Krutbrännaren 2005-1

Krutbrännaren Nr 1 • 2005 • Årg. 14

ÖLANDS BOTANISKA FÖRENING Krutbrännaren Årgång 14, 2005 nr. 1. ISSN 1103-2839

Tidskriften utges av Ölands Botaniska Förening och utkommer med fyra nummer per år.

Medlemsavgiften för 2005 är 80:- och för familjemedlemmar 10:- (för i utlandet bosatta dock 110:-). Beloppet sättes in på föreningens postgironummer 636 59 31-2. Medlemmar erhåller tidskriften Krutbrännaren. För endast prenumeration är avgiften 110:-. Äldre nummer av tidskriften kan beställas från Thomas Gunnarsson till ett pris av 25:- per nummer. Redaktionen består av Thomas Gunnarsson (red.) och Håkan Lundkvist (ansv. utg.). Manuskript och synpunkter skickas till Thomas Gunnarsson (adress se nedan). Adressändringar och frågor om distribution tillskrives Thomas Gunnarsson (adress se nedan).

Föreningsärenden och frågor därom kan tillskrivas någon ur styrelsen: Ulla-Britt Andersson (ordf.) Keneth Erlandsson Kummelvägen 12, 386 92 Färjestaden. Fatabursvägen 11 A, 393 53 Kalmar. Tel. 0485 / 332 24 E-post: se Thomas Gunnarsson Tel. 0480 / 198 46. E-post: kenneth- Tommy Knutsson (v.ordf.) [email protected] Ned. Västerstad 111, 380 62 Mörbylånga. Liselotte Wetterstrand-Dahlgren Tel. 0485 / 420 14 Albrunna 1022, 380 65 Degerhamn E-post: [email protected] Tel.0485 / 66 04 569. E-post: [email protected] Thomas Gunnarsson (sekr.) Thomas Johansson Kummelvägen 12, 386 92 Färjestaden. Jutnabbevägen 19, 392 36 Kalmar Tel. 0485 / 332 24 Tel. 0480 / 695 79 E-post: [email protected] E-post: [email protected] Elna Hultqvist (kassör) Håkan Lundkvist Slottsgatan 23, 387 32 Borgholm. Frösslunda 3080, 380 62 Mörbylånga. Tel. 0485 / 106 24 Tel. 0485 / 440 83 E-post: [email protected] E-post: [email protected] Helena Lager St. Bunneby 3024, 380 62 Mörbylånga. Tel. 0485/440 69 "Ölands svampflora" E-post: [email protected] Ett pågående projekt där vi försöker kart- lägga svampfloran på Öland. Avsikten är Projekt Ölands hotade växter att få fram så kompletta sockenfloror som Hjälp oss inventera sällsynta och hotade möjligt för att därigenom få en bild över växter på Öland. Vill du ha en aktuell röd- arternas utbredning och frekvens. Är du lista, eller äldre fynduppgifter som behö- intresserad så skriv eller ring till Tommy ver kontrolleras skriv eller ring till Tho- Knutsson. mas Gunnarsson.

Omslagsbild: Sumpnycklar Orchis traunsteineri Foto: Thomas Gunnarsson Omslagets baksida: Skogsfru Epipogium aphyllum C.A.M. Lindman Bilder ur Nordens flora Krutbrännaren 1(14) 2005 Växer mossnycklar på Öland? av Per Bjurulf

Bakgrund och syfte bladspetsarna är inte så stukade; dessutom I Svensk Botanisk Tidskrift (Ericsson 1982) blommar de för fullt, medan ängsnycklarna, rapporterades från Knisa mosse på Öland D. incarnata vid det här laget gott och väl ett bestånd av nyckelblomster, som art- blommat över. Titta också på läppteck- bestämdes till mossnycklar. Författaren ningen, den visar på de flesta av exempla- uppger att de vid förflyttningen ut till be- ren småstick istället för strimmor. Nyck- ståndet den 6/7 passerar ett agbälte, som larna växer i vitmossa; här finns skvattram, upplevdes ”som minst sagt livsfarligt”. Ledum palustre, rundsileshår, Drosera Därefter kom de emellertid ut på ”ett un- rotundifolia, kråkklöver, Comarum derlag, till huvudsak bestående av vitmossa palustre, bl.a.; allt utvisande att vi befin- och slyartad björkskog, som föreföll något ner oss i ett s k fattigkärr”. Nycklarna be- stabilare men som fortfarande gungade be- stämdes enligt artikeln till mossnycklar, tänkligt”. Nyckelblomstren, som påträffa- Dactylorhiza sphagnicola. des här, uppgavs påminna ”mycket om Syfte sumpnycklar, med det undantaget att de har något mindre blommor med ej fullt så grov Avsikten med den här aktuella undersök- sporre, och ofläckade, djupt kölade blad. ningen är att granska om Blomläppens kanter är inte nedåtböjda och 1. det finns exemplar från formgruppen sump-mossnycklar på Knisa mosse och 2. om det i så fall är moss- eller sumpnycklar. Aktuell inventering Den 4 juli 2004 passerade vi ut över den gungande mjukmattan, bestående av Cladiumrötter, ut på det lite fastare partiet med slyartad björkskog. Där fanns ängs- nycklar, somliga fortfarande i blom. De stod glest inom ett cirka hektar stort område. De flesta var typiska ängsnycklar, relativt grova, med tjock (4-6 mm) hoptryckbar stjälk. Stjälkbladen var relativt korta, av- långa, vertikalt riktade, bredast vid basen och utan fläckar. Axen var mångblommiga, Figur 1. Ängsnyckel från Knisa mosse med somliga med ljusröda (Figur 1-2) andra med rent grön stjälk, stjälkblad utan fläckar. Glest, blomfattigt ax med ljusröda blommor. 3 Krutbrännaren 1 (14) 2005 sträckte sig delvis in i detta men även ut mot det öppna vattnet. Beståndet uppskat- tades till drygt 100 talet inom cirka 600 kvm. Inom kärnområdet stod också skogsnycklar. Nycklarna stod i vitmossa, fram- förallt på tuvorna, i stort sett i full solexposition. Följearter Inom handnycklarbeståndet fanns kärr- knipprot (Epipactis palustre) i tidig blom, Figur 2. Blomma från samma individ som i skogsnycklar (Dactylorhizha maculata ssp. figur 1. Ljusröd läpp med gles teckning med fuchsii), majviva (Primula farinosa) i frö- öglor, linjer och prickar. Konformad till ställning, tätört (Pinguicula vulgaris) och spetsig, lätt böjd sporre. Sidolober gotlandsag, (Cladium mariscus). Övriga tillbakavikta. följearter som noterades: glasbjörk (Betula mörkare röda, små (läpp ca 7x7 mm) blom- pubescens), bladvass (Phragmites mor, ofta med distinkt läppteckning med australis), kråkklöver (Comarum palustre), linjer, öglor och punkter och med för ängs- täta bestånd av kärrbräken (Thelypteris nycklar typisk braktétandning (Figur 3, palustris), ängsull (Eriophorum jämför nedan). Inströdda bland dessa ty- angustifolium), hirsstarr (Carex panicea), piska individer fanns avvikande former. De trådstarr (C. lasiocarpa), hundstarr (C. var mindre, gracilare och med inte så hop- nigra), dystarr (C. limosa), bunkestarr (C. tryckbar stjälk och med fläckiga blad. Dess- elata), en (Juniperus communis), tall (Pinus utom fanns ett område med tätare bestånd sylvestris), bind- och gråvide (Salix aurita, av små och betydligt mer varierande for- S. cinerea), ett bestånd av skvattram (Rho- mer, som bedömdes tillhöra formgruppen dodendron tomentosum), ängsvädd sump-mossnycklar. Denna population hade (Succisa pratensis), sumpmåra (Galium ett kärnområde strax intill agbältet och uliginosum), rund- och storsileshår

Figur 3. Braktétandning hos ängsnycklar (samma individ som i fig. 1 och 2). De små kantcellerna delar helt sida med angränsande celler, vilket ger en i stort sett plan eller svagt småbuktig ytterkontur. 4 Krutbrännaren 1(14) 2005 (Drosera rotundifolia, D. anglica), blod- med 7-15 blommor (de grova, storvuxna rot (Potentilla erecta), kärrviol (Viola undantagna, de hade täta, långa, mång- palustris) och darrgräs (Briza media). blommiga ax). Blommorna var små till medelstora (läppen 6- 9 x 6-9 mm), oftast Morfologiska karaktärer mörkt röda med enstaka ljusröda exemplar. Individerna inom kärnområdet uppvisade Läppteckningen var ibland mycket distinkt stor formvariation med enstaka grova, med linjer, öglor och punkter, ibland mera storvuxna (upp mot 50 cm höga) individ prickig med endast tendens till formering med tämligen breda blad med och utan av linjer. Sidoloberna var oftast starkt fläckar (Tabell I). Höjden på de flesta va- tillbakavikna och med ibland grovsågad rierade mellan 25-35 cm med enstaka låg- nedre kant. Största läppbredden var nedom vuxna exemplar (12 cm). De flesta var mer mitten. Mittloben ibland bågformigt utskju- eller mindre intensivt brunpigmenterade på tande (märkbar i sidoprojektion) ibland stjälkavsnittet nära axet och med violett svagt avsatt. De pariga sepalerna var ofta kant på högbladet (Figur 4). Stjälken var korta (6-7 mm, ibland upp till 9 mm), mar- tunn (2- 4 mm) och ej eftergivlig. Tre till kerat skärformiga, oftast utåt- uppåtriktade fyra stjälkblad, som var mellan 6-7 cm och med teckning av linjer och punkter. långa, knappt cm breda med och utan Sporre ofta markerat kort (4-6 mm men fläckar. Bladen var oftast jämnt fördelade ibland upp till 9 mm), rak och med kraftig efter stjälken, bladformen långdraget tri- konform (figur 5, tabell 2). Braktéer, ej ut- angulär, bredast mot basen. Riktningen var skjutande ur axet, (15 – 30 mm långa och 2 företrädesvis vertikal, något utåt. Översta – 12 mm breda) med huvudsakligen brun- stjälkbladspetsen nådde ej axbasen (-2 till röd färg. –7 cm). Glesa, rundat till cylindriska ax

Tabell 1. Morfologiska karaktärer hos handnycklar på Knisa mosse, Öland

Variabel 12345678910111213 1 28 +++ ++ 5 1,1 + 15 5 2,5 6 5 mör 2 2 35 +? + 6 1,2 + 13 5 2 7 7 mör 2 3 32 + ++ 6 1,1 + 7 4 2 7 7 mör 2

Individ 4 35 + ++ 7 1,4 ++ 15 6 2,5 6 8 mör 2 5 12 0 + 6 0,7 0 9 2,5 2 8 6 ljr 2 6 47 0 ++ 8 0,7 + 43 16 4 9 11 ljr 2 7 13 0 + 6 0,6 0 7 2 2,5 7 8 röd 2 8 13 ++ + 6 0,9 + 11 4 2,5 7 7 mör 2

1. höjd i cm, 2. axnära pigmentering +, ++, +++, 3. violett kant på högbladet. +, ++, +++, 4. längd på stjälkbladet i cm, 5. bredd på stjälkbladet i cm. 6. bladfläckighet +, ++, +++, 7. antal blommor, 8. blomaxets längd i cm, 9. blomaxets bredd i cm, 10. läppens längd i mm, 11. läppens bredd i mm, 12. läppfärg, mör= mörkröd, röd, ljr= ljusröd, 13. läppteckning, 1. prickar, 2 linjer, öglor och prickar ofta i enkel eller dubbel hästskoformation. 5 Krutbrännaren 1 (14) 2005 Kantcellerna är mindre och ligger med hela sidorna mot intilliggande cell, vilket ger en i stort sett plan ytterkontur (figur 10). Mossnycklar har i typiska fall jämnt sfäri- ska, medelstora kantceller, som ger braktékanten en symmetrisk, regelbundet kullig ytterkontur (figur 11, typexemplar från övergångsfattigkärr på Dumme mosse en mil väster om Jönköping). Sporren hos mossnycklar är i typfallet trattformad med tjockare proximal del som snabbt smalnar till en utdragen, krökt spets (figur 12). Några individer med dessa karaktärer på- träffades ej på Knisa mosse. Som ovan nämnts fanns inom kärnom- rådet enstaka högvuxna individer med långt, tätt ax (Figur 13). Cellerna i brakté- kanten hos dessa visade en blandning av kantceller av incarnata- och traunsteinerityp. I figur 14 finns endast ett avsnitt med traunsteinerityp. Sporrarna var kraftiga, konformade, och ibland svårbedömda be- Figur 4. Liten, gracil individ från träffande bedömningen av om den var krökt kärnområdet. Det axnära stjälkavsnittet brunpigmenterat och högbladet med eller rak (Figur 15). Bilden talar för att detta brunviolett kant. Fläckiga blad. är en hybrid mellan D. incarnata och traunsteineri, som visar hybridvitalitet. Särskild betydelse har kantcellsmönstret på blomstödbladet, som i sin typiska form är artskiljande (Bjurulf 2004 a). Av figur 6 framgår mönstret i kantcellerna från en individ inom kärnområdet på Knisa mosse. Cellerna är medelstora, triangulära, sneda med en pigmentsamling acentriskt i toppen. Ytterkonturen är snett sågad. I figur 7, 8 och 9 visas brakté, blomma och översikts- bild från ett typfall i ett välkänt sumpnyckel- bestånd i ett extremrikkärr i Hagebyhöga, Östergötland. Överensstämmelsen mellan Figur 5. Blomma hos samma individ som i de två braktémönstren är god. figur 4. Liten, mörkröd blomma med Braktémönstret hos ängsnycklar skiljer sig läppteckning av linjer, öglor och punkter. Rak, konformad sporre. Sidolober i flera avseenden från sumpnycklarnas. tillbakavikta. 6 Krutbrännaren 1(14) 2005 Av 8 mikrofotograferade exemplar från Tabell 2.Braktékantceller och sporre hos Knisa mosse har 4 individ typiskt ängs- handnycklar, Knisa mosse. nycklarmönster på braktékantcellerna Variabel medan tre har en blandning av såväl ängs- 1234 som sumpnycklartyp. En individ har 1 inc + tra 6 kon rak braktémönster av typisk sumpnycklartyp 2 inc 6 kon rak (Figur 6). 3 inc 4 kon rak Knisa mosse 4 inc 5 kon rak I ”Natur och Kultur på Öland” beskrivs 5 inc 8 kon böjd Knisa mosse som ”Odikad våtmark med en Individ 6 tra + inc 8 kon rak? blandning av öppna vattenytor och vassar 7 tra + inc 7 kon rak av ag och bladvass. Omges av omväxlande 8 tra 8 kon rak och artrika betesmarker. Knisa mosse är en 1.inc. = braktékantceller som hos av Ölands få odikade våtmarker. Mossen Dactylorhiza incarnata ssp. incarnata, tra = ligger uppdämd i en fördjupning strax ös- braktékantceller som hos D. traunsteineri. ter om landborgen. Den har varken tydligt Inc + tra = partier med både tra och inc. in- eller utlopp och dräneras genom kalk- 2. sporrens längd i mm. 3. sporrens form, berget ut på kalkklipporna vid landborgen kon= konformad, 4. sporrens böjning i väster. Knisa mosse består huvudsakligen av en växer här är fransvitmossa, brokvitmossa, blandning av vassar av ag och öppna vat- kärrkammossa, myruddmossa och tenytor. Ibland finns det en viss inbland- komossa”. ning av bladvass i agen” Bedömning av biotopen ”I våtmarkens centrala del finns ett Som framgår av följearterna är det inte en botaniskt intressant gungfly. Olika arter av mosse i egentlig mening utan ett kärr mossor dominerar vegetationen. Här växer (översvämningskärr). vitmossor och brunmossor sida vid sida, en ovanlig kombination på Öland. Knopp- I sumpnycklarbeståndets följearter ingår vitmossa och piprensarmossa är de två allra en blandning av indikatorer för såväl fat- vanligaste mossorna. Andra arter, som tig- som rikkärr. Biotopen kan icke beteck-

Figur 6. Braktémönster hos samma individ som i fig. 4 och 5. Triangulära, medelstora, sneda kantceller med pigmentkorn acentriskt i spetsen. Snett sågtandad kontur. 7 Krutbrännaren 1 (14) 2005

Figur 8. Blomma hos sumpnycklar i extremrikkärr i Hagebohöga , Östergötland, med grovt konformad, rak sporre. nas som fattigkärr. Kärrknipprot och majviva är extremrikarter och tätörten indikerar medelrikkärr (jämför bland annat Sjörs 1967, Weimarck 1965). Av mossorna kan vitmossorna; knoppvitmossa (Sphagnum teres) och komossa (S. ampullaceum) samt myruddmossa (Cinclidium stygium), kärr- kammossa (Helodium blandowii) och pip- rensar mossa (Paludella squrrosa) föras till medel- eller extremrikkärren medan fransvitmossa (S. fimbriatum) och brokvitmossa (S. russowii) växer i fattigkärr (Hallingbäck 1996). Eftersom det är de arter, som indikerar rikaste biotopen, som är avgö- rande vid klassifikationen, bör i detta fall biotopen föras till rikkärr. Gränsdragningen Figur 9. Översiktsbild av sumpnyckel i mellan medel- och extremrikkärr bereder i extremrikkärr i Hagebohöga, Östergötland. vissa fall problem. Om man tillämpar strikta kriterier bör denna biotop bedömas vara

Figur 7. Braktémönster hos välkänt bestånd av sumpnycklar i extremrikkärr i Hagebohöga, Östergötland. Typfall för sumpnycklar. 8 Krutbrännaren 1(14) 2005

Figur 10. Typfall av kantcellsmönster hos ängsnycklar. Små celler som helt delar sida med omgivande celler, vilket ger en i stort sett plan ytterkontur. Extremrikkärr i Hagebohöga, Östergötland. gränsfall mellan medelrikkärr och logiska variationsgränser, som vi angivit. extremrikkärr (medelrikkärr med enstaka Med tanke på detta och lokalens belägen- extremrikarter, jämför Bjurulf 2004 b). het torde det vara samma bestånd. Det synes ej troligt att biotopen har änd- Formgruppen moss- sumpnycklar är en rats i avgörande sammansättning med av- kritisk grupp och bereder svårigheter vid seende på ingående följearter sedan 1982. artbedömningen (bl.a. Mossberg & Nilsson 1987, Delforge 2001). Den ofta förekom- Är det moss- eller sumpnycklar? mande tillfälliga hybridiseringen medför Ericsson (1982) ger i sin beskrivning rätt ytterligare problem vid artbestämningen. I få numeriska data. För en jämförelse får detta fall är det hybridisering mellan man framförallt utgå från de mycket goda diploida D. incarnata ssp. incarnata och fotografierna, som finns i artikeln. Den D. traunsteineri som är allotetraploid. Det största skillnaden i morfologiska karaktä- är dock viktigt att skilja mellan den aktu- rer, jämfört med fynden i denna invente- ella hybridiseringen och den fylogenetiska. ring, är att Ericsson utan reservation anger Med genmarkörer har visats att D. att stjälkbladen ej är fläckiga medan vi fin- incarnata s.l. fylogenetiskt är den ena ner exemplar såväl med som utan blad- föräldraarten till D. traunsteineri (Hedrén fläckar. I övrigt faller den av Ericsson be- 1996 a, 1996 b, 2001, 2004). De speciella skrivna handnyckeln väl inom de morfo- förhållanden detta innebär vid eventuell

Figur 11. Typfall för kantcellsmönster hos mossnycklar. Sfäriska, medelstora kantceller, som ger en symmetrisk, regelbundet kullig kontur. Övergångsfattigkärr, Dumme mosse, Jönköpings län. 9 Krutbrännaren 1 (14) 2005

Figur 12. Blomma med sporre samt stödblad hos mossnyckel. Sporren är trattliknande med grov proximal del och löper sedan ut i en successivt avsmalnande spets som är krökt. Övergångsfattigkärr, Dumme mosse, Jönköpings län. hybridisering (till exempel bildande av skull smälta samman helt och hållet) går triploida former eller ett begränsat genflöde jag inte in på här. De har behandlats av med överförande av enstaka egenskaper Mikael Hedrén i en artikel, som nyligen är (till exempel blandat braktekantcellsmöns- insänd till Svensk Bot.Tidskrift. ter eller bladfläckighet) utan att för den Som nämnts valde vi 8 exemplar för mer detaljerad morfologisk karakterisering (tabell I och II). Dels 5 avvikande från typiska ängsnycklar utanför kärnområdet med moss-sumpnycklar. Dels 3 inom kärnom- rådet varav två som bedömdes höra till formgruppen sump-mossnycklar och en extremt storvuxen, kraftig individ, som kunde vara hybrid. Det är ängsnycklar, som utgör det största inslaget spridda över hela området. Bland dessa finns avvikande former med fläckade blad, smalare, ej så hoptryckbar stjälk men med typiskt kantcellsmönster för ängs- nycklar i braktéen. Detta har bedömts som genflöde mellan ängs- och moss-sump- nycklarna. Individerna inom formgruppen moss- sumpnycklar, som vi fann i kärnområdet, utmärkes av morfologiska karaktärer, som indikerar att det är sumpnycklar. Detta gäl- Figur 13. Kraftig, högvuxen individ med rent ler bladfläckighet, den grovt konformade grön, axnära stjälk, fläckade blad och små, sporren och kantcellsmönstret på braktéerna. mörkröda blommor. Knisa mosse, Öland. Några karaktärer, som indikerar mossnyck- 10 Krutbrännaren 1(14) 2005

Figur 14. Triangulära, sneda, medelstora kantceller med acentrisk pigmentsamling i toppen. Ytterkonturen snett sågad. Inom andra partier liknar kantcellsmönstret det hos ängsnycklar. Samma individ som i figur 13. Knisa mosse, Öland. lar fann vi ej. Slutsatser Det extremt kraftiga exemplaret kan vara 1. På Knisa mosse finns formvarierande uttryck för hybridvitalitet. ängsnycklar Biotopen med olika arter handnycklar och 2. Där finns representanter för form- följearter på Knisa mosse kan ha ändrats i gruppen moss- sumpnycklar utbredning, grad av hybridisering och följe- arter. Det är dock troligast att individerna i 3. Biotopen och de morfologiska karak- formgruppen moss-sumpnycklar även 1982 tärerna talar för att det är sumpnycklar var sumpnycklar. Det är vidare ej troligt att och icke mossnycklar. det skett en förändring av fattigkärr till rik- 4. Det är ej troligt att det skett en föränd- kärr. Beskrivningen av biotop och morfo- ring av mossnycklar till sumpnycklar logiska karaktärer i artikeln från 1982 ger eller av biotopen från fattigkärr till rik- för torftigt bedömningsunderlag dels av kärr sedan 1982. dessa representanter för en svårbedömd grupp dels av följearter. 5. Det finns tecken på genflöde mellan sumpnycklar och ängsnycklar. 6. Övervägande skäl talar alltså för att rapporten i Svensk Botanisk Tidskrift 1982 om mossnycklar på Knisa mosse, Öland, utgår från felaktig artbestäm- ning. Vår undersökning talar för att det är sumpnycklar. Några hållpunkter för förekomst av mossnycklar fann vi icke. 7. Prov för DNA-markörer är översända till Mikael Hedrén, Lunds Universitet, Figur 15. Blomma hos storvuxen individ i men är ännu ej granskade. kärnområdet. Samma som i figur 13 och 14. Grov, konformad sporre, svårbedömd med avseende på om den är rak eller böjd. 11 Krutbrännaren 1 (14) 2005 Litteraturförteckning Hedrén, M., Fayy , M. F. & Chase M.W. 2001. Amplified fragment length polymorphism Bjurulf, P. 2004 a. Blomstödbladets tandning hos (AFLP) reveal details av polyploid evolution in de vanligaste svenska Dactylorhizaarterna- Dactylorhiza (Orchidaceae). Am. J. Bot. 88: typfallsbeskrivningar. In prep. 1868- 1880 Bjurulf, P. 2004 b. Kan biotopen användas som Hylander, N. 1966. Nordisk kärlväxtflora 2. – artskiljande karaktär mellan moss- och sump- Uppsala. nycklar. In prep. Länsstyrelsen i Kalmar län. 2001. Natur och Kultur Bjurulf, P. 2004 c. Skillnaden i morfologiska på Öland. Kalmar 2001. karaktärer mellan mossnycklar i olika biotoper Mossberg, B. & Nilsson, S. 1987. Orkidéer. och mellan sumpnycklar i dess biotoper. In prep. Europas vildväxande arter. – Wahlström & Delforge, P. 2001. Guide des Orchidées d´Europé, Widstrand. d´Afrique du Nord et du Proche- Oriente. Sjörs, H. 1967. Nordisk växtgeografi. 2 uppl. – Lausanne. Stockholm. Ericsson, B.C. 1982. Mossnycklar och skogsfru Weimarck, H. 1965. Skånes flora. Lund. växer på Öland. Svensk Bot. Tidskr. 76: 1-4. Hallingbäck, T. 1996. Ekologisk katalog över Mossor. Artdatabanken, SLU, Uppsala. Tack till: Hedrén, M. 1996 a. Genetic differentiation, Kenneth Erlandsson som visade oss lokalen. polyploidization and hybridization in Northern Inger Bergqvist och Magnus Thorell gjorde European Dactylorhiza (Orchidaceae): Evidence följeartbestämningen och medverkade i övrigt from allozyme markers. Pl. Syst. Evol. 201: 3§1- vid inventeringen. 51 Hedrén, M. 1996 b. Notes on the esterase variation in Swedish Dactylorhiza incarnata s.l. Per Bjurulf (Orchidaceae). Nord. Bot. J. 16: 253-256. Gumhem Hedrén, M. 2004. Artbildning och släktskap inom 590 41 Rimforsa orkidésläktet Dactylorhiza. In prep.

Växtlokaler kring Färjestaden – Skogsby, del II av Lissbeth och Karl-Göran Bringer

Skogsbyalvaret

Efter tillkomsten av Eriksöre rastplats har det har under många år fungerat som Skogsbyalvaret blivit en av de mest besökta exkursionslokal för eleverna från den när- delarna av Stora Alvaret. Främst lockas tu- belägna Ölands Folkhögskola. Även den risterna av den rika blomningen av vårens ekologiska stationen utnyttjar Skogsby- orkidéer, som färgar alvarmarken vackert alvaret som försöks- och undersökningsom- rödviolett. Men alvaret har åtskilligt att er- råde. bjuda också vid andra tider på året. Områ- 12 Krutbrännaren 1(14) 2005 Genom åren har alltså mycket information kommer sparsamt. På våren kan marken samlats om områdets kärlväxtflora. Men det vara så täckt av tusensköna (Bellis perennis) är främst under de senaste tre åren, som vi och mandelblomma (Saxifraga granulata) inventerat mera systematiskt. Det vi avser att det ser ut som snödrivor. Då kan man med Skogsbyalvaret utgör den allra nord- också se de två oansenligare starrarterna västligaste utposten av Stora Alvaret. Om- backstarr och vårstarr (Carex ericetorum, rådet är ungefär 25 ha stort och begränsas C. caryophyllea) och flera arter sandmask- av stenmurar i norr, öster och söder. Väg rosor ( T. Sect. Erythro-sperma) bla. gute- 136 bildar gräns i väster. Trots den ringa maskros, rubinmaskros och spädmaskros ( storleken finner man flertalet alvarbiotoper, Taraxacum gotlan-dicum, T. rubicundum, men hällmark och öppet vittringsgrus före- T. laetum). Ungefär samtidigt utvecklas kommer tämligen sparsamt, och karst sak- prunkande orkidémattor av Sankt Pers nas. På 1960- och 70-talen betades områ- nycklar, Adam och Eva (Orchis mascula, det av nötkreatur och enbuskarna hölls tillbaka. När betesdriften så upphörde började igenväxningen. Under 1990-talet har man röjt och bränt ene och åter släppt djur på bete. Dessa åtgärder har bl.a. resulterat i en rikare blomning av orkidéerna. Områ- det får alltså anses vara starkt kultur- påverkat. För att ta sig ut på alvaret kan man an- vända en stätta intill rastplatsen. Inte långt från stättan blommar i maj den lilla oansenliga östkustarven (Cerastium subtetrandrum), som ofta uppträder med fyrtaliga blommor. Längre norrut finns en järngrind, som den någorlunda vige kan utnyttja. Kring grinden har funnits en boskapsfålla, vilket satt sin prägel på vegetationen. Strax söder om fållan hittar man ett bestånd av jordkastanj (Bunium bulbocastanum). Öster om grinden ligger vad som i arkeologiska kretsar brukar kal- las en ”höna på ägg”. I den stora klump- stenen ser man ett par skålgropar. En stor del av området utgörs av torrängs- alvar med karaktärsgräsen fårsvingel, berg- ven samt älväxing (Festuca ovina, Agrostis vinealis, Sesleria uliginosa) och på vissa ställen kamäxing (Cynosurus cristatus). Gullborste Crinitaria vulgaris Bild ur: Ängshavre (Helictotrichon pratense) före- C.A.M Lindman Bilder ur Nordens flora 13 Krutbrännaren 1 (14) 2005 Dactylorhiza latifolia) och något senare culoides) och enstaka ex. av gotlands- grönvit nattviol, göknycklar och krutbrän- svalting (Alisma lanceolatum). Längs stran- nare (Platanthera chlorantha, Anacamptis den växer bl.a. dikesveronika, gulkavle, morio, Neotinea ustulata). De två sist- kransmynta och kärrdunört (Veronica nämnda var i stort sett försvunna under den catenata, Alopecurus aequalis, Mentha x period alvaret var obetat. Nu kan man också verticillata, Epilobium palustre). I norr finna enstaka blommande stänglar av ull- övergår våtmarken i en tuvig fuktäng med ranunkel (Ranunculus illyricus) och vissa bl.a rosmarinvide , älväxing, slankstarr, år rikligt med öländsk fjällnejlika (Viscaria ängsstarr, majviva, dvärgviol, svinrot, alpina var. oelandica). En sydosteuropeisk sumpgentiana (Salix repens ssp. rosma- värmerelikt och en istidsrelikt kan samsas rinifolia, Sesleria uliginosa, Carex flacca, på samma kvm ! Längre fram på somma- C. hostiana, Primula farinosa, Viola ren dominerar ängsskallra, brudbröd och pumila, Scorzonera humilis, Gentianella fältvedel (Rhinanthus minor, Filipendula uliginosa) och enstaka ex. av brudsporre vulgaris, Oxytropis campestris ssp. camp- och ängsnycklar (Gymnadenia conopsea, estris). Ett ovanligare inslag är topp- Dactylorhiza incarnata ssp. incarnata). jungfrulin och strimklöver (Polygala Söder om ”kärret” utbreder sig tokbusk- comosa, Trifolium striatum). För några år mark. sedan kunde man också hitta krusfrö Finare vittringsgrus förekommer måttligt. (Selinum carvifolia) inom området. Nu Här återfinner man de flesta av de alvar- finns den söder om stenmuren i sydost. Med arter, som är karakteristiska för miljön. Ti- litet tur kan man också upptäcka smalruta digt på våren ser man ett rimfrostskimmer (Thalictrum simplex ssp. tenuifolium). av nagelört och stenkrassing (Erophila Typiska sensommarblommor är prakt- verna, Hornungia petraea). Något senare brunört (Prunella grandiflora) och de tre kommer vårarv, alvararv, klibbarv, grus- malörtsarterna fältmalört, stenmalört och bräcka och alvarfibbla (Cerastium semidec- alvarmalört (Artemisia campestris, A. andrum, C. pumilum, C. glutinosum, rupestris, A. oelandica). Den sistnämnda Saxifraga tridactylites, Crepis tectorum var under några år mycket vanlig runt de ssp. pumila). Ett skarpt öga kan också hitta fläckar där man bränt avverkat ene och där glansveronika och alvarkösa (Veronica jordskiktet är tjockare. Nu förekommer den polita, Apera interrupta). De flesta arter i mer sparsamt. I brandfläckarna som finns denna ”rörliga” miljö är annueller. Av litet varstans ser man framförallt korsört, perenner kan nämnas fjällgröe, knölgröe, svinmolke och vägtistel (Senecio vulgaris, bågsvingel och ölandsmåra (Poa alpina, P. Sonchus asper, Cirsium arvense). Höstens bulbosa, Festuca rubra ssp. oelandica, sista färgklick är gullborsten (Crinitaria Galium oelandicum). Ölandssolvända vulgaris). (Helianthemum oelandicum) förekommer bara i enstaka ex. i de små sprickor som I det nordöstra hörnet av Skogsbyalvaret kan finnas i kalkhällen. En ny omgång ettå- finns ett litet ”kärr”, som sällan brukar torka ringar avlöser de tidigare med bl.a. skat- ut helt under sommaren och är ett omtyckt näva, mjuknäva, duvnäva, fliknäva, vild- tillhåll för djuren. Här förekommer rikligt lin, knutnarv, småsporre och rödmire med flocksvalting (Baldellia ranun- 14 Krutbrännaren 1(14) 2005 (Erodium cicutarium, Geranium molle, G. dioica). Där växte även skogssallat, lilje- columbinum, G. dissectum, Linum konvalj (Mycelis muralis, Convallaria catharticum, Sagina nodosa, Chaeno- majalis) och stinknäva (Geranium rhinum minus, Anagallis arvensis). De tre robertianum). sistnämnda kan ofta uppträda otroligt Arter som är upptagna i ”Rödlistade arter rikblommigt. Vid ett tillfälle har vi funnit i Sverige 2000” är följande: alvarkösa gaffelfibbla (Pilosella dichotoma) på en (Apera interrupta), alvarmalört (Artemisia lokal. Om hösten kan det löna sig att leta oelandica), stenmalört (Artemisia efter dvärgarun (Centaurium pulchellum) rupestris), jordkastanj (Bunium bulbo- och strandnål (Bupleurum tenuissimum). I castanum), strandnål (Bupleurum denna miljö kan man också finna kalk- tenuissimum), östkustarv (Cerastium sub- krassing (Erucastrum supinum). tetrandrum), ölandssolvända (Helianthe- Vätarnas flora är den normala. De grun- mum oelandicum), gullborste (Crinitaria daste lyser tidigt på våren ljusgröna av rått- vulgaris), toppjungfrulin (Polygala svans (Myosurus minimus). I litet större comosa), kalkkrassing (Erucastrum supi- hittar man bl.a. lökgamander, sumpmåra, num), saffransmaskros (Taraxacum vattenmåra, stormåra, äkta vätfibbla, ludd- crocinum) och smalruta (Thalictrum simp- krissla, (Teucrium scordium, Galium lex ssp. tenuifolium). uliginosum, G. palustre, G. elongatum, Sammanlagt har vi noterat drygt 320 ar- Pilosella cymosa ssp. gottlandica var. ter på Skogsbyalvaret. Bland typiska alvar- gottlandica, Inula britannica) liten kärr- arter som vi inte funnit kan nämnas dvärg- maskros (Taraxacum litorale) samt ett an- kämpar, fågelarv, såpört, bergskrabba och tal strandmaskrosor (Taraxacum Sect. alvarglim (Plantago tenuiflora, Holosteum Palustria) saffransmaskros, strandmaskros, umbellatum, Gypsophila fastigiata, Glob- vätmaskros, östersjömaskros, sump- ularia vulgaris, Silene uniflora ssp. maskros och Langes maskros (Taraxacum petraea). De flesta av dessa hör hemma i crocinum, T. suecicum, T. limnanthes, T. alvarmiljöer som saknas i området. balticum, T. intercedens, T. langeanum). I sydväst nära vägen har man sprängt ett mindre vattenhål åt djuren. Ytan brukar på sommaren vara täckt av andmat (Lemna minor). Där finns också enstaka ex av gädd- nate (Potamogeton natans) och vanlig Lissbeth & Karl-Göran Bringer vattenmöja (Ranunculus aquatilis var. Sleipnergatan 5 aquatilis). 386 93 Färjestaden En liten dunge finns nära vägen bestående av ett 10-tal lövträd bl.a. ask, björk, oxel, rönn och fågelbär samt några tallar. Under- vegetationen utgörs av stora ros - hagtorns och hasselbuskar. I denna dunge gjorde vi ett oväntat fynd av röd hundrova (Bryonia

15 Krutbrännaren 1 (14) 2005 Floraväktarrapport 2004 Ölands botaniska förening av Ulla-Britt Andersson & Thomas Gunnarsson

Hotkategori Akut hotad CR maren 2004 kunde snyltroten endast påträf- fas på den ena av sina två kända lokalerna. Finlosta Bromus lepidus Böda socken Finlosta är en svårbestämd art, skiljs i fält Naturtomtmark från luddlosta genom att vara klenare, mer 2002 2003 2004 ljusgrön och med ett ax som är tydligt ran- 11 70 24 digt. Själva ytteragnen är grön med en bred vit hinnkant, hinnkanten har en mycket Högsrum socken skarp vinkel. Med mätlupp kan man konstatera att ytteragnens längd ej överstiger Tomtmark där den upptäckt 1978. De se- 6,5 mm. Inskärningen i ytteragnens topp når naste åren har botaniska föreningen utfört ner till borstets fästpunkt och den mogna röjning på lokalen men trots detta är tren- frukten är lika lång som ytteragnen. Endast den dyster, både igenväxning och en ökad en aktuell lokal finns på Öland. Finlosta beskuggning har lett till att värdväxten inte växte i år på två slåtterängar i Karums by. längre trivs på lokalen. Inget exemplar hittades under året. Högsrum socken 1978 1980 1984 1985 1991 1993 Karums by, slåtteräng 50 1 6 6 finns finns 1993 2003 2004 100 <100 <100 1994 1995 1996 1997 1998 1999 5047124 Röllikesnyltrot Orobanche 2000 2001 2002 2003 2004 purpurea 11010 Omisskännlig art som i Sverige bara är funnen på Öland där den alltid parasiterar på Nålkörvel Scandix pecten-veneris rölleka Achillea millefolium. Kanske den Arten är en flockblomstrig växt, lågvuxen kalla och regniga sommaren missgynnade med en karakteristisk frukt. Frukten har en snyltroten. I radioprogrammet ”Natur- kort fröbärande del men ett spröt som kan morgon” hade en brevskrivare våren 2004 bli 5-6 cm långt. Liksom andra åkerogräs skickat in en bild på röllikesnyltrot som hon är den hårt trängd i det moderna lantbru- tagit på norra Öland sommaren före. Ty- ket, i dagsläget finns i Sverige endast fynd värr har vi inte fått kontakt med brev- från Öland och Gotland. En ny lokal hitta- skrivaren men det finns troligen ytterligare des i Källa socken av Kenneth Erlandsson. en lokal för röllikesnyltrot på norra Öland, Ytterligare en rik lokal för nålkörvel upp- ta det som en utmaning att hitta den! Som- 16 Krutbrännaren 1(14) 2005 täcktes i Persnäs socken av några gästande bli en utmaning. På ytterligare ett 10-tal norrmän. lokaler finns arten i trädgårdar där den är svår att floraövervaka, även kungen har en Källa socken lokal inne på Solliden. Lokal 1 2000 2001 2002 2003 2004 Borgholm 100 500 50 300 15 Skeppssättningen, många hybrider men Lokal 2, 2004 16 ex. flera bestånd med nya ”rena” silvervioler längs en nygrävd ledning. Persnäs socken 1992 1996 1997 1999 Lokal 1 sparsam sparsam sparsam 20 2002 2003 2004 2000 2002 2004 410 88 530 30 62 45 Lokal 2 2002 2003 2004 Räpplinge socken 30 115 202 Borgehage lokal 1 På denna lokal hade Lokal 3; 2004 1000 ex. vårvintern 2003 massor med bortröjt ris tip- pats, det olämpliga i detta påpekades för Gräsgård socken ansvariga. Glädjande nog verkar det inte 1985 1991 1992 1993 1995 1996 ha påverkat beståndets utveckling. rikl. >100 fåtalig fåtalig 3 >50 1992 1996 1997 1999 2000 2000 2002 2004 1010220 finns 2 100 2002 2004 36 41 Lokalerna i Långlöt (4 st) och Sandby (2 st) socknar är inte besökta de senaste Borgehage lokal 2 åren, de bör kontrolleras under 2005. 1992 1999 2000 2002 2004 127799 Silverviol Viola alba Bergdala lokal 1 På lokalen finns både Denna vita viol finns i norra Europa enbart hybrider och rena silverviolen, endast äkta runt Borgholms-trakten. Silverviolen hade silvervioler har räknats. ett katastrofalt år 2003 men hämtade sig under 2004. En ny skötselplan för Borge- 1992 1996 1997 hage håller på att tas fram där silverviolen 200 ganska riklig viss minskning och dess fortlevnad kommer att beaktas. Hoten mot arten är fortfarande uppgrävning 1999 2000 2002 2004 och hybridisering med andra Viola-arter. 85 85 170 117 Den är en tydlig brynväxt som växer på Bergdala lokal 2 varma, skyddade lokaler ofta där skogen 1992 1999 2000 2002 2004 går över i mer hävdad gräsmark. Hur man 12571 ska få fram gynnsamma lokaler för arten i Borgehage där den kan trivas kommer att 17 Krutbrännaren 1 (14) 2005 Bergdala lokal 3 mm. I fält kan man misstänka att man har 1996 1999 2000 2002 2004 en östersjömålla framför sig när växten är 65 26 40 125 95 grenad från basen, grenarna går bågböjt utåt, bladen är små och smala liksom blom- Hotkategori Starkt hotad EN samlingarna och hela växten är liten. Arten verkar kunna dyka upp lite varstans på Dvärglåsbräken Botrychium Öland på ruderatmark där naken sand ex- simplex poneras, i övriga Sverige är den mycket En natura 2000-art och som namnet anty- sällsynt. Det finns ett 10-tal aktuella fynd der den minsta arten i släktet Botrychium. på Öland. Hela växten är gulgrön och bladskivan ut- Borgholm går från basen av växten. Den växer på väl- Karl Olofsgatan 23 hävdade, ofta kalkhaltiga marker nära havet, sällsynt kan den växa i inlandet. Även 2004 fanns fint utvecklade exemplar av Gårdby socken arten på den enda kända lokalen på Öland. Gårdby, Kummelvägen 12, ogräs i trädgård 2002 2003 2004 Högby socken 10 50 50 Munketorps strand 1934 1939 2003 2004 Kastlösa socken finns finns 22 11 Övre Västerstad, ogräs i trädgård, 2004 10 ex. Brinklosta Bromus commutatus Arten är svårbestämd, behåringen på den Martorn Eryngium maritimum nedre bladslidan är styv och utspärrad. Vippan är ganska gles och är vid En art som är lätt att inventera och omiss- mognanden ensidigt hängande. Ytteragna- kännlig, den hotas på sina lokaler av ökat rna sitter 2 mm ifrån varandra vilket gör att slitage från badturister och även medveten småaxet ser glest ut. Hinnkanten på ytter- uppgrävning. Inga lokaler på Öland är agnarna har en tydlig vinkel. Arten har en- betade annars lär korna gilla de smakfulla dast en aktuell lokal på Öland vid Träby i rötterna på martornen. Arten minskar nå- Segerstad socken. Den eftersöktes inte un- got på sina lokaler och någon påtaglig för- der 2004 och är troligen utgången från lo- yngring eller spridning verkar ej ske, fram- kalen eftersom åkrarna har lagts ihop. Yt- tiden för martornen ter sig därför dyster. terligare ett exempel på att det blir artfattig- Förutom lokalerna nedan finns ytterligare are med alla borttagningar av murar/åker- 3 lokaler i Böda socken. kanter som sker idag. Böda socken Östersjömålla Chenopodium S. Byxelkrok ost Tokenäs striatiforme 1916 1948 1964 1980 1993 finns finns finns finns 11 Arten är svårbestämd från andra närstående 2000 2003 2004 mållor, man måste mäta fröna för att vara 788 säker på bestämningen, de ska vara <1,2 18 Krutbrännaren 1(14) 2005 Persnäs socken 1992 1993 2001 2004 2004 Sandviks hamn 5 5 10 10 10 1933 1957 1966 1992 1993 1998 finns finns finns 11 14 7 Torslunda socken Buserum NV. i kanten av hässle som grän- 2000 2001 2002 2003 2004 sar till igenväxande ängsmark 911999 1992 1999 2001 2004 Kustgentiana Gentianella baltica rikl. rikl. 200 1000 Kustgentiana står nära fältgentiana G. campestris men är till skillnad från denna Resmo socken 1-årig vilket innebär att hjärtbladen vid Resmo-Vickleby landborgen, på lokalen blomningen sitter kvar vid stjälkens bas. sker en hel del slitage från besökare av den Två av foderbladen är tydligt bredare än populära vandringsleden ”Paradisstigen- de andra två och blomman är blekblå. 1995 Landborgsleden” vilket inte hittills har på- hittades arten på en betesmark söder verkat populationen. Ispeudde i Glömminge socken. Trots att 1993 2000 2004 förhållandena på lokalen inte ändrats har 82030 inte växten återfunnits sedan dess. Även i år eftersöktes den med negativt resultat, den Dvärgjohannesört Hypericum har inga andra kända lokaler på Öland. humifusum Gulkronill Hippocrepis emerus Arten växer på kalkfattig och fuktig sand/ Omisskännlig ärtväxt som blommar med grusmark och kan vara svår att få syn på gula blommor i maj månad. Den anses vara om blommorna inte är utslagna. Den är som en värmerelikt och finns på Öland (som har namnet antyder lågvuxen, stjälken är tråd- de flesta lokalerna) och på Gotland. Den smal och de gula kronbladen är kantade av växer i skogs/buskbryn ofta i stenmurar el- svarta glandler och knappt längre än foder- ler rösen och längs västra Landborgen. bladen. Bladen har också svarta glandler Dessutom finns lokaler på Stora alvaret i längs kanterna. Arten är funnen 1989 i Ås så kallad hasselkarst. Hoten mot arten är socken, söder vandrarhemmet i kanten av igenväxning men också för hårdhänt busk- Ottenbylund längs ett dike. Den fanns kvar röjning, växten betas också gärna av vilt. fram till 1991 men är sedan dess inte sedd på lokalen. I år hade diket i fråga rensats Sammanlagt har vi 24 kända lokaler för och vi gjorde ett eftersök av arten men utan arten. I Långlöt socken återfanns arten på resultat. Men fröna lär kunna bevara sin en holme i Amunds mosse. grobarhet under längre tid och lokalen bör Långlöt socken därför kontrolleras framöver. Holme i södra delen av Amunds mosse; Spjutsporre Kickxia elatine 1969 finns, 2004 200 ex. Arten är lätt att känna igen med sina blommor i gult och lila på långa smala skaft. Räpplinge socken Bladen är pil- eller spjutlika. Detta åker- SV. slottsruinen, söder Helvetestrappan 19 Krutbrännaren 1 (14) 2005 ogräs är inkommet i relativt sen tid och är 2003 2004 beroende av varma höstar för att fröna ska 26 24 hinna gro. Arten missgynnas av ogräsbe- kämpning, gödsling och tidig upplöjning av Kransborre Marrubium vulgare stubbåkrar. Den har två nutida fynd på Arten är vitullig och har ett foder med 10 Öland och är inte inventerad under året. flikar, i frukt blir de krokböjda och hakar Lokalerna finns i Köping socken vid Vann- lätt fast. Blommorna är vita och bladen är borga samt S. Möckleby socken vid rynkiga, naggade och filthåriga inunder. Albrunna. Liselotte W-Dahlgren upptäckte Den är en gammal naturaliserad kulturväxt att hon hade arten som spontant ogräs i sin som ofta påträffas nära bebyggelse, i sten- trädgård i norra delen av Albrunna by. brott, hamnar o dyl. På de aktuella loka- S. Möckleby socken lerna är den relativt stationär men mindre Albrunna by, ogräs i trädgård; 2004 spar- ingrepp på växtplatserna kan få förödande sam, ny lokal. konsekvenser. Vid Sandviks hamn slås väx- ten varje år av med gräsklippare men trots Strimfibbla Leontodon saxatilis detta lever den kvar. Lokalen vid Hallnäs Släktet Leontodon saknar blad på stjälken, stenbrott verkar vara utgången. På flera stäl- det har fjäderpensel men saknar fjäll mel- len på Öland odlas växten i trädgårdar med lan blommorna vilket skiljer det från släk- öländskt frömaterial av naturintresserade tet Hypochoeris. Strimfibblan har holkfjäll personer. Vid Ottenby fågelstation i Ås som är gröna men med svart kant och kant- socken har arten utplanterats och verkar blommorna har gråviolett strimma. Arten trivas. I Stenåsa socken, Frösslunda by finns är troligen inkommen med gräsfrö och bo- också en lokal för arten. fast sedan länge med en lokal på Öland i Källa socken Glömminge socken vid kyrkan men är inte Högenäs i hönsgård inventerad under året. 1992 1994 1996 1997 1998 1999 Blå sminkrot Lithospermum 180 180 120 105 102 98 arvense ssp. coerulescens 2000 2001 2002 2003 2004 Blå sminkrot är en underart av vit sminkrot 101 87 94 62 83 L. arvense ssp. arvense. Till skillnad från denna art är blå sminkrot höstgroende och Persnäs socken förekommer på mer naturliga växtplatser. Sandviks hamn Hela växten är ofta mindre än den vita 1951 1992 1993 1995 1996 1997 sminkroten men själva blomman kan vara finns 9 4 0? 15 12 ganska stor och varierar från rosa som ny- utslagen till mer blålila som äldre. I dags- 1998 1999 2000 2001 2002 2003 läget finns endast en känd lokal på Öland. 22 21 55 11 10 9 2004 S. Möckleby socken 9 Gettlinge gravfält Hallnäs udde 1974 1993 1999 2000 2001 1982 1991 1992 1995 1996 1997 finns 30 7 30 32 finns 6 8 3 14-18 4 20 Krutbrännaren 1(14) 2005 1998 1999 2000 2001 2002 2003 Slottsalvaret lokal 2 544774 1873 1994 2000 2003 2004 2004 finns 1 20 70 50 6 Smedby socken Hallnäs SO nära stenbrott VSV Stora Smedby i gammalt grustag 1996 1997 1998 1999 2000 2001 1981 1994 1995 2000 2001 111111 20 30 riklig 100-tals 1 2002 2003 2004 2003 2004 110 0 300

Gräsgård socken Kattmynta Nepeta cataria Solberga, i trädgård Kattmynta är en kulturväxt som blivit 1982 1992 1995 2002 2004 mycket sällsynt och som oftast växer i män- måttlig 2 2 3 3 niskans närhet. Bladen är spetsiga och naggade med hjärtlik bas. Kronan är vit med Ås socken violetta prickar. Doften är aromatisk endera Ottenby Naturum; 2004 1 ex. av citronmeliss eller mynta. Glädjande nog fanns åter ett exemplar av arten på lokalen Sandlusern Medicago minima i Eriksöre, den enda kända i dagsläget. På Arten varierar mycket från år till år och kan Öland odlas kattmynta i några trädgårdar vara svår att finna under ”magra” år. I dags- men tyvärr inte med öländskt frömaterial. läget är sandlusern endast känd från tre lokaler varav arten är trängd på den ena, i Torslunda socken Smedby socken, pga. igenväxning. I frukt Eriksöre vid jordkällare är arten omisskännlig men i blom kan den 1995 1996 1997 1998 1999 2000 vara svår att urskilja i mattan av andra gul- 10 5 2 40 50 1 blommiga små ärtväxter. Men bladen har 2001 2002 2003 2004 en dragning åt blågrönt och blommorna har 1001 också en annan gul färg vilket man lär sig att urskilja med lite träning. Christer Albins- Klippnejlika Petrorhagia saxifraga son fann att sandlusernen blommade om på Klippnejlika är en nejlikväxt med glesa lokalen i Smedby, arten hade blommor och blomställningar och rödvioletta kornblad. frukt 12 september. Året får anses ha varit Fodret är hinnlikt och bladen korta och gynnsamt för sandlusernen. hylsformade. På Öland är arten naturalise- Räpplinge socken rad från tidigare odlingar, endast en lokal Slottsalvaret lokal 1 finns med tre dellokaler. Den är belägen i 1873 1994 1995 1996 1997 Ventlinge socken vid västra kanten av dam- finns 2 1 000 finns 0 men i Grönhögen. Området har numera gjorts om till golfbana och med den städ- 1998 2000 2001 2003 2004 iver som råder torde arten ha svårt att hålla 1 000 70 10 10 300 21 Krutbrännaren 1 (14) 2005 sig kvar. Den är senast inventerad 2001 men Stenåsa socken bör eftersökas 2005. Stenåsabadet vägen ner mot havet; 2004 Dvärgkämpar Plantago tenuiflora 20 ex. I norra Europa är arten endast känd från Kastlösa socken Öland där den växer i alvarvätar dvs. grunda Parteby alvar lokal 1; 2004 10 ex. vattensamlingar på kalkstenshällen med ett Parteby alvar lokal 2; 2004 200 ex. tunt lager av kalkbleke. Arten kan förväx- las med råttsvans Myosurus minima som S. Möckleby socken växer i samma biotop. Blomstängeln på Gårdstorpsalvar; 2004 10 ex. dvärgkämparna är fint, tilltryckt hårig, hos råttsvansen är den kal. Blomaxeln hos rått- Gräsgård socken svans växer också till efter blomningen. Dvärgkämpar varierar i antal och storlek Solberga alvar; 2000 >100 ex, 2004 500 från år till år beroende på framförallt ne- ex. derbörden. 2004 verkar ha varit ett relativt gott år för arten. Den har få aktuella loka- Näbbtrampört Polygonum ler utanför Stora alvaret och sammanlagt oxyspermum ett 40-tal fynd från 1990 och framåt. Arten kan vara svår att skilja från andra Sandby socken trampörter. Det som utmärker näbbtrampört är den blågröna stjälken som är knottrig Sandbymålet vägen ner till havet; 2004 50 samt nöten som är kal och stor, glänsande ex. brun och sticker långt ur fodret. Blommorna Alvaret mellan Tornrör och Dröstorp; 1998 har stora och skära hylleflikar. Den växer 50 ex, 2004 50 ex. nära havet på sandiga stränder ofta i bältet Norra Vället V. av uppkastad tång. På den 2003 nyupp- 2000 2002 2003 2004 täckta lokalen vid Alvara växer arten på 100-tals 30 500 1000 sandstranden alldeles nära havet tillsam- Sandbyborg mans med strandkvickrot Elytrigia juncea, 2001 2002 2004 saltarv Honckenya peploides och sodaört 10 4 50 Salsola kali. Den eftersöktes sommarens varmaste dag på en gammal lokal i Böda Vickleby socken socken norr Ängjärnsudde utan fynd. I Lilla Vickleby alvar dagsläget endast en känd lokal på Öland. 2000 2001 2004 Böda socken >100 30 100 Alvara ost betad strandäng; 2003 6 ex, 2004 20 ex fördelade på 3 dellokaler. Resmo socken Gynge alvar lokal 1; 2002 200ex, 2004 500 ex. Bornholmsbjörnbär Rubus lidforsii Gynge alvar lokal 2; 2004 30 ex. Detta björnbär tillhör Sect. Corylifolii (krypbjörnbär). Det är relativt högrest med en smal spirformad blomställning med små 22 Krutbrännaren 1(14) 2005 vita blommor. Blommorna täcks delvis av Slätmaskros Taraxacum bladen. Årsskotten är fattiga på taggar och lissocarpum fårade, glandler saknas nästan helt. Göran En maskros i Sect. Palustria (strandmask- Wendt och Tomas Burén fann flera lokaler rosor). Frukterna är påfallande stora och för detta ovanliga björnbär i Gårdby- släta, annars liknar den mycket vät-mask- Sandby socknar. Längs den gamla järnvä- rosen T. limnanthes. Ytterholkfjällen är gen från Lenstad (Torslunda socken) till mycket breda. Under 2003 samlades arten Torp (Gårdby socken) växte bornholms- av Taraxacum-cirkeln vid Sandbymålet, björnbär på flera platser. Sandby socken. Fyndet bekräftades under 2004 av Hans Rydberg. Gärdslösa socken Norr Störlinge; 2001 finns, 2004 1 Sandby socken bestånd. Sandbymålet; 2003 enstaka ex. Torslunda socken Ölandskungsljus Verbascum Lenstad ost, längs gamla järnvägen; 2004 densiflorum 2 bestånd. Arten känns igen framförallt på sina nedre Gårdby socken ståndarknappar som är 3,5-5 mm långa, Längs gamla järnvägen från ståndarsträngarna är nästan kala. Hela väx- Domderörsbacken och österut mot Torp; ten är påfallande grov och blommorna för- 2004 7 bestånd. hållandevis stora. Den är kulturgynnad men med ett nyckfullt uppträdande. Ölands- Sandby socken kungsljuset är tvåårigt och bildar en blad- rosett första året. Det gynnas av viss mark- N. Vället; 2001 finns, 2004 1 bestånd. störning, troligen kan fröna bevara sin gro- Väster avtaget mot N. Sandby; 2004 1 barhet i jorden under många år. Arten kan bestånd. bilda hybrider framförallt med mörkt kungsljus V. nigrum. Det starkaste fästet för Ängssalvia Salvia pratensis arten på Öland finns i Hammarby, Smedby Arten är flerårig med nedre bladen i rosett. socken. Men sommaren 2004 kunde inte Bladen är ovala med hjärtlik bas, rynkiga något ölandskungsljus hittas i Hammarby. och dubbelsågade. Kronan är blåviolett och Det finns <10 aktuella lokaler för ölands- 2-3 cm lång. Den är troligen inkommen med kungsljus. odling men på några ställen bofast. Arten har endast en aktuell lokal där den funnits sedan 1963. Skötselavtalet som ÖBF haft S. Möckleby socken med markägaren är uppsagt. Fastigheten Degerhamn återvinningsstation; 2003 4 bredvid där också ängssalvian växer på ex, 2004 0 ex. hästbetad ängsmark har övergått till annan Alunbruket skifferhögarna ägare. Framtiden för arten är därför mycket 1990 1992 1995 1998 1999 oviss. Arten är inte eftersökt 2004. 2152016

23 Krutbrännaren 1 (14) 2005 2002 2003 2004 1996 1997 1998 1999 2000 2001 524 100150 161045 SSO S. Möckleby kyrka 2002 2003 2004 1998 2001 2002 2004 16 20 3 2125 Hotkategori Sårbar VU Storviol Viola elatior Ännu en art som i Norden enbart förekom- Klätt Agrostemma githago mer på Öland. Växten är som namnet anty- Arten är lätt att känna igen på sina iögo- der den största av violerna, bladen är av- nenfallande stora, rödlila blommor. Om du långa och stängeln är tättluden. Arten växer hittar klätt på ruderatställen kan det vara i lövskogsbryn på kalkrik, tidvis fuktig sommarklätt A. gracile som har foderflikar mark. Den tål inte för kraftig beskuggning som är kortare än kronbladen, hos klätt är och är en typisk brynväxt. Storviol kan hy- det tvärtom. Klätten växer tillsammans med bridisera med framförallt dvärgviol V. råglosta Bromus secalinus på åkrarna i pumila och strandviol V. persicifolia. Ar- Karum. ten hotas på sina lokaler både av igenväx- ning och för kraftig röjning samt dikning. Vittåtel Aira caryophyllea Framtiden för arten ter sig osäker på längre sikt. Det finns 15-20 aktuella lokaler för Detta vackra lilla gräs med sin silvriga storviol på Öland. vippa växer på torr, mager och näringsfat- tig sandjord. Arten missgynnas av igenväx- ning, konstgödning och minskad störning. Långlöt socken På Öland växer den i grustag, på alvarmark, Kråklunden, 200 m norr avtaget trädesåkrar och hedmark. Resmo socken Ismantorps borg har flera lokaler för arten, den finns också 1967 1992 1993 1998 1999 aktuella fynd i följande socknar: Böda, finns 6 30 6 6 Gärdslösa, Köping, Torslunda, Vickleby, 2000 2002 2004 Mörbylånga, Kastlösa och Hulterstad. 524 Resmo socken Torslunda socken Kleva grustag NNV, sandig träda; 1995 Aspkärr riklig, 2004 10000 ex. 1995 1998 1999 2002 2004 Lilla Frö V. sandig träda 250 >100 >100 265 30 2000 2002 2004 Tveta vattenverk SO. 100 10000 10000 1998 1999 2002 2004 5911720

Hulterstad socken Gösslunda reservatet i toksnår längs bäckfåra. 24 Krutbrännaren 1(14) 2005 Klipplök Allium lineare I Norden förekommer klipplöken endast på Öland. Till skillnad från de närstående ar- terna backlök A. oleraceum och sandlök A. vineale, blommar klipplöken redan i bör- jan av juni. Dessutom har den ingen rot- knöl utan mer en avlång formation á la pur- jolök. Bladen är platta och smala, i knopp- stadiet är blomhuvudet nedböjt. Blomman saknar bubiller och de inre ståndarknappa- rna har 1-2 tänder. Genom Jan-Olof Peterssons idoga alvarvandringar har vi en utmärkt bild över det aktuella läget för arten. Det ökade betet på Stora alvaret gyn- nar inte klipplöken, framförallt torde detta gälla fårbete. Hur ska vi kunna hålla Stora alvaret öppet med hjälp av betesdjur och samtidigt gynna den unika klipplöken? Trenden de senaste åren är en klar tillbaka- gång för klipplöken. Lokalerna i Mörby- långa socken betas numera med får vilket gjort att arten i det närmaste har försvunnit från sina tidigare rika lokaler. Bokstaven E i tabellen som följer betyder att lokalen senare har delats upp i flera dellokaler eller att lokalen är nyupptäckt efter 1993 och uppgifter saknas från tidigare år.

Vittåtel Aira caryophyllea Bild ur: C.A.M. Lindman Bilder ur Nordens flora 25

Krutbrännaren 1 (14) 2005

4014200

2072003

9343523

1030310

EEEEEEE

EEEEEE920110

EEEE

EEEEEE202662

EEEE3011565311

EEEE5675215334829

EEEEEEEE21219

EEEE

1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004

Sandby socken Sandby

Resmogränsen 300 m N m 300 Resmogränsen E

Storkarsten 1 km SO km 1 Storkarsten E E 24 59 124 94 3 122 15 5 57 11

Ö granen 500 m S m 500 granen Ö E

Ö granen 300 m S m 300 granen Ö E

N och S Sörgranarna S och N E E 236 392 221 220 19 357 23 20 14 15

Storkarsten O stenkanten O Storkarsten E E 32 51 67 64 10 99 10 6 15 6

Ö granen Storkarsten O Storkarsten granen Ö E E 18 72 62 30 5 42 3 11 7 8

Alvarvägen S Alvarvägen E

Stenkanten 200 m NV m 200 Stenkanten E

Alvarvägen 500 m S m 500 Alvarvägen E E 326 496 129 80 2 140 14 20 31 2

Resmokorridoren O Resmokorridoren E 57 34 40 61 63 12 39 7 18 44 43

Kullen 200 m V m 200 Kullen E E 151 137 82 69 0 34 12 28 20 7

Storkarsten 400 m O m 400 Storkarsten E E 5 2 3

Storkarsten 200 m SSO m 200 Storkarsten E

S alvarvägen S E E 11 17 11 92 1 124 8 41 6 2

Storkarsten 700 m O m 700 Storkarsten E

Trindkärr 750 m SO m 750 Trindkärr E

Storkarsten 300 m O m 300 Storkarsten E E 70 71 42 67 14 61 14 32 40 30

Storkarsten 110 173 128 129 114 115 55 135 54 72 42 64

SO Trindkärr SO E E 627 350 82 122 2 170 18 44 35 18

Rosenkarsten 51 90 62 30 31 49 4 21 14 19 5 12

NO, O SO Storkarsten SO O NO, 127 175 E E E

SO Trindkärr SO 654 310 E E E Vickleby socken Vickleby 26

Krutbrännaren 1(14) 2005

11037001

64021000

194 197 2 1037 306 72 0 2

53033110118

EEE82102

00010000

00000000

010401222

13182549

00000003

1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004

Hulterstad socken Hulterstad

3-sockengränsen 500 m NV m 500 3-sockengränsen E E E 3

Bårbykällan 300 m OSO m 300 Bårbykällan E E E E 89 64 2 239 143 28 1 2

Bårbykällan 60 m S m 60 Bårbykällan E E E 2

Bårbykällan 800 m VNV m 800 Bårbykällan E E E 764

Sörbjörken 300 m SO m 300 Sörbjörken E E E 49 9 12 0 44 10 11 0 0

Möckelmossen 1,4 km SV km 1,4 Möckelmossen E E E 83 18 51 4 117 36 69 1 9

Möckelmossen 800 m SV m 800 Möckelmossen E E E 19 17 34 2 24 6 3 0 1

Mörbylånga socken Mörbylånga

Storkarsten 700 m SSV m 700 Storkarsten 23 109 45 30 27 32 9 30 36 48 45 32

Björken o Kojan 300 m SV m 300 Kojan o Björken E E E E E 16 1 6 2 3 6 3

Björken o Kojan 300 m VNV m 300 Kojan o Björken E E E E E 29 3 41 7 2 4 5

Björken o Kojan 500 m VNV m 500 Kojan o Björken E E E E E 35 12 92 31 65 43 47

Resmo socken Resmo

Bårbykällan 350 m OSO m 350 Bårbykällan E E E E

3-sockengränsen 300 m S m 300 3-sockengränsen E E E E

Stenåsa socken Stenåsa

Ekelunda 1 km S km 1 Ekelunda E E 1 0

Forsfall 1,3 km V km 1,3 Forsfall E E E 21

Tornrör 350 m S m 350 Tornrör 16 6 11 4

Tornrör 200 m S m 200 Tornrör 23 7 16 6 Tornrör 400 m N m 400 Tornrör 3 0 2 0 27 Krutbrännaren 1 (14) 2005 EEEEEE 6621036721 EEEEE247 63324674 11020034 10143121 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 Triberga alvar allaTriberga 50 66 E E Gösslunda infarten 200 m NNO EGösslundainfarten 15 m NGösslunda 600 m OSO alvar 1 ETriberga E alvar 2Triberga 13 alvar 3Triberga E E 1V Asplunden 2 km 16 2V Asplunden 2 km 37 E EKastlösa socken 68 E E 7 E 29Lunda 3 km OSO E E E 32 E 2 4 E E 1Totalt 60 7 3 19 2 57 73 6 4 1 53 14 8 11 6 29 1 4 45 29 4 26 0 25 3 1070 10 2 996 4 35 1945 6 2987 12 26 1507 1713 15 221 1 16 3306 10 867 3 11 796 621 12 539 12 13 18 28 Krutbrännaren 1(14) 2005 Renkavle Alopecurus myosuroides Källa socken Småaxen är enblommiga och skärmfjällen Högenäs i SO hönsgård har en vingad, sträv köl. Borstet är långt 1993 1994 1996 1997 1998 och fäst vid ytteragnens bas. Detta åker- >100 riklig 100 10 riklig ogräs är på Öland mycket sällsynt och fö- 1999 2000 2001 2002 2003 2004 rekommer i socknarna Alböke, Löt och spars. riklig riklig 150 20000 1000 Föra. Med åkerogräs är det svårt att tala om olika ”lokaler” men sedan 1990 finns Krypfloka Apium inundatum <10 fynd av arten. Endast en rapport inkom 2004. En flockblomstrig växt som växer i söt- vatten. Undervattensbladen är trådfina medan flytbladen är bredare. Blommorna Alböke socken är vita och 1 mm. Arten är sällsynt på Öland, Längs vägen ost Stacketorp, åker söder den växer i några alvarkärr på Stora Alvaret vägen; 2004 50 ex. och är inte inventerad 2004.

Taggkörvel Anthriscus caucalis Klubbfibbla Arnoseris minima En flockblomstrig växt som har ett nedlig- Klubbfibblan saknar pensel, under blom- gande ofta trassligt växtsätt. Blommorna är krogen är stjälken klubblikt uppdriven och mycket små, vita och har enskilt svepe. ihålig. Arten har i dagsläget endast några Frukten är karakteristisk, 3-5 mm och för- lokaler på Öland i Köping socken. Den sedd med talrika krokborst som lätt hakar växer där på sandiga och magra åkrar, en fast. Arten är troligen ursprunglig på havs- lokal är en trädesåker. Dessa åkrar kom- stränder men finns nu mest i olika kultur- mer troligen ej att brukas framöver och ar- påverkade miljöer. Den behöver en viss ten kommer troligen att försvinna från störning för att trivas, ett par av lokalerna Öland inom en snar framtid. finns i hönsgårdar. På ett par lokaler i betesmark växer arten i skydd av enbuskar. På Öland finns ca 10 aktuella lokaler för Köping socken arten. Ramsättra, åker vid Treudden 1995 1996 1998 2000 2004 115 50 145 0 <100 Böda socken Böda hamn norr, bland enbuskar i Saltmålla Atriplex pedunculata betesmark nära havet; 2004 100 ex. Känns igen på sina långskaftade frukter som Trollskogen, p-platsen vid Naturum har tre flikar varav två är större. Denna salt- 1996 1997 1998 2002 älskande växt verkar också ha gått tillbaka finns riklig ganska rikl. 100 kraftigt på Öland, den växer på välbetade havsstrandängar på östra sidan och har i 2004 dagsläget endast 4 lokaler. Inga rapporter 1 inkom 2004.

29 Krutbrännaren 1 (14) 2005 Renlosta Bromus arvensis 1999 2000 2001 2003 Arten förefaller att ha minskat kraftigt de 100 100-tals 100-tals 100 sista 10-20 åren. Som andra lostor kan den 2004 vara svår att bestämma, de långa 200 ståndarknapparna avslöjar arten. Dessutom är behåring typisk, de nedre bladslidorna Flockarun Centaurium erythraea har en tät matta av korta, mjuka hår. Under var. erythraea året gjordes två fynd av arten på södra Kronpipen på flockarun är längre än fodret Öland, den var senast sedd 1999 i N. och de basala bladen är något breda. Arten Möckleby socken. är en opportunist och kan dyka upp på lämpliga växtplatser ex. bevattnings- S. Möckleby socken dammar, vägkanter, stigar o dyl. Flockarun Alunvallen, norr om fotbollsplanen, verkar ej vara hotad i dagsläget på Öland torräng; 2004 20 ex. och har ett ??? lokaler. Varieteten huvud- arun C. erythraea var. capitatum finns i Kastlösa socken Sverige endast på Öland och har endast Kobbskogen V, rapsåker; 2004 200 ex. några lokaler. Lokalerna nedan gäller endast flockarun. Råglosta Bromus secalinus Vid mognaden rullar ytteragnen in sig runt Böda socken frukten och håller kvar den. Bladslidorna Enerums alvar; 2004 50 ex. är kala eller gleshåriga och ytteragnens hinnkant är jämnt rundad. Arten har endast Högby socken en aktuell lokal på trädesåkrar och i råg- Hornsjöns pensionat i gräsmattor; 2003 åkrar vid Karum se klätt ovan. Den är inte 10 ex, 2004 10 ex. hotad på lokalen så länge brukningsmetode- Sandbybadet; 2003 100-tals ex, 2004 rna inte ändras. 300 ex.

Källgräs Catabrosa aquatica Persnäs socken Hörlösa V. 750 m V Gillberga; 2004 32 Småaxen är två-blommiga, skärmfjällen är ex. trubbiga ofta violetta och saknar borst. Källgräs har gått starkt tillbaka på Öland. Södviken 600 m S i kärrkant mellan Arten eftersöktes under året på några gamla landsväg och banvall lokaler på södra Öland utan något fynd. Det 1997 1998 2001 2002 2003 finns endast 4 lokaler för arten på Öland. 40520 2004 Sandby socken 0 Sandbymålet, väster Hålsnäsdungen i Hörlösa NO. dikesren vid kanal mindre bäck 1996 1997 1999 2002 2003 1 000 6 3 10 42 30 Krutbrännaren 1(14) 2005 2004 Östkustarv Cerastium 15 subtetrandrum Hörlösa O. vägdike Arten blommar något senare än vårarv C. 1996 1997 1998 1999 2000 2001 semidecandrum. Arten trivs i något mer 109502340 fuktiga biotoper, den växer ofta längs sti- 2002 2003 2004 gar och verkar gynnas av en viss störning. 77 5 345 Den är påtagligt ljusgrön och har oftast 4 L. Horn 700 m NO. kronblad samt stödblad med smal hinnkant. 2002 2003 2004 Östkustarven är troligen förbisedd och inte 29 3 0 ovanlig på Öland i lämpliga miljöer.

Algutsrum socken Böda socken Strandskogen O. sandtag; 2004 409 ex. Mensalvaret; 2004 100 ex. Böda hamn norrut; 2004 100 ex. Torslunda socken Färjestadens industriområde; 2004 >10 Torslunda socken ex. Alvaret söder ekologiska Vid nya sporthallen; 2004 150 ex. forskningsstationen; 2004 100 ex. Kalkstad O; 2004 3 ex. Sandby socken Raggarv Cerastium brachypetalum Sandbymålet; 2004 50 ex. (växte Arten liknar hönsarv Cerastium fontanum tillsammans med dvärgkämpar) men är påfallande långhårig. Den har två kända lokaler på Öland. På den ena loka- Stenåsa socken len är den hårt trängd (igenväxning). Där- Stenåsabadet, vägen ner mot havet; 2002 för var det extra glädjande att hitta arten i 100 ex, 2004 500 ex. en nyröjd kraftledningsgata vid Greby strandskog. Här växte ”drivor” av raggarv. S. Möckleby socken Gårdstorps alvar; 2004 100 ex. Räpplinge socken Greby strandskog, kraftledningsgata; Ryl Chimaphila umbellata 2004 1000 ex. Rylen har lingonlika, vintergröna blad som Greby strandskog, väg genom skog skiljs från lingon Vaccinium vitis-idaea på 1997 1998 2000 2001 2003 att bladen är sågade i kanten. Den växer i fåtalig 20 5 12 50 glesa tallskogar och missgynnas av modernt 2004 skogsbruk. Den har ett 30-tal gamla loka- 20 ler på Öland, de flesta i de två nordligaste socknarna men är inte noterad på många lokaler i sen tid.

31 Krutbrännaren 1 (14) 2005 Böda socken ten. Öland har <20 aktuella lokaler för ar- Byrums Sandvik O; 2004 40 ex. ten.

Högby socken Böda socken Hornsjön O; 2003 400 ex, 2004 400 ex. S.. Byxelkrok, vid kustvägen mot Haget, 700m S avtaget från Enerumsvägen. N. Möckleby socken 1993 1995 1996 2000 2001 Tallskog öster landsvägen på gränsen till 2 kvm måttl. rikl. 2 kvm 5 kvm Gårdby socken; 2000 100 ex, 2004 100 2003 2004 ex. 10 kvm 30 kvm Alvara strand O. Kråkkrassing Coronopus 2002 2003 2004 squamatus finns 1 kvm 0,5 kvm Arten växer nedliggande, den har blad som liknar en fågelfot och rynkad frukt. Föra socken Kråkkrassing är svårinventerad då den ofta Djurstadträsk, vid p-platsen växer inne på ladugårdsplaner och annan 1994 2000 2004 kvävepåverkad mark. Denna art har troli- finns 2 kvm 1 kvm gen minskat starkt och har i dagsläget <10 lokaler på Öland. Högsrum socken Karums by; 2004 2 kvm, ny lokal. Torslunda socken Kåtorp gårdsplan; 2000 2 ex, 2004 <10 Halltorps hage, vid p-plats väg 136 ex. 1998 2001 2004 20 kvm 0 0,3 kvm Ljungsnärja Cuscuta epithymum var. epithymum Glömminge socken Gillsättra ONO. torrängsrest i Växten är späd, blommorna är små och Mittlandsskogen lokal 1; 2004 100 kvm. rosa, ståndarna är utskjutande. Arten varie- Gillsättra ONO. torrängsrest i rar mycket från år till år beroende på vä- Mittlandsskogen lokal 2; 2004 0,5 kvm. derleken, den har dock minskat på Öland. Gillsättra ONO. torrängsrest i Ljungsnärjan växer på torrängar där den Mittlandsskogen lokal 3; 2004 1 kvm. parasiterar på flera olika arter såsom back- Gillsättra ONO. torrängsrest i timjan Thymus serpyllum, gulmåra Galium Mittlandsskogen lokal 4; 2004 0,5 kvm. verum och fältmalört Artemisia campest- Vägen mot Österskog; 1996 0,5 kvm, ris. Håkan Lundkvist hittade rika lokaler 2004 0 ex. för ljungsnärja i Glömminge socken, på torrängsrester i Mittlandsskogen. Året ver- Vägen mot Österskog kar ha varit relativt gynnsamt för växten, 1990 1992 1993 1995 2004 på lokalen söder Byxelkrok växte snärjan 5 kvm 5 kvm rikl. 2 kvm 0 friskt tom. en liten tall var draperad av väx- 32 Krutbrännaren 1(14) 2005 Torslunda socken Torslunda socken Avtaget till Hildeborg Kalkstad O, på vägen mot Lenstad; 2004 1990 1991 1992 40 ex. sparsam sparsam mkt sparsam Vickleby socken 1995 1996 1998 sparsam 3 bestånd 1 bestånd Karlevi, jordtipp nära havet; 2004 1 ex. 2000 2001 2002 Lilla Vickleby, längs gamla 3 bestånd 3 bestånd 3 bestånd=25 kvm järnvägsvallen 2003 2004 1991 1992 1993 1995 1996 1997 2 små bestånd 0 203 2412472 1998 2000 2001 2002 2003 2004 S. Möckleby socken 35 99 173 69 10 31 Albrunna strand söderut Lilla Vickleby skog längs kanten av 1998 2002 2003 2004 bevattningsdamm 100 kvm 0 1 kvm 3 kvm 1998 2000 2001 2002 2003 Albrunna lund, den lilla ängen 765243 2000 2002 2004 2004 1 kvm 5 kvm 0,3 kvm 5

Knippnejlika Dianthus armeria Drakblomma Dracocephalum Två-årig, småluden art med blommor som ruyschiana sitter i en kvastlik samling. De omges av Arten har en kantig stjälk med korsvis mot- håriga och hylslika blad, kronbladen är satta, relativt smala blad. Blommorna är tandade och purpurröda med vita prickar. stora och blåvioletta, utanför blomningstid Arten har gått tillbaka, den växer idag på är den mycket svår att finna. Drakblomma åker/vallkanter, vägkanter och liknande. har endast en känd lokal på inägomark, ej Utanför blomningstiden är den nästan sedd de senaste åren. Både får och ungnöt omöjlig att få syn på men å andra sidan är har betat alldeles för tidigt på säsongen ofta blomningstiden utdragen och växten under de senaste åren på lokalen. Utgången kan blomma om när den slås av. Två nya från lokalen? lokaler upptäcktes för arten; öster om Kalk- stad på vägen mot Lenstad samt på en jordtipp i Karlevi. Öland har <15 aktuella lo- Hulterstad socken kaler för knippnejlika. Gösslunda 1990 1993 1994 1995 1996 1997 112111 Högsrum socken 1999 2000 2001 2002 2003 2004 Halltorps hage, i lövskog nära åker; 2002 000000 13 ex, 2004 30 ex.

33 Krutbrännaren 1 (14) 2005 Ljungögontröst Euphrasia Sandby socken micrantha N. Näsby ost, längs åkerkant Ännu en art som gått kraftigt tillbaka. När 1990 1997 1999 2002 2004 man ser ljungögontröst ter den sig så olik sparsam 0 100 150 150 vanlig ögontröst E. stricta att man ej behö- ver tveka. Ljungögontröst är påtaglig spens- S. Möckleby socken lig och med spetsig vinkel mellan grenarna SSO. kyrkan, längs kanten av åker/äng och huvudstammen. På Öland finns i dags- 1984 1990 1993 1998 2001 läget <10 lokaler. Vid mer idogt letande 50 10 1000 100 650 hittades arten vid Sandbybadet och 2002 2004 Kesnäsbadet. 600 10

Högby socken Ås socken Kesnäsbadet, på sand; 1981 finns, 2004 Ås vandrarhem ost, längs vägkant 50 ex. 1990 1991 1992 1995 1996 400 400 400 300 300 Sandbybadet N på sand 1997 2001 2004 1981 2003 2004 300 400 400 finns 0 200 Kalkbräken Gymnocarpium Skärblad Falcaria vulgaris robertianum Arten är en flerårig, flockblomstrig art som Denna ormbunke har en triangulär blad- bildar täta bestånd. Bladen är kala, skiva, hela växten är rikligt försedd med trefingrade och med vassa tänder längs kan- gula, doftande glandler. Kalkbräken håller ten därav namnet. Blommorna är vita och sin ställning på Öland, den växer i karst- små. Den växer ofta på åkerrenar, längs sprickor, stenmurar och stenbrott. På sikt vägkanter och banvallar. Skärblad hotas av kan igenväxning av karstsprickor utgöra ett röjningsarbete längs vägar och åkerkanter hot för arten. Tomas Burén hittade 2003 en samt av ogräsbesprutning. Den tidigare rika mycket rik och ny lokal för arten i södra lokalen sydost S. Möckleby kyrka håller på kanten av Greby stenbrott där gammal att sprutas bort. Elna Hultqvist hittade en skrotsten håller på att täckas av buskar. ny lokal i Gärdslösa. Intressant att notera Området skulle egentligen exploateras men är att gamla järnvägsvallen går nära tomt- fyndet av kalkbräken gör att man fått revi- marken där arten hittades. På andra lokaler dera planerna något. I mitten av juli gjorde växer nämligen skärbladet på den gamla ÖBF en ordentlig inventering av området järnvägsvallen. Totalt finns <20 lokaler på och fann nästan 4000 exemplar av kalk- Öland. bräken, detta gör lokalen till den rikaste på Öland. Totalt finns ca 30 lokaler för kalk- Gärdslösa socken bräken på Öland. Högtomta, spontant ogräs i rabatt; 2004 15 ex. 34 Krutbrännaren 1(14) 2005 Räpplinge socken Hallnäs SO. lokal 1 Greby stenbrott, 2003 >1.000 ex, 2004 2001 2002 2003 2004 3850 ex. 155 95 98 157 Hallnäs SO. lokal 2 Honungsblomster Herminium 2001 2002 2003 2004 monorchis 14 6 5 15 Denna lilla orkidé kan inte förväxlas med Hallnäs SO. lokal 3 någon annan art. Den växer på välbetade, 2001 2002 2003 2004 ogödslade kalkfuktängar på hela Öland och 150 34 16 36 verkar ej hotad i dagsläget. På vissa loka- Hallnäs SO. lokal 4 ler är arten påfallande stationär. Det finns 2002 2003 2004 >200 kända lokaler för arten på Öland. 41 22 188 Arten verkar kunna variera påtagligt på Knisa mosse samma lokal mellan olika år, jämför nedan 1993 1994 1995 1996 1997 1998 lokalen i Böda socken. 800 2 650 1 190 52 314 30 2000 2001 2002 2003 2004 Böda socken 1 240 375 2 366 1 537 543 Spånkärret Lilla Horn 1998 1999 2000 2001 2002 2001 2002 2003 2004 477 1 353 33 388 151 52 35 63 67 2003 2004 4 1871 Källa socken Högenäs orde lokal 1 Persnäs socken 2001 2002 2003 2004 Södvikstorp; 2001 0 ex, 2004 16 ex. 15 32 1 105 Högenäs orde lokal 2 Pernäsviken NNO. 2001 2002 2003 2004 2001 2002 2004 140 325 97 675 24 85 485 Högenäs orde lokal 3 Horns mosse lokal 2 2001 2002 2003 2004 2001 2002 2003 2004 37 30 11 44 35 30 27 12 Horns mosse S. Föra socken 1998 1999 2000 2001 2002 Strandängar OSO Hjälmstad; 2004 30 25 62 96 146 8 ex. 2003 2004 Gelträsk 58 71 1996 1997 1998 2000 2001 Södviken S. 80 52 8 19 37 2001 2002 2003 2004 42 103 6 151

35 Krutbrännaren 1 (14) 2005 2002 2004 Igelmossen lokal 2 19 256 2001 2003 2004 200 Köping socken Tocknekärr Hörninge OSO; 2004 6 ex. 2001 2003 2004 831 Runsten socken Kärringkullmossen NV. Dyestad mosse; 2001 20 ex, 2004 6 ex. 2001 2003 2004 Norra Bäck, väst; 2001 51 ex, 2004 51 15014 ex. Kalkstad O. Södra Bäck, väst; 2004 4 ex. 2001 2003 2004 Lopperstad sjömark; 2002 109 ex, 2004 80 11 44 2979 ex. Lindsmossen Sandby socken 2001 2003 2004 Sandbyborg NV; 2004 7 ex. 718 Lindsmossen S. lokal 1 Sandbymålet 2001 2003 2004 1992 1993 1994 1995 1996 1997 13 16 11 100 250 500 300 1382 1250 Lindsmossen S. lokal 2 1998 1999 2000 2001 2002 2001 2003 2004 998 747 847 526 1016 2010 2003 2004 Lindsmossen S. lokal 3 582 867 2001 2003 2004 100 Skarpa Alby S Lindsmossen SV 2001 2003 2004 2001 2003 2004 298 8 81 12 1 4 Vickleby socken Stora Vickleby alvar; 2004 64 ex. Algutsrum socken Nötbrunnskärret Trindkärr SO. 1991 1995 1996 1999 2000 1999 2000 2004 63 48 7 10 3 103 15 65 2004 Trindkärr S. 3 1998 1999 2000 2004 25 20 1 3 Torslunda socken Igelmossen lokal 1 Stenåsa socken 2001 2003 2004 Frösslundabäcken N. 520 2001 2003 2004 11 4 81 36 Krutbrännaren 1(14) 2005 S. Möckleby socken Gårdby socken Gårdstorps alvar; 2004 3 ex. Gårdby sandhed 1993 1995 1996 1998 1999 2000 Smedby socken 350 10000 100 1000 1000 10000 Storåsen väst; 2004 230 ex. 2001 2002 2003 100000 300000 100000 Fågelarv Holosteum umbellatum 2004 Arten känns lätt igen på sin blågröna blad- 1000 färg, kronbladen är vit-ljusrosa och lite fransiga i kanten. Efter blomningen växer Sandby socken blomskaften till och riktas nedåt och hela växten antar en halmgul färg. Slutligen när Sandbymålet kapslarna mognat riktas fruktskaften uppåt 1999 2002 2004 igen. Arten växer på mosskuddar på 10 500 100 kalkstenhällar på alvarmark och i kalkrik sand. Den verkar inte vara hotad i dagslä- Resmo socken get på Öland och har >100 lokaler från 1990 Möckelmossen, väster om gångstigen och framåt. från p-platsen; 2004 10 ex. 1 km väster Möckelmossen, norr om Böda socken landsvägen; 2004 10 ex. Norra udden, söder brofästet 1998 2000 2002 2004 Huvudtåg Juncus capitatus 200 50 40 50 Lågvuxen art med en huvudlik blom- samling i toppen av strået. Arten varierar Högsrum socken mycket i antal mellan åren men verkar ändå Karums alvar, 700 m NO Noaks ark ha minskat på Öland. Vissa år saknas den 1995 1998 1999 2004 helt på sina lokaler, arten är beroende av 515157 naken, fuktig sand och är mycket känslig för igenväxning. Den växer ofta tillsam- N. Möckleby socken mans med knutört Anagallis minima och Bygdegården norr, grustag öster gamla dvärglin Radiola linoides. Arten har 6 ak- järnvägen; 2004 50 ex. tuella lokaler på Öland.

Algutsrum socken Böda socken Väster kyrkan, slänt i grusgrop 1993 1995 1996 1997 1998 1999 Alvara ost, i fuktiga traktorspår på 50 >100 2 50 100 200 stranden; 2003 30 ex, 2004 5 ex.

2000 2001 2002 2004 Högby socken 200 200 800 50 Munketorps strand 1985 1986 1993 1994 1995 >100 fåtalig 0 0 >1 000

37 Krutbrännaren 1 (14) 2005 1996 1997 1998 1999 2000 2003 Knölvial Lathyrus tuberosus 1 000 spars. 100 1 000 10 70 Blommorna är rosenröda och ganska stora, 2004 stjälken saknar vingkant, den har endast ett 100 bladpar med klänge. Arten är kvarstående från tidigare odlingar och växer på åker- Sandbybadet, i dike och svackor på renar, på någon lokal bofast sedan drygt 20 stranden år. Totalt finns 4 lokaler på Öland och den 1985 1996 1995 2003 2004 hotas av besprutning av åkerrenar. riklig fåtalig finns 140 10

Föra socken Persnäs socken Vässbylund norr, ca 450 m NNO Lilla Horn ONO. på åkerrenar vägskälet, grävt vattenhål 1997 1998 1999 2000 2001 1933 2003 2004 finns 50 50 59 50 finns 22 100 2002 2003 2004 250 500 550 Piggfrö Lappula squarrosa Blommorna är små och ljusblå, frukten är Sandby socken försedd med hullingar. På alvarmark är ar- Öster om N. Näsby, bortsprutad 2004? ten oftast mycket lågvuxen. I modern tid 1990 1997 1998 1999 2002 hos oss endast funnen på Stora alvaret där 10 20 25 15 18 den växer på bart vittringsgrus som under 2004 vintern är utsatt för uppfrysning. Den växer 0 ofta tillsammans med rödmire Anagallis arvensis, småsporre Chaenorhinum minus och mjukdån Galeopsis ladanum. När alla Gulyxne Liparis loeselii tre följearterna finns på samma lokal löner Ytterligare en Natura 2000-art som i blom- det sig ofta att leta efter piggfrö. Arten har ningstid inte kan förväxlas med någon an- ett 40-tal aktuella lokaler alla på Stora nan orkidé, gamla fröställningar kan stå alvaret. kvar till nästa växtsäsong. Växer i kalkkärr ofta betade, nya lokaler hittas fortfarande och gamla försvinner. Arten är beroende av Gårdby socken rörligt grundvatten. På de flesta lokaler är Gårdby alvar, på ett område på 30 x 40 gulyxne fåtalig och arten varierar påtagligt m, på gränsen mellan Sandby och från år till år. Den hotas av igenväxning, Gårdby rubbning av hydrologi och gödsling. På 1996 1998 2000 2001 2003 lokal 1 i Högby socken verkar betestrycket 10 50 150 100 5 vara så högt att ungdjuren trampar sönder 2004 blommorna. Totalt finns 6 aktuella lokaler 10 men arten verkar kunna dyka upp i lämp- liga miljöer så håll ögonen öppna.

38 Krutbrännaren 1(14) 2005 Högby socken Torslunda socken Lokal 1 Mellan Kalkstad och Lenstad, på 1998 1999 2000 2001 2003 jordtipp; 1997 fåtalig, 2004 4 ex. 891230 Hulterstad socken 2004 0 Alby-Triberga mosse, på ruderathög; 2004 3 ex. Lokal 2 2002 2003 2004 Kastlösa socken 35 49 12 Stora Dalby, vägkant; 2004 10 ex. Persnäs socken Vårkällört Montia verna 2001 2002 2004 120 Svårupptäckt art pga. sin ringa storlek. Har endast en lokal på Öland i Ås socken, va- Runsten socken rierar kraftigt i antal från år till år. Inget hot Lokal 1 mot arten föreligger på lokalen, ej invente- 1971 1993 1994 1997 1998 1999 rad 2004. finns 282 76 12 81 100 2000 2002 2003 2004 Klådris Myricaria germanica 496 55 77 12 Omisskännlig art som ofta är tillfällig på flera av sina lokaler vilka består av fuktig Gårdby socken och bar sand. Har <5 aktuella lokaler. 1955 1998 1999 2000 2001 finns 2 6 17 3 Böda socken 2002 2003 2004 Längs cykelväg och på skräpmark söder 3105 om Byxelkrok 1993 2000 2003 2004 Vit kattost Malva pusilla >100 >100 28 19 Har vita blommor som är ganska små i för- hållande till växten. Arten har gått tillbaka Dvärgserradella Ornithopus sista åren men finns fortfarande bitvis gan- perpusillus ska rikligt i socknarna Resmo, Mörbylånga En liten ärtväxtsom har en vit krona med och Kastlösa. Arten växer vid gårdar, på röda streck, bladen är mångpariga. Den har åkrar och ruderatplatser och har ett 20-tal endast en lokal på Öland och växer på en aktuella fynd. sandig trädesåker med bl.a. vittåtel. Lika- som andra ärtväxter kan den variera kraf- Högby socken tigt i antal mellan olika år. Hornsjöns pensionat, ogräs i rabatt; 2004 enstaka ex.

39 Krutbrännaren 1 (14) 2005 Resmo socken Sandby socken Lilla Frö väst Norr alvarvägen mot Dröstorp; 1998 50 1995 1997 2000 2002 2004 ex, 2004 20 ex. 300 4 50 600 500 Backsilja Peucedanum oreoselinum Hylsnejlika Petrorhagia prolifera Flerårig, reslig flockblomstrig art med vita Blommorna är ljusrosa, sitter i toppen av flockar och rund stjälk. Arten har både all- stjälken omgiven av bruna, tunna hölster- mänt och enskilt svepe. Blomningen sker i blad. Arten är värmeälskande och växer på juli. Den växer framförallt på vägkanter, öppen, kalkrik mark såsom alvarmark, klap- åkerrenar, i gles tallskog och på torrängar. perstensfält och sandfält. Inget större hot Arten verkar ha gått tillbaka i Sandby mot arten föreligger. Ett 50-tal lokaler finns socken längs östra landsvägen. En orsak till spridda över ön. detta är troligen att Vägverket slår vägkanterna för tidigt för att den sen- blommande backsiljan ska hinna sätta frö. Böda socken På en del andra lokaler är igenväxning ett Söder Byxelkrok, strandvall nära havet; hot. I dagsläget finns 15 lokaler för back- 2000 1000 ex, 2004 100 ex. silja, inga rapporter kom in under 2004. Räpplinge socken Sandtimotej Phleum arenarium Greby stenbrott; 2004 10 ex. Arten känns lätt igen på axet som är Borgholms alvar, N. Drottning Victorias avsmalnande i båda ändar, den är först grön byst, på minilandborgsbrant men blir snart halmgul. Ofta växer den i 2001 2003 2004 ”svärmar” på naken sand, höjden översti- 50 50 50 ger sällan 5-15 cm. Sandtimotej växer på sandstränder, järnvägsvallar och i Högsrum socken sandtäkter. Hoten mot arten är minskad stör- Höghäll OSO, gammalt stenbrott; 2004 ning, igenläggning av grustag och gödsling. 200 ex. Arten har aktuella fynd från 17 lokaler.

Karum nära Noaks ark Böda socken 1967 1976 1993 1993 1995 1998 Byxelkrok S, på sandstranden norr om finns finns 10000 10000 riklig 100 Tokenäs fyr 2000 2003 2004 2000 2003 2004 3100 93 500 10 10 500

Glömminge socken Persnäs socken Vägen mot Österskog Sandviks hamn, söder om hamnen. 1983 1993 2004 1983 1991 1992 1993 2000 finns 1000 20 finns finns riklig >1 000 10

40 Krutbrännaren 1(14) 2005 2003 2004 Vickleby socken 100 100 Lilla Frö 1995 1996 1999 2000 2001 N. Möckleby socken 97 180 60 49 82 Norr bygdegården, grustag öster om 2002 2003 2004 gamla järnvägen; 2004 10 ex. (senaste 59 69 39 fyndet i socknen 1977) Resmo socken Gårdby socken Lilla Frö Gårdby sandhed, öster om landsvägen 1992 1993 1999 2000 2001 2002 2003 2004 116 100 18 18 51 300 300 1000 2002 2003 2004 Uddnate Potamogeton friesii 36 26 32 Stjälken är platt och bladen 5-nerviga och trubbiga med en spets. Arten har två fynd Dvärglin Radiola linoides på Öland, Möckelmossen 1943 och Dvärglin växer på fuktig, naken sand. Ef- Gammelgärde bevattningsdamm 1994. Den tersom den är en av våra allra minsta kärl- är eftersökt på den sistnämnda lokalen un- växter kan den vara förbigången, håll ögo- der 2004 men utan fynd. I dammen hade nen öppna när du besöker lämpliga loka- inplanterade karpfiskar gjort slut på alla ler. När man väl ser arten torde den ej för- vegetation. växlas med någon annan. Arten verkar ha gått kraftigt tillbaka på Öland, i dagsläget har vi enbart kännedom om tre lokaler på Ås socken norra Öland. Gammelgärde bevattningsdamm; 1994 finns, 2004 0 ex. Böda socken Mosippa Pulsatilla vernalis Alvara ost, i fuktiga traktorspår på stranden; 2003 10 ex, 2004 100 ex. Arten växer på torr, mager mark oftast i tallskog och blommar i april-maj. Den har Högby socken vintergröna blad och kan inte förväxlas med någon annan sippa. På Öland finns en lo- Munketorps strand lokal 1 kal på vardera sidan om sockengränsen 1985 1993 1995 2000 2003 mellan Vickleby och Resmo. Framtiden ter riklig riklig >1.000 >100 >1.000 sig dyster, vi har sett färska grävgropar och 2004 arten verkar ha svårt att föryngra sig. En 1000 försiktig markberedning skulle behöva åstadkommas på platsen samt viss busk- Åkerranunkel Ranunculus arvensis röjning borde ske. Ytterligare ett åkerogräs som man fortfarande kan finnas i lämpliga åkrar på Öland

41 Krutbrännaren 1 (14) 2005 framförallt på mellersta och norra delen av Lindblomsbjörnbär Rubus ön. Titta efter arten i ogräsrika åkrar speci- mortensenii ellt om där växer blåklint Centaurea cyanus Ytterligare ett björnbär i Sect. Corylifolii. och riddarsporre Consolida regalis. Arten Det påminner om västkustbjörnbär R. har helt typiska frukter som är stora och norvegicus. Taggarna är påfallande små, taggiga, blommorna är ganska ljusgula. Om slanka och få. Skaftade glandler saknas vissa delar av åkern varit vattensjuk kan nästan helt. Blomskaften har få nålformade åkerranunkel slå till i tusental. Följande taggar. Blommorna är stora och svagt rosa fynd är från 2004. – vita. Göran Wendt har ett 40-tal fynd av arten från Böda socken i norr till Ås socken Källa socken i söder. Här följer några fynd från 2004. Högenäs Orde, veteåker med För övrigt läs Krutbrännaren 2 (13) 2004. riddarsporre; 31 ex. Böda socken Persnäs socken Grankullavik, ruderat vid damm; 1 Hörlösa ost, rågåker med riddarsporre bestånd (Ölands nordligaste och sommarklynne Valerianella dentata; lindblomsbjörnbär) 50 ex. Grankullavik, skogsväg; 1 bestånd NO Lilla Horn, ogräsrik rågåker; 132 ex. NO Lilla Horn, rågåker; 82 ex. Högby socken Föra socken Hornsjöns pensionat; 1 bestånd Norr avtaget till Torp, kornåker med Gudesjö ost, betesmark; 1 bestånd sommarklynne och riddarsporre; 50 ex. Bäckalund söder; 1 bestånd

Alböke socken Källa socken Stacketorp ost, åker; 50 ex. Kvarnstad SO; 1 bestånd Kvarnstad SO; 1 bestånd Runsten socken Söder Åkerby, åker med sommarklynne, Köping socken blåklint och sminkrot; 50 ex. Skedemosse; 1 bestånd Skedemosse; 1 bestånd Flikros Rosa tomentella Skiljs från stenros Rosa canina på att foder- Glömminge socken bladen är starkt flikiga och försedda med Gammalt grustag på gränsen till glandler. Bladen är dubbelsågade och även Högsrum; 1 bestånd. de är rika på glandler. Arten växer längs stenmurar, på åkerrenar o dyl. Hoten mot Vickleby socken arten är borttagande av stenmurar och busk- Littorinavallen; 1 bestånd röjning. Vi har endast ett nutida fynd av arten som är godkänt som flikros, senast Smedby socken sedd 2000. Den finns säkert flikrosor att Badplats vid Västerstadsviken; 1 bestånd upptäcka på Öland, anta utmaningen! 42 Krutbrännaren 1(14) 2005 Ventlinge socken Smalfjällig maskros Taraxacum N Nygärde kvarn; 1 bestånd egregium En maskros i Sect. Palustria som skiljs ut Kranssalvia Salvia verticillata på sina smala ytterholkfjäll, den liknar an- Bladen är äggrunt avlånga och på blad- nars den vanligare T. langeanum (som dock skaftet sitter ett par spetsiga sidoflikar. har rödaktiga frukter). Bladen har smalt tri- Blommorna är violetta och sitter i kransar. angulärt utstående bladflikar som slutar i Arten har ett sentida fynd i Torslunda en fin spets. Arten hittades på en välbetad socken, Tävelsrum där den sågs senast 1995 strandäng tillsammans med flera andra ar- på en vägkant. Troligen utgången från lo- ter i sin sektion.. kalen pga. bortröjning. Högsrum socken Halltorps hage, betad strandäng Åkermadd Sherardia arvensis Tillhör familjen Rubiaceae och är alltså Kvällsmaskros Taraxacum släkt med måror. Blommorna är rosa, stjäl- praestans ken sträv av taggar och bladen är krans- ställda. Arten är konkurrenssvag och upp- En maskros i Sect. Naevosa (fläckmask- träder oftast som ett åkerogräs men kan rosor). Saknar fläckar på bladen, blom- också förekomma i mer naturlig gräsmark. morna har pollen och sluter sig påtagligt Ett 30-tal aktuella lokaler finns för arten. sent på dagen. Växer i något fuktig ängs- mark. Under året hittades arten på norra Öland. Algutsrum socken Persnäs socken Törnbotten, 30 ex. Lilla Horns löväng Kalkmaskros Taraxacum Sankmaskros Taraxacum decolorans pseudosuecicum En maskros som tillhör strandmaskrosor Ytterligare en maskros i Sect. Palustria. Sect. Palustria. Kantblommorna saknar Den är nyligen urskiljd och till skillnad från mörk strimma vilken skiljer den från den de flesta andra arter i sektionen har den rik- närstående vätmaskrosen T. limnanthes och ligt med pollen. Den liknar annars mycket gör att den i fält ser extra gul ut. Endast ett vätmaskrosen T. limnanthes. fynd av arten gjordes under året. Skevmaskros Taraxacum ruberulum Stenåsa socken Tillhör sandmaskrosor Sect. Erythrosperma Stenåsabadet, norr om vägen ner till och växer på sandmark och i vägkanter. havet; 20 ex. Tidigare funnen på Öland i sandstäppsmiljö men inget fynd i modern tid.

43 Krutbrännaren 1 (14) 2005 Vresalm Ulmus laevis Alvarveronika Veronica praecox Ölands ”egen” almart med huvudbeståndet Tidigblommande liksom många andra ve- i Mittlandsskogen. Den växer på något fuk- ronika-arter. Blomman är mörkblå och på- tig skogsmark ofta på gammal inägomark fallande stor, växten är glandelhårig och man finns också längs åkrar och som gårds- kapseln har ett 2 mm långt stift som tydligt träd. Frukterna har ett långt skaft och är sticker ut. Endast i Sandby socken växer kanthåriga vilket skiljer den från andra alvarvaronikan i sandiga åkrar ofta tillsam- almarter. Trädet har ofta plankrötter och mans med andra arter såsom glansveronika flagig bark. Inga rapporter under 2004. V. polita och klibbveronika V. triphyllos. Drygt 100 rapporter finns för arten från Under maj månad kunde flera botanister 1990 och framåt. glädja sig åt den rika blomningen av veronikor på åkrarna i Norra Sandby. Ar- ten torde ej hotas på sina alvarmiljöer. An- Sommarklynne Valerianella talet alvarveronikor varierar mellan åren dentata men den håller sig kvar på sina lokaler och Blommorna är rosa och sitter i kvastlika få nyfynd görs. I dagsläget finns ca 15 lo- knippen, stjälken är gaffelgrenad. Räknas kaler för arten. till de åkerogräs som fortfarande kan hittas i ogräsrika åkrar på Öland ofta tillsammans Högsrum socken med åkerranunkel. Karums alvar, norr Noaks ark lokal 1 1944 1963 1998 1999 2000 Persnäs socken finns finns 30 9 7 Hörlösa NO, kornåker; 160 ex. 2004 Lilla Horn NO, ogräsrik rågåker; 4 ex. 3 Lilla Horn NO, rågåker med riddarsporre och åkerranunkel; 12 ex. Karums alvar, norr Noaks ark lokal 2; Lilla Horn NO, kornåker; 42 ex. 2002 9 ex, 2004 3 ex.

Föra socken Sandby socken S. Greda, kornåker; 50 ex. N. Sandby vid bevattningsdamm lokal 3; 2004 9 ex. Långlöt socken N. Sandby åkerkant lokal 4; 2004 34 ex. Ismantorp ost; 100 ex N. Sandby åkerkant lokal 5; 2004 26 ex. N. Sandby åkerkant lokal 6; 2004 54 ex. Runsten socken N. Sandbys åkerkant lokal 2 Söder Åkerby, åker med sminkrot och 1978 1999 2002 2003 2004 åkerranunkel; 100 ex. finns 100-tals 0 19 20 Kastlösa socken Öster väg 136; 10 ex.

44 Krutbrännaren 1(14) 2005 N. Sandbys vägkant lokal 1 829 väldoftande och blommande stora 1978 1998 2000 2002 2003 sandliljor på ”De vilda blommornas dag”. finns 20 200-300 26 110§ 2004 Alvarkösa Apera interrupta 54 Arten växer på mosskuddar på alvarmark, den varierar i antal mellan åren. Alvarkösa Kategori hänsynskrävande NT känns igen på sin vippa som har långa, hår- I denna kategori tar vi bara med speciellt fina borst, gräset gulnar snabbt i torkan. intressanta fynd. Under året rapporterades arten från Sandby, Resmo och Smedby socknar på typiska lo- Våradonis Adonis vernalis kaler. Våradonis eller arontorpsros behöver ingen närmare presentation. I Algutsrum socken Alvarmalört Artemisia oelandica gjordes ett nyfynd av arten söder om kyr- Ölands egen malört och en Natura 2000- kan i en åkerren. Håkan Lundkvist räknade art som man oftast ser i vegetativa mattor en del lokaler på södra delen av ön och ar- där de karakteristiska bladen avslöjar väx- ten verkar hålla ställningarna. ten. Att den har kallats renfanemalört kan man förstå. Under året inkom 17 rapporter Knutört Anagallis minima varav 15 var nyfynd från socknarna Sandby, Hulterstad, Kastlösa, Smedby, och S. Knutörten är en av våra minsta kärlväxter, Möckleby socknar. Se aktuella utbrednings- ofta 0,5-1 cm hög. Den bildar bestånd på karta sida 49. fuktig, bar sandmark och ger då en typisk brun-röd färg åt marken. Blommorna är mycket små och vita, frukten består av en Strandnål Bupleurum tenuissimum klotrund kapsel som öppnar sig med ett Denna egendomliga flockblomstriga växt lock. Christer Albinsson hittade en udda hade ett bra år 2003 och kunde därför rap- lokal för arten i Kastlösa socken. Där växte porteras som ”vinterståndare” våren 2004. 1000 exemplar av knutört på Parteby alvar Den kan verka helt borta flera år för att se- i några fuktiga svackor i alvarkanten. Det dan dyka upp ”överallt”. Den växer på torde vara första gången som arten hittats i alvarmark och på sjömarken på östra Öland alvarmiljö. i periodvis fuktig, gärna tuvig mark. Hartmansstarr Carex hartmanii Stor sandlilja Anthericum liliago Arten liknar klubbstarr C. buxbaumii. Hos Arten skiljs från liten sandlilja A. ramosum hartmansstarr är toppaxet cylindriskt med på sin ogrenade blomstängel, större blom- honblommor i toppen och hanblommor vid mor och bågböjda stift. Dessutom blommar basen. Arten indikerar gammal slåttermark. den tidigare än sin mindre släkting. I år hade Hartmansstarr hittades på två nya lokaler; inga får släppts på Karums alvar i mitten Knisa mosse i Persnäs socken och ost Kalk- av juni månad. Därför kunde vi njuta av stad i Torslunda socken.

45 Krutbrännaren 1 (14) 2005 Ölandsstarr Carex ligerica nöten är vårtig och endast har korta stift- Arten skiljs från sandstarr C. arenaria på rester. Håkan Lundkvist hittade arten i ett att jordstammen är 1,5-2 mm tjock och led- grävt vattenhål nära Alverviken i Föra styckena är 1-2 cm långa (på sandstarr är socken. Det var det andra fyndet på Öland. måtten 2-3 mm samt 1,5-3 cm). Dessutom har ölandsstarr honblommor överst i axsam- Guckusko Cypripedium calceolus lingen, sandstarr har hanblommor överst. Denna Natura 2000-art är omisskännlig och Två rapporter inkom varav den ena från den växer i fuktig lövskog, ofta i bryn och ”nyupptäckta” rika sandstäppslokalen norr gläntor. Hot mot arten är en sänkning av bygdegården i N. Möckleby socken. Här grundvattennivån, ökad beskuggning samt finns både trevliga röksvampar och förutom plockning och uppgrävning. Vi har i dags- ölandsstarr också klibbveronika Veronica läget kännedom om 5 lokaler varav 4 har triphyllos, sandglim Silene conica, sand- blommande exemplar. Första siffran efter dådra Alyssum alyssoides, pysslingmaskros årtalet anger antalet blommande individer, Taraxacum platyglossum, fågelarv och andra siffran anger antalet vegetativa indi- sandtimotej. vider.

Trubbstar Carex obtusata Högsrum socken Arten har endast ett ax med hanblommor 1850 1993 1996 1998 1999 2000 överst, fruktgömmena blir uppblåsta och finns 2+4 10+4 5+16 5+8 5+9 glänsande efter blomningen. Troligen är denna art förbisedd, den växer i Sverige 2001 2002 2003 2004 framförallt på Öland. Troligen kan den 8+8 11+4 11+8 14+2 blomma om sent på säsongen eftersom den hittades som ”vinterståndare” ovan ett tunt Långlöt socken snötäcke i mitten av november på Getsta- 1992 1997 1998 1999 2001 dås i Räpplinge socken. När vi kom hem 32+41 24+? 112 85 64+? och slog upp Rikard Sterners register kunde 2004 vi konstatera att arten var funnen av nämnde 49+20 Sterner 1935 på Getstadås. För att traves- tera Ture Sventon frestas man att utbrista Glömminge socken ”ständigt denne Sterner”. 1998 1999 2000 2001 2003 18 11 11+65 31 42+31 Vårtsärv Ceratophyllum 2004 submersum 45+28 Vattenväxter är ett försummat kapitel på Öland. Släktet Ceratophyllum har Kal knipprot Epipactis phyllanthes gaffelgrenade blad i kransar, saknar rötter Denna orkidé är närstående den vanligare och har nötter. Från den vanligare arten arten skogsknipprot E. helleborine. Men hornsärv C. demersum skiljs vårtsärv på att den kala knipproten skiljs ut genom att vara

46 Krutbrännaren 1(14) 2005 mer spenslig, blomställningen är glesare Gotlandssolvända Fumana och mer fåblommig, blommorna är gröna procumbens och ofta inte helt utslagna. Stjälken är näs- Gotlandssolvändan växer tätt tryckt till tan kal och den blommar också något tidi- marken, bladen är barrlika, stammen ved- gare än skogsknipproten. En rik lokal för artad på äldre individer och kronbladen är arten hittades vid Greby stenbrott, gula och fälls tidigt för förmiddagen. Räpplinge socken. På samma lokal växte Blomknopparna är spiralvridna med röda också kalkbräken. strimmor. Helena Lager hittade en ny lokal Skogsfru Epipogium aphyllum för gotlandssolvända i Stenåsa socken där Denna orkidé behöver inte närmare presen- den växte öster om Möckelmossen och sö- teras. Den har endast en känd lokal på der om alvarvägen. Öland i Böda socken. Glädjande nog hit- Timjansnyltrot Orobanche alba tade Karin & Jürgen Rusch två blommande Denna parasit på backtimjan Thymus exemplar av skogfrun i slutet av juli må- serpyllum ssp. serpyllum hade inget bra år. nad ca 100 m från sin tidigare växtplats. På lokalerna i Stenåsa socken norr om Annars är arten nyckfull till sitt uppträdande speciellt i södra Sverige och kan vara för- svunnen under flera år. Senast som skogs- frun visade sig på Öland var 2001. Skogs- frun är inventeringsart år 2005. Svensk botanisk förening vill därför ha in rapporter från samtliga kända lokaler för arten i Sverige. Vem hittar en ny lokal för skogsfru på Öland? Kalkkrassing Erucastrum supinum Ytterligare en Natura 2000-art. Den växer tätt tryckt mot marken på stigar och annan öppen kalkrik mark ofta i alvarmiljö. Men den är inte främmande för mer kultur- påverkade miljöer såsom stenbrott. Kalk- krassing är oftast liten, blommorna är kortskaftade och vita. Under året inkom 27 rapporter från socknarna Böda, Persnäs, Alböke, Räpplinge, Högsrum, Torslunda, Sandby, Resmo, Stenåsa, Kastlösa, S. Möckleby, Smedby, och Ventlinge. Se aktuella utbredningskarta sida 49.

Skogsfru Epipogium aphyllum Öland 2004 Foto: Karin Rusch 47 Krutbrännaren 1 (14) 2005 alvarvägen var ett 100-tal snyltrötter på väg Fläckmaskros Taraxacum upp. När vi besökte lokalen dagen efter maculigerum hade fåren betat av samtliga snyltrötter En maskros i Sect. Naevosa som har fläckar utom två! Det är tydligt att fårbete och på ovansidan av bladen. Arten växte i snyltrötter inte går ihop. Se aktuella utbred- Ottenby-området. ningskarta sida 50. På lokalen nedan följs beståndet av snyltrötter årligen, bemärk den Ås socken påtagliga variationen i antalet exemplar. Ottenby lund, slåtteräng.

Gårdby socken Skogsveronika Veronica montana Arten växer krypande med rotslående stjäl- Gårdby alvar, på gränsen till Sandby kar, bladen är rundade och håriga, blom- 1995 1996 1997 1998 1999 2000 morna är ljuslila. Skogsveronika växer på 123 410 450 510 1600 2 endast en lokal på Öland i Halltorps hage, 2001 2002 2003 2004 Högsrum socken. I avenboksbeståndet kan 97 297 2 0 man finna flera rika förekomster. Den verkar inte ha minskat de senaste 10 åren. Sydsmörblomma Ranunculus sardous Årets samtliga rapportörer tackas, här föl- Den liknar knölsmörblomma R. bulbosus jer en lista: Berit Alberg, Christer Albins- och liksom denna art tillbakaböjda foder- son, Eva Bjelkendahl, Lissbeth & Karl- blad. Men den saknar rotknöl och har en Göran Bringer, Tomas Burén, Per Bränd- stjälk som är grenad och utspärrat hårig. ström, Kenneth Erlandsson, Björn Folkes- På Öland verkar den vara ovanlig men hit- son, Elna Hultqvist, Sven & Gunhild Jo- tades i maj 2004 på en fuktig betesmark hansson, Ingrid & Lennart Johnsson, Pav nära Alvedsjö i Högby socken. Johnsson, Thomas Johansson, Tommy Knutsson, Helena Lager, Sten Linder- Aronsson, Hans Lindström, Stefan Lithner, Alvarstånds Senecio jacobaea ssp. Håkan Lundkvist, Björn Lüning, Anders gotlandicus Måhlén, Barbro Otterstedt, Jan-Olof Peters- Ännu en Natura 2000-art som skiljs från- son, Owe Rosengren, Karin & Jürgen vanlig stånds S. jacobaea ssp. jacobaea på Rusch, Hans Rydberg, Christina Svensson, basalbladen som nästan är hela. På Liselotte W-Dahlgren, Anders Walden- Karum alvar, Räpplinge socken hittades en ström, Vera & Göran Wendt. ny lokal som kunde förevisas på ”De vilda blommornas dag”. Under året inkom rapporter från 5 lokaler varav 4 var nyfynd av arten. Rapporter kom in från socknarna Högsrum, Resmo och Kastlösa socknar. Se aktuella utbredningskarta sida 50.

48 Krutbrännaren 1(14) 2005

Alvarmalört Artemisia oelandica Lokaler Kalkkrassing Erucastrum supinum Lokaler efter 1993 efter 1993 49 Krutbrännaren 1 (14) 2005

Alvarstånds Senecio jacobaea ssp. Timjansnyltrot Orobanche alba Lokaler efter gotlandicus Lokaler efter 1993 1993 50 Ölands Botaniska Förening Program för mars- september 2005

Onsdag 16/3 Årsmöte. Se kallelse och dagordning Krutbrännaren 2004:3. Samling på Ölands Folkhögskola kl. 19.00. Efter årsmötet upptaktsmöte inför växtsäsongen 2005.

Lördag 16/4 Exkursion Vi söker efter mjältbräken runt Möckelmossen. Samlingen stora p-platsen vid Möckelmossen kl. 10.00. Medtag fika, GPS och bered er på en lång och stärkande promenad.

Tisdag 10/5 Exkursion Tommy guidar oss i de vårfagra markerna runt Törnbotten. Samling kl. 18.00 vid infarten till Törnbottens stugby.

Onsdag 18/5 Exkursion Ulla-Britt & Thomas guidar på alvaret strax söder om Ölands Skogsby (se artikel av Lissbeth & Karl-Göran Bringer i detta nummer). Samling kl. 18.00 vid p-platsen söder om ekologiska forskningsstationen.

Helgen 20-22/5 Inventeringsläger på norra Öland. Intresserade hör av sig till Ulla-Britt eller Håkan tel. nummer se sid. 2.

Onsdag 1/6 Exkursion Ulla-Britt & Thomas guidar på Gårdby sandstäpp. Samling kl. 18.30 vid p-platsen i norra delen av sandfältet (ca 1 km norr om byn, precis innan tallskogen tar vid).

Söndag 19/6 De vilda blommornas dag Exkursion till Halltorps hage. Samling vid den västligaste ingången till hagen kl. 10.00. Ledare: Ulla-Britt Andersson & Thomas Gunnarsson.

Söndag 14/8 Exkursion Vi besöker några spännande lokaler med diverse vatten- växter. OBS! Stövlar. Samling kl. 10.00 vid Föra kyrka.

Lördag 3/9 Exkursion Ruderatexkursion till några områden i Färjestaden. Samling vid nya sporthallen i Färjestaden kl. 10.00. Ledare: Ulla-Britt & Thomas

Ytterligare spontana exkursioner/eftersök av ovanliga arter planeras. Anslut dig till vår floraväktarlista så får du aktuell information om vad som händer. Skicka ett e-mail till: [email protected] Krutbrännaren nr. 1 / 2005 Växer mossnycklar på Öland? av Per Bjurulf ...... sid 2 Växtlokaler kring Färjestaden - Skogsby, del II av Lissbeth & Karl-Göran Bringer ...... sid 12 Floraväktarrapport 2004 Ölands botaniska förening av Ulla-Britt Andersson och Thomas Gunnarsson ...... sid 16 Program ...... sid 51