DOCSLIB.ORG

STENBOCK Nr 12 (Grevar)

Total Page：16

File Type：pdf, Size：1020Kb

Download full-text PDF Read full-text

Load more

Stenbock nr 12 Grevlig Gammal frälsesläkt. Friherrlig 1561-06-29, introd. 1625. Grevlig 1651-03-26 och s. å. 27/3, introd. 1652. Ätten har gemensamt ursprung med adliga ätten Drake af Intorp. Den med säkerhet äldste kände av ätten är häradshövdingen i Kind Jöns Bengtsson, vilken 1388-11-23 gav morgongåva till sin (2:a?) hustru Birgitta Erlandsdotter. Jöns Bengtsson, vars ätt man kallat Torpaätten, efter sätesgården Torpa i Västergötland (jfr bl. a. Berch, Namnkunniga Svenska herrars och fruers skådepenningar), förde i sitt vapen en sparre. En av K. H. Karlsson i hans »Biografiska anteckningar för medeltiden» antydd förmodan, att denne var son av väpnaren Bengt Abjörnsson, som förde sparren i vapnet, ligger nära till hands, men har med nu tillgängliga källor icke kunnat bevisas. Jöns Bengtssons son Arvid Jönsson, vilken namnes som väpnare 1401-01-14, förde ännu 1415-07-20 sin faders vapen, men hade före 1421-05-03 i sitt vapen upptagit svärfaderns, väpnaren Peter Andersson i Möne, vapenbild, en sexuddig stjärna, och förde därefter en sparre över en sexuddig stjärna. Arvid Jönsson hade två söner, Knut och Arvid Arvidssöner, vilka bildade var sin gren av ätten. Den äldre sonen, väpnaren Knut Arvidssons son, riksrådet Arvid Knutsson, var gift med Anna Gustafsdotter, en dotter av den bekante politikern, riksrådet och riddaren Gustaf Olofsson d. ä. till Tofta (Toftaholm), vars ätt man kallat Den äldre Stenbockätten, till skillnad från den nu levande yngre. Den äldre Stenbockättens äldste kände medlem är den ovannämnde Gustaf Olofssons farfar var väpnaren Jöns eller Jusse Skytte i Ekornatorp och Erikstad i Småland. Dennes son, väpnaren, riksrådet och häradshövdingen i Sunnerbo, Olof Jönsson i Erikstad, hade i sitt första gifte med Sestrid Knutsdotter. Dotter till Knut Erengislesson Barun och Bengta Mattsdotter som senare blev gift med Peter Körning. Förutom ovannämnde Gustaf Olofsson, bl. a. sönerna hövitsmannen på Viborg, riksrådet Jöns Olofsson till Karjaskylä och Haiko i Finland, samt Knut Olofsson April. Den sistnämnde, som var kanik i Uppsala och i Linköping samt kyrkoherde i S:t Nicolai i Stockholm, var åren 1448–1449 Uppsala domkyrkas sändebud i Rom, där han utverkade påvens stadfästelse till Jöns Bengtsson Oxenstiernas val till ärkebiskop. Gustaf Olofsson hade i sitt första gifte med Ingrid Bengtsdotter Vinstorpaätten endast döttrarna Karin som var gift med stamfadern för den adliga ätten Peder Håkansson Hand, samt Anna som var gift med riksrådet Arvid Knutsson. Gustaf Olofssons andra äktenskap med Anna Turesdotter Bielke var barnlöst, och därmed utgick äldre Stenbockätten på svärdssidan. Den äldre Stenbockättens vapenbild är i sin ursprungliga form, enligt det äldsta bevarade sigillet från år 1416, en halv bock i odelad sköld. Fram mot mitten av 1400-talet utvecklas vapnet till en delad sköld, i det övre fältet en halv bock, i det nedre fältet en mur, bakom vilken den uppresta bocken synes. Muren framställes antingen slät med en öppning (krenelerad??) eller såsom en av rektangulära stenar hopfogad mur. Såsom hjälmprydnad föres den halva bocken. Först under 1500- talet antog det nedre tältet formen av ett schackspelsrutat fält med kvadratiska rutor. Enär nyssnämnda Gustaf Olofsson icke efterlämnade några manliga arvingar, upptog, enligt familjetraditionen och äldre källor (Rasmus Ludvigssons släktbok, m. fl.), Arvid Knutssons och Anna Gustafsdotters son Olof Arvidsson (tab 1) sin morfaders vapen. Av den yngre grenen av ätten upptog ovannämnde Arvid Arvidssons sonson Olof Nilsson senast 1564 sin moders namn Drake, med bibehållande av sitt fäderneärvda vapen. Dennes son Axel Olofsson Drake introducerades 1625 med namnet Drake af Intorp. Denna ätts vapen får icke förväxlas med Storeättens, en Sparre över en femuddig stjärna, sådant det fördes vid tiden för ättens introduktion. Det är synbarligen likheten i dessa båda ätters vapen, som förlett Olof von Dalin (Svea Rikes Historia II, pag. 208) till teorin om ätterna Stenbocks och Drakes härledning från ätterna Store och Blå, ett antagande, som vid grundligare granskning av urkunderna icke funnit bekräftelse, se historiken under ätten Drake af Intorp. Medan Torpaättens vapen, sparren över den sexuddiga stjärnan, allt ifrån omkring 1420 men senast 1421 varit ättens sköldemärke, förde medlemmar av ätten Store ännu på 1500-talet endast en Sparre i sitt vapen. Den femuddiga stjärnan synes först mot mitten av 1500-talet hava upptagits i vapnet, vilket alltså är betydligt yngre än Torpaättens. För övrigt för Storeätten som hjälmprydnad två buffelhorn, mellan vilka sedermera den femuddiga stjärnan ställts, medan Torpaätten, åtminstone från mitten av 1400-talet, förde de 7 fanor, vilka upptagits i den friherrliga och grevliga ätten Stenbocks vapen. Vid Erik XIV:s kröning 1561 upphöjdes riksmarsken Gustaf Olofsson och dennes son ståthållaren Erik Gustafsson i friherrligt stånd. Johan III förlänade Gustaf Olofsson 1569-03-03 friherreskapet Kungslena, vilket 1572 ärvdes av äldste sonen Olof Gustafsson. Erik Gustafsson erhöll redan 1568-11- 28 friherreskapet Kronobäck och Öresten (förbättring därå 1569-08-03.. Med den sistnämndes son ståthållaren Gustaf Eriksson Stenbock introducerades ätten 1625 å riddarhuset i första klassen under nr 1 bland friherrar, men uteslöts ur matrikeln, då ätten upphöjdes i grevlig värdighet. Ovisst är när friherre vapnet fastställts. Något friherrebrev är icke känt och i de bevarade friherreskapsbreven är något friherrevapen icke omnämnt. Enligt bevarade sigill har friherrevapen icke förts av den förste friherren, Gustaf Olofsson, utan först av dennes barn. Den arvskifteshandling, som på drottning Catharinas initiativ upprättades på Strömsholm 1584-03-16 (arvet efter föräldrarna), beseglas av samtliga arvingar, av vilka Arvid Gustafsson och Märta Gustafsdotter föra friherrevapnet. Den äldsta avbildningen av friherrevapnet återfinnes dock å en sedan gammalt å Torpa förvarad glaspokal, försedd med Karl Gustafssons namn och årtalet 1581. I samband härmed må nämnas, att drottning Catharina i sitt sigill förde svenska riksvapnet med sin ätts sköldemärke (bocken över schackrutat fält) som hjärtvapen. Friherrevapnet uppträder i två varianter: a) fyrdelad sköld, i första och fjärde tälten Torpaättens vapen-Lild (en Sparre över en sexuddig stjärna) och i andra och tredje fälten den äldre Stenbockättens vapenbild (en halv bock över schackrutat fält), hjälmprydnad till höger sju fanor (fäderneättens), till vänster en halv bock mellan två buffelhorn (möderneättens). b) samma vapen, men vapenbilder och hjälmprydnader med ombytta platser. Enligt C. A. Klingspors vapenbok ävensom Schlegel och Klingspor, Den ointroducerade adelns ättartavlor, skall det förstnämnda vapnet hava förts av friherrarna till Torpa (väl Kungslena) och det andra av friherrarna till Kronobäck och Öresten. Uppgiften finner icke stöd i det bevarade sigillbeståndet. Något samband mellan vapentyperna och friherreskapen kan icke spåras, flertalet ättemedlemmar föra båda vapentyperna jämsides. Hur vapenbilderna än varit fördelade, fördes med ingången av 1600-talet möderneättens hjälmprydnad till höger och fäderneättens till vänster. Vilken av dessa båda vapentyper som bör givas företräde, är svårt att avgöra, då ju något friherrebrev icke är känt och friherreskapsbreven icke ha något att förmäla om vapnet. Avgörande i detta fallet hade varit det »Familie Insigell medh blotte Wapnedt, vthann Nampn», som enligt 1626 års riddarhusordning § 22 skulle av ättemedlemmar användas vid besegling av riksdagsbeslut eller offentliga akter. Denna föreskrift synes emellertid icke ha följts, de offentliga handlingarna beseglas allt fortfarande med ättemedlemmarnas personliga sigill. Den äldsta svenska vapenboken, Keysers av år 1650, upptager vapnet av den första typen, med bocken som hjälmprydnad till höger och de sju fanorna till vänster. Messenius beskriver i »Theatrum nobilitatis svecanae» 1616 vapnet av den andra typen. Drottning Christina förlänade 1651 de tre bröderna, riksråden Fredrik, Erik och Gustaf Otto Stenbock grevlig värdighet, då även vapnet förbättrades. De introducerades 1652 under nr 12 bland grevar. Ehuru endast den äldsta brodern Fredrik erhöll grevskap, nämligen Bogesund i Västergötland, skulle även de båda andra bröderna skriva sig grevar av Bogesund. Grevskapet förbättrades 1653-05-20, då jämväl grevevärdigheten tilldelades de tre nyssnämnda brödernas fyra systrar, med rätt för de båda kvarlevande, Magdalena och Brita, att skriva sig till nämnda grevskap och föra grevevapnet. Fredriks gren utslocknade 1705, Eriks gren 1699. Endast yngste brodern Gustaf Ottos ättegren fortlever. Dennes maka, grevinnan Christina Catharina De la Gardie, förvärvade dels genom arv, dels genom köp, det stora godskomplexet Kolk, Kida, Neuenhof och Könda i Harrien i norra Estland, vilket hon 1699-08-30 gjorde till fideikommiss. När Estland efter freden i Nystad 1721 avträddes till Ryssland, tillträdde dåvarande huvudmannen för ätten, överstelöjtnanten Bengt Ludvig Stenbock, fideikommissegendomarna och överflyttade till Estland. Efter dennes död 1737 ärvdes godsen av yngre brodern, majoren Fredrik Magnus Stenbock, vilken år stamfader för de ännu i Östersjöprovinserna och Ryssland fortlevande ättegrenarna. Från den sistnämndes yngste broder, landshövdingen Gustaf Leonard Stenbock, vilken kvarblev i Sverige, härstammar den yngre svenska grenen. Den estländska ättegrenen immatrikulerades på riddarhuset i Reval under nr 51 bland ätter, vilka under den tid Estland hörde till Sverige varit besuttna därstädes. Ovannämnde Fredrik
Recommended publications
  • Economic Violence Or the Law of War? Swedish Contributions From

    Economic Violence Or the Law of War? Swedish Contributions From

    KATARZYNA WAGNER University of Warsaw Faculty of History ORCID: 0000-0002-5454-6151 Economic violence or the law of war? Swedish contributions from the period of the Great Northern War as an example of extraordinary provisions imposed on the residents of the cities within the Polish-Lithuanian Commonwealth Keywords: contributions, taxes, Polish-Swedish wars, Great Northern War, Polish-Lithu- anian Commonwealth, 18th century Słowa kluczowe: kontrybucje, podatki, wojny polsko-szwedzkie, Wielka Wojna Północna, Rzeczpospolita Obojga Narodów, XVIII w. INTRODUCTION Słownik Języka Polskiego [Dictionary of the Polish Language] offers three defini- tions of the term ‘contribution’: ‘1. a pecuniary tribute imposed on the defeated state by the victorious state in the course of a peace treaty; 2. historically, during a war: forced payment in money or food collected by the military; 3. historically, a charge levied by a ruler on a country he had conquered; protection money, tribute, tax’1. While analysing modern tax sources, it turns out that—due to their specificity as well as to the time and manner of their collection—the definition proposed by the Dictio- nary, albeit true, is incomplete, and it is imperative to include additional components. The analysis of the definition proposed above will be possible thanks to regis- ters of Swedish contributions imposed by the occupier on specific cities. This paper aims to answer the question about the practice (and legitimacy) of Swedish troops imposing contributions on the inhabitants of cities in the Polish-Lithuanian Com- monwealth. Another issue will be to determine what place they occupied within the general system of contributions upon which the Swedish way of waging wars was based.
  • Personal Agency at the Swedish Age of Greatness 1560–1720

    Personal Agency at the Swedish Age of Greatness 1560–1720

    Edited by Petri Karonen and Marko Hakanen Marko and Karonen Petri by Edited Personal Agency at the Swedish Age of Greatness 1560-1720 provides fresh insights into the state-building process in Sweden. During this transitional period, many far-reaching administrative reforms were the Swedish at Agency Personal Age of Greatness 1560–1720 Greatness of Age carried out, and the Swedish state developed into a prime example of the ‘power-state’. Personal Agency In early modern studies, agency has long remained in the shadow of the study of structures and institutions. State building in Sweden at the Swedish Age of was a more diversified and personalized process than has previously been assumed. Numerous individuals were also important actors Greatness 1560–1720 in the process, and that development itself was not straightforward progression at the macro-level but was intertwined with lower-level Edited by actors. Petri Karonen and Marko Hakanen Editors of the anthology are Dr. Petri Karonen, Professor of Finnish history at the University of Jyväskylä and Dr. Marko Hakanen, Research Fellow of Finnish History at the University of Jyväskylä. studia fennica historica 23 isbn 978-952-222-882-6 93 9789522228826 www.finlit.fi/kirjat Studia Fennica studia fennica anthropologica ethnologica folkloristica historica linguistica litteraria Historica The Finnish Literature Society (SKS) was founded in 1831 and has, from the very beginning, engaged in publishing operations. It nowadays publishes literature in the fields of ethnology and folkloristics, linguistics, literary research and cultural history. The first volume of the Studia Fennica series appeared in 1933. Since 1992, the series has been divided into three thematic subseries: Ethnologica, Folkloristica and Linguistica.
  • Harvard Ukrainian Studies

    Harvard Ukrainian Studies

    HARVARD UKRAINIAN STUDIES Volume V Number 3 September 1981 : ‘: : : Ukrainian Research Institute Harvard University Cambridge, Massachusetts Copyright 1981, by the President and Fellows of Harvard College All rights reserved ISSN 0363-5570 Published by the Ukrainian Research Institute of Harvard University, Cambridge, Massachusetts, U.S.A. Printed by the Harvard University Printing Office Typography by Brevis Press, Cheshire, Conn. CONTENTS ARTICLES Intolerance and Foreign Intervention in Early Eighteenth- Century Poland-Lithuania 283 L. R. LEWITFER The Political Reversals of Jurij Nemyry 306 JANUSZ TAZBIR The Staging of Plays at the Kiev Mohyla Academy in the Seventeenth and Eighteenth Centuries 320 PAULINA LEWIN DOCUMENTS Ukrainian Hetmans’ Universaly 1678-1727 at the Lilly Library of Indiana University 335 BOHDAN A. STRUMINSKY NOTES AND COMMENT A Note on the Relationship of the Byxovec Chronicle to the Galician-Volhynian Chronicle 351 GEORGE A. PERFECKY The Origin of Taras Triasylo 354 GEORGE GAJECKY DISCUSSION Observations on the Problem of "Historical" and "Non- historical" Nations 358 IVAN L. RUDNYFSKY Some Further Observations on "Non-historical" Nations and "Incomplete" Literatures: A Reply 369 GEORGE 6. GRABOWICZ REVIEWS Bohdan S. Wynar, Doctoral Dissertations on Ukrainian Topics in English Prepared during the Years 1928-1978; Christine L. Gehrt Wynar, The Ukrainian American Index: The Ukrainian Weekly 1978 and 1979 Patricia Polansky 389 Leopold H. Haimson, ed., The Politics of Rural Russia: 1 905-1914 Bohdan Chomiak 390 Seppo Zetterberg, Die Liga der Fremdvölker Russlands, 1916-1918 Lawrence Wolff 393 Roy A. Medvedev, The October Revolution, trans. George Saunders R. C. Elwood 396 R. W. Davies, The Industrialization of Soviet Russia, vol.
  • Combatting Psychiatric Patients' Catastrophic Reduction in Life Expectancy: User-Orientated Approaches

    Combatting Psychiatric Patients' Catastrophic Reduction in Life Expectancy: User-Orientated Approaches

    Peter Lehmann Combatting Psychiatric Patients' Catastrophic Reduction in Life Expectancy: User-orientated approaches Lecture to the 6th European Conference on Mental Health Berlin, October 6, 2017 www.peter-lehmann-publishing.com/berlin Reduced Life Expectancy “25 Years. Average number of years prematurely that people with serious mental illness die.” FEMHC – The Foundation for Excellence in Mental Health Care (2014). Just the Facts. Wilsonville, OR. www.mentalhealthexcellence.org/ “Research has shown that the life expectancy for people living with a serious mental health condition is, on average, 25 years shorter than the general population. Heart disease, diabetes, respiratory diseases, and infectious diseases (such as HIV/AIDS) are the most common causes of death among this population.” Janssen Pharmaceuticals, Inc. (2012). The importance of total wellness. Choices in Recovery—Support and Information for Schizophrenia, Schizoaffective, and Bipolar Disorder, 9(2), 12 www.peter-lehmann-publishing.com/berlin Reduced Life Expectancy “It has been known for several years that persons with serious mental illness die younger than the general population. However, recent evidence reveals that the rate of serious morbidity (illness) and mortality (death) in this population has accelerated. In fact, persons with serious mental illness (SMI) are now dying 25 years earlier than the general population.” Parks J. (October 2006). Foreword. In: J. Parks, D. Svendsen, P. Singer, & M.E. Foti (Eds.), Morbidity and mortality in people with serious mental
  • Förteckning Över

    Förteckning Över

    Förteckning över: 1) De la Gardieska släktarkivet från Löberöd; 2) Varia; 3) De övriga släktarkiven i De la Gardieska arkivet (dvs Barnekow, Bille, Boije, Douglas, Ekeblad, Forbus, Gyllenkrook, Horn - von Gertten, Hägerstierna, Kruus, Kämpe, Königsmarck, Lillie, Månsson, Nils, i Skumparp, Oxenstierna, Ramel, Reenstierna, von Reiser, Sparre, Stenbock, Sture, Wrangel, Wrede) upprättad 2008 av Annika Böregård Vapenförbättringsbrev för Magnus Gabriel De la Gardie, 1650 Universitetsbiblioteket, Lunds universitet 1 De la Gardieska samlingen Släktarkiven De la Gardie De la Gardie är en grevlig släkt, härstammande från en fransk borgarsläkt som på oklara grunder tillskrivits adlig status. En del av släkten var dock möjligen lokal lantadel; om det råder delade meningar i forskningen. I Frankrike hette släkten d´Escouperie och den förste kände stamfadern var Robert d´Escouperie (levde omkr. 1387), som uppges ha ägt gårdarna Château Russol och La Gardie i departementet Aude. Släktens svenska gren härstammar från köpmannen Jacques Scoperier (†1565) i staden Caunes nära Carcassonne i södra Frankrike. Hans son Ponce d´Escouperie invandrade till Sverige 1565 och antog namnet Pontus De la Gardie efter en av släktens gårdar i Languedoc. I sitt äktenskap med en illegitim dotter till Johan III blev han far till riksmarsken Jakob de la Gardie som "upphöjdes i grefligt stånd" 10 maj 1615 och introducerades 1625 på Sveriges Riddarhus med nr 3 bland grevar. Denna gren finns fortfarande. I Sverige fanns en gren som 1571 fick friherrelig värdighet men som utslocknade 1640. Samtliga ättemedlemmar, bortsett från stamfadern Pontus, härstammar via hans fru Sofia Johansdotter från hennes far, Johan III. Nuvarande (2007) huvudman för ätten De la Gardie är greve Carl Gustaf De la Gardie, f.1946 och bosatt i Linköping.
  • Militärhistorisk Tidskrift 2011-2012

    Militärhistorisk Tidskrift 2011-2012

    MILITÄRHISTORISK TIDSKRIFT 2011-2012 11111111 ILI I I ID IF 1 1 - 1 Redaktörer: Henrik Edgren, Fredrik Eriksson och Fredrik Thisner Militärhistorisk l1dskrift 2011-2012 Omslagsbild: Omslagsbilden föreställer iscensättandet av slaget vid Warszawa 1920 vid firandet av segern 1938. En polsk kavallerist överrumplar bolsjevik i pälsmössa på Pole Mokotowskie. Foto: Revue de Cavalerie 3 maj 1938 (I-P-2876-43) © Försvarshögskolan och respektive författare 2013 Mångfaldigandet av innehållet i denna bok är enligt lagen om upphovsrätt förbjudet utan medgivande av Försvarshögskolan. Bokens innehåll har granskats och godkänts av Militärvetenskapliga institutionens publikationsråd. Serieredaktör: Henrik Edgren, Fredrik Eriksson och Fredrik Thisner Grafisk form och teknisk redigering: Ulrika Sjöström Tryck: Elanders, Vällingby 2013 Första upplagan, första tryckningen, april 2013 ISSN 0283-8400 För mer information om Försvarshögskolans publikationer, kontakta oss på tele­ fonnummer 08-553 42 500 eller besök vår hemsida www.fhs.se/publikationer. Innehåll Förord 9 Fredrik Eriksson Det militärhistoriska 2012 11 Per Iko Militärhistoriens roll i USA- intryck från en vistelse vid Ohio State University 15 Gunnar Åselius Artiklar och uppsatser 21 Magnus Stenbock- myten, bilderna och mannen 23 BjörnAsker Krigets historiografiska funktion - framställningar av krig i svensk historieskrivning1747-1857 33 Hampus Östh Gustafsson Historia som värdegemenskap- finsk, estnisk och svensk historia i polska ögon under mellankrigstiden 69 Piotr Wrtwrzeniuk Rapport från det
  • The Greatest Opera Never Written: Bengt Lidner's Medea (1784)

    The Greatest Opera Never Written: Bengt Lidner's Medea (1784)

    Western Washington University Masthead Logo Western CEDAR Music Faculty and Staff ubP lications Music 2006 The Greatest Opera Never Written: Bengt Lidner’s Medea (1784) Bertil Van Boer Western Washington University, [email protected] Follow this and additional works at: https://cedar.wwu.edu/music_facpubs Part of the Music Commons Recommended Citation Van Boer, Bertil, "The Greatest Opera Never Written: Bengt Lidner’s Medea (1784)" (2006). Music Faculty and Staff Publications. 3. https://cedar.wwu.edu/music_facpubs/3 This Article is brought to you for free and open access by the Music at Western CEDAR. It has been accepted for inclusion in Music Faculty and Staff Publications by an authorized administrator of Western CEDAR. For more information, please contact [email protected]. Bertil van Boer The Greatest Opera Never Written: Bengt Lidner’s Medea (1784) hen the Gustavian opera was inaugurated on 18 January 1773 with a performance of Johan Wellander and Fran- W cesco Antonio Baldassare Uttini’s Thetis och Pelée, the an- ticipation of the new cultural establishment was palpable among the audiences in the Swedish capital. In less than a year, the new king, Gustav III, had turned the entire leadership of the kingdom topsy-turvy through his bloodless coup d’état, and in the consolida- tion of his rulership, he had embarked upon a bold, even politically risky venture, the creation of a state-sponsored public opera that was to reflect a new cultural nationalism, with which he hoped to imbue the citizenry with an understanding of the special role he hoped they would play in the years to come.
  • Historical Aquaculture in Northern Europe

    Historical Aquaculture in Northern Europe

    See discussions, stats, and author profiles for this publication at: https://www.researchgate.net/publication/312033065 Historical Aquaculture in Northern Europe Book · December 2016 CITATION READS 1 2,326 1 author: Ingvar Svanberg Uppsala University 144 PUBLICATIONS 979 CITATIONS SEE PROFILE Some of the authors of this publication are also working on these related projects: Ethnoichthyology of fresh water fish: a neglected research field View project The Kazakh (Qazaq) Minority of Xinjiang 1979 - View project All content following this page was uploaded by Ingvar Svanberg on 03 January 2017. The user has requested enhancement of the downloaded file. Historical Aquaculture in Northern Europe Historical Aquaculture in Northern Europe Edited by Madeleine Bonow Håkan Olsén and Ingvar Svanberg Södertörn University The Library SE-141 89 Huddinge www.sh.se/publications © The authors Cover image: Pond Crucian Carp (Dammruda) from Mörkö, illustrated by Wilhelm von Wright and taken from Skandinaviens fiskar: målade efter lefvande exemplar och ritade på sten Stockholm: P. A. Norstedt & Söner, 1836–1857 Cover: Jonathan Robson Graphic Form: Per Lindblom & Jonathan Robson Printed by Elanders, Stockholm 2016 Research Report 2016:1 ISBN 978–91–87843–62–4 Contents Preface ............................................................................................................................................. 9 Introduction ................................................................................................................................
  • Historiska Epoker I Sverige Och Världen

    Historiska Epoker I Sverige Och Världen

    Historiska epoker i Sverige och världen Apor och halvapor - primater - framträdde (ca 70 miljoner år sedan). Dinosaurierna dog ut (65 miljoner år sedan). Ramapithecus, varelse som kunde klättra i träd och leva på marken (10-14 miljoner år sedan). Människoapan Lucy (Australopithecus afarensis) levde (3 miljoner år sedan). Homo habilis - den händiga människan, kunde använda redskap (2 miljoner år sedan). Homo erectus - den upprätta människan, kände till bruket av elden. Spred sig över jordklotet, från Afrika till Asien och Europa (1,3 miljoner - 300 000 år sedan). Homo sapiens neanderthalensis - neanderthalmänniskan, den vetande människan, hade förfinade verktyg och ritualer (100 000 - dog ut 30 000 år sedan). Homo sapiens sapiens - den moderna människan, konkurrerade ut neanderthalmänniskan ? språk, bättre jaktmetoder (50 000 år sedan - nu). Äldre stenåldern (40 000 f Kr, i Sverige 11 000 f Kr - 4200 f Kr) "Jägarstenåldern" Venus från Willendorf (modergudinna, 20-30 000 år sedan). Homo sapiens sapiens spreds över jordklotet. Amerika koloniserades av människor (28 000 f Kr). Naturmotiv i Lascaux-grottan i Frankrike (15 000 år f Kr). Världens äldsta stad, Jeriko i nuvarande Jordanien (8350 f Kr). Jordbruket uppstod i Mellanöstern (8000 f Kr). Isen började försvinna i Norden (8000 f Kr). Catal Hüyük i Mindre Asien (Turkiet) (6250 f Kr). I Skåne levde kanske 400 människor (6000 f Kr). Människor slog sig ned vid Nilen i Egypten som jordbrukare (5000 f Kr). Civilisation uppstod kring Gula floden (Huang-he) i Kina (5000 f Kr). Yngre stenåldern (i Sverige 4200 f Kr - 1800 f Kr) Jordbrukarstenåldern Människor kom till Mesopotamien (4000 f Kr).
  • Historical Pond-Breeding of Cyprinids in Sweden and Finland

    Historical Pond-Breeding of Cyprinids in Sweden and Finland

    CHAPTER 4 Historical Pond-Breeding of Cyprinids in Sweden and Finland Madeleine Bonow and Ingvar Svanberg This chapter describes and analyses the history of pond-breeding of fish in Sweden and Finland (which was an integral part of Sweden until 1809) from late medieval times until around 1900.1 Very little is known about the history of aquaculture in Sweden and Finland. Most published overviews are superficial. There are very few studies based on sources and hardly anything has been written by historians using modern methods and source criticism. We are therefore uncovering a long, although now broken, tradetion of fish cultivation in ponds which has left scant traces in the written record or the physical environment. We need to make some clear distinctions about types of aquaculture since much confusion arises from writers not differentiating among natural fish populations in natural or artificial ponds, unselective capture for stocking or storage of wild fish, selective stock and grow operations, and human management of breeding and species-specific stocking and artificial feeding or nutrient management. We deal mainly with the last case. We do not include marine aquaculture, which is a very recent phenomenon in Scandinavia. The overall purpose of our chapter is to discuss how fish kept in fishponds have been introduced, farmed and spread in Sweden and Finland in early 1 This chapter was written as part of “The story of Crucian carp (Carassius carassius) in the Baltic Sea region: history and a possible future” led by Professor Håkan Olsén at Södertörn University (Sweden) and funded by the Baltic Sea Foundation.
  • Playing King

    Playing King

    ISSN 2002-3898 © Maria Berlova and Nordic Theatre Studies DOI: https://doi.org/10.7146/nts.v26i1.109744 Published with support from Nordic Board for Periodicals in the Humanities and Social Sciences (NOP-HS) Playing King Maria Berlova ABSTRACT The Swedish King Gustav III ruled from 1771 to 1792. His departure to the Russian war in 1788 was staged as a grandiose spectacle. The King, who was also a playwright, made the day of his departure coincide with the symbolic date of June 23. This was the date that Gustav II Adolph (ruled 1611-32) went off to the Thirty Years? War in 1628. The parallel between Gustav III and the great Swedish warrior King was further emphasized by his costume made in the style of Gustav Adolph. In this article, the author analyzes Gustav III?s departure to war as a theatrical event and explores the borders of theatrical events in the late eighteenth century. Gustav III?s ceremonial departure is placed in the framework of Nikolai Evreinov?s and Yuri Lotman?s theories of theatricality which show how the King applied theatrical means to everyday life in order to theatricalize it, i.e. to make it spectacular and symbolic. By theatricalizing life Gustav III idealized his role of king and thus performed his power. Theatricalization of political life not only adorned life but it also significantly changed reality; the theatrical playing of the King entailed real consequences ? Gustav III enacted his role of a monarch in a memorable way and achieved his political goals. The interaction between politics and theater is the main focus of the article.
  • Förteckning Över De La Gardieska Arkivet Biographica Minora Reviderad 2009 Av Per Stobaeus

    Förteckning Över De La Gardieska Arkivet Biographica Minora Reviderad 2009 Av Per Stobaeus

    Förteckning över De la Gardieska arkivet Biographica minora reviderad 2009 av Per Stobaeus Universitetsbiblioteket, Lunds universitet 1 Bild på framsidan: Odaterat brev från Sofia Wrede till Samuel Tystenberg. De bilder på dokument i Biographica minora som ingår i denna förteckning är fotograferade respektive skannade av Mikael Lovdalen, Bengt Melliander och Per Stobaeus. 2 DE LA GARDIESKA ARKIVET BIOGRAPHICA MINORA Förteckning reviderad av Per Stobaeus 2009 Inledning De la Gardieska arkivet (även kallat De la Gardieska samlingen) i Universitetsbiblioteket i Lund innehåller så mycket mer än handlingar från familjen De la Gardie. Tusentals människor ur olika samhällsgrupper möter oss i brev och andra dokument. Avdelningen Biographica minora är ett urval av handlingar – mest brev – från ett stort antal personer under perioden från Gustav I:s kungaval 1523 till Jacob De la Gardies död 1842. Biographica minora har ursprungligen sammanställts på Löberöds slott av Jacob De la Gardie (1768–1842) och Peter Wieselgren (1800–1877) och överallt påträffar man deras anteckningar på breven. I Biographica minora finner vi exempelvis militärer, författare, präster, hovmän, professorer, handelsmän, brukspatroner, läkare och andra ämbetsmän. Flera kvinnliga brevskrivare förekommer i samlingen. Några dokument i Biographica minora faller utanför den nämnda tidsramen (t.ex. handlingar 1836–1899 rörande folklivsforskaren och konstnären Nils Månsson Mandelgren). Ett par medeltidshandlingar i eftermedeltida kopior ingår också: ett brev rörande skifte mellan lågfrälsemannen Erik Slatte och hans svåger Lars Olsson 1517 samt ett brev av heliga Birgitta. Det sistnämnda brevet har av någon anledning plockats ut ur sitt sammanhang i Historiska handlingar I:1 och förts till Biographica minora. Endast i några få undantagsfall är breven i Biographica minora utfärdade av kungar, vilket skiljer denna serie från De la Gardieska arkivets Historiska handlingar.