KUNGSLEDEN PÅ 10 DAGAR - ETT FANTASTISKT LÖPÄVENTYR

MED NIKLAS HOLMSTRÖM KUNGSLEDEN PÅ 10 DAGAR - ETT FANTASTISKT LÖPÄVENTYR 11-20 AUGUSTI 2014

Innehåll Inledning Upplägg Förberedelser Utrustning och mat Fotvård Kartor Logistik, boende och kostnader Båttransporter Att tänka på inför ett Kungsledsäventyr Bra att veta Rekommenderad litteratur Info på webben Några ord om Kungsledens stigar Översiktskarta Dagbok dag-för-dag Fåglar som noterades GPS-rutter på fil Tack riktas till...

”It’s one thing to feel that you are on the right path, but it’s another to think yours is the only path.” - Paulo Coelho

Kungsleden på 10 dagar - ett fantastiskt löpäventyr ”Sitter här och försöker hitta det rätta anslaget till ryggen har läkt ut och blåsorna på fötterna är nu storyn om mitt löpäventyr på Kungsleden mellan ett minne blott. Vänster stortåled är nu återställd. Hemavan och Abisko. Det är inget fel på utsikten Båda stortånaglarna har trillat av och är väl det där jag i skrivande stund sitter, i en skön fåtölj enda som vittnar om att äventyret faktiskt ägt rum. med vidsträckt utsikt över Torneträsk. Solen som Och först på gårdagens springpass genom sakta och obönhörligt sänker sig i väster och Torshargs skogar kände jag det glädjefulla klippet lägger ett varmt släpljus över bergen på andra i benen, ni vet, när det spritter i benen och man sidan sjön. Det speciella diset som skimrar svagt skulle kunna fortsätta på en ändlös stig mot likt ett drömskt draperi. Molntussar som knappt solnedgången. antyder en rörelse. Björkarna som bildar ett grönt Jag minns inte hur det kom sig att jag för ett år täcke ned mot den blå sjön. Nå, det var ju det där sedan bestämde mig för att springa hela med anslaget. Försöker i huvudet skapa en bild, Kungsleden mellan Hemavan och Abisko. En sätta ihop fragment från tio dagar på Kungsleden. sträcka på lite mer än 43 mil (avstickare och Svårt att hålla ihop alla lösa bilder och känslomässiga toppbestigningar av diverse berg ej inräknade). upplevelser. De vill inte fästa vid varandra. Bilderna Kanske att jag hörde om andras löpäventyr på kommer och går i en strid ström, utan kronologisk Kungsleden. Kanske att ett frö såddes när jag ordning eller affektiva kopplingar. De bara sprang på södra Kungsledens kalfjäll förra året. strömmar fram som klart vatten från en Kanske att det var minnen från min ungdoms hemlighetsfull glaciär bortom bergen. Som tur är fågeläventyr i fjällen som släppte fram den har jag översiktskartan bredvid mig. En tråd att barnsligt sköna upptäckarlustan. Kanske att jag hålla fast vid. En linje. En stig. En Kungsled.” längtade till storslagen natur och den numera utrotningshotade tystnaden. Kanske att min Ja, ovanstående ord var de enda jag var till stånd fullbordan av den 100 mil långa Sörmlandsleden att nedteckna, där jag satt i fåtöljen framför närmade sig och att jag kände ett sug efter en ny panoramafönstret som vette ut mot Torneträsk utmaning. Kanske – och mest sannolikt – är att på fjällstationen i Abisko två kvällar i rad. Där och det handlar om en kombination av drömmar, då var det helt enkelt inte läge att rekonstruera längtan, behov och att tänja på gränserna för att och formulera mitt löpäventyr genom svenska se vad jag är kapabel till. fjällen med ord på ett papper. Nä, det handlade Fram till detta äventyr har alla tidigare snarare om att njuta av ögonblicket och låta genererat en story som publicerats på min blogg äventyret sjunka in. Njuta av den rådande Trail Stories (www.livsnjutarbloggen.se). Jag utsikten. Det var 15 år sedan jag var i Abisko kände dock att detta äventyr som spänner över senast. Vem vet när och om jag kommer dit igen. tio dagar gör sig bättre i PDF-format med ett När jag skriver detta har två veckor har passerat upplägg som liknar det jag (och många andra) sedan jag satt där i fåtöljen och log med en använder när man författar en reserapport i frånvarande blick. Först nu känner jag att fågelskådarsammahang, med huvudsyftet att äventyret har sjunkit in och intrycken har förmedla information, tips och råd, till de som bearbetats. Det har varit en omedveten process önskar genomföra något liknande. Min förhopp- har jag förstått, särskilt som jag drömt om ning är att den ska inspirera och vara till hjälp för Kungsleden varenda natt utom två sedan jag kom den som önskar springa Kungsleden, hela eller hem. Drömmarna har varit olika, utom att jag i utvalda delsträckor. Vad man än väljer så väntar drömmen befunnit mig på leden och sprungit eller en storslagen och minnesvärd upplevelse! klättrat uppför berg. Allt tar sin tid. Skavsåren på Håll till godo! /Niklas

© Niklas Holmström, 2014 Upplägg Jag bestämde redan tidigt att springa från eventuell kontakt med de ansvariga som kör Hemavan och norrut till Abisko. Detta för att kunna båtarna. Just båttransporterna upplevde jag som disponera tiden och säkerställa en reservdag för det enda orosmomentet under mitt löpäventyr. Att en eventuell avstickare till Kebnekaise fjällstation det kan uppstå problem och missförstånd vittnar för en – om väder och sikt tillät – bestigning av båtturen över Riebnes om, vilket framgår under Kebnekaises sydtopp. Mitt val färgades även av dagboksanteckningarna längre fram. Daniel Hallgrens löpäventyr på Kungsleden i juli 2013 När jag väl läst på om Kungsleden och (https://franpunktatillpunktb.wordpress.com). studerat kartor återstod att lägga upp en plan på Vidare bjuder sträckan mellan Hemavan och dagsetapper utifrån boendet längs leden. Jag Saltoluokta på betydligt fler höjdmeter jämfört kom fram till att äventyret borde vara med sträckan mellan Vakkotavare och Abisko, så genomförbart på 10-11 effektiva och njutbara det kändes klokt att starta från Hemavan och löpdagar. När jag väl var färdig med upplägget avverka den tuffare (och vackrare!) delen av bokade jag i maj samtliga resor och boende i Kungsleden med pigga och utvilade ben för att Gällivare för hemfärden. Med facit i hand avsluta med ett långt svagt medlut ända från genomfördes äventyret snabbare än väntat, utan Tjäktjapasset till Abisko. Jag valde även att att jag för den skull stressade på. Tvärtom, så geomföra detta löpäventyr i augusti för att i beslöt jag mig för att ta en hel vilodag efter fem möjligaste mån slippa mygg och knott samt dagars löpning och 34 timmar utan sömn när jag garanterat snöfria stigar. nådde Kvikkjokk. Jag bestämde mig även för att Den enda egentliga nackdelarna med att skippa Kebnekaise för denna gång och istället springa från söder till norr är att samtliga böcker spara den toppturen till ett annat år och då om Kungsleden är skrivna med utgångspunkt från tillsammans med Kerstin. att man vandrar från Abisko och söderut. Under Jag kom fram till Abisko en dag tidigare än planeringen och insupande av information läste beräknat och avverkade 45,8 mil på 10 dagar, jag därför samtliga böcker (se rekommenderad varav en vilodag i Kvikkjokk. Antalet höjdmeter litteratur längre fram) från slutet till början. En landade på drygt 15000. Anledningen till att jag annan nackdel av mer praktisk karaktär är att alla kom fram tidigare än beräknat berodde främst transporter med motorbåt (Saltoluokta på att jag skippade tre mil på asfalt mellan undantaget) utgår från sjöarnas nordstrand där Kebnats och Vakkotavare och sedan sprang boendet också är beläget. Har man inte sovsäck sträckan Teusajaure-Alesjaure på en dag eller tolv och tält med sig gäller det att planera med god timmar för att var mer exakt, vilket inbegrep en marginal och ha framförhållning gällande välkommen långlunch i ena Singistugan.

Kungsleden på 10 dagar - ett fantastiskt löpäventyr Förberedelser Vad finns att säga om förberedelserna? Mycket vägen om än dåligt markerad på sina håll, relativt och ingenting! Att vara väl förberedd har alltid varit tätt mellan stugor och leden är relativt (främst viktigt för mig oavsett vilken utmaning jag tar mig mellan Kvikkjokk och Abisko) väl trafikerad av an. När det gäller ett löpäventyr av detta slag i vandrare, särskilt i juli/augusti. svenska fjällvärlden som sträcker sig över många Jag är av den uppfattningen att vara väl dagar kan man vara förvissad om en sak och det förberedd både fysiskt och mentalt är det absolut är att vad som helst kan hända. Och kommer att viktigaste för att lyckas genomföra ett löpäventyr hända, man vet bara inte vad. ”Förvänta dig det som detta. Att springa 46 mil på 10 dagar på grymt oväntade och det kommer att gå bra!” brukar jag tekniska stigar kräver sin man och kvinna. Och ibland tänka när jag är ute på äventyr. väl förberedd inför uppgiften var jag med totalt Vad menas då med ”väl förberedd”? I min värld 270 mil i benen under 2014, där merparten handlar det om kombinationer av säkerhetstänk, genomförts på tekniska stigar på Sörmlands- utrustning, planering och så den - i mina ögon leden, Bruksleden och i engelska Lake District avgjort viktigaste delen - fysisk och mental tillsammans med bästa Kerstin, ibland två eller förberedelse. När det gäller utrustning så var den tre dagar på rad. Besöken i Lake District med i grunden densamma som är obligatorisk för grymma stigningar och tuffa underlag, med mountain marathons i England och det enda löpning i allt från piskande regn, stormbyar, iskalla tillägget utöver den var mat för flera dagar, fötter till stekande sol och värmebölja, har primuskök, kniv, powerpack och några par definitivt lagt en solid grund för att lyckas med strumpor extra. Beträffande säkerhet handlar det utmaningen att springa hela Kungsleden. mycket om erfarenhet och respekt för den miljö Givetvis är det också en mognadsprocess, ja, man rör sig i. Då jag vandrat en del i fjällen och något som växer fram med tiden. Jag hade aldrig ogästvänliga berg och öknar i andra delar av kunnat genomföra detta för ett år sedan. Resan världen är detta med säkerhet inget främmande att nå min form av idag beträffande uthållighet, och framför allt detta att inte ta några onödiga mental och fysisk styrka har tagit flera år. En risker. Lika självklart är det omöjligt att gardera långsiktig utveckling helt enkelt, som inte går att sig mot allt som skulle kunna tänkas inträffa, då skynda på. Och, tack och lov, vet man inte vad är det liksom inget äventyr längre! Kungsleden man ger sig in på förrän man faktiskt sprungit som sådan är ju inget extremt. Det är stig hela hela Kungsleden.

”Stigen” upp mot Norra Sytertoppen på 1769 meters höjd

© Niklas Holmström, 2014 Vi snackar 20 kilometer råteknisk stenstig mellan Kvikkjokk och Pårte dag sju!

Kungsleden på 10 dagar - ett fantastiskt löpäventyr Utrustning och mat Genom att välja att sova i stugor, fjällstationer en midjeväska på Haglöfs på Barkarby Outlet för och på vandrarhem kunde jag hålla nere både 100 spänn, ett otroligt bra köp. Jag tog bort volym och vikt på packningen. Grundutrustning midjebältet från väskan och trädde sedan ryggans var, som nämnts tidigare, densamma som jag bröstband genom hällorna och fixade en använt mig av i engelska Lake District vid tre MacGyver-konstruktion med resår så att väskan besök det senaste året (Ultimate Trail 100K, hölls på plats mot bröstet. I väskan hade jag GL3D och Bob Graham Round + flera dagsturer energi, kompass, kamera och salttabletter lätt i bergen därborta). För Kungsledens del åtkomligt. På ryggans axelremmar hade jag kompletterades packningen med primuskök, kniv dessutom låtit sy på två flaskhållare eftersom jag och mycket mat. Vid första packningen landade inte gillar vätskeblåsor. vikten på 8,5 kg. På tok för tungt! Det var bara Allt fungerade klockrent utom att jag fick skav att revidera packningen och skala bort allt i svanken, så dag två tillverkade jag en slags blöja ”onödigt”, framför allt energi, kikare, padda, av servetter och ett mjukt tygstycke som jag tekopp och några extraplagg. Finalpackningen lindade in i en plastpåse och stoppade ner baktill vägde in på 6,8 kg fördelat på 4 kg utrustning i trailshortsen. No more skav där. Låsanordningen och 2,8 kg mat/energi. Väl i Hemavan åkte även (spännet) på midjebältet sitter liksom på sidan 100 gram gasol och en hederlig morakniv ner i och tryckte mot höftbenet, vilket kändes av dag ryggan. Den totala vikten landade således på runt två. Detta åtgärdades genom att linda min 7 kg + ständigt påfyllda vattenflaskor á 40 cl. trailtisha (innan jag införskaffat ett tygstycke) runt Ryggan tappade dock vikt i takt med att mat och låsanordningen och midjebältet. Min ultratunna energi förbrukades, med påfyllning i Jäkkvik och trailtisha var egentligen överflödig då jag från dag Kvikkjokk. Vikten pendlade därför någonstans två sprang i min långärmade merino hela vägen. mellan 6-7 kg hela vägen från Hemavan till Abisko. För detta äventyr hade jag inhandlat senaste modellen av Inov-8 Race Elite på 24 liter. Min inkörda Inov-8-rygga på 20 liter hade säkert fungerat med lite våld, men jag är inte förtjust i Garminladdare den modellens sidofickor på midjebältet; för små och lätt hänt att saker glider ur när de öppnas. Den nya 24litersryggan har ordentligt höga sidofickor på minst en halv liter vardera. I den ena förvarade jag mina mobiltelefoner och Samsung med Telia pengar, medan den andra innehöll det jag kunde få använding för under dagen beroende på väderleken. Ena dagen vindjacka, nästa dag regnjacka och vattentäta handskar. Dagen innan jag skulle flyga till Hemavan inhandlade jag även iPhone med Telenor

Laddningskablar

reservladdare

Powerback på 5200mAh

© Niklas Holmström, 2014 Packning (4 kg) Mössa, fingervantar och buff Bivybag (SOL) Vattentäta skaltumvantar (Haglöfs) Regnjacka (OMM Kamleika II Smock) Handduk och silkeslakan Regnbyxor (Inov-8 Race Pant 150) Tumkompass och vanlig kompass Vindjacka (Montane Slipstream GL) Eget ihopplockat första-hjälpen-kit Underställsbyxa (Peak Performance) Toalettartiklar, leukoplatstejp, vaselin Microfleece med huva (Haglöfs) Öronproppar, djungelolja Calfs (Compressport) Pannlampa (Silva Trailrunner II) Kompressionsstrumpor (CEP) Primuskök med 60 cl titankärl Ultratunna strumpor (Smartwhool) Bestick och köksprylar Tjocka ullstrumpor Tekopp, kikare och surfplatta fick stanna hemma

Mat och energi (2,8 kg) Frystorkad mat (Adventure Food) 6 st Couscous 400g Torkat kött 2 hg Olivolja 2x10cl Varma koppen 3 st Flapjack 4 st Nötcréme 6 st Nöt/fruktmix 4 st Hammer espresso gel 6 st Saltkapslar 50 st Neskaffe 1 burk

Övrig utrustning Skor (Inov-8 X-talon 212 Precision) GPS-klocka (Garmin 310) Kamera (Olympus Tough Waterproof) Trail shorts (Gore) Långärmad merino (Peak Perform.) Kungsleden på 10 dagar - ett fantastiskt löpäventyr Jag hade hört att fjällstugornas butiker erbjöd varor till orimligt höga priser och eftersom jag inte visste vad varje butik erbjöd så siktade jag på att ha med mig mat och energi för etappen Hemavan-Kvikkjokk. I Ammarnäs slog jag till med riktig mat i form av delikat Souvas (rökt renkött) samt inhandlade lite nudlar och buljong som komplement till varma koppen som lunch på dagarna. Annars var det frystorkat som gällde till middag i vilka jag adderade en deciliter couscous och olivolja. Till frukost blev det vanligtvis couscous med olja och torkat kött. Som ni förstår tid att fylla på depåerna! Jag fyllde även på var jag inte ute efter gastronomisk upplevelse på matförrådet i Kvikkjokk med en påse frystorkat, Kungsleden, utan mesta möjliga energi och när ett halvt kilo couscous, torkat renkött, några man är aktiv och befinner sig ute i naturen smakar snickers och flapjacks, dock till rena ockerpriser. all mat otroligt gott! Eller vad sägs om 25 kronor för en flapjack, som Eftersom det kryllade av blåbär längs hela normalt kostar 12:50 på Konsum i Torshälla. Mitt Kungsleden – och på sina håll även hjortron – matförråd räckte sedan hela vägen till Abisko, stannade jag regelbundet för att plocka några men med belöningsfrossa i form av cola, chips nävar som välkommen variation i energiintaget. och schweizernöt vid Stora Sjöfallet, Kaitumjaure I Jäkkvik shoppade jag loss i mackens lanthandel. och Alesjaure. Tro det eller ej, men butiken i Det blev kaffe med påtår, glass, banan, avocados Kaitumjaure hade dessutom rea på chips! och så lite färdkost i form av ett par snickers och ”Målgången” firades givetvis stort med en 200 grams frukt & mandel. Sedan dröjde det kallskuren lammrostbiff och mängder grön härlig till Kvikkjokk innan det blev dags för ”riktig” mat sallad med två backningar! Lattarna avlöste igen och efter nästan 12 mils löpning under 34 varandra på kvällen. Framme i Abisko var jag nere timmar utan sömn satt det fint med en riktig på 59 kilo, fem kilo från min normalvikt. Först tre hamburgertallrik, kaffe och kall cola. Eftersom jag veckor senare (när detta skrivs) är jag uppe i där bestämde mig för ta en dags vila blev det normalvikten och det känns att kroppen även två morgnar med grym frukostbuffé på stabiliserats och återgått till normal ämnes- fjällstationen och ytterligare en hamburgertallrik omsättning. till middag! Kroppen sög åt sig all mat likt en Faktum är att jag aldrig fick någon energidipp, organisk vakuumpump. Jag hade tappat nästan vilket kan förklaras med att jag var noga med tre kilo kroppsvikt på fem dagar, så det var hög energiintaget, särskilt med lunchen varje dag.

© Niklas Holmström, 2014 Fotvård Jag kan säga som så att jag allt som oftast klappat eller något sådant, utan lät fötterna ”luftas” under mig på bröstet och skrutit över min regelbundna nattens sömn. På morgonen åt jag frukost i lugn fotvård som en orsak till att jag aldrig får blåsor och ro, pysslade sedan om mina fötter och på fötterna, oavsett det är bergsultra på tio mil tejpade (leukoplast) blåsor, stortår och punkter eller över flera dagar. Det enda som hänt genom där huden ömmade något, packade ihop allt i åren är väl att vänster stortånagel alltid vikt hädan ryggan och avslutade sedan med en kopp kaffe efter Lidingöloppet. På Kungsleden blev jag dock innan det var dags att ge sig av. Morgonritualen lite tagen på sängen. Jag brände på redan från tog nästan två timmar, så jag steg alltid upp början och brydde mig inte om jag blev blöt om klockan sex på morgonen. Tack vare denna fötterna, men att mala på längs väldigt tekniska omsorg kom jag också ända fram till Abisko, må stigar i ständigt fuktiga skor och med svampiga vara med ömmande fötter men utan infekterade fötter som resultat leder förr eller senare till blåsor! blessyrer av varierande grad. Sedan är det ju så Mitt värdefullaste råd till den som tänker ge att jag tycker det är oerhört skönt att ställa mig i sig ut på ett liknande äventyr är att ta tag i problem en kall bäck ett par tre gånger om dagen för att på en gång, innan de förvärras, hålla koll på svalka och kyla ner de ofta friktionsvarma fötterna. blessyrer och åtgärda eventuella orsaker till att Skönt för stunden, men inte bra i längden. Det skav och blessyrer uppstår! Och gör inte avkall hade kanske varit bäst att göra detta varje gång på innehållet i first-aid-kitet, utan sätt ihop ett eget när jag tog lunch och ändå tog av mig skorna. kit utifrån antal dagar du kommer vara ute, inte På tredje dagen var blessyrerna både minst med olika typer av plåster i olika storlekar påtagliga och kännbara med blåsor under och material, från de vanliga till stora kvadratiska. storttånaglarna, en stor blåsa under vardera I övrigt duschade jag när det gavs tillfälle och stortå, en blåsa på höger lilltå och höger häl samt så blev det förstås underbara bastubad i en begynnande inflammation i vänster storttåled Tärnsjöstugan, Teusajaure och Alesjaure. Just (mtp-leden). Eftersom jag hade gott om tid i bastubaden var en lisa för själen efter en mäktig Jäkkvik satte jag mig i solen och pysslade om middag och efteråt sov jag gott. fötterna utanför lanthandeln. Här gjorde jag en grav miss som inte inhandlade alsolsprit för det fanns inte att uppbringa på någon av butikerna längs Kungsleden, inte ens på fjällstationerna, (nu har jag kompletterat mitt first-aid- kit med en liten flaska antiseptisk tea treeolja). Inhandlade även ett par tunna extrastrumpor på lanthandeln och där i solen med kaffekoppen i handen blev jag varse om stundens allvar: Jag kan vara hur vältränad som helst och med värsta high-tec-utrustningen i ryggsäcken, men om någon av mina tår blir infekterade så kommer det att äventyra fortsättningen! När jag slutligen kom fram till Kvikkjokk på femte dagen, utan välbehövlig och läkande sömn på 34 timmar, var båda stortårna ordenligt röda och svullna och den högra dunkade oroväckande. Efter konsultation med min flickvän Kerstin (som ju är läkare) blev jag än mer orolig, men jag stängde av och fokuserade på här och nu. Äta, vila, sova, rena fötter utan några plåster eller strumpor på fötterna och så en hel vilodag. Det blev som en ritual varje dag. På kvällarna rengjorde och pysslade jag om mina fötter. Jag satte inte på plåster Kungsleden på 10 dagar - ett fantastiskt löpäventyr Kartor När det gäller kartor över Kungsleden är Calazos vattenresistenta, tunna och dubbelsidiga i skala 1:100 000 avgjort de bästa på marknaden (finns även att ladda ner till iPhone via appen Calazo kartor). För att täcka in hela leden krävs fyra kartor. Jag valde att ha två fysiska med mig (Kvikkjokk-Ammarnäs och Sarek & Padjelanta) och de andra två (Ammarnäs-Hemavan och Kebnekaisefjällen) digitalt via appen eftersom de två sistnämnda sträckorna är relativt vältrafikerade och med minimal risk att hamna helt fel. Som komplement hade jag digitaliserat alla etappkartor över hela Kungsleden från Annika Berggrens båda böcker liksom en översiktskarta. Jag skrev ut dubbelsidigt och laminerade. Jag hade även lagt in viktig information såsom kontaktuppgifter, tider för buss- och båttransporter och liknande på de inplastade kartorna. Under hela äventyret hade jag således en karta i ena handen. Det skulle kännas obekvämt och naket utan karta i handen när man är ute på längre äventyr! Jag och min hjärna är dock mer synkroniserade med kartor i skala 1:40/ 50 000 än 1:100 000. Nå, mitt upplägg med kartor fungerade alldeles utmärkt. Logistik, boende och kostnader När planen med dagsetapperna låg klar bokade jag i slutet av maj flyg med NextJet. Det är små Teusajaurestugan var tvungen att betala för propellerplan så det gäller att vara ute i god tid bastu, även om man inte använde den. Jag kan om man vill komma åt den billiga Sverigebiljetten känna irritation över den skiftande prisbilden , trots (som inte är ombokningsbar!). Totalkostnaden för att de alla drivs av STF. Varför inte ta 295 kronor Arlanda-Hemavan (avg kl 09:15) den 11/8 och per natt som standardpris på alla stugor? Gällivare-Arlanda (avg kl 07.20) den 23/8 landade Kostnaderna fördelar sig enligt följande: på 998 kronor! Boende i fjällstugorna går inte att Flyg 998 boka i förväg, men man garanteras plats på något Tåg 147 sätt och det var aldrig fullbelagt någonstans under Buss 70 (Kebnats-Vakkotavare) mitt äventyr. Tåg mellan Abisko och Gällivare (går Båttransporter 1050 två om dagen) gick lös på blygsamma 147 kronor. Boende 2830+440 Jag bokade ett B&B i Gällivare den 22/8 för 440 Mat ca. 1500 kronor. Jag kan varmt rekommendera Gällivare Totalt 7035 kronor B&B, särskilt som ägarinnan Marita fixade till en fin frukost till mig klockan fem på morgon innan jag transportlöpte de sju kilometerna till flygplatsen (som bjöd på en vacker hökuggla!). Slutnotan för boendet på leden landade på 2830 kronor. Man kan tycka att det vore rimligt att STF:s fjällstugor höll samma pris rakt av. Billigast var Ammarnäs (och Bäverholmen som drivs privat) med 200 kronor per natt och dyrast var Alesjaure med 395 kronor. Att som medlem i STF betala 395 kronor för en säng i ett flerbäddsrum tycker jag är väl magstarkt. I Tärnasjöstugan låg priset på 295 kronor + 35 kronor om man ville bada bastu medan man i

© Niklas Holmström, 2014 Båttransporter Här följer info om samtliga sju båttransporter: Springer man hela Kungsleden är man så illa • Tjårvekallegiehtje (norr om Jäkkvik) – enbart tvungen att korsa mindre och större vattendrag roddled, beroende på att det är ledens kortaste med båt vid sju tillfällen. Eftersom de flesta transport över vatten, drygt 300 meter. vandrar från Abisko och söderut är det naturligt • Riebnes (norr om Jäkkvik) – enbart motorbåt, att motorbåtarna startar på nordsidan av som utgår från Vuonatjviken och tar drygt 20- vattendragen. På tre platser måste man åka 25 minuter och kostar 350 kronor/person. motorbåt, fyra av vattendragen har dock så Kommer man söderifrån behöver man boka tid kallade roddleder, vilket innebär att det finns tre (samma dag räcker) för transport över sjön med roddbåtar utlagda för att användas kostnadsfritt Jan Johansson på 0730-358673. för de som inte vill boka tid eller vänta på • Sakkat (Kvikkjokk) – enbart motorbåt, som utgår motorbåttransport. En stenhård regel är att det från Kvikkjokk. Transporten sköts av Björn och alltid måste finnas en roddbåt kvar på stranden kommer du söderifrån finns en trevlig väntstuga man lämnar. Detta innebär att om det bara ligger intill stranden och i den finns en mobiltelefon en båt på stranden så måste du ro över till andra kopplat till ett batteri. Björns nummer (070- sidan och ta en båt på släp tillbaka, lämna båten 2053193) är förprogrammerat, så det är bara på stranden och sedan ro över en tredje gång. att ringa och beställa transport, vilken kostar 200 Alternativet, ifall det skulle blåsa mycket, vara kronor/person. Mellan båtbryggan och STF:s dåligt väder eller om du inte har lust att ro tre fjällstation i Kvikkjokk är det 5 minuters gånger, är att vänta på motorbåten eller att någon promenad. ska ro över från andra sidan. Vid ett av de sju • Laitaure (Aktse) – roddled utmärkt med bojar vattendragen som måste korsas med båt finns och två fasta tider (09:00 och 17:00) för transport bara roddbåt att välja på. Sträckan mellan Jäkkvik med motorbåt (10-15 minuter). Kommer man och Saltoluokta bjuder på fem båttransporter och söderifrån får man då hissa en vit flagga för att för sträckan Saltoluokta-Teusajaure är det två. visa att man vill bli hämtad. Priset för All betalning sker med kontanter och var motorbåttransporten är 200 kronor per person. försiktigt när du plockar med sedlarna på bryggan • Sitojaure/Svine – roddled utmärkt med bojar en blåsig dag! eller transport med motorbåt. Att ro sträckan mellan Sitojaure och Svine över de sammanhängande sjöarna Gasskajávrre och Gåbddåjávrre som är grunda och lätt blir krabb när vinden friskare i är krävande. Enklast bokar man transport med Lars Blind på 073-0799603 (kommer du söderifrån behöver du promenera en kvart uppför från Aktsestugan för att få mobiltäckning). Överfarten tar drygt 25 minuter och kostar 200 kronor/person. Lars och Anna har även en del försäljning, bland annat torkat renkött, färsk eller rökt sik eller röding, vilket kan vara smarrigt som middag om man siktar på att stanna i Aktse över natten. • Saltoluokta-Kebnats – enbart fasta turer med en större båt över sjön Langas. På sommaren går minst tre turer och de är synkade med bussarna mot Gällivare eller Ritsem. Kommer man söderifrån och ska vidare till Vakkotavare går båten/bussen på morgonen (10:40) och eftermiddagen (16:00). Som vuxen STF-medlem kostar båtturen 100 kronor/person, annars 150 kronor. • Teusajaure (norr om Vakkotavare) – roddled utmärkt med bojar eller transport med motorbåt. Tre fasta tider per dag. Kommer man söderifrån får man då hissa en vit dunk för att visa att man vill bli hämtad. Som vuxen STF-medlem kostar båtturen 100 kronor/person, annars 150 kronor. Kungsleden på 10 dagar - ett fantastiskt löpäventyr Att tänka på inför ett Kungsledsäventyr Bra att veta • En genomtänkt plan med rimliga dagsetapper • Ingen som helst mobiltäckning mellan utifrån boende, butiker och båttransporter Teusajaure och Abisko • Springa med eller utan tält och sovsäck eller • Satellittelefon finns i Singi och Alesjaure (40 sikta på övernattningar i stugor kronor per samtalsminut) • Insprungna skor och ryggsäck • Ingen el i fjällstugorna • Ett genomtänkt/välförsett första-hjälpen-kit • Fjällstugorna Alesjaure och Abiskojaure tar • Cash (jag hade med mig 4500 i 100-lappar, kort, liksom vandrarhemmet i Ammarnäs samt 200 i 50-lappar och 300 i 20-lappar) fjällstationerna i Kvikkjokk, Saltoluokta och • Mobil med Telia abonnemang/kontantkort Abisko (övriga abonnemang fungerar bara i Hemavan • Gott om bäckar och vatten längs hela leden och Abisko) för att dricka och fylla på flaskor • Powerpack (för att ladda GPS-klocka och • WiFi finns på fjällstationerna i Kvikkjokk, mobil) då fjällstugorna inte har någon el Saltoluokta och Abisko • Packa allt i förslutningsbara plastpåsar i • Mellan Vuonatjviken och Kvikkjokk (68 km) varierande storlek beroende på innehåll finns inget boende, såvida du inte är beredd • Vaselin för fötter och skrev att betala 750-1000 kr för en natt i • Öronproppar (folk snarkar i stugorna) Vuonatjvikens stugby, i mån av plats. • Medlemskap i STF (295 kr/år) om man • Om du ska handla mat, energi och tillbehör i siktar på att övernatta i STF:s stugor Abisko, så gör du det på Konsum i Abisko

Rekommenderad litteratur Berggren, Annika (2008) Vandringsturer på Kungsleden Abisko-Kvikkjokk, Vildmarksbiblioteket Berggren, Annika (2009) Vandringsturer på Kungsleden Kvikkjokk-Hemavan, Vildmarksbiblioteket Grundsten, Claes (2008) Vandra Kungsleden – Från Abisko till Hemavan, Prisma Grundsten, Claes (2013) Kungsleden –The Royal Trail Through Arctic Sweden, Carreg Nyström, Hans (2012) Där Vindelfjällen tar vid, Carlsson Bokförlag

Info på webben STF:s informativa hemsida om Kungsleden Länsstyrelsen i Norrbotten med info och kartor Kungsleden via Kebnekaise.net STF:s broschyr om Kungsleden i PDF-format

© Niklas Holmström, 2014 Några ord om Kungsledens stigar Jag vet inte om det är möjligt att med ord beskriva Mina fötter tog stryk! Jag får normalt aldrig blåsor, 458000 meter stig, då variationen är lika stor som men på denna led med ständigt ”trippande” på på ett gigantiskt kakfat. Just variationsrikedomen framfoten, vilket skapar konstant friktion var är charmen med Kungsleden och begreppet blåsor oundvikligt, trots vaselin och tejp i ”teknisk stig” har med ens fått en djupare förebyggande syfte. De ovannämnda mördar- innebörd. Visst bjöds det på fina, mjuka, släta stigarna var knappt springbara och man måste och jordiga stigar men de var väldigt få. Första på allvar väga in riskerna med våghalsiga hopp halvmilen från Hemavan gick på löpvänlig stig eller steg. Att ha bråttom och springa snabbt på liksom sista milen fram till Kvikkjokk, som bjöd dessa stigar är en balansgång och det kan räcka på riktig löpglädje utför trots 11 mil i benen på 34 med en stukad fot och äventyret är över. Det är timmar utan sömn. Det gäller att passa på att njuta tröttande i längden, både mentalt och fysiskt, och av de löpvänliga stigarna. Sanningen är den att stigarna kräver konstant fokus. Min räddning blev stigarna för det mesta är steniga, väldigt steniga, alla fotostopp, bärplockning, luncher på kalfjället, och många gånger svårsprungna. Några av de fotvaskningar och pauser för att lyssna på värsta sträckorna på leden var utan tvekan stigen tystnaden eller bara njuta av seglande fjällvråkar från Kvikkjokk och drygt 20 kilometer norröver och lavskrikor intill stigen. Leden var generellt sett förbi Pårte, sträckan mellan Teusajaure och mer löpvänlig och varierad mellan Hemavan- Kaitumjaure och så den så kallade stigen ned Saltoluokta än mellan Vakkotavare-Abisko, där från Tjäktjapasset mot Alesjaure. Jag var den är mer eroderad och nedgången. Underhållet dessutom lyckligt lottad som kunde springa på av spänger, broar och märkning är tyvärr väldigt torra stenar, alla dagar utom en. Fötterna tar stryk. eftersatt på många av sträckorna.

”Even the longest beautiful path is perceived as very short and even the shortest ugly path is perceived as very long! Beauty changes the perceptions!” Kungsleden på 10 dagar - ett- Mehmetfantastiskt Murat löpäventyr Ildan Karta: Copyright Svenska Turistföreningen

© Niklas Holmström, 2014 Dagbok dag-för-dag Här följer en slags dagbok med redogörelse dag Den som är intresserad av skalbar karta med för dag. Av förståeliga skäl är dessa dagsboks- GPS-rutten för varje dag hittar den liksom anteckningar mer att betrakta som summeringar nedladdningsbara GPX- och TCX-filer på följande av valda fragment från mitt 45,8 mil långa äventyr. webbadress:http://livsnjutarbloggen.se/?p=4753 Att beskriva varje dag i detalj skulle bli ett tröttsamt När det gäller fotografier har jag i denna åtagande och det går helt enkelt inte att återge sammanställning valt att publicera en handfull allt. Vissa upplevelser längs vägen är varken bilder per dag för att hålla nere både omfång och ämnade att beskrivas i ord eller lämnas ut för storlek på PDF-filen. Det har varit nästintill beskådan. De måste upplevas! Och min omöjligt att välja ut några få fotografier som upplevelse är inte lik någon annans och så även tillsammans speglar en dag genom fantastisk omvänt. Nej, dessa anteckningar är främst en natur. Antalet fotografier för hela äventyret inbjudan till dig som läsare att besöka vår landade på runt 900, av vilka många kommer till fantastiska fjällvärld. En sagolik skatt att uppleva användning under höstens och vinterns medan tid är. Så vad väntar du på? bildvisningar.

Skierffe från båtfärden över till Aktse

Kungsleden på 10 dagar - ett fantastiskt löpäventyr Dag 1, måndag 11 augusti – Hemavan-Tärnasjöstugan: 42,02 km Flyget med NextJet från Arlanda landade i Hemavan vid elva på förmiddagen. Solen lös och värmde i den härligt friska fjälluften. Jag var tvungen att ta några dansande löpsteg och ett djupt andetag. Äntligen framme! Stigen in i det oskrivna äventyret låg bara en kilometer bort. Men först ett besök till Statoilmacken för att hämta gasol och morakniv. Plockade fram Berggrens inplastade karta som rymde åtta etapper. Så länge som jag väntat på detta äventyr! Och nu längtade jag bara att få sätta av på stigen och upptäcka fjällvärlden. Abisko låg bortanför min horisont. Nu hägrade Syterskalet, Norra Sytertoppen, fjällhedar och björkskogsland på min färd mot dagens etappmål - Tärnasjöstugan. Jag skippade loven som stigen tog västerut till Kungsledsportalen, utan gick istället rätt uppför en av skidbackarna och kom efter en halvtimmas klättring direkt på själva leden ovanför centrumbacken. Började springa så smått. Härligt, även om det alltid tar ett antal kilometer att vänja sig vid att springa med packning och så här mycket vikt hade jag inte sprungit med tidigare. Det blev till att vandrat från Ammarnäs. Jag gjorde i ordningen en justera ryggsäcken ett antal gånger innan den satt så kopp kaffe som avnjöts med en halv flapjack. Tog som jag önskade. På den lilla höjden ovanför sedan farväl och fortsatte min färd upp mot själva Solkattsliften tog jag några bilder och skickade en toppen. Väl uppe var utsikten helt fantastisk. Stod hälsning till Kerstin och la ut ett sista livstecken på FB. liksom i höjd med molnen som svävade som ett tak Redo för äventyr och bortkopplad från yttervärlden! över vidderna och fjälltopparna. Tystnaden. Den Vilken känsla att få ge sig iväg på skön stig ned ljumma vinden. Jag log och andades djupt. Långt där mot Västra Syterbäcken. Härligt väder och porlande borta i nordost höjde sig Skijrátjåhkka som vakade bäckar och blåbär i överflöd. Fyllde mina flaskor med över södra Tärnasjön och dess myller av öar och sjöar. kallt bäckvatten. Mötte flera vandrare och de allra flesta Det gick liksom inte att ta in att jag inom ett par timmar hejade glatt. Jag var helt överväldigad av de skulle springa över alla hängbroar som band ihop omgivande bergen i dalgången. Ljuset och molnens öarna därborta. Svårt att inte känna sig ödmjuk inför skuggor som flöt fram över bergsluttningarnas sin obetydlighet i detta storslagna landskap. Denna färgskiftningar. Frihet och glädje! vidunderliga utsikt! Efter att ha tagit mig till absoluta Jag sprang vidare in i dalen längs med Syterbäcken. toppen, stått vid stupet och betraktat glaciären Ängspiplärkor fladdrade upp här och där ängsligt nedanför och dess azurblåa sjö, var det dags att pipande medan blåhakarna höll sig nära fortsätta på den osynliga stigen över stenfältet nedåt buskvegetation i marknivå. Några kraftiga ”tjack” ”tjack” dalen och vidare mot Syterstugorna. Solen värmde, avslöjade två granna ringtrastar i en rasbrant. Schysst en ringtrast ljöd i en ravin och en vacker stenfalkshane inledning på äventyrets fågellista. Det fanns ingen jagade förbi. Känslan som uppstod kan bäst beskrivas tanke på tid eller distans. Jag bara sprang och njöt. som lycka och eufori i passionerad förening. Nådde Viterskalsstugan samtidigt som Syterskalet Jag passerade Syterstugorna och fortsatte stigen med sin U-formade dal uppenbarade sig. Sannerligen upp mot Stokkeklippen för att sedan försvinna med en uppenbarelse! Stugvärden stod på trappen och vi stigen ner genom den vackra fjällbjörkurskogen och pratade en stund. Jag beslutade mig för att ta stigen dess den frodigt gröna matta. Det började skymma så över Norra Sytertoppen, Västerbottens högsta fjälltopp sakta, men jag kände ingen stress. Jag sprang över på 1768 m.ö.h., istället för stigen genom själva den ena hängbron efter den andra och tappade snart Syterskalet. Det blev en grym och skön klättring upp räkningen. Smålommar flög kacklande över medan mot toppen med fantastisk utsikt tillbaka mot Hemavan sjöorrar flöt fram på blanka tjärnar. Härlig stig avlöstes med fjällen och sjöarna i sydväst. av långa sträckor med spänger. Stannade ibland till Klättringen fortsatte och jag njöt av gyttret av stenfält för att plocka en handfull hjortron. Som barn på nytt! och skravel som avlöste varandra. Gröna och gula Sedan följde jag en lång slingrande stig längs lavar som täckte stenarna lös som grovhuggen Tärnasjöns östra strand ända fram till Tärnasjö- mosaik. Orangemarkerade rösen visade vägen. När stugorna. Klockan var halvnio på kvällen när jag jag väl kom upp på bergsryggen tornade Sytertoppen checkade in hos stugvärden Gun. Jag installerade mig upp sig. Borta var molnen. Avståndsbedömningen snabbt. Köpte några godsaker i den lilla butiken. Tog spelar en spratt och jag trodde verkligen distansen till ett snabbt men skönt bastubad och lagade sedan till toppen var betydligt kortare tills jag upptäckte att den middagen i det mysiga köket med levande ljus. Gun lilla vita fläcken i sluttningen upp mot toppen i själva och en äldre man från trakterna gjorde mig sällskap verket var en raststuga. När jag till slut var framme vid och vi hade ett trevligt samtal. Kröp sedan ner mellan stugan blev jag välkomnad av ett trevligt tyskt par som sidenlakanen och somnade med ett leende. © Niklas Holmström, 2014 Kungsleden på 10 dagar - ett fantastiskt löpäventyr Dag 2, tisdag 12 augusti – Tärnasjöstugan-Ammarnäs: 42,38 km Vaknade till någon gång på natten av ett ihärdigt smattrande regn mot fönsterrutan och bleck. Letade rätt på öronpropparna och somnade om. Klockan sex började min mobil spela upp harpmusik från himmelriket. Dags att stiga upp till ett annat slags rike. Regnet föll fortfarande. Jag slog bort tanken och steg upp. Ut i grönskan för att slå en drill och blev snabbt varse att knotten var på otäckt stridshumör. Hade de små djävlarna innanför kläderna även när jag och stigen mot Servetstugorna och Ammarnäs in snabbt som ögat sprungit tillbaka in i stugan. genom björkskogen. Det dröjde inte många steg innan Samlade ihop all packning och begav mig till skorna var dyngsura av det våta gräset och så fortsatte stugans rymliga och mysiga kök. I köket var det tomt det i dryga havlvmilen med en stig kantad av fjällbjörk, förutom ett morgonpiggt par. De granskade mig sälg och lappvide. Det föll lätt regn då och då, men uppifrån och ner och efter en snabb bedömning sa med regnjackan på och de ultratunna vattentäta mannen ”Jaha, är det du som springer på Kungsleden!” tumvantarna var regnet inget som bekom mig. Jag Mer som ett konstaterande än en fråga, som följdes nötte stig och njöt snart av sjön Servvejávrrie med sina av ”Varför ska man springa när man kan gå?” Då jag många öar. Passerade över en bred strid bäck och mötts av denna skepsis och fått frågan många gånger intill bron mötte mig ett spetsat öringhuvud. Någon längs Sörmlandsleden kom min motfråga snabbt hade avnjutit färsk öring minsann. När jag kom upp ”Varför gå när jag kan springa?” Mannen muttrade och på Servvetjåhkka på 800 meters höjd vände jag mig svarade ”Men du hinner ju inte se lika mycket som och insöp hela jättesänkan med Servvejávrrie och den som går” Även de orden har jag hört och dessa Norra Storfjället och Sytertoppen som fond. ”Tänk, där vandrare vet inte att erfarna stiglöpare läser av stigen långt borta på toppen var jag igår eftermiddag”, tänkte många meter på förhand och hinner betrakta jag. Fascinerande hur långt man faktiskt kan omgivningen. ”Jodå, jag hinner se precis lika mycket transportera sig springandes. Lite nötter och torkad som de som vandrar och allt beror på vad vi är frukt slank ned medan jag lät mig hänföras. intresserade av att se. Och jag stannar alltid om det Passerade Servestugorna. Blev stungen av en är något särskilt jag vill se.” Sedan var diskussion humla, vilket var länge sedan. Är det äventyr så är avslutad. Frågan ”Varför springa när man kan gå?” det. Stannade till vid Servvejuhka och betraktade de skulle jag få många gånger längs min färd på sövande forsarna och det svindlande vattenfallet! Kungsleden. Och det som slog mig många gånger när Klättrade uppför Vuomatjåhkkas sluttning och möttes jag mötte vandrare de följande dagarna var hur på platån av en grann och härligt gracil fjällabb. sammanbitna många såg ut med sin tunga ryggsäckar, Kalfjället bjöd på fin löpvänlig stig medan om de ens höjde huvudet och blicken från stigen när duggregnet föll konstant och dimmiga moln slöt sig jag trippade förbi dem med ett leende och ett ”Hej!”. kring mig för att i nästa stund skingras och öppna upp Nå, jag lagade till min frukost bestående av för vackra fjällhedar. Vid raststugan på toppen av couscous, olivolja och torkat kött. Inget finlir här inte, Juovvatjåhkka (1099 m.ö.h) med tre mil i benen bara väl balanserat bränsle för dagens första halva. bestämde jag mig för att äta lunch. Jag trängde mig in Hade känningar i axlar, vänster höftben och skavsår i i stugan där sju andra satt och åt eller fikade. Det blev svanken. Axlarna var inte att göra så mycket åt, de ett trevligt samtal innan det var dags att axla ryggan skulle vänja sig med tiden. Det ömmande höftbenet och fara vidare. Det blev en lång läcker utförslöpa berodde förmodligen på att midjebältets plastlås tryckte genom häftig terräng mot Aigertstugan, som jag mot höftbenet. Bestämde mig för att pröva med att passerade med glada ben. Etappen till Ammarnäs bjöd vira runt min trailskjorta runt midjebältet. Skavsåret på otroligt läcker löpning på ”hyllan” längs med var allvarligare eller åtminstone av vikt att ta tag i på Tjulträskdalen för att avslutas med lååång löpning utför en gång innan det förvärrades. Det var ett glapp mellan genom skogen ner till Ammarnäs. Givetvis med ett ryggsäcken och svanken och faktiskt en grov söm på fotostopp vid Ruovdatjjihkas spektakulära vattenfall. mina trailshorts. Jag tillverkade därför en slags ”blöja” Nästan så att man sögs ner! Skogen bjöd på fågel i bestående av en tunn torkduk som jag lindade runt en form av en vuxen och vacker hökuggleunge, några bunt pappershandukar och la i en plastpåse, som jag lappmesar och en familj med lavskrikor vars jamande stoppade ner mellan tröja och shorts. Jag kan redan läten fick mig att stanna och blunda. nu avslöja att detta funkade klockrent och ”blöjan” Sista biten in till Ammarnäs avslutades på asfalt hängde sedan med hela långa vägen till Abisko! och när jag kom fram till STF:s vandrarhem blev jag Jag tittade ut genom fönstret mot sjön medan jag varmt mottagen av föreståndarinnan, som var snäll sippade på kaffet. Regnet hade upphört, men jag och gav mig ett eget rum. En snabb dusch och en bestämde mig ändå för att börja med regnjacka på. utsökt Suovas i restaurangen var det enda som Vid åtta tog jag min ryggsäck, snörde på skorna och behövdes för att jag kort därefter skulle somna redan tog farväl av Gun på farstutrappen. Jag följde pilarna klockan åtta! © Niklas Holmström, 2014 Kungsleden på 10 dagar - ett fantastiskt löpäventyr Dag 3, onsdag 13 augusti – Ammarnäs-Bäverholmen: 67,45 km Vaknade härligt utvilad efter 10 timmars törnrosasömn! Drog mig och försökte känna efter hur kroppen mådde. Benen kändes fortfarande helt OK! Tittade ut genom fönstret och konstaterade snabbt att Ammarnäs var insvept i tät dimma. Svårt att avgöra om det var molnigt och grisväder på gång. Föreståndarinnan på hemmet var dock full av förtröstan och sa att dimman skulle lätta, men hon visste bara inte när. Jag log och nickade. Åt frukost och gjorde mig i ordning. Ingen tid att förlora. Det skulle bli en lång dags färd på 7-8 mil beroende på slutmålet – Bäverholmen eller Adolfström. Jag tog farväl och promenerade kilometern bort till leden upp mot Näsberget. Började varje morgon med typ 10 minuters promenad för att värma upp kroppen lugnt och ledigt. En familj dalripor korsade vägen och några lavskrikor flög ljudlöst från gran till gran. Klättringen upp mot Näsberget på 728 meters höjd gick fint och någonstans vid 500-600 meters höjd sken solen från en klarblå himmel. Jag stannade och vände mig om och tappade nästan hakan i blåbärsriset. När man kommer upp mot Björkfjället och sjön Dimmolnen låg som ett tjockt och bländande vitt Lisvuojávrrie får man ha koll på stigar och markeringar bomullstäcke över hela Tjulträskdalen och vidare uppåt då en del omdragningar av leden gjorts där. Jag höll Vuodnávággie. Fantastiskt vackert! Det blev många mig dock till den gamla dragningen då stigen var stopp på vägen upp till toppen, då jag helt enkelt inte mycket finare och knappt skönjbar längre. Med hjälp kunde få nog av ögonblicket. Kände intuitivt att detta av kompass och karta hade jag ändå koll på var jag skulle bli en minnesvärd dag. var på fjället. Strax innan länsgränsen tog jag lunch Efter att ha njutit av den vidsträckta utsikten från och lagade till purjosoppa med couscous och torkat Näsberget bar det av nedåt genom härlig fjällbjörkskog kött. Tog av mig skorna och la mig raklång på den och skön stig. Blåhakar hoppade undan här och där mjuka fjällmattan och lapade sol i en halvtimma! medan bergfinkar bräkte i björkskogen. Löpningen Fortsatte sedan till en fantastiskt häftig dalgång och fram till nästa klättring var närmast meditativ. sprang längs med Láddiebáktties bergsväggar till Det var fantastiskt att få komma upp på kalfjället vänster och Stijguojávrries långsmala sjösystem på och den långa ryggen av Stuorajåbba. Jag njöt i stora höger hand. Här var det tekniskt värre, särskilt som drag. Vädret var helt fantastiskt med ljumma vindar jag skippade leden nere i dalen och sprang på och strålande sikt. Här var det också gott om pärlbandet av märkliga små kullar som låg på en ljungpiparungar som kilade fram på överdimen- avsats mellan berget och sjön. Löpningen här var sionerade ben och fötter, vilket fick mig att le brett också minnesvärd då åskmoln sköt upp över bergen medan föräldrarna hade järnkoll på mig och varnade bakom mig medan mörka moln med hängdraperier med sina ängsliga visslingar. På vänster hand hade av regn flöt fram norröver, men över mig sken solen. jag hela tiden utsikt över det vidsträckta fågelskydds- När jag korsade den rangliga järnbron norr om området Mársevággie och det karga berget Stijguojávrrie blixtrade det vackert söderöver och Stuvbiebákktie vars branter mot dalen ruvade på åskmuller rullade genom dalen. Ett läckert skådespel! hemligheter fjärran människans historia. Jag fortsatte min färd genom vacker natur med Löpupplevelsen på Stuorajåbbas flacka rygg går fjällbjörkskog, små sjöar och myrar. Noterade både inte att beskriva med ord och säg det som varar för fjällvråk och flera stenfalkar och vid Sjnulttjie huserade evigt. Snart vek stigen av österut och nedåt mot en familj tornfalk. Jag bara sög i mig allt! Vindelälven. Härlig utförslöpa på skön jordig stig. Väl Från det att leden vek ned från trädgränsen mot nere i björkskogen slog jag på arslet (faktiskt Bäverholmen kom tröttheten smygande och det var löpäventyrets enda vurpa!) på en av spängerna som sumpigt ända ned till raststugan i Badasjåkkå, då jag var täckt med vått gräs och löv. Stannade till vid valde att springa längre sträckor på vinterleden. Tog Rävfallets vackra forsar. Alla dessa vackra forsar som ett break och en flapjack i raststugan intill forsen innan nästan har en hypnotiskt sövande kraft på en. jag fortsatte på snirklig och fin stig sista biten till Efter Rävfallsstugan blev jag dock rätt rådvill. Bland Bäverholmens värdshus som låg otroligt vackert i pilar åt alla håll stod det Adolfström 39 km och jag Yrafdeltats naturreservat. Jag bestämde mig för att följde glatt stigen men efter ett par kilometer pekade stanna där över natten. Ägarinnan Theresé erbjöd mig en skylt mot öster: Adolfström 44 km. Eh, hade jag en åttabäddslya för 200 kronor! Klockan var närmare möjligen missat avfarten nedanför Nulppas lodräta nio på kvällen när jag nyduschad intog min gulash. bergväggar? Svor över felaktig skyltning och önskade Fötterna var som svampar och blåsor var i antågande mig en karta i skala 1:40000. Nå, istället för att lägga liksom vänster stortåled ömmade. Jag somnade utan tid och energi på att reda ut detta fortsatte jag på stigen. problem efter messande med Kerstin. © Niklas Holmström, 2014 Kungsleden på 10 dagar - ett fantastiskt löpäventyr Dag 4, torsdag 14 augusti – Bäverholmen-Riebnes: 47,85 km Vaknade sex på morgonen. Business as usual. Frukost, God-morgon-sötnos-sms till Kerstin, omplåstring av fötterna och packa ryggan. Som alltid rundades morgonritualen av med en eller två koppar kaffe i kontemplativt lugn. Satte mig på verandan utanför med kaffekoppen. Klarblå himmel och alldeles vindstilla. Smålommar flög kacklande längs med Yrafdeltat, en vacker varfågel jagade kring gårdstunet, flyktläten från dalripor och så faktiskt ett par tranor. Härlig start på dagen! Stigen från Bäverholmen genom Yrafdeltats naturreservat var grymt teknisk för att i nästa stund rinna ut i en mjuk slät smal stig genom läcker gammal tallskog. Det tog sin tid att komma de åtta kilometerna till Adolfström och jag var glad att jag övernattat i Bäverholmen och inte (som tänkt) i Adolfström. Det var slyigt och högt gräs på många håll och nattens dagg gjorde att jag var genomvåt från midjan och nedåt. Kändes lite jobbigt att skor och fötter blev våta så tidigt på dagen. Hursomhelst var naturen otroligt vacker hela vägen till Adolfström med en hel del fågel Väl i Jäkkvik tog jag en timmas rast vid lanthandeln och närkontakt med en kull stora dalripeungar. som låg i anslutning till macken. Jag shoppade loss Adolfström sprang jag igenom på en minut och ordentligt med kaffe, cola, bananer, avokado, glass svängde sedan in till vänster där Pieljekaise och färdkost i form av choklad och snickers. Satt där i Nationalpark väntade på mig. Leden gick rätt in i solen och njöt, nja, jag satt i alla fall i solen och gammal fin barrskog och jag noterade första pysslade om mina fötter. Köpte ett par extra tunna dubbeltrasten på resan. Jag blev bestört redan efter strumpor. Tänkte pröva med två lager tunna strumpor någon kilometer då leden plötsligt var grävd och och en plastpåse mellan dem. Faktum är att jag var breddad. Vad fasen var detta? Och längre fram rätt orolig över mina fötter. En infektion är inte att leka passerade jag en grävskopa som var i full färd med med och det skulle kunna äventyra fortsättningen. att avlägsna stora stenar. Är inte detta en nationalpark? Immunförsvaret var väl heller inte 100% på topp efter Jag ringde Janne (skepparen i Vuonatjviken) och fyra långa dagars löpning. sa att jag kunde vara vid båtplatsen i Riebnes vid fem, Nåja, jag fortsatte min färd på torra fina stigar fram men han svarade att han inte kunde då men att han till äventyrets första båttransport, roddleden vid skulle komma mellan sju och halvåtta. Kanon! Då hade Tjårvekallegiehtje. Lyckan stod mig bi och två jag ordentligt med marginal och de hade förmodligen roddbåtar låg där uppdragna på stranden, så det var en sängplats åt mig också. Jag kände lugnets välbehag bara att sjösätta den ena och ro över de 300 meterna över att kunna springa på utan stress och bara njuta. till andra sidan. Stigen som sedan följde mellan Faktum är att jag inte minns så väldigt mycket från båtplatsen och Saudal var obeskrivligt vacker, nå inte sträckan mellan Adolfström och Jäkkvik, som stigen i sig utan snarare den gamla urskogen. Den mestadels gick genom gammal fin barrskog och partier skogen måste bara upplevas! Såg många lavskrikor, med björkskog. Gjorde ett stopp vid Luvtávrre och njöt lappmesar och ett par familjer sidensvansar. av bergen bortanför sjön. Det var skönt att slippa vätan Nådde fram till Riebnes strand strax innan sex. och få komma upp på kalfjället, springa förbi självaste Lagade middag på stranden och njöt av sjön och de Pieljekaise och njuta av utsikten nedåt Jäkkvik och omkringliggande låga fjällen. Klockan blev sju, tio över hela dalens vidsträckta vattenrike. sju, tjugo över sju, men ingen båt. Jag ringde och Kort därefter började en lång plågsam utförslöpa Janne svarade. Jag undrade om han glömt bort mig. genom björkskogen ned till Jäkkvik. Just dessa Han svarade ”Men du skulle ju ringa!?”, ”Nä, du skulle utförslöpor som ofta följde på kalfjällslöpning kunde komma hit mellan sju och halvåtta kom vi överens om!” vara grymt steniga, vilket blir resultatet när de trampas Han började tala hätskt om det skulle bli en förlustaffär upp. När sedan snö smälter och regn faller spolas jord och det ena med det andra och han undrade om jag bort och kvar blir all sten. Ibland var det som att springa inte hade tält. Eh, de hade ju mer eller mindre lovat i en uttorkad bäckfåra. Löpningen på sådana stigar är mig boende. Nå, han kom i alla fall och hämtade mig svår och sliter mycket på fötter och knän, då det inte och han visade sig vara en mycket inskränkt och går att släppa på, om man inte har en ovanlig längtan osympatisk människa och jag tänker inte återge den till att stuka fötter. Dag fyra och mina fötter var allt dynga som kom ur hans mun. Väl framme erbjöd de annat än nöjda! När jag kom till sista bron innan Jäkkvik mig en bädd, för 750 kronor! ”Tycker du det är för dyrt?” var mina fötter så varma av det ständiga trippandet frågade han mig. ”Japp! Och jag är inte intresserad!” på framfoten (och svullna stortår där en kamp fördes och så axlade min rygga och stegade iväg mot leden mot bakterier som ville infektera min kropp) att jag utanför stugbyn. Klockan var då tjugo över åtta på satte mig med fötterna i den kalla bäcken en kvart. kvällen. Är det äventyr så är det! © Niklas Holmström, 2014 Kungsleden på 10 dagar - ett fantastiskt löpäventyr Dag 4-5, torsdag och fredag 14-15 augusti – Vuonatjviken-Kvikkjokk: 67,97 km Så, där stod jag vid ledens början i Vuonatjviken tjugo över åtta på kvällen. Och jag var glad att ha avböjt girigbukens erbjudande och behållningen var att se hans förvånade blick när jag tackade nej till deras sängplats. Samtidigt är jag tacksam, men det skulle jag aldrig låta honom veta, för utan det som hände hade jag inte fått uppleva det minnesvärda äventyr som följde. Vuonatjviken kommer för alltid att förknippas med en bitterljuv klang. Innan jag drog iväg på stigen krävdes några förberedelser inför vad som såg ut att bli några timmars löpning i mörker. Jag siktade på att ta mig de tre milen till Tjäurakåtan för att där vila och vänta in gryningen. Jag tog på mig min ultratunna vindjacka, på med pannlampan och fäste sedan laddningskabeln på Garminklockan och la powerpacken i bröstfickan, och så bar det av in i skymningen. Skrämde slag på några fiskare i skymningen då jag kom farande. Leden följde vackert strömmande och forsande vatten. Månen höjde sig i öster och när jag nästan var framme vid stigningen upp mot Båråktjåhkka och kalfjället kom Klockan fyra var det ljust nog och jag steg upp. Åt en en mörk silhuett fladdrande över mig, ugglebreda flapjack och lite torkat kött. Packade ihop allt i ryggan vingar och långsmal stjärt – hökuggla! Så läckert! och fick pressa ner bivybagen, som omöjligen gick att Jag fortsatte vidare uppför längs sidan av packa ihop till ursprungsstorlek och insåg att det var Båråktjåhkka. Trots pannlampan sken var det svårt en engångssäck. Joggade ner i dalen och hittade att urskilja stigen på den karga och steniga snabbt på stigen. Väl hemma var det kul att titta på kalfjällsmarken och det var glest mellan de små tafatta GPS-rutten i detalj och jag såg då att jag hade varit rösena med sina flagade bleka markeringar. Hade väldigt nära att spika stigen uppe på toppen, men nära tumkompassen tryckt mot kartan samt koll på skjuter ingen hare. Det hade ändå inte gått någon nöd höjdmätaren. Väl uppe på platån sprang jag på i lugnt på mig och det var en fröjd att springa på platån med tempo och höll koll på den knappt synliga stigen. Kom riktning mot det magiska berget Árdná och med hela till ett sankt område där Juoksakjåhkå rann ner från det vidsträckta vattenriket nedanför på höger hand med fjället och plötsligt upphörde stigen och synliga rösen solen som var i antågande i öster. Det fanns något på motsatta sluttningen. Jag tog ändå sikte mot (den primitivt och urgammalt i känslan där jag sprang. Att flacka) toppen Jåhkågaskatjårro på 1048 meters höjd bara känna den genuina känslan över att se solen stiga och försökte hitta/korsa stigen däruppe, men beroende upp över fjärran berg och färga de omgivande på gyttret av sten och grus var uppgiften omöjlig utan sluttningarna gulröda värmde i hjärtat. en stor portion tur. Jag letade i drygt i en timma innan Till slut kom jag fram till Tjäurakåtan, vars interiör jag gav upp. Det viktigaste var att jag visste var jag var högst spartansk med en eldstad i mitten och befann mig och kunde gå tillbaka ner i bäcksänkan i björkris runt om längs väggarna, men välkommet med gryningen. Vinden hade även ökat och om det var lä. Det blev en timmas rast för att laga frukost och väderomslag på gång var det än viktigare att ha koll pyssla om mina fötter och lägga på ny tejp. Det är på positionen. Jag vandrade ner en bit mot sänkan så svårt att förklara men jag njöt av situationen. Att springa att jag hade koll på två små fjälltjärnar. Hittade ett stor Kungsleden ska fan inte vara en dans på rosor! sten med en gräsyta i lä för den kyliga västvinden. För att göra en lång och fantastisk vacker sträcka Och nu var jag glad att jag hade koll på packningen i kort kan jag berätta att fredagen blev solig och den ryggan eftersom jag packade alla prylar på samma varmaste på hela löpäventyret. Otroligt härliga stigar plats varje morgon. Hittade snabbt alla mina kläder genom fantastisk och väldigt varierad natur. Sträckan och den lilla ultralätta bivybagen på 100 gram jämnt. nedanför Goabddábaktes höga lodräta bergsväggar Drog på mig understället, ullstrumpor, microfleecen och vidare ner mellan bergen Sjpietjam och med huva, tryckte in skorna mot stenen och så ryggan Suonergårsså var helt grym. Synen när jag sedan kom ovanpå för att slutligen krypa ner i den folieprasslande ut ur bergsdalen och möttes av de fantastiska vidderna säcken. Klockan var halv ett på natten. Hittade en bra mot Pärlälvens naturreservat och Kvikkjokk viloställning på sidan och med blicken riktad mot (någonstans där långt bort i fjärran) var obeskrivbar! nordost. Det blev aldrig riktig mörkt i den riktningen. De sista fem sex kilometerna utgjordes av en Det var aldrig fråga om att försöka sova, utan bara fantastisk lång utförslöpning på härliga stig, men mot vila och framför allt hålla värmen. Bivybagen får slutet kändes det som någon högre makt lekte ett elakt verkligen toppbetyg då den höll mig varm i 3 ½ timma spel med mig då jag aldrig tycktes komma fram till fram till att det var ljust nog att stiga upp och leta rätt båtplatsen. Äntligen framme i Kvikkjokk efter en snabb på stigen. Fram till dess låg jag mest och tänkte på färd med motorbåt kunde jag checka in på fjällstationen Kerstin och den förestående soluppgången. och fira med en grym hamburgertallrik! © Niklas Holmström, 2014 Kungsleden på 10 dagar - ett fantastiskt löpäventyr Dag 6, lördag 16 augusti – Vilodag i Kvikkjokk Yes! Vilodag! Känner ett behov av att backa tillbaka och istället ta en hel dags vila på Kvikkjokks fjällstation. bandet till gårdagen och torsdagens äventyr. Jag blev snabbt hämtad med båt och transporterad till Mörbultade fötter, 12 mil på slingrande stigar från Kvikkjokk. Från bryggan till fjällstationen var det bara Bäverholmen till Kvikkjokk under 34 timmar utan sömn, fem minuters promenad. Äntligen framme! Den stekande sol och löpning på tuffa stigar i konstant tuffaste (och vackraste!) delsträckan avklarad och lite fuktiga skor tar till slut ut sin tribut. Kroppen var förvisso mer än 26 mil avverkade på fem dagar. inte helt dränerad på ork och energi, även om jag Jag checkade in på fjällstationen och betalade för tappat fyra kilo från mina normala matchvikt på 64, två nätter inklusive frukostbuffé och tog sedan några men jag hade ändå 20 mil kvar springa. Gårdagen var snabba steg direkt in i restaurangen och beställde en riktigt tuff! Inte så mycket klättring men däremot väldigt välsmakande hamburgertallrik. Efter att ha avnjutit smala, slingrande och steniga stigar. Minns att jag flera några koppar kaffe och messat Kerstin installerade gånger tänkte: ”De här stigarna är verkligen upp- jag mig på rummet som jag delade med ett synnerligen trampade av vandrare och skapta för vandrare, inte trevligt par från Japan, Tatsuya och Ami, som vandrade för löpare”. Jag älskar normalt tekniska stigar, men hela Kungsleden och liksom jag avverkat Hemavan- som alltid finns gränser för när det roliga upphör att Kvikkjokk. De hade varit ute och rest i 10 månader vara roligt och bara blir monotont och tröttsamt. Det och skulle sedan vidare till Finland och Kanada. Vi som balanserade upp nötandet under fredagen var samtalade om olika äventyr och Mount Fuju den fantastiska och grymt varierade naturen från ultramarathon. Jag packade upp och begav mig till gryningen på Jåhkågaskatjårro och hela vägen till den efterlängtade duschen. Jag gick sedan barfota Kvikkjokk. Och som extra bonus även många fina resten av fredagen och hela lördagen. fågelmöten, älgar, renar, räv och lämlar. Visst hade Det var otroligt skönt och stärkande att få höra jag mina mentala dippar, tro mig. Och vid dessa Kerstins röst på telefon både fredag och lördag kväll. tillfällen passade det givetvis bra med ett stopp för att Konsulterade henne gällande fötterna. Vänster stortå äta och vaska fötterna i iskallt bäckvatten, vilket jag var bättre medan höger fortfarande var svullen och gjorde vid Ruovddejavrie innan Goabddábakte. Ibland pulserade oroväckande. På natten sov jag med är det å andra sidan mycket bättre att bara nöta på, fötterna utanför täcket och placerade högt på två annars kommer man aldrig fram och tiden suger också kuddar. Hela lördagen fördrevs i det absoluta lugnets energi. Så var det de sista 15 km med stekande sol i tecken förutom en timmas långsam promenad med nacken och stundtals flack stiglöpning, då jag varvade skor som kändes alldeles för små trots mina tunnaste löpningen med kortare inslag av gång. De sista strumpor. De blev många fikastunder och samtal med kilometerna av utförslöpning på härlig, jämn, mjuk stig andra vandrare i det sköna samlingsrummet med ned till båtplatsen ville aldrig ta slut och jag gav konstant flöde av människor på väg någonstans. Att verkligen det sista av allt för att komma fram snabbt. ta en vilodag var ett mycket klokt beslut! Att springa Där någonstans bestämde jag mig för att skippa Kungsleden ska ju vara en njutning så långt det är avstickaren till Kebnekaise (om jag nu nådde till Singi) möjligt - en balans mellan glädje och smärta.

© Niklas Holmström, 2014 Dag 7, söndag 17 augusti – Kvikkjokk-Aktse: 38,32 km Vaknade tidigt och till min glädje kändes fötterna helt OK, särskilt höger stortå som jag varit orolig för. Svullnaden hade gått ner och inte en tillstymmelse av tungt pulserande. Jag hade ingen brådska då dagens etapp till Aktse var rätt kort i sammanhanget. Nå, man ska vara försiktig med att döma en sträcka efter distansen, vilket jag fått erfara ett antal gånger i min löparkarriär. Jag kände mig onekligen taggad för nya äventyr; utvilad, fyllda energidepåer och nytvättade kläder. Gled ner till frukostbuffén vid halvåtta och tog det soft och njöt av allsköns läckerheter och fixade förstås ett par mackor att ta med till lunch. Sedan blev det en tur upp till rummet för att smälta frukosten, packa och tejpa fossingarna. Lämnade in nyckeln i receptionen och frågade samtidigt vart Kungsleden norrut började. Hade helt missat skylten som hängde i portalen genom den norra huslängan. ”Håll bara höger efter parkeringen och myren. Och du, stigen är väldigt stenig i några kilometer”, sa tjejen. Stenigt, ja det är väl ingen nyhet Det var med stor glädje jag fann stigen mer jordig och om man springer Kungsleden tänkte jag men sa ”Haha, jämn när klättring upp mot passagen mellan topparna jo, steniga stigar har jag fått vänja mig vid de senaste Huomnásj och Favnoajvve tog sin början. Ett draperi dagarna!” Skrattar bäst som skrattar sist, jag skulle med duggregn drog långsamt över och förbi medan snart bli varse vad tjejen menade och det var inte fråga jag stod under en tät björk, mer regn blev det inte den om bara några kilometer! dagen. Det blev härlig löpning längs med bergssidan Jag passerade genom portalen och började jogga. av Bårddegiehtje med fantastisk utsikt över dalgången Vädret var skönt med uppbrutna moln och sol, till med sjön Rittak och den magiska bergsformationen skillnad från vilodagens gråmulna väder. Det kom korta på andra sidan som nästan såg ut som en kungakrona övergående draperier av duggregn, men det var aldrig hämtad från en sagovärld. Man kan verkligen förstå läge att plocka fram regn- eller vindjacka. Och snart varför vissa platser är omhuldade med berättelser om var jag inne på den steniga stigen, den mycket steniga magi och trolldom sedan århundraden tillbaka. Och stigen för att vara mer korrekt. Den gick förvisso genom medan jag stod där och försökte föreviga bergen och fantastisk vacker gammal barrskog. Barrskogarna i dalens magiska karisma med kameran kom en fjällvärlden är ju fina på så sätt att de inte är så där gammal havsörn seglande snett ovanför mig och kvävande täta som längre söderut i Sverige. Jag vidare ned över dalen på majestätiska vingar. noterade flera lappmesar och lavskrikefamiljer. Jag Jag fortsatte min färd med regelbundna fotostopp fick nu även en förklaring på varför mycket svamp och bara njöt. Snart kom jag till en avsats där stigen längs skogsstigarna var sönderhackad: Lavskrikan. ledde utför mot fjällbjörkskogen och den glesa Jag såg en familj hacka sönder svamp, fylla krävan barrskogen längst nere i dalen. Framför mig höjde sig och flyga iväg för att gömma undan den inför vinterns det mäktiga berget Tjahkelij. kärva förhållanden. Lavskrikan är verkligen ett slags Stigen ner till båtplatsen var helt fantastisk och skogsväsen i norr. Orädda för människan är de och i särskilt välkommen med tanke på hur dagens första folktron omtalas fågeln som ”den olycksbringande 20 kilometer börjat. Och när jag kom fram till båtplatsen pratmakaren” och i Carl-Herman Tillhagens bok Fåglar välkomnade Tatsyo och Ami mig glatt! Bara en roddbåt i folktron kan man läsa följande: ”Möter du en lavskrika på stranden och tjugo minuter kvar tills motorbåten kan du vara säker på att du bryter benen av dig”. skulle komma. Vi pratade och slappade i eftermiddags- Som ni märker försöker jag förtränga den steniga solen i väntan på båten. Båtfärden över till Aktse flöt stigen i mitt berättande. Jag kan säga som så att stigen på bra och bjöd på vacker utsikt in i Rapadalen och från Kvikkjokk och drygt 20 kilometer norrut förbi Pårte Skierffes speciella form som skiftade i och med att vi och in i Sareks Nationalpark var den djävligaste kom närmare Aktse. Eftersom vädret var fint men sträckan på hela Kungsleden. Det var hart när omöjligt skulle bli sämre till morgondagen ville jag verkligen att springa, åtminstone omöjligt att få något flyt i hinna med en sväng upp till Skierffe innan solen gick löpningen och det blev en väldigt trippande löpstil, inte ned. Väl framme på andra sidan Laitaure var det bara gracilt primadonnatrippande utan mer spastiskt. När att springa kilometern upp till Aktsestugorna, checka jag så (storögt) mötte ett par som ledde sina in och betala, installera mig i ena sovrummet och laga mountainbikes (med enhjulskärra) efter mina 19 till en middag. Köpte förstås en cola och en kexchoklad spastiska kilometer visste jag inte riktigt vad jag skulle i butiken. Under middagen talade jag med en trevlig svara när tjejen på engelska frågade om stigen var norrman som hade koll på busstiderna från Kebnats lika stenig sista biten till Kvikkjokk. Jag var ärlig och till Vakkotavare. Jag la snabbt upp planen för hon drog en synnerligen djup suck och slog ner blicken. morgondagen och gjorde mig redo för att hinna upp Jag som trodde att jag var galen nog som sprang. till Skierffe, som ni får läsa om längre fram...

Kungsleden på 10 dagar - ett fantastiskt löpäventyr © Niklas Holmström, 2014 Dag 7, söndag 17 augusti – Aktse-Skierffe T&R: 15,57 km När jag ätit min middag och kollat med några vandrare i stugan om distansen upp till Skierffe och stigens underlag var jag redo för en topptur. Jag frågade förstås hur lång tid det tagit för de som varit uppe under dagen, även om jag visste att det inte var helt relevant att jämföra 6-7 timmars vandring med löpning upp och ner. Det kändes otroligt skönt att få lämna all packning i rummet och jag tog bara med mig microfleecen, som jag snurrade och knöt runt midjan. Inga flaskor eller annat krafs. Vatten var bara att dricka direkt ur bäckarna. Det var inte tid till att fixa med annat och jag var medveten om att det skulle bli en kamp mot klockan för att hinna upp till själva toppen innan solen gick ner bakom bergstopparna i väster. Så, klockan 18:35 bar det av från Aktsestugorna längs med stigen uppför. Jag valde att gå uppför i rask takt och det tog en kvart att nå stigkorsningen: Skierffe åt vänster och Kungsleden rakt fram. Här stannade jag GPS-klockan och ringde Lars för att meddela att jag ville bli hämtad med motorbåt i Svine morgonen och springa upp till Skierffe och inte ligga och slappa därpå. Inga problem. På med klockan igen. nere på rummet i Aktse. Minnesvärt! Det var fantastiskt skönt att för första gången få Dags att tänka på refrängen och ta sig ned den springa utan packning på ryggen! Vilken glädje att få långa vägen tillbaka till stugan innan det blev mörkt. springa med lätta steg mot en nedåtgående sol och Drog på utför som en virvelvind med ett fett leende. Skierffe som avtecknade sig i magiskt motljus. Vi Blåsor och stortåled var helt bortkopplade. Halvvägs snackar skyrunning och jag sprang faktiskt hela vägen ner gjorde jag sällskap med ett par killar som jag träffat upp till toppen av Skierffe. Strax efter åtta stod jag på i Kvikkjokk tidigare på morgonen, men som ordnat med toppen och det tog 1 timma och 20 minuter (och vid bil- och båttransport till Aktse (och sov i samma rum hemkomsten läste jag Mara-Mackans blogg och då som mig). Det började mörkna och jag tog farväl för visade det sig att han också sprungit upp till Skierffe att snabbt ta mig ned till stigkorsningen. När jag kom på 1:20 några veckor tidigare!). Och däruppe bjöds fram dit kände jag mig trygg och slog en signal till det på en vidunderlig utsikt och Rapadalens magiska Kerstin och vi pratade medan jag promenerade ner till delta kan inte beskrivas med ord varför ni får njuta av stugan. Kusligt vad snabbt temperaturen kan sjunka bilderna istället. Träffade två trevliga tyskar på toppen på hög höjd, från 14-15 grader till 5-6 på bara en kvart som erbjöd sig att fotografera mig på toppen. Detta tjugo minuter efter det att solen gått ner. Väl inne i var verkligen en minnesvärd höjdpunkt i dubbel stugan hade alla gått och lagt sig. Jag lagade till en bemärkelse. Att få se solen sakta sänka sig ned mot kopp buljong, satte mig i köket och pysslade om mina Sareks taggiga bergstoppar i fjärran var en bonus. Jag fötter. Tog en ipren och kröp sedan ner mellan svala var glad att jag bestämt mig för att satsa allt på ett kort sidenlakan. Somnade utmattad, nöjd och glad!

Kungsleden på 10 dagar - ett fantastiskt löpäventyr © Niklas Holmström, 2014 Dag 8, måndag 18/8 augusti – Aktse-Saltoluokta: 28,85 km och Vakkotavare-Teusajaure: 13,69 km Vaknade tidigt på morgonen och fortfarande glad i sinnet efter gårdagens topptur till Skierffe i läckert kvällsljus. Fötterna ömmade efter gårdagens tuffa stenstigslöpning och den då dansanta urladdningen till Skierffe tur och retur. Utanför var det gråmulet och molnen hängde lågt. Det var bara till att fixa frukost och tejpa fötterna. Tittade ut genom fönstret med en kopp kaffe i handen och funderade över just ingenting. De första morgonpigga vandrarna hade vaknat till liv och börjat pyssla tyst i köket. Axlade ryggan och gav mig av ut i diset då jag hade en båt att passa. Precis som igår kväll blev det en kvarts klättring på stenig och blöt stig upp till själva kalfjället och denna gång följde jag stigen rakt fram. Skierffe kunde jag skymta då och då bland molnen. Den enda rörelsen på fjället var en korpfamilj som höll låda och förvånansvärt många lappsparvar som utbringade sitt torrt rullande läte. Löpningen var skön även om det kändes lite som transportlöpning då fokus låg på att hinna till båtplatsen i Svinne. Det var inte heller mycket till utsikt att tala om från kalfjället då molnen låg som Halvnio kom Lars farande med båten och släppte av dimma på en radie av några hundra meter. Det var en vandrarfamilj innan jag och Boråskillen bordade först när det bar av ned mot läcker fjällbjörkskog och båten och överfarten tog 25 minuter. Sedan följde tysta myrar samt långa sträckor med spänger som egentligen en fin flack löpning hela långa vägen till skallen vaknade till liv. Och dessa spänger som bjöd Saltoluokta. Visst var det mestadels stenig stig men på mjuk och skönt sviktande löpning på ömma fötter den följde en bred flodravin och snirklade sig genom var alltid lika välkomna. en bred dalgång som omgärdades av härliga berg. Jag kom fram till Svine tidigare än beräknat, då Det var verkligen läckert med de toppiga bergen etappdistansen som jag hämtat från Berggrens böcker (Råsek, Sluggá och Lulep Gierkav) som framträdde inkluderade även båtturen till Sitojaure. Min beräkning på vänster hand ju närmare jag kom Saltoluokta och av tid kom alltså på skam då etappen var fem kilometer snart kunde jag urskilja de båda sjöarna Pietsaure och kortare, så det var gott om tid tills båten skulle komma Langas, som fortsatte uppåt Stora sjöfallet. Här var och hämta mig. Nå, platsen var vacker och sjön låg det hyfsat gott om små renflockar, vilket kan bero på nästan blank. Storlommens ödsliga rop hördes flera att två samevisten låg i närheten. gånger medan en familj lappmesar höll till i Det började dugga så smått men jag valde att strandskogen. Jag lagade i ordning lite potatis- och avvakta med regnjackan. Sprang förbi en raststuga purjosoppa och sedan en kopp kaffe på det medan där vandrare sökte skydd från duggregnet eller så var jag väntade. Fick dessutom sällskap av en kille från det bara dags för en fika. Jag fortsatte att springa och Borås som vandrat inne i självaste Sarek. insåg att min tidsmarginal fram till att båten och bussen

Kungsleden på 10 dagar - ett fantastiskt löpäventyr Dag 8, måndag 18/8 augusti – Aktse-Saltoluokta: 28,85 km och Vakkotavare-Teusajaure: 13,69 km skulle gå var riktigt god. Den långa utförslöpan ned till Saltoluokta var härlig och fem minuter innan jag var framme började det ösregna, men jag körde på ända fram till fjällstationen. Det var riktigt härligt att komma in i den grymt läckra stationen. Den avgjort mysigaste fjällstationen på hela leden! Beställde kaffe med bulle och flera kokostoppar. Fick flashbacks till mormor i Moskosel som alltid bakade kokostoppar (+ 700 andra sorters kakor). Slog mig ner vid det massiva träbordet i det skönt murriga rummet och kom i samspråk med ett trevligt par från Stockholm som vandrat från Nikkaluokta. De tog 14-båten över till Kebnats medan jag fick vänta två timmar till nästa båt som synkade med bussen till Ritsem och Vakkotavare. Jag gjorde upp eld i eldstaden och bara njöt av elden i två timmars tid och x antal koppar kaffe. Och det blev förstås några sms till goaste Kerstin (vilket skulle bli de sista på ett par dagar visade det sig). Jag kollade kartan och bestämde mig för att inte sova över i Vakkotavare, utan siktade istället på att springa till Teusajaure och därmed lägga de två återstående båttransporterna Tjugo i sex hoppade jag av vid fjällstugan i Vakkotavare bakom mig. och påbörjade omgående den branta och långa Så, klockan fyra äntrade jag färjan för överfärd till klättringen uppför intill den rytande forsen. Molnen Kebnats. På andra sidan blev det 10 minuters väntan hängde lågt och flöt sakta fram mellan bergen. Magiskt innan bussen rullade in, men eftersom den skulle spöklikt på något sätt. Skrämde två fjällripefamiljer, leverera typ 6-7 vagnar med mat till fjällstationen tog varav några ungar låg kvar nära stigen och tryckte. det sin tid innan bussen kunde rulla vidare. Jag Så vackra! Stigen till Teusajaures strand bjöd på härlig hoppade in i bussen och någon sa ”Aha, du kommer löpning och under dessa dagar hade jag insett att det från Eskilstuna?” Jag hann tänka ”hur i hela fridens var eftermiddagen/kvällen som var min tid för löpning. namn…” innan jag kom på att jag hade buffen med Jag kom alltid in i ett skönt flow framåt kvällen. Och Eskilstuna Trailklubb tryckt all over. Det visade sig att framme vid sjön blev jag överlycklig över att se två Josh (som killen hette) hade jobbat i E-tuna och att båtar på stranden. Jag rodde över Teusajaure och det han och hans flickvän Camilla var på väg för att vandra bjöds på fina vyer genom Teusadalen i båda i Padjelanta. Han var dock orolig över sina svullna fot riktningarna. Yes, äventyrets sista båtfärd avklarad. som han skadat på Ironman i Kalmar två dagar tidigare. Installerade mig i den mysiga stugan som låg så fint Det visade sig att vi hade en del att prata om och att vi vid stranden. Jag tog ett långt välkommet bastubad dessutom hade gemensamma vänner i Eskilstuna. och avslutade dagen med en efterlängtad middag. Jag Världen är bra liten, som vanligt! sov sedan som en prins om än med sargade fötter.

© Niklas Holmström, 2014 Kungsleden på 10 dagar - ett fantastiskt löpäventyr Dag 9, tisdag 19 augusti – Teusajaure-Alesjaure: 60,37 km Vaknade som vanligt vid sexsnåret och samma procedur väntade lika rutinmässigt. Kunde snart morgonritualen i sömnen, om det nu skulle behövas. Gjorde i ordning frukosten som precis som vanligt bestod av couscous, olivolja och torkat kött. Och i vanlig ordning hade jag tur med vädret. Vaknade pissnödig mitt i natten och det blev snabbdistans ut bland buskarna i värsta ösregnet, vilket fortsatte ända fram till halvåtta på morgonen. Jag måste ligga väldigt bra till hos vädergudarna! Tejpade fötter och packade ihop allt i ryggan. Drack mitt kaffe medan jag pratade med några morgonpigga som skulle över med motorbåten för fortsatt vandring till Vakkotavare. Som sagt, regnet hade upphört och vid åtta tog jag farväl av stugvärdinnan och påbörjade den branta klättringen uppför. Underbart regnfräsch luft, molnen tog höjd och såg inte längre hotfullt regntunga ut. En stenfalksfamilj höll låda i branten på andra sidan den terrassartade forsen. Det kändes som en härlig start på dagen. Detta trots att delsträckan mellan Teusajaure och Kaitumjaure var otroligt stenig, klippig och väldigt ena stugan, som var tom, tyst och skön. Kollade först teknisk, ja, på gränsen till olöpbar på sina håll. Både skåpet med kvarlämnad mat och fann tre påsar fötter och ben var riktigt trötta när jag väl anlände till potatismos = snabba kolhydrater! Kokade upp vatten Kaitumjaure efter bara åtta kilometers löpning. Hur så att det räckte till både mos och kaffe. Satt vid skulle denna dag sluta? Jag stannade till i Kaitumjaure fönstret som vette mot Kårtjevuolle sameviste och och stugvärdinnan bjöd på saft. Jag inhandlade chips betraktade landskapet och försökte föreställa mig ett och schweizernöt. Pratade med stugvärdinnan som liv som same. Jag har det i släkten, på mammas sida. nyligen vandrat ner från Nikkaluokta. Jag frågade Kanske finns där genetiska minnen, något jag henne hur det var med mobiltäckningen, då jag inte förnimmer, förfäder från avlägsna led. Mätt och belåten haft någon täckning sedan Vakkotavare och hon sög jag i mig den sista skvätten ljummet kaffe. förklarade att det var noll täckning ända upp till Abisko. Fortsatte på leden och noterade förutom Hon berättade dock att man kunde ”låna” satellittelefon ängspiplärkor, gråsiskor, blåhakar även äventyrets i Singi och Alesjaure mot en rätt hög avgift. Tittar man andra observation av vinterhämpling. Molnen hade på kartan intill så förstår man varför, då leden hela spruckit upp och solen sken välkommet varmt. Efter tiden slingrar sig genom en lång dalgång med höga fem sex kilometer blev det flera stopp då Guobirvággi bergsmassiv på båda sidorna, framförallt i öster. Blev öppnade upp (i en lång dalgång) mot Kebnekaise- lite orolig över att Kerstin sannolikt skulle bli orolig utan massivet och som på beställning avtäcktes livstecken från mig på flera dagar. Hon hade ju liksom Drakryggen och delar av Rabots glaciär från moln och inte blivit förvarnad om en förestående radioskugga. bjöd på sin dramatiska skönhet. Men stigen kallade Satt där och njöt av utsikten och funderade på och vid Sälkastugorna var det rätt mycket folk, som upplägget för dagen. Eftersom jag uppenbarligen förmodligen bestämt sig för att stanna där över natten. kommer in i ett slags meditativt flow i löpningen på Passerade mellan stugorna och hejade på folk och eftermiddag/kväll bestämde jag mig för att nå strax var jag ute på träbroarna för att följa leden vidare fjällstugorna i Alesjaure till kvällen och med längs Tjäktjajåkka. Längre bort i dalen såg jag Tjäktjastugan som alternativt reträttmål om stig och passagen som utgjorde Tjäktjapasset. Väl där blev det terräng skulle bli för tuff. Nå, förutom måttlig klättring en lätt klättring uppför, men hela vägen ner från passet upp till Tjäktjapasset var det inte mycket till stigning till stigkorsning till Tjäktjastugan bjöd på ett grymt att tala om fram till Alesjaure. Så vad tusan satt jag svårsprunget stenfält och jag var glad över att stenarna där på bänken för! Reste mig och axlade ryggan och var torra, det var tufft nog ändå. Men sedan blev det satte av på stigen. plötsligt kanonskön gräslöpning utför medan solen Det var uppenbart att jag kommit till den del av sakta sänkte sig. Sträckan mellan Tjäktjapasset och Kungsleden som var vältrafikerad av vandrare. Jag Alesjaure var mycket läcker och jag var inne i mitt mötte säkert 20 vandrare på morgonen mellan efterlängtade flow. Njöt av de speciella bergen på Teusajaure och Kaitumjaure. Efter Kaitumjaure sprang vänster hand och såg en del av glaciären Rivgojiehkki jag om en hel del vandrare och jag mötte regelbundet och innan jag nådde Alesjaure mötte jag en folk på min väg norröver. Sträckan mellan Kaitumjaure fjällabbsfamilj bestående av två föräldrar och minst och Singistugorna var väldigt vacker då leden följde två flygga ungar! Vid Alesjaurestugorna var det fullt Tjäktjajåkka och bjöd för det mesta på skön löpning, med folk, nästan så att man fick lite torgskräckskänsla. men utan extraordinära inslag. Löpningen kan närmast Checkade in och ”lånade” deras satellittelefon och beskrivas som ”det bara rullade på”. Väl vid Singi- ringde en lättad Kerstin. Middag, bastu och sängen stugorna bestämde jag mig för att ta ett lunchbreak i väntade på en nöjd och glad Niklas. En dag kvar! © Niklas Holmström, 2014 Kungsleden på 10 dagar - ett fantastiskt löpäventyr Dag 10, onsdag 20 augusti – Alesjaure-Abisko: 34,27 km Vaknade tidigt och låg bara och tittade upp i taket! Det kändes smått overkligt för nu väntade ett långt medlut på 34 kilometer fram till själva slutmålet i Abisko. Nu var det så nära och jag vet inte vad som skulle hindra mig från att fullborda mitt löpäventyr. Men istället för att släppa på känslor och tankar steg jag upp. Det var trots allt 34 kilometer kvar att springa och man ska aldrig ta ut något i förskott. Det känslomässiga fick allt vänta till senare. Det blev en rejäl frukost bestående av couscous på bas av purjosoppa med sista olivoljan och torkat kött. Till och med kaffet hade jag disponerat klockrent! Där satt jag sliten och skäggig med tung traildoft av sump och svett, kanske med ett stänk av frisk fjälluft. Men leendet, ögonen och glädjen inombords kunde nog ingen kringvarande förbise. Jag njöt till fullo där jag satt i stugans kök och blickade ut över Alisjávri. Nu var det bara att samla ihop sig för själva finalen. Suga ut det sista och njuta av varje steg! Steg ut på farstutrappan och insöp morgonluften och gav mig av på stigen längs Alisjávris västsida. Riktig skön löpning med flera partier på härlig klockan 12:25 nådde Kungsledsportalen i Abisko! Där sandstrand(!) och genom videsnår. Njöt av sjöns och då förstod jag också innebörden av Daniel vackert grönblåa vatten som är svårt att fånga på ett Hallgrens bedrift förra året. Det är en sak att läsa om fotografi, för att inte tala om de läckra berget ett äventyr, en annan att genomföra det. Och i och Njuikkostakbákti och bakom det Kåtotjåkka och med denna story har jag fått återuppleva äventyret glaciären i grytan nedanför plus diverse vattenfall. Efter ännu en gång och bearbetat minnen och upplevelser, det blev det en lång utförslöpa ned till Abiskojaure och ja, och givetvis hinna glömma hur jäkla jobbiga här mötte jag en hel del vandrare som såg smått stenstigarna var och är. Jag har redan lagt fram kartor förskräckta ut när jag kom dansande bland stenarna, för Kerstin och visat hur man skulle kunna springa på för det var verkligen en dans. Gav det sista och minns andra stigar och obanat i Ammarfjället eller varför inte inte ens om jag kände efter hur fötterna mådde, men längs folktomma Padjelantaleden eller... Jag tror helt dem skulle jag vårda ömt när jag väl var framme. Solen enkelt att jag stannar där… tittade fram till och från och jag kunde konstatera att jag verkligen haft tur med vädret under mitt 10 dagar långa äventyr: perfekt temperatur, lite blåsigt en morgon annars ljumma svaga vindar, några tillfällen med duggregn och spöregn i fem minuter! Ja, man måste ha flyt också och det hade jag verkligen! Efter stigkorsningen till Abiskojaure- stugorna var stigen nästan som ett stenigt motionsspår uppblandat med långa partier av spänger hela vägen längs Ábeskojávrie och Abiskojåkka till Kungsledsportalen i Abisko. Stigen slingrade sig uteslutande genom vacker fjällbjörkskog. Jag vet inte, men med fem kilometer kvar måste jag ha utstrålat glädje då jag för första gången på leden fick uppleva att en människa började klappa händerna och ropa glada peppande ord, nä, nu minns jag fel, jag upplevde det även innan jag nådde Syterskalet. Oj, det känns som evigheter sedan jag anträdde min färd, den där soliga dagen i Hemavan. Var det verkligen bara 10 dagar sedan? Plötsligt hade jag full täckning på mobilen och det plingade för fullt av sms som hittade fram efter två dygns radioskugga. Och tro mig, känslan, glädjen och stoltheten var enorm när jag © Niklas Holmström, 2014 Kungsleden på 10 dagar - ett fantastiskt löpäventyr Fåglar som noterades Totalt noterade jag 77 fågelarter varav 14 arter var nya (i fet stil) på min löparfågellista, det vill säga fågelarter som jag noterat när jag springer. Med dessa nya fågelarter har jag nu noterat totalt 184 arter. Alla mina förväntningar inför detta fjälläventyr infriades och den enda fågelarten jag inte lyckades ”hänga in” var fjällpipare, å andra sidan var jaktfalk, hökuggla, fjällabb och rödstrupig piplärka tunga bonusarter. Det mest fascinerande var annars att jag inte hade väntat mig denna kvantitetsmässiga fågelrikedom i fjällen under andra hälften i augusti. Karaktärsarter var utan tvekan blåhake, ängspiplärka och lövsångare. Och eftersom det var god tillgång på fjällämmel och framför allt gråsiding hade rovfåglar, ugglor och fjällabb en lyckad häckningssäsong. Här nedan följer de fågelarter jag noterade på mitt Kungsledsäventyr. En nästan fullvuxen fjällripeunge Sångsvan Ljungpipare Gulärla Lappmes Sädgås Enkelbeckasin Sädesärla Blåmes Stjärtand Rödbena Sidensvans Talgoxe Bläsand Gluttsnäppa Järnsparv Varfågel Kricka Grönbena Rödhake Lavskrika Bergand Drillsnäppa Blåhake Skata Sjöorre Fjällabb Rödstjärt Kråka Knipa Skrattmås Buskskvätta Korp Dalripa Fiskmås Stenskvätta Stare Fjällripa Ringduva Ringtrast Gråsparv Smålom Hökuggla Björktrast Bofink Storlom Tornseglare Taltrast Bergfink Havsörn Större hackspett Rödvingetrast Vinterhämpling Fjällvråk Backsvala Dubbeltrast Gråsiska Tornfalk Ladusvala Lövsångare Grönsiska Stenfalk Hussvala Kungsfågel Domherre Jaktfalk Trädpiplärka Grå flugsnappare Mindre korsnäbb Trana Ängspiplärka Svartvit flugsnappare Sävsparv Större strandpipare Rödstrupig piplärka Talltita Snösparv Lappsparv GPS-rutter på fil Den som är intresserad hittar samtliga rutter för nedladdning i både TCX- och GPX-format på följande webbadress: http://livsnjutarbloggen.se/?p=4753

Tack riktas till… Daniel Hallgren (Västervik) för många god råd och värdefulla tips på mina frågor och undringar. Alla trevliga och hjälpsamma stugvärdar längs med leden. Therese på Bäverholmen för erbjudandet av ett åttabäddsrum till priset av 200 riksdaler! Till personalen på vandrarhemmet i Ammarnäs som gav mig ett helt eget rum för 200 kronor! Till personalen på Statoil i Hemavan för att de lagt undan kniv och gasol till mig! Slutligen ett tack till Kerstin Rosenqvist som korrläst texten och kommit med synpunkter.

Niklas Holmström Riktargatan 65 D 644 Torshälla E-post: [email protected] Bloggen ”Trail Stories”: www.livsnjutarbloggen.se © Niklas Holmström, 2014