Myrvapenfluga Clitellaria Ephippium (Fabricius 1775) – Överraskande Fynd I Småland

LUCANUS 2006 11:2

Myrvapenfluga Clitellaria ephippium (Fabricius 1775) – överraskande fynd i Småland

ROGER KARLSSON

samband med min pågående inven- ännu låg orörda. I en sluttning av en I tering av blomflugor, Syrphidae , i liten höjd nära intill skymtade jag ett Stenberga socken, Småland, gjorde jag hålträd omgiven av ekar. Jag banade den 18 juni 2006 ett fynd av myrvap- mig väg genom hasselslyet och fann enfluga Clitellaria ephippium , (syn. en lind som genast fångade mitt intres- Potamida ephippium Fabricius, Ephip- se. Linden, troligen tidigare hamlad, pomyia ephippium Fabricius). Den är var vid 1,5 m höjd grenad i tre ganska betraktad som mycket sällsynt i Nord- grova stammar (fig, 1). På den ena europa. grenarmen hade bildats ett hålrum med två ingångar, en på var sida grenen. Bakgrund Runt trädet flög insekter. Jag stannade Stenberga socken ligger i Vetlanda en stund vid trädet för att eventuellt få kommun i den sydöstra delen av Jön- syn på någon rar blomfluga. Strax köpings län på östra kanten av det ovanför trädets hålighet visade sig Sydsvenska höglandet, en mil väster plötsligt en ganska stor, långsamt fly- om Virserum. Socknen ligger på 130- gande insekt. Reflexmässigt håvade 260 m.ö.h. Här finns förhållandevis jag den och den slank ner i mitt prov- gott om ädellövträd – ek, ask, lind och rör bland övriga kollekter. Vädret vid lönn. fyndtillfället var soligt med en tempe- I min jakt på vedlevande blomflugor ratur på c:a 20 grader. har jag under 2006 besökt ett antal lokaler som hyser grova stående och lig- Växtligheten på lokalen gande hålträd eller träd och grenar i När jag senare besökte lokalen under olika förmultningsstadier. På detta hösten kunde jag konstatera att den substrat lever som bekant ett stort antal uppvisar en trivial flora. Lövskogen är organismer, bland annat blomflugors i en fas av igenväxning med främst larver. asksly och hassel varför markskiktet är beskuggat. Enstaka nejlikrot Geum Fyndlokalen urbanum , liljekonvalj Convallaria ma- Just innan midsommar var jag med jalis några fibblor spp. samt något rik- min insektshåv på jakt i ett hagmarks- ligare blåsippa Hepatica nobilis vittnar område vid Blåsmålen - Ulvarp. Jag möjligen om en tidigare mer lundartad sökte mig till ett mindre, fuktigt löv- flora. Ytterligare en hamlad grov hål- skogsområde. Träden stod där tätare än lind fann jag i det lilla området, vilket i de intilliggande beteshagarna. I sko- visar på att den sannolikt tidigare varit gen låg ett par ganska grova ekar som öppnare. Några enstaka större granar sedan stormen Gudrun i januari 2005 bidrar till beskuggningen i det för öv-

33 LUCANUS 2006 11:2 rigt av lövträd dominerade området. strätta Angelica sylvestris och fläder- Lövskogen verkar nu vara lämnad åt vänderot Valeriana sambucifolia . sitt öde. Vad hände sedan? När jag väl hemma skulle nåla upp mina fynd för dagen fick jag ögon på den stora insekten som jag då insåg var en fluga. Med den röda ’pälskläd- da’ mellankroppen, thorax , avvek den från vad jag tidigare sett. Jag gjorde ingen ansträngning att gå vidare med bestämningen. Flugan blev vilande i min samling. Vid ett senare tillfälle under sommaren fick jag besök av några smålands- entomologer, bl a den bland flugor be- vandrade Tobias Ivarsson, Moheda, som genast fastnade för min röda fluga bland de kollekter jag dittills fångat under sommaren. Han kunde inte ur sitt minne plocka fram något bra art- namn på den. Tiden medgav inte heller någon fördjupning i ämnet just då. Först under september plockades flugan åter fram. Då, utrustad med mer tålamod, kunde jag konstatera att det Figur 1. Linden med vapenflugans värddjur rörde sig om en vapenfluga, fam. Stra- blanksvart trämyra Lasius fuliginosus . tiomyidae , som jag fångat den där so- Foto: Förf. liga junidagen. Närområdets öppna torrängsmarker Eftersom jag saknar litteratur om med blottade hällar hyser däremot en vapenflugor gjorde jag några försök att rikare och mer värmekrävande flora via Internet söka mig fram men gav med bland annat, sötvedel Astragalus upp. Jag tog en enklare väg. Jag foto- glycyphyllos , ljus solvända Helianthe- graferade flugan och sände bilderna till mum nummularium , monke Jasione Christer Bergström i Uppsala och till montana och trollsmultron Drymocal- Hans Bartsch i Järfälla. Båda konstate- lis rupestris . Den sistnämnda är rödlis- rade snabbt att det rörde sig om en tad (VU) 1. I direkt anslutning till de myrvapenfluga. Denna fluga, sällan hästbetade hagarna, på fuktig, öppen avbildad, är så karaktäristisk och sak- mark intill fyndlokalen växer bland nar förväxlingsarter att bestämning annat smörbollar Trollius europaeus , med säkerhet kunde göras via mina fotografier.

1 ArtDatabanken 2005

34 LUCANUS 2006 11:2

Figur 2. Myrvapenflugan Clitellaria ephippium. Det funna exemplaret i artikeln.

Vapenflugorna Myrvapenflugan Clitellaria ephip- Vapenflugornas systematiska hemvist pium är en stor vapenfluga, 10-12 mm är inom överordningen tvåvingar Dip- lång, som med sin ’pälsklädda’ röda tera, Brachycera. De tillhör de lägre mellankropp genast fångar betrakta- flugorna, Orthorrhapha . Där inordnas rens obeväpnade öga. Flugan har två de i överfamiljen Stratiomyiodae. Det spetsiga tornar på varsin sida av den finns 45 arter vapenflugor i Sverige. bakre delen av thorax (fig. 2). Scutell- De är ofta bjärt metalliskt färgade med en bär i bakkanten två från varandra fläckar och punkter. Bakkroppen, ab- skilda, uppåtriktade taggar. domen , är ofta bred och platt. Många Bakkroppen är nästan lika bred som av dem har taggar på mellankroppen. lång och är hos honan svart medan ha- En bra artkaraktär för vapenflugorna är nen är mer brunaktig. Arten är myrme- vingens slutna diskfält (Df) som oftast kofil. Dess larver lever enligt litteratu- är litet, runt eller äggformat, placerat ren hos blanksvart trämyra Lasisus högt upp centralt på vingen (fig. 2). fuliginosus i murkna hålträd av olika Obs! Diskfältet vitmarkerat för tydlig- trädslag. Möjligen lever den också hos hetens skull. Detta slutna diskfält sak- Formica -arter. L. fuliginosus bygger så nas på alla andra flugor. kallade kartongbon. Bona består av Vapenflugorna håller de ofta brun- söndertuggat trä hopfogat med sekret anlupna vingarna hopslagna över bak- som myrorna utsöndrar från mandibel- kroppen i vila. Likt blomflugorna är körtlar. L. fuliginosus är funnen i hål- vapenlugorna värmeälskare. De tröga träd som både står solexponerat i hagar flugorna kan ses solbada på blad och liksom i mer skuggiga miljöer. Hos besöka blommor i varma torra miljöer. dessa myror trivs myrvapenflugans larver, som troligen har en treårig utveckling. När jag under hösten åter

35 LUCANUS 2006 11:2 besökte fyndplatsen kunde jag konsta- värddjuret, myran Lasius fuliginosus, tera att värdmyran L. fuliginosus levde är tämligen spridd kan inte heller detta i hållinden. vara den enda begränsande faktorn. Någon, eller några, ännu okända fakto- Utbredning i Europa rer kan kanske förklara dess sällsynt- Myrvapenflugan finns uppgiven från het. Den tycks i vårt land, vid sin nord- alla västeuropeiska kontinentalländer gräns, vara värmekrävande och söker utom Portugal, Irland, Luxenburg och troligen myrbon i lägen med såväl är österut spridd in i Ryssland. Den är varmt lokal- som mikroklimat. Flugan numera angiven som utgången från är uppgiven som trög varför dess geo- Storbritanien där ett tveksamt fynd grafiska spridningspotential torde vara från 1800-talet finns noterat. I Nordeu- begränsad. Har vi kanske där en faktor ropa är den betraktad som mycket säll- för dess sårbarhet – brist på lokal habi- synt. Den är återfunnen i Norge i Oslo- tatkontinuitet. trakten i 2005 (Falk & Greve), där den tidigare varit antecknad från 1844. Ar- Slutord ten saknas i Danmark och Finland. I delar av Sydsverige finns fortfarande I Sverige är myrvapenflugan noter- kvar en hel del äldre lövskog med hål- ad från Öland på sex lokaler, senast träd. Många av de organismer som le- 2006 (Schou), Småland (Kalmar Län) ver i hålträd och murken ved har under och i Uppland. Den tillhör rödlisteka- de senaste 50 åren blivit ovanliga eller tegorin VU (sårbar) med kriteriet D1, helt försvunnit. Det rationella skogs- vilket betyder att den i landet finns i och lantbruket och den utökade ma- små eller begränsade populationer. De skinparken inom dessa sektorer har svenska fynden av myrvapenfluga är gjort, att det som skulle kunna utgöra gjorda omkring midsommar. Myrva- substrat för en mångfald av organismer penflugan är tidigare inte uppgiven för nu tillvaratas eller på andra sätt berö- Jönköpings län. Fyndet är rapporterat vas de vedlevande organismerna. Den- till Länstyrelsen i Jönköpings län och na utveckling kan iakttas i de alltmer till ArtDatabanken (SLU) i Uppsala. ’städade’ miljöerna i hagar och skogar. Man får hoppas att de naturvårdsinsat- Diskussion ser som görs kan vända denna utveck- Varför är då en så stor fluga så sällan ling. rapporterad? En anledning kan vara att dess larv lever i en miljö som aldrig Tack har varit särskilt allmän, nämligen hål- Ett tack riktas till Christer Bergström träd. Även om det förr sannolikt fanns och Hans Bartsch för hjälp med artbe- fler hålträd kan inte detta helt förklara stämning och till Björn Cederberg för myrvapenflugans sällsynthet. I Dan- givande e-postkorrespondens. mark, med historiskt många duktiga dipterologer och som bevisligen förr haft gott om verkligt grova hålträd, har den aldrig blivit funnen. Eftersom

36 LUCANUS 2006 11:2

Referenser Aurivillius, C. 1908. Myror - Formicidae . – Entomologisk Tidskrift, årg. 29:1, sid 1-36. Cederberg, B. & Engelmark, R. 2006-10-09. ArtDatabanken Faktablad. – Sveriges Lant- bruksuniversitet, SLU, Uppsala. Douwes, P. et al. 1998. Insekter. – Stenström Interpubliching AB, Stockholm. Gärdenfors, U. (ed.). Rödlistade arter i Sverige 2005. 2005. – ArtDatabanken, SLU, Upp- sala. @ Internet. 2006-10-04. http://www.faunaeur.org/full_results.php?id=64971 (Med ta- bell som visar utbredning i Europa). Martin, O. 1989. Smaeldere (Coleoptera, Elateridae) fra gammel løvskov i Danmark. – Entomologiske Meddelelser, Bind 57, Hefte 1-2, København. Tullgren, A. & Wahlgren E. 1920-1922. Svenska Insekter. – Norstedts, Stockholm Stubbs & Drake. 2001. British Soldier Flies and their allies. – British Entomological and Natural History Society, Dorchester.

Förf:s adress: Djupsgård Stenberga Boda 4, 574 97 VETLANDA [email protected]

SydOstBaggen Leptura pubescens Fabricius 1787, hårig blombock, 12-22 mm. Tillhör familjen lång- horningar, Cerambycidae. Arten betraktas som en värmerelikt och har idag en mycket begränsad utbredning i Sverige, främst på Gotska Sandön och i östra Småland (Norra Kvill och Hornsöområdet). Arten utvecklas i tall i döda stammar, stubbar och grövre grenar. De angripna de- larna har ofta tidigare angrepp av bitbock, brun barkbock Arhopalus rusticus , strimmig barkbock Asemum striatum och timmerman. Besöker blommor t ex umbellater, väddarter, rölleka och mjölkört i juli. Under gynnsam- ma förhållanden kan man få se flera exem- plar sittande i blommor på lämpliga lokaler. Det finns individer med både bruna och svarta täckvingar. Färgerna är inte köns- bundna! Den gula formen är förvillande lik den vanliga gulröda blombocken Anoplodera rubra , vars hanar också har gula täckvingar och samma storlek. Bästa sättet att skilja dem åt är antennerna, som hos rubra -hanen Foto: M. Hoskovec är sågtandade!