stugor blev tillbyggda och påbyggda med en vindsvåning. Egnahemmen som uppfrdes på småjordbruken byggdes ibland efter mnsterritningar som fljde med egnahemslånen. Ofta byggdes bostadshuset med en fyrdelad plan och gavelkamrar på vinden. Exteriren fi ck i olika utsträckning drag av det Den spånklädda hättekvarnen uppfrdes ca 1880 och lär ha tidiga 1900-talets villabebyggelse. Från 1936 och fl yttats till Riddaregården i Sunnersbergs sn 1920. Kvarnen några år framåt producerade Statens Egnahemssty- är en av de bäst bevarade på Kålland. Foto: VGM. relse typritningar fr bl.a. arbetarsmåbruk. Egna- hemmens historia i Västergtland är fortfarande i helt av sten t.ex. Forentorps kvarn vid Gudhems- mångt och mycket ett oskrivet blad. bäcken och Broby kvarn vid Mariedalsån. Ännu Som tidigare nämnts blev omläggningen till bevarade timrade mindre kvarnbyggnader är ofta animalieproduktion svaret på det sena 1800-talets gårdskvarnar som t.ex. Kvarntorps kvarn i Fors- nedgång fr spannmålsodlingen. En stigande hem, Lundabo kvarn i Älekulla och Stora Ingär- levnadsstandard tog sig uttryck i dyrare livsmedels- debo kvarn i Håcksvik. Efter 1800-talets mitt var konsumtion med bl.a. kad efterfrågan på just det vanligt att kvarnarna byggdes strre, ofta då i animalieprodukter. Dilemmat med livsmedelskon- grov stolpverkskonstruktion. Sent 1800-tal kunde sumtionen är dock att den har sina begränsningar de även delvis muras upp i huggen granit såsom och redan på 1920-talet bedrevs en verproduk- Snipebro kvarn vid Lidan i Floby. tion med sjunkande priser som fljd. Ungefär vid Väderkvarnar har framfr allt anlagts inom ett samma tid infll odlingsmaximum i Västergtland. sammanhängande stort område i jordbruksbygden Ekonomisk och facklig organisering samt politiska i Kållands, Åse, Viste och Bjärke härader. Hundra- verenskommelser bidrog till att stabilisera jord- tals väderkvarnar har funnits i området som haft bruket under depressionen på 1930-talet och den strsta koncentrationen av holkkvarnar i lan- krigsåren på 40-talet. Den bermda ”kohandeln” det. Den äldsta väderkvarnstypen är de små holk- genomfrdes där arbetarrrelsen accepterade ett kvarnarna, med ett rrligt trumtorn kring en axel prishjande producentstd och bonderrelsen ovanpå taket till ett litet kvarnhus. Under 1800-ta- accepterade ett skattehjande arbetslshetsstd. let byggdes även hättekvarnar, d.v.s. strre kvarnar Animalieproduktionen kom att medfra mer av holländsk typ. Endast verdelen, hättan, är rr- gynnsamma frhållanden fr de mindre och med- lig. Idag är det endast på Kålland och i Bjärke som elstora familjejordbruken. Överhuvudtaget kom fl er än någon enstaka väderkvarn fi nns bevarade. familjejordbruket att stärka sin ställning under Exempelvis kan nämnas Borgs kvarn i Mellbydalen industrialismen. Utbudet av arbetskraft minskade samt på Kålland Riddaregårdens kvarn och holk- och barnen till torpare och backstugusittare tog kvarnen vid Läck. Även benstampar kunde drivas inte längre lika självklart tjänst som pigor och med vindens hjälp. Ett bevarat exemplar (idag utan drängar eller ställde upp som säsongsarbetskraft vingar) återfi nns i Bjärby i Viste härad. vid årets arbetstoppar. Familjejordbruken klarade

42 Mekaniseringen bidrog starkt till att kapa säsongsbundna i regel av att mta dessa frändringar genom att arbetstoppar. Trskning med trskverk drivet av råolje- man inte var strre än att man kunde anpassa motor gick nu snabbt jämfrt med den gamla manuella jordbrukets inriktning till efterfrågan, ppna fr slagtrskningen! Trsklag hos J.W. Karlsson i Äspäng, Fredsbergs sn, i kanten av Vadsboslätten. mekanisering och frändra den egna arbetsinsatsen. Foto: Erik Rud 1911, VGM. Kvinnornas arbetskraft kunde frigras mer till jordbruket när fl er varor kunde kpas istället fr att produceras på gården; t.ex. att gårdens kläder och andra textila arbeten kunde kpas utifrån. Vattenledningar och elektrifi ering, efterhand såväl i boningshus som i ladugård, betydde insparad tid. Slåttermaskiner, självavläggare m.fl . nyheter kapade de säsongbundna arbetstopparna. Elektrifi eringen av landsbygden tog fart under frsta världskriget. Det stora genomslaget kom dock senare, på 1920- och 30-talen. Mängder med gårdar kom att ansluta sig till andelsfreningar fr att få el från antingen egna små kraftverk eller från de stora producenterna i t.ex. Trollhättan och Gullspång. Fortfarande var gården i allmänhet en enhet som bedrev ett mer allsidigt jordbruk. Det var inte ovanligt att ha växtodling med spannmål och vall, i snitt 5–7 kor, några ungdjur, gris och hns samt lite skog och någon mossodling. Efter andra världskriget brjade jordbruket fr- ändras på fl era sätt. Utvecklingen har varit starkt stdd av regelverk och jordbruksadministration. Man satsade på nya jordbrukspolitiska program som gynnade strre jordbruksenheter än tidigare.

Jordbruket skulle bli en industrigren. Den jord- Kvinnans arbetskraft kunde under 1900-talets frra hälft brukande befolkningen minskade också drastiskt. allt mer frigras till jordbruket. Detta i takt med att fl er Många gick till industrin som hade stort behov av varor såsom kläder kunde kpas utifrån och elektrifi ering och vattenledningar underlättade hushållsarbetet. Kvinna arbetskraft. Viktiga tekniska nyheter slog igenom vid vattenpumpen på Hägnera, Stenbrotorp i Gullspång. såsom traktorn, skrdetrskan, mjlkmaskinen och Foto: Erik Rud 1919, VGM.

43 sprjsade glasrutor. Strre manbyggnader kunde påminna om de nybyggda prästgårdarna från denna tid. Mot slutet av 1930-talet hade plank helt ersatt timring i stommen. Ovan beskrivna har i mångt och mycket varit ut- märkande fr de områden där man påtagligt mycket byggt nya manbyggnader under tidsperioden 1910–40. Ett utpräglat sådant område är Falbyg- Transformatortorn i Istorp, Mark. Dessa dens sdra och sydvästra utkanter och angränsande karaktäristiska delar av norra Sjuhäradsbygden. Troligen kan detta byggnader utgr ses som ett uttryck fr det uppsving som jordbruket en konkret påmin- nelse om en av fi ck genom den frnyade inriktningen på animalie- 1900-talets strsta produktion. frändringar. Utbyggnaden av I den mån man byggde nya manbyggnader under elnätet frändrade andra hälften av 1900-talet fi ck allmänna villaideal frutsättningarna genomslagskraft. Exempelvis byggdes den lilla fr såväl boende som jordbruksdrift. stadsvillan i gult tegel även som manbyggnad under Foto: RMVG. 1950- och 1960-talen. Från mitten av 1960-talet och framåt kan man observera hur gränsen mellan stad och land har suddats ut. Nya boningshus är slaghacken. Arbetsbesparingen kombinerades med inte sällan kataloghus i villaträdgårdar, av samma en kraftigt stigande arealavkastning. Detta var inte typ som uppfrs i städer och samhällen. minst beroende på användningen av konstgdning och bekämpningsmedel som nu slog igenom. Under 1950- och 60-talen var jordbrukets produktivitets- hjning strre än industrins. 1900-talets senare decennier innebar storleks- rationalisering och specialisering. Många mindre gårdar upphrde. År 1980 hade medelstorleken på jordbruksfretagen frdubblats jämfrt med år 1930. En uppdelning brjade sknjas mellan å ena sidan stora, närmast industriella produktions- enheter och å den andra mindre jordbruk där en utkomst utanfr gården krävs fr verlevnaden. I brjan av 1990-talet inleddes en avreglering av jordbruket. Detta fullfljdes dock inte utan i stäl- let gick Sverige med i EU och inlemmades därmed i Manbyggnader som uppfrdes under tidsperioden ca 1915–40 har ofta brutet tak, frontespis och gärna en glasveranda. EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP). Här är Gundborgatomten, Trässbergs sn, Lidkping. Foto: VGM. jordbruket starkt reglerat med prisstd, areal- och djurbidrag, trädesersättningar och exportstd.

Gårdens byggnader under 1900-talet Inom jordbruket fortsatte man att bygga hus med dubbel rumsbredd; såväl med fyr-, fem- och sexde- lad plan. Den ljusmålade symmetriska manbyggna- den, ofta med utbyggd frontespis, levde kvar som ideal på bondgårdarna fram på 1950-talet, särskilt i de utpräglade jordbruksbygderna. Falu rdfärg blev på 1910-talet återigen starkt efterfrågad, fr att sedan fi nnas kvar parallellt med funktionalis- mens ljusa färger. Detaljutformning och materialval fljde, liksom fr egnahemmen, den gängse utveck- Elektrifiering, telefon och frbättrade kommunikationer lingen. Ofta karaktäriseras husen av sadeltak eller med buss och bil är faktorer som frutom mekaniseringen starkt bidrog till frändringen på landsbygden under 1900- brutet tak, frontespis på framsidan och en veranda talets frra hälft. Telefonstolpar vid Bankälla Västergård i som antingen var ppen eller frsedd med små- Väring på Vadsboslätten. Foto: Anders Karlsson 1941, VGM.

44 Hghusladugården från 1944 på Hålltorp i Varnhem vid Billingen har fähusdel i putsad cementsten och taktäckning med asbestcementskivor. Foto: VGM.

En vanlig freteelse idag är att gårdens bonings- på 1910-talet och som utgavs vid fl era tillfällen hus är äldre, kanske tillkommet i slutet av 1800- under en lång fljd av år. Graméns handbok var talet och senare ombyggt. Indragning av vatten och mycket detaljerad kring material, åtgång och kost- avlopp, elektricitet och ny värmekälla såsom olje- nader. Han anpassade byggnaderna till den våg av panna samt moderniseringar av kket, är fränd- mekanisering som brjade prägla lantbruket och ringar som framfr allt präglar åren kring mitten åskådliggjorde även hur betong och cement kunde av 1900-talet. De ombyggnader som gjorts vid den- användas i lantmannabyggnader. Gramén var verk- na tid kan ofta vara en stor investering som bl.a. sam som arkitekt vid Sveriges allmänna lantbruks- vittnar om en positiv syn på landsbygdens framtid sällskaps byggnadsbyrå. och jordbrukets mjligheter. Vid ombyggnaden har Även Samfundet fr Hembygdsvårds Byggnads- ofta fasad, fnster och detaljer frenklats i funktio- byrå sysslade mycket med bebyggelse fr det ex- nalistisk anda, något som i viss mån även präglar panderande jordbruket. I brjan av 1930-talet gav senare tiders frändringar. Sedan 1970-talet har man ut en samling ritningar till lantmannabyggna- husen ofta isolerats och fått ny fasadbeklädnad. der. Typgårdarna delades in i fyra huvudgrupper Fr produktionsbyggnaderna har behovet av mer som representerade varsin zon i landet. Man fre- genomgripande moderniseringar dock varit ännu språkade en viss anknytning till regional byggnads- strre. Ekonomibyggnaderna är i stor utsträckning tradition samtidigt som man lade stor tonvikt på uppfrda under 1900-talet, fl era är dock äldre men praktiska krav. senare ombyggda. Utvecklingen innebar generellt kade byggkost- 1900-talets frra hälft präglas av en påtaglig nader som fi ck en hämmande effekt på antalet dominans fr animalieproduktionen vilket tydligt nybyggda ladugårdar under 1940-talet. Många avspeglas i ekonomibyggnaderna. Den frstoring av äldre ladugårdar moderniserades, särskilt avseende ladugårdarna, med allt hgre skullar, som pågick inredning i stalldelen och gjordes mer lättarbetade. under 1800-talet fortsatte under 1900-talets frra hälft. Med elektriska släphissar och så småningom lyfthissar kunde hhanteringen gras rationell. Det s.k. hghuset – ladugården med en skullvägg på fl era meters hjd – blev karaktäristiskt fr seklets mitt. Ventilationen frbättrades i såväl lador som stall- delar och olika former av galler och huvar på taken tillhr bilden av 1900-talets ekonomibyggnader. Byggandet kom i hg utsträckning att präglas av olika typer av mnsterritningar. Det fanns även en reaktion mot de stilideal som Lfvenskild fresprå- kat. I ”Svenska allmogehem” som utgavs 1910, i stora upplagor, utvecklades tankegångar kring regionalt byggnadsskick och landet indelades i byggnadszoner. På gården Händenetorp i Händene vid Skara står detta Ett stort genomslag har sannolikt de mnsterrit- garage. Det byggdes 1954 fr en fotogendriven traktor ningar haft som utarbetades av Lars N:son Gramén (en Volvo T22) och en personbil. Foto: VGM.

45 Framfr källarvinden i Brsle, Väne-Åsaka sn, Trollhättan står mjlk- bordet där mjlkskjut- sen hämtade mjlken – ett viktigt inslag i gårdsmiljn under 1900-talets frra hälft. Foto: Ola Erikson, RMVG.

Med mjlkmaskinernas infrande efter frsta världskriget frsågs ladugårdarna med maskinrum och mjlkrum fr kylning enligt nya hygieniska krav. Vid 1900-talets mitt blev andra byggnader representativa fr jordbruksdriften. Särskilt måste nämnas garage fr såväl traktorer som stationära trskverk. De ligger ofta något avsides från vrig bebyggelse. Karaktärsbyggnader fr den här tids- perioden är de små traktorgaragen. Ofta härbärge- rade de ”Grållen”, den tidiga Fergusontraktorn. Vad gäller gårdsmejerier tog mejerinäringen form vid herrgårdar under 1800-talet fr att fr- ädla egendomens egna mjlkprodukter; t.ex. den betydelsefulla osttillverkningen som växte än mer när animalieproduktionen kade igen. Näringens kade mekanisering, inte minst utvecklingen av se- paratorn, innebar att man även kunde ta om hand mjlk från andra gårdar. Senare under seklet anla- des även mindre gårdsmejerier. Andelsmejeriernas genombrott kom på 1890-talet. Mejerier uppfrdes ibland av trä, men oftare i tegel, gjutteknik eller sten. Strre tegelbyggnader byggdes främst vid herrgårdarna. Lantbruksstyrelsen vertog Statens Egnahems- styrelses funktioner på 1940-talet. Uppgiften var att utveckla ett nationellt nätverk fr rådgivning och projektering. Man gav ut typritningar och egna bygganvisningar fr ekonomibyggnader inom lant- bruket. Lantbruksnämnden och lantbruksstyrelsen Raggagårdens mejeri drevs som ett enskilt gårds- och upp- frdelade också std i form av lån och bidrag. De- kpsmejeri mellan åren 1929 och 1940. Byggnaden är upp- frd i spritputsad gasbetong. Holmestads sn i Gtene. ras typritningar satte en påtaglig prägel på byggan- Uppmätning: Julihn och Spade 1978. det från 1950-talet in på 1980-talet.

46 Fähus i betong, fodersilos samt gdselbrunn är byggnadstyper som utmärker moderna mjlkgårdar och som blivit vanliga inslag i landskapet under det sena 1900-talet. Ingagården utanfr Vara. Foto: Ola Erikson, RMVG.

Efter andra världskriget gick utvecklingen mot mekaniseringstakten hg inom gården och nybygg- att lämna det mer småskaligt allsidiga, symbiotiska nationen kom ofta att främst bestå av maskinhall blandjordbruket till frmån fr en starkare spe- och tornsilo. cialisering och monokultur. Kreaturslsa jordbruk Ensilageutfodringen har givit oss siloanlägg- blev allt vanligare. Denna utveckling var kanske ningar, plansilos i betong eller tornsilos i trä eller tydligast i länets slättområden. Å andra sidan stålplåt. Samtidigt har den utvecklingen minskat utvecklades också ”djurfabriker” med litet areal- behovet av lador. Idag har ovannämnda hghusla- underlag samt mjlk- och svingårdar med enbart dugårdar ofta ersatt av s.k. låghus som innehåller foderväxtodling. djurstall utan ovanpåliggande skulle. Utvecklingen har påverkat ekonomibyggnaderna Lsdrift i mjlkproduktionen av idag medfr på fl era sätt. Olika näringsinriktning ger olika enkla, oisolerade ligghallar och specialiserade behov av byggnader fr särskilda ändamål. Jord- mjlkningsanläggningar. Ökade krav på gdselhan- bruket genomgick en snabb och genomgripande teringen har gjort gdselbrunnar i betong till ett mekanisering framfr allt efter 1900-talets mitt. vanligt inslag i gårdsmiljn under 1900-talet. Den tekniska utvecklingen skapade nya behov, Under senare decennier har nya material och t.ex. skrdetrskningens behov av mekaniserad industrins snabba lsningar, tillsammans med torkning av spannmålen i torkanläggningar. Äldre korta avskrivningstider, frenklat byggnader och ekonomibyggnader blir fr små och på många håll gårdar. Arkitektonisk form och kvalitet i detal- innebär detta ombyggnader, t.ex. frstorade log- jerna får ofta stå tillbaka. Djurskyddslagstiftning, portar. Den kade mekaniseringen skapar behov av tillgänglighet fr traktorer, truckar och lastbilar stora maskinhallar. Detta präglade t.ex. 1970- och samt byggvaruhandeln är faktorer som styrt bygg- 80-talens nybyggnation på många gårdar. Då var nadernas utformning under de senaste decennierna.

Moderna fähus har ofta en låg siluett i landskapet. På gris- och hnshus ger ventilationen ett speciellt utseende åt taken. Gård nordst om Vara. Foto: Ola Erikson, RMVG.

47 Tegeltäckt ladugård från 1900-talets brjan med fähusdel i kalksandsten och en rik fasadutformning inspirerad av tidens mnsterbcker. Mellomkvarn, Falekvarna på Falbygden. Foto: RMVG.

Viktiga begrepp är underhållsfrihet och billiga ls- Den långt drivna specialiseringen och omlägg- ningar. Den regionala variationen är idag inte stor. ning i produktionen har samtidigt inneburit att en Istället är det gårdens produktionsinriktning som mängd byggnader inte längre behvs på gården. styr dess utformning. Smedjor, madlador, småfähus, m.fl . benämns idag Vid planläggning av nya ekonomibyggnader verloppsbyggnader och många går en osäker fram- frångår man ofta äldre gårdsformer. Idag kan en tid till mtes. Även ladugårdar med stora skullver- ny maskinhall mycket väl placeras på den plana byggnader från mitten av 1900-talet är idag på väg åkermarken. Där är både billigare och enklare att att bli verfl diga på många håll i länet. bygga än på traditionella impedimentlägen. En Idag bedrivs forskning, rådgivning och projekte- fungerande logistik inom gården och fr utifrån ring kring lantbrukets ekonomibyggnader bl.a. på kommande transporter är viktig. Man väljer också Sveriges Lantbruksuniversitet, på Länsstyrelsen och gärna att hålla bostaden väl åtskild från ekonomi- vid Hushållningssällskapen. byggnaderna som idag innehåller både tung och farlig verksamhet. Byggnadstekniken Den dominerande byggnadstekniken under 1900- talet i lador, logar och andra ekonomibyggnader har kommit att bli stolpverkskonstruktioner. Fä- husdelen i ladugården murades däremot ofta av tegel och en bit in på 1900-talet i putsad cement- hålsten eller i konststen. Konststen, formgjuten ce- ment som imiterar tuktad sten, fi ck stort genomslag med brjan på 1910- och 20-talen. Den har troli- gen använts ver hela landskapet, men med stark tonvikt på de stora jordbruksbygderna såsom Vads- boslätten, norra Gta älvdalen, Varaslätten och Kinnekulle. Idag är betong i färdiga modulsystem det vanliga i fähus och djurstallar. Ladugården på Brogården i Kinne-Vedum, vid Kinnekulle, Kalksandsten, d.v.s. mursten av lera, kalk och är ett gott exempel på 1910- och 1920-talens ladugårdsbyg- sand, producerades främst på 1910-talet med gande. Ladugården har fähus i konststen och fl era påkos- tade detaljer, såsom snickerier och småsprjsade fnster. Lidkpingsbygden och Habobygden som centrum. Foto: VGM. Fähus, stall och gårdsmejerier av kalksandsten

48 Fägården på Skogsbo i Long på Varaslätten har ladugård från sent 1800-tal med fähusdel i tegel. En tidig silo i cement syns till vänster. På taket ligger skivor av asbestcement, oftast kallad eternit. Foto: Ola Erikson, RMVG.

återfi nns framfr allt dels längs Vänern, med strst des det även till bostadshusens taktäckning. Som koncentration kring Lidkping, dels vid sydvästra underlag till tegelpannor användes stickspån ända Vätterstranden med angränsande delar av Hkensås. in på 1930-talet. Ibland nyttjades spån även som I brjan av 1900-talet brjade man lägga om fasadbeklädnad på bostadshus, exempel fi nns från halmtaken på ekonomibyggnaderna med vass. Skogsbygdens socken. Dessa stråtak var fortfarande ganska vanliga in Längre fram på 1900-talet kar användandet av mot 1900-talets mitt, men redan vid seklets brjan korrugerad plåt, men också asbestcement och kor- hade andra takmaterial brjat användas. Framfr rugerad plast blir vanligt såväl i väggar som på tak. allt lades taken om med tegelpannor, frst enkupigt Asbestcementen, ofta kallad eternit (som egentligen och senare tvåkupigt. Även cementpannor, korruge- är ett varumärke), fanns redan runt 1900. Frst rad plåt och papp brjade användas i vissa trakter på 1940–50-talen blev den ett vanligt takmaterial redan under tidigt 1900-tal. Tegel har framfr allt i korrugerad form på taken till ladugårdar och ut- präglat de stora lerslättsområdena där tegelbruken hus. Asbestcementen blev i form av plattor också låg tätt. I Sjuhärad tycks den korrugerade plåten mycket vanlig som fasadmaterial på såväl bostads- ha fått ett tidigt genomslag och lades ofta direkt på hus som andra byggnader. stråtaket. Under 1800-talets sista del kom maskin- hyvlat stickspån att bli en vanlig taktäckning på ekonomibyggnader. Särskilt i skogsbygder använ-

Den korrugerade plåten dominerar såväl som tak- som väggbeklädnad på många av de ekonomibyggnader som uppfrs idag. Särskilt olika typer av torkbyggnader utgr numera monumentala inslag i landskapsbilden. Foderfabrik utanfr Grästorp. Foto: Ola Erikson, RMVG.

49 3. Västergtland – landskapsregioner och gårdar

Gullspång

59 1 Mariestad 58 56 57 60 51 55 61 14 Treboda 50 Karlsborg 15 18 Gtene16 52 54 7 17 19 30 53 Lidkping 10 Skvde Tibro nersborg 8 27 2 9 11 46 47 3 29 28 Grästorp 41 45 42 44 6 Skara 20 4 12 40 43 5 68 22 Hjo Troll- 69 Vara 48 62 Essunga 24 23 hättan 13 63 21 Lilla 66 25 31 49 67 Falkping 71 Tidaholm 64 26 39 Herrljunga Vårgårda38 34 35 Ale 70 37 65 76 32 33 Alingsås 77

73 74 Lerum 72 75 36 Borås Bolle- Ulricehamn bygd 89 90 82

86 88 91 78 92 87 85Tranemo 81 79Mark Svenljunga 95 94 Översiktskarta med samtliga 95 gårdar 83 93 som presenteras i rapporten. 80

84

50 REGION VÄNERNS MARITIMA MILJÖER 1

1

2 3

På kartan markeras västgtadelen av det betydligt strre området Vänerns maritima miljer.

Landskapstyp och dagens landskapsbild sedimentstränder. Regionen är starkt präglad av Vänern (ca 5 560 kvkm stor) är landets strsta insj sjfart, fi ske, fritidssjfart och rekreationsområden – i mångt och mycket ett innanhav, där kontakterna samt ett fåtal strre industrimiljer. Odlingsstråken ver vattnet ofta har varit mer betydande än in mot är främst knutna till det inre av huvudarna samt land. Administrativa gränser, såsom mellan Väs- Vänersnäs, Kinnekulle, Kålland och anslutande tergtland, Dalsland och Värmland, har då spelat slätter. mindre roll fr t.ex. borna. Här beskrivs västgta- delen av den sammanhängande Vänerregionen: Fornlämningsmiljer, fossila odlingslandskap Huvudarna Kållands och Tors omges av stora och historiska biotoper skärgårdar som ingår i Europas strsta insjskär- Frhistoriska lämningar i riklig mängd vittnar om gård. Utmärkande fr huvudarna är ett mosaik- tidiga centralbygder och vattnets betydelse. Stora landskap med låga berg- och moränryggar kring sten- och bronsåldersmiljer fi nns t.ex. vid Väners- fl acka lerdalar. Kusten präglas även av platåberg, näs. Särskilt Kålland med skärgårdar har kustnära skogskantad klipp- och hällmarkskust och flacka rsen från brons- och järnålder. Vidare finns skärv-

51 stenshgar, hällristningar och fyndplatsen fr knutet till Kållands, Tors och Bromm samt bronsskldarna från Frslunda. Kustnära är mäkti- ett område kring Amnehärad och Sjtorp. Här ga storhgar som Skalunda hg och inslag av stora dominerade mångsyssleri – främst i sjanknutna järnåldersgravfält. Av Vänerns många fornborgar näringar som fi ske och sjfart med fraktfart och fi nns endast ett fåtal på västgtasidan, t.ex. Halle- båtbyggeri. Sjnäringarna var under 1800- och berg som hyser Sveriges strsta fornborg. På medel- tidigt 1900-tal mest frankrade hos de obesuttna tiden korsades Vänern av fl era pilgrimsstråk mot kust- och skärgårdsborna. Idag är Spiken (Kål- Trondheim. Farledsmiljer av gammalt ursprung lands) det strsta insjfi skeläget i EU. fljer bl.a. Tors – Bromm, Ekens skärgård och Dagens strre tätorter återgår på de gamla Forshemskusten. Flera leder har brukats in i sen tid handelsstäderna Lidkping, Mariestad och Vä- och har gott om vrak- och frlisningsplatser. Kus- nersborg. 1800-talets industrialisering omfattade ten har fl era medeltida borgplatser och storgårdar främst strre industrier inom trä-, och pappers- med Läck (f.d. biskopsborg) på Kållands i cent- massa, samt i tätorter även mekanisk, livsmedels rum samt lämningar av bl.a. Aranäsborgen och och keramisk industri m.fl . Strre industriorter är Lindholmens slott. Lidkping, Otterbäcken– Gullspång, Vänersborg– Fossil åkermark med t.ex. rjningsrsen och Vargn och Mariestad. De två frstnämnda är stensträngar frekommer mer måttligt. Ryggade bland de strre vänerhamnarna. åkrar, sannolikt främst från 1800-talet, frekom- mer på Kålland. Småskaliga fossila odlingslandskap Bebyggelsemiljer fi nns vid vissa kust- och skärgårdstorp och herr- Regionens många herrgårdsmiljer har ofta typisk gårdar. Strandnära historiska biotoper frekommer arrondering av byggnader och ägor samt omgivan- mer sparsamt, främst som ekhagar och strandängar de f.d. torp och backstugor. Exempelvis kan näm- på Kålland och Vänersnäs. Flera invallningar fi nns, nas Läck, Stola, Storeberg, Frugården, Hellekis. t.ex. vid Sjryd i Åse. Bondgårdsmiljer är inte lika påtagliga i stora delar av regionen, frånsett exempelvis Tors. Typiskt fr Agrarhistoria alla kustzoner och de mindre skärgårdar som varit Jordbruk utmärker de gamla centralbygderna såsom bebodda är dock mängden f.d. torp och småbruk Kållands, Tors och Vänersnäs. Generellt har (kunskapen om den agrara bebyggelsen är emeller- jordbruket spelat en marginell roll hos kust- och tid delvis begränsad). Karaktäristiska sjnära skärgårdsbor, frutom på stora egendomar och hos nyttobyggnader har varit t.ex. islador och iskällare, besuttna bnder. Mycket av karga kustzoner och samt småbodar av vrak- och verskottsvirke från småskärgårdar är gammal utmark, med huvudgår- sjfarten. Utmärkande fr norra Kålland är kraken, dar och odlingsstråk belägna längre inåt land. Den en sjanknuten frvaringsbod byggd av vass, strar kustnära bebyggelsen var delvis tidigt starkt frälse- och bräder. dominerad. Tors kom att bli mindre herrgårds- Vänern har sedan 1799 haft ett eget fyr- och präglat än de andra huvudbygderna. Kållands är lotsväsende. Påtagligt är mängden välbevarade säreget med fl era nedlagda medeltidssocknar. På sjfartsmiljer: fyrvaktarboställen, fyrar, båkar, 1600-talet dominerade Läck grevskap ägande- och strre bygdehamnar, små utskeppningsplatser, produktionsbilden i regionens centrala del. magasin, småvarvsplatser etc. Strre hamnmiljer Sjfart och handel grundades länge på utbytet är t.ex. Sjtorp vid Gta kanals mynning och Lid- mellan järn- och skogstillgången vid norra Vänern kpings hamnpirar. Idag präglas städernas omgi- och jordbruksbygderna i sder. Det centrala han- vande kuster av en utbredd fritidsbebyggelse. delsfl det mot Gta älvdalen – Västkusten hade urgamla anor, men älvsjfarten krävde omlastning och transporter frbi fallen. Från vänerstäderna bedrevs en tidvis mycket livlig handelssjfart. I bygderna pågick en omfattande bondeseglation till in på 1850-talet. Vänern var även integrerat i färdstråk där gästgivargårdar rodde resande mellan Kållands och Värmlandsnäs. Sjfartens stora blomstring kom i och med kanal- sjfartens utbyggnad, inledd med Trollhätte kanal 1800, som även gav direktkontakt med haven. Från 1860-talet vidtog en skutsjfart, länge baserad på småskeppare och partsrederier. Särskilt var detta

52 1. MARIESTAD BODA 1:13, Fjällagården

Kommun: MARIESTAD Socken: Tors Ingår i: Kulturhistorisk inventering: Tors 2.

Fjällagården är en av de mest väl bibehållna äldre bondgårdsmiljerna vid västgtasidan av Vänern. Gården är ett mycket fi nt prov på en Torsgård med stark historisk koppling till sjnäringar och jordbruk. Den har en landskapsanpassning som är typisk fr jordbruksbygden på storarna i Vänern. Gårdsmiljn med de välbevarade byggnaderna är karaktäristisk fr en gård som brukats kontinuerligt in i nutid och som kompletterats lite efterhand. Gården ligger i en typisk liten gårdsgrupp där gårdarna har gemensamt ursprung, från en och samma hemmansdel, men efterhand har knoppats av i mindre enheter. Fjäl- lagården är ett bra exempel på att det frr frekom att två bondehushåll delade på en och samma man- byggnad.

Fjällagården i Boda är belägen på sydvästra delen Idag präglas gårdsbebyggelsen av tidsperioden av Tors, innanfr Bodaviken och sundet mot 1880-tal– 1950-tal. Samtliga byggnader är rd- Dill. Boda fi nns omnämnt 1315 och var 1559 en färgade och både manbyggnad och ladugård har by som bestod av fyra hela biskopshemman. Idag tegeltaken i behåll. Manbyggnaden (1888) är ett utgrs Boda av några gårdsklungor ovanfr en timmerhus med dubbel rumsbredd, uppfrt i en fl ack lerdalgång mellan små bergknallar. Gården våning med vind och med källare i stenfoten. Det är den mellersta av tre Fjällagårdar som ligger tätt har länge varit inrett med två bostäder. Huset har ihop, i traditionellt sluttningsläge mellan skogskant en mycket ursprunglig exterir; t.ex. profi lerad och odlingsmark. panel med bågfris samt sprjsade enkelfnster och Två bondehushåll delade på manbyggnaden på fint arbetade pardrrar. Ett generationsskifte har 1:13 fram till 1950-talet. 1952 byggdes Boda 1:14:s skett och en upprustning har påbrjats. välbevarade villaliknande manbyggnad. Till 1:14 Som fl ygel ligger ett timrat brygghus (ca 1880- hr även en äldre, delvis timrad ladugård. På Fjälla- tal), på 1940-talet tillbyggt med en snickarverk- gården har man levt på fi ske och jordbruk samt av stad. Vidare fi nns ett fristående, yngre hnshus. skogen. Enligt Sveriges Bebyggelse ca 1955 omfat- Ladugården (1880-tal) har delvis loge/ lador bygg- tade gården omkring 18,5 hektar skogsmark och da i skiftesverk. Fähuset ombyggdes 1927. Troligen endast 4 hektar åker. På gården fanns 5 ntkreatur var det då som ladugården blev utvidgad på bred- och en arbetshäst. Man hade också gris och hns. den och påbyggd med en hgre skulle.

53 2. VÄNERSBORG KVILLEN 1:1 Kvillen

Kommun: VÄ NERSBORG Socken: Vänersnäs Ingår i: Kulturhistorisk inventering: Vänersnäs 16, odlingslandskapsinventering, områden av riksintresse fr kulturmiljvård och fr naturvård.

Kvillen (Kvilla) på Vänersnäs är av synnerligen stort kulturhistoriskt intresse som en av västra Västergt- lands mest genuina gårdsmiljer från 1800-talets senare del. Bebyggelsen har på ett måttfullt sätt kompletterats under 1900-talet, i takt med jordbru- kets ändrade teknik och funktioner. Kvillen har en stark bebyggelsehistorisk frankring på näset och vid platåbergen. Det gäller dels det typiska läget i dalen mellan bergen, dels det mycket ursprungliga byggnadsbeståndet. Byggnaderna är till stor del från 1860–70-talen, men även från 1900-talets frsta del.

Kvillen är belägen på sdra delen av Vänersnäs, byggnaden (ca 1870) har salsplan och en mycket i dalen mellan Halleberg och Hunneberg. Gårds- ursprunglig exterir. Bland annat bevarar den byggnaderna står invid foten av Hallebergs mäk- detaljer såsom lunettfnster i gavlar, rikliga tak- tiga diabasstup och rasbranter med lvskog. I fotssnickerier och veranda med snickerier. På man- dalgången ut mot Vänern vidtar ett ppet odlings- gården fi nns även två uthus – dels ett inrymmande landskap. Kvillen omnämns i 1636 års jordebok magasin och garage, dels ett med traktorgarage, som 1/4 frälsehemman. Sedermera blev gården 1/8 bod, dass och jordkällare. Dessa är troligen från skattehemman. 1900-talets frsta del. Gården är en regelbundet uppbyggd gårdsan- Fägårdslängorna (eventuellt 1860-tal) består av läggning med fägårdslängorna placerade som fl yg- dels ladugården, dels en länga som inrymt stall, lar till mangården. Numera vänder manbyggnaden lada och vagnslider. Båda längorna är delvis tim- baksidan mot landsvägen. Detta beror på att huset rade. Den långsträckta ladugården har bl.a. inrymt är orienterat mot vägens gamla sträckning, som fähus och loge samt har ett ppet lider, mjligen gick på gårdens andra sida, tätt utmed kanten av ett f.d. portlider. berget. Manbyggnaden är vitmålad, vriga bygg- nader är rdfärgade. Flertalet byggnader bibehåller taktäckning med enkupigt tegel. Den häckomgivna mangården omfattar bl.a. en gammal trädgård med mittrundel, gångar, fruktträd och lvträd. Man-

54 3. VÄNERSBORG MUNKESTEN 1:2 Munkesten

Kommun: VÄNERSBORG Socken: Vänersnäs Ingår i: Kulturhistorisk inventering: Vänersnäs 26, odlingslandskapsinventering, områden av riksintresse fr kulturmiljvård och fr naturvård.

Munkesten på sdra Vänersnäs är en fr trakten ovanligt väl bibehållen gårdsmilj. I egenskap av gammal ”dalgångsgård” i passet mellan Halle- och Hunneberg är den ett gott exempel på platåbergs- områdets äldre gårdar. Om gårdens frfl utna som gästgivargård vittnar idag framfr allt den tvåvå- niga manbyggnaden samt gårdsläget vid vägskälet. Gården är således frknippad med viktig kommu- nikationshistoria i detta frr i tiden så strategiska område mellan Gta älvdalen, Västkusten, Dalsland Gården har ett västsvenskt, mer oregelbundet och Vänern. Munkesten har även i vrigt ett väl- bebyggelsemnster. Samtliga byggnader är rd- bevarat byggnadsbestånd, främst från 1900-talet. färgade och merparten har tegeltak. Flertalet av ekonomibyggnaderna frnyades under 1900-talets frsta del. Exempelvis är bod/garage, vedbod/dass I den trånga dalgången mellan Halle- och Hunne- och ladugård från 1940–41. Fägårdsdelen utgrs berg ligger Munkesten. Vid gården mts vägar från endast av den tidstypiska ladugården av cementsten Vänersborg, Lidkping och Vänersnäs. I närheten och trä, uppfrd efter att den äldre ladugården går sedan 1867 järnvägen Uddevalla – Herrljunga brunnit ned. (”Havrebanan”) i en djup sänka. Norrut vidtar ett Mangårdsbebyggelsen, bland trädgård och hga ppet odlingslandskap ut mot Vänersnäs. lvträd, är betydligt äldre. Manbyggnaden är en Ensamgården Munkesten omnämns i jordeboken tvåvånings salsbyggnad vars timmerstomme med 1582 som ett frälsenybygge. Senare blev den 1/8 utskjutande knutar kan härstamma från 1700- skattehemman. Gården inrättades till gästgiveri talets mitt. Huset präglas av renoveringar under 1811 när post- och krvägen från Skaraborg mot 1800-talets senare del och åren 1915–20. Av äldre Dalsland och Bohuslän fl yttats från Hunnebergs datum är även ett timrat f.d. boningshus och en sluttning ner i dalgången. Munkesten var gästgiveri vagn- och redskapsbod. Det f.d. boningshuset har och skjutsstation till 1919. Hållstallet låg då på inrymt brygghus och verkstad samt på vinden sä- andra sidan vägen. På 1940-talet drevs här en han- desmagasin. Vagnboden med tälttak lär ha fl yttats delsträdgård. hit på 1930-talet.

55 REGION 2B TUNHEMSSLÄTTEN – ÅSE 2 B

Agrarhistoria Tunhemsslätten är en gammal frälsebygd med fl era stora her- resäten. Fre skiftena fanns storbyar på slätterna, varav några mycket stora byar fanns i Friel och Tun i Åse. Dalen mellan Halle- och Hunneberg präglades då som nu av typiska ensamgårdslägen. Annars var bebyggelse och markan- vändning likartad på slätt- terna. Platåbergen var länge kronoparker. Utmarksbete bedrevs på bergen och klevarna användes som fädrevar. En kraftig uppodling av slätterna påbrjades under 1700-talets andra hälft. Ovanligt nog ge- nomfrdes några sena solskiften i bl.a. Gärdhem på Landskapsbild 1700-talet. Tidigt enskifte frekom i Åse 1805–27. Regionen kännetecknas huvudsakligen av fl acka Laga skifte genomfrdes i huvudsak 1827–75. Vid slättbygder på sedimentära jordar nedanfr hgsta Gta älv har sedan medeltiden skapats miljer kustlinjen. Tunhemsslätten i väster når fram till kring forkrning och sjfart samt senare kring ka- Gta älv, medan Åsebygden vetter mot Vänern. I nalbygge, kraftutnyttjande och en genomgripande stark kontrast mot slätten står kambrosilurbygden industrialisering. Tätorter utvecklades i anslutning kring platåbergen Halle- och Hunneberg. Här do- till industrin vid fallen i Gta älv, dels Trollhättan minerar skogtäckta diabasplatåer, hga rasbranter (stad 1916) dels vid Vargn. bland lvskog och en rikt varierad landskapsbild på skiffer- och kalkstensterrasser. Mellanbygden kring Bebyggelsemiljer slätterna är småkuperad av moränhjder och impe- Bebyggelsemnstret är starkt laga skiftespräglat på diment. Särskilt de storskaligt uppodlade slätterna slätterna – exempelvis kring Hullsjn på Tunhems- utgrs idag av fullåkersbygd med spannmålsodling. slätten. Samlade bykärnor frekommer dock ännu, t.ex. Flo Nedre. Bebyggelsen har haft en västsvensk Fornlämningsmiljer, fossila odlingslandskap och karaktär, bl.a. med skiftesverk i uthus och ladugår- historiska biotoper dar samt ett tidigt byggande av västsvenska dub- Slätterna vid platåbergen och Vänern var mycket belhus. Hols by i Västra Tunhem har välbevarade betydande frhistoriska centralbygder. Bland an- skiftesverksladugårdar. Vid platåbergen frekom- nat fi nns här stenåldersmiljer, landskapets strsta mer sten sparsamt som byggnadsmaterial i uthus. bronsåldersrse i Tun och mäktiga storhgar samt En stor, mycket välbevarad prästgårdsmilj från fyndplatser fr guldfynd från järnåldern. Halleberg 1700-talet fi nns i Västra Tunhem. En särpräglad hyser Nordens strsta fornborg. Frhistoriska fos- strre skolmilj från 1700- och 1800-talen är Silvii sila odlingslandskap fi nns bl.a. i Västra Tunhem. stiftelse i Tun. Mängder av brottytor, kalkugnar, På platåbergen fi nns rjningsrsen och även mer rdfyr och kalkslagg minner om lågskalig stenindu- sentida fossila odlingslandskap i anslutning till stri på Halle- och Hunneberg. Framfr allt bedrevs torpmiljer. Åtskilliga ryggade åkrar kan vara från kalkbränning fr jordbrukets behov, men även 1800-talets havreepok. Lundartad ädellvskog alunskifferbrytning och i senare tid klinkerbrytning fi nns på bergens sluttningar. Sanka strandängar fr cementtillverkning i Vargn. Långa stråk av frekommer vid Hullsjn. Stora invallningar mot småskalig arbetarbebyggelse fi nns vid Hunnebergs Vänern fi nns i Åse, särskilt vid Sjryds gård. klevar i Flo och i Västra Tunhem.

56 4. TROLLHÄTTAN BÖRSLE 1:3 Västergården

Kommun: TROLLHÄTTAN Socken: Väne-Åsaka Ingår i: Kulturhistorisk inventering: Väne-Åsaka 32A.

Västergården i Brsle är av synnerligen stort kultur- historiskt intresse såsom en av Västergtlands främ- sta äldre gårdsanläggningar. Bebyggelsen är framfr allt från perioden 1870–1945 och präglas av en stillsam kontinuitet. I den välvårdade, rikt samman- satta gårdsmiljn fi nns en mångfald byggnader som sammantagna berättar om byggnads- och jordbruks- utveckling under motsvarande tid. T.ex. kan nämnas den varierade jordbruksinriktning som känneteck- nade många familjejordbruk ända in på 1960-talet. Av särskilt värde är de många genuina ekonomi- byggnaderna som har en stor spännvidd i tillkomst- Mangården med häckar, välbevarad fruktträd- tid och användningsområden. Manbyggnaden är ett gård, blomsterrabatter, vårdträd och grindstolpar frnämligt prov på ett västsvenskt dubbelhus från omger manbyggnaden (1871–72). Manbyggnadens tiden runt 1870. Nuvarande stora vägdragning går nära gårdens ena sida, men i vrigt har gården en exterir är mycket ursprungligt bevarad, även i obruten kontakt med omgivande odlingslandskap. detaljer. Vid sidan av mangården finns även ett I egenskap av en f.d. gästgivargård har gården histo- mindre boningshus, ett västsvenskt dubbelhus riskt sett legat vid strre färdstråk. byggt som undantagsstuga (1920). Fägården omfattar ladugård (1911), stallänga (1939), magasin/vedbod (tidigt 1900-tal), ett timrat Västergården är belägen i Brsle by i odlingsbygden svinhus med ett i bruk varande hnshus (1912), kring Lerumsån sydväst om Hunneberg. Den lig- vedbod (1920-tal) och en ålderdomlig verbyggd ger kvar på gammal plats från fre laga skiftet och murad stenkällare (ev. tidigt 1800-tal). Källaren lär är släktgård i fjärde generationen. Gården ligger enligt ägaren ha använts som gästgiveriets bränn- vid en äldre dragning av vägen Vänersborg – Borås vinskällare. Ladugården är delvis timrad, delvis som här korsade vägen mellan Gta älvdalen och byggd av stolpverk och har två lägre utbyggnader i Skaraborg. En tid på 1800-talet var gården gästgi- vinkel. Den timrade smedjan (sent 1700- eller tidigt veri. Funktionen lär ha alternerat bland gårdarna 1800-tal) är mycket välbevarad och ligger lite fr sig. längs vägen genom socknen. Gårdsägorna ligger främst samlade kring Borås- vägen. Enligt ägaren har man inte haft så mycket mark upp mot berget. Utskogsskiften har man främst haft på Kuleskog i sydost. Kreaturssktseln dominerade frr jordbruket. I mitten av 1900-talet hade man både mjlkkor och spannmål. Jordbruket är verksamt men är kreaturslst sedan 1986. Nuvarande dragning av riksväg 44 går nära gården i nordost. Gårdens smedja stod i vägen fr 44:ans tänkta dragning, men vägdragningen fl ytta- des ovanligt nog så att smedjan bevarades. Gården har en variant av västsvenskt bebyggel- semnster med en trelängad fägård placerad bakom mangården och mellan dem en särskild liten ”eko- nomigård” med mindre uthus. Manbyggnaden är vänd mot landsvägen i stället fr mot fägården. Boningshusen är målade i ljusgult och vriga gårds- byggnader är rdfärgade. Fägårdslängorna har på traditionellt vis drrar målade i ockragult, vilket inte är ovanligt i trakten. Nästan alla byggnader har enkupigt eller tvåkupigt taktegel.

57 5. VÄNERSBORG HÄRSTAD 2:3 Haregården 6. VÄNERSBORG HÄRSTAD 6:3 Sjgården

Kommun: VÄNERSBORG Socken: Västra Tunhem Ingår i: Kulturhistorisk inventering: V. Tunhem 50 Sjgården respektive 51, odlingslandskapsinventering, områden av riksintresse fr kulturmiljvård och fr naturvård.

Haregården och Sjgården är med utformning och landskapsanpassning två mycket goda exempel på Tunhemsslättens utskiftade gårdar. Byggnadsbestån- det (1850-tal–1980-tal) är rikligt och är karaktäris- tiskt fr bygden. Det har kompletterats efterhand som jordbruket har utvecklats under 1900-talet. Manbyggnadernas exterirer har under samma tid genomgått vissa tidstypiska mindre frändringar. Gårdsmiljerna ger således en god bild av regional bebyggelse- och jordbruksutveckling fr.o.m. tiden fr laga skiftet t.o.m. sent 1900-tal. Slättens utskif- Haregården tade gårdar i det ppna odlingslandskapet mellan Hullsjn och Hunneberg ingår i en stor, samman- hängande kulturmilj.

Haregården och Sjgården är belägna ster om men återuppbyggdes med en hg skulle ovanpå. Hullsjn, på den uppodlade Tunhemsslätten, i Fähus och stall är byggda i gjutteknik med spritput- fonden av Hunnebergs hga diabasstup. Här ligger sad fasad, i vrigt är längan uppfrd av trä. fl era gårdar i typiska fria lägen, utskiftade från by- Av Sjgårdens totalt nio gårdsbyggnader är man- arna på 1800-talet. Gårdslägena kännetecknas av byggnaden målad i brutet vitt. Övriga gårdsbygg- tätt samlade byggnader på låga impediment i od- nader av trä är rdfärgade. Mangårdsbebyggelsen lingsmarken, med mangårdar inramade av lvträd omfattar manbyggnad, källare/ snickarbod (1910) och med en rak allé av lvträd längs tillfartsvägen. och brygghus/smedja (1929). Manbyggnaden är Härstads by fi nns omnämnd 1540 och har om- ett västsvenskt dubbelhus som i likhet med Hare- fattat nio hemman. Haregården och Sjgården gårdens fl yttades med från det gamla byläget. Runt utgjorde vardera ett helt skattehemman. Sjgården 1900 har den frsetts med en sprjsad glasveranda fi ck sitt namn fr att den låg närmast Hullsjn av vid ingången. Omkring 1950-talet har huset till- gårdarna i byn. Vid laga skiftet fl yttades de två byggts med pannrum/strre kksfarstu och fått hemmansdelarna ut till nuvarande lägen 1854. kopplade strre fnster. Gårdens stenkällare är Båda gårdarna har ett samlat, men oregelbundet verbyggd med den timrade snickarverkstaden. bebyggelsemnster, dock med uppdelning mellan Brygghus/smedja är också timrad trots det sena mangård och fägård. byggnadsåret 1929. Framfarten till Haregården kantas av en hg- Fägården omfattar en tidstypisk stor ladugård vuxen allé av ask och alm, anlagd ca 1900. Gården (1900), svinhus av trä (1923), hnshus (1939), omfattar tio tätt samlade byggnader: manbyggnad garage (1950), magasin av trä (1961) och maskin- (medfl yttad från Härstad 1854), källarvind (ca hall (1982). Gården har tidigare haft ytterligare 1860), dass (1911), spannmålsmagasin (1912), några ekonomibyggnader. f.d. smedja (ca 1900, på 1960-talet ombyggd till traktorgarage), samt vagnslider och ett kombinerat svin- och hnshus (båda ca 1900–10), två garage (1949 och 1954) samt ladugård (1901, 1913). Manbyggnaden med ljusmålad panelfasad och sexdelad plan genomgick moderniseringar 1908, 1946 och 1980. Källarvinden lär ha använts fr skolundervisning ca 1860–70-tal. Den stora, te- geltäckta ladugården har omfattat fähus och stall i var ände och däremellan foderlada, loge och lada. Längan brann delvis ner efter ett åsknedslag 1913

58 Sjgården.

Haregården.

59 REGION 2C KÅLLAND–VISTE

Agrarhistoria Tidigt blev här ett frälsetätt område, särskilt i Kållandsbygden som haft fl era stora jordegendomar. Fre skiftena var tvåsäde det dominerande odlings- systemet. Utmärkande var att byarna hade gemen- 7 samma hägnadslag som sträckte sig ver stora områden. Området hade en struktur med både stora och små byar. Vanligt var att de strre byarna var uppdelade i två bebyggelselägen. Både enskifte 1805–27 samt laga skifte, främst genomfrt 1827–50, fi ck delvis ett mycket stort genomslag. På Degebergs säteri i Rackeby drev Edvard Nonnen 1833–55 landets frsta hgre lantbruksutbildning. Utbyggnaden av järnvägsnätet på 1860- och 70-talen främjade uppkomsten av fl era mindre och små orter kring järnvägen. Hit knts bl.a. handel med jordbruksprodukter och senare även en jord- bruksrelaterad verkstadsindustri. Främst kan näm- nas den gamla vägknuten Grästorp. Landskapstyp och dagens landskapsbild: Regionen är en betydligt mer småkuperad slätt- och Bebyggelsemiljer mellanbygd än vad grannregionerna 2B och 2D är. Mnstret från fre skiftena med byklungor på berg- Ett mosaiklandskap fljer Vänern med ett myller av klackar och moränstråk ovanfr odlingsmarken är små låga bergknallar och moränryggar kring fl acka ännu väl bibehållet. Vanligtvis omges byläget av lerdalar. Genom bygden går några av Mellansvenska utfl yttade gårdar i liknande terränglägen. Bebyg- israndzonens stora ändmoräner, bl.a. Rådaås. En hg gelsemnstret på Kålland är ännu delvis starkt herr- skogbevuxen frkastning – Kedumsbergen m.fl . – bil- gårdspräglat, ofta med karaktäristisk arrondering av dar gräns mot slätten i sydst. Ler- och sandjordar byggnader, alléer och ägor samt fl era omgivande f.d. nedanfr hgsta kustlinjen präglar odlingsbygderna. torpställen och backstugor. 1700- och 1800-talsbe- Idag är här en relativt storskalig fullåkersbygd, som byggelse fi nns på fl era herrgårdar och boställen. På dock inte är så upplevelsemässigt påtaglig p.g.a. den Kålland har både herrgårdsmiljer och f.d. torp van- småbrutna terrängen. Spannmålsproduktion domine- ligen en betydligt mer välbevarad äldre karaktär än rar, men även djurhållning frekommer. vad bondgårdsbebyggelsen har. Gårdarna har ofta frändrats ganska mycket under sent 1900-tal. Fornlämningsmiljer, fossila odlingslandskap och Områdets bebyggelse har varit starkt västsvenskt historiska biotoper präglad. Omkring år 1800 fanns fortfarande åtskilliga Kålland är en synnerligen utpräglad, mycket rik låga ryggåsstugor med endast takfnster. Framkammar- bronsåldersbygd med bl.a. bronsskldfynden från stugan var en vanlig hustyp. Halmtäckta skiftesverksla- Frslunda, åtskilliga storrsen och skärvstenshgar dugårdar byggdes under hela 1800-talet; numera är det samt även hällristningar. Hela regionen är en bety- dock allt mer sällsynt att de bevarats. Ladugårdar med delsefull järnåldersbygd med bl.a. storhgar, gravfält en yngre typ av skiftesverk (sent 1800-tal) är emellertid och fl era runstenar, inklusive den tidiga, särpräglade inte ovanliga i Viste härad. Ett kännetecken fr Viste är Sparlsastenen och Sveriges hgsta runsten i Levene. verbyggda källarmagasin och brygghus i sten och trä, Åkerholmar, betesmarker och skogspartier hyser inte uppfrda efter skiftena. Produktionen av kalksandsten sällan fossila odlingslandskap. Frhistoriska och medel- vid Svalnäs i Sne på Kålland i tidigt 1900-tal fi ck stort tida markindelningar och rjningsrsen frekommer. genomslag i ekonomibyggnaderna. Ett frnämligt landskapsparti från frhistorisk tid och Påpekas br att Kålland och Viste jämte Bjärke härad medeltid är Levene äng. Åtskilliga ryggade åkrar är (i region 12A), har varit svenska fastlandets i särklass från havreepoken under 1800-talet. Inslag av ekhage- väderkvarnstätaste område – vad gäller kvarntypen partier frekommer, särskilt i Kållandsbygden. holkkvarnar. I Viste fi nns en väderbenstamp bevarad.

60 7. LIDKÖPING ÖRSLÖSA 3:1 Backgården

Kommun: LIDKÖPING Socken: Örslsa Ingår i: Kulturhistorisk inventering: Lidkping 1991/15:6, strre kulturmilj, kulturhistorisk vägmilj.

Örslsa f.d. gästgivargård är en sammanhållen gårds- milj där framfr allt manbyggnaden är av särskilt intresse. Gården är ett bra exempel på hur gästgive- rifunktionen ofta knts till lite strre gårdar i stra- tegiska lägen. Manbyggnaden är av hg ålder och har en fr bygden ovanligt ursprunglig exterir från 1800-talet. Den vittnar om att byggnadsskicket med gästgiveriernas ofta tvåvåniga manbyggnader fi ck genomslag även i en då virkesfattig jordbruksbygd som Kålland. Gården har i vrigt ett i stort sett bibe- hållet byggnadsbestånd från 1800- och tidigt 1900- tal. Helheten med gården och angränsande bymilj vittnar om de små bygdecentrum som fanns på den västgtska landsbygden under 1800-talet.

Backgården ligger i Örslsa kyrkby som inramas av Gårdsmiljn av idag omfattar stora lvträd mot jordbruksbygden bland Kållands låga bergknallar. bygatan, manbyggnad, en stor magasinslänga och Bygatan utgr en äldre slinga av landsvägen mot stall samt en stor ladugård. Samtliga gårdsbyggna- Tun och har ett gammalt vägskäl med vägvisarsten der är rdfärgade. Manbyggnaden byggdes ur- och f.d. lanthandel nära den f.d. gästgivargården. sprungligen på Gästgivargården i Holmestad i Örslsa var frr en viktig knutpunkt på Kålland Kinne härad. Den fl yttades till Örslsa som man- och på 1600-talet erhll byn både tingsplats och byggnad/gästgiveri ca 1840. Det stora timrade två- gästgiveri. Under tidigt 1900-tal växte byn ut till våningshuset är ej utbyggt bakåt frånsett en tidig ett litet stationssamhälle. Både tingsplats och gäst- kksfarstu. Exteriren är fga frändrad under giveri blev nedlagda i brjan av 1900-talet. Tings- 1900-talet, och bevarar även detaljer såsom par- platsen låg vid Backgården där en minnessten är drrar och hallaskorstenar. rest. Troligen från 1800-talet är den timrade tvåvå- På 1940-talet omfattade gården 96 hektar, enligt ningslängan med magasin och bodar, i sen tid Svenska gods och gårdar, varav 40,5 hektar var något tillbyggd, samt ett timrat stall. Ladugården åker, i vrigt skogs- och betesmarker. Man hade med stomme av timmer och stolpverk är enligt bl.a. 4 hästar, 16–18 kor, 6–8 ungdjur, ca 10 svin uppgift från 1905, men i sen tid tillbyggd och samt fl era hns och ankor. moderniserad.

61 REGION LIDKÖPINGS- SKARA- 2D OCH VARASLÄTTEN

10

8 11 9

12

Landskapsbild Regionen kännetecknas av fl ack slätt- och mellan- med rjningsrseområden frekommer i stra bygd nedanfr hgsta kustlinjen. Mäktiga sediment- delen. Även miljer med rjningsrsen, åkrar och lager, med tunga lerjordar och inslag av sandigare bandparceller har ibland bevarats i herrgårdarnas jordar, täcker här det nästan plana urberget. Djupa hagmarker. Ett frnämligt exempel från frhistorisk ringlande åraviner omger Lidan och andra mindre tid–medeltid är Brunsbo Storäng, under Brunsbo åar. Den utpräglade slättens flacka kärnområde biskopsgård, där det även fi nns strre ekhagar. En omges av en mer småkuperad mellanbygd, bl.a. stor mängd ryggade åkrar i slättens stra utkant, med stora ändmoräner inom Mellansvenska isrand- är sannolikt främst från 1800-talets havreepok. zonen, samt längst i ster skogsbygd. Utmärkande Vid Ljtnantsholm nära Jung fi nns det enda stora fr regionen är att odlingslandskapet frändrats område med ppna tegdiken i åkermarken som fl era gånger under de senaste 250 åren. Dagens bevarats i Västergtland (idag naturreservat). I de fullåkersbygd, med specialiserad och till stor del hårdrationaliserade centrala delarna av odlings- spannmålsinriktad jordbruksproduktion, är av sent bygden är det numera ont om fossila landskaps- datum. former, småbiotoper, träddungar och åkerholmar. Hagmarker frekommer främst i de djupa å- och Fornlämningsmiljer, fossila odlingslandskap och bäckravinerna, på impediment, i en del herrgårds- historiska biotoper miljer och i skogskanten i ster. Delar av området har under järnåldern varit en betydande bygd, men en mycket stor bortodling av Agrarhistoria fornlämningar har skett i senare tid. Längs åarna Trakten närmast Skara har delvis präglats av kyr- Lidan och Flian m.fl. finns fl era spår av stenålders- kans jordinnehav. Fre skiftena fanns åtskilliga boplatser. Åtskilliga fl atmarksgravfält från äldre strre byar i impedimentlägen. Flera enskiften järnålder samt spridda bevarade gravfält från yngre genomfrdes 1805–27 och laga skifte pågick järnålder frekommer. Salebyområdet var en hu- främst 1827– 50 med en mycket stor genomslags- vudbygd under järnålder–medeltid; bl.a. med flera kraft. Här genomfrdes, procentuellt sett, den medeltida dekyrkplatser. Fossila odlingslandskap strsta utfl yttningen av gårdar i landet som helhet.

62 Varaslätten. Vara med sitt lagerhus syns i fonden. Stenvalvbro ver Flian vid Resville, Norra Härene sn.

Odlingslandskapets struktur har kraftigt fr- skiftesverk. Efter skiftena byggdes även gtiska ändrats genom århundradena. Ända in på 1700-ta- gårdsanläggningar. Särskilt vid den fallrika Flian let hade ett fodermarkspräglat landskap dominerat, etablerades tidiga små kvarncentrum med många med stora inslag av hed- och buskmarker och kvarnar framfr allt vid Resville och kring Blom- naturliga fodermarker. Åkermarken låg som små backa. ar runt bebyggelsen. Odlingssystem med tvåsäde De många omvandlingar av jordbruket som tillämpades med ängen i samma gärde som åkern. skett efter skiftena återspeglas i att många nya Byarna hade sinsemellan sammanhängande häg- ekonomibyggnader byggts efterhand. Utmärkande nadssystem som sträckte sig milsvida ver slätten. är t.ex. stora tegelbyggda ladugårdar med stor En storskalig uppodling av fodermarkerna pågick skulle från tidsperioden sent 1800-tal–1960-tal. under 1700-talets senare del och 1800-talet. Om- De yngre är ”hghusladugårdar” med mycket hg fattande dikningsfretag påbrjades efter skiftena. skullvägg. Nedläggningen av bondgårdar har re- De många ppna tegdikenas odlingslandskap var sulterat i många deställda äldre gårdar mitt i od- ett kännetecken fr regionen fram till 1940-talet. lingslandskapet. Karaktäristiska fr 1900-talet är Under sent 1800-tal skedde en vergång mot ani- jordbrukskooperationens stora silobyggnader i f.d. malieproduktion och inslaget av vallodling och be- stationssamhällen samt i Vara även lagerhus från tesmarker kade starkt. Under efterkrigstiden har tiden fr frsta världskriget. regionen utsatts fr en mycket hård rationalisering I regionens norra del, i socknarna närmre Kinne- av jordbruket. Sedan 1960-talet har driften upp- kulle, har den lite äldre gårdsbebyggelsen egentligen hrt på åtskilliga gårdar till frmån fr stordrift på mer den karaktär som beskrivs i region nr 3. färre gårdar. Tätortsbildningen dominerades länge helt av den tidigmedeltida stifts-, skol- och handelsstaden Ska- ra. I sent 1800-tal skedde en omfattande utveckling av små tätorter längs järnvägen, utan strre kopp- ling till äldre tiders bygdecentrum. Främst tillkom Vara som ett stort havreexportcentrum fljt av fl era mindre stationssamhällen längs ”Havreba- nan”, Uddevalla – Vänersborg – Herrljunga (1867) och Västgtabanan, Västergtland-Gteborgs järn- vägar (1900). Livsmedelsindustri och jordbruks- anknuten verkstadsindustri m.m. har senare spelat viktig roll i fl era tätorter.

Banevalla kvarn vid Flian i Västra Gerums sn väster Bebyggelsemiljer om Skara. Bebyggelsen domineras idag av mängden utskiftade gårdar och raka ägogränser som omger äldre by- lägen med ofta några kvarliggande gårdar. Longs by har emellertid en bibehållen byprägel. Bebyg- gelsebilden är dock fga dokumenterad. Den äldre bebyggelsen var västsvenskt präglad med bl.a. ofta mer ppna gårdsmnster och ladugårdar i

63 8. LIDKÖPING RESVILLE 3:17 och 3:32 Ingemarsgården

Kommun: LIDKÖPING Socken: Norra Härene Ingår i: Kulturhistorisk inventering: Lidkping 1977:75, odlingslandskapsinventering.

Idag fi nns inte många gårdar på slätten som fortfa- rande kan ge en relativt god bild av gårdens funk- tioner och byggnadsskick från tiden fr laga skiftet. Gårdsmiljn på Ingemarsgården är ett av dessa fåtaliga undantag. Här byggdes inte nya och strre byggnader i sent 1800-tal, vilket annars var ett van- ligt frfarande i bygden. Både bebyggelsemnstret och de enskilda byggnaderna är välbevarade sedan ca 1850–70-talet. Gårdsmiljn frmedlar således i stort en god bild från den tid på 1800-talet då den stora omdaningen av slättens bebyggelse och odlingslandskap genomfrdes.

Ingemarsgården är belägen bland vidppna odlings- samt en liten trädgård med bl.a. en stensatt brunn. marker i helåkersbygden strax norr om Resville by. Både manbyggnad och bostadsfl ygel är välbeva- Gården är utfl yttad från byn, troligen i samband rade enkelstugor med sidokammare. De bevarar med laga skifte. In på 1980-talet var gårdens eget även detaljer såsom hallaskorstenar samt ingångar jordbruk i drift. Det var då två äldre systrar som med bräddrrar och verljus m.m. Byggnaderna ägde och drev gården. Nyligen har själva gårds- på mangården har taktäckning med enkupigt eller tomten med byggnaderna (3:32) frånstyckats jord- tvåkupigt tegel. bruksmarken (3:17). Fägården utgrs endast av ladugårdslängan med Gården har en variant av västsvenskt gårdsmns- vidbyggt dass. Ladugården, byggd i skiftesverk, ter. De tätt samlade, rdfärgade byggnaderna här- timmer och stolpverk, lär ha fl yttats till gården på stammar troligen främst från 1850–70-talen. Man- 1860-talet. Takets halmtäckning täcks numera av gården som kantas av hga lvträd omfattar man- plåt. byggnad, bostadsfl ygel, magasin/bod och garage

Slättens äldre gårdar inramas ofta av hgvuxna lvträd som ger lä och skugga. Översikt av Ingemarsgården från sydväst.

64 9. LIDKÖPING RESVILLE 4:5 Backgårdskvarn

Kommun: LIDKÖPING Socken: Norra Härene Ingår i: Kulturhistorisk inventering: Lidkping 1991/39:8, strre kulturmilj, odlingslandskapsinventering, område av riksintresse fr naturvård. Flera objekt med ängs- och hagmarker fi nns i omgivningen.

Backgårdskvarn är av synnerligen stort kulturhisto- riskt intresse såsom en fr vår tid ovanligt komplett och välbevarad äldre kvarn- och gårdsmilj på slätt- ten. Gården har en stor mångfald av byggnader i behåll (främst från ca 1850–1930) som vittnar om bebyggelse- och jordbruksutveckling i bygden under denna tid. Backgårdskvarn står också fr betydel- sefulla agrarhistoriska skeenden. Här åskådliggrs i hg grad den viktiga funktion som kvarnbyn Resville haft i jordbruksbygden på slätten. Med medeltida ursprung och hävd till ända in på 1990-talet står fl yttades till platsen under 1800-talets senare del. Backgårdskvarn också fr en lång kontinuitet. Gården är en mycket viktig del av kulturmiljn i Nuvarande kvarn med stolpverksstomme på hg kvarnbyn. stenfot byggdes 1903 och frsågs redan från brjan med turbiner. Byggnaden är välbevarad in- och ut- vändigt och i sen tid främst frsedd med elevator. Backgårdskvarns f.d. kvarn- och jordbruksfastighet Ladugården är från sent 1800-tal men moderni- ligger i Resville kvarnby i helåkersbygden på stora serades delvis i samband med att den inreddes till slätten. Resville har lämningar av medeltidskyrka svinhus på 1960-talet. Ett timrat f.d. svinhus är samt ett vadställe. Fallen i ån Flian gav redan på från 1800-talets slut. medeltiden upphov till ett kvarncentrum som betjä- nat en stor del av slätten (att jämfra med Falekvar- na på Falbygden). Minst sju kvarnar har funnits i byn. Efter en omfattande gårdsutflyttning vid laga skiftet präglas bykärnan främst av f.d. småbebyg- gelse. Idag återstår tre kvarnar. Byns västra del med Backgårdskvarn, Holmens kvarn och Nyholmens f.d. kvarngård avdelas från byn av landsvägens sen- tida dragning. Åravinen kännetecknas dels av tät lvskog, dels av hagmark. Gården ligger på samma plats som fre laga skif- tet och är en gammal släktgård där jordbruksdrift och kvarndrift bedrivits sida vid sida. I mitten av 1900-talet hlls bl.a. kor, svin, kalvar, hns. Kvar- nen var den sista i bruk varande i byn, driften på- gick till 1990. Inget eget jordbruk bedrivs idag. Backgårdskvarn ligger nere i åravinen, bland brinkens lvträd, och är indelad i fägård, mangård och kvarnbacke. Här står manbyggnad, mindre boningshus, drängstuga/magasin, smedja, kvarn- byggnad, kvarnmagasin/vedbod, ladugård och f.d. svinhus. Den ljusmålade manbyggnaden från 1870-talet tillbyggdes 1914 med en glasveranda. Exteriren är mycket väl bibehållen, även i detaljer som t.ex. fasadens handhyvlade pärlspontpanel. Gårdens äldsta byggnad är det timrade kvarnmagasinet, ursprungligen Norra Härene sockenmagasin, som

65 10. LIDKÖPING ÄNGSBO 3:7, 3:10, 3:12 Ängsbo

Kommun: LIDKÖPING Socken: Hovby Ej tidigare uppmärksammad i kulturhistorisk inventering.

Ängsbo är ett åskådligt exempel på gårdsutveck- lingen under 1900-talet i jordbruksbygden på slätt- ten. Flertalet andra gårdar i trakten har frändrats ganska mycket, men här har bebyggelsen en konti- nuitet från sent 1800-tal och framåt. Den samman- hållna gårdsmiljn har många byggnader i behåll vil- ket inte är vanligt i bygden av idag. Flera byggnader präglas av tidstypiska frändringar i mitten av 1900- talet, när jordbruksutvecklingen i bygden var inten- siv. Mycket typisk är den stora ”hghusladugården”. Ladugårdar av detta slag satte en så stark prägel på delar av slätten under 1950- och 60-talen att de kan sägas vara karaktärsbyggnader fr bygden.

Ängsbo ligger i den ppna slättbygden kring Lidan sinslänga (sent 1800-tal), samt från tidigt 1900-tal och Östby medeltida kyrkplats sder om Lidkp- bodar, ett vagnslider med garage och ett fähus av king. Gårdsnamnet som ursprungligen hetat putsad sten med småsprjsade fnster. Den stora ”Ängsbol” har medeltida ursprung. Ängsbo var ladugården, byggd som ett T, (1960) har fähusdelar 1572 ett helt kyrkohemman som sedermera delades i rtt tegel, verbyggda med en mycket hg foder- upp på två gårdar. I och med gårdsutfl yttningar i skulle av trä. Ladugården är ett bra exempel på den samband med skiftena utgrs Ängsbo numera av tidens stora ”hghusladugårdar”. små gårdsgrupper, omgivna av ppna odlingsytor. Den välhållna mangården med manbyggnad Denna gård genomgick en strre modernisering (1915) och bostadsfl ygel (sent 1800-tal) omges runt 1960. av trädgård med fruktträd, gångar, rundel och en Gården är en variant av västsvensk gårdsbild- allé av tuktade lvträd. Husen genomgick vissa ning med fägården placerad vid sidan av mangår- moderniseringar 1960. Exempelvis sattes då asbest- den. De rdfärgade fägårdsbyggnaderna ligger tätt cementplattor på fasadens spontade panel och man- samlade. Flertalet har tegeltak. Bl.a. fi nns en maga- byggnaden tillbyggdes med pannrum med skorsten.

66 11. SKARA HÄNDENE 1:30 Händenetorp

Kommun: SKARA Socken: Händene Ej tidigare uppmärksammad i kulturhistorisk inventering.

Händenetorp i slättens nordstra utkant är en väl- vårdad gårdsanläggning, vars grundkaraktär av 1930-tal är mycket välbevarad, både i helhet och detaljer. Gårdsmiljn är verhuvudtaget ett mycket fint prov på mindre gårdars bebyggelse från den tiden på slätten, måttfullt kompletterad efterhand. Exempelvis kan nämnas den välbevarade stora ladugården med hg skulle, bil- och traktorgaraget och den lilla tidstypiska manbyggnaden. Gården återspeglar således mycket av både jordbrukets och landsbygdens utveckling, framfr allt under 1930–50-tal. traktorgaraget är byggt av stolpar och reglar, bräd- fodrat och rdfärgat. Det byggdes fr en fotogen- driven traktor (en Volvo T22) och en personbil. I kanten av den uppodlade slätten nordväst om Fägården på andra sidan vägen omfattar ladu- Skara ligger Händenetorp. År 1564 utgjorde gård (1936) och maskinhall (1980-tal). Den mycket Händenetorp ett helt prebendehemman som då välbevarade stora ladugården är en vinkelbyggd kallades ”Torpet” och var ett nybygge. Sedermera länga med hg skulle ver. Längan är byggd i rtt bestod gården av 1/2 skattehemman och fungerade tegel och stolpverk och har ett ursprungligt tak även som gästgivargård. Gårdsnamnet bärs numera av asbestcementskivor. Ingången med väldiga par- av fl era gårdar i området. Denna gård ligger invid drrar till logen är utbyggd mitt i vinkeln. Den Händene kyrkby. friliggande maskinhallen är en enkel byggnad med Gården frvärvades av ägarens fräldrar på plåtbeklädda väggar, i likhet med fl ertalet hallar 1930-talet. Merparten av byggnaderna nybygg- som byggts i senare tid. des vid den tiden. Enligt Svenska gods och gårdar (1940-tal) hade gården då 2 hästar och ca 10 nt- kreatur. Jordbruket bedrivs numera som växtodling. En fr 1930-talet karaktäristisk bjrkkantad tomt med fruktträdgård omger den välbevarade manbyggnaden (1935). Huset har bl.a. vitmålad ursprunglig fasad och grnmålade fnster. Öv- riga gårdsbyggnader av trä är rdfärgade. I stort sett samtliga byggnader har tegeltaken i behåll. Ett magasin har en vidbyggd vedbod, vidare fi nns ett garage (1954). Det välbevarade lilla bil- och

67 12. VARA LONG 7:1 Skogsbo

Kommun: VARA Socken: Long Ej tidigare uppmärksammad i kulturhistorisk inventering.

Skogsbo är en lite strre slättgård – en väl bibehål- len gårdsmilj med ett karaktäristiskt byggnadsbe- stånd från ca sent 1800-tal–1950-tal. Byggnaderna är delvis präglade av tidstypiska frändringar under 1900-talet och berättar mycket om slättens jord- bruks- och byggnadsutveckling under den tidspe- rioden. Av särskilt kulturhistoriskt intresse är den stora tegelladugården. Värdefullt är att gården har så många byggnader i behåll vilket är mer ovanligt på slätten av idag. Det medeltida gårdsnamnet anty- der att gården då omgavs av ett starkt betespräglat landskap till skillnad från vår tids helåkersbygd.

Skogsbo är en gammal kronogård, belägen mellan Bland hga lindar står manbyggnaden, en sals- Long och Skarstad på den fl acka uppodlade slätten. byggnad från 1912–13. Huset bär prägel av en Gårdsnamnet anses kunna syfta på ”skog” i sam- mycket tidstypisk renovering från 1900-talets mitt mansättning med ”bodh”, eventuellt i betydelsen med bl.a. utbyggd front och en balkong i järnsmide fäbod. Skogsbo har ursprung som en ensamgård, på hga pelare framfr ingången. Fasaden har re- omnämnd i 1540 års jordebok som ett helt kyrko- vetering av gul spritputs. hemman. Senare omvandlades den till ett helt krono- Ekonomigården omfattar en arbetarbostad hemman och användes som korpralsboställe. Går- (1938) och en fristående bod. Vidare fi nns ett äldre den fortsatte under 1900-talet att vara kronogård. spannmålsmagasin, ett dass under tälttak och ett Den nu befi ntliga gårdskaraktären är helt och hållet genuint vagnslider i stolpkonstruktion (samtliga ca en lite strre bondgårds. På 1940-talet omfattade sent 1800-tal–1900-talets brjan). Fägårdens stora gården 97 hektar åker, enligt Svenska gods och ladugård (enligt uppgift 1892) omfattar bl.a. stall gårdar. och fähus i rtt tegel med hg verbyggd skulle av Gården har en variant av ett västsvenskt gårds- trä. Längan har bl.a. typiska stickbågiga, sprjsade mnster med mangården uppdelad i en bostadstomt fnster. Den är tillbyggd i vinkel med en tidig typ och en ekonomidel och med fägården placerad vid av cementgjuten silo. Vidare fi nns bl.a. ett yngre sidan av dessa. Frånsett den reveterade manbygg- spannmålsmagasin (1934) och en maskinhall, båda naden har alla träbyggnader rdfärgad panel. Bo- av trä. stadshusen bibehåller taktäckning med tvåkupigt tegel.

Ladugård med silo. Vagnslider och magasin.

68 REGION LASKE – NORRA VÅNGA 2E

13

Landskapstyp och dagens landskapsbild Agrarhistoria Denna vergångsbygd kring Lidan kännetecknas Frr fanns utbredda ekskogar på Edsveden. Här av slätt-, mellan och skogsbygd. Här mter Vara- var under medeltiden en allmänning, senare om- traktens stora sedimentslätt skogsbygden i centrala vandlad till kronopark. Regionen var en tidig ge- Västergtland. Odlingsbygden ligger delvis på stora nomfartsbygd med fl era medeltida huvudvägstråk randbildningar inom Mellansvenska israndzonen. och broplatser. Flera senare nedlagda medeltida Idag är det fullåkersbygd i slättkanten i väster. Den socknar och kyrkplatser finns. I området mttes stora, glesbebyggda skogsbygden omfattar i sder fre skiftena två odlingssystem – ensäde i sder och Edsveden och Hackebergsskogen samt i ster den tvåsäde i norr. Flera storbyar fanns, särskilt Vånga vidsträckta Vångaskogen. I Vångaskogen (Ullene- kyrkby som var en viktig knutpunkt på slätten ända skogen) frekommer även mossmarker, bl.a. kring in mot 1900-talet. Byn var troligen den strsta by- den sänkta, frr stora Rsjn. Kvarvarande f.d. bildningen i Västergtland fre skiftena. Laga skifte torp och småbruk i skogsbygden är sedan länge genomfrdes främst 1850–75. Mellan- och skogs- främst fritidsbebyggelse. bygden hade åtskilliga ensamgårdar, varav några strre säterier. Den måttliga tätortsutvecklingen har Fornlämningsmiljer, fossila odlingslandskap och främst varit kopplad till stationssamhällen såsom historiska biotoper Vedum och Tråvad. Larv är kärnbygden i Laske härad – en tidig cen- tralbygd med storhg och gravfält samt stora depå- Bebyggelsemiljer fynd och annan riklig mängd fynd från brons- och Bebyggelsebilden är verlag fga dokumenterad. järnålder. Norra Vånga var en centralbygd i järnål- Här är en vergångsbygd som tycks ha haft flera der – tidig medeltid med storhgar m.m. Fornborg gemensamheter med samtliga grannbygder. Utmär- och järnåldersgravfält ligger på randbildningarna kande är byggnadsskicket i ek i äldre tider, motsva- i Bitterna. Frhistoriska/medeltida fossila odlings- rande det i Gäsene och vid Herrljunga. Idag finns landskap frekommer, bl.a. på Edsveden. En stor bara ett fåtal ektimrade byggnader bevarade, t.ex. mängd ryggade åkrar är troligen främst från havre- Humlaledet i Vånga. I likhet med i Gäsene (4C) och epoken under 1800-talet. Småskaliga odlingsland- Kulling (12A) byggdes stora gråstensladugårdar i skap med rsen och stenmurar fi nns t.ex. i sdra sent 1800-tal i Laske härad. mellan- och skogsbygden. Hävdade ängs- och hag- markspartier frekommer, men mer sparsamt.

69 13. VARA ELING 2:2 Stommen

Kommun: VARA Socken: Eling Ingår i: Kulturhistorisk vägmilj, i vrigt ej tidigare uppmärksammad i kulturhistorisk inventering.

Stommen är en väl bibehållen, välvårdad gårdsmilj med bebyggelse från ca sent 1800-tal–1920-tal. Går- den ger en mycket god bild av bebyggelse i bygden under motsvarande tid och mangårdens byggnader är i mångt och mycket karaktäristiska fr trakten. Av särskilt kulturhistoriskt intresse är de delvis ålder- domligt präglade ekonomibyggnaderna som bl.a. är av gråsten. Gårdsmiljn är kompletterad på ett bra sätt med en nyare ekonomibyggnad. Gården står i god samklang med omgivande odlingslandskap och kulturmiljn vid stenbron och sockenkyrkan.

I vergången mellan Hackebergsskogen i sder (gråstensblock) är den strre sannolikt från sent och slätten i norr ligger Elings kyrkby med gården 1800-tal och den mindre från ca 1920. Den mindre Stommen. Odlingsmark och hagmark omger de stenlängan har en hg verbyggnad av trä. Ladu- ryggar och knallar där bebyggelsen ligger. Byn gårdslängan har en ålderdomlig prägel – med ett omfattade 1560 fyra gårdar och en kyrkoäng. Idag hgre timrat stall hopbyggt med en stor fähusdel ligger här några gårdar kring den delvis medeltida i murad gråsten och en loge med indragen ingång. sockenkyrkan och byvägen. Vägen är en ”fre- En välanpassad tillbyggnad i trä har gjorts på se- gångare” till E20, d.v.s. en gammal sträckning av nare år. huvudvägen Gteborg – Stockholm. I den genuina Mangården inramad av häckar och murar om- vägmiljn ingår Elings bro, en nyupprustad liten fattar trädgård med vårdträd och stenhällar samt stenbro med ”stengardister”. I närheten fi nns också manbyggnad, en bod och ett timrat mindre bo- en s.k. jättegryta samt en milstolpe. ningshus med vidbyggd bod. Manbyggnaden med Gården ligger i ett traditionellt sluttningsläge rikliga verandasnickerier har en väl bibehållen mellan skogskant och odlingsmark. Gårdsmnstret karaktär av 1910-tal med målad fasad i brutet vitt är västsvenskt med fägården placerad vid sidan av och brunrda fnsterdetaljer. Huset har modernise- mangården. De strre boningshusen är ljusmålade, rats något under 1900-talets senare del. Ytterligare vriga gårdsbyggnader av trä är rdfärgade. Av ett boningshus med välbevarad exterir från ca de två fägårdslängorna av trä samt bart murverk 1920 står intill mangården, omgivet av en trädgård.

70 REGION KINNEKULLE – LUGNÅS 3

14

17 15 18 16

19

Landskapsbild Platåbergen Kinnekulle och Lugnåsberget utgr på Kinnekulle, inrymmer fi na frhistoriska eller varsin egenartad kambrosilurbygd. Kinnekulle medeltida odlingslandskap med t.ex. rsen, terras- vetter mot Vänern i väster, i vrigt mot en upp- ser, stensträngar, avrjda ytor och bandparceller. odlad sedimentslätt med inslag av några strre Ryggade åkrar i riklig mängd i väster är nog främst randbildningar. Kring slätten vidtar en mellanbygd från havreepoken under 1800-talet. På platåbergens med skogspartier. Mot ster och norr vergår sluttningar finns åtskilliga hävdade småskaliga od- mellanbygden i den glest bebyggda Kinneskogen lingslandskap. Häri inryms bl.a. stenmurar av den med kuperad hglandsterräng uppe på den sjrika typiska lokala kalkstenen, äldre brukningsvägar, Klyftamon. I skogsbygden fi nns åtskilliga nedlagda fägator och smååkrar. Vidare fi nns talrika inslag av jordbruksenheter. Skogsbygd omger till stor del det gammal ädellvskog, inklusive gamla krsbärsträd, säregna lilla Lugnåsberget, vars små mosaikartade rtrika lundar – på Kinnekulle präglade av den odlingsstråk ligger på bergssluttningen. Delar av re- säregna kalkgynnade fl oran – hävdade hagmarker, gionens odlingsbygd är idag spannmålsinriktad. lvängspartier och spår av hamling och stubb- skottsbruk. Särpräglade är Kinnekulles kalkrika Fornlämningsmiljer, fossila odlingslandskap och alvarmarker såsom Österplana hed. En mycket stor historiska biotoper variation av historiska biotoper frekommer således. Från bronsåldern fi nns hällristningar såsom vid Flyhov i Husaby. Flera järnåldersgravfält fi nns Agrarhistoria nedanfr Kinnekulle. Mellan- och skogsbygden Kinnekullebygden var i tidig medeltid en stor längst i sydst har åtskilliga tidiga, lågtekniska huvudbygd med centrum i Husaby med storgård, järnframställningsplatser. Medeltida borglämning- kyrka och sedermera biskopsborg. Påtagligt många ar fi nns vid Husaby och Gum. I Kinneskogskanten tidigmedeltida stenkyrkor fi nns vid berget. Kinne- fi nns indikationer på senmedeltida degårdar. Av kulle blev dominerat av frälseegendomar, särskilt i fossila odlingslandskap fi nns enstaka kända om- väster mot Vänern, med åtskilliga tidiga säteribild- råden med rjningsrsen och stensträngar i sder. ningar, en struktur som sedan bibehållits. Odlings- En del äldre hagmarker, t.ex. Västerplana Storäng systemet var fram till skiftena tresädesbruk.

71 Bygatan genom Medelplana kyrkby.

Bebyggelsemnstret präglades av strre och mindre Kinnekulles västsida betydligt mer av herrgårdar byar samt av ensamgårdar. I skogsbygden frekom och f.d. torpställen än av mer gängse bondgårdar. främst ensamgårdar och småbyar. Laga skifte I området fi nns fl era slotts- och herrgårdsmiljer genomfrdes ganska tidigt; främst 1827–50. Kin- från 1600–1800-talen, bl.a. Mariedal, Hellekis, neskogen var en gammal landskapsallmänning, Råbäck, Hnsäter och Blomberg. Åtskilliga f.d. senare inrättad till kronopark. Åtskilliga nybyg- torp och backstugor fi nns kring herresätena. Även gen eller återkolonisering av degårdar tillkom på de många kalkbränningsmiljerna med brott, ug- 1500–1600-talen på Kinneskogen. Många torp, nar, rdfyrshgar och f.d. arbetarbebyggelse präg- backstugor och småbruk etablerades där senare. lar fl era av de strre egendomarna. Särpräglad är Viktiga binäringar var bl.a. kopplade till Vänern den i likhet med Falbygden rikliga användningen (se region nr 1), forkrningar och i Medelplana av lokal sten i ekonomibyggnader och även till bo- insamling/handel med bl.a. krsbär och hasselnt- stadshus. Vidare har här mtts ett västligt och ett ter m.m. De viktigaste binäringarna rrde dock mer nordstligt byggnadsskick med dels t.ex. inslag stenindustrin. Regionen var centrum fr Västergt- av skiftesverk, dels inslag av heltimrade ladugår- lands tidigaste stenindustri, med medeltida anor. dar på skogen. I odlingsbygden frekommer ännu Den har bl.a. omfattat kalkbränning, stenbrytning, välbevarad by- och gårdsbebyggelse från 1800-tal stenhuggeri och alunbruk (1700-tal) på Kinne- –tidigt 1900-tal. Bland många ännu fi na exempel kulle samt en mycket viktig kvarnstensproduktion på sådan laga skiftespräglad bybebyggelse kan vid Lugnåsberget. Stenhuggeriverksamheten var nämnas Västerplana, Medelplana, Vedum, Holme- mycket tidig och var främst knuten till Västerplana stad och Vättlsa. Utmärkande fr Kinnekullebyg- by, senare även till Fullsa och Gssäter. Stenindu- den är bl.a. fl era breda manbyggnader från ca 1900 strin koncentrerades under 1900-talet till Hällekis med utbyggd frontespis och dekorativa smådetaljer, samhälle. Tätortsbildningen i området återgår på troligen kopplade till en och samma byggmästares sten- och livsmedelsindustrin samt järnvägsbyggan- verksamhet. Vid Lugnåsberget har kvarnstensbryt- det runt år 1900. Lundsbrunn har anor från 1700- ningens miljer bevarats vid Minnesfjället med talets brunnsverksamhet. Under sent 1800-tal blev stenbrott, gruvgångar, vägar, bebyggelse etc. Byg- Kinnekulle ett av Sveriges tidiga turistmål. den här har åtskilliga småställen med koppling till stenindustrin. Uppe på Klyftamon fi nns ännu små Bebyggelsemiljer enheter med mer ålderdomlig prägel. Traktens bebyggelsemnster har i stor utsträck- ning en speciell prägel. Exempelvis kännetecknas

72 14. GÖTENE KVARNTORP 1:5 Kvarntorp

Kommun: GÖTENE Socken: Forshem Ingår i: Kulturhistorisk inventering: Forshem 54.

Kvarntorp har gamla anor som frälsegård, men är med sin nuvarande variationsrika bebyggelse ett mycket gott exempel på de strre bondeegendomar som utvecklades under 1800-talets mitt och senare del. Gården har ett karaktäristiskt, rikligt byggnads- bestånd, med en mångfald av ekonomibyggnader samt även en särskild lantarbetarenhet. Gårdsmiljn i sin helhet vittnar om dels ett mer traditionellt byg- gande i bondesamhället, dels visar det på byggnads- skickets utveckling och frändring under industria- lismen i sent 1800- och tidigt 1900-tal. nybyggd med utgångspunkt från en äldre veranda Invid Kvarntorpsån, mellan Kinnekulle och Kin- som funnits. Mycket välbevarad exterirt är fr- neskogen, ligger Kvarntorp. Gården ligger i en valtarbostaden (1882). I likhet med manbyggnaden skogskant ut mot ppen jordbruksmark med inslag är den nu målad med ljust benvit fasad, ljust grna av träddungar. Kvarntorp är omnämnt i jordeboken foder och mrkt rda fnster. 1685, då som 1/4 kronohemman. Gården ägdes Vidare fi nns ett timrat brygghus och en enkel under lång tid av adelssläkten Pelikan. Efter ägar- vedbod. Vid den gamla åfåran, ån har blivit omgrävd skifte frnyades bebyggelsen till stor del under sent under 1900-talet, står den heltimrade gårdskvar- 1800– tidigt 1900-tal och har mer karaktär av en nen från 1800-talet och en gammal stenvalvsbro. storbondeegendom än av ett herresäte. Enligt en Det stora f.d. gårdsmejeriet i tegel med gulput- släktkrnika kom Kvarntorp i den nuvarande släk- sad fasad (1888) är sammanbyggt med smedjan i tens ägo genom ett kp 1873. tegel samt magasin, vedbod och verkstad i trä. I Enligt Svenska gods och gårdar ca 1940 hll går- mejeriet fanns mejerskans bostad. Mejeriet är del- den då 7 hästar, 20 kor, ungdjur, ca 50 svin och ca vis ombyggt på senare år. 50 hns. Egendomen hade eget tegelbruk och mejeri Gårdens stora magasin med ”tjuvagaller”, är samt kvarn och såg. Ett 20-tal personer arbetade timrat på kalkstensplintar. Ett svinhus/hnshus är då inom egendomen. (Byggnaderna till tegelbruket byggt i tegel (ca 1900). Den stora vinkelbyggda la- och sågen fi nns ej kvar idag). Gården hade en egen dugården (1868) är dels byggd med stolpverksstom- lastageplats vid Västergtlands – Gteborgs järnväg me, dels av timmer med fljare, dels är den murad som numera är en del av Kinnekullebanan. Jord- i konststen (mjlkrummet) och har småsprjsade bruket är idag utarrenderat. gjutjärnsfnster. Mjlkrummet tillbyggdes i tidigt Gårdsbyggnaderna är samlade i fl era enheter. De 1900-tal. En karaktäristisk byggnad är även det äldsta nu befi ntliga byggnaderna är troligen kvarn fristående stora vagnslidret. och magasin. Mangården med en parkliknande En särskild enhet vid framfarten till gården ut- trädgård omfattar manbyggnad med en f.d. frval- grs av en välbevarad f.d. lantarbetarbostad (1905) tarbostad som fl ygel. Manbyggnaden (1886) är en byggd fr två familjer. Huset är byggt av tegel med stor tidstypisk salsbyggnad med frontespis. Exte- vit spritputsad fasad. Ett uthus och en liten träd- riren är som helhet väl bibehållen. Verandan är gård hr till anläggningen.

73 15. GÖTENE VEDUM 1:45 Brogården 16. GÖTENE VEDUM 2:2 Storegården

Kommun: GÖTENE Socken: Kinne-Vedum Ingår i: Kulturhistorisk inventering: Kinne-Vedum 3 (endast Brogården), odlingslandskapsinventering, område av riksintresse fr kulturmiljvård.

I Kinne-Vedum ligger två granngårdar som utgr en rikt sammansatt liten agrar milj. På fl era sätt ger gårdarna en god bild av bebyggelseutveckling vid Kinnekulle från ca 1880-tal till 1930-tal, men i viss mån även senare under 1900-talet. Båda gårdarna är även var fr sig en fi nt bibehållen anläggning med ett traditionellt bebyggelsemnster med träd- gård och ett välbevarat byggnadsbestånd. Särskilt måste ekonomibyggnaderna framhållas och även Storegårdens manbyggnad av kalksandsten. Mate- rialet är ovanligt till manbyggnader, men kan ses som ett uttryck fr det stora intresse fr alternativa färgsättning med benvit fasad, ljusbruna fnster byggnadsmaterial som fanns i brjan av 1900-talet. Gårdarna står i god samklang med omgivande och drrar samt taktäckning med tegel. Manbygg- odlingslandskap och välbevarade bymilj kring naden, som påbyggdes med frontespiser 1935–36, medeltidskyrkan. har tidigare haft en ppen veranda vid ingången. Under 1900-talet har en tidstypisk tillbyggnad med Ett ännu delvis småskaligt odlingslandskap inra- pannskorsten gjorts på baksidan. mar Vedums by på stsidan av Kinnekulle. Flera Av ekonomibyggnaderna framträder särskilt den välbevarade gårdsanläggningar från sent 1800- och tvålängade ladugården (ca 1920) – ett synnerligen tidigt 1900-tal omger sockenkyrkan från 1100-ta- gott exempel på den tidens lite strre ladugårdar. let. Brogården och Storegården ligger på var sida av Den är delvis murad av konststen, delvis byggd av landsvägen. trä och frsedd med småsprjsade fnster. Brogårdens mangård med häckar, grusgångar, trädgård och lvträd omfattar manbyggnad och två fl yglar, alla uppfrda kring 1870, samt ett sexkantigt dass. Flyglarna utgrs av ett mindre bo- ningshus och ett magasin. Den frstnämnda fl ygeln byggdes som stall med vagnskjul. Den ombyggdes 1924 till bostad om två rum och kk samt en min- dre affärslokal. Här drevs sedan lanthandel i 40 år. I likhet med manbyggnaden har fl yglarna en fi n

Brogårdens ladugård.

Brogården och Storegården ligger nära varandra på var sin sida om byvägen.

74 Storegårdens manbyggnad.

Brogården till vänster och Storegården till hger, versikt från SV.

Storegårdens tidigare namn lär ha varit Store Ja- prägeln väl i behåll. På 1960-talet tillbyggdes kobsgården. Enligt Svenska gods och gårdar om- pannrum/kksfarstu med hg skorsten. fattade gården på 1940-talet 17 kor, 8 ungnt, På fägården står magasin (1921) och ladugård 1 tjur, 2 modersuggor, 4–6 svin och 30 hns. Man (1894–96). Ladugården är en god representant fr hade 5 hästar och 2 unghästar. Numera är gården de gjutna kalkbruksladugårdarna i Skaraborg. Den kreatursls och jordbruket spannmålsbaserat. omfattar stort fähus/stall i gjutteknik och lada i Mangården med trädgård, stora lvträd, grus- stolpverk. Fähuset bevarar de karaktäristiska rund- gångar och rundel omfattar manbyggnad och bl.a. bågiga gjutjärnsfnstren. Ladugården har en yngre källare, bodlänga med bostadsrum och ett centralt tillbyggnad av cementsten. Det ursprungliga strå- placerat dass. Manbyggnaden (1910) med vinkel- taket ersattes med ett spåntak som i sin tur senare ställd plan är murad i kalksandsten och frsedd lades om med korrugerad plåt. med en glasad veranda av trä. Huset har 1910-tals-

75 17. GÖTENE ÖRNEKULLA 7:1 Nolegården

Kommun: GÖTENE Socken: Österplana Ingår i: Strre kulturmilj, odlingslandskapsinventering, områden av riksintresse fr kulturmiljvård och fr naturvård. Ej tidigare uppmärksammad i kulturhistorisk inventering.

Nolegården är av stort kulturhistoriskt intresse såsom en genuin Kinnekullegård med traditionell landskapsanpassning och ett till stor del regionalt präglat byggnadsskick. Gårdsbebyggelsen har den äldre karaktären mycket väl i behåll. Kinnekulleste- nen har på gängse vis använts till ekonomibyggna- der, hällar och stolpar m.m. Ekonomibyggnaderna är relativt många och står fr fl era typiska gårdsfunk- tioner. Detta medfr att gården på ett åskådligt sätt vittnar om bebyggelsens och jordbrukets utveckling från 1800-talets senare del och det tidiga 1900-talet. byggt brygghus. Magasinet är timrat med utskju- Gården ingår i den lilla bymiljn i Örnekulla där fl era gårdar har äldre bebyggelse och odlingslandskapet tande knutar och br vara gårdens äldsta byggnad. ännu har en sammansatt prägel. Samtliga byggnader har taktäckning av tegel. Manbyggnaden har vitmålad fasad och fnster målade i engelskt rtt. Alla vriga träbyggnader är Nolegården ligger i Örnekulla på Kinnekulles rdfärgade. stsluttning. Byn Örnekulla fi nns omnämnd 1397 Fägårdsdelen utgrs av en vagnbod med vid- och har i senare tider bestått av ett helt och två 1/4 byggt dass (ca 1900) samt två vinkelbyggda längor skattehemman. Idag fi nns här fyra gårdar utmed en på var sida om mangården. Ladugårdslängan (ca krväg i sluttningen mot bergets kalkstensterrass. 1890–1900) är till stor del murad av kalksten och Gamla lvträd, träddungar, åkerholmar och sten- senare tillbyggd. Vinkeldelen utgrs av loge och murar ger det ppna, hävdade odlingslandskapet en lador m.m. Den mindre längan innehåller ett fähus småskalig prägel. och är delvis tegelmurad (ca 1930-tal), delvis put- Enligt Svenska gods och gårdar på 1940-talet sad, delvis byggd i stolpverk och verbyggd med bestod då Nolegården av 38 hektar varav 18 var skulle. Dess putsade vinkeldel är äldre. åker. Man hade 3 hästar, 12 ntkreatur och 4 svin. En f.d. fägata går från gården ner genom inägor- Mangården med häckar och vårdträd omfattar na mot betesmarken. Invid denna ligger en mycket manbyggnad (1913) med två fl yglar; dels ett magasin/ låg stenbyggnad, gårdens smedja som hade bläster visthusbod (1844) dels ett bostadshus (ca sent och även bykgryta fr tvätt. En sommarfårhytta 1800-tal) som troligen är en enkelstuga med vid- var tillbyggd på smedjans ena långsida.

76 18. MARIESTAD DYRENÄS 1:13

Kommun: MARIESTAD Socken: Lugnås Ingår i: Kulturhistorisk inventering, strre kulturmilj.

Dyrenäs 1:13 på Klyftamon är en väl bibehållen liten skogsbygdsgård som berättar om agrara näringar och människors livsvillkor i de centrala skogsbyg- derna under sent 1800–tidigt 1900-tal. Gården har även en egenart genom sin speciella, väl dokumen- terade historia. Bebyggelsen har en ålderdomlig karaktär. Gårdsmiljn är av synnerligen stort kultur- historiskt intresse. Här är även sammanhangen med vriga småbruk, samt odlingslandskapets stenmurar och fägata, mycket väsentliga fr helhetsintrycket av den lilla gården på skogen. Gårdsbyggnaderna är alla omålade. Den lilla I Dyrenäs, i skogsbygden på Klyftamon, ligger timrade manbyggnaden brjade byggas 1897. Eko- detta småbruk. Dyrenäs som endast utgjort 1/8 nomibyggnaderna är äldre, frutom ett garage. skattehemman har ursprung från ett skattetorp Brygghuset har timmerstommen delvis beklädd (nybygge) som omnämns 1663. Byn av idag omfat- med stående brädor. Källaren av sten är delvis tar f.d. småbruk och torp längs ett hjdstråk vid jordgrävd. De ålderdomliga fägårdsbyggnaderna sjn Vristulven. Enstaka inslag fi nns av sentida står på vägens andra sida. Ladugården kan vara fritidshus. Mäktiga vällagda stenmurar omger f.d. från 1800-talets mitt och är till stor del timrad. små åkerytor, numera främst hagmark. Bebyg- Halmtaket ersattes på 1950-talet med cementpan- gelsen är samlad längs en krväg, troligen en f.d. nor. Ett fristående oxstall med traktorgarage är fägata, kantad av breda stenmurar. byggt av timmer och stolpverk. Dyrenäs 1:13 beskrivs i Gunnar Arnborgs Stenmur’n – odlarmda i Västergtland (1980). Gården är framfr allt frknippad med Frans Karlsson som bodde här med hustru och många barn, från sent 1800-tal till 1945. Familjen fi ck sin utkomst från odlingar på de steniga åkerlapparna, från fi ske i sjn och från skogen – kolningen var en viktig inkomstkälla. Gårdens kor gick på sommar- bete på skogen. Av sten som rjdes vid nyodlingar byggdes de stora stengärdesgårdarna.

77 19. SKÖVDE ATTEBO 1:1 Attebo

Kommun: SKÖVDE Socken: Lerdala Ingår i: Kulturhistorisk inventering: Lerdala 1.

Attebo är en skogsbygdsgård som troligen har ursprung från Vasatidens kolonisation på Kinne- skogen. Dagens mycket väl bibehållna gårdsmilj har grundkaraktär från 1800-talets mitt och senare del. De ålderdomligt präglade byggnaderna är främst från denna tidsperiod. Enstaka mindre fr- ändringar minner om jordbrukets kontinuitet och måttfulla utveckling under 1900-talets frsta del. Fägårdens synnerligen intressanta, heltimrade ladu- gård vittnar om ett regionalt byggnadsskick som i vår tid blivit alltmer sällsynt.

I skogsbygden i Klyftamons sdra utkant ppnar frstukvisten och 1938 den lilla frontespisen på sig ett odlingsstråk kring gården Attebo. Om den framsidan. Flyglarna är heltimrade och har inrymt stora betydelse som järnet frr hade vittnar de bod respektive magasin. ”Tjuvagaller” har bevarats många tidiga järnframställningsplatserna i områ- i magasinets ljusglugg. det. Attebo omnämns frsta gången i jordeboken Frnämlig är fägårdens relativt stora timmer- år 1600 som ett kronotorp som kallades ”Attebo- ladugård (eventuellt ca 1880). Fähus och stall är slättan”. Gården har senare utgjort 1/4 skattehem- timrade med utskjutande knutar – numera ovanligt man. Enligt Sveriges Bebyggelse vid 1950-talets i f.d. Skaraborg. Vinkeltillbyggnaden har en ver- brjan omfattade då gården ca 25 hektar varav 10 byggnad som kan ha använts som t.ex. vagnslider, var åker, i vrigt främst skogsmark. samt ett vidbyggt dass (troligen tidigt 1900-tal). Trots en närbelägen kraftledning är Attebo en En fristående vagnbod m.m. är troligen från gårdsanläggning med starkt ålderdomlig karaktär. 1900-talets brjan. Gården har ett traditionellt läge i skogskanten på en låg rygg, omgiven av lägre belägen ppen od- lingsmark. De rdfärgade byggnaderna fljer ett västsvenskt gårdsmnster. Mangårdsbyggnaderna (samtliga troligen från ca 1850–60) har tegeltaken i behåll och inramas av mangårdens hga lvträd. Manbyggnaden är troligen en enkelstuga med sido- kammare och långkk. 1927 tillkom den enkla

78 REGION FALBYGDEN – BILLINGEN – VALLE 4A

mjlkkor. Bergens karga diabaspla- tåer har i regel varit obebyggda och var frr mest skoglsa, men har på 30 1900-talet delvis barrskogsplanterats.

Fornlämningsmiljer, fossila odlingslandskap och historiska 27 biotoper Falbygden – Valle är en internatio- 29 nell kulturmilj, med bl.a. landets 28 i särklass strsta koncentration av megalitgravar (gånggrifter och häll- 20 kistor). Bygden har 260 av Sveriges totalt ca 375 gånggrifter. Här är rikt 22 på lsfynd av stenyxor från yngre stenåldern. Flera mäktiga rsemil- jer från bronsåldern finns samt 24 23 fl era bronsfynd. Från järnåldern har bygden många mindre och enstaka stora hggravfält såsom Dimbo by- 21 gravfält. Åtskilliga indikationer på 25 31 centralplatser från järnåldern finns, så även viktiga guldfynd. Exempelvis Billingen och Msseberg hyser stora fornborgar. 26 Rikligt med äldre brukningsspår finns i anslutning till betesbygderna. Ett stort antal områden med rj- ningsrsen och stensträngar fre- Landskapsbild kommer ver hela regionen, t.ex. på Axevalla hed Regionen omfattar främst det centrala västgtska samt på Billingen. Främst i ster finns flera lokaler kambrosilurområdet med ytterst brdiga moränler- med bandparceller. Frekomsten av välvda/ryggade jordar ovan hgsta kustlinjen. Områdets ytterkan- åkrar (tegpljda parceller) härstammar till stor del ter nedan hgsta kustlinjen präglas bl.a. av åsar, sannolikt från 1800-talet. Regionen hyser några randbildningar, kullar och inslag av stormossar. av Västergtlands bäst bevarade stenmurslandskap I väster avgränsar skogsbygd i Kinneskogen och – särskilt på Billingen, t.ex. i Berg. Strre områden Vångaskogen. Falbygdens kärnområde är hgslät- av fossila torpmiljer från 1800-talet finns, särskilt ten Falan – en hg kalkstensplatå i snitt 220 m. på Segerstadsfalan. ver havet, med omgivande nivåer av skiffrar och Regionen är ett av landets rikaste områden sandsten. Hgslätten kantas av ca tio platåberg avseende bevarade historiska biotoper. I det varia- – från Ålleberg i sder till Billingen i norr. Åsle- tionsrika odlingslandskapet finns ett stort antal sänkan klyver hgslätten i två delar. Ett bljande småbiotoper. Bygden är rik på naturliga betesmar- betes- och åkerlandskap kännetecknar hgslätten. ker, mestadels hagmark i f.d. slåttermark, men Norr om Hornborgasjn och dess våtmarker tar även stora utmarksbeten. Åtskilliga lokaler med Valle vid med ett extremt utpräglat s.k. kameland- hotade arter fi nns. Likt Kinnekulle kännetecknas skap, kuperat av kullar, åsar och sjfyllda sänkor. bygden av en kalkgynnad säregen fl ora, bl.a. med Ett mer mosaikartat småskaligt odlingslandskap stäppängsväxter knutna till beteslandskapet på utmärker Valle, samt delvis bl.a. Billingens och Falan. Yppig ädellvskog växer i platåbergens ras- Mssebergs sluttningar och utkanterna i väster. branter och nere i liderna som även inrymmer rik- Falbygden är mycket ntkreaturstätt, främst med kärr och lvängsrester.

79 Falbygden vid Åslesänkans västsida, Karleby sn.

Agrarhistoria Regionen är en av landets äldsta jordbruksbygder gen lpte inägorna i stora sammanhängande block. med en belagd jordbruksdrift alltsedan stenålder Långsmala tegindelningar i åkern var till stor del (mellanneolitikum) fr ca 5000 år sedan. Falbygden betingade av frhistoriska markindelningar. var den kyrktätaste regionen i det medeltida Sverige Nedanfr hgsta kustlinjen ligger bebyggelsen och har åtskilliga nedlagda småsocknar. Området ofta mer traditionellt på moränhjder och ryggar. I har fl era f.d. kungsgårdar som varit administrativa sder och väster vidtar stormossar som Ripelången centrum, t.ex. Gudhem och Ökull i tidig medeltid, respektive Rsjmosse. Billingen och Msseberg var riksborgen Axevallahus (1200-tal)och Vasatidens stora kronoallmänningar fram till tidigt 1800-tal. knutpunkter Hjentorp och Orreholmen. Området Häradsallmänningen Gryten i Ulleneskogen i Vilske var delvis tidigt frälsedominerat och har fl era säte- fi nns kvar än idag. rier från medeltid–1600-tal, t.ex. St. Bjurum. Delvis omfattande enskiften ägde rum 1805–27 Området var tidigt kreatursrikt. Produktionen och laga skiften främst 1827–50. I regel återstår en blev i ster även tidigt inriktad på spannmålsodling mer eller mindre utbredd bykärna av storbyarna. En i kombination med boskapssktsel. På Östfalan stor obesutten bebyggelse växte upp på bytåar och praktiserades tresäde, i väster däremot ensäde i en f.d. skogsallmänningar särskilt under 1800-talets mer betespräglad bygd. Av binäringar var tobaks- frsta hälft, t.ex. i Åsle. Flera strre sjsänkningsf- odlingen betydande i Valle under 1700–1800-tal. retag genomfrdes vid Hornborgasjn, även invall- Främst kalkbränning var på många håll en binäring, ningar av å- och mossmarker. även stenhuggeri på norra Billingen. Tidigt utvecklades en betydande stenindustri Falan har haft Västergtlands mest utpräglade särskilt på Billingen. Kalkbränningen utvecklades storbyar, men även småbyar och ensamgårdar har till storindustri under 1800-talet med Falbygdens frekommit. Ensädesbyarna var ofta mer lst sam- många kalkbruk som fljd, bl.a. Ödegården i Eke- lade och tresädesbyarna mer koncentrerade. Flera dalen. Även stenhuggerier tog form. medelstora byar fanns i Valle och utkanterna. Hg- Falkping och Skvde har medeltida ursprung slättens särpräglade bylägen ligger lågt i dälder eller kring handel och helgonkult. Båda expanderade källfrande kalkstensklevar och kännetecknades starkt efter Västra stambanans tillkomst på 1850- frr av stor bytå med långa fädrev ut mot utmarker- talet. Skvde tillväxte sedan som militär- och indu- na, t.ex. Segerstad by med Faledreven. Utmarksbete stristad. Mindre tätorter är främst frknippade med bedrevs på de s.k. falorna – stora magra gräsmarker järnvägar, jordbruk samt t.ex. sten-, torv-, trä- eller på alvarliknande kalkstenshedar. Bete inklusive mekanisk industri. Viktiga stationssamhällen var fårbete bedrevs även på platåbergen. Runt platåber- bl.a. Stenstorp och Vartofta.

80 Gammal hamlad ask vid Faledreven nära Segerstad kyrka.

Bebyggelsemiljer Regionen har påtagligt många bevarade medeltids- Regionen är i sder en karaktärsbygd fr bevarade kyrkor och gott om dekyrkplatser. Två stora klos- sommarfähus (dock få), samt fr stormossarnas an- terruiner från 1100–1200-talen fi nns i Gudhem och hopningar av madlador (hr samman med angräns- Varnhem. Delvis är regionen ännu ett kärnområde ande delar av region 4c). i Västergtland fr väl bibehållen agrar bebyggelse Vid Billingens sydstsida fi nns påtagliga sentida från 1800–1900-talen. Fortfarande frekommer stenindustrilandskap vid Skvde. Billingen har fl era välbevarade bymiljer, med starkt laga skif- många äldre brott av diabas, sandsten, skiffer och tespräglad bebyggelse, men ofta med stora inslag kalksten, men långsträckta kalkstens- och skiffer- av äldre strukturer i bebyggelsemnstret. T.ex. kan brott kännetecknar även Falbygden. I stort präglas nämnas Varv, Kungslena, Dala, Dimbo, Ugglum regionen av de mer lågskaliga f.d. kalkbruken från och Berg samt även herrgårdsmiljer. Säregna ålder- 1800- och tidigt 1900-tal med rdfyrshgar och domliga miljer är Faledreven, Hånger och Åsle tå ugnslämningar. Strre miljer med arbetarbebyg- med stora ansamlingar av f.d. obesutten bebyggelse. gelse fi nns t.ex. vid Skårs kalkbruk nära Msseberg Området tycks ha varit en skärningspunkt fr och Övertorps bruk i Varv. stligt– västligt byggnadsskick; t.ex. med inslag av både par- och framkammarstugor, skiftesverk kontra timring i ladugårdar och uthus etc. Tvåvå- ningsstugor och heltimrade ladugårdar frekommer endast i ster. Enkelstugor med sidokammare och västsvenska dubbelhus är vanligt frekommande ef- ter skiftena; frr fanns gott om framkammarstugor, dock ej numera. Området har fortfarande många ladugårdar med inslag av skiftesverk samt Väster- gtlands strsta mängd av bevarade stråtak (Falbyg- den). Särpräglad är användningen av lokal kalk- och sandsten i ekonomibyggnader – mer enstaka i bond- gårdars boningshus – fram till ca 1920. Stenbyggan- det lär ha varit ett av de mest frekventa på svenska fastlandet (Falbygden – Billingen). Åtskilliga fähus, samt även gårdsmejerier, magasin m.m. byggdes i gjutteknik (kalkbruk) ca 1850–1920.

81 20. FALKÖPING BOLUM 16:5 Heljesgården

Kommun: FALKÖPING Socken: Bolum Ingår i: Kulturhistorisk inventering: Falkping nr 27, strre kulturmilj, odlingslandskapsinventering, områden av riksintresse fr kulturmiljvård och fr naturvård. Ingår i naturreservat.

Heljesgården är en av regionens främsta äldre gårds- miljer. Sammanhangen i det rikligt sammansatta odlingslandskapet, med marker och bebyggelse tillsammans, utgr en synnerligen värdefull helhet. Här bevaras den karaktär av liten bondgård som kännetecknat småbrukarbygden på Hornborgasjns stsida. Gården frmedlar en verskådlig bild av verksamhet på en utfl yttad mindre hemmansdel. Exempelvis kan nämnas det mer allsidigt varierade Den avgränsade fägården omfattar ladgård, jordbruk som kännetecknat många västgtska hnshus/vedbod, vagnbod/snickarbod och virkes- familjejordbruk långt in i sen tid. Mellan- och efter- krigstidens bidrag till 1900-talets agrarhistoria är bod/dass m.m. samt en jordkällare. Ladugårdslängan väl bibehållna, något som numera blir mer och mer (troligen 1860-tal) är vasstäckt. Den omfattar stall, ovanligt. Särskilt de genuina ekonomibyggnaderna fähus, foderlada, loge, sädeslada, vagnbod. Lador/ är präglade av regional byggnadshistoria. Värdefullt loge är delvis uppfrda av skiftesverk. Fähuset är även att gården är väldokumenterad i ett brett är timrat liksom det lite senare tillbyggda stallet. agrarhistoriskt perspektiv. Vagnboden tillbyggdes eventuellt ca 1900. Den mindre längan med hnshus/vedbod (troli- Heljesgården är en jordbruksfastighet som ligger gen 1860-tal) är byggd av kalksten och stolpverk. nära Bolums by på stsidan av Hornborgasjn. Virkesboden med dass och frråd uppfrdes om- Gården fl yttades ut från byn vid laga skifte på kring 1950. Längan med vagnbod/snickarbod (tro- 1860-talet. Heljesgårdens och granngårdarnas ligen 1860-tal) är vasstäckt och byggd i stolpverk. marker lper ver liderna, från kalkstensplatån Tidigare inrymde snickarboden spannmålsmagasin. ver nivåer av skiffer- och sandsten, ner mot sjn. I omgivande odlings- och hagmar- ker fi nns bl.a. fossila odlingsspår, många gravar och järnåldersgrav- fält, hålvägar och hägnader. Om senare tiders framställning av kalk minner t.ex. ugnslämningar och rdfyrshgar. Gården präglas dels av sam- manhangen med det småskaliga odlingslandskapet i liderna, dels av utblickarna ner mot sjn, dels av välbevarad bebyggelse med typiska gårdsfunktioner. Heljesgården är sedan 1923 frknippad med famil- jen Eriksson. Lars Eriksson skänkte 1996 Heljesgården till Västergt- lands museum. Gården omges bl.a. av bjrk- allé och murkantad fägata samt stenmurar kring mangården med trädgård och manbyggnad. Manbyggnaden lär ha fl yttats till gården 1913. Huset blev 1937 till- byggt med kksfarstu och skafferi.

82 21. FALKÖPING BORRABO 1:9 Borrabo

Kommun: FALKÖPING Socken: Trävattna Ingår i: Kulturhistorisk inventering: Falkping nr 388, kulturhistorisk vägmilj.

Borrabo minner om de ensamgårdar med medeltida anor som funnits i skogsbygderna kring de centrala jordbruksområdena. Gårdsmiljn med dess många byggnader vittnar om det byggnadsskick och krea- tursbaserade jordbruk som kännetecknat västra Falbygden – Edsveden – Vångaskogen. Särskilt måste den ålderdomliga fägårdsdelen framhållas med den synnerligen värdefulla skiftesverksladugården – en av Västergtlands äldsta och mest frnämliga ladu- gårdar. Gården är också exempel på att det västsven- ska mnstret, med fl era gårdsfunktioner koncentre- 1800-talets slut), vedbod, f.d. snickarbod och jord- rade till längor, har gamla anor även i skogsbygder. källare (alla 1900-talets brjan), timrat hnshus (1936) samt smedja i typiskt avsides läge (1922). Skiftesverksladugården är en av de äldsta som Borrabo är belägen i skogsbygden i Falbygdens fi nns bevarade i Västergtland. Loge och lador är västliga ytterkant mot Vångaskogen (Ulleneskogen) byggda i skiftesverk med utskov på sidan. Virket och Lidan. Gården kallades år 1421 fr Saxatorp är fur frånsett syllar och svallskift i återanvänd men hette 1577 Borrabo. Den har varit släktgård ek. Fähus och stall är knuttimrade, svinhuset alltsedan 1600-talet. Under 1930- och 40-talen om- byggt av stolpverk. Interiren från 1800-talet är fattade djurbesättningen 7 kor samt kalvar, grisar fga frändrad med bl.a. svinstia med kätte, stall och får samt 2 hästar. Fram till 1969 var jordbruket med krubbor och havrebinge, fähus med båsrader i drift. kring gdselrännan samt kalvkättar och i utskovet Sentida skogsmark på f.d. inägor omger gårds- fårkätte. Taket täcks av vass på ett äldre halmtak. läget ovanfr den utdikade Borrabosjn. Frånsett Vandringen är uppbyggd i sen tid, men är av sam- den vasstäckta omålade ladugården och en jordkäl- ma typ som den som frr fanns här. lare är byggnaderna rdfärgade och har tegeltak. Mangårdens trädgård och fruktträd omger den Den ålderdomliga fägården har staket mellan fädel timrade manbyggnaden med utskjutande knutar, och boddel samt en stenmurskantad fägata mot sannolikt byggd fre 1815. På 1930-talet tillkom skogsbetet. Byggnaderna utgrs av ladugård (byggd farstu och veranda. Huset har bl.a. en ålderdomlig delvis fre 1815), brygghus/magasin/vagnbod (ca typ av fnster och pardrrar.

83 22. FALKÖPING BRUNNHEM 1:4 Mossagården

Kommun: FALKÖPING Socken: Brunnhem Ingår i: Kulturhistorisk inventering: Falkping nr 82, strre kulturmilj, odlingslandskapsinventering, områden av riksintresse fr kulturmiljvård och fr naturvård. Mossagården

Mossagården som helt byggts upp under årtiondena efter laga skiftet är ett av regionens främsta prov på den agrara bebyggelse som fljde i skiftenas spår. Den synnerligen intressanta gårdsmiljn omfattar ett välvårdat, välbevarat byggnadsbestånd från senare delen av 1800-talet. Byggnadernas utform- ning och typiska funktioner berättar om byggnads- skick och jordbruk i bygden under motsvarande tid. T.ex. kan nämnas stråtäckning samt användning av den lokala stenen till ekonomibyggnader. Gården står i mycket fi n samklang med det laga skiftespräg- lade odlingslandskapet på kalkstensplatån kring platåberget Brunnhemsberget. stolpverk (1870-tal). Ladugården har ursprungli- gen haft stomme av skiftesverk i lador och loge. Mossagården är en jordbruksfastighet som ligger Successivt har dock skiftena nästan helt ersatts av nära Brunnhems f.d. kyrkby. Byn omfattade 17 stolpverk och bräder. Stallet är timrat och fähuset hela hemman 1546. Vid laga skiftet på 1850-talet är murat av kalk- och sandsten. Interiren är väl- fl yttades åtskilliga gårdar, bl.a. Mossagården, ut på bevarad, bl.a. bevaras fähusets ålderdomliga båsin- kalkstensplatån och sluttningarna upp mot Brunn- delning utan centralt foderbord. Avbalkningarna av hemsberget. Odlingslandskapet i den småkulliga skiftesverk står på äldre vis mot ena ytterväggen. terrängen är rikt på frhistoriska lämningar. Det Krhuset har kvar vandring med stort kuggdrev av präglas av den bibehållna laga skiftesstrukturen trä. Den drevs frst med oxar, en bit in på 1900- med stengärdesgårdar samt ett glest nät av gårdar, talet brjade man kra den med hästar. Taket täcks sammanlänkade av raka tillfartsvägar som fljer av vass och på nocken råghalm. Ladugården som ägogränserna. varit svårt nedgången blev varsamt omhändertagen Ca 1955 omfattade gården 9 hektar åker och och upprustad 1995. Även strre redskap samt ma- 8,8 hektar skog m.m. (enligt Sveriges Bebyggelse). skiner såsom trskverk fi nns i behåll. Enligt nuvarande ägare hll man på gården 6 kor, 2 kvigor, 2 grisar och 3 hästar. Någon traktor kom ej i bruk på Mossagården. Hästarna användes i jordbruket fram till ca 1963. Idag bedrivs spann- målsodling med träda. Mossagårdens samlade, rdfärgade byggnader med tegeltak och stråtak inramas av odlings- och hagmarker, lvskogsdungar och fl era stengärdes- gårdar. Gården är av västsvensk typ och har en regelbundet uppbyggd fägård, avgränsad med sten- mur från mangården. Mangården omfattar man- byggnad (ett västsvenskt dubbelhus, byggt 1895), samt ett timrat mindre bostadshus (1876) och en jordkällare av kalksten. Manbyggnaden har på 1990-talet rustats upp varsamt varvid bl.a. kks- farstun fått en liten tillbyggnad. Mot fägården har frr stått en fr trakten typiskt uthus av kalksten (får- och hnshus) byggt invid stenmuren. Den tätt koncentrerade fägården omfattar dels en stor ladugård (1875–76) med ett något yngre vinkelbyggt krhus, dels en vagn- och vedbod i

84 23. FALKÖPING DALA 4:4 Stora Vådegården

Kommun: FALKÖPING Socken: Dala Ingår i: Kulturhistorisk inventering: Falkping nr 159, strre kulturmilj, odlingslandskapsinventering, områden av riksintresse fr kulturmiljvård och fr naturvård.

Stora Vådegården är en mycket välbevarad Falbygds- Stora Vådegården gård, vars välhållna bebyggelse (ca 1860-tal–1910- tal) är starkt frankrad i ett regionalt byggnadsskick. Den stråtäckta ladugården är ett frnämligt prov på västgtsk agrar byggnadstradition. Gården står i god samklang med odlingslandskapet vid Plantabergets sluttning. Sammanfattningsvis har Stora Vådegården synnerligen stora värden som en av Västergtlands mest komplett bevarade gårdsmiljer från tiden efter de stora skiftena. vindsfnstren är representativa fr många av de boningshus som uppfrdes efter skiftena på stra Falbygden. Brygghuset (1902) har hallaskorsten. Stora Vådegården är en jordbruksfastighet som är Den stenmurskantade fägården omfattar ladu- belägen nära Dala by på Östfalan. Dala stora by gård och en länga med svinhus/vedbod. Den ståt- omfattade 29 hela hemman år 1546. Bybebyggelsen liga ladugården (1864) har fähus murat av kalksten reglerades såväl vid storskifte 1788–91 som vid samt loge och lador huvudsakligen byggda i skiftes- enskifte 1821–25 när 21 frälsehemman utfl yttades. verk med svallskift. Krhus m.m. är byggt i stolp- På 1860-talet laga skiftades byns skattegårdar. Av verk och har stickspåntak under nuvarande takplåt. skattehemmanet Stora Vådegården fl yttades denna I vrigt har längan vasstak som senast renoverades enhet ut mot Plantaberget. Arealen är totalt 21 hek- 1998. Svinhus/vedbod (ca 1900) har svinhusdel tar, varav 10 åker, 5 betesmark och 6 skog. Enligt byggt i timmer och vedbod i stolpverk. Svensk Hembygd från 1938 hll man då 2 hästar, 7 ntkreatur och 2 svin. Gården med de rdfärgade byggnaderna omges av odlings- och hagmarker, lvskogsdungar, samt en f.d. fägata upp mot betesmarken på bergets sluttning. Mangården med stenmurar, trädgård och stora lvträd omfattar manbyggnad och brygghus. Manbyggnaden (1866–68) har salsplan. Ingångens portal, pardrr och de halvrunda verljus- och

85 24. FALKÖPING LÖVBODEN 2:1 Lvboden

Kommun: FALKÖPING Socken: Ugglum Ingår i: Kulturhistorisk inventering: Falkping nr 118, strre kulturmilj, odlingslandskapsinventering, kulturhistorisk vägmilj, områden av riksintresse fr kulturmiljvård och naturvård

Lvboden har ursprung från ett torpställe och är ett mycket gott exempel på de småbruk och mindre gårdsenheter som har varit vanliga på Falbygden norr om Msseberg. Det är en väl bibehållen liten Falbygdsgård med en regionalt präglad bebyggelse från sent 1800-tal–1900-talets brjan. T.ex. kan näm- nas stråtak och gjutna kalkbrukshus samt den lokala stenen som på traditionellt vis använts till ekonomi- byggnader och hällar m.m. Lvboden står i god sam- klang med omgivande odlingslandskap. Mangården med stora vårdträd omfattar man- byggnad (1912), samt ett timrat brygghus, en ved- bod och en jordkällare av kalksten (troligen sent Lvboden är beläget i småkuperad sluttning nedan- 1800-tal) samt ett något yngre brygghus med dass. fr nordvästsidan av Msseberg, invid den ring- Manbyggnaden är ett västsvenskt dubbelhus och lande landsvägen mellan Ugglum och Vilske-Kleva. har en utbyggnad bakåt. Exteriren med fasspont- Vägen är en av de mest genuina äldre vägmiljerna panelad fasad, hallaskorsten och veranda med i f.d. Skaraborgs län. Gården omges av ett ännu re- snickerier är väl bibehållen. Skomakarens remskiva lativt småskaligt odlingslandskap med lvträd och lär ännu fi nnas på manbyggnadens utsida. enstaka kvarliggande stenmurar i fonden av bergs- Fägården upptas av ladugård i gjutteknik (kalk- sluttningen. I grannskapet fi nns fl era f.d. småbruk, bruk) och sten (1906), ett fristående fähus i sten, torpställen och backstugor. timmer och stolpverk (ca 1900) och en äldre ladu- Lvboden har ursprung som ett skattetorp och gård med kallmurat fähus. Den äldre ladugården upptogs frsta gången i jordeboken 1825 som en har inrymt sädeslada, loge, foderlada, fähus (med kronointäkt. Det byggdes ut till en liten bondgård skulle) och redskapsbod. Loge och fähus har under vid 1900-talets brjan och innehavaren var även 1900-talet använts som vagnbod och traktorgarage verksam som skomakare. Enligt Sveriges Bebyg- och har då delvis byggts om invändigt. Byggnaden gelse från 1955 hll man vid den tiden 2 hästar och har taktäckning av vass och halm. Övriga byggna- 7 ntkreatur. der täcks av tvåkupigt tegel.

Kommun: FALKÖPING Socken: Slta

86 25. FALKÖPING MAKVARN 1:2 OCH SAMFÄLLIGHET Madkvarn

Kommun: FALKÖPING. Socken: Slta. Ingår i: Kulturhistorisk inventering: Falkping 226, strre kulturmilj, odlingslandskapsinventering, områden av riksintresse fr kulturmiljvård och naturvård.

Madkvarn är en välbevarad Falbygdsgård vars delvis mycket ursprungliga byggnadsbestånd härstammar från perioden 1850-tal–1910-tal. Särskilt måste fram- hållas den synnerligen intressanta ladugården som ger en åskådlig bild av bygdens byggnadsskick efter 1800-talets mitt. Madkvarn är en av Falekvarnas mest välbevarade kvarngårdar och utgr en mycket viktig del av den särpräglade kvarnbymiljn. Gården står i god samklang med omgivande odlingslandskap. stor källare av kalksten. Manbyggnaden har reno- verats något ca 1970 men karaktären av sent 1800- Madkvarn är belägen i Falekvarna kvarnby som tal är väl bibehållen. Flyglarna har inrymt magasin ligger på Östfalbygden. I omgivande småkulliga och bod/bostadsrum. odlingslandskap fi nns fl era stenåldersgravar. Själva Fägården präglas av den vinkelbyggda stora byn ligger främst nere i dälden vid Kvarnabäcken. ladugården (troligen ca 1860–80-tal). Loge och Kvarnbyn är känd sedan 1200-talet och var på lador är främst byggda i skiftesverk, delvis med medeltiden kyrkby. 12 av byns 13 gårdar hade s.k. svallskift ver syllstocken. Fähusdelen är tim- egen kvarn på 1640-talet. Laga skifte 1831–35 rad. Längan (stora bilden) har sitt stora tegeltak i medfrde få utfl yttningar från den ca två km långa behåll. Kvarnbacken (lilla bilden) omfattar kvarn byklungan. Byns verfallskvarnar var beroende av (1902) och en länga eller kvarnstall i skiftesverk varandra fr vattentillgången. Sju kvarnar fi nns be- och timmer (troligen sent 1800-tal). Kvarnbyggna- varade trots att driften i den sista upphrde 1975. den är timrad på underkvarn av sten och är både Madkvarn som omnämns 1564 har senare be- ut- och invändigt välbevarad. En närbelägen liten stått av 1/8 skattehemman. Gården ligger på gäng- stenbro ingår i kvarnmiljn. se falbygdsvis i ett avsatsläge nedanfr åkern. I den genuina gårdsmiljn ingår allé, vårdträd, trädgård, staket och stenmurar. Gården har en regelbundet uppbyggd mangård, en fägård intill denna och en särskild kvarnbacke. Kvarnen som var i bruk till 1957 står på en samfällighet där bäcken mter ån Slafsan. Mangården omfattar manbyggnad (ca 1870), två små timmerfl yglar (ca 1850) samt en

87 26. FALKÖPING VÅRKUMLA-AXTORP 2:2 och 2:5 Lillegården

Kommun: FALKÖPING Socken: Vårkumla sommarfähus Ingår i: Kulturhistorisk inventering: Falkping nr 315, strre kulturmilj.

Såväl Lillegården som det omgivande odlingsland- skapet har en kontinuitet från den oskiftade byn Axtorp. Gårdsmiljn på Lillegården återspeglar dock framfr allt sent 1800-tal–1900-talets brjan och har haft en måttfull utveckling under 1900-talet. Främst präglas således Lillegården av strukturer från tiden efter laga skiftet, från 1800-talets odlingsexpansion och från den efterfljande tidsperioden då tonvik- ten i jordbruket låg på animalieproduktion. Detta avspeglas tydligt i det karaktäristiska, småskaliga odlingslandskapet kring gården och vid byn som helhet. Byggnadsbeståndet är mycket välbevarat och är representativt såväl fr trakten, d.v.s. sdra Falbygden, som fr den tidsperioden. Av hgsta värde är gårdens bevarade sommarfähus vid fägatan mot utmarksbetet. Hela gården med byggnader, Byn omfattade 1572 ett helt skatte- och ett helt odlingslandskap och frankringen i bymiljn har kyrkohemman samt en kronolycka. 1685 fanns synnerligen stora värden. I Västergtlands museums Skattegården ett helt frälsehemman och Lillegår- utredning har gården bedmts vara av byggnads- minnesklass. Lillegården br ses som en av Väster- den 1/2 frälsehemman. Vid laga skifte 1862–63 gtlands främsta bondgårdsmiljer med tonvikt på delades Lillegårdens två sammanbyggda bruk- sent 1800-tal och det tidiga 1900-talet. ningsenheter, varvid nuvarande 2:2, 2:5 frblev på ursprunglig plats. Merparten av byggnaderna Lillegården i Axtorp är belägen på den småkulliga frnyades på 1890-talet. Från 1931 drevs gården sdra Falbygden vid vergången mot Ätradalen. som ett syskonjordbruk. I brjan av 1980-talet Axtorp är en medeltida by med frhistorisk bak- upphrde man med mjlkkor. Jordbruket bedrevs grund, om vilket bl.a. hällkistor och rsen vittnar. på gården fram till 1990.

88 Av särskilt intresse är även den välbevarade naden är ett in- och utvändigt mycket välbevarat landskapsstrukturen bl.a. med gårdens bevarade västsvenskt dubbelhus. Fasaden var omålad ännu sommarfähus i typiskt avsides läge vid fägatan där 1927 och målades sedan i ljus ockra med grna inägorna mter betesmarken. Det stråtäckta som- fnster. Taket täcks av fl acktegel. Huset renovera- marfähuset hr till det fåtal bevarade som byggts des 1952 då bl.a. vatten och centralvärme indrogs. av både sten och trä. Fähuset representerar en frr Troligen tillkom då bottenvåningens korspostfns- viktig men idag nästan helt frsvunnen kategori av ter samt delvis även en tidstypisk kksinredning. ekonomibyggnader i odlingslandskapet. Fägården med ladugård och svinhus är delvis Av stor betydelse är även gårdens frankring i stenmursomgärdad och har gdselstad eller djur- bymiljn som helhet med fl era stenmurskantade fålla i muren. Den mycket intressanta ladugården fägator, stengärdesgårdar, hagmarker, mindre od- kan till sin äldsta del troligen ha tillkommit redan lingsytor m.m. Även vriga gårdar har välbevarad fre 1862. Ladugården omfattar stall och fähus av äldre bebyggelse, dock ej så komplett i behåll som timmer, loge och lador i stolpverk samt ett utbyggt Lillegården. krhus med bevarad trskvandring. Spiltor och bås Mangården med stenmurar, lvträd och trädgård är av timmer eller skiftesverk. Taket är vasstäckt. omger manbyggnad (1898) och brygghus ( ca 1898) Numera är gårdscentrum avstyckat (2:5) från den samt jordkällare av sandsten (ca 1898). Manbygg- vriga marken (2:2).

89 27. SKARA FOXERNA 8:1 Nolegården

Kommun: SKARA Socken: Eggby Ingår i: Kulturhistorisk inventering: Eggby nr 6, odlingslandskapsinventering, områden av riksintresse fr kulturmiljvård och fr naturvård.

Nolegården har en stor fägårdsanläggning som är av synnerligen stort kulturhistoriskt intresse. Den omfattar krhus och långa skiftesverksladugår- dar (från ca 1860–80-tal) samt en stenmurskantad fägata ut mot betesmarken. Fägården visar på ett åskådligt sätt på brytningstiden i byggnadsskick och jordbruksinriktning under årtiondena som fljde efter laga skiftet. Någon bevarad, liknande fägårds- anläggning i samma skala har inte påträffats inom gårdsinventeringarna fr vrigt. Ofta blev de mer står ett stort åttkantigt krhus (av stolpverk) fr traditionella ladugårdarna, på gårdar av Nolegår- trskvandringen. Detta kan vara samtida med la- dens storlek, nybyggda i slutet av 1800-talet. I vrigt är här en väl sammanhållen strre bondgårdsmilj dugårdarna eller något yngre. Samtliga frsågs med med bl.a. alléer samt flera tidstypiska uthus från det plåttak omkring 1960. Fägårdens mynning sluts av tidiga 1900-talet. vällagda stenmurar kring den långa fägatan, som går mellan odlingsmark och kullar med hagmark. Nolegården är belägen nära Eggby kyrkby och sjn En dubbelsidig allé leder fram till mangården Skärvalången i Valle härad. Foxerna by omfattade med grusgångar och rundel framfr manbyggna- 1566 3 hela och 1/2 hemman. Senare ingick hem- den från 1865. Huset fi ck sitt nuvarande utseende manen länge i säteriet Stora Foxerna. Foxerna by i samband med renovering på 1940-talet. Mellan utgrs idag av en gårdsklunga bland kullarnas mangård och fägård fi nns en särskild ekonomi- lvskogsdungar, åkrar och betesmarker. Nolegården, gård, omfattande en välbevarad grupp av strre 1/2 skattehemman, hette på 1600-talet Piltagården. uthus, bl.a. garage, vedbod och magasin, alla På gården har djurhållningen upphrt under 2002. rdfärgade i likhet med fägårdsbyggnaderna och Både mangård och fägård har regelbundet grup- frnyade och tillbyggda efter 1935. perade byggnader, men ovanligt nog utgr de varsin avskild enhet med parallella tillfarter. Den långsmala fägården har två långa, parallellställda ladugårdar (båda ca 65 x 10 m). Båda ladugårdar- na är byggda i skiftesverk och timmer, troligen ca 1865–80. De har brukats kontinuerligt och mindre ändringar har gjorts under 1900-talet. Mellan dem

90 28. SKARA HÅLLTORP 3:1 Hålltorp

Kommun: SKARA Socken: Varnhem Ingår i: Kulturhistorisk inventering: Varnhem nr 5, strre kulturmilj, odlingslandskapsinventering, områden av riksintresse fr kulturmiljvård och fr naturvård.

Hålltorp är en strre bondgård med välbevarad bebyggelse med traditionellt läge och landskaps- anpassning i kambrosilurbygden vid Billingen. Gårdsmiljn är av synnerligen stort kulturhistoriskt intresse. Till stor del präglas den av sent 1800-tal, men den har också en kontinuitet som återspeglar både äldre strukturer och 1900-talets jordbruksut- veckling. Idag är både det gamla agrarsamhällets ålderdomliga byggnadsskick och industrialismens stora funktionskoncentrerade anläggning integre- gång med tidstypisk pardrr samt en snickeriprydd rade i gårdsmiljn. veranda. Huset är renoverat i sen tid, men den ur- sprungliga, detaljrika exteriren är väl bibehållen. I Valle, på Billingens västsluttning, ligger Hålltorp Frånsett den gulmålade manbyggnaden är gårds- som är beläget vid en äldre sträckning av vägen byggnaderna rdfärgade. Flertalet har tegeltak. Skara – Skvde. Byn Hålltorp omfattade 1564 två Fägården utgrs av en stor ladugårdslänga (1944). hela klosterhemman. Idag består Hålltorp av några Fähusdelen i cementsten har verbyggd hg skulle. glest liggande gårdar kring den delvis stenmurskan- Loge, lador och magasin m.m. är av trä. Över tade vägen. Hålltorp 3:1 ligger ovanfr en bäck, ingångarnas stora bräddrrar sitter småsprjsade bland ädellvskogsdungar, hagmarker och ppen verljusfnster. Taket täcks av asbestcementskivor. odlingsmark med enstaka stengärdesgårdar. Går- Längan är ett välbevarat prov på de stora anlägg- den omfattade i brjan av 1940-talet ca 200 hek- ningar som främst brjade byggas på 1940-talet. tar (enligt Svenska gods och gårdar). Av dessa var 54 hektar åker. Man hll då 7 ardennerhästar, 1 premierat sto, 35 ntkreatur – varav 20 mjlkkor – samt 6 svin och 6 får. Den välsktta mangården omfattar bl.a. träd- gårdsgångar, rundel och hga lvträd vid manbygg- nad och två flyglar. Flyglarna (troligen 1850-tal) utgrs dels av en timrad enkelstuga med sidokam- mare, dels av ett timrat magasin på typiska kalk- stenshällar. Vidare fi nns ett brygghus, en vagnbod och en stenkällare. Det ålderdomliga brygghuset är mjligen ett f.d. bostadshus. Den stora manbygg- naden (1888) har en frontespis på var långsida, in-

91 29. SKARA SKÄRV 9:1 Gatebo

Kommun: SKARA Socken: Skärv Ingår i: Kulturhistorisk inventering: Skärv nr 11, strre kulturmilj, odlingslandskapsinventering, kulturhistorisk vägmilj, områden av riksintresse fr kulturmiljvård och fr naturvård.

Gatebo är ett mycket frnämligt prov på en utfl yt- tad västgtagård från 1860-talet, vars fägård sedan kommit att präglas av tidigt 1900-tal. Gårdsmiljn med de pietetsfullt vårdade byggnaderna vittnar om byggnadsskick och bebyggelseutveckling i de centrala jordbruksbygderna under motsvarande tid. Gatebo står i fi n samklang med omgivande småska- liga vägmilj och laga skiftespräglade odlingsland- skap.

I hjärtat av Valle ligger Gatebo som är beläget vid har en ursprunglig färgsättning med fasad i djup ”Skärvagata”, den gamla vägen sterut från Skärvs ockra med rdbruna fnsterbågar. Även interiren kyrkby mot Hjentorps kungsgård. Vägen lper på har en väl bibehållen äldre prägel. Flyglarna omfat- en smal rygg mellan sjarna Vagnsjn och Skärva- tar källare/magasin och källare/visthusbod med lången. Skärvs kyrkby fi nns omnämnd 1309 och vidbyggt dass, båda av grov marksten med rdfär- omfattade 1540 12 hela hemman. Gatebo, 1/4 skatte- gad timrad verbyggnad. hemman (omnämnt redan 1564), fl yttades ut från Fägårdens rdfärgade byggnader är sannolikt byn vid laga skifte på 1860-talet. Gården är släkt- från ca 1910–20-talen. De utgrs av ladugårds- gård sedan 1891. I brjan av 1940-talet omfattade länga och dass samt en länga med hnshus och gården, enligt Svenska gods och gårdar, 20 hektar snickarbod. varav 9 var åker. Man hll då 2 hästar och 7–8 kor. Gatebo ligger tillsammans med andra utskiftade gårdar längs ”Skärvagata”. Gården som ligger i krnläge omges av åkrar och betesmarker bland sjsluttningarnas kullar och lvskogsbackar. Den mycket välbevarade mangården från 1860- talet omfattar manbyggnad, fl yglar, stensatt gång och trädgård. Mangården är åtskild från fägården av stenmurar och väg. Manbyggnaden med fem- delad plan byggdes 1868. Framåt 1900 frsågs den med en veranda och en liten frontespis. Exteriren

92 30. SKÖVDE YTTERSÖRA 11:2, 12:3 Baggården

Kommun: SKÖVDE Socken: Berg Ingår i: Kulturhistorisk inventering: Berg nr 45, strre kulturmilj, odlingslandskapsinventering, kulturhistorisk vägmilj, områden av riksintresse fr kulturmiljvård och fr naturvård.

Baggården är en av Billingsbygdens mest represen- tativa och väl bibehållna gårdsmiljer med huvud- karaktär från sent 1800-tal. Gårdens välbevarade byggnadsbestånd härstammar främst från tidsperio- den ca 1850–1930. Baggården är starkt frankrad i omgivande småskaliga odlingslandskap och bymilj i Yttersra. Gårdsanläggningen är numera delad på två fastigheter.

Baggården är belägen i Yttersra som ligger vid Den välsktta mangården inramas av staket kalkstenskleven på nordstsluttningen av Billingen. och murar och har smidesgrindar vid ingången. Yttersra by var den strsta byn i Bergs socken och Mangården omfattar manbyggnad (1894), fl ygel bestod 1564 av 8 hela hemman. Mindre vanligt i (ca 1850), dass med toppigt tak, s.k. tälttak (sent Skaraborg är att solskifte genomfrdes i byn i ti- 1800-tal), vitputsad stenkällare (sent 1800-tal), digt 1700-tal. Spår av detta lär fortfarande kunna vårdträd och en genuin trädgård. uppfattas. Främst är dock laga skiftesstrukturen Den varsamt upprustade manbyggnaden har fem- välbevarad. Odlingslandskapet omfattar bl.a. od- delad plan med sal i ena hrnet samt vind inredd lings- och hagmarker, fägator, gamla lvträd, od- med gavelkamrar. Exteriren och även interiren är lingsrsen och stengärdesgårdar. mycket väl bibehållna. Fasadens profi lerade locklist- Nr 3 Baggården, 1/2 skattehemman, omnämns panel är målad i ljusgrått och fnstren är ljust blå- 1629 och har varit en av byns strre gårdar. I tidigt grå. Flygeln, som inrymt drängstuga och brygghus, 1950-tal (enligt Sveriges bebyggelse) bestod ägorna har en utformning liknande manbyggnaden. av 70 hektar varav 26 var åker och 44 skog m.m. De rdfärgade fägårdsbyggnaderna omfattar Man hade 6 hästar och 27 ntkreatur. August Ols- magasin (sent 1800-tal), ladugård (1901), brygghus son på Baggården lät bygga nuvarande manbygg- (ca 1930) och vedbod m.m. (ca 1930). Både det nad på 1890-talet. Efter dennes dotters bortgång ståtliga magasinet och den delvis timrade ladugår- frvärvades gården av nuvarande ägare 1973. Jord- den har tidstypiska småsprjsade fnster. bruksmarken och delar av fägården är idag från- styckade (12:3).

93 31. TIDAHOLM GERUM 14:2 Bosgården

Kommun: TIDAHOLM Socken: Östra Gerum Ingår i: Kulturhistorisk inventering: Ö. Gerum nr 4, strre kulturmilj, odlingslandskapsinventering, områden av riksintresse fr kulturmiljvård och fr naturvård.

Bosgården är en frnämlig Falbygdsgård som är en av landskapets främsta bevarade gtiska gårdsan- läggningar. Gården har ett rikligt och välbevarat byggnadsbestånd från främst ca 1820–70. Särskilt gäller detta de traditionella ekonomibyggnaderna. Bosgården är en ända in i sen tid aktiv jordbruks- enhet, måttfullt utvecklad under 1900-talet med avseende på bebyggelsen. Gården har en stark frankring i det omgivande odlingslandskapet. Sam- manfattningsvis har Bosgården synnerligen stora sent 1800-tal. Flyglarna (varav den ena fi nns med värden såsom en av Västergtlands mest komplett på en karta från 1880) utgrs av ett magasin och bevarade gårdsmiljer från de stora skiftenas tid. en kombinerad undantagsstuga och brygghus. Ett garage är senare vidbyggt. En stenkällare byggdes I Gerums kyrkby på stra Falbygden ligger Bos- 1868. gården. Odlingslandskapet vid Gerumsbergets fot Den mycket ursprungliga fägården omfattar präglas av åkrar, betesmarker, lvträdsdungar, f.d. dels ladugård, dels en stall- och ladulänga (båda fägator och stenmurar. Odlingsbygden har frhis- 1800-talets frra del), båda med vasstäckta tak. torisk bakgrund. Vid enskifte 1818 och laga skifte Ladugården har timrat fähus samt loge/lada i skif- 1844 glesades byn ut till nuvarande radbyform tesverk och har krhuset till logen bevarat. Den längs landsvägen mot Dimbo. Bosgården fl yttades andra längan, av timmer och stolpverk, har inrymt ut från det gamla gårdsläget vid enskiftet 1818 och stall, fähus, svinhus, lada och torvlada. Gårdens placerades i byns utkant. Enligt Svenska gods och stenmursomgärdade fägata lper från fägården upp gårdar hade gården på 1940-talet 3 hästar, 10 nt- mot betesmarken vid berget. På en åkerholme står kreatur, 2–3 svin och 1 får. i typiskt avsides läge gårdssmedjan, byggd av sten De rdfärgade byggnaderna med taktäckning och trä (troligen ca 1850) samt en källare av sten av vass eller tegel är tätt samlade. Mangården med verbyggnad i trä, (ca 1850). med manbyggnad, fl yglar, källare, fruktträd och stora lvträd omgärdas helt av stenmurar samt ett spjälstaket med grind mot fägården. Manbyggna- den (byggd efter 1818) är en parstuga med bakåt utbyggt kk. Den har senare moderniserats något omkring 1960. Verandan med snickerier är från

94 REGION ÖVRE ÄTRADALEN 4B

Landskapsbild Regionen omfattar mellan- och skogsbygd ovanfr hgsta kustlinjen i vergången mellan Falbygden och Sydsvenska hglandet. Dalstråken med åsar och kullar kring Ätran omges av mer hglänt ter- räng med stråk av mossar och sjsystem i sänkorna. Bygdens brdiga, starkt kalkhaltiga moränjordar har givit upphov till dagens utsträckta odlingsbygd på dalsidor och hjdkrn. Animalieproduktion do- minerar numera. Vidsträckta, uppodlade f.d. mos- sar kännetecknar bygden i sydst. I skogsbygden sterut har mycket skog planterats, men småskaliga 32 33 odlingslandskap omger ännu fl era småbyar och ensamgårdar.

Fornlämningsmiljer, fossila odlingslandskap och historiska biotoper En frhistorisk bygd med åtskilliga fornlämningar från bronsålder och järnålder fljer huvudstråket längs Ätran upp mot centrala Västergtland. Red- vägs härad har fått namn efter ”ridvägen” – det frr mycket viktiga färdstråket Ätrastigen. Strre beva- rade hålvägssystem fi nns, särskilt i Timmele, samt även runstenar och bro- och vadplatser. Flera med- eltida borglämningar fi nns. Fossila odlingslandskap från frhistorisk tid/medeltid frekommer rikligt. byar med utpräglade bytåar och långa fädrev. Hävd Bygden är en av landets mest värdefulla regioner av stora betesmarker samt användning av sommar- fr bevarad naturlig ängs- och hagmark. Överhu- fähus och mosslador fortlevde länge under 1900- vudtaget frekommer många stråk med småskaliga talet. Kvarntätheten kring Ätran med tillflden har odlingslandskap, med t.ex. gamla tegindelningar, medeltida anor. Järnvägen och en stark industria- stenmurar, rjningsrsen, diken och fägator. Åtskil- lisering under 1900-talet – främst kopplad till trä- liga mer sentida brukningsspår och ovanligt nog och tekoindustri – gav upphov till en lång rad små även dikade madåkrar frekommer. Särskilt längs tätorter längs Ätran. Ätran frekommer historiska biotoper i stor varia- tion. Bebyggelsemiljer Flera bykärnor ligger i gamla lägen på hjdryggar Agrarhistoria och i dalsidor och är väl bibehållna. Även välbe- Regionen uppvisar fl era gemensamma drag med varade gamla ensamgårdar finns, särskilt uppe sdra Falbygden och Gäsene – Ås (regionerna 4A på hglandet. Området är en skärningspunkt fr och 4C) och har samma småskaliga äldre socken- stligt – västligt byggnadsskick, t.ex. med inslag struktur. Det har delvis varit starkt frälsedominerat av både parstugor och framkammarstugor samt in i sen tid med fl era strre egendomar. Området är heltimrade ekonomibyggnader. Stora tvåvånings- en gammal ensädesbygd med den äldsta åkermar- hus byggdes både fre och efter laga skiftet. Efter ken belägen i krn- och hjdlägen. Frr fanns stora skiftena dominerade det västsvenska dubbelhuset. sidvallsängar i de fuktiga dalbottnarna. Sjuhärads Delvis skedde en stor nybyggnation av gårdsbyggna- utpräglade blandekonomi med viktiga binäringar derna ca 1915–35, t.ex. ladugårdar med brutna tak, frekom särskilt i sder; t.ex. forkrning och gård- stora skullar och murade krbroar. I Hssna finns farihandel (knallehandel). Laga skifte genomfrdes ännu en mängd madlador vid f.d. mossodlingar. främst 1827–75, i några fall frst på 1900-talet. Regionen har fl era hgreståndsmiljer, t.ex. Vin- Fre skiftena fanns flera falbygdsliknande stora sarps säteri med medeltidsborg och 1600-talshus.

95 32. ULRICEHAMN HUMLA 6:2 Backgården

Kommun: ULRICEHAMN Socken: Humla Ingår i: Kulturhistorisk inventering: Ulricehamn 1981/16A, strre kulturmilj, odlingslandskapsinventering, områden av riksintresse fr kulturmiljvård och fr naturvård.

Backgården är en av vre Ätradalens mer ursprung- liga gårdsanläggningar från 1800-talets senare del. Bebyggelsen (från ca 1870–1900) har en stark regio- nal prägel. Exempelvis kan nämnas den ålderdomliga brygghuskällaren samt manbyggnaden – ett gott exempel på de bostadshus (västsvenskt dubbel- hus) som byggts i norra Ätradalen/sdra Falbygden under motsvarande tid. Mangården ligger tätt intill granngårdens likaledes välbevarade mangård, vilket påminner om strukturer från en oskiftad by. Gården ladugårdslängan från 1870 som har timrat fähus är mycket välfrankrad i omgivande bymilj och och stall, samt loge och lador med stolpverksstom- odlingslandskap i dalsluttningen. me. Fähuset är ursprungligt bevarat interirt och har kvar båsindelning mot ytterväggen. Ursprung- Backgården är belägen i Humla kyrkby som ligger ligen fanns plats fr tre hästar men stallet byggdes i det ppna odlingsstråket i norra Ätradalen, mel- om till två krubbor när den strre ardennerhästen lan Ulricehamn och Falkping. Byn bestod 1546 av kom till gården. Mjlkmaskin, som dock aldrig 10 hemman. Vid laga skiftet 1855 fanns 29 gårdar, blev använd, installerades 1950. varav 10 fl yttades ut från byn. Vid sockenkyrkan, Även den tätt intill liggande granngården Humla (1889–91) som ligger på medeltidskyrkans plats, 15:1 är en välbevarad äldre gårdsmilj. Manbygg- ligger fortfarande en klunga av gårdar bland od- nad där är en parstuga som har ursprung från lings- och betesmarker i det småkulliga landskapet. 1790-talet, men annars har prägel av sent 1800-tal. Backgården har historiskt sett utgjort 3/8 skat- tehemman. Gården av idag har ett ganska glest och fritt västsvenskt gårdsmnster. Mangården kring manbyggnad (1875) och ett troligen äldre brygghus omges av en trädgård med lvhäckar och trägrind. Manbyggnaden är ett västsvenskt dubbelhus med fasadens locklistpanel målad i brutet vitt. Ingång- ens ppna frstukvist har rikliga snickerier. Huset är något renoverat på senare år. Flygeln (lilla bilden) är ålderdomlig och utgrs av ett brygghus med gavelingång, timrat ovanpå en murad gråstenskällare. Fägården omfattar endast

96 33. ULRICEHAMN ÖRSERED 1:6 Stora Örsered

Kommun: ULRICEHAMN Socken: Klaby Ingår i: Kulturhistorisk inventering: Ulricehamn 1981/ 7C, strre kulturmilj.

Gårdsmiljn på Stora Örsered är av synnerligen hgt kulturhistoriskt intresse. Den enhetliga bebyggelsen ger en verskådlig bild av byggnads- och jordbruks- utveckling under 1800- och tidigt 1900-tal i denna vergångsbygd mellan Falbygden och Ätradalen. Bebyggelsen (från tidsperioden 1820-tal–1920-tal) är mycket välbevarad och är delvis av ovanligt hg ålder. Överhuvudtaget har det på Stora Örsered bevarats traditionella byggnadsskick av numera sällsynt slag. Både tvåvåningsstugan och ladugår- den med krhus är frnämliga prov på äldre agrar bebyggelse.

Stora Örsered är beläget i den kuperade mossrika tak. Manbyggnaden (1826) är en enkelstuga med skogsbygd som utgr Sydsvenska hglandets utl- sidokammare, byggd i två fulla våningar. Ingången pare upp mot Falbygden och norra Ätradalen. Ör- med verljus har en fint skuren portal med enkla sered är en by med medeltida anor och omfattade klassicistiska detaljer och en ålderdomlig typ av år 1542 två halva frälsehemman. Byn har bestått pardrr. Frstukvisten med snickerier är från 1800- av Storegården och Lillegården, varav Storegården talets senare del. Lillstugan är av enkelstugutyp och även kallas Stora Örsered. Senare har byn omfattat har en ursprunglig exterir (ca 1850–70). fyra gårdsenheter. Fägårdsbyggnaderna ger ett ålderdomligt in- Örsereds by är i mångt och mycket en väl bibe- tryck. Den mycket välbevarade ladugården (1922 hållen, ganska lst samlad bybildning, vad gäller enligt uppgift) är uppfrd med stomme dels av bebyggelsemnster och byggnadernas utformning. timmer, dels av stolpverk och är beklädd med lock- Granplantering har dock skett i sen tid på en del panel. Det sexsidiga krhuset fr trskvandringen f.d. inägor. Viss odlingsmark är emellertid ppen. är bevarat. Ladugården ger ett äldre intryck än an- Nuvarande väg går vid sidan av gårdarna, men den givet byggnadsår, i viss mån beroende på att den är äldre slingan fi nns kvar. omålad. Fram till 2002 var taket spåntäckt på såväl Stora Örsered ligger i den utdragna bebyggelsens ladugård som vandring. Även magasinet är omålat västra del och ligger ppet ut mot en mosse. Går- och tidigare spåntäckt och lär vara från 1920-talet. dens byggnader ligger i en lst samlad fyrkant. De 2002 lades plåttak ver alla gårdens spåntak. rdfärgade mangårdsbyggnaderna har tegeltäckta

97 REGION 4C SVÄLTORNA – GÄSENE – ÅS

39 34 38 35 37

36

Landskapsbild Fornlämningsmiljer, fossila odlingslandskap Regionen kännetecknas av mellan- och skogsbygd och historiska biotoper i moränområde, beläget huvudsakligen ovanfr Regionen omfattar helt eller delvis häradena Ås, hgsta kustlinjen kring Lidans, Nossans, Viskans Veden och Gäsene samt angränsande delar av Kul- och Säveåns källfl den. Området är i norr mer ling, Vilske och Frkind. De gamla huvudbygderna kulligt och lätt kuperat men vergår sderut i en har en stark historisk frankring i bronsålder och påtaglig hglandsterräng med stora nivåskillnader järnålder med fl era rsen och stensättningar på mellan hjdkrn och dalstråk. Drumliner, platåer, moränhjderna, även järnåldersgravfält i nordst rullstensåsar och isälvsavlagringar fungerar som t.ex. vid Brstig. I sydst, i dalstråken kring Viskan vattendelare. Sänkor och dalstråk inrymmer flera och anslutande sjsystem, finns flera medeltida kärr- och mossmarker, särskilt stormossarna som borg- och storgårdslämningar, t.ex. Vädersholm går upp på Falbygden vid Jäla och Brismene i nordst. och Hkerum. Skogsbygden består idag till stor del av produktiv Av fossila odlingslandskap finns rikligt med skogsmark, avbruten av odlingsstråk kring min- rjningsrseområden, varav flera ålderdomliga dre gårdar och byar på moränhjder och längs områden på ljunghedarna. Lokaler med frhis- dalgångar. I mellanbygderna är odlingslandska- toriska/ medeltida stensträngar, terrasser och pen betydligt mer utsträckta. Vid Tånga hed och parceller frekommer. Flera välbevarade hävdade Remmene skjutfält fi nns de sista strre resterna av småskaliga odlingslandskap fi nns ännu i behåll ”Svältbygden”. En stor andel uppodlade mossmar- med hagmarker, smååkrar, ängsrester, fägator, ker med ppna diken frekommer i nordst; bl.a. odlingsrsen och rikligt med stenmurar. Bevarade kring Hällestad, Eriksberg och Källunga. Igenväx- lingropar fi nns i t.ex. Landa by. Flera utpräglade ande småskaliga odlingslandskap frekommer i ekhagelandskap frekommer, särskilt norrut i bl.a. skogsbygderna. Algutstorp och Landa. Naturliga betesmarker fljer

98 Öppet odlingslandskap vid Holtsäckra, Ornunga sn. särskilt Nossans dalgång. Kvarvarande ljunghedar region 2E. De sdra delarna i Ås och Vedens hära- vid Remmene, Tånga hed och Fristad minner om der anknyter mycket till Boråsområdet (region 13) den landskapstyp som på 1700- och 1800-talen gav och Åsunden – Ätradalen (region 15) framfr allt upphov till namnet Svältorna, främst syftande på vad gäller bebyggelsen och binäringarna. Där har en stor del av Gäsene härad. man varit frankrad i den speciella agrara närings- strukturen i Sjuhärad, ofta med en specialisering Agrarhistoria knuten till vissa socknar. T.ex. kan nämnas for- Området har en småskalig sockenstruktur och även krning i Hällstad och Tärby och gårdfarihandel en del nedlagda medeltidssocknar. Bebyggelsen har (knallehandel) i Härna och Sdra Ving, i sistnämn- präglats av både strre och mindre byar samt av da socknar även spåntakstäckning. ensamgårdar, varav fl era frr var frälseägda. Be- byggelse och odlingslandskap är ofta lokaliserade Bebyggelsemiljer till grusåsar och isälvsavlagringar. Här var tidigt Regionen är en skärningspunkt mellan västligt en boskapsinriktad bygd med ensäde och årder- – sydligt byggnadsskick, bl.a. byggdes här hg- bruk samt ängar på de vidsträckta våtmarkerna. loftsstugor. Kring Nossan och Edsveden i norr Ett hårt betestryck och svedjande på steniga mar- har funnits en ålderdomlig byggnadstradition med ker gav framfr allt i Gäsene upphov till skoglsa knuttimring och skiftesverk i ek. Skiftesverk har ljung- och hedmarksområden – de s.k. Svältorna framfr allt använts i områdets norra del. Flera – som var en karaktäristisk landskapstyp fr stora bevarade framkammarstugor, enkelstugor med delar av Västsverige på 1700- och 1800-talen. Ti- sidokammare och låga ryggåsstugor frekommer. diga skogsplanteringar genomfrdes på Svältorna. Västsvenska dubbelhus byggdes allmänt efter skif- Omfattande utdikningar och uppodlingar av sank- tena. Ladugårdar med fähus i huggen gråsten från marker och mossar genomfrdes under sent 1800- sent 1800-tal är mycket vanliga i områdets norra tal–1900-talets frra del. Laga skifte genomfrdes och nordvästra del. I samma trakter fi nns även främst under perioden 1850–75. gott om tegelladugårdar från perioden 1920–50. Regionen når i nordst upp i utkanten av Falbyg- Överhuvudtaget präglas området i sin helhet av en den och har där verhuvudtaget åtskilliga gemen- stor nybyggnation av gårdsbyggnader mellan ca samma drag med sydvästra Falbygden, vad gäller 1910–1940. Regionen, särskilt Gäsene, är även ett beteslandskap, byggnadsskick och det tidigare kärnområde dels fr bevarade sommarfähus, dels ängsbruket/mossodlingen kring stormossarna. I de fr bevarade madladulandskap kring stormossarna, f.d. ekskogsbygderna kring Edsveden i norr fi nns särskilt i Sklvene, Hällestad och Brstig. starka byggnadshistoriska band till Laske härad i

99 34. HERRLJUNGA HEDE 1:3 Hede

Kommun: HERRLJUNGA Socken: Grude Ingår i: Kulturhistorisk inventering: Grude nr 4.

Hede är en mycket god representant fr Gäsenebyg- dens många gamla enstaka hemman i skogskanten. Gårdsmiljn ger en god bild av regional bebyggel- seutveckling under 1800- och 1900-talen. T.ex. har gården en fr bygden karaktäristisk gråstensladu- gård. Om mer ålderdomliga byggnadsskick vittnar manbyggnaden som är en av de numera fåtaliga välbevarade stora parstugorna i Västergtland. Den ur kulturhistorisk synpunkt synnerligen intressanta gårdsmiljn är väl frankrad i det omgivande små- skaliga odlingslandskapet. sent som 1921, är den enastående rikt sprjsade glasverandan samt en mindre frstukvist. Vidare Hede är beläget i ett vergångsområde mellan fi nns en kombinerad drängstuga och hnshus skogsbygden och den ppnare bygden i Nossans (1900-talets brjan). Manbyggnad och drängstuga dalgång. Gården omges av ett småskaligt odlings- bibehåller taktäckning med tvåkupigt tegel. landskap med bl.a. hagmarker och små odlingsytor På fägården står ladugård (ca 1909), ladugård med stengärdesgårdar. Kring Hede fi nns frhisto- (1800-tal), redskapsbod och uthus. Av ladugår- riska fornlämningar. Hede har omfattat 1/2 skat- darna är den äldre delvis byggd av skiftesverk och tehemman. När gården omnämns i jordeboken på 1900-talet omgjord fr ungdjur och grisar. Den 1550 var den emellertid ett helt frälsehemman ”arv från 1909 är mycket typisk fr trakten; med fähus och eget”. Denna beteckning syftar på att gården byggt av fi nmurad välhuggen gråsten och lador/ ingick i kungens privata egendom, vilket återgår loge byggda med stolpverksstomme. på Gustav Vasas jordinnehav. Begreppet ”arv och eget” var i bruk till slutet av 1600-talet. Bebyggelsemnstret är en västsvensk variant med fägården placerad bakom mangården. Samt- liga gårdsbyggnader av trä är rdfärgade. Mangår- den omfattar trädgård med frukt- och lvträd samt rundel. Manbyggnaden är en välbevarad timrad parstuga med bl.a. halvrunda vindsfnster och två hallaskorstenar. Enligt kommuninventeringen byggdes huset ca 1860. En så stor parstuga som denna skulle emellertid kunna vara av betydligt hgre ålder. Från 1900-talets brjan, eventuellt så

100 35. HERRLJUNGA SKOGSBO 1:4 Skogsbo

Kommun: HERRLJUNGA Socken: Norra Säm Ingår i: Kulturhistorisk inventering Norra Säm 2, strre kulturmilj.

Skogsbo 1:4 är en äldre gårdsanläggning vars delvis ålderdomliga bebyggelse spänner ver en ovanligt lång tidsperiod – från ca 1800 till in på 1900-talet. Gårdens bebyggelse berättar på så vis både om tiden fre de stora skiftena och om utvecklingen under slutet av 1800-talet och 1900-talets brjan. Gårdsmil- jn ger ett gott helhetsintryck av en mindre bond- gård i vergången mellan Sjuhäradsbygd och Falbygd under denna tid. Av synnerligen stort värde är att gården har så mycket av äldre tiders byggnadsskick i behåll: Gamla manbyggnaden som är en ryggåsstuga är ovanligt nog bevarad. Ryggåsstugorna hade stark Nuvarande manbyggnad (1895), ett magasin och hemortsrätt i Gäsene härad. Gården har även kvar både smedja och sommarfähus. Sommarfähuset är en bod (båda från ca sent 1800-tal) samt ett dass numera en sällsynthet som ger en frdjupad agrar- utgr en yngre mangård. Manbyggnaden är ett litet historisk dimension till odlingslandskapet. dubbelhus med ett bislag vid ingången. Smedjan byggd av sten (1902) ligger i karaktäris- Skogsbo omnämns i jordeboken 1550 som ett halvt tiskt avsides läge. Gårdens bevarade sommarfähus frälsehemman. Idag fi nns här några mindre gårdar av trä är troligen från 1900-talets brjan. Det ligger på hjdryggen i odlingsstråket vid Vimleån. Bland i ett traditionellt utkantsläge vid vergången mot annat en hällkista ger bygden frhistorisk frank- det f.d. skogsbetet. ring. Omkring år 1950 omfattade gården 15 hek- tar, varav 5 bestod av åker och 10 av skog m.m. Skogsbo 1:4 omfattar rdfärgade gårdsbyggnader samt trädgård, stora lvträd och vällagda stenmu- rar – i direktkontakt med omgivande odlings- och betesmarker och byväg. Gårdsbyggnaderna är verlag varsamt renoverade. Flertalet byggnader har taktäckning med tegel. Några ekonomibyggna- der har takplåt av sentida typ. En tätt samlad enhet utgrs av gårdens gamla, låga timrade manbyggnad (ryggåsstuga från 1800- talets brjan, bild se sid. 18), en delvis timrad ladugård (enligt uppgift ca 1850), ett timrat stall (uppfrt 1918) och en bod. Stallet lär ha uppfrts fr två arbetshästar. Sommarfähus och smedja i skogskanten.

Gårdens äldre del med ryggåsstugan, den f.d. manbyggnaden till hger.

101 36. ULRICEHAMN DÅLLEBO 1:4 Övergården

Kommun: ULRICEHAMN Socken: Varnum Ingår i: Kulturhistorisk inventering.

Övergården ger en bra återspegling av bebyggel- seutveckling i mellersta delen av Sjuhärad under tidsperioden 1870-tal–1930-tal. Stora salsbyggnader liknande Övergårdens har även byggts i trakten kring Åsunden längre mot sydost. I den välhållna gårdsmiljn framträder särskilt den välbevarade mangården med byggnader från 1870-talet. Gården står i fi n samklang med omgivande odlingslandskap.

Övergården i Dållebo är belägen i ett odlingsstråk samt loge/lador, magasin m.m. Enligt uppgift bygg- på det kuperade hglandet i Ås härad. Dållebo by des även längan ca 1875, men den har sannolikt har bestått av två hemmansdelar och omnämns byggts om på ca 1930-talet. Den är huvudsakligen 1540. Nr 1 Övergården har utgjort 7/8 skattehem- byggd av trä på hg stenfot av tuktad gråsten och man. Enligt Sveriges Bebyggelse ca 1950 omfattade med murad krbro till skullen. En slätputsad fä- gården då 45 hektar, varav merparten omfattade husdel är troligen av cementsten. I vrigt omfattar skogsmark m.m, endast 8 hektar var åker. Ladu- fägården ett brygghus med vagnbod samt ett fristå- gården inrymde då 14 ntkreatur och 3 arbetshästar. ende garage. Idag passerar riksväg 40 ovanfr gården, men i dalgången nedanfr vidtar ett odlingslandskap med bl.a. odlings- och betesmar- ker, enstaka stenmurar och stora lvträd. Gården har ett väst- svenskt bebyggelsemnster. Mycket välhållen är den syrenomgärdade mangår- den med manbyggnad och bostadsfl ygel samt vård- träd, grusgångar, gräsrun- del, hävstångsbrunn och trägrind. Manbyggnaden är en exterirt mycket välbevarad stor salsbygg- nad från ca 1875. Även de många rikliga fasaddetalj- erna är intakta. Huset är målat med fasad i gult och detaljer i grågrnt och vitt. Flygeln är ett västsvenskt dubbelhus som har inrymt arrendatorsbostad (troligen också 1870-tal). Den liknar manbyggnaden men har en enklare utformning och är något renoverad. Fägårdens långsträckta länga omfattar fähus och stall med verbyggd skulle,

102 37. VÅRGÅRDA HOLTSÄCKRA 1:2 Holtsäckra

Kommun: VÅRGÅRDA Socken: Ornunga Ingår i: Kulturhistorisk inventering: Ornunga nr 24, strre kulturmilj, odlingslandskapsinventering, område av riksintresse fr kulturmiljvård.

Holtsäckra är av synnerligen stort agrarhistoriskt intresse av fl era anledningar. Den riksintressanta kul- turmiljn indikeras bl.a. av de två gårdarnas mycket välbevarade, rikt sammansatta odlingslandskap och bebyggelse. Gården är en påtagligt god representant fr de många små hemman med medeltida anor som fi nns på de f.d. Svältorna och som fortfarande häv- das. Gårdsmiljn på Holtsäckra 1:2 är helt bibehållen sedan tidigt 1900-tal och har genuina byggnader som vittnar om byggnadsskick och jordbruksinriktning Exteriren med snickeriprydda verandor är helt under motsvarande tid. I inventeringsprojektet har ursprunglig, inklusive färgskalan med fasad målad inte påträffats många andra gårdar som har den här karaktären så väl i behåll. Hela gårdsstrukturen med i brutet vitt och fnsterbågar i ljust brunt. Lilla frhållandet bebyggelse, inägor och utägor är ovan- boningshuset är en timrad enkelstuga som på ligt välbevarad. 1930-talet tillbyggts med ett brygghus. Gårdens byggnader har taktäckning av tvåkupigt tegel, papp eller asbestcementskivor. Gården är belägen i Holtsäckra som är en gårds- Fägården omfattar en vinkelbyggd ladugård grupp i de småkuperade backarna ovanfr Ornun- (1926), ett garage med redskapsbod (1940-tal) och gasjn. Holtsäckra har utgjort 1/8 skattehemman. ett pumphus (1955). Ladugården som är ett bra I jordeboken år 1550 var det emellertid ett helt exempel på sin tids längor har timrat fähus men frälsehemman. Ortnamnsforskare har antagit att är i vrigt byggd med stolpverksstomme. En sten- namnet kan syfta på ”hult” i kombination med källare ligger i traditionellt läge ute i hagen. Enligt ”äckra”, d.v.s. en vilande åker. kommuninventeringen ligger ett sommarfähus I det småbrutna landskapet ligger gårdarna (1911) och en lada (1937) längre ut, vid vergången traditionellt i skogskant i sluttningen av ryggen. mellan inägor och skog. De omges av inägomarkens stenmurskantade små åkerytor med gott om odlingsrsen, åkerholmar, inslag av slåttermark, samt fägata mot betesmarken och det f.d. skogsbetet. Nära 1:2 ligger granngår- den med en välbevarad äldre parstuga. Mangården omfattar en välhållen trädgård med rdfärgat nätstaket, vårdträd, fruktträd och gångar kring manbyggnad (1917) och ett litet bostadshus (sent 1800-tal). Manbyggnaden är ett mycket fi nt prov på den tidens egnahemspräglade boningshus.

103 38. VÅRGÅRDA KYRKEBOL 1:7 Kyrkebol

Kommun: VÅRGÅRDA Socken: Ornunga Ingår i: Kulturhistorisk inventering, strre kulturmilj, odlingslandskapsinventering, område av riksintresse fr kulturmiljvård.

Hembygdsgården Kyrkebol är en väl bibehållen liten gårdsanläggning med ett traditionellt byggnadsskick med stark hemortsrätt i bygden. Manbyggnaden är ett tidigt västsvenskt dubbelhus och ladugården med sidoutbyggnader är typisk fr trakten. Till gårdens karaktär bidrar läget invid den medeltida sockenkyrkan i Ornunga by. Bymiljn med det rikt sammansatta odlingslandskapet ger en god inblick i markanvändning och bebyggelsemnster från både fre och efter skiftenas tid i en västgtaby ovanfr hgsta kustlinjen.

Kyrkebol är beläget i Ornunga by som ligger hgt Bebyggelsen består av manbyggnad (1830-tal), ovanfr Ornungasjn med vida utblickar ver brygghus/bostad (1800-tal), samt källare och la- bygden. Byn är belägen på krn och sluttningar av dugård (båda troligen sent 1800-talet). Manbygg- en markerad moränrygg, där bl.a. bygravfält från naden är ett västsvenskt dubbelhus, eventuellt med järnåldern fi nns i anslutning till inägorna. Här ursprung som en under 1800-talet till- och utbyggd fi nns fortfarande gårdar som ligger kvar i gamla enkelstuga med sidokammare. Nuvarande exterir lägen kring medeltidskyrkan. Andra gårdar ligger med ljusmålad panel och frstukvist med snickerier i utfl yttade lägen från skiftets tid, längs byvägen härstammar från sent 1800-tal. Huset är både ut- bort mot socknens nya kyrka, en granitkyrka från och invändigt mycket välbevarat. 1905. Odlingslandskapet är mestadels småskaligt, Brygghuset med bostadsrum har mest prägel av bl.a. med stengärdesgårdar, mindre åkerytor, hag- 1800-talets senare del, på senare år något renove- marker och gamla träd på den steniga hjdryggen. rat. Källaren är kallmurad och byggd mot kyrk- Anslutande småvägar och f.d. fägator ringlar fram platsens bogårdsmur. Ladugården har timrat fähus i backarna med verbyggd skulle och lada/loge i stolpverk. Kyrkebol ligger i en brant sluttning nedanfr Den är frsedd med sidoutbyggnader som byggts byvägen. Gården är belägen tätt intill gamla kyrk- samman. platsen med 1200-talskyrkan. Kyrkebol omnämns i jordeboken 1542 som ett helt kyrkohemman. Senare har gården omfattat 1/4 skattehemman. Den används sedan många år som hembygdsgård.

104 39. VÅRGÅRDA LANDA 1:3 Landa stora

Kommun: VÅRGÅRDA Socken: Landa Ingår i: Kulturhistorisk inventering: Landa nr 6, strre kulturmilj, odlingslandskapsinventering, område av riksintresse fr naturvård.

Landa stora, som numera är hembygdsgård, bibe- håller ett ålderdomligt bebyggelsemnster. Ovanligt nog berättar gårdsanläggningen om traditionella byggnadsskick och gårdskaraktärer från både fre och efter skiftesreformernas tid. Av särskilt intresse är ekonomibyggnaderna – främst då skiftesverksla- dugården. Mycket väsentlig är gårdens frankring i den välbevarade bymiljn i Landa samt att en lin- grop fi nns bevarad vid gårdens tomt.

Landa kyrkby ligger på små hjdpartier kring Kyl- fattar manbyggnad, f.d. undantagsstuga, ladugård lingsån i randzonen till Nossans dalgång. Byn har och magasin. Mangårdens rdfärgade byggnader bara utgjort ett helt skattehemman och har omfattat ligger uppe på hjdryggen. Ovanligt nog fi nns en gårdsgrupperna Landa lilla och Landa stora. Laga bevarad lingrop vid tomten. skiftet medfrde en mer utdragen bebyggelse. Byn Manbyggnaden är en timrad envånings fram- bibehåller karaktären av ett gammalt sockencen- kammarstuga, byggd ca 1800 och senare under trum kring den lilla timmerkyrkan från 1600-talet. 1800-talet något frhjd. Invändigt bevaras bl.a. Odlingslandskapet ger ännu ett ålderdomligt spiskomplex. Byggnaden har renoverats i senare tid mosaikartat intryck med madmarker längs ån samt men karaktären är bibehållen. Undantagsstugan lär stengärdesgårdar, betesmarker, mindre odlingsytor, ursprungligen vara från ca 1800. År 1929 blev den odlingsrsen, fägator, lvträd och enbackar. Myc- frlängd och påbyggd med vind och senare fi ck den ket av detta samt en liten stenvalvsbro återfi nns plåttak. längs vägen mellan kyrkan och Landa stora. De omålade fägårdsbyggnaderna står nere vid Landa stora genomgick laga skifte på 1860-talet byvägen. Den frnämliga vasstäckta ladugården men gårdarna ligger fortfarande tätt. 1:3 ligger från 1850-talet har timrat fähus samt lador och kvar i gamla gårdsläget och har ett traditionellt, loge i skiftesverk. Till en mindre del är den byggd ganska fritt västsvenskt bebyggelsemnster, med med stolpverksstomme. Magasinet i timmer och viss uppdelning i mangård och fägård. Gården om- stolpverk byggdes på 1880-talet.

105 REGION 5 KÅKINDSSLÄTTEN

Agrarhistoria Utmärkande har varit fl era medelstora och mindre byar, ofta belägna i utpräglade åslä- gen. Även ensamgårdar frekommer rikligt, särskilt i mellanbygden. Odlingssystemet var främst tresädesbruk. Växelbruk infrdes dock tidigt. Laga skifte genomfrdes främst 1827–50. Olika slags binäringar har spelat stor roll i ekonomin i delar av regionen. Framfr allt kan nämnas hemsljd, skogs- och järnprodukter. Etablerade byggmästar- släkter verkade i Värsås och Varola under 1800-talet. Trähantverken utvecklades som mest i Kyrkefalla med Tibro som centrum fr mbeltill- Landskapstyp och dagens landskapsbild verkning. Frutom Tibro är det uteslutande kring Slättbygden mellan Billingen i väster och Hkensås järnvägarna som enstaka små tätorter etablerats i ster genomfl yts av Tidan och dess strsta bifl de under 1900-talet. Sydst om Skvde har under Ösan. Området ligger nedanfr hgsta kustlinjen 1900-talets senare del stora markarealer tagits och präglas av lerjordar i delvis ganska fl ack, delvis i anspråk fr frsvarets ändamål och mycket av mer kullig terräng, genomkorsad av markerade ås- jordbruksbebyggelsen där har mer eller mindre bildningar. Småbrutna randskogsbygder avgränsar utplånats. slätten mot Stpaskogen samt hglandet på H- kensås och Vikaskogen. Bygden är i stra delen en Bebyggelsemiljer del av Tidans dalstråk (se region 7). I dagens land- Bygden har fl era välbevarade medeltida kyrkor. skapsbild präglas slättbygden främst av spannmåls- Regionen är – främst i de sdra delarna – en av odling och mellanbygden delvis av skogsplantering. Västergtlands mest frnämliga vad gäller väl bi- behållna äldre gårdsmiljer från ca 1850–1920-tal. Fornlämningsmiljer, fossila odlingslandskap Fortfarande frekommer välbevarade kärnor av och historiska biotoper samlad bybebyggelse, t.ex. den särpräglade ”bygg- Regionens kärna är Kåkinds härad med närmast mästarbyn” Lanna i Varola. Bevarade stora tvåvå- anslutande delar av Vartofta och Gudhems härader. ningsstugor fi nns i ster och sder, t.ex. i Djursätra Till stor del är området en påtaglig järnåldersbygd by. Utmärkande i Varola med grannsocknar är de med bl.a. lågtekniska järnframställningsplatser, många stora gråstensladugårdar som byggts i sent flera gravfält och ensamliggande gravar. Kulturmil- 1800-tal. Bevarade mbelverkstäder kan ännu f- jn i Forsby med storhg och Huseby gård vittnar rekomma på gårdar kring Tibro i Kyrkefalla. Inslag om ett centrum där i järnålder/tidig medeltid. I av mycket ålderdomliga byggnadsskick frekom- Forsby fi nns landets äldsta bevarade med inskrift mer, såsom tvillingstugan på Lilla Alebäcken i Va- daterade stenkyrka (1135). Fossila odlingslandskap rola, loftboden på Svenstorps-Kroken och klnan från frhistorisk tid/medeltid frekommer i sder i Balteryd vid Tibro. Även fl era välbevarade herr- och sydväst – mest välkänt är Klagstorp. Mängden gårdsmiljer fi nns, t.ex. Alebäcken i Sventorp, in- ryggade åkrar i väster är sannolikt i huvudsak från klusive bruksmiljn vid Årebergs säteri. Områden 1800-talet. Bevarade strre slåtter- och betesmader med välbevarade f.d. torpställen frekommer bl.a. frekommer i Värsås och Kyrkefalla. i vergångsbygden.

106 40. SKÖVDE DJURSÄTRA 2:12 Västergården

Kommun: SKÖVDE Socken: Värsås Ingår i: Kulturhistorisk inventering: Värsås 14.

Västergården är en väl bibehållen gårdsmilj på Kåkindsslätten. Gården och granngården, sedan Västergården länge i sambruk, utgr en intressant och välver- skådlig helhet. Gårdarnas många karaktäristiska byggnader har kontinuitet från laga skiftet och ger god återspegling av bygdens byggnadsskick och jordbruksinriktning under tidsperioden 1850– ca 1950-tal. Av särskilt intresse är även den gamla manbyggnaden som är en av bygdens välbevarade tvåvåningsstugor, dessutom sannolikt av hg ålder. Gårdarna står i mycket god samklang med det om- givande, fortfarande småskaliga odlingslandskapet. 1700-tal, ombyggd 1851), bostadsfl ygel (ca 1850) och vårdträd avgränsas mot vägen av popplar, I Kåkindsslättens lätt kuperade sdra del ligger stenmur och syrenhäck och har stenstolpar vid Djursätra by vid ån Djuran. Byn har medeltida ingången. anor och bestod fre skiftet ca 1850 av 5 hela Manbyggnaden (trolig enkelstuga med sidokam- och 1/2 hemman. Västergården omfattade ett helt mare) i två hela våningar har en delvis mycket skattehemman i byn. Vid skiftet fl yttades fl era ålderdomlig karaktär. Exempelvis fi nns detaljer skiftesdelar ut från byn och placerades längs en såsom utskjutande knutar och ett blyinfattat fns- väg sydväst om byläget. Denna gård har tillhrt ter. Huset har fl yttats med från byn vid skiftet. Att nuvarande ägarsläkt sedan 1905. Enligt Sveriges ena kortsidan saknar fnster anses härrra från att Bebyggelse i tidigt 1950-tal bestod gården då av huset på sin gamla plats i byn stod tätt invid ett an- 23,3 hektar, varav 17 var åker och vriga omfat- nat hus. Mjligen har vervåningen ursprung som tade skogsmark m.m. en envåningsstuga av mycket hg ålder, placerad 1956 frvärvade man den intilliggande Väs- ovanpå en yngre bottenvåning. Den timrade fl ygeln tergården. Gårdarna hr sedan dess ihop och har likt manbyggnaden åstak och ockrafärgade jordbruket bedrivs som sambruk. I och med sam- gamla drrar. manslagningen omfattar gården 25,3 hektar åker Fägården omfattar vinkelbyggd ladugård (1905, och 10 hektar skogsmark. Man bedriver växtod- ombyggd 1936 och senare) och ett fristående ling, men har ej längre mjlkkor, däremot hålls traktor- och personbilsgarage (1955). I den delvis ungdjur. Gårdarna är fortfarande två skilda bebyg- timrade ladugården har fähuset i senare tid delvis gelseenheter, men utgr som helhet en agrar milj nybyggts i putsad gasbetong. Granngårdens man- med rtter i laga skiftet. I omgivande odlingsland- byggnad från 1919 är delvis frändrad i sen tid. skap längs krvägen fi nns fi na småskaliga inslag av Trädgård, stenkällare, brygghus och delvis timrad stenbundna små hagmarker med enbackar. ladugård bidrar emellertid till en mer genuin äldre Gården har en variant av ett västsvenskt gårds- helhetsprägel. En timrad smedja ligger fr sig i ha- mnster. Mangården med manbyggnad (eventuellt gen på vägens andra sida.

107 41. SKÖVDE HAGELBERG 3:2 Tåstorp 42. SKÖVDE TÅNGATORP 1:1 Tångatorp

Kommun: SKÖVDE Socken: Hagelberg och Skvde (f.d. Öm) Ingår i: Kulturhistorisk inventering: Tåstorp som Hagelberg 1 och Tångatorp som Öm 1.

Tåstorp och Tångatorp är två närliggande gårdar på Kåkindsslätten som båda är av synnerligen stort kulturhistoriskt intresse. Gårdarna har en karak- tär som är ovanlig i dagens jordbruksbygd. Båda gårdsmiljerna är rikt sammansatta och är i princip ofrändrade sedan tidigt 1900-tal. Byggnaderna härstammar främst från ca 1880–1920 och är både i helhet och detaljer mycket välbevarade. Gårdarna har en stark regional bebyggelsehistorisk frankring. Sammantagna står även gårdarna fr en lång, konti- nuerlig bebyggelseutveckling i ett jordbruksområde där annars mycket av den agrara bebyggelsen har Tåstorp frsvunnit under 1900-talet. Detta p.g.a. ianspråkta- gandet av mark fr militära ändamål.

Tåstorp och Tångatorp är två f.d. jordbruksfastig- heter som ligger i västra kanten av Kåkindsslättens mestadels ppna backlandskap nära Skvde. Både Tåstorp och Tångatorp var aktiva bondgårdar ännu talet. Gården ligger på en skogskantad hjd ett i slutet på 1980-talet. Båda gårdarna innefattas nu- stycke från Tåstorp. mera av P4:s vningsfält. Gårdarna är båda av västsvensk typ, idag med Tåstorp var på medeltiden ett enstaka hemman. sidoplacerade fägårdar. Båda har mangård med Namnet bärs numera av några spridda gårdar. gammal trädgård, vårdträd, gångar, rundlar, staket Landskapsbilden har en speciell karaktär eftersom och smidesgrindar. Mangårdarnas byggnader är det f.d. odlingslandskapet på vningsfältet numera vitmålade och fägårdsbyggnaderna är rdfärgade. endast fungerar som betesmark fr fritt strvande Manbyggnaderna har en fi n färgsättning med prä- kreatur. Tångatorp hette ursprungligen Lilla Risa- gel av ca 1900-talets brjan. Flertalet byggnader torp och har ursprung från ett nybygge på 1600- har tegeltak.

Tåstorp, ekonomibyggnader.

108 Tåstorp är en tät och sluten enhet. Man- gården omfattar manbyggnad och brygghus. Manbyggnaden är byggd med dubbel rumsbredd 1880-81 och blev ca 1900 frsedd med en rikt sprjsad glasveranda. 1901 byggdes brygghuset. Av fägårdsbyggnaderna uppfrdes den stora tvålängade ladugården 1893 med timrat fähus samt loge och lador i stolpverk. 1902 byggdes stall- och magasinslängan och från sent 1800-tal är ett delvis timrat svinhus. Hnshuset tillkom troligen på 1920-talet. Tångatorp ligger vid en mindre krväg som avdelar mangård och fägård. Speciellt är att Tåstorp gårdens äldre mangård är integrerad i den nuvarande anläggningen från 1890-talet. Det äldre mnstret återspeglas bl.a. i mangårdens tre ingångar med varsin rikt arbetad smides- grind, samt dubbla system av gångar, rundlar och vårdträd. Mangården har nästan karak- tär av en liten park och omgärdas av en häck. Mangårdsbyggnaderna utgrs av manbyggnad, bostadsfl ygel och dass. Manbyggnaden byggdes med dubbel rumsbredd 1898, i rät vinkel mot sin fregångare. Verandan tillkom strax efter 1900 och sedan dess är exteriren knappt rrd. Kvar från den äldre anläggningen är bostadsfl y- geln från 1800-talets mitt. Dasset med fyra små gavlar är från tidigt 1900-tal. Fägården omfat- tar ladugårdslänga och garage. Ladugården är en fr tillkomsttiden (1914) karaktäristisk stor länga, med fähus och stall av timmer samt loge och lador med stolpverksstomme. Exteriren är mycket väl bibehållen. Garaget är en typisk, Tångatorp enkel träbyggnad från 1960-talet.

Tångatorp

109 43. SKÖVDE KYRKEBOLET 1:9 Kyrkebolet

Kommun: SKÖVDE Socken: Värsås Ingår i: Kulturhistorisk inventering: Värsås 22.

Kyrkebolet är en väl bibehållen gårdsmilj från tiden runt 1880 och omfattar välbevarade byggnader och en genuin gammal trädgård. Gården har en intres- sant historisk bakgrund som en utfl yttad liten skifteslott samt att mbelsnickeri har bedrivits på gården vid sidan av jordbruket. Överhuvudtaget är gården ett bra exempel på en mindre gårdsanlägg- ning i slättens ytterkant. Inte minst manbyggnaden ett mycket gott prov på det sena 1800-talets bygg- nadsskick i trakten. Bebyggelsemnster, byggnads- skick och agrarhistoria har således en regional koppling. locklistpanel målad i brutet vitt och de gamla en- kelfnstren målade i engelskt rtt. Verandan beva- Ett stycke sder om Djursätra by, på sdra delen av rar de ursprungliga, mycket rikliga snickerierna. Kåkindsslätten, ligger Kyrkebolet. Gården ligger i Huset har en i sen tid renoverad liten kksutbygg- en rad med fyra mindre enheter längs vägen. Samt- nad på baksidan. Även husets interir är delvis liga blev avsndrade på 1870-talet till fyra syskon mycket ursprunglig, t.ex. salen med ådringsmålat från stamgården Kyrkebolet i Djursätra. Enligt listverk och stor rrspis. På 1950-talet renoverades ägaren blev denna enhet mer påkostat bebyggd än kket och en liten takkupa på husets baksida tillkom. de vriga. I tidigt 1950-tal omfattade gården enligt Garagebyggnaden med tillhrande hobbyverk- Sveriges Bebyggelse 8,9 hektar, varav 5 hektar åker stad byggdes 1939. Mangårdshusen omges av en och 3,9 skog m.m. Man hade då en häst och sex trädgård med bl.a. fruktträd, syrener, grusgång, ntkreatur. Gårdens eget jordbruk upphrde 1978. rundel och kksträdgård samt kantas mot vägen Nuvarande ägare är fjärde generationen sedan 1878. av en rad med bjrkar. Mot fägården utgrs av- Gården har en variant av västsvenskt bebyggelse- gränsningen på traditionellt vis av ett rdfärgat mnster, med en liten vinkelbyggd fägårdslänga trästaket. Ekonomifunktionerna blev i tidigt 1900- placerad vid sidan av den tydligt avgränsade man- tal koncentrerade till en enda tidstypisk länga på gården. Manbyggnaden (1878) är en variant av fägården. Den rdfärgade, huvudsakligen timrade ett litet dubbelradhus med en femdelad plan med ladugården är från ca 1880. Ladugården blev fr- sal på sidan. I salen hade den frste ägaren sin längd 1912 och på nytt tillbyggd 1933, med ma- mbelsnickarverkstad. Exteriren har en troligen gasin och vedbod. I likhet med manbyggnaden har ursprunglig färgskala med fasadens profi lerade längan taktäckning med tvåkupigt tegel.

110 44. SKÖVDE VAROLA 4:6 och 4:28 Gallegården

Kommun: SKÖVDE Socken: Varola Ingår i: Kulturhistorisk inventering: Varola 20, strre kulturmilj.

Gallegården är en väl bibehållen gårdsanläggning med traditionellt bebyggelsemnster och välhållna byggnader från framfr allt ca 1910–40. Den sam- lade gårdsmiljn återspeglar på ett åskådligt sätt bebyggelseutvecklingen i de centrala jordbruksbyg- derna under det tidiga 1900-talet. Särskilt manbygg- naden är ett bra exempel på den tidens bostadsbyg- gande, som ofta frenade mer traditionella former med t.ex. ny teknik. Gallegården med sina karaktä- ristiska byggnader är en del av kulturmiljn i Varola kyrkby. mindre bostadshus (ca 1920-tal). Vidare fi nns garage (ca 1950-tal) och jordkällare (ca 1920-tal). Gallegården är belägen i Varola kyrkby som ligger Husen omges på traditionellt vis av en stor träd- på en låg hjdsträckning vid ån Ösan i Kåkinds- gård med grusgångar, rundel och fruktträd m.m. slättens sdra del. Byn omfattade fre skiftesre- Den stora manbyggnaden, med tidstypisk stor formernas tid 3 hela, 2 halva och ett fjärdedels frontespis och ppen veranda på framsidan, är skattehemman samt 1 helt frälsehemman och 1 troligen en salsbyggnad. Stommen är stående plank kronoåker. Anders Galle, omnämnd år 1611, gav – att timra slättgårdarnas nya manbyggnader var namn åt Gallegården som har bestått av 1 helt vid den tiden inte längre en självklarhet. Exteriren mantal skatte. I mitten av 1950-talet omfattade är nyligen renoverad. gården (enligt Sveriges Bebyggelse) 64 hektar varav Fägården omfattar en strre ladugårdslänga 35,6 var skogsmark m.m. och resten var åkermark. (1916) och en mindre länga med vagnbod, hns- Man hade 4 hästar och 24 ntkreatur. Nyligen har hus, bod och dass (1930-tal). Ladugården är byggd gårdstomten med byggnaderna (4:28) avstyckats med fähus i tegel och verbyggd med hg skulle. från de vriga ägorna (4:6). Den är ett bra exempel på den tidens lite strre Gården ligger vid bygatan, mitt emot nya kyrk- anläggningar. platsen där nuvarande sockenkyrka byggdes 1864. Bebyggelsemnstret är västsvenskt med en tydligt avgränsad mangård orienterad mot byvägen och fägårdens rdfärgade byggnader placerade bakom mangården. Mangården omfattar manbyggnad (1920) och en bakre fl ygel som är ett rdmålat

111 45. SKÖVDE VÄRSÅS 3:1 Lillegården

Kommun: SKÖVDE Socken: Värsås Ingår i: Kulturhistorisk inventering: Värsås 15.

Lillegården har en mycket genuin äldre karaktär i behåll. Den välhållna gårdsmiljn i sin helhet med välbevarade byggnader, trädgård och allé är av syn- nerligen stort kulturhistoriskt intresse. Lillegården är ett frnämligt prov på en gårdsanläggning i de cen- trala jordbruksbygderna som byggts upp efter laga skiftet och sedan präglats av en måttfull kontinuitet i bebyggelsen från 1850-tal till nutid. Både bygg- nadsskickets och jordbrukets utveckling under denna tidsperiod återberättas således i dagens bebyggelse. Gården står i god samklang med omgivande ppna odlingsmark.

Lillegården är belägen på Kåkindsslättens sdra Fägårdens stora ladugård från 1882 är byggd del. Gården fl yttades ut från Värsås by vid laga som ett T och huvudsakligen timrad. Exteriren är skiftet 1852. I tidigt 1950-tal omfattade ägorna väl bibehållen även i detaljer. Mindre tillbyggnader 56 hektar, varav 27 åker och 24 skog m.m. (enligt har gjorts under 1900-talet, t.ex. ett litet mjlk- Sveriges Bebyggelse). Man hade då 3 hästar och 20 hus av cementsten. På fägårdens utsida fi nns den ntkreatur. gjutna gdselstaden. Från slutet av 1800-talet är en Gården har ett karaktäristiskt läge på en av timrad länga med vagnslider m.m. Från 1900-talet lerslättens låga ryggar, omgiven av ett ppet od- är dasset och det kombinerade hnshuset/garaget. lingslandskap. En rak bjrkkantad framfartsväg Samtliga byggnader, utom manbyggnaden, är rd- frstärker intrycket av välbevarad laga skiftesmilj. färgade och nästan alla har tvåkupigt taktegel. Gården har en variant av västsvenskt bebyggelse- mnster. Manbyggnaden uppfrdes 1859 med en detaljrik exterir som är väl bibehållen. Verandan tillkom ca 1900. Senare har kopplade fnster satts in och kksfarstun renoverats något. Fasaden är målad i gulbeige och fnstren i ljust grnt. Magasinsfl ygeln och bostadsfl ygeln byggdes sannolikt ca 1860. Husen omges av en välsktt trädgård med smides- grind, syrenhäckar, fruktträd, grusgång och rundel med en stor kastanj som vårdträd.

112 46. TIBRO MICKELSTORP 2:2 Mickelstorp

Kommun: Tibro Socken: Kyrkefalla Gården är tidigare inte uppmärksammad i kulturhistorisk inventering.

Mickelstorp är en gammal ensamgård som har en väl bibehållen äldre karaktär, måttfullt kompletterad i takt med jordbrukets utveckling i senare tid. Den samlade gårdsmiljn ger en mycket verskådlig bild av en av traktens lite strre gårdar med framfr allt sen 1800-talsbebyggelse och ett regionalt präglat bebyggelsemnster. Gården som är en aktiv bond- gård står i mycket god samklang med omgivande odlingslandskap.

Mickelstorp är en jordbruksfastighet som är belä- placerad vid sidan av denna. Samtliga gårdsbygg- gen nära Tibro tätort i Kåkindsslättens nordstra nader är rdfärgade, vilket inte är ovanligt här i utkant. Gården ligger i ett karaktäristiskt slutt- kanten av skogsbygden. Mangården inramas på ningsläge i kanten av ett skogskantat krn, omgi- traditionellt vis av en stenmur och fl era hgvuxna ven av ett ppet odlingslandskap. lvträd. Framfartsvägen kantas av en mycket ståtlig Mickelstorp har anor från en ensamgård som gammal granhäck, vars yngsta del planterades på omnämns frsta gången i jordeboken år 1611 som 1880-talet. 1/4 prebendehemman – sedermera 1/4 frälsehem- Manbyggnaden med dubbel rumsbredd byggdes man. Gården är en mycket gammal släktgård. Nu- 1891. Huset moderniserades 1950 och har senare varande ägare tror sig vara åttonde generationen på frsetts med takkupa och balkong ver den snicke- Mickelstorp. riprydda verandan. Av de två mangårdsfl yglarna är Enligt Sveriges Bebyggelse i tidigt 1950-tal om- den ena ett bostadshus från ca 1920, byggt som un- fattade gården då 80 hektar, varav hälften var åker dantag och snickarverkstad. Den andra fl ygeln har och hälften skog m.m. Man hade 6 hästar och 30 inrymt drängstuga, bakstuga och mangelbod samt ntkreatur. Idag uppgår åkerarealen till ca 140–150 på vervåningen spannmålsmagasin. Ladugården, hektar och skogen till ca 50 hektar på fastigheten byggd som ett T, har fähusdel från 1914 i tegel och 2:2. Jordbruket drivs numera i ett driftsbolag. Ung- lador m.m. från 1800-talets senare del. Ett silotorn djuren (ca 150–170) är på Mickelstorp och mjlk- byggdes till 1982 vid ena gaveln. En timrad länga djuren på en annan gård. Mickelstorp är traktens från 1800-talet har inrymt hingststall, vagnslider aktiva jordbruk idag. och vedskjul. Gården har ett västsvensk gårdsmnster med en regelbundet uppbyggd mangård och fägården

113 REGION 6 GULDKROKEN VID VÄTTERN

fornlämningsmiljer. Fossila odlingslandskap med rjningsrsen frekommer främst i sdra delen. Biotoper med inslag av ekhagar och blandlvhagar frekommer nära Vättern.

Agrarhistoria Regionen har starka historiska kopplingar till stgtasidan av Vättern. Mjligen har Hkensås fungerat som en barriär västerut in mot Västergtland. Åtminstone delvis har man ansett att trakten kan vara en medel- tida kolonisationsbygd, i norra delen bl.a. på tidigare allmänningsmark och krono- 47 gods. Regionen har haft betydande inslag av tidig frälse- och klosterjord inklusive täta kontakter ver Vättern. Mycket viktiga kommunikationsstråk har lpt ver Vättern (Hjo–Hästholmen) samt vidare längs Hjoån in i Västergtland. I historisk tid har här varit en utpräglad storgodsbygd, med mängder av underlydande torp och småbruk. Odlings- systemet var fre skiftena tresäde. Hästavel var ända in på 1800-talet en viktig binäring i Grevbäcks socken. Laga skiften genomfrs i fl era fall sent, ca 1875–1900. Bondeseglation och andra sjanknutna näringar har främst varit koncentrerade till Breviks socken i norr. En viss tidig industrialisering frekom i Hjoåns dalgång, samt även fabriker/bruk knutna till storgods såsom Almnäs tegelbruk. Landskapsbild Tätortsutvecklingen präglas främst av Hjo (stads- Skogsbygden på Hkensås branta stsluttning privilegier 1400-tal), som var en betydande ver- vergår i delvis småkullig slättbygd längs Vättern, skeppningsort och runt 1900 blev en betydande med brdiga lerjordar nedan hgsta kustlinjen. I kurort. sder ansluter ett kulligt landskap med bl.a. mar- kanta bäckraviner och strandvallzoner, spår efter Bebyggelsemiljer inlandsisen. En tämligen rak kustlinje präglar Vät- Bebyggelsemnstret är ännu starkt herrgårdspräg- tern, med stora djup och få naturliga hamnar. En lat, ofta med typisk arrondering av byggnader, smal passage längs Hjoåns dalgång leder västerut alléer, ägor samt f.d. torpställen och småbruk. mot Kåkindsslätten. Idag domineras jordbrukets Välbevarad 1700–1900-talsbebyggelse fi nns på landskapsbild av den spannmålsinriktade bygden fl era herrgårdar. Det fi nns gott om f.d. torpstäl- kring de många strre egendomarna längs Vät- len, exempelvis på Hkensås sluttningar nära Hjo. terstranden. Produktiv skogsmark präglar de vre Karaktäristiska är de s.k. dubbeltorpen under Alm- bergssluttningarna. Fritidsboendet är utbrett, bl.a. näs sder om Hjo. En särpräglad sjfartsmilj är på nedlagda torp och småbruk. Ripanäs med hamnplats och båthus. Regionen har fl era äldre kyrkomiljer/sockencentra, exempelvis Fornlämningsmiljer, fossila odlingslandskap vid medeltidskyrkorna i Brevik och Norra Fågelås. och historiska biotoper Bland fl era frnämliga äldre vägmiljer märks dels Enstaka stensättningar frekommer i Norra Fågel- en gammal huvudväg mellan stupen på Hkensås, ås och i Mlltorp. I vrigt fi nns få kända tidiga dels herrgårdsvägar såsom vid Hjäll.

114 47. KARLSBORG RIPANÄS 1:4

Kommun: KARLSBORG Socken: Brevik Ingår i: Kulturhistorisk inventering: Brevik 29, strre kulturmilj, odlingslandskapsinventering.

Ripanäs 1:4 är en väl bibehållen sjnära äldre bond- gårdsmilj vid Vättern. Gårdens välbevarade, enkelt utformade bebyggelse, från sent 1800-tal– tidigt 1900-tal, är utmärkande fr trakten, t.ex. de karak- täristiska ekonomibyggnaderna. Sammanhangen med hamnplatsen, byläget och det sjnära odlings- landskapet ger gårdsmiljn på Ripanäs 1:4 dess sär- skilda kulturvärden. Kanske är detta idag den enda bondgården vid sjns västgtasida som har den här karaktären så väl i behåll. Gården är en västsvensk variant med krvägen som åtskillnad mellan mangård och fägård. Från- Gården ligger i Ripanäs nära Vätterstranden i sett manbyggnaden är byggnaderna rdfärgade och norra delen av Guldkroken. Längs Vättern ligger merparten har tegeltäckta tak. annars sällan de vanliga bondgårdarna så nära sjn Mangården med gång och fruktträd omger man- utan där ligger främst herresäten och andra stora byggnad, mindre bostadshus/undantag, källare (av egendomar. Att Ripanäs är ett av få undantag be- huggen sten), magasin och hnshus. Manbyggna- ror troligen på att Brevik varit den enda socknen den har renoverats något i sen tid, men exterirens på Vätterns västgtasida där sjanknutna näringar ursprungliga prägel från 1910 är i allt väsentligt – fi ske och sjfart – spelade en huvudroll i bonde- bibehållen. Magasin och bod är båda timrade. Det samhällets ekonomi. Ripanäs var en knutpunkt fr lilla bostadshuset blev något moderniserat ca 1950. seglationen och hade även varv. Fägården omfattar bl.a. en vinkelbyggd ladugård Byn Ripanäs har medeltida ursprung men sedan (1860 och 1910), stall och vagnslider (1916), samt 1800-talets laga skifte ligger några gårdar glest bod, hnshus och brygghus (ca sent 1800-tal). längs en slingrande väg i skogskanten ovanfr sjn. Byggnaderna är timrade, frånsett hnshuset och Sjsluttningen har ett småskaligt odlingslandskap ladugårdens ladudel. med hagmark, odlingsrsen och stenmurar. På Ripanäsa udde, (också 1:4), fi nns en sjnära kul- turmilj med byns hamnplats som har bryggor och ca tio båthus av varierande ålder. Udden har även fornlämningar. Enligt Sveriges Bebyggelse i tidigt 1950-tal bestod då gården av 57, 5 hektar, varav endast 12 var åker, merparten av ägorna bestod av skogsmark m.m.

115 SÖDRA HÖKENSÅS – TIDANS ÖVRE DALGÅNG

REGION SÖDRA HÖKENSÅS – 7 TIDANS ÖVRE DALGÅNG

mark uppe på Hkensås med inslag av fritidsbebyg- gelse och rekreationsområden. Mindre odlingsstråk mellan skogspartier präglar sluttningarnas platåer och branter. I dalgångsbygderna ppnar sig ett od- 48 lingslandskap – särskilt kring Ösan.

Fornlämningsbild, fossila odlingslandskap och historiska biotoper Ådalar och sluttningssidor utgr en frhistorisk bygd med t.ex. inslag av bronsåldersgravar samt stråk med järnåldersgravar – bl.a. små och strre 49 gravfält. Lågtekniska framställningsplatser fr järn har påträffats på Hkensås, bl.a. i Daretorp. Ett av Västergtlands strsta hålvägssystem finns i utskogsbygden Kymbo Tall vid Tidan i sder. Hål- vägar frekommer även på Hkensås. Området har stora, mycket intressanta frhistoriska och medelti- da fossila odlingslandskap, särskilt i Hmbs socken vid Ösan. Fossil åkermark i anslutning till äldre by- och gårdslägen frekommer även i dalsidorna. Flera Landskapsbild mindre partier med småskaliga odlingslandskap Det vidsträckta Hkensås är skogsbygd ovanfr med stenmurar och rsen fi nns i anslutning till f.d. hgsta kustlinjen. Tidans och bifl det Ösans små- krononybyggen och torpmiljer på Hkensåsslutt- kuperade ådalgångar nedanfr hgsta kustlinjen ningen. Bjrkhagar på stenig moränmark frekom- utgrs av mellanbygd med inslag av slättbygd. En mer även. Stora arealer med slåtter- och betesmader mycket kuperad hglandsterräng präglar Hkensås, fi nns vid Tidan, främst i Frjereds socken; bl.a. i kombination med ett kulligt isälvslandskap längs ovanligt intressanta stvattenstrandängar. Läm- bergsmassivets sluttningar. Hkensåsplatån är karg ningar av skoglig verksamhet fi nns på Hkensås. och sjrik. I huvudsak dominerar produktiv skogs-

Landskapsvy från Järnåsen, Agnetorps sn, på västsidan av Hkensås.

116 nisering ägde rum under 1500–1600-talen. Längs Tidan fi nns fl era kvarnmiljer med medeltida anor. Tidig bruks- och industriutveckling präglar Tida- dalen med koncentration till Tidaholm (järn och trä) och Madängsholm (textil). Vulcans tändsticks- industri i Tidaholm var länge världsledande. Under sent 1800-tal knt fabriken till sig ett omfattande hemarbete på torp och småbruk kring Tidaholm.

Bebyggelsemiljer Särpräglad är Hmbs socken med ålderdomlig be- Brokvarn är en av de äldre kvarnmiljerna längs Tidan. byggelse i byn samt omgivande utgårdar och torp från 1700- och 1800-talen – reglerad från Kavlås Agrarhistoria säteri. Husen under säteriet är rdfärgade och har Odlingssystemet var fre skiftena tresäde nedanfr svarta knutar, något som tillkommit frst i tidigt Hkensås, men hglandets torp och småbruk hade 1900-tal. Byggnadsskicket på Hkensås och i Ti- ensäde. Laga skifte pågick huvudsakligen 1850–75. dadalen anknyter ofta till grannbygder i norr och Kavlås säteri lät omreglera Hmbs by redan vid sder och även till Småland. Liksom på Kåkinds- storskiftet. Hkensåstrakten, där skogsbruk och slätten fanns vid 1800-talets mitt en hantverkstra- komplementnäringar ofta varit viktigare än jord- dition med utsmyckningar kring ingång och fnster. bruk, hade en synnerligen varierad binäringsstruk- Under 1800-talet byggdes fl era tvåvåningsstugor tur. Den baserades på skogsprodukter, järn- och som manbyggnader. Flera bevarade torpmiljer trähantverk samt konsthantverk. T.ex. kan nämnas fi nns i brytzonen mellan Hkensås och Tidadalen, bildhuggeri (i Velinga), gevärssmide till Huskvarna särskilt i karaktäristiska sockengränslägen på gam- faktorier och mbelsnickeri. I Tidadalens brytzon mal utmark. Bevarade kvarnmiljer och fl era äldre låg tidigt frälsegårdar, med Ettaks kungsgård som industrimiljer fi nns längs Tidan. Utmärkande fr främsta knutpunkt. Av säteribildningarna framträ- denna del av Tidaholmstrakten är de många eko- der särskilt Kavlås vid Ösan som haft stor påverkan nomibyggnadernas krysstagade drrar, där kryssen på bebyggelse och markanvändning i socknarna vänts utåt och målats i separat färg. Ett visst ge- Hmb och Acklinga. Medelstora och mindre byar nomslag fr användning av kalksandsten i ekonomi- samt ensamgårdsbebyggelse kännetecknar de äldre byggnader hr troligen samman med tillverkning av odlingsbygderna. Hkensås var en stor allmän- detta byggnadsmateriel i Habo vid Vättern i tidigt ning, (även fr Visings) sedermera kronopark, där 1900-tal. omfattande krononybyggen med ny- eller återkolo-

Skogshemmet i Vättak mot SO. Tidaholms kommun.

117 48. SKÖVDE LJUNGHEM 2:22 Norra Värmagården

Kommun: SKÖVDE Socken: Ljunghem Ingår i: Kulturhistorisk inventering: Ljunghem 8.

Värmagården är ett av bygdens främsta bevarade exempel på hur den traditionella bondgården tedde sig innan den kade mekaniseringen av jordbruket under 1900-talet frändrade bebyggelsen. Gårdens byggnader är i sin helhet uppfrda under 1900-talets frsta årtionden. Såväl byggnaderna som hela gårds- miljn med trädgård, trädrad och målat spjälstaket har en mycket ursprunglig prägel. Gården är även ett ovanligt välbevarat prov på en gtisk gårdsbildning.

Norra Värmagården är belägen i den ppna od- länga. Ladugården har målade krysstagade drrar, lingsbygden nära Ösan. Ljunghems by omfattade karaktäristiska fr trakten. Samtliga byggnader år 1546 åtta hela hemman. Värmagården utgjorde har taktäckning med tegel. fram till skiftet ett helt hemman i byn. Numera bärs namnet av fl er gårdsenheter. Denna gård ligger sydväst om den gamla kyrkplatsen med lämningar av Ljunghems medeltida sockenkyrka. Gården har ett regelbundet gtiskt bebyggelse- mnster med staket och en rad av hga lvträd som avgränsning mellan mangård och fägård. På man- gården står manbyggnad (1922) och som en fl ygel ett mindre hus som inrymt brygghus och bostad (1909). Manbyggnaden är uppfrd med drag av den tidens villastil och har en ursprunglig exterir. Fasadens panel är målad i ljust grågult och fnstren är målade i engelskt rtt. Fägården omfattar dels en vinkelbyggd ladugård av trä och putsad sten (ca 1910), dels en strre bod-

118 49. TIDAHOLM BOGSHULT 1:6

Kommun: TIDAHOLM Socken: Daretorp Ingår i: Kulturhistorisk inventering: Daretorp 3.

Bogshult 1:6 är av stort kulturhistoriskt intresse i egenskap av en av Hkensåsbygdens mest kom- plett bibehållna äldre gårdsanläggningar. Gården är även en välbevarad gtisk gårdsbildning, vilket numera inte är så vanligt i Västergtland. Den väl sammanhållna gårdsmiljn ger en god återspegling av bebyggelsens utveckling på en mindre Hkensås- gård, främst mellan 1850-tal och 1920-tal, med mindre kompletteringar från mitten av 1900-talet. Användningen av kalksandsten till ekonomibyggna- der kan eventuellt sammankopplas med stenindu- strins framväxt nere vid Vättern i tidigt 1900-tal. brunnspump i gjutjärn omfattar manbyggnad (ca 1860) och ett timrat mindre boningshus (sent 1800-tal). Manbyggnaden är troligen en enkelstuga Bogshult ligger bland lvskogsdungar och jord- med sidokammare, dock ej utbyggd bakåt. Huset bruksmark hgt uppe på Hkensås kuperade väst- har åstak och bibehåller bl.a. lunettfnster och sluttning. Idag bärs namnet Bogshult av en grupp små kvartsrunda gavelkammarfnster. Ingångens gårdar som har vuxit fram ur 1/4 skattehemman. veranda är troligen från sent 1800-tal. Fnstren är Namnet Bogshult fi nns tidigast omnämnt 1685, men från en renovering 1948. det gamla namnet är Klockaregården som år 1548 Fägården upptas av ladugård med vidbyggt dass utgjorde ett helt kyrkohemman. (1916) och en länga som kan ha inrymt stall och Enligt Svenska gods och gårdar omfattade den svinhus m.m. (1923) samt en bod (ca 1900). Ladu- aktuella gården på 1940-talet 7 hektar åker och gården har fähus murat i kalksandsten och loge/ 16,5 hektar skogs- och ängsmark m.m. Man hade lador av trä. Den mycket välbevarade exteriren 1 häst, 6 ntkreatur, 2 svin och 20 hns. omfattar även t.ex. småsprjsade fähusfnster, Gårdsanläggningen har ett gtiskt bebyggelse- stora spetsbågefnster, ventilationshuvar av trä och mnster med staket med smidesgrind mellan man- de fr Tidaholmstrakten typiska målade kryssta- gård och fägård. Byggnaderna av trä är rdfärgade gade drrarna. Den andra längan har en liknande och fl era har tegeltak – delvis nylagda på senare utformning, men är delvis murad av cementsten. år. Mangården med trädgård, stora lvträd och Taken är omlagda med plåt.

119 REGION 8 VA DSBOSLÄTT EN

strsta bronsåldersrsen ligger nära Östen. Flera flatmarksgravfält fi nns i området. Tidiga järnframställningsplatser frekom- mer uppe på Klyftamon. Slättbygden har drag av Svealand, bl.a. med storhgar 59 som ”Kung Ranes hg” i Flistad och flera 58 järnåldersgravfält i anslutning till bebyg- gelselägen på åsar. En av landets strsta 56 57 skeppssättningar står i Askeberga nära Tidans utlopp i Östen. Flera märkliga 55 runstenar finns, bl.a. i sammanhang med 51 ålderdomliga vägmiljer. Medeltida borg- 50 och storgårdslämningar finns, exempelvis Ymseborg. Fossila odlingslandskap frekommer bl.a. som koncentrationer med rjningsrse- 52 områden kring Östen. Åkerytor, med bl.a. 54 stensträngar samt band- och blockformiga 53 parceller, frekommer i väster. Troligen mer sentida ryggade åkrar från 1800-talets od- lingsexpansion frekommer rikligt i sder. I Vallby ster om Östen finns ett mycket välbevarat laga skifteslandskap med bl.a. en ovanligt stor mängd ppna tegdiken i åker- marken. Särskilt i randbygden väster om Östen fi nns partier av småskaliga odlings- landskap, bl.a. med stenmurar, rjningsr- sen och småbiotoper. Landskapsbild Vadsboslätten kännetecknas av ett utbrett, delvis Agrarhistoria sjrikt slättområde med lerjordar nedan hgsta De gamla odlingssystemen dominerades av tresäde, kustlinjen. De fl acka partierna bryts av flera låga frånsett tvåsäde med separat ängsgärde i ett område åsar och moränryggar. Slätten kännetecknas av på stsidan av sjn Östen. Växelbruk introducera- fl era sammanhängande vidsträckta odlingsstråk, des tidigt och fortlevde mjligen längre i dessa trak- med kärnområde kring sjarna Östen och Ymsen ter än i landskapets andra stora spannmålsbygder. samt ån Tidan med tillfl den. Kärnbygden inramas Stora sjsänknings- och invallningsfretag utfrdes främst av mer småbrutna randzoner och skogsom- råden med inslag av stormossar. Stora skogsbygder som Kinneskogen och Klyftamon i sydväst, St- paskogen i sydost samt Fägre mo och den väldiga Tiveden i nordost bildar tydlig gräns fr slätt- och mellanbygder. Idag är slätten en till stor del spann- målsinriktad bygd men även en hel del betesdjur frekommer. Skogsbygden präglas till stor del av produktiv skogsmark.

Fornlämningsmiljer, fossila odlingslandskap och historiska biotoper. Bygden har en stark frhistorisk frankring. Såväl Vadsboslättens sdra utlpare vid Vallby, fl era stenåldersboplatser som ett av Västergtlands Gtlunda sn.

120 framfr allt kring Östen, men även vid Viken och de strre mossarna. Bebyggelsen karaktäriseras främst av medelstora och små byar, samt i nord- väst även storbyar – belägna i markanta åslägen. Även ensamgårdar frekommer, särskilt i rand- och skogsbygder. Området har tidiga säteribildningar i flera socknar, varav fl era fortlevt som stora frälse- egendomar ända in i sen tid. Strre allmännings- marker fanns på Klyftamon och i Stpaskogen, varav Östra Stpens häradsallmänning ännu kvar- står. Bland gamla betydande binäringar kan nämnas Horns by – ekonomibyggnader längs bygatan. forkrning och i skogsbygden hemsljd och fram- ställning av skogsprodukter. Flera kvarnar har darna Stora Ek och Sveneby, båda byggnadsmin- varit lokaliserade till Ösan och Tidan. Gta kanals nen, med omgivande ägor, alléer och f.d. torp- och tillkomst i tidigt 1800-tal var väsentlig fr bygden. backstugubebyggelse. C. E. Lfvenskilds verk- Västra stambanans dragning på 1850-talet blev samhet i Vadsbo avsatte spår i fl era strre gårdars direkt betydelsefull fr utvecklingen. Industrialise- bebyggelse, främst stora spannmålsmagasin och ringen baserades på livsmedel, trä och textil samt mäktiga gråstens- och tegelladugårdar – framfr viss torvstrproduktion vid mossar. Järnvägs-, allt Råntorp och Ryholm. Byggnadsskicket har viss handels- och industrisamhället Treboda ligger i påverkan från Värmland i norra delen, bl.a. med korsningen järnväg/kanal. I vrigt har tätortsut- stora tvåvåningshus med klassicistiskt präglade vecklingen varit ganska begränsad, frånsett sta- portaler. Närmare Östen har en mer västsvensk tionssamhällena Lyrestad, Moholm och Tidan. prägel med stråtak och skiftesverk i ladugårdar f- rekommit – bevarade exempel fi nns. Utmärkande är Bebyggelsemiljer dock de många heltimrade ekonomibyggnaderna. Vadsboslätten är ett framträdande kärnområde i Ännu fi nns även ett och annat inslag av ålderdom- Västergtland fr väl bibehållen agrar bebyggelse liga knuttimrade uthustyper såsom loftbodar och från 1800–1900-talen. Området har påtagligt parbodar. Vid Vaholm fi nns den enda bevarade många välbevarade bondgårdsmiljer från tiden vertäckta bron i Sverige. Den särpräglade, väl kring och efter de stora skiftena. Flera inslag fi nns bibehållna Gta kanalmiljn från tidigt 1800-tal även av strre, fortfarande väl samlade bymiljer kännetecknas av de många knutpunkterna, mäng- såsom Bjrsäters radby, Karleby och Horn m.fl . den byggnadskategorier samt planteringar, alléer, Flera stora säterimiljer frekommer, t.ex. herrgår- dragvägar, rullbroar och vattenanläggningar.

Den vertäckta Vaholms bro ver Tidan är unik i sitt slag i Sverige.

121 50. MARIESTAD EKBY-VALLBY 2:4, 2:2 Östergården

Kommun: MARIESTAD Socken: Ekby Ingår i: Kulturhistorisk inventering, odlingslandskaps- inventering, kulturhistorisk vägmilj.

Östergården är en av norra Västergtlands mest fr- nämliga lite strre gårdsmiljer från sent 1800-tal– ca 1900‚ särskilt med avseende på den synnerligen värdefulla mangården. Gården har fått sin huvud- karaktär en generation senare än laga skiftet. Här finns dock kontinuitet bakåt i tiden – gården ligger kvar i gammalt läge och bibehåller en ålderdomlig bod. Både gårdens byggnader och mangårdens trädgård, allé, gångar m.m. är välbevarade. Gården har ett obrutet sammanhang med det omgivande, fortfarande småskaliga odlingslandskapet. Värde- Mangården av idag omfattar manbyggnad, fullt är även att gårdens historia är väldokumente- drängstuga, magasin och fårhus/vedbod (alla rad. Gårdsbebyggelsen är numera uppdelad på två 1880-tal) samt en vagnbod (tidigt 1900-tal). Kvar fastigheter. från den oskiftade byn är gårdens lilla timrade visthusbod på stenkällare, från sent 1700- eller tidigt 1800-tal. Den ljust gulmålade manbyggnaden I randbygden på västsidan av Vadsboslätten ligger är en stor salsbyggnad från 1880-talet. Huset är byarna Vallby, Ekby och Ribbenås. Byarna har både exterirt och interirt mycket väl bibehållet medeltida eller frhistoriskt ursprung och bildar sedan byggnadstiden. Mangården är stor och park- efter laga skiftet ett nästan sammanhängande stråk liknande med bl.a. allé, grusgångar, rundel och längs landsvägen. Odlingslandskapet har på det stor trädgård. Ett mindre f.d. boningshus (1860- hela taget en välbevarad laga skiftesstruktur och tal) har i senare tid använts som gårdsmuseum. det fi nns fl era fi na exempel på gårdar från sent Fägården ligger lite fr sig och är numera av- 1800- och tidigt 1900-tal. styckad (2:2). Den stora ladugården (1910) är Östergården ligger kvar på den gamla bytomten i uppfrd dels i timmer, dels i stolpverk. Längan är Vallby. Enligt Svenska gods och gårdar från 1940- senare något moderniserad. Till gården hr även talet bestod då gårdens 49 hektar av 20 åker och några mindre, yngre uthus. Omgivande småskaliga 29 hagmark. Man hade 3 hästar, 1–2 unghästar, odlingslandskap omfattar bl.a. stenmurar, hagmar- 10 kor, 2–3 ungdjur, 4 svin, 20–30 hns samt gäss. ker och gamla lvträd.

122 51. MARIESTAD KARLEBY 2:6 Lassegården

Kommun: MARIESTAD Socken: Leksberg Ingår i: Kulturhistorisk inventering, strre kulturmilj, odlingslandskapsinventering, område av riksintresse fr kulturmiljvård, kulturhistorisk vägmilj. Flera ängs- och hagmarksobjekt fi nns i området.

Lassegården är en ålderdomligt präglad gårdsanlägg- ning vars bebyggelse främst är från 1800-talet, men även har äldre inslag. Den väl sammanhållna gårds- miljn innehåller således strukturer både från den oskiftade byn och från tiden efter laga skiftet. Av stort intresse är bl.a. de heltimrade fägårdslängorna som har stark frankring i skogskanten vid gränsen mot Kinne härad. Gårdens synnerligen stora kultur- värden framhävs genom sammanhangen med den speciella bymiljn och odlingslandskapet i Karleby.

Karleby by ligger mellan Vadsboslätten och Ham- Såväl mangård som fägård omgärdas av stenmu- marskogen som vetter upp mot Kinneskogen. Byn rar. På andra sidan byvägen fi nns ett timrat maga- är belägen på en hjdrygg, ovanfr slätten nere vid sin. Samtliga ekonomibyggnader är rdfärgade. Tidan. Vid laga skifte 1854–56 fi ck fl era gårdar lig- Mangårdens lvträd och trädgård omger den ga kvar i byn. Ett småskaligt odlingslandskap med knuttimrade manbyggnaden (1700-tal, ombyggd ca bl.a. hagmarker, stengärdesgårdar och små byvägar 1830-tal och 1850-tal), ett timrat magasin (1800- omger byns många välbevarade gårdar. Mycket av tal) och ett brygghus av trä (1945). Sedan fram- bebyggelsen härrr från tiden kring skiftet. Utmär- kamrarna avlägsnades påminner manbyggnaden kande är de många heltimrade ladugårdarna. närmast om en stor enkelstuga. Huset blev påbyggt Gården har även kallats fr Skräddaregården, ett med vind efter 1848. Fasaden har en revetering av namn som finns omnämnt år 1679. Namnet Lasse- sågspånsblandad puts. Även interiren är mycket gården frekommer år 1689. Den ursprungliga går- välbevarad, bl.a. med en tapet som kan vara från den, ett helt mantal, skiftades upp på fl era gårdar 1880-talet. långt fre laga skiftet. En av gårdarna, 1/4 mantal, Fägården utgrs av ladugårdslänga och stallänga, var nuvarande Karleby 2:6. båda från ca 1875 och heltimrade. Enligt den frre Ett särskilt skifte genomfrdes 1832 mellan de gårdsägaren har stallängan ursprung från mindre dåvarande två brukarna av gården. Manbyggnaden byggnader som flyttades till gården och byggdes som var en stor framkammarstuga skiftades upp samman på 1870-talet. Ladugården har inrymt mellan de två. Fre 1848 blev framkamrarna nedtag- fähus fr kor och svin, samt foderlada, loge och na. Med all sannolikhet användes de till uppfrandet sädeslada. Fähuset blev ominrett med foderbord av ytterligare ett bostadshus, på mangården. I sam- på 1930-talet. Dessfrinnan stod djuren på gängse band med laga skiftet fl yttades detta hus ut ur byn äldre vis uppbundna mot ytterväggen. På längans och utgr sedan dess manbyggnad på Karleby 2:2. baksida fi nns ett krhus där trskvandringen stått.

123 52. MARIESTAD ODENSÅKERS KLOCKARBOL 9:1 Klockarbolet

Kommun: Mariestad Socken: Odensåker Ingår i: Kulturhistorisk inventering, strre kulturmilj, odlingslandskapsinventering samt områden av riksintresse fr kulturmiljvård och fr naturvård. Flera objekt med ängs- och hagmarker fi nns i grannskapet. Byggnadsminnesfrklaring 1995.

Klockarbolet är av synnerligen stort kulturhistoriskt intresse som en av Västergtlands mycket fåtaliga hela bondgårdsmiljer från 1700-talet. Gården fr- medlar en i vår tid sällsynt tydlig bild av hur gårds- bebyggelsen i den oskiftade byn kunde gestalta sig. Byggnaderna återspeglar ett ålderdomligt byggnadsskick med starka rtter i landskapets norra jordbruksbygder. Gårdens särskilda värden framhävs omger byvägen i ett ganska fritt, västsvenskt be- genom frankringen i den speciella bymiljn och det byggelsemnster. Gården omfattar sju byggnader variationsrika odlingslandskapet. Sedan 1995 skyd- varav sex omspänner tidsperioden från åtminstone das hela gårdsanläggningen som byggnadsminne enligt Lagen om kulturminnen. 1700-talets brjan fram till 1790-talet. De består av manbyggnad (byggd mellan 1743 och 1767), sovelbod och ladugård (båda byggda mellan 1767 Klockarbolet är en f.d. jordbruksfastighet som och 1795) samt ännu en ladugård, ett svinhus/bod numera frvaltas som hembygdsgård. Odensåkers och bostadshuset Fridhem (alla troligen från 1700- kyrkby ligger på västsidan av sjn Östen i rand- talets brjan eller sent 1600-tal) och en jordkällare bygden mot Vadsboslätten. Byläget på hjdryggen (fre 1856). omges av ett fornlämningstätt och verhuvudtaget Bostadshusen har torvtak, vriga har vasstak. innehållsrikt odlingslandskap kring byn och i sj- Frånsett källare samt delvis ladugårdar och svinhus sluttningen. är vriga byggnader knuttimrade. Manbyggnaden Klockarbolet fi nns omtalat 1708 och var klockar- är en låg enkelstuga med sidokammare samt med boställe till ca 1900, sedan använt som bostad till 1700-talsdetaljer i inredningen. Fridhem är en 1952. Odensåkers Hembygdsfrening bildades på mycket ålderdomlig typ av enrumsstuga. Båda la- 1970-talet fr att ta tillvara gården. dugårdarna samt svinhuset/vedboden har stomme Odensåker är en välbevarad äldre bymilj – inte delvis av timmer och delvis av skiftesverk med s.k. minst beroende på Klockarbolet som ligger kvar i mesulakonstruktion till åstaken. I varierande mån ursprungligt läge nära prästgården och den delvis har byggnaderna renoverats vid olika tillfällen allt- medeltida kyrkan. De låga rdfärgade byggnaderna sedan 1950-talet.

På bilden syns fyra av Klockarbolets sju byggnader.

124 53. SKÖVDE STORA VÄRING 2:15 Bussagården

Kommun: SKÖVDE Socken: Väring Ingår i: Kulturhistorisk inventering: Väring 15, område av riksintresse fr kulturmiljvård.

Bussagården är ett gott exempel på en successivt utvecklad gårdsbebyggelse med rtter i laga skiftet, delvis även med frankring i äldre byggnadsskick från tiden fre skiftena. Manbyggnaden är av särskilt stort kulturhistoriskt intresse. Den är en av mycket få välbevarade stora parstugor som påträffats inom det västgtska gårdsprojektet. Troligen blev den medfl yttad vid laga skiftet. De många ekonomibygg- naderna är huvudsakligen från tidsperioden 1880- tal–1930-tal. Gården ger en verskådlig bild av en slättgårds bebyggelse under motsvarande tid. nadsåret uppges vara ca 1860, men husets karaktär kan tyda på att det härstammar från 1700-talet Bussagården är en jordbruksfastighet som är belägen eller 1800-talets tidiga del och att det vid skiftet nära Värings tätort i Vadsboslättens sdra utkant. blivit medfl yttat till den nya tomten. Exteriren är Gården fl yttades ut vid laga skifte i Stora Värings mycket väl bevarad. T.ex. är den lilla verandans by och byggdes upp 1860. Slätten kännetecknas här gavelsnickerier (eventuellt 1860-tal) i detalj beva- av fl era utskiftade gårdar, sammanlänkade av ett rade – vilket numera är en sällsynthet. Det timrade småvägnät som fljer ägoskiftena i msom långa brygghuset med bodar har fl acktegeltak. raksträckor och msom tvära vinklar. Bussagården Fägården omfattar en ladugård (1925), f.d. stall ligger på ett lågt impediment i kanten av en skogs- (ca 1880), hnshus och fristående dass (båda tidigt dunge, i vrigt omgiven av ppen jordbruksmark. 1900-tal). Ladugården byggd i stolpverk och rtt te- Gården är av västsvensk typ med en regelbundet gel har taktäckning med tvåkupigt tegel. Det delvis uppbyggd mangård och fägården placerad vid sidan timrade stallet har bl.a. halvdrrar och fl acktegeltak. av denna. De rdfärgade gårdsbyggnaderna utgr en väl samlad enhet med en rak framfartsväg till gården. Mangården omfattar manbyggnad, brygghus (1800-talets senare del), jordkällare (1900-tal) och garage (1930–50-tal ca). Manbyggnaden är en stor långsträckt parstuga med bakåt utbyggt kk. Bygg-

125 54. SKÖVDE VALLBY 2:3 och 2:36 Srgården

Kommun: SKÖVDE Socken: Gtlunda Ingår i: Kulturhistorisk inventering: Gtlunda 39, strre kulturmilj, odlingslandskapsinventering, område av riksintresse fr kulturmiljvård.

Hela Srgården med byggnader och odlingslandskap är av synnerligen stort agrarhistoriskt intresse. Går- den är en ovanligt komplett bibehållen gårdsmilj med kärna från 1820-talet. Skiftenas stora omvand- ling av det svenska agrarsamhället under 1800-talet har givit gården dess huvudkaraktär. Srgården återspeglar i mångt och mycket hur livet gestaltat sig kring den småskaliga mångsidighet i drift och pro- duktion som präglade de fl esta jordbruk ända fram till strukturrationaliseringarna under 1900-talets senare del. Odlingslandskapet har bevarat sällsynta strukturer fr en nutida slättgård. Knappt någon annan gård i f.d. Skaraborgs län torde ha så många ppna tegdiken i behåll. Odlingslandskapet har även en djup historisk dimension med rtter i den oskif- tade byn och i frhistorisk tid. Byggnaderna är välbevarade både exterirt och interirt och är starkt frknippade med Vadsboslät- tens byggnadsskick. Genuina ekonomibyggnader vittnar genom variation och utformning om bebyg- gelsens och jordbrukets utveckling under 1800-talet Vallby är en välbevarad bebyggelsemilj, med en och 1900-talets frsta del. Framhållas br t.ex. den liten kärna av två kvarliggande gårdar på bytom- hgintressanta ladugården, troligen en av de äldsta ten, i vrigt präglad av storskifte och laga skifte. bevarade, nu kända ladugårdarna i Västergtland. Vid bygatans allé och murar ligger två Srgårdar som fl yttade ut efter storskiftet 1815. Den ena är sedan länge en detomt, men den andra, Vallby 2:36, 2:3 är en relativt nybliven hembygdsgård. Srgården ligger i byn Vallby som har ett typiskt Gården var en släktgård från 1700-talet fram till läge på en av de låga hjdsträckningar som kän- 1996. Gårdens tomt med byggnaderna (2:36) och netecknar bygden ster om sjn Östen. Byn har inägomarken (2:3) ägs numera gemensamt av hem- frhistorisk koppling genom t.ex. en runsten vid bygdsfreningarna Tidanbygden och Väring – gamla landsvägen, samt järnåldersgravar, delvis på Locketorp. En utredning infr upprättande av Srgårdens mark. kulturreservat pågår.

126 Srgården är en västsvensk anläggning med Den synnerligen intressanta ladugården (troligen regelbundet uppbyggd mangård och med fägård så tidig som från 1848, senare påbyggd) är delvis bestående av ladugårdslänga och f.d. gdselstad. De timrad, delvis byggd i skiftesverk och delvis i stolp- många rdfärgade gårdsbyggnaderna med tegeltak verk. Ladugårdens krhus är bibehållet. Smedjan utgr en väl sammanhållen enhet. Samtliga ekono- (1800-talets senare del) ligger på gängse vis avskilt mibyggnader har välbevarade interirer. och fritt. Den är delvis ingrävd i en frhistorisk Mangårdens stenmurar, vårdträd och trädgård fornlämning i åkerkanten. omger manbyggnad (1826) och två timrade fl yglar Gårdens inägor fi ck sin huvudsakliga struktur (båda ca 1826) med stall/vedbod och magasin/ efter laga skiftet 1852. Odlingslandskapet är ppet källare. Manbyggnaden är en välbevarad tvåvå- och välhävdat med en stenmurskantad fägata och ningsstuga. Undantagsstugan är ursprungligen ett många ppna diken med breda, hävdade renar. In- 1800-talshus som fl yttades till gården 1938 och är slag fi nns av stenmurar, solitära lvträd, grovstam- ofrändrad sedan dess. Vidare fi nns en verbyggd miga vildaplar, buskage m.m. I odlingslandskapet källare (troligen ca 1826) samt ett f.d. fårhus och verlagras även äldre mnster, t.ex. stensträngar dass (fre 1800-talets mitt). Den välvda källarens från den gamla byns inägohägnad, fossil åkermark mäktiga gråstensmurar är sammanbyggda med ägo- med odlingsrsen, väglämningar m.m. muren mot granngården.

Manbyggnaden. Fårhus/dass, källare och ladugård.

Smedjan.

127 55. TÖREBODA EKAGÄRDET 1:6 och 1:7 Ekagärdet

Kommun: TÖREBODA Socken: Fägre Ingår i: Kulturhistorisk inventering: Fägre 2.

Ekagärdet är en mindre slättgård där den mycket väl sammanhållna gårdsmiljn återspeglar bebyggelse- mnster både från tiden fre och efter laga skiftet. I stort sett hela det nuvarande byggnadsbeståndet har tillkommit under 1800-talet. Små komplette- ringar av befi ntliga ekonomibyggnader har gjorts senare och vittnar om slättgårdens verksamhet under 1900-talet. Gårdens manbyggnad är en välbe- varad tvåvåningsstuga av det slag som byggdes på Vadsboslätten under 1800-talets frsta hälft, men som i våra dagar sällan fi nns i behåll. är rdfärgade och har tegeltak, frånsett ladugår- dens tidiga typ av cementpannor. Ekagärdet är beläget nära Västra stambanan i Fägårdsbyggnaderna omfattar jordkällare av hug- Vadsboslättens sydstra del. Gården utgr en väl gen sten, timrat brygghus, dass och ladugård. Samt- samlad äldre enhet i det ppna slättlandskapet, liga härstammar från 1800-talets senare del. Ladu- belägen i ett traditionellt gårdsläge mellan en skogs- gården med timrat fähus och loge/ lador m.m. i stolp- kant och omgivande odlingsmarker. verk byggdes redan ca 1880 och blev tillbyggd 1946. Ekagärdet har utgjort 1/8 skattehemman. När Mangården omfattar endast manbyggnaden och gården omnämns frsta gången i jordeboken, år kantas av stora, vindskyddande lvträd, karaktä- 1614, bestod den emellertid av en tomt ”arv och ristiska fr slättbygden. Manbyggnaden (ca 1820) eget”. Denna benämning syftar på att gården ingick är en tvåvånings, knuttimrad, stuga med bakåt i kungens privata egendom, vilket återgår på Gus- utbyggt kk. Huset renoverades 1922 men har en tav Vasas jordinnehav. Begreppet ”arv och eget” påtaglig 1800-talsprägel. var i bruk till slutet av 1600-talet. Enligt Sveriges Bebyggelse från tidigt 1950-tal bestod då gården av 13, 5 hektar åker och 6 hektar skogsmark m.m. Man hade 3 hästar och 10 ntkreatur. I sen tid har gårdens tomt med byggnaderna (1:7) frånstyckats vriga ägor (1:6). Bebyggelsen av idag är en variant av det väst- svenska gårdsmnstret med fägården placerad vid ena sidan av mangården. Samtliga gårdsbyggnader

128 56. TÖREBODA GÄRDESBODA 1:9 Srgården

Kommun: TÖREBODA Socken: Bäck Ingår i: Kulturhistorisk inventering: Bäck 8.

Srgården ger en god bild av bebyggelsen på en strre bondgård i norra Vadsbo. Gården är ver- huvudtaget ett synnerligen gott prov på en strre gårdsenhet som präglats av en stor bredd i agrara näringar. 1800-talets senare del och 1900-talets br- jan har varit expansionsperioder som resulterat i ett karaktäristiskt och mycket väl bibehållet byggnads- bestånd. Exempelvis är den ekonomiska och sociala funktionsuppdelningen av bebyggelsen utmärkande fr en stor gård vid den tiden. Ladugården är en av Vadsbos mer framträdande stora timmerladugårdar från 1800-talet. Gården står i god samklang med stora manbyggnaden blev ny- eller ombyggd 1885 omgivande odlingslandskap. och erhll något senare en glasad veranda. Exteri- ren är mycket välbevarad sedan sekelskiftet 1900. Mangården med trädgård, lvträd, grusgång och Srgården är en strre jordbruksfastighet i Gär- rundel omfattar även ett stort timrat magasin (ca desboda by, belägen mellan skogsbygd i väster och 1850–70). slättens helåkersbygd i ster. År 1564 bestod byn Fägården omfattar en stor ladugård samt en min- av 4 hela skattehemman. Byklungan av idag fljer dre länga (främst från sent 1800–tidigt 1900-tal). en låg hjdsträckning och omges av bland- och lv- Ladugården – fähus, stall, skulle, loge, lador m.m. skog, mossar och odlade fält. – är en ståtlig, huvudsakligen timrad, trelängad Srgården är en av två tätt liggande gårdar i byn. anläggning. Enligt Svensk Hembygd byggdes mer- Enligt Svensk Hembygd (1938) omfattade gården parten av anläggningen 1865. Mindre tillbyggnader vid den tiden 100 hektar, varav 40 var åker och har gjorts under 1900-talet. Intill fägården vidtar vrigt bestod av skogsmark och mossar m.m. Man hagmarker med kreatursbete. hade 5 hästar och 25 ntkreatur samt svin till hus- En särskild husgrupp lite fr sig består av arren- behov. Till gården hrde då en torvstrfabrik ute på datorsbostad (1906), frmansbostad (1907) samt Engels mosse. Fabriken tillkom 1905 och nystarta- brygghus och en bod med dass. En f.d. gårdssmedja des 1930 efter uppehåll. Gården har även idag ett står i ett typiskt avsides läge i frhållande till går- aktivt jordbruk. dens vriga byggnader. Gården har ett västsvenskt gårdsmnster med fägården placerad vid sidan av mangården. Byggna- derna är alla rdfärgade, frånsett manbyggnaden. Merparten av gårdsbyggnaderna har tegeltak. Den

129 57. TÖREBODA HABOSKOGEN 4:9 Skinnarud

Kommun: TÖREBODA Socken: Treboda Ingår i: Kulturhistorisk inventering: Treboda 14.

Skinnarud är ett av fl era enstaka hemman med anor från medeltid–1500-tal, i vergången mellan slätten och angränsande skogsbygd. Gården är ett gott prov på en Vadsbogård med välbevarad bebyggelse från tidsperioden 1800-talets mitt–1900-talets brjan. Byggnaderna har stark frankring i ett regionalt byggnadsskick under motsvarande tid. Exempelvis gäller detta den timrade ladugården med bevarat krhus och manbyggnaden som är ett av bygdens gamla tvåvåningshus.

Skinnarud, 1/2 kronohemman, fi nns omnämnt Mangården omfattar manbyggnad (1848), ett 1564. Idag bärs namnet av en liten grupp gårdar timrat magasin (sent 1800-tal) samt brygghus och som ligger i kanten av skogsbygden Fägre mo. Den- vedbod (1900-talets brjan). Gårdens manbygg- na gård har ett karaktäristiskt läge i skogsbrynet på nad är en timrad tvåvåningsstuga från 1800-talets en mindre hjdrygg med odlings- och betesmarker mitt. Ca 1920 tillkom glasverandan vid ingången nedanfr. Enligt Sveriges Bebyggelse i tidigt 1950- samt mot baksidan en strre utbyggnad av kket, tal omfattade gården då 39 hektar, varav 13,5 var med källare under (numera igensatt). Den gamla åker och 25,5 var skogsmark m.m. Man hade 2 utbyggnaden har ersatts av en strre år 2003. hästar och 10 ntkreatur. År 2003 omfattar gården Mangården med trädgård, gångar och vårdträd in- 11 hektar, varav 10 är åker och betesmark och 1 är ramas av häckar. Till gården hr också ett mindre skog. På gården fi nns tre hästar. boningshus (ca 1900) och en smedja. Gården är en variant av den västsvenska gårds- typen och har fägårdslängan placerad parallellt med mangården. Samtliga gårdsbyggnader är rdfärga- de och har tegeltak, med undantag fr ladugårdens plåttäckning. Fägården består endast av den stora ladugården (1908) med timrat stall och fähus, samt loge och lador med stolpverksstomme. Av särskilt intresse är att krhuset till logen är bibehållet.

130 58. TÖREBODA RIKSBERG 1:2 Srgården

Kommun: TÖREBODA Socken: Fredsberg Ingår i: Kulturhistorisk inventering: Fredsberg 23, strre kulturmilj, odlingslandskapsinventering, område av riksintresse fr kulturmiljvård.

Srgården blev nybyggd strax fre frsta världskri- get och är ovanligt väl bibehållen sedan 1910-talet. Byggnaderna ger en god återspegling av den tidens frhållanden inom jordbruk och bebyggelse. Man- byggnaden är en bra representant fr en typ av bostadshus som uppfrdes på många håll i Väster- gtland mellan 1910–40. Den tidstypiska ladugården med många samlade funktioner vittnar om nya byggnadsmaterial som industrialismen frde med sig. Värdefullt är även att gården är väl dokumente- med frontespis, veranda och balkong. Efter branden rad i arkivmaterial, text och äldre foton. Exempelvis 1914 återuppbyggdes kksfarstun. Därefter är exte- är både manbyggnadens upphovsman och byggmäs- tare kända, vilket är mycket ovanligt fr en bond- riren ofrändrad frånsett ny taktäckning med rd- gård. Gårdsmiljn som helhet är av synnerligen stort bruna betongpannor 1970. Fasaden har ursprunglig kulturhistoriskt intresse. målning med vitgul locklistpanel samt grna drrar och fnster. Interiren är välhållen och till stor del ofrändrad. Begränsade moderniseringar utfrdes I den ppna odlingsbygden i den riksintressanta på 1950-talet och 1975. Redan från brjan värmdes Gta kanalzonen ligger Mårby och Riksberg. Båda salen upp via varmluftsventiler i stället fr kakel- har varit små byar vars bebyggelse spreds ut i sam- ugnar. band med 1800-talets skiften. I en av traktens små Huset inramas av en gammal trädgård med gårdsgrupper ligger Srgården med sina få, men väl grusgångar och fruktträd samt ett litet avträde. samlade gårdsbyggnader, i kanten ut mot ppen Mangården avgränsas av häckar från den sidopla- odlingsmark. cerade stora fägården. 1914 uppfrdes här en enda Srgårdens tidigare byggnader, från laga skiftets ny anläggning i T-form. Stall och fähus byggdes i tid, ersattes 1906 med en ny fägård. År 1912 bygg- kalksandsten och lada, loge och magasin m.m. i des nuvarande manbyggnad. Redan 1914 brann dock stolpverk. fägården ner och manbyggnaden brandskadades. Manbyggnaden är ritad av Frans Johansson från Sandhaga i Bäck som lär vara upphovsman till flera andra bostadshus i bygden. Byggmästare var Arvid Karlsson från Rävsnäs i Fredsberg. Huset är en salsbyggnad i en våning med inredd vind samt

131 59. TÖREBODA ÄSPÄNG 2:6 och 2:7 Mellangården

Kommun: TÖREBODA Socken: Fredsberg Ingår i: Kulturhistorisk inventering: Fredsberg 3, strre kulturmilj, odlingslandskapsinventering.

Mellangården är ett mycket gott prov på hur gårdar bebyggdes på Vadsboslätten i slutet av 1800-talet; d.v.s. en generation senare än laga skiftet. Den väl bibehållna gårdsmiljn ger en god bild av landskaps- anpassning och bebyggelsemnster i slättbygdens norra del. Gården har en fr trakten typisk funk- tionsuppdelning av byggnaderna. De välbevarade byggnaderna är nästan samtliga byggda 1895–1900, med något enstaka äldre och yngre undantag. Omgivande marker hävdas och betas vilket bidrar till det genuina helhetsintrycket. taksprången och verandan med snickerier. Mycket vanliga i Vadsbo vid samma tid var t.ex. den fl ersi- Mellangården ligger i Äspängs by i Vadsboslättens diga kksfarstun och pardrrarna med liljeprydda norra del. Byn som har karaktär av radby längs en sprjsar. Magasinsfl ygeln är timrad på hg stenfot. väg ligger i ett typiskt terrängläge utmed skogskan- Den mer tätt bebyggda fägården med rdfärgade ten på en låg rygg. Gårdarna omges av betesmarker byggnader ligger vid sidan av mangården. Här står och nedanfr liggande åkrar. Byn omfattar numera ett timrat brygghus med hallaskorsten (ca 1900), både gårdsbebyggelse från 1800–1900-tal och in- ett hnshus (1935), en delvis timrad bodlänga (sent slag av sentida villabebyggelse. Äspäng har medel- 1800-tal) och en likaledes delvis timrad ladugård tida anor och omfattade 1564 3 hela hemman, (1895). Hnshuset har timmerstomme trots det varav 2 skatte- och 1 frälsehemman. Mellangården sena byggnadsåret. Bodlängan inrymmer bl.a. ved- ett helt skattehemman finns omnämnd år 1685. En- bod men har delvis varit stall. Den har i likhet med ligt Sveriges Bebyggelse i tidigt 1950-tal omfattade ladugården haft spåntäckt tak. då gården 13 hektar åker och 24 hektar skogsmark m.m. Man hll 2 hästar och 11 ntkreatur. Mellangården har en tydligt avgränsad mangård – med stenmur, häck och hga lvträd– omfattande manbyggnad (1899) och ett magasin (1898) som en fl ygel. Manbyggnaden med dubbel rumsbredd har en i allt väsentligt mycket välbevarad exterir. Utmärkande fr tiden runt 1900 är t.ex. de breda

132 SKOGS – OCH BRUKSBYGDEN I REGION TIVEDEN – VIKASKOGEN 9 A

Fornlämningsmiljer, fossila odlingslandskap och historiska biotoper Frhistoriska bygdestråk med bl.a. gravfält och fornborgar finns, så även lämningar av tidig järnfram- ställning och medeltida storgår- dar. Flera fossila odlingslandskap från frhistorisk tid eller medeltid frekommer, även lite yngre finns vid t.ex. gamla nybyggen. Särskilt hglandets småbyar och ensam- gårdar har en del hävdade, små- skaliga varierade odlingslandskap. Ängspartier och enstaka betade strandängar frekommer. Äldre tiders omfattande skogsbruk har efterlämnat talrika spår.

60 Agrarhistoria 61 Bygden har centrala gamla väg- stråk mot Svealand och starka his- toriska band med Värmland och Närke avseende finnkolonisation, järnbruk och byggnadsskick. Sdra Råda vid Skagern hr sedan 1600-talet till landskapet Värm- land. Forsvik och bygden vid Vät- tern har historiskt sett även haft stark koppling till Östergtland. I bruksbygden har Forsviks såg och järnbruk medeltida anor, vrigt bergsbruk tillväxte på 1600-talet. Brukens järn- och trähantering in- dustrialiserades tidigt. Gta kanal byggdes 1810–32. Linjen genom Västergtland ppnades fr trafi k redan 1822. Tät- orternas tillkomst hr mest samman med bruk och Landskapsbild industri, frånsett Karlsborg (frsvar)och Hova (väg- Mellan Vänern och Vättern utbreder sig ett starkt knut, handel och järnväg). kuperat skogs- och hglandsområde med hgpla- Dominerande odlingssystem var frr tresäde. tåer, berg och sprickdalar kring de strre sjarna Bygdens animalieproduktion inriktades bl.a. på Skagern, Unden och Viken. Området har stora avsalu till Bergslagen. Hova marknad var tidvis inslag av rullstensåsar, isälvs- och ddislandskap. landets strsta oxmarknad, och hade tull till den Hglandet präglas av moränjordar ovan hgsta stadsliknande kyrkbyn. Åtskilliga binäringar har kustlinjen. Idag är odlingsstråken avgränsade och funnits, t.ex. den mycket betydelsefulla forkr- hglandet präglas av stora arealer produktiv skogs- ningen i Hova och i vrigt främst hemsljd (trä och mark. Flera rekreationsområden fi nns liksom ett lin) och skogsprodukter. Laga skifte genomfrdes i stort fritidsboende. I nordost ligger Tivedens natio- sder främst 1827–50 och i norr 1850–75. Frånsett nalpark med bevarad urskog. en del strre byar kring Hova dominerade ensam-

133 Utsikt mot sjn Unden från Svanhult, Undenäs sn i Tiveden. gårdar och småbyar. Kolonisation och svedjebruk Utmärkande fr bondgårdsbebyggelsen i skogs- genom infl yttning av fi nländare skedde i Tiveden landet är framfr allt de många små hglandsbyar- mellan sent 1500-tal–1700-tal. Åtskilliga nybyg- na och gårdsgrupperna, t.ex. Hgshult i Ransberg, gen tillkom under Vasatiden i Tivedens kronopark. belägna i mycket utpräglade hjdlägen. Området Småbruk anlades ända in på 1900-talet. Åtskilliga har ännu inslag av fl era småbyar med bibehållen by- av skogsbygdens jordbruk har lagts ned efter 1950. prägel. Några få bevarade ålderdomliga ängslador (Hulängen och Gullebolet) vittnar om ett fga do- Bebyggelsemiljer kumenterat slåtterbruk uppe på hjderna. Särskilt Byggnadsskicket tycks länge ha varit ålderdomligt i nordväst frekommer välbevarade gårdar från ca präglat i stora delar av området. I Älgarås står den 1800–1950. Stora tvåvåningshus med anknytning enda bevarade medeltida träkyrkan i norra Väs- till värmländskt byggnadsskick fi nns ännu i nord- tergtland. En mycket välbevarad stor bruks- och väst. På hglandets smågårdar är ofta manbyggna- industrimilj är Forsvik, men även fl era mindre derna mindre och enklare utformade. I Tiveden har anläggningar fi nns, t.ex. Igelbäckens masugn. En mycket av ekonomibyggnaderna rivits i takt med omfattande f.d. torp- och arbetarbebyggelse fi nns jordbrukets nedläggning. i behåll kring fl era f.d. bruk. Gta kanal med an- slutande vattenanläggningar omges av särpräglade bebyggelsemiljer. Gta kanal/ sjn Viken vid Forsvik.

134 60. KARLSBORG FRÄCKESTAD 1:66 Karsjhult

Kommun: KARLSBORG Socken: Undenäs Ingår i: Kulturhistorisk inventering: Undenäs 40.

Den välhållna gårdsmiljn på Karsjhult är med sina välbevarade byggnader ett synnerligen gott prov på en liten ensamgård i sdra Tiveden. Den bild av Tivedsgårdens landskapsanpassning och byggnads- skick som Karsjhult återspeglar tillhr emellertid sedan länge en frfl uten tid. Nedläggningen av skogsjordbruken i bygden under 1900-talets andra del fi ck ofta till fljd att ekonomibyggnader frfll och revs, samt att den f.d. jordbruksmarken besko- gades. Av strsta betydelse är således att gården inte endast har en väl bibehållen mangård utan även en välbevarad äldre ladugård samt att omgivande tak. Manbyggnaden är en stor tvåvåningsstuga som marker hävdas och har en småskalig prägel. kan ha stomme från 1700-talet, men som senare blivit om- och påbyggd vid 1800-talets mitt. Veran- dan är troligen från 1900-talet. Huset genomgår Karsjhult är en f.d. jordbruksfastighet, belägen f.n. en varsam upprustning och har bl.a. erhållit vid Lilla Karsjn i den kuperade skogsbygden syd- en anpassad liten bakre utbyggnad vid kket. Flyg- väst om Unden. De rdfärgade gårdsbyggnaderna larna utgrs av ett litet boningshus och ett timrat ligger i ett traditionellt hjdläge på en markerad magasin, båda sannolikt från sent 1800-tal. rygg. Skogen ppnar sig här mot ett småskaligt, nu Som en yttre fl ygel ligger fägårdens långa ladu- beteshävdat, odlingslandskap med gamla lvträd gårdslänga som kan vara från 1880-talet. Av läng- och träddungar i sjsluttningen. an är fähus och stall timrade. Strre delen av loge Gården har sannolikt ursprung från ett torp el- och lador är emellertid byggda i skiftesverk – an- ler en utgård under Fräckestads säteri. Det gamla nars inte vanligt i landskapets norra skogsbygd. namnet lär ha varit Karsjhult. Senare har gården kallats Karsjtorp, men numera använder man återigen namnet Karsjhult. Enligt Sveriges Bebyggelse i tidigt 1950-tal om- fattade gården då 37,3 hektar, varav endast 8 var åker och 29, 3 utgjordes av skogsmark m.m. Man hade 2 hästar och 8 ntkreatur. Gården av idag har ett regelbundet bebyggelse- mnster. Mangårdens fruktträd och stora vårdträd omger manbyggnad och två fl yglar – alla med tegel-

135 61. KARLSBORG HAVSMON 1:20 och 1:21

Kommun: KARLSBORG Socken: Undenäs Ingår i: Kulturhistorisk inventering: Undenäs 87, strre kulturmilj.

Havsmon är ett gott exempel på en småby med ursprung från Vasatidens ny- eller återkolonisation av Tivedens randbygd. Gårdsmiljn på 1:20 inklusive ladugården (numera 1:21) är mycket väl bibehållen och är av synnerligen stort kulturhistoriskt intresse. Med de många välbevarade gårdsbyggnaderna och frankringen i den sammanhållna bymiljn är går- den en god freträdare fr traditionellt byggnads- skick i sdra Tiveden under 1800-talet. Bland annat det f.d. fähuset står fr ett ålderdomligt byggnads- skick som sällan bevarats till vår tid i denna del av Gårdens omfattar fl era 1800-talsbyggnader på Västergtland. Gården står i god samklang med den genuina backiga gårdstomten. Merparten av omgivande odlingslandskap byggnaderna är timrade och samtliga är rdfärga- de. Taken täcks främst av tegel eller cementpannor av tidig typ, ladugårdstaket är dock plåttäckt. Byn Havsmon är belägen i en randbygd med ppna Bebyggelsemnstret är oregelbundet men har en odlingsstråk sder om sjn Unden. Havsmon om- viss uppdelning i mangård och fägård. Den vinkel- nämns frsta gången i jordeboken 1559 som ett byggda, delvis timrade ladugården (sent 1800-tal) kronotorp. Sedermera blev det skattlagt i jordebo- utgr en särskild fädel. ken som 1/4 skattehemman och utvecklades till en Manbyggnad, magasin och dass omges av en småby/gårdsgrupp. Byn omfattar idag fyra gårdar, trädgård med grusgång, rundel och stort vårdträd. huvudsakligen med väl bibehållen äldre bebyggelse. Längre utanfr mangården står en stor jordkällare, Gårdarna ligger i traditionellt läge kring ett vägskäl en f.d. slipbod, ett litet f.d. fähus och en länga med i sluttningen av en låg rygg och omges av ett hävdat brygghus och bodar. Manbyggnaden är en stor två- odlingslandskap. våningsstuga som blev om- eller nybyggd 1842. Ve- Denna gård utgrs av Havsmon 1:20, frutom randan tillkom i slutet av 1800-talet. Renoveringar ladugården som frånstyckats och ligger på 1:21. har sedan utfrts 1949 samt 1976 då en liten bakre Gården ligger vid en äldre slinga av landsvägen. En- tillbyggnad gjordes. Jordkällaren är delvis tegel- ligt Sveriges Bebyggelse i tidigt 1950-tal omfattade murad och har en timrad verbyggnad. Slipboden gården då 37,5 hektar, varav endast 6,5 var åker inrymmer numera lillstuga. Det ålderdomliga, hel- och 31 utgjordes av skogsmark m.m. Man hade 1 timrade lilla fähuset br vara en av gårdens äldsta häst och 6 ntkreatur. byggnader.

136 REGION GÖTA ÄLVDAL 11 A

kantar älvens vre lopp. Fossila odlingsland- skap, bl.a. rjningsrseområden, frekommer främst i norr samt i mellanbygden i nordst. Mängden välvda åkrar längs älvdalen är nog främst från 1800-talet. Dikade f.d. madåk- rar frekommer längs älven, så även betade strandängar och längs åarna betade raviner.

Agrarhistoria Älvdalens äldre agrarhistoria präglas starkt av 62 dess roll som centralt kommunikationsstråk och även som riksgränsbygd mellan Sverige 63 och Danmark-Norge fram till 1658. Gamla Ldse och Nya Ldse var det medeltida Sveriges enda hamnstäder i väster. Hela älv- dalen var ensädesbygd med sammanhängande gärdeslag och stora flodnära sidvallsängar. Gårds- och bybebyggelsens idag typiska lägen på avsatser uppe i dalsidorna ovanfr lerjor- darna har gamla anor. Laga skifte genomfr- des främst 1827–50.

Bebyggelsemiljer Den bebyggelsehistoriska bilden av älvdalen är i sdra delen fga dokumenterad. Här har dock funnits en starkt västligt präglad bebyg- gelse med bl.a. inslag av skunkladugårdar i timmer och/eller skiftesverk. Likt i sdra Bohuslän har slutna fägårdar med portlider frekommit efter skiftena. Öppna gårdsmns- Landskapstyp och dagens landskapsbild ter med ett mindre antal gårdsbyggnader var Mellan- och dalbygder nedanfr hgsta kustlinjen det vanliga under 1900-talet. Ålderdomliga breda kännetecknar Gta älvdalen. Gta älv, Sveriges små dubbelhus kan kanske ha byggts här redan strsta fl od, omges av en utpräglad dalgång med vid tiden fr laga skiftet, men de strre yngre dub- flack botten mellan hga ryggar. Biflden som belhusen är mycket vanliga. Dalen har typiska Slumpån omges av djupa kulliga raviner. Dalbott- gårds- och bylägen (se ovan). Mycket av ekonomi- nen präglas av lerjordar och hjderna av tunn ur- bebyggelsen nybyggdes under tidigt 1900-tal, bl.a. svallad morän mellan kala berg. Idag är dalstråket med fähus i tegel. med anslutande åar jordbruksbygd, medan mel- Vid älven har alltsedan medeltiden skapats mil- lanbygden mer bär skogsprägel. Dalens sdra del, jer kring forkrning och sjfart, såsom vid Lilla i Gteborgsregionen, präglas av tung industri och Edet och Åkersstrm, samt senare kring kanalbyg- tätortsexpansion. Dalgången är ett fldande kom- ge, kraftutnyttjande och en mycket genomgripande munikationsstråk med stora genomfartsvägar, järn- industrialisering. Tidig industri med tillhrande väg och kanalsjfart. tätorter växte fram vid fallen i Trollhättan och Lilla Edet. Strre industrier tillkom i och med järn- Fornlämningsmiljer, fossila odlingslandskap vägsbyggandet under 1800-talets senare del, bl.a. och historiska biotoper med fl era tegelbruk, sågverk, metall- och träindu- Bygden har både sten-, brons- och järnåldersmiljer. stri, repslageri och fl era varv. Tätorter tillkom bl.a. Exempelvis finns fl era hällkistor och även hällrist- vid Ldse och Gta samt i långa stråk vid Nol, ningslokaler. Flera fornborgar och rsen i krnlägen Älvängen, Surte m.fl . orter närmre Gteborg.

137 62. LILLA EDET HÄRKLÄTTAN 1:8 Härklättan

Kommun: LILLA EDET Socken: Åsbräcka Ingår i: Kulturhistorisk inventering: L. Edet 67A, i strre kulturmilj, odlingslandskapsinventering, område av riksintresse fr naturvård.

Gårdsmiljn på Härklättan ger en god bild av bebyg- gelse och jordbruksinriktning på en mindre Älv- dalsgård under tidsperioden 1860-tal–1960-tal och är från kulturhistorisk synpunkt mycket intressant. Flertalet gårdsbyggnader är även var fr sig av stort intresse. Det är enkla men karaktäristiska ekonomi- byggnader som vittnar om regionala byggnadsskick och funktionslsningar inom jordbruket. Manbygg- naden är ett gott prov på de tidiga små dubbelhus som kan ha haft särskild frankring i Gta älvdalen. Gården har en variant av ett ppet västsvenskt Omgivande odlingslandskap och småvägar på kullar bebyggelsemnster med viss gruppering i mangård och bäckraviner är utmärkande fr trakten. Gården och fägård. Ekonomibyggnaderna är rdfärgade. ingår i en strre kulturmilj tillsammans med den liknande granngården Gubbelunden. Manbyggnaden är målad med rd oljefärg. Flerta- let byggnader har tegeltak. På mangårdsdelen står gamla, låga fruktträd. Manbyggnaden blev sannolikt medfl yttad vid Härklättan ligger i mellersta Gta älvdalen, nära utfl yttningen 1870. Huset är ett litet, brett dubbel- Slumpåns utlopp i älven, där odlingslandskap ut- hus, byggt delvis med källare under. I tidigt 1900- breder sig på kulliga åraviner och stora f.d. skred- tal tillkom veranda och kksfarstu. områden. I närheten fi nns fl era fornlämningar, bl.a. En tvåvåningsbyggnad (1939) med mer ovanlig en fornborg och ett järnåldersgravfält. Härklättan utformning och funktionslsning har inrymt stia, omnämns frsta gången i jordeboken 1550 och hnshus och magasin (se bild sid. 40). Magasinet bestod då av en hemmansdel och en äng. Vid laga står på en delvis murad jordkällare (1870-tal). skiftet på 1860-talet fanns fl era gårdar i byn. Den- Traktorgaraget fr ”grållen” är mycket välbevarat na gård och den närbelägna Gubbelunden fl yttades (1950-tal). Ladugården (1870-tal) är av timmer, ut från det äldre byläget. Idag bedrivs inte längre skiftesverk och stolpverk och har en sidoutbygg- något jordbruk från gården men ekonomibyggna- nad. Ovanligt nog bevarar byggnaden detaljer derna används i jordbruksdrift. Ägorna brukas av såsom ett spåntäckt väggparti och halvdrrar i nuvarande ägare från granngården. fähusdelen.

138 63. LILLA EDET TÖSSLANDA 1:2 Tsslanda Skattegård

Kommun: LILLA EDET Socken: Fuxerna Ingår i: Kulturhistorisk inventering: Fuxerna 2A, strre kulturmilj, odlingslandskapsinventering, områden av riksintresse fr kulturmiljvård och fr naturvård.

Tsslanda Skattegård är en strre Älvdalsgård med medeltida anor. Den ur kulturhistorisk synpunkt syn- nerligen intressanta gårdsmiljn har en ålderdomlig och rikligt varierad bebyggelse. Gården bär vittnes- brd om agrart byggnadsskick från 1700-, 1800- och 1900-talen, vilket i dagens Västergtland är ovanligt. Av särskilt intresse är t.ex. ladugården. På älvens västgtasida är gården troligen ensam i sitt slag idag. Frankringen i omgivande f.d. bymilj och fl odnära odlingslandskap tillfr Skattegården särskilda vär- Manbyggnaden (1780-tal) är en salsbyggnad den. som troligen renoverats fre 1800-talets mitt. Byggnaden har bl.a. en karaktäristisk ingång med Tsslanda Skattegård är en strre jordbruksfas- portal. Arrendatorsbostaden (1910-tal) är ett i sen tighet belägen strax norr om Lilla Edet. Byn Tss- tid renoverat dubbelhus. Det putsade brygghuset landa bestod ca 1550 av tre hela hemman. Idag (1800-tal) är sannolikt byggt i gjutteknik. Vidare präglas bebyggelsen främst av Tsslanda säteri och fi nns en bod i skiftesverk, en källarvind med timrad Skattegården, båda med byggnader från 1700-tal– bod och ett timrat magasin (alla troligen ca 1800– tidigt 1900-tal. Odlingslandskapet på älvbrinken 1850) samt ett dass. omfattar ädellvskog, alléer, en stenbro m.m. Skat- Fägårdsdelen utgrs av den till stor del timrade tegården ägs numera av en kommunägd stiftelse. ladugårdslängan som delvis har utskjutande knutar. Användningen fr kulturaktiviteter har medfrt att Längan har sidoutbyggnader och en skunke under scen och paviljong byggts i trädgården. krbron till skullen. Troligen är ladugården från Den hgt belägna Skattegården har ett västsvenskt, 1800-talets frsta del och har senare utvidgats. mer fritt bebyggelsemnster med en krväg mellan Vid ladugården fi nns gårdens hnsgård. mangård och fägård. Stenmurar och spjälstaket ra- mar in mangårdens trädgård och manbyggnad samt två bakre fl yglar med arrendatorsbostad och brygg- hus. Mangårdens byggnader är vitmålade och vriga byggnader rdfärgade. Alla har enkupigt taktegel. Samtliga har i olika mån renoverats i sen tid.

139 REGION RISVEDEN – ALEFJÄLL 11 B – VÄTTLEFJÄLL

Agrarhistoria På medeltiden var de stora skogarna skogs- allmänningar. Områdets centrala del är trots skogsbygden starkt präglat av de medeltida huvudvägarna mot Ldse. Bygden är en f.d. ensädesbygd som av hävd haft småskaliga 64 odlingar. Utmärkande fr skogsbygden är att skogs-, timmer- och byggnadsarbeten är gamla binäringar som in i vår tid varit en viktig in- komstkälla. De mångkunniga ”Alesnickarna”, från skogsbygden i Ale härad, var bl.a vittbe- rmda som timmermän. 65 Ensamgårdar, ibland med medeltida ursprung har dominerat skogsbygdens bebyggelse. Stora byar med frhistorisk anknytning har dock frekommit i de sjnära odlingsstråken – i Östad vid Mjrn och i Långared vid Anten. I randzonen har även frekommit mindre byar och även säterier. Mindre krononybyggen från 1500–1600-talen är vanliga i området. Många f.d. torpställen ligger på gamla utmarker. Efter Landskapsbild att järnvägen, den s.k. Västgtabanan, anlades i Regionen är till stor del skogsbygd i det inre av Ale brjan av 1900-talet etablerades strre sommar- och Vättle härader, huvudsakligen omfattande en villor längs Mjrns västra strand. Flera strre kuperad hglandsterräng med sprickdalar, platåer fritids- och rekreationsmiljer har senare vuxit och bergryggar. På hglandet fi nns främst morän- fram. jordar ovan hgsta kustlinjen. Till vervägande del är här idag produktiv skogsmark med omfattande Bebyggelsemiljer planteringar. Odlingsstråken är små och tydligt av- Den bebyggelsehistoriska bilden är, frånsett i sock- gränsade. I ster dominerar de stora sjarna Anten narna Långared och Östad, mycket måttligt under- och Mjrn (västra sidan ingår) som kantas av strre skt. Småskaliga gårdsmiljer med västligt präglad sammanhängande odlingsstråk. Kring sjarna och bebyggelse har dock varit vanliga. T.ex. har man i sder fi nns idag tätortsnära rekreationsområden tidigt byggt dubbelhus i Östad. Ladugårdar med med ett utbrett fritidsboende. skunke och sidoutbyggnader har hrt till det regio- nala byggnadsskicket. Kilanda är en välbevarad Fornlämningsmiljer, fossila odlingslandskap och stor säterimilj från 1700-tal–1900-tal. Idag finns historiska biotoper fl era sedan länge deställda små skogsgårdar men Östads socken hr till Ale härad som från Gta älv- också ett utbrett fritidsboende i äldre agrar bebygg- dalen går ver skogen sterut ner mot sjn Mjrn. else. I Långared i ster anknyter bebyggelsen myc- En stor frhistorisk bygd fljer här Mjrn, bl.a. ket till grannbygdernas byggnadsskick. Östad har med stenålders- och järnåldersmiljer vid Östads fortfarande en prägel av strre bybildning. Tätorts- kyrkby. Rikligt med rjningsrseområden frekom- utvecklingen har varit måttlig och är främst knuten mer, främst kring Anten och Mjrn. Inslag av be- till Västgtabanan under 1900-talets frsta del. varade småskaliga odlingslandskap med stenmurar, hagmarker och slåtterängar fi nns vid småbruk och torp på skogen. Välbevarade stenmurslandskap fi nns även i Östad. Flera indikationer (enligt histo- riskt källmaterial) antyder frekomst av senmedel- tida degårdar. Lämningar efter skoglig verksam- het frekommer allmänt.

140 64. ALINGSÅS VÄNGA 2:4 och 2:10

Kommun: ALINGSÅS Socken: Långared Ingår i: odlingslandskapsinventering. I vrigt ej tidigare uppmärksammad i kulturhistorisk inventering.

En väl bibehållen liten gårdsanläggning vars sär- präglade fägårdsbebyggelse är av synnerligen stort intresse. Gården är belägen i den småbrutna bygden vid Anten och är en av de lite mindre enheter som bildades efter laga skiftet i kanten av skogsbyg- derna. Gårdsmiljn är numera delad på två fastighe- ter men utgr fortfarande en sammanhållen helhet med genuina byggnader, vårdträd och trädgård. Gården står i god samklang med omgivande odlings- landskap. Visserligen hr Långared geografi skt till regionen Risveden, men bebyggelsen här har nog i ljust gult och fnsterbågarna i rdbrunt. Det tim- till stor del mer gemensamt med grannbygderna i rade brygghuset är från 1800-talets senare del. Bod Bjärke och Säveåns dalgång. och källare står utanfr mangården. Fägården omfattar endast ladugården som lig- Nära Vänga på stsidan av sjn Anten ligger denna ger intill mangården. Mjligen har läget på den f.d. bondgård. Byn Vänga fi nns omnämnd 1491 smala gårdstomten tätt invid vägen bidragit till och har senare omfattat 4 halva och 1/8 frälsehem- ladugårdens egenartade utformning. Delvis är dess man. Vänga har en väl bibehållen bykaraktär med karaktär påtagligt ålderdomlig och byggnaden ett markant hjdläge längs den kulliga hjdryggen kan ha blivit medfl yttad vid skiftet. Det timrade ovanfr sjdalgången. fähuset har skullutskott och även gamla pardrrar Gården är en av fl era mindre enheter som vid m.m. Kanske var det 1908 som den hga murade laga skiftet fl yttades ut från byläget och lades längs krbron mot vägen tillkom, tätt infogad mellan två vägen mot Vagnshed. Mangården är numera från- framskjutande sidoutbyggnader. styckad till Vänga 2:10 medan fägården kvarligger på 2:4. Omgivande ppna odlingslandskap, med inslag av lvträd och åkerholmar, inramas av hj- der och skogklädda bergknallar. Mangården med trästaket och gamla askar mot landsvägen omfattar manbyggnad och brygghus i en gammal blomster - och fruktträdgård. Den välhållna lilla manbyggnaden från 1893 är ett väst- svenskt dubbelhus. På 1930-talet blev huset något frhjt, 1952 frsågs det med en liten front och 1979 blev kksfarstun utbyggd. Fasaden är målad

141 65. LERUM ÖSTAD 31:1 Lidagården

Kommun: LERUM Socken: Östad Ingår i: Kulturhistorisk inventering: Lerum 349, strre kulturmilj, odlingslandskapsinventering, områden av riksintresse fr kulturmiljvård och fr naturvård.

Lidagården är en väl bibehållen, välvårdad gårds- milj med fägårdsanläggning av synnerligen hgt kulturhistoriskt värde. Gårdens många karaktäris- tiska byggnader (främst ca 1850–ca 1950) gr den till en mycket god representant fr gårdar i landskapets sydvästra del. Framfr allt vittnar ekonomibyggna- derna om traktens byggnadsskick och jordbruks- inriktning under denna tid. Den stora ladugården är en av Västergtlands mer framträdande ladugårdar från 1800-talets senare del, starkt anknuten till ett är något renoverat på senare år. Manbyggnaden västsvenskt regionalt byggnadsskick. är vitmålad, vriga gårdsbyggnader är rdfärgade. Samtliga har tegeltaken i behåll. Lidagården, som har ursprung som 1/2 skatte- På fägården står ladugården (1888) med en lite hemman, är belägen i Östads kyrkby. Byn ligger i yngre verbyggd gdselstad. Traktorgarage (1950), fornlämningsrik bygd på västsidan av sjn Mjrn. källarvind (ca 1920) och brygghus med snickar- I det hävdade odlingslandskapet fi nns bl.a. gamla verkstad (ca 1920) är samtliga goda exempel på ekar samt fornlämningar såsom hällkistor, gravfält ekonomibyggnader i sitt slag. Källarvinden är på och fossil åkermark. År 1550 hade den stora byn traditionellt vis delvis ingrävd i backen. Den stora 18 gårdar, senare så många som 21 gårdar. Även ladugården har delvis stomme av timmer och delvis efter skiftena fi nns en utpräglad struktur av strre av stolpverk, utvändigt beklädd med lockpanel och by. Av ålder har byn bestått av två delar; Övre och ”bakar”. Den är som så ofta i sydvästra Västergt- Nedre som legat ganska långt isär. land byggd i sluttning och vilar på en delvis hg Nära kyrkan från 1600-talet i Nedre Östad lig- sockel av marksten. Ladugårdens frhjda mittpar- ger Lidagården, i en tät klunga kring gamla lands- ti fr närmast tankarna till en väldig parloge, men vägen, omgiven av odlingslandskapet i de branta br här motsvara den stora verbyggda skullen liderna. Bebyggelsemnstret är en västsvensk vari- som på detta sätt är upphjd och frsedd med två ant med fägård och mangård sida vid sida. Man- krbroar fr in- och utforsling. Det väldiga ladu- gårdens trädgård omger manbyggnaden som är en gårdstaket täcks av enkupigt tegel, vilket bidrar till salsbyggnad från 1863, tillbyggd ca 1900. Huset det goda helhetsintrycket.

142 MELLBYÅNS OCH REGION 12 A NOSSANS DALGÅNGAR

Agrarhistoria Området var en gammal ensädesbygd fre skiftena. Laga skifte genomfrdes främst 1850 – 75. Delvis var här tidigt ett frälsetätt område kring Nossan, 68 Anten och i skogsbygden. Flera socknar blev starkt 69 säteridominerade. Särskilt gäller detta Lagmanse- red med Kobergs säteri, där äldre bybebyggelse blev avhyst och ersatt med arrendegårdar. Mellbydalen var mer en självägande bondebygd med storbyar. Spridd ensamgårdsbebyggelse frekom även. Strre 66 allmänningsmarker var Kuleskog, Hillet och Rol- 67 ken där även en hel del obesutten bebyggelse etable- rades under 1800-talet. Binäringar var frr tidvis betydande i fl era trakter, t.ex. byggnadssnickeri i Bjärke, Bäreberg och Främmestad. I Bjärke var Landskapsbild även forkrningar viktiga. Bjärke härad och an- Regionen omfattar Bjärke härad samt angränsande gränsande del av Viste i norr har tillhrt samma delar av Viste och Barne. Kärnbygder är Mellbyåns mycket väderkvarnstäta bygd som region 2C. Vid och Nossans breda dalgångar med låga ryggar, Nossans vattenkvarnar uppstod ofta små bygdecen- slättpartier och lerjordar nedanfr hgsta kustlin- trum. Tätortsutvecklingen har varit ganska mått- jen. Dalstråken omges av ofta mer kuperade skogs- full och är främst frknippad med ett småskaligt och mellanbygder. Särskilt kan nämnas Kuleskogs järnvägsnät vid 1900-talets brjan (samtliga banor stora skogsbygd i väster mellan sjarna Anten och numera nedlagda). Tätorter har också utvecklats Vanderydvattnet. Mot nordost är ett stråk av skogs- vid de gamla kvarn-, handels- och marknadsplat- bygd kring frkastningen Kedumsbergen. Påtagligt serna Nossebro och Sollebrunn. i dagens landskapsbild är dalstråkens ppna åker- och betesmarker, ibland genombrutna av berghol- Bebyggelsemiljer mar och små skogklädda impediment. Den mer Området har haft ett påtagligt västsvenskt bygg- utpräglade skogsbygden kännetecknas av produktiv nadsskick men är även lite av en skärningspunkt skogsmark med mindre odlingsstråk. fr byggnadsskick från västra, sdra och centrala Västergtland. Exempelvis kan nämnas att här Fornlämningsmiljer, fossila odlingslandskap byggdes stora framkammarstugor samt att ladugår- och historiska biotoper dar har byggts i skiftesverk, med eller utan skunke. Ådalgångarna har delvis en rikedom på fornlämningar, Starkt genomslag efter skiftena fick västsvenska t.ex. järnåldersgravfält såsom Erska Lunde. En tidig dubbelhus och delvis även kalkbruksgjutna fähus järnframställningsplats (äldre järnålder) finns i m.m. Vid Nossan i Viste byggdes verbyggda käl- Essunga. Det medeltida vägstråket Skara – Ldse larmagasin och brygghus i sten och trä. I likhet är delvis bevarat, en ålderdomlig vägsträckning med med vid Säveån i sder fi nns i Bjärke radbyggda rik fornlämningsbild. Fossila odlingslandskap fre- potatis- och matkällare i gråsten, med verbyggda kommer främst som rjningsrseområden, t.ex. på bodar, samt ladugårdar med fähus i välhuggen Rolken och Kuleskog samt längs Nossan. Enstaka gråsten. I Bjärke fi nns fortfarande bevarade väder- lokaler fi nns dock med stensträngar och parcellindel- kvarnar (holkkvarnar och holländare). Mellby- ningar. Rikligt med välvda åkrar (tegpljda parcel- dalen har även efter skiftena en del strre samlade ler) fi nns i hela regionen med en koncentration till bybildningar – särskilt den välbevarade Erska by. odlingsbygderna kring Nossan och Mellbyån. Mer- Lika påtaglig som bondebebyggelsen är i delar av parten är sannolikt från 1800-talet. Särskilt i mel- regionen, lika framträdande är herrgårdsmiljerna i lanbygden, såsom Trkrna, fi nns ännu inslag av mer andra delar – även med monumentala slottsmiljer småskaliga odlingslandskap med hagmark, stenmu- såsom Koberg. Påtagliga är de många f.d. torp- och rar och rsen. Odlingsbygden hyser vissa småbioto- småbruken i dessa socknar – särskilt i Lagmansered per med ängs- och hagmarksrester och hamlade träd. som domineras av arrendegårdarna.

143 66. ALINGSÅS ERSKA 2:11 Håkansgården 67. ALINGSÅS ERSKA 2:12 Håkansgården

Kommun: ALINGSÅS. Socken: Erska. Ingår i: i kulturhistorisk inventering: Erska 1C, strre kulturmilj, odlingslandskapsinventering och i område av riksintresse fr kulturmiljvård. 66 Tillsammans utgr de två tätt liggande Håkansgår- 67 darna i Erska by en rikt sammansatt gårdsmilj av synnerligen stort kulturhistoriskt intresse. Här fi nns rtter både i den oskiftade byns och det sena 1800- talets bebyggelsemnster. Gårdsmiljn präglas av en mångfald av karaktäristiska byggnader, inte minst de genuina ekonomibyggnaderna som har stark hemortsrätt i Bjärke. Byggnaderna är huvudsakligen från tidsperioden ca 1850 – 1950-tal, men även en mer ålderdomlig hustyp fi nns bevarad. Bebyggelse- utvecklingen kännetecknas av en stillsam kontinuitet 2:11:s gamla manbyggnad. Gårdarna har således där varje tid avsatt sina spår beroende på jordbrukets halva huset vardera. Båda gårdarna bedriver jord- och byggnadsskickets utveckling. Håkansgårdarna ger en god bild av den mer mångsidiga jordbruks- bruk med växtodling. inriktning som kännetecknat många västgtagårdar Ett västsvenskt bebyggelsemnster präglar båda långt in i sen tid. gårdarna, med manbyggnaden fr sig och fl ertalet uthus och ekonomibyggnader i en fägårdsdel pla- cerad framfr mangården. Fägårdarnas läge nere Erska by är belägen på en markerad hjdrygg i vid byvägen medfr att de på rad liggande ladugår- jordbruksbygden kring Mellbyån. Även efter laga darna är betydelsefulla fr upplevelsen av bymiljn skiftet 1837 – 40 utgrs byn av en tät klunga går- i stort. De ljusmålade manbyggnaderna omges av dar längs vägen vid sockenkyrkan (från 1886) och trädgårdar med stora lvträd, stdmurar, gångar järnåldersgravfältet Erska Lunde. Flera gårdar i och rundel. De många ekonomibyggnaderna och byn har fortfarande välbevarad bebyggelse från uthusen är alla rdfärgade. Flera har fi na äldre 1800- och tidigt 1900-tal. tegeltak. De två Håkansgårdarna är separata enheter men Mellan gårdarnas nuvarande manbyggnader ligger tätt ihop i den branta sluttningen ovanfr by- står gamla manbyggnaden på 2:11 (1804), senare vägen. Vid en hemmansklyvning mellan de två går- använd som undantagsstuga. Huset är som bygg- darna 1858 drogs fastighetsgränsen tvärs igenom nadstyp mycket ålderdomligt. Det är en långsträckt

Översikt av Erska 2:12

144 Erska 2:11, versikt mot gamla manbyggnaden.

envånings tvillingstuga med två separata ingångar. Efter delningen inrymde huset två bostäder. I bo- stadsdelen på 2:11 har under en del av 1900-talet funnits en lanthandel. Denna del har i senare tid byggts om till bostad och renoverats. Bostadsdelen på 2:12 är emellertid ofrändrad.

Erska 2:11 ligger på gårdens ursprungliga plats från fre laga skiftet. Mangården utgrs av manbyggnad (1888, tillbyggd 1915), f.d. manbyggnad (1804) Erska 2:11 nuvarande manbyggnad. och ett kombinerat magasin och snickarbod (ca 1915). Manbyggnadens exterir är helt ofrändrad sedan en renovering 1915. Den blev då tillbyggd på ett inte ovanligt sätt med en vinkelbyggnad och en liten sprjsad glasveranda. Om gamla manbyggna- den se ovan. Fägården omfattar ladugård (1895), stenkällare (1800-talets mitt) och en ihopbyggd bod- och gara- gebyggnad (1900-talets frra del). Ladugårdslängan, uppfrd i timmer respektive stolpverk, vilar delvis på en kallmurad sockel. Exteriren är mycket väl bibehållen, bl.a. med ett utskott och ett indraget hrn vid ena långsidan. Bygatan vid Erska 2:12.

På Erska 2:12 omfattar mangårdsdelen främst man- byggnad (1914) och delvis den äldre manbyggnaden (se ovan). Den vitmålade manbyggnaden har blivit något moderniserad på 1960-talet. En jordkällare och en källare med verbyggd bod (1900–1940-tal) ligger i backen i kanten av mangården. Den hgres- ta, delvis timrade ladugården (1850 – 80-tal, om- byggd ca 1920) påminner om granngårdens. Vid vägen står även ett magasin kombinerat med vagn- bod/garage (1946) och ett garage (1961). Nära ladugården fi nns även ett svinhus med vidbyggd vedbod och dass. Här fi nns även gårdens hnsgård. Erska 2:12, hnsgård mm.

145 68. ESSUNGA ANNESTAD 2:19 Västergården

Kommun: ESSUNGA. Socken: Främmestad. Ingår i: kulturhistorisk inventering: Främmestad 6 och i odlingslandskapsinventering.

Västergården med rtter i laga skiftet är en ovanligt väl bibehållen gårdsanläggning fr att vara i de väst- ra slättbygderna. Framfr allt är det byggnads- och jordbruksutvecklingen mellan ca 1880-tal – 1930-tal som här kommer till uttryck på ett åskådligt sätt. Måttfulla kompletteringar har gjorts under 1900- talet och vittnar om hävd och kontinuitet. Den väl- hållna bebyggelsen, särskilt de genuina ekonomi- byggnaderna, har en fast anknytning till traktens äldre byggnadsskick. T.ex. kan nämnas brygghus, magasin och ladugård med särskilda byggnads- och trakten typiska spetsbågefnstren. Fr sig ligger teknikhistoriska värden. Den rikt sammansatta gårds- bod, hnshus och ett fr Nossanbygden karaktäris- miljn är av synnerligen stort intresse. tiskt källare och brygghus av sten och trä med hal- laskorsten (1924). Jordbruksfastigheten Västergården är belägen i hel- Fägården omfattar en länga med bodar och f.d. åkersbygden kring Nossan norr om Nossebro. Byn svinhus (1800-talets mitt) och en ladugård (1929 Anestad är känd sedan medeltiden men bygden har – 30). Bodlängan bevarar delvis ursprunglig strå- frhistoriska anor. Västergården fl yttades ut vid täckning under nuvarande tegeltak. Ladugården är laga skifte i Anestad. Gården ligger bland andra byggd i tegel och stolpverk och verbyggd med hg utskiftade gårdar norr om byn och omges av ett skulle. Den är ett mycket fi nt exempel på den tidens ppet odlingslandskap. Västergården är släktgård lite strre anläggningar. En sällsynthet idag är det i sjätte generationen. Jordbruket är utarrenderat väldiga takets ursprungliga täckning med hand- idag. slaget enkupigt tegel. Troligen är detta tillverkat i Bebyggelsemnstret är en västsvensk variant socknen och återanvänt från en äldre ladugård. med en avgränsad mangård, intill denna en liten ”ekonomigård” med mindre uthus och invid denna en fägård placerad i vinkel mot mangården. Byggnaderna är huvudsakligen uppfrda mellan 1880-tal och 1930-tal. Mangården omfattar man- byggnad (1889) med två fl yglar – bostad (1911) och magasin (1900). Manbyggnaden har den sena 1800-talsprägeln väl i behåll. Bostadsfl ygeln är mer renoverad i sen tid. Magasinet har stark frankring i bygden kring Nossans nedre lopp – t.ex. de fr

146 69. ESSUNGA ESSUNGA 4:18 Lars-Persgården

Kommun: ESSUNGA. Socken: Essunga. Ingår i: kulturhistorisk inventering: Essunga 13

I slättbygden kring Nossan ligger Lars-Persgården där hela gårdsmiljn med de välbevarade byggnaderna är av synnerligen stort kulturhistoriskt intresse. Går- den vittnar framfr allt om perioden 1920 – 40-tal när jordbrukspolitiken gynnade mindre familjejord- bruk och jordbruket ännu kombinerade både djur- hållning och växtodling. Vidare minner gårdens his- toria om den tidens ofta starka lokala engagemang i landsbygdens freningsliv och folkbildning samt att detta hade stor betydelse fr jordbruksutvecklingen. Gårdar som denna har inte varit ovanliga, men idag är de tvärtom sällsynta. Lars-Persgården är mycket häck omger en välbevarad manbyggnad (1930-talets väl dokumenterad. Här återspeglas såväl en nationell utveckling som mer regionala och lokala frhållan- mitt), f.d. manbyggnad (1887) och en uthuslänga den. Det är av mycket stort värde att gården har kvar (tidigt 1900-tal). Den ursprungliga lilla manbygg- alla sina byggnader. Exempelvis silon berättar om ett naden fl yttades när den nuvarande byggdes och har viktigt skede i jordbrukets utveckling. sedan använts som snickar- och redskapsbod. Ut- huset har inrymt vedbod, svinstia och hnshus. Lars-Persgården är en jordbruksfastighet belägen i Fägården omfattar ladugård (uppfrd etappvis slättbygden vid Nossan nära Nossebro. I och med fr.o.m. 1920-talet), gdselstad och silo. Längan in- laga skiftet i Essunga by 1851 – 55 kom fl era går- rymmer magasin, vagnslider, havrelada, loge, råg- dar att bära namnet Lars-Persgården. Denna ligger lada och fähus med skulle. Att kombinera råglada bland andra utfl yttade gårdar och härstammar tro- och havrelada lär vara utmärkande fr trakten. ligen från ett frånsålt skogsskifte. Den bebyggdes Fähuset är murat av konststen. Silon med toppigt frst på 1880-talet och blev utbyggd under 1920 tak är murad av cementblock. Den tillkom under – 40-talen. Från 1870-tal till 1980-tal var en och mellankrigstiden och är idag av stort agrarhisto- samma familj ägare. 1986 testamenterades gården riskt intresse. till Essunga Hembygdsfrening. Gården har fått en noggrann beskrivning i uppsatsen Lars-Persgården – bevaren mig väl (av E. Sjberg m.fl ., Gteborgs universitet). Uppgifterna här är huvudsakligen hämtade därifrån. Gården ligger i kanten av skog och mossar men omges främst av ppen jordbruksmark. Samtliga byggnader av trä är rdfärgade och har en- eller tvåkupigt taktegel. Mangårdens stenmur och syren-

147 REGION SÄVEÅNS OCH LÄRJEÅNS 12 B DALGÅNGAR

71

70

Landskapsbild Kärnbygden i Kullings härad, med angränsande del från bronsålder/järnålder och betydande järnålders- av Vättle i sydväst, omfattar ett mycket långsträckt gravfält. Fossila odlingslandskap frekommer smalt område. Det är starkt präglat av de stora dal- främst i form av områden med rjningsrsen, t.ex. bygderna kring Lärjeån och Säveån med lerhaltiga längs Säveån. Lokaler med frhistoriska/medeltida sedimentjordar nedanfr hgsta kustlinjen. Åarna stensträngar, terrasser, samt band- och blockfor- omges till stor del av utpräglade ravinlandskap. miga parceller fi nns t.ex. vid Siene Klockaregård. Idag är dalbygderna kraftigt uppodlade. Randbyg- Inslag av småskaliga, stenmursrika odlingslandskap derna präglas till stor del av produktiv skogsmark. präglar ännu en del mindre gårdar och byar i skogs- Lärjeån och Säveåns nedre lopp är påtagligt tät- och mellanbygden. Troligen sentida välvda åkrar orts- och industripräglade och har stora transport- frekommer rikligt vid Säveån, särskilt i Alingsås- leder i dalstråken. trakten. Betade raviner samt strre inslag av ädellv- Mot sder vidtar även en kuperad hglänt skog och ekhagelandskap omger Säveån. Ängs- och skogsbygd ovanfr hgsta kustlinjen. Bergryggar, hagmarksrester med hamlade träd utgr här och var sprickdalar och platåer omger här sjfyllda sän- småbiotoper i odlingslandskapet. kor. Flera tätortsnära rekreationsområden finns i skogsbygden. Dominerande i sydvästra delen är den Agrarhistoria stora sjn Mjrn, som frånsett västsidan ingår i re- Regionen är en gammal ensädesbygd som frr gionen. Mjrn har skärgård, som har varit bebodd hade sidvallsängar längs vattendragen och åkern i ända in i sen tid. Strandzonen präglas idag av ett hgre lägen. Laga skifte genomfrdes kring Mjrn omfattande fritidsboende. 1827 – 50, i vrigt främst under perioden 1850 – 75. I skogsbygden ovanfr hgsta kustlinjen har Fornlämningsmiljer, fossila odlingslandskap ensamgårdar dominerat och i dalgångarna flera och historiska biotoper mellanstora byar belägna på impediment längs Frhistoriska bygder fljer Mjrn och ådalarna. dalsidorna. Exempel på storbyar med frhistorisk Nossadalen i nordost hyser Nordens strsta hällkista bakgrund är Hjällsnäs i Lärjeådalen. Flera säteri- vid Sdra Härene. I området finns bl.a. storhgar bildningar har funnits.

148 Fägata med stenmurar i Siene.

I Mjrn har en del små gårdar funnits sedan västligt präglad, bl.a. med skunkeladugårdar, medeltid – 1600-tal. Sannolikt har dessa skärgårds- framkammarstugor, mycket tidiga tvåvåningshus jordbruk haft en säregen, lokal prägel med en (1700-tal) och tidiga dubbelhus (tidigt 1800-tal). mångsyssleriekonomi. Frånsett det viktiga fi sket Parbyggda potatis- och matkällare i gråsten med kan blandekonomin här ha haft en starkare fr- verbyggda bodar frekommer bl.a. i Säveådalen. ankring i mer traditionella jordbruksnäringar än Karaktäristiskt fr bygden kring Nossan – Säveån i sjnäringar. Fiske och båtbyggeri m.m. har i viss under sent 1800-tal blev mängden ladugårdar i väl- mån präglat det sjnära fastlandet. huggen gråsten. Säveåns nedre dalgång kring Lerum Utpräglade bruks- och industrimiljer växte hyser en speciell, påkostad panelarkitektur från fram vid åarnas nedre lopp, bl.a. i handelsstaden 1850 – 1900. Alingsås. Vid Västra stambanan tillkom åtskilliga Efter Västra stambanans tillkomst på 1860-talet, små järnvägssamhällen under 1800-talets senare uppfrde frmgna gteborgare mer exklusiva som- del. Uppe i nordost – kring Säveån och Nossan – marvillor längs sjsystemen. Fritidsbyggandet har har tätortsutvecklingen varit ganska måttfull. Den sedan präglat Alingsås- och Lerumstrakten under är främst frknippad med järnvägsknuten Herr- hela 1900-talet. Stora trädgårdsodlingar med växt- ljunga samt Vårgårda som är framvuxet kring hus vid gårdar och villor i sjdalarna frekommer i kvarnindustri. motsvarande trakter. En mycket välbevarad bruks- /industrimilj vid Säveåns nedre lopp är Tollered. Bebyggelsemiljer Regionens sydvästliga del präglas i olika mån av Flera välbevarade säterimiljer från 1700- och Gteborgs närhet och mycket av den f.d. jordbruks- 1800-talen fi nns kring sjarna, t.ex. Nääs och bebyggelsen här har genomgått frändringar på Öijared. Bondebebyggelsen har mestadels varit senare år.

Lärjeåns dalgång, Stora Lundby sn.

149 70. ALINGSÅS TORSTÖ 1:1 Stora Torst

Kommun: ALINGSÅS. Socken: Alingsås. Ingår i: kulturhistorisk inventering: Alingsås,odlingsland- skapsinventering och i område av riksintresse fr natur- vården. Ett objekt med ängs- och hagmark fi nns på n.

Stora Torst är den enda helt bevarade gårdsmiljn i Mjrn och har i sin helhet synnerligen stora kul- turvärden: Öjordbruket är i stort sett komplett med välbevarad bebyggelse, båtstad och ett ännu hävdat odlingslandskap. Gårdsbebyggelsen återspeglar t.ex. den agrara ekonomins inriktning och anpassning till de speciella betingelserna på n. Den vittnar även om ett traditionellt byggnadsskick från 1800- och tidigt 1900-tal, med stark regional frankring. Sär- skilt omnämnas måste den frnämliga ladugården På n har djurhållning, jordbruk och (under från 1913. Odlingslandskapet som numera hävdas 1900-talets frsta del) fruktodling utgjort en eko- med slåtter och fårbete bevarar äldre strukturer av nomisk bas. Av sjbundna näringar har sannolikt mycket stort intresse. Överhuvudtaget utgr den lilla gården en väl bibehållen gårdsanläggning. endast fi sket varit betydelsefullt. Under 1900-talet har detta dock främst varit ett komplement. Ön har givit tillräckligt underlag fr bete och insamling av vinterfoder. Man har inte behvt frakta runt djuren Stora Torst är en av fyra ar i Mjrn som har i skärgården på sommarbete. Både lvtäkt och varit bebyggda med små bondgårdar. Gården är vasstäkt har bedrivits. Vassen användes i viss mån nu ensam om att ha denna karaktär i behåll ogra- som fodertillskott men framfr allt som str. verad. Ön blev troligen bebyggd senare än de tre Laga skifte var inte ndvändigt att genomfra andra arna, vars bosättning har anor från medel- på n. Det sannolikt ursprungliga åkergärdet tid och 1600-tal. Frst 1825 frdes St. Torst in markeras bl.a. av de många vällagda stenmurarna i jordeboken. 1831 kom gården i den nuvarande som avgränsar inägor och utmark. Troligen är det ägarsläkten Thibergs ägo. Jordbruket hävdades till 1800-talets odlingsexpansion som återspeglas i 1978. Sedan ca 1996 används gården som bostad tillkomsten av det nordstra åkergärdet med mad- inom släkten. Hela n omfattas av fastigheten 1:1 åkrar. Enstaka fruktträd återstår idag av de ca 200 med undantag fr sommarvillan Nybygget (1:2). som planterades 1901 – 19 på det äldre åkergärdet.

150 Bland bergryggar och små dalgångar omväx- har varit ganska vanlig i sdra Västergtland. Den las skogspartier, bl.a. med ek, med ett småskaligt rikliga funktionsuppdelningen är dock särskilt av- odlingslandskap innanfr klippstränderna. Gårds- passad efter jordbrukets frutsättningar. Stall och bebyggelsen ligger i karaktäristiskt vindskyddat fähus är timrade. Krhus, trskloge, sädesmagasin, läge med närhet både till åker och båtläge. De lvlada, foderlada, foderskulle och redskapsbod är rdfärgade byggnaderna med tegeltak utgr en byggda i stolpverkskonstruktion. (Mjligen ingår väl sammanhållen enhet, inramade av en gammal delar av gårdens äldre ladugård i den nuvarande). trädgård. Kärnan i gårdsanläggningen är manbygg- Till skullen leder en murad krbrygga med bro i trä. naden (byggd efter 1828), ”bagarstugan” (tidigt Manbyggnaden är en stor timrad tvåvånings- 1800-tal eller äldre) och ladugården (1913). Äppel- stuga. Den blev tillbyggd med ett rum på vardera boden byggd fr fruktodlingen (ca 1920) används våningen 1915. En renovering utfrdes på 1960- numera som sommarbostad. Till gården hr även talet. Exteriren är välbevarad och det är i mångt ytterligare uthus, en källare och ett karaktäristiskt och mycket även interiren, som bl.a. har en 1800- enkelt båthus av trä vid båtstaden. Skrivarstugan talstapet. ”Bagarstugan”, även använd som bostad, ”Bergshyddan” är en f.d. frstukvist som uppställ- är timrad ver en välvd stenkällare. Den kan ha des 1925. ursprung från tidigt 1800-tal men kan även vara Den stora ladugården har både in- och utvändigt äldre. Lite vid sidan av gården byggdes den tidsty- en ofrändrad 1910-talskaraktär och är ett mycket piska sommarvillan Nybygget 1914. välbevarat prov på en typ av ekonomibyggnad som

151 71. VÅRGÅRDA HÄRENE 3:8 Nordgården

Kommun: VÅRGÅRDA. Socken: Sdra Härene. Ingår i: kulturhistorisk inventering: S. Härene 4, i strre kulturmilj, odlingslandskapsinventering och i område av riksintresse fr kulturmiljvård.

Den väl sammanhållna gårdsmiljn på Nordgården i Sdra Härene vid Nossan vittnar framfr allt om bebyggelseutvecklingen efter laga skiftet. De genu- ina byggnaderna (främst 1870-tal–1910-tal) har den ursprungliga karaktären i behåll. Gårdsbyggnaderna är i flera avseenden representativa fr bygden här i Kullings härads norra del. Nordgården står i fi n sam- klang med omgivande odlingslandskap i kulturmiljn med den medeltida kyrkoruinen, nya kyrkan, forn- lämningar och stenvalvbro i ådalgången. har i relativt stor utsträckning återanvänts från de tidigare gårdsbyggnaderna i byn. Flera byggnader Nordgården är belägen nära Sdra Härene medel- på Nordgården är nyligen varsamt upprustade. tida kyrkplats. Jordbruksbygden är mycket rik på Mangårdens hga träd omger manbyggnad (1873) frhistoriska lämningar, från sten-, brons- och och fl ygel (1870-talets brjan). Manbyggnaden är järnålder, och fljer Nossans ringlande lopp. ett dubbelradhus med sexdelad plan. Exteriren är Härene omnämns i skrift frsta gången 1386. väl bibehållen. Ingången, med pardrr och smala I den äldsta jordeboken från 1546 upptas 7 hela farstufnster på var sida, saknar veranda. Denna hemman i byn. Av dessa var fyra frälseägda (däri- entrétyp frekommer också på andra gårdar i bland Nordgården), två kyrkohemman och ett bygden. Flygeln med enkelstugeplan byggdes frst skattehemman. Byn genomgick laga skifte i ett par och användes som bostad medan manbyggnaden omgångar, dels 1873, dels 1885. Nordgården ingick uppfrdes. Senare har byggnaden frhjts. Den har i den del som skiftades 1873 och gårdens nuvaran- nyttjats bl.a. som brygghus, snickarbod och frråd. de placering härrr från detta skifte. Nordgården Fägården omfattar den stora trelängade ladugår- ligger i en gles klunga av gårdar i den ppna byg- den från 1912, byggd fr tre hästar och 16 nt. den. Gården har en variant av västsvenskt gårds- Fähus, svinhus och stall är byggda i tegel och mnster. Manbyggnaden har ljusmålad panelfasad, verbyggda med en hg skulle av trä. Vid sidan vriga träbyggnader är rdfärgade. Byggnadsma- av gården står den karaktäristiska gårdssmedjan terial och detaljer såsom drrar, lås, beslag m.m. (eventuellt sent 1800-tal) med ässja och bälg.

Smedja. Ladugård. På ”gåramålningen” från 1900-talets brjan fi nns gårdens byggnader avbildade.

152

SKOGS- OCH HÖGLANDSOMRÅDET REGION 13 I SÖDRA VÄSTERGÖTLAND

76 77

73 74 75 72

Landskapsbild Fornlämningsmiljer, fossila odlingslandskap Regionen omfattar delar av häradena Bollebygd, och historiska biotoper Kulling, Mark, Veden och Ås. Till stor del består Flera frhistoriska bygder fi nns, med t.ex. järn- den av skogsbygd i ett mycket kuperat hgland med åldersgravfält vid äldre bebyggelselägen. En stor bl.a. sprickdalar, hjdryggar, platåer och även in- medeltida borglämning är Sundholmen i sjn slag av stora drumliner. Åtskilliga sjar och mossar Tolken. Av fossila odlingslandskap frekommer fyller dalsänkorna. Moränjordar ovanfr hgsta åtskilliga rjningsrseområden från frhistorisk tid kustlinjen dominerar, men i sder fi nns dock lägre – medeltid. Även områden med stensträngar, ter- belägna dalpartier. Strre ådalar omger Viskan rasskanter och bandparceller frekommer. Där sko- och Häggån i sder och Storån i sydväst. Idag do- gen bryts upp av odlingsstråk finns ibland mycket minerar produktiv skogsmark och odlingsstråken välbevarade, småskaliga odlingslandskap med är begränsade. En kraftig industrietablering och stenmurar, småbiotoper, rsen, hamlade träd m.m tätortsexpansion kännetecknar Boråsområdet samt – t.ex. i Upptrst och Älmås nära Borås. I Skogs- angränsande stråk sderut längs Viskan och väs- bygdens socken kring sjn Säven har flera mindre terut längs riksväg 40 mot Gteborg. gårdar bevarat äldre brukningsformer in i sen tid. Samma gäller i Ödenäs socken kring sjn Ömmern. Rikliga lämningar fi nns efter äldre tiders skogliga verksamhet och utmarksnäringar.

153 Hgt belägen bebyggelse i Morjhult, Tllsj sn.

Agrarhistoria Ensamgårdar har särskilt frekommit på hglandet lagsorter. Industrialismens industri- och tätortsut- och bybildningar i dalstråken längs vattendragen. veckling, med Borås som centrum, har givit upphov På Härskogen i väster fi nns fl era mindre enheter till långa bebyggelsestråk längs Viskan – starkt med ursprung från nybyggen eller återkolonisation präglade av textilindustrin. av dehemman under 1500 – 1600-talen. Mycket hgt belägna bebyggelselägen frekommer i hela Bebyggelsemiljer regionen. Fre skiftena låg åkermarken ofta i krn- Bygden hade länge ett ålderdomligt byggnadsskick. lägen på t.ex. drumliner och platåer med bebyggel- I Hedared står Sveriges enda bevarade medeltida sen i direkt anslutning. Långsmala tegformer fre- stavkyrka. Ännu finns bevarade exempel på fram- kommer i åkern, vilka går tillbaka på frhistoriska kammarstugor och långloftsstugor samt även inslag markindelningar. Strre utmarksområden fanns av hgloftsstugor kring Viskan och Storån. Utmär- bl.a. på Härskogen och i Nårska skogsbygden. Bre- kande fr områdets äldre manbyggnader är nyck- vikshult i Kullings och Bollebygds härader samt elhålssknkar med lokala variationer. Stugor i två Lygnersvider norr om sjn Lygnern var frr vid- våningar frekom redan på 1700-talet. Idag fi nns sträckta allmänningar. Än idag är Brevikshult flera bevarade sådana från ca 1800 – 60. Länge delvis allmänningsmark. Laga skifte genomfrdes byggdes heltimrade ekonomibyggnader. Frånsett i främst mellan 1850 och 1875. Här var sedan gam- regionens stra del byggdes ofta stora skunkeladu- malt en boskapsproducerande ensädesbygd – ett gårdar, i sent 1800-tal även med fähus av gråsten. kärnområde fr Sjuhärads speciella blandekonomi Stora radställda mat- och potatiskällare av gråsten, med många, ofta lokalt specialiserade binäringar. ofta verbyggda med bodar, har varit vanliga, sär- Exempelvis kan nämnas textilsljden med vävnads- skilt i Kulling. Där finns även gott om potatisgravar. tillverkning i norra Mark, smides- och svarvarbeten Särskilda mbelsnickarstugor, ”Ballbostugor”, fi nns i Toarps socken samt snickare, laggare och korg- ännu bevarade på en del gårdar i Bollebygds härad. makare i Hedared och Sandhult. Bollebygd var Ett av Västergtlands strsta inslag av kvarvarande inriktat på laggkärl och allmogembler. I Tllsj torvlador finns vid mossarna i Tllsj socken. Ex- och Sandhult utvecklades senare en specialisering empel på bevarade sommarfähus finns ännu kring på produktion av fisklådor till Gteborg. Sjuhärads Storån och i Vedens härad nordväst om Borås. Flera gårdfarihandel (knallehandel) hade en huvudbygd välbevarade äldre bruks- och industrimiljer fi nns mellan Borås och Ulricehamn, särskilt i Toarp och längs åarna. Borås närområde utgr idag i stort sett Rångedala. Marknadsplatsen Borås (stad 1622) en sammanhängande stadsbygd och mycket av den hade speciella handelsfrmåner och har sedan f.d. jordbruksbebyggelsen där har genomgått fr- 1600-talet utgjort en av landets främsta textila fr- ändringar på senare år.

154 72. ALINGSÅS LÄKAREBO 1:1 Läkarebo

Kommun: ALINGSÅS. Socken: Ödenäs. Ingår i: kulturhistorisk inventering: Ödenäs 2A–F samt i strre kulturmilj och i odlingslandskapsinventering. Ett naturreservat fi nns på fastigheten.

Läkarebo är en strre skogsbygdsgård med med- eltida anor. Bebyggelsens ståtliga utformning kan ytligt sett påminna om en liten hgreståndsgård men någon sådan har Läkarebo knappast varit. Sna- rare bär den rikt sammansatta gårdsmiljn vittnes- brd om bebyggelsens utveckling på en lite strre bondgård i den utpräglade skogsbygden. Även om de välbevarade byggnaderna härstammar från 1800- tal och tidigt 1900-tal återspeglas även traditionella bebyggelsemnster som delvis ger ett äldre intryck. Mangården består bl.a. av manbyggnad (1855), brygghus (1859), magasin/källare (1859), vedbod (1859) och stora vårdträd. Manbyggnaden är en Läkarebo ligger nära Laxån i det kuperade skogs- stor tvåvånings salsbyggnad under sadeltak med hglandet på norra Härskogen. Gården omfattade valmade gavelspetsar. Huset har en mycket välbeva- i äldre tid 1/2 frälsehemman, sedermera 1/4 skatte- rad exterir med bl.a. ljusmålad panelfasad, ingång- hemman. Den fi nns omnämnd 1546 och är troligen ar med pardrrar och portaler med klassicistiska en medeltida ensamgård. Namnets frled ”Läkare-” detaljer. Brygghus, magasin och vedbod är timrade. kan ursprungligen ha syftat på ”Lekare-” i betydel- Magasinet är byggt ver en stenkällare. Gården sen spelman. har flera kallmurade stenkällare från perioden ca Gården ligger i ett traditionellt gårdsläge i slutt- 1800– ca 1880-tal. Enligt uppgift finns en kallmu- ningen av en hjdrygg med ppen mark kring rad potatisgrav från 1700-talet. gården och därutver främst skog. Nära gården Den stora trelängade fägårdsanläggningen har finns ett naturreservat. Bebyggelsemnstret är väst- uppfrts i etapper. Längorna omfattar dels lador svenskt och till stor del präglat av en regelbunden och timrad loge (enligt uppgift redan 1830-tal), dels byggnadsgruppering. Manbyggnaden är ljusmålad stall och fähus (1911), dels vagnslider och hnshus och vriga gårdsbyggnader är rdfärgade. Flera av (1929) samt ett dass. Tidigare har gården även haft byggnaderna har tegeltak. smedja och kvarn.

155 73. ALINGSÅS ÖDENÄS 2:118, 2:101 Östergården

Kommun: ALINGSÅS. Socken: Ödenäs. Ingår i: kulturhistorisk inventering: Ödenäs 47, odlingsland- skapsinventering och område av riksintresse fr naturvård.

Östergården är en karaktärsfull gårdsanläggning med ett fr trakten karaktäristiskt byggnadsskick, med bl.a. ekonomibyggnader, från 1800-talets senare del – tidigt 1900-tal. Bebyggelse och omgi- vande hävdade odlingslandskap samverkar till en väl bibehållen gårdsmilj med stark regional prägel. Det omgivande bylandskapet i Ödenäs ger god inblick i markanvändning och bebyggelsemnster från både fre och efter skiftenas tid i en drumlinby ovanfr hgsta kustlinjen. drumlinkrnet. På de kulliga sluttningarna fi nns ett småskaligt odlingslandskap med mycket breda Östergården är en jordbruksfastighet i Ödenäs by, stengärdesgårdar, fägator, inslag av hagmarker, belägen i det kuperade, sjrika hglandet i norra åkerholmar, lvträddungar m.m. delen av Härskogen. Byn ligger på den stora Öde- Östergårdens rdfärgade byggnader ligger i ett näsdrumlinen hgt ovanfr sjarna Ömmern och västsvenskt bebyggelsemnster med gamla byvägen Ören och har vida utblickar ver hjder och dal- som skiljare mellan mangård och fägård i slutt- sprickor. ningen. Manbyggnaden har taktäckning med tegel, Byn omfattade 3 gårdar år 1546 och de utgjorde vriga byggnader har främst plåt. frr ett helt skattehemman vardera. Mellangården, Mangården med fruktträd och hga lvträd Västergården och Östergården är fortfarande stom- omger manbyggnaden (1850-tal) som är en rd- men i byn. Eter laga skiftet fi nns dock samman- målad salsbyggnad med välbevarad exterir. Hu- lagt ett 20-tal gårdsenheter som fljer landsvägen set har bl.a. hallaskorstenar, en stor frontespis på längs drumlinen. Ödenäs är en väl bibehållen by- framsidan och mot gårdssidan en tillbyggd ppen milj kring sockenkyrkan (1840) och innehåller frstukvist. Gårdens lillstuga (ca 1900) inrymde intressanta agrarhistoriska strukturer. Flera går- lanthandel i brjan av 1900-talet. Vidare fi nns ett dar har välbevarad äldre bebyggelse, framfr allt garage (1930-tal). Ladugården (ca 1900) är delvis Östergården som ligger nära kyrkplatsen i stra timrad. Den har typisk sidoutbyggnad och skunke Ödenäs. Denna del av byn ligger fortfarande kvar i på framsidan. Ett delvis timrat magasin (1915) har ålderdomligt ”nedhasat” byläge nedanfr åkern på även inrymt ett svinhus.

156 74. ALINGSÅS ÖRSBRÅTEN 1:7 Örsbråten

Kommun: ALINGSÅS. Socken: Ödenäs. Ingår i: odlingslandskapsinventering och i område av riksintresse fr naturvården. Naturreservat. Ej utvärderad i äldre kulturhistorisk inventering.

På Örsbråten samverkar bebyggelsen och ett mycket innehållsrikt odlingslandskap till en gårdsmilj med synnerligen stora kulturmiljvärden. De välbevarade gårdsbyggnaderna är typiska fr skogsbygdens lite mindre gårdar under 1800-talets senare del – tidigt 1900-tal. Gården har i allt väsentligt bibehållit detta utseende hela 1900-talet igenom. Traktens små går- dar har ofta varit genuina äldre gårdar så länge som jordbruket hävdats, ibland långt in på 1980-talet. Idag är dock Örsbråten en av ytterst få gårdar kring vilket inte är ovanligt på traktens skogsgårdar. De Härskogen som har bevarat denna karaktär i bebyg- är troligtvis uteslutande från 1870-talet och har en gelse och landskapshävd. Ekonomibyggnaderna är traditionell prägel. Bebyggelsemnstret är en väst- särskilt väl bibehållna. svensk variant med landsvägen som skiljare mellan mangård och fägård. Örsbråten är beläget i det kuperade hglandet i Manbyggnaden omges av trädgård med lv- och nordvästra delen av Härskogen. Frsta gången fruktträd. Huset är ett exterirt mycket välbevarat det omnämns i jordeboken är år 1602 då gården västsvenskt dubbelhus med glasveranda och vid- var ett kronotorp, d.v.s. ett nybygge. Senare blev byggd kksfarstu. Det har en fi n äldre färgskala gården skattlagd som 1/4 mantal skatte. Gården med ockragul fasad och engelskt rd pardrr och lär ha delats upp i två gårdar år 1870. Fram till ett fnsterbågar. ägarskifte på 1990-talet brukades gården som frr. Källarvinden utgrs av en bod på en hg käl- Från gården bedrivs ej jordbruk idag men man har lare av sten. Ekonomibyggnaderna är omålade egna får och hästar på betesmarken och tar in eget och grånade av väder och vind. På de ursprungliga foderh. sticktaken ligger sentida takplåt. Vagnboden har Gården ligger i en gles gårdsklunga, belägen en utkragning på kortsidan – ett idag ovanligt uppe på sluttningen av ett dalstråk mellan skog- äldre byggnadsskick. Den långa, vinkelbyggda la- klädda hjder ovanfr sjn Ören. I omgivningarna dugården är delvis timrad. Den har skunke på ena fi nns bl.a. fägata, gamla hägnader, slåtteräng, långsidan och en sidoutbyggnad samt en typisk hävdade hagmarker, rsen och topphuggna askar gdselglugg (”mkeglugg”). Vid fårhagen fi nns m.m. Örsbråten har relativt få gårdsbyggnader, även ett småfähus.

157 75. BOLLEBYGD TORSTAD 1:7 Gustava

Kommun: BOLLEBYGD. Socken: Tllsj. Ingår i: kulturhistorisk inventering: Tllsj 24 och i strre kulturmilj.

Torstad 1:7 är av synnerligen stort kulturhistoriskt intresse som en genuin gårdsmilj med stark regio- nal frankring i Bollebygds härad: Välbevarade bygg- nader från tidsperioden 1890-tal – 1930-tal vittnar på ett verskådligt sätt om bebyggelse och agrara näringar under denna tid på en bondgård i bygden. Av särskilt värde är att gården har en välbevarad snickarstuga, ”Ballbostuga”, som minner om den starka historiska kopplingen till häradets speciella agrara näringsstruktur. Gården omges av en småska- lig bymilj med mäktiga stengärdesgårdar. ståtliga stenmurar. Fägården består av ladugård och vagnbod/garage. Manbyggnaden är vitmålad, vriga byggnader är rdmålade. Samtliga tak täcks Byn Torstad är belägen i Sråns kuperade dalgång, av tvåkupigt tegel frånsett snickarstugans som har inramad av skogklädda bergryggar. Torstad är en trekupigt. välbevarad bymilj med en klunga gårdar som Manbyggnaden byggdes 1932 med stomme av omges av ett ppet odlingslandskap med byvägar restimmer. Den ursprungliga exteriren är ofr- och stora, mycket vällagda stengärdesgårdar. Byn ändrad och är ett mycket gott prov på den tidens har vuxit fram ur ett enstaka hemman, omnämnt något mer villapräglade manbyggnader. Gårdens i jordeboken 1546. Laga skifte pågick i Torstad snickarstuga, av timmer med gråstenskällare under, 1865 – 68. Idag bedrivs inte längre något intensivt byggdes som lillstuga 1899. Huset är en tvårums- jordbruk i byn, men odlingsmarken hålls ppen. stuga som även har en bibehållen interir med väst- Enligt ägaren till Gustava använder ortsborna gtaspisar och verkstad. ofta de namn som syftar på gårdarnas innehavare Fägården, på andra sidan om den mäktiga sten- vid tiden fr sekelskiftet 1900. Torstad 1:7 kallas muren, domineras av den mycket karaktäristiska således Gustava efter Per Gustaf Andersson som ladugården från 1911. Längan har fähus/stall av var fdd på 1830-talet. De andra gårdarna be- tuktad gråsten och verbyggd skulle samt loge och nämns på motsvarande sätt Arons, Agusta, Brjes, lador med stolpverksstomme. En fristående vagn- Pears och Mårtes. bod/garage byggdes 1939. I Tllsj socken har fl era gårdar i likhet med denna haft en särskild snickarstuga. På gården här har tillverkats främst byråar och utdragssängar. Mangården omfattar manbyggnad, snickarstuga och trädgård samt kantas av hga lvträd och

158 76. VÅRGÅRDA KAMPARÅS 1:3 Kamparås

Kommun: Vårgårda. Socken: Skogsbygden. Ingår i: kulturhistorisk inventering: Skogsbygden 1.

Gårdsmiljn på Kamparås i Nårska skogsbygden har synnerligen stora kulturvärden. Den ger en mycket åskådlig bild av traditionell landskapsanpassning och byggnadsskick i landskapets sydvästra skogsbygder från tiden fre och efter laga skiftet. De välbeva- rade byggnaderna är från tidsperioden 1820 – 80. Ålderdomlig bebyggelse av det slag som Kamparås representerar är idag en sällsynthet i Västergtland. Exempelvis har gården en framkammarstuga från tidigt 1800-tal, med fr trakten typiska bislag, och även en av landskapets frnämliga skunkeladugår- dar. Gården står i god samklang med omgivande och har rundad verdel som vilar på handskurna hävdade marker. konsoler. Skorstenarna är ommurade i sen tid an- nars är exteriren ofrändrad. Vidare fi nns ett välbevarat mindre boningshus (1850-tal) vars hal- I den kuperade skogsbygden mellan Vårgårda, laskorsten på traditionellt vis har svartmålade fält. Alingsås och Borås ligger Kamparås som har ur- Samtida med lillstugan är en källarvind (potatiskäl- sprung från ett enstaka hemman med medeltida lare) av marksten och trä som står ute i hagen. anor. Enligt jordeboken år 1540 bestod Kamparås Den ålderdomliga ladugården (1880-tal) är delvis av 1/2 skattehemman. Idag utgrs Kamparås av timrad, delvis byggd i stolpverk och har en ppen några gårdar, belägna längs en mindre krväg, ut- skunke på ena långsidan. Ladugårdens ena takfall med en markerad hjdrygg. har ovanligt nog en bibehållen täckning av stick- Denna gård har gått i släkten sedan brjan av spån, det andra täcks av plåt. Det bevarade krhu- 1800-talet. Gården ligger i ett traditionellt slutt- set är inrymt i en lägre utbyggnad i vinkel. ningsläge och har ett ppet västsvenskt bebyggel- semnster. De relativt få gårdsbyggnaderna har en viss gruppering i mangård och fägård, dock utan nämnvärd avgränsning däremellan. Mangårds- byggnaderna är rdfärgade. Ladugård och källare är omålade och väderbitet grå. Manbyggnaden är en framkammarstuga i en våning med vind (1820-tal). De två ingångarna har gamla pardrrar med bräder lagda i fi skbensmns- ter. Ingångarnas bislag är utmärkande fr trakten

159 77. VÅRGÅRDA LJUNGÅS 1:1 Ljungås

Kommun: Vårgårda. Socken: Skogsbygden. Ingår i: kulturhistorisk inventering: Skogsbygden 5 och i odlingslandskapsinventering. Byggnadsminnesfrklaring utfärdades år 2000. Ett kommunalt naturreservat är upprättat.

Ljungås är en liten skogsbygdsgård med ursprung från 1600-talets ny- eller återkolonisation på hglan- det i Nårska skogsbygden. Gården med byggnader och omgivande ägor ger en återspegling av livsvill- kor och verksamhet på hglandet under 1800-talet och 1900-talets frsta del. Det traditionella bygg- nadsskicket har stark hemortsrätt i hglandsregio- nen. Ljungås är numera skyddat som byggnadsminne enligt Lagen om kulturminnen. Den samlade gårdsmiljn omfattar omålade grå byggnader från sent 1700-tal – ca 1900 samlade i ett västsvenskt, oregelbundet bebyggelsemnster. Ljungås är beläget ganska nära Kamparås i den ut- Här ligger manbyggnad, ett litet bostadshus, en präglade skogsbygden på hglandet i Skogsbygdens ladugård och två separata källare. socken. Det omnämns frsta gången i jordeboken Manbyggnaden är en långloftsstuga, troligen 1613 som ett kronotorp, sedermera blev det skatt- från 1700-talets senare del eller tidigt 1800-tal. Den lagt som 1/4 mantal. Senare har gården omfattat bevarar även så karaktäristiska detaljer som halla- 1/8 skattehemman. skorstenar med svarta fyrkanter och de fr trakten Gården har ett traditionellt läge på en markerad typiska bislagen – frstukvistarna – vid ingångarna. hjd. Den omges av ett småskaligt odlingslandskap Även det f.d. mindre bostadshuset är in- och utvän- på den gamla inägomarken, med bl.a. små oregel- digt välbevarat. Huset har även inrymt fähus och bundna åkrar, odlingsrsen, stenmurshägnader och hnshus under en kortare tidsperiod, 1950 – 65, rester av ängshävd. Skogen på utägorna betades efter att den ursprungliga ladugården rasat. Kamma- länge. Den är bevuxen med gran- och tallskog och ren var inredd med bås fr korna och hade särskilda har aldrig varit fremål fr modernt skogsbruk. anordningar fr hnsen. Av de båda delvis jordgräv- Flera hotade växtarter återfi nns på gårdens marker. da stenkällarna återstår den ena i sin helhet. Nuvarande ägogränser härrr från storskiftet 1804. Ladugården är ej gårdens ursprungliga. Den har Markerna vårdas nu inom det kommunala natur- fl yttats dit från en annan gård på senare år. Ladu- reservatet. gården har timrat fähus, loge i skiftesverk och lada i stolpverk samt ppen skunke mot gårdsplanen.

160 REGION MELLERSTA VISKADALEN 14

78

79 81

80

Landskapsbild gravfält invid byar och gårdar i nedre Viskadalen. Regionen omfattar huvuddelen av Marks härad. Medeltida borglämningar ligger strategiskt längs Det mestadels starkt kuperade hglandsområdet Viskadalgången, bl.a. vid Öresten och Kinnaborg. genombryts av stora dalgångar och ravinlandskap Fossila odlingslandskap från frhistorisk tid och vid Viskan och dess anslutande sjsystem och bifl- medeltid frekommer rikligt i hela regionen. Fram- den såsom Häggån, Surtan m.fl. Odlingsbygderna fr allt fi nns gott om rjningsrseområden, men kännetecknas dels av moränjordar ovan hgsta även åkermark med bandparceller såsom i Örestens kustlinjen, dels av lägre belägna sedimentjordar. ekhage. Välbevarade småskaliga odlingslandskap Mer småbruten bygd präglar randzonerna mel- – delvis med stor rikedom på stenmurar – är fort- lan dalsidorna och hglandets skogsbygd. Mindre farande inte ovanliga. Betade raviner frekommer odlingsstråk fljer mellanbygdens vattendrag. Idag ännu längs vattendragen och steniga lvrika be- domineras jordbruket av spannmåls- och animalie- tesmarker fi nns utmed bergssluttningarna. Bygden produktion. Centrala Viskadalen är en vidsträckt har en relativt stor andel naturbetesmarker, varav odlingsbygd med ppna åkerfält längs ån. Strre många dock numera är konstgdslade. I Älekulla i anhopningar av tätorter och industrimiljer fljer den stenbundna mellanbygden finns fl era små går- Viskans dalgång som är ett viktigt kommunika- dar där lieslåtter och hamling levt kvar in i sen tid. tionsstråk. Partier av ekhagelandskap fi nns på flera håll.

Fornlämningsmiljer, fossila odlingslandskap Agrarhistoria och historiska biotoper Färdstråket längs Viskan, Viskastigen, var frr ett Att Viskadalen var en frhistorisk huvudbygd i av huvudstråken från Västkusten upp mot Väster- Mark vittnar de många fornlämningarna om. Ex- gtland och vidare till Svealand och Norge. Viska- empelvis finns fl era hällkistor mellan Öresjarna dalen var riksgränsbygd till 1645 när Halland kom och Tolken. Fera rsen och stensättningar från till Sverige. Fre skiftena var här en gammal en- bronsåldern ligger i typiska krn- och topplägen. sädesbygd där boskapssktsel, binäringar och Området har fl era järnåldersgravfält, bl.a. hg- åkerbruk kombinerades. De stora dalstråkens land-

161 skapsbild var då mer småskalig med vidsträckta Bebyggelsemiljer fuktiga slåttermarker längs Viskan och åkermarken Här mts sydsvenskt- och västsvenskt byggnads- i hgre torrlänta terränglägen. Sedan medeltiden skick. I nedre Viskadalen, t.ex. i Istorp, fi nns ännu pågick en betydande linodling. enstaka bevarade drag av halländsk tradition, t.ex. Regionen har haft stora likheter med halländsk sammanbyggnad av bostadshus och ekonomidelar bebyggelse- och landskapsstruktur, bl.a. med sam- till en vinkellänga. Även kringbyggda (fyrlängade) manhängande hägnadslag och att bebyggelsen gårdar har frr frekommit i sder. Sydsvenskt tidigt fl yttades till lägen långt ifrån den centrala präglade var även halmtaktäckningen och skif- åkermarken. Långsmala tegformer i åkermarken tesverksladugårdarna (dock ibland med skunke), avspeglade frhistoriska markindelningar. Jord- vilket fortfarande fi nns exempel på kring Viskan. bruksbygden av idag präglas av en omfattande sen Huvudsakligen är det västsvenska, ganska ppna uppodling på den breda dalslättens sedimentjordar gårdsmnster som präglar Mark. Bygden hade nedan hgsta kustlinjen. Bebyggelsen är knuten länge ett ålderdomligt byggnadsskick med hglofts- till dalsidorna, ofta belägen tätt intill bergskanten stugor – som här hade sitt kärnområde – samt även i brytzonen mellan inägor och utmark. Bondebe- framkammarstugor och långloftsstugor, varav fl era byggelsen fljer främst dalstråken, medan den bevarade exempel fi nns. Tvåvåningsstugor byggdes obesuttna bebyggelsen ligger i skogen uppe på allmänt 1800 – 70, varav fl era ännu fi nns i behåll. hjderna runt dalgången. Laga skifte genomfrdes Mark har haft en rik äldre hantverkstradition med ofta ganska sent i dalgångarna – huvudsakligen t.ex. utsmyckade drr- och fnsteromfattningar och mellan ca 1875 – 1900. Fortfarande fi nns en del särskilt ofta lokalt särpräglade bislag/nyckelhåls- samlade byar. sknkar. Under den agrara revolutionen byggdes Hemsljden blev tidigt mycket betydelsefull och backstugor såväl av timmer som av marksten. under 1600-talet kopplad till gårdfarihandel med Kring Viskan frekom ca 1850 – 1900 att sten linnelärft. Tidigt utvecklades den till en omfattande användes till fähus. Stora heltimrade ladugårdar, frlagsverksamhet med hemarbeten. Från brjan ibland med skullutskott, byggdes både i dalstråken dominerade linne- och ylleprodukter. I och med och på hglandet. Enstaka inslag av mer ålderdom- 1800-talets ingång kade starkt hemvävningen av liga uthuskategorier fi nns ännu. Helt särpräglade bomull. Särskilt Kinna socken men även Fritsla, fr regionen är de många, ofta herrgårdsliknande Skene och Örby blev knutpunkter fr Marks textila frläggargårdarna, särskilt i socknarna Kinna och frlagsverksamhet. Under 1800-talet anlades fl era Örby, varav fl era är byggnadsminnen. Flera välbe- textilindustrier vid Viskan och Häggån. Ett textilt varade äldre bruks- och industrimiljer fi nns längs centrum med ett sammanhängande stråk av tätor- åarna. ter blev Skene och Kinna, där åarna sammanfl yter.

Gård nr 78. Mark Ginkalunda 6:2, Smedsgården

162 78. MARK GINKALUNDA 6:2 Smedsgården

Kommun: MARK. Socken: Kinna. Ingår i: kulturhistorisk inventering:Kinna 8B samt i strre kulturmilj och i odlingslandskapsinventering.

Den välbevarade Smedsgården är av synnerligen stort agrarhistoriskt intresse. Gården är en i drift varande Viskadalsgård som hävdats kontinuerligt och vars bebyggelse har en anmärkningsvärt hg ålder – 1830-tal. Byggnaderna utgr frnämliga prov på äldre tiders byggnadsskick i Mark. Ladugården är en av Västergtlands äldsta och mest värdefulla och är dessutom i bruk. Av stort intresse är även gårdens historiska koppling till den agrara strukturen med proto-industrins frlagsverksamhet i Kinna. Gård- en står i god samklang med omgivande, hävdade Den timrade manbyggnaden i två våningar har odlingslandskap. ett troligt ursprung som långloftstuga. Ena delen av bottenvåningen inrymde länge lanthandel. In- redningen fi nns numera på hembygdsgården i Kin- Jordbruksfastigheten Smedsgården ligger i Ginka- na. Ingångens sknk med rikliga snickerier har en lunda som är en by med medeltida anor. Byn bestod utformning som är kännetecknande fr denna del av fyra hela frälsehemman år 1546. Sedan länge av Mark. Huset har blivit något renoverat under ingår två av byns gårdar i säteriet Ginkalunda som senare årtionden men särskilt exteriren är välbe- blev frläggargård 1766. På den närbelägna fr- varad. Flygeln har inrymt bak- och brygghus samt läggargården Stämmemad verkade den bermda innehll lager under lanthandelns tid på gården. frläggarpionjären Mor Kerstin, som på 1820-talet Ladugården är heltimrad upp t.o.m. det typiska blev en av bygdens ledande bomullsfrläggare. skullutskott som lper längs långsidan av fähus och Hennes syster Anna Andersdotter med make Pehr stall. Bl.a. i fähuset fi nns en del äldre inredning. Nilsson ägde från 1797 Smedsgården och bedrev Till längans ålderdomliga prägel bidrar att den också frlagsverksamhet. består av två separata men ihopbyggda byggnads- Smedsgården ligger kvar på den gamla bytomten kroppar, något som främst frekom under 1800- vid ån. Annas och Pehrs son Nils Pehrsson lät upp- talet. Den lägre delen med loge och lador byggdes fra nuvarande gårdsbebyggelse 1833. Dennes son 1833. Tidigare fanns fähus även i denna del. Fähus, drev lanthandel på gården mellan 1880 – 1916. stall och vagnbod är något hgre och byggdes Gården av idag är inriktad på ktt- och skogspro- något senare. På 1980-talet byggde man till en ma- duktion. Nuvarande ägare är gudson till den fjärde skindel som anpassats till byggnaden i vrigt. generationen ägare sedan Anna och Pehr. I odlings- landskapet vid gården fi nns strandbete vid Viskan samt betes- hagar med lvträd på ryggarna kring den grusade byvägen. Den välhållna gården har ett i det närmaste gtiskt bebyg- gelsemnster med manbyggnad, en mindre bostadsfl ygel och ladugårdslängan placerad som en yttre fl ygel. Alla tre byggdes 1833. Ett hnshus på mangården tillkom ca 1900. Mangården, som avgränsas mot fägården av stenmurar, omfattar även träd- gård och stora vårdträd. Samtliga gårdsbyggnader är rdfärgade och mangårdshusen har tegeltak.

163 79. MARK GUNNTORP 6:1 Andersgården

Kommun: MARK: Socken: Berghem. Ingår i: kulturhistorisk inventering: Berghem 19.

Andersgården är en gammal Viskadalsgård som är en av Västergtlands äldsta och mest välbevarade gårds- miljer, bl.a. med en ovanligt intakt fägårdsanlägg- ning. Gården, med byggnader främst från 1700- och 1800-talen, ligger kvar på gammal plats på bytom- ten. Andersgården har således en stark kontinuitet från både den oskiftade byn och från de stora skif- tenas tidsepok. Gårdsbebyggelsen frmedlar även en god inblick i byggnads- och jordbruksutveckling i bygden under 1800- och 1900-tal. Den synnerligen intressanta gårdsmiljn står i god samklang med angränsande odlingslandskap. havarnas farfar lät genomfra moderniseringar av den gamla huvudgården. Numera är jordbruket Andersgården är en jordbruksfastighet i Gunntorp utarrenderat. som ligger i Viskans dalgång. Numera utgrs Gunn- Mangården ligger kvar i samma läge som den torp av en grupp gårdar längs en delvis stenmurs- hade 1765. Fägården har fl yttats något under kantad byväg nedanfr en bergrygg. I omgivande 1800-talet. Bebyggelsemnstret är traditionellt ppna odlingsmarker fi nns en del kvarvarande sten- med uppdelning i mangård och fägård, dock utan gärdesgårdar och lvträd. nämnvärd avgränsning dem emellan. Nästan hela Byn Gunntorp bestod 1546 av fyra gårdar. tomten är dock omgärdad med en stenmur. Man- Andersgården var då ett helt kyrkohemman. Seder- gården har en gammal trädgård med gång, plan- mera blev gården kronans och inrättades till aug- teringar och fruktträd. Manbyggnaden (stomme mentsboställe under Västgta Kavalleriregemente. 1700-tal) var ursprungligen en framkammarstuga. På 1760-talet såldes gården till en privatperson Vid en ombyggnad 1884 fi ck huset den nuvarande och omvandlades till 1/4 skattehemman. År 1884 parstuguplanen. I samband med detta hjdes ta- delades gården upp i två delar. De nuvarande inne- ket något och frstukvisten tillbyggdes. Husets

164 exterir är mycket välbevarad sedan dess. En ännu Halmtaket är nyligen omlagt och versett. En beva- oinredd vindsgavelkammare har på traditionellt vis rad vandring står på fägårdens utsida. inrymt ”säabod”. Vidare fi nns en fristående källar- En av ägarna berättar att man på 1940-talet, bod av sten och trä (1850-tal). efter krigsslutet, infrskaffade en självbindare som Fägården omfattar en trelängad ladugård och en delades med en annan gård. Självbindaren samt ett vagnbod med dass på gaveln (1850-tal). Ladugården trskverk, ett hackelseverk m.fl . maskinredskap låg frr närmre mangården men flyttades till nuva- fi nns på gården. På 1940-talet hade gården 7 kor, rande plats mellan 1856 och 1884, varvid den bygg- 1 kviga och 2 hästar som stod tillsammans i fähu- des till. Små tillbyggnader gjordes på 1910-talet och set. Grisar och hns inrymdes i en avbalkning i 1942. Den inrymmer stor sädeslada, loge, foderlada fähusets innersta del. Till gården har inte hrt nå- och fähus. Stommen av skiftesverk och timmer är got sommarfähus, åtminstone inte på 1900-talet. endast delvis beklädd med gammal lockpanel och Under betestiden mjlkades korna i det fria tre släta bräder. Fasaden är omålad och väderbitet grå. gånger dagligen.

165 80. MARK LUNDABO 1:3 och SAMFÄLLIGHET Lundabo

Kommun: MARK Socken: Älekulla. Ingår i: kulturhistorisk inventering: Älekulla 5 och i strre kulturmilj.

Lundabo är en god representant fr de gamla ensamgårdarna i Västergtlands sdra skogsbygd. Den rikt sammansatta gårdsmiljn är av synnerligen stort kulturhistoriskt intresse. Gårdsbyggnaderna (ca 1850–1920) är mycket ursprungliga, liksom den gamla trädgårdens karaktär och de omgivande sten- murarna. Byggnadsskicket berättar även om Marks rika äldre hantverkstraditioner, t.ex. undantagstu- gans portal samt manbyggnadens vindskammarfns- ter och veranda. Intressant är även kombinationen av kvarndrift och jordbruk i skogsbygden, att jämfra På mangården står manbyggnaden och en fl ygel med motsvarande kvarngårdar i de centrala jord- som är en f.d. undantagsstuga (båda byggda ca bruksbygderna. Gården omges av ett hävdat odlings- 1850). Manbyggnaden är en tvåvåningsstuga, landskap närmast att likna vid en stor enkelstuga med sido- kammare och långkk. Huset har en mycket ur- Lundabo är en f.d. kvarn- och bondgård som ligger sprunglig, omsorgsfullt utformad exterir. T.ex. är i sydstra Marks sjrika hgland nära gränsen mot verandan utsmyckad med kvadermålning. De hga Hallands län. Här i bygden kring Älekulla kyrkby rundbågiga vindsgavelfnstren har frekommit i fi nns fl era inslag av små hävdade odlingslandskap bygden. Undantagsstugan har en ståtlig kolonnpor- med lvskogskullar i småkuperad terräng. Lundabo tal vid ingången. har ursprung från ett enstaka hemman med medel- Fägården är tvålängad och omfattar ladugård tida anor och är beläget på en frhjning ovanfr med vidbyggt dass samt en länga med vagnbod/ga- Lundaboån. Vällagda stenmurar och en ensidig allé rage m.m. Ladugården är troligen heltimrad, den kantar vägen vid gården. lär ha byggts 1906 men ger ett äldre intryck. Den Gårdsanläggningen omgärdas delvis av ån samt mindre längan är från ca 1900. Utanfr fägården av spjälstaket och stenmurar. På mangården fi nns fi nns en jordkällare. Kvarnen vid ån (troligen ca vårdträd och en stor frukt- och kksträdgård. Man- 1850-tal) är byggd med timmerstomme på under- byggnadens fasad är målad i brutet vitt, vriga kvarn av gråstensblock. Enligt kommuninvente- byggnader är rdfärgade. Bostadshusen har tegel- ringen fi nns utrustning med kvarnstenar m.m. i tak, vriga byggnader har främst plåttak. behåll, dock ej ränna och vattenhjul.

166 81. MARK SJÖGARÅS 1:1 Sjgarås

Kommun: MARK. Socken: Örby Ingår i: kulturhistorisk inventering: Örby 47A och i en strre kulturmilj. Byggnadsminnesfrklaring utfärdades år 1978.

Sjgarås är ett gammalt enstaka hemman med medeltida anor i hglandets randzon mot Viskada- len. Bebyggelsen är från tidsperioden 1817 – 1914 och har anknytning till sdra Västergtlands äldre byggnads- och hantverkstraditioner. Exempelvis kan nämnas långloftsstugan med ”sknkar” och den huvudsakligen timrade ladugården. Gården utgr tillsammans med de närbelägna gårdarna Attared Västergården och Klvarp en strre kulturmilj med välbevarade 1800-talsgårdar i småskaliga odlings- landskap uppe på hjderna. Sjgarås är skyddat som byggnadsminne enligt Lagen om kulturminnen.

Sjgarås är beläget där den kuperade stra delen (1817), en f.d. snickarbod (ca 1900) och en ladu- av Viskadalen brjar vergå i ett mer utpräglat gård (1914). Ladugården br vara helt eller så gott skogshgland. Gården omges av ett småskaligt som helt timrad. Stommen är delvis beklädd med odlingslandskap. Sjgarås, som omfattat 1/4 fräl- stående bräder och okantade bräder s.k. ”bakar”. sehemman, är en säkerligen medeltida gård som Ett garage/frråd uppfrdes 1976 intill ladugården. omnämns år 1550. Manbyggnaden är en timrad långloftsstuga med Gården har ett ppet västsvenskt gårdsmns- fr bygden karaktäristiska nyckelhålssknkar vid ter utan nämnvärd avgränsning mellan mangård ingångarna. Interiren är restaurerad och bevarar och fägård. Byggnaderna utgrs av manbyggnad bl.a. spisar.

167 REGION 15 MELLERSTA OCH NEDRE ÄTRADALEN

89 90 82

86 88

87 85

83

84

Landskapsbild Fornlämningsmiljer, fossila odlingslandskap Huvuddelen av Kinds härad och en mindre del av och historiska biotoper Redvägs härad ingår i detta kuperade hglandsom- Regionen är mycket fornlämningstät, bl.a. med en råde, genombrutet av strre dalgångar. Dalstråken riklig koncentration av bronsåldersrsen på hjder- fljer Ätran och dess vattensystem kring Åsunden na kring Assman och Jälmån. Åtskilliga järnålders- m.fl . sjar och biflden. Stora inslag fi nns av kul- miljer fi nns med såväl gravfält som fritt liggande lar, ryggar, platåer och mäktiga drumlinbildningar. gravar. Flera tidiga platser fr järnframställning Moränjordar ovan hgsta kustlinjen dominerar, vid frekommer. Ätradalen är ett av landets i särklass Åsunden även med starkt kalkhaltiga inslag. Inslag rikaste områden vad gäller fossila odlingsland- av sediment fi nns i dalbottnarna. Odlingsbygderna skap från frhistorisk tid och medeltid. Här finns fljer idag frst och främst dalsidor längs åar och en ovanligt påtaglig kontinuitet i agrarhistoriska sjar. Mindre odlingsstråk och mer småskaligt lämningar från bronsålder och framåt i tiden. De jordbruk vidtar uppe på hglandet, där produktiv fossila odlingslandskapen täcker ofta vidsträckta skogsmark numera sätter prägel på landskapet. arealer på åtskilliga hektar – bl.a. med mängder av

168 Stenbunden betesmark vid Rlle by, Dannike sn. stora rjningsrseområden i skogsmark – t.ex. vid Sjuhärads speciella blandekonomi som dominerades Rstorp. Åtskilliga stora och små lokaler med fossil av hemsljd. En omfattande gårdfarihandel (knalle- åkermark inrymmer stensträngar, terrasskanter och handel) bedrevs från dalens mellersta och sdra bandparceller på inägomark i anslutning till nutida delar. Många, ofta lokalt starkt specialiserade binä- jordbruksbebyggelse. Mest välkända är Läggared i ringar knts till hemsljden, t.ex. bleckslageri i Hillared och Rsered i Månstad. norra Kind och smide. Särskilt viktiga blev stick- Här fi nns även rikligt med hävdade gamla od- nings- och ullprodukter, en viktig grundval fr lingslandskap med bl.a. rjningsrsen, småtegar, 1900-talets stora textilindustri. I sder har fre- fägator, diken, mossodlingar och ofta monumenta- kommit frläggargårdar liknande i Mark, men inte la stenmurslandskap. Kring gårdarna frekommer i lika hg utsträckning. Ulricehamn, som på medel- ofta småbiotoper med ängs- och hagmarksrester, tiden hette Bogesund, var en viktig knutpunkt fr hamlade träd o.s.v. Inslag av ekhagar fi nns bl.a. i handel. En viss bruksbildning ägde rum på 1700-talet fl era säterimiljer. Åtskilliga strategiskt belägna – t.ex. Limmareds glasbruk. Tätortsutvecklingen i medeltida storgårds- och borglämningar omger dalen expanderade frst under sent 1800-tal och blev Ätran – Åsunden, t.ex. Torpa stenhus, Ömmesala, starkt frknippad med industri (särskilt textil och Fästered och Opensten. Flera lämningar av skansar trä) och järnväg. vittnar om de dansk-svenska gränsstriderna. Gamla utskogsbygder har gott om torplämningar och spår Bebyggelsemiljer efter skoglig verksamhet – bl.a. många tidiga kol- Här är ett av Västergtlands kärnområden fr väl ningsgropar. Mossområdena bär spår efter torvtäkt. bibehållen agrar bebyggelse från 1800 – 1900-talen. Bygden hade länge ett ålderdomligt byggnadsskick Agrarhistoria och ännu fi nns bevarade exempel på hgloftsstugor, Färdstråket längs Ätran, Ätrastigen, var frr den samt en del äldre uthuskategorier såsom loftbodar, viktigaste kommunikationsleden från Västerha- linbastur och klnor. Flera prov på framkammar- vet upp mot Västergtlands centralbygder. Under stugor i två våningar och långloftsstugor fi nns ännu medeltiden blev Ätradalen en utpräglad frälsebygd. bevarade. Utmärkande fr sdra Kinds härad är Hallandsgränsen var dansk-svensk riksgräns till frstukvistar/bislag med lokala variationer, samt 1645 och dalen var en hårt utsatt gränsbygd med stora välmurade gråstensladugårdar och stora hel- olika typer av frsvarsverk. timrade ladugårdar (1870 – 1900) med eller utan Bebyggelsen har dominerats av ensamgårdar och skullutskott. Tidigt (1700-tal) byggdes stora kall- lsa bybildningar, med undantag fr enstaka strre murade gråstenskällare i Kind. Flera välbevarade byar uppe på på drumlinerna i dalgångarna. Äldre äldre industrimiljer fi nns längs åarna. Enstaka bebyggelse och åkermark ligger idag på morän- inslag av f.d. sommarfähus, madlador och torvlador hjder i anslutning till vattendrag och dalgångar. frekommer ännu vid våtmarksområden. Åtskilliga Laga skifte genomfrdes huvudsakligen 1827 – 75. ladugårdar med hg foderskulle uppfrdes i bygden Kulturlandskapet är ännu starkt präglat av mark- på 1920- och 30-talen. Särskilt kring Åsundens användningen i äldre tider. Mycket vanliga är lång- sjsystem fi nns fl era välbevarade säterimiljer, ex- smala tegindelningar i åkern, vilka går tillbaka på empelvis då Torpa säteri med Torpa stenhus från frhistoriska system. medeltid – 1500-tal. Välbevarade stora gårdsmiljer Fre skiftena var Ätradalen en ensädesbygd med med herrgårdsprägel frekommer dock även i dalens en starkt utvecklad boskapsproduktion, bl.a. med sdra del. uppfdning fr avsalu. Dalen var en kärnbygd fr

169 82. BORÅS DANNIKE 1:18 Längberget

Kommun: BORÅS. Socken: Dannike. Ingår i: kulturhistorisk inventering.

Längberget är av synnerligen hgt kulturhistoriskt intresse som en ovanligt väl bibehållen äldre gårds- anläggning i mellersta Ätradalen. Gården är en god representant fr de mindre gårdar i småskaligt odlingslandskap som frr var vanliga i bygden. Gårdsmiljn i sin helhet vittnar både om äldre bygg- nadsskick och om det tidiga 1900-talets bebyggelse- utveckling i denna del av Sjuhärad. Mangårdsbebyg- gelsen är påtagligt ålderdomlig – en sällsynthet i dagens Västergtland.

drren och skärmtak med handskuren taklist. Den Utmärkande fr trakten här på hjderna väster om andra ingången har en veranda med snickerier från Åsunden har varit de många mindre arrendegår- sent 1800-tal. Huset är ej utbyggt bakåt. Flyglarna darna. Fram till 1914 ld merparten av gårdarna i utgrs av en heltimrad bod (troligen sent 1700 – Dannike socken under Torpa säteri. Enligt Sveriges tidigt 1800-tal) och en källare (ca 1850 – 70-tal) bebyggelse ca 1950 omfattade Längberget 18 hek- murad av grovhuggen gråsten. tar mark, varav ca 13,5 var skog och 4,5 var åker. Den långsmala fägården utgrs av ladugårds- Man hade 1 arbetshäst och 6 ntkreatur. länga, en länga med bodar och magasin (som se- Namnet Längberget bärs idag av ett par gårdar i nare även fungerat som tork), en vagnbod och ett en liten klunga bland grusvägar, lvträddungar och brygghus/slaktbod. Samtliga byggnader undanta- små hagmarker. Gården ligger i traditionellt hgt get ladugården är troligen från ca 1900 – 30. Den läge, mellan hjdkrnets skogsbryn och dalsidans tvålängade ladugården är likt vriga fägårdsbygg- odlingsmarker. Samtliga byggnader är rdfärgade. nader uppfrd med stomme av stolpverk. Enligt Mangårdsbyggnaderna täcks av tegel eller cement- Sveriges Bebyggelse byggdes ladugården ca 1880, pannor av äldre typ. Flertalet fägårdsbyggnader har men exteriren bär i sådana fall prägel av att ha taktäckning med korrugerad plåt ovanpå stickspån. blivit ombyggd ca 1915 – 30. Gården har ett gtiskt gårdsmnster med en tät mangård med manbyggnad och två fl yglar samt ett stort vårdträd. Manbyggnaden (troligen 1700- eller tidigt 1800-tal) är frmodligen en långloftstuga. Den är timrad med utskjutande knutar. Ingångarna tyder mjligen på att byggnaden under 1800-talet blivit frlängd: Den ena (äldre) har verljus till

170 83. SVENLJUNGA FLENSTORP 1:8 Skattegården

Kommun: SVENLJUNGA. Socken: Revesj. Ingår i: kulturhistorisk inventering: Revesj 2 och i odlingslandskapsinventering

Skattegården är en av de mest välbevarade äldre gårdsmiljerna i nedre Ätradalen och är av synnerli- gen stort kulturhistoriskt intresse. Bebyggelsen har en stark regional prägel och är främst från 1860 – 90- tal, måttfullt kompletterad under 1900-talet. Särskilt måste den intressanta ladugården framhållas. Den är ett mycket gott prov på de stora ladugårdar med utskott på skullen som tycks ha varit vanliga i sdra Kind under 1800-talets senare del, men som numera är ovanliga. Gården står i god samklang med omgi- vande odlingslandskap. har inrymt magasin och sannolikt även brygghus samt tidvis en lanthandel. Skattegården är belägen i Flenstorp i nedre Ätra- En särskild ekonomienhet utgrs av källare dalen. Byn Flenstorp omfattade 1550 två gårdar (1800-talets senare del) och ett rdfärgat enkelt och har bestått av Frälsegården och Skattegården, garage (1900-tal). Källaren är murad i tuktad varav den sistnämnda har utgjort ett helt skatte- gråsten. Fägården omfattar ladugård (1881) och hemman. Idag fi nns här några tätt samlade gårdar gdselstad. Den långsträckta ladugården är hu- på den backiga dalsidan. Gårdarna omges av ett vudsakligen timrad och är frsedd med utskott hävdat odlingslandskap, delvis ännu småskaligt på skullen längs hela långsidan in mot fägården. med stenmurar, rsen och gamla lvträd. Taket är täckt med asbestcementskivor i likhet med Skattegården har en variant av västsvenskt vriga fägårdsbyggnader. På längans baksida fi nns gårdsmnster med fägården placerad parallellt den verbyggda gdselstaden. med mangården framfr denna. Mangården med fruktträd och stora lvträd omfattar manbyggnad (1869) och ett magasin (troligen 1860 – 70-tal). Manbyggnaden är ett västsvenskt dubbelhus som har en mycket välbevarad exterir, inklusive färg- skalan med fasad i brutet vitt, foder i ockragult och fnster i engelskt rtt. Den timrade, rdfärgade fl y- geln har bräddrrar och hallaskorsten. Byggnaden

171 84. SVENLJUNGA KLEVEN 1:72 Klevs gästgivargård

Kommun: SVENLJUNGA. Socken: Mårdaklev. Ingår i: kulturhistorisk inventering: Svenljunga 2, i strre kulturmilj, i odlingslandskapsinventering och i område av riksintresse fr kulturmiljvård. Byggnadsminnesfrklaring utfärdad år 1988 (mangården).

Klevs gästgivargård är strategiskt belägen i gam- mal riksgränsbygd invid det centrala färdstråket Ätrastigen. Gården har prägel av storbondegård och minner om att det inte sällan var just strre gårdar i centrala lägen som inrättades till gästgivargårdar. Gårdsmiljn är i sin helhet av stort intresse. Gästgi- vargården är en del av den kommunikationshistoriskt värdefulla kulturmiljn från 1700- och 1800-talen vid Klev. Häri ingår även den f.d. handels- och postgår- Halland vergått till Sverige. Gästgiveriverksamhet den på Kleven 1:41. De tre strre mangårdshusen på pågick ända in på 1950-talet, oavsett att gästgive- gästgivargården är skyddade som byggnadsminne enligt Lagen om kulturminnen. rifrordningen slutade gälla 1934. Idag bedrivs här restaurangverksamhet med vernattningsmjlighet. Gästgivargården omfattar en mangård med stor Mårdaklev ligger i sydligaste Västergtland, vid manbyggnad och två fl yglar – samtliga timrade två- den historiska handels- och färdvägen längs Ätran, våningshus med ljusmålade panelfasader. Den stora inte långt från Hallandsgränsen. Om riksgräns- manbyggnaden (byggd 1826) erhll på 1880-talet bygdens tid vittnar frsvarsverken Mårdaklevs en ståtlig tvåvånings veranda med rikliga snickeri- skansar. Centralt ligger bebyggelsen från 1700- och er. Flyglarna utgrs dels av en äldre manbyggnad 1800-talen vid Klev (Kleven). Denna består av två av ovanligt hg ålder (1700-talets frra del) och ett strre f.d. bondgårdar vid foten av en hg bergrygg bostadshus som inrymt utskänkningslokal (tidigt i den kuperade dalgången. Den ena är gästgivargår- 1800-tal). På mangården fi nns även två uthus och den (1:72), den andra är nuvarande hembygdsgård en stenkällare (alla 1800-talets senare del). En stor, som inrymt affär och poststation m.m (1:41). I den delvis timrad ladugård från 1870-talet låg tidigare riksintressanta kulturmiljn ingår även Mårdaklevs på andra sidan vägen men är numera riven. I sder sockenkyrka av trä från 1875 och en stålbro ver (nu på 1:44) ligger bl.a. två f.d. arrendatorsbostä- Ätran från 1922. der (1800-talets senare del). Hembygdsgårdens bo- Klev hade tullstation när Halland var danskt. stadshus i norr påminner till ålder och karaktär om Gästgivargården inrättades på 1650-talet efter att gästgivargårdens.

172 85. SVENLJUNGA KÄRRSGÄRDE 1:6 Kärrsgärde

Kommun: SVENLJUNGA. Socken: Ullasj. Ingår i: kulturhistorisk inventering: Ullasj 6, strre kulturmilj och odlingslandskapsinventering.

Kärrsgärde 1:6 är ur agrarhistorisk synpunkt syn- nerligen intressant. I den väl bibehållna gårdsmil- jn ingår bebyggelse med prägel av tiden ca 1850 – 1920. Av stor betydelse är även sammanhangen med omgivande välbevarade, småskaliga odlings- landskap, inklusive lämningar av en mindre gård. Av särskilt intresse är Kärrsgärdes kombination av bondgård och lanthandel. Att en befi ntlig bondgård drivit en lanthandel på gården kan ha varit relativt vanligt i sdra Västergtland efter infrandet av näringsfrihet 1864. Den f.d. lanthandeln är både in- och utvändigt välbevarad. Gården med f.d. handels- I hagen står en stor murad gråstenskällare (ca bod och omgivande småvägar vittnar även om de 1850 – 80), samt ett brygghus. Fägårdens delvis många små knutpunkter som fanns på landsbygden timrade ladugård (1914) har en vidbyggd yngre under sent 1800- och tidigt 1900-tal. gdselstad. Vidare finns vagnbod och ett strre ut- hus (1910-tal). Kärrsgärde ligger mellan Ätradalens odlade dalstråk Ute i odlingslandskapet fi nns lämningar efter en och en kuperad randbygd med skogs- och moss- mindre gård som hr till Kärrsgärde 1:6. Här står marker. I jordeboken 1540 är Kärrsgärde upptaget två bibehållna byggnader: En delvis jordgrävd käl- som ett helt kyrkohemman, senare omvandlat till lare står invid en odlad terrasskant. Ålderdomlig är 3/8 skattehemman. Laga skifte genomfrdes 1859, en delvis timrad ladugård med stickspåntak. då var gården uppdelad på fyra brukningsenheter. I Överhuvudtaget frefaller denna del av Ullasj sockenboken Ullasj (1985) berättas bl.a. att lant- socken, kallad Östanboroten, att innehålla intres- handeln etablerades på gården under sent 1800-tal. santa agrarhistoriska strukturer. Även vägnätet i 1892 vertogs den av Johan Fredrik Johansson och området har en ålderdomlig prägel t.ex. med inslag hans mor Anna som utvecklade verksamheten. Af- av äldre vägvisare och väghållningsstenar. Land- färsrrelsen blev efterhand viktigare än gårdens lilla skapet inrymmer fl era småskaliga odlings- och jordbruk. Bl.a. anlade man en fi lial i Svenljunga och hagmarkspartier. bedrev torghandel i Borås. Lanthandeln i Kärrsgär- de blev även en knutpunkt fr traktens hemarbete med strumpstickning till fi rmor i Borås. Handeln i Kärrsgärde var i drift till 1946. Verksamheten fort- satte sedan i Svenljunga. Kärrsgärde och granngården Mansås omges av ett välhävdat, småskaligt odlingslandskap i backar- na med odlings- och betesmarker, stenmurar, od- lingsrsen och småvägar samt lvskogskullar med inslag av ek. Gårdens rdfärgade byggnader ligger samlade. Mangårdens trädgård, stenmur, häckar och lvträd omger manbyggnaden. Huset blev om- byggt ca 1880 men timmerstommen är troligen av äldre datum. En strre tillbyggnad från ca 1890 har inrymt lanthandeln. I Sjuhärad fi nns olika exempel på att man på liknande sätt byggt till manbyggna- den med andra funktioner än fr bostadsändamål. Tidig 1900-talsprägel har husets trapphus, glasve- randa och frontespis. Till husets lite speciella ka- raktär bidrar även fasadens ursprungliga paneler, bl.a. frvandringspanel, och de sprjsade fnstren. Taken täcks av pannplåt.

173 86. SVENLJUNGA LÄGGARED 2:3 Nilsagården

Kommun: SVENLJUNGA. Socken: Hillared. Ingår i: kulturhistorisk inventering: Hillared 5, strre kulturmilj, odlingslandskapsinventering och område av riksintresse fr kulturmiljvård.

Det innehållsrika bylandskapet i Läggared har bl.a. en enastående kontinuitet och frhistorisk frank- ring. Detta frstärker Nilsagårdens speciella karaktär och synnerligen stora kulturvärden. Här är en välhål- len, hel gårdsmilj med ett karaktäristiskt enkelt byggnadsbestånd från främst ca 1870-tal – 1930-tal. Gårdsmiljn återspeglar den här tidens jordbruk och bebyggelse i nedre Ätradalen på ett mycket åskåd- ligt sätt. Bebyggelsen är utmärkande fr trakten, bl.a. har gården en mycket karaktäristisk ladugård. och järnåldersgravfält fi nns. Byn bestod 1548 av Av särskilt intresse är gårdens ålderdomliga, kombi- åtta hemman. Byläget låg nedanfr åsens krn. Vid nerade klna och linbasta som idag är en av mycket laga skiftet fl yttades fl era gårdar ut och nuvarande få bevarade i Västergtland. Gården har även en tvåvånings enkelstuga. radbyliknande bebyggelse längs vägen tillkom. Nilsagården (utfl yttad vid skiftet) har omfat- tat 1/2 skattehemman. Gården är en av två gårdar Läggareds by ligger i ett odlingsstråk ovanfr hg- med välbevarad laga skiftesbebyggelse och har sta kustlinjen i mellersta Ätradalen. Byn är hgt be- mycket stor betydelse fr karaktär och kontinuitet lägen på en moränrygg mellan Ätran och ett system i byn. Enligt uppgift från en av ägarna ägs gården av småsjar. Det riksintressanta odlingslandskapet sedan 1964 av tre syskon, vars farfar inkpte den har en anmärkningsvärt lång och tydlig kontinui- på 1890-talet. Gården drevs som sjuårigt växelbruk tet. Detta uttrycks bl.a. i den vidsträckta fossila med vall, potatis och säd. På 1940-talet hlls sju åkermarken (bl.a. odlingsrsen, stenhägnader och mjlkkor, några grisar under året, samt hns och terrasser) med rtter i bronsåldern. Den fossila en häst. Fadern infrskaffade inte någon traktor, åkermarken ligger framfr allt i omgivande lv- på senare år anlitades maskinstationen. Jordbruket skogsbackar och har direktkontakt med 1600-ta- är numera utarrenderat till en granne, men man lets inägomark och byläge. Även bronsåldersgravar har egna betesdjur – kttdjur och får.

Foto: Fastighetsägaren

174 Klnan med bevarad interir ägdes tidigare gemensamt av tre gårdar.

Gården omges närmast av fossil åkermark, sten- Fägården omfattar ladugård (1875, ombyggd murar, hagmark, ppna odlingsytor och den sten- 1929), verbyggd gjuten gdselstad (1930-tal), murskantade byvägen. Bebyggelsemnstret är väst- källarbod (sent 1800-tal) och klna (1800-talets svenskt med fägården placerad vid sidan av man- brjan). Ladugården är delvis timrad, delvis byggd gården. Nästan alla gårdsbyggnader är rdfärgade med stolpverksstomme. Det brutna takfallet är inte – frånsett vitmålad manbyggnad och omålad klna. ovanligt på ladugårdar från 1920- och 30-talet i Mangårdens stenmurar inramar en hävdad gam- norra Kind och tillkom här när taket frhjdes. mal trädgård med grusgång, rundel och vårdträd. Den timrade klnan vid bygatan är mycket väl- Husen utgrs av manbyggnad (1879), ett mindre bevarad och är delvis byggd mot stengärdesgården. boningshus (1878) och brygghus (1920-tal). Lilla Klnan har fungerat både som klna och som lin- boningshuset byggdes som undantag. Det är en två- basta. Även interiren är välbevarad med eldstad, vånings enkelstuga med ofrändrad exterir sedan lave samt utrustning. Fre laga skiftet ägdes klnan sent 1800-tal. Manbyggnaden renoverades 1940 gemensamt av tre gårdar i byn. samt 1981 då den erhll bl.a. tillbyggd kksfarstu.

175 87. SVENLJUNGA REDSLARED 1:4 Nedergården

Kommun: SVENLJUNGA. Socken: Redslared. Ingår i: kulturhistorisk inventering: Redslared 6 och i strre kulturmilj.

Nedergården är en väl bibehållen gårdsmilj i ett småskaligt odlingslandskap i sdra Västergtlands skogsbygd. Ekonomibyggnaderna är starkt frank- rade i ett regionalt byggnadsskick i nedre Ätradalen. Av synnerligen hgt agrarhistoriskt intresse är går- dens stora ladugård. Nedergården är även ett åskåd- ligt exempel på att man under 1800-talets senare del kunde samla ihop gårdsfunktionerna i ett fåtal bygg- nader, även i Kinds virkesrika skogsbygder.

Redslareds lilla kyrkby ligger i den mossrika skogs- ladugården på Flenstorp Skattegården i Revesj en bygden på hjderna väster om Ätradalen. Byn av de frnämliga timmerladugårdar som påträffats består av några glest liggande gårdar kring den inom den agrara bebyggelseinventeringen. Den fri- gamla sockenstugan och kyrkan från 1600- och stående vagnboden är uppfrd ca 1870 i timmer och 1800-talen. Det stenbundna odlingslandskapet stolpverk med utkragat loft – ett regionalt byggnads- kännetecknas av betesmark och terränganpassad skick i Sjuhärad som här bevarats. odlingsmark, i kanten av stormossar. Om odlings- Mangården med manbyggnad och fl ygel inramas landskapets långa hävd vittnar fossil åkermark vid av vårdträd och syrenhäckar. Den breda manbygg- Nedergården och järnåldersgravarna i skogskanten. naden i en våning med vind byggdes 1833. Vid en Kyrkbyn bestod år 1542 av två gårdar, varav Ne- renovering 1927 tillkom bl.a. en glasveranda. Som dergården var en. fl ygel ligger den knuttimrade bodlängan från ca 1850. Nedergårdens byggnader är relativt få och ligger Mangårdsbyggnaderna har renoverats i senare tid. i ett ganska fritt bebyggelsemnster vilket ger en ålderdomlig prägel. Samtliga byggnader är rdfär- gade och har tvåkupigt tegel, frånsett vagnbodens sentida typ av plåttak. Enastående är gårdens 46 m långa och 8 m breda, ladugårdslänga från ca 1870. Ladugården är timrad med verbyggt lider, byggd i sluttning och vilande på en mäktig stenfot. Exteriren är mycket välbeva- rad och troligen även interiren. Den är i likhet med

176 88. TRANEMO BJÖRDAL 1:3 Övregården

Kommun: TRANEMO. Socken: Månstad. Ingår i: kulturhistorisk inventering: Månstad 2.

Gårdsmiljn på Övregården är av synnerligen stort kulturhistoriskt intresse, inte minst p.g.a. dess påtag- liga historiska koppling till den sammansatta agrara näringsstruktur som frr fanns i sdra Sjuhärad. Manbyggnaden uppfrdes som bostad fr en av byg- dens frmgna knallebnder. Byggnadsbeståndet (tidigt 1800-tal – 1910-tal) är mycket välbevarat och återspeglar i hg grad bebyggelseutveckling i regio- nen under motsvarande tid. Mangårdsbyggnaderna har på senare år rustats upp med stor kulturhistorisk omsorg och varsamhet. Även de frnämliga ekono- mibyggnaderna är typiska både fr bygden och fr tillkomsttiden. Gården är väl frankrad i omgivande fnster och -foder målade i ljust grått. Taken täcks by och odlingslandskap. av enkupigt tegel. Fägårdsbyggnaderna från 1910-talet omfattar ladugård, källare och en länga med vagnslider och Bjrdals by ligger i en ppen, småkuperad dalbygd stall m.m. Den välbevarade ladugården är ett gott kring Månstadsån. Byn omfattade 1550 fyra går- prov på en tidstypisk länga, byggd i timmer och dar och fl era kyrkängar. I Månstads socken var stolpverk och med en murad krbro till skullen. Käl- gårdfarihandeln betydande ännu långt in på 1800- laren är ett fi nt exempel på de stora källare, murade talet. Av de bnder som bedrev gårdfarihandel av tuktad gråsten, som frekommer i bygden. (knallehandel) blev fl era välbeställda och de lär ha kallats ”Månsta´ herrar”. Flera av dem lät uppfra mer påkostade manbyggnader på sina gårdar, bl.a. på Övregården. Idag består Bjrdal av en klunga gårdar vid ett vägskäl. Byn omges av ett ppet od- lingslandskap med bl.a. lvskogsdungar och enstaka stengärdesgårdar. Nere vid ån fi nns ett madlandskap med fl era madlador som tillhr gårdar i byn. Övregården genomgick ett skifte mellan två brder 1863 och denna gård fl yttades då något från ursprungsläget. Gårdsan- läggningen är en variant av den västsvenska gårdstypen, med en regelbundet uppbyggd mangård och fägården placerad bakom denna. Den välvårdade mangården med spjälstaket, häckar och vårdträd omfattar manbyggnad, bostadsfl ygel och bod- och magasinsfl ygel (se bild sid. 39). Manbyggna- den och bostadsfl ygeln blev medfl yttade till det nya gårdsläget 1863. Manbyggnaden är en tvåvånings dubbelkammarstuga med ut- skjutande knutar och en ståtlig portal vid huvudingången. Även interiren är pietetsfullt iståndsatt. Den ålderdomliga bostadsfl ygeln är ovanligt nog en enkelstuga i två våningar, vilket är av stort byggnadshistoriskt intresse. Mangårdshusen är rdfärgade, med drrar,

177 89. ULRICEHAMN GUNNARSBO 2:9, 2:5 Nolgården eller Norregården

Kommun: ULRICEHAMN. Socken: Marbäck. Ingår i: kulturhistorisk inventering: Marbäck 7 och i odlingslandskapsinventering.

I Gunnarsbo by ligger Nolgården (Norregården) vars kärna utgrs av två tätt liggande gårdar med byggnader huvudsakligen från senare delen av 1800- talet. En genuin prägel har även den omgivande byn som har fl era inslag av väl bibehållen äldre bebyg- gelse och omges av ett välhävdat småskaligt odlings- landskap. Nolgårdens välbevarade byggnader har stark frankring i denna kuperade vergångsbygd mellan Ätradalen och Sydsvenska hglandet.

Det kuperade hglandet sydost om Ulricehamn nas tätt liggande mangårdsbyggnader med häckar kännetecknas av platåer, dalgångar och skogklädda och hga lvträd samt stenmur från 1865. Av de ryggar. Mot väster sluttar hglandet brant ner mot två timrade manbyggnaderna har tvåvåningsstu- sjn Åsunden. Gunnarsbo är en av fl era små byar gan sannolikt fått sin nuvarande exterir ca 1865. som ligger i skogsbygden på hjderna. Byn har Det något lägre huset blev renoverat och påbyggt ca troligen medeltida ursprung och bestod år 1557 av 1880. Husens bottenvåningar är emellertid troligen tre hemman. Idag ligger fyra – fem gårdar samlade av betydligt äldre datum. kring vägskäl och små grusvägar i sluttningen. Fägårdarna hr idag till grannfastigheterna. Till Några gårdar har välbevarad bebyggelse från ca 2:5 hr den delvis timrade ladugården sder om 1850 – 1930. Mitt i byn står en liten byggnad, en- mangården (troligen ca 1880 – 1900) samt en vagn- ligt uppgift från 1790-talet, som frr använts fr bod och några mindre uthus av trä. Samtliga gårds- brännvinsberedning. Även några mjlkbord står byggnader är rdfärgade och fl ertalet har tegeltak. centralt vid vägskälen i byn. Odlingslandskapet i backarna är hävdat och har en småskalig prägel med odlings- och hagmarker, rsen, lvskogsdung- ar och stengärdesgårdar. Gunnarsbo Nolgården eller Norregården har länge bestått av två gårdar. På den norra av går- darna frekom tillverkning av kardor, vid sidan av jordbruket, under 1800-talets senare del. Dagens Gunnarsbo 2:9 omfattar de två gårdar-

178 90. ULRICEHAMN MARBÄCK 20:3 Bäckagården

Kommun: ULRICEHAMN. Socken: Marbäck. Ingår i: kulturhistorisk inventering: Marbäck 16, odlings- landskapsinventering och i område av riksintresse fr kulturmiljvård. Byggnadsminnesfrklaring utfärdad år 1968 (bostadshus).

Bäckagårdens bebyggelse härstammar främst från tidsperioden mellan ca 1800 och tidigt 1900-tal. Går- den är en väl samlad gårdsmilj som vittnar om ett delvis mycket ålderdomligt byggnadsskick med stark hemortsrätt i Sjuhärad. Gården är ett bra exempel på hur gästgiverifunktionen ofta knts till lite strre gårdar i strategiska lägen. Sedan 1968 är Bäckagår- dens äldre manbyggnad/f.d. gästgiveri skyddad som byggnadsminne enligt Lagen om kulturminnen.

Bäckagården är belägen i kanten av Marbäcks tät- gästgivargård. Enligt Sveriges Bebyggelse ca 1950 ort som ligger sder om Ulricehamn. Trakten kän- omfattade gården då 200 hektar mark, varav 19 netecknas av hglandets småkuperade avsatser och hektar var åker, i vrigt främst skogsmark m.m. branta sluttningar ner mot sjn Åsundens dalgång. Enligt en uppgift byggdes nuvarande manbygg- Inslag fi nns av småskaliga odlingslandskap med nad 1917, som en stor salsbyggnad med drag av den bl.a. rsen, stenmurar och gamla lvträd. tidens villastil. På mangården fi nns en knuttimrad Marbäcks by omnämns 1357 och omfattade en- tvåvåningsstuga som inrymt bostad och gästgivar- ligt de äldre jordebckerna från 1500-talet 11 går- gård. Huset är en välbevarad långloftsstuga med dar. Fortfarande ligger äldre gårdsbebyggelse vid karaktäristiska nyckelhålssknkar vid ingångarna. sockencentrum kring den delvis medeltida kyrkan. År 1808 byggdes bottenvåningen och 1828 påbygg- Under 1900-talet har byn utvecklats till en mindre des vervåningen. Fägården med ekonomibyggna- tätort. Bäckagården är belägen inom det gamla by- der från tidigt 1900-tal ligger bakom mangården. området. På andra sidan vägen ligger ytterligare en ålder- Gårdsnamnet fi nns omnämnt år 1619. Gården domlig tvåvåningsstuga, denna har inrymt bostad har utgjort 3/4 skattehemman men var i äldre tid och lanthandel. ett helt kyrkohemman. Den fungerade länge som

179 REGION HÖGLANDET I SYDÖSTRA 16 VÄST ERG ÖT LA N D Landskapsbild Den vidsträckta men mycket långsmala regionen omfattar främst delar av Redvägs och Kinds härader. Skogsbygd dominerar här i detta delvis starkt kuperade hglandsom- råde utmed smålandsgränsen. Bl.a. finns här Västergtlands hgsta punkt, Galtåsen (359 m..h.). Sänkor och dalstråk inrymmer många inslag av sjar och mossar. I bygden finns även hgmossar såsom Komosse. Exempelvis kring Musån i sder fi nns ett isälvs- landskap med stora hjdryg- gar. Odlingsstråken präglas av moränjordar ovan hgsta kustlinjen. Idag är odlings- bygden främst begränsad till platåer och dalsidor kring vattendragen. Mestadels är nu området en utpräglad skogsbygd med produktiv skogsmark. Åtskilliga ned- lagda jordbruksenheter finns, 91 liksom ett stort fritidsboende 92 i f.d. torpställen och små- bruk.

Fornlämningsmiljer, 95 fossila odlingslandskap och historiska biotoper 94 Järnåldersbygder är bl.a. om- rådets sdra del med tidiga 93 framställningsplatser fr järn samt fl era koncentrationer av rsen och gravar. I Redväg finns fl era medeltida dekyrk- platser. I Kind fi nns gott om frhistoriska och medeltida fossila odlingslandskap. Det gäller främst rjningsrsen i skogsmark samt åkerytor med bandparceller, sten- strängar m.m. – särskilt i Nittorp och Ljungsarp. Små- skaliga odlingslandskap med bl.a. ängs- och hagmarker, rsen och stenmurar, finns

180 Odlingslandskapet vid Gamla bygget, Mossebo sn. kring många mindre gårdar och f.d. torp, samt fnstersnickerier. Heltimrade ladugårdar med även vid gamla byplatser. Lämningar efter mad- skullutskott har inte varit ovanliga. Mellan ca 1915 och myrslåtter fi nns. – 1940 byggdes åtskilliga ladugårdar med krbro till hg skulle. Idag finns gott om deställda bond- Agrarhistoria gårdar. Bebyggelsen har dominerats av ensamgårdar, varav Troligen fi nns här jämte Ätradalen i väster, Väs- flera frr var frälseägda. Byarna har som regel inte tergtlands fl est bevarade ålderdomliga kategorier varit stora. Fre skiftenas tid var här en ensädes- av ekonomibyggnader, t.ex. linbastur, klnor och bygd med en blandekonomi baserad på åkerbruk loftbodar. I Glingstorp fi nns en fr dagens Väster- och boskapssktsel. Laga skifte genomfrdes ofta gtland helt speciell marknadsmilj med bodlänga sent, i vissa fall på 1900-talet. Viktiga nätverk har från näringsfrihetens infrande. Sommarfähus och av hävd funnits med Småland, t.ex. med järnbru- torvlador fi nns i någon mån ännu vid stormossarna ken vid Nissastigen. Industrialiseringen präglades i Redväg och Kind. Flera mossar har lämningar av av trä- och torvindustrier som inte sällan blev be- torvtäkt, ibland i industriell skala såsom Ryttarens tydelsefulla och fortlevde till sent 1900-tal. Den Torvstrfabrik vid Kättilstorp längst i norr. sparsamma tätortsutveckling som skett under 1900-talet – t.ex. Grimsås och Kättilstorp – hr mestadels samman med industrier vid de järnvägar som genomkorsar området.

Bebyggelsemiljer Regionen är delvis ett kärnområde fr välbevarad agrar bebyggelse från 1800 – 1900-talen. Huvud- delen av området har haft kopplingar till små- ländsk byggnadstradition, t.ex. stora tvåvåningshus och fl era dubbelkammarstugor från 1800-talet. En regional prägel (i Kind främst) tycks ha frekom- mit i utformningen av bostadshusens takfots- och

181 91. TRANEMO GÖLINGSTORP 2:3 Norrgården

Kommun: TRANEMO. Socken: Nittorp. Ingår i: kulturhistorisk inventering: Nittorp 8 och i strre kulturmilj.

Norrgården är en något strre gårdsanläggning med bebyggelse främst från tidsperioden 1850-tal – 1930-tal. Framfr allt gårdens äldre byggnader har en stark regional prägel och några av dem är av syn- nerligen stort kulturhistoriskt intresse. Ladugården är ett frnämligt prov på en stor stenladugård från tidigt 1900-tal. En fi n representant fr en regional byggnadstradition är den gamla manbyggnaden. Gårdsmiljn står i god samklang med det omgivande odlingslandskapet och kulturmiljn i Glingstorp.

Norrgården är en jordbruksfastighet i Glings- Norrgården har utgjort ett helt skattehemman. torps by, som ligger ovanfr Jälmåns dalgång i Enligt Sveriges Bebyggelse på 1950-talet omfattade stra Kind. Om bygdens frhistoriska anor vittnar då gården 32 hektar åker och 101 hektar skogs- fornlämningar från bronsålder och järnålder. Byns mark m.m. gårdar har tillsammans omfattat tre hela hemman, Gården är en strre gårdsanläggning av väst- omnämnda år 1550. Den hgt belägna byn omfat- svensk typ, med en regelbundet uppbyggd man- tar idag fl era samlade gårdar på en moränhjd i od- gård, avdelad från fägården av landsvägen. Ut- lingsstråket. Genom byn går landsvägen som fljer märkande fr gården är bl.a. att fl era ekonomi- ett gammalt färdstråk från Jnkping ner mot Kind byggnader , t.ex. ladugården, har brutet takfall. och Ätradalen. Fägården präglas främst av den ståtliga ladugården

182 (1910-tal), murad i välhuggen gråsten och ver- byggd med hg skulle av trä. Den tidstypiska exte- riren är välbevarad. Taket är omlagt med sentida plåt. Vidare fi nns ett karaktäristiskt vagnslider (1920-tal) samt ett brygghus (1930-tal) tillbyggt till maskinhall (1980-tal). Mangården med hgvuxna lvträd, gång och rundel omfattar manbyggnad med två fl yglar. Bostadsfl ygel är den välbevarade äldre manbyggnaden. Den är en ståtlig tvåvånings dubbelkammarstuga (1855) med fr trakten typiskt entréparti, fnster- och takfotssnickerier. Maga- sinsfl ygeln är troligen från 1880-talet. Den nuva- Den bevarade krbron till skullen. rande huvudbyggnaden (1917) renoverades 1992.

183 92. TRANEMO GÖLINGSTORP 5:6 och 2:8 Näbbagården

Kommun: TRANEMO. Socken: Nittorp. Ingår i: kulturhistorisk inventering: Nittorp 11 och i strre kulturmilj.

Näbbagården är en mycket väl bibehållen gårdsmilj med ett välbevarat och delvis ålderdomligt präglat byggnadsbestånd från ca 1820 – 1940. Det är dock gårdsanläggningen jämte hela den milj som hr till den som är av synnerligen hgt agrarhistoriskt intresse. Vid gården ligger en f.d. gästgivargård och en marknadsplats med bevarade bodar från tiden fr infrandet av näringsfrihet på 1860-talet. Detta är en fr dagens Västergtland unik och mycket skyddsvärd agrar milj från 1800-talets landsbygd. De timrade marknadsbodarna återspeglar långt äldre handelstraditioner och br idag vara särpräg- lade även fr västsvenska frhållanden som helhet. i Småland. Här fanns en betydelsefull marknads- Både gården och den omgivande byn bär i hg grad historisk vittnesbrd om de små knutpunkter som plats, gästgivargård, poststation och handelsbod fanns på landsbygden i 1800-talets agrarsamhälle. m.m. Marknadsplatsen blev frimarknad redan 1862. Gården jämte den gamla vägslingan och angräns- Den ingår likt den f.d. gästgivargården (2:8) i den ande äldre odlingslandskap är en väsentlig del av samlade gårdsmiljn kring ett frr centralt vägskäl den värdefulla bymiljn i Glingstorp. vid en allékantad äldre slinga av landsvägen. Näbbagården har varit ett av byns tre hela skat- tehemman och är bebyggd som en stor bondgård. Näbbagården är en jordbruksfastighet som lig- Bebyggelsemnstret har en friare västsvensk ka- ger i den hgt belägna Glingstorps by, omgiven raktär, men med viss uppdelning i mangård och av en frhistorisk odlingsbygd vid Jälmån i stra fägård. Den tvåvånings timrade manbyggnaden Kind. Även efter laga skiftet fi nns här en samlad är en stor salsbyggnad (ca 1820). Nyligen har den bybebyggelse kring Jnkpingsvägen. Byn har både blivit omhändertagen och varsamt iståndsatt efter varit ett bygdecentrum och en knutpunkt vid den en frfallsperiod. Ålderdomliga är dels två timrade viktiga färdvägen mellan Ätradalen och Nissastigen magasin – varav det ena är byggt ver en stor sten-

Magasin och den f.d. gästgivargården.

184 Huvudbyggnaden. källare, dels ett fristående timrat avträde. Samtliga Marknadsplatsens mycket långa bodlänga (1862) kan vara från ca 1850 – 70-tal. Ladugården (1939) ligger i ett typiskt centralt och ppet läge vid väg- är en fr sin tid typisk strre anläggning med hg skälet. Längan kan ha fl yttats till platsen 1862. skulle. Den är heltimrad under spåntäckt tak, samt har ett Den f.d. gästgivargården (1875) är ett vitmålat genomgående lider och traditionella, ppningsbara tvåvåningshus med panelfasad och fi na snickerier bodluckor. Ett bostadshus från tidigt 1900-tal (2:7) från byggnadstiden. Huset har på 1900-talet in- står invid längans ena kortsida. rymt såväl bostad och handelsbod som garage.

Marknadsbodarna.

185 93. TRANEMO MALSBO 1:1 Gamla bygget

Kommun: TRANEMO. Socken: Mossebo. Ingår i: kulturhistorisk inventering: Mossebo 12 och i odlingslandskapsinventering.

Gamla bygget uppmärksammas här eftersom den br betraktas som en liten agrar milj av mycket stort intresse. Byggnadsskicket är delvis påtagligt ålderdomligt. Särskilt bidrar de många omålade eko- nomibyggnaderna till den karaktären. Omgivande odlingslandskap är småskaligt och rikt sammansatt. Det bidrar mycket till att gården ännu frmedlar ett helhetsintryck av en mindre 1800-talsgård i sydstra Kinds skogsbygd.

Den lilla ladugården kan ha blivit om- eller ny- Gamla bygget är en f.d. jordbruksfastighet som ti- byggd kring 1800-talets mitt. Den är till stor del digare hrt till Ambjrnarps socken. Gården ligger timrad. Taket är plåttäckt. Vedboden har tak av nära sjn Store Malen i hglandet vid gränsen mot stickspån. Snickarboden, med stor murstock och Småland. Huvudgården Malsbo var frr ett helt läge vid sidan av gårdens tomt, br även ha haft an- frälsehemman (säteri) och är omnämnd i jordebo- dra funktioner, t.ex. smedja eller brygghus. Brunns- ken år 1546. huset är en låg timmerbyggnad med pulpettak. En Gamla bygget ligger i skogsbryn hgt upp på en av gårdens mest ålderdomliga byggnader är det markerad hjdrygg. De väderbitet grå ekonomi- knuttimrade magasinet som bär årtalet 1821 ver byggnaderna omges av ett mycket småskaligt od- ingången. lingslandskap. I de branta, steniga backarna fi nns Manbyggnaden är en envånings ryggåsstuga, gott om odlingsrsen och stenmurshägnader bland med grundkaraktär av 1800-talets frra del. Huset enar och gamla lvträd. Området betas av får och är av enkelstugutyp med sidokammare och bakåt ntkreatur och är stängslat. utbyggt långkk. Det är renoverat på senare år. Gården har ett mer fritt bebyggelsemnster och omfattar manbyggnad, dass, magasin, vedbod, snickarbod (med smedja?), ladugård och brunns- hus. Byggnaderna är verlag timrade och omålade. Manbyggnad och dass är renoverade och rdfär- gade. Magasinet daterat år 1821.

186 94. TRANEMO MOSSEBO 1:22, 1:7 Mossebo Stom

Kommun: TRANEMO. Socken: Mossebo. Ingår i: kulturhistorisk inventering: Mossebo 14, i strre kulturmilj och i odlingslandskapsinventering.

Den välbevarade Mossebo Stom är av synnerligen stort intresse med sin karaktär av en gammal stor- bondegård i skogsbygden, under 1900-talet kom- pletterad och utvecklad vad gäller ekonomibyggna- derna. Mangårdshusen från 1700-talet har en stark frankring i äldre tiders byggnadsskick och är även i detaljer välbevarade. Hela anläggningen med bygg- nader, trädgård och omgivande hagmark, utgr en mycket god helhet. Gården är i hg grad även en del av den välbevarade kyrkomiljn från 1700-talet, vil- ken är av ungefär samma ålder som mangårdshusen. Mangårdens knuttimrade manbyggnad (idag Gårdsmiljn är numera delad på två fastigheter. museum) och de två små knuttimrade fl yglarna renoverades 1812. Flyglarna har ingångar med I hglandets mer slutna skogsbygd nära smålands- portaler från 1812 och ålderdomliga drrar. Båda gränsen ligger Mossebo kyrkby, belägen på en inrymde ursprungligen bostäder fr tjänstefolket hjdrygg med jordbruksmark nere i sluttningarna. men kom senare att bli frråd. ”Tjuvagaller” min- Stommen i Mossebo har utgjort 1/2 skattehemman ner om att en handelsrrelse bedrevs på vinden till men var 1540 ett helt kyrkohemman. Från 1730 den sdra fl ygeln under 1800-talet. Norra fl ygeln innehades gården av storbonden Josef Hansson. används idag som bostad och den sdra fl ygeln in- Han var bl.a. frläggare, klockare och nämndeman rymmer café. Bakom mangården fi nns en kallmu- samt inte minst riksdagsman – Hansson var tal- rad källare (1:7) eventuellt från 1700-talet. man fr bondeståndet. Enligt uppgift var Hansson Tidigare fägårdsbyggnader ersattes 1937 med en mangårdshusens byggherre ca 1760 och även den enda stor ladugårdslänga. Den välbevarade längan som genomdrev bygget av den nuvarande kyrkan har mer karaktär av 1920-talets stora längor. Den 1773. I kyrkan fi nns porträttet av byggherren. är byggd i trä och gråsten och har krbrygga till Idag är mangården (1:22) avstyckad från fägård skullen. och jordbruksmark. Fägårdslängan (1:7) används i jordbruksdrift. Gårdsmiljn kännetecknas av rdfärgade bygg- nader, vårdträd, gammal trädgård med droppfor- mig rundel, häckar, spjälstaket och trägrindar. Omgivande gärdesgårdar, beteshagar och lv- skogsdungar bidrar också till det ålderdomliga hel- hetsintrycket. Detta intryck frstärks av det nära frhållandet mellan mangården och kyrkplatsen med den rdfärgade spåntäckta träkyrkan i fonden.

187 95. TRANEMO SNARÅS 1:4 Åsvedjan

Kommun: TRANEMO. Socken: Tranemo. Ingår i: kulturhistorisk inventering: Tranemo 32, i odlingslandskapsinventering och i område av riksintresse fr naturvård.

Åsvedjans väl bibehållna, välvårdade gårdsmilj omfattar en varierad bebyggelse som har en stark regional prägel. Gården har en traditionell land- skapsanpassning. Tillsammans med det småskaliga, rikt sammansatta odlingslandskapet i backarna ger Åsvedjan i stort en god återspegling av en liten skogsgård i Kind under 1800- och tidigt 1900-tal.

Åsvedjan är en liten f.d. jordbruksfastighet, belägen Gården ligger i traditionellt läge i skogskanten, i det kuperade skogshglandet kring Musån nära ovanfr de mycket steniga backarnas hagmarker, Tranemo. Snarås var på 1540-talet namnet på ett små odlingsytor med odlingsrsen, stenmurshägna- helt kyrkohemman och en kyrkotomt. Åsvedjan der och enbackar. och fl era andra mindre enheter i trakten har ur- Överhuvudtaget kännetecknas området kring sprung som torp till Stora Snarås. På Åsvedjan är Snarås – Skillerås – Hinkelsbo m.fl . av agrarhis- dock bebyggelsens utformning och funktionsin- toriskt intressanta små kulturmiljer. Här ligger delning betydligt mer utmärkande fr en mindre fl era mindre f.d. jordbruksenheter med välbevarad bondgård än fr ett torp. 1800-talsbebyggelse i småskaliga odlingslandskap En bjrkallé leder fram till den stenmurskan- som ligger i gläntor i skogsbygden. De samman- tade mangården med trädgård och gångar kring länkas av ett nät av ringlande grusvägar, bl.a. med manbyggnad (1887), undantagsstuga (1810) och inslag av bevarade väghållningsstenar. magasin. Stall och ladugård utgr en fägårdsdel. Samtliga gårdsbyggnader är rdfärgade. Manbyggnaden är troligen ett västsvenskt dub- belhus, delvis med källare i stenfoten. Exteriren är renoverad i sen tid. Som helhet utgr huset ett representativt exempel på traktens bostadshus från sent 1800-tal, t.ex. den karaktäristiska takfoten. Magasin och stall är båda timrade och har karaktär av 1800-talets frra del. Ladugården byggdes i tim- mer och stolpverk 1923 men har en något äldre prä- gel. Stall- och ladugårdstaken är omlagda med plåt.

188 4. Projektet agrar bebyggelse med REGION 4 särskilda kulturvärden i Västergtland

I inledningen gavs bakgrunden till projektet Agrar Mål och användning bebyggelse med särskilda kulturvärden i Väster- Projektet (bebyggelsestudien) syftar till att gtland, som är grunden till denna skrift. I detta avsnitt redogrs mer utfrligt fr projektets inne- • ge ett frbättrat kunskapsunderlag som bl.a. kan håll och genomfrande. Projektet är, som tidigare användas fr prioriteringar av bevarande- och vård- nämnts, ett samarbetsprojekt mellan Västergt- insatser, såväl i nuläget som i det långsiktiga beva- lands museum, Regionmuseum Västra Gtaland randeperspektivet. och Länsstyrelsen Västra Gtaland. • ett begränsat antal agrara bebyggelsemiljer skall Ett fortlpande samarbete har bedrivits med två kunna skyddas som byggnadsminnen enligt lagen andra samtidigt pågående informationsprojekt som om kulturminnen (KML). Det skall även kunna fung- era som ett kompletterande underlag i arbetet med i hg grad berr jordbruksbebyggelsen och odlings- upprättande av kulturreservat enligt miljbalken. landskapet. Det ena avser framtagande av Agrar- historisk landskapsversikt ver Västra Gtalands län – Västergtland och Dalsland (projektledare I rapportens presenterande del ges en mängd exem- Catarina Mascher). Landskapsprojektet och det pel på välbevarade bondgårdar som på olika sätt agrara bebyggelseprojektet har delvis stora gemen- återspeglar Västergtlands mycket variationsrika samma berringspunkter. Detta har mjliggjort ett agrara bebyggelsehistoria. Denna exempelsamling effektivt utbyte av kunskap och att fl era arbetsin- om 95 gårdar kan fungera som ett kunskapsunder- satser har kunnat samordnas. Exempelvis har den lag om jordbruksbebyggelsen i landskapet. Den kan bebyggelsehistoriska versikten till stor del kunnat även användas som referensobjekt i arbetet med gras gemensam fr båda projekten. bevarande av särskilt värdefull agrar bebyggelse. Det andra projektet har varit Bondens hus – En T.ex. fr eventuella liknande, välbevarade gårdar skrift om lantbrukets äldre ekonomibyggnader i som inte blivit uppmärksammade i inventeringen. Västra Gtaland (projektledare Marie Odenbring Det stora fl ertalet gårdar är främst uppmärksam- Widmark). Syftet med Bondens hus är att fokusera made i egenskap av goda exempel. Ett begränsat på det hotade kulturarv som jordbrukets ekono- antal av de gårdar som uppmärksammats är av mibyggnader utgr. Här ges historiska versikter sådant synnerligen hgt kulturhistoriskt värde att vad gäller byggnadsskick och användning. Vidare de br bli fremål fr utredning om eventuell bygg- presenteras ett antal goda exempel på dagens verk- nadsminnesfrklaring. samhet, användning och återanvändning av äldre Är dessa 95 totalt sett de bondgårdar som besit- ekonomibyggnader på gårdar i Bohuslän, Dalsland ter de hgsta kulturvärdena i dagens Västergt- och Västergtland. Berrda fastighetsägare berättar land? Svar: Nej, så är det inte, men åtskilliga av om hur man ser på hus och hävd. dem fi nns med här. Att få med alla befi ntliga skulle Här br även nämnas det positiva utbytet med inte vara mjligt i ett tidsbegränsat projekt som det liknande projektet Bohusläns byggnadstradi- detta. tion, med Helene Carlsson, Bohusläns museum, Projektarbetet har präglats av en process där de som projektledare. ursprungliga ansatserna delvis har frändrats under Framhållas br att kontakt och dialog med fl er resans gång. Antalet mycket välbevarade gårdsmil- än hundra fastighetsägare har på ett mycket posi- jer visade sig vara mycket strre än vad som frst tivt sätt bidragit till att frstärka det agrara bebyg- frväntades. Arbetets ursprungliga inriktning har gelseprojektet. därfr reviderats. Från brjan var tanken att med grundval av ett mycket omfattande underlagsmaterial utvärdera ett fåtal synnerligen välbevarade gårdar. Studien skulle i princip resultera i frdjupade dokumentationer av gårdens bebyggelse och odlingslandskap samt kom- pletteras med intervjuer. I takt med att fältarbetet fortskred blev det uppenbart att det var mer rimligt

189 och meningsfullt att spegla bredden och mångfal- Överhuvudtaget har tydliga avgränsningar av arbe- den istället fr att lyfta fram ett fåtal. Dessutom var tets inriktning varit ndvändiga. Detta inte minst det inte praktiskt mjligt att i ett och samma svep med avseende på det geografi ska områdets storlek, sovra fram ett fåtal gårdsobjekt från ett underlag det mycket stora antalet jordbruksenheter och mäng- som omfattar närmre ett par tusen gårdar. den av infallsvinklar på det agrarhistoriska temat. Bondgård är inte något entydigt begrepp, allra Rapporten är i frsta hand tänkt att fungera som minst idag. Avgränsningen av begreppet bondgård

• ett underlag fr handläggning inom kulturmiljvår- i projektet har utfrts på historiska och bebyg- den vid länsstyrelsen och museerna. Med grundval gelsehistoriska grunder. Det är bondens gård som av det insamlade underlaget kan t.ex. ytterligare behandlas här – inte herremannens, offi cerens, revideringar och kompletteringar gras som ett prästens eller statstjänstemannens gård även om underlag fr fortsatta prioriteringar och kulturhisto- de också var jordbrukare frr i tiden. Torpstället riska bedmningar. var inte någon självständig enhet och faller på så • information/kunskapsfrmedling om de stora kul- vis utanfr ramen. Det innebär således att varken turhistoriska värden som är frknippade med den herrgårdar, militära boställen, civila boställen (t.ex. agrara bebyggelsen. Här har ett mycket viktigt steg tagits i och med skriften Bondens hus 2003. Av stor prästgårdar) eller torpställen ingår i studien. betydelse är även Agrarhistorisk landskapsversikt Västra Gtalands län – Västergtland och Dalsland. Med bondgård avses här en jordbruksenhet som • en versiktlig belysning av kunskapsläget om agrar har varit ett mantalsatt hemman eller hemmansdel. bebyggelse. Bland annat kan den ge vägledning i Den utgr en separat bebyggelseenhet. Bebyggelsen prioriteringar av kunskapsuppbyggande insatser. har inte hgreståndskaraktär och husens utform- ning har inte reglerats genom frordningar.

Inriktning och avgränsning Bondgården i denna, mer gängse, mening har un- Inventeringsområdet der 1800- och 1900-talen varit utmärkande fr Geografi skt består inventeringsområdet av huvud- huvuddelen av Västergtland. De särpräglade, ofta delen av landskapet Västergtland. Området, som mycket stort anlagda frläggargårdarna i Mark omfattar 28 kommuner, är stort till ytan och är och Kind i sdra Västergtland har här i regel inte delvis mycket tätbebyggt. Det består av västgta- betraktats som bondgårdar, utan mer som en slags delen av f.d. Älvsborgs län samt den huvudsakliga ”borgerliga herrgårdar”. Något enstaka undantag del av f.d. Skaraborgs län som sedan 1999 ingår i har gjorts fr mindre frläggargårdar med mer på- Västra Gtalands län. taglig jordbruksprägel. Till f.d. Gteborgs och Bohus län hrde fyra kommuner som ligger i såväl landskapet Västergt- Den viktiga helheten land som i Västra Gtalands län. Dessa kommuner I studien betonas att ekonomibyggnader kulturhis- – Gteborg, Härryda, Mlndal och Partille – har toriskt sett är minst lika mycket värda som man- dock inte omfattats av den här studien. gårdsbyggnader. Vad gäller de mindre partier av landskapet Väs- Gårdens helhet står i fokus, d.v.s. att alla går- tergtland som numera hr till olika grannlän så dens byggnader är mycket betydelsefulla fr fr- innefattas de inte i studien: Sydstra delen av f.d. ståelsen och upplevelsen av gårdens verksamhet, Skaraborgs län med Habo och Mullsj kommuner produktionsinriktning, karaktär och innehåll. verfl yttades till Jnkpings län 1999. Längst i Endast gården som en enhet uppmärksammas, nordost fi nns socknarna Finnerdja och Tived som således inga gårdsgrupper eller byar etc. I några fall numera hr till Örebro län. Längst i sder fi nns redovisas två granngårdar tillsammans. socknarna Grimmared, Gunnarsj, Karl Gustav, Ekonomibyggnaderna är särskilt utsatta fr ett Kungsäter och Älvsered som idag ingår i Hallands fortlpande starkt frändringstryck, framfr allt län. Sdra Råda socken i Gullspångs kommun eftersom de frlorar sin tidigare funktion: Nedlägg- längst i norr hr till landskapet Värmland. ningar och sammanslagningar av jordbruksenheter fortgår och ekonomibyggnaderna blir mer eller Vad menas med bondgård i inventeringen? mindre vertaliga. På kvarvarande jordbruksen- Jordbrukslandskapet Västergtland omfattar en heter blir också vanligen fl ertalet befi ntliga ekono- mycket stor mängd agrara bebyggelsemiljer. I frsta mibyggnader verfl diga, eftersom de inte svarar hand har det varit viktigt att fi nna ett hanterbart upp mot ändrade behov vid fortlpande rationalise- sätt att på kort tid frhålla sig till denna mängd ringar och specialiseringar av driften. Överfl diga och till de bebyggelsehistoriska dragen i stort. ekonomibyggnader rivs eller blir bara stående.

190 Ekonomibyggnader utgr merparten av de ca Ovanstående ligger alltså till grund fr belysningen 20% av jordbrukets fulla byggnadsbestånd som av bondgårdarnas bebyggelsehistoria. frvandlats till verloppsbyggnader. Mot denna Utgångspunkten fr den bebyggelsehistoriska bakgrund fi nns även ett särskilt behov av att versikten är befi ntligt kunskapsläge, som det uppmärksamma externt liggande äldre ekonomi- framträder i stora drag efter avslutat fältarbete och bygnader, belägna utanfr gården i anslutning till versiktlig källgenomgång. Framhållas br att här tidigare hävd och produktion i det omgivande od- inte kommer att fras någon diskussion kring be- lingslandskapet. Här åsyftas t.ex. madlador, torvla- byggelsehistoriska begrepp och defi nitioner. Detta dor och sommarfähus. har inte ansetts falla inom ramen fr utredningens syfte. Här refereras således till mer traditionella uppsättningar av begrepp såsom hustyper etc. Frågeställningar och syfte Det allmänt växande intresse som fi nns runt om Bebyggelsehistoriskt sett fi nns generellt ett stort i landet, fr diskussion och forskning kring agrar behov av kad kunskap om bondgårdarnas be- bebyggelse, kan frhoppningsvis på sikt leda till att byggelse. Särskilt stora kunskapsluckor fi nns om tidigare begrepp och defi nitioner utvecklas och om- jordbrukets ekonomibyggnader som sällan upp- tolkas i ett bredare agrarhistoriskt spektrum. Beho- märksammats i lika hg grad som manbyggnader- vet är påtagligt av konkreta instrument fr arbete na. Från kulturmiljvårdens perspektiv behvs ett och analys, frankrade i nutida forskningsperspek- frbättrat kunskapsunderlag fr kulturhistoriska tiv i stället fr främst baserade på traditionerna bedmningar samt fr handläggning och informa- från tidigt 1900-tal. tionsinsatser. Det vergripande kunskapsbehovet om bondgår- darnas bebyggelse kan sägas bestå av två allmänna Metod och material nivåer: Metoden – tillvägagångssättet – har anpassats efter 1. Vilka kulturhistoriska värden är frknippade de befi ntliga tidsramarna. Studiens frsta skede har med den agrara bebyggelsen? omfattat en ”kontorsinventering”. Denna bygger på 2. Vilka vergripande bebyggelsehistoriska/ genomgångar av befi ntliga kommuntäckande bygg- agrarhistoriska sammanhang är dagens agrara be- nadsinventeringar. Därefter har eftersträvats att ta byggelse en del av? Hur ser bebyggelsen ut? Hur vara på den kunskapsresurs som utgrs av antikva- kan man få kunskap om den? rier och f.d. byggnadsinventerare som är verksam- Fr att frstå och tolka den frstnämnda nivån ma inom kulturmiljvården i Västergtland. I nästa krävs således kunskap om den sistnämnda. Det är skede utfrdes en uppfljande fältinventering, som den sistnämnda nivån som står i fokus fr studien. senare kompletterades ytterligare. Bebyggelsestudiens ena (mer vergripande) syfte Sammanfattningsvis har arbetet genomfrts en- är således att utgra en form av initialstudie – d.v.s. ligt fljande: en versiktlig introduktion i Västergtlands agrara 1. Genomgång av samtliga kommuntäckande bebyggelsehistoria, som den återspeglas genom byggnadsinventeringar i området. Av totalt ca befi ntliga byggnadsinventeringar. Arbetsfältet är 2500–3000 agrara byggnadsobjekt som redovisats alldeles fr omfattande fr att några djuplodande i inventeringarna har sedan gjorts ett grovt urval av underskningar skall kunna inrymmas i projektet. ca 400 gårdar. Det andra, strre, syftet är att på basis av ge- 2. Ett seminarium hlls med handläggande anti- nomgång och urval lyfta fram ett antal kulturhis- kvarier och f.d. byggnadsinventerare som är toriskt värdefulla agrara gårdsmiljer som i olika verksamma i Västergtland. Seminariedeltagarna avseenden ger exempel på Västergtlands mångfa- lämnade synpunkter om bebyggelsen i de bygder setterade agrara bebyggelsehistoria. man är frtrogen med. Detta innebar att fl era I den versiktliga genomgången av inventerings- gårdar i grovurvalet kunde strykas och att även materialet har eftersträvats att i stora drag få en fl era nya frslag tillkom. Efter seminariet gjordes uppfattning om en frsta versiktlig genomgång i fält, där fl ertalet - regionala variationer i tid och rum seminariedeltagare medverkade. Bland ca 250 väl- - bebyggelsemnster (gårdsformer) bevarade gårdar gjorde sedan projektgruppen ett - manbyggnaders hustyper (planlsningar) urval om ca 150 fr uppfljning. - ekonomibyggnadernas funktioner 3. Uppfljning i fält. Fältinventeringen utfrdes - byggnaders material och konstruktion mycket versiktligt, främst med utgångspunkt från - de agrara näringarnas inriktning de äldre byggnadsinventeringarna.

191 4. Sammanställning hsten 2001 av arbetskonceptet talet fl era selektiva kommuninventeringar. Till att Västgtagårdar 2001, som en frsta projektredovis- brja med hade de dock mer karaktären av korta ning. Arbetskonceptet har till huvudsaklig del legat objektsbeskrivningar, utan underlagsblankett till grund fr den här rapporten. och endast ibland med fotobilaga. I sent 1970-tal 5. Under hsten 2002 och våren 2003 utfrdes utformades dock inventeringsverksamheten unge- kompletteringar efter synpunkter från bl.a. refe- fär som i Älvsborg, om än med vissa skillnader i rensgruppen. Arbetet med den agrarhistoriska land- uppläggningen. I f.d. Skaraborg är betydligt färre skapsversikten hade bl.a. resulterat i nskemål om objekt inventerade, eftersom man i stort sett främst en strre geografi sk anpassning till landskapsregio- inventerade de objekt som vid inventeringstillfäl- nerna. Kompletterande fältbesiktningar av ytterli- let bedmdes vara av stort kulturhistoriskt värde. gare ett 75-tal gårdar gjordes i fält och det tidigare Urvalet av värdefulla objekt är dock oftast ungefär urvalet reviderades i viss mån. Även de befi ntliga lika stort i de båda f.d. länen. fem byggnadsminnen som, enligt projektets defi ni- I Skaraborgsdelen av Västergtland har något tion, utgrs av bondgårdar (i f.d. Skaraborgs och fl er kommuner utfrt inventeringar i egen regi un- f.d. Älvsborgs län) har tagits med i rapporten. der 1980- och 90-talen (Falkping, Hjo och till en 6. Efter urval av ca 95 gårdar har ett utskick med del Lidkping). Här fi nns byggnadsinventeringar i information om projektet gjorts till fl er än hundra någon form fr samtliga kommuner utom en (Gull- gårdsägare sommaren 2003. Ägarna har ombetts spång) som är oinventerad. att ha synpunkter på beskrivningen av gården samt Det tämligen generella koncept fr byggnadsin- att lämna ett godkännande. Gensvaret har varit venteringar i Sverige som tillämpades på 1960–80- nästan hundraprocentigt och verlag mycket positivt. talen, har under 1990-talet varit fremål fr diskussion och ifrågasättande i en allmän debatt Materialet – det underlag som använts inom kulturmiljvården. Vid sidan av omvärdering- En källkritisk fråga som måste ställas angående ar av kulturhistorisk värdesyn och urvalskriterier underlagsmaterialet är: – Håller inventeringarna som har t.ex. även inventeringsmaterialets livslängd och underlag fr en studie med den här inriktningen? hållbarhet ifrågasatts. Basen i studien utgrs av de kommuntäckande Från en annan aspekt kan här även nämnas att kulturhistoriska byggnadsinventeringar som läns- de västsvenska byggnadsinventeringarna låg till museerna i f.d. Skaraborg och f.d. Älvsborg utfrt grund fr projektet Hustyper i Väst som påbr- under tidsperioden 1969–2000. Några kommuner jades vid länsmuseerna i Västsverige, i samarbete har själva utfrt inventeringar. De fl esta uppgifter- med Gteborgs universitet, runt 1990-talets br- na om gårdarnas bebyggelse är hämtade från inven- jan. Man genomfrde bl.a. pilotstudier i fält med teringarna. (Inventeringarna redovisas i avsnitt 5) beskrivningar av planlsningar. Det intressanta I f.d. Älvsborgs län påbrjade länsmuseet 1969 hustypsprojektet kom dock inte att slutfras. I hus- kommunvisa systematiska inventeringar, där typsprojektet gav inte de befi ntliga inventeringarna blankettunderlag med foto upprättades fr varje tillräckligt underlag fr ingående bebyggelsestudier. fastighet. Kommunerna har sedan inventerats fort- I det agrara bebyggelseprojektet har inventering- lpande. Inventeringarna är totalinventeringar av arna använts på ett betydligt mer versiktligt sätt. all bebyggelse fram till ca 1980. Sedan har selek- tiva inventeringar gjorts men de omfattar relativt Viktigare källkategorier och många inventerade byggnadsobjekt. En mer be- kompletterande referensmaterial gränsad del av de inventerade objekten har sedan Några djupdykningar i arkiv, kartor och litteratur utvärderats såsom varande av stort kulturhistoriskt har inte varit mjliga att genomfra inom ramen värde. Således anknyter inventeringsfrfarandet i fr projektet. Här br dock kortfattat omnämnas allt väsentligt till det inventeringsarbete som pågått viktigare källkategorier och exempel på referensma- i landet i stort under motsvarande tid. En kommun terial i allmänhet. (Ulricehamn) har delvis inventerats genom kommu- nens egen frsorg. Litteratur Under 1990-talet har uppfljande revideringsin- Några standardverk måste särskilt omnämnas: venteringar utfrts av länsmuseet i fyra kommuner Frst och främst Nordiska museets Västgtagårdar. som inventerades på 1970-talet. Endast en kommun Herremännens och bndernas byggnadskultur i i Älvsborgsdelen av Västergtland (Ale) är 2003 Skaraborg (red. Sigurd Erixon och Sigurd Wallin oinventerad. 1932) och Svensk byggnadskultur av Sigurd Erixon I f.d. Skaraborgs län är underlaget mer blandat (1947). än i f.d. Älvsborg. Länsmuseet utfrde under 1970- Några periodiska tidskrifter är mycket centrala

192 ur ett regionalt perspektiv: Västergtlands Forn- Vad gäller studier av bebyggelsemnster kan minnesfrenings Tidskrift (VFT) omfattar fl era bland fl era andra omnämnas Sigurd Erixons viktiga publikationer. Särskilt br nämnas Vägen Svenska byar utan systematisk reglering (1960), till din historia (VFT 1985) och den innehållsrika Gunnar Lindgrens Falbygden och dess närmaste Bygga och bo: 1000 år i Västergtland (VFT 1996) omgivning vid 1600-talets mitt (1939) och Stefan samt fl era lite äldre volymer med artiklar såsom Hglins Byar och landskap i Skaraborg (ur VFT Sven Lampas bygdestudier (i VFT 1908). Vidare 1993/1994). I Mulens marker Bete och boskap i finns Fässingen, Från Borås och de sju häradena. hage och vallskog (1987) tar G. Arnborg, Å. Carls- Framhållas måste Känn Sjuhäradsbygden. Del 7 son och T. Hagman upp uthuskategorier med stark Bebyggelsen. (Margareta Hallin och Anders Lars- anknytning till beteslandskapet. son 1991) samt Västgta –Dal. Här br främst Socken- och hembygdsbcker är ofta en bety- nämnas Västgta-Dal 1985/86 med artikeln Hg- dande lokal kunskapsresurs. Nedslag i socken- loftsstugan eller Det sydgtiska huset av Anna- eller hembygdsbcker har dock gjorts i begränsad Lena Nordstrm utsträckning. Bland äldre regionala arbeten märks t.ex. P. E. Lindskogs En korrt beskrifning om Skara stift. Arkiv, informanter och vriga 1812–1816 (1947) och L. Linnarssons trebands- Betydelsefulla informanter har åtskilliga fastighets- verk Bygd, by och gård. Gammal bygd och folklig ägare varit, i några fall även hyresgäster. De har kultur i Gäsene, Laske och Skånings härader. bidragit med mycket värdefull muntlig information. (1948–50). Som exempel på en djupstudie br näm- Vad gäller kartor har vissa nedslag gjorts kring nas S. Ambrosianis & A. Rolands dokumentation de äldre ekonomiska kartorna fr Skaraborgs län av Storegården i Rackeby (1913). (1877–82) och Älvsborgs län (1890–97). Viktigare versiktsverk som använts är främst Avseende arkiv har nedslag gjorts i länsmuseer- Sveriges Bebyggelse från 1947–55 och det lite äldre nas stora bildsamlingar. Museernas ämbetsarkiv Svenska gods och gårdar från 1941 (banden fr är här också väsentliga, t.ex. vad gäller rapportsam- Skaraborgs län respektive Älvsborgs län). Sveriges manställningar vid antikvariska kontroller av bygg- Bebyggelse inrymmer dessutom Sigurd Erixons och nadsarbeten samt utredningar om bidrag till vård Ingegerd Vallins introduktioner till västgtsk agrar av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Värdet av bebyggelse. det efterlämnade materialet från projektet Hustyper Källor med karaktär av handbcker och mns- i Väst br här framhållas. Museernas byggnadsin- territningar är inte minst C.E. Lfvenskilds tre venteringsunderlag och inventeringsrapporter har planschverk om Landtmannabyggnader (1854–55, givetvis varit de främsta källorna (se ovan). 1865–1868 och 1890–1894) och Lars N. Graméns Lantmannabyggnader. Handbok i byggnadskonst (fl era upplagor fr.o.m. 1916). Urval – kulturhistoriskt värde Bebyggelsehistorisk tidskrift nr 29/1995 är ett I stort sett samtliga gårdar som presenteras har ti- temanummer om jordbrukets ekonomibyggnader. digare uppmärksammats i museernas inventeringar Vidare måste särskilt omnämnas Skiftesverk i och där bedmts som kulturhistoriskt värdefulla. Sverige – ett tusenårigt byggnadssätt av Gunnar Här skall bara i korthet redogras fr det kultur- Henriksson (1996). Catharina Svalas Från ladugård historiska värdebegreppet såsom detta på senare år till djurstall. Ekonomibyggnader under 250 år tillämpats. (1993) hr till det fåtal källor om ekonomibyggna- Kulturhistoriskt värde innefattar fl era olika och i der som går fram i nutid. Nutiden och aspekter på regel samverkande delvärden som kan tillskrivas en nyproduktionen behandlas av bl.a. Mats Molén och byggnad eller en milj. De kulturhistoriska värdena Ann Bergsj (1989) i Lantbrukets bebyggelsemilj. är i hg grad kvalitativa och därmed kan de också Landskap – gård – byggnad. Systemlsningar fr ibland vara mer svårdefi nierade. Grundläggande jordbrukets driftsbyggnader. kulturhistoriska värden är kunskapsvärden och Exempel på betydande agrarhistorisk litteratur upplevelsevärden. Kunskapsvärden (eller doku- från senare tid är Mylla, mule, människa. Det mentvärden) är de värden som gr att bebyggelsen västgtska kulturlandskapet några brottstycken. berättar något om sin samtid. Den kan t.ex. berätta (VFT 1993–94) och Agrarhistorisk landskaps- om näringsliv, samhälle, byggnadsskick, teknik, versikt ver Västra Gtalands län – Västergtland bostadsfrhållanden, sociala villkor eller estetiska och Dalsland (2002). Här måste givetvis nämnas ideal. Genom att bebyggelsen bevaras ger den oss fembandsverket Det svenska jordbrukets historia mjlighet att frstå och uppfatta något av vår his- (1998–2003). toria.

193 Upplevelsevärden är de värden som bidrar till att upplevelsemässighet i sammanhang med omgivande skapa upplevelser hos betraktaren eller brukaren. hävdade marker. Det kan t.ex. handla om ett arkitektoniskt eller konstnärligt uttryck, patinan som frmedlar åld- - Välhållna byggnader. Detta kriterium har varit rande och tid, eller de identitets- och symbolvärden svårast att uppfylla, framfr allt eftersom stora som bebyggelsen ger uttryck fr. mängder ekonomibyggnader blivit verloppsbygg- Värden som frstärker de grundläggande vär- nader. Många underhålls knapphändigt eller inte dena är autencitet (ursprunglighet) och pedagogiskt alls. värde med graden av tydlighet och tillgänglighet. Framhållas br också att gårdar som är aktiva Sällsynthet och representativitet ur såväl nationellt, jordbruksenheter i regel är starkt anpassade till regionalt och lokalt perspektiv är också frstär- nutida produktionssätt. Gården har då inte sällan kande faktorer. Helhetsmiljn med sammanhangen genomgått en hel del frändringar i sen tid. Den mellan byggnader och dess omgivning är av grund- f.d. gården där jordbruket nedlagts är inte sällan läggande betydelse. mer välbevarad ur strikt antikvarisk synpunkt, men I bebyggelsestudien läggs särskild betoning på i gengäld har den då ofta tappat kontakten med nä- gårdar med välbevarad bebyggelse som ger uttryck ringen och frlorat en del av identiteten. Ur kultur- fr: historisk synpunkt är detta en avvägningsfråga. - Representativitet och regional bebyggelsehisto- Gårdar som kan ha mycket välbevarad bebyggel- risk frankring i tid och rum. Representativitet är se av byggnadsminnesklass kanske inte uppmärk- en faktor som här tillmäts stor betydelse. I urvalet sammas eftersom jordbruket sedan länge är borta. har särskilt eftersträvats att få en god geografi sk Gårdskaraktären kan ha blivit alltfr ”museal”, spridning i Västergtland och även en spridning eller tvärtom alltfr vergiven eller frfallen. Även ver tiden. sammanhangen med omgivande odlingslandskap kan vara brutna genom t.ex. granplanteringar på - Kontinuitet. Gårdsmiljn präglas av en utveck- den f.d. inägomarken. Att kontinuiteten i bebyg- ling som återspeglar gårdens liv och verksamhet gelsen uppvisar alltfr tvära avbrott kan också vara samt byggnadernas användning under en längre ett skäl till att gårdar inte uppmärksammas. tidsperiod. Från brjan eftersträvades att främst Sammanfattningsvis har eftersträvats: En stark uppmärksamma gårdar som är aktiva jordbruksen- inriktning på hela gårdsmiljer med välbevarade heter. I många fall har dock även gårdar upp- och välhållna mangårds- och ekonomibyggnader, märksammats som inte längre har ett eget aktivt välintegrering i landskapet och bibehållen kontakt jordbruk, men där omgivande marker ännu hävdas. med jordbruksnäringen och odlingslandskapet.

- Bibehållen disposition av gårdsmiljn. T.ex. byggnaders indelning i mangård och fägård, samt Resultat och diskussion karaktäristisk arrondering med tomt, trädgård, Nedan sammanfattas allmänna synpunkter och samt brukningsvägar, fägator etc. Stor uppmärk- refl exioner från arbetet med det agrara bebyg- samhet ägnas ekonomibyggnaderna fr att lyfta gelseprojektet. Främst gäller detta inventeringsun- fram deras stora betydelse. Att gården har både derlagen och hur de fungerat som arbetsmaterial ladugård och manbyggnad i behåll är grundläg- i bebyggelsestudien. Vidare berrs synpunkter på gande fr att gården uppmärksammas. En stor urvalet av välbevarade gårdar. andel synnerligen välbevarade och karaktäristiska ekonomibyggnader kan i vissa fall ”kompensera” Genomfrandet av bebyggelsestudien en manbyggnad som genomgått mer påtagliga fr- Valet av metod gjordes som ett alternativt frhåll- ändringar. Inga enstaka byggnader inom en gård ningssätt till att närma sig det geografi skt stora uppmärksammas hur välbevarade de än månde va- området Västergtland och dess väldiga mängd av ra, inte heller om det är fråga om endast en bevarad bondgårdar. Att åka runt och nyinventera gårdar i del av en gård, t.ex. endast mangården. fält är tids- och resurskrävande och fanns inte ut- rymme fr inom projektets ramar. - Landskapskontext och kontakten med jord- I stora drag har genomfrandeprocessen fungerat bruksnäringen. Bibehållna sammanhang mellan väl, även om det fi nns både plus och minus. En ne- gårdsbebyggelse och omgivande odlingslandskap. gativ effekt av upplägget blev att fältarbetets skede Bevarade historiska strukturer i landskapet är av hamnade fr sent i tidsschemat. Detta skapade mycket stor betydelse. I händelse av att jordbruket tidspress och minskade tidsutrymmet fr eventuella upphrt skall kontakten med näringen ändå ha en kompletteringar.

194 Inledningsvis ställdes frågan om inventeringsma- stort frmedlar de en god bild av den rumsligt, tids- terialet är hållbart fr en versiktlig genomgång av mässigt och funktionellt varierade bebyggelse som det här slaget. Helhetsintrycket är att frågan kan ofta ännu fanns kvar in på 1970- och 80-talen. Då med ja besvaras – under frutsättning att man ser var fortfarande en del mindre och många medel- till de vergripande dragen. stora jordbruk i verksamhet och fl ertalet byggnader Metodens främsta styrka är att den erbjuder ett användes fr sina ursprungliga ändamål. mjligt sätt att sovra i ett mycket omfattande un- I den debatt om byggnadsinventeringarna som derlag – vilket är av stort värde vid tids- och re- frdes på 1990-talet framfrdes ibland att det kul- sursbrist. Källkritiskt kräver dock metoden en stor turhistoriska värdebegrepp som använts med tiden medvetenhet om att den givetvis inte kan återspegla blivit inskränkt och fråldrat. Vidare framhlls verkligheten mer än vad byggnadsinventeringarna ibland att inventeringarnas urval inte återger en re- gr. Vidare ställer metoden krav på att de som gr levant bild av den befi ntliga bebyggelsen. jobbet har bra baskunskaper om agrar bebyggelse- I västgtastudien är det framfr allt i vissa historia och en vergripande agrarhistorisk regional mycket versiktliga inventeringar från 1970- och kännedom. 80-talen som urvalet idag framstår som mycket Metodens svaghet är dess starka beroende av begränsat. Dessa inventeringar har inte gått att materialet. Det krävs aktuella och välunderbyggda använda nämnvärt i studien. De är emellertid inte inventeringsunderlag och även att kulturmiljvår- många. dens freträdare har en god lokalhistorisk kunskap. Snarare verkar fl era byggnadsinventeringar ha Att leta efter representativa, välbevarade gårdar haft en relativt god representativitet i urvalet. Däre- baserat på en 25 år gammal inventering, kan an- mot har urvalet av mängden objekt ibland begrän- nars lätt bli tämligen hoppls och slumpmässig sats. Långt ifrån alla representativa objekt har bli- sysselsättning. Överhuvudtaget är det svårare att vit uppmärksammade. Det fi nns också en tendens få verblick av bebyggelsen i kommuner med starkt till att betona mangårdsbebyggelsen. åldrade inventeringar. Konsekvensen är att det i Inventeringarnas stora begränsning gäller be- fl era fall blivit ganska få gårdar som nu uppmärk- byggelse som tillkommit fr.o.m. 1930 och framåt sammats i de kommunerna. i tiden. Påtagligt är också att kunskapen om jord- I kommuner med gamla inventeringar tycks det brukets bebyggelse, särskilt då om ekonomibyggna- dessutom inte vara ovanligt att de antikvariska dernas funktioner, har varit mycket växlande hos byggnadsärendena är färre. Detta har ibland fått byggnadsinventerarna. Exempelvis har det frr inte till fljd att museerna då inte har någon aktuell hel- varit ovanligt att byggnadsinventeringar utfrts av hetsbild av bebyggelsen i trakten, som således kan nyblivna antikvarier – att inventera har setts som vara ganska ”okänd” inom kulturmiljvården på en ”inskolning” i antikvariejobbet. Det spelar ock- museer och länsstyrelse. Frhållandena är ofta an- så in att inventeringsuppdragen som regel varit be- norlunda i kommuner som inventerats i ett senare gränsade till bebyggelsens yttre och dessutom haft skede. Där har ofta kontakter med fastighetsägare stränga tidsramar. Flera ekonomibyggnader måste etablerats och bibehållits efter inventeringen. Exem- ses inifrån fr att identifi eras. Det är också påtag- pelvis kan uppmärksammade objekt ha blivit aktu- ligt att inventeringar som är ppnare fr helheter, ella som rådgivnings- eller bidragsärenden. och även nämner något om t.ex. gårdens markan- Generellt kan sägas att inventeringar gjorda vändning, arbete och produktion, trotsar tidens mer än fem–sex år tillbaka i tiden inte längre är gång bättre än de som strikt omnämner byggnader. färskvara, men de har ett väsentligt mått av aktua- Åtskilligt av dagens jordbruksbebyggelse har litet. Vid tio år fi nns vanligen fortfarande en god tillkommit efter 1900-talets mitt. Detta innebär i användbarhet. Vid 15 år fungerar främst de mycket praktiken att mycket av befi ntlig agrar bebyggelse väl underbyggda inventeringarna. Inventeringar – särskilt ekonomibyggnader – inte alls är upp- som är 20 år eller mer har dock, på en med åldern märksammade i de tidigare inventeringarna. Kon- fallande skala, en begränsad aktualitet. Framhållas sekvensen av detta är påtaglig i studien. Generellt br att de här synpunkterna endast avser inven- kan sägas att 1900-talet, fr.o.m. efter frsta världs- teringarnas användbarhet fr en bebyggelsestudie krigets slut (1918) står fr en stor tidsmässig lucka i av det här slaget. Inventeringarnas livslängd och urvalet av välbevarade västgtagårdar. hållbarhet fr t.ex. handläggning, andra typer av un- Sämst representerade i urvalet är gårdar som derskningar, eller deras egenskap av historiska do- främst ger uttryck fr 1930-talet och tiden därefter. kument, är en helt annan fråga som inte berrs här. Det har varit svårt att med ledning av inventering- Det äldre inventeringsmaterialets mycket stora arna fi nna några välbevarade gårdar i fält. Här frtjänst är dess betydelse som tidsdokument. I br framver läggas extra krut på att belysa hela

195 1900-talets synnerligen viktiga och växlingsrika benägen, att i takt med teknikens utveckling, goda epok i jordbrukets utveckling och omgestaltning perioder fr jordbruket och näringens successiva med åtfljande frändringar av livsvillkor och frvandling, investera i stora om- och nybyggna- byggd milj på landsbygden. der av byggnaderna. Visserligen har detta skett på Några lite yngre byggnadsinventeringar från många håll, men bebyggelsebilden som helhet är 1990–2000 har ett tidsperspektiv som omfattar mycket mer mångfasetterad än så. Många av de bebyggelse även från 1940- och 50-talen, vilket ur mest välbevarade västgtagårdarna från 1800-talet kulturhistorisk synpunkt är mycket viktigt. Här kan ligger i de utpräglade jordbruksområdena. nämnas Grästorp från 1992 och Bollebygd från 1996. Ett tydligt intryck från fältarbetet är nämligen Omnämnas br att det kan frekomma en upp- att delar av kommunerna Skvde, Treboda, Ma- fattning, att det än idag skulle fi nnas gott om väl- riestad och Falkping fortfarande har ganska gott bevarade manbyggnader från det tidiga 1900-talet om välbevarad äldre gårdsbebyggelse (tidsperioden och mellankrigstiden. Konsekvensen av den upp- ca 1850–1940). Geografi skt motsvaras detta un- fattningen blir då lätt att särskilt hga krav ställs gefär av Falbygden, norra Billingsbygden, sdra vid kulturhistoriska prioriteringar av gårdarnas Kåkindsslätten och strre delen av Vadsboslätten. bostadshus från den tidsperioden. Därfr är det Liknande tycks även gälla fr delar av Gtene kom- viktigt att påpeka att även den bebyggelsen i regel mun, d.v.s. Kinnekulle med omnejd. Gemensamt har genomgått stora frändringar i slutet av 1900- är att detta är utpräglade, aktiva jordbruksbygder talet. Det är ett av de bestående intrycken från med många verksamma jordbruksenheter. fältarbetet. I några utpräglade jordbruksbygder i västra delen av f.d. Skaraborgs län har dock frändringstrycket varit mycket påtagligt, särskilt under 1900-talets Bilden av bebyggelsen – något om senare del. Exempelvis kan nämnas en stor del av geografi , karaktärer och urval Lidkpings kommun, med delar av Kålland och Som tidigare nämnts tar inte rapporten upp nå- de norra partierna av den stora slätten. Kålland gon diskussion kring mer eller mindre vedertagna utmärker sig däremot på ett helt annat sätt, genom bebyggelsehistoriska begrepp och defi nitioner. Ut- att bebyggelsen på de många f.d. torpställena och gångspunkten är befi ntligt kunskapsläge, som det herrgårdarna/boställena i regel är betydligt mer framträder i stora drag efter avslutat fältarbete och välbevarad än på bondgårdarna. På Varaslättens rapportsammanställning. centrala del är bondgårdsbebyggelsen ofta starkt Västergtlands agrara bebyggelsehistoria vilar präglad av frändringar i sen tid. Här fi nns även på en rikligt sammansatt byggnadstradition. Inte flera nutida degårdar mitt i den hgintensiva jord- endast de stora växlingarna i naturgeografi och bruksbygden. Strukturrationaliseringarna under odlingstraditioner har påverkat byggnadsskickets det sena 1900-talet har medfrt sammanslagningar utveckling. Även t.ex. Västergtlands centrala geo- av fl era gårdar till mycket stora enheter. grafi ska läge mellan Halland, Bohuslän, Dalsland, Alingsås, Borås och Lerum är storstadsnära Värmland, Småland och Närke bidrar till att olika kommuner där många agrara miljer numera präg- västliga, sydliga, sydostliga och mer uppsvenska las mer av ett urbant moderniseringstryck som hr kulturgränser har mtts i landskapet. samman med permanentboende/pendling, hästgår- Generellt kan sägas att den samlade bild av den dar eller fritidsboende. Positivt är att mycket av den agrara bebyggelsen som framträder i de lite äldre äldre f.d. jordbruksbebyggelsen kunnat leva vidare byggnadsinventeringarna från 1970- och 80-talen på detta sätt. Det har däremot inneburit att den ofta är frändrad idag. Här framträder tendenser ofta frändrats relativt mycket på senare år. till en regional variation, vilket i viss utsträckning I skogsbygderna har exempelvis Tiveden tämli- återspeglas i urvalet av gårdar i studien. Tydlig är gen gott om bevarad 1800-talsbebyggelse. Nedlägg- effekterna av landsbygdens omstrukturering med ningen av de många mindre jordbruksenheterna, bl.a. nedläggning och sammanslagning av jord- alltsedan efterkrigstidens 1940- och 50-tal, har bruksenheter, avfolkning (främst i vissa bygder) dock medfrt att flera gårdar rivits eller omvandlats och ett kat fritidsboende etc. Sedan har tiden ock- till fritidsbostäder. I det senare fallet har inte säl- så haft sin gängse gång med ombyggnader av husen lan ekonomibyggnaderna frsvunnit. I Sjuhärad vid generationsskiften eller frsäljning. har särskilt delar av Kinds och Marks skogsbygder Man skulle lätt kunna tro att frändringstrycket en hel del 1800-talsbebyggelse i behåll. Vidare på gårdens byggnader alltid har varit som starkast frekommer degårdar med ofta ofrändrad men i de utpräglade jordbruksbygderna under 1900- frfallen äldre bebyggelse utmed smålandsgränsen i talet. Det vill säga, att man här skulle ha varit mer skogsbygderna i Kind och Redväg.

196 Andra geografi ska aspekter handlar som tidi- En vanlig freteelse idag är att gårdens bo- gare nämnts om inventeringsmaterialet och dess ningshus är äldre, kanske tillkommet i slutet av karaktär. Tydligast framträder detta i att de helt 1800-talet och moderniserat under senare delen av oinventerade kommunerna Ale och Gullspång inte 1900-talet. Ekonomibyggnaderna är däremot i hg är representerade i urvalet. Det betyder inte att där utsträckning uppfrda på 1900-talet. saknas välbevarade gårdar. Tvärtom fi nns det san- I några områden är det uppenbart att man på fl e- nolikt fl era mycket fi na gårdsmiljer där. Bristen på ra gårdar satsade på nybyggnad av manbyggnaden underlag medfr dock att dessa områden hamnar under tidigt 1900-tal. Ett sådant område utgrs av utanfr. Geografi skt motsvarar Gullspång bygden Falbygdens sdra och sydvästra utkanter (Vilske i nordvästra Tiveden mot värmlandsgränsen med och Frkinds härader) och angränsande delar av sjn Skagern och angränsande del av Vänern. Ale norra Sjuhärad (Gäsene, Ås och Redvägs härader). kommun omfattar sdra Gta älvdalen och en stor Här lät många gårdar bygga nya manbyggnader del av skogsbygden på Risveden och Alefjäll. under tidsperioden ca 1910–40. Områden med åldrade inventeringar, vilket kon- Bondgårdsbebyggelse som utgr en hel milj från kret medfrt att inte så många gårdar uppmärk- 1700- eller tidigt 1800-tal frekommer endast spar- sammats där, utgrs t.ex. av kommunerna Essunga, samt. Särskilt ovanliga är de i de utpräglade jord- Hjo (delvis), Gtene, Lidkping, Lilla Edet, Skara, bruksbygderna i landskapets centrala delar. Tibro, Ulricehamn (delvis), Vara och Vårgårda, vilka Äldre manbyggnader/bostadshus från tidigt samtliga har gamla underlag. Geografi skt motsva- 1800-tal eller sent 1700-tal är inte vanliga. Av in- ras detta av en stor del av slätten (Lidkpings- och venteringarna att dma är de mer frekommande i Varaslätten) med randbygder, mellersta Gta älv- norr och i sder. I norr gäller det skogsbygderna på dalen, Säveåns vre dalgång, vre Ätradalen, norra Tiveden och Vikaskogen och i skogskanten kring Kåkindsslätten och sydvästra Vikaskogen. Vadsboslätten. Mest utmärkande är detta emeller- Det fi nns också några andra geografi ska områ- tid fr skogs- och randbygden i sdra och sydvästra den där urvalet kommit att bli mycket begränsat. Västergtland. Särskilt avses sdra Sjuhäradsbyg- Främst gäller detta Vänern med Kållands och den med angränsande del av Härskogsområdet. Det Tors. Där hade det behvts ett särskilt underlag är också enbart här som det ålderdomliga s.k. syd- som tydligare visade mer av de kustnära näring- gtiska huset (även kallat hgloftsstugan) bevarats arnas betydelse i bebyggelsemnstret. Samtidigt i Västergtland (15 st. allt som allt). Antalet beva- präglas båda områdena av fl era välbevarade f.d. rade ryggåsstugor br verlag vara hgre i Sjuhärad torp- och småbruksmiljer. Främst på Kållands än på andra håll i landskapet. fi nns även välbevarade storgårdsmiljer. Historiskt Byggnader uppfrda fre 1700-talets mitt är sett kanske detta bebyggelsemnster delvis kan ses ytterligt sällsynta bland bondgårdsbebyggelsen i som mer kännetecknande fr Vänerkusternas och Västergtland. I frekommande fall är det nästan -arnas sjnära bebyggelse än vad bondgårdar i enbart på prästgårdar, boställen och herrgårdar, allmän mening är. Vätterkusten i Guldkroken kring eller på hembygdsgårdar och friluftsmuseer, som Hjo är ett annat område där herresäten samt torp- byggnader med en så hg ålder påträffas idag. och småbruksmiljer påtagligt präglar bebyggelsen Jämfrt med manbyggnaderna har nyttobygg- mer än vad bondgårdarna gr. Detta avspeglas nader som ladugården, svinhuset och andra pro- också tydligt i urvalet. duktionsbyggnader i mycket strre utsträckning frnyats. Fr dessa har slitaget varit hårdare och behovet strre av anpassning till växlingar i jord- Bebyggelsens ålder och olika kategorier bruksnäringens utveckling. Ekonomibyggnader (fr av byggnader djurhållning) har en kortare livslängd. Byggnads- Produktionstekniska landvinningar och ett kat skick, inredning och djurhållning frändrades un- välstånd är två av de faktorer som starkt påverkat der 1800-talets senare del. Generellt kan sägas att och frändrat byggnadsskicket ver tiden. Hela enstaka bevarade ekonomibyggnader (fr djurhåll- gårdsmiljer där all bebyggelse är från 1700- och ning) äldre än från 1850 kan frekomma, men idag 1800-tal är ovanliga numera. I regel är gården måste de emellertid betraktas som mycket ovanliga. präglad av en kontinuerlig bebyggelseutveckling Överhuvudtaget br välbevarade ekonomibygg- som ofta tar sin utgångspunkt efter laga skifte (ef- nader med fähus uppfrda fre ca 1880-talet ges ter 1827), den kanske mest omvälvande av de fak- mycket stor uppmärksamhet ur bevarandesyn- torer som påverkat svenskt jordbruk. Lantbrukets punkt. Den samlade kunskapen om de äldre eko- nuvarande byggnadsbestånd är påtagligt präglat av nomibyggnaderna är emellertid fortfarande klart de sista 100 till 150 åren. bristfällig.

197 Ekonomibyggnader från sent 1800-tal är fort- står på hembygdsgårdar. Snarare är det bebyggel- farande ganska vanliga i fl era trakter. Även de är sen med rtter i laga skiftet och kontinuitet fram emellertid i avtagande totalt sett. Om man jämfr till idag som dominerar urvalet av gårdar och som med kommuninventeringarna från 1970- och 80- numera är representativ fr den västgtska bebyg- talen märks att mycket har frsvunnit bara under gelsen. 1990-talet. I stor utsträckning är dock ladugårdar, Några intryck från projektarbetet har samman- stall och svinhus m.fl . uppfrda under 1900-talet, fattats i de enkla spridningskartor som redovisas inte sällan under seklets frsta del. I jordbruks- i den bebyggelsehistoriska versikten i avsnitt 2. bygderna fi nns gott om typritade ladugårdar från I några fall, t.ex. avseende gårdsbyggnader ute i 1900-talets mitt. odlingslandskapet, redovisas antalet påträffade Det verkar som om den jordbruksutveckling objekt i inventeringar o.d. Vanligen är det dock ett som fljer med den agrara revolutionen och sätter betydligt mer versiktligt intryck av frekomst som avtryck i t.ex. uppfrandet av gårdsmejerier, inte redovisas – t.ex. vad gäller skiftesverksladugårdar, i frsta hand lämnar spår på bondgårdarna utan stenladugårdar, ladugårdar i gjutteknik (kalkbruks- främst gr det på storbondegårdar och herresäten. gjutna) m.fl . Vanligen är det den stora egendomen som har mejeri, tegelbruk, fl era fähus fr olika kreaturs- slag, lantarbetarbostäder, pumphus fr invallning, kanske en kvartärstation (transformatorhus), stor torkria etc. Samma gäller även 1800-talets och det tidiga 1900-talets rikt differentierade teknik-, konstruktions- och materialutveckling som också märks mest tydligt på de stora jordbruksenheterna. Generellt kan sägas att detta sätter mindre prägel på bondgårdarna. Magasinsbyggnader och olika slag av bodar tillhr ofta de äldsta ekonomibyggnaderna på går- darna. I vissa bygder, t.ex. i Sjuhärad och i sydväst samt i kambrosilurområdena, är stenkällarna ofta framträdande. Inte sällan är de gårdens äldsta byggnad eller en av de äldsta byggnaderna. Vanli- gen har de en verbyggnad av trä. Karaktäristiskt fr trakten kring Vårgårda och Alingsås är två–tre radställda källare (matkällare och potatiskällare). I Bollebygds härad i Sjuhärad fi nns de typiska Ball- bostugorna med mbelsnickarverkstad/bostadsrum ovanpå en stenkällare. Av särskilt ålderdomliga byggnadskategorier, framfr allt då loftbodar, klnor och linbastur, fi nns ett fåtal bevarade. I Sjuhäradsbygden fi nns merparten av bevarade linbastur. Externt liggande byggnader i odlingslandskapet, som vittnar om går- dens hävd ute i markerna, är också en idag mycket snabbt frsvinnande kategori byggnader. Främst härstammar de från tiden efter skiftena och tidigt 1900-tal och utgrs av sommarfähus, madlador och torvlador. Ängsladorna, som troligen är fr- knippade med ett omfattande äldre ängsbruk, är sannolikt nästan utplånade idag. Bland de 95 gårdar som uppmärksammats i rap- porten är det dock knappt någon gård som innehar de mest ålderdomliga byggnadskategorierna såsom hgloftsstugor och loftbodar. Överhuvudtaget hr det idag till undantagen att de här sällsynta katego- rierna av byggnader ligger inom en bondgård. Flera

198

5. Arkiv och litteraturfrteckning

Arkiv Carlsson, H., Hansen, A. Bohuslänska gårdar Hjo kommun, Byggnadsnämnden nedslag i bygg- - Byggnadstraditioner i ett fränderligt agrar- nadsinventering, 1997 samhälle. Bohusläns museum. Länsstyrelsen i Västra Gtalands län. Koncept till 2003 utgiven Regionmuseum Västra Gtaland, Vänersborg publikation. Museets bildarkiv, ämbetsarkiv samt fljande kul- Carlsson, Carina. Antikvarisk kontrollrapport. Hä- turhistoriska bebyggelseinventeringar: rene Nordgården 3:8, Sdra Härene socken, Alingsås 1976–82; Bollebygd 1975, 1995–96; Borås Vårgårda kommun, Västra Gtalands län. Regi- 1998; Hemsj (Alingsås) 1971; Herrljunga 1986– onmuseum Västra Gtaland. 2002. 87; Lerum 1995; Lilla Edet 1976–79; Mark 1976– Gthberg, E. Kulturhistoriskt värdefulla byggnader i 88; Svenljunga 1985–89; Tranemo 1975, 1996–97; miljer i Mariestads kommun. Landsbygden. Trollhättan 1976–81; Ulricehamn 1981, 1987–89; Västergtlands museum. Koncept till 2003 utgi- Vårgårda 1974; Vänersborg 1969, 2000 ven publikation. Hjelm, F. Tranemo kommun. Kulturhistorisk Vadsbo museum, Mariestad byggnadsinventering 39. Älvsborgs länsmuseum Byggnadsinventering 1981, senare uppdaterad 1996/97. Holmstrm, E. Det mångtydiga fähuset – en studie Vänermuseet, Lidkping av sommarfähuset i en av Nordiska museets Bebyggelseinventering i Lidkpings kommun, sock- frågelistor. Agrarhistorisk uppsatskurs 10 p narna Otterstad, Str och Sunnersberg 1981–83 2000/2001. SLU. Institutionen fr landskapspla- Kulturmiljinventering i Lidkpings kommun nering, Ultuna. 2001. 1988–89 Larsson, U. Ladugård. Dala 4:4 Dala socken, Falkpings kommun. Västergtland. Västergtlands museum, Skara Antikvarisk slutbesiktningsrapport. 1999:4 Väs- Museets bildarkiv, ämbetsarkiv samt fljande kul- tergtlands museum 1999. turhistoriska bebyggelseinventeringar: Larsson, U. Lvboden, Lvboden 2:1. Ugglums Essunga 1978; Grästorp 1992; Gtene 1977; Karls- socken, Falkpings kommun. Västergtland. borg 1985–86; Skara 1979–80; Skvde 1986–87; Antikvarisk slutbesiktningsrapport. Byggnadshis- Tibro 1981; Tidaholm 1987, 1989; Vara 1978, 1984 torisk rapport 2003:32 Västergtlands museum 2003. Kartmaterial Orebäck Krantz, E. Borrabo 1:9, Trävattna socken, Ekonomisk karta, Skaraborgs län 1877–82 och Falkpings kommun. Byggnadsdokumentation Älvsborgs län 1890–97. Nytryck 1986–88, 1997:22. Skaraborgs länsmuseum 1999. Skala 1:20 000. Skaraborgs länsmuseum, Stiftelsen Orebäck Krantz, E., Rosengren, M., Vretemark, M. Älvsborgs länsmuseum. Rapport Heljesgården i Bolum. Kunskapsunder- lag infr upprättande av detaljerad sktselplan. Otryckta källor Skaraborgs länsmuseum. 1997. Andersson, K., Larsson, U. Axtorp Lillegården. Sjberg, E., Sjkvist, H., Westerlund, M. Lars Pers- Kulturhistorisk utredning 1999:12. gården – bevaren mig väl! Årskurs 2-uppsats, Västergtlands museum. 1999 Gteborgs universitet Institutionen fr kultur- Birath, A., Fickler, S., Lvkvist, L., Rypist, A. vård 1994:30. 1994. Raggagårdens mejeri. Årskurs 2-uppsats, Gteborgs universitet Institutionen fr kultur- Litteratur vård 1991:8. 1991. Agrarhistoria. 1997. Larsson, B; Morell, M, Myr- Carlquist, T. Anestad Västergården. Främmes- dal, J. (red.) tads socken, Essunga kommun, Västergtland. Agrarhistorisk landskapsversikt – Västergtland Antikvarisk slutbesiktningsrapport 1999. Bygg- och Dalsland. 2002. (red. Mascher, C.). Rapport nadshistorisk rapport 2000:11. Västergtlands 2002:14. Länsstyrelsen i Västra Gtaland, Re- museum 2000. gionmuseum Västra Gtaland, Västergtlands museum.

199 Alingsås kommun: Alingsås frsamling utom stads- Byggnadstradition på den svenska landsbygden. kärnan. 1978. Älvsborgs länsmuseum. 1987. Riksantikvarieämbetet. Alingsås kommun: Erska och Långareds socknar. Carlquist, T. 1988. Kulturhistoriskt värdefulla 1981. Älvsborgs länsmuseum. byggnader och miljer i Skvde kommun. Alingsås kommun: Magra, Stora Mellby socknar Skaraborgs länsmuseum. samt del av Långareds socken. 1982. Älvsborgs Carlquist, T. 1983. Skara kommun. Kulturhistorisk länsmuseum. inventering. Skaraborgs länsmuseum Ambrosiani, S., Roland, A. 1913. Storegården i Carlsson, H., Hansen, A. 2003 Gårdar i Bohuslän. Rackeby. Nordiska Museet. Byggnadstraditioner i ett fränderligt agrarsam- Arnborg, G. 1980. Stenmur’n – Odlarmda i Väs- hälle. Rapport 2003:43. Länsstyrelsen i Västra tergtland. Gtaland. Bohusläns museum. Arnborg, G., Carlsson, Å., Hagman, T. 1985. Folk Carlsson, Å. 1994. Lvtäkt i Västergtland. Bon- och potatis. dedagbcker berättar. Ur Mylla Mule människa. Arnborg, G., Carlsson, Å., Hagman, T. 1987. Västergtlands Fornminnesfrenings Tidskrift Mulens marker. Bete och boskap i hage och 1993–1994. vallskog. Connelid, P. 2000. Kulturlandskap och frändring Atlas ver svensk Folkkultur. 1957. I. Materiell och i Berghems kyrkby. Berghem – en arkeologisk social kultur. underskning i en vikingatida – medeltida by i Augustsson, J-E. 1995. Ekonomibyggnader på Viskans dalgång. UV Väst rapport 2000:5. Ar- landsbygden under medeltiden. Jordbrukets keologisk underskning. byggnader. Ur Bebyggelsehistorisk tidskrift nr Eriksson, A-G., Nordstrm, A-L. 1991. Kulturmil- 29/1995. jprogram. Marks kommun. Älvsborgs länsmu- Augustsson, J-E. 1996. Medeltida hus. Ur Bygga seum m.fl . och bo: 1000 år i Västergtland. Västergtlands Eriksson, A-G., Nordstrm, A-L. 1993. Kultur- Fornminnesfrenings Tidskrift 1995–96. miljprogram. Svenljunga kommun. Älvsborgs Bebyggelsehistorisk tidskrift nr 29. 1995. Jordbru- länsmuseum m.fl . kets byggnader (temanummer) (red. Lange, U., Erixon, S. 1947. Svensk Byggnadskultur. Myrdal, J.). Erixon, S. 1960. Svenska byar utan systematisk Bergstrm, L., Orebäck Krantz, E. 1994. Kultur- reglering, del I och II. historiskt värdefulla byggnader och miljer i Ewald, G. 1925. Beskrivning ver Gäsene härad, Grästorps kommun. Skaraborgs länsmuseum. dess pastorat, socknar och gårdar. Älvsborgsbyg- Bevarandeprogram fr odlingslandskapets natur- dens hävder, del II. värden och kulturvärden. Värdefulla odlings- Gadd, C-J. 2000. Den agrara revolutionen, 1700– landskap i Älvsborgs län. 1994. Länsstyrelsen i 1870. Det svenska jordbrukets historia, band 3. Älvsborgs län. Gadd, C-J. 1996. Jordbruksomvandlingen på 1700- Bevarandeprogram och åtgärdsprogram fr od- och 1800-talen. Ur Mellan Bronsskld och JAS- lingslandskapets natur- och kulturmiljvärden i plan – glimtar av Lidkpingsbygdens historia. Skaraborgs län. 1992. Gravsj konsult. Skara- Gillberg, I-M., Orebäck Krantz, E. Vara kommun. borgs länsmuseum. Länsstyrelsen i Skaraborgs län. Kulturhistorisk inventering. 1987. Skaraborgs läns- Bjrkman, E. 1980. Lidkpings kommun Översikt- museum. lig kulturhistorisk inventering 1977. Skaraborgs Gramén, L.N. 1918. Lantmannabyggnader. Hand- länsmuseum. bok i byggnadskonst. 2 uppl. Bollebygds kommun. Kulturhistorisk byggnadsin- Gustafsson, C. 1991. Herrljunga kommun. Kultur- ventering. 1996. Älvsborgs länsmuseum. historisk byggnadsinventering 36. Älvsborgs läns- Bondens hus – en skrift om lantbrukets äldre eko- museum. nomibyggnader i Västra Gtaland. 2002. (red. Gthberg, E. 1983. Treboda kommun. Kulturhis- Odenbring Widmark, M. ) Länsstyrelsen i Väs- torisk inventering. Skaraborgs länsmuseum. tra Gtaland. Gthberg, E. 1996. Stildrag och exempel ur Charles Bygga och bo: 1000 år i Västergtland. 1996. Emil Lfvenskilds banbrytande byggnadsverk- Västergtlands Fornminnesfrenings Tidskrift samhet. Ur Bygga och bo: 1000 år i Väster- 1995/96. Skaraborgs länsmuseum. gtland. Västergtlands Fornminnesfrenings Byggnadsminnen 1961–1978. 1989. Riksantikva- Tidskrift 1995–96. rieämbetet. Hallin, K. 1980. Gtene kommun. Översiktlig Byggnadsminnen 1978–1988. 1989. Riksantikva- kulturhistorisk inventering 1977. Skaraborgs rieämbetet. länsmuseum.

200 Hallin, M., Larsson, A. 1991. Känn Sjuhäradsbyg- Larsson, U. 1998. Lerhus i Skaraborg. Ur Väster- den. Del 7. Bebyggelse. gtlands Fornminnesfrenings Tidskrift 1997–98. Hedin, M. 2001. Stråtak i Hornborgabygden. In- Lerums kommun. Program fr kulturminnesvård. ventering och dokumentation av vasstak. del I 1985. Lerums kommun. och II Byggnadshistorisk rapport 2001. Väster- Lilla Edet kommun. Etapp 1. 1976. 1977. Kulturhis- gtlands museum. torisk utredning 14. Älvsborgs läns museifrening. Hemsj kommun. 1971. Del 1 och Del 2. Älvs- 1977. borgs läns museifrening. Lilla Edet kommun. Etapp 2. 1979. 1979. Kultur- Henriksson, G. 1996. Skiftesverk i Sverige – ett tu- historisk utredning 23. Älvsborgs läns museifr- senårigt byggnadssätt. ening. Hjelm, F., Strandberg, A.-C. 1996. Lerums kom- Lindgren, G. 1939. Falbygden och dess närmaste mun. Kulturhistorisk byggnadsinventering 40. omgivning vid 1600-talets mitt. Ur Geographica 6. Älvsborgs länsmuseum. Lindskog, P. E. (Nytryck, faksimil) 1985. Frsk till Hjo kommun. Översiktlig kulturhistorisk invente- en korrt beskrifning om Skara stift. 1812–1816. ring. 1976. Västergtlands Fornminnesfrening. Linnarsson, L. 1948–50. Bygd, by och gård. Gam- Holmstrm, E. 2001. Fyrar och farledsmiljer i mal bygd och folkkultur i Gäsene, Laske och Vänern. Sjfart och bebyggelse. Ur Bebyggelse- Skånings härader. Band I–III. historisk Tidskrift nr 41/2001. Lundahl, I. 1950–81. Ortnamnen i Skaraborgs län. Holmstrm, E. 1989. Hus och miljer på Falbyg- (Flera volymer). den. Kulturhistorisk inventering. Falkpings Lundegrén, J. 1994. Efterkrigstidens skaraborgs- kommun. bnder har skapat nya kulturlandskap. Ur Holmstrm, E. 1984. Otterstad, Str, Sunnersberg. Mylla, mule, människa. Västergtlands Forn- Kulturhistorisk bebyggelseinventering i Lidk- minnesfrenings Tidskrift 1993–94. pings kommun 1981–84. Lidkpings Hantverks Lundquist, L., Stibéus, M. 1999. Från Saleby till och Sjfartsmuseum. Lidkping: från land till stad? Forskaren i fält. Holmstrm, E.; Orebäck Krantz, E. 1989. Kultur- Avd. fr arkeologiska underskningar, skrifter historiskt värdefulla byggnader och miljer i Ti- nr 27. daholms kommun. Skaraborgs länsmuseum. Magnusson, G. 2003. Ett rikt odlingslandskap. Hglin, S. 1994. Byar och landskap i Skaraborg. Bevarande av lantbrukets kulturhistoriskt vär- Ur Mylla, mule, människa. Det västgtska kul- defulla ekonomibyggnader. Ur Kulturmiljvård turlandskapet några brottstycken. Västergt- 1/2003. lands Fornminnesfrenings Tidskrift 1993–94. Marbäck – bygden vid Åsunden. 2002. Åsunden: Jacobsson, L. 1995. Ekskog och gråa stugor i det Marbäcks hembygdsfrening. forna Gäsene. Ur Fässingen. Gäsene härad. Från Marks kommun. Etapp 1. Häggåns dalgång. Kul- Borås och de sju häradena. turhistorisk byggnadsinventering nr 12. Älvs- Jacobzon, L., Vretemark, M. 1996. Råda – från vi- borgs länsmuseum. 1976. kingaby till villasamhälle. Ur Mellan Bronsskld Marks kommun. Etapp 2. Socknarna Sätila och och JAS-plan – glimtar av Lidkpingsbygdens Tostared. Kulturhistorisk byggnadsinventering historia. nr 20. Älvsborgs länsmuseum. 1978. Julihn, E., Spade, S. 1979. Industriminnen i Gtene Marks kommun. Etapp III 1984. Socknarna Fot- kommun. En inventering utfrd 1978. skäl, Hajom och Hyssna. Kulturhistorisk bygg- Kalm, P. 1960. Pehr Kalms Västgta och Bohuslän- nadsinventering nr 32. Älvsborgs länsmuseum. ska resa. Frrättad År 1742. 1985. Kultur på väg i Skaraborg. 1997. Länsstyrelsen i Marks kommun. Etapp 4/5. Socknarna Berghem, Skaraborgs län. Vägverket Skaraborg. Horred, Istorp, Skephult, Surteby-Kattunga, To- Lampa, S. 1908. Anteckningar rrande äldre restorp, Älekulla, Öxabäck och Öxnevalla. Kul- bygdelif i Västergtland. II. Ur Västergtlands turhistorisk byggnadsinventering 34. Älvsborgs Fornminnesfrenings Tidskrift 1908. länsmuseum. 1988. Larsson, A.-K. Karlsborgs kommun. Kulturhisto- Molén, M., Bergsj, A. 1989. Lantbrukets bebyg- risk inventering. Skaraborgs länsmuseum 1986. gelsemilj. Landskap – gård – byggnad. Sys- Larsson, A-K, Hedin, M. 1996. Vasstak i Hornbor- temlsningar fr jordbrukets driftsbyggnader. gabygden. Ur Bygga och bo: 1000 år i Väster- Inst. fr lantbrukets byggnadsteknik, LBT. SLU, gtland. Västergtlands Fornminnesfrenings Lund. Tidskrift 1995–96.

201 Mylla, mule, människa. Det västgtska kulturland- Svala, C. 1993. Från ladugård till djurstall. Ekono- skapet några brottstycken. Västergtlands Forn- mibyggnader under 250 år. minnesfrenings Tidskrift 1993–94. Skaraborgs Svenljunga kommun 1985–89. 1989. Kulturhisto- länsmuseum. 1994. risk byggnadsinventering nr 35. Älvsborgs läns- Morell, M. 2001. Jordbruket i industrisamhället, museum. 1870–1945. Det svenska jordbrukets historia, Svenska gods och gårdar. Västergtland Skaraborgs band 4. län. 1941 (red. Ohlén, C.E., Sydow, W., Bjrk- Myrdal, J. 1999. Jordbruket under feodalismen. man, S.) Del 30–32. 1000– 1700. Det svenska jordbrukets historia, Svenska gods och gårdar. Västergtland Älvsborgs band 2. län. 1941. (red. Ohlén, C.E., Sydow, W., Bjrk- Natursten i byggnader. Skaraborgs och Älvsborgs man, S.) Del 29. län. 1996. Inst. fr konservering. Riksantikvarie- Sveriges Bebyggelse: Statistisk -Topografi sk be- äm- betet och statens Historiska Museer. skrivning ver Sveriges städer och landsbygd. Nordstrm, A-L. 1986. Byggnadstraditioner i Älvs- 1953–55. (Erixon, S. red). Skaraborgs län. Del 3–5. borgs län II. Hgloftsstugan eller Det sydgtiska Sveriges Bebyggelse: Statistisk-Topografi sk beskriv- huset. Ur Västgta Dal 1985/86 Årsbok fr ning ver Sveriges städer och landsbygd. 1947–53. Älvsborgs länsmuseum. (Erixon, S. red). Älvsborgs län. Del 2–8. Odenbring, M. 1990. Kulturmiljprogram. Troll- Sveriges Nationalatlas (SNA). Jordbruket (1992) hättans kommun. Trollhättans kommun. Kulturlandskapet och bebyggelsen (1994). Odlingsbygder i Västra Gtaland. 1999. Larsson, Tidernas Lidkping – staden och bygden. En bok A. Gimdal, R. (red) Länsstyrelsen i Västra Gta- om kulturmiljer i Lidkpings kommun. 1991. land. Lidkpings Hantverks- och Sjfartsmuseum. Orebäck Krantz, E. 1987. Bengtssonska magasinet. Trollhättans kommun. Del 1. Norra Bjrke, Rom- Byggnadsminnen i Skaraborg nr 5. Länsstyrel- mele och Upphärads socknar. 1975. Kulturhisto- sen/Länsmuseet i Skaraborgs län. risk utredning 9. Älvsborgs läns museifrening. Ortnamnen i Älvsborgs län. 1906–48. På offentligt Trollhättans kommun. Del 3. Fors och Väne-Åsaka uppdrag av Kungl. Ortnamnskommissionen. socknar. 1979. Kulturhistorisk utredning 22. (Flera volymer). Älvsborgs länsmuseum. Palmquist, L. 1997. Frläggargårdar, dalslandsstu- Trollhättans kommun. Del 4. Gärdhems socken. gor och bruksherrgårdar. Om hur bebyggelsen 1979. Kulturhistorisk utredning 24. Älvsborgs avspeglar samhällsfrändring på landsbygden länsmuseum. under 1700- och 1800-talen. Ur Älvsborgs län. Trollhättans kommun. Del 5. Lagmansereds socken Historia i gränsbygd. ... 1981. Kulturhistorisk byggnadsinventering 27. Palmquist, L. 1998. Landsbygdens folkliga bygg- Älvsborgs länsmuseum. nadsskick. Studier till kulturmiljprogram fr Ullasj – bygden, gårdarna, människorna ... 1985. Sverige. Riksantikvarieämbetet. Utg av Ullasj JUF. Roeck Hansen, B. 1997. Storbyar och ensamgårdar. Ulricehamns kommun. Inventeringsrapport kultur- Om bebyggelsens anpassning till ett omväxlande historisk bebyggelse. 1990. Byggnadsnämnden landskap. Ur Älvsborgs län. Historia i gränsbygd. Ulricehamns kommun. Reis, J. von. 1980. Kulturhistorisk byggnadsin- Ulricehamns kommun. 1981. Del 2. Blidsbergs, ventering i samband med kommunal energi- Dalums, Humla, Klaby och Timmele socknar sparplanering. Metodstudie i Borås kommun. samt Ulricehamns stad med Brunn och Vist f.d. Riksantikvarieämbetet rapport 1980:5. socknar. Kulturhistorisk utredning 26. Älvsborgs Rydin, C.G. 1834. Gjutna kalkbrukshus. Ett nytt länsmuseum. byggnadssätt. (2 uppl). Unnerbäck, A. 2002. Kulturhistorisk värdering av Sevärdheter i Västergtland Skaraborgs län. 1997. bebyggelse. Riksantikvarieämbetet. Länsstyrelsen i Skaraborgs län. Landstinget Ska- Welinder, S., Pedersen, E., Widgren, M. 1998. Jord- raborg. brukets frsta femtusen år, 4000 f. Kr.–1000 e. Sevärdheter i Västergtland Älvsborgs län. 1982. Kr. Det svenska jordbrukets historia, band 1. Länsstyrelsen i Älvsborgs län. Landstinget Älvs- Werne, F. 1993. Bndernas bygge. Traditionellt borg, Älvsborgs länsmuseum. byggnadsskick på landsbygden i Sverige. Spade, B. 1996. Bygdetransformatorer. Ur Bygga Vikstrm, E. 1996. Stationssamhällen på västg- och bo: 1000 år i Västergtland. Västergtlands taslätten. Ur Bygga och bo: 1000 år i Väster- Fornminnesfrenings Tidskrift 1995–96. gtland. Västergtlands Fornminnesfrenings Tidskrift 1995/96. Skaraborgs länsmuseum.

202 Vårgårda kommun. 1974. Kulturhistorisk utred- ning 7. Älvsborgs läns museifrening. Vägen till din historia. 1985. Regionalt kultur- minnesvårdsprogram och kulturhistorisk be- skrivning fr Skaraborgs län. Västergtlands Fornminnesfrenings Tidskrift 1985. Skaraborgs länsmuseum. Västgtagårdar. Herremännens och bndernas äld- re byggnadskultur i Skaraborg. 1932. (Erixon, S., Wallin, S. (red). Underskt genom Nordiska museet. Vänersborgs kommun. Väne-Ryrs socken och del av Vänersborgs stad. 1995. Kulturhistorisk byggnadsinventering nr 38. Älvsborgs länsmu- seum. Vänersborgs kommun. Vänersnäs och Västra Tun- hems socknar. 2000. Kulturhistorisk byggnads- inventering nr 46. Älvsborgs länsmuseum. Västra Gtaland – din milj. 1999. Länsstyrelsen Västra Gtaland 1999:6.

203

6. Register ver beskrivna gårdar

ALINGSÅS ERSKA 2:11 Håkansgården, nr 66, region nr 12a 144 ALINGSÅS ERSKA 2:12 Håkansgården, nr 67, region nr 12a 144 ALINGSÅS LÄKAREBO 1:1 Läkarebo, nr 72, region nr 13 155 ALINGSÅS TORSTÖ 1:1 Stora Torst, nr 70, region nr 12b 150 ALINGSÅS VÄNGA 2:4 och 2:10, nr 64, region nr 11b 141 ALINGSÅS ÖDENÄS 2:103 och 2:118 Östergården, nr 73, region nr 13 156 ALINGSÅS ÖRSBRÅTEN 1:7 Örsbråten, nr 74, region nr 13 157 BOLLEBYGD TORSTAD 1:7 Gustava, nr 75, region nr 13 158 BORÅS DANNIKE 1:18 Längberget, nr 82, region nr 15 170 ESSUNGA ANNESTAD 2:19 Västergården, nr 68, region nr 12a 146 ESSUNGA ESSUNGA 4:18 Lars-Persgården, nr 69, region nr 12a 147 FALKÖPING BOLUM 16:5 Heljesgården, nr 20, region nr 4a 82 FALKÖPING BORRABO 1:9 Borrabo, nr 21, region nr 4a 83 FALKÖPING BRUNNHEM 1:4 Mossagården, nr 22, region nr 4a 84 FALKÖPING DALA 4:4 Stora Vådegården, nr 23, region nr 4a 85 FALKÖPING LÖVBODEN 2:1 Lvboden, nr 24, region nr 4a 86 FALKÖPING MAKVARN 1:2 och samfällighet Madkvarn, nr 25, region nr 4a 87 FALKÖPING VÅRKUMLA-AXTORP 2:2 och 2:5 Lillegården, nr 26, region nr 4a 88 GÖTENE KVARNTORP 1:5 Kvarntorp, nr 14, region nr 3 73 GÖTENE VEDUM 1:45 Brogården, nr 15, region nr 3 74 GÖTENE VEDUM 2:2 Storegården, nr 16, region nr 3 74 GÖTENE ÖRNEKULLA 7:1 Nolegården, nr 17, region nr 3 76 HERRLJUNGA HEDE 1:3 Hede, nr 34, region nr 4c 100 HERRLJUNGA SKOGSBO 1:4 Skogsbo, nr 35, region nr 4c 101 KARLSBORG FRÄCKESTAD 1:66 Karsjhult, nr 60, region nr 9a 135 KARLSBORG HAVSMON 1:20, 1:21, nr 61, region nr 9a 136 KARLSBORG RIPANÄS 1:4, nr 47, region nr 6 115 LERUM ÖSTAD 11:18 Lidagården, nr 65, region nr 11b 142 LIDKÖPING RESVILLE 3:17 och 3:32 Ingemarsgården , nr 8, region nr 2d 64 LIDKÖPING RESVILLE 4:5 Backgårdskvarn, nr 9, region nr 2d 65 LIDKÖPING ÄNGSBO 3:7 Ängsbo, nr 10, region nr 2d 66 LIDKÖPING ÖRSLÖSA 3:1 Backgården, nr 7, region nr 2c 61 LILLA EDET HÄRKLÄTTAN 1:8 Härklättan, nr 11a, region nr 63 138 LILLA EDET TÖSSLANDA 1:2 Skattegården, nr 11a, region nr 62 139 MARIESTAD BODA 1:13 Fjällagården, nr 1, region nr 1 53 MARIESTAD DYRENÄS 1:13, nr 18, region nr 3 77 MARIESTAD EKBY-VALLBY 2:4 och 2:2 Östergården, nr 50, region nr 8 122 MARIESTAD KARLEBY 2:6 Lassegården, nr 51, region nr 8 123 MARIESTAD ODENSÅKERS KLOCKARBOL 9:1 Klockarbolet, nr 52, region nr 8 124 MARK GINKALUNDA 6:2 Smedsgården, nr 78, region nr 14 163 MARK GUNNTORP 6:1 Andersgården, nr 79, region nr 14 164 MARK LUNDABO 1:3 och samfällighet Lundabo, nr 80, region nr 14 166 MARK SJÖGARÅS 1:1 Sjgarås, nr 81, region nr 14 167 SKARA FOXERNA 8:1 Nolegården, nr 27, region nr 4a 90 SKARA HÅLLTORP 3:1 Hålltorp, nr 28, region nr 4a 91 SKARA HÄNDENE 1:30 Händenetorp, nr 11, region nr 2d 67 SKARA SKÄRV 9:1 Gatebo, nr 29, region nr 4a 92 SKÖVDE ATTEBO 1:1 Attebo, nr 19, region nr 3 78

204 SKÖVDE DJURSÄTRA 2:12 Västergården, nr 40, region nr 5 107 SKÖVDE HAGELBERG 3:2 Tåstorp, nr 41, region nr 5 108 SKÖVDE TÅNGATORP 1:1 Tångatorp, nr 42, region nr 5 108 SKÖVDE KYRKEBOLET 1:9 Kyrkebolet, nr 43, region nr 5 110 SKÖVDE LJUNGHEM 2:22 Norra Värmagården, nr 48, region nr 7 118 SKÖVDE STORA VÄRING 2:15 Bussagården, nr 53, region nr 8 125 SKÖVDE VALLBY 2:36, 2:3 Srgården, nr 54, region nr 8 126 SKÖVDE VAROLA 4:6 och 4:28 Gallegården, nr 44, region nr 5 111 SKÖVDE VÄRSÅS 3:1 Lillegården, nr 45, region nr 5 112 SKÖVDE YTTERSÖRA 11:2 och 12:3 Baggården, nr 30, region nr 4a 93 SVENLJUNGA FLENSTORP 1:8 Skattegården, nr 83, region nr 15 171 SVENLJUNGA KLEVEN 1:72 Klevs gästgivargård, nr 84, region nr 15 172 SVENLJUNGA KÄRRSGÄRDE 1:6 Kärrsgärde, nr 85, region nr 15 173 SVENLJUNGA LÄGGARED 2:3 Nilsagården, nr 86, region nr 15 174 SVENLJUNGA REDSLARED 1:4 Nedergården, nr 87, region nr 15 176 TIBRO MICKELSTORP 2:2 Mickelstorp, nr 46, region nr 5 113 TIDAHOLM BOGSHULT 1:6, nr 49, region nr 7 119 TIDAHOLM GERUM 14:2 Bosgården, nr 31, region nr 4a 94 TRANEMO BJÖRDAL 1:3 Övregården, nr 88, region nr 15 177 TRANEMO GÖLINGSTORP 2:3 Norrgården, nr 91, region nr 16 182 TRANEMO GÖLINGSTORP 5:1 och 1:8 Näbbagården, nr 92, region nr 16 184 TRANEMO MALSBO 1:1 Gamla bygget, nr 93, region nr 16 186 TRANEMO MOSSEBO 1:22 och 1:7 Mossebo Stom, nr 94, region nr 16 187 TRANEMO SNARÅS 1:4 Åsvedjan, nr 95, region nr 16 188 TROLLHÄTTAN BÖRSLE 1:3 Västergården, nr 4, region nr 2b 57 TÖREBODA EKAGÄRDET 1:6 och 1:7 Ekagärdet, nr 55, region nr 8 128 TÖREBODA GÄRDESBODA 1:9 Srgården, nr 56, region nr 8 129 TÖREBODA HABOSKOGEN 4:9 Skinnarud, nr 57, region nr 8 130 TÖREBODA RIKSBERG 1:2 Srgården, nr 58, region nr 8 131 TÖREBODA ÄSPÄNG 2:6 och 2:7 Mellangården, nr 59, region nr 8 132 ULRICEHAMN DÅLLEBO 1:4 Övergården, nr 36, region nr 4c 102 ULRICEHAMN GUNNARSBO 2:5 och 2:9 Nolgården, nr 89, region nr 15 178 ULRICEHAMN HUMLA 6:2 Backgården, nr 32, region nr 4b 96 ULRICEHAMN MARBÄCK 20:3 Bäckagården, nr 90, region nr 15 179 ULRICEHAMN ÖRSERED 1:6 Stora Örsered, nr 33, region nr 4b 97 VARA ELING 2:2 Stommen, nr 13, region nr 2e 70 VARA LONG 7:1 Skogsbo, nr 12, region nr 2d 68 VÅRGÅRDA HOLTSÄCKRA 1:2 Holtsäckra, nr 37, region nr 4c 103 VÅRGÅRDA HÄRENE 3:8 Nordgården, nr 71, region nr 12b 152 VÅRGÅRDA KYRKEBOL 1:7 Kyrkebol, nr 38, region nr 4c 104 VÅRGÅRDA LANDA 1:3 Landa stora, nr 39, region nr 4c 105 VÅRGÅRDA KAMPARÅS 1:3 Kamparås, nr 76, region nr 13 159 VÅRGÅRDA LJUNGÅS 1:1 Ljungås, nr 77, region nr 13 160 VÄNERSBORG HÄRSTAD 2:3 Haregården, nr 5, region nr 2b 58 VÄNERSBORG HÄRSTAD 6:3 Sjgården, nr 6, region nr 2b 58 VÄNERSBORG KVILLEN 1:1 Kvillen, nr 2, region nr 1 54 VÄNERSBORG MUNKESTEN 1:2 Munkesten, nr 3, region nr 1 55

205 Västergtland är ett av de folkrikaste landskapen i Sverige och en av landets äldsta och mest utpräglade jordbruksre- gioner. Som ett självklart inslag i det västgtska landskapet ligger bondgården med sina byggnader – ladugård, silo, smedja, magasin, boningshus och många fl er. Gårdens be- byggelse har formats av landskapets skiftande frutsätt- ningar, jordbrukets inriktning, byggnadsskickets utveckling och bondens behov.

Denna skrift lyfter fram Västergtlands rika bebyggelsehis- toria med fokus på bndernas byggande. Den inledande delen ger en versikt av bondgårdsbyggandet från med- eltid fram till idag. Därefter presenteras 95 gårdar som tillsammans ger en god bild av jordbrukets variationsrika byggnadstradition i Västergtland.

En kad kunskap om bondgårdens bebyggelsehistoria och stora kulturvärden kar mjligheten att bevara och vårda denna omistliga del av vårt gemensamma kulturarv.