This Is the Published Version of a Paper
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
http://www.diva-portal.org This is the published version of a paper published in Tidskrift för litteraturvetenskap. Citation for the original published paper (version of record): Olofsson, T. (2012) Johannes Edfelts hand: en motivstudie. Tidskrift för litteraturvetenskap, (4): 51-66 Access to the published version may require subscription. N.B. When citing this work, cite the original published paper. Permanent link to this version: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:lnu:diva-22640 JOHANNES EDFELTS HAND En motivstudie av Tommy Olofsson Johannes Edfelt har skrivit att han har en bon- På fotogra)er av Edfelt ser man ibland hans des grova händer och att de inte är )nlemmade händer, i varje fall den högra som gärna håller som man nog förväntar sig av en lyriker. Ändå om en pipa. Det är verkligen en kraftig hand, har han använt dem till att räkna versfötter på liksom gjord för att trycka ner hässjornas krak- knogarna och stavelseantal på )ngrarna och störar i marken eller för att svinga en hötjuga. att ytterst noggrant forma ord till fulländade Att jag alls har kommit att fundera på Ed- dikter. felts hand beror i första hand på att jag sedan Att han själv begrundar sina grova händer ganska länge är medveten om att ”hand” och hänger samman med de många dikter och ”händer” är ord som förekommer förblu*ande även andra texter som Edfelt ägnade inte bara ofta i hans poesi. På rak arm kan jag inte erinra sin barndom på den västgötska landsbygden mig någon svensk diktare utom Gunnar Eke- utan även sitt ursprung. Han var väl medveten löf som så ofta skriver om just händer. om att han härstammade från en släkt som be- Det )nns också ett annat skäl, mer privat, stod av bönder och även en del soldater. Hans och det är att jag en gång skakade hand med älskade morfar Johannes Olofsson ägde Herre- Edfelt och då noterade hans robusta handslag gården i Hasslösa nära Lidköping. Hans buttre och att hans hand var torr och grov, inte sär- far var en av soldaterna i släkten, Frans August skilt stor utan just grov, som på en människa med knektnamnet Edfelt, som efter många år som har ägnat sig mycket att kroppsarbete. på kaserngårdarna så småningom avancerade Jag mötte Edfelt denna enda gång. Det var på till undero0cer vid Skaraborgs regemente. en middag i Den Gyldene Fredens festvåning Sina grova händer ärvde han från män som hösten #&-$, arrangerad av Svenska Dagbla- dessa två, sådana som var vana att använda sin dets kulturredaktion. Edfelt var då en vithårig kropp och att hugga i. Händerna var ett teck- man, något hopsjunken, men hans handslag en. Ett annat var dessa båda mäns enstöriga var kraftfullt och stadigt. Hans hand kändes sinnelag och anlag för dysterhet. Dysterheten både tjock och muskulös. Efteråt mindes jag tog melankolikern Edfelt med sig genom livet, handslaget mer än hans ansikte eller vilka ord men han bröt upp från sin bakgrund genom vi växlade. att bli akademiker och poet. Tommy Olofsson 51 Ett par år senare )ck jag ett handskrivet DN-artikel om Paul Celan, vars författarskap brev från honom, med en kommentar till en tydligen blev föremål för diskussion i Nobel- artikel jag hade skrivit i tidningen om Hjalmar kommittén. Av någon anledning har Edfelt Gullberg. Det var kort och innehöll en hygglig ångrat att han nämner detta. tillrättavisning angående någon felaktig detalj Paul Celan är en annan historia. Det ma- i artikeln. Jag tror att jag svarade, men detta skinskrivna brevet )ck mig att minnas Edfelts brev av Edfelt har jag inte sparat. Ändå har jag fasta handslag. Jag tänkte att det hade gått ett vagt minne av hans handstil. Den var vid några år och att han nu hade blivit så darrig att det laget lite gammelmansdarrig, men framför han inte längre skrev sina brev för hand. Det allt var den liten och svårläst, även om hans )ck mig också att tänka på en särskild dikt av utformning av bokstäverna tedde sig nästan Edfelt. Den heter ”Gammal hand” och ingår +ickaktig med sina mjuka böjar. i samlingen Dagar och nätter (#&-%), men för- Men ett annat brev från Edfelt har jag spa- sta gången jag såg den var på omslaget till ett rat. Det är daterat den #" juli #&-! och sänt nummer av tidskriften Studiekamraten i mit- från Bruseliusgatan " i Helsingborg, där paret ten av #&"(-talet. Vilket år minns jag inte, men Edfelt mot slutet bodde året runt. Detta brev vad jag fortfarande minns är att dikten gjorde är maskinskrivet, som om brevskrivaren själv ett mycket starkt intryck på mig. ”Gammal vore medveten om att hans handstil kan ha hand” består av två rimmade fyrradiga strofer blivit svår att läsa. Det lyder: och är en betraktelse över poetens egen hand. Han talar om en broskbildning vid ena tum- Bäste Doktor Tommy Olofsson, men, en skada som han lär ha åsamkats under Jag har med intresse läst Er understreckare i sin värnplikt eller under beredskapstiden. Det Sv.D. idag, alltså den om Paul Celan. Och jag är spåren av sitt eget liv han ser i handen. Så )nner Era varningar för svenskt Celan-epigo- här lyder dikten: neri mycket befogade. Med anledning av Er artikel tar jag mig fri- Vid tummens rot en knöl. Förbroskning: heten att med all modesti hänvisa till den be- stukning fattning med Celan jag själv har haft och som vid fall i leran med gevär i hand. redovisas i min bibliogra), Sthlm #&"!. Många En )ngerled har gjort sin tjänst: förbrukning dikter av P. C. har jag inte översatt (Psalm, är livets lag. Hud, gul som halm, som sand, Asp, dina löv…) men jag berörde hans förfat- tarskap tidigt i DN, där jag #&'' hade en större har handen: skrynklig och med lever+äckar. artikel om honom (En ros för ingen, %#.!). Vid Vad minns den? Smekningar och hårda tag? ett Stockholms-besök ringde han mig och ta- Blodkärlen grenas som ett deltas bäckar. lade om Nelly Sachs’ sjukdom. Snart ska de sina. Så är livets lag. Ja, detta är bara en liten personlig marginal- anteckning till Er artikel. Med de bästa hälsningar I sin bok Johannes Edfelt. En författarskaps- Johannes Edfelt biogra) (#&&%) nämner Ulla-Britta Lagerroth denna dikt i ett kapitel med rubriken ”Ålder- Den avslutande hälsningen och namnet är domen och Döden”, men hon skriver bara ett handskrivna. En intressant kuriositet är att par rader i anslutning till att hon har citerat Edfelt har kryssat över en och en halv rad i några av verserna. Hon skriver då så här: ”I sitt brev. Tack vare att det rör sig om maskin- Bellmans epistel nummer %( ges en kroppsligt skrift är det lätt att läsa vad han har X-at över: dyster bild av den av döden hotade lungsju- ”Den var f. ö. beställd av Svenska Akademiens ke Fredman, där liksom i Edfelts dikt handen Nobelkommitté.” Edfelt syftar här på sin uppmärksammas.”1 Därefter citerar hon föl- jande rader ur Bellmans epistel: 52 TfL 2012:4 Guldguler hy, matt blomstrande små kinder rer spelar i generationskamraten Hjalmar Nedkramadt bröst och platta skulderblad. Gullbergs diktning. I dikten ”Bedragaren” Lät se din hand, hvar ådra blå och trinder ger Gullberg ett porträtt av sig själv som en Ligger så sväld och fuktig som i bad: ”sällskapslivets mannekäng”. I debutboken Handen är svettig och ådrorna stela. från #&$" heter en av dikterna ”Mannekäng- en i herrekiperingsa*ären”. Att kläderna gör Det är en påpasslig intertextuell iakttagelse, mannen påminns vi också om i hans dikt om men Ulla-Britta Lagerroth drar inte några väx- identitetssvindlaren Lars Wivallius. Den he- lar på den och antyder inte att Bellmans strof ter ”Kläderna äro viktiga ting” och innehåll- på något direkt sätt skulle ha inspirerat Edfelt er rader som dessa: ”Därpå är rättssamhället till hans dikt. Hon återkommer heller aldrig byggt,/ att kläderna regera./ Den ej vill leva till vilken roll hand och händer spelar i Edfelts arm och betryckt/ från vaggan till sin ända- lyrik. De motiv hon i stället fäster sig vid och lykt/ må i kläder spekulera.” Man tänker också utomordentligt ingående behandlar är klyf- på det varierade omkvädet i dikten ”National- tan, källan, brunnen och muren. Det är motiv dans”, visan som är en pastisch på Birger Sjö- som hon tillmäter speci)ka symboliska bety- berg: ”Skamliga ting kunde mänskor begå/ för delser och kallar ”bärande tecken” i Edfelts 2 penningar och välskurna kläder.” Exemplen är diktning. Men av alla Edfelts händer gör hon förvånansvärt många. Om man läser Gullbergs inget mer än sin enda hänvisning till Bellmans samlade dikter med klädmetaforiken i åtanke epistel nummer %(. Inte heller någon annan får man sto* till en hel liten avhandling. kommentator har brytt sig om dem, åtminsto- 3 Gullberg har uppenbarligen haft en mot- ne inte i den utsträckning de förtjänar. villig fascination för kläder. På- och avkläd- ningsscenerna i hans poesi är åtskilliga. Om Handen och ådernätet man väl har börjat tänka på dem, upptäcker man snart hur många de är. Samma sak gäller Edfelts omnämnanden av en ”hand” eller av Edfelts dragning till händer. Edfelts referenser ”händer” är frekventa genom hela hans lyriska till händer är visserligen inte lika många som produktion – +er än dem han ägnar brunnen Gullbergs till kläder, men om man väl har bör- eller muren. Ändå är det kanske begripligt att jat reagera på dem, så börjar man undra varför ingen forskare har tagit fasta på dem. Brun- de )nns där och i vilka sammanhang, om de nen, källan, klyftan och muren är exempel på kanske rentav har något att säga oss läsare.4 motiv som har en etablerad symbolisk poten- I diktsamlingen Insyn (#&'$) )nns en dikt tial och som en läsare därför lätt lägger märke som har dragit mycket uppmärksamhet till till, reagerar på och försöker tolka.