Kalmar Högskola

Total Page:16

File Type:pdf, Size:1020Kb

Kalmar Högskola Hängbensteklar i Svenska Malaisefälleprojektet (Ichneumonidae: Anomaloninae) Pelle Magnusson Examensarbete i Biologi Nr: xxxx Högskolan i Kalmar Naturvetenskapliga institutionen 2008 Examensarbeten gjorda vid Högskolan i Kalmar, Naturvetenskapliga institutionen, och lista över dessa kan beställas via; www.hik.se/student eller: Högskolan i Kalmar Naturvetenskapliga institutionen 391 82 KALMAR Tel 0480-44 73 00 Fax 0480-44 73 05 e-post: [email protected] Examensarbeten gjorda på Högskolan i Kalmar finns på: www.hik.se/student Detta är ett examensarbete och studenten svarar själv för de framlagda resultaten och slutsatserna i rapporten. 2 Hängbensteklar i Svenska malaisefälleprojektet (Ichneumonidae: Anomaloninae) Pelle Magnusson Biologiprogrammet 160 p Examensarbete, (Biologi,): 15 högskolepoäng för Filosofie Kandidatexamen Handledare: Dave Karlsson Uppsala Universitets Ekologiska forskningsstation Fil. Dr. Per-Eric Betzholtz Högskolan i Kalmar Examinator: Fil. Dr. Geoffrey Lemdahl Högskolan i Kalmar Abstrakt I denna studie har 104 utsorterade prover av brokparasitsteklar (Ichneumonidae) från Svenska Malaisefälleprojektet bearbetats. I 26 av dessa prover påträffades sammanlagt 68 exemplar av hängbensteklar (Anomaloninae) tillhörande tolv olika arter. Minst nio nya landskapsfynd redovisas. Typiska karaktärer beskrivs för de sju släkten och tolv arterna. En sammanställning över vilka arter som påträffades samt gamla och nya landskapsfynd presenteras i tabellform. Abstract Within the Swedish Malaise Trap Project (SMTP) 104 samples were studied for ichneumonid wasps. In 26 of these samples, 68 specimens of the subfamily Anomaloninae were found, representing 12 different species. In this report 9 new Swedish provincial findings is presented. Typical characters for each genus and species of the Anomaloninae wasps found in this study are described. Species found in this study, including old and new province findings is presented in tabular form. 3 Innehållsförteckning Abstrakt ............................................................................................................................................. 3 Introduktion..................................................................................................................................... 5 Syfte ................................................................................................................................................... 6 Material och metoder .................................................................................................................... 6 Resultat.............................................................................................................................................. 7 Diskussion...................................................................................................................................... 14 Tack ................................................................................................................................................. 14 Referenser....................................................................................................................................... 15 Appendix 1...................................................................................................................................... 17 Appendix 2...................................................................................................................................... 18 Appendix 3...................................................................................................................................... 20 Appendix 4...................................................................................................................................... 24 4 Introduktion Malaisefälleprojektet Denna studie av hängbensteklar (Anomaloninae) insamlade inom Svenska malaisefälleprojektet (SMTP) har gjorts möjlig tack vare tillgången på material från det nationella insektsinventeringsprojektet SMTP. Huvudintresset för SMTP i sin helhet är inriktat på ordningarna tvåvingar (Diptera) och steklar (Hymenoptera) för vilka det sedan tidigare är känt att det finns stora kunskapsluckor (Douwes m.fl. 2004). SMTP drivs av Naturhistoriska riksmuseet men är förlagt till Uppsala Universitets Ekologiska forskningsstation i Öland Skogsby och finansieras av Svenska artprojektet (ArtDatabanken). Inventeringsprojektet startade 2003 och 75 malaisefällor har använts utspridda över hela Sverige. Under tre års tid (sammanlagt nästan 200 fällår) har ca 40 miljoner insekter fångats, från Abisko i norr till Sandhammaren i söder. Detta gör projektet till ett av de största insektsinventerings- projekten genom tiderna, även i en internationell jämförelse. En karta över fällornas lokalisering kan ses i Appendix 1. Hängbensteklar Hängbensteklar tillhör familjen brokparasitsteklar (Ichneumonidae) (Townes 1971). Brokparasitsteklar finns representerade över hela världen med mer än 60 000 arter (Goulet & Huber 1993). Hängbensteklar är väldigt vanliga över hela världen i alla typer av terrestra biotoper, med ca 730 kända arter indelade i 38 släkten (Broad 2008 muntligen). De tolv i Sverige förekommande släktena är; Agrypon Förster 1860, Anomalon Panzer 1804, Aphanistes Förster 1869, Barylypa Förster 1869, Erigorgus Förster 1869, Habrocampulum Gauld 1976, Habronyx Förster 1869, Heteropelma Wesmael 1849, Parania Morley 1913, Perisphincter Townes 1961, Therion Curtis 1830 och Trichomma Wesmael 1849. Där Agrypon och Erigorgus är de artrikaste (Forshage 2007). De flesta parasitsteklar är svåra att bestämma i fält, men underfamiljen hängbensteklar har i flykten karaktäristiska hängande ben, vilket gör att de är relativt lätta att känna igen. Förutom sina långa ben karaktäriseras hängbensteklarna av en kort mesosoma (mellankropp) och en långsmal metasoma (bakkropp). Petiole (bakkroppsskaftet) är väldigt lång och smal och spiraklerna (andningshålen) sitter apicalt. Oftast är hängbensteklarnas clypeus (munsköld) sammansmält med övriga ansiktet, vilket ger dem en väldigt rund och mjuk huvudform. Storleken på dessa steklars kroppslängd varierar från ca 0,6 cm upp till ca 4 cm (Gauld & Mitchell 1977). De morfologiska karaktärerna hos hängbensteklarna är förhållandevis stabila (Goulet & Huber 1993) och det kan på goda grunder antas att gruppen är monofyletisk. Många hängbensteklar är koinobionta endoparasitoider på fjärils- och skalbaggslarver. Det innebär att de parasiterar sina värdar i ett tidigt larvstadium, växer och utvecklas parallellt inuti sin värd för att slutligen kläckas ur dess puppa (Goulet & Huber 1993). En viktig detalj i sammanhanget är att hanarna är haploida, det vill säga att de har endast en enkel uppsättning kromosomer till skillnad från honorna som är diploida, det vill säga en dubbel uppsättning av kromosomer. Hanarna är haploida eftersom de kommer från obefruktade ägg. I och med hanens enkla genuppsättning så evolveras inte defekter eller nackdelar bort, utan kan komma att uttryckas. Detta gör att hanarna varierar alltför mycket för att utgöra en lämplig grund för (ny)beskrivningar. Därför beskriver man heller aldrig en art utifrån en hane (Quicke 1997). Hittills har 41 arter av hängbensteklar rapporterats från Sverige, men två av dessa har inte kunnat verifieras (Forshage 2007). Dessa två ej verifierade arter är Therion brevicorne Gravenhorst 1829 och Agrypon gracilipes Curtis 1839. En lista över kända svenska fynd med landskapsangivelser presenteras i Appendix 2. 5 Syfte Syftet med detta arbete är att öka kunskapen om hängbensteklar, genom att undersöka de arter av hängbensteklar som påträffats i Svenska Malaisefälleprojektet (SMTP). Vidare presenteras en sammanställning av nyckelkaraktärer för de påträffade släktena och arterna. Material och Metoder Steklarna i undersökningen bevaras i 96 % etanol och har insamlats i Malaisefälleprojektet åren 2003-2006. För att kunna studera dem användes en stereolupp med 10-40 ggr förstoring. Vid artbestämningen samt för beskrivningar av nyckelkaraktärer användes Gauld & Mitchell (1977), Gauld (1976a) och Gauld (1976b). De första dagarna studerades ett tiotal arter som redan var artbestämda av specialister. Detta gjordes för att få en känsla för karaktärerna på de olika arterna. Efter noggranna undersökningar av dessa steklar, påbörjades artbestämningen av de obestämda hängbenssteklar som påträffats i SMTP:s prover. Material från Lunds Zoologiska museum och Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm har studerats och använts som referensmaterial. Det fanns inte möjlighet att välja ut prover efter något visst system, utan alla prover som fanns tillgängliga studerades. Brokparasitstekelproverna har sorterats till underfamiljsnivå och hängbensteklarna har sedan sorterats ner till släkte och art (Broad 2007; Landin 1971; Magnusson 2007; Townes 1969-1971). Hittills har bara en bråkdel av SMTP:s brokparasitsteklar underfamiljsorterats och detta är också anledningen till att endast 104 brokparasitstekelprover från åtta olika landskap undersökts i detta arbete. Det motsvarar ca 5 % av SMTP: s ca 2 000 insamlade prover. I Appendix 1 finns en karta över alla SMTP: s fällor i Sverige. Här kan man även se från vilka lokaler/fällor proven i studien kommer (gul och rödmarkerade) och i vilka av dessa hängbensteklar har påträffats (rödmarkerade). Malaisefällan (Fig. 1) är en tältliknande konstruktion som framförallt är lämpad till att fånga flygande insekter i. Fällan konstruerades på 1930-talet av insektsforskaren René Malaise och påminner om ett tält gjort av myggnät
Recommended publications
  • Classical Biological Control of Arthropods in Australia
    Classical Biological Contents Control of Arthropods Arthropod index in Australia General index List of targets D.F. Waterhouse D.P.A. Sands CSIRo Entomology Australian Centre for International Agricultural Research Canberra 2001 Back Forward Contents Arthropod index General index List of targets The Australian Centre for International Agricultural Research (ACIAR) was established in June 1982 by an Act of the Australian Parliament. Its primary mandate is to help identify agricultural problems in developing countries and to commission collaborative research between Australian and developing country researchers in fields where Australia has special competence. Where trade names are used this constitutes neither endorsement of nor discrimination against any product by the Centre. ACIAR MONOGRAPH SERIES This peer-reviewed series contains the results of original research supported by ACIAR, or material deemed relevant to ACIAR’s research objectives. The series is distributed internationally, with an emphasis on the Third World. © Australian Centre for International Agricultural Research, GPO Box 1571, Canberra ACT 2601, Australia Waterhouse, D.F. and Sands, D.P.A. 2001. Classical biological control of arthropods in Australia. ACIAR Monograph No. 77, 560 pages. ISBN 0 642 45709 3 (print) ISBN 0 642 45710 7 (electronic) Published in association with CSIRO Entomology (Canberra) and CSIRO Publishing (Melbourne) Scientific editing by Dr Mary Webb, Arawang Editorial, Canberra Design and typesetting by ClarusDesign, Canberra Printed by Brown Prior Anderson, Melbourne Cover: An ichneumonid parasitoid Megarhyssa nortoni ovipositing on a larva of sirex wood wasp, Sirex noctilio. Back Forward Contents Arthropod index General index Foreword List of targets WHEN THE CSIR Division of Economic Entomology, now Commonwealth Scientific and Industrial Research Organisation (CSIRO) Entomology, was established in 1928, classical biological control was given as one of its core activities.
    [Show full text]
  • Towards Simultaneous Analysis of Morphological and Molecular Data in Hymenoptera
    Towards simultaneous analysis of morphological and molecular data in Hymenoptera JAMES M. CARPENTER &WARD C. WHEELER Accepted 5 January 1999 Carpenter, J. M. & W. C. Wheeler. (1999). Towards simultaneous analysis of molecular and morphological data in Hymenoptera. Ð Zoologica Scripta 28, 251±260. Principles and methods of simultaneous analysis in cladistics are reviewed, and the first, preliminary, analysis of combined molecular and morphological data on higher level relationships in Hymenoptera is presented to exemplify these principles. The morphological data from Ronquist et al. (in press) matrix, derived from the character diagnoses of the phylogenetic tree of Rasnitsyn (1988), are combined with new molecular data for representatives of 10 superfamilies of Hymenoptera by means of optimization alignment. The resulting cladogram supports Apocrita and Aculeata as groups, and the superfamly Chrysidoidea, but not Chalcidoidea, Evanioidea, Vespoidea and Apoidea. James M. Carpenter, Department of Entomology, and Ward C. Wheeler, Department of Invertebrates, American Museum of Natural History, Central Park West at 79th Street, New York, NY 10024, U SA. E-mail: [email protected] Introduction of consensus techniques to the results of independent Investigation of the higher-level phylogeny of Hymenoptera analysis of multiple data sets, as for example in so-called is at a very early stage. Although cladistic analysis was ®rst `phylogenetic supertrees' (Sanderson et al. 1998), does not applied more than 30 years ago, in an investigation of the measure the strength of evidence supporting results from ovipositor by Oeser (1961), a comprehensive analysis of all the different data sources Ð in addition to other draw- the major lineages remains to be done.
    [Show full text]
  • A T L a S Parazytoidów Szkodników Pierwotnych Sosny
    ATLAS JACEK HILSZCZAN´ SKI, CEZARY BYSTROWSKI parazytoidów szkodników pierwotnych sosny ATLAS parazytoidów szkodników pierwotnych sosny ISBN 978-83-61633-21-1 ATLAS parazytoidów szkodników pierwotnych sosny JACEK HILSZCZAN´ SKI, CEZARY BYSTROWSKI ATLAS parazytoidów szkodników pierwotnych sosny Wydano na zlecenie Dyrekcji Generalnej Lasów Państwowych Warszawa 2010 © Centrum Informacyjne Lasów Państwowych ul. Bitwy Warszawskiej 1920 r. nr 3, 02-362 Warszawa tel.: (22) 822-49-31, fax: (22) 823-96-79 e-mail: [email protected] www.lasy.gov.pl Recenzenci prof. dr hab. Agnieszka Draber-Mońko (Muzeum i Instytut Zoologii PAN) prof. dr hab. Tadeusz Kaźmierczak (Katedra Entomologii Leśnej Uniwersytetu Rolniczego w Krakowie) mgr inż. Piotr Gawęda (Zespół Ochrony Lasu w Gdańsku) Redakcja Aleksandra Dominiewska Autorzy zdjęć i rysunków Jacek Hilszczański, Cezary Bystrowski Zdjęcie na 4 stronie okładki: Wojciech Gil Projekt graficzny i redakcja techniczna Bożena Widłaszewska Korekta Elżbieta Kijewska ISBN 978-83-89744-88-3 Przygotowanie do druku ANTER – Poligrafia, ul. Jaracza 8 m. 18, 00-378 Warszawa Druk i oprawa Ośrodek Rozwojowo-Wdrożeniowy Lasów Państwowych w Bedoniu ul. Sienkiewicza 19, 95-020 Andrespol Spis treści Wstęp ................................................................ 7 1. Definicje i terminologia morfologii parazytoidów . 9 2. Zarys biologii i identyfikacja wybranych taksonów parazytoidów . 17 2.1. Błonkówki . 17 2.2. Muchówki . 27 3. Metody zbioru, hodowli i preparowania . 33 3.1. Błonkówki . 33 3.2. Muchówki . 35 4. Zasady używania atlasu . 37 5. Przegląd systematyczny parazytoidów . 38 Rząd: Hymenoptera – błonkówki . 38 Rząd: Diptera – muchówki . 40 6. Opisy gatunków . 43 7. Literatura . 209 Wstęp Jedną z najliczniejszych grup w świecie owadów są parazytoidy należące do rzę- dów błonkówek (Hymenoptera) i muchówek (Diptera).
    [Show full text]
  • Occurrence and Biology of Pseudogonalos Hahnii (Spinola, 1840) (Hymenoptera: Trigonalidae) in Fennoscandia and the Baltic States
    © Entomologica Fennica. 1 June 2018 Occurrence and biology of Pseudogonalos hahnii (Spinola, 1840) (Hymenoptera: Trigonalidae) in Fennoscandia and the Baltic states Simo Väänänen, Juho Paukkunen, Villu Soon & Eduardas Budrys Väänänen, S., Paukkunen, J., Soon, V. & Budrys, E. 2018: Occurrence and bio- logy of Pseudogonalos hahnii (Spinola, 1840) (Hymenoptera: Trigonalidae) in Fennoscandia and the Baltic states. Entomol. Fennica 29: 8696. Pseudogonalos hahnii is the only known species of Trigonalidae in Europe. It is a hyperparasitoid of lepidopteran larvae via ichneumonid primary parasitoids. Possibly, it has also been reared from a symphytan larva. We report the species for the first time from Estonia, Lithuania and Russian Fennoscandia, and list all known observations from Finland and Latvia. An overview of the biology of the species is presented with a list of all known host records. S. Väänänen, Vantaa, Finland; E-mail: [email protected] J. Paukkunen, Finnish Museum of Natural History, Zoology Unit, P.O. Box 17, FI-00014 University of Helsinki, Finland; E-mail: [email protected] V. Soon, Natural History Museum, University of Tartu, Vanemuise 46, 51014 Tartu, Estonia; E-mail: [email protected] E. Budrys, Nature Research Centre, Akademijos 2, LT-08412 Vilnius, Lithuania; E-mail: [email protected] Received 27 June 2017, accepted 22 September 2017 1. Introduction ovipositor with Aculeata (Weinstein & Austin 1991). The trigonalid ovipositor is reduced and Trigonalidae is a moderately small family of par- hidden within the abdomen and it is not known if asitic wasps of little over 100 species and about it is used in egg placement (Quicke et al. 1999).
    [Show full text]
  • Prospects for Utilizing Intraspecific Genetic Variation to Optimise Arthropods for Augmentative Pest Control
    This is the pre-peer reviewed version of the following article: Lommen, STE, PW de Jong, BA Pannebakker (in press).Time to bridge the gap between exploring and exploiting: prospects for utilizing intraspecific genetic variation to optimise arthropods for augmentative pest control. Accepted at Entomologia Experimentalis et Applicata. This article may be used for non-commercial purposes in accordance with Wiley Terms and Conditions for Self-Archiving." 1 Time to bridge the gap between exploring and exploiting: prospects for utilizing 2 intraspecific genetic variation to optimise arthropods for augmentative pest control 3 1,6 2,6 3,4,5 4 Suzanne TE Lommen , Peter W de Jong , Bart A Pannebakker 5 6 Affiliations 1 7 Institute of Biology, Leiden University, P.O. Box 9505, 2300 RA Leiden, The Netherlands. 8 Present address: Department of Biology, University of Fribourg, Chemin du Musée 10, 1700 9 Fribourg, Switzerland. Email: [email protected] 2 10 Laboratory of Entomology, Wageningen University, P.O. Box 9101, 6700 HB Wageningen, 11 The Netherlands. Email: [email protected] 3 12 Laboratory of Genetics, Wageningen University, P.O. Box 16, 6700 AA Wageningen, The 13 Netherlands. Email: [email protected] 4 14 Corresponding author. Laboratory of Genetics, Wageningen University, P.O. Box 16, 6700 15 AA Wageningen, The Netherlands. Phone: +31 317 484315. Fax: +31 317 418094. Email: 16 [email protected] 5 17 On behalf of the Breeding Invertebrates for Next Generation BioControl Training Network 18 (BINGO-ITN) 6 19 These authors contributed equally to this work 20 21 Short title 22 Using genetic variation to improve biocontrol agents 1 This is the pre-peer reviewed version of the following article: Lommen, STE, PW de Jong, BA Pannebakker (in press).Time to bridge the gap between exploring and exploiting: prospects for utilizing intraspecific genetic variation to optimise arthropods for augmentative pest control.
    [Show full text]
  • Fauna Europaea: Hymenoptera – Symphyta & Ichneumonoidea Van Achterberg, K.; Taeger, A.; Blank, S.M.; Zwakhals, K.; Viitasaari, M.; Yu, D.S.K.; De Jong, Y
    UvA-DARE (Digital Academic Repository) Fauna Europaea: Hymenoptera – Symphyta & Ichneumonoidea van Achterberg, K.; Taeger, A.; Blank, S.M.; Zwakhals, K.; Viitasaari, M.; Yu, D.S.K.; de Jong, Y. DOI 10.3897/BDJ.5.e14650 Publication date 2017 Document Version Final published version Published in Biodiversity Data Journal License CC BY Link to publication Citation for published version (APA): van Achterberg, K., Taeger, A., Blank, S. M., Zwakhals, K., Viitasaari, M., Yu, D. S. K., & de Jong, Y. (2017). Fauna Europaea: Hymenoptera – Symphyta & Ichneumonoidea. Biodiversity Data Journal, 5, [e14650]. https://doi.org/10.3897/BDJ.5.e14650 General rights It is not permitted to download or to forward/distribute the text or part of it without the consent of the author(s) and/or copyright holder(s), other than for strictly personal, individual use, unless the work is under an open content license (like Creative Commons). Disclaimer/Complaints regulations If you believe that digital publication of certain material infringes any of your rights or (privacy) interests, please let the Library know, stating your reasons. In case of a legitimate complaint, the Library will make the material inaccessible and/or remove it from the website. Please Ask the Library: https://uba.uva.nl/en/contact, or a letter to: Library of the University of Amsterdam, Secretariat, Singel 425, 1012 WP Amsterdam, The Netherlands. You will be contacted as soon as possible. UvA-DARE is a service provided by the library of the University of Amsterdam (https://dare.uva.nl) Download date:27 Sep 2021 Biodiversity Data Journal 5: e14650 doi: 10.3897/BDJ.5.e14650 Data Paper Fauna Europaea: Hymenoptera – Symphyta & Ichneumonoidea Kees van Achterberg‡, Andreas Taeger§, Stephan M.
    [Show full text]
  • Hymenoptera) with Highly Specialized Egg Morphology
    Systematic Entomology (2011), 36, 529–548 Maxfischeriinae: a new braconid subfamily (Hymenoptera) with highly specialized egg morphology ∗ ∗ CHARLES ANDREW BORING1 , BARBARA J. SHARANOWSKI2 andMICHAEL J. SHARKEY1 1Department of Entomology, S-225 Agricultural Science Center North, University of Kentucky, Lexington, KY, U.S.A. and 2Department of Entomology, 214 Animal Science Bldg., University of Manitoba, Winnipeg, Canada Abstract. The tribe Maxfischeriini, previously placed in Helconinae, is emended to subfamily status based on morphological and biological evidence. Proposed autapomorphies for Maxfischeriinae include: the presence of a pronotal shelf, forewing vein 1a and 2a present, although 1a nebulous, ventral valve of the ovipositor with serrations from tip to base and specialized egg morphology. The novel, pedunculate egg morphology is described for Maxfischeria, representing a new life- history strategy among Braconidae. Based on egg and ovipositor morphology, we suggest that Maxfischeria is a proovigenic, koinobiont ectoparasitoid. Five new species of Maxfischeria Papp are described with an illustrated key to all species (Maxfischeria ameliae sp.n., Maxfischeria anic sp.n., Maxfischeria briggsi sp.n., Maxfischeria folkertsorum sp.n. and Maxfischeria ovumancora sp.n.). In addition to the identification key presented here, all known species of Maxfischeria can be separated using the barcoding region of cytochrome c oxidase subunit I (COI ). Based on molecular data, the phylogenetic relationships among the six known species of Maxfischeria are as follows: (M. folkertsorum sp.n. (M. ovumancora sp.n. (M. briggsi sp.n. (M. anic sp.n. (M. tricolor + M. ameliae sp.n.))))). Introduction in the forewing. However, Maxfischeria does not possess other features associated with Helconini, including a distinct Until now the braconid genus Maxfischeria included a lamella on the frons, two strongly developed lateral carinae single species, Maxfischeria tricolor Papp.
    [Show full text]
  • A List Ofjapanese Insect Collection by P. F. Von Siebold and H. Burger Preserved in Nationaal Natuurhistorisch Museum, Leiden, the Netherlands
    Bull. Kilakyushu Mia. Nat. Hist., 20: 81-143, pis. 3-9. March 31, 2001 A list ofJapanese Insect Collection by P. F. von Siebold and H. Burger preserved in Nationaal Natuurhistorisch Museum, Leiden, the Netherlands Part 3. Other Orders by Kyoichiro Ueda1 and Yutaka Yoshiyasu2 'Kilakyushu Museum and Institute of Natural History, 3-6-1 Nishihonmachi, Yahatahigashi-ku, Kitakyushu 805-0061 Japan JLaboratory ofApplied Entomology, Faculty of Agriculture, Kyoto Prefectural University, Shimogamo, Kyoto 606-8522Japan (Received December 19, 2000) Von Siebold left Japan after the Siebold affair (1829) and his assistant H. Burger continued collecting. Burger sent four shipments of natural history material to Leiden (Yamaguchi, 1993: 79) and many insect collections were included in these (Holthuis & Sakai, 1970). As soon as our research began we found that the material collected by von Siebold and Burger had not always been kept separate, and that Burger's material often bore labels with "Japan" only. For example, de Haan (1842-1844) apparently dedicated the specific name of Decticvs biirgeri de Haan, 1843 (p. 214) to Burger, but the four "Cotypus" specimens of D. biirgeri only bear a small, square hand-written label "Japan" (PI. 5: Fig. B). De Haan indicated Burger's name as collector for Phasma (Acanthoderus) japonicum de Haan, 1842 (p. 135) too. With Blattella nipponica Asahina, 1963 we found a circular label with "Japan", the letter being underlined (Fig. 11). This characteristic style is fre quently found on labels among specimens of Orthoptera and related orders. Conocephalus crassiceps de Haan, 1843bears a circular label inscribed "BurgerJapan" (PI. 5: G), so we tentatively assign the specimens bearing those labels to either the Burger or Siebold collection.
    [Show full text]
  • Prospects for Utilizing Intraspecific Genetic Variation to Optimi
    DOI: 10.1111/eea.12510 SPECIAL ISSUE – IMPROVING PEST CONTROL: MASS REARING AND FIELD PERFORMANCE It is time to bridge the gap between exploring and exploiting: prospects for utilizing intraspecific genetic variation to optimize arthropods for augmentative pest control – areview Suzanne T.E. Lommen1§#, Peter W. de Jong2# & Bart A. Pannebakker3* 1Institute of Biology, Leiden University, PO Box 9505, 2300 RA Leiden, The Netherlands, 2Laboratory of Entomology, Wageningen University, PO Box 9101, 6700 HB Wageningen, The Netherlands, 3Laboratory of Genetics, Wageningen University, PO Box 16, 6700 AA Wageningen, The Netherlands Accepted: 21 August 2016 Key words: augmentative biological control, genetics, genetic improvement, genomics, native natural enemies, selective breeding, offspring sex ratio, two-spot ladybird beetle Abstract Intraspecific genetic variation in arthropods is often studied in the context of evolution and ecology. Such knowledge, however, can also be very usefully applied to biological pest control. Selection of genotypes with optimal trait values may be a powerful tool to develop more effective biocontrol agents. Although it has repeatedly been proposed, this approach is still hardly applied in the current commercial development of arthropod agents for pest control. In this perspective study, we call to take advantage of the increasing knowledge on the genetics underlying intraspecific variation to improve biological control agents. We argue that it is timely now because at present both the need and the technical possibilities for implementation exist, as there is (1) increased economic impor- tance of biocontrol, (2) reduced availability of exotic biocontrol agents due to stricter legislation, and (3) increased availability of genetic information on non-model species.
    [Show full text]
  • Serie B 1997 Vo!. 44 No. 1 Norwegian Journal of Entomology
    Serie B 1997 Vo!. 44 No. 1 Norwegian Journal of Entomology Publ ished by Foundation for Nature Research and Cultural Heritage Research Trondheim Fauna norvegica Ser. B Organ for Norsk Entomologisk Forening F Appears with one volume (two issues) annually. tigations of regional interest are also welcome. Appropriate Utkommer med to hefter pr. ar. topics include general and applied (e.g. conservation) ecolo­ I Editor in chief (Ansvarlig redaktor) gy, morphology, behaviour, zoogeography as well as methodological development. All papers in Fauna norvegica ~ Dr. John O. Solem, Norwegian University of Science and are reviewed by at least two referees. Technology (NTNU), The Museum, N-7004 Trondheim. ( Editorial committee (Redaksjonskomite) FAUNA NORVEGICA Ser. B publishes original new infor­ mation generally relevan,t to Norwegian entomology. The Ame C. Nilssen, Department of Zoology, Troms0 Museum, journal emphasizes papers which are mainly faunal or zoo­ N-9006 Troms0, Ame Fjellberg, Gonveien 38, N-3145 ( geographical in scope or content, including check lists, faunal Tj0me, and Knut Rognes, Hav0rnbrautene 7a, N-4040 Madla. lists, type catalogues, regional keys, and fundamental papers Abonnement 1997 having a conservation aspect. Submissions must not have Medlemmer av Norsk Entomologisk Forening (NEF) far been previously published or copyrighted and must not be tidsskriftet fritt tilsendt. Medlemmer av Norsk Ornitologisk published subsequently except in abstract form or by written Forening (NOF) mottar tidsskriftet ved a betale kr. 90. Andre consent of the Managing Editor. ma betale kr. 120. Disse innbetalingene sendes Stiftelsen for Subscription 1997 naturforskning og kulturminneforskning (NINAeNIKU), Members of the Norw. Ent. Soc. (NEF) will r~ceive the journal Tungasletta 2, N-7005 Trondheim.
    [Show full text]
  • Abanchogastra Perkins, 1902; Hawaiian (Gauld, 1985
    1 A Abanchogastra Perkins, 1902 [= Enicospilus; Bennett, 2008] Absyrtus Holmgren, 1859; Holarctic; CTENOPELMATINAE: PERILISSINI Abzaria Cameron, 1885; Neotropic; ICHNEUMONINAE: PLATYLABINI Acaenitellus Morley, 1913; Oriental (Gupta, 1987, 1988); TRYPHONINAE: OEDEMOPSINI Acaenitus Latreille, 1809; Palearctic; ACAENITINAE Acanthobenyllus Heinrich, 1938; Ethiopian; ICHNEUMONINAE: ICHNEUMONINI Acanthocryptus Thomson, 1873 [= Rhembobius] Acanthojoppa Cameron, 1902 [= Eccoptosage] Acantholabus Heinrich, 1974a; Oriental; ICHNEUMONINAE: PLATYLABINI Acanthoprymnus Cameron, 1905 [= Astomaspis] Acanthostoma Kriechbaumer, 1894 [= Habronyx (Habronyx)] Acanthostroblia Roman, 1925 [= Eusterinx (Eusterinx)] Acerastes Cushman, 1929; Nearctic, Neotropic; CRYPTINAE: CRYPTINI Acerataspis Uchida, 1934; Oriental, Palearctic; METOPIINAE Achaius Cameron, 1903; Oriental, Palearctic; ICHNEUMONINAE: ICHNEUMONINI Achaiusoides Tereshkin, 2011; Palearctic; ICHNEUMONINAE: ICHNEUMONINAE Achorocephalus Kriechbaumer, 1899 [= Eugalta; Wahl & Gauld, 1998] Acidnus Townes, 1970a; Neotropic; CRYPTINAE: PHYGADEUONTINI Aclastoneura Kriechbaumer, 1896 [= Proclitus] Aclastus Förster, 1869; worldwide; CRYPTINAE: PHYGADEUONTINI Acleasa Cameron, 1902 [= Vagenatha] Aclomastion Gauld, 1984; Australian; CRYPTINAE: PHYGADEUONTINI Acoenites Latreille, 1810 [= Acaenitus] Acoenitus Griffith, 1832 [= Acaenitus] Acolobus Wesmael, 1845; Palearctic; ICHNEUMONINAE: ICHNEUMONINI Aconias Cameron, 1904; Oriental, Palearctic; CRYPTINAE: HEMIGASTERINI Acorystus Townes, 1970a; Neotropic; CRYPTINAE:
    [Show full text]
  • Hym., Ichneumonidae, Anomaloninae) in Eastern Part of Iran with Key to Species
    Archive of SID J Insect Biodivers Syst 05(1): 69–78 ISSN: 2423-8112 JOURNAL OF INSECT BIODIVERSITY AND SYSTEMATICS Research Article http://jibs.modares.ac.ir http://zoobank.org/References/5AB4D6F8-5D27-4DB6-B719-9B0FE69BBD6F Occurrence of the genus Erigorgus Forster (Hym., Ichneumonidae, Anomaloninae) in Eastern part of Iran with key to species Maryam Zardouei Heydari, Ehsan Rakhshani* and Azizollah Mokhtari Department of Plant Protection, College of Agriculture, University of Zabol, 98615-538, I.R. Iran. ABSTRACT. Iranian species of the genus Erigorgus Forster, 1869 are taxonomically reviewed. The sampling was done using Malaise traps in Eastern provinces of Iran. Two species, Erigorgus cerinops (Gravenhorst, 1829) Received: 12 March, 2019 and Erigorgus fibulator (Gravenhorst, 1829) are reviewed, of which the second species represents occurrence of this genus in East of Iran. A brief diagnosis Accepted: based on the reliable morphological characters, as well as an illustrated key to 05 May, 2019 Iranian species are provided. The geographical distribution of the recorded Published: species in the Palaearctic regions is also discussed. 15 May, 2019 Subject Editor: Ali Asghar Talebi Key words: Erigorgus, Gravenhorstiini, Palaearctic, Parasitoid, South Khorasan Citation: Zardouei Heydari, M., Rakhshani, E. & Mokhtari, A. (2019) Occurrence of the genus Erigorgus Forster (Hym., Ichneumonidae, Anomaloninae) in Eastern part of Iran with key to species. Journal of Insect Biodiversity and Systematics, 5 (1), 69–78. Introduction Ichneumonidae, as one of the largest Anomaloninae of Iran have recently been families of Hymenoptera, include 44 investigated by various authors (Mojeni & recognized subfamilies, 1 601 genera and Sedivy, 2001; Masnadi-Yazdinejad & Jussila, 25 292 described species (Townes, 1969; Yu 2009; Zarepour et al., 2009; Klopfstein & et al., 2016).
    [Show full text]