DOCSLIB.ORG

Bakom Kameran 5

Total Page：16

File Type：pdf, Size：1020Kb

Download full-text PDF Read full-text
Bakom Kameran 5 4 Cvetan Slepçev BAKOM KAMERAN 5 1. JAG FICK NAMNET VALLMO Det var under en av de där behagligt varma vinterdagarna i december 1964. Regnet öste ner över Staro sajmißte och trummade på de små förfallna husens plåttak. Hopkurade runt en huggkubb satt jag, min kompis Vaske och tre zigenare. Några knivar var spetsade i den stora kubben. Vi spelade ett kortspel som heter ”Till mig–till dig”. Den som får det högsta kortet vinner och kammar hem alla satsade pengar. Jag hade ingen tur den dagen. Inte två av zigenarna heller. Kvar i spelet var Vaske och Isa, zigenarnas ”hövding”. Vi andra hejade på till långt inpå natten. Vi märkte inte att det hade blivit mörkt för länge sedan. Vaske vann, och jag kunde andas ut. I hemlighet hade jag hoppats att den där kvällen skulle öppna dörrarna till utlandet för mig. Det var ett spel om mycket pengar. På den tiden var 8000 dinarer en enorm summa. Vaske gav mig en del av vinsten. Han visste att jag behövde dem till en biljett. Han visste att jag drömde om att lämna Belgrad, för jag kunde inte längre finna min plats i staden. Jag ville inte framstå som en förlorare inför mina föräldrar. Resten av pengarna lånade jag av kompisar. Jag ville inte lägga den här utgiften på min familj, som med nöd och näppe hade tillräckligt för att klara sig. Vaske och jag tog farväl av varandra som mycket goda vänner. Jag lovade att jag skulle ha honom i tankarna när det uppstod ett nytt tillfälle att spela om pengar. Det finns alltid goda tillfällen för en hasardspelare. Och själv var jag ingen bra spelare. Det gällde inte bara kortspel, utan även livet. Därför hade jag bestämt mig för att söka lyckan någon annanstans. Så hade min farfar gjort, och senare min far, och därför borde jag antagligen göra samma sak. Min far Blagoje hade lämnat Kavadarci, en ort som var berömd för sitt vin och företaget Tikveß. Där föddes han, växte upp och lärde till bagare. Han ansågs vara en av de bästa burekbagarna i staden. Burek är en populär rätt i hela Jugoslavien och görs av mycket tunna degplattor, som penslas med grisfett och lagras på varandra, med ost, köttfärs eller äpple emellan lagren. Den gräddas sedan i ugn i runda former. Det är en mycket kaloririk och fet rätt och man äter den oftast stående på ett bageri, mestadels som frukost och gärna med naturell yoghurt till. Far var flitig och utförde sitt arbete med kärlek, särskilt under det förra kriget. En dag dök en ung kvinna från Pirot upp och beställde en burek, utan att bry sig om kön. Det var kärlek vid första ögonkastet. Far gifte sig med den unga Todora Sotirov, för de trodde på den gemensamma lyckan. Kriget kom under de här åren allt närmare. Förstörelse och döda människor överallt. Inte heller min familj skonades. 1942 träffade en bomb familjen Slepçevs bageri i Kavadarci. Far blev invalid. Han förlorade höger ben nedanför knät. Han och 6 mor, som var gravid, bestämde sig för att lämna Kavadarci. Där fanns inget mer att hämta för oss, som han brukade säga. Deras mål var att komma till Niß, där fars släktingar bodde, men krigets vindar ville annat och förde dem i stället till Bulgarien. I Sofia fann de en tillflykt hos mammas tvillingsyster. Jag föddes 1942 i Sofia, en stad som jag sedan inte har besökt. Bara några månader efter min födsel bestämde de sig nämligen för att ta sig till Niß. Där bodde vi hos min fars släkt, och stannade till 1945. Det fanns emellertid ingenting att göra där för mina föräldrar, och inte heller hade de några sparade medel från bageriverksamheten. När jag blev större lät mor andra människor passa mig på dagarna, så att hon kunde arbeta som hembiträde. De sparade pengar för att kunna försörja sig och därefter flytta till Belgrad. Tillfället infann sig på hösten 1945. Vår nya adress blev Rostovgatan 6. En av pappas bekanta hade ett gammalt hus i Staro sajmißte, vid floden Sava. Han lät oss hyra en liten etta med kök. Jag minns att det inte fanns något riktigt golv i huset, utan bara jordgolv. Då började den nya kampen för ett nytt liv. Det gällde att hitta ett arbete. Tobaksfabriken Duvan i Zemun anställde som tur var krigsinvalider för lättare sysslor, så min far blev erbjuden ett jobb i en av deras tobakskiosker nära vårt hem, vid Gamla bron. Snart fick också mamma ett jobb som kokerska på byggföretaget Rad i Belgrad. Den nyvunna tryggheten ingav dem mod, och snart fick jag en syster, Stojna. Mamma var ofta hemma för att passa oss. Hon ville att vi skulle växa upp som lyckliga barn. Gården vid Sava fylldes snabbt, och snart bodde det 20 familjer där. Nästan alla var inflyttade från olika delar av Jugoslavien, men vi levde som en enda stor familj och månade om varandra. Mamma kunde utan att behöva oroa sig lämna oss hos våra grannar när hon skulle till jobbet. Gården expanderade, det kom nya generationer. En familj hade elva barn. På den tiden var det regel att ett av barnen i en så månghövdad familj skulle ha president Tito som gudfar. Den här mångtaliga familjen lagade sin mat i en stor kittel. Jag och de andra barnen på gården åt ofta lunch med dem. Fyra år efter vår ankomst till Belgrad och floden Sava, 1949, föddes min andra syster Dragica. Rummet blev trångt och köket var litet. Tre små barn skulle nu ha mat och kläder. Efter sitt arbete i tobakskiosken bakade pappa burek, gibanica och pita, som mamma sedan sålde på järnvägsstationen och på spårvagnshållplatser i Belgrad och Zemun. Gibanica och pita liknar burek, men osten blandas med ägg och man använder tjockare degplattor. Det var svåra efterkrigstider. Men man måste leva – de flesta anspråkslöst, och många på gränsen till fattigdom – och det fanns en anda av gemenskap och en vilja att gå framåt, tappert och utan att ge vika. Som äldsta syskon och sonen i familjen var det jag som fick städa och jämna jordgolvet i huset. I närheten fanns det en brunn med rent vatten, och ur den 7 Jag som treåring drog jag upp vatten som jag sålde till fotbollssupportrar som var på väg till matcher på stadion i närheten. Det sägs att jag var ett tystlåtet och flitigt barn, vilket var ovanligt för en pojke. När jag 1950 började skolan var jag enda pojken i klassen. Jag var så blyg att fröken satte mig bredvid en ”pratig” flicka. Hennes närvaro hade verkligen en god inverkan på mig, åtminstone när vi hade lektion. Blygheten övergav mig emellertid inte under de följande årskurserna och åren. När prästen kom hem till oss för att välsigna vattnet, kröp jag alltid in under sängen. Men när min gudfar Aca varannan vecka kom på besök tillsammans med sin fru och började sprida ypperliga fiolljud i rummet, då kröp jag som förtrollad fram ur mitt gömsle. Än i dag kan jag inte förklara för mig själv varför jag var så blyg, eftersom jag i nästan alla andra situationer var busig och lynnig. I femte klass började jag på Boris Kidriç-skolan vid Zeleni Venac. Jag och mina kamrater gick från Staro sajmißte och över Gamla bron tusentals gånger. 8 Vägen till skolan och hem igen var lång och tråkig, så vi hittade på olika sätt för att göra den dagliga promenaden roligare. Kungen av Sava Floden Sava var vårt andra hem. Det tysta, rena, mörkblå, närmast pupurfärgade vattnet fick vårt blod och vår ungdom i svallning. När vi inte var vid floden ”hånkade” vi på en spårvagn och åkte till Koßutnjak, en underbar friluftsplats med fina fotbollsplaner. Ett härligt och hemligt ställe där inga föräldrar kunde hitta oss. Den frihet som vi själva tillkämpade oss utnyttjade vi så som vi ville och tyckte. Vi rände efter flickor eller slogs med pojkar från stan, enbart av prestigeskäl. Sava och Belgrad väckte en sorts oro inom mig. Under mina åtta år i grundskolan fick jag rykte om mig att vara den sämsta eleven. Jag lyckades även med bragden att gå om samma klass tre gånger. Far behandlade mig därför omilt, fast mest på grund av grannen, mönstereleven ⁄ika Tjockskalle. Han bodde på vår gård med sin mor och styvfar, som för övrigt var lärare och i förbifarten lärde honom fina manér. På grund av ⁄ikas utmärkta betyg och att jag ständigt jämfördes med honom, gav mig min far stryk i uppfostringssyfte, stryk som jag inte ville bli ⁄ika skyldig. Jag straffade honom varje gång jag såg honom på gården. Jag slog honom, och han försvarade sig genom att kasta småsten, vilket gjorde att våra fönster blev offren för mina uppgörelser. Det var ett högt pris för min hämnd. Jag tillbringade den mesta tiden på stranden, för jag kunde inte simma. På sommaren spelade vi fotboll hela dagarna. På morgnar och kvällar tittade vi på roddarna som gled fram över vattnet. Jag var den enda pojken som fick lov att ta en båt för vakten, farbror Nikola. Ägaren till den eka som jag ibland lånade var Maks, Miroslav Çitakovi≤. Maks var kungen av Sava. En framgångsrik idrottsman, jugoslavisk mästare i brottning och deltagare i de olympiska spelen och många andra internationella tävlingar. Han vägde ”bara” 120 kg. Han var som gjord av muskler och var alltid snaggad. En ovanlig man på den tiden. Enastående och annorlunda. Han var vår idol. I mig såg han en nyfiken och tillgiven pojke. Han kände sympati för mig. Det gjorde mig gott, varför jag varje gång han tränade simning eller rodd hade med mig färsk frukt till honom, frukt som jag ”lånade” i trädgårdarna runt Sava.
Load more

Recommended publications
  • KISSINGER, OPERACIÓN CÓNDOR, PINOCHET by George Venturini *
    THE FIRST 9/11 – KISSINGER, OPERACIÓN CÓNDOR, PINOCHET by George Venturini * The first 9/11 occurred in 1973 in Santiago, Chile and places nearby. President Richard Milhous Nixon and Dr. Henry Alfred Kissinger were the instigators, General Augusto Pinochet simply the executioner. The United States has been interfering with Chile since the arrival of Joel Roberts Poinsett as ‘special agent’ in 1811. The story of the first 9/11 began, most likely, on 15 September 1970 when Nixon and his consiglieri: Richard Helms, Director of the Central Intelligence Agency and Kissinger, National Security Adviser were discussing a possible C.I.A. covert operation in Chile. Media sources confirmed that Nixon had been nearly beside himself with rage at the thought that ‘Marxist’ Salvador Allende might win the 1970 presidential election in Chile. The very name of Allende was anathema to Nixon. He had been personally beholden to the president of Pepsi Cola from the moment he had received that corporation’s account while a young lawyer with John Mitchell’s firm in New York. In time Mitchell would share with Nixon the fate of Watergate and other crimes. But, after the ‘Watergate’ affaires, only Mitchell ended up in gaol for conspiracy, obstruction of justice, and perjury. Pepsi Cola, along with Chase Manhattan Bank, International Telephone & Telegraph and many other corporations, but above all Anaconda Copper Mining Co. and Kennecott Copper Co., had huge investments in Chile. It is estimated that in the early seventies those two major mining corporations alone controlled between seven and twenty per cent of Chile’s Gross Domestic Product.
    [Show full text]
  • ICJ Review-46-1991-Eng
    For the Rule of L a w THE REVIEW INTERNATIONAL COMMISSION OF JURISTS HUMAN RIGHTS IN THE WORLD Argentina 1 Guatemala 8 Chile 2 Philippines 13 COMMENTARIES The U N Commission on Human Rights and the N ew Working Group on Arbitrary Detention 23 ARTICLES The Draft Declaration of the United Nations on the Rights of Persons Belonging to National, Ethnic, Religious and Linguistic Minorities Bokatola Isse Omanga 33 Towards a N e w System of Supervision for the European Social Charter In eke BoereGjn, Aalt-Willem Heringa, Jeroen G.C. Schokkenbroek 42 BASIC TEXT Additional Protocol to the American Convention on Human Rights in the Area of Economic, Social and Cultural Rights “Protocol of San Salvador" 51 BOOK REVIEW Behind the Disappearances: Argentina's Dirty War Against Human Rights and the United Nations 59 No. 46 June 1991 Editor: Adama Dieng ASSOCIATES OF THE INTERNATIONAL COMMISSION OF JURISTS The International Commission of Jurists is a non-governmental organisation devoted to promoting throughout the world the understanding and observance of the Rule of Law and the legal protection of human rights. Its headquarters is in Geneva, Switzerland. It has national sections and affiliated legal organisations in over 60 countries. It enjoys consultative status with the United Nations Economic and Social Council, UNESCO and the Council of Europe. Its activities include the publication of its Review; organising congresses, confer­ ences and seminars; conducting studies or inquiries into particular situations or subjects concerning the Rule of Law and publishing reports upon them; sending international observers to trials of major significance; intervening with governments or issuing press statements concerning violations of the Rule of Law; sponsoring proposals within the United Nations and other international organisations for improved procedures and conventions for the protection of human rights.
    [Show full text]
  • Svante Löfgren Om 80 År Med Press & Radio
    HEMMA FÖR GOTT Svante Löfgren Om 80 år med press & radio Svante Löfgrens intervju med Ho Chi Minh 1953 öppnade vägen för en fransk fred i Indokina och blev ”hans livs scoop” – och resan till Afrika fem år tidigare tillsammans med foto-grafen Lennart Nilsson ”hans livs äventyr”. 89 år gammal blickar han nu tillbaka i sin tjugofjärde bok – Hemma för gott. 1936 debuterade Svante Löfgren som skribent i Djursholms Tidning. Han har medverkat i bland andra Idrottsbladet, GT, Nya Dagligt Allehanda, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet – och var i mer än 20 år Expressens korrespondent i Paris, Författarens möte med general Giap i Hanoi som konstnären Berlin, Bonn och Los Angeles. Han har Sidney Lévin tolkat det. också varit en uppskattad röst i Sveriges Radio och bland annat gjort 347 inslag för programmet ”Vardags”. Hemma för gott – om 80 år med press & radio Svante Löfgren ISBN 978-91-633-1211-3 © Svante Löfgren Innehåll 25 Pappas Algeriet blir generalernas 317 Förord... 8 26 Tyskland – vårt goda grannland 324 1 Noaks ark och den gula paviljongen 9 27 Nixon II ett misstag 346 2 Faster Ellen i Argentina 22 28 Svenska mellanspel 365 3 Göteborg med tjinne & fotboll 32 29 Genève & Vaduz till vardags 368 4 Handelstidningen dog 1930 39 30 Adolf Lundin – guld, olja & gas 383 5 Den småländske ryttaren 56 6 Djursholm – de öppna grindarnas stad 61 7 Vita strumpor & Reinhard Heydrich 75 8 Jungman på Idrottsbladet 90 9 Min beredskap var god 100 10 Innan världsbranden tändes 118 11 Budapest – Cortina – Belgrad – Allehanda 132 12 Stockholm i krig 140 13 Vid radiochefens rådsbord 168 14 Då Spanien rev Pyrenéerna 172 15 Europa räddat igen 188 16 Att upptäcka Nordamerika 207 17 Karibiska vibrationer 221 18 Bongo, Bongo, Kongo..
    [Show full text]
  • Dirty War' Still Fresh in Argentina LADB Staff
    University of New Mexico UNM Digital Repository NotiSur Latin America Digital Beat (LADB) 1-16-1998 Wounds From 'Dirty War' Still Fresh in Argentina LADB Staff Follow this and additional works at: https://digitalrepository.unm.edu/notisur Recommended Citation LADB Staff. "Wounds From 'Dirty War' Still Fresh in Argentina." (1998). https://digitalrepository.unm.edu/notisur/12456 This Article is brought to you for free and open access by the Latin America Digital Beat (LADB) at UNM Digital Repository. It has been accepted for inclusion in NotiSur by an authorized administrator of UNM Digital Repository. For more information, please contact [email protected]. LADB Article Id: 54917 ISSN: 1060-4189 Wounds From 'Dirty War' Still Fresh in Argentina by LADB Staff Category/Department: Argentina Published: 1998-01-16 Fourteen years after military rule ended in Argentina, the repressive past has returned to the political stage. Two opposition legislators recently proposed rescinding the laws that allowed those guilty of human rights abuses during the dictatorship to go free. The following day, President Carlos Saul Menem announced plans to convert the most infamous torture center of that period into a park, a plan which human rights organizations vowed to block. Meanwhile, one of the most notorious torturers, known as the Angel of Death, bragged about his activities and warned against efforts to bring the military to justice. In the mid-1980s, former president Raul Alfonsin (1983- 1989) supported passage of two laws to end the wave of military uprisings that followed the trials of several military leaders. The Punto Final law limited the time in which judges could file charges against military personnel accused of repression, while the Obediencia Debida exonerated those who had followed orders of their superiors (see NotiSur, 03/31/95 and 05/05/95).
    [Show full text]
  • The Search for the Kidnapped Children of Argentina's Disappeared
    Reclaiming the Past: the search for the kidnapped children of Argentina’s disappeared Ari Gandsman Department of Anthropology McGill University, Montreal January 2008 A thesis submitted to McGill University in partial fulfilment of the requirements of the degree of Doctor of Philosophy © 2008 Ari Gandsman Abstract During the military dictatorship in Argentina between 1976 and 1983, an estimated 30,000 civilians disappeared. Most of these individuals were kidnapped by the military and taken to clandestine prisons where they were tortured and killed. The children of these victims were also seized, and pregnant women were kept alive long enough to give birth. An estimated 500 infants and young children of the disappeared were given for adoption to families with close ties to the military. Las Abuelas de Plaza de Mayo (the Grandmothers of the Plaza de Mayo) were formed to discover the fate of their grandchildren. This thesis examines the key role that the search for the kidnapped children of the disappeared has played in Argentina’s post-dictatorship human rights struggle. As an ethnography of human rights, I analyze how human rights struggles are waged over competing empathetic appeals. The thesis focuses on public debates and legal contents. It is divided into three interrelated sections: the first focuses on the disappeared, the second on the search for and recovery of the children of the disappeared and the third on family member organizations. In debates about the disappeared, I trace the shifting view of the disappeared within human rights discourse from innocent victims in the aftermath of the dictatorship to political activists in the present.
    [Show full text]
  • La Resistencia Cultural a Las Dictaduras Del Cono Sur. Un Estudio
    182 La resistencia cultural a las dictaduras del Cono Sur. Un estudio comparado de la solidaridad desde Francia y Suecia con Chile y Argentina a partir de la gráfica política (1973-1990)1 Fernando Camacho Padilla2 Moira Cristiá3 Resumen: La instauración de dictaduras militares en el Cono Sur a lo largo de las décadas de los años sesenta y setenta conmocionó profundamente a los sectores progresistas de los países europeos. Si en años anteriores ya había emergido un significativo movimiento de solidaridad y apoyo a los gobiernos revolucionarios latinoamericanos, tras los golpes de Estado los comités reorientaron su labor a la acogida de exiliados y a la denuncia de las violaciones a los derechos humanos. Además de ejercer presión política, se organizaron numerosas actividades culturales, en las que participaron tanto artistas e intelectuales locales como latinoamericanos, gran parte de los cuales habían llegado como exiliados. Con el fin de reflexionar sobre el efecto, la significación y legado de esta experiencia, en este artículo se analiza en perspectiva comparada la dimensión cultural de la solidaridad en Suecia y Francia con Chile y Argentina, focalizando especialmente en la gráfica política. El trabajo concluye que 1 Artículo desarrollado en el marco de los siguientes proyectos: “Nuevos actores en las relaciones internacionales contemporáneas durante los procesos de descolonización de África, Asia y América Latina (1810-1990). Redes políticas, alianzas y cooperación Sur-Sur”, financiado por la Comunidad de Madrid a través del Convenio Plurianual con la Universidad Autónoma de Madrid, V PRICIT, SI1/PJI/2019-00493; e “Imágenes dialécticas. Cruces de arte, cultura, comunicación y política entra la última dictadura y el presente”, financiado por la Universidad de Buenos Aires, UBACyT n° 20020170100299BA.
    [Show full text]
  • Confessions Ok Torturers
    CONFESSIONS OK TORTURERS: Reflections from Argentina Leigh A Payne Department of Political Science University of Wisconsin-Madison 110 North Hall; 1050 Bascom Mall Madison, Wl 53706 (608) 263-9429; lpayiiefft)polisci.wisc.edu Fax:(608)265-2663 Paper presented at the History Workshop and CSVR conference. The IRC: Commissioning the I'ast, University of Witwatersrand, 11-14 June 1999 Truth-telling has become a widespread practice in settling accounts with past repressive regimes It has also assumed a variety of forms from government-mandated truth commissions to NGO-sponsored historical memory projects to individual testimonials ' In nearly all of these media, victims of repression seized an opportunity to break the silence imposed on them by authoritarian regimes, or, as Ariel Dorfman writes, to "rebel against the false and immaculate tranquility of the official versions" of the past" The recent debate over Rigoberta Menchii's testimonial illustrates the complications inherent in establishing new truths through victims' accounts But this paper examines an even thornier issue for "truth-telling" torturers' confessions The paper begins with a discussion of the logic behind including torturers' confessions in the truth and reconciliation processes The second part of the paper challenges that logic, illustrating its weakness with examples from four Argentine confessions It concludes, however, with a discussion of the conditions under which confessions might advance truth and reconciliation despite their failure to fulfill the ideal embodied
    [Show full text]
  • 12Th International Conference on Cancer, Buenos Aires, Argentina, 1978 69 Salud Colectiva
    ARTICLE/ARTÍCULO 67 SALUD COLECTIVA. 2014;10(1):67-79. DOI: 10.18294/sc.2014.209 Recent history: 12th International Conference on Cancer, Buenos Aires, Argentina, 1978 Historia reciente: XII Congreso Internacional del Cáncer, Buenos Aires, Argentina, 1978 Spinelli, Hugo1 1PhD in Collective Health. Director of the Collective ABSTRACT Using the approaches of history of the present, this article recovers the Health Department, discussions surrounding the 12th International Conference on Cancer carried out in Buenos Universidad Nacional de Lanús, Argentina. Aires in 1978, in reaction to which Georges Périès organized a “counter-conference” in [email protected] Paris. In order to understand this discussion, the political situation of the time is described, as is the state of human rights at the time in Argentina, the role of the media – in particular the newspapers La Nación and Clarín and the magazine Gente – and the institutional position adopted by the National Academy of Medicine, as expressed in a letter sent to the presidents of the primary scientific societies of the world. The letter is reprinted in this text as a documentary source, taken from Memoria: Año 1978 (Presidencia de Dr. José E. Rivarola) [Acta: Year 1978 (Presidency of Dr. José E. Rivarola)]. The framework of the discussion makes reference to science’s social policy versus science’s supposed neutrality and the role of scientific societies. KEY WORDS History, 20th Century; Genocide; Science; Ethics, Institutional; Communications Media; Argentina. RESUMEN Desde los enfoques de la historia del tiempo presente, este artículo recupera la discusión en torno al XII Congreso Internacional del Cáncer realizado en Buenos Aires en 1978, que provocó la realización en París de un “contracongreso” por iniciativa de Georges Périès.
    [Show full text]
  • Historical Dictionary of the Dirty Wars (Historical Dictionaries of War
    HISTORICAL DICTIONARIES OF WAR, REVOLUTION, AND CIVIL UNREST Jon Woronoff, Series Editor 1. Afghan Wars, Revolutions, and Insurgencies, by Ludwig W. Adamec. 1996. Out of print. See No. 30. 2. The United States–Mexican War, by Edward H. Moseley and Paul C. Clark Jr. 1997. 3. World War I, by Ian V. Hogg. 1998. 4. The United States Navy, by James M. Morris and Patricia M. Kearns. 1998. 5. The United States Marine Corps, by Harry A. Gailey. 1998. 6. The Wars of the French Revolution, by Steven T. Ross. 1998. 7. The American Revolution, by Terry M. Mays. 1999. Out of print. See No. 39. 8. The Spanish-American War, by Brad K. Berner. 1998. 9. The Persian Gulf War, by Clayton R. Newell. 1998. 10. The Holocaust, by Jack R. Fischel. 1999. 11. The United States Air Force and Its Antecedents, by Michael Robert Terry. 1999. 12. Civil Wars in Africa, by Guy Arnold. 1999. Out of print. See No. 34. 13. World War II: The War Against Japan, by Anne Sharp Wells. 1999. 14. British and Irish Civil Wars, by Martyn Bennett. 2000. 15. The Cold War, by Joseph Smith and Simon Davis. 2000. 16. Ancient Greek Warfare, by Iain Spence. 2002. 17. The Vietnam War, by Edwin E. Moïse. 2001. 18. The Civil War, by Terry L. Jones. 2002. 19. The Crimean War, by Guy Arnold. 2002. 20. The United States Army: A Historical Dictionary, by Clayton R. Newell. 2002. 21. Terrorism, Second Edition, by Sean K. Anderson and Stephen Sloan. 2002. Out of print. See No.
    [Show full text]
  • Truth and Partial Justice in Argentina: an Update
    TRUTH AND PARTIAL JUSTICE IN ARGENTINA: AN UPDATE APRIL 1991 AN AMERICAS WATCH REPORT 485 Fifth Avenue 1522 K Street, NW Third Floor Suite 910 New York, NY 10017-6104 Washington, DC 20005 Tel 212-972-8400 Tel 202-371-6592 Fax 212-972-0905 Fax 202-371-0124 Email (PeaceNet): Email (PeaceNet): "hrwatchnyc" "hrwatchdc" Copyright 8 April 1991 by Human Rights Watch. All rights reserved. Printed in the United States of America. ISBN: 0-929692-91-8. Library of Congress Catalog Card Number: 91-71496. Cover design by Deborah Thomas. AMERICAS WATCH was formed in 1981 to monitor and promote observance of internationally recognized human rights. The chairman of Americas Watch is Adrian W. DeWind; the vice chairmen are Peter Bell and Stephen Kass. The executive director is Juan E. Méndez; the associate directors are Cynthia Arnson and Anne Manuel. The San Salvador office director is David Holiday; the representative in Santiagois Cynthia Brown; the representative in Buenos Aires is Patricia Pittman. The research associate is Mary Jane Camejo; and associates are Clifford C. Rohde, Patricia Sinay and Paige Wilhite. HUMAN RIGHTS WATCH is composed of the five Watch Committees -- Africa Watch, Americas Watch, Asia Watch, Helsinki Watch and Middle East Watch -- and the Fund for Free Expression. Executive Committee: Chairman, Robert L. Bernstein; Vice Chairmen, Adrian W. DeWind; Members: Roland Algrant; Lisa Anderson; Peter Bell; Alice Brown; William Carmichael; Dorothy Cullman; Irene Diamond; Jonathan Fanton; Jack Greenberg; Alice H. Henkin; Stephen Kass; Marina Kaufman; Jeri Laber; Aryeh Neier; Bruce Rabb; Kenneth Roth; Orville Schell; Gary Sick; Sophie C.
    [Show full text]
  • SWEDEN: END IMPUNITY THROUGH UNIVERSAL JURISDICTION Amnesty International Publications
    SWEDEN: END IMPUNITY THROUGH UNIVERSAL JURISDICTION Amnesty International Publications First published in [YYYY] by Amnesty International Publications International Secretariat Peter Benenson House 1 Easton Street London WC1X 0DW United Kingdom www.amnesty.org Copyright Amnesty International Publications 2009 Index: EUR 42/001/2009 Original Language: English Printed by Amnesty International, International Secretariat, United Kingdom All rights reserved. No part of this publication may be reproduced, stored in a retrieval system, or transmitted, in any form or by any means, electronic, mechanical, photocopying, recording or otherwise without the prior permission of the publishers. Cover photo: [Credit] Amnesty International is a global movement of 2.2 million people in more than 150 countries and territories, who campaign on human rights. Our vision is for every person to enjoy all the rights enshrined in the Universal Declaration of Human Rights and other international human rights instruments. We research, campaign, advocate and mobilize to end abuses of human rights. Amnesty International is independent of any government, political ideology, economic interest or religion. Our work is largely financed by contributions from our membership and donations CONTENTS 1. INTRODUCTION .......................................................................................................... 7 2. THE LEGAL FRAMEWORK .......................................................................................... 9 2.1. Type of Legal System ...........................................................................................
    [Show full text]
  • The Justice Cascade: the Evolution and Impact of Foreign Human Rights Trials in Latin America
    Chicago Journal of International Law Volume 2 Number 1 Article 3 4-1-2001 The Justice Cascade: The Evolution and Impact of Foreign Human Rights Trials in Latin America Ellen Lutz Kathryn Sikkink Follow this and additional works at: https://chicagounbound.uchicago.edu/cjil Part of the Law Commons Recommended Citation Lutz, Ellen and Sikkink, Kathryn (2001) "The Justice Cascade: The Evolution and Impact of Foreign Human Rights Trials in Latin America," Chicago Journal of International Law: Vol. 2: No. 1, Article 3. Available at: https://chicagounbound.uchicago.edu/cjil/vol2/iss1/3 This Article is brought to you for free and open access by Chicago Unbound. It has been accepted for inclusion in Chicago Journal of International Law by an authorized editor of Chicago Unbound. For more information, please contact [email protected]. The Justice Cascade: The Evolution and Impact of Foreign Human Rights Trials in Latin America Ellen Lutz* and Kathryn Sikkink** I. INTRODUCTION During the Falldands/Malvinas War of 1982, the British captured Argentine Navy Captain Alfredo Astiz. Non-governmental human rights organizations accused Astiz, a notorious figure during Argentina's "dirty war," of involvement in the disappearance of two French nuns, the arrest and killing of a Swedish girl, and the interrogation, torture, and disappearance of hundreds of Argentines at the Naval School of Mechanics in Buenos Aires. After his capture, France and Sweden asked to question Astiz concerning their nationals, and the British transported him to London for that purpose. Astiz, availing himself of the protections afforded by the Geneva Convention on Prisoners of War, refused to answer.
    [Show full text]