BULLETIN NR 1, JANUARI 2013, ÅRGÅNG 21

The Carney Chronicle Photo: Leif Wigh.

Harry Carney, Stockholm, 1963.

While the last century was in its teens a bright-eyed sunny-faced boy named Harry Howell Carney was dividing his free time between selling Boston’s newspapers and hating the , which he punished daily with lessons. Lessons had started when Harry was about 6. The other kids in his neighbourhood in Boston’s Roxbury district were free to bolt after school and play whatever ball was in season. “It was like going to school some more,” Carney recalled and smiled broadly at the recollection. “I was so disgusted. I studied so long, and all I could play was what I saw on the music. Others could sit right down and play by ear. The final payoff was my brother, who had never studied piano, sitting down and starting right in to play.” (Continued on page 4) 1-2013 Duke när det snöar Humour

Nu när detta skrivs är det sträng kyla ute och mycket snö som en följd av DESS-medlemmen David Palmquist snöstorm som kom strax före 2:a advent. Men det är väl egentligen så vi har förmedlat följande lilla notis hit- tad i tidningen The Salt Lake Tribune vill ha det i adventstider samt över jul och nyår. Vilka var då Dukes erfa- från den 18 mars 1958. Det rör sig renheter av snö? Det jag främst tänker på är omständigheterna kring hans antagligen om ett kort avsnitt ur en konsert i på annandag jul 1947 som inföll på en fredag. Då något längre intervju med Duke: skulle hans nykomponerade uruppföras med president Wil- ”When I was but a lad” recalls liam Tubman som hedersgäst. ,”I put books inside my pants for p a d d i n g when Konserterna såväl den 26 som den 27 december var utsålda sedan länge, I got a spanking. Ever since I’ve men konserten på the Boxing Day kom att bli den sämst besökta sedan 1943 known the value of a literary back- när Duke började framträda i Carnegie Hall. För medan New York City ground.” hade somnat in efter julfirandet på juldagen började flingorna av en an- Uttalandet torde vara ett fyndigt nalkande snöstorm sakta falla. Twenty-six inches later (650 mm), upphörde påhitt av Duke. Han hade en viss stormen. Men det här kunde inte hindra orkestermedlemmarna att ta sig vana att ge intervjuare önskade svar och han ville gärna föra ut- plumsande i snön till Carnegie Hall och framföra konserten. De hade vana frågaren bakom ljuset och skaffa och erfarenhet av att korsa den amerikanska kontinenten i alla slags väder sig en poäng på vederbörandes and even a stiff storm in the heart of Manhattan seemed a small challenge bekostnad. Så vitt vi vet blev Duke aldrig agad av sina föräldrar, sna- to the Duke and the boys. Något liknande hade inte drabbat New York se- rare tvärtom. dan 1888 och rekordet skulle stå sig till 2006 innan det överträffades. Varför inte plocka fram dubbelalbumet (Prestige P-24075) och återupp- leva hur orkestern lät den andra kvällen, den 27 december, då inspelningen gjordes. För 50 år sedan skulle vi i Sverige, som jag redan nämnde i förra Bulletinen, åter få uppleva Duke Ellington and His Famous Orchestra här i Sverige. Det skulle bli första gången jag fick se Duke in person. Jag köpte biljetter till båda konserterna i Konserthuset den 6 februari och jag fick verkligen valuta för pengarna. Till kl. 19.00-konserten kostade biljetten 18 kr. på rad 15, medan det kostade 16 kr. till 21.15-konserten på rad 25. Vad Nya medlemmar skulle en biljett kosta idag, 800 kr kanske, om det räcker? Bägge konserter- na var utsålda. Dagen därpå var det repetition på Cirkus inför TV-inspel- DESS hälsar följande nya och ningen med samma dag med dansare och publik. Sent på kväl- nygamla medlemmar välkomna i len styrdes färden till Europafilms studio i Sundbyberg. Där vidtog med vår illustra förening: början kl. 23.00 repetition inför grammofoninspelningen av de två första Johan Englund, Göteborg satserna av Night Creature för skivmärket Reprise (Re R-6097). Orkestern Rolf Holmquist, Malmö var förstärkt med en symfoniorkester ur Stockholms filharmoniker. Hela Elena Koval, Södertälje sviten hade spelats in i Paris redan den 31 januari, men uppenbarligen var Thomas Nils Roll, Hässelby Duke inte nöjd med de två första satserna. Resultatet blev att de här båda Göran Wallén, Sollentuna satserna åter fick spelas in och det blev slutligen de upptagningarna man Anders Wepsäläinen, Hägersten valde ut för LP:n, . Vid 4-tiden på morgonen den 8 februari var man färdiga. Samma dag på kvällen framträdde orkestern i Christer Wiklander, Stockholm Falkoner Centret i Köpenhamn. Hans Vingren, Bromma Ett synnerligen digert program under besöket i Stockholm i februari Hans Åberg, Norrtälje 1963 för dessa till åren komna gentlemän. DESS behöver fler medlemmar. Inspirera Dina vänner och bekanta att också vara med!

Leif Jönsson, ordförande i DESS

2 Jubel för jubilarerna: Duke´s Fläktar från Duke´s glanstid Place: då seklet var ungt och hot …

Kustbandet under jubileumskonserten på Duke´s Place den 3 december. Foto: Sonja Svensson

Det låg förväntan och ett slags upp- Och besvarade den i ordalag som Elling- minnas i ”Diga-diga-doo” (som dock sluppenhet i luften redan innan de tolv ton nog skulle ha gillat då han själv spe- egentligen inte är ett renodlat Ellington- musikerna i det 50-årsjubilerande Kust- lade in den första gången 1942. nummer utan komponerad av välkände bandet hade stämt instrumenten och Publikkollektivet tvekade heller ald- Jimmy McHugh). publiken hade fyllt lokalen så pass att rig om svaret. Kustbandet är förvisso ett En särskild ros vill jag därför också stolbrist uppstod. Det var (som alla vis- favoritband i stora DESS-kretsar för sin ge basisten Göran Lind för hans exakta ste och vet) dubbeljubileum på gång och förmåga att stilfullt fånga och återskapa och om än något förfinade slap bass-spel Ellingtonsällskapet firade denna afton den tidige och medelålders Ellington – han hade aldrig varit arbetslös på den jämna 20 efter sin tillblivelse. från 20- och 30-talen. Här blev det till tiden det begav sig och det är ett beröm Nu var det den 3 december 2012. en flödande festlig parad, från ”East St. som står sig än i dag. The Duke på scen på nytt och ”Jubilee Louis Toodle-Oo” (1926/27) till vad jag Nu har jag bränt så mycket spaltut- Stomp” hade passat bra. Fast mycket tror var det näst senaste tidsmässigt sett, rymme att jag måste skylla på DESS- annat var så bra så bra att saknaden inte nämligen ”Cootie´s Concerto” (1939) jubiléet för att jag inte har berömt eller var tung (frånsett förstås det ovan nämnda exem- skällt ut allihopa av bara farten. Men Hurra alltså och Väl Bekomme! Det plet från 1942). vad skulle detta nu tjäna till? Vi kän- gäller båda festföremålen men här i för- Kommer någon på mig med ett miss- ner alla musikerna så väl och vet vad sta hand Kustbandet som sällade sig tag, tar jag gärna på mig skulden. Det de går för. Vi applåderar oftast fastän till gratulanternas skara med en riktig var ett 20-tal titlar och snabba tempon de i bland inte presterar 100% felfritt. Festkonsert denna afton. Historiskt sett mellan bytena. Till råga på allt föll skri- So what, så är det i jazzen! Delar därför prövade bandet sig i en annan jazztradi- varen i nostalgisk trance allt emellanåt, ut guldstjärnor även till dem som inte tion än den som rådde då man startade eftersom just 30-talet är arenan för El- fått namnet på pränt den här gången. sin långa resa. Det var New Orleans och lingtons mest överdådiga era, då nya Och tackar varmt Jens (Lindgren) för dess musik som gällde då men snart melodier kom till nästan dagligen. Just den bröliga trombon som endast kan började resan uppåt både geografiskt då på 30-talet hade man gärna velat liknas vid kronhjortens ordlösa sång och stilmässigt och helt i sin ordning vara med på plats, då Ellington skrev ett i parningstider. Tag inte illa upp – de är man en kväll som denna nästan helt större antal melodier och arrangemang ord (och oförargliga skämt) med vilka upptagna av den unge Ellingtons alster i vad jag brukar kalla flanörtakt eller han presenterar sitt Kustband, är oftast från slutet av 1920-talet och vidare ge- ibland pasodoblestil, inspirerad av den betydligt mer välfunna och mycket om- nom 1930-talet. Jag tror att man halkade tidens ragtime som man älskade ute på tyckta. Han bidrar mycket till orkesterns in i 40-talet en enda gång, när pianisten dansgolven. Jag blir därför mer än road profil – så må den leva Uti Hundrade År. Claes-Göran Skoglund formulerade frå- av att Kustbandet alltjämt låter Bo Juh- gan ”What am I here for?” lekfullt, ele- lins otidsenliga tuba sjunga sin odödliga gant och med ett utsökt vackert anslag. sång i flera nummer, t ex tror jag mig Bo Holmqvist

3 Continued from page 1 had an opening in his band. He heard me and asked me to play with him at the Bamboo Inn. I said I would … if I could get my mother’s permission to stay. I The Carney Chronicle can tell you, there were a lot of phone calls between New York and Boston that day. Finally, she consented to let me stay on a temporary basis,” Harry chuckled. “I guess she was probably afraid I’d run wild.” Excitement was running wild, even if Harry was behaving as a well-brought- up Bostonian. There was so much go- ing on in jazz, so many bands to see, so many musicians to meet, so many magic hours to spend working and playing. “I couldn’t believe it,” Harry exclaimed. “I could see my favourite musicians every afternoon. Just to have the chance to talk with them meant so much to me. I used to eat at a restaurant at 131st St. But this is how I ate: I’d order, and then run out- side for a bit, then I’d come back in and eat a little, then I’d go outside again. I just didn’t want to miss anything.” The classic Ellington reed section in the early 40´s. From left: , Johnny Hod- Carney, at 17, was a professional mu- ges, , Toby Hardwick and at the far right . sician in the jazz heart of the world. He worked at the Bamboo Inn until it bur- But Harry soon saw a way out of his di- Fletcher Henderson band, and Coleman ned down. Then he just gigged around lemma when he observed, with the can- Hawkins. Hawk was actually my ideal town, hearing the sounds and being ny insight of youth, one James Tolliver ... and he still is.” dazzled by them. “One day, I bumped who played and made a hit with Sax in hand, it was now imperative into Duke on the street,” he said. “He the ladies. “That,” Carney grinned, “was to get to New York. As pleasant as Bos- had been in and heard the band. He as- the real, honest reason for my starting ton was, and as exciting musically as the ked if I’d like to go to New England with with the reed instruments. I saw him city occasionally could be, New York him. He was a name to me then. I had play piano until intermission, then pick was where the action was. Harry felt he seen him before I left Boston. As for go- up his clarinet while the girls flocked all had had enough of standing out front at ing to New England, that suited me fine. around. I found out where he first lear- the Avalon ballroom or the Scenic audi- For one thing, I had grown a bit home- ned. He told me about the Knights of Py- torium (now the site of Boston’s police sick. And the thought of going back with thias band. I joined, and they furnished headquarters, but then a popular ball- someone with a name like Duke’s made the instruments. I paid 50 cents a lesson. room) or Nuttings on the Charles. He me feel good.” I was so anxious to prove to everybody had played with local bands like those Toby Hardwick had “temporarily” left that I could play I’d just open the win- led by Bobby Sawyer and Walter John- Duke, and Carney filled in. Ellington’s dows and play loud. People used to say son. six-piece band was expanded to eight. I slept with that clarinet. The truth is, I Every sign poin- Carney announced to the guys at 121st was never without it.” ted to New York. St and Seventh Ave. that he was filling “I played in the band at English high “I had been wor- in for Hardwick. school, marched in the schoolboy para- king for more opined that Toby would be back for the des, and played for football games in than a year after trip. A crestfallen Carney called Duke to that freezing weather. To this day, I still school,” Carney check on whether he still had a job, and don’t like football because of those band said. “And I had Duke reassured him that he did. From days at English high.” been taking my that day, there have been 31 years of For a young man with considerable salary home, as a Duke Ellington bands, and none of them aplomb, the step from clarinet to alto sax good boy should. without Carney in the reed section. was a simple matter… when aided by a During the the Lenten season of 1927, I “Our first date was at Nuttings, oppo- mother who was indulgent but had to be convinced my mother it would be a site Mal Hallett’s band,” Carney recal- convinced first. good idea for me to go to New York for a led. “He had Toots Mondello and Gene “I found it so much easier to get a two-week vacation. Charlie Holmes and Krupa …a helluva band. We played a better sound,” Carney said. “I concen- I went down together, and my mother battle of music. It was the first time I ever trated on a lot. lived on sent us to a friend of her’s to stay. John- worked with Tricky Sam and Bubber Mi- the same street, and we used to play to- ny Hodges was with Chick Webb at the ley, and it was my greatest thrill.” gether. Johnny was born in Cambridge Savoy, and we’d go up to see him. Char- The first return home in triumph was but I remember him being around from lie and I were so naïve, every time a job followed by many, many more as year about the seventh grade. We used to lis- came up, we’d say to the other, ‘You take after year Ellington would bring his ten to records together and learn from it’. I got a job playing in a relief band at band into Boston. On one such trip, Har- them. I copied Bechet, Joe Smith of the a masquerade party, and Henry Sapro ry dropped into the Vega Co., where he

4 had a friend. The firm originally a guitar California to make Check And Double and banjo company, had added a line Check, played the Cotton Club, played of . Harry hefted a baritone before royalty in Europe, travelled the sax and blew a few tentative phrases. “I country, and became an international liked the sound,” he said “and I thought institution. it would be a good change of color. I’d “I guess that’s why I always stayed thought I’d use it for solos. I took it out with Duke,” Harry said reflectively. on approval.” Today, Carney grins self- “There was always something going on. consciously if he’s asked if he invented I just loved it. He was always experi- the baritone sax. He’ll explain that he menting. And I like him and his outlook. was influenced by Joe Garland, Toby I liked the way he thought about music. Hardwick (who also played a little ba- It was right up my alley. I liked the night ritone), and . “What life and the people we’d meet. I looked influenced me most though was Adrian forward to going to work every night, Rollini playing the bass sax,” Carney and I still do.” said. “I tried to imitate the sound of that Harry participated in the now classic on my baritone. I liked the horn. I felt it Carnegie Hall concert was a challenge. The size of it compared with Hodges and out to me –and I was a skinny kid –made he wants. As a slim youth of some 145 of Ellington’s band. “I was thrilled,” me feel more like a man. The first time pounds, he developed the trick to aug- Carney recalled, “that he invited me to my mother saw me, she thought I would ment an otherwise excellent diaphragm. play.”Recognition and honors began to hurt myself playing it. That made me The years started to slip by. Harry cut come his way. He topped baritone sax feel very good.” his first record with Duke. He played honors in the Down Beat and Metrono- Because Ellington had a fondness alto, and the sides were Black and Tan me polls from 1944 through 1948, won for sustained chords, Harry developed, Fantasy and What Can A Poor Fellow Do? the Beat’s poll again in 1952, and the Cri- over the years, a trick of breathing that The band made a movie short, played tics’ poll in 1953 and 1954. enables him to sustain a note as long as in Ziegfield Showgirl in 1930, went to One of the biggest kicks at the start was reading the mail that flooded in from all over the country as a result of the Ellington band’s broadcast from the The elusive Duke Ellington Cotton Club. For immediate reaction to each broadcast, he’d go down to the Det är ett känt faktum att när Duke low your compositions, one would find a corner and talk “to some of the world’s Ellington och hans orkester befann sig wealth of information and endless possibili- roughest critics.” på sina one nighters-turnéer över den ties. Ask about the man, and I draw a blank. These days, Harry relaxes by opera- ting his publishing firm, Release Music, amerikanska kontinenten färdades In the past I’ve referred to the “many veils” of Ellington. For example, during interviews by shooting movies, and by driving his orkestern som regel i buss men Harry no one turned questions into questions bet- glistening Imperial between jobs. His Carney, som var bilfantast och tyckte ter than you. When you spoke, your silky steadiest passenger is Ellington, who om exklusiva bilar, föredrog att resa tongue always made the person you spoke to can relax with Harry at the wheel. He mellan spelningarna på det viset. Han feel better. Talking musically, the musicians still reads the jazz publications and en- tyckte om att köra bil. Duke utnyttjade performed even better, because you con- joys them as he did when he was in his detta och valde oftast att resa i Car- vinced them that they could. I’m sure Billy teens and was living the dream life of neys bil. Han skriver om detta ganska Strayhorn convinced you of something, but every young musician. ingående i sin självbiografi Music Is there is no record of it. No one has ever heard “It may be that music was forced on My Mistress. Det måste ha utspunnit about it. I wonder about the many hours on me,” he mused. “But I was brought up sig många intressanta samtal Carney the road when the band members were on the pretty strictly. I had a deadline to meet och Duke emellan men om dessa vet vi bus, and you and Harry Carney were rid- at home as a kid. I remember it so well. ing in the car. Was Harry sworn to a code inget. Vår systerförening i New York, I could make a rehearsal, but I had to be of silence regarding what you might have in the house at 10:30. Even if I was out TDES, Inc., leds av ordföranden Ray discussed? front for a while, I’d get whipped if I Carman och i föreningens news letter Could there possibly be a chance that Har- came in after the deadline.” för november 2012 har han framfört ry may have convinced you that it was best Carney carries a baritone, bass clari- följande mycket intressanta tankar to make a right turn when your thoughts net, and clarinet these days. He used to som berör denna frågeställning: said left? After possibly thousands of hours carry those horns, plus a soprano, alto, Where have you gone Edward Kennedy El- on the road in a one-to-one situation, to my and flute but there’s little call for them. lington? For a man who lived so long, did so knowledge, there isn’t one story about the “I wish I’d kept up the flute,” he said. “If much, travelled the world, and met people of experience. Not even one story of a diner someone on the band played it, I’d have so many nations, why is it that you managed that might have refused to serve you, or toi- someone to practice with. When we used to be so elusive? How did you manage to be let facilities denied? If Harry had only writ- to do vaudeville dates, I could get with so private? You’ve been interviewed by the ten a book, I have no doubt it would have the pit flute player and take lessons for a world’s press, radio, and television, and still made the best seller list titled The Greatest week at a time.” there is no insight into you the man. Stories Ever Told. The question he’s most asked is, “Is it If one were to talk about music, or fol- true you’ve been with Duke 31 years?” Yes, it is true. And Harry adds that part

5 I’m well and I like the surroundings and become a part of the American culture the men with whom I’m working. Asi- today. It’s a language that is spoken eve- de from playing with them, I live with rywhere. And it’s not only the music, them more than with my family.”Harry but the people who play it.” explained one of the strengths of the El- Looking at pictures of the Ellington lington band: “The guys in the band all band of 1927 and the Ellington band to- add to an . At record dates, day discloses a striking fact: Carney see- we may have a skeleton arrangement. mingly hasn’t grown older. He has retai- That’s the format. Various ideas are in- ned a boyish look, a genuinely impish jected by the guys in the band. So much grin, and a saucer-eyed interest in life. of our stuff has been done that way that He remains courteous and soft-spoken long after, when people ask for a record, and modest. He still pops up to Boston of the kick comes from seeing new ge- we don’t know how we played it unless to visit his mother. And in the band seen nerations out front. “Kids come up and it went into the book and is fresh in our in Britain this year, only he, Hodges and say, ‘Mother and dad said to say “hello” minds.” Ellington remain from the band that to you’,” Harry smiled. “Almost always “Another thing I’ve noticed is that went there 25 years ago. they add, ‘We thought you’d be an old kids ask me questions about my mouth- In short, jazz has produced a gent- man.”After three decades of Ellington, piece, my reeds, my breathing. It seems leman of polish of whom it can well be Harry looks back on the first band as his they are more serious about music to- proud. favourite. Perhaps there is a natural sen- day. I think that’s a healthy sign.” (For timent for that band and the slim, quietly the record, Harry uses a 3½ or medium cocky young man who joined it to stay reed on his baritone.) so long. “I always was surprised when “I’m happy,” he said, “to see the Denna krönika publicerades fellows left the band,” he said. “And I young musicians have so many means thought there’d be a big hole. But Duke of expressing themselves; through re- första gången i Down Beat, always maneuvered in the writing and cords, festivals, concerts, and the like. 27 november, 1958, och var made adjustments. He’d give the new I can remember the days when people senare återgiven i DESS players a chance to play and show their looked down their noses on jazz musi- Bulletinen 93/1. Vem författaren individuality. That gives spirit to the ol- cians. It’s a shame that there aren’t more var kan inte fastställas men der guys. Competition-wise it’s good. bands for the young musicians to play möjligen var det Bill Coss. “How long will I stay with the band? in. The most they have is jamming, and As long as I’m able to qualify. As long as that’s not organized. But I feel jazz has

The discography of Harry Carney Harry Carney can be heard on numerous recordings by Duke HARRY CARNEY WITH STRINGS: Ellington but did he produce any under his own name? Yes, he did (t), Tony Miranda (frh), (cl, ts), Harry but they were not too many. Here follows his discography: Carney (bs, bcl), (p), (g), HARRY CARNEY’S BIG EIGHT: (b), (dr), eleven strings. (tp), Lawrence Brown (tb), (as), Ted Nash New York, December 13, 1954. (ts), Harry Carney (bs), (p), (b), Jimmy 2123 A Ghost Of A Chance Verve MGV2028 Crawford (dr). 2124 I Got It Bad “ New York, March 18, 1946. 2125 Take The “A” Train “ 1029 Minor Mirage Hot Record Society HRS 1020 2126 Moonlight On The Ganges “ 1030 Jamaica Rhumble “ HRS 1021 2127 It Had To Be You “ 1031 Shadowy Sands “ HRS 1021 2128 We’re In Love Again “ 2129 Chalmeau “ 1032 Candy Cane “ HRS 1020 2130 My Fantasy “ HARRY CARNEY QUINTET: HARRY CARNEY AND THE DUKE’S MEN: Lawrence Brown (tb), Johnny Hodges (as), Harry Carney (bs), , Ed Mullens, Ray Nance (tp), (tb), Paul Gon- (p), Billy Taylor (b) salves (ts), Harry Carney (bs), Rollins Griffith (p), (b), Sam New York, unknown date, 1947. Woodyard (dr). Why Was I Born? Wax 115 Boston, September 16, 1960. Triple Play “ Rock Me Gently Columbia SCX3378 In 1949 released his famous album The Jazz Mabulala “ Scene which contained two numbers with Carney as leader even Jeepers Creepers “ though later releases have shown them as Ellington recordings: Tree of Hope “

Duke Ellington (arr), Harry Carney (bs), Billy Strayhorn (p), Fred Guy (g), Andres “Fats Ford” Marenguito replaces Ed Mullens (b), (dr), five unknown strings. Boston, September 17, 1960 Hollywood, unknown date, 1949. Blues For Blokes Columbia SCX3378 5001-4 Sono Clef The Jazz Scene Hand Me Down Love “ 5001-2 Sono Five O’Clock Drag “ 5002 Frustration Clef The Jazz Scene Baby Blue “

6 Den här bilden togs på Arlanda den 31 maj 1963 när Duke Ellington väl- komnades för att under nästan hela juni turnera i svenska folkparker. Ungefär en kvart senare träffades Ellington och Hans Löfgren för första En gången. Mötet ledde till en nära, mycket speciell vänskap. ovanlig vänskap Hans Löfgren berättar här om den oförglömliga som- maren tillsammans med El- lington 1963 och deras vän- skap som ledde till fortsatt samvaro varje gång Duke kom till Stockholm.

Det var tio fantastiska år för mig som började då! Jag minns exakt att Duke hade den där kavajen när jag såg honom första gången. Det var i ett VIP-rum på Arlanda där jag väntade. händer och fötter när inte orden funka- Jag hade kommit dit strax före. Det de. I Västerås tog vi in på Stadshotellet. På tu man hand var Simon Brehm som tog emot mig, Duke hade en svit där det också fanns Jag tror att han gillade mig bl a för att jag han var med och arrangerade gästspelet ett piano. Det var hans krav för hela tur- inte var en av alla dyrkare och autograf- i folkparkerna. Att jag blev inblandad nén. Och det fanns ett pentry. Duke bad jägare. Duke var ju tre gånger så gam- var en ren slump. Jag hade varit ute i mig gå ut och handla lite ägg och bacon, mal som jag; för mig en trevlig erfaren ett garage i Stockholm dagen innan för bröd och några öl. farbror, som jag efter några dar tyckte att ordna med en turnébil för att köra Jag fick rummet närmast intill hans, spelade väldigt bra musik. Jag kallade min kusin Anna-Lena en månad i par- och så blev det sedan under hela resan, honom redan från början bara Duke, kerna.*) På förmiddan ringer så killen för den blev ju längre än tre dagar. Jag jag minns inte hur det blev så, jag kan- från garaget och säger att Duke Elling- tror det var dan efter som Duke sa att ske bara sa det och han accepterade det. ton kommer idag, han kommer om tre han absolut ville att jag körde honom Annars talade ju alla till honom som Mr timmar till Arlanda. Här finns ingen le- under hela turnén, resten av juni. På den Ellington. Det var inte ett kompisförhål- dig bil, kan du låna din pappas och köra tiden skulle jag också bli mycket bra på lande, mera som far och son. honom i tre dagar? engelska påstod han. Och det blev en De tre första dagarna var jag ju avlö- Duke skulle först till Västerås och se- månad med intensivt umgänge nästan nad av turnéarrangörerna. Sedan fung- dan till Örebro och Karlstad. Efter det alla vakna timmar. erade det helt enkelt så att Duke stod spelade Duke en vecka i Stockholm och *) Sångerskan Anna-Lena Löfgren som var en av för alla kostnader, jag var hans person- då var det sagt att mitt jobb var över. den tidens mest populära artister. Red.anm. liga ”gäst”. Han var väldigt generös och När jag träffade Duke på Arlanda några omtänksam, men vi hade inget formellt timmar senare visste jag verkligen inte avtal. Han var rolig också, vi hade kul mycket om honom. Jag var 21 år och DESS-medlemmen Hans Löfgren be- tillsammans. Och det var självklart att lyssnade på Elvis. Duke var bara ett rättade en del om detta vid ett klubb- han tog med mig överallt dit han skulle. namn för mig, nån som mina föräldrar möte i DESS 2007 och Bo Holmqvist Han var alltid noga med att presentera kanske hade lite hum om. Ja mer än så, skrev ett läsvärt referat därifrån i Bul- mig, ”Meet my friend Hasse!”. pappa ställde ganska stolt upp och låna- letin nr 4 2007. Många nya medlem- Efter konserten första kvällen i par- de ut sin Amazon till en så fin gäst. mar/läsare har tillkommit sedan dess ken i Västerås hade man ordnat bankett Du kan väl engelska?, frågade Simon och eftersom Hans Löfgren också hade för orkestern. Duke stannade bara 10-15 Brehm. Det var ju knackigt med det, mer att förtälja, återkommer Bulletinen minuter. Han kom till mig och sa att nu verkligen inte mycket. Men det fanns här. En del fakta i den tidigare artikeln åker vi till hotellet. Han lagade scram- ingen tid att ändra planen. Så där satt upprepas med nödvändighet men har i bled eggs och stekte bacon åt oss två. vi två i bilen på väg till Västerås. Men möjligaste mån undvikits. Situationen var ju lite märklig, men så vi kommunicerade skapligt ändå, med fortsatte det. För det mesta under hela

7 turnén var det vi på tu man hand, utom på spelningarna förstås. Då var jag med bakom eller bredvid scenen. Fortfarande dricker jag grape juice varje morgon som Duke lärde mig. Det var mycket liten variation i vad han åt och drack. För det mesta åt vi på hotel- let. Hans standard var stekt biff eller le- ver. - En gång ville jag växla om och fick honom att äta Crèpe Prins Bertil. Tio år framåt skulle han sedan ha det till var- enda måltid, ”räk crèpe”! Och han var förtjust när vi en dag åkte hem till mina föräldrar och fick pannkakor till lunch. Han drack thé till alla måltider. Bortsett från öl var det inga starkare drycker, det hade han helt upphört med. Men rökte sina Pall Mall gjorde han jämt. Duke var ju väldigt mån om sitt yttre när han skulle framträda. Han hade t ex en kille som skötte alla hans kläder att ha på estraden och inte minst att ordna hans frisyr innan han gjorde entré. Han var egentligen tunnhårig, och det var Att tidens tand har satt sina spår på bilden kan inte ett sinnrikt arrangemang att lägga olika dölja glädjen hos Duke och Hasse i Helsingborg i juni slingor rätt för att dölja det. Hemma på 1963. Så här skrev Duke på fotot (här inte fullt syn- hotellrummet med bara mig i närheten var det annorlunda, han kunde knalla ligt): ”Hasse, good luck LOVE Duke”. omkring i kallingarna med löst häng- Hans Löfgren idag. ande hår. till på vägen till Borlänge. Nästan varje Men vi fick ett problem när vi körde över What about it? dag kom Duke också till orkestern med 120 km i timmen: Det fanns aldrig tid för något nytt på noter som skulle testas di- att besöka en verkstad eller vänta på nå- Duke behövde någon som gjorde att rekt. Det var ju fantastiskt att det funge- gon del som måste beställas. Jag hade han kunde sköta både turnén och allt rade. Jag blev särskilt imponerad av Ray satt en skruvmejsel för att hålla fast ru- jobb han gjorde samtidigt. Han arbetade Nance som alltid bara tog en snabb titt tan i dörren på Dukes sida. Men när det jämt, jag begriper inte hur han orkade. på pappret och sen la ner det i sin väska, gick snabbare än 120 höll det inte och Det blev inte många timmars sömn, han kunde sitt parti direkt och behövde Duke fick hålla den uppe, och det drog. två-tre timmar på natten och 20 minu- aldrig titta mer! Då satte han på sig sin lilla blåa hatt ter i logen före varje framträdande. Den ovanpå den schal som han alltid hade stunden var helig, det var mitt jobb att lindat om huvudet när vi åkte iväg. hålla folk borta. På nätterna orkade jag Snabba resor På Liseberg signalerade Duke till mig inte sitta uppe lika länge som Duke, jag Duke upptäckte att jag kunde köra fort under spelningen att åka och köpa något gick och lade mig och sedan sågs vi till och det gillade han. Därför blev det of- att äta i pausen. Bilen stod precis bredvid frukosten. tast också så att han tog till väl korta estraden – och det lät när jag startade! Vi Han arbetade intensivt med My People restider – han utnyttjade alla möjlighe- hade inte kommit åt att byta det trasiga som skulle ha premiär på hösten. Den ter att sitta vid pianot. Vi körde för det avgasröret och den gången var jag inte och kyrkokonserterna upptog honom mesta direkt efter konserten till nästa särskilt populär hos publiken. mest den här sommaren. Varje natt kl ort. Duke kom alltid med en laddning Ett annat tillfälle när vi hade särskilt 3 ringde han till Billy Strayhorn i New Coca Cola till mig när vi skulle iväg så bråttom var efter konserten på Tivoli York och sjöng och läste upp texter, dis- jag skulle kunna hålla mig pigg. i Köpenhamn. Där signalerade jag till kuterade arrangemang som Strayhorn Sista spelplatsen på turnén var Ljus- Duke att det var väldigt ont om tid för sedan jobbade vidare med. Då hade han dal. Då bodde vi i Stockholm och det är att hinna med sista färjan i Helsingör. haft några timmar vid pianot på natten, ju en bit att köra. Vi hade för lite tid, jag Duke avslutade direkt. Vi hade med oss men han höll på hela dagen också. – När har nog aldrig kört så fort på dåliga grus- en dansk journalist som skulle göra en Strayhorn, en väldigt vänlig man, senare vägar. När vi körde in genom grindarna intervju på vägen till färjan. kom med hit till Sverige visste han tyd- till parken hörde vi att orkestern börjat Vi hann med nöd och näppe, men nå- ligen precis vem jag var och han hade med första numret. Jag körde ända fram gon intervju hade det ju inte blivit för med sig My People på platta till mig. till estraden och Duke gjorde entré di- jornalisten låg på golvet i bilen, han vå- Duke skrev i bilen också och ibland rekt från bilen. Det gällde att sätta igång gade inte sitta upp i den fart vi körde. testade han en ny melodi eller läste upp på klockslaget för att det inte skulle bli I stället fick han följa med till Helsing- en text för mig, ”What about it?”, ”Ska avdrag på gaget. borg och vi lyckades ordna någon liten jag göra så här eller så här?”. Jag minns På den tiden var det fri fart på lands- skrubb till honom att sova i på hotellet. att King Fit the Battle of Alabam, den som vägarna utom på lördagar och söndagar. Intervjun blev i stället av vid frukosten handlar om Martin Luther King, kom Då höll Duke utkik efter poliskontroller. nästa dag.

8 Orkestern, under hela besöket. Men då flög Duke här märkliga sättet 1963, så nära som är från Stockholm t o r till de olika spel- möjligt. Mest glädje får jag av det som är Alice och Ella platserna så det var aldrig frågan om att inspelat efter 1963, när jag kan se alla Duke levde sitt eget liv, rätt isolerad från köra honom mer än i Stockholm. Och killarna framför mig samtidigt som jag orkestern. Den åkte i sin buss och bodde jag bodde hemma, inte i rummet intill. lyssnar. Och det är lite extra härligt med på andra hotell, mest på den ort där vi Men vi var tillsammans nästan hela inspelningar där Duke pratar också. spelade och med resa nästa dag. Men tiden i Stockholm. Bland annat guidade Rösten väcker än idag så många min- jag träffade förstås alla, och lärde känna jag honom till ställen där han ville shop- nen. dem i olika grad. Några bara så att man pa, mest gällde det presenter. Vi besökte Bara ett par dagar innan turné var slut kände igen varandra och hälsade, andra t ex Georg Jensen. Det måste ha varit en 1963 sa Duke att han ville att jag skulle kom och snackade. av de bästa dagarna i deras kassa. Duke fortsätta jobba för honom och följa med Det var absolut Harry Carney som köpte och köpte. Alltihop skeppades till direkt när de lämnade Sverige. Först stod Duke närmast, och han var också hans syster Ruth hemma i New York. skulle vi till Newportfestivalen och den som alldeles självklart var som en Han köpte över huvud taget mycket sedan på Fjärran Östern-turnén. Men vän till mig. Alltid ett ”How are you? som var skandinaviskt, både möbler jag var 20 år och feg och sa nej. Många och så vidare, omtänksam och genom- och annat. Han var förtjust i stilen och gånger har jag förstås undrat hur livet bussig. Johnny Hodges och Cootie Willi- hade ett särskilt skandinaviskt inrett skulle ha gestaltat sig om jag hade valt ams var också tydligt Dukes personliga rum hemma. den banan. Senare ville han alltid att jag skulle komma till New York och hälsa vänner. Ray Nance var en underhållare När Duke kom hit hade han alltid på, men jag kunde aldrig komma iväg också privat. Det var alltid skämt och med sig presenter till alla i min familj. då. Jag har varit där en gång senare och påhitt. Han var kul och bussig precis Och han hade planerat noga, inte bara sett statyn på Ellington Square t ex. som . Mellan Woodyard plockat med något från tax free på flyg- och Duke fanns absolut en särskild vän- platsen. En gång hade han med sig fi- Det var ju varje gång många son frå- skap. En annan som jag uppfattade att naste thaisiden till en klänning till min gade honom när han skulle komma till- Duke hade lite mer personlig kontakt fru, och han hade valt tyget mycket nog- baka hit nästa gång. Och Duke brukade med var Jimmy Hamilton. grant för att stämma med hennes färger. svara med en av sina härliga repliker: Det blev en fin klänning också, som hon ”It depends on when Hasse wants me Under senare besök var ju Mercer, använde när vår son gifte sig. back!” hans son, med som trumpetare och som en sorts administrativ ledare för orkes- Berättat av Hans Löfgren, tern. Men hade jag inte vetat att de var Minnen för livet nedtecknat av Claes Englund far och son så hade jag aldrig uppfattat Det var en härlig vänskap och otroliga det även om de hade en hel del kontakt, upplevelser för mig under tio år. Och och småbråkade ibland. jag blev ju snart fångad av Dukes musik Jag lärde förstås också känna Alice när jag kom i kontakt med den på det Babs som ju hörde till Dukes medarbe- tare och vänner under den här tiden. Jag glömmer t ex inte när hon bjöd Duke och June 21/1963 mig och några till på en fantastisk mid- To Whom it Concerns:- dag efter TV-inspelningen med Duke och på Cirkus i februari Herr Hasse Löfgren har 1966. Ella var dock inte med, henne hade varit hos mig i egenskap jag kört till hotellet strax innan. Det var av chaufför-sekreterare, för resten ett särskilt äventyr: tolk och allmän mellan- Duke bad mig skjutsa Ella, hennes på- hand, och jag har upp- kläderska och musiker till deras hotell. skattat hela perioden i Det var bara det att det var 26 grader första hand på grund kallt. Och någon taxi gick inte att få tag av Herr Löfgrens kom- på. Bilen var totalt nedisad och startade petens och angenäma först på femte försöket. Men det var ett tjänst. Jag är mycket väldigt tåligt och glatt gäng som träng- glad att kunna rekom- des i den i kylan. Rutorna blev förstås mendera honom som en helt igenimmade av andedräkterna, och man av högsta kaliber. det tog säkert 5-6 minuter ytterligare Högaktningsfullt innan värmen hade kommit igång så att jag fick sikt och kunde komma iväg. Duke Ellington Men bara glada miner. Stockholm som bas När Duke kom tillbaka flera gånger efter 1963 så blev jag alltid kontaktad i för- väg: Duke Ellington kommer då och då och ska bo där och där, kan du komma? Självklart. Jag hämtade på Arlanda eller Bromma, körde till hotellet och sedan

9 ”Word of the Century” Något om ordet ”Jazz”, dess ursprung och innebörd

Våren 2012 fick jag på resa syn på en intressant artikel i The Global Edition of New York Times av den 2 april och musikforskargenen väcktes. Titeln var ”How baseball gave us Jazz”, skriven av en språkvetare och lexikograf vid namn Ben Zimmer. Då jag visste att begreppet jazz var etablerat i Chicago 1915 och jag här skymtade årtalet 1912, blev jag intresserad. Artikeln berättar om en baseballspelare vid namn Ben Henderson som var pitcher, dvs kastare, i Portland Beavers och känd för sitt hårda leverne. I en intervju för en sportjournalist om den kommande säsongen utlovades en överraskning. ”Jag har en ny bollbana som jag skall pröva i morgon. Jag kallar den The Jazz Ball därför att den wobblar. Den är så skev att man inte kan göra något åt den”. Rubriken för ämnet den 2 april 1912 blev förstås ”Ben’s Jazz Curve” (1). Ben förlorade den där matchen och var snart ute ur baseballen.

Våren 1913 använde en sportjournalist sitt eget Jass Band. Han påstod sig där- ergi, drive, daterat enligt en uppgift från för San Francisco Bulletin vid namn Ed- med enligt de egna opublicerade me- 1860, från 1842 enligt en annan. ”Pep” är ward ”Scoop” Gleeson ordet jazz och moarerna (vilket är ett svagt bevis) ha ett slanguttryck som förekommer jämte jazzy i betydelsen drive, energy, spirit varit den förste som använde ordet jass, jasm och skulle vara en förkortning av och ”Pep”, dvs pepper = hot. Han skrev jaz eller jazz i musikaliska sammanhang. pepper, dvs ”something hot” (2). Jazz är det ofta och entusiastiskt när han skulle Men den 11 juli 1915 gjorde Chicago Tri- alltid ”jazzy”, dvs står för upphetsning beskriva laget San Francisco Seals vid bune i alla fall ett reportage om en lo- och passion. Att det också har en sexuell Boyes Hot Springs (heta källor), efter kal klubb där det bjöds underhållning i anspelning är uppenbart, som Rock ’n att ha hört spelarna använda det. När form av ”jazz blues”. Tidigt året därpå Roll. På svenska är en äldre betydelse av laget det följande året hade förlorat sin kom så musiker från New Orleans, the jassa/jazza att glida eller halka, enligt energi hette pitchern ”Cac” Henley och Dixies, till Chicago och bildade ”jass SAOB, ”ojämnt svänga”. Svensk Upp- Gleeson skrev på sin sportjournalistis- bands” med ”the Dixieland sound”. Den slagsbok från början av 50-talet citerar ka prosa ”Now the local players have skiftande stavningen gjorde att man i en källa som säger att det skulle betyda lost their Jazz”. Detta var också första Victor Record Review den 7 mars 1917 ”buller”. Detta säger kanske mer om gången som ordet relaterades till musik, kunde läsa, att ”hur man än stavar det, tidsandan. ”It’s members trained on ragtime and så kan inget förstöra ett jass(!)-band” (2). Vad gäller ursprung och plats har jazz” (2). Gleeson lär ha använt ordet När Original Dixieland Jass Band under många mer eller mindre fantasifulla his- fyrtio gånger under mars och april 1913 Nick LaRoccas ledning, spelade in den torier föreslagits, såsom att Jasper skulle och han ställde även frågan ”What is the första jazzskivan i New York i mars 1917 vara en dansande slav, eller en myto- jazz?”. Till slut gick redaktionen ut med (Dixieland Jass One Step och Livery Stable logisk musiker vid namn Jasbo Brown, ett beklagande om det överdrivna an- Blues), stavade bandet sitt namn med två det franska ordet ”chasse” som betyder vändandet av ordet, som de stavade Jaz, s. Efter 1917 blev jazzmusiken en fluga i glidande danssteg, eller creolfranska men erkände att det nu var så etablerat stora delar av USA och efter ytterligare ”jaser”, som betyder nonsenssnack (3). att man var tvungen att acceptera det. några år var begreppet vedertaget för Marschkungen John Philip Sousa ansåg (Stavningen med z i stället för s lär en musikformen, 1922 är en datering. I Sve- att ordet kom från vaudevilleslang från gång ha varit ett medvetet eller omedve- rige och i stockholmspressen förekom 1890-talet, betecknande den glada och tet korrekturfel.) ordet jazz första gången 1919, då man livliga finalen (4). Flera förslag, bl.a. från hade engagerat en grupp från London författaren Lafcadio Hearn (som bl.a. ”Jazzen” sprids vid namn The Five Royal Imperials för skrev Folk, Gudar och Gastar i gamla Ordet spred sig på några år över USA. att spela på Blanch café. Japan), som hävdade ett afrikanskt ur- Om hur det kom till Chicago och hur sprung från Guldkusten och Kongo, va- det tog klivet från baseball till musiken Ordets innebörd rifrån det sedan enligt Hearn för creolen berättas, att orkestern som spelade vid och ursprung i södern skulle betyda ”öka tempot”. Boyes Springs 1913 leddes av en trum- Detta har avvisats av både amerikan- slagare vid namn Art Hickman och med Varifrån ordet jazz har sitt ursprung till ska och afrikanska språkforskare (5). en Bert Kelly på banjo. Hickman lär ha plats och innebörd, när det först upp- Enligt dessa finns inga belägg för att kallat de heta källorna för ”jazz water”. trädde och vad det slutligen betecknade ordet förekom i afro-amerikansk kul- Kopplingen till Hendersons ”jazz ball” och betecknar, är egentligen tre olika tur före 1913. ”Jag har aldrig hört ordet kan dock verka lite sökt. Men Bert Kelly saker, även om de tangerar varandra. – jazz i Afrika”, skrev den amerikanske flyttade till Chicago 1914 och startade Innebörden: Jasm, slang för ”spirit”, en- antropologiprofessorn Alan P. Merriam

10 Noter: 1. George Thompson, bibliotekarie vid New York University, 2003 i.o.m. att Los Angeles Times arkiv lades ut på nätet. 2. Peter Tamony, Jazz – The Word. 3. Peter Tamony, Origin of Words. 4. Peter Tamony, Jazz – The Word. 5.Barnhart Dictionary of Etymo- logy, Robert K. Barnhart 1988. 6. Barnhart Dictionary of Etymology. 7. Barnhart Dictionary of Etymology. 8. Barnhart Dictionary of Etymology. Holbrooke: One word Jazz, Storyville Magazine januari 1974. 9. Jörgen Adolfsson, Svenskt Vis- arkiv, jazzavdelningen. 10. Peter Tamony, IEMF, Quar- terly. Större delen av materialet, med undantag för artikeln i New York Times, från Daniel Cassi- dys redovisning i Counter Punch Weekend Edition juli 14-16 Dat Ol’ Jazz, ”How the Irish Invented Jazz”.

Illustration PO Sporrong

1974 (6). Utgivaren av Oxford American en holländsk musikforskare vid en jazz- ordet jazz, som man ansåg var de vitas English, Jesse Sheidlower, uppgav 2004 konferens i Helsingfors 2010 ha påstått förklenande beteckning. Duke har haft i Slate Magazine, att ordet hittades på att ordet är av holländsk härkomst (9). samma åsikt. ”Jazz always has been the och publicerades av en pressagent vid Dock, ett antal amerikanska lexika är kind of man you wouldn’t want your namn Walter Kingsley i New York Sun samstämmiga i att ordet ”jazz” ursprung daughter to associate with.” Han har va- 1917, ”Whence Comes Jass?” (7). Kings- är okänt. rit en av de starkaste rösterna mot denna ley hävdade också att ordet stammade platta etikettering och han använde ald- (sic) från Afrika. Det har ansetts vara en Impopulärt uttryck rig ordet om sin musik. Många andra bluff, men icke desto mindre citerades svarta musiker som Billy Taylor och det i Storyville Magazine så sent som Jas, jass, jaz, jazz eller jascz, har aldrig Chico Hamilton för att nämna ett par, 1974 (8). varit ett populärt begrepp hos jazzmu- har citerat honom. Men det lär inte vara sikerna själva, många avskydde det. De möjligt att genom påbud ersätta ordet Europeiska rötter? första New Orleansmusikerna, Buddy Jazz, därtill är det alldeles för etablerat. Bolden, Jelly Roll Morton, Joe King Oli- Intressantare är det irländska spåret. Dessutom har det ju sedan länge högsta- ver, Bunk Johnson, och tusprofil som ”improviserad konstmu- Många irländare i första generationen Louis Armstrong visste inte att de spe- levde vid tiden för första världskriget sik”, i paritet med ”den noterade konst- lade jazz, eftersom ordet på en just född musiken”, dvs den klassiska musiken. i området omkring San Francisco Seals musikform inte var uppfunnet ännu. stadion som låg vid Boyes Hot Springs. Journalisten Ben Zimmer uppmärk- De ungas tal var kryddat med irländsk, Sidney Bechet använde aldrig termen. sammade således den 2 april i The Glo- fonetiskt uttalad slang. På irländska Han hävdade hela livet att han spelade bal Edition of New York Times, att det (gaeliska) skulle Teasai uttalas jassy el- olika former av Ragtime. Han menade var 100-årsdagen av den notis som pu- ler chassy. ”Gin-i-ker”, fonetiskt för ir- att det fanns två former av musik, klas- blicerades den 2 april 1912, av en ano- ländska ”Tine caor” (uttalas jin-i-ker) sisk och ragtime. Den senare termen nym upphovsman, där det var första var enligt Scoop Gleeson i mars 1917 förklarade musiken, ordet jazz gjorde gången som ordet ”jass” förekom. Själva synonymt med ”pep”, energi och entusi- det inte. Inte heller Louis Armstrong an- ordet har fått en sådan rang, att det år asm och skulle ungefär betyda blixt och vände termen före 1918. Därefter kallade 2000 av the American Dialect Society ut- dunder. Irländska kolonier fanns i stor- han sin musik för Dixie Jazz. 1920 för- sågs till The Word of the Century. städer över hela USA och det är rimligt sökte Duke Ellington påverka Fletcher Leif Klitze att anta att ordet jass fick snabb sprid- Henderson att de skulle kalla musiken Negro Music (10). ning över landet. Även enstaka åsikter Till sist stort tack till Jens Lindgren som om ursprung från den europeiska kon- Efter den svarta medborgarrättsrörel- välvilligt visat mig på detta omfattande tinenten har förekommit. Sålunda skall sen 1968 höjdes röster för att utmönstra material.

11 ing” the song on his growl . An interesting detail is that the number is played without a piano. Ellington is spending the time in the control booth Cab and Duke and it is Eddie Barefield who is direc- ting the band. Do creative similarities When looking for points in common between these two giants Ellington’s exist between these two and Calloway’s Minnie the giants, Cab Calloway Moocher come to mind, although they and Duke Ellington? have nothing in common musically. A quick glance may say It is just the titles. As a Swede the first question you ask yourself is; what is the no as the differences were meaning of mooche and moocher? In obvious. But a closer a Swedish dictionary one can find the look may indicate that word mooch, without the “e” at the end, and it is said to mean “hang around” there were some con- or “running away from paying a bill”. nections after all. Eric Townley says in his book “Tell Your Story” that The Mooche means “a Cab Calloway was one of the greatest ger calculated that the publicity earned slow, dragging dance. Its name is deri- personalities within jazz. He was not from the movie would compensate them ved from the slang verb ‘mooch’ which a composer like Duke Ellington but he in the longer run. means ‘to move, or wander about, in a had a presence that was extraordinary , the mogul of Tin-Pan- slow, aimless manner”. In an American and a talent for featuring himself that Alley, early on saw the commercial va- dictionary of slang the word moocher is should make every jazz artist envious. lue of Cab Calloway and tied him to his said to mean “a chronic taper of money, The number that was primarily con- organisation just like he did with Duke a person who knows how to get things nected with Cab Calloway is of course Ellington. When Ellington’s long run for free without actually asking for it”. Minnie The Moocher, which became his at Cotton Club ended in February 1932 Unfortunately Eric Townley has nothing theme song. Calloway’s production of Cab Calloway and his orchestra fol- to say about Minnie the Moocher, a story records was tremendous and started lowed him and it was no doubt Irving about a woman of doubtful character in 1930, a few years after Ellington’s Mills who pulled the strings. who meets Smokie who introduces her start. It is probably correct to say that to the King of Sweden, “who gave her Calloway’s record production was more By the end of the 1930s Ellington be- what she was needin’”. The king is not “commercial” than that of Ellington. gan to realize his true value on the mar- the Swedish king Gustav V but rather Without making a closer review, it ap- ket and brought up the question with a drug dealer in New York who was pears that about 80% of his recordings Mills. To satisfy Ellington Mills offered known under the name of King of Swe- were numbers where he featured him- him a 25 % stake in the Cab Calloway den. The melody was composed by Cla- self singing. As we know Ellington fea- orchestra. This was something that Cal- rence Gaskill and listed as his co-com- tured himself as a piano player on very loway himself learned about much la- posers are Calloway and Irving Mills. few recordings. However, in Cab’s re- ter. Probably it was the two last-named pertoire we find quite a few very good As a matter of fact, Cab Calloway has who wrote the lyrics but it was certainly jazz numbers. He understood from the appeared together with the Duke El- Cab Calloway who made a success of early beginning to surround himself lington orchestra; however, not together the melody with his with very capable musicians and during with Duke himself. In August 1963, El- Hi-De-Ho.The lyrics the 1930/40’s we find names like Jonah lington set up My People in Chicago were inspired by Wil- Jones, , , and could therefore not appear with lie the Weeper, a com- , , Chu his band at a gig in Lambertville, N.J. position by the blues Berry, Milt Hinton and Cozy Cole in his on August 12th. Billy Strayhorn repla- singer Frankie “Half- orchestra. Ben Webster also spent some ced him at the piano and Cab Calloway Pint” Jaxon about a time in the band. It has been said that was called in as the leader. The audience “chimney sweeper” his musicians complained about being was told that Ellington was indisposed who took pills of various kinds and in given too little room for exposure but in at the time. Cab filled the role quite well his dreams experienced the most fan- the discography we find many feature but of course he took the opportunity tastic trips until he took one pill too numbers for especially Jones, Berry, Jef- of featuring himself in a few numbers many. According to Wikipedia, Jaxon ferson, Hinton and Cole. from his own repertoire, one of them should have taken part in RKO’s film was Minnie The Moocher. Duke Ellington and his orchestra had short from 1929 called Black And Tan a long stay at the Cotton Club in New When Atlantic Records released the where Duke Ellington and his orchestra York but in August 1930 they made a album Recollections of the Big Band has the leading parts. However, this is break for about a month. They went to Era, where Ellington was free to in- not confirmed by Klaus Stratemann’s Hollywood for filming Check And Dou- terpret well known theme songs, Cab Day by Day and Film by Film. ble Check. While there they were repla- Calloway’s orchestra was of course re- Cab Callow had several compositions ced at the Cotton Club by Cab Calloway presented with Minnie the Moocher. It is by Duke Ellington in his repertoire. and his band and the saying goes that known as a vocal number but Ellington Already on March 9, 1931, he recor- Duke had to pay them out of his own chooses not to use any vocalist. It is ded , about 6 months after pocket. Probably Duke and his mana- instead Lawrence Brown who is “sing- Ellington’s initial recording. The ar-

12 rangement has no /trombone/ iiiiiiiiiiiiiiiiiiii Carneys baryton turas om att, tillsam- clarinet-trio but is merely a series of so- mans med härliga orkesterklanger, var- los including one on banjo. There is no samt behandla den vackra melodisling- vocalizing by Cab. Peer Gynt Suite an, som verkligen kan framkalla en stilla On May 6, 1931, he records Creole morgonstämning. Love Song which title is a modification of I In the Hall of the Mountain King är . This recording is quite stämningen hög och man har nog kul different from that of Ellington. There is och dansar till fin musik. Melodin är no wordless singing but Cab takes the väl lämpad för en svängig tolkning och chance of a vocal chorus toward the end, svänger gör det verkligen om orkestern probably his own lyrics and the reason där det enda solot kommer från Dukes for the modified title. A beautiful portion piano och det låter som inget annat eller of the record is a trumpet solo, probably som typiskt Ellington. Orkestern spelar by Reuben Reeves, with the accompani- med en fin attack och arrangemanget ment of a clarinet trio. ger harmonier och klangfärger som bara Not until March 23, 1938, do we find Ellingtons orkester kunde åstadkomma. the next recording of an Ellington com- Lyssna noga på hur temat tas upp av de position. It is Azure, sung by Calloway olika sektionerna och samspelet mellan in an exaggerated way. One gets the im- dem. Bergakungen måste ha det trevligt i denna musikaliska miljö. pression that Cab performs the melody För en jazzmusiker är det ju naturligt with irony and he over articulates the ly- att ta upp en melodi och tolka den på Solvejg’s Song presenteras här med rics in a challenging way. One wonders sitt sätt och med sina personliga idéer stor kraft av Booty Wood och hans wa- what lies behind. But the number is well improvisera med melodins harmonier wa trombon. Man får en känsla av att arranged with beautiful passages for som grund. Ingen tycker att det är kon- Solvejg står på en bergssluttning och the reed section. On the same occasion stigt och ingen kallar det för stöld. Även med stor inlevelse sjunger ut över dalen Skrontch is recorded, a number Ellington inom den klassiska musiken finns det nedanför avbruten av vacker fågelsång composed for a Cotton Club Revue and exempel på att variationer görs på ett från Jimmy Hamiltons klarinett i några which was a popular dance at the time. tema av någon annan kompositör. Ett helt underbara solokadenser. Det hela On July 3, 1941, Calloway records Take exempel är Brahms variationer på ett slutar med ett ackord som endast Elling- The “A” Train. It is a very fine interpre- tema av Haydn. Men när en jazzmusiker ton och hans orkester kan åstadkomma. tation of Billy Strayhorn’s composition spelar och improviserar över ett tema Aase’s Death är fylld av tunga, sorgsna that would later become Ellington’s från någon känd klassiker då blir det och ytterligt sköna klanger som skapar theme song. It is not known to the wri- stor uppståndelse, upprörda kommen- en nästan mystisk stämning som fram- ter who made the arrangement, which is tarer om stöld och brist på respekt för kallar vad Ellington i ett annat samman- quite different from Ellington’s. It could den stora konsten. Ett sådant exempel hang beskrev som afraid to be there or af- possibly have been Harry White. The är Charlie Normans tolkning av Griegs raid not to be there. trumpet solo is played by Jonah Jones Anitras Dans ur Peer Gynt Svit Nr 2. Det Anitra dansar iväg med en härlig swing and he shows no influence by Ray Nan- norska Griegsällskapet talade om skan- tillsammans med Johnny Hodges, Jimmy ce but performs his quite own definitive dal och ville stämma Charlie Norman Hamilton och i Anitra’s version. Chu Berry gets a chance to play eller skivbolaget för ”denna stöld” och Dance, där solisterna understöds av or- a tenor solo. He was a tenor ”oförlåtliga travestering”. Sveriges ra- kestern vars samtliga sektioner hjälper player who at the time stood well up to dio förbjöd uppspelning av skivan. till att göra det hela till en fin musikalisk Ben Webster and the other tenor giants. Även när Duke Ellington presente- upplevelse. As we all know, Webster had no solo rade sin och Billy Strayhorns tolkning Glöm nu bort att Duke Ellington inte in Ellington’s version of Take The “A” av fem delar från Peer Gyntsviterna av komponerat dessa temata, glöm bort Train. Grieg muttrade Griegsällskapet, men Grieg och Peer Gynt. Lyssna i stället The paths of Duke and Cab surely kanske inte riktigt så indignerat som noga och njut av den fina behandlingen crossed many times. On April 29, 1969, inför Charlie Normans tolkning, kan- av de vackra melodierna. Det kanske Duke Ellington was awarded the Medal ske beroende på att man påmints om inte är jazz men det är Duke Ellington of Freedom by President Richard Nixon att Grieg nog hade varit i Värmland och och det är skön musik. at the White House in Washington. Seve- hämtat inspiration för sin Solveigs Sång ral guests were invited. One of them was och kanske för att Duke Ellington gjort Bertil Swartling Cab Calloway and when Cab made his en så varsam och fin tolkning av kom- entrance Nixon walked up to him say- positionerna. ing; “Welcome to the White House Mr. Reservera en liten stund och plocka Ellington. How nice to see you”. Cab fram LP-skivan (den finns nog inte utgi- just went on smiling without any com- ven på CD), häll upp en liten Dry Mar- ment. tini, stäng av telefonerna, lägg på tonar- There seems to be a tendency today men och sitt ner och lyssna!!! Lyssna på for Cab Calloway and his orchestra to hur Morning Mood börjar med en svag be forgotten. People would be losing out cymbalklang, som följs av några orkes- Red. anm: I Bulletin nr 1/2008 finns en ar- since Cab Calloway and his band is well terklanger ur vilka Paul Gonsalves vack- tikel författad av Reidar Storaas med titeln worth listening to, almost as much as ra tenor växer fram och presenterar te- ”Duke Ellington’s forbidden Grieg arrang- Duke Ellington’s. mat, som därefter tas upp av orkestern. ements”, som något mer ingående behandlar Bo Haufman Jimmy Hamiltons klarinett och Harry Ellingtons tolkning av Griegs verk.

13 de stå utom all diskussion att Caravan skrevs av Tizol ensam. I boken nämns att Ruth Ellington lurade Tizol att sälja rät- tigheterna till Caravan till Irving Mills. NY BOK Först sedan melodin blivit oerhört po- pulär lyckades Tizol övertyga Mills att lämna tillbaka huvuddelen av rättighe- terna. Över huvud taget är Tizol mycket - latinsk impuls kritisk till managerns agerande och hur Författaren Basilio Serrano är född på han på orätta grunder tillskansar sig Puerto Rico men lever sedan unga år i rättigheter till orkestermedlemmarnas New York. Han är numera professor vid verk. ett New York universitet där han utöver Näst mest känd av Tizols komposi- undervisning av blivande lärare bedriver tioner är Perdido från 1941 och spelad forskning för att klargöra vilken inver- världen över. Under en tågresa till New kan som den puertoricanska musiken Orleans knackade Tizol en rytm mot fönstret samtidigt som Bigard berättade haft på dagens populärmusik och jazzen. om de rika personer som bor på Perdido Dessa studier har lett fram till denna Street. som satt bredvid bok där Juan Tizol utgör huvudperso- Tizol började sjunga till Tizols rytmiska nen, men stora delar av boken avhandlar knackningar varvid Tizol skrev ner me- Puerto Ricos historia, dess musik och lodistämman. När han frågade ”Where musikutövare. are we?” svarade Bigard Perdido som fick bli titel. På spanska betyder det ”vil- se”. Perdido uruppfördes samma kväll i New Orleans. Juan Tizol (22 januari 1900 – 23 april var gift i 60 år med sin afro-amerikanska 1984) föddes två år efter USAs ockupa- hustru Rosebud. Själv betraktades Juan Det torde föra alltför långt att här tion av Puerto Rico, som under 400 år Tizol som orkesterns enda ”vita” med- nämna alla Tizols kompositioner, men tillhört Spanien. Tizol föddes således till lem. till de mest kända hör Porto Rican Chaos, Porto Rican, som det stavades fram till Juan Tizol, som aldrig lärde sig korrekt Admiration, Jubilesta, Lost in Meditation, 1936. Tizol behöll även denna stavning i engelska, var känd för sin punktlighet, Pyramid, Gypsy without a Song, Conga titlarna för kompositioner som Porto Ri- ärlighet, hängivenhet och lojalitet. Då Brava, Flaming Sword, Bakiff och många can Chaos, Porto Rican Girl m.fl. han alltid kom först till alla repetitioner fler. Han var även först med att introdu- Tizol blev vid unga år faderlös, men fick han av Duke ansvaret för -att för cera latinska rytmer i sina jazzkomposi- adopterades av sin farbror Manuel Tizol, bereda orkestern och speciellt dess nya tioner. Dessutom framhåller Serrano fle- som ledde den lokala symfoniorkestern medlemmar inför konserterna. P.g.a. ra gånger att Tizol ovanligt nog använde men även orkestrar som spelade dans- sina gedigna teoretiska musikkunskaper sin ventilbasun vid komponerandet. och teatermusik. Manuel gav den unge var han den som under långa tider skrev Juan grundläggande utbildning i att skri- ut stämmorna i Dukes arrangemang åt Musikern Juan Tizol va och läsa musik samt att spela fiol och samtliga instrumentalister. Då Tizol trots I de flesta melodier Juan Tizol skrev flera blåsinstrument. I boken finns bilder detta merarbete inte tillhörde de bäst be- finns ett solo för ventilbasun inskrivet. på Juan Tizol i tioårsåldern hållande en talda orkestermedlemmarna torde detta Han improviserade ytterst sällan utan fiol i The Manuel Tizol Orchestra och ha varit ytterligare en orsak till att han ville ha sina solon utskrivna. Ellington som 17-åring hållande sin förmodligen lämnade Ellington. upptäckte snart fördelarna med en ven- första ventilbasun i en symfoniorkester tilbasun gentemot en vanlig trombon. bestående av lokala och besökande tyska Kompositören Juan Tizol Med en ventilbasun kan man spela to- musiker. Hans praktiska och teoretiska I bokens sista kapitel avhandlas Tizols ner med större snabbhet och precision. musikkunskaper var således stora redan komponerade verk. De är c:a 75 varav Dessutom kan ventilbasunen paras ihop vid unga år. många har spanska titlar. De anses vi- med en saxofon till ett mycket speciellt dare höra till fyra olika kategorier, näm- ljud som gör det omöjligt för gemene Flytten till USA ligen Exotica, Latin Jazz, Ballader och man att skilja de två instrumenten åt. Ti- Juan besökte kort USA redan 1917, men Swing. Mest känd av alla Tizols kom- zol var den förste att spela ventilbasun flyttade dit, till Washington DC, år 1920 positioner är naturligtvis Caravan , vars i jazzsammanhang och antalet efterföl- då han fick arbete i en orkester helt bestå- ursprung musikhistoriker härleder till jare är än i dag mycket begränsat. Ser- ende av landsmän på Howard Theater. morernas influenser på spansk musik rano nämner även i boken att Ellington Först i september 1927 blev han engage- som via Sydamerika och Karibien på- trots Tizols envisa protester envisades rad av Duke Ellington, förmodligen ef- verkade Puerto Ricos musikliv. Caravan med att vid konserter alltid spela Ca- ter rekommendation från Arthur Whet- finns idag i så många inspelningar , och ravan som andra låt innan Tizol hunnit sol. Tizol blev kvar hos Duke till 1944, då räknar man inte in de nästan 200 som komma igång. Duke visste naturligtvis men återkom även senare vid några till- finns i Ellingtondiskografier, att en ra- att Juan alltid trots protesterna var väl fällen. Han lämnade dock Ellington för diostation planerade att under ett dygn förberedd. att ansluta till Harry James orkester, då spela olika versioner av denna komposi- Efter sin tid hos Duke flyttade Jan han inte stod ut med det myckna resan- tion. Den första inspelningen är daterad Tizol 1944 till Los Angeles för att slippa det och ville vara tillsammans med sin 19 december 1936 med en mindre grupp resa. Efter två veckor med Woody Her- hustru, som bodde i Los Angeles. Han under Barney Bigards ledning. Det tor- man hamnade han hos Harry James.

14 ”The Big James Robbery” 1951 återbör- dades Tizol (tillsammans med Louie Bellson och Willie Smith) till Ellington, men 1953 återgick han till James för en Nya skivor kortare period. Tizol spelade senare med Nat King Cole i hans TV show, med Lou- ie Bellsons storband och Nelson Riddles sedvanligt sätt. hade studioorkester, där han bl.a. återfinns på tidigare varit ett featurenummer för 11 LP med . Willie Smith men nu har arret huvud- sakligen omarbetats så att en violin- Konflikten med Mingus spelande Ray Nance har huvudrollen. Take The ”A” Train har inget trumpet- Förutom sina kompositioner torde Juan solo utan är i stället ett solonummer för Tizol vara mest känd för ”the Mingus Betty Roché, som hanterar melodin på Incident”1953 som har lika många ver- Duke Ellington – Flying ett skickligt och humoristiskt sätt. Det sioner som det finns berättare. Charlie avslutande numret Flying Home, som Mingus version återfinns i hans självbio- Home – Candid CCD 79557 också fått ge namn till CDn, får betrak- grafi från 1971 och är nog den minst san- Materialet på den här skivan är inte tas som en raritet i Ellingtons repertoar. nolika eftersom Mingus nämner både nytt. Det gavs ursprungligen ut 1974 Här hör vi fina solon av Jimmy Hamil- fel tid och plats. Mingus framhåller så- på en kanadensisk LP Aircheck 4. ton och . Den som inte har väl rasmotsättningar som att han blev Självklart är det inte lätt att få tag på den gamla LPn rekommenderas att hotad med kniv efter att ha utsatts för den LPn och därför är det glädjande att skaffa denna CD som verkligen visar kritik om sin förmåga att läsa noter. I innehållet nu återutgivits på CD. Det är att början av 1950-talet faktiskt var en Tizols version från 1978 gömde han sig fråga om liveinspelningar från jazzklub- bra Ellingtonperiod. Skivan kan inhan- i omklädningsrummet efter en häftig ben Blue Note i Chicago, där Ellington dlas från CDON.com. diskussion efter att han hotats med ett hade återkommande engagemang och järnrör. Upprinnelsen till bråket var att det påstås att han trivdes mycket bra Duke Ellington – The Complete Mingus kände sig kritiserad sedan han med att uppträda just på den klubben. efter begäran spelat ett utdrag på bas. Det rör sig om radioutsändningar från Columbia Studio Albums Col- Tizol påpekade att det spelades en ok- juli och augusti 1952. Det anses allmänt lection 1951-1958 tav för högt och om han hade velat att att Ellington hade en lågvattensperiod i det skulle låta som en cello skulle han början av 1950-talet men dessa upptag- Columbia ägs numera av japanska ka skrivit det för cello. Mingus tog detta ningar bevisar att så inte alls var fallet. Sony som under årens lopp fått motta som en förolämpning och tolkade även Några nya namn hade kommit in vid mycket kritik för sin underlåtenhet att in rasistiska motiv. Han visste inte då att den här tidpunkten. Willie Cook hade återutge material ur Columbias om- Tizol hade som uppgift att gå igenom nyligen startat sin karriär i orkestern fattande arkiv. För att i någon mån musiken med nya orkestermedlemmar liksom . Willie Smith tillmötesgå kritiken ger man nu ut en och att han dessutom var gift med en hade lämnat bandet och ersatts av Hil- CD-box omfattande 9 CD med 9 av El- afro-amerikansk kvinna. Slutet blev som ton Jefferson. lingtons Columbiaalbum, Masterpiec- bekant att Duke avskedade Mingus med es by Ellington, , Blue Från radioutsändningen den 30 juli omedelbar verkan efter endast tre dagar Rose, , Such Sweet kan vi höra Bensonality. I Johnny Hodg- i orkestern. Thunder, Ellington Indigos, Black Brown es frånvaro är det Betty Roché som helt And Beige (med Mahalia Jackson), At på egen hand får ta hand om All of Me. Lättläst The Bal Masque och The Cosmic Scene. Bakiff hanteras på sedvanligt sätt av Flera av dessa album gavs för några år Boken som helhet är lättläst och informa- Juan Tizol. Louie Bellson visar upp sig i sedan ut som separata CD med flera bo- tiv, speciellt för den som förutom att äga The Hawk Talks. Do Nothin’ Till You Hear nusspår och alternativtagningar och de intresse för Juan Tizols tid med Elling- From Me hanteras av Jimmy Grissom. utgåvorna har använts för denna box. ton även vill fördjupa sig i hans karriär VIP’s Boogie visar upp saxsektionen i Emellertid skall tacksamt noteras att i övrigt. Däremot blir de långa avsnit- fin form och flera solister får framträda Sony tagit bort de pålagda applåderna ten om musiklivet i Puerto Rico under i Jam With Sam. I Just A-Sittin’ and A- i At The Bal Masque. I fallet Such Sweet Tizols uppväxttid samt puerto ricanska Rockin’ får vi höra Paul Gonsalves axla Thunder hade man av misstag fått med musikers betydelse i amerikansk nöjes- Ben Websters mantel innan Ray Nance fel tagning av Up And Down, Up And industri något betungande då mängder tar över med sin något burleska sång- Down, men misstaget har inte korriger- av namn nämns till vilka vi knappast version. Sändningen avslutas med en ats i denna utgåva. A Drum Is A Woman har någon relation. Som helhet åndå: kort version av Mood Indigo. Givande läsning för genuint Ellington- är identisk med den ursprungliga LP- Den 13 augusti 1952 är man återigen utgåvan. intresserade. ute i etern och inleder med Tulip Or Tur- nip där vi, förutom Ray Nances vokal, Bo Haufman Peter Lee nu får höra Britt Woodman och Willie Cook i stället för Lawrence Brown och Harold Baker. I Louie Bellsons kompo- sition Ting-A-Ling kan vi återigen njuta av saxsektionen. Flamingo är intressant Basilio Serrano: Juan Tizol – His Caravan ur den synvinkeln att det är Jimmy through American Life and Culture, Grissom som framför Herb Jeffries sla- Xlibris Corporation, 2012. gnummer. Rockin’ In Rhythm spelas på

15 Day by Day kan vi utläsa att han anlita- Nyupptäckt des igen den 11 mars 1933 för ett drygt månadslångt engagemang. Någon gång Ellington- under 1936 flyttade Cotton Club från Harlem till området runt Times Square Klubbmöte inspelning och där uppträdde Duke Ellington mel- lan den 17 mars och 15 juni 1937. 11 mars: Ducky Wucky återfinns i Ellingtondis- Den 11 mars 2013 samlas vi åter Den här avbildade skivan kom i november ut kografin endast vid ett tillfälle, nämli- i Franska Skolan (f.d. SAMI) för på amerikanska eBay och blev genast mycket gen den 19 september 1932 då numret ett medlemsmöte. uppmärksammad. Det rör sig om en privat spla-des in för ARC. I’ve Got To Be A Rug inspelning, troligen från radioutsändning, Cutter spelades in i februari/mars 1937 av några nummer framförda av Duke Elling- och Azure slutligen spelades likaledes in Members’ Choice ton och hans orkester när man uppträdde på första gången 1937. Detta får en att miss- Vid detta tillfälle kommer en pro- Cotton Club. Skivan såldes för $380:88. Säl- tänka att inspelningen härstammar från grampunkt att vara Members’ jaren beskrev skivan på följande sätt: Cotton Club-sejouren 1937 men forskar- na får bekräfta. Choice som innebär att en med- Bo Haufman lem väljer ut ett nummer ur Duke Ellingtons omfattande repertoar A truly remarkable two sided som vi spelar upp. Men det räck- LIVE recording of er inte med det. Vi vill samtidigt DUKE ELLINGTON Storfrämmande höra en programförklaring från & HIS ORCHESTRA Jazzforskaren och tillika DESS-medlem- vederbörande medlem om varför from the men Martin Westin har låtit oss få ta del han eller hon valt just det numret COTTON CLUB av följande lilla poem som han hittade och varför det upplevs så intres- in New York! i Aftonbladet av den 17 april 1939 och sant. Varje Ellingtonbeundrare This one of a kind disc was found in the col- lection of musician/collector som var infört i spalten ”I Blinken”. Nå- har alltid särskilda relationer till DICK FERBESSON gon författare finns inte angiven. vissa melodier. Det kan vara allt … it is on metal ifrån det första man hörde av “UNIVERSAL BLANK Sotig i hyn à la Askungen Ellington till senare upptäckter. RECORDING DISC” Valet behöver inte nödvändigtvis …. Likely at the Cotton Club in Harlem shortly uppträdde Ellington, jazzkungen. before it moved to Mid-Town in the mid-1930’s vara en strikt Ellingtoninspel- .. one of the tunes identified is Hans och min själ fick bekantas i ning. Exempel med någon av DUCKY WUCKY tjusfulla . Ellingtons sidemen duger också which is from 1932 introduced as an ament bra. you haven’t heard … the sections of the disc I Fram till den 11 mars emotser played play pretty well on my rig but requires a bit of extra weight .. there is distortion in vi nu förslag från hugade med- some sections and very clear in other .. some lemmar som kan lämnas till Bo one putting some time into play this likely Haufman på tfn 08-663 74 95 eller get better result than me … the sleeve also identifies per mejl [email protected]. I’VE GOT TO BE A in memoriam Melodivalet måste medföras på Victor Gaskin som var född 1934 gick RUG CUTTER en CD. Om sådan saknas kan vi ur tiden den 14 juli 2012. Han var en- “fine trumpet & Hodges sop” … side B says inom styrelsen med stor säkerhet “Azure” … this one is sold AS IS! gagerad av Ellington som basist några få fram en sådan. Även medlem- månader i slutet av 1969 och början av mar i landsorten kan delta genom 1970. Dessförinnan hade han spelat med att per brev eller mejl ge sin moti- Det är för oss okänt vem som köpte skivan flera kända jazzmusiker bl.a. Billy Taylor. vering som vi läser upp vid med- men vi kan bara hoppas att det är någon Som basist hos Ellington kan han höras lemsmötet. Musiken ordnar vi. erkänd Ellingtonforskare som kommer att i numret Black Swan och i Fat Mess som Vi emotser med stort intresse analysera fyndet och senare tillkännage endast återfinnes i diskografierna vid ett mängder av bidrag. och kanske t.o.m. låta ge ut det. tillfälle, nämligen från en liveinspelning Ellington hade flera engagemang på i Las Vegas den 7 januari 1970 och som Cotton Club. Det första avslutades den ingår i Fantasy’s LP-album Duke Elling- 3 februari 1931. Han återkom senare vid ton The Pianist. olika tillfällen och ur Klaus Stratemanns

Duke Ellington Society of Sweden, DESS ISSN 1400-8831

DESS, c/o Leif Jönsson Redaktionsgrupp: Plusgiro: 11 63 75 - 7 Anbudsvägen 15 Bo Haufman, Claes Englund, Hemsida: www.ellington.se 187 50 TÄBY Conny Svensson, Claes Brodda, PayPal account: [email protected] 08 - 51 05 03 14, 0706 22 88 16 Ulf Callius (layout)

DESS medlemsavgift Membership outside Vid köp hos DESS, använd är per kalenderår: Inom Norden 200 kr Scandinavia annual fee USD 42 vårt plusgiro 11 63 75 - 7

16