Från Redaktionen: Genusforskningens Utmaningar Magnus Åberg Och Sofia Strid

innehåll

2 Från redaktionen: Genusforskningens utmaningar Magnus Åberg och Sofia Strid

7 I ett antirasistiskt rum. En språkvetenskaplig analys av vithet och maktrelationer på en antirasistisk och feministisk plattform på Instagram Karin Hagren Idevall

29 Deckardrottningar kontra deckarkungar. Om könsbundna marknadsföringsstrategier i 2000-talets svenska deckargenre Karl Berglund

57 Den nödvändiga jämställdheten Malin Rönnblom och Linda Sandberg

85 Frispel: Med våldet som kärnan i det ojämställda samhället Maria Hagberg

93 Frispel: Kära syster! Jesper Fundberg

98 Recensioner

109 Sveriges genusforskarförbund: Om akademiskt trolleri och andra arbetsmiljöproblem Paulina de los Reyes illustration: Ylva Elzén från redaktionen

Genusforskningens utmaningar

Vilka frågor hoppas du att genusvetenskapen Att dessa fenomen existerar i överflöd ska besvara inom överskådlig framtid? idag (med förbindelser bakåt i tiden) går knappast att förneka. Det råder alltså ingen Det skulle kunna tyckas vara en enkel fråga brist på fenomen att undersöka och frågor att besvara. Även en hastig utblick mot att besvara för genusforskare. Det skulle gå världen räcker för att en ska rygga tillbaka snabbt att sätta ihop en lång lista över frågor inför alla de utmaningar som världen står som svar på skriftställarens fråga, även om inför. Krig, våld, övergrepp, exploatering, listan skulle se olika ut beroende på vilken förtryck och orättvisor. Samtliga dessa genusforskare och vilket vetenskapsteore- utmaningar är könade, genusifierade, och tiskt perspektiv som gavs möjlighet att svara därför också uttryck för en samverkan av på den. Och så den givna motfrågan: vad intersektionella maktordningar. Våld och menas med ”genusvetenskapen”? säkerhet i konflikt- och postkonfliktzoner Frågan ställdes till redaktionen i sep- är könade och intersektionaliserade (Walby tember 2015. En vetenskapsjournalist ville med flera 2015), fredsprocesser, där kvin- veta. Det finns något fullständigt tröstlöst nor saknas vid förhandlingsbordet, är kö- kring frågan. Genusvetenskap som ämnes- nade (FN 2000, 2008, 2013; Svedberg och disciplin och tvärvetenskaplig genusforsk- Kronsell 2012), flyktings- och asylprocesser ning har en relativt kort akademisk historia, är könade (Mulinari, Sandell och Schöner men trots det, borde vi inte ha kommit 2003) och flyktingkvinnorna blir färre och längre, uppnått mer, gjort världen bättre? färre medan flyktingmännen blir fler och Eller är det omvärldens fel? Politiker som fler (SKL 2015). Ekonomiska neddragning- inte lyssnar till forskningens resultat, fö- ar drabbar kvinnor och män, rasifierade, retagsledare som vägrar förändra sig, män migrerade, funktionsnedsatta och HBTQI- som inte kan besinna sig, motstånd i or- erade personer på olika sätt: ekonomiska ganisationen? Vad är det för mening att neddragningar, besparingsprogram och åt- hålla på att forska, när löneskillnaderna stramningar är könade (Towers och Walby mellan kvinnor och män verkar bestå, när 2012), finansiella marknader och deltagan- mäns våld mot kvinnor inte minskar, när det därpå är könat (Demirguc-Kunt med flyktingarna blir fler och fler, när klyftorna flera 2013; The Economist 2013) och inte och orättvisorna ständigt verkar öka? minst: våld i alla dess former är könat och Men sedan finns också den där andra måste problematiseras intersektionellt för bilden. Den som påminner om att myck- att förstås (se TGV 35(2-3)). et ändå hänt och fortsätter att hända,

Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 3 från redaktionen

åtminstone delvis på grund av den kunskap när, och kan inte alltid ta ansvar för det. som genererats av feministisk genusforsk- Men vi vet att. ning. Fler kvinnor på arbetsmarknaden, Men hinner vi med världsförbättrandet fler män som tar ansvar för barn och familj, mitt i utvärderandet och mätandet? Och är ökade rättigheter för homo-, bi- och trans- den forskning som hamnar långt ner på lis- personer, större medvetenhet om maktens torna med självklarhet ”världsförsämrande”? globala och intersektionella karaktär. TGV är – som alla andra vetenskapliga Vilken bild, den positiva eller negativa, tidskrifter – nyckelaktörer i den globala ska ett svar på den inledande frågan utgå kunskapsekonomin. Vi blir mätta och vär- ifrån? Vilken forskning behövs mest: den derade, indexerade, paketerade och ranka- som pekar ut problemen, eller den som de. Liksom vi själva, tillsammans med våra svarar för lösningarna? anonyma granskare, värderar och kommen- Det finns idag en stor diskussion om terar de artikelbidrag som kommer in till hur forskningens kvalitet ska mätas. Ut- oss. Det är i det närmaste en akademisk vecklingen mot ett allt större genomslag naturlag att skapa hierarkier, inkludering för bibliometriska metoder har kritise- och exkludering. Samtidigt som det är just rats, och Vetenskapsrådets föreslagna sådana som genusforskningen vill utmana. FOKUS-modell – som innefattar kol- Kanske finns i den här paradoxen ett svar legial granskning vid sidan av bibliome- på skriftställarens undran om vilka frågor tri – har i dagarna skickats ut på remiss. vi hoppas att genusvetenskapen ska besvara. Modellen har inspirerats av det Research Vi, som vill gå emot ett system som föder Excellence Framework (REF) som sjösat- oss, som står på andras axlar för att utmana tes i Storbritannien år 2014. REF 2014 hierarkier, som exkluderar möjligheter för beräknas ha kostat närmare 250 miljoner att skapa dem. Kan vi svara något annat brittiska pund (Else 2015). Det är mycket än att det är frågorna som är svaren, svaren pengar för att få ett mått på vilken av den frågorna? Med Sara Ahmeds (2010: 203) nationella forskningen som är excellent, ord: ”… [T]o give an answer is to create ”världsledande”. Men är det ”världsle- the condition of possibility for another dande” forskning världen behöver? Är den question.” med nödvändighet ”världsförbättrande”? Det här är inte fatalism, utan tvärtom Som svar på frågan ”Varför vetenskap?” ett erkännande av behovet av kamp. En säger statsvetarna Ulf Bjereld, Marie Dem- ständig kamp för att väcka nya frågor, hålla ker och Jonas Hinnfors (2009: 123) att liv i dialogen, och väcka den som dött. ”vetenskapen ger oss en möjlighet att ta Vi i redaktionen för TGV kommer alltså makten över samhällets utveckling. Om inte att ge skriftställaren en rankad svars- vi vill förverkliga ett bättre liv för allt fler lista på vilka frågor vi hoppas att genusve- människor behöver vi den makten”. Det tenskapen ska besvara. Ambitionen med är ett sympatiskt och tydligt svar: Forsk- TGV är ju tvärtom att försöka spegla både ning ska göra världen bättre. Vi vet inte bredd och djup inom feministisk forskning.

4 Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 från redaktionen

Vi rankar inte bidragen i relation till var- som retoriskt argument i kampen om platsen andra, utan ser till varje bidrags förmåga och i kampen om platsens överlevnad. att undersöka och besvara de vetenskapliga Karl Berglund skriver om normerna i frågor som bidraget har identifierat. Kva- deckargenren och om hur könsordning- liteten vilar i vilka nya frågor artiklarna ens logiker upprätthålls i skönlitteraturen. förmår ställa, hur var och en av dem håller Berglund synliggör och undersöker könsdi- dialogen, och därmed kampen, levande. mensionerna i behandlingen av kvinnliga Detta nummer av TGV innehåller ex- och manliga deckarförfattare i Sverige på empel på levandegörandet av sådan dialog, 2000-talet. Han visar hur både lansering en kritik mot normen, en analys av anti- och mottagandet av ”de svenska deck- rasismens rasifierande online, ett ifrågasät- ardrottningarna” utgör ännu ett exempel tande av den nödvändiga jämställdheten på att litteratur förknippad med kvinnor och ett kärleksbrev till en syster med fun- konsekvent döms ut som problematisk, un- deringar om relationen mellan jämställdhet dermålig och i vissa fall som rent av skadlig. och kärlek. Det är Jesper Fundberg som Karin Hagren Idevall undersöker i detta nummer undrar vad jämställdhet hur det separatistiska rummet avgränsas är och vad kärlek är. Han balanserar på och upprätthålls och hur skribenters po- gungbrädan mellan det personliga och det sitioneringar och relationer skapas i ett politiska: är kärlek makt? Är kärlek mot- antirasistiskt rum. Hennes analys av Ins- satsen till våld? I numrets andra Frispel tagramkontot Makthavarna visar hur del- drömmer Länsstyrelsens Maria Hagberg, tagande regleras och tillrättavisas språkligt i en replik till artiklar publicerade i TGV:s och hur rasifierade positioneringar skapas våldsnummer (TGV 35 (2-3)) 2014, om av de språkhandlingar som (re)producerar en solidarisk feministisk teori och praktik vithet som norm och privilegium. Positio- bortom jämställdhetsintegrering och om en nerna kan dock omdefinieras, förhandlas, jämställdhetsmyndighet i Sverige. Några och fungera frigörande. veckor efter detta nummers manusstopp Avslutningsvis skriver Sveriges genus- publicerades jämställdhetsutredningens forskarförbunds ordförande, Paulina de slutrapport (SOU 2015:86) i vilken en los Reyes, om att utmana makten, om de jämställdhetsmyndighet föreslås. Det är ofta bestående konsekvenserna individuella dags nu. forskare tvingas hantera efter att de vågat Jämställdhet är nödvändigt, skriver utmana makten. Detta handlar inte bara Rönnblom och Sandberg i detta nummer, om näthat, våld och trakasserier på arenor men de menar någonting annat, något mer: utanför akademin, det handlar också om de vill inte förstå jämställdhet som något trakasserier inom akademin. ”Akademiskt på förhand gott och givet, utan vill snarare trolleri”, skriver de los Reyes, tystar kri- problematisera den ”nödvändiga jämställd- tik och saboterar samtal. Dessa troll ”har heten”. De undersöker hur denna produceras ofta möjlighet att utifrån en auktoritativ och reproduceras, tas för given och används position definiera kvalitetskriterier som

Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 5 från redaktionen normaliserar utestängning och förminsk- FN (2008) Säkerhetsresolution 1820. www.un.org/en/ga/search/view_doc. ning av forskare som anses överskrida dis- asp?symbol=S/RES/1820(2008) [2015-10-13]. ciplingränser eller etablerade normer.” FN (2013) Säkerhetsrsolution 2122. Vår förhoppning med detta, liksom www.un.org/en/ga/search/view_doc. asp?symbol=S/RES/2122(2013) [2015-10-13]. tidigare och framtida nummer av TGV, Jämställdhetsutredningen (2015) Mål och är att möjliggöra en publiceringsplatt- myndighet: en effektiv styrning av jämställd- form, en röst, för den tvär- och mång- hetspolitiken SOU 2015:86. Stockholm: Fritzes. vetenskapliga bredden som finns inom Mulinari, Diana, Sandell, Kerstin och Schömer, genusforskningsfältet. Eva (2003) Mer än bara kvinnor och män: feministiska perspektiv på genus. Lund: Stu- dentlitteratur. Magnus Åberg och Sofia Strid Svedberg, Erika och Kronsell, Annika (2012) Making gender, making war. Violence, gender and peacekeeping practices. London: Rout- ledge. Referenser SKL (Sveriges kvinnolobby) (2015) 7 krav för en feministisk flyktingpolitik. Press- Ahmed, Sara (2010) The promise of happi- meddelande 12 oktober 2015. http://www. ness. Durham: Duke University Press. mynewsdesk.com/se/sveriges_kvinnolobby/ Bjereld, Ulf, Demker, Marie och Hinnfors, pressreleases/7-krav-foer-en-feministisk- Jonas (2009) Varför vetenskap? Om vikten flyktingpolitik-1232524 [2015-10-13]. av problem och teori i forskningsprocessen. The Economist (2013) Gender and finance: Lund: Studentlitteratur. discrimination abound. The Economist 19 Demirgüc-Kunt, Asli, Klapper, Leora och november 2013. Singer, Dorothe (2013) Financial inclusion and Towers, Jude och Walby, Sylvia (2012) Mea- legal discrimination against women: evidence suring the impact of cuts in public expen- from developing countries. Världsbankens diture on the provision of services to prevent policyforskningspaper (6416). violence against women. Newcastle: Northern Else, Holly (2015) REF 2014 cost almost £250 Rock Foundation. million. Times Higher Education 13 juli 2015 Walby, Sylvia, Olive, Philippa, Towers, Jude, 13. www.timeshighereducation.com/news/ref- Francis, Brian, Strid, Sofia, Krizsán, Andrea, 2014-cost-250-million [2015-10-12]. Lombardo, Emanuela, May-Chahal, Corinne, FN (2000) Säkerhetsresolution 1325. Franzway, Susanne, Sugarman, David och www.un.org/en/ga/search/view_doc. Armstrong, Jo (2015) Stopping rape: towards asp?symbol=S/RES/1325(2000) [2015-10-13]. a comprehensive policy. Bristol: Policy Press.

TGV får ny redaktör Efter detta nummer lämnar Magnus i produktionen av tidskriften och i För- Åberg posten som redaktör för TGV eningen Tidskrift för genusvetenskap för att gå vidare till en ny anställning. vill tacka Magnus för ett fantastiskt I hans ställe tillträder Lena Grip, genus kollegialt, professionellt och engagerat forskare och kulturgeograf vid Karl- redaktörskap och önskar Lena välkom- stads universitet. Samtliga inblandade men som ny redaktör.

6 Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015

In an anti-racist space

A linguistic analysis of whiteness and power relations on an anti-racist and feminist platform on Instagram Karin Hagren Idevall

Keywords Anti-racism, feminism, Instagram, language, separatism, whiteness

Summary Anti-racism in contemporary Sweden is often manifested in protests against explicit racist expressions and acts. However, anti-racism also concerns the attention to and questioning of structures, prejudices and norms. This approach to anti-racism is often emphasised by those who are themselves victims of racism. One example is MAKTHAVARNA (“the power holders”), an anti-racist platform on the social networking site Instagram. MAKTHAVARNA targets those who are directly affected by racism. White followers of the account are asked not to post com- ments or contribute to the discussions. From a postcolonial perspective and with linguistic methods, this study examines the interactions on MAKTHAVARNA, where victims of racism share their experiences of white supremacy and where white people interfere in the discussions despite the separatist rules. The analysis shows how norms of whiteness are translated in speech acts made by white followers who ask questions, make judgments and expect information, which results in the (re)production of asymmetric relationships. The position of those affected by racism is formed by the linguistically (re)produced normative white position. However, the hierarchical relationship between these positions is dislocated when the victims of racism reclaim precedence, by for example citing and interpreting white people’s utterances from their own perspectives. Furthermore, the analysis shows how the terms for participation in platform discussions are set up linguistically and technically in the digital social media. Consequently, through this media, a public space and precedence in defining anti-racism are provided for the target audience of MAKTHAVARNA. White followers, on the contrary, cannot participate actively on the platform – not even with good intentions – without linguistically reproducing hierarchical relationships and norms of whiteness.

Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 7

I ett antirasistiskt rum

Går det att bedriva separatistisk antirasism på nätet? Hur i så fall? Karin Hagren Idevall undersöker antirasistisk kamp på internet med språkvetenskapliga, feministiska och postkoloniala verktyg.

I ett antirasistiskt rum

En språkvetenskaplig analys av vithet och maktrelationer på en antirasistisk och feministisk plattform på Instagram Karin Hagren Idevall

Jag har träffat er, hört er. Ni som skriker högst på torget. Ni som är upprördast på Facebook och instagram (sic). Samma människor som tycker att jag över- driver och borde ta ett skämt efter att ni slängt ur er kränkande meningar. […] Jimmy Åkesson skrämmer inte mig. Det som skrämmer mig är människorna som står på samma torg och demonstrerar men du vet, som aldrig lyssnar när rasifierade pratar om det verkliga problemet. Den strukturella och fördoms- fyllda rasismen.

Så skriver en av de personer som varit gästpostare på MAKTHAVARNA, en antirasistisk, feministisk plattform, som sedan sommaren 2014 har funnits på bilddelningssajten Instagram. Plattformen uppstod enligt administratörerna som en reaktion på ”vita personers oändliga privilegierade makt”, och även om vem som helst kan följa kontot och läsa inläggen får enbart personer med personlig erfarenhet av rasism skriva inlägg och kommentarer. Det inledande citatet illustrerar en motsättning inom svensk antirasism; antirasism handlar för många huvudsakligen om att högljutt protestera mot Sverigedemokraterna och höger- extremistiska uttryck, medan det för dem som själva utsätts för rasism också handlar om strukturer, fördomar och normer som systematiskt ger vita personer privilegier. Sådana strukturer kan enligt skribenten ovan upprätthållas även av dem som tydligt tar avstånd från rasism.

Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 9 I ett antirasistiskt rum

Forskning om vithet och rasism har sin bakgrund inom postkolonial och intersektionell teoribildning (Lorde 1984; Mohanty 1984; hooks 1992) och i det senare uppkomna fältet kritiska vithetsstudier (Frankenberg 1993; Dyer 1997; Ahmed 2004; Dahl 2010; Hübinette och Lundström 2011). Språkets förmåga att både (re)producera och utmana rasism har ofta framhållits som central (se till exempel Minh-ha 1989; Boréus 2006). Det sker bland annat genom språk- handlingar som positionerar, särskiljer och hierarkiserar människor på basis av essentiella föreställningar om ras, kultur, etnicitet och religion (Hornscheidt och Landqvist 2014). Mot bakgrund av detta undersöker jag i denna artikel skrivna kommentarer och inlägg på den antirasistiska och feministiska plattformen MAKTHAVARNA, en plattform där vithet lyfts fram som upprätthållare av rasism. Syftet är att sätta fokus på hur det separatistiska rummet avgränsas och upprätthålls och hur skribenters positioneringar och relationerna mellan dem skapas. Utifrån en språkvetenskaplig analysmodell undersöker jag hur skribenterna förhåller sig till varandra och plattformens innehåll, hur skribenter som bryter mot de separatistiska förhållningsreglerna berättigar sina regelbrott och hur detta bemöts. De frågor jag avser att besvara är: Hur upprättas MAKTHAVARNAs antirasistiska rum? Hur regleras deltagande i detta rum? Vilka maktrelationer upprättas till följd av de motsättningar som uppstår när vita personer bryter plattformens separatistiska regler?

Vithet och rasifiering Vithet och rasifiering är centrala begrepp i denna studie. I analysen utgår jag från en definition av vithet som en positionering på en hierarkisk värdeskala, som stän- digt återskapas och upprätthålls av de praktiker som normaliserar vita privilegier (Mattsson 2010: 16). Vitheten och dess position skapas i och med utpekandet av det som avviker från vitheten, när människor som inte kategoriseras som vita stoppas, ifrågasätts och misstänkliggörs (Ahmed 2007: 161; Molina 2010: 79). Föreställningar om att den typiska människan är vit och den privilegiering respektive diskriminering som riktas mot människor beroende på om de passerar som vita eller inte benämns i denna studie vithetsnormer. Den process där människor tillskrivs en ras, och diskrimineras utifrån den, omtalas ibland som rasifiering. Irene Molina (1997: 62) introducerade begreppet på svenska i en avhandling om segregation och etnicitet på bostadsmarknaden och använde det för att tala om ”de processer som leder medlemmar i ett visst samhälle att tänka, handla och diskriminera utifrån idén om ’ras’”. Enligt Molina (2005) används begreppet dels för att beskriva processer som sker på makronivå, där samhället rasifieras, dels för att beskriva hur individer rasifieras. Hübinette med flera (2012: 45) talar utifrån det senare perspektivet om en process där ras

10 Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 I ett antirasistiskt rum görs, vilket verbformen rasifiering marke- och definieras utifrån det gemensamma rar. Formen rasifierad som personbenäm- patriarkala förtrycket med vita kvinnors ning har börjat användas alltmer, i både position som utgångspunkt. Vita personer akademiska och vardagliga sammanhang är ofta blinda för sina egna privilegier, vilket (Institutet för språk och folkminnen 2014). Denna form har kritiserats av bland annat Vita feminister förväntar sig Therese Svensson (2015) för att upprätthålla att bli upplysta av dem som föreställningen om att enbart den som inte utsätts för rasism. är vit tillskrivs ras, vilket riskerar att osyn- liggöra skapandet av vithet, som också sker i en rasifieringsprocess. beror just på att vithet i ett vitt samhälle är Det problematiska i rasifieringsbegrep- omarkerat och förgivettaget (Frankenberg pet diskuteras även i kommentarsfälten 1993; Dyer 1997). bell hooks (1992) skriver på MAKTHAVARNA. Kritiken handlar om hur vita personer inbillar sig att deras bland annat om att användningen av rasi- vithet är osynlig – en djupt rotad vanföre- fierad som personbenämning riskerar att ställning som härstammar från slaveriet, då osynliggöra heterogeniteten som finns inom vita förbjöd svarta att betrakta dem (hooks den grupp som på MAKTHAVARNA de- 1992: 168). Men som Sara Ahmed (2004: 1) finieras som rasifierade, att de drabbas av påpekar är vitheten bara omarkerad för den olika förtryck beroende på vilka rasifierade som själv innehar normpositionen som vit. positioner de tillskrivs. I denna studie ut- När personer utsatta för rasism syn- går jag från rasifiering som ett teoretiskt liggör förtrycket reagerar vita feminister perspektiv för att undersöka de språkliga ofta känslomässigt (Lorde 1984; Srivastava processer där vithetsnormer särskiljer och 2006; Ahmed 2010). Srivastava har visat hierarkiserar människor (se även Molina hur vita feministers känslor och behov 2005: 96). Personbenämningen rasifierad tar en central plats i antirasistiska samtal. kommer att användas där den förekommer Vita feminister förväntar sig att bli upp- i materialet. lysta av dem som utsätts för rasism (Sri- vastava 2006: 66). Lorde (1984: 113) talar Antirasism, feminism och vithet om detta som förtryckarens strategi för På MAKTHAVARNA är feministiska att vidmakthålla förtrycket, då den som analyser av antirasism centrala. Studier av förtrycks tvingas förhålla sig till den över- sammanhang där feminism och antirasism ordnade. Hon jämför det med hur kvinnor möts har undersökt hur vithetsnormer i alla tider har förväntats undervisa män om (re)producerar hierarkier av vit dominans. patriarkala förtryck, vilket samtidigt gett Chandra Talpade Mohanty (1984) identi- kvinnorna ansvaret att upplösa det. Lorde fierade tidigt den brist på intersektionella talar också om hur den skuld som vita kvin- analyser som präglar västerländsk feminism, nor uttrycker, när deras rasism påtalas, är där kvinnan som kategori homogeniseras en skenmanöver som återigen flyttar fokus

Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 11 I ett antirasistiskt rum

till dem (ibid). Vita feministers bekännelser, känslor och behov av tröst hamnar i centrum, vilket framställer personer som utsätts för rasism som skuldbeläggande (Srivastava 2006: 68f). Detta beteende hos vita, som ibland symboliskt kallas ”vita tårar”, hindrar arbetet för antirasistisk förändring om samtalen alltid slutar med att vita personer ventilerar sina känslor inför rasism istället för att de personer som själva är utsatta kan använda sina erfarenheter konstruktivt (ibid: 71). Känslomässiga reaktioner tycks dessutom vara förbehållna vita feminister; ilskan som personer som utsätts för rasism uttrycker stämplas ofta som destruktiv och missriktad (Lorde 1984: 130). De som påtalar strukturer som får privilegierade personer att känna sig obekväma betraktas, med Ahmeds ord, som ”feministiska glädjedödare” (Ahmed 2010: 583). De upprörda reaktioner som kritiska analyser av vithet väcker kan kopplas till det hooks (1992) skriver om villfarelsen att vitheten är skyddad från att bli sedd och analyserad. Att vita feminister även inom akademin reagerar när deras vithet analyseras har bland annat diskuterats av Paulina de los Reyes (2005). De los Reyes kritiserar den svenska feminismen för att vara en ”hegemonisk feminism” som genom sin ovilja att inkludera andra diskrimineringsgrunder än kön i maktanalysen har bidragit till osynliggörande och exkludering av kvinnor som inte förkroppsligar vithet. Hur privilegierade positioner upprätthålls och hur personer reagerar när de får sina privilegier synliggjorda och ifrågasatta är ett viktigt område att studera för att förstå hur strukturell diskriminering verkar. Denna studie är ett bidrag till det. Studien bidrar också med kunskap om språkliga strategier för antirasistisk och feministisk aktivism på internet, ett område där tidigare studier av svenska förhållanden saknas.

Empowerment, safe spaces och separatism Administratörerna för MAKTHAVARNA uppger att deras plattform är till för samtal mellan personer med erfarenhet av att bli utsatta för rasism. Patricia Col- lins (1990: 37) använder begreppet empowerment för att prata om sådan politisk och teoretisk aktivism som syftar till att stärka underordnade gruppers position i ett vitt majoritetssamhälle. Empowerment handlar om att utifrån den delade erfarenheten av förtryck och underordning skapa autonoma subjekt. Platser där detta sker beskrivs som safe spaces, där individer kan prata, agera och bedriva aktivism utan att objektifieras som ”den andra” och utan att tystas ner av dominerande diskurser (ibid: 100f). Collins menar dock att isolerad separatism inte ger empowerment och att förändring möjliggörs först när autonoma subjekt står i dialog med andra grupper i samhället (ibid: 37). MAKTHAVARNA beskrivs visserligen som en separatistisk plattform, men är inte separatistisk i bemärkelsen isolerad. Till skillnad från många andra

12 Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 I ett antirasistiskt rum separatistiska grupper sker samtalen inför erfarenheter och definitioner av förtrycket, publik: alla tillåts läsa inläggen även vilket kräver en intersektionell medvetenhet om enbart personer som rasifieras tillåts av hur olika förtryck samspelar (de los Reyes delta genom att skriva. Sådana uttalade 2005: 248f). Rum där dessa erfarenheter gränsdragningar är relativt ovanliga på får vara kunskapsbärande behövs för att internetbaserade forum, medan outtalade kunna ifrågasätta normsystem och förskjuta gränser för deltagande är desto vanligare. positioner av underordning och privilegier Jodi Dean (2001: 260ff) beskriver en del (se de los Reyes 2005: 248; Molina 2010: 81). internetforum som cybersalonger, offentliga gemenskaper som är öppna för alla Materialbeskrivning men där (språkligt) deltagande skapar en MAKTHAVARNA är en plattform på politisk konsensus som utestänger olik- bilddelningssajten Instagram, en mobil- tänkande. Exempel på cybersalonger är applikation vars inlägg också går att läsa på kommentarsfält på internet där rasistiska internet. Varje vecka tar en ny gästpostare diskurser – etablerade genom exempelvis över kontot för att posta inlägg på ett valt ordval – dominerar samtalen och bidrar tema. Gästpostaren väljs ut av administra- till att det mestadels enbart är likatän- törerna, fem kvinnor i åldrarna 18 till 28 kande som skriver (Idevall 2014). Det är år. Kontots följare kan i kommentarsfältet ingen uttalad separatism, men effekten är ge respons på inläggen. att gränser upprättas. Ändå blir sådana cy- I materialet för denna studie ingår skriv- bersalonger sällan anklagade för att vara na inlägg och kommentarer, som publicera- exkluderande, till skillnad från antirasis- des på MAKTHAVARNA mellan juli 2014 tiska plattformar som har uttalade regler för och januari 2015 och som är tillgängliga deltagande. Dessa möter ofta ifrågasättande för alla som har internetuppkoppling. En reaktioner, vilket visats i Gunilla Hulténs mailkonversation med Gülsen Uz, en av (2015) analys av mediareaktioner på den plattformens grundare, har kompletterat separatistiska hemsidan RUMMET. Bland materialet och gett viktig bakgrundsinfor- annat skrev journalister att separatismen mation och förtydliganden som har bidragit skapar uppdelningar mellan vita och till mina tolkningar av analyserna. rasifierade, vilket riskerar att cementera Efter en närläsning av de närmare 6000 de strukturer antirasisterna vill bekämpa. inlägg och kommentarer som fram till ja- Liknande tankegångar hörs ibland när nuari 2015 hade postats på forumet, valdes det handlar om feminism. Wendy Brown 600 av dem ut för djupare analys. Urvalet (1995) menar att kvinnor riskerar att fastna har gjorts utifrån två kriterier. Dels ingår i underordnade motståndspositioner där de sekvenser där skribenter som själva har förtrycket snarare än frigörelsen från erfarenhet av att utsättas för rasism skriver patriarkatet står i aktivismens fokus. Ett om sådant de upplever som vithetsnormer första steg mot upplösandet av ett förtryck och privilegier. Det kan exempelvis handla är dock att erkänna den förtrycktas om inlägg där skribenten ger uttryck för

Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 13 I ett antirasistiskt rum upplevda vithetsnormer i populärkultur, i kropp som privilegieras i enlighet med vit- skolsystemet eller i plattformens kommen- hetsnormer och har ingen egen erfarenhet tarsfält. Dels ingår samtliga kommentarer av att utsättas för rasism. Jag är en del av som är skrivna av skribenter som uttryck- den vithet som analyseras och kritiseras på ligen positioneras som vita, av sig själva MAKTHAVARNA och jag är inte berät- eller av andra, exempelvis genom fraser tigad att delta på plattformen annat än som som ”jag som vit”, eller ”du som är vit”. läsare. Att använda min forskarposition för Urvalet har styrts av studiens syfte och är att placera MAKTHAVARNA i en veten- inte representativt för MAKTHAVARNA skaplig kontext och studera rasifiering och som helhet. En majoritet av de inlägg och vithet är därför inte helt oproblematiskt, kommentarer som utelämnats indikerar särskilt eftersom även rollen som forskare är att plattformen fungerar som den mötes- en privilegierad position som alltid upprät- plats den är tänkt att vara. Dessa samtal tar asymmetriska relationer mellan forskare är ofta personliga och utelämnande och och beforskad. Ett sätt att hantera detta är hade varit problematiska för mig att analy- att rikta den kritiska analysens huvudsak- sera, både av integritetsskäl och för att en liga fokus mot hur maktrelationer upprättas vit forskares tolkning av dessa berättelser språkligt, och inte, exempelvis, göra ana- oundvikligen hade upprättat precis sådana lyser och tolkningar av privata berättelser rasifierande hierarkier som kritiseras på från personer som drabbats av en rasism jag plattformen. själv aldrig upplevt. Ytterligare ett sätt har varit att innan och under forskningsproces- Etik och reflexivitet sen ha kontakt med administratörerna för Enligt Richard Dyer (1997) är det politiska MAKTHAVARNA, inledningsvis för att projektet i kritiska vithetsstudier att se vit- försäkra mig om att det var okej för dem heten och att rubba den. Denna formule- att jag genomförde studien och sedan för ring riskerar att vidmakthålla vitheten som att låta dem läsa texten och ge synpunkter. norm, eftersom det enbart är vita personer Just för att jag inte tillhör den grupp som som behöver lära sig att se vitheten (Ahmed erbjuds aktivt deltagande på plattformen 2004: 1). Fiona Probyn (2004: 7, 14) påpe- har administratörernas positiva inställning kar att det dessutom inte räcker med att se varit avgörande. De risker och problem det vitheten för att kunna rubba den; att avstå medför att jag som vit forskare studerar makt och privilegier är inte så enkelt gjort. en plattform för personer som utsätts för Probyn menar att den vita forskaren konti- rasism ställer höga krav på studiens för- nuerligt behöver skriva fram sina privilegier tjänster. Ambitionen är att uppmärksamma och samtidigt ta ansvar för dem. Utifrån en typ av antirasistisk aktivism som förs på detta perspektiv har jag under forsknings- internet och som sällan uppmärksammats i processen reflekterat över hur min posi- forskningen och att bidra med kunskap om tion påverkar de frågor jag ställer och de språkets roll i (re)produktionen av normati- tolkningar jag gör. Jag är bärare av en vit vitet och diskriminering, vilket i sin tur kan

14 Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 I ett antirasistiskt rum gagna de antirasistiska initiativ och samtal som förekommer i dagens samhälle. Vid forskning på internetmaterial behöver olika etiska överväganden göras beroende på i vilken grad materialet kan betraktas som privat eller offentligt och i vilken mån studieobjekten är individer eller data (se till exempel Bu- chanan 2012; Sveningsson Elm 2009). Studieobjekten är i föreliggande fall inte individer utan plattformen MAKTHAVARNA och de språkliga strategier som där kommer till uttryck i skrift. Materialet bedöms som offentligt utifrån riktlinjer som säger att publicerat material som är åtkomligt för vem som helst online, utan särskilda inloggningskrav, kan betraktas som offentligt (Sveningsson Elm 2009: 75). MAKTHAVARNAs val av en publik inställning för sitt Instagramkonto gör att innehållet är synligt för alla. Kontot har drygt tolvtusen följare och det är rimligt att anta att även de betraktar plattformen som offentlig snarare än privat. Samtidigt är gränserna däremellan inte alltid så skarpa (Hewson och Buchanan 2013: 6f) och på en plattform som MAKTHA- VARNA kan kommentarer och inlägg ibland ha en privat ton och rikta sig till specifika mottagare. De åtgärder som har vidtagits i enlighet med riktlinjer för denna typ av material (se framförallt Buchanan 2012: 4, 7, 18) är att inhämta samtycke från kontots administratörer, att anonymisera samtliga gästpostare och kommentarsskribenter genom att utelämna användarnamn och tidpunkt för inläggen samt att utesluta kommentarer och inlägg vars innehåll jag har bedömt som alltför privat eller känsligt. Ett dilemma som textanalytiker ställs inför är att det vetenskapliga kravet på att kunna redovisa analyserad text medför att citat som är sökbara på internet ibland kan kopplas till en persons användarnamn (se till exempel Hewson och Buchanan 2013: 18). Att anonymisera forumet i sig förändrar inte detta, utan de etiska övervägandena måste istället ske i samband med urvalet av citat där potentiella risker vägs mot vetenskapliga krav och förtjänster (jämför Hermerén 2011: 18).

Analytiska redskap För att undersöka hur det separatistiska rummet avgränsas och upprätthålls, och hur skribenters positioneringar och relationerna mellan dem skapas språkligt i skrivna inlägg, använder jag verktyg från den systemisk-funktionella grammatiken (SFG) (Halliday 2004), och dess vidareutvecklade gren Appraisal (Martin och White 2005). Modellerna används för att undersöka hur betydelser skapas genom grammatiken, vilka kommunikativa handlingar språk utför och vilka effekter de får i sammanhang där språkande sker. De utvalda analysverktygen syftar specifikt till att visa hur rummets gränser regleras språkligt genom kommentarsskribenters inlägg: hur skribenterna positionerar sig och relaterar till varandra och till

Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 15 I ett antirasistiskt rum

plattformens innehåll, hur de bryter mot de separatistiska förhållningsreglerna, hur de berättigar sina regelbrott samt hur detta bemöts. För att studera hur relationer skapas i skriftlig interaktion analyserar jag språkhandlingar, huvudsakligen påståenden, frågor och uppmaningar, som bidrar till att inkludera och exkludera röster och skapa asymmetriska relationer mellan den som utför språkhandlingen och den som förväntas besvara den (Halliday 2004: 106-110). Utifrån Appraisal undersöker jag även bedömningar, språkhandlingar som utvärderar beteenden utifrån rådande samhällsnormer och därmed skapar en överordnad position med rätt att bedöma och en underordnad position för den som blir bedömd (Martin och White 2005: 52). När en vit kommentarsskribent skriver att en text på MAKTHAVARNA är ”lärorik” är detta en bedömning som gör kommentarsskribenten till någon med rätt att värdera plattformen. Utifrån Appraisal studerar jag också dialogicitet för att visa hur röster och utsagor citeras, förnekas och motsägs, hur den egna subjektiviteten framhävs och hur yttranden legitimeras (Martin och White 2005: 92-135). Dialogiciteten analyseras på en skala som graderar hur mycket utrymme andra röster får, det vill säga hur pass heteroglossa sammanhangen är. I skalans ena ände finns utvidgande heteroglosser – yttranden som antingen betonar den egna subjektiviteten eller citerar andra och låter deras röster få plats, vilket bidrar till en öppen dialog. Det kan både handla om att erkänna andras åsikter eller att distansera sig från dem. I andra änden finnsinskränkande heteroglosser – yttranden som på olika sätt förkunnar fakta eller motsäger andras åsikter, vilket istället bidrar till ett mindre flerröstat sammanhang där det blir svårt att ha en avvikande ståndpunkt. Det kan till exempel handla om att göra förkunnande påståenden som inte modifie- ras: ”Detta är en separatistisk plattform”. Att studera i vilken ände av skalan ett yttrande ligger är ett sätt att studera hur mer eller mindre asymmetriska relationer upprättas då olika röster legitimeras, erkänns, ifrågasätts, bekräftas och så vidare. Analysverktygen beskrivs närmare i samband med att de används. I analysen kommer jag också att beakta de språkliga framställningarna i relation till de förutsättningar som applikationen Instagram ger. Exempelvis har administratörerna möjligheten att radera inlägg och blockera användare. I resultatredovisningen nedan besvaras studiens frågeställningar i tre delar. Inledningsvis undersöker jag hur MAKTHAVARNAs antirasistiska rum upprättas genom inlägg som uttrycker erfarenheter av rasism. Jag undersöker hur subjektiv modalitet formar skribentens position, och hur referat av vita personers yttranden ger uttryck för ifrågasättanden av upplevda vithetsnormer. Därefter undersöker jag hur deltagande regleras språkligt och genom de tekniska funktioner Instagram erbjuder. Jag undersöker avslutningsvis vilka språkliga framställningar, bland

16 Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 I ett antirasistiskt rum annat bedömningar och uppmaningar, som olika. Både administratörer, gästpostare förekommer i vita skribenters kommenta- och kommentarsskribenter betonar dessut- rer och hur maktrelationer upprättas och om återkommande vikten av att den som är omförhandlas i interaktionen. personligt utsatt för ett visst förtryck också har rätt att definiera det, något de beskriver Skrivna erfarenheter av rasism som tolkningsföreträde. Påståenden som MAKTHAVARNAs administratörer upp- görs inleds ofta med subjektiv modalitet som ger att plattformen skapats ”som en reaktion markerar att yttrandena bottnar i indivi- på vita personers oändliga privilegierade makt” och agerar ”mot hur vita ständigt MAKTHAVARNAs admin syns, hörs, och har tolkningsföreträde i alla istratörer uppger att platt rum och sammanhang”. Vitheten pekas ut som anledningen till att människor rasifie- formen skapats ”som en ras och marginaliseras. Att ha en kropp som reaktion på vita personers rasifieras är kriteriet för aktivt deltagande oändliga privilegierade makt”... på MAKTHAVARNA, och därför behöver kroppen synliggöras. På Instagram positioneras kroppar som rasifierade när de före- duella utgångspunkter – ”jag upplever att”, kommer i foton och i skriftliga berättelser ”jag känner att” (Halliday 2004: 608-612). om att rasifieras utifrån hudfärg, hårfärg, Detta skapar en utvidgande heterogloss ögonfärg, ögonform, kroppsbehåring, slöja som öppnar dialogen för olika perspektiv, och så vidare. De återberättade erfarenhe- åsikter och erfarenheter. Dessutom görs terna förenar deltagarna, och berättelserna ofta explicita positioneringar som talar om är utmärkande för plattformen. Det som från vilket perspektiv personen talar, som i sker på MAKTHAVARNA kan med Trinh detta inledande citat från gästpostsinlägg T Minh-has (1989: 36ff) ord förstås som ett 1: ”Låt mig berätta detta från min östa- sätt att skriva kroppen, att använda språket siatiska kropp, ögon, röst och erfarenhet”. för att skapa kroppen och låta dess erfaren- Den markerade subjektspositionen blir inte heter ta plats, utmana och kritisera. Den enbart ett sätt att språkligt ge den egna kvinnliga rasifierade kroppen skrivs här i rösten legitimitet, utan lämnar också ut- motstånd mot de berättelser som framställs rymme för andra röster att bidra med sina som universella, där mannen och den vita perspektiv och erfarenheter. Det flerröstade kroppen är utgångspunkten, normen (ibid: sammanhanget skapas också av att en ny 44). Det sammanhang som detta skrivande gästpostare varje vecka får administrativa av kroppen skapar kan förstås som ett safe rättigheter till kontot och postar inlägg på space (Collins 1990). ett självvalt tema, utifrån egna perspektiv. De samtal som förs på MAKTHA- En annan typ av utvidgande heterogloss VARNA präglas av en medvetenhet om förekommer i inlägg där vita personers utta- att rasism och sexism drabbar individer landen återges, ifrågasätts och tolkas. Citat

Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 17 I ett antirasistiskt rum

och referat av andras yttranden analyseras inom Appraisal som attribueringar (Martin och White 2005: 98, 111). En attribuering ger utrymme för andras röster i dialogen. Ibland står de oemotsagda och blir ett erkännande av den citerades yttrande, ibland ifrågasätts de och skapar distans till yttrandet, vilket är fallet när vita personer citeras. I gästpostsinlägg 2 nedan citeras vita personers frågor med sådan språklig distans:

”Var kommer du ifrån?” ”Vad är du?” Vi vet alla va (sic) dom egentligen vill veta. ”Varför ser du ut som du gör/varför är inte du vit?” Det finns mycket som är fel med det här av skäl vi nog har pratat om. Det är en ständig påminnelse om att vi /är/ fel.

Inlägget uttrycker ett avståndstagande från de återgivna yttrandena; frågorna sätts inom citattecken och benämns som ”fel” i och med att de pekar ut den som inte tillskrivs en vit kropp som ”fel”. Ahmed (2007: 161) skriver om frågor som dessa som ”stoppande”; frågandet i sig skapar begränsningar i rummet där den utfrågade tvingas förhålla sig till frågorna och den som ställer dem. När frågan- det pekar ut någon som avvikande konstrueras utfrågaren – den vita personen – som omarkerad och självklar. Men som Ahmed (2004: 1) påpekar är vitheten osynlig och omarkerad bara för den som själv är bärare av en vit kropp. För den som stoppas är vitheten synlig. Citatet ovan uttrycker en sådan erfarenhet, där citerandet av frågorna blir ett språkligt markerande och ifrågasättande av den vita och hens utpekande språkhandlingar. Vitas röster görs därmed hörbara på MAKTHAVARNA, men utifrån den tolkningsram som personer som rasifieras sätter upp, något som vänder på den maktrelation som råder i de flesta andra offentliga rum. Erfarenheter av att rasifieras kommer också till uttryck i satser där negationer synliggör de företeelser som skribenten gör motstånd mot. En sådan översättning är med Jim Martins och Peter Whites termer en inskränkande heterogloss (2005: 117). I nedanstående citat från gästpostsinlägg 3 synliggör negationen ”inte” hur skribenten upplever påtryckningar från vita personer som förväntar sig att den som rasifieras ska undervisa om sitt förtryck och tar för givet att de har tillträde överallt. Negationerna tar in den vitas röst i dialogen då de negerar vad hen antas säga: i första meningen är exempelvis det implicita yttrandet att MAKTHAVARNA är där för att utbilda vita i termer, statistik, historia och samhällskunskap.

Vi är inte här för att utbilda er i termer, statistik, historia och samhällskunskap. Ta eget ansvar och lär er. Lär andra. Det finns enormt mycket och lättåtkomlig information, speciellt för er alla som håller i en smartphone just nu. Vi är inte

18 Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 I ett antirasistiskt rum

heller här för att lyssna på era irrelevanta anekdoter. Vi är inte här för att plåstra om ERA känslor kring rasism. […] Ge plats, håll tyst och lyssna. Ni är inte entitled till alla kamper och alla rum. [Min kursivering.]

Citatet utgör också ett exempel på hur vita personer inkluderas på plattformen som publik. När de tilltalas – ”ni”/”er” – vidgas heteroglossen, och uppmaningen att ge plats blir ytterligare ett sätt att vända på maktrelationerna och göra vita till dem som ska hörsamma språkhandlingen: vita personer får enbart delta på plattformen som läsare/lyssnare. Hur regleringen av deltagande på plattformen görs undersöker jag i nästkommande avsnitt.

Reglering av deltagande På MAKTHAVARNA finns uttryckliga förhållningsregler som säger att enbart personer som rasifieras får delta aktivt i inlägg och kommentarer. Förhåll- ningsreglerna upprättas bland annat då skribenter fastslår att reglerna inte är förhandlingsbara, vilket sker genom vad Martin och White (2005: 121) kallar förkunnande – språkliga framställningar av objektiva fakta. Reglerna förkunnas i påståenden som ”detta är en separatistisk plattform av och för rasifierade” och ”MAKTHAVARNA är en separatistisk plattform”. Här slås separatismen fast i relationella verbprocesser (Halliday 2004) som anger statiska tillstånd, realiserade genom verbet ”är”. Detta utgör ett exempel på en inskränkande heterogloss; på- ståendena är flerröstade i det att de implicerar en möjlig icke-separatistism, men inskränkande i det att de förkunnar separatism som ett absolut faktum som inte är förhandlingsbart. Upprättandet av reglerna sker språkligt och administratörerna ger återkommande påminnelser om dem:

Hej kära följare! Detta är ett inlägg specifikt till våra vita läsare, vilket är ett undantag just för denna gång. Vi på MAKTHAVARNA har märkt att majoriteten av de som tar plats i kommentarsfältet är vita. På grund av att detta är en separatistisk plattform av och för rasifierade så skulle vi vilja be vita låta det förbli så. Vi uppskattar allt pepp men vi har sedan början sagt att vi ska hålla plattformen separatistisk så därför vill vi be er att lämna plats åt dom som platsen ska ha. Vi hoppas ni har förståelse för detta samt kan respektera det.

Citatet visar hur administratörerna tvingas förhålla sig till vita kommentarsskribenter, eftersom ”majoriteten av de som tar plats i kommentarsfältet är vita”. Vita personer tilltalas i uppmanande språkhandlingar: ”vi vill be er att lämna plats”. Relationen går via de åberopade förhållningsreglerna som därmed bidrar till att reglera det aktiva deltagandet: ”vi har sedan början sagt att vi ska hålla

Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 19 I ett antirasistiskt rum plattformen separatistisk”. Gülsen Uz, en avvikelsen pekas ut konstrueras samtidigt av MAKTHAVARNAs grundare, berät- den vita positionen som norm. tar i vår mailkonversation att administra- De vita kommentarsskribenternas inlägg törerna har diskuterat olika strategier för innehåller dessutom ofta bedömningar. Be- att hantera regelbrotten. De har valt att dömning handlar enligt Martin och White hålla kontot öppet istället för privat, vilket (2005: 52) om att utvärdera ett beteende innebär att vem som helst kan följa det utifrån rådande samhällsnormer, och det är utan att först bli godkänd av dem, men en språkhandling som skapar en asymme- de utnyttjar Instagramfunktionen för att trisk relation mellan bedömare och bedömd. radera kommentarer. Detta gör det möjligt På MAKTHAVARNA förekommer ofta att exkludera inlägg från personer som inte positiva bedömningar i samband med att är berättigade att delta aktivt. Adminis- vita kommentarsskribenter presupponerar – tratörerna ger också gästpostarna rätten tar för givet – att plattformens texter syftar att radera kommentarer som bryter mot till att ge vita följare kunskap: ”Otroligt bra reglerna. skrivet. Hoppas att flera (som jag) som ej har tolkningsföreträde i frågan, verkligen tar in Vita tar plats detta.” Denna typ av kommentar framhä- I detta avsnitt analyserar jag kommenta- ver kommentarsskribenten som en duktig rer från vita skribenter. Utmärkande för och god antirasist, en självbild som påvisats dessa kommentarer är att de utgår från att både inom forskning om antirasism i Sverige MAKTHAVARNA har ett undervisande (Hübinette och Lundström 2011) och om syfte. Som Audre Lorde (1994: 110-113) antirasistisk feminism (Ahmed 2004; Sriva- framhävt så används okunskapen om för- stava 2006). Kommentaren nedan utgör yt- trycket som ett redskap av förtryckaren i terligare ett exempel på hur positioneringen syfte att bibehålla sin makt; den som ut- som ”god antirasist” konstrueras när sätts för diskriminering åläggs hela ansvaret undervisningssyftet förutsätts: att upplysa sina förtryckare om att diskriminering finns och hur den yttrar sig. På Brukar inte kommentera här, för jag MAKTHAVARNA (re)produceras sådana har inget tolkningsföreträde, men hierarkier bland annat genom språkhand- tog senast häromdagen upp med en lingen att fråga och be om information, råd vän om varför jag tackade nej till att eller förtydliganden, exempelvis: ”Skulle följa med och se Exodus på bio. Hen någon kunna berätta lite mer om vad Eid bojkottade också efter vi pratade om är? Har inte sån koll.” Vitas frågor blir ett det. Lär mig mycket av att följa alla stoppande (Ahmed 2007: 161) som begrän- gästpostare här och försöker omsätta sar gästpostarens möjlighet att själv välja kunskapen i praktik. Tack. riktning på sitt agerande på plattformen, då hen pekas ut som en ”avvikelse” med ansvar Inledningen till inlägget exemplifierar ett för att upplysa andra om sin situation. När vanligt sätt att legitimera platstagande

20 Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 I ett antirasistiskt rum genom en så kallad inskränkande motsägelse (Martin och White 2005: 120). Detta innebär att yttrandet går i svaromål mot ett annat yttrande och motsäger det, vilket ogiltigförklarar det samtidigt som det egna yttrandet ges företräde. Det första ledet attribuerar de separatistiska förhållningsreglerna då kommentarsskribenten visar sin medvetenhet om att hen inte har tolkningsföreträde. Det följs av ett ”men” som placerar resten av yttrandet som en motsättning till dessa regler. Konstruktioner av typen ”jag är visserligen vit/jag vet att jag inte får kommentera, men…” är vanligt förekommande. De invändningar som kommer i dessa yttranden är ofta positiva bedömningar eller responser som presupponerar att kontot har en undervisande funktion och att vita personers bedömningar är så pass viktiga att de undantas från de separatistiska reglerna. Exemplen nedan illustrerar hur detta kan yttra sig:

Vet att jag som vit inte ska skriva men måste fråga.

Detta konto lär mig något nytt varje dag. Jag är medveten också om att kontot knappast finns för att ”lära” mig saker men jag uppskattar det enormt. Heja!

I det andra inlägget förstärker den avslutande uppmaningen ”Heja!” den vitas privilegierade roll som en bedömare som står vid sidan av som en solidarisk antirasist. Trots att hela yttrandet är positivt i sina språkhandlingar så upprättar det alltså asymmetriska relationer som i praktiken bidrar till att personer med erfarenheter av att rasifieras tvingas förhålla sig till vita personers åsikter och känslor inför rasism. Detta var också vad som hände i Srivastavas (2006) studie, där vita personer återkommande tog över styrningen av de antirasistiska samtalen. I vissa inlägg tar vita följare för givet att de tillhör gästskribenternas tänkta mottagargrupp, vilket bland annat syns i språkhandlingen att tacka:

Tack för text! Får jag citera/hänvisa till dig när jag hör skeva föreställningar om hur muslimska kvinnor är/behandlas/tänker/känner? Jag är själv vit och har ingen religiös tro men vill backa upp och vara till hjälp.

Efter det inledande tackandet ställer kommentarsskribenten en fråga som tillskriver texten en undervisande funktion och gästpostaren görs till en expert som åberopas genom attribuering och som förväntas representera alla muslimska kvinnor och veta hur de ”är/behandlas/tänker/känner”. Generaliseringar likt denna utgör en vanligt förekommande typ av diskriminering (se till exempel Mohanty 1984: 333) när den pekar ut de avvikande ”andra”. I sista meningen berättigar en inskrän- kande motsägelse platstagandet; kommentarsskribenten är visserligen vit, ”men vill

Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 21 I ett antirasistiskt rum

backa upp och vara till hjälp”. Yttrandet stänger dialogen för ifrågasättanden då kommentarsskribenten visar medvetenhet om sin egen vithet och framställer sig som välvillig. Yttrandet upprättar också en asymmetrisk relation mellan kommentarsskribenten, som sätter sig i en överordnad position som ”hjälpare”, och gästpostaren och alla andra muslimska kvinnor, som hamnar i en underordnad position som hjälpbehövande. Vita kommentarsskribenter, som visar att de är medvetna om sitt regelbrott, tar ibland plats genom motsägelsefulla språkhandlingar, där det de skriver motsägs av deras handling att posta kommentarer. Ofta handlar det om att någon påstår att hen backar och lämnar plats, vilket samtidigt är att ta plats med kommentaren. Kommentarsskribenten nedan ”observerar” inte, som hen påstår, utan kom- menterar, vilket är en aktiv handling till skillnad från det passiva observerandet.

Jag som vit feminist följer detta konto för att bevaka och observera. Detta är min första och sista kommentar där jag ber alla VITA FEMINISTER ATT BACKA. Detta är ett konto vi ska backa och TA IN det de har att skriva. Man lär sig en hel del genom att iaktta. Och ta in andras känslor istället för sin egna. Tack för mig.

Att verkligen backa och lämna plats skulle i detta fall varit en icke-språklig handling, att helt enkelt inte skriva en kommentar. Det hade varit att acceptera den betraktarroll som plattformen erbjuder. Resultatet blir istället att en vit person tar plats som aktiv deltagare, ett privilegium som hen egentligen inte har rätt till just där. Oavsett kommentarsskribentens goda syften och medvetenhet om sin position riskerar detta platstagande att befästa vita privilegier. Här bryts dessutom reglerna för att uppmana andra att inte bryta reglerna. Den tydliga positioneringen som vit feminist tycks berättiga regelbrottet eftersom det är andra vita feminister som tilltalas. Kommentarsskribenten går in som en ”hjälpare” för att bistå administratörerna i upprättandet av separatismen. Även om syftet är solidariskt blir effekten att reglerna bryts och asymmetriska relationer upprättas. Det finns också exempel på hur vita kommentarsskribenters platstagande legitimeras när de attribuerar en vän eller familjemedlem som utsätts för rasism. Nedanstående kommentarer utgör ett svar till gästpostsinlägg 4, som handlar om hur skönhetsideal påverkar kvinnor olika beroende på om de privilegieras av vithetsnormer eller inte.

Gör ett undantag i min (och detta kontos) regel att hålla tyst och enbart följa och lära mig från detta konto, hoppas det är okej. Jag har en killkompis som led

22 Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 I ett antirasistiskt rum

så mycket över sin ”arabnäsa” att han som väldigt ung plastikopererade sin näsa och drastiskt förändrade sitt utseende – något som han sedermera tidvis ångrar. En koreansk vän har som tonåring opererat sina ögonlock vilket hon nu, 10 år senare, ångrar. […] Fast jag samtalat om detta med ovannämnda vänner kan jag inte ens närapå förstå det de gått igenom. Obehagligt och fruktansvärt.

Kommentarsskribenten inleder med en hänvisning till reglerna, där hen också ger uttryck för ett undervisningssyfte: ”följa och lära mig”. Hen lägger till garderingen ”hoppas det är okej” utan att markera det som en fråga, som är möjlig att svara nej på, vilket inskränker utrymmet för dialog. Därefter attribueras kommentarsskribentens två vänner, och referaten fungerar som ett legitimerande av att kommentarsskribenten tar plats i kommentarsfältet. Inlägget avslutas med en bedömning: ”obehagligt och fruktansvärt”. Trots påståendet om att ”inte ens närapå förstå det de gått igenom” beskrivs vännernas erfarenheter genom den vita kommentarsskribentens röst och tolkningsram. Kommentarsskribenten ignorerar gästpostarens intersektionella analys av skönhetsideal och tolkar och bedömer gästpostsinlägget och sina vänners erfarenheter utifrån sitt eget perspektiv, där direkt erfarenhet av rasism saknas. Vita personer tar ofta plats i kommentarsfältet för att diskutera antirasism och feminism. Citatet nedan utgör ett svar till gästpostsinlägg 5 som lyfter fram avsaknaden av intersektionella perspektiv inom feminismen och som kritiserar att vita feminister uppmanar personer som utsätts för rasifiering att ”hålla god ton” och inte vara arga på andra feminister.

Ibland känner jag att vi tappar impulskontrollen och sparkar på varandra i ren frustration. Ilska kan vara ett bra bränsle i kampen, men slösa den inte på att såra de som kämpar mot samma mål.

I citatet börjar den vita kommentarsskribenten med att ge uttryck för sina egna känslor inför motsättningar inom feminismen. Att visa ilska beskrivs som att ”tappa impulskontrollen” och bedöms som ”ett bra bränsle i kampen”. ”Vi” som gör det inkluderar alla feminister, men i uppmaningen att inte rikta ilskan mot andra feminister impliceras att den ilska som kvinnor utsatta för rasism visar är oberättigad och missriktad (jämför Lorde 1984: 124-133; Srivastava 2006). Ilskan ”slösas” och ”sårar de som kämpar mot samma mål”, vilket i detta fall syftar på vita feminister/antirasister. Kvinnor som påtalar rasism framställs här som det Ahmed (2010: 583) kallar ”feministiska glädjedödare” i och med att de, när de framför intern kritik, ”sårar” andra feminister. Den förkunnande bedömningen av ilskan tillsammans med uppmaningen bidrar till att inskränka heteroglossen och

Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 23 I ett antirasistiskt rum

positionera kommentarsskribenten som någon med rätt att fastställa restriktioner för hur den feministiska antirasistiska kampen bör föras. Inlägg liknande det ovan väcker ofta starka reaktioner, och i responsen på dem återtar skribenten rätten att definiera och använda de egna känslorna genom hänvisningar till det separatistiska rummet:

Skulle du vara antirasist som du så fint säger, skulle du inte säga emot rasifierade. Du skulle heller inte vilja tysta ned rasifierade och tala om för oss hur vi ska förhålla oss och hur vi ska bedriva vår antirasistiska kamp. MAKTHAVARNA riktar sig till rasifierade, därför förstår jag inte varför vi ska sträcka ut armarna och omfamna dig. Är [gästpostaren] aggressiv? Ja, ska vi hålla varandra i hän- derna och sjunga? Ta det lugnt när rasismen utsätter våra kroppar? Vill du att vi ska lugna ner oss och hålla käft? Då känner jag bara att du kan lämna MAKT- HAVARNA. Vita kränkta privilegierade tårar… ugh. Adjö.

I de två första meningarna synliggörs den vita personens handlingar och yttranden genom negationer; formuleringen ”du skulle heller inte vilja tysta ner rasifierade” implicerar att det är vad personen gör. Den vita attribueras också direkt i formuleringarna ”som du så fint säger” och ”tala om för oss”. Kommentarsskribenten ifrågasätter den vita personens yttranden genom inskränkande motsägelse, for- mulerad som ett villkor: ”om du var antirasist, så…”. Detta sluter dialogen och gör den egna rösten till den dominerande. De fyra efterföljande meningarna är formulerade som frågor och blir ifrågasättande responser på implicerade påstå- enden från den vita personen: ”Vill du att vi ska lugna ner oss och hålla käft?” Avslutningsvis ges en indirekt uppmaning om att lämna forumet och en negativ bedömning av kommentaren som ”vita tårar”. Citatet illustrerar hur de upplevda vithetsnormerna hindrar legitima deltagare att röra sig fritt i rummet, men också hur markerandet av vithet blir ett ifråga- sättande och stoppande tillbaka. Kommentarsskribenten återtar kontrollen över talutrymmet och definitionen av rasism och antirasism med samma språkliga medel som jag iakttagit hos vita kommentarsskribenter: inskränkande motsägelser ger utrymme för den egna rösten genom att sluta dialogen, och bedömningar skapar asymmetriska relationer mellan bedömare och bedömd. Språkets pendling mellan att inskränka och utvidga utrymmet för alternativa röster styr vilka utgångs- punkter och utsagor som görs giltiga. Men för att dessa förskjutningar ska kunna ske krävs att de alternativa rösterna finns där att reagera på; makt och normer (re)produceras på plattformen dialogiskt, i relationerna mellan olika positioneringar. För MAKTHAVARNAs aktiva deltagare ger både språket och tekniken på det digitala mediet möjlighet att bli subjekt med tolkningsföreträde. Utifrån den

24 Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 I ett antirasistiskt rum vitas privilegierade position blir det i prin- rasism kan ta plats och skapa en fristad, ett cip omöjligt att handla utan att bryta mot safe space (Collins 1990), en plats för empo- plattformens regler och utan att vidmakt- werment. Det är ett rum där vitheten inte är hålla asymmetriska relationer som positio- tillåten att översättas i språk, där vita får läsa nerar den som utsätts för rasism som den men inte skriva. Detta förbud ger utrymme underordnade ”andra”. Trots att syftet är för subalterna röster att skriva sina krop- solidariskt blir effekten alltså den motsatta. par och sina erfarenheter, och därigenom utmanas de privilegierade positioner som Avslutning normativa kroppar intar med rasism och I denna studie har jag undersökt skrivna sexism som följd (jämför Minh-ha 1989). kommentarer och inlägg på den antirasis- När vita personer trotsar reglerna ändras tiska och feministiska plattformen MAKT- villkoren för vad som kan skrivas och från HAVARNA. Syftet har varit att se hur vilka utgångspunkter. Detta kan jämföras det separatistiska rummet avgränsas och med tidigare forskning som visat hur vita upprätthålls och hur skribenters positio- reagerar på rasism (Lorde 1984; Srivastava neringar och relationer skapas. Analysen 2006; Ahmed 2010). Vithetsnormen är då har visat hur deltagande regleras språk- inte bara den tvingande ram som skapat ligt i den digitala kontexten och hur ra- behovet av att forma ett alternativt rum. sifierade positioneringar skapas, men även För att tala med Ahmed (2007) stoppar den omdefinieras, av de språkhandlingar som även skrivandet av kroppar som rasifieras, (re)producerar vithet som norm och privi- och den tvingar också skrivandet att byta legium. Referat, citat, tilltal, motsäganden, riktning. På så sätt blir återigen den rasi- negeringar, uppmaningar, frågor och för- fierade kroppen ett objekt inför den vita kunnanden är några exempel på språkliga blicken (jämför hooks 1992). framställningar som påverkar dialogerna De separatistiska förhållningsregler som på MAKTHAVARNA, och som formar skrivs fram på MAKTHAVARNA ger ut- utrymmet och ger legitimitet åt olika röster. rymme för det kritiska ifrågasättandet av En sådan analys av hur språkande skapar vithetsnormer och privilegier. Samtidigt och upprätthåller asymmetriska relationer är inte separatismen helt exkluderande ef- och normativa utgångspunkter kan bidra tersom vita tillåts följa kontot. En sådan med mer detaljerad kunskap om språkets begränsad offentlighet är inget unikt för roll vid (re)produktionen av rasistiska MAKTHAVARNA, men det utmärkande strukturer. I den avslutande delen nedan är att gränserna är uttalade och reglerade, följer en diskussion om hur vi kan förstå vilket sker i samspel mellan språk och tek- ett initiativ som MAKTHAVARNA och de nik. Många offentliga platser, inte minst relationer och normer som upprättas med på internet, domineras av vita röster där språkandets hjälp. vithetsnormer blir exkluderande mekanis- MAKTHAVARNA kan betraktas som mer som sätter upp outtalade gränser för ett forum där personer med erfarenhet av deltagande (jämför Dean 2001). Sådana

Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 25 I ett antirasistiskt rum

vita rum uppmärksammas sällan som vita och därmed ifrågasätts inte heller den vita dominansen. De begränsningar som på grund av vithetens dominans måste skapas väcker däremot ofta reaktioner bland dem med vithetsprivilegier. Reaktionerna är inte alltid negativa, utan kan, som analysen visat, utgöras av uppmuntrande kommentarer, som i sin praktik ändå blir ifrågasättande. Den vitas ovana att exkluderas och se sin vithet analyseras kan vara en av förklaringarna, och reaktionerna blir också en indikation på hur ovanlig sådan exkludering och analys fortfarande är i ett Sverige där vithetsnormer dominerar. En effekt av att MAKTHAVARNA inkluderar vita följare som publik är att makt och normer förskjuts. De som skriver på plattformen kan tala på sina egna villkor i det offentliga samtalet. De möter den vita blicken på de villkor som de själva sätter upp och den vita rösten hörs, som analysen har visat, genom de ord som skrivs av personer som utsätts för vitas rasifierande blickar. Vita följare tvingas lyssna utan att dominera och får dessutom betrakta sig själva bli betrak- tade, granskade och analyserade. Detta kan vara ett sätt för kunskap om rasism att spridas utan att vita personers känslor och definitioner tar över. Så trots att plattformen inte riktar sig till vita, blir den ett erbjudande som vita kan ta del av. Skribenter på MAKTHAVARNA har ingen upplysningsplikt och säger sig inte ha något syfte att undervisa, men effekten av att det är en offentlig plattform är att följarna kan ta del av den kunskap som finns. Det kan tyckas vara en hårfin skillnad, men det förskjuter maktrelationerna. Som Collins (1990) skriver sker förändring i dialog, och kanske särskilt i en dialog där den underprivilegierade tar kontroll över vilka röster som hörs och hur. Med denna studie har jag velat visa hur dessa förskjutningar kan ske genom just språket. Att ta makten över språket och definitionerna blir ett sätt att ta plats och utmana normerna för vilka kroppar som är självklara, vilka perspektiv som är gällande, vilka berättelser om världen som ska vara tillgängliga och giltiga. Språket både upprätthåller normer och utgör ett verktyg för att rubba dem. Men för att kunna vara ett sådant verktyg behövs det rum där fler röster än de som vanligtvis dominerar kan tala.

26 Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 I ett antirasistiskt rum

Referenser Ahmed, Sara (2004) Declarations of whiteness: the non-performativity of anti-racism. Borderlands e-journal 3:2. http://www.borderlands.net.au/vol3no2_2004/ahmed_ declarations.htm [6 juli 2015]. Ahmed, Sara (2007) A phenomenology of whiteness. Feminist theory 8(2): 149-168. Ahmed, Sara (2010) Killing joy: feminism and the history of happiness. Signs 35(3): 571-594. Boréus, Kristina (2006) Discursive discrimination: a typology. European Journal of Social Theory 9(3): 405-424. Brown, Wendy (1995) States of injury: power and freedom in late modernity. Princeton, N.J.: Princeton University Press. Buchanan, Elizabeth (2012) Ethical decision-making and Internet research. http://pure. au.dk/portal/files/55543125/aoirethics2.pdf [8 september 2015]. Collins, Patricia Hill (1990) Black feminist thought: knowledge, consciousness, and the politics of empowerment. Boston: Unwin Hyman. Dahl, Ulrika (2010) Rapport från vithetshavet. Tidskrift för genusvetenskap 31(1-2): 70-74. Dean, Jodi (2001) Cybersalons and civil society. Rethinking the public sphere in trans- national technoculture. Public Culture 13(2): 243-265. de los Reyes, Paulina (2005) Intersektionalitet, makt och strukturell diskriminering. de los Reyes, Paulina och Kamali, Masoud (red) Bortom vi och dom. Teoretiska reflektioner om makt, integration och strukturell diskriminering. Stockholm: Fritzes. Dyer, Richard (1997) White: essays on race and culture. London: Routledge. Frankenberg, Ruth (1993) White women, race matters: the social construction of whiteness. London: Routledge. Halliday, Michael (2004) An introduction to functional grammar. 3. uppl. London: Ar- nold. Hermerén, Göran (2011) God forskningssed. Stockholm: Vetenskapsrådet. Hewson, Claire och Buchanan, Tom (2013) Ethics guidelines for internet-mediated research. Leicester: The British Psychological Society. http://www.bps.org.uk/system/ files/Public%20files/inf206-guidelines-for-internet-mediated-research.pdf [ 8 september 2015]. hooks, bell (1992) Black looks: race and representation. Boston, Mass.: South End Press. Hornscheidt, Lann och Landqvist, Mats (2014) Språk och diskriminering. Lund: Student- litteratur. Hübinette, Tobias och Lundström, Catrin (2011) Den svenska vithetens melankoli. Glänta 2(19): 28-35. Hübinette, Tobias, Hörnfeldt, Helena, Farahani, Fataneh och León Rosales, René (red) (2012) Om ras och vithet i det samtida Sverige. Tumba: Mångkulturellt centrum. Hultén, Gunilla (2015) Race place shape: a case study of contested racialized boun- daries of belonging, embodiment and gender in Swedish alternative media. European Conference on Politics and Gender, 11-13 juni 2015, Uppsala universitet. http://ecpr.eu/ Filestore/PaperProposal/8f3634f8-7e91-4017-b277-051c4fed29b7.pdf [9 juli 2015]. Idevall, Karin Hagren (2014) ’Ge mig dina källor på det, fram tills dess kommer jag skratta åt det påståendet’. En språkvetenskaplig studie av relation i kommentarsfält online. Ed- lund, Ann-Catrin, Edlund, Lars-Erik och Haugen, Susanne (red) Vernacular literacies. Past, present and future. Umeå: Umeå universitet och Kungliga Skytteanska Samfundet.

Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 27 I ett antirasistiskt rum

Institutet för språk och folkminnen (2014) Rasifierad. Institutet för språk och folkminnen, Nyord 5 maj 2014. http://www.sprakochfolkminnen.se/sprak/nyord/nyord/aktuellt- nyord-2002-2014/2014-05-05-rasifierad.html [19 augusti 2015]. Lorde, Audre (1984) Sister outsider: essays and speeches. Trumansburg, N.Y.: Crossing Press. MAKTHAVARNA. Instagram. https://instagram.com/makthavarna/ [15 juli 2015]. Martin, Jim och White, Peter (2005) The language of evaluation: appraisal in English. Basingstoke: Palgrave Macmillan. Mattsson, Katarina (2010) Genus och vithet i den intersektionella vändningen. Tidskrift för genusvetenskap 31(1-2): 6-22. Minh-ha, Trinh Thi (1989) Woman, native, other: writing postcoloniality and feminism. Bloomington: Indiana University Press. Mohanty, Chandra Talpade (1984) Under Western eyes: feminist scholarship and colo- nial discourses. Boundary 2 12(3): 333-358. Molina, Irene (1997) Stadens rasifiering: etnisk boendesegregation i folkhemmet. Upp- sala: Uppsala Universitet. Molina, Irene (2005) Rasifiering. Ett teoretiskt perspektiv i analysen av diskriminering i Sverige. de los Reyes, Paulina och Kamali, Masoud (red) Bortom vi och dom: Teoretiska reflektioner om makt, integration och strukturell diskriminering. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. Molina, Irene (2010) Om föreställd vithet, systerligt medlidande och nya husbyggen. Tidskrift för genusvetenskap 31(1-2): 79-82. Probyn, Fiona (2004) Playing chicken at the intersection: the white critique of whiteness. Borderlines e-journal 3:4. http://www.borderlands.net.au/vol3no2_2004/probyn_ playing.htm [6 juli 2015]. Srivastava, Sarita (2006) Tears, fears and careers: anti-racism and emotion in social movement organizations. The Canadian Journal of Sociology 31(1): 55-90. Svensson, Therese (2015) Alla rasifieras! Mana 18 juni 2015. http://tidskriftenmana.se/ alla-rasifieras/ [6 juli 2015]. Sveningsson Elm, Malin (2009) How do various notions of privacy influence decisions in qualitative internet research? Markham, Annette och Baym, Nancy (red) Internet inquiry: Conversations about method. Los Angeles: Sage publications.

Nyckelord Antirasism, feminism, Instagram, separatism, språk, vithet

Karin Hagren Idevall Institutionen för nordiska språk Uppsala universitet Box 527 751 20 Uppsala E-post: [email protected]

28 Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015

Queens of crime versus kings of crime

Gendered marketing strategies in Swedish crime fiction in the 2000s Karl Berglund

Keywords Swedish crime fiction, popular fiction, contemporary book trade, marketing strategies, book history, gender studies

Summary This article deals with the successful Swedish crime writers and the gendered aspects of how they are marketed towards the readers in the 2000s. The purpose is to show how Swedish publishers follow distinct gender patterns in their marketing of crime fiction, and to discuss how this affects the responses to male and female crime novel- ists in cultural and medial landscapes. The empirical material consists of 153 Swedish crime novels, published in paperback between 1998 and 2011. Theoretically, the article connects to the field of book history insofar as the printed book itself is seen as important when it comes to how literary works are perceived by their readers. The results show that male and female authors of crime fiction in general have been marketed recognizably different in almost all possible ways. In the books’ extra materials and other author-centred peritexts, female authors are associated with the private and the family related. Male authors, on the other hand, are most often described as proficient, well writing and engaged in social criticism. Furthermore, the book covers are clearly gendered: covers by male authors are darker, more serious and more traditional to the crime genre; covers by female authors are brighter, more “fun” and reminiscent of chick lit rather than of traditional crime fiction. The main conclusion is that the gender gap shown in these paperbacks support and maintain the stereotype that male and female authors write different types of crime fiction, with male authors being valued the most. The paratextual division of male and female crime writers, thus, upholds the established and gendered hierarchy in the genre. nesser teorin dahl hellström lapidus roslund larsson guillou persson teorin roslund eduardsson mankell åsa mari persson Camilla karin nesser anna teorin mari viveca dahl liza Helene hellström åsa Camilla lapidus anna roslund karin larsson liza åsa guillou mari Camilla persson karin anna teorin mari viveca roslund liza eduardsson Helene åsa mankell Camilla anna persson karin Deckardrottningar kontra deckarkungar

Svensk kriminallitteratur har nått stora försäljningsframgångar och internationell uppmärksamhet under senare år. Men finns det genusaspekter på denna framgångssaga? Definitivt, visar Karl Berglund i sin artikel om marknadsföringen av deckarna.

Deckardrottningar kontra deckarkungar

Om könsbundna marknadsföringsstrategier i 2000-talets svenska deckargenre Karl Berglund

Sommaren 2007 pågick på de svenska kultursidorna vad som i efterhand har kommit att beskrivas som ”Läckberg-fejden”. Ernst Brunner och Björn Ranelid ondgjorde sig över att de svenska ”deckardrottningarna” var litterärt undermåliga och fick för mycket uppmärksamhet. Deckarförfattaren Leif GW Persson hakade på och jämförde Camilla Läckbergs prosa med noveller i Min Häst och med hur Nicke Lilltroll pratar. Läckberg själv försvarade sig med att hon skriver ett annat slags litteratur än exempelvis Ranelid, och fick stöd av bland annat Linda Skugge (Gustafsson 2007; Hansson 2007; Persson 2007a; Skugge 2007). Den här debatten är ett tydligt exempel på hur manliga och kvinnliga svenska deckarförfattare har uppfattats och behandlats olika i media under det tidiga 2000-talet. Men det är långt ifrån det enda. Snarare är det en återkommande föreställning att den samtida svenska deckargenren består av å ena sidan män som skriver mer ”litterära” och samhällsengagerade deckare, å andra sidan kvinnor som säljer mycket och har uttänkta marknadsföringskampanjer. I den litterära offentligheten ställs på detta sätt författare som Arne Dahl, Stieg Larsson, Hen- ning Mankell och Leif GW Persson mot Mari Jungstedt, Camilla Läckberg, Liza Marklund och Helene Tursten, för att nämna några av de mer kända namnen.

Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 31 Deckardrottningar kontra deckarkungar

Den svenska deckargenren har histo- deckarförfattarna poängterar hon istället riskt sett dominerats av manliga författare. deras skildringar av karriär och familje- Vid sidan av enskilda undantag som Ma- liv, och vad gäller samhällskritik är det i ria Lang och Maj Sjöwall har i stort sett stort sett bara Liza Marklunds feministiska samtliga framgångsrika författare i genren perspektiv som uppmärksammas. Med ut- under 1900-talet varit män. Men efter Liza gångspunkt i en läsning av primärt Mari Marklunds genombrott med Sprängaren Jungstedts deckare spårar Bergman därtill en nyromantisk och opolitisk tendens i den I kvantitativ bemärkelse är den svenska 2000-talsdeckaren, och framför bästsäljande svenska deckaren allt då hos de kvinnliga deckarförfattarna (Bergman 2011). sedan år 2000 en jämställd Att manliga och kvinnliga svenska genre. deckarförfattare skriver olika slags deckare upprepas i såväl medial debatt som i forsk- 1998 förändrades läget snabbt, och under ning, och generellt sett värderas deckare 2000-talets deckarboom har könsfördel- skrivna av kvinnor lägre än dem skrivna av ningen hos de mest framgångsrika svenska män. Som flera forskare lyfter fram (Sarri- deckarförfattarna och på bästsäljarlistorna mo 2012: 173; Bergman 2013: 44) tenderar varit i stort sett jämn (Berglund 2012: de kvinnliga deckarförfattarna att buntas 59–60, 86). En lång rad kvinnliga förfat- samman till en anonym massa av ”deck- tare har i Marklunds efterföljd rönt stor ardrottningar”, till skillnad från de manliga uppmärksamhet och framgång, i Sverige deckarförfattarna som i avsevärt högre grad såväl som i utlandet. ses som författare i egen rätt. Värt att notera I kvantitativ bemärkelse är den bästsäl- är att detta inte bara gäller mer etablerade jande svenska deckaren sedan år 2000 en manliga deckarförfattare. Även de manliga jämställd genre. Däremot har få kvinnor deckarförfattare som har debuterat mitt tagit plats i vad som brukar betraktas som under 2000-talets pågående deckarhausse den svenska deckargenrens särprägel och har i regel setts som mer seriösa än sina ”finrum”, den samhällskritiska deckaren i kvinnliga kollegor: Stieg Larsson, Jens Lapi- Sjöwall–Wahlöös efterföljd. När Kerstin dus, Anders Roslund och Börge Hellström, Bergman, den forskare som skrivit mest och Johan Theorin är alla sådana exempel. om 2000-talets svenska deckargenre, be- Ett konkret belägg för denna hierarki inom skriver den här traditionen lyfter hon i stort genren är att en mycket klar majoritet av de sett bara fram män: i första hand Henning litterära priser som tilldelas deckarförfat- Mankell, Åke Edwardson, Arne Dahl och tare har gått till män, och det alltså även Jan Guillou, men även Stieg Larsson och efter kvinnornas genomslag i genren, det Liza Marklund (Bergman och Kärrholm vill säga i en tid när könsfördelningen i 2011: 176–177). När Bergman (2013) i en deckargenrens kommersiella toppskikt har översikt går igenom de viktigaste kvinnliga varit jämn (Berglund 2012: 61ff).

32 Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 Deckardrottningar kontra deckarkungar

Att deckarförfattaren Leif GW Pers- uppfattningar om manligt och kvinnligt son själv gick ut i media och tog avstånd deckarförfattande i Sverige under 2000-ta- från deckarförfattaren Camilla Läckberg lets deckarboom. Min tes är att hur förlagen vittnar om att han är mån om att poäng- väljer att presentera samtida deckarförfat- tera att det finns en tydlig skillnad mellan tare till stor del avgörs av författarens kön honom och Läckberg. Här blottläggs den och att detta sker på samma gång medvetet samtida svenska deckargenrens hierarki, och omedvetet. Genom att studera hur för- och att det är just Läckberg som får klä fattarna exponeras gentemot läsarna kan skott för vilken sorts deckarförfattare Pers- vedertagna ”sanningar” om den svenska son vill positionera sig som en motsats till, deckargenren problematiseras. Därtill kan är inte förvånande: hon är den som, mot en diskussion om författande, litteratur och bakgrund av sin ekonomutbildning, varit marknadsföring i relation till genus bidra mest öppen med hur hon marknadsför sina till ökad förståelse för hur uppfattningar böcker, vilket i litterära sammanhang inte om populärlitteratur skapas på dagens sällan uppfattas som både problematiskt bokmarknad. och kontroversiellt (jämför Kärrholm 2010: 471–477; Berglund 2012: 86–89). Teori och metod De kvinnliga deckarförfattarnas låga Såväl metodiskt som teoretiskt är studien status skulle, i linje med Pierre Bourdieus förankrad i det litteratursociologiska och (1992/2000: 139f, 215–216) resonemang bokhistoriska forskningsfält som diskuterar om kulturella fälts inverterade marknadslo- hur böcker och andra medier för litteratur- gik, kunna förstås som ett utslag av att de läsning påverkar och styr tolkningen av det upplevs som mer kommersiella. Men det är litterära innehållet (se till exempel McGann en för enkel slutsats. Att kvinnliga förfat- 1991; McKenzie 1999). Intresset är dock tare upplevs som mer kommersiella är inte inte primärt riktat mot pocketböckerna detsamma som att de är det. För vad är Leif som materiella dokument i sig, utan mot GW Persson om inte en kommersiell förfat- hur paketeringens innehåll och utformning tare med ett mycket starkt varumärke? Vad präglar, styr eller till och med konstituerar som också har spelat in i etableringen av uppfattningar om det litterära stoffet. Det den här bilden är förlagens olika marknads- handlar med andra ord om relationen mel- föringsstrategier för olika deckarförfattare. lan medium (i det här fallet pocketböcker) Syftet med föreliggande artikel är att och litteratur (i det här fallet den samtida med utgångspunkt i pocketutgåvor av sam- svenska deckargenren). tida svenska deckare visa hur manliga och Här blir Gérard Genettes (1987/1997) kvinnliga framgångsrika deckarförfattare begrepp paratext användbart. Genette kal�- har lanserats på olika sätt under det tidiga lar allt som cirkulerar kring den litterära 2000-talet, och att diskutera vilka effekter texten för paratext, och han skiljer mel- denna paketering har haft för litteratur- lan två olika former: peritext, som ingår samhällets (jämför Svedjedal 1997: 74f) i samma förpackning eller volym som

Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 33 Deckardrottningar kontra deckarkungar den litterära texten (i typfallet i form av blivit allt viktigare på bokmarknaden under en bok), och epitext, som rör den litterära slutet av 1900-talet och 2000-talet, något texten på avstånd. En recension är ett typ- som i särskilt hög grad gäller populärlit- exempel på en epitext, men när delar av teratur, där vanligtvis genretillhörigheten samma recension av ett förlag placeras på är sammanlänkad med marknadsföringen ett bokomslag så transformeras den till en i allmänhet och bokomslaget i synnerhet peritext. I och med detta så förskjuts också (Matthews 2007: xi; Squires 2007: 71). dess betydelse: ett utvalt recensionsutdrag Vidare bottnar undersökningen i en syn på en pocketboks baksida är något annat på genus som en samhällelig konstruktion än recensionen som det är taget ifrån. I det vilken ständigt är under förhandling, men följande analyserar jag endast peritexter, som följer vissa mönster. Med sitt klassiska vilka på ett högst konkret sätt ramar in den begrepp genussystem menar Yvonne Hird- litterära texten – Genette liknar dem vid en man (1988) att sådana mönster upprätthålls ”litteraturens tröskel” (Genette 1987/1997: av två bärande logiker: dikotomin, att man- 1–12). Peritexten fungerar alltså både som ligt och kvinnligt inte bör blandas; samt teoretisk utgångspunkt och metodisk ma- hierarkin, att män och manliga attribut ses terialavgränsning (se vidare nedan). som norm och värderas högre än kvinnor Genettes textbegrepp är av det vida och kvinnliga attribut. Centralt i genussys- slaget. Till paratexter räknar han också temet är betoningen på den första logiken, materiella karaktäristika som format och att det är ”ur isärhållningen som den man- papperskvalitet, samt visuella aspekter liga normen legitimeras” (Hirdman 1988: som typsnitt och formgivning (Genette 52). Genom att konkret studera hur manligt 1987/1997: 16). Liksom Genette fokuserar och kvinnligt hålls isär inom olika områden jag textuella budskap, men analysen omfat- erbjuder systemet möjligheten att bryta ner tar även bilder och andra visuella aspekter i en större fråga. Detta gör det till en lämplig peritexten. Här lutar jag mig mot de teore- utgångspunkt för en analys av hur genus tiska analysmodeller som med ett samlings- manifesteras på och i den svenska deckar- namn brukar kallas multimodala analyser, genrens pocketböcker. Jag vill med andra vilka utgår från ett utvidgat textbegrepp ord peka på sambanden mellan deckarnas och tar fasta på de ofta multipla sätt som könsbundna marknadsföringsstrategier och ”texter” idag kommunicerar och skapar det faktum att de manliga deckarförfattarna betydelse. Ett bokomslag förstås därmed värderas högre än de kvinnliga. som en multimodal text där bilder, formgivning, typografi och skriftspråkliga tecken Material, avgränsningar och tillsammans utgör de semiotiska tecken disposition som skapar omslagens mening (Kress Till skillnad från en litteraturvetenskaplig och van Leeuwen 2006: 15–44; Björkvall förståelse av genre som en i första hand lit- 2009). Det sistnämnda är värt att betona terär avgränsning, är utgångspunkten här då paketeringens visuella uttrycksmedel har bokbranschens egen syn på genrer (jämför

34 Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 Deckardrottningar kontra deckarkungar

Steiner 2009: 103). Rent konkret används recensionsutdragen då de erbjuder många därför en operationaliserad genreavgräns- analytiska uppslag. Vad som lyfts fram ning för att skilja ut vad som räknas som är alltså de för forskningsfrågan mest re- deckare, vilken är baserad på bibliografier levanta delarna av pocketböckerna. Till i deckartidskriften Jury (jämför Berglund exempel ägnar jag i en större studie ett helt 2012: 13–17). Det empiriska materialet kapitel åt böckernas titlar och undertit- utgörs av peritexterna i de första pocket- lar (Berglund kommande), men då några utgåvorna av det tidiga 2000-talets mest framträdande mönster gällande genus och framgångsrika svenska deckarförfattare, betitlande inte syns i materialet diskuteras utgivna under åren för deckarboomen. Ur- inte titlarna i den här artikeln. Genusre- valet baseras på en tidigare undersökning av levansen har genomgående varit den sty- deckarutgivningen i Sverige 1977–2010, där rande principen för empiripresentationen. jag kvantitativt urskiljer de mest framgångs- rika svenska deckarförfattarna (Berglund Tidigare forskning 2012: 51–54, 119–124). Sammantaget utgår Från att ha varit ett perifert litteraturve- analysen från en korpus om 153 pocketutgå- tenskapligt område så har forskningen om vor, skrivna av 24 författare och författarpar, svenska deckare snabbt expanderat i takt och utgivna mellan 1998 och 2011. Med av- med genrens kommersiella framgångar gränsningen framträder böckerna och deras under 2000-talet. Framför allt är det Stieg peritexter såsom de har sett ut och förändrats Larssons Millenniumtrilogi som ligger i deckargenrens kommersiella toppskikt un- bakom genomslaget och hans hjältinna, der en högkonjunktur för deckargenren, och Lisbeth Salander, har analyserats utifrån i det format som har varit det populäraste otaliga, inte sällan genusorienterade, per- för deckarläsning under 2000-talets första spektiv (se till exempel Westerståhl Sten- decennium och åren därikring. port och Ovesdotter Alm 2009; King och Med peritext menas som sagt allt i Lee Smith 2012; Fahlgren, Johansson och de tryckta pocketböckerna vid sidan av Söderberg 2013; Åström, Gregersdotter den litterära texten, det vill säga allt från och Horeck 2013). Forskningsläget om omslagsbilder och titlar till kolofoner, pa- svenska deckare har på kort tid blivit så ginering och papperskvalitet. I min fram- pass vittomfattande att det är svårt att ställning har jag valt att fokusera på tre täcka in i en översikt till en kortare artikel delar av pocketböckernas peritexter, som som denna, men tre gedigna insatser som jag menar sammantaget ger en bra bild av beskriver genrens utveckling, framför allt den samtida deckargenrens inramning vad från Sjöwall–Wahlöö till idag, är antologin gäller genusmönster: 1) omslagsformgiv- Scandinavian Crime Fiction (Arvas och ning, 2) författarpresentationer och ex- Nestingen 2011), Michael Tappers av- tramaterial, samt 3) de recensionsutdrag handling Snuten i skymningslandet (2013) som återfinns på främst bokomslagens och Kerstin Bergmans monografiSwedish fram- och baksidor. Störst utrymme ges åt Crime Fiction (2014).

Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 35 Deckardrottningar kontra deckarkungar

Däremot är det förvånansvärt tunnsått med studier av hur deckare mark- nadsförs, paketeras och exponeras. I ett internationellt perspektiv finns ett mindre antal undersökningar av bokomslagens betydelser för marknadsföringen av litteratur (se till exempel Matthews 2007; Phillips 2007; Squires 2007: 75–89), men ingen som fokuserar vare sig deckargenren eller genusaspekter. Utformningen av svenska deckares bokomslag diskuteras ibland i kortare passager (se till exempel Borg 2012: 220–221; Sarrimo 2012: 164–169; Broomé 2014a, 2014b), men den enda studie som på ett direkt sätt berör de frågor jag intresserar mig för här är Sara Kärrholms (2010, 2011) konferensbidrag ”Mediernas betydelse för skapandet av två ’deckardrottningars’ varumärken”, där hon bland annat diskuterar Liza Marklunds logotyp, bokomslagens lik- heter med kvällspressens tabloider och formgivningens kontinuitet genom serien. Större och mer systematiska undersökningar av marknadsföring och paketering av svenska deckare saknas alltså, varför föreliggande artikel fyl- ler en viktig kunskapslucka för den som vill förstå hur föreställningar om kvinnliga och manliga deckarförfattare i den samtida svenska deckargenren etableras i den litterära offentligheten.

Deckarförfattare kontra kvinnliga deckarförfattare Den som plockar upp en pocketbok bedömer den antagligen först utifrån dess framsida. Följande analys tar fasta på denna pocketbokens förväntade läsordning och börjar därför i den mest iögonfallande delen av det empiriska materialet: framsidornas formgivning och bildmotiv. Därefter diskuteras författarpresenta- tioner och extramaterial och slutligen omslagens recensionsutdrag. När Liza Marklund debuterade med Sprängaren 1998 lanserades hon som något helt nytt i den svenska deckargenren. På många sätt var romanen också nydanande med sitt direkta tilltal, sin koppling till kvällstidningsjournalistiken och, inte minst, sin frispråkiga hjältinna Annika Bengtzon. Bokomslaget till Sprängaren skilde sig markant från samtida deckaromslag. Istället för dyster framtoning och bildmotiv föreställande skuggomhöljda figurer eller mörka skogar – såsom omslagen i genren i regel såg ut vid tiden (se bild 1–3) – var det knallgult och med en bild på författaren själv. Marklund och hennes förlag Ordupplaget och Piratförlaget gjorde efter succén med Sprängaren omslagsmodellen till författarens signum, och alla hennes bokomslag har därefter haft författaren på framsidan och en distinkt huvudfärg: det första är gult, det andra rosa, det tredje turkost, det fjärde orange, och så vidare (se bild 4–6). Att omslagen är väl genomtänkta framhålls av Marklund själv, bland annat i extramaterialet till pocketutgåvan av En plats i solen:

36 Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 Deckardrottningar kontra deckarkungar

1 2 3

4 5 6

Tankarna kring mina omslag börjar innan en enda rad av boken är skriven. Omslaget måste nämligen vara klart allra först. Därför börjar vi diskutera omslag ungefär ett år innan boken kommer ut i handeln. Initialt är det jag och min förläggare Ann-Marie Skarp som bollar idéer. Det första vi brukar bestäm- ma är en färg. Alla mina böcker domineras av en eller annan kulör. (Marklund 2009: extramaterialets sida 6)

Förlagets val att låta Liza Marklunds bokomslag bryta markant mot deckargenrens omslagskonventioner var ett lyckat försök att positionera henne också mot en bredare läsande allmänhet, som inte vanligtvis läste deckare. Hon framställdes som ett ”annat slags” deckarförfattare, men det annorlunda i hur hon exponerades sammankopplades i hög utsträckning med det faktum att hon var kvinna. Marklunds lansering som kvinnlig deckarförfattare betonas genom att omslagen

Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 37 Deckardrottningar kontra deckarkungar porträtterar författaren själv, och genom har hållits isär. När Marklunds lansering den övergripande formgivningen och de som ett nytt slags kvinnlig deckarförfat- grälla färgvalen. Detta leder tankarna till tare rönte stor framgång, ledde det till att chick lit, en feminint kodad populärlitterär en rad kvinnliga deckarförfattare lanse- genre som hade en storhetsperiod vid tiden rades på ett liknande sätt under de efter- för Marklunds genombrott. Suzanne Ferriss följande åren, vilket i sin tur bidrog till och Mallory Young (2006: 1) kallar chick etableringen av mediebilden av 2000-talets lit-genrens bokomslag för ”ubiquitous pink” svenska deckardrottningar. Oavsett vad och ”fashion-conscious”, och Marklunds de här författarna skrev för slags deckare omslag knyter omisskännligen an till denna exponerades de som kvinnliga deckarför- tradition. fattare i någon mening (Kärrholm 2010: Efter Marklunds breda genomslag har 468). Viktigt att poängtera är att det fram- en liknande formgivning spridit sig i den för allt är kvinnliga deckarförfattare som svenska deckargenren. Under 2000-talets könas genom sina omslag, medan manliga första decennium syns chick lit-inspirerade deckarförfattare i högre grad framställs deckaromslag på en mängd deckare. Mest som könsneutrala. På detta sätt återskapar utpräglade i denna riktning är omslagen bokomslagen både den isärhållning och till deckare av Karin Alvtegen, Anna Jans- den hierarkisering som Hirdman (1988) son, Mari Jungstedt och Viveca Sten, men talar om. Den manliga deckarförfatta- även böcker av till exempel Mons Kallentoft ren görs till förgivettagen norm, medan och Lars Kepler (pseudonym för Alexander kvinnliga deckarförfattare istället uppfat- Ahndoril och Alexandra Coelho Ahndoril) tas som kvinnliga deckarförfattare eller bär spår av påverkan från samma håll (se som deckardrottningar. bild 7–10). Omslagens uppdelning följer i huvudsak Idag lanseras alltså många svenska deckarförfattarnas kön, men det finns ett deckarförfattare i en kostym långt ifrån par undantag. Särskilt intressant är Mons genrens traditionella klichéer. Med kvin- Kallentoft, vars pastellfärgade bokomslag nornas genombrott och i Liza Marklunds är bland de mest feminint kodade i hela efterföljd har det i den svenska deckar- urvalet (se bild 10). Förlagets val att lansera genren etablerats ett slags marknadsfö- Kallentoft på ett sätt som mer liknar hans ringsalternativ till den dystra och allvarliga kvinnliga kollegor än hans manliga kan inramningen; numera kan genren lanse- förmodligen till viss del förklaras med att ringsmässigt nästan sägas bestå av två hans protagonist Malin Fors är en kvinna; parallella segment. gissningsvis har Kallentoft och hans förlag Lanseringen av de kvinnliga förfat- försökt att rida på vågen av framgångsri- tare som under 2000-talet tog steget in i ka ”deckardrottningar” under det tidiga den svenska deckargenrens kommersiella 2000-talet. Exemplet tyder på att deckar- toppskikt utgör ett bra exempel på hur genrens könsbundna marknadsföring har manligt och kvinnligt deckarförfattande en viss flexibilitet, och att protagonistens

38 Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 Deckardrottningar kontra deckarkungar

7 8 9 10 kön, som hos Kallentoft, ibland kan väga tyngre än författarens när ett bokomslag arbetas fram på förlagets marknadsavdelning. Samtidigt avviker Kallentofts omslag från övriga chick lit-inspirerade omslag i urvalet så till vida att bildmotiven visar kvinnliga offer istället för de levande och aktiva kvinnor som ofta syns på de kvinnliga deckarförfattarnas omslag (jämför bild 7–9). På omslaget till Vårlik antyds att liket tillhör en ung kvinna genom den rosa strumpan och det renrakade eller unga benet (se bild 10); på framsidan till hans Sommardöden genom att en hand med målade röda naglar sticker upp ur en sandstrand. Det skulle kunna förstås som att Kallentofts bokomslag tematiserar (mäns) våld mot kvinnor snarare än kvinnliga subjekt, vilket gör att den feminina inramningen i första hand pekar mot offren och inte mot författaren. Kallentofts feminint kodade deckaromslag har heller inte inneburit att hans deckare tillskrivs låg status; tvärtom är han relativt högt skattad av kritiker (se vidare avsnittet om recensionsutdrag nedan). Ett exempel är litteraturvetaren Magnus Perssons (2007) hyllande recension av Kallentofts deckardebut Midvinterblod, i vilken han bland annat lyfter fram språket och person- och miljöskildringarna som stora förtjänster:

Det är långt från den journalistiska rapportstil som dominerar deckargenren idag. Kallentoft behärskar ett brett register, från högoktanig spänningsprosa till prosalyriska meditationer, från rapp dialog till sofistikerad inre monolog. Språ- ket får verkligen arbeta i denna roman. En annan styrka är person- och miljö- skildringarna. Trots att delar av persongalleriet med lätthet skulle lånat sig till stereotypier om white trash-familjer eller frånskilda snutar med alkoholproblem,

Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 39 Deckardrottningar kontra deckarkungar

så behandlar Kallentoft alla sina romanfigurer med lyhörd och nyfiken respekt. Naturen spelar också en stor roll i berättelsen, och då inte bara som kuliss eller inramning, utan som en symbolalstrande och betydelsemättad terräng, full av tecken som väntar på att tydas. (Persson 2007b)

Åtminstone i exemplet Kallentoft verkar alltså deckarförfattarens kön vara viktigare än bokomslagens utformning. Detta motsäger inte att bokomslagen har betydelse, utan visar snarare att genussystemet opererar på flera nivåer samtidigt.

Professionellt kontra privat Vi lever i en medialiserad tid, där författare är beroende av att synas i medier för att sälja böcker, och där intresset i allt högre utsträckning riktas mot författaren som person snarare än mot den litterära texten (Lenemark 2009; Forslid och Ohlsson 2011; Sarrimo 2012). Författare har förvisso under lång tid tänkt på och varit beroende av hur de framställs i medier (jämför Nyblom 2008), men under 2000-talet har det litterära varumärkesbyggandet blivit en central parameter för ett framgångsrikt författarskap. Läsare tenderar att vilja läsa böcker av författare de redan har läst. Troheten mot författarvarumärket styr med andra ord i hög grad våra bokinköp (Phillips 2007: 21; Squires 2007: 87). I den samtida svenska deckargenren har litterära varumärken särskilt stor betydelse då deckare ges ut i serier, där titlarna är fristående men huvudpersonerna desamma. Ett starkt författarfokus märks också i deckarnas peritexter, men det märks på olika sätt för manliga och kvinnliga deckarförfattare. I de manliga deckarför- fattarnas peritexter ligger fokus huvudsakligen på professionalitet och seriositet. Många av presentationstexterna syftar till att skapa bilder av pålästa, kunniga författare. Anders Roslund och Börge Hellström (2006) är ett av de tydligare exemplen. I Box 21 berättar författarna i extramaterialet över elva sidor om den trafficking i Sverige som romanen kretsar kring. De går i detalj igenom hur unga kvinnor hämtas i Östeuropa med löften om ett bättre liv och om hur de sedan systematiskt utnyttjas. Här finns statistik, utdrag från en bordells bokföring, uppgifter om vad det svenska samhället gör och inte gör, med mera. Box 21 beskrivs som en roman, men ”bakom den, riktiga människor” (Roslund och Hellström 2006: extramaterialets sida 2). Syftet med romanen förklaras uttryckligen vara att väcka människor och skapa debatt:

Inför skrivandet av Box 21 arbetade vi precis som när vi skrev Odjuret – traditionell och grävande journalistik som sedan blandades med ren fiktion, sådant en spännande roman ska innehålla. […] Jag har själv gjort massor av reportage i Sveriges Televisions Rapport och Aktuellt, om utsatthet, om brottsoffer, om

40 Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 Deckardrottningar kontra deckarkungar

förövare, om prostitution, om människohandel… ambitiösa reportage som visats på bästa sändningstid men som liksom ändå bara sorterats bort som… nyhetsbetraktelser. Den här formen, kriminalromanens form, att blanda kunskap om samhället med fiktion, jag är säker, man kommer så mycket längre. (Roslund och Hellström 2006: extramaterialets sida 10)

Citatets avslutning kan läsas som en direkt referens till Maj Sjöwalls och Per Wahlöös programförklaring ”Kriminalromanens förnyelse”, i vilken de ser deckaren som ett instrument för att bedriva samhällskritik (Sjöwall och Wahlöö 1972: 11). Genom extramaterialen skrivs Roslund och Hellström in i den högt värderade traditionen av samhällskritiska svenska deckare i Sjöwall–Wahlöös efterföljd. För läsaren framträder de som professionella yrkesmän med ett viktigt ärende. I kontrast till detta märks i de kvinnliga deckarförfattarnas paketering ett avsevärt mer personligt tilltal. Sara Kärrholm (2010) noterar det följande om att Liza Marklund har sitt eget porträtt som omslagsmotiv:

Bilden förankrar den fiktiva gestalten i en igenkännbar verklighet och, kanske framför allt, i en igenkännbar kropp. Gränsen mellan fiktion och verklighet blir mindre skarp och läsaren kan ges en känsla av att den fiktiva gestalten inte bara är en fantasiprodukt utan någon som hon själv som läsare kan identifiera sig med. (Kärrholm 2010: 478)

Identifikationen är i min mening central här, och att Marklunds böcker därtill har ett slags kortintervjuer med författaren på bokomslagets insidor förstärker det intrycket. Så här låter det på Sprängaren:

”För mig har det alltid varit självklart att kvinnor är både onda, goda, korkade och kloka”, säger Liza Marklund. ”Därför har jag haft svårt att förlika mig med bilden av kvinnor som platta bifigurer till starka män. Jag längtade efter en hjältinna som var som jag själv och mina tjejkompisar – hårt arbetande yr- keskvinnor med män och ungar och amorteringar och ätnojor och en omättlig aptit på livet.” (Marklund 1998: framsidans insida)

En liknande och mer privat författarroll lanseras i många peritexter till de kvinnliga deckarförfattarnas böcker i urvalet. Ingen utöver Marklund har sig själv på framsidan, men bilder av kvinnor som identifikationsobjekt finns på flera av 2000-talets mest framgångsrika kvinnliga deckarförfattares pocketböcker (se bild 7–9). Vidare redogör extramaterialen på ett personligt sätt för hur författarna går till väga när de skriver, samlar material och utformar sina romangestalter. Extramaterialet i

Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 41 Deckardrottningar kontra deckarkungar

Åsa Larssons Till dess din vrede upphör är ett illustrerande exempel:

När jag har skrivit ungefär två tredjedelar av en bok. Då börjar huvudet ha lite tråkigt. Man vet hur det ska gå. Det är mest hantverk kvar. Hjärnan vill ha roligt och springer i förväg och börjar hitta på nästa berättelse. I början ramlar det in lite pusselbitar. (Larsson 2009: [331])

Detta slags utsagor tonar ned romantiska idéer om skrivande och förankrar det istället till en praktisk verklighet. Läsaren kan identifiera sig med författaren och känna att ”det där hade kanske jag kunnat skriva”. Sådana peritexter vill minska avståndet mellan författare och läsare. I extramaterialet till Anna Jans- sons Pojke försvunnen ges en bild av att det närmast var en slump att författaren började skriva:

Något kul ska man ha efter fyrtio och julen 98 började jag skriva. Det året mötte jag en åttioårig kvinna som blivit misshandlad av sin psykiskt sjuke son och mitt författarskap föddes ur den bestörtning hennes berättelse väckte. Ett civiliserat samhälle måste kunna ta hand om människor bättre än så. Resultatet blev min första kriminalroman Stum sitter guden. (Jansson 2008: [300])

Jansson är som de flesta som har lite tid över när barnen har blivit äldre, låter extramaterialet läsaren förstå. Därigenom jämställer hon sig till viss del med de deckarläsare som har publicerat sin egen bok, har ett deckarmanus i byrålådan eller bara drömmer om att skriva en bok. Dylika anspelningar på ”vanlighet” finns uteslutande i extramaterialen till de kvinnliga deckarförfattarnas pocketböcker i urvalet. Till viss del kan det förstås som en marknadsföringsstrategi som går i opposition mot högre värderade manliga kollegor. Här handlar autenticiteten och trovärdigheten istället om att deckarna skildrar det vardagsliv som folk lever mest. I extramaterialet till Helene Turstens En man med litet ansikte används en liknande strategi i författarens beskrivningar av varför hon tecknar sin huvudperson Irene Huss som hon gör:

Några intellektuella intressen har hon inte tid att odla. Familjen består av maken Krister som är kock, tvillingdöttrarna Jenny och Katarina och hunden Sammie. Irenes tid går åt till jobbet, träningen och familjen. Något större fan av opera eller avancerad jazz är hon inte. The Beatles, U2, Tina Turner, Roxette, Bruce Springsteen och Rolling Stones är mera hennes stil. Kort sagt så är Irene som de flesta poliser jag känner. (Tursten 2008: extramaterialets sida 5)

42 Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 Deckardrottningar kontra deckarkungar

11 12 13

14 15 16

Turstens deckarserie presenteras som ett folkligare alternativ till mer finkulturellt förknippade kollegor som Arne Dahl, Henning Mankell och Håkan Nesser (där hänvisningar till just jazz och opera är vanliga). Genom att Huss beskrivs som mer verklighetstrogen riktar hon även en känga mot dem. Böckernas författarporträtt får tjäna som ett sista exempel på hur stereotyp framställningen av manligt och kvinnligt är i den samtida svenska deckargenrens pocketutgåvor. I urvalets författarbilder är männen allvarliga medan kvinnorna skrattar. Dessutom är de manliga deckarförfattarna företrädesvis återgivna i svart- vita och traditionella författarporträtt, medan de kvinnliga oftast porträtteras i färg och ur udda vinklar, vilket ger dem en mer intim och personlig ton (se bild 11–16). Porträtten återspeglar traditionella föreställningar om män och kvinnor på ett karikerat sätt: män sammankopplas med objektivitet, rationell kyla och

Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 43 Deckardrottningar kontra deckarkungar

professionalism; kvinnor med känslor, den privata sfären och personligt tyckande. I Liza Marklunds efterföljd har under 2000-talet ”den kvinnliga författaren med ett personligt och jordnära tilltal” utkristalliserats till en relativt tydlig nisch inom den svenska deckargenren – det är en författarroll som i urvalets peritexter går igen hos Mari Jungstedt, Anna Jansson, Åsa Larsson, Camilla Läckberg, Viveca Sten, Helene Tursten och Karin Wahlberg. Tillväxten av extramaterial har både synliggjort och förstärkt detta slags deckarförfattare som ett kvinnligt alternativ till ”den samhällskritiske manliga deckarförfattaren”. De konkurrerar i samma genre och om – åtminstone delvis – samma läsare. Men deras författarvarumärken skiljer sig åt, något förlagen är både väl medvetna om och en bidragande orsak till (jämför Phillips 2007: 19f). Dock ska det inte förstås som en sorts ofrånkomlig marknadslogik att män säljs på ett sätt och kvinnor på ett annat. Med utgångspunkt i Hirdman handlar det snarare om den inneboende makt som finns i genussystemets tankefigurer:

Jag har betonat det ordnande, det strukturerande, det meningsskapande – tanke- figurernas makt. Det är, och det tror jag är viktigt att påpeka, inte detsamma som det materialistiskt ”funktionella”, långt därifrån. Ty i vår ekonomistiska förstå- else av världen förväxlar vi så lätt det ”ordnade”, det meningsskapande med det ”funktionella”, med en slags materiell nödvändighet. (Hirdman 1988: 59)

Bilden av professionella män och personliga kvinnor som kommer till uttryck i deckarnas peritexter ingår i en strukturell väv av genusstereotyper. Det är med andra ord inte här som tankefigurerna skapas, men deckargenrens könsbundna inramning är en del i upprätthållandet av traditionella föreställningar om vad som är kvinnligt och manligt; det är en detalj ur genussystemet som är möjlig att empiriskt granska (jämför Hirdman 1988: 52), och för förståelsen av hur 2000-talets svenska deckargenre uppfattas och värderas är den betydande. Intressant nog lyckas just Liza Marklund som den enda deckarförfattaren i urvalet med att åtminstone delvis sitta på dubbla stolar: i hennes pocketböcker framhäver extramaterialen såväl det trovärdiga och samhällsengagerade som det personliga och biografiskt privata. Därigenom ansluter hon sig till de två dominerande rollerna för svenska deckarförfattare samtidigt. Förmodligen är detta en del av förklaringen till att hon under 2000-talets första decennium var den deckarförfattare i Sverige som sammantaget sålde allra flest pocketböcker (Berglund 2012: 157).

Kultursidor kontra ”kvinnotidskrifter” En vid första anblicken föga utmärkande men icke desto mindre viktig del av den samtida svenska pocketbokens omslag är de korta och hyllande kritikercitat

44 Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 Deckardrottningar kontra deckarkungar som förlagen använder för att poängtera målgrupp: Tara, Amelia, Vecko-Revyn, ICA- det litterära verkets förtjänster (som dock kuriren, Femina, Elle, och så vidare. Cite- inte ska förväxlas med ”blurbar” vanliga ringar från de senare är vanligast hos Anna på amerikanska och brittiska böcker, vil- Jansson, Viveca Sten och Karin Wahlberg, ket är citat av inflytelserika personer som men de finns på omkring en fjärdedel av föregår verkets mottagande och som är bokomslagen i urvalet – också på vissa av de beställda i rent marknadsföringssyfte (se manliga författarnas böcker. Motsvarande Berglund kommande)). Sådana recensions- citat från magasin nischade mot män finns utdrag har blivit så naturaliserade att vi det bara ett enda exempel på: ”Grandios knappast tänker på dem – snarast vore och bisarr roman” får tidningen Café kon- det konstigt om en pocketbok skulle säljas statera på Håkan Nessers Människa utan utan en medföljande hyllning. Bokomsla- hund (Nesser 2007: baksida). gens små citat har blivit ett slags förvän- De citerade källorna återspeglar de tade superlativer, en överenskommen del i skilda uppfattningar om manliga och kontraktet mellan förlag och bokköpare. kvinnliga deckarförfattare som cirkulerar Svenska deckare är inget undantag när i massmedier, och att förlagen återupprepar det gäller denna förlagspraxis, och citaten dem i sina lanseringskampanjer gör att de följer vissa intressanta mönster – inte minst förstärks. Här är det lätt att hamna i en vad gäller genus. Sådana här citat befinner hönan eller ägget-diskussion om vad som sig i skärningspunkten mellan litterär vär- föregår vad: influerar förlagens marknads- dering och marknadsföring av litteratur, föring receptionen, eller präglar receptionen vilket ger dem en inneboende spänning. marknadsföringen? Min poäng är att båda Meningen här är alltså inte primärt att dessa påståenden stämmer; såväl reception granska vad recensenter har skrivit om som lansering är delar av samma övergri- svenska deckare, utan att åskådliggöra pande struktur. Som Hirdman skriver har vilka omdömen förlagen har ansett vara genussystemet en stark reproducerande relevanta och marknadsföringsmässigt ef- kraft: ”det är som det är för att det var fektiva att använda på omslagen för att som det var. […] isärhållandet återföder sälja böcker. isärhållning.” (Hirdman 1988: 57) Mark- En första skillnad syns i vilka källor som nadsföring och mottagande kan alltså ge- citeras på omslagen. På deckare skrivna av mensamt stärka varandras i föreställningen män anförs i avsevärt högre grad recensions- om att manliga och kvinnliga deckarförfat- utdrag från de prestigefulla kultursidorna i tare skriver i grunden olika slags deckare. Dagens Nyheter, Aftonbladet, Expressen och Den stora och växande andelen ci- Svenska Dagbladet än på deckare skrivna terade ”kvinnotidskrifter” på omslagen av kvinnor. Omvänt syns på de kvinnliga antyder därtill att kvinnor är en betydel- deckarförfattarnas omslag en klar överre- sefull målgrupp för förlagen när det gäl- presentation av veckotidningar och må- ler deckare. Att sådana tidskrifter numera nadsmagasin med kvinnor som uttalad används också i lanseringen av manliga

Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 45 Deckardrottningar kontra deckarkungar

deckarförfattare, som Mons Kallentoft, Stieg Larsson och Johan Theorin, kan ses som ett tecken på att den föreställda deckarläsaren från förlagens håll i allt större omfattning är en kvinna.

Manliga förebilder kontra kvinnliga förebilder En andra skillnad rör vilka tidigare författarnamn som anförs i recensionsutdragen. Den klart vanligaste referensen på deckare skrivna av män är Maj Sjöwall och Per Wahlöö. Att författarparet används så pass ofta beror på deras speciella och mycket kanoniserade ställning i den svenska deckargenren. Enligt historie- skrivningen introducerade de den samhällskritiska deckaren i Sverige och lade därmed grunden för vad som har kommit att betraktas som ett av den svenska kriminallitteraturens främsta särdrag (Bergman och Kärrholm 2011: 176–180; Arvas och Nestingen 2011: 2–6). Att förknippa ett författarskap med Sjöwall– Wahlöö ger seriositet och tyngd, och har under 2000-talets deckarboom blivit ett slags trop som står för allting som är bra i den svenska deckartraditionen (inte sällan i relation till att det står sämre till med genren generellt). Maj Sjöwall och Per Wahlöö är inte längre två enskilda författare; de har smält samman till en närmast mytisk deckarikon: Sjöwall–Wahlöö. Genom ett omslagscitat som hänvisar till det berömda författarparet förankras en deckare i denna goda och samhällskritiska svenska deckartradition. Ett tydligt exempel är recensionsutdraget på Anders Roslund och Börge Hellströms Edward Finnigans upprättelse, där författarna framställs just som arvtagare:

”Den svenska kriminallitteraturens stora hopp. De tar med sin politiska och moraliska hållning vid där Sjöwall-Wahlöö slutade och de når insiktsfulla höjder som Mankell aldrig ens varit nära. Och de har bra historier att berätta. Edward Finnigans upprättelse är oerhört spännande, med en intrig utöver det vanliga.” – Borås Tidning (Roslund och Hellström 2007: baksida)

Som Kerstin Bergman påpekar har samhällskritiska polisromaner i Sjöwall– Wahlöös efterföljd i stor utsträckning skrivits av män – hon nämner till exempel Henning Mankell, Åke Edwardson och Arne Dahl (Bergman 2011: 176–180). Att författarparet främst anförs på manliga deckarförfattares bokomslag har alltså rimligen en viss förankring i det litterära innehållet. Men genusmönstren hårdras av omslagscitaten, då deckarförfattande män vid sidan av Sjöwall–Wahlöö i stort sett uteslutande kopplas samman med andra deckarförfattande män. I följande två exempel knyts Arne Dahl till Henning Mankell och Åke Edwardson till Håkan Nesser:

46 Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 Deckardrottningar kontra deckarkungar

”Dahl, eller Jan Arnald som han egentligen heter, är idag landets i särklass sty- vaste kriminalförfattare. Sedan Håkan Nesser avslutade sin van Veeteren-serie har Dahl egentligen ingen jämbördig.” – Borås Tidning (Dahl 2006: baksida)

”Som vanligt är karaktärs- och miljöteckningen utomordentlig rakt igenom… Precis som Henning Mankell lyckas också Åke Edwardson skapa en nästintill verklig värld, ett Winter-land, dit läsaren bjuds in.” – Nerikes Allehanda (Edwardson 2002: baksida)

Därtill nämns äldre brittiska och amerikanska storheter i genren som James Ell- roy, John Le Carré, Raymond Chandler och Ed McBain – och även andra slags kanoniserade manliga författare som Ray Bradbury och Fjodor Dostojevskij. Den enda gången en kvinnlig författare vid sidan av Maj Sjöwall nämns på en manlig deckarförfattares omslag är på Thomas Kangers Sjung som en fågel, och då används namnet i delvis negativ bemärkelse: ”Politiska undertoner som för tankarna till Sjöwall-Wahlöös bästa. Marklund varvad flera gånger” (Kanger 2003: baksida). I omslagscitaten på de kvinnliga deckarförfattarnas böcker är förhållandet det omvända. Här går närmare tre fjärdedelar av referenserna till kvinnliga författare, och av dem står Liza Marklund för hälften. Anna Jansson, Läckberg och Karin Wahlberg har alla bokomslag där hennes namn nämns:

”En god konkurrent till två av de övriga stjärnskotten på svensk deckarhimmel, Inger Frimansson och Liza Marklund.” – Kommunalarbetaren (Jansson 2001: framsida)

”Det här är Camilla Läckbergs andra bok och hon känns redan fullfjädrad som deckarförfattare – minst i klass med Liza Marklund… En riktig deckarskatt.” – Vecko-Revyn (Läckberg 2005: baksida)

”Lika bra som Marklund.” – Expressen (Wahlberg 2007: framsida)

Viveca Sten, som tillhör en senare generation, jämförs istället med Läckberg:

”… hon tar direkt upp kampen med Camilla Läckberg om vem som är bäst på att skildra mord och mys i idylliska små kustsamhällen… Drivet finns hos båda, men när Sten i slutet av sin roman beskriver en kamp på liv och död mot tiden är det andlöst spännande på ett sätt som inte Läckberg varit i närheten av.” – Hallandsposten (Sten 2008: baksida)

Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 47 Deckardrottningar kontra deckarkungar

Omslagscitaten på urvalets pocketböcker de berättar om saker utanför deckarintrigen. förmedlar antingen bilden av manliga deck- ”En perfekt bok för dig som vill ha mer än arförfattare i samma samhällskritiska tradi- bara en spännande mordintrig”, står det tion som Sjöwall–Wahlöö och i viss mån till exempel på Anna Janssons Drömmar Henning Mankell och Håkan Nesser, eller ur snö (Jansson 2005: framsida). Karin kvinnliga deckarförfattare i samma tradi- Wahlberg saluförs med ”vardagsrealism i tion som Liza Marklund och i viss mån kriminalform när den är som bäst”, och Camilla Läckberg. På detta sätt ges isär- på en Helene Tursten-deckare lyfts det hållandet ett slags historisk legitimitet, där fram att ”[k]ombinationen privatliv och manligt och kvinnligt deckarförfattande är mördarjakt är perfekt” (Wahlberg 2004: sprunget ur olika källor och som tillkommit framsida; Tursten 2008: baksida). Åsa Lars- av skilda anledningar. sons böcker sägs innehålla ”[m]ycket mer än bara mordgåtor” (Åsa Larsson 2009: Samhällskritik kontra vardagslivs baksida), och citaten på Viveca Stens bok- skildringar omslag poängterar inte sällan deckarnas En liknande uppdelning går igen i vilka romantiska innehåll: ”Mörka hemligheter positiva egenskaper förlagen väljer att lyf- och heta känslor” eller ”Spänning och pas- ta fram ur recensionerna. På de manliga sion i en lyckad och ömsint blandning” deckarförfattarnas böcker i urvalet läggs, (Sten 2010: baksida; Sten 2011: baksida). vid sidan av de samhällskritiska dragen, Omslagscitaten på de kvinnliga deck- stor vikt vid språk och stil. Arne Dahls arförfattarnas böcker betonar generellt deckare beskrivs med ord som ”ytterst väl- vardagsrealism snarare än deckarintrig; skriven” eller ”mästerverk av intrigflätning det är det förra som förväntas göra dem och spänstig stilistik” (Dahl 2000: fram- attraktiva för läsaren. Recensionsutdraget sida; Dahl 2007: framsida). Åke Edward- på baksidan av Liza Marklunds Livstid gör sons bokomslag förklarar att ”[a]lla som klart att det är äktenskapsproblemen och är intresserade av språkets möjligheter ska inte deckargåtan som är romanens största läsa Edwardson” eller att hans ”språkbe- behållning: handling är mästerlig” (Edwardson 2002; framsida; Edwardson 2006: baksida). Kjell ”Den största laddningen finns i berät- Eriksson har ”svingat sig upp på de litte- telsen om Annikas sönderfallande rära höjderna”, Jan Guillou ”skriver snärtigt äktenskap, därför att livet ter sig och underhållande” och Leif GW Persson amorft när barnen inte längre finns på beskrivs som ”en gudabenådad berättare” heltid. Rummets och tidens riktmär- (Eriksson 2000: baksida; Guillou 2007: ken försvinner ur sikte, och i några baksida; Persson 2011: baksida). starka passager skriver Marklund fram De kvinnliga deckarförfattarnas för- en känsla av svimfärdig upplösning.” – tjänster kopplas istället till stor del samman Dagens Nyheter med deras skildringar av vardagsliv och att (Marklund 2008: baksida)

48 Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 Deckardrottningar kontra deckarkungar

Omslagscitaten på urvalets bokomslag målar på många sätt upp två väsens- skilda bilder av vad deckarna innehåller och vilka styrkor de har. Skiljelinjen är återigen avgjort baserad på kön, även om det finns undantag: Johan Theorin (2011: baksida) sägs skriva bra om mänskliga relationer, och språkliga kvaliteter lyfts emellanåt fram hos kvinnliga deckarförfattare som Karin Alvtegen (2000: baksida; 2008: baksida) och Åsa Larsson (2007: baksida). Undantagen skulle kunna förstås som ett slags sprickor i genussystemet, men sammantaget utgör de inte mer än ett tiotal av de 560 omslagscitat som ingår i urvalet. Motrösterna mot recensionsutdragens överlag könspolariserade beskrivning av manliga och kvinnliga deckarförfattare är med andra ord få. Den författare som tydligast avviker från mönstret är Aino Trosell, vars böcker vid upprepade tillfällen har försetts med citat som betonar hennes egensinniga och litterära språk: ”med sitt rappa, täta och högst personliga språk får Trosell det att slå gnistor” (Trosell 2000: baksida); ”jazzig och bitande vacker” (Trosell 2005: framsida); ”[p]artier av stor språklig skönhet” (Trosell 2009: baksida). Att Trosell är något av en särling i deckargenren är en bild som bekräftas av Kerstin Bergman (2011), som bland annat lyfter fram hennes originella hjältinna Siv Dahlin, en ”arbetarklasstant” som ibland är arbetslös och betraktar sina omgivningar ur ett underifrånperspektiv (Bergman 2011: 43).

Deckardrottningar kontra deckarkungar Klarast framträder könsuppdelningen när citaten konkret handlar om deckardrottningar. Sådana bedömningar relaterar uttryckligen till författarens kön:

”Som ny deckardrottning vill jag kora Mari Jungstedt… en trovärdig miljö- skildring med en portion existentiell problematik och – naturligtvis – en blod- drypande historia.” – Svenska Dagbladet (Jungstedt 2005: framsida)

”Om någon ska kallas deckardrottning är det Karin Alvtegen.” – Folkbladet Norrköping (Alvtegen 2000: framsida)

”Hon är vår okrönta deckardrottning.” – Länstidningen Östersund (Tursten 2003: framsida)

Begreppet deckardrottning har använts sedan Agatha Christies dagar, och i Sve- rige utnämndes Maria Lang tidigt till en sådan. Med framgångarna för svenska kvinnliga deckarförfattare under det tidiga 2000-talet fick ordet deckardrottning en renässans i medierna, men som Sara Kärrholm (2010: 468f) påpekar förändrades samtidigt ordets betydelse: från att ha signalerat exceptionell talang blev termen

Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 49 Deckardrottningar kontra deckarkungar ett samlingsbegrepp för alla framgångsrika som deckardrottningar – grupperna är jäm- kvinnor i genren, inte sällan relaterat till bördiga sett till storlek och kommersiellt glamour i mindre positiv bemärkelse. genomslag. Flera framgångsrika kvinnliga deckar- författare har hävdat att det aldrig talas om Sammanfattande slutsatser några ”deckarkungar” (Kärrholm 2010: Vad jag har visat ovan är att svenska 468), men termen deckarkung förekom- manliga och kvinnliga deckarförfattare mer faktiskt på urvalets bokomslag. Den under 2000-talets första decennium och är mindre vanlig, men används på ett, med åren därikring har lanserats på skilda och undantag för glamouren, liknande sätt: som könsbundna sätt. Via omslagsformgivning, en svepande och könsbunden paraplyterm recensionsutdrag, och extramaterial asso- som konstaterar författarens förtjänster: cieras de kvinnliga deckarförfattarna med det privata, vardagsnära och familje- och ”Edwardson är Sveriges deckarkung. relationsrelaterade. Därtill skrivs de ge- Det är liksom inget snack om den nom böckernas peritexter in i en specifikt saken.” – Borlänge Tidning kvinnlig deckartradition, citeras i tidningar (Edwardson 2006: framsida) riktade mot en kvinnlig målgrupp och por- trätteras på ett typiskt ”kvinnligt sätt”. De ”Kallentoft aspirerar utan tvekan på manliga deckarförfattarna är nästan lika titeln Sveriges deckarkung.” – TV 4 tydligt genuskodade: i peritexterna beskrivs (Kallentoft 2010: framsida) de som pålästa, samhällskritiska och väl- skrivande och deras författarbilder visar ”GW är ohotad som svensk deckar- allvarliga ansikten i svartvitt. När referenser kung. Punkt. Punkt. P U N K T.” till tidigare författare ska förklara för läsa- – Expressen (Persson 2011: baksida) ren hur de skriver är det uteslutande manliga deckarförfattare samt Sjöwall–Wahlöö Som synes är exemplen ovan hämtade från som anförs. I materialet som här studeras den senare delen av den studerade tidspe- är den här könsbundna isärhållningen så rioden. Möjligen är det relativt nyligen pass utmärkande att det går att tala om uppkomna användandet av benämningen två segment i marknadsföringen av svenska deckarkung ett utslag av att synen på vad 2000-talsdeckare: ett manligt segment som som är norm i den svenska deckargenren har lyfter fram samhällsengagemang, litterära börjat förändras. Kanske har de kvinnliga kvaliteter, professionalism och manliga deckarförfattarna till sist blivit en så pass förebilder; och ett kvinnligt segment som betydelsefull del av genrens kommersiella lyfter fram vardagsrealism, det privata och toppskikt att de inte längre betraktas som personliga och kvinnliga förebilder. avvikare från genrens kärna. För recen- På detta sätt förmedlar pocketutgå- senter och förlag går det numera därför vorna en bild av att kvinnliga deckar- nästan lika bra att tala om deckarkungar författare skriver på ett sätt och manliga

50 Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 Deckardrottningar kontra deckarkungar deckarförfattare på ett annat. Detta isär- Men isärhållandet är fortsatt intakt: en hållande är inte till fullo genomfört, och deckarkung är alltid en man på samma i urvalet finns ett antal exempel på förfat- sätt som en deckardrottning alltid är en tare som på olika sätt bryter mot det här kvinna. Och kungarna och drottningarna mönstret. Men lanseringen och pakete- behäftas med olika egenskaper. ringen av svenska deckarförfattare under Den könsbundna lanseringen av 2000-talets första decennium måste sam- manliga och kvinnliga deckarförfattare mantaget ändå sägas vara anmärkningsvärt i Sverige under 2000-talet är ett tydligt könspolariserad. exempel på hur genussystemets isärhål- En möjlig förklaring till denna tydliga lande mekanismer fungerar i praktiken i uppdelning skulle kunna vara att deckar- populärlitteraturens domäner. Med detta nas paketering återspeglar innehållet, det isärhållande följer också en hierarki, där vill säga att manliga och kvinnliga svenska manliga deckarförfattare (och de karaktä- deckarförfattare helt enkelt skriver relativt ristika de förknippas med) värderas högre olika sorters deckare. Möjligen ligger det än kvinnliga deckarförfattare (och de ka- en viss sanning i detta (se till exempel raktäristika de förknippas med) (jämför Bergman och Kärrholm 2011: 176–177; Hirdman 1988: 51–52). Kritiken som under Bergman 2011; Bergman 2013), men den 2000-talet riktats mot deckargenren har könsbundna inramningen är under alla i linje med detta framför allt riktats mot omständigheter avsevärt starkare än even- ”deckardrottningarna”. Att litteratursam- tuella litterära skillnader. hällets smakdomare förfasas särskilt över Min enkla poäng är att hur förlagen kvinnors läsande och skrivande är ett gam- har valt att presentera och paketera sina malt mönster. Andreas Huyssen påpekar till bästsäljande deckarförfattare under det exempel att modernismen kan ses som en tidiga 2000-talet är en bidragande orsak direkt reaktion på att kvinnor under slutet till att manliga och kvinnliga deckarför- av 1800-talet började ta plats i det litterära fattare uppfattas och har uppfattats som så fältet. Svaret från det manliga litterära eta- olika varandra. ”Deckardrottning” blev en blissemanget var att kalla massornas läsning gimmick i kölvattnet efter Liza Marklunds för underlägsen och kvinnlig, i kontrast till framgångar, och de karaktäristika hon den med män förknippade modernistiska förknippades med togs därefter upp och kvalitetslitteraturen (Huyssen 1986: jäm- användes av förlagen i marknadsföringen för även Magnus Persson 2002: 38). I den av andra kvinnliga deckarförfattare. I takt svenska litteraturhistorien går en relativt med att dessa författare har blivit allt mer rak linje från de framgångsrika kvinnliga kommersiellt betydande har genrens man- romanförfattarna under 1800-talets första liga norm ruckats något, vilket i sin tur har hälft, via Sigge Stark till Harlequinroman- lett till att de manliga deckarförfattarna un- ser och 1980-talets FLN-romaner – alla har der slutet av 2000-talets första decennium de uppfattats som problematiska, undermå- har börjat lanseras som ”deckarkungar”. liga och/eller för kommersiella i sin samtid

Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 51 Deckardrottningar kontra deckarkungar

(se till exempel Fahlgren 1986/1995; Larsson 1989: 41–48; Leffler 2015: 219–222). När deckare skrivna av kvinnor rönte stora framgångar under 2000-talets första decennium triggades återigen liknande mekanismer; med dem började genren i den litterära offentligheten att betraktas som mer kommersiell och problematisk. Den könsbundna lanseringen har haft inverkan på detta då förlagen i hög utsträckning betonade att deras kvinnliga deckarförfattare var just kvinnliga deckarförfattare. Indirekt anslöts därmed 2000-talets ”deckardrottningar” till den långa tradition av framgångsrika kvinnliga författare som tidigare har sam- mankopplats med det populära, låga och kommersiella – och därför med det dåliga, problematiska eller till och med skadliga.

Referenser Alvtegen, Karin (2000) Saknad. Stockholm: Månpocket. Alvtegen, Karin (2004) Svek. Stockholm: Månpocket. Alvtegen, Karin (2008) Skugga. Stockholm: Anderson pocket. Arvas, Paula och Nestingen, Andrew (2011) Introduction: contemporary Scandinavian crime fiction. Arvas, Paula och Nestingen, Andrew (red) Scandinavian crime fiction. Cardiff: University of Wales Press. Berglund, Karl (2012) Deckarboomen under lupp. Statistiska perspektiv på svensk kriminallitteratur 1977–2010. Uppsala: Avd. för litteratursociologi, Uppsala universitet. Berglund, Karl (kommande) Mordförpackningar. Om utformningen av svenska deckare i pocketutgåva 1998–2011. Uppsala: Avd. för litteratursociologi, Uppsala universitet. Bergman, Kerstin (2011) The well-adjusted cops of the new millennium: neo-romantic tendencies in the Swedish police procedural. Arvas, Paula och Nestingen, Andrew (red) Scandinavian crime fiction. Cardiff: University of Wales Press. Bergman, Kerstin (2013) Inför lagen och den patriarkala genren. Kvinnliga deckarför- fattare i 2000-talets Sverige. Bergman, Kerstin, Helgason, Jon, Lundin, Immi, Regnell, Astrid och Steiner, Ann (red) ”Det universella och det individuella”. Festskrift till Eva Hættner Aurelius. Göteborg: Makadam. Bergman, Kerstin (2014) Swedish crime fiction: the making of Nordic noir. Mimesis International. Bergman, Kerstin och Kärrholm, Sara (2011) Kriminallitteratur. Utveckling, genrer, perspektiv. Lund: Studentlitteratur. Björkvall, Anders (2009) Den visuella texten. Multimodal analys i praktiken. Stockholm: Hallgren & Fallgren. Borg, Alexandra (2012) Brottsplats: Stockholm. Urban kriminallitteratur 1851–2011. Stockholm: Stockholmia. Bourdieu, Pierre (1992/2000) Konstens regler. Det litterära fältets uppkomst och struktur. Stockholm/Stehag: Symposion.

52 Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 Deckardrottningar kontra deckarkungar

Broomé, Agnes (2014a) The exotic North, or How marketing created the genre of Scandinavian crime. Epstein, B. J. (red.) True North: literary translation in the Nordic countries. Newcastle upon Tyne: Cambridge Scholars Publishing. Broomé, Agnes (2014b) The many guises of the book: genre and paratext in the works of Liza Marklund. Broomé, Agnes, Chow, Pei-Sze, Smalley, Nichola, Taylor, Louisa och Viitanen, Essi (red) Illuminating the North: proceedings from the Nordic Research Net- work Conference 2013. London: Norvik Press. Dahl, Arne [pseud. för Jan Arnald] (2000) Misterioso. Malmö: Bra Böcker pocket. Dahl, Arne (2001) Upp till toppen av berget. Malmö: Bra böcker pocket. Dahl, Arne (2006) Mörkertal. Stockholm: Månpocket. Dahl, Arne (2007) Efterskalv. Stockholm: Månpocket. Edwardson, Åke (1999) Rop från långt avstånd. Stockholm: Månpocket. Edwardson, Åke (2002) Himlen är en plats på jorden. Stockholm: Månpocket. Edwardson, Åke (2006) Rum nummer 10. Stockholm: Månpocket. Eriksson, Kjell (2000) Den upplysta stigen. Göteborg: Lindelöws bokförlag. Fahlgren, Margareta (1986/1995) ’Det maskinsydda broderiet’ – Lace och 1980-talets kvinnliga populärroman. Hedman, Dag (red) Brott, kärlek, äventyr. Texter om populärlit- teratur. Lund: Studentlitteratur. Fahlgren, Siv, Johansson, Anders och Söderberg, Eva (red) (2013) Millennium. Åtta genusvetenskapliga läsningar av den svenska välfärdsstaten genom Stieg Larssons Millennium-trilogi. Sundsvall: Mittuniversitetet, Forum för genusvetenskap. Ferriss, Suzanne och Young, Mallory (2006) Introduction. Ferriss, Suzanne och Young, Mallory (red) Chick lit: the new woman’s fiction. New York: Routledge. Forslid, Torbjörn och Ohlsson, Anders (2011) Författaren som kändis. Malmö: Roos & Tegnér. Genette, Gérard (1987/1997) Paratexts: thresholds of interpretation. Cambridge & New York: Cambridge University Press. Guillou, Jan (2007) Madame Terror. Stockholm: Pocketförlaget. Gustafsson, Carl (2007) Råvaror räddar Leif GW Persson. Dagens Industri 31 juli 2007. Hansson, Therese (2007) Hånet mot deckardrottningen. Expressen 2 augusti 2007. Hirdman, Yvonne (1988) Genussystemet. Reflexioner kring kvinnors sociala underordning. Kvinnovetenskaplig tidskrift 9(3): 49–63. Huyssen, Andreas (1986) After the great divide: modernism, mass culture, postmoder- nism. Bloomington: Indiana University Press. Jansson, Anna (2001) Alla de stillsamma döda. Stockholm: Månpocket. Jansson, Anna (2005) Drömmar ur snö. Stockholm: Månpocket. Jansson, Anna (2008) Pojke försvunnen. Stockholm: Månpocket. Jansson, Anna (2009) Inte ens det förflutna. Stockholm: Månpocket. Jungstedt, Mari (2005) I denna stilla natt. Stockholm: Bonnierpocket. Jungstedt, Mari (2009) Den mörka ängeln. Stockholm: Bonnierpocket. Kallentoft, Mons (2010) Höstoffer. Stockholm: Pocketförlaget. Kanger, Thomas (2003) Sjung som en fågel. Stockholm: Panpocket.

Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 53 Deckardrottningar kontra deckarkungar

King, Donna och Lee Smith, Carrie (red) (2012) Men who hate women and women who kick their asses: Stieg Larsson’s Millennium trilogy in feminist perspective. Nashville: Vanderbilt University Press. Kress, Gunther och van Leeuwen, Theo (2006) Reading images: the grammar of visual design. 2 uppl. London: Routledge. Kärrholm, Sara (2010) Mediernas betydelse för skapandet av två ’deckardrottningars’ varumärken. Bergman, Kerstin, Bäckström, Per, Claesson, Christian, Dahlberg, Leif, For- slid, Torbjörn, Franzén, Carin, Cullhed, Anna, Helgesson, Stefan, Henrikson, Paula, Ing- varsson, Jonas, Johansson, Anders, Johansson, Christer, Lindhé, Cecilia, Lysell, Roland, Möller, Håkan, Novén, Bengt, Orlov, Janina, Sjöholm, Cecilia, Sunden, Magnus och Ullén, Magnus (red) NORLIT 2009: Codex and code. Aesthetics, language and politics in an age of digital media. Stockholm, August 6–9, 2009. Linköping: Linköping University Electronic Press. Kärrholm, Sara (2011) Swedish queens of crime: the art of self-promotion and the notion of feminine agency – Liza Marklund and Camilla Läckberg. Nestingen, An- drew och Arvas Paula (red) Scandinavian crime fiction. Cardiff: University of Wales Press. Lapidus, Jens (2009) Aldrig fucka upp. Stockholm: Månpocket. Larsson, Lisbeth (1989) En annan historia. Om kvinnors läsning och svensk veckopress. Stockholm: Symposion. Larsson, Åsa (2007) Svart stig. Stockholm: Bonnierpocket. Larsson, Åsa (2009) Till dess din vrede upphör. Stockholm: Bonnierpocket. Leffler, Yvonne (2015) Sigge Stark. Sveriges mest produktiva, utskällda och lästa förfat- tare. Göteborg: LIR-skrifter, Göteborgs universitet. Lenemark, Christian (2009) Sanna lögner. Carina Rydberg, Stig Larsson och författa- rens medialisering. Hedemora: Gidlunds. Läckberg, Camilla (2005) Predikanten. Stockholm: Månpocket. Mankell, Henning (2001) Danslärarens återkomst. Stockholm: Ordfront pocket. Mankell, Henning (2010) Den orolige mannen. Stockholm: Pocketförlaget. Marklund, Liza (1998) Sprängaren. Stockholm: Ordupplaget. Marklund, Liza (2000) Studio Sex. Stockholm: Ordupplaget. Marklund, Liza (2002) Paradiset. Stockholm: Piratpocket. Marklund, Liza (2008) Livstid. Stockholm: Pocketförlaget. Marklund, Liza (2009) En plats i solen. Stockholm: Pocketförlaget. Matthews, Nicole (2007) Introduction, Matthews, Nicole och Moody, Nickianne (red) Judging a book by its cover: fans, publishers, designers, and the marketing of fiction. Aldershot: Ashgate. McGann, Jerome (1991) The textual condition. Princeton: Princeton University Press. McKenzie, Donald F. (1999) Bibliography and the sociology of texts. Cambridge: Cam- bridge University Press. Nesser, Håkan (2007) Människa utan hund. Stockholm: Månpocket. Nyblom, Andreas (2008) Ryktbarhetens ansikte. Verner von Heidenstam, medierna och personkulten i sekelskiftets Sverige. Stockholm: Atlantis. Persson, Magnus (2002) Kampen om högt och lågt. Studier i den sena nittonhundra- talsromanens förhållande till masskulturen och moderniteten. Eslöv: Symposion.

54 Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 Deckardrottningar kontra deckarkungar

Persson, Magnus (2007b) Välskriven spänning. Svenska Dagbladet 14 juni 2007. Persson, Leif GW (2011) Den döende detektiven. Stockholm: Bonnierpocket. Persson, Sofie (2007a) Grälet om Läckberg, Expressen 3 augusti 2007. Phillips, Angus (2007) How books are positioned in the market: reading the cover. Matthews, Nicole och Moody, Nickianne (red) Judging a book by the cover: fans, publishers, designers, and the marketing of fiction. Aldershot: Ashgate. Roslund, Anders och Hellström, Börge (2006) Box 21. Stockholm: Piratpocket. Roslund, Anders och Hellström, Börge (2007) Edward Finnigans upprättelse. Stock- holm: Pocketförlaget. Roslund, Anders och Hellström, Börge (2010) Tre sekunder. Stockholm: Pocketförlaget. Sarrimo, Cristine (2012) Jagets scen. Självframställning i olika medier. Göteborg: Maka- dam. Sjöwall, Maj och Wahlöö, Per (1972) Kriminalromanens förnyelse. Jury 1(1): 9–11. Skugge, Linda (2007) Camilla Läckberg har belönats med en stor gåva. Expressen 3 augusti 2007. Squires, Claire (2007) Marketing literature: the making of contemporary writing in Eng- land. Basingstoke: Palgrave MacMillan. Steiner, Ann (2009) Litteraturen i mediesamhället. Lund: Studentlitteratur. Sten, Viveca (2008) I de lugnaste vatten. Stockholm: Månpocket. Sten, Viveca (2010) I den innersta kretsen. Stockholm: Månpocket. Sten, Viveca (2011) I grunden utan skuld. Stockholm: Månpocket. Svedjedal, Johan (1997) Det litteratursociologiska perspektivet. Om en forskningstradition och dess grundantaganden. Furuland, Lars och Svedjedal, Johan (red) Litteratur- sociologi. Texter om litteratur och samhälle. Lund: Studentlitteratur. Tapper, Michael (2011) Snuten i skymningslandet. Svenska polisberättelser i roman och på film 1965–2010. Lund: Nordic Academic Press. Theorin, Johan (2011) Blodläge. Stockholm: Månpocket. Trosell, Aino (2000) Ytspänning. Stockholm: Panpocket. Trosell, Aino (2005) Tvångströjan. Stockholm: Panpocket. Trosell, Aino (2009) Järngreppet. Stockholm: Panpocket. Tursten, Helene (2003) Glasdjävulen. Stockholm: Alfabeta pocket. Tursten, Helene (2008) En man med litet ansikte. Stockholm: Pocketförlaget. Tursten, Helene (2009) Det lömska nätet. Stockholm: Pocketförlaget. Wahlberg, Karin (2004) Ett fruset liv. Stockholm: Månpocket. Wahlberg, Karin (2007) Blocket. Stockholm: Månpocket. Wahlberg, Karin (2010) Matthandlare Olssons död. Stockholm: Månpocket. Westerståhl Stenport, Anna och Ovesdotter Alm, Cecilia (2009) Corporation, crime, and gender construction in Stieg Larsson’s The girl with the dragon tattoo: exploring twenty-first century neoliberalism in Swedish culture. Scandinavian Studies 99(2): 157–178. Åström, Berit, Gregersdotter, Katarina och Horeck, Tanya (red) (2013) Rape in Stieg Larsson’s Millennium trilogy and beyond: contemporary Scandinavian and anglophone crime fiction. Basingstoke: Palgrave Macmillan.

Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 55

Deckardrottningar kontra deckarkungar

Bildinformation fucka upp. Stockholm: Månpocket [orig. Wahlström & Widstrand 2008]. Fotograf: Mattias Edvall. Typiska deckaromslag kring år 2000: Bild 1. Åke Edwardson (1999) Rop från långt Bild 12. Författarporträtt på baksidans insida avstånd. Stockholm: Månpocket [pocketut- i pocketutgåvan: Henning Mankell (2010) Den gåva, orig. Norstedts 1998]. Formgivare: John orolige mannen. Stockholm: Pocketförlaget Eyre. [orig. Leopard förlag 2009]. Fotograf: Lina Ikse. Bild 2. Henning Mankell (2001) Danslära- rens återkomst. Stockholm: Ordfront pocket Bild 13. Författarporträtt på baksidans insida [pocketutgåva, orig Ordfront 2000]. Form i pocketutgåvan: Anders Roslund och Börge givare: Claes Gustavsson/Mogul. Hellström (2010) Tre sekunder. Stockholm: Bild 3. Arne Dahl (2001) Upp till toppen av Pocketförlaget [orig. Piratförlaget 2009]. berget. Malmö: Bra Böcker pocket [pocket- Fotograf: Peter Knutson. utgåva, orig. Bra Böcker 2000]. Formgivare: Walter Kolb/Nordic Media. Författarporträtt i pocketböcker av kvinnliga deckarförfattare: Liza Marklunds tre första omslag: Bild 14. Författarporträtt på baksidans insida Bild 4. Liza Marklund (1998) Sprängaren. i pocketutgåvan: Viveca Sten (2008) I de Stockholm: Ordupplaget [pocketutgåva]. lugnaste vatten. Stockholm: Månpocket [orig. Formgivare: Mi Johansson. Forum 2008]. Fotograf: Sandra Qvist. Bild 5. Liza Marklund (2000) Studio Sex. Bild 15. Författarporträtt på baksidans insida Stockholm: Ordupplaget [pocketutgåva, orig. i pocketutgåvan: Helene Tursten (2009) Det Ordupplaget 1999]. Formgivare: Mi Johansson. lömska nätet. Stockholm: Pocketförlaget [orig. Piratförlaget 2008]. Fotograf: Roger Bild 6. Liza Marklund (2002) . Stock- Paradiset Borgelid. holm: Piratpocket [pocketutgåva, orig. Pirat- förlaget 2000]. Formgivare: Mi Johansson. Bild 16. Författarporträtt på baksidans insida i pocketutgåvan: Karin Wahlberg (2010) Chick lit-inspirerade efterföljare Matthandlare Olssons död. Stockholm: Mån- till Marklunds omslag: pocket [orig. Wahlström & Widstrand 2009]. Fotograf: Sandra Qvist. Bild 7. Karin Alvtegen (2004) Svek. Stock- holm: Månpocket [pocketutgåva, orig. Natur & Kultur 2003]. Formgivare: Lisa Zachrisson. Bild 8. Anna Jansson (2009) Inte ens det för- flutna. Stockholm: Månpocket [pocketutgåva, orig. Norstedts 2008]. Formgivare: Norma Communication. Nyckelord Bild 9. Mari Jungstedt (2009) Den mörka Svenska deckare, kriminallitteratur, ängeln. Stockholm: Bonnierpocket [pocket utgåva, orig. Bonniers 2008]. Formgivare: populärlitteratur, bokmarknad, Sofia Scheutz. marknadsföring, bokhistoria, genus- Bild 10. Mons Kallentoft (2011) Vårlik. Stock- studier holm: Pocketförlaget [pocketutgåva, orig. Natur & Kultur 2010]. Formgivare: Niklas Lindblad/Mystical Garden Design. Karl Berglund Litteraturvetenskapliga institutionen Författarporträtt i pocketböcker av manliga deckarförfattare: Box 632 Bild 11. Författarporträtt på framsidans insida 751 26 Uppsala i pocketutgåvan: Jens Lapidus (2009) Aldrig E-post: [email protected]

56 Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015

The Necessity of Gender Equality

Malin Rönnblom och Linda Sandberg

Keywords Gender equality, place, Kiruna, critical policy analysis, problem representation, gendered power relations

Summary Norrland is often represented and constructed as a “typical male” region, a region dominated by rural problems. The “male” power struc- ture is often depicted as a static problem, a part of a rural traditionally bound periphery which cannot be changed. In public discourse, Kiruna is positioned as a town adjusted to men which is a situation in need of change; it is argued that gender equality is a necessity for Kiruna’s survival. Put differently: there are clear ambitions for change. By study- ing how gender equality is made and how gender equality is produced in different practices, this article studies the implications of these ambitions. A key analytical starting point is that gender equality is something “made” by various actors in specific contexts. Gender equality is un- derstood as an empirical field filled with meaning, or produced, in different contexts, not as a “fact” that can be measured. With place as an analytical hub, and inspired by Carol Bacchi’s critical approach to policy analysis we examine how gender equality is articulated and how place is produced. Using policy documents, newspaper materials and interviews, we conclude that gender equality is filled with partially different meanings in the three themes, but attractiveness stands out as a central under lying rationality – often in combination with participation and the absence of conflict between women and men. These representations of gender equality create a win-win, a non-conflictual understanding of gender equality, underpinned by an understanding of men and women as different and complementary subjects. In spite of clear articulations of men’s privileged position and women’s subordinate position, the measures suggested for achieving change target the image of Kiruna rather than gendered power relations. We explain this result in the context of overall processes of de-politicisation in contemporary society and by the need for Kiruna to be seen as “good” and “attractive” in order to challenge and avoid reproducing the picture of the Northern periphery as backward and traditional.

Den nödvändiga jämställdheten

I artikeln undersöker författarna hur föreställningar om kön samverkar med föreställningar om plats. Jämställdhet betraktas som något som görs snarare än som en självklar politisk målsätt- ning. Den geografiska plats där detta undersöks är Kiruna, en plats under förhandling när det gäller såväl föreställningar och förståelse, som rent fysiskt.

Den nödvändiga jämställdheten

Malin Rönnblom och Linda Sandberg

Stridbara gruvarbetare som fiskar, jagar och kör skoter på fritiden. En vanlig beskrivning av den typiske Kirunabon. När delar av staden nu ska flyttas och byggas upp på nytt så vill de styrande bredda schablonbilden. Machostämpeln ska bort. Och vi kommer att lyckas, tror kommunalrådet Kristina Zakrisson. (Bergström 2012, Genus)

Kvinnorna i Kiruna tjänar mest i Norrbotten, mycket tack vare att kvinnorna sökt sig till LKAB och andra industrijobb. Men precis som i övriga Sverige och i Norrbotten tjänar kvinnorna mindre än männen. (Norberg Juuso 2014, NSD)

Föreställningar om modernitet och utveckling inbegriper ofta jämställdhet. Ett modernt samhälle bör vara ett jämställt samhälle. Ett modernt samhälle anses ofta också vara ett urbant samhälle, gärna en storstad. Det är i staden som framsteg och utveckling anses ske. På så sätt sammankopplas modernitet med centrum medan periferin, landsbygden, får stå för det omoderna, för bakåtsträvande och traditionalism. I ett modernt och jämställt samhälle förvärvsarbetar både kvin- nor och män samtidigt som de tar ett gemensamt ansvar för barn och hushåll. Gällande periferin dominerar däremot traditionella föreställningar om kvinnor och män. Där anses inte jämställdheten ha ”kommit lika långt”. Inte minst får Norrlands inland ofta representera en plats där kvinnor och män lever enligt

Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 59 Den nödvändiga jämställdheten mer traditionella eller stereotypa föreställ- Vi vill med andra ord sätta den diskursiva ningar om femininitet och maskulinitet utsidan i centrum och analysera görandet än i den moderna staden. Det anses även av jämställdhet där. Genom att studera innebära att kvinnor är ”mer förtryckta” i hur jämställdhet görs på en specifik plats periferin än i centrum (Rönnblom 2002). i norra Sverige – Kiruna – är vår ambition Tidigare forskning visar också att särskilt att synliggöra hur jämställdhet produceras i Norrbotten representeras som en ”typiskt relation till plats, att jämställdhet och plats manlig” region och att nutida geografiska produceras relationellt. Varför är det intressant att studera just Norrland görs till en plats Kiruna? Vi menar att utvecklingen i Ki- som präglas av utflyttning runa kan sägas utmana föreställningarna om den norrländska periferin som en plats och arbetslöshet. präglad av stagnation och utflyttning. Det är idag en stad som präglas av stark ex- föreställningar om Norrland domineras av pansion, den totala motsatsen till föreställ- problem sammankopplade med glesbygd ningarna om den norrländska periferin. och periferi (Eriksson 2010). Norrland görs Staden byggdes som en mönsterstad i bör- till en plats som präglas av utflyttning och jan av 1900-talet när järnmalmen började arbetslöshet. brytas på allvar och ett samhälle byggdes Vi menar att representationer av pe- upp kring gruvan. I det sociala ingenjör- riferi, landsbygd, glesbygd och Norrland skapets anda verkade LKAB:s första VD som omoderna och ojämställda bör förstås Hjalmar Lundbom för att staden kring som utsidan av en etablerad diskurs om gruvan skulle fungera för både arbetare modernitet, utveckling och jämställdhet. och deras familjer (läs kvinnor och barn). ”Det jämställda Sverige” behöver en dis- Sedan i början av seklet har konjunktu- kursiv utsida för att kunna artikuleras, det rerna skiftat men beroendet av gruvan har vill säga det normala definieras genom av- bestått, i hög- såväl som i lågkonjunktur. vikelser. Denna utsida handlar inte minst Fram till början av 2000-talet hade låg- om normativa föreställningar om platsen. konjunkturen dominerat ett längre tag. Den bild som kommit att förknippas med Detta tydliga beroende av malmhante- Norrland är en manlig maktstruktur karak- ringen har inneburit att konjunktursväng- teriserad som ett till synes statiskt problem, ningar på en global marknad blir ytterst och genom att problemet kopplas till en viss påtagliga och kännbara i Kiruna, något plats representeras det som till synes oför- som bidragit både till perioder med hög änderligt. Problemet ”makt” görs därmed arbetslöshet och till perioder med arbets- till ett problem som handlar om plats. I den kraftsbrist (Hägg 1993). här artikeln vill vi visa hur jämställdhet Gruvbrytningen har dominerat Ki- görs i periferin genom att analysera repre- runa. Och det är männen som har varit sentationer av ”det ojämställda Norrland”. gruvarbetare. Bo Nilsson (2009) menar

60 Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 Den nödvändiga jämställdheten att föreställningar kring manlighet präglar har starka symboliska länkar till en långt nutida mediereportage där gruvarbetare i driven arbetarmaskulinitet. Kiruna uttalar sig om sitt yrke, om gruv- Något som också utmärker Kiruna är industrin och om LKAB. 2004 meddelade att alla – både kvinnor och män, i politi- LKAB Kiruna kommun att staden måste ken och i det offentliga samtalet – pratar flyttas eftersom de nya malmådror som om och utgår ifrån föreställningar om skulle brytas ligger under staden. Det var att Kiruna är tillrättalagt för män. Och början på en ny epok i Kirunas historia, att detta explicit betraktas som ett pro- en ny mönsterstad skulle formas. Från att blem, som något som ska ändras. Detta ha varit ett samhälle präglat av stagnation tal om Kiruna uttalas både i offentliga blev Kiruna ett samhälle präglat av expan- policydokument och i de intervjuer som vi sion. I motsats till i princip hela Norrlands genomfört med politiker och tjänstemän inland har Kiruna idag inte några problem i Kiruna. Jämställdheten anses därmed med arbetslöshet. Snarare är det bristen nödvändig. I andra sammanhang är den- på arbetskraft som utmärker det expansiva na problemformulering ofta föremål för Kiruna. oenighet, exempelvis ställs etablissemang- Eira Andersson (2012) beskriver gruv- ets föreställningar om Sverige som världens miljön som ett landskap fyllt av manlig mest jämställda land mot aktivisters kritik symbolik, ett manligt gruvlandskap och mot könade maktordningar i samhället gruvarbetet vid LKAB kan också beskri- (Rönnblom 2002). Huvudargumentet för vas som ett arbete för män. Hon menar den nödvändiga jämställdheten i Kiruna att kvinnor idag välkomnas i rollen som är att det handlar om platsens överlevnad gruvarbetare. Detta är någonting nytt i och framförallt om behovet av arbetskraft. relation till bilden av den manliga gruv Jämställdheten behövs, krävs, för att kvin- arbetaren, men det sker utan att den man- nor inte ska flytta ifrån Kiruna. Nu ska liga normen utmanas. På ett liknande sätt kvinnor ta plats. Delvis är detta inget resonerar Kerstin Hägg när hon skriver att nytt. I en studie av konstruktioner av jäm- ”Det moderna projektet Kiruna framstår ställdhet i tre kommuner i norra Sverige som ett manligt projekt, skapat av män och som genomfördes under nittiotalets slut för män” (1993: 12). Gruvarbetets tydliga (Rönnblom 2002) utmärkte sig Kiruna kopplingar till manlighet grundar sig på just genom att både kommunpolitiker och komplexa historiska processer där gruv- kvinnor aktiva i kvinnorörelsen hade en arbetaren maskuliniserats (Abrahamsson gemensam problembild – att Kiruna var med flera 2010) och därmed på den faktiska ett samhälle byggt för män. Detta skilde manliga (’biologiska’) dominansen, det vill sig från de övriga två kommunerna, Berg säga att yrket dominera(t)s av män. Gruv- i Jämtland/Härjedalen och Robertsfors miljön är manlig i en diskursiv, kulturell, i Västerbotten, där denna föreställning biologisk/kroppslig samt statistisk mening fanns hos kvinnorörelsen men inte hos då arbetet, yrket och arbetsplatskulturen kommunernas ledande politiker.

Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 61 Den nödvändiga jämställdheten

I den här artikeln vill vi utforska vad om att undersöka om detta gäller i ett vi- denna gemensamma problembild – att dare sammanhang. Vad, specifikt, är det Kiruna är en stad byggd av och för män – som ska ändras? Genom att studera dessa bygger på för underliggande antaganden förändringsambitioner är vår ambition att om jämställdhet och plats. analytiskt fånga dynamiken mellan hur I relation till den pågående utveck- jämställdhet och plats produceras i rela- lingen av gruvorterna i Norrbotten finns tion till varandra. Vi vill studera denna flera exempel på hur olika lokala aktörer relation i en tid av genomgripande för- – offentliga och privata – har ambitionen ändring utifrån att vi betraktar situatio- att inkludera ett jämställdhets- och/eller nen i Kiruna som ett slags extremt fall i mångfaldsperspektiv i den pågående ex- betydelsen att själva platsen rent fysiskt pansionen. Dessa ambitioner uttalades när är under förhandling. gruvbolaget Northland Resources etablerade Denna studie är en del av ett större sig i Pajala och av Gällivare kommun i rela- forskningsprojekt kring den stadsomvand- tion till LKAB:s expansion i Malmberget. ling som påbörjats i Kiruna. I projektet stu- Kiruna kommun var tydlig med att den deras de förändringar som omfattar platsen, ville ta krafttag i samband med flytten av men också relationer mellan människor och stadens centrum och artikulerade en tydlig grupper i staden gällande frågor om infly- ambition att inkludera ett jämställdhets- tande, deltagande och makt över rummet. och mångfaldsperspektiv i det visionsarbete I denna artikel har vi valt att titta specifikt som genomfördes mellan 2012 och 2013. på de delar av materialet där jämställdhet Det finns med andra ord tydliga ambitioner fylls med innehåll, det vill säga de delar för förändring och i den här artikeln är vår där jämställdhet artikuleras. Det handlar ambition att studera innebörderna av dessa exempelvis om hemsidor där jämställdhet ambitioner. Eller rättare sagt: vad är det nämns och tidningsartiklar som specifikt som anses bör förändras för att, som Ki- lyfter jämställdhetsfrågor. Detta gör vi för runas kommunalråd säger i det inledande att få en sammanhållen bild av hur jäm- citatet, ta bort machostämpeln? ställdhet idag diskuteras i Kiruna, varför Syftet med artikeln är att – med ut- det överhuvudtaget finns ett tal om jäm- gångspunkt i de stora investeringar, de ställdhet just nu, vilka som diskuterar och projekt och det förändringsarbete som sker arbetar med jämställdhetsfrågor och hur i Kiruna – analysera hur jämställdhet görs detta kommer till uttryck i den pågående i olika praktiker. Den förändring som det samhällsomvandlingen. inledande citatet antyder är att ambitio- För att förstå komplexiteten i hur jäm- nen inte verkar vara att förändra själva ställdhet görs har det här varit viktigt med Kiruna, eller Kirunaborna för den delen, ett brett kvalitativt angreppssätt och där- utan föreställningen om, representationen för har ett omfattande empiriskt material av, platsen Kiruna. En central fråga i vår använts. Det material som används är studie av detta förändringsarbete handlar policydokument, tidningsmaterial samt

62 Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 Den nödvändiga jämställdheten intervjuer med personer som på olika sätt kan förväntas komma i kontakt med förändringsarbete och jämställdhetsfrågor; politiker, tjänstepersoner, företagsle- dare samt aktivister. Total har 44 personer intervjuats mellan 2013-2014. Urvalet av informanter har växt fram genom kontinuerlig analys, i kombination med snöbollsmetoden där vi helt enkelt frågat våra informanter efter namn på personer som lyfter talet kring jämställdhet i Kiruna. De semistrukturerade intervjuerna tog mellan cirka 30 till 90 minuter vardera. Frågorna kretsade exempelvis kring representationer av det maskulina Kiruna, jämställdhet och förändringsarbete, talet om jämställdhet, och faktiskt jämställdhetsarbete. Intervjuerna spelades in, med tillstånd av informanterna, och har därefter transkriberats. De trans- kriberade intervjuerna har sedan analyserats av oss tillsammans i relation till det övriga materialet, inklusive rapporter och policydokument från kommunen och LKAB, flygblad, informationsblad, hemsidor och tidningsartiklar. Tid- ningsartiklarna är valda via dagspressdatabasen Mediearkivet, med sökorden Kiruna och jämställdhet, Kiruna och feminism. Utifrån detta breda empiriska material framträdde tre empiriska teman, eller centrala situationer, som också lyftes i våra intervjuer. Dessa tre teman, våra empiriska fall, kan beskrivas som centrala och aktuella, platsspecifika nedslag och utgörs av:

1. Artikuleringen av jämställdhet i LKAB:s arbete med att rekrytera arbetskraft. Vi betraktar detta som ett exempel på ambitionen att bygga det goda samhället genom företagsexpansion och arbete.

2. Kiruna 2.0, vilket belyser hur jämställdhet artikuleras i Kiruna kommuns ambition att bygga det goda samhället. Den påbörjade stadsomvandlingsprocessen i Kiruna är ett unikt planeringsläge. Situationen kan ses som en möjlighet att förverkliga nya visioner då det sker en förändring på, men också av platsen. Stadsomvandlingsprocessen blir därmed en viktig del i att studera den förändring som sker, i synnerhet eftersom det i så stor utsträckning kommer att handla om vad Kiruna är och bör vara.

3. Artikuleringen av jämställdhet genom det engagemang som synliggjordes i november 2013 då en strippklubb kom till staden. Diskussionen kring jäm- ställdhet och vilken sorts stad Kiruna skulle vara tog fart. Det blev därmed en tydlig diskussion om vad platsen Kiruna är och bör vara.

Vi inleder med ett avsnitt där vi presenterar våra analytiska och teoretiska ut- gångspunkter. Därefter följer ett avsnitt där vi övergripande visar hur jämställdhet

Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 63 Den nödvändiga jämställdheten

representeras i relation till platsen Kiruna för att sedan fördjupa analysen genom de tre empiriska nedslagen. Avslutningsvis sammanfattar vi våra resultat och diskuterar dess effekter för möjligheten till politisk och social förändring.

Platsen som analytiskt förhållningssätt Det finns rumsliga föreställningar om vad Kiruna är. Platsen Kiruna bär drag av de föreställningar som på olika, ibland också motstridiga, sätt beskriver platsen, föreställningar som kopplas till Kiruna som fenomen. Med utgångspunkt i Agnews (1987) definition av plats förstås plats här både som en geografisk och fysisk plats samt som känslan för platsen. Känslan för en plats berör de subjektiva upplevelser människor har av en plats, samt dess sociala sammanhang. Platsen kan därmed sägas vara en arena för vardagsaktiviteter såväl som för förändringsarbete. En sådan bred förståelse för platsbegreppet öppnar upp för att förstå hur platser transformeras på ett flertal sätt, samt hur dessa transformationer också kan, och bör, förstås i relation till samhälleliga maktrelationer. Massey (1994: 155) menar att platser inte har en enda, unik ”identitet”, utan att det finns interna konflikter kring dessa. Men detta förnekar inte betydelsen av platser eller det unika med specifika platser. Det platsspecifika reproduceras ständigt. En plats konstitueras därmed av de relationer som finns på platsen, vilka även sträcker sig utanför den fysiska platsen. Med Masseys definition följer ett synsätt på plats som gör att platsers identiteter är öppna, tillgängliga och föränderliga. Detta erbjuder en förståelse kring platser som öppna och porösa nätverk av sociala relationer, snarare än avgränsade områden (Massey 1994: 121). Platser kan kanske bäst förstås som processer, som alltid är länkade till andra platser och som ständigt reproduceras. Detta kan därmed sammanfattas i hur vi tar utgångspunkt i en förståelse av att platser ständigt produceras och reproduceras i relation till andra platser. Platsen görs, är ständigt i görande. På så sätt öppnar vi upp för att studera de processer och beskrivningar kring Kiruna vad Kiruna är och ska vara. McDowell (1999) visar hur både platser och människor är könade. Dessa könade egenskaper varierar; i vardagen, på olika platser och interaktioner, och kommer till uttryck via genussymboler och förväntningar kring vad som anses vara lämpliga beteenden. Den rumsliga lokaliseringen spelar roll och därmed skapas en förståelse att plats och genusrelationer är ömsesidigt skapande och som oskiljaktiga. Platsen blir en aktör som skapar social ordning och specifika genusrelationer (genom nedärvda strukturer och handlingsmönster). Plats görs via maktrelationer som konstruerar bestämmelser som definierar gränser. Dessa gränser är både sociala och rumsliga, de definierar vem som tillhör en plats och vem som kan exkluderas. Föreställningar om att kön bidrar till att definiera platsen, innebär att det finns utrymme för för- ändring av de betydelser som tillskrivs Kiruna.

64 Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 Den nödvändiga jämställdheten

Vi vill undersöka hur föreställningar och även visa på hur platsgörandet är en om kön samverkar med föreställningar om central del av en maktkritisk ansats. Göran- platsen samt hur dessa är sammankopp- det av jämställdhet blir därmed ett görande lade med varandra. Annorlunda uttryckt av platsen, och platsgörandet är också en använder vi platsen som ett slags nav för del av görandet av jämställdhet. Utifrån en maktkritisk analys där framförallt kön detta kritiska förhållningssätt, baserat på och plats står i centrum men där även an- en post-strukturalistisk förståelse av makt dra maktrelationer som exempelvis klass artikuleras och representeras. I skapandet Görandet av jämställdhet av platsen sammankopplas olika maktre- blir därmed ett görande av lationer, fokus på platsen blir en form av metodologi för att fånga detta samspel. platsen, och platsgörandet är Om skapandet av platsen fungerar som också en del av görandet av ett nav för en maktkritisk analys fungerar jämställdhet. situationer där jämställdhet artikuleras som vår empiriska ingång. I det offentliga talet om jämställdhet betraktas jämställdhet of- som relationell och produktiv, betraktas det tast som en självklar och gemensam politisk ”självklara jämställdhetspolitiska projektet” målsättning. Jämställdhet diskuteras både som flera och (delvis) konkurrerande före- i kvantitativa termer, som när ett sakom- ställningar om vad jämställdhet ”är”. Dessa råde eller en organisation betraktas som föreställningar skapar möjligheter för vissa mer eller mindre jämställd, och utifrån en former av förändringar samtidigt som andra linjär temporalitet med utgångspunkten att utesluts, samt inbegriper även görandet av tiden i sig ”förbättrar” jämställdheten. Vad kön, i relation till andra maktrelationer. denna åtråvärda jämställdhet anses vara är Att inte tala om detta görande tenderar att alltså mer sällan uttalat. Utgångspunkten dölja att jämställdhet är ett politiskt fält är istället att detta är något som ”vi alla som fylls med olika innehåll, beroende på vet” och som ”vi alla vill ha”. relationer mellan olika aktörer och kontext Vår utgångspunkt är den motsatta. Vi och där samhälleliga maktrelationer spelar betraktar jämställdhet som något som görs, en avgörande roll. Kontexter är centrala, i olika sammanhang, i relation mellan ak- att dominerande diskurser och etablerade törer och i aktörernas relationer till plats. föreställningar alltid skapas i ett samman- Vår ansats kan betraktas som en del av det hang och detta sammanhang är betydel- forskningsfält som ibland kallas för kritisk sefullt (Bacchi 1999; Rönnblom 2002). Vi forskning om jämställdhet (Magnusson med vill dock ge kontexten en mer central roll i flera 2008; se även Verloo 2007; Lombardo analysen genom att även den betraktas som med flera 2009). Genom att sammanföra en form av maktrelation, det vill säga att denna ansats med ett kritiskt förhållningssätt platsen i sig produceras utifrån ett urbant till plats är vår ambition att situera analysen tolkningsföreträde.

Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 65 Den nödvändiga jämställdheten

I analysarbetet har vi utgått från Ca- respektive omöjligt att benämna) subjek- rol Bacchis kritiska policyanalys ”What’s tifieringseffekter (vilka subjektspositio- the problem represented to be? Approach” ner som produceras) samt levda effekter (WPR-ansatsen) (Bacchi 1999, 2009). Cen- (vilka implikationer får dessa problem- tralt i denna ansats är att ifrågasätta poli- representationer i olika människors liv). cyproblem som givna och istället betrakta Här är vi inte minst intresserade av vilka dessa som något som hela tiden skapas i som görs till ansvariga för förändring och policy. Policyproblem är inte något som vilka som anses ska förändras, och vilka ”finns” utan något som ”görs”. Genom att effekter detta i sin tur får. Liksom vad framförallt fokusera på de lösningar som som anses som viktigt respektive oviktigt, produceras i policy är det möjligt att lyfta görbart eller ogörbart, för de sätt på vilka fram bakomliggande problemformulering- jämställdhet görs. ar. Lösningarna ger på så sätt problemet, Vi har valt att diskutera hur jämställd- och problemet skapar i sin tur vissa kon- het artikuleras genom våra tre empiriska sekvenser – för vad som är möjligt att göra exempel där frågor om det goda livet och eller inte, för hur subjektspositioner skapas den goda platsen står i centrum. Gemen- och omskapas. Som vi ser det gör denna samt för dessa tre händelser är att de synlig- form av analys det möjligt att studera hur gör föreställningar kring den goda platsen. makt, kunskap och sanning samverkar i Kiruna kommuns visionsarbete och pla- skapandet av policy och därmed också dess neringsprocesser, LKAB:s rekrytering av effekter. Vi har framför allt valt att använda kvalificerad arbetskraft, samt motståndet oss av tre av de analysfrågor som ingår i mot etablerandet av strippklubben, utgår WPR-ansatsen: alla ifrån föreställningar kring vad Kiru- na är och bör vara. Dessa tre händelser är 1. Hur är problemet representerat?; också relaterade till tre dimensioner som 2. Vilka underliggande antaganden byg- kan betraktas som förutsättningar för ett ger problemrepresentationen på? (ex- demokratiskt samhälle: inflytande, arbete empelvis särskilda rationaliteter eller och kroppslig integritet (Gustafsson med begreppsliga logiker); och flera 1997). Utifrån att vår empiriska analys 3. Vilka effekter och subjekts fokuserar på ett förändringsarbete, där just positioner skapas genom dessa lösningar spelar en central roll, menar vi problemrepresentationer? att Bacchis approach är särskilt använd- bar, trots att det material som vi använder De första två analysfrågorna används i inte enbart är traditionellt policymaterial. de empiriska avsnitten medan vi kom- Bacchi menar att WPA-ansatsen kan be- mer att diskutera den tredje frågan i ar- traktas som ett sätt att utvärdera eller läsa tikelns slutsatser. När det gäller effekter policy ”baklänges” vilket innebär att en talar Bacchi framför allt om diskursiva situation där policyn är lösningsfokuserad effekter (exempelvis vad som görs möjligt lämpar sig för denna analytiska ansats. Vi

66 Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 Den nödvändiga jämställdheten har därför utsträckt analysen till att inte enbart analysera policy i snäv mening. Tvärtom har vi valt att betrakta allt material som en form av text som går att analysera utifrån WPR-ansatsen, det vill säga: vi är intresserade av att studera hur problemet med jämställdhet representeras i olika material och vilka effekter dessa problemrepresentationer får.

Maskulint, nordligt och perifert – görande av platsen Kiruna

Kiruna ligger alltså rätt extra ordinärt till, geografiskt sett. Vi har också en hel del annat extra ordinärt att bjuda på, förutom läget. Vad sägs om världens största underjordiska järnmalmsgruva, Icehotel, den samiska kulturen och en förestående stadsflytt? Ja, snart börjar vi baxa iväg våra hus till det nya Kiruna. Kiruna kyrkan, flera bostadshus från sekelskiftets början och Kirunas kultur- vagga Hjalmar Lundbohmsgården, står på listan över byggnader som kommer att få en ny placering i det som ska bli det nya Kiruna. Spännande och omväl- vande är orden. (Kiruna Lappland 2014: 3)

De föreställningar som kopplas till Kiruna bör beaktas som en process av medvetna och omedvetna urvalsprocesser. Vissa bilder av staden lyfts fram, tas för givna, medan andra får en mera undanskymd position. Föreställningarna och bilderna av staden har därmed också ett syfte, en riktning och en vilja (Nilsson 2009). I officiella representationer och information som vänder sig till turister lyfts det unika Kiruna fram. Det unika läget, den unika naturen och den unga staden. Kiruna har på många sätt utvecklats till en stad med extrema kännetecken. Stadens geografiska läge, klimatet, de omkringliggande fjällen är en del av det som gör Kiruna unikt och blir en central del i den bild av Kiruna som aktivt förmedlas idag. Nilsson (2009) menar att i denna beskrivning av det unika läggs en värdering, någonting som man inte bör missa. Vi ser talet om jämställdhet på samma sätt, att det i dessa representationer skapas normativa föreställningar om vad ett jämställt Kiruna skulle vara. Vi vill också visa hur dessa föreställningar skapas i nära relation med platsen.

Ett bra samhälle är ett samhälle som är till för alla sorters invånare. Kulturer som systematiskt bejakar vissa grupper av medborgare mer än andra är inte socialt hållbara. Kiruna som gruvstad och med en geografisk placering i ett hårt klimat och med långa avstånd till andra typer av samhällen är i vissa aspekter mer tillrättalagt för män och etablerade familjer än för tex unga kvinnor. Det framgår tydligt av hur utflyttningen från kommunen ser ut. (Kiruna 2.0)

Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 67 Den nödvändiga jämställdheten

Stereotypen för, om man ska beskriva Kirunabon så är det ju en man som är 44 och har klarblå Gortexjacka och fru och barn och skoter på gården och stuga i Björkliden. Jobbar på LKAB, högre tjänsteman eller mellan, så där och, det är liksom så den väver den framgångsrika Kirunabon och det är alltid en man, det skulle jag nog säga. Och det finns ju en väldigt, det är svårt att sätta fingret, det är svårt att beskriva. Men visst finns det en liksom en machokultur och en norm hur man ska vara både som man och som kvinna. (Intervju med politiker)

Vi kommer behöva arbetskraft framför allt inom kommunala yrkesgrupper, inom vård och omsorg. Hur ska vi attrahera, vi behöver attrahera fler som flyttar, större inflyttning om då behöver vi attrahera barnfamiljer. Och hur gör vi det? Så medvetenheten finns men... jag kan ju tycka att, jo då säger man ju också att nyckeln till att få folk att flytta in är ju oftast kvinnan i familjen. Att man behöver liksom .. det är oftast hon som står för det slutliga beslutet att nu väljer vi att flytta. (…) Vad är det då för faktorer som behöver finnas på plats? Det handlar ju som inte bara om ett brett utbud av butiker, det är ju liksom inte bara... Och det är ju oftast där man hamnar då. (Inter- vju med politiker)

I både intervjuer och policytexter återkommer liknande artikulationer om Kiruna när det gäller kön och jämställdhet. Kiruna beskrivs som tillrättalagt för män, som en stad där kvinnorna inte får samma utrymme som män och där kvinnors och mäns liv i stor utsträckning är separerade. Männens dominans handlar både om arbete och fritid. Gruvan lyfts fram som den centrala arbetsgivaren och som en typiskt manlig arbetsplats, och fritidsintressen som skoteråkning är det som karaktäriserar den typiske Kirunabon, eller Kirunamannen. Det verkar finnas en slags samsyn om att Kiruna antingen ”är” en machostad eller att Kiruna ”uppfattas som” en machostad. Vad kan då sägas vara problemet med machostaden Kiruna? I dessa artikulationer går det att se flera men liknande problemrepresentationer: (1) att staden är gjord för män och att kvinnor missgynnas av detta, (2) att bilden av staden gör att kvinnor inte ser lika stora möjligheter att bo och verka där samt (3) att arbetsmarknaden är mer tillrättalagd för män än för kvinnor. Dessa problemrepresentationer är kopplade till både bilden av platsen Kiruna och till kvinnors och mäns förutsättningar att ha inflytande och arbete i Kiruna. Problemrepresentationerna befinner sig dock på en övergripande nivå vilket gör det svårt att analysera dess effekter. Det vi har konstaterat är att de handlar om just inflytande, arbete och bilden av/upplevelsen av platsen. En möjlig tolkning

68 Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 Den nödvändiga jämställdheten

är att problemet med jämställdhet blir en som görs här handlar om att Kiruna präglas form av lösning av ett mer grundläggande av homofobi och att detta bör ändras. Här problem: problemet med stadens överlev- blir också platsen central. I och med att nad. Behovet av arbetskraft, för både kom- Kiruna ses som en machostad anses det mun och bolag, kan lösas genom att lösa extra problematiskt att vara homosexuell, problemet med jämställdheten. I denna eftersom det bryter mot tydliga normer problemrepresentation framkommer också för manlighet. Problemet homofobi görs en form av tystnad när det gäller hur detta till ett problem som handlar om män och problem ska lösas. Hur ska kommunen manlighet. Samtidigt sammankopplas inte attrahera kvinnor? Det handlar inte enbart problemet homofobi med problemet ma- om attraktiv shopping, men vad handlar chostaden. Vår slutsats är de underliggande det mer om? Det blir tydligt att det är antaganden som dessa problemrepresenta- något med själva platsen Kiruna som är tioner bygger på är att kön och sexualitet problematiskt, samtidigt som denna plats inte kopplas samman med varandra, vilket också artikuleras som speciell och exotisk, också gör kön till en binär kategori. Jäm- att platsen i sig också har en potential att ställdhet handlar om kvinnor och män, bli något helt annat, en plats som inklude- som två homogena grupper. rar alla. Det framkommer inte minst i de Men vilka blir då effekterna av dessa enda artikulationer där jämställdhet inte problemrepresentationer? Vilka (vad) görs enbart artikuleras i termer av kön, och till ansvariga respektive drabbade av pro- då är det sexualitet som ställs i centrum. blemet med jämställdheten? För att svara på dessa frågor har vi valt att fördjupa analysen Visionen är att Kiruna ska bli Sveriges genom att analysera hur dessa övergripande mest HBTQ-vänliga stad. Inom fem problemrepresentationer artikuleras i de år och det kommer vi att lyckas med tre specifika exemplen: Attraktiva LKAB, om fortsätter så här, i samarbete med Kiruna 2.0 samt Strippklubben som en LKAB och kommunen. När Kiruna katalysator för aktivism. kör Pride så kommer folk att åka hit. Det blir exotiskt med midnattssol. (…) Attraktiva LKAB – konkurrensen Det kommer att ta några år men det om arbetskraften kommer att vända, förut var de homo- sexuella knapsu, det kommer att vara LKAB ska vara en attraktiv arbetsgi- homofoberna som kommer att vara vare för redan anställda såväl som för annorlunda. (Intervju med Kiruna IF) framtidens medarbetare. (…) LKAB ska fortsatt arbeta aktivt med frågor I flera intervjuer med politiker och tjänste- kring mångfald och jämlikhet. Av ny- män lyfts Kiruna IF:s arbete med HBTQ- rekryteringarna ska minst 25 procent frågor fram som ett sätt att arbeta med vara kvinnor år 2020. (LKAB, inget jämställdhet. Den problemrepresentation datum a)

Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 69 Den nödvändiga jämställdheten

Den tydliga dominansen av gruvan och LKAB i Kiruna kan knappast överskattas. Inte minst är LKAB en dominerande arbetsgivare som i hög utsträckning präglar arbetsmarknaden i kommunen i sin helhet. Det handlar om en stor arbetsgivare med potential att också få till stånd stora förändringar. Samtidigt skapar de höga lönerna i gruvan en mycket tydlig uppdelning på arbetsmarknaden, framför allt mellan kvinnor och män, men även mellan infödda Kirunabor/norrlänningar och inflyttade från andra länder. I gruvan arbetar en stor majoritet infödda, vita män och en minoritet infödda, vita kvinnor. På hemsidan presenterar sig LKAB som en historiskt sett mansdominerad arbetsplats men skriver att företaget idag är ett företag som aktivt arbetar för att öka andelen kvinnor bland medarbetarna. En genomgång av företagets hemsida och annat presentationsmaterial visar hur LKAB systematiskt använder bilder på både kvinnor och män i marknadskommunikation och informationsmaterial. Vi tolkar detta som att LKAB har ambitionen att förändra bilden av gruvarbetaren och på så sätt också göra arbetsplatsen mer attraktiv för kvinnor. I en intervju i Norrbottenskuriren (2012) lyfter fackförbundet Metalls ordförande fram jämställd- het som en central framtidsfråga för både gruvnäringen och orternas överlevnad:

Kvinnlig jämställdhet blir en nyckelfråga för gruvnäringen och gruvkommu- nernas framtid åren framöver. Det tror Tomas Nilsson, Metall Malmfältens ordförande. Om inte både kvinnor och män känner sig hemma i gruvorterna blir alla förlorare, säger han. Orternas attraktivitet kommer att bero på tillgång- en på attraktiva arbeten och meningsfylld fritid för både könen. - Jag vill mena att det är och kommer att vara en avgörande strategisk fråga för Malmfältskom- munernas framtid. Det behövs jobb för både kvinnor och män om vi ska kunna få fungerande samhällen och därför måste jämställdhetsfrågan ges en central roll. (Bergmark 2012)

Citatet illustrerar en återkommande problemrepresentation som berör vikten av att attrahera fler medarbetare. Jämställdhet görs främst till en fråga om att det ska finnas personal att anställa, det vill säga det problem som ska lösas handlar om brist på arbetskraft. Där blir den attraktiva, jämställda arbetsgivaren central i lösningen på problemet, men stor vikt läggs också vid det goda samhället. För att kunna attrahera både kvinnor och män måste platsen vara till för alla. De problemrepresentationer som kompletterar, eller snarare konkretiserar problemrepresentationen ”brist på arbetskraft” är ”brist på heterogenitet” och ”machokulturen”.

En grundförutsättning för ett seriöst jämställdhets- och mångfaldsarbete är en arbetsplats fri från diskrimineringar. Ett företag med heterogena arbetsgrupper

70 Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 Den nödvändiga jämställdheten

skapar ett företag som är effektivt, innovativt och attraktivt. Med heterogena grupper menar vi en blandning av kvinnor och män, människor med olika kompetenser och bakgrund, olika nationaliteter, etnicitet och åldrar. (LKAB, inget datum b)

Den problemrepresentation som citatet illustrerar är att LKAB idag har för ensi- dig arbetskraft utifrån grunder som etnicitet, kön, nationalitet och ålder. Detta sammankopplas med diskriminering, att denna ensidighet hänger samman med att människor diskrimineras utifrån dessa grunder. Relaterat till problemet diskriminering framträder också ytterligare en problemrepresentation, en machokultur som präglar värderingar och bemötandet på arbetsplatsen och som utesluter kvinnor. Exempelvis görs det traditionella bastubadandet till något som inte går ihop med den jämställda arbetsplatsen:

Jag tänkte vi har haft en sån personaldag, på våran avdelning, vi samlade personal och så diskuterade vi vår verksamhet. Och då undviker vi att ha till exempel bastu på kvällen för då skulle vi ju separera oss. (Intervju med tjänsteperson vid LKAB)

Det är dock inte enbart bastukulturen som lyfts fram när problemrepresentationen machokulturen skapas utan även traditionella föreställningar om den maskulina gruvarbetaren. I LKAB:s projekt ”Framtidens gruvkultur” var målet färre olyckor och ökad trivsel. Genom samtal om arbetsplatskultur, kön och säkerhet skapas en kultur där: ” … gruvarbetarna bryr sig mer om att ta hand om sina egna kroppar och sina arbetskamrater” (Lorentzi 2012). Vi betraktar projektet som ett exempel på hur LKAB vill utmana en traditionell maskulinitet och därmed förbättra förutsättningarna för en arbetsplats som inte är otrivsam utan trivsam. Ett underliggande antagande som helt dominerar hur jämställdhet artikuleras av LKAB är vikten av expansion och attraktivitet, att det handlar om att göra gruvarbete attraktivt för kvinnor och att kvinnor attraheras av delvis andra saker än män. På så sätt vilar argumentationen på en tydlig uppdelning mellan kvinnor och män, en uppdelning som även bygger på ett olikhetstänkande, att kvinnor och män är olika och attraheras av olika saker. Attraktivitet framställs som ett centralt mål att uppfylla, och kan även betraktas som en självklar rationalitet kring vilken de olika problemrepresentationerna byggs upp. Attraktivitet sammankopplas på ett självklart sätt med jämställdhet och mångfald, frågor som därmed blir frånkopplade från att handla om makt. Attraktivitet sammankopplas även med platsen Kiruna, framför allt genom att det som gäller LKAB görs synonymt med det som gäller Kiruna som plats. Bolagets personalpolicy utgår från vikten av att LKAB ska betraktas som en attraktiv arbetsgivare och att brist

Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 71 Den nödvändiga jämställdheten

på mångfald samt en dominerande machokultur motverkar detta, vilket i sin tur också bidrar till bristen på arbetskraft.

Kiruna 2.0. Om visionsarbete och planeringsprocesser

Det nya Kiruna ska helt enkelt bli en ännu bättre plats att bo på! (Kiruna kommun, inget datum a)

Alla samhällsbyggare och annat som kommunen varit i kontakt med under processen har sagt att vill ni vinna framtiden så bygger ni en stad för ungdomar och för kvinnor, det är så ni vinner framtiden, då bygger ni Kiruna starkt för framtiden, det är ungdomarna och kvinnorna som flyttar först när de är miss- nöjda. Skotrarna de finns där, fotbollsplanen och hockeyplanen de finns där, det är inte så komplicerat. Vill man bygga ett rikt kulturliv med 22.000 invå- nare varav 18.000 finns i centralorten, det snyter man inte från näsan då måste man våga satsa. (Intervju med politiker)

I den påbörjade stadsomvandlingen har kommunen utarbetat en vision för framtiden (döpt till Kiruna 2.0), med en stark betoning på vikten av att lyssna till och involvera Kirunas människor i processen. Genom offentliga möten, utställningar, enkäter och interaktiv kommunikation har kommunen försökt uppmuntra till en aktiv dialog mellan Kirunas invånare och de viktigaste aktörerna i flytten. Motiveringen för visionsarbetet Kiruna 2.0, som lanserades under 2012, var behovet av en omfattande förståelse av de boendes behov, förväntningar och önskemål kring deras framtida samhälle. Målet beskrivs i termer av att utveckla en sammanhållen och legitim samförståndsvision för framtiden i Kiruna, för att på så sätt styra kommunens utveckling och därmed effektivt möta de stora utmaningarna som staden står inför. Det argumenteras för vikten av att alla, tillsammans, formulerar en gemensam vision för platsen. Kommuninvånarnas deltagande skapades därmed som en förutsättning för genomförandet av visionen. Att betona deltagande kan betraktas som ett sätt att skapa legitimitet för den nya staden. Denna deltaganderationalitet artikulerades även i termer av jämställdhet och hållbarhet som i sin tur fungerade som instruktioner för arbetet med visionen. Vi menar att visionsarbetet kan sägas handla om att Kiruna kommun officiellt förkunnade en socialt inkluderande vision: att utveckla en mer demokratisk, jämställd, hållbar och dynamisk stad, engagera alla grupper av medborgare i processen och möta alla deras behov och önskemål. Detta resonemang vilar på en form av konsensusrationalitet som i sin tur får bäring för problemrepresentationerna av jämställdhet i visionsarbetet.

72 Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 Den nödvändiga jämställdheten

Situationen idag i Kiruna kan beskrivas som både hoppfull och hopplös. Ur jämställdhetsperspektiv sett finns många utmaningar när det gäller makt och inflytande, ekonomi/karriär, det obetalda hem- och omsorgsarbetet och mäns våld mot kvinnor. Det positiva som kan skönjas är att arbetsmarknaden tenderar att i större och större utsträckning ”släppa in” kvinnor på de typiskt mansdominerade arbetsplatserna och att kvinnor söker sig till dessa. Dock ser vi inte samma trend åt motsatt håll. Män är förmodligen välkomna att söka sig till kvinnodominerade arbetsplatser men gör inte det, av ett flertal skäl. (Kiruna kommun, inget datum c)

De problemrepresentationer som detta citat illustrerar handlar framför allt om den könssegregerade arbetsmarknaden. Detta präglar dock inte de problemrepresentationer som framkommer när olika arbetsgrupper inom visionsarbetet tar sig an frågan om jämställdhet. Istället artikuleras jämställdhet i visionsarbetet på följande sätt:

• Jämställdhet handlar om att ta både mäns och kvinnors resurser i beaktande, i ett brett perspektiv. • Ett jämställt samhälle är säkrare och mera jämlikt; ett mera robust samhälle. • En jämställd arbetsmarknad använder både mäns och kvinnors kompetens på ett bättre sätt och detta kommer också att innebära att fler människor kommer att känna sig inkluderade och att de behövs i samhället.

Den dominerande problemrepresentation som blir resultatet av dessa artikulationer av jämställdhet är att eftersom samhället inte är jämställt tillvaratas inte kvinnors och mäns resurser och kompetens, varken i samhället i stort eller på arbetsmarknaden. En form av kompletterande problemrepresentation handlar om att samhället fortfarande är otryggt och osäkert på grund av att samhället inte är jämställt. Sammanfattningsvis menar vi att dessa problemrepresentationer av jämställd- het bygger på en föreställning om en win-win situation, jämställdhet sammankopplas med icke-konflikt och detta underbyggs i sin tur av en förståelse av män och kvinnor som olika och kompletterande subjekt. Dessutom artikuleras både mångfald och tolerans i relation till jämställdhet, och presenteras även som viktiga aspekter för att alla medborgare ska ingå i det framtida Kiruna. Således betonades jämställdhet som något som är ”all inclusive”, som tar aspekter som etnicitet/ras och sexualitet i beaktande. Efter att visionsarbetet var avslutat formulerade en arbetsgrupp inom Kiruna kommun Utvecklingsplanen för Nya Kiruna (Kiruna kommun 2014b). Den beskrivs

Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 73 Den nödvändiga jämställdheten

som en icke lagreglerad (eller bindande) form av planering för att utveckla riktlinjer och principer för utvecklingen av den nya staden, men den ges samtidigt status som ett centralt dokument för beskrivningen av vad Kiruna skall vara.

Det framtida Kiruna ska vara ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbart, och jämställdhet är ett viktigt medel för att uppnå detta. (Kiruna kommun 2014b: 7)

Jämställdhet görs till en strategi i skapandet av ett attraktivt, hållbart Kiruna. Vissa värden kopplade till människors upplevelser av dessa platser, exempelvis arkitektoniska kvaliteter och identiteter som förmedlar stolthet, adresseras också och vi ser värdeskapandet i relation till platsen som centralt för hur Kiruna skapas i utvecklingsplanen.

I en jämlik stad som är tillgänglig för alla är det därför viktigt att alla männ- iskor kan känna sig säkra och trygga på gator, torg och i parker. (…) en jämlik stad har ett transportsystem där alla människor har möjlighet att ta sig fram, oavsett ålder, funktionsnedsättning eller ekonomi och där människors livsmiljö är lika viktiga som hög framkomlighet. (Kiruna kommun 2014b: 15)

För att alla Kirunabor ska känna sig välkomna på de offentliga platserna utformas de för att locka en blandning av människor. Det kan t.ex. handla om att det i parker finns både lekplatser, snowboardramp och lugna bänkar för att locka olika åldersgrupper eller att idrottsområden innehåller sportyper som intresserar både tjejer och killar. (Kiruna kommun 2014b: 37)

Problemet med jämställdhet representeras därmed delvis som rädsla och otrygg- het, delvis som brist på tillgänglighet och delvis som brist på ”mångfald”. Doku- mentet består framför allt av tekniska detaljer i planeringen, samtidigt som dessa även diskuteras i termer av värdeord som attraktivitet. Det finns ingen uttalad diskussion kring en jämställd planering i dokumentet. Detta kan delvis förkla- ras med fokuseringen på tekniska detaljer. Och det är just fokus på de tekniska detaljerna som vi ser kommer att påverka görandet av jämställdhet. Det blir en slags rundgång i argumentationen där jämställdhet representeras som något som kan komma senare.

Just nu diskuteras en hel del tekniska detaljer om arkitekttävlingen och så vidare. Det är för svårt att nå ut om genusfrågor i bullret. Vi får vänta lite. (Inter- vju, tjänsteperson, Kiruna kommun)

74 Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 Den nödvändiga jämställdheten

Sammanfattningsvis representeras jämställdhet i görandet av det nya Kiruna som en form av instruktion, en slags metod för att uppnå ett gott samhälle, men som samtidigt inte ”följer med” när stadsomvandlingsarbetet ska konkretiseras. Det är svårt att hitta en problemformulering som på något sätt konkretiserar arbetet med jämställdhet, mer än att det handlar om brist på inflytande. ”Alla ska med” är budskapet. Men varför inte alla redan är med går inte att utröna. På så sätt etableras ett tydligt glapp mellan problemformuleringar som handlar om någon form av övergripande brist på inflytande, eller kanske rättare sagt deltagande, hos vissa grupper i samhället och de förslag och insatser som det mer konkreta planeringsarbetet innebär (jämför Rönnblom 2011). Problemre- presentationen av jämställdhet blir motsägelsefull. Samtidigt som jämställdhet målas upp som något stort, viktigt och avgörande, saknas konkretisering av vad detta betyder. Jämställdhet övergår i attraktivitet och delvis inkludering. Problemet som ska lösas kopplas bort från könade (makt)relationer. Jämställ- het blir en självklar byggsten i skapandet av ett bättre Kiruna, samtidigt som det inte artikuleras vad detta faktiskt innebär. Det finns inget problem som behöver lösas. Här menar vi att det är samma underliggande rationalitet i visionsarbetet som präglar talet om jämställdhet, nämligen deltagande och att deltagande och inflytande görs till samma sak. Vi ser också uttryck för en form av frustration när det gäller platsen, att det är svårt att problematisera den plats som samtidigt behöver beskrivas i termer av framgång. Representationen av platsen blir dubbel. Den behöver bli attraktiv samtidigt som den i sig redan är unik och särskild. Samma rationalitet gäller för jämställdhet. Jämställdhet behöver finnas med och är bristfällig samtidigt som jämställdhet också redan finns med, genom det inkluderande deltagandet.

Strippklubben – en katalysator för aktivism?

”Alla snackar om stripporna, Kirunaborna står enade mot nya klubben – åtminstone utåt sett”. (Aftonbladet 10 november 2013)

Strippklubben och debatten kring strippklubben blev en nationell nyhet. Vi har valt att betrakta uttalanden och praktiker i relation till etableringen av strippklubben som en form av mobilisering av frågor som berör jämställdhet. Det blev ett sätt att studera organisering, inte minst utifrån att våra ansträngningar att hitta olika former för utomparlamentarisk politisk organisering mer eller mindre hade misslyckats. Flera av våra informanter har också lyft fram strippklubben som en händelse som aktiverade en diskussion om jämställdhet:

Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 75 Den nödvändiga jämställdheten

Jag tror att det stora i allmänhet som väckte frågan var ju strippklubben, den tror jag har lyft upp, på både gott och ont, diskussionen om synen på kvinnan och kroppar och på sexualitet och jag tror, och inte bara sexualitet utan arbete och den delen också. (Intervju tjänsteperson Kiruna)

I samma veva som strippklubben öppnade startades två facebooksidor; ”Ja tack till strippklubb i Kiruna” och ”Vi som vill ha ett Kiruna utan strippklubb” men det var framför allt de som inte ville se en strippklubb som kom att höras i debatten. Och det är formuleringar som ”ett Kiruna utan strippklubb” som återvänder i argumentationen.

Vilket Kiruna vill vi leva och växa upp i? Vilken människosyn vill vi ska prägla vår framtidsstad? Kom och visa att du inte accepterar strippklubben som en del av Kirunas nöjesliv. Sexuell exploatering av kvinnor är inte underhållning! (Flyer, Demonstration för ett Kiruna utan strippklubb, den 18 december 2013)

Många olika aktörer – politiker, företagsrepresentanter, aktivister – uttalade sig i media och demonstrationer genomfördes. Vänsterpartiet startade studiecirklar om feminism. Den aktivism, framför allt i relation till frågor som rörde jämställd- het och inflytande, som vi saknat sedan vi började studera stadsomvandlingen materialiserades plötsligt.

I veckan har en ny verksamhet startat i Kiruna, där en restaurang sedan i torsdags har striptease som underhållning på sin krog. Nu går Vänsterpartiet i staden ut och som första politiska parti uttalar sitt stöd för motstånd mot verksamheten. (P4 Norrbotten 2013)

Kommunledningen i Kiruna var kritisk till etablerandet av en strippklubb i staden och kommunalrådet Kristina Zakrisson menade att:

Jag tycker att det är en tragisk verksamhet. Jag vill absolut inte ha det i Kiruna (…) Vi håller på att undersöka om vi på formell väg kan hindra den här verksamheten. (Linder 2013)

Även LKAB uttalar sig i media och meddelar att de sagt upp sitt avtal med den restaurang som nu blivit strippklubb utifrån att verksamheten inte är förenlig med företagets etikpolicy:

Vi har sagt att vi verkar för jämställdhet och mångfald och det gör inte den

76 Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 Den nödvändiga jämställdheten

här verksamheten. Striptease som sådan står ju för en människosyn som ser på människor som objekt och inte för deras färdigheter eller kunskaper. Det är också tveksamheter kring om den här verksamheten följer gällande kollektivavtal som våra leverantörer måste följa, säger han. Anders Lindberg säger att den debatt som blossat upp mot en strippklubb i Kiruna visar på en positiv kraft i samhället. – Jag tycker att det är väldigt positivt att det är så starka reaktioner mot den här typen av verksamhet. Det är jättepositivt att se den debatt som har startat, det är tecken på ett attraktivt samhälle. Jag tror inte det här behöver få fler negativa effekter än det uppenbara att de har öppnat, säger han. (Karlsson 2013a)

Det vi ser är därmed en problemrepresentation där strippklubben inte är förenlig med ett attraktivt samhälle och något som hotar ambitionerna kring ett jämställt Kiruna. Situationen som uppstår manar till att olika aktörer aktivt tar ställ- ning mot strippklubben och därmed också artikulerar önskan om ett jämställt Kiruna. Motståndet blir ett gemensamt förhållningssätt. Strippklubben bidrar till formulerandet av vad platsen är och bör vara eftersom den väcker en debatt kring vad platsen Kiruna inte bör vara; en plats där det finns en strippklubb. Strippklubben tvingade fram en reaktion och det är många som tar aktiv ställ- ning mot strippklubben, exempelvis Kiruna kyrkliga samfällighet, Esrange/ SSC etcetera. Samtidigt var det en debatt som ganska snart klingade av. Men för Feministiskt initiativ, som startade en lokalavdelning i samma veva, hade debatten kring strippklubben betydelse. Strippklubben kom att symbolisera det som uppfattades som fel i staden:

Många här är trötta på jargong och machokultur, konstaterar Frida Kullebjörk, som startade FI:s lokalavdelning i Kiruna i slutet av förra året. Starten samman- föll med striden om en strippklubb som etablerats i Kiruna, och som för många kom att symbolisera det man kände var fel i kommunen. – Strippklubben var under ett par månaders tid det enda som diskuterades vid fikaborden i Kiruna och det innebar ett feministiskt uppvaknande för många, berättar Frida Kul- lebjörk. (Dahl 2014)

De var framförallt två problemrepresentationer som producerades i relation till etableringen av en strippklubb. Den ena artikulerades kring bilden av Kiruna: bilden av machostaden, problemet som måste lösas är den negativa bilden av Kiruna som står i vägen för att skapa det attraktiva samhället, och därmed ambitionen att skapa en jämställd plats. Den andra problemrepresentationen synliggör kvinnors faktiska situation i Kiruna: etableringen av en strippklubb visade på att kvinnor

Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 77 Den nödvändiga jämställdheten

värderas lägre i Kiruna. Denna problemrepresentation vilade på det underliggande antagandet om att ”alla” kvinnor i Kiruna är drabbade och nedvärderade, men den konkretiserades inte i relation till de kvinnor som faktiskt arbetade på strippklubben. Platsen Kiruna stod i centrum för hur dessa problemrepresentationer skapades, med de underliggande antagandena om att det finns en (homogen) grupp kvinnor i Kiruna, respektive en (homogen) grupp män. Det var alltså klubben i sig som stod i centrum för den officiella problemformuleringen, vilket även innebar att de män som besökte klubben inte artikulerades som ett problem.

Det jämställda Kiruna – fortfarande en vision Vi har nu gjort tre nedslag där jämställdhet aktiveras i Kiruna. Jämställdhet har i dessa sammanhang fyllts med delvis olika innehåll men det är tydligt att attraktivitet är en central underliggande rationalitet, ofta i kombination med deltagande liksom avsaknad av konflikt mellan kvinnor och män både i hur jämställdhet produceras inom ramen för LKAB:s och Kiruna kommuns arbete. Jämställdhet produceras som något som alla vinner på och som förbättrar en befintlig situation. Genom att arbeta med jämställdhet och mångfald blir både arbetsplatsen och staden mer attraktiv och innovativ. Det finns även konkurrerande problemrepresentationer som relaterar till frågor om delaktighet och diskriminering, framför allt i delar av det material som vi analyserat från LKAB. När det gäller kommunens arbete visar relationen mellan hur jämställdhet artikuleras i visionsarbetet respektive i planeringsprocesserna, att artikulationer om jämställdhet successivt försvinner när arbetet med planeringen konkretiseras. Strippklubben aktiverade en delvis annorlunda problemrepresentation. Kritiken handlade framför allt om att den typen av verksamhet inte ska få finnas i Kiruna. På så sätt etablerades en föreställning om att Kiruna ”egentligen” är en plats där den här typen av verksamhet inte förekommer. Problemet förlades därmed i stor utsträckning på strippklubben, som om den var något som kom utifrån. Vad kan då sägas om hur platsen Kiruna produceras i relation till hur jäm- ställdhet produceras? Den diskussion och den organisering som följde i spåren av strippklubbens etablering, är den situation där platsen Kiruna tydligast artikuleras i samband med frågor om jämställdhet. Kiruna är inte en plats där det finns en strippklubb. Kiruna produceras som en plats där andra ideal gäller, där det finns en människosyn som inte är förenlig med strippklubbar. Det är framför allt att strippklubben inte passar in i den bild som både kommunledning, andra politiska partier, LKAB, Metall och större företag menar ska gälla för Kiruna. Frågor kring situationen för de kvinnor som arbetar på strippklubben samt vilka män som förväntas besöka den lyftes visserligen av vissa, men fokus i talet om strippklubben låg framför allt på att denna typ av verksamhet inte hörde hemma i Kiruna.

78 Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 Den nödvändiga jämställdheten

Även i hur jämställdhet produceras i LKAB framstår som förlorare medan män inte ar- finns liknande tendenser gällande platsen tikuleras som grupp genom att analysen Kiruna. Det handlar om att visa upp en bild stannar vid att det är bilden av machostaden av bolaget som jämställt och inkluderande. som är problemet – inte män som grupp. Det är bilden utåt, för att kunna rekrytera arbetskraft, som framför allt görs central. Vikten av konsensus för att I kommunens visionsarbete produceras en nå ”de rätta resultaten” kan bild av Kiruna som en jämställd plats där det enbart finns vinnare och inga förlorare. betraktas som en integrerad Igen är det bilden av Kiruna som står i del av de avpolitiserande förgrunden. processer som idag präglar Dessa artikulationer av jämställd- het i relation till platsen inbegriper en i princip all politik. mängd tystnader. Det är framför allt betydelser av etnicitet/ras och klass Effekten blir också att föreställningar om som tystas när jämställdhet, men även olikhet förstärks, i relation till kön men mångfald, diskuteras. Delvis kan detta även i relation till etnicitet, handla om bristen på konkretisering i Vad är då svaret på vår inledande fråga? talet om jämställdhet och mångfald, Vad är det som ska ändras, bilden av Kiruna men i de sammanhang där någon eller situationen i Kiruna? Vår studie ger form av konkretisering sker artikuleras inte något entydigt svar på denna fråga, situationen enbart i termer av kvinnor men vi menar ändå att det i stor utsträck- och män. Det är också enbart bilder på ning är bilden av Kiruna som ska ändras. vita kvinnor och män som återfinns i Vår förståelse av varför dessa situationer av LKAB:s presentationsmaterial och på jämställdhet, trots spår av problemrepre- deras hemsida. Ett sätt att förstå dessa sentationer som berör makt och könade tystnader är att bristen på artikulationer privilegier, riskerar att resultera i en form av maktrelationer i relation till talet om av platsmarknadsföring. Detta relaterar vi jämställdhet och mångfald, skapar svårig- till de processer av avpolitisering som idag heter i att artikulera dimensioner som tyd- präglar politiken. Trots att mäns priviligie- liggör maktrelationer. Den dominerande rade position och kvinnors underordning svenska jämställdhetsdiskursen kan sägas explicit artikuleras i flera sammanhang och bygga på föreställningen om kvinnor och av i princip alla aktörer, blir de åtgärder män som komplementära. Genom denna som föreslås, liksom den konkretisering diskurs är det möjligt att tala om kön utan av problemet som artikuleras i relation till att dra in makt i analysen. Effekten av detta etableringen av en strippklubb, riktade mot är att ingen görs till ansvarig för den situa- att förändra bilden av Kiruna – inte makt- tion som råder, något som också möjliggörs förhållandena mellan kvinnor och män. genom avsaknaden av maktanalys. Kvinnor Vi hävdar att en övergripande förklaring

Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 79 till denna situation handlar om svårigheterna med att politisera frågor i dagens politik, i termer av konflikter mellan grupper i samhället (Mouffe 2005). Vikten av konsensus för att nå ”de rätta resultaten” kan betraktas som en integrerad del av de avpolitiserande processer som idag präglar i princip all politik. Det som artikulationerna av jämställdhet i Kiruna visar på är att trots att maktanalysen är explicit närvarande på en övergripande nivå, saknas möjligheterna att göra praktik av denna när jämställdhetsarbetet ska implementeras. Diskurser kring attraktivitet och nödvändigheten av att visa upp ett fungerande samhälle är överskuggande och jämställdhet integreras i denna diskurs. Därmed blir också möjligheterna att förändra könade maktrelationer små. Vi menar att detta måste förstås i relation till att Kiruna – allt från bolag till kommun till aktivister – tvingas förhålla sig till sin inskrivning i periferin. Att ”erkänna” att jämställdhet handlar om mäns överordning och kvinnors underordning förstärker bilden av att kvinnor är ”mer förtryckta i periferin än i centrum”. På så sätt undergrävs den potential för maktanalys som talet om Kiruna som machostad öppnar upp för. Försvaret för platsen Kiruna som attraktiv blir nödvändigt utifrån ett urbant tolkningsföreträde. Attraktivitet och deltagande blir underliggande rationaliteter som motverkar den maktförståelse som också finns i hur problemet jämställdhet representeras. Potentialen för maktanalys finns dock där. Detta borde ge periferin ett försteg framför den urbana norm som säger att staden har fixat jämställdheten.

80 Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 Referenser Abrahamsson, Lena, Johansson, Jan och Andersson, Eira (2010) Från bergets djup till sjunde himlen. Arbetsmarknad & arbetsliv 16(4): 11-29. Agnew, John (1987) Place and politics. Boston: Allen and Unwin. Andersson, Eira (2012) Malmens manliga mysterium: en interaktiv studie om kön och tradition i modernt gruvarbete. Luleå: Luleå tekniska universitet. Bacchi, Carol Lee (1999) Women, policy and politics. The construction of policy problems. London: SAGE. Bacchi, Carol Lee (2009) Analysing policy: what’s the problem represented to be? Frenchs Forest, N.S.W.: Pearson. Bergmark, Kenth (2012) Jämställdhet viktig för gruvsatsningen. Norrbottenskuriren 17 april 2012. Bergström, Torbjörn (2012) Kiruna bygger mönsterstaden 2.0. Genus 2012:2. Dahl, Svend (2014) När verklighetens folk blev feminister. Allehanda 28 augusti 2014. http://www.allehanda.se/opinion/ledare/nar-verklighetens-folk-blev-feminister [20 september 2014]. Eriksson, Madeleine (2010) (Re)producing a periphery. Popular representations of the Swedish North. Umeå: Umeå University. Hägg, Kerstin (1993) Kvinnor och män i Kiruna: om kön och vardag i förändring i ett modernt gruvsamhälle 1900-1990. Umeå: Umeå Universitet. Karlsson, Alexander (2013a) LKAB: ’Vi gör inte affärer med dem så länge den här verksamheten pågår’. Norrländska Socialdemokraten (NSD) 5 november 2013. Karlsson, Alexander (2013b) Strippklubben som splittrat samhället. Norrländska Social- demokraten (NSD) 14 november 2013. Kiruna kommun (2014) Visionsarbete. www.Kiruna2.0 [22 mars april 2014]. Kiruna kommun (2014b) Kiruna Utvecklingsplan. http://flugan.kommun.kiruna.se/utvecklingsplanen.pdf [28 mars 2015]. Kiruna kommun (inget datum a) Kirunas framtidsvision. www.kiruna.se/kommun/Kom- mun-politik/Kirunas-framtidsvision/ [12 april 2015]. Kiruna kommun (inget datum b) Stadsomvandlingen. www.kiruna.se/stadsomvandlingen [12 april 2015]. Kiruna kommun (inget datum c) Slutrapport, jämställdhet och mångfaldsgruppen. www.kiruna.se/PageFiles/1012/Jamstalldhet%20och%20mangfald.pdf?epslanguage=sv [28 september 2014]. Kiruna Lappland (2014) Reseguide. http://www.kirunalapland.se/se/Om-Kiruna-Lapp- land/Broschyrer/ [20 september 2014]. Lindberg, Staffan och Bardel, Andreas (2013) Alla snackar om stripporna. Aftonbladet 10 november 2013. Linder, Alexander (2013) Kommunledningen i Kiruna vill stoppa striptease-showerna. Sveriges Radio 4 november 2013. www.sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=9 8&artikel=5693983 [20 september 2014]. LKAB (inget datum a) Attraktiva LKAB. www.lkab.com/sv/Framtid/Strategi/Fokusom- raden/Attraktiva-LKAB/ [12 april 2015]. LKAB (inget datum b) Mångfald. www.lkab.com/sv/Var-filosofi/Arbetsmiljo-och-sakerhet/Mangfald/ [12 april 2015].

Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 81 Den nödvändiga jämställdheten

Lombardo, Emanuela och Meier, Petra (2009) Stretching, bending and inconsistency in policy frames on gender equality. Lombardo, Emanuela, Meier, Petra och Verloo, Mieke (red) The discursive politics of gender equality: stretching, bending and policy-making. Abingdom, Oxon: Routledge. Lorentzi, Ulrika (2012) Berättelser om gruvarbete ändrar syn på manlighet och säker- het. http://www.jamstall.nu/praktiska-exempel/personal-och-arbetsmiljo/berattelser- om-gruvarbete-andrar-syn-pa-manlighet-och-sakerhet/ [10 maj 2015]. Magnusson, Eva, Rönnblom, Malin och Silius, Harriet (2008) Critical studies of gender equalities. Nordic dislocations, dilemmas and contradictions. Göteborg: Makadam. McDowell, Linda (1999) Gender, identity and place: understanding feminist geograp- hies. Minnesota: University of Minnesota Press. Massey, Doreen (1994) Space, place and gender. Cambridge: Polity Press. Mouffe, Chantal (2005) On the political. London: Routledge. Nilsson, Bo (2009) Kiruna, staden som ideologi. Umeå: Boréa Bokförlag. Norberg Juuso, Lina (2014) Bra lön ger härlig vardag. Norrländska Socialdemokraten (NSD) 8 maj 2014. P4 Norrbotten (2013) Vänsterpartiet säger nej till striptease-klubb i Kiruna. http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=98&grupp=3596&artikel=5693588 [14 maj 2015]. Rönnblom, Malin (2002) Ett eget rum?: Kvinnors organisering möter etablerad politik. Umeå: Umeå Universitet. Rönnblom, Malin (2011) Vad är problemet? Konstruktioner av jämställdhet i svensk politik. Tidskrift för Genusvetenskap 30(2-3): 33-56. Sandberg, Linda och Rönnblom, Malin (2013) Afraid and restricted vs bold and equal: Women’s fear of violence and gender equality discourses in Sweden. The European Journal of Women’s Studies 20(2): 189-203. Verloo, Mieke (red) (2007) Multiple meanings of gender equality. A critical frame analysis of gender policies in Europe. New York: CEU Press.

Nyckelord Jämställdhet, plats, Kiruna, kritisk policyanalys, problemrepresentationer, könade maktrelationer

Malin Rönnblom Umeå centrum för genusstudier Umeå Universitet 901 87 Umeå E-post: [email protected]

Linda Sandberg Umeå centrum för genusstudier Umeå Universitet 901 87 Umeå E-post: [email protected]

82 Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015

frispel/Med våldet som kärnan i det ojämställda samhället

Maria Hagberg, utvecklingsledare för kvinnofrid på Länsstyrelsen i Örebro län, antar utmaningen att som praktiker och aktivist och med inspiration från några av de våldsartiklar som publicerades i TGV 35(2-3) reflektera över kvinnofrid, jämställdhetsintegrering och barns utsatthet. Slutsatsen? Sverige behöver ett jämställd- hetsdepartement.

Med våldet som kärnan i det ojämställda samhället

Maria Hagberg

Att arbeta som utvecklingsledare för kvinnofridsfrågor på Länssty- relsen innebär arbete på strategisk nivå mot mäns våld mot kvinnor, vilket utgör det fjärde jämställdhetspolitiska delmålet. Det innebär att arbeta med regeringsuppdrag kring våld i nära relation, hedersrelate- rat våld och förtryck, samt prostitution och människohandel. I första hand gäller det att föra ut regeringens politik i länet, men det handlar också om att följa och återrapportera utvecklingen i länet till berörda departement och regeringen. I det följande kommer jag utifrån mitt arbete och med fötterna i den internationella kvinnorättsaktivismen, att med inspiration från artiklarna i TGV:s våldsnummer 35(2-3) 2014 reflektera kring tre teman: 1) gender mainstreaming, 2) intersektionalitet och 3) barns utsatta positioner.

Gender mainstreaming i praktiken Det är oerhört intressant att läsa Renée Anderssons och Gun Hedlunds artikel ”Att göra kön i kommunal politik” (2014) som

Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 85 frispel/ Med våldet som kärnan i det ojämställda samhället

undersöker huruvida gender mainstreaming utgör hinder eller möj- lighet för arbetet med kvinnofrid på kommunal nivå. Sveriges kommuner har i uppdrag att både minska mäns våld mot kvinnor och att integrera jämställdhet i sina styrnings- och planeringsprocesser. Andersson och Hedlund ifrågasätter jämställdhetsintegreringens insti- tutionaliserande i det kommunala arbetet och skriver: ”ett integrerat könsperspektiv medför inte självklart att kvinnofrid som jämställd- hetsfråga synliggörs” (2014: 74). Jag har en bakgrund från politiken och har tidigare arbetat politiskt i drygt trettio år, inte minst kommunalpolitiskt. När gender mainstreaming lanserades på 90-talet uttryckte min vän och erfarna feminist Ann-Mari Campbell, då regionråd i Region Skåne, farhågor kring infö- randet av gender mainstreaming. Farhågorna bestod i att jämställdhets- frågorna skulle försvinna bland alla andra måsten i politikområdena. Nu snart tjugo år efteråt är jag, och Andersson och Hedlund (2014), nog beredda att ge henne rätt. Jämställdhetsarbetet är inte prioriterat inom politiken och försvinner bland andra åtaganden som ska inkluderas. Detta trots till exempel inrättandet av särskilt sakkunniga på samtliga länsstyrelser då Margareta Winbergh var jämställdhetsminister i slutet av 1990-talet och trots Gertrud Åströms utmärkta maktutredning i början av 2000-talet. Den som bland annat genererade särskilda medel till kvinnoorganisationerna genom Kvinnors Organisering då mansdominerade föreningar erhöll mångfaldigt större medel. Utredningen visade med all tydlighet maktdimensionen i stort. Makt som utgår från mannen som överordnad. Eftersom Kvinnokonventionen, som antogs 1979, ligger till grund för jämställdhetsarbetet så är det oerhört viktigt att det arbetet fördelas ett departement som har ansvarsområdet jämställdhet och som är på- drivande även för andra departement. Med tanke på systemets föränd- ringströghet borde kanske jämställdhet ha sitt eget departement – om vi menar allvar med jämställdhetsarbetet. Vidare bör vi fundera på om de statliga myndigheterna, inte minst länsstyrelserna, borde ha större mandat att agera jämställdhetspolitiskt och kanske arbetslag kring jämställdhetsarbetet så att alla områden lyfts upp och arbetas med och överlappar varandras delar. Det tror jag är nödvändigt och önskvärt framöver. Under åren som kommunpolitiker i fullmäktige och nämnder erfor jag att posten inom kommunrevisionen var den där jag hade mest inflytande över jämställdhetspolitiken. Där var det enklare att ge uppdrag

86 Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 frispel/Med våldet som kärnan i det ojämställda samhället till nämnderna och tjänstemännen och att arbeta tvärpolitiskt. Med inspiration från en motion som jag fått av en partikamrat, tillika kvinna, i Göteborg föreslog jag ganska omgående en jämställdhetsrevision på några områden, exempelvis på antalet tjänstebilar där det visade sig att hemtjänstpersonalen, i huvudsak kvinnor, fick cykla trots tidspress och större avstånd, medan männen i tekniska förvaltningen använde tjänste bilar. Det resulterade i att fler tjänstebilar köptes in till hemtjänsten. Vidare föreslog jag en jämställd lönerevision då chefslönerna var väldigt olika trots jämförbara ansvarsbördor. Även där visade det fördel män och en rejäl justering gjordes till förmån för kvinnorna. Det utföll väl och en rad brister uppdagades och rättades till efter att revisionen genomförts och påvisat brister i jämställdhetsarbetet. Vidare tittade revisionen på arbetstider och delade turer. Det var oftast kvin- nor inom hemtjänst som hade delade turer. Det innebar att de som hade lägst löner inom kommunen också var de som hade minst makt över sin egen tid och mest ansvar för det obetalda arbetet. Farhågan kring gender mainstreaming var också att det var enkelt att skriva in i politiska dokument men svårt att följa upp och utvärdera. Så om gender mainstreaming ska fungera ska det inte bara vara fina ord i politiska dokument utan kopplat till konkreta åtgärder och mätbara mål, inte minst ekonomiska och mänskliga vinster. Det finns kommuner och regioner/landsting som gjort nedslag av den sorten och genast har det varit enkelt att införa konkreta åtgärder för förbättrad jämställd- het. Det ultimata är gender mainstreaming av den årliga budgeten på regional och kommunal nivå så som Hedlund och Andersson påpekar. Utan att tappa fjärde jämställdhetspolitiska målet: att mäns våld mot kvinnor ska upphöra.

Statliga institutioner som går före Vid FN-konferensen i Beijing 1995 togs beslut om att införa gender mainstreaming, eller jämställdhetsintegrering som den svenska över- sättningen kommit att lyda, som den strategi som ska användas för att uppnå jämställdhet. Vi var då i Sverige nya i EU-sammanhang (vi gick med 1995) och tanken infördes även i EU:s direktivarbete för jämställdhet. Tanken var god - kanske? Vi har haft ett enträget jäm- ställdhetsarbete genom våra länsstyrelser och de sakkunniga som finns där. Fortfarande råder dock ett motstånd och en oförståelse ute bland olika aktörer: myndigheter, offentliga, privata och ideella. Det som tydligt har visat sig är också att det var betydligt enklare att arbeta

Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 87 frispel/Med våldet som kärnan i det ojämställda samhället

proaktivt med de tre första jämställdhetspolitiska målen, det vill säga 1) lika makt, 2) lika lön och 3) lika fördelning av obetalt arbete. Dessa är mindre hotfulla och skambelagda. Våldet som går som en röd tråd i alla målen blev eftersatt och 2011 inrättades tjänsterna som utvecklingsledare på länsstyrelserna med det fjärde jämställdhetsmålet som specifikt uppdrag. Jag menar att våldet är själva kärnan i ett ojämställt samhälle. Kommer vi inte åt kärnan uppnår vi inte det jämställda samhället.

Våldsprevention som jämställdhetsverktyg Trots snart fyrtio år av kvinnojourer, hundratals spridda över hela landet så är mäns våld mot kvinnor fortsatt omfattande. En del av förklaringen är att det fjärde jämställdhetsområdet är eftersatt och har i huvudsak skötts obetalt av den ideella sektorn, och gör så fortfarande. Det fjärde jämställdhetspolitiska målet är starkt kopplat till den traditionella arbetsdelningen. Ekonomiskt våld är vanligt förekommande men sällan lyft som del i det våld och för- tryck som i övrigt förekommer mot kvinnor. Ojämställd lönenivå, eller ekonomiskt beroende, innebär för många kvinnor en svårig- het att bryta och lämna ett destruktivt förhållande, oavsett partner. Hedlund och Andersson använder konsekvent ordet kvinnofrid istället för mäns våld mot kvinnor (som det fjärde jämställdhets- politiska målet är formulerat, oavsett vilken regering vi haft). För- fattarnas analys av handlingsplaner och jämställdhetsintegrerad budget stämmer väl överens med mina professionella och politiska erfarenheter. Det kan ibland bero på ideologiska ställningstaganden som till exempel att kvinnojourers verksamhet villkoras med vilken riksorganisation de tillhör, så som skedde efter den omdebatterade dokumentären Könskriget (2005), men det är också följden av de kvalitetskrav och krav på dokumentation som ställs av staten idag. Jag är emellertid inte så positivt inställd till den institutionalisering av jämställdhetspolitiken som skett inom både den politiska och den ideella sfären. Det är oerhört viktigt med en fri och självständig kraft i förhållande till makten. Ett fundamentalt politiskt misstag som begåtts är att fokusera på offret, även om den verksamheten måste finnas. Men symtombehandling har aldrig gett resultat i läng- den. Jag menar att fokuseringen på offer och förövare cementerar det könsstereotypa samhället. Våldet är mer komplext och könsöverskri- dande. Våld ute i samhället har effekter på våldet i hemmet.

88 Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 frispel/Med våldet som kärnan i det ojämställda samhället

Hot eller möjlighet, jämlikhet och jämställdhet Osökt kommer jag in på de nya influenser som kommit inom forskningen och det är postkoloniala och intersektionella strömningar. Goldina Smirthwaite och Carin Holmberg har belyst det i sin artikel med fokus på intersektionalitet. De har lyft särskild utsatthet såsom kvinnor med missbruk och lesbiska kvinnor. Det som förut utgick från en enkel modell där jämställdhet handlade om grupperna kvinnor och män, har nu mött nya utmaningar i form av jämlikhetskrav, med avseende på till exempel personer med funktionsnedsättning, religiösa och etniska mino- riteter, äldre, barn och HBTQI personer oavsett kön eller könsidentitet och särskilt utsatthet av andra skäl. Jag ser ofta i mitt arbete att jäm- ställdhetsarbetet får stryka på foten när det borde gå hand i hand med jämlikhetsarbetet. Oavsett vilka grunder som ligger i botten så är kvin- nor i de flesta sammanhang underordnade och oavsett vilka diskrimineringsgrunder vi talar om så kommer oftast kvinnan på undantag. Jag är kritisk till att jämställa jämlikhet och jämställdhet utifrån ett globalt perspektiv. Det är oerhört viktigt att i alla sammanhang även genomföra en könsanalys då det handlar om diskriminering. Det finns tendenser i samhällsdebatten att göra postkolonialism och intersektionalitet till ideologiska ställningstaganden eller trender, också av forskare, vilket är olyckligt och begränsande. Uppbrottstrappan, som Smirthwaite och Holmberg beskriver, är ett utmärkt pedagogiskt verktyg för att belysa när maktordningar korsar och interagerar. Därför är Uppbrottstrappan ett bra redskap för att problematisera och analysera särskild utsatthet av våld och förtryck utan att förminska maktperspektivet. Intersektiona- litet och postkolonialism är oerhört viktiga för en vidare förståelse och analys av makt men ska inte göras till en ideologi.

Barn utan kön Åsa Källström Cater och Kjerstin Andersson belyser i sin artikel utveckling och pågående forskning inom området barn som bevittnar våld. Det är högaktuellt då Barnkonventionen ska bli lag under innevarande mandatperiod. Det är intressant att Barnkonventionen (1989) prioriteras framför Kvinnokonventionen (1979) då det gäller lagstiftning eftersom kvinnor även i Sverige fortfarande har huvudansvaret för barnen. Ge- nom att trygga den vuxna som är den barnet står i beroendeställning till, kunde ett stort kliv framåt tagits om Kvinnokonventionen först blivit lag. Barn är vi enligt FN:s konventioner tills vi är 18 år. Det finns en hel del genomförd och pågående forskning om barn som utsätts för eller

Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 89 frispel/Med våldet som kärnan i det ojämställda samhället

bevittnar våld i hemmet eller som utsätter andra för våld. Barn och unga eller unga vuxna har samma men också olika sätt att hantera detta. Likaså har pojkar och flickor ofta, men inte alltid, olika sätt att hantera trauman. Olika sårbarhet förekommer också på grund av genetik, enligt senare års hjärnforskning. Jag saknar könsanalys i Källström Cater och Anderssons artikel, då det under senare år tydligt i olika rapporter framkommit att flickor och pojkar har lika, men ibland olika möjlighet till att söka hjälp, inte sällan beroende på en könsstereotyp hjälpapparat, men också på grund av eftersatt genuspedagogik i förskolan och skola, vilket skulle göra det självklart för barn oavsett kön eller könsidenti- tet att be om hjälp och stöd. Vår socialtjänst är också kvinnodomi- nerad och hjälp till och behandling av våldsutövare anmärkningsvärt begränsat. Det gör att barnen är bundna i de traditionella könsrol- lerna då dessa inte utmanas i tillräcklig grad och att hjälpapparaten i alltför hög grad är symtominriktad och könsstereotyp. Forskning finns också på friskfaktorer och barns förmåga att läka svåra upplevelser men socialtjänsten är fortfarande problemfokuserad i alltför hög grad. Min yrkesbana inleddes som barnskötare och jag arbetade med barn med funktionsnedsättning under många år innan jag vi- dareutbildade mig. Då 1979 hade vi omfattande kampanjer och folk- bildning om demokratisk barnuppfostran. Det hade behövts även idag då barnaga åter ökar i Sverige. Jag skrev för några år sedan en DN-artikel kallad ”Krigszon i mitt eget hem” (2005) utifrån personliga upplevelser under min uppväxt. Barn som bevittnar våld uppvisar samma skador som barn som upplevt krig. För några år sedan då jag arbetade som projektledare i Skåne fråga- de jag ett tjugotal socialsekreterare om hur många som öppnade utred- ning på syskon som bevittnade våld om ett syskon blev utsatt. Det var en socialsekreterare som svarade jakande. Okunskapen om barns utsatthet även som vittne till våld i hemmet var svag och ibland obefintlig. Barn som bevittnar våld är än idag inte egna målsägare eller själv- klart skadeståndsberättigade vilket borde ändras. I dagarna presenterade regeringens särskilda utredare två statliga utredningar, Nationell strategi mot mäns våld mot kvinnor och hedersrela- terat våld och förtyck (SOU 2015:55) och Mål och myndighet. En effektiv styrning av jämställdhetspolitiken (SOU 2015:86). I bägge dessa under- stryks vikten av att det fjärde jämställdhetspolitiska målet, att mäns våld mot kvinnor ska upphöra, kvarstår som just ett jämställdhetspolitiskt

90 Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 frispel/Med våldet som kärnan i det ojämställda samhället delmål. Den senare av dessa två utredningar föreslår dessutom inrät- tandet av en jämställdhetsmyndighet. Kanske är det även dags för ett jämställdhetsdepartement.

Maria Hagberg Utvecklingsledare i kvinnofridsfrågor Länsstyrelsen Örebro län 701 86 Örebro E-post: [email protected]

Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 91

frispel/kära syster!

Kära syster!

Jesper Fundberg

Tiden går så fort och jag har tänkt skriva till dig så många gånger, men annat tycks alltid komma emellan. Detta annat. Jobb, barn, resor, hem, familj... Eller så är det själva livet som kommer emellan. Det som alltid kommer emellan. Hoppas hursomhelst allt är bra med dig. Senast var du nedstämd, efter samtal med mamma. Vilket jag förstår. Hon lyckas med det, få dig nedstämd och känna dig otillräcklig. I samtal med mig är det aldrig några problem i hennes liv. Är det det kvinnliga dåliga samvetet (för allt) som ni kanske delar på som hon spelar på, eller? Senast jag pratade med henne så var hon så nöjd över att ni kommer till jul. Ja, döttrar lär sig vad som förväntas av dem. Omsorg och kärlek. Men denna hennes glädje över att träffa dig och din familj kanske hon inte ens förmedlat till dig? Nu vet du det i alla fall, om hon inte lyckats få ur sig det. Hört något från pappa? Jag har nästan slutat prata med honom. Jag orkar inte höra hans eviga pladder, som bara rör honom själv. Jag kan inte minnas att han frågat om hur jag har det, hur hans barnbarn mår, eller hur någon annan än han själv har det, gör eller varit med om. Nej, han är så glad i att höra sig själv, om sig själv. Eller så orkar han inte stanna upp och våga fråga. Utan kontroll – utan att kunna styra samtalet – är det hans största rädsla, kan jag undra? Men jag tänker jag borde sluta bry mig och låta honom vara som han är. Han vill ju inget illa, men jag orkar bara inte ibland. Älskade syster, jag skriver till dig inte enbart för att fråga om våra föräldrar utan för en helt annan sak. Jag måste prova mina tankar med dig – du är ju den som står mig närmast, den jag har störst tillit till. Jag undrar hur du tänker. Jag har fått en fråga om att tala: Om kärlek och jämställdhet. Jag

Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 93 frispel/kära syster!

tackade ja, det verkade intressant och sedan smög ångesten sig på. Vad ska jag säga? Om detta? Jag har ju arbetat med frågor om jämställdhet i många år, men kärlek – och hur detta hänger ihop – om det nu gör det? På senare tid har jag börjat tvivla på både det ena och det andra. Jag kanske börjar bli gammal. Vad orden betyder, vad jag tänker om dem och hur saker hänger ihop med varandra. Kärlek och jämställdhet? Vad är förresten jämställdhet? Lika villkor för kvinnor och män? Ja, och? Något alla är för och ingen är emot – och ändå – ett problem. El- ler borde jag fokusera på det stora problemet, det jag ägnat mig mest åt – maskulinitet. Mäns överordning, sexism, mäns privilegier, mäns höga löner, mäns talutrymme, mäns våld… Är det det jämställdhet handlar om? Att förändra män, att förändras mäns villkor? Det märkliga är ju att det fortfarande tycks låta som en fråga för och om kvinnor. Männen duckar, som vanligt. Även jag ibland. Eller vad tänker du, kära syster? Du kanske ser något annat? Och kärlek? Borde jag tala om den mellan två vuxna, det som kyrkan lagt beslag på och kallar äktenskap? Eller den kärlek som finns mellan föräldrar och barn, mellan syskon, eller vad? Borde jag tala om kärlek mellan kvinna och man, eller mellan kvinnor och kvinnor, män och män? Eller om kärlek som inte behöver, eller tros behövas uttalas. Efter tjugo års relation. Den förgivet tagna. Där en av dem inte förstår vad som plötsligt hände. Eller ska jag tala om förälskelse, den kärlek som ständigt, nästan tjatigt, uttalas och som aldrig tycks tas för given, oavsett var den dyker upp och tar för form. Och om jag ska säga något om jämställdhet och kärlek – ska jag vara privat eller undvika allt som rör de egna känslorna; smärta, glädje, det sagda och det berörande. Kära syster, vad tänker du om kärlek och jämställdhet? Du brukar säga att kärlek utvecklas bättre bland jämställda par. Så där som det aldrig var i din tidigare relation, men som du hävdar finns numera i ditt liv. Det låter rimligt, men vad är jämställda par? Att dela på hem och hushåll, att båda håller reda på barnens läxor och matlådor… eller? Men blir då jämställdhet enbart ett göra-lika-projekt då? Kanske är det så. El- ler? Har jag levt jämställt. Inte helt säker. Jag tänker på vår mamma. Hon skilde sig från vår pappa för att de inte delade syn på hur en relation ska fungera. Han ville bestämma, tänkte hon. Han undrade vad som blev fel, vet jag han har sagt. Ja, de delade inte syn på varken relation eller vad som var problemet i relationen. Den ekonomiska friheten gjorde att hon kunde skilja sig från honom. Så var det inte i tidigare generationer före dem. Och blev den nya

94 Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 frispel/kära syster! ekonomiska situationen ett nytt mått på kärlek? Ställde den nya krav på vad kärlek skulle innebära? Eller har inget ändrats: att kvinnor genom alla tider, mer eller mindre tvingats, att bidra till mer omsorg och kärlek i ett heterosexuellt parförhållande än vad män bidrar med. Skulle jag säga så i mitt tal blev det säkert dålig stämning. Jag som alltid tjänat mer. Kunnat föreslå vart vi ska resa, göra roliga saker. Obalans. Påverkar det kärleken? Obönhörligen, ja. Kära syster. När vet vi att vi älskar? Känns det? Syns det? Och vad gör vi? Jag läser varje dag i tidningen, ser på TV, läser böcker om mäns icke-kärlek: om mäns våld. Ofta riktad mot kvinnor. Det är så ofta så jag reflekterar snart inte över det. Mäns hat mot kvinnor. De som de säger sig älska. Patriarkala idéer om att skära i kvinnors underliv, äga kvinnor, tala för kvinnor, hjälpa kvinnor, bespotta och hota. Och våldta. Det känns så främmande för mig. Våldta en kvinna. En del menar att alla män är potentiella våldtäktsmän – det kan liksom vara vem som helst. Det värjer sig i mage och tanke. Det är inte jag. Jag vill inte våld – varken mot kvinnor eller mot män. Jag slogs ju inte ens som barn, minns du? Våld är inte kärlek – det är dess motsats. Men brukar jag aldrig våld? Aldrig någonsin…? Jag tvivlar, kära syster. Finns kärlek utan makt, eller jag menar ut- anför makten? Ojämställdhet är ju makt, tänker jag. Men kärlek? Att tycka om någon. Mäns överordning och kvinnors underordning. Gillas inte det, den ordningen, när vi talar om kärlek? Finns inte makten över- allt? Även i kärleken? Oavsett vad vi vill, önskar, orkar tänka. Är din kärlek jämlik – utan maktordning – är det möjligt? Jag menar att makt inte enbart handlar om vem som kommer ihåg barnens schema, vem som kommer ihåg namnsdagar eller vem som står vid grillen - och vän- tar på att alla tillbehören ska ordnas fram. Det handlar också om det. Men också om vem som tas för given, är självklar just då, eller där. Det är fler kvinnor som är partiledare i Sverige (ett mått på makt?) idag – men de är ju just kvinnor som partiledare. Det är väl det som också, och kanske framförallt, är makt. Normen, ordningen. Det som märks först när det utmanas. Mäns tycks ju välja män i alla sammanhang – just utom när de ska gifta sig. De heterosexuella i alla fall. Är det makt – att välja sig själv, välja män? Behålla kontrollen. Eller vad handlar det om? Jag tvivlar kära syster. Kryper sig makten in under täcket, ner mellan lakanen. Jag har älskat – ja, nu talar vi om själva älskandet, det intima, det sexuella. Jag har kysst, smekt, haft sex. Med kvinnor. Det som

Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 95 frispel/kära syster!

många kallar det mest nakna, utlämnande. Att älska. Det som är ett uttryck för kärlek, ja utan att vara det enda förstås. Och jag tvivlar. Ville hon? Varje gång? Hon som jag älskade – hon som älskade mig. Fanns där ingen makt – ingen manlig överordning? Hur vet jag? Kanske det hänt som jag aldrig tänkte kunde hända mig. Jag är ju ingen våldtäkts- man. Men kanske. Kanske sa hon ja, men ville inte. Hon som jag äls- kade, hon som älskade mig. Fanns könsmakten även där och då. Just då när vi älskade. Blev jag en våldtäktsman – utan att jag ville, anade. Blev jag det utan att hon ville att jag skulle bli det, men hon ville inte heller egentligen ha sex just då. Men ändå, kanske hon tänkte, okej, vi har det… Jag ryser. Vill kräkas. Över mig själv och den ordning jag ingår i. När jag ville älska – utförde jag våld. Om så en enda gång, så var det en gång för mycket. Det hela handlar inte om att vi är olika, som individer, och som kön. Det handlar om att makten är olika. Det sägs, kära syster, att mäns våld är världens längsta krig. Varför hatar män kvinnor? Vad är det män hatar hos kvinnor? Kan män älska kvinnor – i en värld där män är givna, dominerar, och kvinnor ses som märkliga och underordnade. Är kärlek möjlig i en värld där könsmakten är ojämnt fördelad? Förmodligen inte. Det här ska jag kanske inte tala om där och då. I Båstad i början av augusti, då sommaren andas sina sista andetag. Och skulle jag säga detta ändå, kära syster, så sker väl det som nästan alltid sker: Kärlek till mig som man från de kvinnor som lyssnar. Tänk att han säger så, en sådan man! Glittrande ögon. När en man säger det en gång, en enda gång, just det som tusen kvinnor sagt tusen gånger blir det skillnad i reaktioner. Det är makt, det är könsmakt. Männen tystnar. Det är en man som talar. Och kvin- nor suckar, antingen av frustration eller av välbehag, lite olika så. Det är en man som talar. Det är ett könskrig som pågår, mitt framför oss. Så nära att vi nästan inte ser det. Inom oss, så påtagligt att vi inte känner av det. Eller så tydligt att det smärtar varje dag. Klaus Theweleit beskriver soldat-mannen, den manliga karaktär som utvecklas mellan världskrigen i de två verken Mansfantasier. Jag citerar honom: ”Inom sig har denna man ett koncentrationsläger för sina begär”. Soldat-mannen för ett krig mot allt vad lust och njutning innebär. Detta krig förs mot dem som tycks förkroppsliga lusten, känslor, njutning, omsorg, svaghet och bräcklighet: kvinnorna. Och detta krig pågår inom soldat-mannen. Han gör allt för att inte falla för lusten.

96 Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 frispel/kära syster!

Han mobiliserar kraft, bygger sin kropp som ett pansar, stålsätter sig och dyrkar maskinen, den som inte faller för lusten utan arbetar vidare, pumpar på, bortom mänskliga uttryck. Det är detta han är rädd för. Lusten. Och han bekämpar den, genom att bekämpa kvinnor. Män som hatar kvinnor, hatar lust – den är okontrollerad och väcker det mänsk- liga i dem. Det tycks finnas många soldat-män i denna värld; känn inte efter, lipa inte, klaga inte, ta i, orka mera, stå pall, fixa det, upp igen, visa dem… Pojkar som stör i skolan, pojkar som lär sig att inte spela som en kär- ring i fotbollen, män som tjänar mer, hörs på möten, äger kapital, män som slår, mäns som startar krig, mäns som stympar kvinnor, män som näthatar, män som vägrar se mäns överordning, män som fnyser, män som skakar på huvudet och som vill ta tag i de riktiga problemen. Så rädda kan de bli att de blir blinda. Kära syster, kärlek och jämställdhet. Kanske all kärlek till andra bottnar i förmågan att kunna och våga älska sig själv. Se sina fina och fula sidor. Och kanske är en jämlik och jämställd kärlek inte möjlig med mindre än mäns kärlek till sig själva som män, kvinnors kärlek till sig själva som kvinnor. Bortom mäns överordning; den där omedvetna känslan av att vara ”självklar” och den medvetna känslan av obehag hos män av att kvinnor just inte kan älska dem fullt ut på grund av det. Och inte heller det omvända. Jag ska snart sova, kära syster. Det är sent. Jag är trött i kroppen. Jag väntar på ditt svar. Hur tänker du? Jag har länge kunnat älska, men bara till en viss nivå. Inte vågat känna efter mer, se mina brister, inte uttryckt vad jag känt och velat. Det finns minst en liten soldat-man i varje man. Jag är glad att jag kan skriva till dig om detta. Kära syster, jag älskar dig.

Jesper Fundberg Lektor i Idrottsvetenskap Malmö högskola 205 06 Malmö E-post: [email protected]

Fotnot. Texten har tidigare framförts muntligt vid Apelrydsseminariet, arrangerat av Fredrika Bremerförbundet, i Båstad 7 augusti 2015.

Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 97 recension

Stina Wikberg Psychology: Beyond Attitudes and Behaviour, Bland själporträtt och 1987), där framför allt begreppen subjekts- parafraser. Om kön och positioner och tolkningsrepertoarer används skolans bildundervisning i analyserna. Även transcendens- och im- Akad. avh. Umeå universitet manensbegreppen, med referens till Simone 2014 de Beauvoirs Det Andra könet (1949/2002) 1 används för att tala om olika föreställningar Stina Wikberg presenterar med som finns om maskulinitet och femininitet, sin avhandling Bland själporträtt och hur detta tar sig uttryck i hur pojkarna och parafraser. Om kön och skolans och flickorna gör kön i bildundervisningen. bildundervisning ett viktigt bidrag till ett De själporträtt och parafraser som om- underbeforskat område: bildpedagogik i nämns i avhandlingens titel är de bildupp- allmänhet och med genusperspektiv i syn- gifter som eleverna arbetar med under de nerhet. Wikberg är själv utbildad bildlärare perioder när Wikberg gör sina fältstudier. och balanserar väl forskarens ”utifrånper- Eleverna vid Inlandsskolan hade till uppgift spektiv” med ett ”insiderperspektiv”. att utgå ifrån tre egenskaper de ansåg sig Wikberg har gjort sin studie vid två ha och utifrån dessa måla sina själporträtt. olika skolor, som hon kallar Inlandssko- Avsaknaden av v i själporträtt är alltså av- lan respektive Stadsskolan. Med hjälp av siktlig och betydelsebärande. I Stadsskolan deltagande observationer, intervjuer och var uppgiften att göra parafraser med temat bildanalyser av elevers bilder har hon un- ”Vem är jag och att utgå ifrån ett eget valt dersökt hur elever gör kön i skolan, närmare konstverk”. Redan i formuleringarna av bestämt i bildundervisningen – och hur uppgifterna anar vi en av de mest framträ- bildundervisningen könar eleverna. Av- dande diskurserna som Wikberg identifierar handlingens syfte är att undersöka bild- i bildundervisningen, en individorienterad ämnet som en arena där elever och lärare diskurs som kommer till uttryck genom oli- tillsammans iscensätter kön, men det är i ka tolkningsrepertoarer vilka benämns Bild första hand eleverna och deras bilder som som personligt, Bild är att uttrycka känslor är studiens fokus. och Bild är att rita och måla. Ytterligare en Med formuleringen ”att göra kön”, är tolkningsrepertoar identifieras, Bild som för- det tydligt att avhandlingen ansluter sig till ståelse, där ämnets kommunikationsaspekt den tradition av feminisitiska teorier som lyfts fram. Det framkommer dock tydligt utvecklats hos bland andra Judith Butler i avhandlingen att trots att de två bildlä- (Genustrubbel, 1990/2000), Bronwyn Da- rarna tar stöd i styrdokumenten och säger vies (Hur flickor och pojkar gör kön, 2003) sig företräda en kommunikationsorienterad och Raewyn Connell (i bland annat Om diskurs om bild, så är inte det den rådande genus, 2003). Därtill läggs ett diskurspsyko- diskursen i klassrummen. I elevernas före- logiskt raster hämtat från Jonathan Potter ställningar om bildämnet är det fortfarande & Margaret Wetherell (Discourse and Social ett ämne där man ritar och målar, där man

98 Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 recension

Kajsas själporträtt Olles själporträtt kan uppleva en frihet, en stunds vila, som är man ju inget vettigt för sig, fick inte vara svår att känna i andra skolämnen, eller att ute och skotta snö, klyva ved…” (s. 104) det är ett ämne som vänder sig till elever som Andra föreställningar, som att bildäm- redan har ett eget intresse av att teckna och net handlar om att uttrycka sig personligt i måla. Både pojkarna och flickorna kopplar bild och att det är ett ämne där man förvän- ”att sitta och rita” till något som sker i hem- tas uttrycka sina känslor distanserar ämnet met (om inte på bildlektionerna), och som ytterligare från sådant som pojkarna iden- dessutom har något barnsligt över sig, vilket tifierar med maskulina subjektspositioner. skapar en feminin subjektsposition. En flicka Ett antagande som avhandlingen vilar på, vid Stadsskolan säger: ”Jag antar att man är att bildämnet dras med en stämpel av att ser väl mer tjejer sitta och rita kanske, dom vara ”feminiserat” – och därmed nedvärde- gör väl det på fritiden, för det är som så här rat. I ett historiskt avsnitt beskrivs en ”fe- lite snäll, man ska va snäll, och inte göra så miniseringsprocess”: Hur läraryrket blir ett mycket ljud av sig säger dom ju” (s. 103). av de första yrken som blir tillgängliga för En pojke vid Inlandsskolan svarar på kvinnor under 1850-talet, och hur diskur- frågan om bildämnet är ”lika mycket” för sen om ”fritt skapande” som återkommer pojkar och flickor, att det nog är fler flickor genom ämnets historia också pekar mot som är bra på det, ”Nämen dom sitter ju en ”omtänksam och moderlig pedagogik” oftast och kladdar lite mer”, varpå en annan (s. 35). Men Wikberg refererar också sam- av pojkarna konstaterar att ”Det har med tida studier och utvärderingar vilka talar intresse att göra, jag har då inte intresse om ett skolämne där flickorna uppvisar för att sitta hemma och –”, han avbryts av såväl större engagemang som bättre been tredje: ”Nämen när man var liten, då tyg, vilket bidrar till ”feminiseringen”, kunde man ju rita” (s. 103). liksom övervikten av kvinnliga lärare. För att ännu tydligare distansera sig från (Lindström m.fl. 1999; Marner, Örtegren en feminin subjektsposition förtydligar den & Segerholm 2005; Blaikie m.fl. 2003) ena pojken skillnaden mellan ett nu och ett Ett intressant resonemang i avhandlingen då: ”när man var en fyra-fem år då hade handlar om de pojkar som visar intresse

Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 99 recension och skicklighet i bild. För att rättfärdiga elev när läraren försöker få en av pojkarna sitt intresse använder sig pojkarna av en att ta sig an själporträttsuppgiften: konstnärlig subjektsposition – de erkända Ann-Marie: Vad har du för egenskaper konstnärerna i historien är ju som bekant då? till största delen män (och ska tilläggas, hur Carl: Det ska väl skolan skita i… det är sorgligt det än är att behöva konstatera det, väl privat! Det ska inte ni bry er om, det är så möter eleverna fortfarande fler manliga privat! Mina egenskaper är privat. Det är än kvinnliga konstnärer när exempel och privat (s. 160). förebilder plockas fram i bildsalen). Om Motståndsstrategierna ser olika ut för konstnärspositionen skriver Wikberg: pojkarna respektive flickorna. Det kan [Men] då hela området anses feminint, handla om att ironisera och överdriva menar jag att det inte är helt enkelt för poj- maskulinitet för att ta avstånd mot det kar att hitta positioner inom fältet som de ”tjejiga” i uppgiften, eller ett ”maskerat” känner sig bekväma med. Det är nästan som motstånd där eleven (flickan) framstår som att den enda positionen en pojke kan inta i tillmötesgående men undviker det ”djupa” bildämnet enligt mina intervjuer, utan att i uppgiften genom att arbeta schablonmäs- hans maskulinitet ifrågasätts, är positionen sigt, några flickor arbetar väldigt fort (och som konstnär (s. 126). inte så engagerat) för att kunna ägna sig Här används tolkningsrepertoaren Bild åt annat. I exemplet ovan blir motståndet är att rita och måla, men istället för att mer aggressivt, vilket leder till att läraren koppla ”sitta och rita”, till något stillsamt, omformulerar uppgiften för Carl och den flickigt, feminint immanent( , i Wikbergs grupp av pojkar han ingår i. Istället för att teoretiska diskurs) balanseras det mot utgå ifrån tre egenskaper får de ta avstamp i en maskulin, transcendent konstnärsroll. sina intressen. Resultatet av detta blir bilder Denna kan intas genom att man betonar av fordon; bilar, snöskotrar, traktorer, mo- att man är aktiv och övar konsekvent, vilket torcyklar. Här hade det varit intressant med kopplar skickligheten till prestation. ett tydligare maktperspektiv som exempel- När man som läsare tar del av hur upp- vis kunde ha diskuterat elevmakt kontra gifterna med själporträtten och parafra- professionsmakt. Även om avhandlingens serna introduceras inställer sig frågan: Kan teoretiska ramverk för det mesta upplevs eleverna i sådana uppgifter undvika att göra som funktionellt, så är dess styrka närheten kön och att arbeta i en uttrycksestetisk, till materialet, till klassrummen och elever- feminint kodad tradition? I det som i mina nas röster så som de uttrycks i ord och bild. ögon är avhandlingens mest intressanta avsnitt identifieras olikamotståndsstrategier . Anette Göthlund En del av motståndet tolkar Wikberg som Professor i bildpedagogik ett uttryck för att eleverna tycker att upp- Institutionen för bild- och slöjd giften är för exploaterande. Det uttrycks pedagogik tydligt i en konversation mellan lärare och Konstfack, Stockholm

100 Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 recension

Daniel Wojahn hur dessa aktörer förhandlar om språkliga Språkaktivism. Diskussio- uttryck och hur de uppfattar och beskriver ner om feministiska språk- relationen mellan språket och samhället. förändringar i Sverige från Det visar sig vara en fruktbar ingång till 1960-talet till 2015 materialet, eftersom den roll aktörerna Akad. avh. Uppsala universi- tillmäter språket – som verklighetsska- tet 2015 2 pande eller verklighetsavbildande – får en avgörande betydelse för argumentationen. Våren 2012 rasade hen-debatten i Wojahn utgår själv från en konstruktivis- svenska medier. För vissa innebar tisk, pragmatisk språksyn där språk betraktas hen möjligheten till ett mer inkluderande som handling och som ett verklighetskons- språkbruk, för andra representerade ordet truerande medel. Det är också en språksyn ett hot mot entydiga könsidentiteter, för som dominerar i de aktivistiska rörelser han vissa tjänade bruket av hen helt enkelt undersöker. En viktig drivkraft för de femi- en funktionell norm, medan andra hade nistiska aktivisterna är förståelsen av kön språkestetiska invändningar. Sett ur ett som något socialt konstruerat, vilket sam- historiskt perspektiv är hen-debatten en tidigt öppnar för en möjlighet till förändring sällsynt företeelse i en svensk kontext. Till genom att intervenera i de språkhandlingar skillnad mot exempelvis USA och Tysk- som konstituerar könskategorisering. Det land, där feministisk språkkritik har en finns olika former av språkligt motstånd lång tradition, har de svenska diskussio- mot diskriminerande strukturer som att nerna kring feministiskt motiverade språk- skapa nya inkluderande benämningar (hen, förändringar beskrivits som begränsade nongender), att använda redan existerande och lågmälda. I sin avhandling intresse- ord (den, en) på ett aktivistiskt sätt eller att rar sig Daniel Wojahn för just dessa de- återerövra benämningar som används på ett batter i Sverige från 1960-talet och fram diskriminerande sätt och förse dem med po- till idag: han analyserar ett fenomen han sitiva konnotationer (bög, flata). Centralt är kallar språkaktivism, nämligen strategiskt också ett explicit konstaterande hos många av motstånd mot språkligt reproducerade aktivisterna att språket inte sällan saknar ord diskrimineringsstrukturer. för att kunna benämna den egna identiteten Avhandlingen undersöker med hjälp av eller att olika grupper exkluderas genom att kritisk diskursanalys metaspråkliga diskus- inte representeras språkligt. Wojahn stödjer sioner kring könsrelaterade språkförändrin- sig på tyskspråkig feministisk lingvistik och gar i tre olika sammanhang: aktivistiska kallar strategin för bortnämning (exempelvis rörelser som driver språkförändringar, när kvinnor inkluderas i en yrkesbeteckning kommentarsfält på internet som kritiserar som riksdagsman), vilket på ett träffande språkaktivismen samt den institutionalise- sätt beskriver att det handlar om en språk- rade språkvården i Sverige. I centrum för lig handling som osynliggör och på så sätt Wojahns forskningsintresse står frågan diskriminerar.

Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 101 recension

Genom att arbeta med andra textsorter en inflytelserik feministisk elit i ett land, än tidigare undersökningar kan Wojahn där jämställdhetspolitiken redan förts för delvis punktera tesen att diskussionerna långt och där ”vanligt folk” har fått nog. om feministiskt motiverade språkförän- Positioneringen av språkaktivisterna som en dringar varit mindre framträdande i Sveri- mäktig och tongivande grupp står i skarp ge än i andra länder. De har förts i andra kontrast till Wojahns analys av språkakti- kontexter och av andra grupper än dem vismen som en gräsrotsrörelse med enstaka som hittills varit föremål för forskningen. inslag av parlamentariker eller företagare. Dessutom vidgar Wojahn perspektivet för En intressant ambivalens i materialet rör feministisk språkaktivism genom att i be- synen på språkets makt. Trots att kommen- greppet feminism inte bara inkludera den tatorerna ofta argumenterar utifrån essen- andra feministiska vågens kvinnorörelse tialistiska utgångspunkter som att kön är och dess nutida efterföljare utan även de något medfött och statiskt, tillskriver skri- olika homo-, bi-, queer- och transaktivis- benterna de aktivistiska personbenämning- tiska rörelser som uppstått under de senaste arna en manipulativ förmåga att förändra decennierna. I och med att han går utanför samhället genom språket. De blir därmed det binära könskoncept som präglat mån- (omedvetet får man förmoda) förfäktare av ga tidigare svenska studier om språk och Judith Butlers centrala tes att könskatego- kön blir feministiska motståndspraktiker rierna endast existerar som en konsekvens inte bara en fråga om sexism, att manlighet av upprepade talakter. konstrueras som den mänskliga normen, I sin analys av den institutionaliserade utan det handlar även om andra former språkvården konstaterar författaren att av genderism som Wojahn kallar könsrela- den kritik som riktas mot de etablerade terad diskriminering utifrån en modell han benämningspraktikerna avpolitiseras och övertagit från arbetsgruppen Feministische istället diskuteras som ett primärt inom- Sprachpraxis och språk- och genusforskaren språkligt fenomen. Wojahn framhåller Lann Hornscheidt. framför allt klarspråksnormen som rå- Hur reagerar då det omgivande sam dande i Språkrådets rekommendationer, hället på språkaktivismen? Analysen av men han hade också kunnat påpeka den kommentarsfält på internet visar åter- funktionella normens betydelse. Kreativa kommande diskursiva strategier som till lösningar som utmanar normen uppskat- exempel förnekande, bagatelliserande tas mindre i språkvården som strävar efter och förlöjligande, vilka överensstämmer enkla och ändamålsenliga uttryck. De fe- med liknande studier i andra länder. Det ministiska språkförändringarna blir alltså i frekventa varnandet för språkliga föränd- första hand ett språkriktighetsproblem och ringar är ett argumentationsmönster som inte en samhällsfråga. Under hela under- dock tycks vara särskilt utmärkande för en sökningsperioden präglas språkvårdarbetet svensk kontext. Språkaktivism utmålas av av en verklighetsavbildande språksyn, där kommentatorerna som något som drivs av språk framställs som skilt från samhälleliga

102 Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 recension strukturer. Det är uppenbart att en ideolo- Avhandlingen är välskriven och lätt att ta giskt grundad språkkritisk diskurs saknas till sig även för icke-språkvetare, då den i de riktlinjer Wojahn analyserat, vilket undviker alla former av lingvistisk fackjar- exempelvis gör att priviligierade positio- gong och istället systematiskt går igenom ner inte ifrågasätts eller att förordandet av och förklarar relevanta begrepp och model- skenbart könsneutrala begrepp osynliggör ler. Det analytiska greppet att undersöka maktrelationer mellan könen. vilken syn på språket som ligger bakom En språkkritisk förmåga bör tveklöst aktörernas positioneringar och argumenta- finnas hos framtida språkvårdare sam- tion är som redan sagts en god idé. Därför tidigt som jag inte skulle vilja vara utan är det synd att författaren missar att skri- deras lingvistiska kompetens. I Wojahns va in sig i den långa forskningstradition ifrågasättande av språkvårdarnas statligt kring språk och tanke från Wilhelm von sanktionerade expertposition, vilken han Humboldt till Sapir/Whorf-hypotesen som beskriver som en form av social enginee- dels hade kunnat ge svenska läsare en in- ring, suggereras på ett för mig problema- troduktion till ett ämne som hittills spelat tiskt sätt att lingvistisk kompetens inte en marginaliserad roll inom svensk språk- nödvändigtvis behövs i språkvårdsfrågor. vetenskap, dels tydliggjort Wojahns eget Den monopolställning som Språkrådet bidrag till den forskningslinjen. Det är en och Svenska Akademien har i Sverige invändning som dock inte förringar värdet blockerar enligt Wojahn fältet för andra av avhandlingen. Det här är en viktig bok aktörer och därmed en större diversitet i som handlar om hur språkliga motstånds- rekommendationerna. Wojahn vill göra praktiker kan bidra till att samhällsnormer gällande att detta skulle vara unikt för kring kön, könshierarkier och könskatego- Sverige men hade för att bevisa sin tes be- rier ifrågasätts och i förekommande fall till hövt anföra exempel från storleksmässigt och med förändras. Hur laddade och bety- och konstitutionellt mer jämförbara länder delsefulla dessa försök till språkförändring än Tyskland och de anglosaxiska staterna. är, visar analyserna av hur det omgivande Och kan inte exempelvis universitetens samhället reagerar på språkaktivismen. likabehandlingsplaner ses som just den typ Det är min förhoppning att boken kom- av rekommendationer Wojahn efterlyser? mer att bli läst och diskuterad och även Daniel Wojahns avhandling som be- inspirera till liknande språkvetenskapliga finner sig i gränslandet mellan språk- och studier som vågar placera forskningen mitt genusvetenskap fokuserar språkets centrala i samhällsdebatten. roll för vår verklighetsuppfattning i allmän- het och för olika former av diskriminering Charlotta Seiler Brylla i synnerhet. Författarens intersektionella Docent i tyska perspektiv bör göra avhandlingen angelä- Institutionen för slaviska och baltiska gen för alla som intresserar sig för språkets språk, finska, nederländska och tyska roll i makt- och diskrimineringsstrukturer. Stockholms universitet

Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 103 Gabriella Scaramuzzino handlar om prostitutionsmarknaden väljer Sexsäljares och sexköpares hon dessa begrepp, trots en medvetenhet kollektiva handlande på om vissa problem att använda dem. internet: En svensk ”fuck I avhandlingens kapitel sex beskrivs de förening”? tre utvalda forumen, som benämns Loung- Akad. avh. Linnaeus en, Korridoren och Receptionen. De utgör University Dissertations 3 de tre största forumen i Sverige, men de har No. 167/2014. Linnaeus olika karaktär vad beträffar tillgänglighet University Press och användning. Loungen är det största forumet och en viktig del är annonsering Det övergripande syftet med Scaramuzzi- av sexsäljare. I övrigt finns det förutom nos avhandling är att förstå och förkla- möjligheter att chatta också spel och un- ra vilken betydelse tre stora så kallade derhållning. Loungen var det forum som prostitutionsforum på Internet har för hade störst andel sexsäljare som var aktiva prostitutionsmarknaden i Sverige. Under- med att skriva inlägg (cirka en femtedel av sökningen beskriver och analyserar vilka deltagarna). I Korridoren var denna andel aktörer som finns på dessa forum och hur de betydligt lägre och Receptionen var i stort bidrar till olika former av kollektivt hand- sett ett forum för sexköpare. Men även om lande och institutionalisering av normer för sexsäljarnas andel var låg var de mer aktiva relationer mellan sexsäljare och sexköpare. med inlägg. De texter från dessa forum som Det är en ytterst innehållsrik och väl- analyseras i avhandlingen härrör huvud- skriven avhandling på i det närmaste 300 sakligen från omkring 40 personer. De tre sidor. Kärnan i avhandlingen är fem kapitel forumen var olika organiserade; några var som analyserar olika aspekter av vad som hårdare styrda och övervakade än andra. diskuteras på dessa forum. Men förutom Men det finns också vissa oklarheter om ett metodkapitel och ett teorikapitel inne- hur den slutgiltiga och avgörande makten håller boken ett kapitel som redogör för över forumen kan utövas. sexsäljares och sexköpares egenorganisering Scaramuzzino beskriver sin metod som i ett historiskt perspektiv och ett kapitel virtuell etnografi. Hon har med varierande som diskuterar prostitution som ett socialt intensitet och under olika perioder varit en problem. I den här recensionen kommer osynlig icke-deltagande observatör på dessa jag dock främst att diskutera resultaten tre forum under närmare två år (2009- från Scaramuzzinos observationer av de 2011). Det var viktigt att vara där under tre prostitutionsforumen. en längre period för att kunna följa olika I avhandlingens inledning diskuterar former av kollektivt handlande på nätet Scaramuzzino utförligt sitt val att använda och hur de har utvecklats. begreppen sexsäljare och sexköpare. Hon Den mest utförliga teoridiskussionen visar på flera alternativ, men just för att i avhandlingen handlar inte direkt om undersökningen i så stor utsträckning prostitution utan om sociala fält. Framför

104 Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 allt bygger Scaramuzzino på Fligsteins ren affärsuppgörelse. Scaramuzzino har och MacAdams fältteori. De tre forumen funnit att sexsäljarna i denna fråga under ses som tre separata fält. Det som håller undersökningsperioden tycktes bli starkare ihop ett fält är en gemensam förståelse och få igenom sin syn på relationen. Enligt och gemensamma spelregler. På fältet Scaramuzzino har det på så sätt skapats ett finns dock olika positioner som etablerade kollektivt kontrakt; en form av organise- respektive utmanare, eller som åskådare ring som kan liknas vid ett fackligt avtal. och det finns även vissa styrningsenheter. Men det framgår också att andra krav från Förutom fält diskuteras begrepp som sexsäljare, som till exempel att kräva bilder organisering, kollektivt handlande och på sina kunder i förväg, inte har fått mot- institutionalisering. Kollektivt handlande svarande genomslag. definieras som alla handlingar som görs Ett ytterligare resultatredovisande kapi- tillsammans. Dessa olika begrepp används tel handlar om risk- och skadereducering. senare i avhandlingen som analysredskap för Här gäller det mest hur sexsäljare ger råd till att beskriva och i någon mån förklara vad och stöttar varandra bland annat i form av som händer under undersökningsperioden ett sexsäljarens ABC. I detta avsnitt nämns på de olika forumen. också ett låst forum som endast är tillgäng- De två första resultatredovisande kapit- ligt för vissa sexsäljare. Ett annat resultatre- len behandlar sexköpares rättigheter som dovisande kapitel handlar om diskussioner konsumenter respektive sexsäljares rättig- om identiteter och normalitet i prostitutio- heter som producenter. Ett genomgående nen. I detta avseende finner Scaramuzzino tema för diskussionerna här är i vilken ut- en hel del gemensamma intressen mellan sträckning de inblandade ska uppfatta pro- säljare och köpare av sex. stitution just som en marknad. Sexköparnas Genom att följa, redogöra för och ana- marknadsinriktade intressen handlar bland lysera de olika diskussioner och ”trådar” annat om rätten att skriva recensioner om som utvecklas i de olika forumen har Sca- olika sexsäljare som en sorts konsumentin- ramuzzino kunnat ge en mer detaljerad formation, och hur sådana recensioner i så och djupare bild av väsentliga aspekter av fall ska få utformas. Här framhåller några relationer mellan säljare och köpare av sex, sexsäljare att prostitutionsmarknaden inte som det är svårt att få grepp om med an- är vilken marknad som helst. När det gäller dra metoder. Att dessa chatforum på nätet sexsäljarnas rättigheter finns det däremot en avspeglar något av prostitutionsmarknaden som det tycks ganska utbredd uppfattning i Sverige blir man som läsare ganska överty- om att många sexköpare vill se relationen gad om; ändå undrar man under läsningen till den prostituerade som en ”flickvänsupp- hur pass väl de personer som aktivt deltar levelse”. På ett ställe i avhandlingen sägs att i diskussionerna genom sina inlägg, åter- sexköpare ofta vill ha det som inte är till speglar uppfattningar och beteenden hos de salu. I motsats till detta framhåller många flesta köpare och säljare av sex i Sverige. På sexsäljare att de vill se relationen som en den frågan får man inte något tydligt svar.

Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 105 recension

Och vad betyder egentligen det kollektiva Andreas Henriksson kontrakt som upprättats på nätet vid mötet Organising Intimacy. med verkligheten? Kan man jämställa kol- Exploring Heterosexual lektivt handlande på nätet med kollektivt Singledoms at Swedish handlande som sker i grupper som samlas Singles Activities. och träffas på verkliga möten eller i ge- Akad. avh. Karlstad Univer- sity Studies 2014:54 mensamma manifestationer? Sådana frågor 4 skulle ha behövt diskuteras lite mer. Men Scaramuzzino är väl medveten om detta Inom normkritisk forskning dilemma. Hon påpekar i sina slutsatser att framställs ofta heteronormen det är mycket angeläget med mer forskning som ett problem och en mycket stark om ”hur relationen mellan virtuella och påverkansfaktor vad gäller förväntan om fysiska fält ser ut och vilken strukturerande sexualitet, identitet och livsstil. Och sam- potential virtuella fält egentligen har”. I tidigt som heteronormen alltjämt är stark sin helhet är avhandlingen ett arbete som så lever vi i en tid i vilken det sexuella och tillhandahåller en unik dokumentation som privata livets relationer förändrats i grun- ger en nyanserad och belysande inblick i den. Med Anthony Giddens ord har det de maktkamper som kan uppstå mellan intima livet genomgått en grundläggande köpare och säljare på prostitutionsmark- omvandling. Livslånga heterosexuella äk- naden i Sverige. tenskap är inte längre det mest vanliga relationsmönstret. Snarare lever vi seriellt Göran Ahrne monogamt: De flesta romantiska relationer Professor emeritus är tvåsamma och sexuellt exklusiva på så Sociologiska institutionen, sätt att vi är trogna vår partner under den Stockholms universitet tid vi lever i en parrelation. Men relationerna är nu för tiden sällan livslånga. De håller i genomsnitt ungefär åtta år och ger därmed utrymme för såväl flera långva- riga romantiska relationer under en persons liv som en sexuell praktik i vilken sexet separerats från reproduktionen. Det innebär också att singelskap inte enbart är förknippat med en tid i livet som ung, innan en hittat sin partner, eller med dem som faktiskt aldrig hittar någon. Allt fler människor lever i dagens samhälle som singlar under perioder av sina vuxenliv. Denna det intima livets omvandling har självklart effekt på hur det personliga livets

106 Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 recension relationer organiseras, på hur vänskapsre- singelskapets organisering utgår Henriks- lationer ser ut, hur sexualitet utövas och på son i avhandlingen från en explorativ och själva den vardagliga tidsanvändningen. brokig metodologisk ansats. Han kallar den Och det är just detta som Anderas Hen- själv för en multi-sited-ethnography med riksson undersöker i sin avhandling: Hur mixed-methods. I praktiken innebär det att organiseras heterosexuellt singelskap i da- Henriksson har använt sig av flera meto- gens Sverige? der för insamling av material, som enkäter, Henriksson tar i sin avhandling avstamp deltagande observation och intervjuer, men i gayrörelsen och inleder med ett citat från också att han har varit deltagande observa- en informant som undrar varför heterosexu- tör i flera olika organiserade sammanhang. ella singlar i dag inte har några liknande En förtjänst med detta breda och förutsätt- klubbar och mötesplatser som gayrörelsen. ningslösa metodologiska förhållningssätt är Och denna utgångspunkt i homosexuellt att singlarnas rörelser mellan olika organise- singelskap och dejtande gör utforskandet rade forum framträder. Och i denna rörelse av det heterosexuella singelskapets organi- uppnås också en förståelse för de organise- sering idag ganska spännande att följa med rade aktiviteternas faktiska funktionalitet i. Särskilt fokus i avhandlingen ligger på för enskilda personer. En brist är emellertid just begreppet organisering, förstått som ett att undersökningen tappar litet i avseendet slags styrda aktiviteter och ytor eller platser att vara en systematisk och strukturerad för umgänge. Finns det särskilda platser studie av organiserade singelaktiviteter. Då för heterosexuellt singelskap i dagens Sve- det är flera organiserade aktiviteter som stu- rige? Organiseras singelskapets aktiviteter deras, men i regel endast vid ett tillfälle, på något särskilt sätt? Dessa huvudsakliga är det svårt att skönja mönster och uppnå frågeställningar visar att avhandlingen inte en mättnad i de resultat som presenteras. är skriven utifrån en heteronormativ bak- Vid några tillfällen i de empiriska kapitlen grundsförståelse av hur en heterosexuell framkommer resultat av vilka jag skulle tvåsam relation bör levas. Men den är inte önska en tydligare sociologisk analys. Kon- heller uttalat normkritisk. Avhandlingen sumtionen av organiserade singelaktiviteter är snarare i sin förförståelse främmande för verkar nämligen vara annorlunda utifrån (och nyfiken på) heterosexuella sätt att vara klassiska sociologiska variabler som kön, singel på. När Henriksson själv beskriver klass och ålder. Men det uppmärksammas sin ansats använder han sig av begreppet inte utifrån avhandlingens teoretiska fokus, heterodoxikalitet. Med det begreppet vill vilket är synd. En annan brist utifrån det han fånga de tendenser han funnit i sitt metodologiska greppet är att informanterna material att inom heteronormativitetens i materialet omfattar både singlar och or- gränser vilja agera utanför normen. Och ganisatörer vilket gör avhandlingens fokus denna heterodoxikalitet som utgångspunkt något vagt. Ingen av de två aktörerna får är en av avhandlingens främsta styrkor. tillräckligt stort utrymme för att på djupet För att förstå det heterosexuella förstås, och en önskan uppstår i vart fall

Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 107 recension hos mig att tydligare särskilja organisatören vår förståelse av det intima livets fortsatta från besökaren. omvandlingar i vår tid och framförallt av Något som framgår tydligt i avhand- vardagligt singelliv. lingens material är emellertid att organiserade aktiviteter för singlar är efterfrågade Jessica Wide av de informanter som är gott och väl Lektor i sociologi vuxna. Det handlar då inte främst om att Akademin utbildning, hälsa och dejta och hitta en ny partner utan snarare samhälle, Högskolan Dalarna om att hitta nya vänner och organiserade aktiviteter tillsammans med andra i sitt vardagsliv. Det är nog också i det resultatet som upplevelser av normer för vardagsli- vets organisering främst uttrycks. I resultatet framgår att informanterna upplever att människor som lever i en parrelation har så fullt upp i sina familjeliv. Informan- terna efterfrågar delvis därför organiserade aktiviteter för singlar så att de kan organi- sera delar av sina vardagsliv parallellt med de vänner de har som lever i en relation. Henriksson tar förtjänstfullt upp detta både i sin teoretiska inramning och i sina resultat. Och han omnämner det som ett slags kontinuum mellan community och courtship, eller gemenskap och dejtande, där gemenskapen ofta verkar mer angelä- gen att vara delaktig i än dejtandet. Avhandlingens främsta bidrag är nog just diskussionen av denna distinktion mellan gemenskap och dejting och därmed fokusskiftet av singelskapets kärna. Fokus för informanterna är inte framförallt att träffa en ny partner utan snarare att ut- forma ett slags mötesplatser i vardagen när en lever som heterosexuell vuxen utanför parlivet. Och jag tror att greppet och inramningen som Henriksson har valt för sin avhandling, trots sina brister i mätt- nad och djup, utgör ett viktigt bidrag till

108 Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 sveriges genusforskarförbund

Om akademiskt trolleri och andra arbetsmiljöproblem

Att utmana makten har ofta ett högt pris. Även om vi forskare förväntas vara en kritisk kraft i samhället så vet vi också att sega strukturer och maktpositioner inom akademin alltför ofta står i vägen för nya kunskaper och annorlunda sätt att förhålla sig till samhällets ordning. Genusforskare är väl medvetna om det motstånd som finns mot könsperspektiv och mot kunskap om hur kön strukturerar maktrelationer. Vi vet också att kritiska forskare i sin vardag tvingas vara förberedda på såväl subtila bestraffningar som öppna trakasserier och påhopp. Det senaste året har det näthat och de hot om våld som drabbat feminister i offentligheten uppmärksammats som allvarliga demokratiproblem, vilka kraftigt begränsar kritiska rösters möjligheter att komma till tals. Det är naturligtvis bra och nödvändigt att näthatet synliggörs och bekämpas men det är också viktigt att påminnas om de maktstrukturer som möjliggör sådana aggressioner. Låt oss därför inte stirra oss blinda på nättrollens ljusskygga verksamhet. Det finns andra arenor, där andra sorters troll tystar kritik och saboterar förändringar, genom att åberopa sig på det som tas för givet och det som görs naturligt. Akademiska troll har ofta möjlighet att utifrån en auktoritativ position definiera kvalitetskriterier som normaliserar utestängning och förminskning av forskare som anses överskrida disciplingränser eller etablerade normer. Exemplen är många. Vi vet att de akademiska trollen utgör ett allvarligt arbetsmiljöproblem för många kritiska forskare både inom och utanför genusfältet. Och vi vet också att utsattheten för olika former av trakasserier och påhopp är en del av komplexa maktrelationer där individuella avsikter, institutionella regelverk och strukturell ojämlikhet måste förstås intersektionellt. Under hösten initierar SGF ett arbete för att synliggöra genusforskarnas utsatthet för trakasserier, hot och andra arbetsmiljörelaterade problem. Vi har förstått att det många gånger saknas beredskap på institutionell nivå för att hantera dessa problem. De som drabbas möts alltför ofta av handfallenhet eller okunskap. Det saknas även en etablerad begreppsapparat för att kunna identifiera och därmed motverka vardagliga handlingar som förminskar dessa forskares kompetens och devalverar deras

Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 109 sveriges genusforskarförbund

kunskaper. Internationella och nationella studier visar på behovet av mer kunskap om sådana (ibland omedvetna) ”microaggressions” och om organisationspraktiker som normaliserar informella hierarkier och ökar utsattheten på arbetsplatserna. Detta behov – av mer kunskap, av tydliga riktlinjer och av antidiskriminerande praktiker – är omfattande. Det kommande arbetet med jämställdhetsintegrering inom högskolan kommer att innebära en ökad efterfrågan på kunskaper om genus inom såväl undervisning som forskning. I detta sammanhang är det extra angeläget att det finns en institutionell beredskap för att värna om genusforskares och andra kritiska forskares rätt till en god arbetsmiljö.

Paulina de los Reyes, ordförande SGF E-post: [email protected]

110 Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 medverkande

Medverkande

Karl Berglund är verksam som doktorand i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet. I sin avhandling undersöker han den svenska deckarvågen under det tidiga 2000-talet och dess relation till den samtida bokmarknaden. I en första del, Deckarboomen under lupp (Uppsala universitet 2012) analyseras deckargenrens expansion på bokmarknaden. I en andra del, Mordfodral (kommande) studeras genrens paketering och inramning.

Jesper Fundberg är lektor i idrottsvetskap på Malmö högskola. Hans forskning rör främst kön och makt i relation till idrott. 2003 disputerade han i etnologi med avhandlingen Kom igen, gubbar! Om pojkfotboll och maskuliniteter. Hans senaste artikel heter “Varför är det tjejer som spelar damfotboll? Om formande, genus och (re-)produktion av jämställd idrott” (Scandinavian Sport Studies Forum 2015 XI: 65-83).

Maria Hagberg är Utvecklingsledare i kvinnofridsfrågor på Länsstyrelsen i Örebro län och magister i socialt arbete. Hon har ett nära nog livslångt engagemang för jämställdhet och kvinnors rättigheter och beskriver sig själv som en del av den andra vågens feminism. Hennes erfarenheter är såväl politiska och professionella som aktivistiska och hon har lång och dagsaktuell erfarenhet av internationell kvinnorättsaktivism. Hagberg har bland annat publicerat boken Vid tjugo börjar den ruttna: en bok om hedersvåld och modiga kvinnor (2009) (Premiss förlag).

Karin Hagren Idevall är doktorand i nordiska språk vid Uppsala universitet. Hennes avhandling be- rör det språkliga (åter)skapandet av normativitet och maktrelationer i offentliga

Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015 111 medverkande

diskussioner och debatter. I särskilt fokus står rasism och olika former av diskriminering studeras ur ett intersektionellt perspektiv. I en delstudie undersöks hur uttrycket ”politiskt korrekt” återskapar rasistiska diskurser: ”’Politiskt korrekt’ och normalisering av rasism” (Språk & Stil, 2014: 101-132 ). I en kommande studie undersöks hur islamofobi och normativ svenskhet konstrueras i samspelet mellan religion, etnicitet, kön och nationalitet.

Malin Rönnblom är docent i statsvetenskap och lektor i genusvetenskap, verksam vid Umeå centrum för genusstudier vid Umeå universitet och i statsvetenskap vid Karlstads universitet. I sin forskning fokuserar hon frågor om makt och styrning med betoning på hur politiken allt mer kommit att präglas av ett marknadstänkande. Hon har lång erfarenhet av kritiska policystudier inom jämställdhetspolitik, regionalpolitik och tillväxtpolitik samt inom fälten rurala och urbana studier. Hon har ett stort intresse för forskningspolitiska frågor och har bland annat varit ordförande för Sveriges genusforskarförbund.

Linda Sandberg är filosofie doktor i kulturgeografi och forskare vid Umeå centrum för genusstudier. Hennes forskning berör olika aspekter av makt och inflytande i det offentliga rummet. Frågor om trygghet och processer av inkludering och exkludering är centrala. Sandberg arbetar inom forskningsprojektet Rädsla och trygghet i ord och handling som studerar arbetet med att skapa trygga städer i politik och praktik, på olika nivåer, och mellan olika aktörer i Sverige. Tillsammans med Malin Rönnblom har hon publicerat ”‘I don’t think we’ll ever be finished with this’: Fear and safety in policy and practice” (Urban Studies online 02/10/2014).

112 Tidskrift för genusvetenskap nr 36 (3) 2015