”Jävla Muminfitta” Verbala förolämpningar och 34 andra humortyper i svenska komediserier på TV
Tobias Lundborg Patrik Merovuo
Examensarbete 15 hp Handledare inom Medie- och Kommunikationsvetenskap Eva-Lotta Palm MKV-programmet Examinator Anders Svensson Höstterminen 2008
HÖGSKOLAN FÖR LÄRANDE OCH Examensarbete 15 hp KOMMUNIKATION (HLK) inom Medie- och Högskolan i Jönköping Kommunikationsvetenskap MKV-programmet Höstterminen 2008
SAMMANFATTNING
Tobias Lundborg & Patrik Merovuo ”Jävla Muminfitta” En studie av humortyper i svenska komediserier och ett genererande av en kategoriseringsmetod . Number of pages: 36
Humor is as interesting as it is hard to define. It has travelled a long way since Hippokrates theory about body fluids and how someone, if lacking one of these, were called a humorist and were laughed at.
In this thesis we developed a new method for categorizing types of humor in Swedish comedy series on TV. We chose six different shows (Grotesco, KvarteretSkatan, Morgonsoffan, Fredag helaveckan, Parlamentet and Hjälp!) from the two most popular TV-channels in Sweden (SVT1 & TV4).
We based or method on previous researchers’ work and came to find some categories that were represented in most of the previous work. Our own method came to contain seven categories which we believe is enough to obtain all kinds of humor in Swedish comedy series on TV. In our study we saw that most of the humor fell under the category that we called unnormality- humor, a category which contained incongruity which many researchers believe is a fundamental part of humor.
Our opinion is that the unnormality-category became too wide in our study and that we perhaps should have divided it into two or possibly three categories to see a more distinctive result. Nonetheless, our result offers an interesting starting point for future comparative studies focusing on similar subjects.
Sökord: humor, TV, innehållsanalys, kategorisering, komediserier
Postadress Gatuadress Telefon Fax Högskolan för lärande Gjuterigatan 5 036–101000 036162585 och kommunikation (HLK) Box 1026 551 11 JÖNKÖPING
Innehåll
1 Inledning ...... 2 1.1 Syfte och frågeställningar ...... 2 2 Begrepp och definitioner...... 3 2.1 Humor ...... 3 2.1.1 Humorns historik ...... 3 2.1.2 Humordefinitionen...... 4 2.2 Svenska komediserier ...... 6 3 Tidigare forskning...... 7 3.1 Humorklassificering...... 9 4 Genomförande...... 17 4.1 Urval ...... 18 4.2 Begräsningar ...... 18 4.3 Tillvägagångssätt ...... 19 4.4 Metodkritik ...... 19 4.5 Innehållsanalys...... 20 5 Resultat ...... 21 5.1 Fredag hela veckan ...... 21 5.2 Grotesco ...... 21 5.3 Hjälp! ...... 22 5.4 Kvarteret Skatan...... 23 5.5 Morgonsoffan...... 23 5.6 Parlamentet ...... 24 5.7 Sammanlagt resultat...... 24 5.7.1 Ordlek ...... 25 5.7.2 Onormalitet ...... 25 5.7.3 Förolämpning...... 25 5.7.4 Ironi...... 26 5.7.5 Sarkasm...... 26 5.7.6 Pinsamhet...... 26 5.7.7 Skala...... 26 5.8 Antal skämt i komediserierna ...... 26 5.9 Skillnader mellan komediserierna...... 27 6 Diskussion...... 28 6.1 Metodanalys...... 32
7 Framtida forskning...... 34 8 Referenser ...... 35 9 Elektroniska källor...... 36
1
1 Inledning
Humorn har kommit en lång väg sedan Hippokrates grundade teorin om kroppens kardinalvätskor och hur de som saknade balans av dessa kallades humorister och skrattades åt. Humorn har sedan länge spelat en roll inom sjukvården och redan under 1200-talet berättade man roliga historier för de sjuka för att lindra deras smärta. I mer modern tid har stora vetare som Freud och filosofer som Bergson ägnat tid åt att komma djupare in i humorn och varför och hur vi använder oss av den. Idag är TV viktigare än någonsin. Den har sin givna plats i de flesta hushållen i Sverige och i och med digitaliseringen för bara något år sedan har alla fått tillgång till ännu större kanalutbud. I kanalernas tablåer står underhållningen för den största delen. Det kan handla om allt från familjeunderhållning där olika kändisar ramlar på is eller samma kändisar som sjunger gamla klassiker. En annan populär genre inom underhållningen är frågesporter, där vanliga människor ges chansen att kamma hem miljonerna. Men en stor del av det som kallas underhållnings-TV är det som går under benämningen komediserier. Sedan länge har mångaav dessa varit importerat från andra sidan Atlanten. Kända exempel som Vänner, Seinfeld och Scrubs är populära i många delar av världen. Det har dock samtidigt funnits svenska exempel, som Svensson, Svensson och Nile city på SVT och En fyra för tre och Rena rama Rolf på TV4. SVT har satsat mer på serier som Hipp Hipp, Kvarteret Skatan och Killinggängets olika produktioner där udda karaktärer dyker upp i mer eller mindre dråpliga situationer. TV4 har exempel på samma upplägg som till exempel Hjälp! men har även stor tyngd på produktioner inför publik, gärna en kompott av sketcher, talkshow och musik, till exempel Fredag hela veckan. Vad som uppfattas som roligt varierar troligen från individ till individ. Vissa skrattar åt smart satir, andra åt absurda sketcher, en del åt skämt under bältet medan vissa påstår att skadeglädje är den enda sanna glädjen. När man frågar folk vad de uppskattar i andra personer svarar många att ”bra sinne för humor” är en viktig egenskap. Humor är viktigt för oss människor och det finns trots allt ett ordspråk som säger att ”ett gott skratt förlänger livet”. Forskare har olika åsikter. Vissa påstår att all humor går att pricka in i fem olika kategorier medan andra menar att det behövs uppemot 20. Alla är överens om att det finns typiska humortyper, men kan inte komma överens om vilka. Så sett utifrån dagens TV-tablå med denna tyngd på humor och underhållning reser vi frågan om vilken typ av humor som är den mest frekventa i de svenska komediserierna. Kan man hitta en typ av humor som är typisk för de komediserier som sänds i år? Ser humorn likadan ut idag som den görom tio eller 20 år?
1.1 11BSyfte och frågeställningar Syftet med föreliggande studier är att undersöka vilken humortyp som är mest förekommande i svenska komediserier på TV. Ett underliggande syfte är att generare en metod för klassificering av humortyper. • Vilka humortyper är mest förekommande i svenska komediserier på TV? • Finns det skillnader vad gäller humortyper i svenska komediserier på TV?
2
2 2BBegrepp och definitioner
Vi använder oss av ett par begrepp som behöver definieras närmare. I det här kapitlet redogör vi för dessa.
2.1 14BHumor I följande avsnitt redogör vi för humorns framväxt som begrepp och fenomen. Vi förklarar även den humordefinition vi använder oss av i uppsatsen.
2.1.1 26BHumorns historik
Även om ordet humor inte används i den grekiske författaren Homeros (ca 700 f.Kr.) verk kan redan här hittas antydningar till det, då han låter sina karaktärer skratta. I de gamla grekiska komedierna finns situationskomik, vitsar och grova sexuella skämt. Med tiden utvecklades humorn och i de nyare grekiska komedierna var det en mer samlad intrig som stod i fokus: ”Det djärva språkbruket och den dråpliga situationskomiken som var kännetecknande för den äldre komedin tyglades hos yngre författare”(Olsson m.fl. 2003:15). Den grekiska läkaren Hippokrates (ca 460-370 f.kr.) och även den romerske läkaren Galenos (129-199 f.Kr.) arbetade fram humoralpatologin som gick ut på att kroppen bestod av fyra kardinalvätskor, blod från hjärtat, slem från hjärnan, gul galla från levern och svart galla från mjälten. För att undvika sjukdomar skulle en balans av dessa vätskor finnas i kroppen, en balans som uppnåddes genom till exempel laxering och kräkning. De som inte hade en balans av dessa kardinalvätskor kallades för humorister och man skrattade åt dem. Ordet humorist kom sedan att användas för en person som kunde underhålla andra. (Olsson m.fl. 2003) Under 1200-talet kom Henri de Mondeville fram till att skrattet kunde underlätta för de sjuka och skadade då roliga historier och glädje hade en positiv effekt i tillfrisknandet. Mondeville lät vänner och bekanta besöka de sjuka efter ett ingrepp för att berätta en vits och på så vis bidra till skratt. Teorin om att skratt och glädje hade en positiv effekt på sjuka och deras tillfrisknande var något som många fler skulle använda sig av: ”Voltaire (1700-talet) menade att en läkares viktigaste uppgift var att roa patienterna och att läkarens eget humör ansågs viktigt i mötet med patienten” (Olsson m.fl. 2003:18). Den franske filosofen Henri Bergson (1859-1941) kom 1911 med en teori om att humorreaktioner alltid var aggressiva och en form av psykisk aga. Han menade också att humor var mekanisk och att det var upprepningen som till slut gjorde det roligt. I sin degradationsteori framhåller han även att humor och skratt är något man använder sig av för att bestraffa och nedvärdera. Bergson menade även att man alltid skrattar åt humormottagarna men aldrig med dem. (Olsson m.fl. 2003) Den österrikiske läkaren och författaren Sigmund Freud (1856-1939) undersökte aspekterna på humor och komik såväl som skämt och vitsar. Han kom fram till att humor förklaras av det omedvetna. Freud menade att humor och komik var ett sätt att nå det euforiska tillstånd som liknar det sinnestillstånd som finns hos barn. Det fanns enligt Freud två sorters skämt, det oskyldiga och det tendentiösa som gav de varma skratten. (Olsson m.fl. 2003) På senare tid har olika kognitiva forskare intresserat sig för humorn och dess effekter. Fokus ligger på varför individer uppfattar humor och vilka effekter skrattet har på attityd- och beteendeförändringar. (Olsson m.fl. 2003)
3
Arthur Berger (1920-2002), amerikansk sociologiprofessor, analyserade under 1970-talet humor, komik och skrattets villkor och kom underfund med att det i varje människas vardag finns komiska element som ger oss rätt att fly verkligheten för en stund och inte alls har något med aggression att göra. Detta motiverar han genom att påminna om att man ofta säger ”det var bara på skoj” till den man skämtat om. (Olsson m.fl. 2003)
2.1.2 27BHumordefinitionen
Begreppet och fenomenet humor är svårdefinierat, något som märks då definitionerna går vida isär. Wikipediadefinierar humor som ”the tendency of particular cognitive experiences to provoke laughter and provide amusement” (http://en.wikipedia.org/wiki/Humour 091104).Enligt denna definition existerar således humor endast om skratt och förnöjelse förekommer. Den utesluter inte heller att skratt och nöje kan förekomma utan närvaron av humor. Dennanågotluddiga definition tangerasiandrauppslagsverk, till exempelTheFreeDictionaryvars definition är: Humor“is the ability or quality of people, objects, or situations to evoke feelings of amusement in other people” (http://encyclopedia.thefreedictionary.com/humor 091105). Här ses dock inte skrattet som en avgörande faktor för förekomsten av humor. Bonniers svenska ordbok menar att humor är: “vänlig syn på människors löjlighet; skämt med allvar på botten” (Albert Bonniers förlag 2006) medan The New Encyclopædia Britannica definierar humor som: ”(a) form of communication in which a complex mental stimulation illuminates or amuses, or elicits the reflex of laughter” (Encyclopædia Britannica, Inc. 1986). Definitionerna går med andra ord isär rörande skrattets betydelse. Susanna Jaskanen (1999) menar att definitioner som håller före att skrattet är en grundläggande del i humor medför vissa problem då humorintentionen inte alltid uppfattas eller uppskattas av mottagaren. Hon understryker dock att humor är ett fundamentalt socialt och kulturellt fenomen vars uttryck varierar mellan kulturer. Svante Beckman (Torekull, 1988) har för åsikt att skrattet faktiskt inte alls ligger till grund för en relevant definition av humor: ”Om vi empiriskt fixerar ’humorreaktionen’ t.ex. genom skrattet, får vi på köpet en otillfredsställande definition av såväl humorfenomen som humorsinnet” (Torekull, 1988:37f). Henny Olsson med flera (2003) menar också att humor inte nödvändigtvis behöver leda till skratt. De håller före att humor kan väcka såväl positiva som negativa känslor, beroende på sändarens och mottagarens respektive humorprofil (sinne för humor). Vidare anser de att humor är betydligt lättare att definiera i vardagsspråk än vetenskapligt och att definitionen varierar beroende på humorns syfte. De menar att de definitioner som finns varken utesluter varandra eller avhandlar samma aspekt av fenomenet, utan snarare kan ses som komplement till varandra. Den enda gemensamma nämnare de hittar är att ”humorn värderas olika beroende på att den är unik för varje människa” (Olsson m.fl. 2003:10). De ser humorn som en kommunikativ process där det finns en sändare, ett budskap, en kanal samt en mottagare och menar att varje individs sinne för humor är unik och utvecklas under en livstid.
Göran B. Nilsson (Torekull, 1988) framhåller på liknande sätt som Olsson med flera ett gemensamt drag för all humor: (All) humor (…) spelar på kontraster mellan mänskliga (eller förmänskliga) system, som trots sin inkongruens låter sig förenas på ett ovanligt, ofta överraskande sätt. (Torekull, 1988:12)
4
Henny Olsson med flera (2003) diskuterar humorn i kommunikativa sammanhang och menar att den uppstår när konventioner bryts. De delar in humorn och kommunikationen i fyra funktionsgrupper: den sociala funktionen, den expressiva funktionen, informationsfunktionen och kontrollfunktionen. Humorn och kommunikationen i den sociala funktionen syftar till att skapa gemenskap och samvaro. I den expressiva funktionen syftar de till att förmedla känslor och tankar. Olsson m.fl. understryker här att det ofta är det outtalade som har större betydelse än det som verkligen sägs. ”Det är tryggheten mellan sändare och mottagare, att kunna ge uttryck åt sin fantasi, erfarenhet och förförståelse, som är avgörande för om humorpoängen går hem” (Olsson m.fl. 2003:64). Med informationsfunktion avses humorns och kommunikationens roll i överförandet av kunskap. Informationsfunktionen kopplas ofta till de andra funktionerna då humorn här används för att underlätta kommunikationen av till exempel känslor (expressiv funktion). I denna process spelar humor ofta en stor roll med tanke på humorns avdramatiserande effekter och dess potential att få personer mera mottagliga för information och kunskapsinhämtande” (Olsson m.fl. 2003:64). Kontrollfunktionen aktualiseras då sändaren i kommunikationen vill få en återkoppling på huruvida det kommunicerade har uppfattats på rätt sätt av mottagaren. Samma princip gäller för humor, då sändaren vill få reda på om mottagaren har förstått och uppskattat skämtet. Här avses skrattet vara en tydlig indikation på humor. Olsson med flera menar vidare att språkbehärskning är en viktig egenskap i humorsammanhang då det ger en förståelse för bland annat rådande konventioner och fördomar som är centrala i humorkommunikationen genom att avslöja gränserna för vad som är förbjudet att skämta om. Just samhällets och gruppers konventioner och regler är något Olsson med flera betonar som nödvändiga för humorns existens.
Humor förutsätter regler, det kan vara kontrasten mellan pajasens uppträdande och ett normalt uppträdande, där regelbrottet blir det komiska eller inkongruensen av motstridiga regler i vitsandet eller tabut som gör fräckisen kul. Det är den regelkodifierade riktigheten som gör alla felaktigheter skrattretande. Utan regler och koder finns sannolikt ingen humor. (Olsson m.fl. 2003:69)
Olsson med flera framhåller att det för förekomsten av humor krävs vad de kallar en ”lagom” nivå av bristande överensstämmelse i en humorsituation. För lite normfrångående riskerar att tolkas som en missräkning och får inte den humoristiska effekt ett ”lagom” normfrångående resulterar i. Samma förhållande gäller i de fall för mycket normfrångående eller inkongruens förekommer. Här blir resultatet dock nyfikenhets- eller koncentrationsreaktioner, vilka förtar humoreffekten.
För en gångs skull är lagom bäst. Ett humorstimulus måste medföra någon ansträngning, men inte för mycket. Betydelsen av att korrekt placera den viktiga satsen i ett skämt understryker logiken i uppbyggandet av spänning. Dess upplösning är av största vikt när det gäller framkallande av nöje. (Olsson m.fl. 2003:70)
Även The New Encyclopædia Britannica framhåller regelbrottets och inkongruensens centrala roll i humorfenomenet. Härnämnsmottagarens (”the listener”) roll ihumorkommunikationen.
5
(Most) humour, from the crudest practical joke to the most elegant witticism or comic anecdote, comes from the sudden perception of a relation between two consistent but mutually incompatible contexts. The sudden clash between these two different contexts produces the comic effect because it compels the listener to perceive a given situation in two self-consistent but incompatible frames of reference at the same time. This creative type of mental activity seems to be innately delightful to human beings, at least in the context of a humorous appreciation of life. (The New Encyclopædia Britannica, 1986)
Indirekt förutsätter detta resonemang att lyssnaren, för att förstå humorn, besitter de färdigheter som behövs för att uppfatta relationen mellan två oförenliga kontexter. Olsson med flera (2003) menar att brus i humorkommunikationen är ytterst avgörande för processen. Faktorer som är fysiska, psykiska, sociala, kulturella, spirituella och utvecklingsmässiga inverkar alla på hur humorkommunikation uppfattas. Henk Driessen (Bremmer&Roodenburg, 1997) anser att det i humorn går att utröna djupare kulturella uppfattningar och specifika kulturella tanke- och känslomönster. Humorn kan med andra ord sägas spegla en kulturs värderingar och grundläggande synsätt.
Anthropology shares with humour the basic strategy of defamiliarization: common sense is disrupted, the unexpected is evoked, familiar subjects are situated in unfamiliar, or even shocking, contexts in order to make the audience or readership conscious of their own cultural assumptions, prejudices and differences. (Bremmer&Roodenburg, 1997:227)
Henny Olsson med flera (2003) delar in humorteorierna i tre grupper: teorier om oförenlighet, teorier om överlägsenhet och teorier om lättnad/befrielse. De menar att någon eller flera av dessa funktioner alltid finns närvarande i humorkommunikation baserad på sändare och mottagare. Inkongruensteorierna behandlar vad som genererar humor. De bygger på att två oförenliga kognitiva idéer ställs mot varandra och framkallar en kontrasterande eller överraskande situation. I överlägsenhetsteorierna ses humorn bland annat som ett vapen mellan individer och grupper där förlöjligandet av en annan part stärker eller skyddar den egna parten. Humorn ses också som ett sätt för människan att hantera sig själv och att genom att kunna skratta åt sig själv öka självkänslan. I lättnadsteorierna ses humor som en källa till lättnad och omfattar till skillnad från överlägsenhetshumorn enbart en individ. Den här typen av humor är starkt förknippad med ett psykoanalytiskt perspektiv som ser humorn som en försvarsmekanism.
Kärnan i vår definition av humorbegreppet ligger nära Olssons med flera (2003) som menar att humor uppstår när konventioner eller regler bryts. Vi hävdar att humor inte nödvändigtvis framkallar skratt men att publikskratt i vårt material nödvändigtvis enbart förekommer som en reaktion på humor.
2.2 15BSvenska komediserier En svensk komediserie är en serie av program som sänds i TV med avsikt att förmedla humor. Den är producerad i och sänd från Sverige och det huvudsakliga språket är svenska.
6
3 3BTidigare forskning
I det här kapitlet redogör vi först för hur forskare delat in humorbegreppet i kategorier för att sedan, i 4.1 Humorklassificeringen, själva redovisa hur vi förhåller oss till dessa indelningar och hur vi resonerat oss fram till den humorindelning som ligger till grund för undersökningen. Dean Rieck (1997) hävdar att det finns fem olika typer av skämt (humortyper): överdrift, förolämpning, ordlek, överraskning och fånighet. Överdriftenexemplifierarhan med följandeskämt: ”My mother-in-law is so fat, when she sits around the house, she sits around the house!" (Rieck, 1997:2). Förolämpningillustrerasi "Boy, are you dumb. If you were any slower, you'd be going backwards" (Rieck, 1997:3). Ordleken består i en överraskande användning av ord eller fraser. Överraskning som humor förekommer i bevittnandet eller deltagandet av en överraskning. Fånigheten exemplifieras i MontyPythons omtolkning av legenden om Kung Arthur, där de låter riddarna rida på osynliga hästar. Som fånighet räknar Rieck även sarkastiska skämt. Catanescu och Tom (2001) är försiktigare i uppdelningen av humor och framhåller att det inte finns någon universellt accepterad klassifikation av humortyper. De identifierar sju typer i sina undersökningar om humor i reklam i olika media: jämförelse, personifikation, överdrift, ordlek, sarkasm, fånighet och överraskning. Jämförelse innebär här ett humoristisk sammanförande av två eller fler element. Personifikation går ut på att djur eller ting tillskrivs mänskliga förmågor. Överdrift uppstår när en företeelse eller ett fenomen förstoras oproportionerligt. Ordleken uppkommer i användningen av ett språkelement för att skapa en ny betydelse. Sarkasmen formar Catanescu och Tom till en egen kategori till skillnad från Rieck. Här inkluderar de ironiska kommentarer och situationer. Fånighet inkluderar skämt som roliga miner och absurda situationer medan överraskningshumorn uppstår i oväntade situationer. Barbara B. Stern (1996) delar in humorn i två spektrum: fysisk till verbal respektive romantisk till satirisk. Fysisk humor består vanligtvis i en karaktärs klumpighet medan verbal humor handlar om ordval och betoningar. Romantisk humor och satirisk humor förhåller sig till varandra som skillnaden mellan harmlöshet och anmärkning; det att skratta med varandra respektive åt varandra. James H. Wandersee (1982) urskiljer 15 olika källor till humor i sin diskussion om humorns förtjänster i didaktiska sammanhang. Utöver ordleken och överdriften delar han in humor i nonsens, brist på färdighet eller kunskap, kommentar om vanor eller sedvänjor, ovanligt beteende (”a departure from propriety” på originalspråket), onormal händelseföljd, introduktion i en situation av något som hör hemma i en annan, omkastning av normal händelseföljd, underdrift, dolt element, satir, dold förolämpning, maskerad samt smärre olycka. Nonsens innefattar absurda och ologiska händelser samt meningslösa ord. Med brist på färdighet avses en karaktärs otillräcklighet eller naivitet i en komisk situation. Kommentar om vanor och sedvänjor åsyftar en komisk situation som resultat av en kulturkrock. Ovanligt beteende rör en karaktärs normbrytande uppförande.
7
Med onormal händelseföljd avses en ologisk ordning av ett händelseförlopp. Introduktion i en situation av något som hör hemma i en annan innebär att ett element förekommer i en situation där det inte förväntas förekomma; inkongruens.Omkastning av normal händelseföljd innefattar händelser som presenteras i omvänd ordning. Underdrift är motpolen till överdrift och avser ett uttalande eller uttryck som är alltför svagt eller ringa för den aktuella situationen. Med dolt element avses förekomsten av ett element som blir orsak till humor då det inte syns av karaktärerna i situationen.Satir innebär ett sarkastiskt eller ironiskt kritiserande av en eller flera personer.Dold förolämpning definieras som en uppenbarkomplimangsom given eftertanke faktiskt är en förolämpning. Med maskerad menasetthumorelement i förklädd eller maskerad skepnad. Smärre olycka avser en karaktärs missöde. Arthur Asa Berger (1993) delar upp humor i fyra huvudkategorier: språkhumor, som är verbal, logisk humor, som är begreppsbaserad, identitetshumor, som är existentiell, samt aktionshumor, som är fysisk eller icke-verbal. Under dessa fyra huvudkategorier lägger han in ett antal så kallade humortekniker.Språkhumorn tar uttryck i anspelning, uppblåsning, definition, överdrift, oseriositet, förolämpning, infantilism, ironi, missförstånd, övertydlighet, ordlek, kontring, förlöjligande, sarkasm och satir. Anspelning innebär att genom till exempel yttrandet av ett namn föra tankarna till en rolig situation. Uppblåsning är en kategori som handlar om nonsens som görs till något meningsfullt. Definition syftar till en humoristisk definition av till exempel ett ord. Överdrift är en överdriven reaktion eller situation. Kategorin oseriositet syftar till användningen av ett oseriöst språk och det att egentligen inte mena det som sägs. Förolämpning avser ett personpåhopp som tar sig humoristiskt uttryck, men som i sig inte nödvändigtvis är humoristiskt. Infantilism definieras som en ordlek som saknar mening. Ironi handlar om att det som sägs är motsatsen till eller inte stämmer överens med det som menas. Missförstånd handlar om till exempel två personer som konverserar men feltolkar det som sägs.Övertydlighet syftar till en texts övertydlighet. Ordlek är en lek med ord, till exempel ett ords mångtydighet. Kontring är en verbal duell i vilken en förolämpning responderas på med en annan, ofta starkare, förolämpning. Förlöjligande syftar till en direkt verbal attack på en person, sak eller idé. Sarkasm utgörs av t.ex. en bitsk anmärkning levererad på ett aggressivt sätt. Satir består i till exempel förlöjligandet eller ironiserandet av maktinstitutioner eller personer med makt. De logiska humorteknikerna delar Berger (1993) in enligt följande: absurditet, olycka, analogi, katalog, sammanträffande, besvikelse, okunnighet, misstag, repetition, omkastning, stelhet samt tema/variation. Absurditet avser skämt som bortser från den logik och den rationalitet som traditionellt ses som givna. Olycka handlar om ett begående av fel som beror på en chansning, att jämföra med humortekniken misstag som grundar sig på okunskap eller oförmåga att utföra något. Analogi, som humorteknik, är en sorts metaforisk jämförelse som ofta fungerar som förolämpning. Berger betonar att analogin i huvudsak är en genre snarare än en humortyp. Katalog är en typ av humor där användningen av nonsens, konstiga namn och inkongruens möjliggör till exempel förolämpningar att gömmas som en del i ett större sammanhang.
8
Sammanträffande handlar om människans känsla för ordning i universum och hur ödet fungerar. Denna typ av humor innehåller ofta pinsamheter och konstiga situationer. Besvikelse är en typ av humor som bygger upp till en logisk avslutning som sedan uteblir. Okunnighet syftar till humor som grundar sig på en dumhet eller brist på kunskap. Repetition består i humor som uppstår i upprepandet av en viss händelse. Omkastning är en typ av humor som bygger upp till en förväntad händelse som visar sig vara motsatsen till det som faktiskt händer. Stelhet är humor som består i enkelspårighet som karaktärsdrag; oförmågan att förstå och anpassa sig till omgivningen. Tema/variation bygger på det relativa i människans uppfattning om världen och hur olika personer eller grupper tolkar till exempel en given händelse. Berger (1993) delar in identitetsteknikerna i före/efter, fars, karikatyr, excentricitet, pinsamhet, utsatthet, grotesk, imitation, personifiering, härmning, parodi, skala, stereotyp och demaskering.Före/efter-humor baseras på hur något eller någon förändrar sig. Humorn av denna typ ligger antingen i själva förändringen eller i resultatet av den. Fars, som Berger påpekar egentligen är en humorgenre, består av sexuella skämt, så kallade slapstickinslag (se nedan) och humor som baseras på nakenhet.Karikatyr består i den groteska och förlöjligande härmningen (verbal eller bildmässig sådan) av en person.Gränsen mellan karikatyr och parodi, menar Berger, dras vid groteskheten; karikatyren är mer grotesk än parodin. Excentricitet handlar om skillnaden mellan det vanliga och det som avviker från normen. Pinsamhet grundas i någon som hamnar i en obekväm situation och känner sig skamsen eller förvirrad. Utsatthet syftar till en typ av humor där antingen en persons dumhet eller annan gömd egenskap blottas. Grotesk humor återfinns i det oförenligt och uppseendeväckande bisarra. Humor i imitation uppstår i krocken mellan imitatörens person och den imiterades natur. Personifieringshumor ligger i att en persons identitet eller en yrkesidentitet blir stulen och utsatt för olika former av förnedring eller förlöjligande. Humorn i tekniken härmning finns i en persons efterliknande av en (ofta) känd persons dialekt eller kroppsspråk och så vidare, där det är tydligt att den efterliknande inte är den efterliknade. Parodi handlar om att härma ett känt verk och samtidigt förlöjliga det. Kategorin skala syftar till den typ av humor där det leks med ett tings normala storlek på ett humoristiskt sätt. Stereotyp handlar om generella förolämpningar av till exempel folkslag. Demaskering handlar om att en karaktärs dumhet etcetera avslöjas och leder till pinsamhet och skam. Aktionshumor är humor som bygger på fysiska handlingar och delas in i följande tekniker: jakt, slapstick, fart och tid. Jakt är en typ av humor där en person försöker undkomma till exempel ett straff och springer iväg. Slapstick är fysisk humor, till exempel någon som får en paj i ansiktet eller snubblar och ramlar, och innehåller ofta en förlöjligande konsekvens. Fart är den typ av humor där personer tycks röra sig i en hastighet som inte är normal. Kategorin tid definieras inte närmare än vid namn varför den bortses från i sammanhanget.
3.1 Humorklassificering För en analys av humor och skämt menar Arthur Asa Berger (1993) att det finns två nödvändiga steg. Det första består i identifierandet av vilka element och komponenter som utgör ett givet skämt. Med andra ord isolera de tekniker som ligger bakom skämtet. Det andra steget består i rangordningen av skämtteknikerna; vilken teknik som är primär och vilka som är sekundära. Vår analysmetod är snarlik Bergers i det att vi först identifierar vilket element som utgör humor för att sedan kunna kategorisera de bakomliggande humoruttrycket, med andra ord hur skämtet kommuniceras, och vilken gestalt (Bergers ”teknik”) skämtet antar. För att mäta förekomsten av olika humortyper är en kategorisering av humorslag nödvändig.
9
I en prövning av humorkategorierna som presenteras i tidigare forskning anlände vi vid ett antal kategorier som tillsammans inrymmer samtliga skämt i undersökningsmaterialet. Vi har utgått från ovan kategoriseringar av humortyper för att göra en lista som vi bedömer täcker humorbegreppets former tillfredsställande. Vad gäller typerna överraskning, ordlek, överdrift och förolämpning finner vi Riecks (1997) resonemang giltigt för vår undersökning. I kategorin överraskning placerar vi in skämt som består i överraskande element, händelser eller uttalanden. Som ordlek definieras alla skämt som härrörs ur språkets uppbyggnad, till exempel ords flera betydelser. Överdrifter utgörs av överdrivna element, till exempel oproportionerligt stora ting. Förolämpning innebär personliga angrepp, som kan vara såväl fysiska som psykiska. Vi delar dock Catanescus och Toms (2001) åsikt att sarkasmen inte hör hemma i begreppet fånighet och bildar därför en egen kategori för det begreppet. Vi kallar den kategorin ironi och inbegriper således även sarkastiska uttryck och ironiska situationer. Kategorien fånighet behåller vi under Wandersees (1982) nonsenskategori vari ryms absurda handlingar, ologiska situationer och meningslösa ord. Catanescu och Tom använder sig av begreppet jämförelse för en kategori. Vi föredrar begreppet oförenlighet som är synonymt med den inkongruens som bland andra Göran B. Nilsson (Torekull 1988) noterar som närvarande i all humor. Vidare tar vi fasta på ett antal av Wandersees humorkällor: brist på färdighet eller kunskap, kommentar om vanor eller sedvänjor, ovanligt beteende, underdrift, dolt element, satir samt smärre olycka. Brist på färdighet eller kunskap, som rör en karaktärs tillkortakommande eller naivitet, bildar vi en egen kategori av. Likadant förhåller vi oss till Wandersees kategori ”kommentar om vanor eller sedvänjor” men döper för enkelhetens skull om den till kulturkrock. Kategorin ovanligt beteende kan sägas överlappa nonsenskategorin till viss del då en tillräckligt hög grad av ”ovanlighet” innebär absurditet som är en del av nonsenskategorin. Kategorin underdrift är motpolen till överdrift varför vi även införlivar den kategorin. Det dolda elementet Wandersee talar om bildar likaså en egen kategori. Satiren placerar vi under kategorin ironi då begreppen är snarlika eller åtminstone till stor del överlappande och här inte står i behov av att åtskiljas. Den sista kategorin vi hämtar från Wandersee är smärre olycka med vilket Wandersee avser en karaktärs missöde. Vi inkorporerar kategorin men döper om den till olycka och använder en något vidare definition. Från Berger (1993) hämtar vi ytterligare ett antal kategorier: anspelning, missförstånd, övertydlighet, kontring, olycka, sammanträffande, besvikelse, pinsamhet, misstag, före/efter, stereotyp och demaskering. Dessa begrepp skapar vi egna kategorier av. Andra kategorier Berger (1993) använder sig av inkorporerar vi i närbesläktade kategorier då vi inte är intresserade av de begreppsliga nyansskillnader som uppstår i uppdelandet av kategorier i till exempel imitation och härmning, respektive skala, överdrift och underdrift. Bergers (1993) uppblåsning innefattar vi i kategorin överdrift. Definition, som grundas på en humoristisk definition av ett ord och således grundas i språket, omfattas av vår ordlekskategori. Oseriositet, infantilism och grotesk ryms i vår nonsenskategori. Tema/variation täcks dels av kulturkrocken, dels av ovanligt beteende. Karikatyr, excentricitet, imitation, personifiering, härmning och parodi inryms alla i kategorin förlöjligande. Utsatthet upptas i demaskeringskategorin. Skala delas upp i dels överdrift, dels underdrift medan slapstick placeras under kategorin förolämpning. Nedan presenterar vi de uttryck och gestalter vi finner relevanta för kategorisering av humor.
10
Humorelement (skämt) – nivåer och kategorier Nivå 1 - Uttryck Verbal – Ett urskiljbart ord eller mening som uttrycks verbalt av en karaktär i serien. Fysisk – En synlig handling som utförs av en karaktär i serien. Skriftlig – En skrift som presenteras visuellt. Ljud – Ett ljud som inte är ett urskiljbart ord eller mening. Bild – Ett visuellt presenterat element som inte är en fysisk handling.
Nivå 2 - Gestalter
• Ironi – humor som utgörs av sarkastiska uttryck, ironiska händelser eller satir. Ironi kan förekomma på samtliga uttrycksnivåer och exemplifieras av Berger (1993) med följande skämt:
“A Jewish man named Katzam decided to change his name to a French name so people wouldn’t be able to recognize he was Jewish. He went to a Judge for help. ”French, you say,” said the Judge. “Well, the French word for cat is chat and the French word for man is L’homme. Wewillchange your name to ‘Chat-l’homme’.” (Berger, 1993:40)
• Förolämpning – ett hånande utspel mot en bestämd karaktär. Förolämpningen kan förekomma på samtliga uttrycksnivåer. Vi inkorporerar slapstickkategorin i förolämpningen då slapstick är en fysisk form av förolämpning. Rieck (1997) exemplifierar förolämpningen med följande uttalande:
Boy, are you dumb. If you were any slower, you'd be going backwards (Rieck, 1997:3).
• Överdrift - ett element som förstoras etc. för komisk effekt. Överdriften kan förekomma på samtliga uttrycksnivåer och exemplifieras av Rieck med följande skämt:
"My mother-in-law is so fat, when she sits around the house, she sits around the house!" (Rieck, 1997:2)
• Underdrift – ett element som förminskas eller en alltför vek bedömning av elements inverkan på den aktuella situationen. Underdriften kan förekomma på samtliga uttrycksnivåer och definieras av Wandersee (1982) som:
A statementmade by a character in a comic situation that is tooweak or moderate for the circumstancespresented (Wandersee, 1982:215).
• Ordlek - humor baserad på ords mångtydighet som är fonetiskt eller strukturellt lika. Ordleken kan förekomma uteslutande i de verbala och skriftliga uttrycksnivåerna. Catanescu och Tom (2001) definierar och exemplifierar ordleken med följande:
Using elements of language to create new meanings, whichresult in humor. The phrase “absolute masterpiece” takes on a new meaning when it is pictured with Absolut Vodka
11
(Tom &Catanescu, 2001:1).
• Nonsens - Humor baserad på absurda handlingar, ologiska situationer eller meningslösa ord. Nonsens kan förekomma på samtliga uttrycksnivåer. Enligt Wikipedia är nonsens “an utterance or written text that does not in factcarryanyidentifiablemeaning.” (http://en.wikipedia.org/wiki/Nonsense 081120) Vår definition är vidare då även absurditeten inkorporeras i begreppet. Till absurditeten räknas bland annat paradoxala och orimliga uttalanden och händelser.
• Oförenlighet – Humor som uppstår i sammanförandet av två oförenliga element. Oförenlighet kan förekomma på samtliga uttrycksnivåer och definieras av Wandersee (1982) enligt följande:
Comicincongruitydeveloped by transporting elements of one situation to a different one (Wandersee, 1982:215).
• Okunnighet - Humor som består i en karaktärs dumhet eller naivitet. Okunnighetenkanförekommapåsamtligauttrycksnivåerochexemplifierasav Berger (1993) iföljandeskämt:
”Who killed Abel?” asked the circuit rider of a small boy in order to test his knowledge of the Bible. ”I don’t know nothing about it,” answered the boy. “We just moved here two weeks ago.” “Better watch him, parson,” said an old-timer. ”I ain’t accusing him, but he looks mighty suspicious to me.” (Berger, 1993:36)
• Kulturkrock – Humor som uppstår i mötet mellan olika kulturers sedvänjor och normer. Kulturkrocken kan förekomma på samtliga uttrycksnivåer. Wandersee definierar kategorin som:
Humor that relies on differences in cultures or subcultures to develop a comic situation (Wandersee, 1982:215).
• Ovanligt beteende – humor som består i en karaktärs beteende som bryter mot den rådande normen. Ovanligt beteende kan förekomma på samtliga uttrycksnivåer. Wandersee definierar kategorin enligt följande:
Humor based on lack of conformity to accepted standards of manners or social behavior (Wandersee, 1982:215).
• Dolt element – Humor baserad på ett dolt komiskt element som varseblivs av tittaren men inte av karaktärerna. Ett dolt element kanförekommapåsamtligauttrycksnivåerochdefinierasavWanderseesom:
Humor based on a concealed comic element that is ’seen’ by the audience but not the characters in the situation (Wandersee, 1982:215).
• Olycka – en händelse i vilken en karaktär av misstag far illa. Olyckan kan förekomma på samtliga uttrycksnivåer och definieras av Berger (2001) som bestående i bland annat: ”…slips of the tongue (fluffs), letters off or improperlyplaced in headlines (typos), inadvertent and ambiguousconstructions of sentences etc.” Vår definition sträcker sig dock förbi de rent språkliga formerna av olycka och innefattar även fysisk
12
olycka, som fall, krockar och så vidare.
• Anspelning – ett uttryck som hänsyftar till en tidigare händelse etcetera. Anspelningen kan förekomma på samtliga uttrycksnivåer och exemplifieras av Berger (1993) med följande exempel:
A Lieutenant was given two weeks leave to go on his honeymoon. At the end of his leave he wired his commanding officer: “It’s wonderful here. Request another week’s extension of leave.” He received the following reply. “It’swonderfulanywhere. Returnimmediately.” (Berger, 1993:20)
• Missförstånd – två eller fler karaktärers oförmåga att förstå innebörden i den andres kommunikation. Missförståndet kan förekomma på samtliga uttrycksnivåer och exemplifieras av Berger (1993) med följande exempel:
In Minnesota every other person is named Olson. One day, two Olsons went to a judge to be married. The judge turned to the male: Name Please? “John Olson. They call me Ollie.” The judge then turned to the bride-to be. Your name please? ”Mary Olson.” Relations? Asked the judge? ”Only once”, said Mary, blushing. ”Ollie couldn’t wait.” (Berger, 1993:43)
• Övertydlighet – humor som består i överdriven tydlighet i utpekandet av till exempel ett föremåls användningsområde. Övertydligheten kan förekomma på samtliga uttrycksnivåer. Berger (1993) definierar övertydlighet enligt följande:
Simple-minded interpretation of language (Berger, 1993:48).
• Kontring – består i besvarandet av (vanligtvis) en förolämpning med en annan sådan. Berger (1993) definierar kontring enligt följande:
Repartee is a technique which counters aggression with aggression. It is a form of verbal dueling in which the game is to rebut an insult with a better insult. (Berger,1993:45)
• Förlöjligande – humor som består i till exempel imitationen, härmningen, karikatyren eller parodierandet av en person. Förlöjligandet kan förekomma på samtliga uttrycksnivåer och definieras av Berger (1993) enligt följande:
Ridicule is a form of direct verbal attack against a person, thing, or idea. It is designed to cause contemptuous laughter and humiliation, though in some cases ridicule is fairly genial. (Berger,1993:48)
• Sammanträffande – humor som består i en oväntad händelse som tycks förutbestämd i det att den relaterar till något som tidigare uttryckts eller hänt. Sammanträffandet kan förekomma på samtliga uttrycksnivåer och exemplifieras av Berger (1993) med följande skämt:
13
A young man was called up for a medical exam by his draft board, When he was examined by the doctor, the young man pretended he couldn’t see anything. “Please read that chart,” said the doctor. “What chart?” said the young man. ”The one on the wall,” replied the doctor. “What wall?” asked the young man. The doctor then classified him as 4-F and the young man left. That evening, he decided to celebrate and went to the movies. When the film ended, to his amazement the young man found himself next to the doctor who had examined him. Thinking quickly, the young man asked the doctor, “Is this the line for the bus to Hoboken?” (Berger,1993:28)
• Besvikelse – humor som består i att en logisk slutpunkt av en serie händelser eller uttryck uteblir. Besvikelse kan förekomma på samtliga uttrycksnivåer och exemplifieras av Berger (1993) med följande skämt:
A schoolteacher was taking attendance. She came to a boy named Shakespeare. “And what’s your first name,” she asked? “William,” replied the boy. ”That’s a pretty well known name, isn’t it,” she said. “Should be,” replied the boy. “I’ve lived here for ten years.” (Berger,1993:31)
• Före/efter – humor som består i en karaktärs eller ett elements förändring som resultat av en annan karaktärs eller elements inverkan. Före/efter kan förekomma på samtliga uttrycksnivåer och exemplifieras av Berger (1993) med följande skämt:
Before marriage, a man’s a dude. After marriage, he’s subdued. (Berger,1993:23)
• Pinsamhet – en situation i vilken en karaktär upplever eller i sitt agerande får andra karaktärer att uppleva pinsamhet. Pinsamhet kan förekomma på samtliga uttrycksnivåer och exemplifieras av Berger (1993) med följande skämt:
Ms. Jones lived on the second floor of an apartment building in Chicago. One morning she woke up with a start when she heard the downstairs door open. She remembered she had forgotten to put out a milk bottle so she rushed to the kitchen, just as she was- al fresco- and stepped out across the hall. Suddenly she realized that it was too late to get back to the apartment so she slipped behind the door which closed on the water meters and waited for the milkman to depart. But it wasn’t the milkman. It was the water inspector, who opened the door and found, to his surprise, Ms. Jones standing naked. “Oh, I’m sorry,” she said. “I was expecting the milkman.” (Berger,1993:32)
• Stereotyp – ett förlöjligande eller en överdrift av ett stereotypiskt drag hos till exempel en folkgrupp. Stereotypen kan förekomma på samtliga uttrycksnivåer och exemplifieras av Berger (1993) med följande skämt:
What has an IQ of 350? Poland. (Berger,1993:52)
• Demaskering – humor som består i avslöjandet av en karaktärs dolda okunnighet eller dumhet. Skillnaden mellan demaskering och okunnighet ligger i att demaskeringen förutsätter två karaktärer där den enes dolda oförmåga eller okunnighet avslöjas i interaktionen med den andra karaktären. Demaskeringen kan förekomma på samtliga uttrycksnivåer och exemplifieras av Berger (2003) med följande skämt:
14
A handsome young businessman stationed in Tokyo came to America on a trip where he met a lovely girl who he courted and married. “You’ll love Tokyo,” he told the girl. “I have a servant, Yamaka, who does everything, We’ll have a wonderful time.” When they arrived Tokyo, the young man introduced the girl to Yamaka, who bowed and retired. The next morning, the young man said to his wife, “I have to go to the office, but you can continue to sleep… don’t worry… Yamaka will take care of everything.” Several hours later the young wife was nudged gently by the servant. “Okay, missee… time to go homenow.” (Berger,1993:54)
Dessa 22 gestaltkategorier ger tillsammans med de fem uttryckskategorierna ett möjligt utfall på 110 olika kombinationer. Denna bredd var inte optimal för vårt syfte varför en betydlig minskning i antalet gestaltkategorier krävdes. En förening av de befintliga 22 gestalterna i större och färre kategorier resulterade i sju stycken grupper vars underkategorier utgjordes av de gestalter som presenteras ovan. Ofrånkomligen blev de nya kategorierna bredare och mer omfattande, något som krävde vidare definitioner eller korrigeringar av de nya kategoriernas benämningar.
• Skala – utgörs av humor som består i underdrifter, överdrifter och övertydlighet. Kärnan i skalkategorin finns i den överdrivna förstoringen av, förminskningen av eller tydligheten i ett element som uttrycks fysiskt, verbalt, skriftligt, ljudligt eller bildligt. Det kan röra till exempel rent fysiska ting som en boll som antar en överdriven storlek, eller rent verbala kvaliteter som i det överdrivna påståendet av någons ålder. Begreppet skala lånar vi från Berger (1993) (se kapitel 4 Tidigare forskning).
• Onormalitet – utgörs av humor som består i okunnighet, nonsens, besvikelse, demaskering, dolt element, oförenlighet och ovanligt beteende. Kärnan i onormaliteten återfinns huvudsakligen i det oförenliga, ovanliga eller oväntade. Oförenlighet förekommer till exempel då ishockeymålvakten bär barnsele med ett spädbarn i under pågående match. Ovanlighet uppstår bland annat när en person talar med sig själv medan det oväntade utgörs av ologiska eller överraskande händelser. Onormalitetselement kan förekomma på samtliga uttrycksnivåer. Denna kategori är huvudsakligen ett samlingsbegrepp för Bergers (1993) okunnighet, besvikelse och demaskering, Wandersees (1982) ovanligt beteende, dolt element och nonsens samt det mer generella begreppet oförenlighet (inkongruens) som bland andra Wandersee behandlar (se kapitel 4 Tidigare forskning).
• Pinsamhet – utgörs av humor som består i pinsamhet, missförstånd, kulturkrock och olycka. Kärnan i pinsamhetskategorin finns i en eller flera karaktärers uppenbara upplevelse av eller uttryck för pinsamhet samt pinsamhet upplevd av TV-tittaren. Den senare formen uppstår till exempel när en karaktär i ensamhet skämmer ut sig utan att inse det skamliga i situationen. Pinsamhet kan förekomma på samtliga uttrycksnivåer. Begreppet pinsamhet lånar vi från Berger (1993) (se kapitel 4 Tidigare forskning).
• Ironi – utgörs av humor som består i ironi, sammanträffande, före/efter och anspelning. Kärnan i ironikategorin finns i ödesmaktens förmåga att ställa till med ironiska händelser, tillfälligheter och till synes slumpartade sammanträffanden. Ironi kan förekomma på samtliga uttrycksnivåer. Begreppet ironi lånar vi från Berger (1993) (se kapitel 4 Tidigare forskning).
15
• Förolämpning – utgörs av humor som består i förolämpning, förlöjligande, kontring och stereotyp. Kärnan i förolämpningskategorin finns i det personliga påhoppet mot en eller flera personer. Begreppet förolämpning lånar vi från Berger (1993) (se kapitel 4 Tidigare forskning).
• Ordlek – utgörs av humor som består i ordlekar. Kärnan i ordleken finns i att ordens fonetiska eller strukturella likheter utnyttjas för att skapa mångtydigheter. Begreppet ordlek lånar vi från Berger (1993) (se kapitel 4 Tidigare forskning)
• Sarkasm – utgörs av sarkastiska uttryck. Kärnan i sarkasmkategorin finns i den ironiserande förolämpningen av en person eller en företeelse. Sarkasmen behöver inte vara direkt riktad mot en given person och kan dessutom vara riktad mot den egna personen som ett självironiserande. Sarkasm kan förekomma på samtliga uttrycksnivåer. Begreppet sarkasm lånar vi från Berger (1993) (se kapitel 4 Tidigare forskning).
Samtliga nya kategorier kan förekomma på alla uttrycksnivåer och behandlas som varandra uteslutande i det att ett givet skämt alltid klassificeras i en kategori på de två nivåerna, det vill säga placeras in på uttrycks- respektive gestaltnivån. Utefter gestaltlistan ovan genomförde vi en pilotstudie som resulterade i bedömningen av de nya kategorierna som betydligt mer anpassade till vårt syfte. Tillsammans med de fem uttryckskategorierna (nivå 1) finns således 35 möjliga kombinationer varför ett resultat genererat med detta instrument är betydligt mer signifikativt än ett resultat med det tidigare möjliga 110 kombinationerna.
16
4 4BGenomförande
Här presenterar vi det material vi valt som underlag för vår undersökning. Följande sex komediserier utgör vårt material. Vi anger vilket avsnitt vi undersökt samt datum och tid för sändningen och i vilken kanal serien sändes.
Grotesco 2007-12-19 21:25-21:55 SVT1 Del 8:8
Skaparna bakom Grotesco var vinnarna av SVT-satsning Humorlabbet där det letades efter svenska humorpersoner. Vinsten gav dem chansen att få producera en egen humorserie för SVT; en serie som bestod av åtta stycken avsnitt och började sändas hösten 2007. De som skriver, producerar och medverkar i Grotesco är Henrik Dorsin, Per Andersson, Michael Lindgren, Erik Wernquist, Per Gavatin, Rikard Ulvshammar, Emma Molin, Hanna Löfqvist och Emma Peters med flera. Serien innehåller inte publikskratt. (http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=75065&from=program_ao 081218) Kvarteret skatan 2007-12-29--2007-12-30 23:35-00:05 SVT1 Del 8:8
Kvarteret skatan sändes första gången 2003 och sedan dess har ytterligare två säsonger sänts i SVT. I programmet, som består av en samling korta sketcher, får man följa ett antal mer eller mindre udda karaktärer i en dyster förort till Stockholm. Huvudförfattare för Kvarteret Skatan är David Batra, Anna Blomberg, Johan Glans, Rachel Mohlin samt Mikael Syrén. Serien innehåller inte publikskratt.(http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=11975 081218) Morgonsoffan 2008-11-25 23:25-23:55 SVT1 Del 8:12 Morgonsoffan är en humorserie som driver med de klassiska morgonprogrammen i TV. I programmet finns intervjuer, reportage och nyheter. Programmet leds av David Batra och Petra Mede. Serien innehåller inte publikskratt. (http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=84893 081218) Fredag hela veckan 2008-10-24 21:30-22:00/22:40-23:12 TV4 Del 4:10
17
Fredag hela veckan är uppföljaren till Heybaberiba som också det sändes i Tv4. Bakom serien står komikerduon David Hellenius och Peter Magnusson. Programmet bestårär en blandning av talkshow, sketcher och parodier. Serien innehåller publikskratt. (http://www.tv4.se/1.619880/2008/09/08/om_fredag_hela_veckan 081218) Hjälp! 2008-02-08 21:30-22:00 TV4 Del 2:8
Hjälp! är en svensk situationskomikserie som hade premiär i januari 2007. Serien handlar om en psykolog och hennes patienter med diverse åkommor med humoristiska resultat. Serien är en version av den brittiska serien ”Help!” som sändes i BBC Two 2005. Serien innehåller publikskratt. (http://sv.wikipedia.org/wiki/Hj%C3%A4lp!_(TV-serie) 081218) Parlamentet 2008-10-19 20:30-21:00 TV4 Del 4:13
Parlamentet hade premiär 1999 och är en humorserie i TV4 som parodierar en politisk debatt. Två lag med kända svenska komiker debatterar utifrån vissa premisser och humorn ligger i de mer eller mindre spontana utspelen från komikerna. Serien är en svensk version av ”If I ruled the world” som skapats av det engelska produktionsbolaget Hat Trick. Serien innehåller publikskratt. (http://sv.wikipedia.org/wiki/Parlamentet 081218)
4.1 12BUrval Under rådande förutsättningar vad gäller bland annat tidsutrymme ställs vissa krav på en begränsning av omfånget av vårt undersökningsmaterial. Därför väljer vi att undersöka ett avsnitt ur sex olika komediserier. Att vi väljer sex serier istället för flera avsnitt ur färre serier motiverar vi med mångfaldsargument och hävdar att ett bredare material bättre passar undersökningens syfte. Vidare väljer vi att fokusera på svenskproducerade komediserier då dessa är intressanta ur kulturell aspekt i det att de delar kultur med tittarna. Vi är dock medvetna om att en förhållandevis stor andel tittare är förstagenerationsinvandrare som nödvändigtvis inte delar kultur med serierna. Serierna sändes hur som helst i antingen SVT1 eller TV4 som är Sveriges två mest sedda kanaler (http://www.mms.se/_dokument/rapporter/ar/%C3%85rsrapport%202007.pdf 081218). Samtliga undersökta serieavsnitt sändes första gången tidigast ett år före undersökningens genomförande (2008-12-01) vilket ger en eftersträvansvärd enhetlighet som grund för framtida jämförande studier.
4.2 13BBegräsningar Vår undersökning inriktar sig helt på svenskproducerade komediserier varför alla andra former av program och ursprung är inaktuella här. Detsamma gäller åskådningen av humor som ett spektrum av rolighet. Vi undersöker och kategoriserar förekomsten av humor, inte dess intensitet. 18
Studiens genomförande utgår från klassificeringsmetoden som beskrivs ovan (se 4.1 Humorklassificering). Metoden appliceras på det valda materialet enligt tillvägagångssättet nedan. I metodkritiken belyser vi kritiska moment i studien.
4.3 30BTillvägagångssätt Applicerandet av vårt instrument på undersökningsmaterialet bestod i två moment. Först tittade vi på avsnitten på TV och placerade enskilt varje skämt på respektive nivå (uttryck och gestalt). Därefter jämförde vi våra resultat i syfte att blottlägga kritiska punkter i bedömningen, det vill säga skämt som bedömts olika. Vid förekomsten av sådana krävdes en ny undersökning och en återbedömning av de kritiska punkterna genomfördes. Ett avsnitt behandlades åt gången för att underlätta bedömningen av skämt som till exempel anspelade på tidigare händelser i avsnitten. Härefter sammanställdes resultatet av samtliga skämt varpå respektive kategori på de två nivåerna samt nivåkombination rangordnades efter förekomst.
4.4 Metodkritik En kritisk punkt för undersökningen låg i tolkningen av vad som var ett skämt. I vissa delar av materialet förekom publikskratt som markerade skämten. För denna del av materialet behövdes inte samma tolkning som i den resterande delen. Här tolkades nämligen varje skratt som en indikation på ett skämt. I den del av materialet som inte innehöll publikskratt krävdes en mer omfattande tolkning av vad som var ett skämt, vad det bestod i och när det eventuellt övergick i ett annat skämt. Tolkningen var här således betydligt mer avhängig vår egen subjektiva humoruppfattning, något vi hade i åtanke undersökningsprocessen igenom. Vidare förekom en annan slags tolkning i vilken gestaltkategori respektive formkategori ett givet skämt tillhörde. Särskilt kritisk blev bedömningen för skämt som balanserade mellan närbesläktade områden, till exempel onormalitets- och pinsamhetskategorin. Här applicerade vi samma metod som Tom och Catanescu (2001) använder i samma situation. De utgår ifrån att en kategori bedöms som dominerande, det vill säga mer avgörande för att humor uppstår. Vi resonerade på samma sätt på båda nivåerna i vår undersökning (uttryck respektive gestalt).
För att exemplifiera vårt tillvägagångssätt hämtar vi ett skämt från vår pilotstudie, som tydligt illustrerar hur vi gått tillväga. Skämtet går ut på att en karaktär frågar en annan karaktär om denne är intresserad av att köpa en jultidning. Därefter håller han upp ett cykelhjul med en tidning fastsatt mellan ekrarna. Således rör det sig om en ordlek. Frågan är dock vilket uttryck skämtet tar. Här är det inte omöjligt att hävda att uttrycket är verbalt, fysiskt eller bildligt. För att fastställa vilket uttryck det faktiskt rör sig om utgår vi ifrån att ett specifikt uttryck utgör den utlösande faktorn för att skämtet blir ett skämt. I detta fall bedömer vi att humorn infinner sig då hjulet med tidningen hålls upp. På detta sätt anländer vi vid en bedömning som säger att skämtet är en ordlek i gestalten och fysiskt i uttrycket. På samma sätt resonerade vi i vår huvudundersökning. Alla skämt, menar vi, består av ett utlösande element. Detta kan vara mer eller mindre tydligt men är nödvändigt för förekomsten av humor.Vår erfarenhet av den typ av material vi undersökte (komediserier) och livserfarenhet inom den kultur vårt material speglade gav oss på handen förutsättningar att nå ett tillförlitligt resultat. Vår relation till undersökningsmaterialet kan sägas vara intrakulturell snarare än interkulturell (det senare hade ställt än större krav på oss i tolkningsprocessen).Vi anlade ett kritiskt perspektiv på vår egen tolkning rakt igenom undersökningsprocessen.
19
4.5 Innehållsanalys Innehållsanalys avser till att förklara dra slutsatser om innehåll i olika typer av media, som till exempel reklam, tidningar och TV. Inom innehållsanalysen kan två inriktningar återfinnas, en kvantitativ och en kvalitativ.Processen som kommer med innehållsanalysen kan se olika ut beroende vilken av inriktningarna man väljer att arbeta med. Den kvantitativa delen ser ofta till att beskriva det som klart syns i materialet samtidigt som en tolkning görs. Analysmakaren avser till att skapa nyckelkategorier och variabler av olika mätningar.(Krippendorff, 2004) Den kvalitativa härkommer ur hermeneutiken och ser till att gå djupare i analysenheten och tolka de meningar som återfinns där. Inom den kvalitativa innehållsanalysen finns tre olika tillvägagångssätt; sympatisk, objektiverande och symtomatisk. (Østbye, 2004) Att arbeta med innehållsanalys handlar om att ta hand om materialet, eller analysenheten inom innehållsanalys, och flera gånger gå igenom det för att få en känsla för analysenheten som en helhet. När delar med anknytning till frågeställningen påträffas tas de delarna ut, dessa delar kallas meningsbärande enheter. Tillsammans med dem plockas det kvarstående materialet för att kontexten ska kvarstå. De meningsbärande enheterna pressas samman, eller kondenseras inom innehållsanalysen, för att korta ner materialet. De kondenserade meningsbärande enheterna kategoriseras sedan som på ett korrekt sätt sammanfattar analysenheten. Det är de här kategorierna som sedan utgör det observerbara innehållet.(Østbye, 2004) Våranvändingavinnehållsanalyssträvar mot den kvantitativadelendåviäruteefteratthittameningsbärandeenheterförattkunnabildakategoriermerä nattundersökaochfinnameningianalysenheten.Vårstudiehandlaromatträknahurstorfrekevensett visstskämtuttryckhar. I vårstudieverkarkomediseriernasomanalysenheterochdetärdåolikaskämtensomblir de meningsbärandeenheternasomvi sedan placerarinomvårakategorier.Skulleviiställetvaltattarbeta med kvalitativinnehållsanalys hade vi iställetbehövttolkaresultatetiställetföratträknaochkategorisera.
20
5 5BResultat
Här redovisas resultatet av vår undersökning dels i tabellform, dels i korta sammanfattningar. Först presenteras varje komediserie för sig, varefter det sammanlagda resultatet visas.
5.1 Fredag hela veckan Uttryck Gestalter Fysisk Verbal Ljud Bild Skrift Ordlek 1 4 - - - Onormalitet 24 40 1 3 1 Förolämpning 8 14 - - - Ironi - 12 1 - 1 Sarkasm - 7 - - - Pinsamhet 1 2 - - - Skala 1 3 - - - Figur 1- Sammanställning av skämtuttryck och skämtgestalter i Fredag hela veckan.
De verbala onormalitetsskämten utgör den mest förekommande humortypen i Fredag hela veckan. Även de fysiska onormalitetsskämten samt de verbala förolämpnings- och ironiskämten är relativt många i förhållande till övriga skämttyper. De skriftliga skämten är enbart två vilket är detsamma för de ljudliga. Det förekommer även tre stycken bildliga skämt, alla inom onormalitetskategorin. En siffra som är högre än i någon annan komediserie. Avsnittet innehåller 122 skämt fördelade över 17 olika humortyper. Bildliga skämt förekommer inte som annat än som onormaliteter. En anledning till detta skulle kunna vara att det medium som skämten uttrycks i är mer lämpat för andra former av skämt. Bildliga skämt skulle möjligen göra sig bättre i tidningar eller andra av former av tryckta media. Det förekommer inte heller ett stort antal ljudliga eller skriftliga skämt i Fredag hela veckan. Att de senare är få kan troligen förklaras på samma sätt som uteblivandet av många bildliga skämt, nämligen att TV som medium fokuserar mer på rörliga bilder än skrift. Anledningen till att det förekommer jämförelsevis få ljudliga skämt är något överraskande då TV erbjuder goda förutsättningar för ljuduttryck. Den verbala delen av skämt som uttrycks audiellt verkar föredras, kanske med anledning av att det anses enklare att åstadkomma eller för att ljudliga skämt anses förlegade.
5.2 Grotesco Uttryck Gestalter Fysisk Verbal Ljud Bild Skrift Ordlek - 5 - - 1 Onormalitet 27 16 3 1 1 Förolämpning 1 5 - - -
21
Ironi 1 - - - - Sarkasm - 1 - - - Pinsamhet 1 - - - - Skala 1 3 - - - Figur 2- Sammanställning av skämtuttryck och skämtgestalter i Grotesco.
I Grotesco är de fysiska onormalitetsskämten den mest förekommande humortypen. Även de verbala uttrycken av samma gestalt är tämligen många. De verbala och fysiska uttrycken är betydligt fler än resterande uttryck. Det som sticker ut mest i denna komediserie tycks vara den skriftliga ordleken som inte återfinns i någon annan av de undersökta komediserierna.I Grotesco är antalet skämt inom ironi- och sarkasmuttrycken i hög grad lägre än i de andra serierna. Avsnittet innehåller 65 skämt fördelade över 14 olika humortyper. Likt de andra komediserierna är här ljud-, bild- och skriftskämten få, något som kan bero på TV-mediumets möjligheter att uttrycka skämt på sätt som inte går i andra media.
5.3 Hjälp! Uttryck Gestalt Fysisk Verbal Ljud Bild Skrift Ordlek - - - - - Onormalitet 17 46 - - - Förolämpning - 7 - - - Ironi 3 3 1 1 - Sarkasm - 5 - - - Pinsamhet 3 7 - - - Skala 5 4 - - - Figur 3- Sammanställning av skämtuttryck och skämtgestalter i Hjälp!.
I Hjälp! är den vanligaste humortypen de verbala onormaliteterna. Här förekommer även de fysiska onormaliteterna jämförelsevis ofta. Hjälp! är den enda komediserien där ironi förekommer i fyra olika gestalter, även om de inte är många till antalet. Det förekommer inga ordlekar alls, något som enbart Kvarteret Skatan har gemensamt. Hjälp! är den enda komediserien som inte innehåller några skriftliga skämt. Detta understryker den trend som pekar mot att skriftliga skämt inte är frekventa i TV-humor. För att vara ett program som, olikt Parlamentet, inte fokuserar i stort sett uteslutande på verbala skämt, är de verbala skämtuttrycken många. Även skalskämten är relativt många i jämförelse med andra komediserier. Likt de andra komediserierna är ljud-, bild- och skriftuttrycken få. Hjälp! har de facto lägst antal av dessa skämt. Sammantaget är de verbala uttrycken flest, följt av de fysiska. Avsnittet innehåller 83 skämt fördelade över 12 olika humortyper.
22
5.4 Kvarteret Skatan Uttryck Gestalter Fysisk Verbal Ljud Bild Skrift Ordlek - - - - - Onormalitet 13 33 3 1 2 Förolämpning - 1 - - - Ironi 5 9 1 - - Sarkasm - 3 - - - Pinsamhet 3 6 - - - Skala 4 4 - - - Figur 4- Sammanställning av skämtuttryck och skämtgestalter i Kvarteret Skatan.
I Kvarteret Skatan är de verbala onormalitetsskämten den mest förekommande humortypen. De fysiska onormaliteterna och de verbala ironierna är också förhållandevis ofta förekommande. Kvarteret Skatan är tillsammans med Hjälp! de enda komediserierna där det inte förekommer några ordlekar. Antalet förolämpningar är förhållandevis lågt där det endast återfinns ett skämt i denna kategori. Antalet skämt i Kvarteret Skatan är fokuserat till de fysiska och verbala gestalterna. Endast sju skämt återfinns i de tre andra gestalterna.Det verbala uttrycket är det noterbart mest förekommande. Likt de andra komediserierna är ljud-, bild- och skriftuttrycken få. Skrift- och bildskämten förekommer enbart i onormalitetsgestalter, medan ljudskämten även gestaltar sig i ironi. Avsnittet innehåller 86 skämt fördelade över 14 olika humortyper.
5.5 Morgonsoffan Uttryck Gestalter Fysisk Verbal Ljud Bild Skrift Ordlek 1 - - - - Onormalitet 21 27 2 1 1 Förolämpning - 8 - - 1 Ironi - 12 - 2 4 Sarkasm - 1 - - - Pinsamhet 4 9 - - - Skala 4 4 - - - Figur 5- Sammanställning av skämtuttryck och skämtgestalter i Kvarteret Skatan.
23
I Morgonsoffan är de verbala onormalitetsskämten den mest förekommande humortypen. Även de fysiska onormalitetsskämten och de verbala ironiskämten är jämförelsevis många. I morgonsoffan är antalen skämt väl utspridda jämfört med de andra komediserierna, där man når 16 olika humortyper. Endast Fredag hela veckan når fler med 17 stycken. Morgonsoffan är den enda komediserien som har en skriftlig förolämpning. Sammantaget är även Morgonsoffan den komediserie som har flest skriftliga skämt. Det verbala uttrycket är mest förekommande, följt av det fysiska. Här återfinns det högsta antalet totala ljud-, bild- och skriftskämt med 11 stycken. Detta vittnar om dessa skämts låga antal i förhållande till skämt som uttrycks fysiskt eller verbalt. Som tidigare nämnts kan detta bero på att de fysiska och verbala skämten är enklare att uttrycka i TV samtidigt som TV som medium erbjuder möjligheter som inte finns i andra media. Avsnittet innehåller 96 skämt fördelade över 16 olika humortyper.
5.6 Parlamentet Uttryck Gestalter Fysisk Verbal Ljud Bild Skrift Ordlek - 10 - - - Onormalitet 3 50 5 - 1 Förolämpning 2 21 - - - Ironi - 14 - - - Sarkasm - 4 - - - Pinsamhet 1 - - - - Skala 1 5 - - - Figur 6- Sammanställning av skämtuttryck och skämtgestalter i Parlamentet.
I Parlamentet är de verbala uttrycken markant mer förekommande än något annat uttryck. Parlamentet är den enda komediserien där det inte förekommer några bildliga skämt. Den samlade mängden skämt är fokuserad till de verbala och fysiska gestalterna. Endast sex skämt återfinns bland de övriga tre gestalterna. De icke-verbala skämten är totalt 13 till antalet. Parlamentet har med andra ord ett verbalt fokus som inte återfinns i någon av de andra serierna. Avsnittets skämt är spridda över det lägsta antalet humortyper av samtliga serier. Detta understryker ytterligare det verbala fokuset. Parlamentet är tillsammans med Grotesco de enda komediserierna som endast har en pinsamhet. Parlamentet är den komediserie som har flest ljudliga onormaliteter. Den vanligaste humortypen är den verbala onormaliteten följt av de med samma uttryck förmedlade förolämpningarna, ironierna och ordlekarna. Avsnittet innehåller 117 skämt fördelade över 12 olika humortyper.
5.7 Sammanlagt resultat Totalt förekommer 600 skämt i de sex komediserieavsnitt vårt undersökningsmaterial utgör. Varje skämt bär en gestalt och ett uttryck. I korstabellen nedan presenteras skämtens fördelning. I en korstabell sammanförs två variabler där den ena får svara för antalet rader och den andra får svara för antalet kolumner. I vår tabell är det variablerna skämtgestalt
24 kontra skämtuttryck vi presenterar. De olika uttrycken består i fysisk, verbal, bild, skrift och ljud. Gestalterna består i onormalitet, pinsamhet, ordlek, skala, ironi, sarkasm och förolämpning. Ingen av våra variabler är beroende eller oberoende. Resultatet av våra data presenteras i bastal. (Edling & Hedström, 2003) Nedan följer en tabell med det totala antalet skämt fördelade i uttryck och gestalt. (För fördelningen av humortyper i respektive komediserie, se bilaga 1).
Uttryck Gestalter Fysisk Verbal Ljud Bild Skrift Total Ordlek 2 19 - - 1 22 Onormalitet 105 212 14 6 6 343 Förolämpning 11 56 - - 1 68 Ironi 9 50 3 3 5 70 Sarkasm - 21 - - - 21 Pinsamhet 13 24 - - - 37 Skala 16 23 - - - 39 Total 156 405 17 9 13 600 Figur 7- Sammanställning av det totala antalet skämtuttryck och skämtgestalter.
5.7.1 18BOrdlek
Ordlekarna är näst minst till antalet och förekommer huvudsakligen som verbala uttryck med undantag för två fysiska och en skriftlig. Den komediserie som innehåller flest ordlekar är Parlamentet som har dubbelt så många sådana som Grotesco som har näst flest. I Kvarteret Skatan och Hjälp! förekommer det inte en enda ordlek. I både Morgonsoffan och Fredag hela veckan förekommer en fysisk ordlek.
5.7.2 19BOnormalitet
Onormaliteten är den mest förekommande skämtgestalten och förekommer på samtliga uttrycksnivåer. Onormaliteten är den enskilt vanligaste gestalten på respektive nivå. De komediserier som innehåller flest onormalitetsskämt är Hjälp!, Parlamentet och Fredag hela veckan. I samtliga dessa är de verbala onormaliteterna fler än i något annat uttryck. I Grotesco däremot är de fysiska onormaliteterna fler än de verbala.
5.7.3 20BFörolämpning
Förolämpningen är den tredje mest förekommande gestalten och uttrycks framför allt verbalt (men förekommer också på den fysiska och den skriftliga nivån). De komediserier som innehåller flest förolämpningar är Parlamentet och Fredag hela veckan. Den serie som har minst förolämpningsskämt är Kvarteret Skatan. I Morgonsoffan förekommer en skriftlig förolämpning.
25
5.7.4 21BIroni
Ironin är den näst mest förekommande skämtgestalten och förekommer på samtliga uttrycksnivåer. Huvudsakligen uttrycks ironin verbalt men utgör en stor del av de bildligt och skriftligt uttryckta skämten. Den komediserie som innehåller flest ironiskämt är Kvarteret Skatan. Här och i Hjälp! förekommer en ljudlig ironi. I Grotesco finns enbart ett ironiskämt.
5.7.5 22BSarkasm
Sarkasmen är den minst förekommande skämtgestalten och uttrycks enbart verbalt. Den komediserie som innehåller flest sarkasmskämt är Fredag hela veckan. Minst finns i Grotesco och Morgonsoffan.
5.7.6 23BPinsamhet
Pinsamheten är den tredje minst förekommande gestalten och uttrycks uteslutande verbalt eller fysiskt. Den komediserie som innehåller flest pinsamhetsskämt är Morgonsoffan. I Grotesco och Parlamentet förekommer endast ett pinsamhetsskämt.
5.7.7 24BSkala
Skalan är den fjärde mest förekommande skämtgestalten och uttrycks likt pinsamheten enbart verbalt eller fysiskt. De komediserier som innehåller flest skalskämt är Kvarteret Skatan, Morgonsoffan och Hjälp!.
5.8 25BAntal skämt i komediserierna Fredag hela veckan är den komediserie som innehåller flest skämt. De mest förekommande skämttyperna är här verbala onormaliteter följt av fysiska sådana och verbala förolämpningar. Parlamentet innehåller näst flest skämt. Även här är de verbala onormaliteterna den vanligaste skämttypen, följt av verbal förolämpning och verbal ironi. En stor majoritet av skämten i Parlamentet uttrycks verbalt. Hjälp! och Morgonsoffan innehåller lika många skämt. I Hjälp! är de verbala onormaliteterna mest förekommande, följt av fysiska onormaliteter. Också i Morgonsoffan är onormalitetsskämten mest förekommande, men här är de verbala inte lika dominerande gentemot de fysiska som i Hjälp!. Kvarteret Skatan innehåller näst minst skämt. Här är de verbala onormaliteterna flest, följt av de fysiska. I Grotesco, som innehåller minst antal skämt, är de fysiska onormaliteterna flest, följt av de verbala.
26
5.9 Skillnader mellan komediserierna
En remarkabel skillnad mellan serierna föreligger i antalet skämt. I Parlamentet och Fredag hela veckan förekommer 117 respektive 122 skämt medan det i Grotesco enbart finns 65 skämt. Kvarteret Skatan innehåller 86 skämt, Hjälp! 93 och Morgonsoffan 96. Att Fredag hela veckan uppvisar ett jämförelsevis högt antal skämt beror med stor säkerhet på att seriens avsnitt är tidsmässigt längre än resterande seriers avsnitt. Uppskattningsvis rör det sig om en tidsskillnad på cirka 20 minuter, något som kan sättas i proportion till övriga seriers avsnitt som är mellan 23 och 28 minuter långa exklusive reklamtid. Den serie som således uppvisar störst skämtfrekvens är Parlamentet. Detta kan sannolikt härledas ur programmets utformning som uppmanar till en snabb och humoristisk dialog i uppmaningar och utmaningar.
En intressantaspekt vad gäller spridningen av humortyper i de respektive komediserierna skönjes i det att Parlamentet innehåller minst humortyper. Fredag hela veckan innehåller 17 olika humortyper, Morgonsoffan 16, Grotesco och Kvarteret Skatan 14, medan Parlamentet och Hjälp! innehåller tolv. Den låga spridningen i Parlamentet har likaså det troligen att göra med programmets utformning. Det verbala uttrycket är naturligt i seriens utformning där aktörerna är fysiskt begränsade till viss del samtidigt som den verbala debatten kan sägas utgöra programmets kärna. Det verbala uttryckets dominans i Parlamentet understryks i det att det verbala uttrycket förekommer i sex av de sju gestaltkategorierna. Enbart den verbala pinsamheten uteblir här. Det förekommer dock fysiska skämt i fyra olika gestaltkategorier, men dessa är i stort sett engångsföreteelser. Sammanlagt är de verbala skämten (104 till antalet) i stor majoritet mot de 13 icke-verbala skämten i Parlamentet.
I Fredag hela veckan förekommer alla gestalter av verbala skämt. Här är dock spridningen betydligt större än i Parlamentet då det förekommer fler fysiska, ljudliga och bildliga typer. Detta beror med antaglighet på programmets betydligt mer varierade innehåll. Här blandas nämligen intervjuer i TV-studion med både förinspelade och liveframförda sketcher. Även i Morgonsoffan är spridningen relativt stor vilket kan få sin förklaring i samma anledning som Fredag hela veckan. Konceptuellt är programmen olika men formaten påminner om varandra i det att serierna utgår från en TV-studio och blandas med sketcher i from av bland annat reportage och inslag.
Grotesco är intressant ur den synvinkeln att den är den enda serie i vilken de fysiska skämten är fler än de verbala. Detta har sannolikt sin förklaring i att det aktuella avsnittet innehöll många upprepande och återkommande skämt i fysiskt uttryck, ofta med djur i huvudrollen. I serien är spridningen på humortyper i relation till antalet skämt också tämligen högt. Samtliga uttryck finns här representerade även om skämten förekommer som ljud och bild enbart i onormalitetsgestalt.
I sammanhanget är Hjälp! tämligen oanmärkningsvärt. Här förekommer 93 skämt fördelade på tolv humortyper. Märkbart är dock att det undersökta avsnittet innehåller fler skämt som faller under kategorin skala än någon annan series avsnitt. De verbala onormalitetsskämten är dock betydligt fler än någon annan humortyp i serien, något som går hand i hand med det sammanlagda resultatet. Hjälp är ensamt om att inte ha något skämt som uttrycks skriftligt.
27
6 6BDiskussion
I diskussionen tar vi upp ett antal intressanta ämnen som aktualiseras i resultatet ovan. I metodanalysen resonerar vi kring dels vår metods kategorier i förhållande till det undersökta materialet, dels vilka förändringar vi anser gynna vår metod. Att den skämtgestalt som kom att visa sig mest förekommande var onormaliteten var föga oväntat. Onormalitetskategorin inbegriper nämligen ett antal centrala nyckelgrupper av humorformer. Här inbegrips till exempel nonsenshumor, oförenlighetshumor (även kallad inkongruens) och humor baserad på absurditet. Dessa typer av humor, med betoning på inkongruensen, är grundläggande för all eller den större delen av humor, något Göran B. Nilsson (Torekull, 1988) och Olsson med flera (2003) framhåller (se kapitel 3.1.2 Humordefinitionen). Deras resonemang får stöd av vårt resultat som visar att just den kategori i vilken inkongruensen och absurditeten ingår är den mest förekommande skämtgestalten i vårt material. Att en majoritet av onormalitetsskämten är verbala är dock inte lika självklart. I TV finns mycket väl möjligheten att uttrycka skämt enbart fysiskt eller som ljud, bild eller i skrift, jämfört med till exempel radio som är ett medium med mer begränsade uttrycksmöjligheter. Som exempel på TV-humor med fysiska förtecken kan nämnas bland annat Mr Bean, vars humor sällan är verbal. Av den totala andelen skämt i vår undersökning är faktiskt mer än två tredjedelar verbala. Den enda komediserie som visade sig innehålla fler fysiska än verbala skämt var Grotesco, i övrigt dominerade de verbala skämtuttrycken. I Parlamentet finns en naturlig anledning till att de flesta skämten är verbala, eller åtminstone inte fysiska. Programmet är upplagt som en politisk debatt och utgörs av två paneler. Deltagarna är till viss del fysiskt begränsade till panelerna och programmet har en verbal prägel där debatterandet är det centrala. Formatet tillåter inte mer än enstaka fysiska utspel. De resterande komediserierna är dock inte begränsade på samma sätt. Här är också de fysiska skämtuttrycken fler än i Parlamentet men färre än de verbala uttrycken. Att de verbala skämten är så pass många fler än de fysiska kan bero på att de generellt är lättare att producera och förstå. Verbal kommunikation är en stor del av kommunikationen i vardagslivet och på TV varför det är lätt att förhålla sig till den som humorproducent. Här aktualiseras det resonemang Olsson med flera (2003) förehåller då de betonar regelbrottets vitala betydelse för humorn. De menar att humor ofta består i att regler bryts och att humor sannolikt inte finns utan regler. Här blir således antagandet att den verbala kommunikationens regler är tydliga för såväl TV-tittare som humorproducenter av vikt då dessa regler möjliggör en humor som är förhållandevis lätt att producera och att förstå. Just regelbrottets betydelse för humorn torde också vara anledningen till att fler än hälften av skämten i vårt material faller under kategorierna verbal och onormalitet. En intressant synvinkel att anlägga på vår undersökning utgår från skrattets omdebatterade betydelse för humor. Till exempel framhåller The New Encyclopædia Britannica i humordefinitionen skrattets centrala roll medan bland andra Henny Olsson med flera (2003) och Susanna Jaskanen (1999) hävdar att sådana definitioner blir problematiska då skrattet inte är en nödvändig reaktion på humor. På grundval av vår erfarenhet från denna undersökning är vi benägna att hålla med de senare. Detta då vi under vår undersöknings gång ytterst sällan brast ut i skratt trots att förekomsten av humor bevisligen var påtaglig. Vi är av åsikten att två faktorer starkt inverkade på detta; vår respektive individuella inställning till humormaterialet och det sociala sammanhang i vilket vi tog del av det.
28
Den individuella inställningen rör våra förväntningar. I normala fall förväntar vi oss att bli underhållna och skratta åt humormaterialet, medan vi i undersökningssammanhangen främst bar inställningen att metodiskt söka och identifiera skämt. Denna inställning begränsade sannolikt vår fallenhet att skratta. Med det sociala sammanhanget åsyftar vi de människor med vilka humormaterialet beses. Vi presumerar att skrattet är beroende av den sociala miljön, det vill säga att det uppkommer i samklang med andra människor. Skrattar andra människor har vi lättare att skratta. Skrattar de inte har vi inte lika lätt att skratta, i viss mån oavsett vilken eller hur stark humor vi upplever. Detta kan, något hårdraget, jämföras med talet. Vi talar vanligtvis inte när vi är ensamma eller när människorna vi umgås med är konsekvent tysta. Henk Driessen (Bremmer&Roodenburg, 1997) belyser humorns kulturella aspekter och menar att det i humorn går att skönja bland annat djupa kulturella drag som uppfattningar och tankemönster. Utifrån detta perspektiv vore det intressant att låta genomföra vår undersökning på samma material med en forskare från en annan kultur. Må hända skulle utslaget i den del av vårt material som innehåller publikskratt inte skilja sig anmärkningsvärt från vårt resultat. Däremot skulle med större sannolikhet resultatet skilja sig från resten av materialet. Detta gäller särskilt de skämt som vi klassificerar under onormalitetskategorin. Här ingår bland annat skämt som baseras på ovanligt beteende. Dessa typer av skämt ärtör hända mer kulturellt bundna än andra skämt då de spelar på och bryter mot sociala normer, något som varierar mellan kulturer. Vad gäller rent fysiska skämt, som slapstick, kan det antas att resultatet skulle bli mer samstämmigt vårt då denna typ av humor är mindre kulturbunden och inte språkligt unik. Olsson med flera (2003) redogör för teorin som säger att humor kan användas som vapen, en teori som kallas överlägsenhetsteorin. Utifrån denna teori kan humor användas som ett vapen och förlöjligande humor användas för att stärka den egna självkänslan. Även om förolämpningar var den tredje mest förekommande kategorin i vår undersökning är det svårt att säga om förolämpningarna syftade till att stärka den egna självkänslan eller om det bara handlade om att förlöjliga. Speciellt svår är bedömningen i de komediserier som är rena skådespel, det vill säga där de medverkande spelar roller, vilket är i stort sett samtliga serier utom Parlamentet och Fredag hela veckan. I Fredag hela veckan varvas dock intervjuer med riktiga människor med sketcher med fiktiva karaktärer. I Parlamentet spelar deltagarna till viss del en roll som politiker men behåller sina namn och skådespelar inte i samma utsträckning som de som medverkar i till exempel Kvarteret Skatan. Även i Morgonsoffan förekommer, om än relativt sällan, inslag där riktiga personer figurerar som sig själva i intervjusammanhang. Det intressanta här ligger i en fiktiv karaktärs behov att hävda sig kontra behovet hos en riktig person att göra det. Vi menar att en riktig person ofta har större integritet och behov av att hävda sig i fall då hon förolämpats, än en fiktiv karaktär med vems känslor det ofta skojas friskare utan att samma hävdelsebehov uppstår. Den överlägsenhet Olsson med flera talar om torde inte vara lika applicerbar på skådespelad humor som på förolämpningshumor som utspelar sig mellan riktiga personer. Olsson med flera (2003) beskriver ytterligare två teorier; en om inkongruens och en om lättnad. Teorin om lättnad som enligt Olsson med flera är förankrad i psykoanalysen och handlar om försvarsmekanismer hittar vi inte många exempel på i vårt undersökningsmaterial. Må hända är denna lika bunden till verkliga personer som överlägsenhetsteorin. Teorin om inkongruens har ett större frekvenstal i vår undersökning.I vår metod ingår inkongruens i onormalitetkategorin i vilken flest skämt hamnade i vår undersökning.
29
Vi kan inte med säkerhet säga att det just är inkongruensen som flest skämt handlar om, meni och med inkongruensens stora roll och med grund hos tidigare forskares resultat kan vi hållamed i Olssons m.fl. resonemang om inkongruensens stora roll i förekomsten av humor. En fråga som dök upp hos oss var dels varför det är så stor andel verbala skämt, något vi tidigare diskuterat, men också varför så få skämt uttrycks i ljud, bild och skrift. TV som medium erbjuder möjligheter som få andra medier kan mäta sig med. TV och datorer är i stort sett ensamma om att kunna erbjuda rörliga bilder och ljud. I de rörliga bilderna kan man visa alla typer av bilder och då även texter. Så varför använder sig inte producenter av alla uttryck när de producerar TV-humor? Den enda komediserien som egentligen använder sig av texter är Kvarteret Skatan. I det avsnittet vi undersökte, men även i andra, förekommer texter i form av skyltar, annonser och dylikt med jämna mellanrum. I detta fall bidrar det till variation i programmet, även om texten bara snabbt visas. I Parlamentet förekommer texter i form av uppmaningar och tips som berättar hur komikerna ska uppföra sig. Här är det dock oftast inte texten som är det roliga utan hur komikern anpassar sig till den. Så i de komediserier som vi undersökt används texter som ett snabbt passerande skämt eller som ett indirekt skämt då komikern använder sig av den för att göra något humoristiskt.
Ljuduttrycken förekommer oftare än skriftuttrycken men är inte i närheten så ofta förekommande som de fysiska eller verbala uttrycken. Likheterna med det verbala är självklara, men skillnaden är att ljud definieras som ljud som inte är ord. Ljudliga skämt borde vara relativt lätta att producera då det i stort sätt bara är att öppna munnen och göra ett konstigt ljud så skulle säkert någon uppfatta det som humor. En anledning till att det ändå är så få ljudliga skämt i de komediserier som vi undersökt kan vara att det förekommer en stor del sådant i radio, och att humorproducenter ändå vill satsa på något annat när det handlar om ett medium som möjliggör en fler uttryckssätt. Kan det röra sig om en modevåg? Är humor i ljuduttrycket inte lika populära som de en gång varit eller en gång kommer att bli? Radio är hur som helst helt begränsat till ljud, och även om det till stor del självklart är verbal humor så är det enda som kan varieras med just ljudlig humor.
Det uttryck som hade minst antal skämt var bildlig humor. Bild definierade vi som ett visuellt element som inte är en fysisk handling, det vill säga alla stillbilder, tavlor och dylikt. Detta är ett uttryck som tidigare varit exklusivt för tidningar och magasin innan TV gjorde sitt intåg på 50-talet. TV handlar förstås mest om rörliga bilder och att enbart använda sig av stillbilder skulle verka bakåtsträvande och principen med TV skulle försvinna. Detta skulle kunna vara en förklaring till varför det förekommer så väldigt sällan som det gör i vårt undersökningsmaterial. I de fall bildhumor dyker upp i vår undersökning handlar det ofta om en bild på en person som anspelar på något eller sätts i ett oförenligt sammanhang. Enligt samma princip som text används, som ett avbrott eller en variation. En aspekt av intresse är skillnaden mellan SVT- och TV4-sända komediserier. En första signifikant notering är skillnaden i skämtantal. I TV4-serierna förekommer totalt 343 skämt medan det i SVT förekommer endast 257. Detta beror till stor del på att den totala programtiden är något längre hos TV4 än hos SVT för de undersökta komediserierna. TV4- skämten är drygt 33 procent fler än SVT-skämten vilket speglar dn totala programtiden för de respektive kanalerna väl. Skämtfrekvensen är därför jämlik kanalerna emellan. Det finns däremot skillnader i skämttyper. SVT täcker två fler kategorier än TV4; skriftlig ordlek och skriftlig förolämpning. Detta är noterbart med tanke på att TV4 har cirka 30 procent längre programtid. TV4 täcker inte heller någon skämtkategori som SVT inte täcker.
30
Det finns dock en hel del skämtkategorier som domineras skämt ur TV4-serierna. De verbala onormaliterna och de verbala sarkasmerna är betydligt fler än hos SVT, även med programtiderna i beaktande. Samtliga verbala kategorier förutom pinsamheter är fler hos TV4. SVT dominerar det fysiska uttrycket och har bland annat noterbart fler fysiska onormalitetsskämt. TV4 har betydligt fler förolämpningar än SVT, trots att dessa enbart förkommer i två olika uttryck mot SVT:s tre. De enda gestalter som förekommer oftare i SVT är pinsamheter och skalskämt. Överlag har SVT en större spridning på sina skämt än vad TV4 har. Att det finns vissa mer eller mindre tydliga skillnader mellan kanalerna kan bero på SVT:s något mer kvalitetssäkrande riktlinjer i och med public service-åtagandet. Troligen kan TV4 däremot satsa mer på ett gångbart kommersiellt koncept som visat sig framgångsrikt tidigare; ett pålitligt recept som inte innebär någon större finansiell risk. Parlamentet är ett tydligt och relativt talande exempel. Programmet har funnits i ungefär tio år och otvivelaktigt varit en särskilt populär komediserie. Av de sex komediserier som utgör undersökningens material är Parlamentet det äldsta. SVT:s serier har gått mellan en och tre säsonger medan TV4:s reklamintäkter gör att kanalen väljer att mjölka så mycket som möjligt ur serierna innan de förpassas till arkivet. Det är intressant att notera att TV4 väljer att satsa mycket på en sorts underhållning som innefattar förolämpningar, som är frekventa i Parlamentet. Jämfört med de låga antalen förolämpningsgestalter i SVT:s serier har TV4 en hel del fler. Här kan Bergsons (1901) resonemang om humor som en form av degradering appliceras. Med tanke på Parlamentets popularitet och programmets många förolämpningsskämt i olika uttryck kan slutsatsen dras att förolämpningsskämt mycket riktigt är en uppskattad humorform. Sammantaget gav vårt resultat en tämligen väntad fördelning av skämt över såväl uttryck som gestalter. Onormaliteten i fysiskt och verbalt uttryck är den i särklass mest förekommande humortypen.
31
6.1 7BMetodanalys Vår metod är ett försök att kategorisera humor i ett överskådligt antal kategorier som tillsammans inrymmer alla former av humor. Vi menar att humor tar sig två grundläggande former, dels ett uttryck, dels en gestalt. Metoden är en vidarebyggnad på ett antal forskares teorier och kategoriseringar. I utvecklandet av vår metod landade vi först vid en kategorisering innehållande 22 grupper med humorgestalter. Denna uppdelning var dock inte användbar för vår undersöknings syfte varför vi sammanställde närbesläktade kategorier. Detta resulterade i en uppdelning av sju olika gestalter, ett antal som var betydligt mer anpassat vår undersökning. I resultattabellen (se figur 1) framgår att långt ifrån alla tänkbara typer av skämt, det vill säga gestalt-uttryck-kombinationer, förekommer. Detta är dock inte annat än förväntat då typer som bildlig sarkasm och ljudlig ordlek torde vara sällsynta, om än tänkbara, former av skämt.
Sarkasmen torde överlag vara ovanlig i andra uttryck än verbala sådana, något vårt resultat påvisar. Detta beror med sannolikhet på att sarkasmen, till skillnad från den närbesläktade ironin, förutsätter en förolämpning. Förolämpningskategorin i sig skänker en förklaring till sarkasmkategorins verbala dominans; även här är en stor majoritet av skämten nämligen verbala. Sarkasmen kan sägas vara en blandning av förolämpningen och ironin då den för sin existens kräver båda dessa. På så vis är sarkasmen mer komplicerad och i förlängningen inte otänkbart svårare att uttrycka i till exempel bild och ljud. Rörande just förhållandet mellan ironikategorin och sarkasmkategorin finns en anmärkningsvärd skillnad i det att sarkasmerna enbart uttrycks verbalt medan ironierna förekommer i samtliga uttryckskategorier. Trots att de verbala ironierna är fler än resten av uttrycken tillsammans ger resultatet en fingervisning av den väsentliga skillnaden i begreppens kärnor. Ironin är enklare än sarkasmen och förutsätter inte den samverkande närvaron av ett förolämpande respektive ett ironiserande inslag. Det kan ifrågasättas huruvida en sarkasm ens kan uppträda i annat uttryck än det verbala i TV. I tryckta media är sarkasmerna naturligtvis uttryckta i skrift, något som innebär att det finns två uttryck i vilka sarkasmen förekommer naturligt; det verbala och det skriftliga. Övriga kategorier, det vill säga ordlek, onormalitet, förolämpning, pinsamhet och skala, är alla mer tänkbara i bild-, ljud- och skriftuttryck, även om inte alla förekommer som sådana. Tidigare (se kapitel 5.2 Genomförande 2 – metoden i praktiken) beskrev vi en ordlek vars uttryck var fysiskt, trots att en del av ordleken uttrycktes verbalt. Skämtets utlösande element, eller poäng om man så vill, består nämligen i den fysiska handlingen av upphållandet av ett cykelhjul med en tidning mellan ekrarna (en hjultidning). Den verbala delen i skämtet fungerar enbart som ett uppbyggande till utlösningen, som de facto är fysisk i det aktuella fallet. Enligt samma princip är det långt ifrån omöjligt att föreställa sig hur ett liknande skämt uttrycks i till exempel bild. Hade givna skämt utlösts i enbart en bild föreställande ett hjul med en tidning mellan ekrarna, istället för den fysiska handlingen i upphållandet av detsamma, vore skämtet således en ordlek i bilduttryck. Något mer komplicerad blir föreställningen av en ordlek i ett ljuduttryck, men hur avlägsen en sådan än må vara i praktiken finns dess existens åtminstone i teorin. Istället för blandningen av två fysiska företeelser som i ordleken ovan skulle en liknande ordlek med två ljudfenomen sannolikt kunna lägga grunden för en ordlek med ljuduttryck.
32
Onormalitetskategorin är, som resultattabellen vittnar om, ytterst bred vad gäller uttrycksformer. Trots att de verbala, och i viss mån även de fysiska, uttrycken dominerar kategorin ger antalet exemplar av de andra uttrycken vid handen att dessa, det vill säga bild-, ljud- och skriftuttrycken, inte är slumpmässiga undantagsformer. Ljud, bild och skrift förekommer med jämna mellanrum som utlösande uttryck i onormalitetsskämten. Detta kan enkelt förklaras med bredden på onormalitetens kärna i vilken ingår naturligt uttrycksbreda underkategorier som oförenlighet och nonsens. Till skillnad från ordleken, vars kärna är smal och endimensionell, gör sig onormaliteten naturlig på samtliga uttrycksnivåer. I själva verket är nonsensbegreppet i sig lika brett som, om inte bredare än, ordleken i det att ett nonsensljud eller en nonsensbild och så vidare med sannolikhet är lättare att producera humor med än en ordlek i samma uttryck. Med detta i åtanke är det allt annat än överraskande att onormaliteten uppvisar en betydligt större bredd än bland annat ordleken och sarkasmen. En gestaltkategori som är intressant ur ett uttrycksperspektiv är pinsamheten. I vardagsspråk är begreppet tämligen enkelt och entydigt, medan vår användning av det i kategoriseringen även innefattar underkategorier som missförstånd och kulturkrock. Som tecken på pinsamhet ter sig verbala och fysiska uttryck naturliga, även långt utanför TV-mediets ramar. Som ljud, bild och skrift, däremot, är kategorin inte lika givet förekommande. Vår undersöknings resultat låter visa på detta då samtliga pinsamheter uttrycks antingen verbalt eller fysiskt. Vi menar dock att till exempel ett missförstånd enkelt skulle kunna uttryckas i exempelvis en bild genom att låta en sådan fungera som det utlösande elementet och ett bevis på att ett missförstånd föreligger. Samma princip gäller självfallet övriga uttryckssätt. Skalan är intressant i det att den med tämligen enkla medel torde kunna produceras på samtliga uttrycksnivåer. I vårt resultat uppvisar den dock liknande tendenser som pinsamheten i att den är uteslutande verbal och fysisk, med viss tonvikt på det förra. Vi hävdar att skalan i sig är ett relativt brett begrepp. Speciellt underkategorierna underdrift och överdrift ger relativt stora möjligheter till humor på samtliga uttrycksnivåer. Olikt mer uttrycksbundna gestalter som sarkasmen och ordleken menar vi att skalan har förutsättningar för en betydligt bredare uttrycksvariation än vad fallet är i vårt material. För att utveckla och eventuellt förbättra vår metod i fortsatt användning av densamma vill vi framhålla två aspekter. Den väsentligaste rör gestaltkategoriuppdelningen. Vi menar att den uppdelning vi använt oss av tillfredsställer det behov av mättnad den så kallade Groundedtheory förespråkar, men att det finns utrymme för en utjämning vad gäller kategoriernas omfång. Ett tydligt exempel på sådana skillnader uppvisas i jämförelsen mellan kategorierna onormalitet och sarkasm. Onormaliteten är tveklöst betydligt bredare i omfång och inbegriper en del underkategorier som i sig är bredare än sarkasmen i ett humorsammanhang. En tänkbar åtgärd vore att dela upp onormalitetskategorin i två nya kategorier; förslagsvis en innehållande underkategorierna okunnighet, ovanligt beteende och demaskering, en annan nonsens, oförenlighet, dolt element och besvikelse. Den andra aspekten rör förhållandet mellan kategorierna ironi och sarkasm. Här förehåller vi att det finns ett nära släktskap som väl motiverar att kategorierna sammanförs till en större kategori. Detta i samtid med uppdelningen av onormalitetskategorin skulle innebära att det ursprungliga antalet av sju gestaltkategorier behölls samtidigt som kategoriernas omfång skulle utjämnas. Därmed inte sagt att den undersökning eller den metod vi använt oss av i den här undersökningen på något sätt är irrelevant eller missvisande. Vi förespråkar särskilt den befintliga metoden i det fall en komparativ studie genomförs. På så vis kan resultaten enkelt jämföras samtidigt som resultatet tillfredsställande påvisar tendenser inom den samtida humorn.
33
7 8BFramtida forskning
Vår undersökning lägger en grund för framtida komparativa studier. Intressant vore att göra samma undersökning på ett material av svenska komediserier om tio eller tjugo år. Det material vi undersökt kan sägas representera 2007-2008 års humor i svenska komediserier, varför samma undersökningsmetod applicerad på material sänt första gången i Sveriges största TV-kanaler runt år 2017 eller senare vore en lämplig studie. Är den verbala onormalitetshumorn fortfarande mest förekommande? Kvarstår de fysiska och verbala uttryckens dominans gentemot övriga uttryck? Finns det någon gestalt eller något uttryck som förekommer betydligt oftare än i vår studie? På detta sätt skulle tendenser kunna skönjas huruvida det finns fluktuationer i humortyper och hur stora dessa kan vara. Går det trender i humor på samma sätt som i mode och musik? Eller skrattar vi åt samma sorts humor som för tio eller tjugo år sedan? En framtida studie skulle skilja sig från vår då den utöver en ny undersökning också skulle bestå i en jämförelse med vårt resultat. I vår studie ligger en stor tonvikt vid metodgenererandet, alltså en process som föregår själva undersökningen. I den framtida skulle tonvikten snarare ligga vid som var vårt efterarbete.
Ett helt annat perspektiv som erbjuder vidare forskning utifrån vår studie rör själva metodutvecklandet. Det vore av intresse att företa de metodförändringar vi föreslår (se kapitel 8 Metodanalys) och genomföra en studie med den nya versionen av vår metod. Tänkas kan att den nya metoden prövas på vårt material för att se hur skämten fördelar sig över de nya onormalitetskategorierna och även huruvida resultatet stämmer överens i övrigt.
34
8 9BReferenser
Berger, Arthur Asa, 1993: Ananatomy of humor. Transaction Publishers. New Brunswick. Bonniers svenska ordbok, 2006, nionde upplagan, Albert Bonniers förlag, Stockholm. Bremmer, Jan, &Roodenburg, Herman, 1997: A cultural history of humour: From antiquity to present day. Oxford. Edling, Christofer & Hedström, Peter, 2003: Kvantitativa metoder – Grundläggande analysmetoder för samhälls- och beteendevetare.Studentlitteratur. Lund. Glaser, Barney G. & Strauss, Anselm L. 1967: The discovery of grounded theory: strategies for qualitative research. Aldine de Gruyter. Hawthorne, New York. Hartman, Jan, 2001: Grundad teori – Teorigenerering på empirisk grund. Studentlitteratur, Lund. Krippendorff,Klaus, 2004: Content analysis : an introduction to its methodology. Thousand Oaks Olsson, Henny (m.fl.) 2003: Humorologi. Liber. Malmö Roeckelein, Jon E. Psychology of Humor : A Reference Guide & Annotated Bibliography. The New Encyclpædia Britannica, 1986, femtondeupplagan, Encyclopædia Britannica, Inc. USA Torekull, Bertil, (red.) 1988: Vitsen med humor. Bra Böcker AB. Wandersee, James H. 1982: Humor as a Teaching Strategy. The American Biology Teacher, vol. 44, utg. 4 Zsiga, Erik (red), 2008: Varför public service?Alla pratar om det, få vet vad det är. Författarna och Timbro förlag. Brommatryck och Brolins AB, Stockholm. Østbye, Helge, 2004: Metodbokförmedievetenskap. Liberekonomi. Malmö
35
9 10BElektroniska källor
Catanescu, Codruta, & Tom, Gail, 2001: Types of humor in television and magazine advertising. Review of Business.Vol. 22 Issue ½. P. 92. Hämtad 18 november, 2008,frånhttp://findarticles.com/p/articles/mi_hb6451/is_1_22/ai_n28849724/pg_2?tag=artB ody;col1
Fredag hela veckan. TV4. (2008). Hämtad 20 november, 2008, från http://www.tv4.se/1.619880/2008/09/08/om_fredag_hela_veckan
Grotesco. Sveriges Television. (2008). Hämtad 20 november, 2008, från http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=75065&from=program_ao
Hjälp!. (2008). Hämtad 18 november, 2008, från Wikipedia: http://sv.wikipedia.org/wiki/Hj%C3%A4lp!_(TV-serie)
Humor. (2008). Hämtad 18 november, 2008, från Wikipedia: http://en.wikipedia.org/wiki/Humour 091104
Jaskanen, Susanna, 1999: On the inside track to Loserville, USA.Helsingfors. Hämtad 21 november, 2008, från http://ethesis.helsinki.fi/julkaisut/hum/engla/pg/jaskanen/ontheins.html
Kvarteret Skatan. Sveriges Television. (2008). Hämtad 20 november, 2008, från http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=11975
Mediamätning i Skandinavien. (2008). Hämtad 25 november, 2008, från www.mms.se
Morgonsoffan. Sveriges Television. (2008). Hämtad 20 november, 2008, från http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=84893
Parlamentet. (2008). Hämtad 18 november, 2008, från Wikipedia: http://sv.wikipedia.org/wiki/Parlamentet
Rieck, Dean. 1997: Waiting for guffaw: a serious look at humor and why you should avoid it.Hämtad 25 november, 2008, från http://www.allbusiness.com/marketing/direct- marketing/626212-1.html
Stern, Barbara B. 1996: Advertising comedy in electronic drama: The construct theory and taxonomy, European journal of marketing. Vol 30, nr 9. Hämtad 23 november, 2008, från http://www.emeraldinsight.com/Insight/ViewContentServlet?Filename=Published/EmeraldFul lTextArticle/Articles/0070300903.html
TV4. (2008). Hämtad 20 november, 2008, från www.tv4.se
Westport, CT, USA: Greenwood Publishing Group, Incorporated, 2002. p 17. Hämtad 19 november, 2008, från http://site.ebrary.com/lib/jonhh/Doc?id=10040749&ppg=27
36
37