Gotlands Geologi
Total Page:16
File Type:pdf, Size:1020Kb
SVBRIGBS GBOLOGISKA UNDBRSÖKNING SER. C. Avhandlingar och uppsatser. N:o 331. ÅRSBOK I8 (I924) N:o 3· GOTLANDS GEOLOGI E.N Ö V E R S I K T AV HENR. MUNTHE, J. ERNHOLD HEDE och LENNART VON POST MED 9 TAVLOR OCH TALRIKA FIGURER / I TEXTEN Pr·is 3, oo kr. l / STOCKHOLM 1925 KUNGL. DOKTRYCKEII.IET. P. A. NORSTEDT & SÖNER 251465 S. G. l. Ser. C, N:o 331. G. H olm fot. Sjöliljor med »kronorna» fastsittande vid stammarna, jämte bryozoer inbäddade i kalkslam. C:a ' 13 av naturliga storl eken. T illhör en del av den i Riksmuseets avdelning för fo ssila djur uppställ da, berömda kalkstensplattan från Smiss i När. SVERIGES GEOLOGISKA UNDERSÖKNING SER. c. Avhandlingar och uppsatser. N:o 331. ÅRSBOK 18 (1924) N:o 3· GOTLANDS GEOLOGI E N OV ER S IK T AV HENR. MUNTHE, J. ERNHOLD HEDE och LENNART voN POST MED 9 TAVLOR OCH TALRIKA FIGURER l TEXTEN STOCKHOLM 1925 KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER 251465 I NNE H ÅLL. Sid. Förord . 4 Berggrunden (Silursystemet) 5 Översikt övn· bergm·terna Översikt över stratig m.ften . 9 Lagerindelning 9 Fossilinneh!Ul . Il Beskrivning av Gotlands silurlager. (Av J. ERNHOLD H EDE) 13 Tektoniska oc!t geom01'fologiska drag, !töjdför!tål!andm m. m. 30 Jordlagren (Kvartärsystemet) 37 Inledande översikt . 37 Landisms m·bete . 38 Landisens förstörande och slipande verksamhet, glacialräfflor och rundhällar 38 Landisens avlagrande verksamhet 41 Moränbildningar 41 Ledbergarter 41 Jätteblock 42 Isälvsavlagringar 42 Isälvsfenomen . 44 Baltiska havet oc!t dess avlagringar under senkvm·tär tid 46 Baltiska issjön och dess avlagringar m. n1. 46 Ancylussjön 47 Litorinahavet sr Limnaeahavet s6 Fenomen utbildade genom Baltiska havets vågo1· 57 Strandgrottor m. m. 57 Raukar . 59 Suprabaltiska fastmarksbildningar. Inledande översikt 62 Flygsand ... 63 Vittringsjord 64 Svämbildningar 6s Drag ur sötvattens- oc!t landfaunans (ink!. miinniskans) invandringshistoria 66 Översikt över Gotlands senkvartära utveckling . 74 il/yrar, träsk och vätar. (Av LENNART VON PosT) . 77 Myrarnas hydrografi, vegetation och jordartsbildning 8o l)e öppna myrvattnen samt deras sedimentation och strandutbildning 87 Oversikt över de organogena träsk- och myrjordarterna 99 Träsk- och myrjordarternas kemiska beskaffenhet och praktiska användning !04 Tidsbestämning inom myrlagerföljderna . !07 Myrlagerföljderna. De senkvartära klimatväxlingarnas hydrografiska växlingar 114 Ur den gotländska vegetationens senkvartära !zisto1'ia. (Av LENNART VON PosT) . 123 Urval ur litteratur beltand/ande Gotlands geologi . 128 Anvisningar 1'Örande tillvamtagandet oc!t anmälan av geologiska och arkeologiska fynd 130 FÖRORD. F.öreliggande översikt över Gotlands geologi innehåller en i möjligaste mån populär, orienterande framställning av öns geologiska byggnad och historia samt ytformer (geomorfologi). Den är avsedd att läsas före be skrivningarna till de särskilda geologiska kartbladen i skalan I : so,ooo [utom de redan utgivna: Sveriges geologiska undersökning (S. G. U.), Ser. A a, N:o I 52 »Burgsvib och r6I »Gotska Sandön»], varför i nämnda kommande beskrivningar hänvisas till detta arbete. Dess utgivande såsom en särskild bok är motiverat därmed, att Gotland bildar ett väl avgränsat och, geologiskt sett, jämförelsevis ensartat område, vilket gör, att beskriv ningarna till de särskilda kartbladen icke lämpligen kunna inrymma en upprepad och för läsaren av flera sådana beskrivningar därför onödig karakteristik av bergarterna och jordslagen samt dessas bildningssätt o. s. v. Arbetet torde för övrigt kunna finna användning såsom en ledning för Iärarne vid öns skolor, för många av öns invånare i övrigt samt för turister, vilka hava intresse av att få en inblick i öns i många avseenden intres santa geologiska historia. I det föreliggande arbetet är avdelningen Berggrunden författad av Henr. Munthe (sid. S- I3 samt 30- 37) och J. Ernhold Hede (kapitlet Beskriv ning av Gotlands silurlager, sid. r 3 - 30), avdelningen 'Jordlagren åter av Henr. Munthe (sid. 37- 77) och Lennart von Post (kapitlen Myrar, träsk och vätar samt Ur den gotländska vegetationens senkvartära historia, sid. 77-I27). Berggrunden (Silursystemet). Gotlands berggrund, som bildar öns stomme, uppbygges av en serie berg arter, tillhörande det siluriska (,,översiluriska», >> gotlandiska») systemet, medan de berggrunden överlagrande och till stor utsträckning döljande jordlagren eller jordarterna tillhöra det från silurperioden genom ofantliga tidrymder skilda kvartärsystemet, det yngsta i jordens långa utvecklingshistoria. Översikt över bergarterna. De bergarter, som uppbygga den ovan havsytan varande gotländska berggrundens till ungefär 500 m mäktighet uppskattade lagerserie, äro i huvudsak kalkstenar av flera slag, leriga bergarter och sandsten ävensom blandnings- eller mellanformer dem emellan. Samtliga äro marina (d. v. s. i havet bildade) avlagringar eller sediment, vilket bevisas av i dem inbäddade fossil eller fÖrstenade lämningar av djur (skal eller skelett) och växter. Det material, varav de olika lagren bildats, är dels av över• vägande organogent (organiskt) ursprung, t. ex. en del renare kalkstenar, bildade huvudsakligen av fragment av sjöliljor (krinoider), koraller m. m., dels också av övervägande minerogent ursprung Oerslam, sand m. m.), d. v. s. härstammande från landområdens förstörda bergarter och utfört genom floder o. s. v., t. ex. mera leriga bergarter och sandsten, dels slut ligen en blandning av båda, t. ex. vissa leriga kalkstenar. Somliga berg arter äro bildade på något djupare vatten, såsom en del kalkstenar och leriga bergarter, andra på grunt vatten, t. ex. lerig sandsten m. m., andra slutligen något utanför eller vid stranden, exempelvis konglomerat (berg arter med klapperstenar), en del kalkstenar och sandsten med korsande (diskordant) lagring, romsten (oolit) o. s. v. Flertalet av öns bergarter visa en m. el. m. utpräglad, ofta plan (kon kordant) skiktning, lagring eller bankning, och det är i huvudsak blott den s. k. revkalken, som i stället är utbildad såsom en icke lagrad, knölig bergart (se fig. 1), beroende därpå, att den ofta bildats huvudsakligen genom massvis anväxning och anhopning av revbildande organismer (koraller, stromatoporider, bryozoer o. s. v., varom mera längre fram), medan fossilen i de lagrade bergarterna vanligtvis uppträda mera spridda, ibland åter äro skiktvis hopade i massor (se bl. a. försättsplanschen och fig. z). Vi skola nu övergå till en allmänt hållen karakteristik och indelning av 6 HENR. MUNTHE, J. ERNHOLD HEDE OCH LENNART VON POST. Fig. r. Hob urgens 2:dra burg sedd från N, visande till höger om den vita linjen revkalk upptagande tens hela höjd och till vänster kr i n o i el k a l k sidolagrande med rev kalken. Inom strandbältet anstår san d s t e n (s), som överlagras av o o l i t (vid x) och denna i sin tur av revkal k. (Ur M UNTHE, r 921 b. ') öns bergarter. Såsom härav skall framgå, spelar dessas halt av kolsyrad kalk en stor roll. 2 Kalkstenar. Allt efter sin större eller mindre halt av kalk och lerslam kunna kalkstenarna indelas i a) renare och b) svagt leriga, de förra inne hållande c:a 99- 93, de senare c:a 93- 85 procent kolsyrad kalk. D e renare kalkste narna äro såsom ovittrade mestadels vita till vitgråa 3 och oftast kristalliniska, d. v. s. bestå av kristallfragment av kalkspat, vilka till sin huvudmassa ofta utgöras av fossilfragment (mest av krinoider, därav benämningen »krinoidkalk»), som hopkittats av senare bildad kalkspat (fi g. 3). Alltefter kristallfrag mentens storlek skiljer man mellan grov-, medel- och finkristallinisk kalksten. Även alla mellanformer finnas. Med tät kalksten avses i allmänhet sådan kalksten, som först genom tämligen ' Se i slutet av detta arbete, sid. 128-129, där anförda arbeten äro uppräknade. 2 Anmärkas må, att uttrycket »kalk» ofta för korthetens skull användes i betydelsen kolsyrad kalk och även i st. f. kalksten i sammansättningar, t. ex. revkalk, krinoid kalk. 3 Bergartern a å Gotland h ava såsom vi ttrade ej sällan, åtminstone på ytan, en i gu lt- brunt stötande färg, beroende på oxidation av ingående järnfören ingar (mest svavelkis) . Närd i et följ ande talas om deras färg, avses i allmänhet blott ovittrade bergarter. GOTLANDS GEOLOGI. A. H j. O !ss on fot. Fig. 2. Kalkstensplatta rik på c~ ucliidittm CO?lCllidium. H ejde s:n . Halv storlek. 8 HENR. )1UNTHE, J. ERNHOLD HEDE OCH LENNART VON POST. stark (mikroskopisk) förstoring visar sig vara ytterst finkristallinisk; hit hör en del av revkalken och den lagrade kalkstenen, medan till de makro skopiskt kristalliniska kalkstenarna höra t. ex. den rödlätta, grovkri stalliniska Hoburgsmarmorn och den medel- till flnkristalliniska Megalo muskalken. Den förut nämnda ooliten eller »romstenen» (fig. 4), en av små rundade, av kalkspat hopkittade kalkiga korn bestående bergart, är även att hänföra hit. De svagt leriga kalkstenarna äro dels m. el. m. flnkristalliniska och dels täta. De innehålla vanligen mellan 5-IO procent lerslam. Färg i all mänhet grå till svagt blågrå eller rödbrun. Hit höra bl. a. de kalkiga utbildningsformerna av »Hamrakalken» och en hel del revkalk, bl. a. den ofta rödbruna kalksten, som blivit kallad »Etelhemskalk». Fig. 3· Slip-prov av grå krinoidkalk från Vamlingbo s:n. De större kristallindividen äro krinoidfragment och mellanmassan m. el. m. finkri stallinisk kalkspat. 16 gångers förstoring. (Cr M UNTHE, 1921 b.) JV!ärgelbergarter. Till de mera leriga bergarterna höra märgelstenar, märgelskiffrar och märgellera med en kalkhalt växlande mellan c:a 8o och IO procent. De äro vanligtvis m. el. m. lösa och av en