”On the Side of the Angels?”

Representationer av kristendomar i TV-serien Arkiv X

”On the Side of the Angels?” Representations of Christianities on the television series The X-Files

Oliver Madden

Institutionen för samhälls- och kulturvetenskap, Religion Religion III 15 hp Handledare: Sören Dalevi Examinator: Kerstin von Brömssen 2014-01

ABSTRACT The X-Files is a television show that was produced between the years 1993-2002 . The series has gone down in history for capturing the zeitgeist of the 1990s with its postmodern distrust of authorities and its interest in new forms of spirituality. In several episodes, the main characters come in contact with the Christian religion. This thesis examines how different forms of Christianity were portrayed in The X-Files. The questions asked concerns the secondary characters that are featured individual episodes of the series and can be described as representations of different form of Christianity. Through close readings of six episodes the following results were discovered: Generally speaking, one cannot say that the portrayal of Christians is exclusively positive or negative. It is multifaceted, which is in line with postmodern nature of the show. A common stereotype is the Protestant fundamentalist, which can prove to be good characters as well as charlatans. The Catholic Church is portrayed as a liberal church whose primary role is therapeutic and Catholicism is presented as the normative form of Christianity. The X-Files contradict a lot of stereotypes that exist in American film and television. Although fundamentalists have a prominent role, they often end up as portrayed in a relatively positive way. The common horror stereotype where Catholic priests struggle with the supernatural, is also one with which the series break, and instead Protestant characters are given these roles. The X-Files highlight the positive and negative aspects of both fundamentalist and liberal Christianity. Even so the form of Christianity that gets the most screen time in the series is fundamentalist. keywords: The X-Files, film and religion , television, popular culture, religion

SAMMANDRAG

The X-Files (svensk titel Arkiv X) är en TV-serie som producerades mellan 1993-2002. Serien har gått till historien för att fånga tidsandan och dess postmoderna misstro mot myndigheter och intresse för nyandlighet. I ett flertal avsnitt kommer huvudpersonerna i kontakt med den kristna religionen. Uppsatsen undersöker hur olika former av kristendom gestaltas i The X-Files. Frågeställningen berör de bikaraktärer som dyker upp i serien och som kan beskrivas som representationer av kristendomar. Genom närläsningar av sex avsnitt nås följande resultat: Generellt sett kan man inte säga att framställningen av kristna är uteslutande positiv eller negativ. Den är mångfacettered, vilket stämmer väl överens med TV-seriens postmoderna och ”livsåskådningsfragmentariska” natur. En vanligt förekommande stereotyp är protestantiska fundamentalister, som kan visa sig vara goda karaktärer eller charlataner. Den katolska kyrkan framställs som en liberal kyrka vars främsta roll är terapeutisk och katolicismen framställs som den normativa, sansade och vanliga formen av kristendomen. The X-Files bryter mot en hel del stereotyper som förekommer i amerikansk film och TV. Trots att fundamentalisten har en framträdande roll så framställs den ofta i slutändan i en relativt positiv dager. Skräckfilmsstereotypen där katolska präster tampas med det övernaturliga bryter serien också mot, och låter protestantiska karaktärer ha dessa roller istället. The X-Files lyfter fram positiva och negativa aspekter hos såväl fundamentalism som mer liberal kristendom. Med det konstaterat så är slutsatsen ändå att den kristendomsform som får mest utrymme i serien är fundamentalistisk.

Nyckelord: Arkiv X, film och religion, TV, populärkultur, religion

Innehåll 1. Inledning ...... 1 1.1 Syfte och frågor ...... 2 1.2 Forskningsläge ...... 2 1.3 Metod ...... 7 2. Närläsning av sex avsnitt ...... 9 2.1 Miracle Man (Säsong 1; Avsnitt 17) ...... 9 2. 2 Revelations (Säsong 3; Avsnitt 11) ...... 13 2.3 Gethsemane och Redux II (Säsong 4: Avsnitt 24 och Säsong 5: Avsnitt 2) ...... 16 2.4 All Souls (Säsong 5; Avsnitt 17) ...... 17 2.5 Signs & Wonders (Säsong 7; Avsnitt 9)...... 20 3. Diskussion och analys ...... 25 3.1 De missförstådda fundamentalisterna...... 25 3.2 Protestantiska charlataner ...... 30 3.3 Katolska Själasörjare ...... 32 3.4 Vanliga kristna ...... 35 3.5 Ulvar i fårakläder...... 36 3.6 Kristus-gestalter...... 40 4. Sammanfattning och slutsats ...... 41 4.1 Slutsats ...... 43 5. Källor och Litteratur ...... 44 5.1 Källor ...... 44 5. 2 Litteratur ...... 44

1. Inledning TV-serien The X-Files (svensk titel Arkiv X) är känd för att under 1990-talet ha fångat samtidens anda, med dess postmoderna misstro mot myndigheter och dess intresse för nyandlighet. I serien undersöker två FBI-agenter, Dana Scully (som är en skeptiker) och Fox Mulder (som tror på övernaturliga fenomen) diverse bisarra fall med kopplingar till det paranormala, UFO:n och statliga konspirationer. Under seriens nio säsonger, som består av både enskilda fall, och en övergripande konspirations-story (den s.k. ”mytologin”), möter de två agenterna ett stort antal fenomen kopplade till olika religioner. Förutom UFO-kulter, indiansk andlighet, österländsk religion och andra varianter av andlighet (mutanter, varulvar, vampyrer etc.) så har ett antal avsnitt också att göra med den kristnadomen. I dessa avsnitt kommer de två agenterna i kontakt med karismatiska predikanter och helare, apokalyptiska extremister, romersk-katolska kyrkan, bibliska mytologiska varelser och legender, fundamentalister, demoniska väsen mm. Inte minst spelar kristendomen, specifikt katolicismen, en stor roll för karaktären Scully (spelad av Gillian Anderson) vars katolska uppfostran – trots hennes roll som naturvetare och skeptiker – är en stor del av hennes identitet. Karaktären Mulder (spelad av David Duchovny), som tycks kunna tro på vilket nyandligt, paranormalt fenomen som helst, avvisar dock all form av organiserad kristenhet. Serien är en av de 1990-talets mest framgångsrika TV-serierna. Den har av TV-kritiker ansetts ha ett överväldigande inflytande över TV-mediet, och vara en ”kulturell prövosten” för 1990-talet.1 Det är viktigt att ta i beräkningen den samtida kontext i vilken serien fanns. Mulder och Scullys äventyr är en produkt av 1990-talets postmodernism och knöt an till den stämning som rådde under decenniet. Inte minst vad gällde intresset för nyandlighet och den misstro som fanns mot samhälleliga institutioner såsom statliga underrättelsetjänster, men också de traditionella kyrkorna. Populärkulturella fenomen, såsom film eller TV-serier fungerar ofta som en samtidsspegel, inte minst vad gäller synen på andlighet eller religion.2 Eftersom The X-files var ett kollosalt stort fenomen då det sändes, kan man anta att intresset för TV-serien också speglade ett intresse för andlighet. Tack vare att serien fortfarande är populär och finns att tillgå på DVD gör att den fortsätter att förmedla den mentalitet i vilka den blev till.

1http://www.herald.ie/entertainment/film/x-hits-the-spot-27880105.html (2014-01-19) och http://content.time.com/time/magazine/article/0,9171,986144,00.html?iid=chix-sphere (2014-01-19) 2 Axelson, Tomas; Sigurdson, Ola (red). Film och Religion: Livstolkning på vita duken. Cordia, Örebro 2003. Sid. 11 1

Eftersom det har forskats väldigt mycket på de två huvudkaraktärernas förhållande till kristendom, och den kristna symbolik som genomsyrar serien, lämnar jag dessa ämnen där hän. Bikaraktärerna får av naturliga skäl inte lika mycket tid i serien som dess huvudkaraktärer. De förekommer bara i enskilda avsnitt, och får därför inte lika lång tid att utvecklas som seriens huvudkaraktärer. Därför blir deras personporträtt av naturliga skäl inte lika djupgående. Dessa karaktärer representerar i stor utsträckning seriens bild av mer eller mindre organiserad kristenhet. Dessa mer ytliga porträtt som förstorar karaktärsdrag och gör dem enklare att se, gränsar ibland till karikatyrer, ger en mer direkt och lättillgänglig bild av religionen än vad de mer subtila karaktärshistorierna hos Mulder och Scully gör. I förlängningen kan denna undersökning komplettera den forskning som tidigare gjorts. I uppsatsen analyserar jag 6 av seriens totalt 202 avsnitt. Det är därför viktigt att inte drar för stora slutsatser om serien över lag utifrån dessa enskilda avsnitt. Något man måste beakta är The X-Files postmoderna natur, där olika paradoxala sanningar kan samexistera i samma fiktiva universum. Det som är sant i ett avsnitt, behöver inte vara sant i ett annat. Vad de enskilda avsnitten om ämnen som Guds existens, livet efter döden eller vilket bibelsyn som är att föredra kan inte tolkas som representativt för serien som helhet. Det är dock en del av seriens gestaltning av kristendomar. Inte återkommande kristna karaktärstyper säger en hel del om TV-seriens tolkning av kristendomen.

1.1 Syfte och frågor Syftet med uppsatsen är att undersöka hur olika former av kristen tro gestaltas i The X-Files, med utgångspunkt i dess bikaraktärer. I undersökningen ingår att jämföra mina resultat med den tidigare forskningen. Frågorna i undersökningen lyder: 1. Hur framställs olika former av mer eller mindre organiserad kristendomen i The X- Files? 2. Vilka former av kristendom representerar de olika bikaraktärerna? 3. Hur gestaltas dessa karaktärer och den form kristendom de tillhör?

1.2 Forskningsläge Mycket har skrivits på ämnet populärkultur och religion. Bland de akademiker som ägnat ämnet stort utrymme finner vi kanske främst Gordon Lynch, som bl.a. skrivit boken Between the sacred and profane. Lynch skriver: Studying religion, media and popular culture can also tell us more about how people make religious worlds for themselves. […] people make use of media and popular

2

cultural resources to construct religious identities, meaning, rituals, communities and experiences.3

Representationer av religion på film är ett ämne som under de senaste decennierna har getts ett allt större utrymme inom akademiska kretsar. I Melanie Wrights Religion and film: an introduction behandlas relationen mellan religion och film, och boken analyserar ett antal filmer för att ge exempel på hur religion kan gestaltas. Wright menar att film och religion har haft en relation allt sedan filmens barndom.4 Hon menar också att film länge har använts som ett sätt att reflektera kring andliga frågor.5 I boken Film och Religion: Livstolkning på vita duken skriver Tomas Axelson och Ola Sigurdson: Med andra ord aktualiserar film en mängd religiösa eller existentiella frågor, såväl när de skildrar religiösa gestalters liv och handlingar som när det snarare är filmens tema som tangerar dessa frågor. Filmen fungerar både som en samtidsspegel för dessa frågor – en spegel som bör utforskas kritiskt – och som en resurs för vårt mänskliga sökande efter identitet.6

Wright menar också att religion till sin natur är narrativ, vilket gör att dess relation till film och litteratur ter sig väldigt naturlig.7 Att studera film och religion ger en ingång till diskussion kring viktiga religiösa frågor, inte minst vad gäller relationen mellan religionen och samtida kulturella idéströmningar.8 Studying ’religion and film’ provides a route into the examination of various topics of interest to religious studies, including the interpretation of religious and cultural ideas and forms, and the process at work in mythopoesis and meaning-making.9

Ola Sigurdson konstaterar också att amerikansk film oftast framställer religion och religiösa människor som stereotyper. Dessa får stå som kontrast till den normativt sekulära amerikanska samhället: [Det är] en tämligen ensidig bild som ges av religion och religiositet i samtida filmer. Till att börja med odlar Hollywood-filmen en föreställning om det amerikanska samhället som ett i grund och botten sekulärt samhälle. Religiösa föreställningar och motiveringar förekommer helt enkelt inte särskilt ofta i film. När de gör det framställs ofta religiösa människor som fundamentalistiska, moraliskt trångsynta eller rentav galna.10

En filmgenre som inte passar in i denna beskrivning är den övernaturliga skräckfilmen. Det har skrivits mycket om skräckfilmens relation till den kristna tron, vilket är relevant då The

3 Lynch, Gordon (red.). Between the sacred and profane: researching religion and popular culture. I.B. Tauris & Co Ltd. New York, 2007. Sid. 158 4 Wright, Melanie (red). Religion and film: an introduction. I.B. Tauris & Co Ltd. New York, 2007. Sid. 1 5 Wright, 2007. Sid. 3 6 Axelson; Sigurdson (red). (2003). Sid. 11 7 Wright, 2007. Sid 4. 8 Wright, 2007. Sid 5. 9 Wright, 2007. Sid 5. 10 Sigurdson, Ola. “Vem skriver manus till mitt liv? Teologiska perspektiv på film”, I Axelson, Tomas; Sigurdson, Ola (red). Film och Religion: Livstolkning på vita duken. Cordia, Örebro 2003. Sid 62 3

X-Files i mångt och mycket tillhör skräck-genren (om än i TV-format). I boken Catholics in the Movies skriver Colleen McDannell i avsnittet Catholic Horror om filmen The Exorcist (William Friedkin, 1973) och dess betydelse för katolska kyrkans roll inom skräckgenren.11 Att just den katolska kyrkan har fått en sådan betydande roll i genren förklarar McDannell såhär: An intensely visual religion with a well-defined ritual and authority system, Catholicism lends itself to the drama and pageantry - the iconography - of film. Movie goers watch as Catholic visionaries interact with the supernatural, priests counsel their flocks, reformers fight for social justice, and bishops wield authoritarian power.12

Hon konstaterar också att det är det är katolicismen, snarare än protestantismen, som är den normativa religionen i amerikanska filmer.13 Exempelvis är protestantiska präster inte alls lika vanligt förekommande som katolska i amerikanska filmer, menar hon. Även på TV är den katolska kyrkan mycket närvarande, vilket Per-Gunnar Lidström påpekar i sin kandidatuppsats i religionsvetenskap Katolska Kyrkans roll i skräckfilm.14 Han ger exempel på serier som V (ABC, 2009-11) och Bluebloods (CBS, 2010-), men listan kan göras längre. Elijah Siegler skriver i boken God In The Details: American Religion in Popular Culture om hur religion skildras i tre amerikanska polisserier - Law & Order (NBC, 1990-), NYPD Blue (ABC, 1993-2005) och Homicide: Life on the Street (NBC, 1993-99). Hans skriver att “[…] television can be and is a locus of real though about serious religious issues”.15 Siegler betonar att filmmediet och TV-mediet har mycket gemensamt, men att det också finns viktiga skillnader att beakta. Främst gäller detta det faktum att en TV-serie har flera avsnitt – ibland flera säsonger – på sig att visa karaktärsutveckling. Där filmer ofta återberättar nya versioner av gamla religiösa myter, har TV en annan roll, menar han: By contrast, the television series does not recapitulate myth so much as complexify it. If, at its best, film-as-myth has the possibility to communicate a religious truth, the television drama, at its best, can communicate religious possibilities, explore religious issues, and ask religious questions. Thanks to its multiple characters and plotlines, television – more than film, and perhaps more any art form – can represent and provoke religious debate.16

11 McDannell, Colleen (red.). Catholics in the Movies. Oxford University Press. UK. 2008. Sid 197-225 12 McDannell, 2008. Sid. 14 13 McDannell, 2008. Sid 14. 14 Lidström, Per-Gunnar. Katolska Kyrkans roll i skräckfilm. En rollteoretisk analys av Katolska kyrkan i filmerna Exorcisten och Ritualen. Kandidatuppsats i religionshistoria. Handledare: Henrik Bogdan. Göteborgs Universitet 2011. Sid. 7 15 Siegler, Elijah. “Is God Still in the Box? Religion in Television Cop Shows Ten Years Later”, i Mazar, Eric Michael; McCarthy, Kate (red.) God in the details: American religion in popular culture. Routledge, 2011, New York. Sid. 179 16 Siegler, 2011. Sid. 180 4

Den kristna religionen, främst i form av katolska kyrkan, är ofta närvarande i film och TV. Vilken roll den har varierar naturligtvis. I skräckfilmer och TV-serier där hotet är av andlig art och grundat i kristen mytologi har katolska kyrkan ofta vad man skulle kunna kalla en ”hjälteroll”. Prästerna i exorcist-filmer befriar ett offer från demonbesatthet. Protestantiska representanter har sällan denna roll, om de ens förekommer. Trots att de katolska prästerna är hjältar, så kan de också framstå som tvivlande och skeptiska till det övernaturliga, enligt Lidström, och ger som exempel de katolska prästerna i filmerna The Exorcist och The Rite (Mikael Håfström, 2011). 17 The X-Files position inom populärkulturen har lett till att seriens analyserats många gånger tidigare. Ur religionsvetenskaplig och livsåskådningsmässigt synsvinkel finns det kanske främst två verk som uppmärksammats mest, skrivna av Amy Donaldson och Dean A. Kowalski. Donaldson, i sin We Want to Believe: Faith and Gospel in The X-Files, tar upp det faktum att TV-serien i hög grad präglas av en kristen världsbild. Hon poängterar att seriens hjärta utgörs av dynamiken mellan ”the believer” (Mulder) och ”the skeptic” (Scully).18 De två huvudkaraktärernas andliga utveckling är ett genomgående tema i hennes bok. Mest behandlar hon Scullys resa från skeptiker till troende. Även Mulder, som är skeptisk mot organiserad religion, får en alltmer tydlig teistisk livssyn under seriens gång (trots att denna hålls ganska obskyr). Något som Donaldson också fokuserar mycket på i sin bok är den kristna symbolik som förekommer i serien. Främst vad gäller Mulder som en Kristus-gestalt och Scully som en Maria-gestalt. Denna symbolik blir allt tydligare i seriens senare säsonger. Hon konstaterar att ett stort antal religiösa traditioner förekommer i serien, utöver kristendomen.19 Men många gånger är den kristendom som de båda huvudkaraktärerna stöter på fanatisk eller befinner sig på utkanten av mainstreamreligionen.20 Hon menar att det är viktigt, i analysen av kristendom i The X-Files, att ha seriens postmoderna världsbild i åtanke: Rather than presenting one consistent worldview, the show offers multiple theories, representing the belief of whoever is the focus of that particular tale. The truth about the afterlife thus varies by episode, relative to the case at hand.21

Liksom sanningen om livet efter döden varier från avsnitt till avsnitt, så varierar också sanningen om Gud och andra religiösa eller övernaturliga sanningsanspråk.

17 Lidström, 2011. Sid. 26, 28 18 Donaldson, Amy M. We Want to Believe: Faith and Gospel in the X-Files. Cascade Books, USA, 2011. Sid. vii 19 Donaldson, 2011. Sid. 5 20 Donaldson, 2011. Sid. 6 21 Donaldson, 2011. Sid. 150 5

Dean A. Kowalskis The Philosophy of The X-Files tar också upp religiösa frågor som väcks av eller i serien, men fokuserar på de mer filsofiska aspekterna. Återigen står dock främst de två huvudpersonerna och deras livsfilosofier i fokus. Scullys resa från sekulär katolik och vetenskaplig skeptiker, till aktivt troende och öppen för det paranormala analyseras här. Även Mulders knappt uttalade teism tas upp. Katolicismens roll, främst i relation till Scully, behandlas också utförligt i Regina Hansens artikel ”Catholicism in ‘The X-Files’: Dana Scully and the harmony of faith and reason” i tidsskriften Science Fiction Film and Television. Det är tydligt att när det kommit till att analysera kristendomens roll i The X-Files så har fokus främst legat på de två huvudkaraktärerna (i synnerhet Scully), samt på den kristna symboliken. Inte mycket har skrivits på de mer ”ytliga” representationerna som återfinns hos bikaraktärer. För en publik som följer serien regelbundet, och som därmed kan ta del av huvudkaraktärernas religiösa resor, är naturligtvis studiet av huvudkaraktärernas andliga resor högst relevant, vilket bl.a. Siegler poängterar: Television is also particularly good at charting long-term religious transformation in its characters, whether depicted as conversion, salvation, or disenchantment.22

Mulder och Scullys dynamik som ”the beliver and the skeptic” definierar serien och är förmodligen en av de stora bidragande faktorerna till dess succé. Det är därför helt naturligt att dessa har ägnats mycket akademisk analys. Den kristna symboliken är också någonting som berörts utförligt. Men studiet av bikaraktärer ska inte förringas. McDannell skriver om vikten av att studera mer påtagliga kristna representationer och inte bara symbolik: The contributors to Catholics in the Movies explore what happens when organized religion - not just Bible stories or spiritual themes - enters into a film. While it is fruitful to discuss the mythological power of a film like Star Wars, there also needs to be historical examinations of the ways that religious individuals, objects, histories, and settings are represented. We learn about how religion works by watching films, and so we should become aware of how and why films convey particular kinds of information. 23

Bikaraktärerna som representationer av kristendom är minst lika viktigt som studiet av huvudkaraktärerna, inte minst om man ponerar att olika bikaraktärer uppvisar liknande återkommande drag och därmed blir återkommande stereotyper. Vi har exempelvis i The X- Files flertalet bikaraktärer som tillhör en mer frikyrklig, karismatisk kristendom. Dessa blir representationer av denna gren av religionen på ett sätt som Mulder och Scully aldrig blir. Vad dessa representationer säger om karismatisk kristendom är därmed relevant att studera,

22 Siegler, 2011. Sid. 180-181 23 McDannell, 2008. Sid. 9 6

eftersom dessa återkommande arketyper bidrar till den bild av kristendom som serien förmedlar till sin publik. Här finns det utrymme för nya iakttagelser.

1.3 Metod I arbetet med denna uppsats kommer jag först och främst utgå från en metod inspirerad av den analysmall för historisk filmanalys, som framtagits av Ulrika Holgersson.24 Analysmallen är framtagen för filmanalys inom historievetenskap, men dess metoder fungerar tillfredställande även för religionsvetenskaplig filmanalys.25 Metoden går ut på att närläsa sex av seriens 202 avsnitt. Dessa är mina djupanalyser. Avsnitten i fråga är Miracle Man (Säsong 1; Avsnitt 17), Revelations (Säsong 3; Avsnitt 11), Gethsemane (Säsong 4; Avsnitt 24), Redux II (Säsong 5; Avsnitt 2), All Souls (Säsong 5; Avsnitt 17) och Signs & Wonders (Säsong 7; Avsnitt 9). Valet av dessa avsnitt baseras dels på det faktum att kristna karaktärer förekommer i större utsträckning här än i andra avsnitt, samt att de har en spridning över de sju första av seriens totalt nio säsonger. Det var dessa år som serien var som mest framgångsrik och hade störst publiksiffror. Analysen består av att titta på två delar av avsnittens form; dess karaktärer och dess narrativ. Dessa två delar påverkar naturligtvis varandra. Jag kommer också titta på kinematografi och musik. Nedan förklarar jag vad dessa begrepp innebär. Karaktärer: Här ställer man frågor som: Hur framställs kristna karaktärer? Hur ser miljöerna dessa karaktärer rör sig i ut? Hur gestaltas de genom kostym och makeup? Hur gestaltas de av skådespelarna? Kan man tala om positiv eller negativ framställning? Narrativ: Jag tittar på filmens narrativ, men kommer göra detta främst utifrån de karaktärer som i avsnitten får representera kristendom. Här ställer man frågor som: Vilken roll har dessa karaktärer och deras religion i den händelsekedja som utgör avsnittens handling? 26 Hur påverkar de handlingen? Kinematografi kan sägas vara det som görs med kameran. I min analys är detta lansle främst kopplat till karaktärerna. Precis som make-up bidrar till deras framställning, påverkar

24 Holgersson, Ulrika. Inte bara en piga. Hembiträdet, folkhemmet och spelfilmen 1930-1950, opublicerat manus, Historiska institutionen, Lunds universitet. Sida 35 – 37. 25 Jag har tidigare använt mig av denna analysmodell i min B-uppsats i historia, och redogörelsen för metoden påminner om den som återfinns i: Madden, Oliver. Hur Agent 007 såg rött. Bilden av Sovjetunionen i Kalla Krigets James Bond-filmer. B-uppsats. Lunds Universitet, Historiska Institutionen. Handledare: Ulrika Holgersson. 2013-01-06. Sida 6-8. 26 Holgersson, s. 23. 7

exempelvis närbilder, vinklar och liknande. Man tittar bl.a. på hur bilden beskärs och om kameran är ”skakig” eller ”stilla”. Klippning, ljus och ljud bidrar också till framställningen.27 Musik är antingen diegetiskt eller icke-diegetisk. Diegteisk musik är den som finns inom avsnittets fiktiva värld och som karaktärerna kan höra. Icke-diegetiskt musik är den som befinner sig utanför denna värld såsom filmmusiken som publiken, men inte karaktärerna hör.28 Den metod jag beskrivit ovan har främst handlat om studiet av film. Studiet av film och TV-serier har mycket gemensamt, men det finns skillnader i de två formaten som man bör ha i åtanke. Siegler beskriver skillnaden med att TV, i motsats till film har ett, ”öppet narrativ”. To best appreciate how religion operates in a television series, one must first understand that a television series is not a collection of discrete moments. Television drama is an open narrative; the audience gains pleasure from viewing regular characters operating in predictable ways. So if a character on a TV series is shown to have a certain religious outlook on life in episode 3, regular viewers can interpret that character’s actions in future episodes as informed by that outlook, even if that outlook is never explicitly acknowledged. Then if, in episode 25, the same character has a crisis of faith, the audience can reflect back to the previous episodes that led up to that.29

Detta är som sagt viktigt att ha i åtanke. Det är därför man bör studera flera avsnitt för att få en bättre bild av hur TV-serien gestaltar kristna. Och det är detta öppna narrativ som tidigare forsking på ämnet ”The X-Files och religion” har följt då de kartlagt de två huvudkaraktärernas andliga resor. Trots att bikaraktärerna är utbytbara går Sieglers ord ändå att att applicera på dessa, eftersom stereotyperna kan vara återkommande. Urvalet har gjorts med detta öppna narrativ i åtanke. Därför har jag valt avsnitt som har en vid spridning över TV-seriens mest populära år – säsongerna 1-7. De avsnitt jag valt utmärker sig också genom att, mer än andra, ta upp kristen tro och innehålla karaktärer som präglas av religionen, såsom präster eller uttalat troende kristna. I dessa närläsningar går jag igenom avsnitten i kronologisk ordning, och fokuserar på en bikaraktär i taget. Jag kommer i den initiala genomgången endast beskriva vissa utvalda scener, som utifrån den analysmodell jag presenterat ovan, på ett påtagligt sätt illustrerar hur karaktärerna framställs i avsnittet. I diskussionen och analysen kommer jag sedan att föra en reflekterande diskussion kring dessa framställningar. Här kommer det också refereras till tidigare forskning, för att göra en så pass välförankrad analys som möjligt.

27 Holgersson, s. 27. 28 Holgersson, s. 23-24. 29 Siegler, 2011. Sid. 181 8

2. Närläsning av sex avsnitt

2.1 Miracle Man (Säsong 1; Avsnitt 17)

Pastor Calvin Hartley Mulder och Scully får i uppdrag att undersöka ett fall där en kvinna dött under en gudstjänst då helaren Samuel Hartley lagt sina händer på henne. I en scen visar Scully en videoinspelning för Mulder. Videon är inspelad under ett tältmöte hus Miracle Ministries i Tennessee som leds av pastorn (”Reverend”) Calvin Hartleys (George Gerdes). Pastorn är adoptivfar till Samuel. Det är en gudstjänst med en stor folkmassa som sjunger livligt och klappar i händer. Hartley har vit kostym och springer runt med en mikrofon i handen, sträcker händerna i luften och ropar upphetsat lovprisningar: Yes, indeed. Oh hallelujah! Hallelujah, praise God! Yes, indeed, praise God! Yes, I want everybody to say ”hallelujah”!

Församlingen svarar honom med rop och lovprisningar. Hartley presenterar en cancersjuk kvinna för mötesdelatagarna, och förklarar att hans adoptivson Samuel med Guds kraft kan hela henne. Han återkommer hela tiden till mantrat ”Yes, indeed, praise God!” och i sitt tal använder han många konstpauser. Tonläget varierar mellan nästintill låga morranden, till höga utrop. Han har en tydlig sydstatsdialekt, och drar dramatiskt ut på vissa ord. När Mulder och Scully besöker ett av hans möten följer det samma mönster som på videon. Det hörs snabb och rytmisk gospelmusik. Utanför tältet finns ett souvenirstånd, där det säljs t-shirtar och kepsar. När de ser Hartley har han bakåtslickat hår och guldklocka och andra smycken. Han bär slips och skjorta och är i 50-årsåldern. Han har ett runt och svettigt ansikte. Han håller i en näsduk som han torkar bort svetten i ansiktet med. Han talar till församlingen på samma sätt som i videon. I en närbild ser vi att Hartley spottar när han talar och att han är en aning skelögd. Ljuset som genomgående används under dessa tältmöten där Hartley är i fokus är ett vitt starkt ljus. Efter mötet söker Mulder och Scully upp Hartley utanför tältet. Han har då en dubbelknäppt vit kavaj på sig. Han har bråttom och verkar inte vilja prata med agenterna. Efter en kort konversation sätter han sig i en vit Cadillac som körs av en chaufför. Den lokale sheriffen (Daniels) påpekar att det är tack vare Samuel som Hartley har fått så mycket pengar. Sheriffen säger också att Hartley har hindrat en obduktion på den döda kvinnan – genom att hävda religiösa skäl. När Hartley i en senare scen försöker trösta den skuldtyngde Samuel, förklarar han att Samuels bekymmer är en prövning från Gud. Han identifierar sig med rollen som predikant,

9

men menar att predikandet inte kan mäta sig med Samuels helande gåva. När Margaret Hohman, i en senare gudstjänst, dör då Samuel rör vid henne försöker Hartley tona ned detta. När oro utbryter bland de församlade försöker han distrahera dem med sina sedvanliga halleluja-rop (”All right now, don’t panic. Just praise the Lord!”), men det fungerar inte riktigt.

Samuel Hartley I videofilmen Scully visar Mulder, ser vi att Samuel (Scott Bairstow) – en ung man i tjugoårsåldern – praktiserar handpåläggning vid sin fader Pastor Hartleys tältmöten. Enligt Mulder hittade Hartley Samuel som spädbarn liggande i vassen vi Mississippi-flodens strand. Mer om hans bakgrund än så får vi aldrig reda på. När de två agenterna möter Samuel är det på en mörk krog, efter att han har varit involverad i ett slagsmål. Sheriff Daniels anmärker på att platsen inte är en sådan man förknippar med Samuel – ”Not a very likely place to be saving souls.” Samuel sitter blåslagen vid ett bord nära bardisken. Han tänder en cigarett, då Mulder, Scully och Daniels kommer närmare. När sheriffen anklagar honom för mordet på kvinnan under gudstjänsten verkar han inte alls överraskad, utan accepterar det. Det blir också snart tydligt att Samuel anser sig förtjäna att bli straffad av Gud för de liv han har utsläckt. Han ser det som en del av sin botgöring för sitt högmod. Samuel är övertygad om sin helande gåvas faktiska existens, och att den kommer från Gud. Att hans gåva nu har blivit fördärvad och nu istället tar liv förebrår han sina egna synder för. När Scully ifrågasätter Samuels övernaturliga förmåga, försöker han bevisa den. Han påstår sig kunna se smärtan och sjukdomen hos dem han helar, på samma sätt som han kan se Mulders smärta angående hans försvunna syster. På ett profetiskt sätt berättar sedan Samuel om den smärta han ser hos Mulder. Scully är skeptisk, men den mer andligt öppne Mulder avfärdar inte Samuels påståenden så lätt. Under scenen på baren spelas det mörk, mystisk icke-diegetisk musik. Senare får vi se hur Samuel förbereder sig inför en gudstjänst. Han är orolig och vill egentligen inte medverka, men hans far övertalar honom. I gudstjänsten verkar Samuel ha fått bättre självförtroende. När Hartley presenterar honom springer han glad och vinkandes ut på scenen. Publiken svarar med glada rop och närmaste hysteriska reaktioner. Alla i tältet står upp, klappar i händerna och sjunger. Samuel går vidare fram till den främsta bänkraden och rör vid ett antal människor med ord som ”Recive Gods love”, ”Feel the power of God”. Men när han ber för den rullstolsbundna kvinnan Margaret Hohman, så börjar hon skaka och dör. Samuel ser chockad ut.

10

Mulder möter honom i häktescellen senare och kan bevisa att Margaret dog på grund av förgiftning, och inte Samuels handpåläggning. Men Samuel vägrar vika i sin övertygelse om sin egen skuld. Mot slutet av avsnittet får vi reda på att det är Leonard Vance (pastor Hartleys allt-i- allo) som förgiftat offren. Efter Samuel blivit misshandlad till döds i häktescellen, visar han sig för Vance, då denne ligger till sängs, i vad som kan beskrivas som antingen en vision eller mardröm. Samuels kropp ter sig transparent och lysande för Vance. Samuel förebrår honom för vad han gjort. Senare, då Vance tagit cyanid, och Mulder, Scully, Hartley och Daniels kommer in i hans rum, säger Vance med sina sista ord att Samuel förlåtit honom. Om Samuel återuppstått från de döda eller ej klargörs dock aldrig helt tydligt.

Leonard Vance Första gången vi möter Leonard Vance (Dennis Lipscomb) är utanför mötestältet, när Mulder och Scully först pratar med Pastor Hartley. Vance har ett speciellt utseende. Han är klädd i en svart lång rock, svart bredbrättad hat, svarta handskar och svarta solglasögon. Hans hud är gravt ärrad efter gamla brännskador. Det står snart klart att Vance är den man som Samuel uppväckte från de döda i avsnittets prolog – tio år tidigare. Vance tjänstgör nu som ett slags allt-i-allo åt Hartley. Vi möter återigen Vance då Mulder, Scully och Sheriff Daniels bevittnar uppgrävningen av det första offret Carol Wallaces kropp. Detta sker på natten, och plötsligt närmar sig en grupp människor agenterna. De bär på levande ljus, och icke-diegetisk musik i form av spänningshöjande orgeltoner hörs. Vance leder gruppen, och befaller å Miracle Ministries vägnar att de ska stoppa denna skändning. Vance menar att han och hans grupp svarar inför en högre auktoritet än de federala lagarna – Gud – och menar att gravskändning är en dödssynd. Han säger också att den dödes familj – församlingen – inte vill att hennes gravplats ska störas. En liknande scen förekommer senare i avsnittet då Vance försöker stoppa obduktionen av Margaret Hohmans kropp, med orden: Children of God. Brothers and sisters. If you desecrate the body, then you slay the soul. Let's keep this poor woman's body intact.

I scenen precis innan detta får vi se Vance stå i entrén till ett tältmöte och hälsa gästerna välkomna. Den rullstolsbunden kvinnan Margaret Hohman och hennes äldre föräldrar anländer. Han lovar att ordna en plats åt henne längst fram. Senare under samma tältmöte får Vance vittna från tältscenen om Samuels helande krafter. Han talar lågt och eftertänksamt. Han citerar Johannesevangeliets tredje kapitel ("no

11

man can do these miracles unless God be with him") och tackar Samuel för att ha räddat hans liv. Mot slutet av avsnittet får man se Vance vända och vrida sig i sin säng, uppenbart plågad av mardrömmar. En åsksmäll väcker honom och han ser en vision av den döde Samuel, som förebrår honom för hans brott – han är den skyldige. Brotten var ett slags hämnd för att Samuel räddade hans liv. Ett liv han inte känner är värt att leva p.g.a. de skador eldsvådan orsakade honom. Vance är rädd för Samuel och tror helt klart att han uppstått från de döda. Detta resulterar i att han tar sitt liv med cyanid. Innan han dör viskar han till Hartley, Mulder, Scully och Daniels som stormar på hans rum: I thought, "why didn't he let me die?" Beware of false prophets who come to you in sheep's clothing but inwardly are ravening wolves. That's what I thought he was, because who else would bring me back ... looking like this. He was here. […] He was here, Pastor. Right in this room. And he forgave me.

Vance ångrar därmed sina synder. Han ångrar det han gjort, eftersom han tack vare visionen av Samuel inte längre tror att han är en ”falsk profet”. Och att Samuel förlåter honom, ger honom någon form av frid – trots att han uppenbart fortfarande känner så pass mycket skuld att han tar sitt eget liv.

Margaret Hohmans föräldrar Bland de bikaraktärer som får mindre utrymme finner vi föräldrarna till Margaret Hohman, som dog när Samuel rörde vid henne. Dessa möter vi för första gången då de anländer med sin dotter till mötestältet och välkomnas av Leonard Vance. Hela familjen framstår som tämligen vanliga. De ser fram emot gudstjänsten och hoppas på att Samuel kan hjälpa Margaret. När Vance insisterar på att Samuel är där och kommer att hjälpa henne, blir hela familjen väldigt glada. Margarets mamma har en pin på bröstet där det står ”Samuel Heals”. När Samuel något senare i gudstjänsten ber för Margaret, lägger även hennes föräldrar sina händer på henne och försjunker i bön. När Margaret får ett anfall, försöker hennes föräldrar hjälpa henne och fadern (Campbell Lane) förebrår Samuel. Snart är Margaret död, och Margarets mamma brister i gråt och tar sin dotter i sin famn. I nästa scen försöker Scully övertala de djupt troende föräldrarna att låta henne obducera deras dotter. Fadern verkar osäker och hänvisar till Hartleys undervisning: ”Pastor Hartley says an autopsy is against scripture.” Men snart ger de ändå sin tillåtelse.

12

2. 2 Revelations (Säsong 3; Avsnitt 11)

Pastor Patrick Findlay Pastorn (”Reverend”) Findlay (R. Lee Ermey) är den första person vi ser i avsnittet. Han befinner sig i en ljus kyrka belägen i Pennsylvania. Bakom honom finns ett färgglatt kors. Lokalen är stor och pastorn predikar för församlingen om att Gud prövar deras tro. Han har en utpräglad sydstatsdialekt. Findlay försvarar Bibelns mirakel och argumenterar mot idén att de bara skulle vara liknelser. Han håller upp sina knutna nävar inför församlingen, och blod börjar rinna ner för hans armar – tecken på stigmata. Publiken är imponerad. Sakral icke- diegetisk musik ackompanjerar scenen. Senare sitter Findlay vid ett typiskt ”sminkbord”, med glödlampor runt en spegel. Han tar bort maskara. Simon Gates kommer in och säger sig ha blivit imponerad av predikan. Gates stryper därefter Findlay till döds. Kameran zoomar in på blod som droppar ner på pastorns vita, blanka, dyra boots. Efter avsnittets förtexter får vi se Mulder och Scully anlända till brottplasten. Findlay ligger död på golvet. De undersöker pastorns kropp, men hittar inga sår på hans händer. Däremot hittar de blodpåsar med tillhörande slangar ut i skjortärmarna under hans skjorta, som vittnar om att pastorn fejkat stigmata.

Kevin Kryder Kevin Kryder (Kevin Zegers) är den karaktär som avsnittet kretsar kring. Hans stigmata gör honom till måltavla för avsnittets skurk Simon Gates. Detta resulterar i att Kevin kidnappas av Owen Jarvis (som vill beskydda honom) och senare av Gates (som vill döda honom). Hans personliga tro nämns aldrig i avsnittet. Han uppvisar stigmata och är en tydlig Kristus-gestalt, och blir därmed mer av en kristen symbol än en kristen representation. Han blir därmed inte ett ämne för närmare analys.

Michael Kryder (Kevins pappa) Kevins far Michael Kryder (Sam Bottoms) möter vi bara två gånger. Båda gångerna är på ett mentalsjukhus. Det är en mörk och obehaglig plats. Den första gången talar Michael Kryder om att Kevin är utvald av Gud och att onda krafter är ute efter honom. Om de får tag på honom innebär det jorden undergång. Mulder och Scully är skeptiska, men Scully börjar lyssna på honom då han säger ”You must come full circle to know the truth”. Att Scully följer detta leder till att hon till slut hittar Kevin (som kidnappats av Gates).

13

Owen Jarvis Första gången vi ser Owen Jarvis (Michael Berryman) är då han kommer för att ta med sig mirakelpojken Kevin från ett skyddat boende. Samtidigt som Kevin berättar en spökhistoria för de andra barnen ser vi Jarvis närma sig deras rum. Monstret i Kevins historia stämmer till utseendet överens med Jarvis. Han har ett abnormalt utseende. Han är flintskalig, och har utmärkande pann- och käkpartier. Öronen är små och utstående, och ögonen insjunkna. Han är mycket lång, rör sig med stela rörelser och är helt klädd i svart. När Jarvis kommer in i barnens rum blir alla rädda utom Kevin. Den icke-diegetiska musik som ackompanjerar scenen har en mystisk och sakral karaktär. Senare får vi se Jarvis och Kevin på Jarvis vind. När Mulder och Scully anländer, försöker Jarvis först göra väpnat motstånd, men övermannas av agenterna. De förhör honom i vindsrummet. Här framkommer mer om hans motiv och synsätt. Han påstår att Kevin inte är säker hemma att han inte vill skada pojken utan att Gud kallat honom att beskydda honom. Jarvis försöker förklara att högre makter är inblandade i händelserna. Jarvis ser på Scully och lägger märke till hennes kors kring halsen, uppenbart i hoppet om att hon är mer benägen att tro hans ord än Mulder. JARVIS: You believe me don’t you? I mean, you must wear that as a reminder. SCULLY: Mr. Jarvis, my religious convictions are not the issue here. JARVIS: But they are! How can you help Kevin if you don’t believe? Even the killer, he believes.

Jarvis betonar vikten av att tro för att kunna rädda Kevin. Han ger en kritisk beskrivning av hur han tror Scullys katolska tro ser ut i ett försök att övertyga henne. Mass on Christmas, fish on Friday. You think that makes you a good Christian? Just because you don’t understand sacrifice, because you are unwilling, don’t think for a moment that you set the rules for me. I don’t question his word. Whatever He asks of me, I’ll do.

Därefter ställer han sig upp och kastar sig ut genom ett fönster, för att sedan oskadd springa därifrån. Den icke-diegetiska musiken är i denna scen återigen av sakral art, med kör, men också en spänningshöjande rytm. När Kevin överfalls i sitt hem av skurken Simon Gates, anländer Jarvis till pojkens undsättning. Han attackerar och börjar slåss med Gates, medan Kevin springer iväg. Gates stryper Jarvis till döds med sina glödande händer. Under obduktionen av Jarvis kropp noterar Scully ett antal udda saker. Hans kropp verkar inte ha börjat brytas ned trots att det gått fjorton timmar sedan han dog. Dessutom tycker hon att den luktar svagt av blommor. Hon diskuterar saken med Mulder:

14

In catechism we learned of instances like this. So-called incorruptibles whose bodies wouldn’t decay… and who emitted a smell of flowers.

Mulder är tveksam och kallar Jarvis sarkastiskt för St. Owen. Han förklarar kroppens tillstånd med att en man som var abnormal i livet, kanske också är abnormal i döden.

Simon Gates Huruvida avsnittets skurk Simon Gates (Kenneth Welsh) kan räknas som en representant för kristendomen eller ej, är inte en helt enkel fråga. Det är uppenbart att han har en värdbild starkt präglad av den kristna Bibeln. Det pågår i den en andlig kamp mellan det onda och det goda – Gud och Satan. Därför är det relevant att ändå nämna honom. Om Gates är besatt, eller bara mentalt sjuk, fastställs aldrig. Dock verkar han kunna mörda på övernaturlig väg. Det står från första stund klart för publiken att Gates är mördaren. Vi ser honom mörda Findlay i avsnittets prolog. Längre in i avsnittet får vi, genom Mulder och Scully, reda på lite av hans bakgrund. Han är en affärsman som äger ett återvinningsföretag. Han är en av Söderns rikaste män. Tre år tidigare körde han rattfull och paralyserade en ung pojke. Han fick villkorlig dom, och lämnade sedan landet. Han åkte till Israel. Mulder tror att han drabbats av Jerusalem-syndrom. Det är, enligt agenterna, när människor som besöker det Heliga Landet utvecklar religiösa villfarelser. De kan tro sig vara religiösa gestalter. Det verkar som att Mulder misstänker att Gates tror sig vara Satan, eller denne tjänare. Gates uppsöker Kevin i hans hem, dödar Owen Jarvis och tar med sig Kevin till sin återvinningscentral för att mörda honom i en strimlarmaskin. När de är där refererar Gates till apokalyptiska bibelverser: GATES: The sun will be turned into darkness, and the moon will turn to blood, because of you, son. KEVIN: Is that why you want to hurt me? GATES: It's not a question of wanting. You have to die, Kevin. For everyone. For the new age to come. You understand that, don't you? […] The others were all false prophets. You are the only true one among the twelve.

När Scully anländer och försöker stoppa honom, ramlar han själv ner i strimlaren och dör. Biktprästen I avsnittets slut besöker Scully en präst (Fulvio Cecere) för att bikta sig, skakad av de uppenbart övernaturliga händelser hon bevittnat kring fallet med Kevin Kryder. Vi får aldrig se prästens ansikte. Han befinner sig bakom den nätförsedda gluggen i biktbåsets mörker och vi ser honom endast ur Scullys perspektiv. Hon frågar honom om att han tror på mirakel. Det är värt att jämföra denna katolska prästs syn på mirakel med den syn pastor Findlay

15

presenterade i avsnittets öppning. Dessa två perspektiv finns i början respektive slutet av avsnittet. Biktprästen har en mer metaforisk syn på mirakel och menar att dessa kan vara naturliga ting såsom soluppgångar, barn som föds etc. Men Scully menar andra sorts mirakel, av mer traditionellt övernaturlig art. Det var den sortens mirakel Findlay agerade apologet för.

2.3 Gethsemane och Redux II (Säsong 4: Avsnitt 24 och Säsong 5: Avsnitt 2) Scully har i några avsnitt tidigare under den fjärde säsongen diagnostiserats med cancer, som inte går att behandla. De tre avsnittet Gethsemane, Redux och Redux II formar en längre berättelse, där vi får följa Scullys kamp mot cancern, Mulders jakt på ett botemedel och Scullys återkomst till sin katolska tro under ledning av Fader McCue.

Fader McCue I det första avsnittet i trilogin (Gethsemane) får vi se hur Scully är på en festlig middag hemma hos sin mamma. Det är en gemytlig stämning och ljus och varm atmosfär. Närvarande på middagen är Fader McCue (Arnie Walters) som Scullys mamma bett komma för att tala med dottern. McCue är klädd i svarta kläder och bär prästkrage. Han ser glad och trevlig ut. Han är ca 60 år gammal och har vitt hår och ett runt ansikte. Vid middagsbordet sitter fader McCue bredvid Scully. Snart vänder sig McCue mot henne. Han förklarar han det känns lite obekvämt att sitta bredvid henne och att hon säkerligen besvarar känslan. Han förklarara att det var Scullys mamma som bad honom komma. Scully verkar inte villig att prata om saken. McCue insisterar dock på vikten av tro. FADER MCCUE: I know it's been some time since we've spoken ourselves, since you drifted from the church. […] But a time of personal crisis, a threat to your health, going back to your faith is important and essential. SCULLY: Fader McCue. I appreciate my mother's concern, and yours. But I'm being treated for my cancer and taking every precaution. FADER MCCUE: Faith can make you stronger. SCULLY: I haven't felt the need. I have strength and I... I'm not going to come running back now. It's just not who I am. I'd be lying to myself, and to you.

Han förstår att Scully är obekväm av hans närvaro, men insisterar på vikten av tro. Han tar sig friheten att prata om Scullys personliga relation till kyrkan, trots att de inte står varandra särskilt nära. I den sista delen av trilogin (Redux II) återser vi Fader McCue. Mot avsnittets slut får vi se en sekvens där Scully sitter i sin sjukhussäng och ber tillsammans med Fader McCue. Prästen håller en rosenkrans och ber ”Hail Mary” tillsammans med Scully. Vi får bl.a. se en närbild på Scully då hon ber. McCues mun är i siluett i förgrunden och de säger samma ord. Scully kämpar mot tårarna. I avsnittets sista minuter får vi reda på att

16

Scullys cancer mirakulöst har börjat dra sig tillbaka. Om det är tack vare böner, läkarvård eller ett mikrochip Mulder hittat, sägs aldrig.

2.4 All Souls (Säsong 5; Avsnitt 17)

Prästen i biktbåset Avsnittets ramberättelse utgörs av att Scully återger berättelsen i ett biktbås. Vi får aldrig se prästens (Joseph Patrick Finn) ansikte. Men han har en mjuk röst och det verkar som att Scully finner honom förtroendeingivande. Han vägleder hennes berättande, ställer vissa frågor, men lyssnar främst. Att Scully inte går till Fader McCue med detta är kanske för att hon behöver tala med någon utomstående, eller inte känner sig bekväm med att dryfta sina upplevelser med McCue efter att han har avfärdat hennes övernaturliga upplevelser.

De fyra flickorna - nefilim Avsnittet kretsar kring dessa flickor – Dara Kernoff, Paula Koklos, Roberta Dyer och en icke namngiven (samtliga spelade av Emily Perkins) - som någon försöker döda en efter en. De är identiska fyrlingar i de sena tonåren. De är kanske också främst symboler för kristna mytologiska väsen, och inte direkta representationer för kristna. Flickan Dara är dock adopterad av kristna föräldrar och vi får se henne döpas i avsnittets prolog. De fyra flickorna är alla gravt handikappade och totalt beroende av andra för hjälp. Paula bor på ett mentalsjukhus. Den tredje flickan är hemlös. Den fjärde hålls gömd i Fader Gregorys kyrka. De har inga repliker. Scully hittar ”vingknotor” på en av flickornas rygg. Hon identifierar dem med nefilim. De är mytologiska varelser hämtade ur en kristen mytologisk världsbild.

Aaron Starkey Avsnittets skurk - socialsekreteraren Aaron Starkey (Glenn Morshower) - är, precis som fallet Simon Gates i Revelations, inte helt enkel att definiera. Men han bör, trots att han inte kan kallas för en kristen karaktär, nämnas. Han är inte en representant för kristen tro, men han kan ses som en representant för kristen mytologi. Han ger till en början ett förtroendeingivande intryck, men visar sig i slutminuterna vara en ondskans hantlangare, och kanske främst en symbol för Satan.

Paret Kernoff Dessa är flickan Daras adoptivföräldrar. Deras dotter dör under mystiska omständigheter samma kväll som hon döps av Fader McCue. Modern (Patti Allan) framstår som samlad trots att hennes dotter dött. Hon har kort, blont hår och är medelålders. Hon säger sig veta att Dara

17

har det bättre i himlen. Men hennes man (Eric Keenleyside) är arg på Gud, säger hon. Han förstår inte hur Gud kan ta en ung flickas liv.

Fader McCue I detta avsnitt får man återigen träffa Fader McCue. Vi möter honom förstå gången i avsnittets prolog. En stormig natt kliver han ur en bil utanför familjen Kernoffs hus. Mystisk sakral icke-diegetisk musik spelas. Vi ser först bara hans fötter. Han är svartklädd. Vi ser hans ansikte först då Mrs. Kernoff öppnar dörren. Han ger ett varmt och förtroendeingivande intryck. I scenen då han döper flickan Dara Kernoff har han satt på sig en vit stola över sin svarta skjorta. Nästa gång vi möter honom är då han kommer fram till Scully på kyrktrappan efter högmässan på påsksöndagen. Han är klädd i en vit prästkåpa. De går in på hans kontor, vilket är en dunkel men trevlig lokal. Det är inrett i bruna träfärger. Ett orangefärgat ljus kommer från ett stort kyrkfönster bakom McCue som sitter i en bekväm stol bakom ett stort mahogny- skrivbord. I rummet finns många böcker i en stor bokhylla och flera ljusstakar. McCue är i denna scen försiktig och snäll då han ber om Scullys hjälp med familjen Kernoff. Kameran fokuserar på hans och Scullys ansikten. Vi möter honom igen, då Scully återbesöker hans kontor mot slutet av avsnittet. Fader McCue pratar med Scully med en mjuk och tyst röst. När Scully berättar om sina övernaturliga upplevelser, om sina visioner av sin döda dotter Emily och sitt möte med mannen med fyra djuransikten ger McCue detta naturliga förklaringar. Förvisso är det han som tar fram en bok och utifrån denna berättar historien om serafen med fyra djuransikten och de mytologiska gudaväsendena nefilim. Men han förklarar att berättelsen är en legend som man inte ska tolka bokstavligt. Han påpekar att den inte ens erkänns av kyrkan.

Fader Gregory Den första gången Fader Gregory (Jody Racicot) visar sig i avsnittet är då han besöker flickan Paula på den psykiatriska kliniken. Precis som i fallet med Fader McCue får vi först se bara hans fötter då han stiger ut ur sin bil. Han är klädd i svart. I backspegeln hänger ett upp-och- nedvänt kors. Den icke-diegetiska musiken är olycksbådande. Inne på kliniken går Gregory och en vårdare nedför en mörk korridor. Socialsekreteraren Starkey springer ikapp de två männen och ropar på dem. Nu får vi se Gregorys ansikte, då han vänder sig mot Starkey. Han är relativt ung – ca 35 – och bär en prästkrage. Han har en intensiv blick. När Starkey förklarar att adoptionen inte kan gå igenom ännu på grund av vissa teknikaliteter verkar Gregory stressad. Han ger sig av med snabba arga steg.

18

Nästa morgon hittas Paula död. Mulder och Scully får reda på att Gregory skulle adoptera Paula och besöker hans kyrka. Utanför kyrkolokalen står en skylt med kyrkan pågående tema – ”The Darkness is upon us”. Namnet på kyrkan är ”The Church of St. Peter the Sinner”. På skylten med kyrkans namn finns också ett upp-och-nedvänt kors. Kyrkan ser ut som en gammal lagerlokal, och är väldigt enkelt inredd. Hopfällbara stolar står uppställda i rader framför scenen. Mulder hittar en bok i predikstolen med titeln ”The Book of St. Peter the Sinner”, vilken har ett likadant upp-och-nedvänt kors på framsidan. Musiken som spelas är mystiska keyboardtoner och dova kyrkklockor. Mulder ögnar igenom boken och säger: Scully, look at this! The Gnostic Gospels, Book of Enoch. Book of J. Apocrypha. I’m surprised there’s nothing here from "Jesus Christ Superstar".

Fader Gregory kommer in. Han är kort i tonen. Han verkar ledsam över beskedet om Paulas död. När Mulder misstänksam tar upp att Gregory ville adoptera flickan svarar prästen: ”I … I hope to God you’re not suggesting I had something to do with it.” På frågan om varför han ville adoptera flickan svarar Gregory att han kände hennes mor och ville skydda henne. När Scully frågar efter moders namn förklarar Gregory att han inte kan ge henne det. Han förklarar sin historia inom katolska kyrkan: FADER GREGORY: When I was a priest in the Roman Church, before I founded my own, I was her confessor. Divulging her name would violate the code of my faith …[han ser på det kors Scully har i en kedja runt halsen] … and yours, I see. MULDER: You said you wanted to protect Paula. From what? FADER GREGORY: Whatever your intentions … your secular prejudices blind you from seeing what’s really happening here. Two girls are dead … not by the hand of man. Unless you accept the truth of God’s teachings that there is a struggle between good and evil for all souls and that we are losing that struggle, you’re but fools rushing in. You put your own lives in danger as well as the lives of the Messengers. I have nothing more to say.

Scully verkar vara öppen inför det Gregory säger, medan Mulder är mycket skeptisk. Senare i avsnittet arresterar Mulder Gregory då han funnits i närheten av den tredje flickan Roberta Dyers döda kropp. I förhörsrummet senare ber Gregory tyst för sig själv. När Mulder frågar vad han ber för svarar han att han ber för flickornas själar. När Mulder hånar honom förklarar han att han är immun mot sådant och att Mulder inte är intresserad av sanningen. Mulder blir arg, och kallar Gregory för sjuk och anklagar honom rent ut för morden på flickorna. Han lägger fram ett upp-och-nedvänt kors på bordet. Fader Gregory ber Scully förklara dess innebörd, som det visar sig inte alls är satanisk. Scully förklarar Petrus-korsets innebörd, varpå Gregory säger sig ha riskerat livet för att skydda flickorna: I’ve risked my life to protect their precious souls, which the devil has sought to claim for his own. He took two before I could reach them. I was too late to save the third.

19

När Mulder och Scully är påväg att lämna förhöret vänder sig Gregory återigen till Scully: You know. You’ve already guessed … what they are. The last one is still out there. The Devil is here and if he finds her, his victory will be complete. […] As long as I’m in here, there’s no one to protect her. Let me go … or she will die.

Senare i avsnittet får vi återigen se Gregory sitta ensam och be i förhörsrummet. Han har det inverterade korset i handen. Icke-diegetisk musik bestående av ödesmättade toner tillsammans med kyrkklockor spelas. Plötsligt hörs den demoniske skurken Starkeys röst och han uppenbarar sig till synes ur intet. Han försöker få Gregory att tala om var den fjärde flickan finns. Han vägrar. Gregorys händer börjar ryka och bli allt rödare. Han skriker av smärtan. Starkeys röst på blir mörkare, och Starkey förklarar att han inte lyckats att ta flickorna, utan att någon annan hunnit före. En stund senare får vi se Gregory ligga död på golvet. Hans hud verkar ha kokat.

2.5 Signs & Wonders (Säsong 7; Avsnitt 9)

Jared Chirp I avsnittets inledning får vi se Jared Chirp (Eric Nenninger) packa en väska i sitt hem. Det är en stormig natt. Jared är nervös och rädd. Han mumlar hela tiden för sig själv: Holy Ghost, come to me. Praise God. Praise God. Move up on me, Holy Ghost. Praise God. This here sinner repents. Holy Ghost, move up on me. Protect me and mine with your quickening power.

Det är uppenbart att han är mycket rädd. Han tar fram en revolver och beger sig ut i regnet, mot sin bil. Inne i bilen blir han dödad av ormar. Mulder och Scully undersöker fallet och får reda på att Jared varit med i pastorn Enoch O’Connors fundamentalistiska kyrka. De båda agenterna besöker Jareds hem. I hans sovrum hänger en sydstatsflagga på en av väggarna. I övrigt är det ett enkelt hem på landsbygden. Mulder förmodar att Jared ville lämna staden tillsammans med sin flickvän Gracie O’Connor. Han hittar ett papper i papperskorgen – resultatet av ett labtest där det står att Jared var impotent. Detta förklarar varför Jared var rädd. Han var inte fader till Gracies barn.

Gracie O’Connor Gracies O’Connor (Tracy Middendorf) första scen är på hennes pojkvän Jareds begravning. Hon är gravid och gråter hjälplöst. Hon ger ett väldigt ungt och osäkert intryck. Hon har blek hud och blont hår. Hon är klädd i en mörk och konservativ klänning. En äldre kvinna vid namn Iris verkar ta hand om henne och leder henne med en arm kring hennes axlar fram till kistan då begravningsgudstjänsten är avslutad. Genom pastorn Mackey får vi reda på att

20

Gracie och hennes pojkvän växt upp i fadern Enoch O’Connors fundamentalistiska församling. Även i varma miljöer, såsom bibelstudiegruppen, framstår hon som något isolerad då hon sitter och alla andra står. Det är uppenbart att hon fortfarande är rädd för sin pappa O’Connor eftersom hon inte vill träffa honom i häktet. Hon insisterar också på att det är hennes faders vilja att inte ta emot medicinsk vård för ormbetten han fått. Det är dock oklart om hon gör detta för att hämnas på sin far eller ej. Hon låter sig dock övertygas av Mackey, som hon har stort förtroende för, att låta pappan ta emot vård. Morgonen efter att hennes far kidnappat henne och utfört en exorcism på henne anländer Mulder och Scully till O’Connors kyrka där ambulanspersonal tar hand om den medvetslösa Gracie. Hon är i djup chock. Scully följer med Gracie i ambulansen medan Mulder ger sig efter O’Connor. Gracie vaknar upp i ambulansen och förklarar att fadern inte alls är den skyldige: ”You don’t understand. He saved me.”

Pastor Enoch O’Connor Den förste som nämner pastorn (”reverend”) Enoch O’Connor (Michael Childers) är den till synes mer liberale prästen Mackey. Han kallar O’Connors församling – ”The Curch of God with Signs and Wonders” – för fundamentalistisk och påpekar att de praktiserar ormhantering, där de som ett tecken på sin tro hanterar dödligt giftiga ormar. När Mulder och Scully besöker O’Connors kyrka utanför staden träffar de honom. Mulder och Scully har då gått in i den mörka kyrkolokalen, som ser ut som ett gammalt, slitet hus. De upptäcker att de är omringade av skallerormar, och när O’Connor visar sig i dörröppningen ber de om hans hjälp. Han har en kraftig sydstatsdialekt, och en fördömmande obehaglig röst. O’Connor är klädd i svart. Han har glasögonbågar i typisk 60-talsstil.30 Han tvekar med att hjälpa dem och säger att de inte har något att frukta om de är rättfärdiga människor. Men till slut tar han upp ormarna och lägger dem i en säck. När agenterna frågar honom om Jared Chirps död, förklarar O’Connor att denne lämnat den rätta vägen och var förlorad till Djävulen. O’Connor säger sig sörja hans själ, men verkar i övrigt oberörd. Att Jared dog på grund av ett stort antal ormbett menar O’Connor var en prövning:

30 De påminner om Clubmaster-modellen från Ray-Ban, som ofta förknippas med 1960-talet. Glasen är ovala och bågarna sticker ut åt sidorna där skalmarna möter fronten. Skalmar och frontens överdel är i svart plast, och frontens underdel i smal metall. Kända bärare av dessa modeller var, bl.a. Malcolm X. Liknande modeller bärs av Kevin Coster i 60-talsdramat JFK (Warner Bros., 1991) och av Michael Douglas som den konservative psykopaten ”D-Fence” i Falling Down (Warner Bros., 1993). 21

PASTOR O'CONNOR: A test of faith. A test of righteousness. When the Devil aims to test you, you'd best be ready and you sure better know which side you're on.

När Scully frågar om prövningen kommer från Satan eller O’Connor svarar O’Connor hotfullt: “I don't think you people realize which side you're on. I do.” Större insyn i O’Connor och hans församling får vi senare då vi får bevittna en sekvens där det växelklipps mellan en gudstjänst i hans kyrka och ett bibelstudium i Mackeys kyrka. Detta görs för att visa på skillnaderna i de båda församlingarnas och pastorernas bibelsyn och gudstjänstform. Medan Mackeys bibelstudiegrupp är en lugn och harmonisk tillställning, där olika resonemang i bibeltexten lyfts fram, så är O’Connors predikan mer extrem. I The Church of God with Signs and Wonders är den lilla slitna lokalen full av människor som, av den enkla och ibland slitna klädseln att döma, inte ser ut att ha särskilt stor personlig ekonomi. O’Connor predikar på ett upphetsat och karismatisk sätt. Hög musik spelas och församlingen klappar i händer och sjunger, ropar och hurrar. O’Connors predikan är hatisk och obehaglig. Han skriker och väser. PASTOR O'CONNOR: Our God is a fearsome God. […] He demands our very lives! Revelations Three, the 16th verse. "'Tis better to be hot or cold than lukewarm." [Församlingen ropar instämmande.] God says, if you're lukewarm He will vomit you out of His mouth. FÖRSAMLINGEN: Praise God! PASTOR O'CONNOR: Yes! Did you hear what I said?! […] God hates the lukewarm!

Han fram en ormbur. Församlingen ropar upphetsat. Kinematografin kännetecknas i dessa scener av att kameran är handhållen och skakig, samt att det görs många närbilder på upphetsade ansikten. O’Connor förklarar att ormhantering har grund i Bibeln. Han börjar skaka av extas. Han tar upp ett antal ormar som väser och skallrar. Han svettas mycket, liksom många andra näravande. Han lovprisar Gud med skrik, spott och ryck. I en senare scen får vi reda på att O’Connor är Gracies far. Han arresteras av agenterna. Under ett förhöret sitter O’Connor rak i stolen i förhörsrummet. Han är allvarlig och hotfull. Han hånar Mulder och menar att eftersom han är utbildad så tror han att han är smart. O’Connor insisterar på att det pågår en andlig kamp: ”Satan is near, and you don't even have eyes. You're just proud and fancy free.” Mulder anmärker på O’Connors trångsynthet och fördömmande attityd. O’Connor svarar med att fördöma och läxa upp Mulder: PASTOR O'CONNOR: You think because you're educated you're better than most? You ain't. [Han pekar mot sitt hjärta.] Unless you're smart down here the Devil's going to make a fool of you and you ain't even going to know it.

22

Senare på kvällen blir O’Connor svårt biten av flertalet ormar i sin cell. Han hamnar på sjukhus och svävar mellan liv och död. När Gracie besöker honom vaknar han dock upp, kidnappar henne och tar med henne till sin kyrka. I kyrkan är församlingen samlad. O’Connor drar Gracie med sig in i lokalen. Medlemmarna står i mörkret, tysta med tända ljus i händerna. Gracie kämpar emot och ropar desperat på hjälp. Församlingen, med O’Connor i spetsen, verkar utföra någon slags exorcism. O’Connor ber högt och driver ut ondskan ur sin dotter. Församlingen stämmer in i hans böner och Gracie skriker panikslaget. Han trycker ner hennes ansikte i en dopskål med vatten. Sedan drar han upp henne på ett bord. Under hela scenen upprepar O’Connor och hans församling orden ”Jesus, Jesus” gång på gång. Alla drar häpet efter andan då ormar trillar ur Gracies underliv och ner i en blodig pöl på golvet. Den icke-diegetiska musiken under hela sekvensen har varit snabb och spänningshöjande och poängterar det obehagliga vi bevittnar. Sista gången vi möter O’Connor är då han konfronterar Mackey, avsnittets egentlige skurk. O’Connor gör sig beredd att döda honom, men stoppas av Mulder. O’Connor lyckas dock övertyga agenten om Mackeys skuld med orden: ”I told you, boy. You still don't know which side you're on. Be smart down here.” Han pekar mot Mulders hjärta. Mulder lämnar då O’Connor för att konfrontera Mackey i rummet intill. Scully anländer och frågar efter Mulder. O’Connor svarar att hon inte kan hjälpa honom, utan att Mulder måste vinna konfrontationen med Mackey på egen hand.

Pastor Samuel Mackey Samuel Mackey (Randy Oglesby) tituleras med den engelska titeln ”reverend”. Han framstår genom hela avsnittet, fram tills de sista minuterna, som en sympatisk man med en liberal och ödmjuk syn på Bibeln och tron. Vi möter honom för första gången då han håller i begravningsgudstjänsten för Jared Chirp. Detta görs i en stor ljus kyrka med stora fönster och många bänkrader. Han ser mycket snäll – nästan mesig – ut och framstår som mycket förtroendeingivande. Han tröstar Jared Chrips flickvän, den gravida och sörjande Gracie. När Mulder och Scully möter upp honom är han mycket försiktig med att fördömma Enoch O’Connor. I should be the last one to point a finger or say a harsh word. Our church is founded on acceptance and tolerance of all people, all beliefs.

Men med detta sagt beskriver Mackey ändå O’Connor som fundamentalist, med en rigid bibeltolkning. Att Jared och Gracie vågade lämna kyrkan krävde stort mod, menar han. Denna kontrast mellan Mackey och O’Connor illustreras av en sekvens i avsnittet som klipper mellan McKays bibelstudium och en extatisk gudstjänst i O’Connors församling.

23

Mackeys kyrka har en varm, mjuk belysning. En handfull medlemmar sitter i en ring. Mackey sitter med dem i ringen klädd i slips och kavaj. De talar med dämpade röster och fikar samtidigt. O’Connors församling samlas däremot i den slitna lokalen, och mötet är högljutt och karismatiskt. De båda pastorerna läser ur samma text i Uppenbarelseboken. Där O’Connor drar slutsatsen att Gud hatar de ”ljumma” (lukewarm) problematiserar Mackey texten på ett sätt mer som är påminner om mer historiskt förankrad bibelexegetik: "So, because you are lukewarm I am about to spit you out of my mouth." Now, that could sound pretty harsh, couldn't it? I mean, depending on how one reads it. But if we put this verse in a historical context I think we'll see that John was specifically addressing the problems of the Church at Laodicea.

Kontrasterna mellan den mer en akademisk och en mer bokstavstorgen tolkning visas tydligt. I avsnittets slutskede konfronterar fader O’Connor Mackey. Mackey menar dock att Gracie självmant ville komma ifrån O’Connors intolerans och fördömmande. När Mulder griper in och inser att det är Mackey som är skurken visar denne en ny sida. Istället för sin toleranta och snälla uppsyn byter han tonläge. Mulder konfronterar Mackey med sina anklagelser. Det antyds här att Mackey har någon form av demonisk identitet. Är han kanske rent ut av Satan själv? Han frågar hotfullt Mulder: Are you a righteous man, Agent Mulder? […]It's just a simple question. Most people believe they're on the side of angels. But are they?

Han lyckas på ett få dörrarna att stängas igen och låsas utan att röra vid dem. Pistolen Mulder håller i handen förvandlas till en orm. Fler ormar kryper fram ur hans kläder, uppenbarligen framkallade av Mackeys demoniska krafter. Mulder får flera ormbett och faller till golvet. När Scully kommer till hans räddning har Mackey spårlöst försvunnit. Senare reflekterar Mulder över vem Mackey var och antyder att han kunde ha varit Satan själv: People think the devil has horns and a tail. They're not used to looking for some kindly man who tells you what you want to hear.

I avsnittets sista scen får vi se hur Mackey tagit sig till Connecticut och fått ny prästtjänst i en kyrka där. I ett möte med en av kyrkans kvinnliga medlemar framkommer det att han nu går under namnet Wells, och att hon tycker att han har en öppen och modern syn på Gud. När kvinnan går tar Mackey fram en låda ur byrån. Han plockar upp en levande vit mus ur den, öppnar munnen och ur hans mun kommer en orms huvud ut, som äter upp musen, för att sedan återvända ner i strupen. Mackey rättar till sin slips och lägger tillbaka lådan i byrån.

24

Iris Finster Iris (Beth Grant) syns också för första gången i begravningsscenen. Hon är en äldre dam, med sitt mörka hår i en stram, konservativ hårknut. Hon är också klädd i konservativa kläder som visar mycket lite hud. Hon har en grov sydstatsdialekt. Hennes omtanke om Gracie gör att hon framstår som en mycket godhjärtad kvinna. I bibelstudiescenen ser vi också att hon har ett stort förtroende för Mackey. Hon berättar för honom att Gracie O’Connors pojkvän Jared ringde henne samma kväll som han dog. Hon har dåligt samvete för att hon inte berättat det för Gracie, men Mackey råder henne att berätta för polisen. Under bibelstudiet sitter dock inte Iris med de andra, utan sitter en bit bort och stämplar ihop kopior av församlingsbladet. Plötsligt förvandlas hennes häftklammerbortagare till en orm och biter henne i handen. Hon går ut till badrummet och tvättar såret, då helt plötsligt ett stort antal ormar attackerar och dödar henne.

3. Diskussion och analys I ovanstående genomgång har jag främst lyft fram det McDannell lägger betoningen på vilket är att tittat på hur religiösa individer, ting, historier och miljöer är representerade. Hur använder sig The X-Files av dessa saker för att visa på hur kristendom fungerar och är?31 De kristna karaktärerna som figurera i de avsnitt som behandlats ovan kan utifrån specifika karaktärsdrag och funktioner i narrativet delas in i olika kategorier. Detta för att göra diskussionen kring olika representationer av kristna lite lättare. Nedan kommer jag kort redogöra för dessa sex ”karaktärsgrupper”, varpå jag diskuterar hur de enskilda karaktärerna inom den specifika gruppen framställs i avsnitten.

3.1 De missförstådda fundamentalisterna Den första gruppen består av vad jag valt att kalla de ”missförstådda fundamentalisterna”. Missuppfattningen står huvudkaraktärerna och publiken för, eftersom dessa vid första anblick dömer hunden efter håren och tror att dessa är avsnittens skurkar. Det är en sådan karaktär som till en början, ibland fram till avsnittets sista minuter, framstår som en fundamentalistisk och potentiellt ondskefull kristen. Emellertid visar det sig, genom en oväntad vändning i handlingen (en s.k. plot twist), alltid att dessa karaktärer missuppfattats av Mulder och Scully (och publiken) och egentligen tillhör den goda sidan. Deras ord om att det pågår en andlig kamp mellan det onda och goda visar sig vara sanna, och det visar sig också att de står på det godas sida i denna kamp. Denna karaktärstyp inkluderar Owen Jarvis och Michael Kryder i

31 McDannell, 2008. Sid. 9 25

Revelations, Fader Gregory i All Souls, samt Enoch O’Connor i Signs & Wonders. Av dessa kan alla utom Fader Gregory sägas tillhöra en protestantisk tradition, medan Gregory har ett förflutet inom katolska kyrkan. Framställningarna av dessa karaktärer följer vissa typiska drag som blir tydliga om man använder sig av Holgerssons filmanalysmall. De framställs som obehagliga bland annat genom att de rör sig i dunkla miljöer och ackompanjeras av obehaglig icke-diegetisk musik. De framstår sällan som särskilt fysiskt attraktiva. Genom makeup eller genom närgångna kameravinklar framstår de som frånstötande. Exempel på detta är Owen Jarvis distinkta ansiktsform eller Enoch O’Connors svettiga panna och salivutsöndrande mun. Gestaltningarna är på ytan väldigt stereotypa. Ola Sigurdson konstaterar att amerikansk film oftast framställer religion och religiösa människor som stereotyper (”fundamentalistiska, moraliskt trångsynta eller rentav galna”). 32 Dessa får stå som kontrast till den normativt sekulära amerikanska samhället. Bikaraktärerna i The X-Files stämmer oftast överens med denna stereotyp, vare sig de i slutändan visar sig vara goda eller onda. De står i kontrast till det amerikanska samhället (det publiken identifierar sig med) som här är representerade av Mulder och Scully. Att Mulder och Scully faktiskt inte är helt sekulära vilket tidigare forskning poängterat är dock värt att notera. Owen Jarvis (Revelations) främsta egenskap kan sägas vara hans abnormalitet. Hans utseende är väldigt speciellt och till en början framställs han som ruskig då han påminner om det monster Kevin berättar en spökhistoria om för sina vänner. Det framkommer snart att Jarvis är fullt övertygad om Guds och Djävulens existens. Han är med andra ord en fundamentalist som predikar vikten av tro för Mulder och Scully och som citerar Bibeln. Hans specifika församlingstillhörighet nämns aldrig, men avsaknaden av katolska symboler, samt betoningen av de karismatik och en apokalyptisk teologi, gör att man kan anta att han tillhör någon form av pentakostal protestanism. Hans förminsking av Scullys katolska tro och dess traditioner stärker detta antagande. Han menar att dessa inte gör henne till en ”god kristen”, som han uppenbart anser sig själv vara. Så långt framstår han ganska negativt, men porträttet djupnar. I slutändan framställs han ändå som sympatiskt, trots (eller snarare tack vare) de extrema åsikterna han innehar, som faktiskt visar sig vara sanna. Scully tror honom och det han påstår backas upp av de övernaturliga händelser som utspelar sig i avsnittet. Han talar om sig själv som en skyddande

32 Sigurdson, Ola, 2003. Sid 62 26

ängel och Scully jämför honom med ett helgon. Han framstår som en missförstådd fundamentalist som egentligen tillhör den goda sidan. Michael Kryder (Revelations) är övertygad om att hans son är en centralgestalt i den kommande yttersta tiden då Gud och Satan kommer konfronteras i ett apokalyptiskt krig. I likhet med Owen Jarvis framstår Kevins far också som en missförstådd kristen extremist ståendes i samma tradition. Orsakerna bakom detta tillstånd är dock oklart. Han kan ha fått del av ”profetiska ord” angående sin son, men hans uppfattning kan också förklaras med mental sjukdom. Därmed framstår han som en aning opålitlig. Han verkar kunna tala profetiskt till Scully, men glömmer senare bort vad han sagt och hans ”profetiska klarsyn” försvinner, då hans medicinering förändras. Detta kan indikera att hans profetior endast var sjukdomssymtom och därmed inte sanna, men det finns också en möjlighet att medicinen hindrar hans de facto övernaturliga förmåga. Fader Gregory (All Souls) hade tidigare varit präst i katolska kyrkan. Att de övernaturliga saker som sker inte helt går att förena med katolska kyrkans tro och tradition förstärks av det faktum att Fader Gregory, som tror på dessa övernaturligheter, inte längre är medlem i det samfundet. Gregory framställs som en obehaglig figur och först leds publiken att tro att han är något slags satanist-präst. Detta förstärks av de mörka miljöer han rör sig i och den olycksbådande icke-diegetiska musiken som ackompanjerar honom. Men snart får vi veta att hans kristendom är baserad på många apokryfa och mytiska texter som han tolkar ganska fundamentalistiskt. Han är helt övertygad om att han är på det godas sida i en andlig kamp om de fyra flickornas (de s.k. nefilims) liv. Precis som i fallet med Owen Jarvis eller Michael Kryder (Revelations) så visar det sig att den extremistiska och övernaturliga kristendomen är den och korrekta tolkingen av avsnittets händelser. Däremot framställs denna form av kristen tro (sann som den må vara) ändå som ganska obehaglig och inte alls lika trygg som katolska kyrkans. Fader Gregory är bestämd och stram och blir lätt irriterad när han motverkas, men kan ändå alltid hålla sig lugn och samlad. Han är alltid klädd i svart med prästkrage. Hans kyrkolokal är en gammal övergiven lagerlokal. Vi ser aldrig hans församlingsmedlemmar. Skylten ”The darkness is among us” speglar hans bild av världen som platsen för en kamp mellan det onda och goda. Vi får ofta se honom i mörka, kalla och övergivna lokaler. Precis som med Owen Jarvis och Michael Kryder så visar det sig att Fader Gregory har rätt i sin syn på vad som utspelar sig i avsnittet, förutom i en grundläggande fråga. Han är korrekt i sin åsikt om att det pågår en kamp mellan Djävulen och Gud om de fyra flickornas själar. Men eftersom djävulens utsände Starkey förklarar att han misslyckats med att ta

27

flickorna och någon annan hunnit före honom, utan att någon annan hunnit före honom. Den som hunnit före honom är Guds utsände seraf (varelsen med de fyra ansiktena som Scully möter). Men det är alltså Gud, och inte Djävulen, som tagit flickornas liv. De är inte förlorade, som Gregory tror, utan faktiskt räddade. Gregory har lyckats i sin kamp för deras själar trots att han tror att han förlorat. Han blir därmed, liksom Jarvis, en hjältegestalt. Återigen tack vare sin fundamentalistiska tro. Och liksom i Revelations kommer den onde i en förtroendeingivande gestalt. Denna gång vet tittaren inte att socialsekreteraren Starkey är skurken förrän i sista minuten. Pastor Enoch O’Connor (Signs & Wonders) framstår i jämförelse med samtliga tidigare nämnda representationer av kristna som den mest extrema fundamentalisten. Att hans församling tillhör en karismatisk protestantism vittnar bl.a. den karismatiska predikostilen, den enkla gudstjänstmiljön och teologin om. Församlingen är belägen i Tennessee som är del av det protestantiska s.k. bibelbältet. Att han tituleras som ”reverend” är också en indikation på hans protestantism, då katolska präster i TV-serien alltid tituleras som ”father”. Församlingen praktiserar ormhantering vilket distanserar dem från majoriteten av kristna kyrkor. Han tolkar Bibeln bokstavstroget och har en intolerant och mycket strikt moral. I förhöret med Mulder resonerar han helt utifrån sin egen världsbild där rätt och fel är väldigt svart på vitt och där detta också har en andlig dimension. Att han hånar Mulders utbildning vittnar förmodligen om O’Connors egen brist på och förakt för utbildning. Han fördömer alla som inte tror som han. Gudstjänsterna i hans kyrka är mycket extatiska och då han predikar så svettas, skriker och spottar han. Hans kropp rycker till i extas. Predikostilen påminner som Pastor Hartley i avsnittet Miracle Man, men framstår som ännu värre. Betoningen på att Gud verkar genom församlingen visar sig i deras ormhanetering, då de tror att Den Helige Ande skyddar dem mot ormarnas gift. Karismatiken blir också tydlig i scenen då församlingen utövar en exorcism på Gracie. Enoch O’Connor rör sig i mörka miljöer, framför allt hans kyrkolokal som är ett gammalt slitet hus som förmodligen saknar el. Hans karaktär förstärks av hans konservativa klädsel och framför allt hans röst. Han har, liksom Pastor Hartley, en bred sydstatsdialekt. Hans röst är len på ett obehagligt, morrande och väsande sätt. Liksom tidigare missförstådda fundamentalister, såsom Owen Jarvis (Revelations) och Fader Gregory (All Souls), nästintill predikar han för Mulder och Scully om vikten av att de ska tro som han, eftersom deras sekulära fördomar gör dem blinda. Liksom Jarvis och Gregory visar det sig också att O’Connor har rätt. Han är inte avsnittets skurk, utan ännu en ”missförstådd extremist” som

28

trots sitt obehagliga yttre faktiskt handlar gott och visar sig ha rätt. Det är först då Mulder litar på O’Connor som han kan besegra avsnittets verklige skurk – Pastor Mackey. Utifrån avsnittens narrativ så har karaktärerna en aktiv roll i dessa, då de positiv påverkar den händelsekedja som utgör avsnittens handling. Dessa missförstådda och hjältemodiga fundamentalister är kanske den del som gör The X-Files framställning av kristna mest unik jämfört med annan poplärkultur. Förvisso framställs dessa i viss mån på det sätt som Sigurdson beskriver som ”fundamentalistiska, moraliskt trångsynta eller rentav galna”.33 Men det faktum är de i slutändan visar ha rätt är ändå tämligen unikt. Där de ”hjältemodiga”, men icke-fundamentlistiska, katolska prästerna i The Exorcist och The Rite hade tvivel inför det övernaturliga så är dessa karaktärer fullt övertygade om dess existens.34 Det är också intressant att notera att endast en av de ovan nämnda hjältemodiga och missförstådda extremisterna är katolik. De flesta tillhör någon form av protestantisk tradition. Detta står också i kontrast till det faktum att de religiösa hjältarna i amerikansk skäckfilm oftast är katolska (präster). McDannell skriver att amerikansk film ofta felaktigt framställer katoliker som de vars världsbild upptas av föreställningar om Harmagedon, exorcismer och Antikrist. Men så är inte fallet i The X-Files. TV-serien placerar dessa extrema uppfattningar på ett ställe där man i förmodligen lättare hittar dem i det verkliga livet vilket är hos den karismatiska amerikanska protestantismen. Hollywood seems disinterested in the reality that Pentecostal Protestants are more apt to do exorcisms (called deliverances) than are Catholic priests; Armageddon and the Antichrist are part of fundamentalists vocabulary not Catholics, and evangelicals these days buy more Christian material culture than do Catholics. Even given the conservative theology of the present and past popes (Benedict XVI and John Paul II), Catholics tolerate more moral and doctrinal ambiguity than do many Protestants. Conservative Protestants may dominate the religious media but Catholic representations fill the commercial media.35 Utifrån detta perspektiv kan man säga att The X-Files dock skjuter tillbaka dessa fundamentalistiska trosföreställningar där de hör hemma – hos den protestantiska, karismatiska kristendomen. I sin analys av TV-serien Law & Order, konstaterar Siegler att de två former av religion som är vanligast förekommande där är dels sekterism och dels fall där religiösa människor tror sig bli uppmanade av Gud att begå ett brott.36 Här förekommer dock inte de dramaturgiska vändningar eller s.k. plot twists som definierar The X-Files kristna avsnitt. Den sekteristiska och abnormala religionen är inte mer än just så i Law & Order, medan den i The

33 Sigurdson, 2003. Sid. 62 34 Lidström, 2011. Sid. 26, 28 35 McDannell, 2008. Sid 29 36 Siegler, 2011. Sid. 188 29

X-Files visar sig vara rätt och riktig i slutändan. Och de människor som tror sig bli ledda av Gud att begå brott är i L&O förmodligen helt simpelt galna. Han skriver: L&O comforts the viewer by showing evil – including “abnormal” religion – as being punished. […] After the “cult scare” trope, the next most common and consistent religious template for all of L&O might be referred to as the “God told me to do it” episode.[…] Variations on this theme includes “Under God” (February 5, 2003), featuring a Catholic priest who claims God told him to kill a neighborhood drug dealer […].37

Detta står i kontrast till The X-Files, där ”sektledarna” (Fader Gregory, O’Connor) egentligen, trots att de till en början är misstänka för det, inte begår några regelrätta brott. Det visar sig också att påståendet att ”God told me to do it” faktiskt är sant. Gud i The X-Files uppmanar dock aldrig till några grövre brott (det grövsta skulle kunna vara Enoch O’Connors kidnappning av sin egen dotter för att utföra exorcismen). Faktum är att ”abnormaliteten” kan tolkas som någonting gott. Donaldson ger exemplet med ormhanteringen i Sign & Wonders: This enmity is seen in “Signs & Wonders” – snakes are used as a tool of evil to murder, while the snake handlers represent mastery over evil and temptation.38

Här tolkar Donaldson församlingens mest extremistiska och till synes galnaste uttryck som en symbol för dess faktiska tillhörighet ”på det godas sida”.

3.2 Protestantiska charlataner Grupp 2 kan beskrivas som ”protestantiska charlataner”. Detta är predikanter som ofta finns i en protestantisk karismatisk tradition, och som utnyttjar till synes andliga gåvor eller mirakel för sina egna egoistiska mål. Bland dessa finner vi Pastor Calvin Hartley i Miracle Man, som tjänar pengar på sin adoptivson Samuels helande gåva. Pastor Findlay i Revelations verkar också tjäna bra på sitt jobb, som bl.a. går ut på att låtsas få stigmata. Både dessa tituleras som ”reverend”, vilket indikerar att de är protestanter. Pastor Hartley (Miracle Man) framstår som något av en stereotyp helandepredikant i stil med amerikanska TV-evangelister. Det är meningen att Hartleys Miracle Ministries ska föreställa en församling i karismatisk protetsantisk tradition, vilket den karismatiska predikostilen, tältmötena, teologin och utseendet på gudstjänstmiljön vittnar om. Detta stärks av att de befinner sig i det amerikanska bibelbältet (specifikt i Tennessee). Hartley tjänar mycket pengar på sin församling Miracle Ministries och i synnerhet genom sin adoptivson Samuels helande gåva. Runt hans kyrka finns det en stor kommers där det tas inträde och säljs souvenirer, såsom T-shirts och kepsar. Han lever ett liv i lyx, klär sig i exklusiva kostymer

37 Siegler, 2011. Sid. 188 38 Donaldson, 2011. Sid. 163 30

och guldsmycken och körs runt i en vit Cadillac av en chaufför. Detta står naturligtvis i stor kontrast till den Jesus vars budskap han som kristen predikant skall förmedla. I avsnittet framstår han därför som, vad man skulle kunna kalla, skenhelig eftersom han inte lever som han lär. Han lägger betoningen i sina gudstjänster på upplevelser och känslor, och det ges inte så mycket utrymme för telogisk reflektion. Hartley framställs som osympatisk vilket genom kostym och makeup förstärks av hans yttre. Han är rund och svettig och hans skjortor spänner över hans hull. Han spottar mycket när han predikar. Kinematografin består till stor del av närbilder på hans svettiga ansikte och skelögda ögon. Under sina predikningar upprepar han ofta mantran som ”Praise God” eller bara enskilda ord som ”Hallelujah” eller ”Jesus”. Han framställs ha en endimensionell livssyn med en intolerant tro. Han framstår till en början som aggressiv gentemot Mulder och Scully. Trots att flera människor dött när hans son Samuel rört vid dem härdar Hartley ut i att sonen är oskyldig. Han övertalar Samuel att delta i gudstjänsten, trots att han inte vill. När en kvinna senare dör försöker Hartley distrahera folkmassan. Han verkar inte bry sig om riskerna och att folk dör. Han bryr sig mer om att dra in pengar på sin kyrkoverksamhet. Hans tro på Samuels gåva tar sig i vissa avseenden uttryck som påminner om avgudadyrkan. På banderoller och annan merschendise står det ofta ”Samuel heals” och det nämns aldrig att det är Gud som helar genom Samuel. På det hela taget måste man konstatera att framställningen av honom är övervägande negativ. Pastor Findlay (Revelations) framstår också som ett slags kristen charlatan. Hans predikan, där han framför en konservativ och bokstavstroende syn på bibelordet, framställs som en show. Att han tar bort smink efter gudstjänsten framför ett typiskt sminkbord med tillhörande glödlampsinringad spegel förstärker denna bild. Att han fejkar sitt stigmata bidrar också till bilden av en skenhelig religiös skojare. Hans dyra boots indikerar att han, liksom Pastor Hartley i Miracle Man, tjänar bra på yrket som predikant och att han bryr sig mycket om sitt utseende. Han är den förste av endast två representanter för specifika kyrkor i avsnittet, och är den första karaktären som visas. Han framställs som en evangelikal, karismatisk predikant. Gestaltningen kan definieras som negativ. Narrativt sett har denna grupp en mindre roll än den tidigare. Findlay är skurkens första offer i Revelations och får på så sätt introducera denne. Hartley har en mer aktiv roll i handlingen, om än av en negativ art då han motarbetar Mulder och Scully. Om föregående grupp, de missförstådda fundamentalisterna, förmedlade budskapet att man inte ska döma hunden efter håren så förmedlar denna grupp ett motsatt budskap. Dessa är rätt och slätt fundamentalister. Inget mer döljer sig under ytan. Inget utrymme finns för att

31

missuppfatta dem. De predikanter som uppenbart tjänar gott med pengar på sin verksamhet misstänkliggörs här. TV-seriens misstänksamhet mot auktoriteter aktualiseras återigen. Bland de kristna charlatanerna finns inga katoliker, utan det är predikanter i en protestantisk tradition som får representera denna kategori. Dessa karaktärer är i de flesta fall av samma slags stereotyper som Sigurdson beskrivit.39 De är karismatiska sydstatspredikanter. McDannell antyder att detta är en vanlig stereotyp och skriver: Movies about religious leaders raise questions about authority, authenticity, faith, charisma, and democracy. Are ministers inspired servants of Christ or corrupt exploiters? Often, the answers to those questions speak eloquently not only to our cultural values but to the specific historical situation in which Protestants find themselves in America.40

Donaldson menar att det faktum att det både finns “missförstådda fundamentalister” och ”protestantiska charlataner” överensstämmer väl med seriens dynamik där både skeptiska och övernaturliga perspektiv samspelar: Every religion has its hypocrites and heretics, as well as its faithful adherents and fanatics […]. One of the questions that The X-Files raises is whether religion is just mythology (story) or has real power (supernatural and paranormal manifestations). Episodes like “Revelations” and “Miracle Man” (1x17) present a mixture of charlatans and true practitioners, justifying the opinions of both skeptics (that religion is just a sham to deceive the simpleminded) and believers (that the divine or supernatural is real and is relevant to and involved in our lives today).41

3.3 Katolska Själasörjare McDannell beskriver katolicismen som den normativa religionen i amerikanska filmer.42 Detta stämmer överens med The X-Files där katolska kyrkan ofta får representera den sansade, ”normala” religionen. De andra kristendomarnas extremitet mäts utifrån katolicismen representerad av karaktärer som Fader McCue, men också huvudkaraktären Scully. Denna tredje grupp kallar jag för ”katolska själasörjare”. Dessa interagerar oftast med Scully och får vara ett stöd i hennes troskriser. De har ofta en avmytologiserad syn på tron och deras främsta uppgift är terapeutisk. Två av dem har mycket små roller där man inte ens ser deras ansikten eller får veta deras namn. Dessa är dels biktprästen i slutet av Revelations och en annan biktpräst i avsnittet All Souls. Den präst i denna kategori som får mest utrymme är Fader McCue, som förekommer i tre avsnitt (Gethsemane, Redux II och All Souls). Dessa präster finns ofta i stora kyrkor med ett varmt ljus. Kinematografiskt kännetecknas de av att kameran är stilla och att i de fall närbilder görs så är ljuset mjukt och inte skarpt. I de fall som

39 Sigurdson, 2003. Sid. 62 40 McDannell, 2008. Sid. 11 41 Donaldson, 2011. Sid. 6-7 42 McDannell, 2008. Sid 14. 32

de befinner sig i dunkla miljöer, som prästerna i biktbåsen, så är det ljus som ändå faller på den fortfarande mjukt och varmt. Biktprästen i Revelations är den andre av två representationen för organiserad kristendom i avsnittet och den karaktär som får avsluta avsnittet. Trots att prästen här står för en mer avmytologiserad syn på mirakel och därmed tro, i kontrast till avsnittets inledande präst Findlay, så är det ändå han som kan ge Scully vägledning och tröst då hon upplevt sig bevittna övernaturliga händelser. Här lyfts kyrkans terapeutiska omsorgsroll fram. Det är också intressant att katolska kyrkan här står för naturalistiska förklaringar då denna kyrka ofta får representera den goda övernaturliga kraften i skräck-genren.43 Jämför man de två prästerna i avsnittet, framstår protestanten Findlay som en fanatiker (och charlatan) och den avslutande prästen i biktbåset som en lärd man. Han brister dock på den punkten att han inte kan ge en fullständigt tillfredställande förklaring till Scullys upplevelser. Fader McCue (Gethsemane, Redux II och All Souls) är katolsk präst och ger ett förtroendeingivande intryck, trots att han verkar lite påträngande då vi för första gången möter honom vid middagen i Gethsemane. Men frågan är om det är han som är framfusig eller om Scully är överdrivet defensiv? Det är uppenbart att han bryr sig om Scully, och kanske just därför pressar henne såpass mycket. Han framstår i alla fall som ett stöd för henne då hon till sist låter honom ta den platsen (i Redux II). Han är en representant för den katolska kyrkan och som sådan har han typiska katolska attribut såsom att vara klädd i svarta prästkläder och be med rosenkransen. McCue gör inga större teologiska uttalanden i de första avsnitten han medverkar i, utan får helt enkelt fungera som ett stöd för Scully. Detta förändras dock då karaktären återvänder i avsnittet All Souls. McCue framstår även i detta avsnitt som sympatisk. Han visar omsorg om familjen Kernoff och tvekar inte att visa Scully sitt förtroende. Han är en äldre man, en auktoritet. Han har ett lyhört sätt och snäll framtoning. Han talar med mjuk röst. Han är påläst i kyrkans tro och tradition och han verkar skeptisk mot de övernaturliga fenomen Scully rådfrågar honom om och ger Scullys upplevelser naturliga förklaringar. Hans syn vittnar om en vad man skulle kunna kalla liberal eller avmytologiserad tolkning av bibliska, eller egentligen extra-bibliska, legender. Att legenden om serafen och nefilim är myter och texterna om dem inte ens erkänns av kyrkan, anger han som ytterligare ett argument för att dessa väsen inte finns på riktigt. Scullys övernaturliga upplevelser skildras som att de objektivt händer (de är inte endast i hennes

43 Lidström, 2011. Sid. 26, 28 33

huvud) men genom McCue distanseras de från katolska kyrkans lära. Detta tyder på att fenomenen är verkliga men inte nödvändigtvis kan sammanställas med katolska kyrkans lära. Ännu en biktpräst förkommer i All Souls ramberättelse då Scully återger avsnittets handling i tillbakablickar. Denne präst förblir anonym eftersom vi aldrig får se hans ansikte. Han är därmed inte intressant som person utan endast som representant för kyrkan och den funktion han har är rent terapeutisk. Även denna präst måste vara förtroendeingivande eftersom Scully anförtror sig åt honom. Han vägleder henne, men främst lyssnar han. Att det inte är Fader McCue som Scully återberättar historien för kan bero på att han avfärdat hennes övernaturliga upplevelser. Denne biktprästs roll påminner i stor utsträckning om motsvarande präst i avsnittet Revelations. Narrativt är prästerna viktiga eftersom deras ord har stor betydelse för huvudpersonen Scully och hennes religiösa utveckling. Den katolska kyrkan blir i The X-Files den normativa och normala versionen av kristen tro.44 Detta stämmer överens med den bild av religionen på film som McDannell målar upp.45 Trots att det förekommer extrema varianter även av denna religion, som Fader Gregorys kyrka, så är det ändå positiva karaktärer, som Fader McCue, som får representera kyrkans tro och traditioner. I The X-Files har de katolska prästerna sällan den aktiva hjälteroll som de har i de skräckfilmerna Lidström analyserat. Prästernas skepsis mot det övernaturliga, som är närvarande i de filmerna, återfinns dock också i The X-Files men kan här sägas ta över och göra prästerna passiva i mötet med det övernaturliga. Detta förstärker deras normativa roll och distanserar dem från den extrema tro på det övernaturliga som definierar de protestantiska karaktärerna i serien. Den katolska kyrkan representerar organiserad religion och traditionella läror. De får enligt Donaldson också vara representanter för Scullys enkla barnatro.46 Den kritik som riktas mot kyrkan är alltid indirekt, som exempelvis det faktum att Fader McCue faktiskt har fel då han avfärdar Scullys övernaturliga upplevelser. Donaldson noterar: If at times there is implicit criticism of the position that the Church represents […] it is presented as a judgment against that position, not a judgment against the entire faith. 47

Precis som skräckgenren innehåller katolska präster som kämpar mot demoniska väsen så är ett vanligt förekommande motiv inom filmer också prästen som leder sin flock, vilket McDannell påpekar.48 Denna roll speglar det vi känner igen från diskussionen om grupp 1,

44 Donaldson, 2011. Sid. 9 45 McDannell, 2008. Sid. 14 46 Donaldson, 2011. Sid. 10 47 Donaldson, 2011. Sid. 10 48 McDannell, 2008. Sid. 14 34

”de missförstådda fundamentalisterna”. På samma sätt som The X-Files gav tillbaka de karismatiska protestanterna deras exorcismer, demoner och undergångar, gav de tillbaka katolska kyrkan en roll utan dessa ”exotiska element”. När McDannell beskriver hur katolicismen skildras i Hollywood skriver hon: Catholic objects (crucifixes, rosaries, statues) were detached from both pre-Vatican II beliefs and current Catholic practices. They then were associated primarily with the uncontrollable supernatural. […] Individuals caught up in this supernatural world use Catholic objects and spaces but not their institutions, communities, or beliefs. Miracles, prophecies, Armageddon, the Antichrist, relics, demons, exorcisms, secret gospels - Catholics supposedly know about such things.49

The X-Files bryter mot denna trend, och betonar till skillnad från många Hollywood-filmer katolska kyrkans institutioner, gemenskap och tro. Det övernaturliga förpassas därmed till den extrema protestantiska sfären (med undantag för Fader Gregory i All Souls).

3.4 Vanliga kristna De ”vanliga kristna” består av karaktärer som ges en relativt liten roll i avsnitten, och porträtteringen av dessa är ganska ytliga. Dessa består av familjen Hohman i Miracle Man, familjen Kernoff i All Souls samt karaktärerna Jarde, Gracie och Iris i Signs & Wonders. Dessa framställs ofta som vita, medeklassamerikaner. De lever ganska vanliga liv och faller inte in de klichéer eller stereotyper som tidigare grupper definierats av. Familjen Hohman (Miracle Man) framstår som en ganska vanlig amerikansk medelklassfamilj. De tror uppenbarligen på Samuels mirakulösa krafter. De har ett stort förtroende för Hartley och hänvisar till hans undervisning i deras diskussion med Scully över en obduktion av deras dotter. De litar på hans tolkning av bibeltexterna. De framstår därmed som ganska naiva. De tar dock avstånd från Hartley genom att lyssna på Scully och gå med på en obduktion av dottern. Vad gäller paret Kernoff (All Souls) är det bara modern i familjen som har några repliker. Hon berättar för Scully att fadern är arg på Gud. Detta visar att vanliga kristna inte har en blind tro, utan kan drabbas av tvivel och ifrågasätta saker. Det traditionella teodicé- problemet, om hur Gud kan tillåta lidande, lyfts fram. Det lilla vi får se av Jared Chirp (Signs & Wonders) säger oss en del. I avsnittets början, strax innan han dör, är han mycket rädd och ber till Gud om hans Helige Andes beskydd. När Mulder och Scully senare besöker hans hem ser man en sydstatsflagga hänga på väggen, vilket förmodligen vittnar om patriotiska och/eller konservativa åsikter vilket hans medlemskap och uppväxt i O’Connors församling också indikerar.

49 McDannell, 2008. Sid. 27 35

Karaktären Gracie (Signs & Wonders) är en ledsen och olycklig person. Hon sörger sin döda kärlek Jared. Dessutom har hon uteslutits ur sin familj och församling och står under den onde Mackeys inflytande. Hon ser blek och sjuklig ut och verkar i stor utsträckning vara viljelös. När hennes far ligger inför döden verkar det som om hon vill hans bästa, ur hennes religions synvinkel, och hon förnekar honom medicinsk vård eftersom hon inte vill riskera hans själ. Mackey lyckas dock övertala henne om att låta läkarna hjälpa fadern. Efter hennes exorcism verkar det som att hon inser att Mackey är ond och hon måste därmed veta att han är ”fadern” till hennes ”barn” (det vill säga de ormar som hon föder under exorcismscenen). Det är därför hon säger till Scully att hennes far räddade henne. Iris Finster (Signs & Wonders) är en medelålders kvinna som klär sig tämligen konservativt men som inte verkar särskilt fundamentalistisk i sin tro. Hon tillhör Mackeys liberala församling och hon har ett stort företroende för Mackey och genom sitt stöd till Gracie framstår hon som mycket godhjärtad. Vanliga kristna framställs inte som några extremister. De är kapabla att tvivla och ifrågasätta, trots att de har förtroende för sina religiösa ledare. Detta förtroende visar sig ibland vara missriktat som med familjen Hohmans förtroende för Hartley och Gracies och Iris förtroende för Mackey. Men eftersom publiken också luras av karaktärer som McKay, framstår inte Iris eller Gracie som dumma eller lättlurade utan publiken kan identifiera sig med dem.

3.5 Ulvar i fårakläder De två sista grupperna är lite mer problematiska eftersom det inte strikt rör sig om simpla representationer. Dessa karaktärer gränsar till vad man skulle kunna kalla symboler vilket inte är vad min uppsats fokuserar på. Men eftersom gränsen mellan en representation och symbol i dessa fall är flytande är de värda att nämnas ändå. Grupp 5 kallar jag för ”ulvar i fårakläder”. Dessa är ofta avsnittens skurkar. De framträder som förtroendeingivande män men det visar sig förr eller senare att de har ondskefulla motiv. Dessutom har de i de flesta fall någon form av övernaturliga egenskaper, vilket ger dem en demonisk framtoning. De blir symboler för Satan eller de onda makterna i kristen teologi. Bland dessa har vi Simon Gates i Revelations, som publiken förvisso vet är skurken från första början, men som uppträder som en respektabel affärsman. Socialsekreteraren Aaron Starkey i All Souls verkar till en början god och hjälpsam gentemot Mulder och Scully, men det visar sig att han är en Satans agent. Detsamma gäller den liberale prästen Mackey i Signs & Wonders. Leonard Vance i Miracle Man kan också möjligtvis

36

kategoriseras som en ulv i fårakläder för trots att han ter sig väldigt mystisk och osympatisk från avsnittets början så är det först i slutet som det uppdagas att han, och inte Samuel Hartley, är mördaren. Dessa karaktärer kan i de flesta fall inte beskrivas som regelrätta representationer av kristna eftersom de inte alltid kan kallas for troende kristna karaktärer. Men däremot delar de en världsbild grundad i kristen mytologi. Leonard Vance (Miracle Man) framställs genomgående som en mystisk gestalt, klädd helt i svart och med svarta solglasögon. Hans vanställda yttre bidrar till den obehagliga bilden man får av honom. Vi får två gånger se honom argumentera mot obduktioner på två av offren och i slutet av avsnittet förstår man att han gör detta för att skydda sig själv. Vance framstår här, kanske i ännu högre grad än hans arbetsgivare Pastor Hartley, som intolerant och hatiskt. Hans förkunnelse om att obduktioner är en synd är bara en ursäkt och därför kan man också betrakta Vance som skenhelig. Han försöker några gånger ge ett mer sympatisk intryck. Dels då han lovar att ordna en plats längts fram åt Margaret Hohman och senare då han själv vittnar om Samuels helande gåva. Dessa framträdanden visar sig dock senare vara lika falska som hans ord angående obduktionerna då det framkommer att Vance försökt sätta dit Samuel för morden som hämnd för att Samuel inte lät honom dö tio år tidigare. Hans tro verkar dock inte vara lögn då han på sin dödsbädd fortfarande verkar vara en troende kristen. Han tar avstånd från sina synder och tar emot Samuels förlåtelse. Precis som med Hartley ser vi här drag av avgudadyrkan då det är Samuels, och inte Guds, förlåtelse som betyder något för Vance. Simon Gates (Revelations) är, som tidigare nämnt, inte en helt klar representant för kristendomen. Han kan nog inte beskrivas som troende kristen men delar ändå i viss mån en kristen övernaturlig världsbild. Han kallar Kevin för ”den enda sanna” bland de stigmatauppvisare han mördat. De andra var ”falska profeter”, säger han. Detta måste därmed betyda att han anser Kevin vara en ”sann profet” och att hans död är nödvändig ”för att den nya tiden ska anlända”. Det låter som att han ställer sig bakom en kristen världsbild där apokalypsen kommer i form av ett krig mellan Gud och Satan. Men till skillnad från de andra kristna karaktärerna i avsnittet ställer sig Gates inte på Guds, utan på Satans, sida. Socialsekreteraren Aaron Starkey (All Souls) är inte heller en egentlig representant för kristendomen utan istället för kristen mytologi. Möjligtvis är han Satan själv. Han ger ett mycket förtroendeingivande intryck och det är inte förrän mot slutet som Scully och publiken inser hans rätta natur. Han jobbar som socialsekreterare och hans arbete i sig inger ett förtroende. Han är en ärlig uppsyn och ingenting antyds om att han skulle vara ond, förrän vi får se hans mer demonska egenskaper.

37

Pastor Mackey (Signs & Wonders) framstår genom majoriteten av avsnittet som den gode av de två prästerna. Mycket av det som kinematografiskt kännetecknat de förtroendeingivande katolska själsörjarna går igen i framställningen av Mackey; kameran är stilla, ljuset är mjukt o dyl. Han rör sig i ljusa miljöer. Han är snäll, har en modern syn på tron och framstår mycket som förnuftets röst. Han verkar ha en god utbildning, vilket visar sig i hans sansade diskussion kring bibeltexter där han sätter in dem i sitt historiska sammanhang. Han är accepterande gentemot andra trosföreställningar och betonar Guds och Jesu kärlek. Han verkar mycket förtroendeingivande och moralisk. I en oväntad vändning mot slutet av avsnittet inser vi att det faktiskt är han som är skurken. Här är det främst den icke-diegetiska musiken, utöver händelseutvecklingen och replikerna, som gör hans verkliga identitet tydlig för tittaren. Dessutom verkar han vara någon form av demon eller rentav Satan själv. Det är därmed den liberala prästen som står i förbund med djävulen i detta avsnitt, och inte den till synes ondskefulle Enoch O’Connor. Mulder reflekterar över detta och hans ord sammanfattar Mackeys karaktär väl, de flesta tror att Djävulen har horn och inte att han är en snäll man som säger det man vill höra. Som med fallet med socialsekreterarna Starkey i All Souls så är det den förtroendeingivande, till synes godhjärtade, karaktären som är en ulv i fårakläder. Detta är, i lika hög grad som ”de missförstådda fundamentalisterna”, en återkommande karaktärstyp i serien och kan kallas för en seriens egna lilla stereotyp. Ulven i fårakläder och den missförstådda fundamentalisten är två karaktärstyper som är beroende av varandra. Detta eftersom publiken i avsnittets början ska misstänka den uppenbare skurken (fundamentalisten) och lita på hans motsats (den förtroendeingivande ”ulven”). Detta bygger upp mot en s.k. plot twist eller oväntad vändning i avsnittets narrativ fram mot slutminuterna. Publiken blir överraskad då det visar sig att den vi trott varit skurk egentligen var god, och den vi trodde var god egentligen var skurk. Detta är en vanligt förekommande dramaturgisk teknik, men i fallet med The X-Files får den vissa intressanta konsekvenser då dessa karaktärstyper får representera två olika religiösa perspektiv. Enligt Ola Sigurdson förstärker ofta amerikansk film rådande stereotyper. De förstärker kulturella fördommar istället för att ifrågasätta dem.50 Till viss del gör The X-Files naturligtvis detta på ett plan. Fundamentalister framställs som outbildade sydstatare medan mer sansad religiositet, såsom de katolska prästerna, framstår som normal. Men genom sina ”twistar” omkullkastar de samtidigt dessa stereotyper.

50 Sigurdson, 2003. Sid. 66 38

De motarbetar den kulturella fördomen om att liberal och modern teologi är god genom att visa att en företrädare för denna religiositet, såsom pastor Mackey, kan vara Satan själv. Siegler skriver i sin text om serien Law & Order: L&O comforts the viewer by showing evil – including “abnormal” religion – as being punished. […]51

Det som betryggar Law & Orders publik, är dock inte lika självklart i The X-Files. Den till synes abnormala religiositeten visar sig nämligen vara god (och därmed kanske också eftersträvansvärd?) och den verkligt onda och abnormala religionen, representerad av bl.a. Starkey och Mackey, undflyr också ofta straff. Skillnaden mellan serien Siegler analyserar och The X-Files är att i The X-Files så är det övernaturliga och religionens kraft verklig och reell. Siegler skriver att Law & Order “admits no essence, no substance to religion.”52 Så är inte fallet med The X-files, utan tvärtom. I sin analys av Sign & Wonders tar Donaldson upp skillnaden i hur de två församlingarna skildras. Här är nyckelscenen där det klipps mellan den enes gudstjänst och den andres bibelstudium signifikant. Där O’Connors kyrka framstår som fundamentalistisk och intolerant så framstår Mackeys församling som mycket mer öppensinnad och fritänkande.53 Enoch O’Connor står för en syn där rätt och fel är tydligt svart på vitt. Där man antingen är varm eller kall i sin tro. I kontrast till detta accepterar Mackeys Blessing Community Church olika nyanser av grått och blir på så sätt “ljumma” (lukewarm). Donaldson menar dock att Mackey står som det främsta exemplet på en ljummen – och i slutändan ondskefull - religiositet: Pastor Mackey stand as the chief example of the lukewarm and shades of gray in “Signs & Wonders” – and in the end, it turns out that not only is he guilty of the murders, but he appears to be the devil himself. […] Mackey has used the gray, in guise of tolerance and acceptance, to cloud the eyes of his congregation from seeing the truth, that his heart is utterly black. […] The problem with Mackey’s form of tolerance, however, is when it blurs the black and white so that there are no more absolutes; there is no standard for truth. 54 Men en sak som brister i Donaldsons analys är dock att ta i beaktan seriens postmoderna natur, som hon tidigare berört. Rather than presenting one consistent worldview, the show offers multiple theories, representing the belief of whoever is the focus of that particular tale. The truth about the afterlife thus varies by episode, relative to the case at hand.55

51 Siegler, 2011. Sid. 188 52 Siegler, 2011. Sid. 192 53 Donaldson, 2011. Sid. 158 54 Donaldson, 2011. Sid. 159 55 Donaldson, 2011. Sid. 150 39

Hennes betoning på The X-Files postmoderna natur är viktig att i detta skede återvända till. Det är viktigt att man inte drar för bokstavliga slutsatser utifrån enskilda avsnitt. Då missbedömer man nämligen serien. Bara för att de avsnitt jag här analyserat kan anses argumentera för att en fundamentalistisk kristen världsbild är korrekt (representerad av karaktärer som Owen Jarvis, Fader Gregory och Enoch O’Connor) och att en liberal kristen teologi är satanisk (representerad av Mackey), betyder detta inte nödvändigtvis att serien över lag stödjer detta kontroversiella synsätt.56 Det som är sant i ett avsnitt behöver inte vara sant i ett annat. I sin analys av dagens religiösa samhälle talar teologerna Göran Bexell och Carl- Henric Grenholm om vad de kallar en värdefragmentering. Med värdefragmentering menar de att individen har moraluppfattningar hämtade från olika livsåskådningar, och att dessa är relativt löst sammanfogade. Det hela beror på en ökad individualisering och ett allt mer efter- kristet samhälle.57 Denna teori om värdefragmentering kan appliceras på The X-Files och seriens förhållande till olika religioner och livsåskådningar. Det finns vad man skulle kunna kalla en ”livsåskådningsfragmentering” där olika livsåskådningar löst sammanfogas och samsas, trots att de kan säga emot varandra. Att avsnittet Signs & Wonders påstår att Enoch O’Connors fundamentalism är god och Samuel Mackeys liberala teologi är sataniskt kan inte tolkas som representativt för serien över lag. Det kan dock ses en del av seriens gestaltning av kristendomar och när karaktärstyper är ofta återkommande (som ”den missförstådda fundamentalisten”) säger de mer om TV-seriens tolkning av religionen än då de är sällan förekommande (som Mackey).58

3.6 Kristus-gestalter Grupp nr 6 är vad man skulle kunna kalla ”Kristus-gestalter”. Precis som i fallet med grupp 5 är dessa snarare symboler än representationer. Här bör Samuel i Miracle Man nämnas eftersom han är den karaktär i denna grupp som också främst tjänstgör som en kristen representation. De andra som tillhör denna grupp är Kevin Kryder i Revelations och möjligtvis också de fyra nefilim-flickorna i All Souls. Men dessa kan inte (på grund av

56 I ”all things” (Säsong 7; Avsnitt 17) presenteras istället en buddhistisk världsbild som riktig. I ”The Blessing Way”(Säsong 3; Avsnitt 1) är det de nordamerikanska indianernas religion som räddar Mulder från dödsriket. Och i ”Kaddish” (Säsong 4; Avsnitt 15) visar sig judisk mystik ha riktig kraft att väcka de döda till liv. 57 Bexell, Göran; Grenholm, Carl-Henric. Teologisk etik: En introduktion. Upplaga 1997. Stockholm: Verbum. Sid. 41 58 Mackey skulle kunna sägas bilda en egen karaktärsgrupp eller kategori: ”den djävulske liberalteologen”. Sett i ett större sammanhang, där de något uddlösa och liberala ”katolska själsörjarna” ingår, så säger ändå Mackeys karaktär något om den kritik som serien riktar mot ”uddlös” eller ”liberal” kristendom. Det är denna kritik Donaldson tycker sig se manifesterad i Mackay. 40

avsaknaden av en uttalad tro) kategoriseras som gestaltningar av kristet troende människor utan snarare som gestaltningar av kristna mytologiska väsen. Pastor Hartleys son, Samuel Hartley (Miracle Man), har en till synes övernaturlig helandegåva som utnyttjas av hans far. Samuel är en ung man med bekymmer. Han känner en oerhörd skuld över de människor som verkar ha dött vid hans hand. Han är deprimerad och övertygad om att Gud vill straffa honom för hans högmod. Han befinner sig i en troskris och viker av från den väg han uppfostrats på då han hänger sig åt alkohol, cigaretter och slagsmål. Han framstår mycket positivare än sin far och kan inte kallas skenhelig eftersom han anser sig skyldig och vill ta sitt straff. Men förmodligen på grund av sin dåliga självkänsla, låter han sig ändå övertalas av sin far att ställa upp i gudstjänsten. Till slut lider han ett slags martyrdöd efter vilken han uppstår. Detta är tydliga symboler som framställer Samuel som en Kristus-gestalt. Och liksom Kristus predikar han förlåtelse och praktiserar frälsning. Han förebrår Leonard Vance för hans brott, men förlåter honom därefter.

4. Sammanfattning och slutsats Hur ska man då sammanfatta dessa resultat och dra en slutsats? Mina inledande frågeställningar löd som följande: 1. Hur framställs olika former av mer eller mindre organiserad kristendomen i The X- Files? 2. Vilka former av kristendom representerar de olika bikaraktärerna? 3. Hur gestaltas dessa karaktärer och den form av kristendom de tillhör?

Man kan konstatera att det förekommer ett flertal olika slags representationer av flera olika former av kristendom i TV-serien The X-Files. Kristendom gestaltas på ett flertal olika sätt, och genom ett flertal olika stereotyper. Dessa stereotyper kan lyfta fram positiva eller negativa aspekter av religionen. För enkelhetens skull ska jag här försöka att kortfattat sammanfatta mina resultat och presentera svaren på frågorna. Hur framställs olika former av mer eller mindre organiserad kristendomen i The X-Files? Svaret på denna är att kristendom framställs på flertalet olika sätt. Bästa sättet att sammanfatta dessa är genom de olika gestaltningsformer som presenterats i analysen. Vi har dels den missförstådda fundamentalisten vars extrema bokstavtolkning och övertro i början framställs som ondskefull, men som i slutändan visar sig vara god och sann. Framställningen av dessa är på ett plan negativa stereotyper, men på ett djupare plan så framstår de i god

41

dager. Den protestantiska charlatanen är i likhet med de missförstådda fundamentalisterna också konservativa och karmismatiska, men också bedragare som har få positiva egenskaper. Vi har också de katolska själasörjarna, kanske den mest positiva framställningen av kristendom, i form av präster som främst får ha en terapeutisk roll. Vi har de vanliga kristna medelklassamerikaner som lever vanliga liv. Dessa kan framstå som en aning naiva och ibland vilseledda, men främst utmålas de som sympatiska och lätta för publiken att identifiera sig med. Vi har också de två mer svårdefinierade grupperna, ulvarna i fårakläder och Kristus- gestalterna. Dessa kan vara utövande kristna, men kan också ha en mer symbolisk eller mytologisk roll. Ulvarna är skurkar, medan Kristus-gestalterna ofta har en offerroll på grund av sina övernaturliga naturer.

Vilka former av kristendom representerar de olika bikaraktärerna? Dessa olika stereotyper eller gestaltningsformer representerar olika former av kristendom. Olika grupper är också överrepresenterade av specifika kristendomar. De som har en mer extremistisk uppfattning är ofta karismatiska protestanter. Till dessa hör såväl de missförstådda fundamentalisterna som charlatanerna. Själsörjarna är samtliga katoliker medan de vanliga kristna kan vara såväl katoliker som protestanter, men i de flesta fall det senare. Ulvarna i fårakläder är i de flesta fall inte regelrätta representationer av någon specifik form av kristendom, utan i samtliga fall snarare en representation av kristen mytologi. Med detta konstaterat så delar de alla vad man skulle kunna kalla en biblisk eller kristen mytologisk världsbild, ofta av en apokalyptisk art. I det fallet där ulven också är en uppenbart praktiserande kristen (Pastor Mackey i Signs & Wonders) så representerar han en protestantisk och påtagligt liberal kristendom. Av Kristus-gestalterna tillhör de i två avsnitt en protestantisk tradition och i ett avsnitt en katolsk. Men den enda av dessa som vi ser utöva sin tro är en protestantisk och karismatisk kristen (Samuel i Miracle Man).

Hur gestaltas dessa karaktärer och den form av kristendom de tillhör? De två vanligast förekommande formerna av kristendom är, av ganska naturliga skäl, protestantism och katolicism. De protestantiska gestaltningarna är oftast präglade av någon form av extremism. Denna extremism definieras ofta av obehagliga drag, oavsett om den är god och sann eller falsk och ond. Oavsett de protestantiska gestalternas slutgiltiga roll, så måste man konstatera att protestantismen i The X-Files främst utmålas som fundamentalistisk, konservativ och karismatisk.

42

Vad gäller den katolska kyrkan så framställs den i en mycket mer positiv dager. Kyrkans terapeutiska roll lyfts fram och den distanseras från mer extrema synsätt. I det fallet då en katolsk karaktär (Fader Gregory i All Souls) hänger sig åt en tro som definieras av mytologi och övernaturliga väsen så distanseras denne från den vanliga katolska kyrkan genom det faktum att denne inte längre jobbar inom katolska kyrkan utan har bildat ett eget kvasi-katolskt samfund. I övrigt framstår katoliker som mer liberala i sin syn på Bibeln och tron, och ofta har de vad man skulle kunna kalla en avmytologiserad bild av mirakel och liknande.

4.1 Slutsats Generellt sett kan man inte säga att framställningen av kristna är uteslutande positiv eller negativ. Den är mångfacettered, vilket stämmer väl överens med TV-seriens postmoderna och ”livsåskådningsfragmentariska” natur. Trots att de kristna bikaraktärer som får mest tid framför kameran är fundamentalister, så är de ofta i slutändan det godas förkämpar. Den form av kristendom som får mest utrymme i de avsnitt som behandlats i denna uppsats är den mer fundamentalistiska varianten av religionen som betonar det övernaturliga. Detta kan naturligtvis härledas till The X-Files grundläggande format där det övernaturliga ofta spelar en reell roll i handlingen. Det övernaturliga har ett komplicerat förhållande till den organiserade religionen i de behandlade avsnitten. Den positivt framställda katolska kyrkan distanseras från det övernaturliga, medan de som kopplas samman med det övernaturliga är fundamentalister. Porträtteringen av dessa fundamentalister är dock inte genomgående negativ. Tvärtom så är dessa ofta avsnittens hjältar, trots att de till en början framställs som obehagliga eller onda. De mer moderna, moderata (oftast katolska) kristna framställs på ett positivt sätt – bortsett från då de är ulvar i fårakläder eller faktiskt Satan själv. The X-Files bryter mot en hel del stereotyper som förekommer i amerikansk film och TV. Trots att fundamentalisten har en framträdande roll, så framställs denne ofta i slutändan i en mer positiv dager. Skräckfilmsstereotypen med en katolsk präst som tampas med det övernaturliga bryter serien också mot och låter protestantiska karaktärer ha dessa roller istället. The X-Files lyfter fram positiva och negativa aspekter hos såväl fundamentalism som mer liberal kristen religion. Med det konstaterat så går det dock inte att förneka, som tidigare sagt, att den kristendomsform som får mest utrymme i serien är fundamentalistisk.

43

5. Källor och Litteratur

5.1 Källor Samtliga avsnitt av The X-Files nedan är producerade av Ten Thirteen Productions och 20th Century Fox Television. Skapare av serien och exekutiv producent är Chris Carter. Premiärdatum är inom parentes. Miracle Man (18-03-1994). Manus: Howard Gordon, Chris Carter. Regi: Michael Lange. Revelations (15-12-1995). Manus: Kim Newton. Regi: David Nutter. Gethsemane (18-05-1997). Manus: Chris Carter. Regi: RW Goodwin. Redux II (9-11-1997). Manus: Chris Carter. Regi: Kim Manners. All Souls (26-04-1998). Story: Billy Brown, Dan Angel. Manus: Frank Spotnitz, John Shiban. Regi: Allen Coulter. Signs and Wonders (23-01-2000). Manus: Jeffrey Bell. Regi: Kim Manners.

5. 2 Litteratur Axelson, Tomas; Sigurdson, Ola (red). Film och Religion: Livstolkning på vita duken. Cordia, Örebro 2003 Bexell, Göran; Grenholm, Carl-Henric. Teologisk etik: En introduktion. Upplaga 1997. Stockholm: Verbum Donaldson, Amy M. We Want to Believe: Faith and Gospel in the X-Files. Cascade Books, USA, 2011 Hansen, Regina. “Catholicism in "The X-Files": Dana Scully and the harmony of faith and reason”, i Science Fiction Film and Television 6.1 (Spring 2013): 55-69. Holgersson, Ulrika. Inte bara en piga. Hembiträdet, folkhemmet och spelfilmen 1930-1950, opublicerat manus, Historiska institutionen, Lunds universitet. [Utskrift finnes hos uppsatsförfattaren.] Lidström, Per-Gunnar. Katolska Kyrkans roll i skräckfilm. En rollteoretisk analys av Katolska kyrkan i filmerna Exorcisten och Ritualen. Kandidatuppsats i religionshistoria. Handledare: Henrik Bogdan. Göteborgs Universitet 2011. Lynch, Gordon (red.). Between the sacred and profane: researching religion and popular culture. I.B. Tauris & Co Ltd. New York, 2007 Madden, Oliver. Hur Agent 007 såg rött. Bilden av Sovjetunionen i Kalla Krigets James Bond-filmer. B-uppsats. Lunds Universitet, Historiska Institutionen. Handledare: Ulrika Holgersson. 2013-01-06. [Utskrift finnes hos uppsatsförfattaren.]

44

McDannell, Colleen (red.). Catholics in the Movies. Oxford University Press. UK. 2008 Mazar, Eric Michael; McCarthy, Kate (red.) God in the details: American religion in popular culture. Routledge, 2011, New York Sigurdson, Ola. “Vem skriver manus till mitt liv? Teologiska perspektiv på film”, I Axelson, Tomas; Sigurdson, Ola (red). Film och Religion: Livstolkning på vita duken. Cordia, Örebro 2003 Siegler, Elijah. “Is God Still in the Box? Religion in Television Cop Shows Ten Years Later”, i Mazar, Eric Michael; McCarthy, Kate (red.) God in the details: American religion in popular culture. Routledge, 2011, New York Wright, Melanie (red). Religion and film: an introduction. I.B.Tauris & Co Ltd. New York, 2007

45