Krutbrännaren 2005-1
Total Page:16
File Type:pdf, Size:1020Kb
Krutbrännaren Nr 1 • 2005 • Årg. 14 ÖLANDS BOTANISKA FÖRENING Krutbrännaren Årgång 14, 2005 nr. 1. ISSN 1103-2839 Tidskriften utges av Ölands Botaniska Förening och utkommer med fyra nummer per år. Medlemsavgiften för 2005 är 80:- och för familjemedlemmar 10:- (för i utlandet bosatta dock 110:-). Beloppet sättes in på föreningens postgironummer 636 59 31-2. Medlemmar erhåller tidskriften Krutbrännaren. För endast prenumeration är avgiften 110:-. Äldre num- mer av tidskriften kan beställas från Thomas Gunnarsson till ett pris av 25:- per nummer. Redaktionen består av Thomas Gunnarsson (red.) och Håkan Lundkvist (ansv. utg.). Manuskript och synpunkter skickas till Thomas Gunnarsson (adress se nedan). Adressändringar och frågor om distribution tillskrives Thomas Gunnarsson (adress se nedan). Föreningsärenden och frågor därom kan tillskrivas någon ur styrelsen: Ulla-Britt Andersson (ordf.) Keneth Erlandsson Kummelvägen 12, 386 92 Färjestaden. Fatabursvägen 11 A, 393 53 Kalmar. Tel. 0485 / 332 24 E-post: se Thomas Gunnarsson Tel. 0480 / 198 46. E-post: kenneth- Tommy Knutsson (v.ordf.) [email protected] Ned. Västerstad 111, 380 62 Mörbylånga. Liselotte Wetterstrand-Dahlgren Tel. 0485 / 420 14 Albrunna 1022, 380 65 Degerhamn E-post: [email protected] Tel.0485 / 66 04 569. E-post: [email protected] Thomas Gunnarsson (sekr.) Thomas Johansson Kummelvägen 12, 386 92 Färjestaden. Jutnabbevägen 19, 392 36 Kalmar Tel. 0485 / 332 24 Tel. 0480 / 695 79 E-post: [email protected] E-post: [email protected] Elna Hultqvist (kassör) Håkan Lundkvist Slottsgatan 23, 387 32 Borgholm. Frösslunda 3080, 380 62 Mörbylånga. Tel. 0485 / 106 24 Tel. 0485 / 440 83 E-post: [email protected] E-post: [email protected] Helena Lager St. Bunneby 3024, 380 62 Mörbylånga. Tel. 0485/440 69 "Ölands svampflora" E-post: [email protected] Ett pågående projekt där vi försöker kart- lägga svampfloran på Öland. Avsikten är Projekt Ölands hotade växter att få fram så kompletta sockenfloror som Hjälp oss inventera sällsynta och hotade möjligt för att därigenom få en bild över växter på Öland. Vill du ha en aktuell röd- arternas utbredning och frekvens. Är du lista, eller äldre fynduppgifter som behö- intresserad så skriv eller ring till Tommy ver kontrolleras skriv eller ring till Tho- Knutsson. mas Gunnarsson. Omslagsbild: Sumpnycklar Orchis traunsteineri Foto: Thomas Gunnarsson Omslagets baksida: Skogsfru Epipogium aphyllum C.A.M. Lindman Bilder ur Nordens flora Krutbrännaren 1(14) 2005 Växer mossnycklar på Öland? av Per Bjurulf Bakgrund och syfte bladspetsarna är inte så stukade; dessutom I Svensk Botanisk Tidskrift (Ericsson 1982) blommar de för fullt, medan ängsnycklarna, rapporterades från Knisa mosse på Öland D. incarnata vid det här laget gott och väl ett bestånd av nyckelblomster, som art- blommat över. Titta också på läppteck- bestämdes till mossnycklar. Författaren ningen, den visar på de flesta av exempla- uppger att de vid förflyttningen ut till be- ren småstick istället för strimmor. Nyck- ståndet den 6/7 passerar ett agbälte, som larna växer i vitmossa; här finns skvattram, upplevdes ”som minst sagt livsfarligt”. Ledum palustre, rundsileshår, Drosera Därefter kom de emellertid ut på ”ett un- rotundifolia, kråkklöver, Comarum derlag, till huvudsak bestående av vitmossa palustre, bl.a.; allt utvisande att vi befin- och slyartad björkskog, som föreföll något ner oss i ett s k fattigkärr”. Nycklarna be- stabilare men som fortfarande gungade be- stämdes enligt artikeln till mossnycklar, tänkligt”. Nyckelblomstren, som påträffa- Dactylorhiza sphagnicola. des här, uppgavs påminna ”mycket om Syfte sumpnycklar, med det undantaget att de har något mindre blommor med ej fullt så grov Avsikten med den här aktuella undersök- sporre, och ofläckade, djupt kölade blad. ningen är att granska om Blomläppens kanter är inte nedåtböjda och 1. det finns exemplar från formgruppen sump-mossnycklar på Knisa mosse och 2. om det i så fall är moss- eller sump- nycklar. Aktuell inventering Den 4 juli 2004 passerade vi ut över den gungande mjukmattan, bestående av Cladiumrötter, ut på det lite fastare partiet med slyartad björkskog. Där fanns ängs- nycklar, somliga fortfarande i blom. De stod glest inom ett cirka hektar stort område. De flesta var typiska ängsnycklar, relativt grova, med tjock (4-6 mm) hoptryckbar stjälk. Stjälkbladen var relativt korta, av- långa, vertikalt riktade, bredast vid basen och utan fläckar. Axen var mångblommiga, Figur 1. Ängsnyckel från Knisa mosse med somliga med ljusröda (Figur 1-2) andra med rent grön stjälk, stjälkblad utan fläckar. Glest, blomfattigt ax med ljusröda blommor. 3 Krutbrännaren 1 (14) 2005 sträckte sig delvis in i detta men även ut mot det öppna vattnet. Beståndet uppskat- tades till drygt 100 talet inom cirka 600 kvm. Inom kärnområdet stod också skogs- nycklar. Nycklarna stod i vitmossa, fram- förallt på tuvorna, i stort sett i full solexposition. Följearter Inom handnycklarbeståndet fanns kärr- knipprot (Epipactis palustre) i tidig blom, Figur 2. Blomma från samma individ som i skogsnycklar (Dactylorhizha maculata ssp. figur 1. Ljusröd läpp med gles teckning med fuchsii), majviva (Primula farinosa) i frö- öglor, linjer och prickar. Konformad till ställning, tätört (Pinguicula vulgaris) och spetsig, lätt böjd sporre. Sidolober gotlandsag, (Cladium mariscus). Övriga tillbakavikta. följearter som noterades: glasbjörk (Betula mörkare röda, små (läpp ca 7x7 mm) blom- pubescens), bladvass (Phragmites mor, ofta med distinkt läppteckning med australis), kråkklöver (Comarum palustre), linjer, öglor och punkter och med för ängs- täta bestånd av kärrbräken (Thelypteris nycklar typisk braktétandning (Figur 3, palustris), ängsull (Eriophorum jämför nedan). Inströdda bland dessa ty- angustifolium), hirsstarr (Carex panicea), piska individer fanns avvikande former. De trådstarr (C. lasiocarpa), hundstarr (C. var mindre, gracilare och med inte så hop- nigra), dystarr (C. limosa), bunkestarr (C. tryckbar stjälk och med fläckiga blad. Dess- elata), en (Juniperus communis), tall (Pinus utom fanns ett område med tätare bestånd sylvestris), bind- och gråvide (Salix aurita, av små och betydligt mer varierande for- S. cinerea), ett bestånd av skvattram (Rho- mer, som bedömdes tillhöra formgruppen dodendron tomentosum), ängsvädd sump-mossnycklar. Denna population hade (Succisa pratensis), sumpmåra (Galium ett kärnområde strax intill agbältet och uliginosum), rund- och storsileshår Figur 3. Braktétandning hos ängsnycklar (samma individ som i fig. 1 och 2). De små kantcellerna delar helt sida med angränsande celler, vilket ger en i stort sett plan eller svagt småbuktig ytterkontur. 4 Krutbrännaren 1(14) 2005 (Drosera rotundifolia, D. anglica), blod- med 7-15 blommor (de grova, storvuxna rot (Potentilla erecta), kärrviol (Viola undantagna, de hade täta, långa, mång- palustris) och darrgräs (Briza media). blommiga ax). Blommorna var små till medelstora (läppen 6- 9 x 6-9 mm), oftast Morfologiska karaktärer mörkt röda med enstaka ljusröda exemplar. Individerna inom kärnområdet uppvisade Läppteckningen var ibland mycket distinkt stor formvariation med enstaka grova, med linjer, öglor och punkter, ibland mera storvuxna (upp mot 50 cm höga) individ prickig med endast tendens till formering med tämligen breda blad med och utan av linjer. Sidoloberna var oftast starkt fläckar (Tabell I). Höjden på de flesta va- tillbakavikna och med ibland grovsågad rierade mellan 25-35 cm med enstaka låg- nedre kant. Största läppbredden var nedom vuxna exemplar (12 cm). De flesta var mer mitten. Mittloben ibland bågformigt utskju- eller mindre intensivt brunpigmenterade på tande (märkbar i sidoprojektion) ibland stjälkavsnittet nära axet och med violett svagt avsatt. De pariga sepalerna var ofta kant på högbladet (Figur 4). Stjälken var korta (6-7 mm, ibland upp till 9 mm), mar- tunn (2- 4 mm) och ej eftergivlig. Tre till kerat skärformiga, oftast utåt- uppåtriktade fyra stjälkblad, som var mellan 6-7 cm och med teckning av linjer och punkter. långa, knappt cm breda med och utan Sporre ofta markerat kort (4-6 mm men fläckar. Bladen var oftast jämnt fördelade ibland upp till 9 mm), rak och med kraftig efter stjälken, bladformen långdraget tri- konform (figur 5, tabell 2). Braktéer, ej ut- angulär, bredast mot basen. Riktningen var skjutande ur axet, (15 – 30 mm långa och 2 företrädesvis vertikal, något utåt. Översta – 12 mm breda) med huvudsakligen brun- stjälkbladspetsen nådde ej axbasen (-2 till röd färg. –7 cm). Glesa, rundat till cylindriska ax Tabell 1. Morfologiska karaktärer hos handnycklar på Knisa mosse, Öland Variabel 12345678910111213 1 28 +++ ++ 5 1,1 + 15 5 2,5 6 5 mör 2 2 35 +? + 6 1,2 + 13 5 2 7 7 mör 2 3 32 + ++ 6 1,1 + 7 4 2 7 7 mör 2 Individ 4 35 + ++ 7 1,4 ++ 15 6 2,5 6 8 mör 2 5 12 0 + 6 0,7 0 9 2,5 2 8 6 ljr 2 6 47 0 ++ 8 0,7 + 43 16 4 9 11 ljr 2 7 13 0 + 6 0,6 0 7 2 2,5 7 8 röd 2 8 13 ++ + 6 0,9 + 11 4 2,5 7 7 mör 2 1. höjd i cm, 2. axnära pigmentering +, ++, +++, 3. violett kant på högbladet. +, ++, +++, 4. längd på stjälkbladet i cm, 5. bredd på stjälkbladet i cm. 6. bladfläckighet +, ++, +++, 7. antal blommor, 8. blomaxets längd i cm, 9. blomaxets bredd i cm, 10. läppens längd i mm, 11. läppens bredd i mm, 12. läppfärg, mör= mörkröd, röd, ljr= ljusröd, 13. läppteckning, 1. prickar, 2 linjer, öglor och prickar ofta i enkel eller dubbel hästskoformation. 5 Krutbrännaren 1 (14) 2005 Kantcellerna är mindre och ligger med hela sidorna mot intilliggande cell, vilket ger en i stort sett plan ytterkontur (figur 10). Mossnycklar har i typiska fall jämnt sfäri- ska, medelstora kantceller, som ger braktékanten en symmetrisk, regelbundet kullig ytterkontur (figur 11, typexemplar från övergångsfattigkärr på Dumme mosse en mil väster om Jönköping). Sporren hos mossnycklar är i typfallet trattformad med tjockare proximal del som snabbt smalnar till en utdragen, krökt spets (figur 12). Några individer med dessa karaktärer på- träffades ej på Knisa mosse. Som ovan nämnts fanns inom kärnom- rådet enstaka högvuxna individer med långt, tätt ax (Figur 13). Cellerna i brakté- kanten hos dessa visade en blandning av kantceller av incarnata- och traunsteineri- typ.