4. Beskrivning Av Utredningsområdet
Total Page:16
File Type:pdf, Size:1020Kb
4. Beskrivning av utredningsområdet 4. Beskrivning av utredningsområdet Inom utredningsområdet för Tvärförbindelse Södertörn finns både fysiska förutsättningar i landskapet och andra värden, intressen och aspekter att ta hänsyn till vid lokalisering av en ny väg. I detta kapitel beskrivs vilka övergripande förutsättningar som ligger till grund för lokaliseringen av den nya tvärförbindelsen. Dessa är Södertörnslandskapets innehåll ur ett landskapsperspektiv, befintligt transportsystem och dess användargrupper, nuvarande och planerad markanvändning, sociala aspekter, områden med riksintressen och miljöaspekter. De beskrivna förutsättningarna utvärderas i kapitel 7 och 8. 4.1 Södertörnslandskapets innehåll I detta avsnitt beskrivs landskapet med utgångspunkt i utredningsområdets natur- och kulturmiljöer, rekreationsmöjligheter och landskapsbildsvärden. Beskrivningen är uppdelad i de landskapstyper som definierats i Landskapsanalysen för Tvärförbindelse Södertörn (Trafikverket, 2016 [6]). Landskapstypernas känslighet för påverkan beskrivs närmare i kapitel 8. Södertörn präglas av närheten till Stockholm och östra Mellansveriges uppbrutna sprickdalslandskap med tydliga nivåskillnader mellan höglänta, skogsklädda berg och långsträckta uppodlade dalgångar. Dalgångarna går i ett kryssliknande system och utgör till stor del naturliga gränser mellan landskapstyperna. I stora drag breder skogarna ut sig på höjdpartierna, medan de odlade markerna finns i dalgångarna. Den agrara bebyggelsen är framförallt lokaliserad till skogsbrynen med nära koppling till det gamla vägsystemet i dalgångarna. Modernare bebyggelse har tillkommit främst i anslutning till de regionala kärnorna. Bebyggelsen skala, täthet och karaktär växlar, vilket speglar olika tiders planeringsideal, se figur 4.1. Figur 4.1. I utredningsområdet finns tre huvudsakliga landskapstyper. Det skogsdominerade landskapet breder ut sig på höjderna medan det småbrutna od- lingslandskapet öppnar upp sig i dalgångarna. Tätortslandskapet följer i stora drag längs järnvägar och större vägar. Samrådshandling - val av lokalisering 23 4. Beskrivning av utredningsområdet 4.1.1 Skogslandskapet Inom utredningsområdet finns stora sammanhängande skogsområden. Dessa utgör värdefulla livsmiljöer för växter och djur, många med höga krav på orördhet. I skogslandskapet finns möjlighet att uppleva tystnad och rofylldhet och det har på så sätt stor betydelse för tätortsnära rekreation. Skogslandskapet är kuperat och varierat med stor andel berg i dagen. Raviner och rasbranter övergår i blandskogsbeklädda bergsluttningar och barrskogsklädda höjdplatåer. Insprängt i skogslandskapet finns en mosaik av sjöar och våtmarker. Skogens prägel skiljer sig åt mellan platåområdena där hällmarkstallskogar växer på torra magra marker och de låglänta områdena där mäktigare och mer näringsrika jordlager tillåter högre och tätare blandskogar med inslag av myr- och mossmark. Figur 4.2-4.5 visar Figur 4.2. Gläntor bildar små öppna rum i den annars slutna skogen. Glänta exempel på hur skogslandskapet i utredningsområdet ser ut. Figur 4.4. Skogen breder ut sig på höjderna runt Alby- och Tullingesjön. Foto: intill Stensbergs torplämning, Flemingsbergsskogen. Foto: Tyréns. Tyréns. Skogslandskapet är till stor del fritt från bebyggelse och vägar. Den bebyggelse som finns där är i huvudsak mindre fritidshus- eller småhusområden i anslutning till sjöar och skogsbryn. Skogens höglänta delar har förhistoriskt brukats för säsongsvisa bosättningar under stenåldern. Resten av skogsmarken har fungerat som utmark till angränsande byar och herrgårdar i odlingslandskapet. Detta avspeglas genom många torp och det småskaliga vägnätet som kopplar samman skogs- och odlingslandskapet. I skogslandskapet finns flera större områden skyddade som naturreservat. En stor del av hela utredningsområdet täcks även av Hanvedens riksintresse för friluftsliv. Figur 4.3. Skogen rymmer kulturhistoriska spår. Foto: Tyréns. Figur 4.5. De höglänta partierna domineras av hällmarkstallskog. Foto: Tyréns. Samrådshandling - val av lokalisering 24 4. Beskrivning av utredningsområdet 4.1.2 Småbrutet odlingslandskap 4.1.3 Tätortslandskapet Stationssamhällets villastäder Det småbrutna odlingslandskapet finns i dalgångarna. Det öppna Storstockholms bebyggelse är framvuxen längs med viktiga Utbyggnaden av Västra stambanan och Nynäsbanan ledde till landskapet i dalgångarna erbjuder utblickar som underlättar kommunikationsstråk som strålar radiellt ut från stadens centrum. utvecklingen av mindre samhällen, villastäder, i anslutning till möjligheten att orientera sig i och få en förståelse för landskapet som Delar av utredningsområdet har under de senaste hundra åren stationerna. Exempel på tidiga villastäder finns i Huddinge, helhet. Mest framträdande är den långa dalgången som löper från genomgått en påtaglig omvandling från agrart herrgårdslandskap till Tullinge, Tumba och Västerhaninge. Villastäderna kännetecknas av Albysjöns strand i nordväst genom Glömstadalen, via sjön Orlången modernt tätortslandskap såsom kring bebyggelsen vid Flemingsberg. trädgårdsstadens naturanpassning med slingrande vägnät, lummiga till Lissmadalen i sydöst. Denna dalgång möter flera tvärgående Efterkrigstidens alltmer rationella och storskaliga stadsbyggande tomter och blandade trävillor. Flera villaområden hänger samman, dalgångar med liknande småbruten karaktär. Dalgångarna och framträder alltmer i tätortslandskapet. Längs med de större vägarna endast delvis uppdelade av skolområden, parker och den naturliga sjösystemen bildar öppningar i det slutna skogslandskapet. Runt sjön återfinns storskalig verksamhet med delvis högrest bebyggelse. topografin, se figur 4.9. Orlången är odlingslandskapet indelat i mindre landskapsrum och I vissa fall har även äldre industrietableringar i anslutning till ger en upplevelse av liten skala. I Botkyrka, i utredningsområdets järnvägarna utvecklats till mer storskaliga verksamhetsområden. västra del, och i öster kring Haningebygden öppnar landskapet upp sig och ger en något mer storskalig karaktär. Det småbrutna odlingslandskapet kantas av flikiga skogsbryn och präglas av beteshagar, diken, stenrösen, alléer, stigar och mindre vägar, rik markflora samt artrika gräsmarker som ger ett högt upplevelsevärde och skapar variationsrika och ekologiskt värdefulla småbiotoper, se figur 4.6. Dalgångarna utgör förhistoriska centralbygder med lång brukningskontinuitet, vilket avspeglas av rika fornlämningsmiljöer. Stora delar av dagens odlingslandskap har formats av de stora jordegendomar som tydligt strukturerat markanvändning, bebyggelsemönster och det lokala vägnätet. Ett flertal herrgårdsmiljöer ligger ståndsmässigt lokaliserade i anslutning till sjöarna. Kring sjön Orlången framträder bland annat Stensättra, Sundby, Björksättra och Balingsta med tillhörande Figur 4.6 Äldre allékantade vägar är ett vanligt förekommande landskapse- Figur 4.8. Kring herrgårdsmiljöerna finns ett stort inslag av ek och andra park- och trädgårdsanläggningar, storskaliga ekonomibyggnader lement i det småbrutna odlingslandskapet, ofta i anslutning till större gårdar. ädellövträd. Foto: Tyréns. och arbetarbostäder. Ett finmaskigt vägnät länkar samman Foto: Tyréns. herrgårdsmiljöerna. I flera fall har det skett en gradvis tillväxt av exploateringen under 1900-talet i det herrgårdsanknutna odlingslandskapet, se figur 4.7 och 4.8. Figur 4.7. Det småbrutna odlingslandskapet är präglat av de många herrgård- Figur 4.9. Villastäderna som växte upp kring järnvägsstationerna följde till stor arna som ligger samlade kring sjöarna i området. Foto: Tyréns. del trädgårdsstadens stadsplaneideal med gatunät och tomter anpassade till topografin. De äldre villorna med omgivande lummiga trädgårdar skapar gröna, småskaliga gaturum. Foto: Tyréns. Samrådshandling - val av lokalisering 25 4. Beskrivning av utredningsområdet Förortssamhället Under efterkrigstiden byggdes ytterstadens tätorter ut enligt rådande planeringsideal i takt med att Stockholm växte och en tilltagande bilism ledde till ett utbyggt vägnät. Förortssamhällen med bland annat förskola, skola, vårdcentral och mataffär växte fram längs med tunnelbanans utbyggnad. Stadsdelarna Skärholmen, Fittja och Alby byggdes ut i samband med tillkomsten av den röda tunnelbanelinjen till Norsborg. I Handen, Jordbro och Flemingsberg har förortsbebyggelse från samma tid vuxit fram längs pendeltåget, Kungens kurva - se figur 4.12. Områdena kännetecknas av storskaliga, rationaliserade Skärholmen och trafikseparerade stadsplaneringsideal med nära tillgång till service och grönområden, se figur 4.10, 4.11 och 4.13. Bor nsjökilen Flemingsberg Haninge Botkyrka Huddinge centrum kommun kommun Haninge T yresta kommun kilen n le ki Figur 4.10. Fittja med anslutande grönstruktur. Foto: Trafikverket. en ed anv H Utredningsområde Tunnelbana E4/E20 Regional stadskärna Grön kil Pendeltåg Större vägar Stationer spårtrafik Stambana 259 Bebyggelse 0 2 4 6 8 10 km 2016-11-11 © Lantmäteriet, Geodatasamverkan Figur 4.11. Ägostrukturen med ett fåtal stora jordegendomar underlättade köp L64B_Landskapsanalys_situationskarta_mGronaKilar och planläggning av stora markområden. I vissa fall styckades herrgårdarnas marker tills bara parken eller herrgården stod kvar, sida vid sida med den mod- Figur 4.12. Bebyggelsen har växt fram längs de större kommunikationsstråken och åtskiljer de gröna kilarna Bornsjö-, Hanveden-, och Tyrestakilen. erna stadsbebyggelsen. Foto: Tyréns. Samrådshandling - val av lokalisering 26 4. Beskrivning av utredningsområdet Stora huskroppar, så kallade skivhus,