Tre resor i biktens tecken

På väg mot bekännelsepraktik gällande bikt i Equmeniakyrkan med undersökning av Svenska Missionsförbundet, Svenska Baptistsamfundet och Metodistkyrkan i Sverige.

Kandidatuppsats i Kyrko-och Missionsstudier 15 hp Gabriella Enblom

Examinator: Mikael Hallenius Handledare: Göran Sahlberg Examinationsdatum: 2014-05-28 Abstract

Abstract

The main purpose of this paper is to give a deeper perspective in the sacrament of confession. My study is based on material concerning different rites used by The Mission Covenant Church of Sweden, The Baptist Union of Sweden and United Methodist Church of Sweden. These three denominations does no longer exist, instead they have become one. The international name of the new denomination is Uniting Church in Sweden. My work is a study of how these three denominations have related to the sacrament of confession and if there are differences among the denominations as well as between the three. My reason for doing so is to find out how confession can be practised in the new Uniting Church in Sweden (in Swedish, Equmeniakyrkan).

I have chosen to see this paper as three converging journeys where history is important to grow a better understanding of these different denominations. Therefor I start off with a short background of each denomination and also a short description of the sacrament of confession.

I have analyzed the material with means of a matrix of concepts related to the sacrament of confession. I have conducted my research by looking for these concepts and then looked for changes over time. I have also asked questions about the recipients, if certain bible verses have been used to explain actions and if there is a legal dimension. Every denominations documents have been analyzed seperately and finally analyzed together in terms of similarities and contrasts.

The question regarding recipients is analyzed both in the documents foreword and in context of articles in denominational newspapers. The wish to reach out to every member of the congregations isn't always sucessful.

In my discussion I ask if the sacrament of confession has a place in the new Uniting Church in Sweden and my belief is that it has a place but not necessarily in the same way as before. In a new denomination you must find new paths to the future but at the same time use old wisdom and be gentle with every tradition.

1 Abstract

Innehållsförteckning

Abstract...... 1 Kapitel 1: Inledning...... 3 1.1 Bakgrund...... 3 1.2 Metod...... 3 1.2.1 Insamlingsmetod...... 4 1.2.2 Analysmetod...... 4 1.2.3 Urval...... 4 1.2.4 Förklaring av analys...... 5 1.3 Introduktion till bikten...... 6 1.4 Equmeniakyrkans tre rötter...... 9 1.4.1 Svenska Baptistsamfundet...... 10 1.4.2 Metodistkyrkan i Sverige...... 12 1.4.3 Svenska Missionsförbundet...... 14 1.5 Problem...... 16 Kapitel 2: Resultat...... 18 2.1 Svenska Missionförbundet...... 18 2.2 Svenska Baptistsamfundet...... 23 2.3 Metodistkyrkan i Sverige...... 26 2.4 Kontrastering av styrdokumenten...... 28 2.5 Församlingsdokument eller pastorernas hjälpmedel?...... 29 2.5.1 Styrdokumentens offentlighet...... 30 Kapitel 3: Diskussion...... 33 3.1 Civilrättslig dimension...... 33 3.1.1 Svenska Missionsförbundet...... 33 3.1.2 Svenska Baptistsamfundet...... 33 3.1.3 Metodistkyrkan i Sverige...... 34 3.1.4 Sammanfattning...... 35 3.2 Bikten - har den en plats?...... 35 3.3 Kollektiv bikt för alla?...... 37 3.4 Bikt - syskon emellan...... 37 Kapitel 4: Litteraturförteckning...... 39 Kapitel 5: Appendix...... I

2 Kapitel 1: Inledning

Kapitel 1: Inledning

1.1 Bakgrund Under flera års tid har jag funderat över biktens vara eller inte vara i svensk frikyrklighet. I vissa sammanhang har människor jag mött varit mycket motvilliga till användandet av bikten. Det har handlat främst om en föreställning att prästen är den som förlåter synderna och inte Gud. En annan föreställning har varit att friheten i Kristus gör att var och en kan nalkas Gud själv och därför inte behöver ha en präst som medlare mellan sig och Gud. Själv har jag aldrig riktigt tagit ställning och funderade länge över hur jag skulle kunna fördjupa mina kunskaper i ämnet. Det som nu föreligger är en uppsats om bekännelsepraktik gällande bikt där jag valt att inrikta mig på det nya samfundet Equmeniakyrkan. Equmeniakyrkan har bildats genom att tre samfund, Svenska Missionsförbundet, Svenska Baptistsamfundet och Metodistkyrkan i Sverige, beslutat att förenas till ett gemensamt samfund. På så sätt är denna uppsats tre olika resor genom tre samfunds styrdokument som slutligen närmar sig den plats där en ny resa kan påbörjas, nämligen Equmeniakyrkans resa mot framtiden.

1.2 Metod Jag kommer att genomföra en linjär undersökning där jag ställer varje samfunds styrdokument för sig och undersöker hur dessa dokument har förändrats under tid. Utifrån resemetaforen skulle man kunna säga att jag kommer att undersöka varje samfunds resa separat. Här saknas endast två källor som vid tillfället för uppsatsen inte har kunnat frambringas. Det är Svenska Missionsförbundets råd från 1893 och Metodistkyrkans handbok från 1917.

Svenska Missionsförbundet bytte 2003 namn till Svenska Missionskyrkan men för att förenkla för läsaren kommer jag i denna uppsats endast använda mig av benämningen Svenska Missionsförbundet med undantag av det styrdokument som utgavs 2003 och då har benämningen Svenska Missionskyrkan i styrdokumentets titel.

3 Kapitel 1: Inledning

1.2.1 Insamlingsmetod

I styrdokumenten har jag valt att fokusera på vissa delar av materialet. För det första har jag valt att studera alla förord för att se till vilka dokumenten riktat sig. För det andra har jag valt att plocka bort vissa ritualer som inte känns aktuella för mitt arbete. Detta är till exempel dop, vigsel och begravning.

Jag använder mig sedan av en deduktiv metod för att generera data genom att skapa en tabell där vissa ord är ställda mot förekomsten av dem på skilda ställen i styrdokumenten. Datan tolkas sedan med hjälp av en induktiv metod. (Tabellen finns i sin helhet under appendix ) Orden har jag valt utifrån förekomst i allmän litteratur i ämnet och innan jag analyserat mina primärkällor. Dessutom har jag valt att inte helt låsa mig vid dessa ord utan varit öppen för vidare beskrivningar.

1.2.2 Analysmetod

På så vis använder jag mig av en kvalitativ innehållsanalytisk metod. Med hjälp av detta kan jag sedan se om placeringen av orden förändras under tid samt om förekomsten förändras. En kvantitativ innehållsanalys hade i detta fall inte gett adekvata resultat genom att räkna förekomsten av ord och dess mängd i dokumenten.

Det bör dock sägas att detta att använda mig av en tabell som är delvis fri för tolkning skulle kunna generera olika svar över tid och av olika analytiker. Det är ju svårt att i detta vara helt objektiv. Till metodens försvar kan sägas att det behövdes ett instrument för att likvärdigt bedöma texterna.

Förutom förändring och till vilka dokumentet skrivs har jag även ställt tre övriga frågor. Är det så att en viss teologi uttrycks, om det finns en civilrättslig dimension och vilka bibelord som styrdokumenten använder för att styrka eller förklara handlingar. Även detta sker linjärt över tid och inom varje samfund separat.

Därefter sätter jag resultaten mot varandra för att kontrastera hur de olika samfunden ter sig mot varandra.

1.2.3 Urval

Nedan anges de dokument som använts i analysen. Jag har valt att använda mig av respektive samfunds styrdokument och i urvalet saknas endast två upplagor som vid tillfället för uppsatsen inte

4 Kapitel 1: Inledning har varit möjliga att ta del av. För Svenska Missionsförbundet saknas ett dokument från 1893 och för Metodistkyrkan i Sverige saknas ett dokument från 1917.

För Svenska Missionsförbundet

Handledning till den kristna församlingens tjänst år 1928 Handbok till den kristna församlingens tjänst år 1947 Handbok till den kristna församlingens tjänst. År 1963. Handbok till den kristna församlingens tjänst. År 1983. Kyrkohandbok för Svenska Missionskyrkan. År 2003.

För Svenska Baptistsamfundet

Formulär för vigsel, begravning, dop och nattvard. År 1924. Handbok för vigsel, begravning, dop och nattvard inom Svenska Baptistsamfundet. År 1940. Handbok för Svenska Baptistsamfundet. År 1955. Handbok för församlingens gudstjänstliv. År 1974. Till församlingens tjänst. År 1987. Gudstjänstboken. År 2005.

För Metodistkyrkan i Sverige

Methodist-Episkopal kyrkans ritual. År 1872. Kyrkohandbok för Metodist-Episkopal-Kyrkans svenska församlingar. År 1889. Kyrkohandbok för Metodistkyrkan i Sverige. År 1941. Kyrkohandbok för Metodistkyrkan i Sverige. År 1968. I Psalmer och Sånger. Kyrkohandbok för Metodistkyrkan i Sverige. Antagen 1986. Metodistkyrkans Gudstjänstbok. År 2008

1.2.4 Förklaring av analys

För att analysera data använder jag ovanstående styrdokument. Dessa jämförs samfundsvis linjärt och inte genom tvärsnitt. Det är först i slutskedet som svaren ställs mot varandra. Nedan visas den tabell som jag skapat för att analysera dokumenten med samma metod. Anledningen till att jag valt att söka efter orden i installation och ordination är därför att det ofta förekommer frågor med inriktning på pastorernas/diakonernas arbetsuppgifter.

Jag använder ett tabellark per styrdokument. I varje styrdokument analyserar jag de angivna avsnitten och söker efter de ord som finns i tabellen. Jag noterar i vilket sammanhang som ordet uppkommer och på vilken sida i styrdokumentet. Om liknande formuleringar används men beskrivs med andra ord noterar jag även dessa. Ett exempel på detta är nattvardspsalmen ”O, Guds lamm, som borttager världens synder, Fräls oss, milde Gud!”1. Här nämns inte specifikt de ord som finns i

1 Svenska Missionsförbundet 1928, 15

5 Kapitel 1: Inledning tabellen men Guds Lamm, Jesus, finns med som befriare av synd. I bikten finns element av befrielse och därför är det också nyttigt att ta med sig denna formulering i vidare analys.

Dessutom redovisas den fullständiga tabellanalysen under appendix för den som vill ta del av det resultatet.

Förekomst -> Ej Förord Gudstjänst Nattvard Installation Ordination Särskild Akt Övrigt Ord Förlåtelse Syndabekännelse Bekännelse Bikt Bot Avlösning Själavård Enskild själavård Försoning

1.3 Introduktion till bikten Kyrkohistoriker och författare John T Mc Neill skrev 1966 boken Själavårdens historia där han gör en svepande beskrivning av hur själavården har gestaltat sig genom århundradena. I boken har bikten en central plats där Mc Neill beskriver hur den tagit plats både i det privata rummet och i det offentliga. Han förklarar vikten av omvändelse i ett avsnitt i boken genom att använda liknelserna i Lukasevangeliets femtonde kapitel. Mc Neill använder liknelserna för att förklara omvändelse i bemärkelse att bekänna sina synder och bli förlåten, det centrala i biktens sakrament. Det handlar om herdens glädje över det borttappade fåret som återfinns, kvinnan som hittar det förlorade myntet och sonen som återvänder hem till sin fader. Efter sin beskrivning av denna glädje som himmelen upplever vänder han på bilden och förklarar hur allvarligt det är om själen på något vis kommer till skada. ”Om individens frälsning är så viktig, att den firas av änglarna i himmelen, så är å andra sidan själens skada eller fördärv något oerhört allvarligt.”2 Vi förstår plötsligt vikten av att en människa kan bli fri från synd och att Gud gläds över varje syndare som vänder åter till honom.

Sven O. Berglund, författare och teolog, skrev i början av 1990-talet en liten skrift om bikt ur ett svensk-kyrkligt perspektiv. Han betonar att det andliga livet kommer till uttryck genom att

2 Mc Neill 1966, 101-102

6 Kapitel 1: Inledning enskild själavård och bikt används. Han har definierat bikten som en förlängning av dopet. Med detta menar han att syndaren renas i båda dessa sakrament:

Bikten ligger i dopets förlängning. I dopet gavs löftet om syndernas förlåtelse. I bikten tillämpas det löftet genom avlösningen, så att en människa efter bikt och avlösning är lika ren från synden som då hon kom ur dopet. Bikten är syndernas förlåtelse i funktion.3

Berglund ser också bikten som personligt instiftad av Kristus själv och grundar sin uppfattning på bibelordet ”Tag emot den helige Ande! Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder så är han bunden.” (Joh 20:22-23) Detta står i stark kontrast med de inledande åsikterna som talade om att friheten i Jesus skulle kunna innebära att bikten är onödig.

Även karmelitmunken Wilfrid Stinissen har uttalat sig om bikten. Han tycker sig se en förskjutning när det gäller att tala om ondska och synd. Han beskriver att präster och teologer har inställningen att bikt inte behövs. Motiveringen skulle i så fall vara att nattvarden ersätter bikten, dödssynder begås inte längre och vardagliga synder kan förlåtas i andra sammanhang:

Bland präster och teologer görs denna invändning: bikten är inte absolut nödvändig. Synder blir ju förlåtna även genom eukaristin och dessutom börjar ju mässan med en syndabekännelse och absolution. Dödssynder begår man knappast mer och dagliga synder behöver man inte bikta: för dem kan man ju få förlåtelse på många olika sätt.4

Bikten tycks ha blivit nedvärderad därför att den tar upp något som vi i västvärlden inte alls vill tänka på. Vi förknippar bikten starkt med fel och misslyckanden medan Stinissen funderar på om man inte skulle vända på det och tala om bikten från befrielsens horisont med Lukasevangeliet som utgångspunkt. Han tar stöd från ärkebiskopen Joseph Rayas uttalande från 1973 som beskriver den österländska kyrkans syn på bikten: Den västerländska kyrkan har dolt det kristna budskapets glädje bakom en mur av legalism. Så är det t. ex. med bikten. För oss österlänningar är bikten en fest, för er är den en domstol. Som kristna tror vi att människan varken är något helgon eller någon brottsling, utan en blandning av bägge. Varje gång hon visar prov på att hon vill bättra sig och vill inrikta sitt liv på Kristus, varje gång hon säger med den förlorade sonen: Jag vill stå upp och gå till min far (Luk 15:18), måste vi ställa till med fest så som fadern till den förlorade sonen gjorde och inte hänge oss åt subtila avvägningar hur mycket hon syndat och vilket straff hon förtjänar.5

Det är en klart stor skillnad på bikten i det västerländska samhället jämfört med det österländska. I det österländska samhället upphöjs befrielsen och bekännelse blir något positivt. Det västerländska samhället har i stället lagt fokus på domstolen där det viktigaste är att rätt skipas, inte människans återupprättelse.

3 Berglund 1991, 4 4 Stinissen 1983, 6 5 Stinissen 1983, 6-7

7 Kapitel 1: Inledning

Hans Johansson, teolog, författare och pastor inom EFK, skriver i sin vägledning till bikten om det stora i att kunna synda, för att bikten skall uppfylla ett syfte måste synden också finnas. Han ger en beskrivning av hur viktigt det är för människan att ha möjligheten att kunna synda. ”Synd har med frihet och värdighet att göra.”6 Detta uttryck påminner om det österländska i att se det speciella och stora i bikten. Kanske är det så att vi borde definiera bikten som glädje över att Gud har makt att förlåta snarare än att som människor döma varandras synder och räkna ut straffskalor. Var ligger tyngdpunkten i dessa dokument? Är bikten en befrielsens handling eller handlar den om ett sätt att belysa synden? Ett uttalande i Hans Johanssons bok som beskriver något tidstypiskt hos nutida människor är:”När man inte längre biktar sig hos prästen gör man det någon annanstans, till exempel i taxin.”7. Detta talar för bikten som något allmänmänskligt och att varje människa har ett behov av att få bikta sig. Kanske har kyrkan misslyckats med att förmedla detta i ett samhälle där många människor idag kanske ser kyrkans största uppgift som att förmedla budskapet, att predika, där den enskilde medlemmens uppgift blir att vara en åhörare. Det kan ju också vara så att människor vill ha en plats att tala ut om det som tynger utan att för den skull känna sig fördömda vilket lätt sker om det är så att tyngden ligger på synden och inte i befrielsen. Dietrich Bonhoeffer, tysk teolog som kämpade emot nazistregimen, närmar sig bikten från en helt annan utgångspunkt i sin bok Liv i gemenskap där han talar om tre viktiga tjänster som varje kristen har som sin uppgift. Han talar om lyssnandets, hjälpsamhetens och bärandets tjänst där mottagandet av en broders bikt framförallt ligger under lyssnandets tjänst. Han fortsätter genom att påpeka att när dessa andra tjänster är igång, kan ”det sista och högsta utföras, nämligen tjänsten med Guds ord.”8 Enligt Bonhoeffers sätt att se på tjänsterna skulle predikotjänsten inte få utföras om människor i församlingen inte biktade sig. Samtidigt verkar han se det som varje enskild kristens uppdrag att vara en del i dessa tjänster. Han beskriver också att kristna har misslyckats i sin lyssnartjänst och därför väljer människor att använda sig av icke-kristna själavårdare som lyssnar på allvar. Det är inte så märkvärdigt att vi inte lyckas utföra den förnämsta lyssnartjänst som Gud har anförtrott oss, nämligen att höra vår broders bikt, när vi vant oss vid att vägra honom vårt öra i ringare ting. Den icke-kristna världen idag vet en del om detta, att man i många fall kan hjälpa en människa endast genom att lyssna på allvar, och på detta faktum har man byggt upp en sekulariserad själavård som många strömmar till, även kristna. Men de kristna har glömt bort, att hörandets ämbete har blivit dem anförtrott av honom som själv är den store Höraren och vill att vi är med i hans verk. Vi måste höra med Guds öron för att kunna tala med Guds ord.9

6 Johansson 2005, 5 7 Johansson 2005, 14 8 Bonhoeffer 1984, 90 9 Bonhoeffer 1984, 86

8 Kapitel 1: Inledning

Bonhoeffer nämner bikten som ett genombrott på fyra olika sätt: genombrott till gemenskapen, till korset, till det nya livet och till vissheten. Gemenskapen är viktig men när en människa bär på synd hindras den. På så vis sker ett genombrott när ljuset bryter in i syndens mörker och människan åter kan vara en del i gemenskapen. Bikten har ett dubbelt genombrott till korset därför att ”I bikten bryter vi igenom till sann gemenskap med Jesu Kristi kors och i bikten bejakar vi vårt kors.”10 När detta händer vänder vi oss också från vårt gamla liv och ett genombrott till ett nytt liv sker. Bonhoeffer ser här bikten som efterföljelse och förnyelse av dopglädjen. Slutligen handlar bikten om vissheten att inte längre vara instängd i sin egen synd utan konkret upplever ”Guds närhet i den andre.”11

1.4 Equmeniakyrkans tre rötter Equmeniakyrkan är ett svenskt samfund bildat år 2011. Under åren 2011 till 2013 bar samfundet arbetsnamnet Gemensam Framtid. Kristi Himmelfärdshelgen 2013 skrevs kyrkohistoria i Sverige när tre frikyrkosamfund röstade igenom namnet på det nya samfund som de tillsammans bildat. Det är följaktligen ett nytt samfund som bildats genom samgående av tre tidigare samfund, Svenska Baptistsamfundet, Metodistkyrkan i Sverige och Svenska Missionsförbundet.

Redan 1905 möttes representanter för Svenska Missionsförbundet, Svenska Metodistkyrkan och Svenska Baptistsamfundet till ett allmänt frikyrkomöte i Stockholm. Det ekumeniska arbetet, i bemärkelsen att flera samfund träffas och för samtal, har sedan dess gestaltats på olika sätt och i många olika konstellationer i Sverige. Det var först under 2000-talet som dessa samtal började leda till tal om samgående.

Dessa tre samfund har funnits i Sverige sedan mitten av 1800-talet och nedan följer en kortare beskrivning av de olika samfundens bildande samt det som varit utmärkande för dem. Beskrivningen görs huvudsakligen med hjälp av dokument som samfunden själva har gett ut.

När väckelsen drar över Sverige på 1800-talet är det mycket intressant att många av de män som blir förgrundsgestalter för olika väckelseinriktningar har varit i kontakt med och inspirerats av en och samma person, nämligen George Scott. George Scott var engelsk metodistpastor och verkade i Stockholm för både engelsmän och svenskar. Hans Andreasson tar upp detta i boken Liv och Rörelse där han också namnger många män som kom att förändra Sveriges kyrkliga karta genom nyevangelism och den baptistiska rörelsen.

10 Bonhoeffer 1984, 101 11 Bonhoeffer 1984, 102

9 Kapitel 1: Inledning

Hit brukar räknas namn som Fredrik Olaus Nilsson, Carl Olof Rosenius, Carl Ludvig Tellström, Anders Wiberg samt bröderna Gustaf, Johannes och Per Palmqvist... Den nya väckelsen hade genom Scotts försorg fått nya former för verksamheten och internationella kontakter av betydelse för understöd och möjligheter till långsiktiga framgångar.12

Mitt arbete syftar till att ge ett perspektiv för samtalet kring bikt i Equmeniakyrkan, därför behövs också en historisk tillbakablick på hur de tre tidigare samfunden har formulerat sig rent allmänt i de dokument jag skildrar och hur dessa uttryck skiljer sig eller uttrycker sig lika.

1.4.1 Svenska Baptistsamfundet

För att förstå den svenska baptismen i biktens perspektiv behöver vi också hjälp att förstå baptismen i den större helheten. Jag utgår i följande beskrivningar från boken Tro, Frihet, Gemenskap som är samfundets egna framställning av 150 år som samfund.

Svenska Baptistsamfundet är ett samfund som växer fram i stor konflikt med rådande lutherskt kyrkoliv. Många baptister blir utsatta för hot, misshandel och får sin egendom förstörd. Det är då föga förvånande att många baptister tar sin tillflykt till Amerika och hoppas på ett bättre liv på andra sidan atlanten.

När den svenska baptismen 1898 fyllde femtio år bestod samfundet av 564 församlingar med ca 39.000 medlemmar. Värt en notering är dessutom att betydande skaror av baptister utvandrade till Amerika under denna tid. Där bildade de svenska baptisterna församlingar och organiserade sig i ett eget samfund. Från 1905 anges att detta bestod av 337 församlingar med 23.170 medlemmar.13

Man skulle kunna tänka sig att den svenska baptismen kunnat se mycket annorlunda ut om förutsättningarna i Sverige varit bättre. Det är ändå troligt att de baptister som stannade kvar i Sverige och de som återvände från Amerika tillsammans framförde en teologi där friheten att uttrycka sin tro var grundläggande därför att det var just det som Svenska Kyrkan inte tillät. Detta uttrycks också indirekt i de axiom som är normerande för baptister världen över.

Vid den första kongressen inom Baptisternas Världsallians (BWA), då 3.000 baptister från 25-talet länder möttes i London 1905, formulerades sex axiom som norm för denna världsomspännande gemenskap: det teologiska: att en helig och kärleksfull Gud är suverän; det religiösa: att varje människa har lika rätt att nalkas Gud; det församlingsmässiga: att alla troende har samma status i församlingen, hierarkier och centraliserad auktoritet har intet utrymme; det moraliska: att varje människa är fri och ansvarig; det sociala: att älska sin nästa som sig själv, samt, det samhälleliga: en fri kyrka i en fri stat. Alltjämt är dessa sex axiom kännetecken på baptistisk identitet.14

Vi kan här se att många av dessa axiom uttrycker frihet på flera områden. En frihet att berätta om en kärleksfull Gud, inte en hård och dömande. En frihet att varje människa kan nalkas Gud utan att

12 Andreasson 2007, 22 13 Åqvist (red) 1998, 27 14 Åqvist (red) 1998, 37

10 Kapitel 1: Inledning behöva ha en präst som mellanhand och en frihet att vara människa bland andra människor utan maktspel och hierarkier. Svenska kyrkan stod för den auktoritära tron där man som medlem skulle underordna sig prästen och hemmet var också styrt av detta. Baptisterna ville ha rätten att själva få läsa och tolka Bibeln. En frihet att själv få bestämma över sin egen tro och sitt eget liv.

Denna frihetskänsla var så stark att den också handlade om den lokala församlingens plats i samfundet, ett frihetspatos rådde inom rörelsen. Församlingarna fruktade att besluten skulle kunna flyttas från den egna enheten. Detta var så starkt att man år 1889 avstod från att utse en styrelse för det gemensamma arbetet. Det var först 1914 som en missionsstyrelse tillsattes.15 Man skulle kunna uttrycka det som en revolt mot maktstrukturer. Där Svenska Kyrkan uppmanat till underordning i flera led från ärkebiskop ned till den enkla medlemmen kontrade baptisterna med varje medlems frihet och varje församlings frihet. Det skulle inte finnas någon maktstruktur som styrde över medlemmarna. När det gäller teologin hos baptismen var Nya testamentet rådande för hur man skulle tro. Självklart såg man även Gamla testamentet som Guds ord men genom att agera med Nya testamentet som rättesnöre för tro och trosutövning skapades en kil mellan de två testamenten. ”Man utmönstrade i princip alla religiösa seder och bruk som inte hade sin förankring i Nya testamentet. På det sättet gjordes en skillnad mellan Gamla och Nya testamentet fastän hela Bibeln bekändes som Guds ord.”16 Den grundläggande övertygelsen för Baptistsamfundet är församlingen och gemenskapen. Man betonar starkt att tron inte är en privatsak utan som enskild är man en del av den kristna gemenskapen. ”Kristen tro och kristet liv är en gemensam tro. Gemenskapen var tät och hela livsramen var från början starkt präglad av församlingslivet.”17 Detta kom till uttryck genom att man ville träffas ofta som församling, med sammankomster flera gånger i veckan. Troligen var en bidragande orsak motarbetandet från Svenska Kyrkan där en ”vi och dem”-känsla låg nära till hands. Samfundets syn på nattvarden är också av vikt för att föra ett samtal om biktens betydelse och utformning där baptisterna har varit av en annan övertygelse än Svenska kyrkan. Där det för Svenska kyrkan handlar om ett heligt sakrament är det för baptister en minnesstund som präglas av gemenskapen. ”För Svenska kyrkan var nattvarden jämte dopet ett frälsande sakrament, förknippat med syndabekännelse och avlösning, för baptisterna däremot främst en åminnelse- och

15 Åqvist (red) 1998, 39 16 Åqvist (red) 1998, 193 17 Åqvist (red) 1998, 206

11 Kapitel 1: Inledning gemenskapsmåltid.”18 Hos Svenska kyrkan finns i nattvarden element som tyder på en biktfunktion där man använder ord som syndabekännelse och avlösning. Om dessa element finns i den baptistiska nattvarden vet vi inte men med tanke på ovanstående beskrivning är det ju föga troligt. Undersökningen kommer att ge större klarhet i detta då litteraturen som används innehåller nattvardsordningar. Sven Lindström, som bland annat arbetat som församlingsföreståndare och distriktsföreståndare inom samfundet, skriver i avslutningen av jubileumsskriften om de tre ord som inte bara är bokens titel utan också en djup förankring i det baptistiska idéarvet. Han menar att det handlar om en tro förankrad i bekännelse till Jesus Kristus där Bibeln ger innehållet och budskapet. Friheten handlar om att ta emot eller avvisa budskapet om Jesus och frihet i att leva ut sin tro. Slutligen talar han om en gemenskap i betydelse av de troendes gemenskap. Det handlar om gemensamt ansvarstagande och en församlingsgemenskap som ger närhet, stöd och där skapas också ömsesidigt beroende.19 De tre orden tro, frihet och gemenskap bär på ett rikt innehåll och har präglat 150 år av baptistisk verksamhet. Det är viktiga ord att bära med sig som markörer för Svenska Baptistsamfundet.

1.4.2 Metodistkyrkan i Sverige

Den svenska metodismen har under hela sin livstid varit en del av en global rörelse. En rörelse startad av John Wesley i England på 1700-talet. Det var under sin tid på Oxfords universitet som Wesley tillsammans med en grupp unga män beslöt att studera trons sanningar och dessutom leva ut det som man lärt. Något som i dagens samhälle skulle kunna betecknas som en studiecirkel. Han har beskrivit metodismen som ”ett sällskap av människor, som hava gudaktighetens kraft och äro förenade i avsikt att bedja med varandra, mottaga förmaningens ord och vaka över varandra i kärlek på det att de må hjälpa varandra fullända sin frälsning.”20 På Svenska Metodistkyrkans hemsida går att läsa följande citat om metodismen:

Den lilla gruppen samlades regelbundet för att läsa Bibeln och be tillsammans. Man lade sig också vinn om att besöka människor som på olika sätt hade det svårt. Särskilt de dödsdömda i fängelset fick hjälp och tröst genom de unga männens verksamhet. På grund av sitt ordnade andliga liv drog gruppen på sig öknamnet metodister (methodists).21

18 Åqvist (red) 1998, 208 19 Åqvist (red) 1998, 257-258 20 Arvidsson 1949, 5 21 www.metodistkyrkan.se/om-metodistkyrkan/historik-om-metodistkyrkan/

12 Kapitel 1: Inledning

Det var viktigt att möta samhällets olika problem: fattigdom, analfabetism, sjukvård, fångvård och alkoholism. Man upplevde det som viktigt att arbeta för en förbättring av livsvillkoren för människor både andligt, socialt och ekonomiskt. Därför har många metodister engagerat sig också i det politiska arbetet. De första metodisternas förkunnelse och liv präglades av en kamp för människan och allas lika värde.22 En metodist enligt John Wesley ”är en människa, som har 'Guds kärlek utgjuten i sitt hjärta genom den Helige Ande, som är henne given', en som 'älskar Herren sin Gud av allt sitt hjärta och av all sin själ och av allt sitt förstånd och av all sin kraft'.”23

Metodismens frammarsch i Sverige har sin grund i mission. Från England kom Samuel Owen för att bygga ångbåtar. Han hade med sig engelska arbetare och då dessa var metodister uttryckte de ett behov att få utöva och undervisas i sin tro även på svensk mark. Därmed sändes pastorer från England till Sverige för att tillgodose detta behov. Men det är i samband med att George Scott sänds till Sverige som även svenskar får ta del av metodismen. Om honom sägs i Metodistkyrkan i Sverige 100 år:

Han var tydligen en brinnande väckelsepredikant och lärde sig märkvärdigt nog landets språk så snart att han redan efter ett år kunde predika på svenska. Därmed nådde han vidare kretsar och det lilla engelska kapellet vid Kungsträdgården blev snart för litet. Tanken på en ny kyrka väcktes och förverkligades. Men därmed kom han ock i konflikt med de förordningar, som värnade om den lutherska kyrkans allenarätt till religiös fostran av Sveriges folk.24

Det är bilden av en driven predikant med förmåga att nå människor som gestaltas och den metodistiska kristendomen får på så sätt en ny svensk historia. Som sagts tidigare är det intressant att George Scott är den som knyter många senare frikyrkoledare till sig. 1842 har dock konflikten med Svenska kyrkan blivit alltför infekterad och Scott tvingas återvända till England. Den nya engelska kyrkan som hade byggts stängs för gudstjänst och därmed tar en metodistisk period i Sverige slut.25 Problemet var det faktum att Scott inte bara predikade för de engelsmän som bodde i Stockholm utan också predikade på svenska för svenskar. Detta var något som Svenska Kyrkan helt enkelt inte kunde tolerera.

Även Metodistkyrkan har ett speciellt band mellan Amerika och Sverige. Detta främst genom Olof Gustaf Hedström som levde och verkade som pastor på ”Betelskeppet John Wesley” som låg förtöjt i New Yorks hamn. På detta sätt kom han i kontakt med de immigranter som kom via skepp från Sverige och kunde också föra många av dem till tro. Människor kom och for, så också J P Larsson som reste till Amerika, blev omvänd på Betelskeppet och sedan återvände till

22 Om detta går att läsa på www.metodistkyrkan.se/mk_swe.htm 23 Arvidsson 1949, 15 24 Metodistkyrkan 1968, 15 25 Metodistkyrkan 1968, 16

13 Kapitel 1: Inledning

Sverige 1853 för att sprida budskapet vidare. Men det var först år 1868 som de första två metodist-episkopal församlingarna i Sverige bildades.26

Metodismen kännetecknas av sin metodiska framhållning. Man spred traktater och hade även tidigt tidningar som organ för att ge människor kunskap om tron. Dessutom såg man tidigt vikten av att ha styrdokument för hur olika ritualer skulle utföras.

Utöver bibel och psalmbok behöver kyrkan för att också i yttre avseende fylla sin uppgift lagbok, ritual (handbok) och katekes. Den av Generalkonferensen antagna och utgivna kyrkoordningen – eller Disciplinen som den i gamla dagar kallades – som överses och revideras vid varje generalkonferens – har från begynnelsen varit bindande även för Metodistkyrkan i Sverige.27

Att lägga märke till i detta sammanhang är det faktum att man talar om dokument som bindande redan i slutet på 1800-talet. Men samtidigt är det ju också kännetecknande för metodismen att ordningen är oerhört viktigt, att det finns ett metodiskt tillvägagångssätt.

Det fanns inom rörelsen tidigt ett ansvar för dem som var svaga i samhället. Man utbildade sköterskor, tog hand om barn som levde i utsatta situationer och försökte att hjälpa människor så gott det gick i tider av krig och oroligheter. Detta sociala ansvar var också utmärkande för metodismen. Man skulle ta hand om sina ”syskon” och medmänniskor.28

Utmärkande för metodismen blir alltså det hjälpande draget att ta ansvar för de svaga i samhället, inte bara de som tillhör församlingen och det metodiska tillvägagångssättet. Dessutom ska sägas att under hela sin livstid som samfund i Sverige har Metodistkyrkan stått under en internationell hierarki vilket också innebar att de första styrdokumenten direktöversattes från engelska till svenska.

1.4.3 Svenska Missionsförbundet

För att få inblick i Svenska Missionsförbundets historia har jag tagit hjälp av boken Liv och rörelse av Hans Andreasson.

Svenska Missionsförbundet bildades år 1878 genom en splittring med Evangeliska Fosterlandsstiftelsen (EFS). EFS var en inomkyrklig väckelserörelse som önskade en väckelse inom Svenska kyrkan. En av de drivande för förändring var Paul Petter Waldenström som skapade stor uppståndelse kring sin syn på försoning och kritik mot hur nattvarden firades, där Waldenström

26 Metodistkyrkan 1968, 19-21 27 Metodistkyrkan 1968, 45 28 Metodistkyrkan 1968, 56-61

14 Kapitel 1: Inledning

önskade nattvardsfirande enbart för dem som var väckta.29 Med väckta menade han människor som upplevt någon form av omvändelseupplevelse.

Waldenströms teologi kring försoningen har i mycket stor utsträckning också präglat missionsförbundet och hans frågeställning ”Var står det skrivet?” gav gnista till ett allmänt prästadöme gällande bibeltolkning. Enkelt uttryckt skulle man kunna förklara Waldenströms försoningslära genom att säga att försoningen kommer från Gud, sker genom Jesus Kristus och är inriktad mot människan.30 Man kallar detta en subjektiv försoningslära. Försoning behövs för att skydda människor från fiender, inte skydda människor från Gud. Waldenström förklarar att Jesus har nedkämpat våra fiender och dessa fiender är synden, döden och djävulen.31 Detta synsätt på försoning som präglat missionsförbundet borde också ha haft inverkan på biktsynen.

Inom pietismen och andra väckelserörelser sökte man motverka det negativa som man såg inom Svenska kyrkan. ”Statskyrkan” som man kallade Svenska kyrkan sågs som misslyckade i sitt uppdrag genom att stå för nära nationalstaten och att nattvarden inte hölls ”ren”.

Med sin teologi och genom sin verksamhet försökte man återupprätta den sanna kyrkan och motverka de negativa tendenser man tyckte sig se i den samtida statskyrkans tro och praxis. För Svenska Missionsförbundet vävdes dessa motiv samman i en kraftig kritik mot politisk inblandning i religiösa angelägenheter och i en kamp för ökad religionsfrihet. Den organisatoriska strukturen fick stå tillbaka för betoningen av den personliga sidan av tron, individens omvändelse och fortsatta liv för missionens sak.32

Att Svenska Missionsförbundet skulle bli ett eget samfund var inte direkt självklart. Under lång tid låg fokus på den inre och yttre missionen, det organisatoriska var av mindre vikt som vi kan se av citatet ovan. Man var inte överens med hur statskyrkan såg organisationen som en del av tro och praxis. Det var helt otänkbart för många att politik skulle styra över kyrkan och att statskyrkan skulle styra över varje enskilds tro. Därför var det också viktigt för det nya missionsförbundet att teologiskt förklara sin tillhörighet.

Den teologiska grunden utgjordes av betoning av den kristna församlingen som på de på Kristus troende. Dop och nattvard ansågs höra till denna församlingsbildning av troende. Det var dock inte alls klart om rörelsen skulle hållas samman inom Svenska kyrkan eller utvecklas i en självständig riktning som en från Svenska kyrkan fri församlingsbildning. Av stadgarna framgår dock klart att man som förbund inte entydigt tog ställning i frågan utan fortsatte att bygga upp sin verksamhet med både anslutna föreningar och församlingar som sin bas.33

Som synes ville man inte ta ställning emot Svenska kyrkan utan arbetade vidare för att bygga upp sin verksamhet, troligen i hopp om att föra en vidare dialog kring de mer organisatoriska frågorna

29 Andreasson 2007, 36-40 30 Svensk Veckotidning 1963, 9 31 Svensk Veckotidning 1963, 9 32 Andreasson 2007, 15 33 Andreasson 2007, 50

15 Kapitel 1: Inledning men dessa stod klart i bakgrunden för det som missionsförbundet såg som det absolut centrala, nämligen att bedriva inre och yttre mission.

Året 1878 utgör både avslutningen på och början till en ny tid för Svenska Missionsförbundet. De lokala missionsföreningar som i och med den rikstäckande organisationens bildande nu sökte medlemskap hade var och en sin egen förhistoria. Varje enskild missionförening hade sina lokala rötter i tidigare andliga rörelser och traditioner. De regionala skillnaderna till trots lyckades Svenska Missionsförbundet inom ett par decennier att samla föreningar från hela landet till att bedriva 'inre och yttre mission' och den nya rörelsen blev i sitt sammanhang den ledande kraften för denna typ av verksamhet.34

Hans Andreasson, teolog och författare med bakgrund i Svenska Missionförbundet, förklarar att förbundet lyckas med att sammanhålla församlingarna till en enhet kan bero på att man liksom metodisterna tidigt ger ut vägledande litteratur. Till skillnad från metodisterna är denna dock högst vägledande. År 1893 utkommer den första skriften som skulle kunna tolkas som en förlaga till senare handböcker. Här ges råd och en utförlig beskrivning av nattvardsfirande. Samtidigt ser man det som ytterst viktigt att betona att det handlar om råd och förslag, som inte skall ses som bindande anvisningar.35 Att man valde att ge råd och inte bestämma hur rörelsen skulle agera hade troligen två bottnar, dels det att man inte hade klarhet i om Svenska Missionsförbundet inom en nära framtid skulle kunna återvända in under Svenska kyrkan och dels att man liksom inom baptistsamfundet såg församlingarnas frihet som grundläggande. Även det faktum att man hade en stor bredd på de enskilda församlingarnas bakgrund kan ha legat till grund för rådgivande dokument snarare än bindande.

1.5 Problem Det står ganska klart att det finns likheter mellan de olika samfunden men det finns också stora skillnader. Uppenbart är att de tre samfunden i sina egna dokument inte varit tydliga med sin teologiska plattform. Det är helt enkelt så att mycket av teologin finns med underförstått men kanske inte är uppenbar för en läsare som inte tillhör samfundet. Några slutsatser kan man dock dra.

Svenska Missionsförbundet hade under lång tid svårt att välja vilket ben man skulle stå på eller valde helt enkelt att inte fokusera på valet att fortsätta vara eget samfund därför att man länge hoppades att åsikterna som fanns inom samfundet skulle rymmas under Svenska Kyrkans tak. Svenska Baptistsamfundet å sin sida brottades mycket mot Svenska Kyrkan och tog tidigt ställning emot den lära och tradition som Svenska Kyrkan representerade. Slutligen Metodistkyrkan som under hela sin tid som verksamt samfund i Sverige stått under internationell ledning vilket inneburit att många beslut fattats utanför landets gränser.

34 Andreasson 2007, 11 35 Andreasson 2007, 85

16 Kapitel 1: Inledning

Det är dessutom så att ett självklart problem föreligger i det att samfunden väljer vad som skall skrivas in i de gemensamma skrifterna. Självklart vill man framställa sitt eget sammanhang i så goda ordalag som möjligt.

Med denna korta bakgrund i de olika samfundens historia ska jag fortsätta beskriva traditionsutvecklingen i de tre samfunden utifrån deras styrdokument med särskild inriktning mot bikten. Här har jag valt att inrikta mig på bikten dels därför att jag själv funderat mycket kring detta ämne, dels därför att detta samfund står i en intressant process genom att starta något nytt som samtidigt har en lång bakgrund.

Svenska Baptistsamfundet utkom 1928 med ett formulär för hur vissa ritualer skulle handhas inom samfundet och har efter det gett ut fem styrdokument till.

Metodistkyrkan i Sverige utkom år 1872 med ”Methodist-Episkopal kyrkans ritual”. Efter det har sex styrdokument till givits ut.

Svenska Missionsförbundet gav ut sitt första dokument 1893 med betoning på att detta var råd till församlingarna. Ytterligare fem styrdokument har givits ut.Dessa tre samfund har tillsammans bildat Equmeniakyrkan, ett nytt samfund. Samtidigt bär de med sig en historia av egna styrdokument förutom en bredd i uttryckssätt och teologi. Jag kommer utifrån styrdokumenten undersöka om det förekommer vissa nyckelproblem när tre traditioner tillsammans skall bilda en ny enhet och en ny praxis gällande bikten.

Hur ska man som nybildat samfund gemensamt gå framåt och samtidigt bevara modersamfundens historia och teologi gällande bikt?

17 Kapitel 2: Resultat

Kapitel 2: Resultat

2.1 Svenska Missionförbundet Analysen av missionsförbundet består av fem källor i form av vägledande böcker. Dessa är utgivna i en tidsperiod om 75 år.

Jag väljer att även analysera förorden. De ger information om varför det är nödvändigt att ge ut dessa skrifter och ofta ges också en förklaring till vilka som skall använda sig av skrifterna. Här kan man se en förändring från en trevande uppmuntran att faktiskt ta till sig dessa skrifter till att mer klargöra vad som är nytt i förhållande till tidigare utgåvor. Det senare tyder på dokumentens etablering i samfundet. Även om en förändring sker över tid skall det dock klargöras att man tydligt ser dessa dokument som vägledande men inte på något vis bindande för hur olika ritualer skall skötas inom församlingarna. I 1928 års upplaga uttrycks att ”Med ordning och värdighet skall allt i den kristna församlingen handhavas. För att i någon mån tjäna detta syfte men icke som en föreskrift utgives denna handledning att efter fritt val användas.”36 År 1983 uttrycks snarare en längtan efter att friheten inte skall ta sig alltför stora proportioner. Man ger då ut en ny handbok tillsammans med Svenska Alliansmissionen och för dessutom samtal med Svenska Kyrkan kring deras utformning av ny Kyrkobok. ”Samtidigt som det finns en klar förbindelse med tidigare handboksutgåvor, har arbetet präglats av samverkan med det under samma tid pågående arbetet på ny handbok för Svenska kyrkan. Från båda håll har vi sett det angeläget att i synnerhet gudstjänstordningar av allmänmänsklig karaktär, som exempelvis vigsel till äktenskap och begravningsgudstjänst, känns igen, när människor från olika samfund deltar.”37 Dels ser vi en förändring i synen på dokumenten från enklare råd till mer tongivande och dels en förändring i att olika samfund samarbetar för att ge större samstämmighet i vissa ritualer.

När det gäller frågan om vilka dokumenten är till för kan vi också upptäcka en förändring över tid. 1947 års upplaga önskar vara ”till hjälp för dem, som ha att tjäna i den kristna församlingen som ledare och lärare.”38 och liknande uttrycker sig 1963 års upplaga. Däremot talar 1983 års upplaga om att vara till för både församling och ledare. ”Må denna nya utgåva av handbok för Svenska Alliansmissionen och Svenska Missionsförbundet få bli till glädje och hjälp för församlingarna, pastorerna och gudstjänstlivet i de båda samfunden.”39 Slutligen 2003 års upplaga

36 Svenska Missionsförbundet 1928, 4 37 Svenska Missionsförbundet 1983, 5-6 38 Svenska Missionsförbundet 1947, 6 39 Svenska Missionsförbundet 1983, 7

18 Kapitel 2: Resultat följer 1983 års önskan att vara hela församlingen till gagn samtidigt som den ger uttryck för en sorg över att detta inte har skett i praktiken. Därför ger man i denna utgåva också förslag på hur man skulle kunna göra dokumentet mer aktuellt för varje medlem.

Det har funnits en önskan, att handboken skall vara hela församlingens. I praktiken har den blivit pastorns bok. Betoningen av motiv och grundmönster, särskilt i första kapitlet, kan vara start för samtal i styrelser och gudstjänstgrupper, med dem som medverkar, men också i samband med dop, nattvard, vigsel och begravning.40

Detta är definitivt en viktig fundering att ta med sig in i det nya samfundet. Vill man att styrdokument skall vara till för alla eller enbart för dem i ledarpositioner?

I de tidigare upplagorna av missionsförbundets styrdokument förekommer inte bikt som en egen ordning. Däremot kan man redan år 1928 i nattvardsförslaget se synd och befrielse skildrad i psalmsången. ”O, Guds lamm, som borttager världens synder, Fräls oss, milde Gud!”41 Psalmen uttrycker teologi, enligt sången är Jesus den som befriar från synden. Befrielse är inte ett av orden ur tabellen men samtidigt ger ordet uttryck för något som man anser sker också i bikten. Påståendet att Jesus har befriat från synd kan ses från två håll. Å ena sidan skulle detta kunna tyda på ett synsätt att synden då sonas en gång för alla men å andra sidan verkar det mer troligt att det är ett pågående skeende eftersom psalmsången återkommer vid nattvardstillfällen. I styrdokumentet från 1947 använder man sig av psalm 51 för att göra sin syndabekännelse i samband med nattvardsfirande. Försoning återfinns endast i böner ur skriften.42 När vi nu går in i det tredje dokumentet har en markant förändring skett. I detta styrdokument förekommer många av de ord som jag ställt upp i tabellen och dessutom har bikt som en särskild akt inlemmats i styrdokumentet. Om denna akt står inget i förordet vilket ter sig lite konstigt utifrån att den inte alls funnits med tidigare. Däremot förklaras ingående biktens betydelse i ett särskilt avsnitt och pastorn uppmanas att ”vid lämpliga tillfällen erinra om den betydelse bikten har.”43 Här ges även exempel på en biktordning. Det som saknas är bot men det finns inget som förklarar varför detta element inte finns med i ordningen. Det är en kort ordning som inleds med bibelord och avslutas med Herrens välsignelse, däremellan får den som biktar sig bekänna sin synd och den som tar emot bikten ger avlösning genom att hänvisa till bibelordet 1 Joh 1:9.44 Intressant är att man under bekännelsen läser samma bibelord, psalm 51, som i den offentliga syndabekännelsen i samband med nattvard. Detta skulle kunna tyda på att man ser den offentliga syndabekännelsen och den enskilda bikten som likvärdiga.

40 Svenska Missionskyrkan 2003, 6 41 Svenska Missionsförbundet 1928, 15 42 Se vidare Svenska Missionsförbundet 1947, 160-164 43 Svenska Missionsförbundet 1963, 224 44 Svenska Missionsförbundet 1963, 225-227

19 Kapitel 2: Resultat

När resan fortsätter in i 1980-talet upptäcker vi flera förändringar i förhållande till tidigare upplagor. Förlåtelse och syndabekännelse finns nu som en del i gudstjänsten. Vilket tyder på att samarbetet med Svenska Kyrkan lett till förändringar även i gudstjänstlivets uttryck. Även i 1983 års utgåva har bikten ett eget avsnitt med egen inledning. Dock saknas bot också i detta styrdokument även om inledningen är mycket ingående och förklarar vikten av att bikten inte överhörs av andra eller sker med felaktiga motiv. Här ges också en biblisk grund till bikten där betydelsen av att bekänna sina synder blir tydlig.

Den bibliska grunden för denna möjlighet att leva i syndabekännelse och förlåtelse kan sökas i Joh 20:22a-23, där Jesus säger till lärjungarna: ”Ta emot helig ande. Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder, så är han bunden” och i Jak 5:15b-16a: ”Och har han syndat, skall han få förlåtelse. Bekänn därför era synder för varandra.” 45

Här kan inflikas att orden ur Johannesevangeliet också senare används av Sven O. Berglund för att förklara biktens giltighet. Detta skulle kunna tyda på att missionsförbundet färgats av Svenska Kyrkans ordningar och teologi i 1983 års styrdokument men det är naturligtvis så att de skulle kunna uttrycka sig lika ovetandes om varandra. Berglunds bok kom ju ut först år 1991. Själva biktordningen liknar den som beskrevs i tidigare styrdokument med den skillnaden att psalm 51 inte används under bekännelsen.46

Det sista styrdokumentet utges i samband med att samfundet firar 125-årsjubiléum och man byter då också namn från Svenska Missionsförbundet till Svenska Missionskyrkan. Här ges tidigt en förklaring att kyrkans styrdokument behöver förändring, inte revidering och därför tillsattes en kommitté för att sköta arbetet. Man uppger flera punkter som är viktiga att ta hänsyn till bl.a. lokal förankring, språklig förnyelse och arbete i ekumenisk samverkan.

• förankra arbetet i den lokala församlingens behov och särskilt ta till vara uttryck för gudstjänstlivets mångfald och förnyelse, • beakta behovet av språklig förnyelse, bl.a. med hänsyn till Bibel 2000, de ekumeniska översättningarna av Herrens bön och trosbekännelserna, • beakta de förändringar som den nya konstitutionen ger uttryck för, • arbeta i nära ekumenisk samverkan med andra kyrkosamfund, särskilt när det gäller akter som dop, konfirmation, vigsel, begravning och ordination.47 Samtidigt som man ser vissa akter som viktiga att hålla en ekumenisk samstämmighet kring vill man också bevara den enskilda församlingens frihet att uttrycka sig. När det gäller exempelvis bekännelse i gudstjänsten finns flera olika förslag för att skapa bredd och frihet. Här kan också

45 Svenska Missionsförbundet 1983, 151 46 Se vidare Svenska Missionsförbundet 1983, 153-154 47 Kyrkohandbok för Svenska Missionskyrkan. 2003 http://equmeniakyrkan.se/wp- content/uploads/2010/10/Missionshandbokdigital.pdf (åtkomst 20140212)

20 Kapitel 2: Resultat nämnas att man infogat nattvarden i huvudgudstjänsten och därmed liknar gudstjänstförslaget närmast en högkyrklig mässa.

Även i detta styrdokument finns bikten med under en egen avdelning. Här beskrivs dock att bikten har en motsvarighet i den offentliga gudstjänsten. ”En motsvarighet till den enskilda bikten finns i gudstjänstens gemensamma syndabekännelse och avlösning.”48 Går vi djupare in på biktens område kan vi se att boten nu finns med och är beskriven som en del i att söka upprättelse. Dessutom finns en kort beskrivning av själavårdande samtal som inte skall uppfattas som likställt med bikt och enskild själavård. Enskild själavård verkar i beskrivningen höra samman med samtal som skall leda fram till bikt däremot är begreppet själavård mer allmänt och handlar om samtal kring det kristna livet.

Diakonerna har i samband med ordinationen lovat att inte avslöja vad som anförtros i själavårdande samtal eller det som rör människors personliga förhållanden. De har också fått utbildning för själavårdande samtal. Också andra, som genom egna gåvor eller genom uppdrag eller ledaruppgifter i församlingen finns i personliga samtal, bör inför sig själva ta frågan om denna ”allmänna tystnadsplikt” på djupt allvar. I både svensk lagstiftning och det allmänna medvetandet är termen ”Bikt och enskild själavård” förbunden med pastorns absoluta tystnadsplikt, ett av löftena vid ordinationen...I övrigt, d.v.s. i allt annat än det som är bikt eller enskild själavård, omfattas pastorn, liksom diakonen, av den allmänna tystnadsplikten, jämförbart med vad som gäller vissa yrken inom den allmänna sektorn i sjukvård, socialvård, skola och omsorg.49

Det är alltså av största vikt att de som arbetar med själavård, enskild själavård och bikt har klart för sig vad som gäller. Dessutom kan det ju utifrån texten att den allmänna tystnadsplikten är jämförbar med den inom vissa yrken tala för att man i vissa fall också måste vara beredd att anmäla missförhållanden. Dock inte om det faller inom ramen för bikt.

Biktordningen i 2003 års styrdokument liknar de tidigare och följer här:

Inledning P: I Faderns och Sonens och den heliga Andens namn. Gud, du känner oss bättre än vi själva gör. När vi misslyckas, vill du upprätta oss. Vi kommer nu till dig i tro på ditt löfte om nåd och förlåtelse. Amen

Bibelord Herren säger: Jag, jag är den som utplånar dina brott, för min egen skull, jag minns inte mer dina synder. /Jes. 43:25/

eller

Barmhärtig och nådig är du, Herre, sen till vrede och rik på kärlek. Du går inte ständigt till rätta med oss, din vrede varar inte för evigt. Du handlar inte mot oss som vi förtjänat, du ger oss inte våra synders lön. Ty så hög som himlen välver sig över jorden, så väldig är din nåd över dem som fruktar dig. Så långt som öster är från väster, så långt från oss förvisar du vår synd. /Psalt. 103:8–12, bearb./

48 Kyrkohandbok för Svenska Missionskyrkan. 2003 http://equmeniakyrkan.se/wp- content/uploads/2010/10/Missionshandbokdigital.pdf (åtkomst 20140212) 49 Kyrkohandbok för Svenska Missionskyrkan. 2003 http://equmeniakyrkan.se/wp- content/uploads/2010/10/Missionshandbokdigital.pdf (åtkomst 20140212)

21 Kapitel 2: Resultat

eller

Om vi bekänner våra synder, är Gud trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet. /1 Joh. 1:9, bearb./

Bekännelse P: I samtal med mig har du talat om vad du har gjort och nu ångrar. Nu uppmanar jag dig att med samma frimodighet bekänna din synd inför Gud.

Den biktande (B) ber med egna ord eller med denna bön eller annan, som pastorn och han/hon har kommit överens om:

Jag bekänner inför dig, Gud, den synd som vi har samtalat om. Jag ångrar att jag har handlat som jag gjort och ber att du förlåter mig alla mina synder. Öppna mitt hjärta för det som din tjänare nu säger till mig. Hjälp mig att lyssna i visshet om att du själv talar till mig genom honom/henne.

eller

Jag bekänner inför dig, Gud, att jag ofta och på många sätt har syndat i tankar, ord och gärningar. Särskilt bekänner jag att ... Jag ångrar att jag handlat som jag gjort och ber att du förlåter mig mina synder. Tänk på mig i barmhärtighet och förlåt mig i Jesu Kristi namn.

Tillsägelse av syndernas förlåtelse P: Vill du ha dina synders förlåtelse i Jesu Kristi namn? Svar: Ja

P: Till dig, som ber om dina synders förlåtelse, säger jag på Jesu Kristi uppdrag: Du är förlåten i Faderns och Sonens + och den heliga Andens namn.

B: Detta litar jag på. Jag vill ta emot förlåtelsen i Jesu Kristi namn.

P: Som Jesu Kristi tjänare tillsäger jag dig nu dina synders förlåtelse i Faderns och Sonens och + den heliga Andens namn. Min vän, du har fått Guds förlåtelse för dina synder. Tag emot den och gå sedan i frid.

Tackbön och välsignelsen Pastorn eller den biktande kan be en fritt formulerad tackbön för syndernas förlåtelse. Pastorn lägger sin hand på den biktandes huvud (tecknar korsets tecken på pannan) och säger:

Herren välsignar dig och beskyddar dig. Herren låter sitt ansikte lysa mot dig och visar dig nåd. Herren vänder sitt ansikte till dig och ger dig sin fred. I Faderns och Sonens och + den heliga Andens namn. Amen

eller

Herren välsigne dig, NN och bevare dig. Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig. Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid. I Faderns och Sonens och den heliga Andens namn.

Amen50

Utifrån ovanstående analys kan följande slutsatser dras. Trots många förändringar på 75 år är fortfarande dessa styrdokument vägledande men inte bindande. Detta trots att man vid flera tillfällen

50 Kyrkohandbok för Svenska Missionskyrkan. 2003 http://equmeniakyrkan.se/wp- content/uploads/2010/10/Missionshandbokdigital.pdf (åtkomst 20140212)

22 Kapitel 2: Resultat påtalat vikten av samstämmighet i vissa akter. Detta tyder på att friheten i utförande har varit viktigare än att alla följer samma mall. Vi kan också se ett samfund som återigen kommit närmare det sammanhang som man en gång lämnade genom att de två senare styrdokumenten visar samstämmighet med Svenska Kyrkans ritualer. Bikten har fått större utrymme och samtidigt förklaras att bikten har en motsvarighet i den offentliga gudstjänsten.

2.2 Svenska Baptistsamfundet Analysen av Svenska Baptistsamfundet består av sex källor där tre av källorna är utgivna av Svenska Baptistsamfundet ensamt och de övriga tre i samverkan med andra samfund. Dessa är utgivna under en tidsperiod om 79 år.

Utgivningen av egna styrdokument uppkom genom att man önskade ha vägledande dokument som pastorer. Motiveringen var att allt fler ritualer utfördes utan Svenska Kyrkans inblandning. Det talas också om att man önskar likstämmighet gällande vissa specifika ritualer såsom vigsel, begravning, dop och nattvard.51 Det är först 1987 som man uttrycker en önskan om att detta skall vara ett styrdokument för hela församlingen och inte enbart för pastorer och församlingsföreståndare. ”Till församlingens tjänst är titeln på den nya handbok som härmed föreligger. Med denna titel markeras en önskan att den skall komma i hela den kristna församlingens tjänst och inte bara bli en handbok för pastorer.”52

I de egenutgivna styrdokumenten återfinns inte bikten som en egen akt. Inte heller i styrdokumentet som utgivs tillsammans med Örebromissionen återfinns bikten även om det finns en antydan till den i en av installationsfrågorna till att bli pastor. Där ställs frågan om att inte röja djupa förtroenden, ”Lovar du att icke för någon röja de djupa förtroenden som människor i samvetsnöd kan komma att lämna dig?”53 Detta tyder å ena sidan på att det skulle kunna finnas en bikttradition men att den inte har den benämningen. Å andra sidan skulle detta kunna vara själavård som ligger under den mer allmänna tystnadsplikten.

Till församlingens tjänst utges 1987 och är en gemensam utgåva för Fribaptistsamfundet, Helgelseförbundet, Svenska Baptistsamfundet, Örebromissionen och Finlands Svenska Baptistsamfund. I förordet till detta styrdokument förklarar den utvalda kommittén att man förutom att använda sig av tidigare samfundsmaterial så har man också vänt blicken mot de nyutkomna styrdokumenten från Svenska Kyrkan och Svenska Missionsförbundet.

51 För vidare information se förord Svenska Baptistsamfundet 1924 och 1940. 52 Svenska Baptistsamfundet 1987, 8 53 Svenska Baptistsamfundet 1974, 84

23 Kapitel 2: Resultat

Samtidigt som det finns en klar förbindelse med den av SB och ÖM år 1974 utgivna Handbok för församlingens gudstjänstliv har handbokskommittén funnit det naturligt att studera andra samfunds handböcker och gudstjänstmaterial. Detta har särskilt gällt Handbok till den kristna församlingens tjänst, utgiven 1983 av Svenska Alliansmissionen (SAM) och Svenska Missionsförbundet (SMF). I flera fall har det bedömts omotiverat att göra egna skrivningar, där det råder samsyn mellan våra olika samfund. Vissa ordningar och formuleringar från SAM/SMF-handboken återfinns därför ordagrant eller lätt bearbetade i denna handbok. Detta utnyttjande av material har skett i fullt samförstånd med berörda samfund. Gudstjänstordningar av allmän karaktär, t ex vigsel och begravning, följer i stort sett Svenska kyrkans formuleringar. Kommittén menar att det är angeläget att människor från olika trossamfund vid dessa tillfällen kan känna sig hemma med orden och ordningen.54

Förutom att det finns en bredd i de samfund som samverkar med 1987 års styrdokument har man alltså dessutom valt att i vissa ritualer i stort sett helt följa Svenska Kyrkans ordning och dessutom har man även använt sig av formuleringar från Svenska Missionsförbundets styrdokument från 1983.

Till församlingens tjänst har en omfattande beskrivning av enskild själavård och inom denna ryms bikten. Här talas om den personliga själavården som en del i andlig friskvård och pastorn har en viktig uppgift att söka upp dem som behöver hjälp.

Själavårdens mål är att hjälpa den enskilda människan att inför Gud ta emot och bejaka sitt livs gåvor och gränser. Själavården vill underlätta den enskilda människans utveckling mot allsidig mognad till liv och tjänst tillsammans med andra människor. Själavården rymmer i sin omsorg människans hela livssituation. Kroppslig och psykisk hälsa, social situation och andligt välbefinnande är var för sig och tillsammans av avgörande betydelse för människans liv.55

Bikten ligger som en del av ett större ramverk för en helhetssyn gällande ande, kropp och själ där biktens uppgift är att befria människan från synden. Den bibliska grunden till bikt och avlösning sägs även i detta dokument återfinnas i de bibliska texterna i Joh 20:22b-23a och i Jak 5:15b-16a. Ordningen är enkel med bibelläsning, bekännelse, avlösning och avslutas med välsignelsen.56

År 2005 utges Gudstjänstboken och är ett styrdokument för Evangeliska Frikyrkan, Pingströrelsen, Svenska Alliansmissionen och Svenska Baptistsamfundet. Det är först i detta dokument som boten nämns och då som nära knuten till bikt och förlåtelse i kristen tradition. ”Boten är i kristen tradition nära förbunden med bikt och förlåtelse...Den enskilda själavården bör syfta till fullständig upprättelse och försoning. Botgöring och gottgörelse kan vara vägar till befrielse.”57 Man kan ställa sig frågan om varför då boten inte uppmärksammats tidigare.

Biktordningen som följer är tagen från Gudstjänstboken sidan 96-97 och liknar i stort de övriga:

54 Svenska Baptistsamfundet 1987, 9 55 Svenska Baptistsamfundet 1987, 234 56 Svenska Baptistsamfundet 1987, 242-245 57 Gudstjänstboken 2005, 95

24 Kapitel 2: Resultat

Inledning I Faderns och Sonens och den heliga Andens namn. Gud, du känner oss bättre än vi själva gör. När vi misslyckas vill du upprätta oss. Vi kommer nu till dig i tro på ditt löfte om nåd och förlåtelse.

Bibelord Förslag Jes 43:25, Ps 103:8-12 eller 1 Joh 1:9

Bekännelse I samtal med mig har du talat om vad du gjort och nu ångrar. Nu får du bekänna din synd inför Gud. (sidan 97) Den biktande ber med egna ord eller med annan syndabekännelse (se t ex PoS 924, 927-929, 983, 990)

Avlösning Till dig som ber om dina synders förlåtelse säger jag på Jesu Kristi uppdrag: Du är förlåten i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn. Amen.

Tackbön Livets Gud, tack för att vägen till dig alltid är öppen genom Jesus Kristus. Hjälp oss att leva i din förlåtelse. Stärk vår tro, öka vårt hopp och uppliva vår kärlek. Amen.

Välsignelsen i någon form.

Svenska baptistsamfundets resa börjar 1924 med ett enkelt styrdokument för de ritualer som man känner är nödvändiga att skapa en likformighet kring. Man betonar att varje församling är fri att använda materialet på det sätt som passar. Under resans gång väljer samfundet så att samarbeta med andra samfund kring sina styrdokument och de blir mer omfattande och förändras också i uttryck. När man under 1980-talet arbetar med styrdokumentet tar man också del av övriga samfunds dokument och använder en del av Svenska Kyrkans ordningar. Detta talar för att en förändring har skett från att ha sett Svenska Kyrkan som motståndare till att kunna se det som är bra. År 2005 talar man om att det finns en ekumenisk vilja där det finns möjlighet att lära av varandra istället för att vara rädda.

att fyra samfund ger ut en gemensam gudstjänstbok är ett enhetens tecken. Även bokens innehåll präglas av korsbefruktning mellan olika traditioner, öppenhet för varandras kulturer och praxis samt en vilja att restaurera gudstjänstlivet utifrån den stora kristna traditionen. Vi lär av varandra. Vi är inte längre rädda för varandra utan tar emot vad andra traditioner bevarat och kommit fram till. Denna öppenhet gäller både innehåll, språkliga uttryck och gudstjänsthandlingar. Den gemensamma viljan är att låta församlingen som Guds stora familj ta gestalt och bli en synlig gemenskap i vår tid, så att vi i evangelisation och diakoni frimodigt kan säga: ”Kom och se församlingen när vi lever tillsammans och firar gudstjänst.”58

Styrdokumentet framhåller en vilja att arbeta tillsammans för att söka enhet så att människor utanför kyrkans väggar skall se en gemenskap. Därmed slutar Svenska Baptistsamfundets resa i enhetens tecken där man fortfarande betonar olika uttryck och friheten i dessa men samtidigt önskar enhet och gemenskap.

58 Gudstjänstboken 2005, 14

25 Kapitel 2: Resultat

2.3 Metodistkyrkan i Sverige Analysen av Metodistkyrkan består av sex källor och har under hela sin tid som samfund i Sverige stått under internationellt styre. De två tidiga styrdokumenten från 1800-talet är direktöversatta från engelska.

År 1968 förklaras i förordet hur detta styrdokument är till för att användas och man talar då om att det skall komma pastorer och församlingar till hjälp. ”Vi är tacksamma för det arbete som kommitterade har utfört och rekommenderar nu denna bok varmt till våra pastorer och församlingar. En kyrkohandbok skall enligt sin intention vara en inspiration till levande gudstjänstliv, såväl som enskild andakt.”59

I detta styrdokument förekommer en förnyelsegudstjänst och den har syndabekännelse som en punkt. Här bekänner församlingen sin synd kollektivt i det att pastorn förstavar och församlingen svarar. Orden som används handlar mycket om vad vi som människor kan försumma och talar om vikten av att bli förlåtna och befriade. Bekännelsen avslutas med några verser ur Psalm 51.60

Bikt förekommer som särskild akt först i detta styrdokument, dock skall påpekas att man i nattvardsritualerna kan känna igen sig i bekännelsen av synder och orden som läses av den äldste (pastorn kallas äldste i Metodistkyrkan fram till 1990-talet.) ”Förlåt och befria oss från alla våra synder, styrk och stadfäst oss i allt godt och förhjelp oss till evinnerligt lif, genom Jesus Christus, vår Herre. Amen.”61 Orden hämtade från 1872 handlar om förlåtelse och befrielse i samband med bekännelse. Inom Metodistkyrkan talade man om varje enskild medlems ansvar för sina ”syskon” och medmänniskor och självklart gällde det även den inre människan.

I inledningen till bikten i 1968 års styrdokument talas om biktsamtal som föregår själva bikten. Dessa skulle jag säga är detsamma som att tala om enskild själavård. Själva biktordningen inleds med bibelläsning och följs av bekännelse, avlösning och avslutas med välsignelse. Pastorn talar i detta sammanhang om att Jesus givit lärjungarna avlösningens uppdrag i Joh 20:23.62

I 1987 års styrdokument förklaras den nära relationen mellan kyrkordning och kyrkohandbok. ”I kyrkoordningen kan vi studera vår kyrkas lära och tro. I kyrkohandboken ser vi hur denna tro gestaltas i vårt gudstjänstliv.”63 Här ser vi något unikt där två olika styrdokument går hand i hand. Internationellt sett inom Metodistkyrkan har detta varit det naturliga men i Sverige har handbok och ordning inte varit delar av samma dokument. Detta styrdokument infogas i den

59 Metodistkyrkan 1968, 3 60 Metodistkyrkan 1968, 15-17 61 Metodistkyrkan 1872, 15 62 Metodistkyrkan 1968, 82 63 Metodistkyrkan 1987, 5

26 Kapitel 2: Resultat metodistiska versionen av Psalmer och Sånger för att på så vis ännu tydligare klargöra att detta är ett verktyg för hela församlingen och inte enbart för pastorer.

Bikten i detta styrdokument förklaras som hjälp med skuldproblem och svårigheter. Det förtydligas att det inte handlar om en nödåtgärd vid svåra synder utan skall ses som ett komplement till syndabekännelsen vid nattvard och gudstjänst. Här talas om att bikten gärna ska användas regelbundet.

Bikt är att enskilt bekänna sin synd inför Gud och en pastor, som efter bekännelsen löser den som biktat sig från synden... Att genom enskild själavård hjälpa människor med skuldproblem och svårigheter hör till vår kyrkas traditioner. Men dessa påpekanden betyder inte att bikten skall betraktas som ett sällsynt undantagsföreteelse, som man endast tillgriper vid extremt svåra synder. Bikten är kyrkans erbjudande till den enskilde och ett naturligt komplement till den gemensamma syndabekännelsen i samband med gudstjänsten och nattvarden. Den är till för att användas – gärna regelbundet.64

Det kan vara fruktbart att hålla denna tanke på regelbundenhet i bikten kvar när vi går vidare till det avslutande dokumentet på Metodistkyrkans resa.

Metodistkyrkan sista styrdokument utgavs så sent som 2008. Detta är ett mycket koncentrerat dokument som inte innehåller förord och inget tyder på att detta skulle vara till allmänt förfogande för hela församlingen. Å andra sidan skall det sägas att det inte heller finns något som talar emot det.

I detta styrdokument återfinns endast en ordning för bikten. Alltså ingen förklarande inledning som i många tidigare dokument. Nedan följer så den biktordningen.

Läsning ur Nya Testamentet förslag Joh 3:16, Rom 5:8, Joh 6:37

Syndabekännelse och Avlösningen

Pastorn säger: Så bekänn nu din synd.

Den biktande faller på knä och säger: Jag bekänner inför dig, helige Gud, att jag ofta och på många olika sätt har syndat i tankar, ord och gärningar. Särskilt bekänner jag, att..... Tänk på mig i barmhärtighet och förlåt mig vad jag brutit.

Pastorn säger: Aposteln Johannes säger: ”Om vi bekänner våra synder, är Gud trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet.” (1 Joh 1:9)

I kraft av Guds ord och löften och på vår Herres Jesu Kristi uppdrag löser jag dig från alla de synder du här har bekänt i Faderns och Sonens och den helige Andens namn. Amen.

Välönskan

64 Metodistkyrkan 1987, 51

27 Kapitel 2: Resultat

Pastorn: Må Gud ge dig nåd att helt och fullt tro på den syndaförlåtelse han nu tillsagt dig genom sin kyrkas tjänare. Må han hjälpa dig att kämpa den goda kampen och ge dig ljus i mörkret och styrka i svagheten. Må han bevara dig i sitt förbund till evigt liv. Amen.

Välsignelsen

Herren välsigne dig och bevare dig. Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig. Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid. I Faderns och Sonens och den helige Andens namn. Amen.65

Metodistkyrkan har under sina år i Sverige alltid relaterat till den internationella rörelsen. Övriga samfund har samverkat på olika sätt med sina styrdokument men det har inte metodistkyrkan. Däremot kan vi tidigt se en förändring i att man vill att styrdokumenten skall vara en tillgång för hela församlingen. Det verkar dock inte som att denna önskan har uppfyllts i någon större utsträckning.

En annan sak att påpeka som förändring är utformningen av styrdokumenten där Metodistkyrkan varit noggranna och ordningssamma från allra första början. Därför blev jag också förvånad över det sista dokumentet som inte alls har samma grundliga utformning som tidigare dokument. Detta skulle kanske kunna förklaras av närheten till det nya samfundets startpunkt men det ter sig ändå lite märkligt att inte ha ett förord eller förklaringar av ritualerna då det varit så grundläggande i tidigare styrdokument.

2.4 Kontrastering av styrdokumenten När det gäller biktordning kan man se att de olika traditionerna i stort sett följer samma ordning. Bibelorden är också dem ofta hämtade från samma ställen.

Metodistkyrkan säger inte vid något tillfälle att man påverkats eller tagit del av andra samfunds material men ändå har man en tydlig samstämmighet när det gäller vissa ritualer och även gällande bikten.

Det som skulle kunna skapa problem är motiveringarna som leder fram till bikten. Här ges motiv till varför bikten skall ske och här finns också vissa styrdokuments formuleringar att bikten har en motsvarighet i gudstjänstens och nattvardens bekännelse. Att se bekännelse som en del av nattvarden är inte något som är självklart för den baptistiska traditionen. Här har man sett nattvarden som en minneshögtid och inte ett sakrament.66 Även om man talar om skuld och befrielse finns det

65 Metodistkyrkans Gudstjänstbok. 2008. http://equmeniakyrkan.se/wp-content/uploads/2010/10/MK_gudstjanstbok_2008.doc (åtkomst 20140212) 66 Åqvist (red) 1998, 208

28 Kapitel 2: Resultat ingen koppling att man behöver bekänna synder innan man kan ta del av nattvarden. Nattvarden ses som ett uttryck för den kristna gemenskapen, en gemenskap av syskon.

Man kan se en skillnad i motivering även när det gäller dokumenten i stort. Metodistkyrkan har haft dokument med en tydlig inrikting mot att dessa skall följas av alla som innehar ledarpositioner i samfundet. Svenska Baptistsamfundet och Svenska Missionsförbundet talar mycket mer om vikten av att varje församling har sin frihet även om man gärna ser viss samstämmighet vid vissa ritualer.

Metodistkyrkans styrdokument från 1987 talar för regelbundenhet i bikten. Å ena sidan skulle detta kunna vara mycket positivt och hjälpa människor att börja använda sig av bikten. Å andra sidan är det lätt hänt att biktsamtal då blir en vanesak och att man inte längre tänker på det stora i befrielse från synd. Risken är också att Baptistsamfundets hjärtefråga, friheten, blir åtstramad. Det är också svårt att tala om att den som vill bikta sig har blivit manad av sitt inre att bekänna om man samtidigt vet att det sker med bestämda mellanrum.

Sett utifrån förändringen inom Svenska Baptistsamfundet gällande styrdokument skulle man kanske kunna tänkt sig ett samgående även med andra samfund. Det sista dokumentet skrivet 2005 är ju ett samarbete mellan Evangeliska Frikyrkan, Pingströrelsen, Svenska Alliansmissionen och Svenska Baptistsamfundet. Här står fyra samfund präglade av olika traditioner men som ändå lyckats enas kring gemensam handbok. Det klargörs också i inledningen till dokumentet hur stolta man är över att detta samarbete varit möjligt.

En ekumenisk vilja: att fyra samfund ger ut en gemensam gudstjänstbok är ett enhetens tecken. Även bokens innehåll präglas av korsbefruktning mellan olika traditioner, öppenhet för varandras kulturer och praxis samt en vilja att restaurera gudstjänstlivet utifrån den stora kristna traditionen. Vi lär av varandra. Vi är inte längre rädda för varandra utan tar emot vad andra traditioner bevarat och kommit fram till. Denna öppenhet gäller både innehåll, språkliga uttryck och gudstjänsthandlingar. Den gemensamma viljan är att låta församlingen som Guds stora familj ta gestalt och bli en synlig gemenskap i vår tid, så att vi i evangelisation och diakoni frimodigt kan säga: ”Kom och se församlingen när vi lever tillsammans och firar gudstjänst.”67

Påståendet att det finns en gemensam vilja att låta församlingen bli synlig och vara en stor familj tillsammans med viljan att lyssna, lära och vara öppna mot varandra skulle kunna vara utvecklande i ett sammanhang där tre traditioner skall sammansmälta till något nytt.

2.5 Församlingsdokument eller pastorernas hjälpmedel? En av frågorna som ställdes i inledningen gäller vem dessa styrdokument är till för och det är en väldigt viktig fråga när nu Equmeniakyrkan står i att skapa styrdokument för sitt nya samfund. Ska

67 Gudstjänstboken 2005, 14

29 Kapitel 2: Resultat styrdokument vara endast pastorernas hjälpmedel eller är det dokument som varje enskild medlem kan ta del av och använda?

Det är ganska naturligt att pastorn utför vissa ritualer, exempelvis dop, begravning och vigsel. Andra ritualer kanske är mer allmänna och har flera utförare, såsom nattvard och gudstjänst. Bikten hamnar i en slags mittfåra. Å ena sidan kan vem som helst ta emot bikt. Å andra sidan är det enbart pastorer som har det civilrättsliga skyddet att vara tyst även vid rättegång.

Frågan om vem som ska ha tillgång till styrdokumenten är därför svår att lösa. Metodistkyrkans val att inlemma styrdokumentet i psalmboken 1986 gav en klar signal om önskan att detta skulle vara ett dokument till för alla.

Är det så att detta skall vara ett material för varje enskild medlem eller är dessa styrdokument hjälpmedel för pastorer och ledare i församlingen? Detta är ett vägval som Equmeniakyrkan måste ta.

2.5.1 Styrdokumentens offentlighet

Jag valde att undersöka om respektive samfunds tidningsorgan har synliggjort när nya styrdokument har utgivits för att söka svar på hur offentliga dokumenten är. Metodistkyrkan gav ut tidskriften Svenska Sändebudet och 1967 finns en liten notis om att arbetet med ny handbok nu är klart. ”Handbokskommittén rapporterade att de fullgjort sitt arbete och att manuskriptet nu kan överlämnas till sättning...Konferensen uttalade tack för kommitténs sakkunniga arbete.”68

I förordet till 2003 års upplaga hos Svenska Missionskyrkan talas om att handboksarbetet skuggats av andra händelser både 1928 och 1963. I tidningen Missionsförbundet 1927-28 står inget nedskrivet om styrdokument. Där handlar det mer om att missionsförbundet firar 50 år och en artikel talar om tillbakablick och framtidstro. I den artikeln skymtar man också en del av Missionsförbundets teologi. Artikeln talar om vikten av att söka svar grundligt i Bibeln utifrån Waldenströms fråga ”Var står det skrivet?”. Framtidsönskan handlar om att fortsätta framåt och samtidigt bevara förfädernas grundsatser. Där ödmjukhet, bön, offersinne och troget arbete för Guds rike räknas upp.69

I Svensk Veckotidning 1963 finns en artikel om ny kyrkohandbok. Dock gäller den bara den nya gudstjänstordningen. Utifrån detta drar jag slutsatsen att medierna inte tagit någon större hänsyn

68 Svenska Sändebudet 1967, 5 69 Bengtsson 1928, 369-370

30 Kapitel 2: Resultat till att nya handböcker utgivits inom missionsförbundet och Metodistkyrkan. Det som har publicerats har inte skapat vidare diskussioner på debattsidor.

När det gäller Baptistsamfundet är bilden en annan. I tidskriften Veckoposten juni 1974 publiceras en artikel med rubriken ”Baptistsamfundet får ny handbok för församlingens gudstjänstliv.”70 I artikeln betonas att ett flerårig arbete nu är slutfört och att man under arbetets gång haft ingående studium gällande den teologiska grundsynen. ”I fråga om den teologiska grundsynen på innebörden i dop, nattvard, pastors uppgift med flera ämnesområden har ett ingående studium ägt rum och lett till påfallande samsyn.”71 Dessutom avslutas artikeln med att Missionsstyrelsen föreslår att alla församlingar skall skaffa ett exemplar till församlingsexpeditionen och ett exemplar till pastorn, alltså åtminstone två exemplar per församling72. Detta skulle kunna tolkas som att Missionstyrelsen anser att fler än pastorn skall använda sig av styrdokumentet.

En debattartikel några nummer senare samma år antyder missnöje med denna nya handbok. Artikelförfattaren Ruben Mild har valt överskriften ”Handplockat ogräs i handboken”.73 Det är främst uttryck isamband med dop som Mild inte är nöjd med. Han talar om att valet att ta bort ”sinnesändring” i samband med den mening som sägs vid dop som ett dåligt val därför att sinnesändring är något som varje individ borde kunna stå för vid sitt dop.74 Detta anknyter till bikten på så sätt att även i biktsammanhang talar man om sinnesändring eller vilja att omvända sig. Mild vänder sig också emot det faktum att en föregående debatt saknas innan försäljning av den nya handboken. Han menar att allmänheten skulle ha fått del av recensioner och artiklar i Veckoposten innan styrdokumentet kom ut på marknaden.75 Milds påstående tyder på att baptistsamfundet har en bakgrund av att öppet diskutera teologisk grundsyn, även när det gäller styrdokument för församlingar.

Mild får svar på tal redan i samma nummer av David Lagergren som suttit med i arbetsgruppen för det nya styrdokumentet. Lagergren förklarar utelämnandet av ordet sinnesändring med att nutida exegeter föredrar omvändelse som ett bättre ord för sinnesändring. Då vittnandet om tro är det väsentliga ansåg kommittén att man inte behövde ta ställning i frågan sinnesändring – omvändelse utan lyfte fram tron istället.76

70 Veckoposten 1974, 9 71 Veckoposten 1974, 9 72 Veckoposten 1974, 9 73 Mild 1974, 8 74 Mild 1974, 8 75 Mild 1974, 8 76 Lagergren 1974, 8

31 Kapitel 2: Resultat

Ytterligare ett debattinlägg skriver Birgit Karlsson (som senare sitter i kommittén för 1987 års utgåva) där hon uppmuntrar till att denna utgåva skall få bli ett församlingarnas dokument. Det hon upplever som mycket positivt är bönerna som finns med till hjälp i olika sammanhang. Hon avslutar sin artikel med orden ”Den är alltså inte bara pastorernas handbok, utan en församlingarnas.”77 Med dem orden avslutas debatten om 1974 års styrdokument, åtminstone i Veckoposten.

När den fjärde utgåvan av Baptistsamfundets styrdokument utkommer är det endast en artikel i Veckoposten som belyser detta. Ändå kan man ställa sig frågande till att media inte bevakade denna händelse mer när det inte gällde endast ett samfund utan fem.

Ingvar Gustafsson lyfter fram den själavårdande tonen i denna nya utgåva och uttrycker särskild glädje över avsnittet om enskild själavård, där också bikt ingår. Han framhåller att bikt inte ofta praktiserats inom den baptistiska traditionen, åtminstone inte till namnet. Gustafsson säger att ”det är önskvärt att fler och fler blir medvetna om den själavårdande tillgång bikten är.”78 Inom Baptistsamfundet visar sig ett stort engagemang när det gäller styrdokument. Åtminstone om man ser till den övriga mediala bevakningen. Från redaktionernas sida har intresset för styrdokument varit svalt men debatten har ändå i vissa sammanhang visat på allmänhetens intresse. Möjligen skulle man kunna argumentera för att friheten inom Baptistsamfundet också skapar en frihet att våga uttrycka sina åsikter högt men det finns å andra sidan inga bevis för att så skulle vara fallet.

Något som för mig är häpnadsväckande är det faktum att inget samfunds tidningsorgan gör en stor grej av bikten i styrdokumenten men det kan kanske förklaras av det i övrigt svala intresset kring dessa dokument.

Om Equmeniakyrkan vill att det nya styrdokumentet skall vara ett dokument för alla medlemmar behöver man troligen också skapa en dialog kring dokumentet med församlingar på lokalplanet annars är sannolikheten stor att även fortsatta styrdokument blir pastorers hjälpmedel och att bikten fortsätter att ha en undanskymd plats även i det nya samfundet.

77 Karlsson 1974, 10 78 Gustafsson 1987, 6

32 Kapitel 3: Diskussion

Kapitel 3: Diskussion

3.1 Civilrättslig dimension

3.1.1 Svenska Missionsförbundet

I 1963 års upplaga framträder en ny dimension till missionsförbundets styrdokument, nämligen den civilrättsliga. Pastorn har nu fått rätten att inte uttala sig om de saker som nämns under bikten i domstol.79 Sveriges frikyrkoråd publicerar 1983 en skrift med aktuella lagar benämnd ”Praktikan” och denna hänvisar man till från styrdokumentet med samma utgivningsår.80 Under inledningen till bikten talas om att varje människa ska ha frihet att bikta sig för vem den vill men man tillägger också det att pastorn har juridisk tystnadsrätt, något som den icke ordinerade saknar. Dessutom tilläggs att detta skall klargöras vid varje bikttillfälle så att inte missförstånd uppkommer. ”Pastorn bör vidare förvissa sig om att konfidenten är införstådd med att det är (eller kommer att bli) frågan om bikt, klargöra innebörden av tystnadsplikt och tystnadsrätt samt framhålla för konfidenten, att även han/hon bör bevara det som sagts i tystnad.”81

3.1.2 Svenska Baptistsamfundet

I 1955 års upplaga uppmanas pastorer att ta noga hänsyn gällande vigsel så att man följer lagens anvisningar. ”Även om handbokens förslag icke är bindande, måste officianten vid vigsel noggrant följa lagens bestämmelser.82” Man uppfattade det alltså som viktigt att följa lagens bestämmelser så att allt skulle gå rätt till vid förrättningarna. För baptisterna var detta något nytt, under lång tid hade man stått utanför kyrkan och därmed också utanför lagen. I 1987 års upplaga av styrdokument väljer man att infoga ett utdrag ur lagtexten. I den texten förklaras hur frikyrkopastorn bör se den lagstadgade tystnadsplikten för präster i Svenska Kyrkan som riktningsgivande. Här förtydligas också hur man hanterar den så kallade ”tystnadsrätten”, undantag från vittnesplikt.83

När vi nu kommer fram till 2005 års upplaga förklaras skillnaden mellan tystnadsplikt och tystnadsrätt eller särskild tystnadsplikt även här ingående. Här kan särskilt lyftas fram att tystnadsplikten inom svenska samfund nu har privaträttslig status vilket innebär att samfunden

79 Svenska Missionsförbundet 1963, 224 80 Svenska Missionsförbundet 1983, 6 81 Svenska Missionsförbundet 1983, 152 82 Svenska Baptistsamfundet 1955, 7 83 Svenska Baptistsamfundet 1987, 198

33 Kapitel 3: Diskussion själva får sätta spelregler för vad som ofta kallas etisk tystnadsplikt. Däremot är den särskilda tystnadsplikten eller tystnadsrätten fortfarande lagstadgad i rättegångsbalken 36 kap. 5 §.

Om tystnadsplikt för den som är eller har varit behörig att utöva det krykliga änbetet som präst inom Svenska kyrkan finns föreskrifter i 36 kap. kyrkolagen (1992:300). Den som inom något annat trossamfund än Svenska kyrkan är präst eller den som i sådant samfund intar motsvarande ställning får inte höras som vittne om något han eller hon har erfarit under bikt eller enskild själavård.

Det innebär att det man får del av under bikten inte yppas under hela livstiden, även om man byter yrke eller går i pension. Det skall observeras att detta enbart gäller för pastorer och präster, inte för andra som arbetar inom kyrkan. De övriga omfattas då av den privaträttsliga, etiska tystnadsplikten. Det är dock viktigt att undersöka anmälningsplikten hos alla anställda inom kyrkan när det gäller mer allmänna förtroenden. I styrdokumentet från 2005 talas om att den allmänna tystnadsplikten går att jämföra med sjukvård, skola och omsorg och man kan då undra om anmälningsplikten också följer med detta.

I övrigt, det vill säga när det gäller allt annat än det som är bikt eller enskild själavård, omfattas pastorn, liksom diakonen, av den allmänna tystnadsplikten. Den är jämförbar med vad som gäller vissa yrken inom den offentliga sektorn i sjukvård, socialvård, skola och omsorg. Även ledare och förtroendevalda i församlingen omfattas av den allmänna tystnadsplikten.84

Människor som jobbar inom dessa yrken har ju också anmälningsplikt att anmäla när man upptäcker missförhållanden. Detta är något oerhört viktigt att ta i beaktande för Equmeniakyrkan. Här gäller det att klargöra vilka regler som gäller och dessutom ge utbildning så att personal vet hur man ska hantera dessa känsliga situationer.

3.1.3 Metodistkyrkan i Sverige

Det enda klart uttalade inom Metodistkyrkans styrdokument kring den civilrättsliga statusen återfinns i 1987 års upplaga. Här hänvisas dels till svensk lag men också den egna kyrkordningen.

Vår kyrkas pastorer har tystnadsrätt enligt svensk lag. Enligt vår kyrkas egna regler har de också tystnadsplikt. Om detta säger kyrkoordningen: ”Pastorer i Metodistkyrkan är ålagda att bevara alla förtroende som ges och får inte föra dem vidare till andra. Detta gäller i synnerhet sådana förtroenden, som getts dem under bikt.'”(§440:4)85

Man ställer sig lite frågande till det faktum att så lite skrivs om något som ofta lyfts fram som oerhört viktigt i samband med bikt. Dock kan detta ha att göra med att styrdokumenten som jag använt mig av eventuellt ligger nära samfundets kyrkoordning och att man därför ansett det onödigt att informera om sådant som varje pastor inom samfundet borde ha vetskap om.

84 Gudstjänstboken 2005, 94-95 85 Metodistkyrkan 1987, 51

34 Kapitel 3: Diskussion

3.1.4 Sammanfattning

Det är viktigt att handskas med den civilrättsliga dimensionen på ett korrekt sätt. Varje medarbetare som tar emot biktande eller människor i behov av samtal måste också tänka på att det är medmänniskor man har att göra med. Därmed är det också viktigt att båda parter känner sig trygga och vet vad det handlar om.

Som sagts tidigare är det enbart pastorer som omfattas av den särskilda tystnadsplikten, även kallad tystnadsrätt. Det innebär att andra medarbetare skulle kunna komma att kallas till domstol och då vara tvungna att berätta vad som sagts under bikt. Med det sagt är det också viktigt att den som biktar sig vet förutsättningarna.

En sida av denna dimension som inte lyfts upp särskilt ofta är att man talar om att båda parter skall hålla tyst om vad som sagts under bikten. Det skulle i så fall innebära att även den biktande har ett ansvar att bevara tystnaden. ”Pastorn bör vidare förvissa sig om att konfidenten är införstådd med att det är (eller kommer att bli) frågan om bikt, klargöra innebörden av tystnadsplikt och tystnadsrätt samt framhålla för konfidenten, att även han/hon bör bevara det som sagts i tystnad.”86

Detta får naturligtvis inte missbrukas som i fallet med de katolska prästerna som förgripit sig på yngre. Man kan också fundera på tilliten i fallet med SVT:s Uppdrag Granskning där man med dold kamera har granskat präster under biktsamtal.87 Jag säger inte att granskning inte ska få förekomma utan det jag vill poängtera är att tilliten kan brytas från båda håll.

3.2 Bikten - har den en plats? När det då gäller bikten specifikt verkar det finnas en riktning mot att bikten skall tas på allvar och ha en naturlig plats i kyrkans liv.

Jag väljer att provokativt ställa frågan om bikten har en plats i det nya samfundet därför att i ett nytt samfund bör inget tas för givet. För att bikten ska ha en verklig plats måste också förståelsen finnas hos dem som skall ta emot bikten. Det räcker definitivt inte med en kort inledning och en biktordning för att människor ska förstå grunden till varför bikt skall praktiseras. Det krävs också omsorgsfull teologisk reflektion för hela församlingen. Annars riskerar man troligen att hamna i det dike som jag talade om i min inledning. Man missförstår vad det handlar om och bildar sig en egen

86 Svenska Missionsförbundet 1983, 152 87 Dagen http://www.dagen.se/nyheter/nytt-tv-program-om-homosexualitet-efter-bikt/ (åtkomst 20140507)

35 Kapitel 3: Diskussion uppfattning som kanske ter sig mycket missvisande. Ett exempel på detta är att man tror att det är pastorn som förlåter synderna och därmed förkastar något som skulle vara positivt.

Men det finns också ett berättigande till frågan om man tänker utifrån ett rent pastoralt synsätt. Jag menar att man kanske ska ifrågasätta biktens plats i pastorns arbetsuppgifter. Ska det verkligen behövas att pastorn sitter med kunskap om alla medlemmars hemligheter men där man inte talar med varandra? I Metodistkyrkans kyrkoordning från 1997 kan man läsa om varje enskild medlems uppdrag att dela andras bördor. Detta skulle också kunna innebära att bikten sker i mer avskilda former.

§ 219 Att trofast delta i församlingens gemensamma liv är den kristnes skyldighet mot andra medlemmar i Kristi kropp. En medlem har i heligt förbund förpliktat sig att bära andra medlemmars bördor, dela deras bekymmer och delta i deras glädje. En kristen är kallad att kärleksfullt säga sanningen och därvid alltid vara beredd att möta konflikter i en andra av förlåtelse och försoning.88

Självklart måste man då väga in den civilrättsliga dimensionen som jag lyft fram i ovanstående kapitel. Den biktande och den som tar emot bikten har då endast ett moraliskt ansvar mot varandra, en etisk tystnadsplikt, men saknar det juridiska skyddet.

I inledningen till bikten diskuterades olika synsätt på vad bikt är. De tre resorna visar på en syn att bikten är att bekänna för att kunna bli befriad. Här sägs ingenting egentligen om vad som väger tyngst, synden eller befrielsen, men för den som får bördorna avlyfta ter sig nog befrielsen störst. Därmed har också pastorer ett stort ansvar att förkunna om bikten givet att man vill använda bikten i kyrkans liv. Man kan också ställa sig frågan utifrån Bonhoeffers påstående om kyrkan har misslyckats därför att församlingen inte biktar sig. Bonhoeffer säger ju att predikotjänsten inte får utföras om inte folket biktar sig. Nu kan man ju tala för att Bonhoeffer har fel i sitt uttalande men onekligen behöver man som nytt samfund tänka över hur man vill ställa sig i den frågan. Har man misslyckats som kyrka och betonat synden mer än befrielsen?

Waldenström, som varit tongivande inom Missionsförbundet, betonar också befrielse i sin försoningslära, befrielse från synd, död och djävulen. Ändå har bikten i det västerländska samhället blivit en domstol. Kanske är det då dags nu att predika en befrielsens ordning och också uppmana till befrielse istället för dom.

88 Strandby Metodistkirke http://www.strandby-metodistkirke.dk/filer/Kirkeordningen%201997.pdf (åtkomst 20140507)

36 Kapitel 3: Diskussion

3.3 Kollektiv bikt för alla? I vissa av styrdokumenten uttrycks det att bikt har sin motsvarighet i den offentliga bekännelsen. Man skulle kunna hävda att så är fallet men lika lätt skulle man också kunna argumentera för motsatsen.

I den enskilda bikten ges tillfälle för den biktande att berätta vad det är som har skapat skuldkänslor och får sätta ord på på sin skuld. Han blir också personligt tillsagd syndernas förlåtelse. I den offentliga bekännelsen bedes ofta bekännelsen med skrivna ord och pastorn tillsäger alla kollektivt syndernas förlåtelse. Det finns självklart positiva aspekter med båda tillvägagångssätten men en risk med den kollektiva bekännelsen är att en person lätt kan slinka undan sina bördor alternativt känna att det inte riktigt skedde någon förändring och på så vis sjunka djupare i sin förtvivlan. När den enskilda bikten inte lyfts upp, diskuteras och framhålls som något man kan göra regelbundet skapas ett främlingskap till handlingen och tröskeln för att utföra handlingen blir alltför stor.

Min personliga åsikt är att det ena inte behöver utesluta det andra men att man behöver en omsorgsfull teologisk reflektion och samtal på det lokala planet för att bikten skall kunna komma i funktion. Där har Equmeniakyrkan som samfund en stor uppgift i att förmedla biktens teologi till församlingarna utan att för den skull förminska friheten hos den enskilda församlingen.

Hur ofta bikten bör ske finns inga raka svar på men om man ska leva i förlåtelse och talar om regelbundenhet kanske ett alternativ skulle vara att ha biktsamtal inför nattvarden vid jämna tillfällen under året. Problemet med detta skulle då kunna vara att bikten ses som ett sakrament och att biktsamtal måste utföras för att få ta del av nattvarden. Risken är att bikten blir legaliserad och friheten inte längre existerar. Den frihet som hos både Svenska Missionsförbundet och Svenska Baptistsamfundet varit något tongivande.

3.4 Bikt - syskon emellan Något som flera gånger under resans gång har framkommit är broderskapet. Att känna för det gemensamma och att vara syskon inför Herren. Baptistsamfundet hade i sin jubileumskrift gemenskap som ett av sina utmärkande drag. Metodistkyrkan betonar vikten av att stå på den svages sida och att ta vara på sin broder. Missionförbundet har också lyft upp syskonskapet och vikten av kärlek till andra människor.

Kanske skulle Equmeniakyrkan därför arbeta för en mer vardaglig biktform i vissa fall. Självklart inser även jag att bikt i vissa fall är nödvändig med en person som har tystnadsrätt och

37 Kapitel 3: Diskussion dessutom finns det kanske saker som den biktande inte vill dela med trossyskon. Det jag ändå förespråkar är ett mer naturligt förhållningssätt till bekännelsen där man som medmänniska och syskon i Herren kan dela även förtroligheter med varandra likt ett metodistiskt synsätt att var och en i Kristi kropp också är den andres broder och biktbroder. På detta sätt skulle bikten kunna få vara verksam i varje människas liv, både som biktande och som mottagare av bikt. I detta skulle också Waldenström ord om försoningen som något pågående bli verklighet.

38 Kapitel 4: Litteraturförteckning

Kapitel 4: Litteraturförteckning Primärkällor

Tryckta källor: Gudstjänstboken. 2005. Örebro: Bokförlaget Libris

Metodistkyrkan. 1889. Kyrkohandbok för Metodist-Episkopal-Kyrkans svenska församlingar. Stockholm: J. M. Erikson.

Metodistkyrkan. 1941. Kyrkohandbok för Metodistkyrkan i Sverige. Stockholm: Nya Bokförlags Aktiebolaget.

Metodistkyrkan. 1968. Kyrkohandbok för Metodistkyrkan i Sverige. Stockholm: Nya Bokförlags Aktiebolaget.

Metodistkyrkan. 1987. Kyrkohandbok för Metodistkyrkan i Sverige. Antagen 1986. (I Psalmer och Sånger.) Stockholm: förlaget Sanctus och Verbums förlag AB

Metodistkyrkan. 1872. Methodist-Episkopal kyrkans ritual. Göteborg: 1874 C. A Stenholm.

Svenska Baptistsamfundet. 1924. Formulär för vigsel, begravning, dop och nattvard. Stockholm: B-M:s Bokförlags AB Svenska Baptistsamfundet. 1940. Handbok för vigsel, begravning, dop och nattvard inom Svenska Baptistsamfundet. Stockholm: B-M:s Bokförlags AB Svenska Baptistsamfundet. 1955. Handbok för Svenska Baptistsamfundet. Stockholm: Westerbergs Förlag.

Svenska Baptistsamfundet. Örebromissionen. 1974. Handbok för församlingens gudstjänstliv. Örebro: Tryckcentralen Svenska Baptistsamfundet m.fl. 1987. Till församlingens tjänst. Örebro: Bokförlaget Libris.

Svenska Missionsförbundet. 1928. Handledning till den kristna församlingens tjänst. Stockholm: Missionsförbundets förlag. Svenska Missionsförbundet. 1947. Handbok till den kristna församlingens tjänst. Stockholm: Missionsförbundets förlag. Svenska Missionsförbundet. 1963. Handbok till den kristna församlingens tjänst. Stockholm: Missionsförbundets förlag.

39 Kapitel 4: Litteraturförteckning

Svenska Missionsförbundet. Svenska Alliansmissionen. 1983. Handbok till den kristna församlingens tjänst. Stockholm: Verbum

Internet: Metodistkyrkans Gudstjänstbok. 2008. Equmeniakyrkan http://equmeniakyrkan.se/wp- content/uploads/2010/10/MK_gudstjanstbok_2008.doc (åtkomst 20140212) Kyrkohandbok för Svenska Missionskyrkan. 2003 Equmeniakyrkan http://equmeniakyrkan.se/wp- content/uploads/2010/10/Missionshandbokdigital.pdf (åtkomst 20140212)

Sekundärkällor

Tryckta källor: Andreasson, Hans. 2007. Liv och rörelse. Svenska Missionskyrkans historia och identitet. Studia Theologica Holmiensia. Stockholm: Verbum Förlag AB.

Arvidsson, Theodor. 1949. Metodistkyrkan – Vad hon är, vad hon lär, vad hon vill. Femte upplagan. Stockholm: Nya bokförlags AB.

Berglund, Sven-O. 1991. Jag vill bekänna.... Fjärde upplagan. Uppsala: Bokförlaget Pro Veritate.

Bonhoeffer, Dietrich. 1984. Liv i gemenskap. Örebro: Bokförlaget Libris.

Holmstrand, Nils. 1962. Bikt och bekännande meditation. Stockholm: Missionsförbundets förlag

Johansson, Hans. 2005. En liten vägledning till bikten. Serien En liten vägledning till... Örebro: Bokförlaget Cordia.

Stinissen, Wilfrid. 1983. Bikten: Försoningens sakrament. Andra tryckningen. Helsingborg: Schmidts Boktryckeri AB.

Åqvist, Berit (Red). 1998. Tro, Frihet, Gemenskap. Svensk baptism genom 150 år. Örebro: Bokförlaget Libris.

Tidskrifter:

Bengtsson, Sv. 1928. ”Tillbakablick och framtidsönskan.” Missionsförbundet 1928/7

Karlsson, Birgit. 1974. ”Fräscha böner i nya handboken.” Veckoposten 1974/31

40 Kapitel 4: Litteraturförteckning

Lagergren, David. 1974. ”David Lagergren svarar:” Veckoposten 1974/26

Mild, Ruben. 1974. ”Handplockat ogräs i handboken.” Veckoposten 1974/26

1963. ”Waldenström och Försoningen.” Svensk Veckotidning 1963/19

1967. ”Handbokskommittén.” Svenska Sändebudet 1967/26-27

1974. ”Baptistsamfundet får ny handbok för församlingens gudstjänstliv.” Veckoposten 1974/23.

Internet:

Strandby Metodistkirke http://www.strandby-metodistkirke.dk/filer/Kirkeordningen %201997.pdf (åtkomst 20140507)

Dagen Nytt tv-avslöjande om homosexualitet efter ”bikt” http://www.dagen.se/nyheter/nytt-tv-program-om-homosexualitet-efter-bikt/

(åtkomst 20140507)

41 Kapitel 5: Appendix

Appendix I: Tabell för styrdokument Nedan visas alla tabeller med sidhänvisning till de olika styrdokumenten.

Förekomst -> Ej Förord Gudstjänst Nattvard Installation Ordination Särskild Akt Övrigt Ord x Förlåtelse x Syndabekännelse x Bekännelse x Bikt x Bot x Avlösning x Själavård x Enskild själavård x Försoning x Tabell 1: Svenska Missionsförb. 1928

Förekomst -> Ej Förord Gudstjänst Nattvard Installation Ordination Särskild Akt Övrigt Ord Förlåtelse x Syndabekännelse S 37 Psalm 51 Bekännelse x Bikt x Bot x Avlösning x Själavård x Enskild själavård x Försoning Böner ur Bibeln, psaltaren Tabell 2: Svenska Missionsförb. 1947

I Förekomst -> Ej Förord Gudstjänst Nattvard Installation Ordination Särskild Akt Övrigt Ord Förlåtelse S 224, 227 Syndabekännelse S 69 Psalm 51 Bekännelse S 224, 226 Bön 37-40 Bikt S 163 S 224 Bot x Avlösning S 224 Själavård S 170 S 224 Enskild själavård Antydes i ovan Försoning Bön 37-40 Tabell 3: Svenska Missionsförb. 1963

Förekomst -> Ej Förord Gudstjänst Nattvard Installation Ordination Särskild Akt Övrigt Ord Förlåtelse S 39-40 S 88, 91 S 151, 154 (Luk 5:20 alt 1 Joh 1:9) Syndabekännelse S 39-40 S 89, 90 S 151 (psalm 51) Bekännelse S 151, 152, 153 Bikt S 178 S 151 Bot x Avlösning S 151, 152 Själavård S 178 S 151 Enskild själavård Antyds ovan Försoning S 88 Jesus som försonare. Tabell 4: Svenska Missionsförb. 1983

II Förekomst -> Ej Förord Gudstjänst Nattvard Installation Ordination Särskild Akt Övrigt Ord Förlåtelse S 31, 33 ( 1 S 94, 95, 97 Joh 1:9, Ps 103, Luk 5:20) Syndabekännelse S 96 Bekännelse S 31-32 S 94, 95, 97 Bikt S 195 S 94, 95, 96 Bot S 94 Avlösning S 95 Själavård S 215 S 194, 195 S 95 diakoner Enskild själavård S 195 S 95 Försoning S 94 Tabell 5: Svenska Missionsförb. 2003

Förekomst -> Ej Förord Gudstjänst Nattvard Installation Ordination Särskild Akt Övrigt Ord Under nattvarden sjungs ”Guds rena lamm oskyldig” Förlåtelse x Syndabekännelse x Bekännelse x Bikt x Bot x Avlösning x Själavård x Enskild själavård x Försoning x Tabell 6: Svenska Baptistsamf. 1924

III Förekomst -> Ej Förord Gudstjänst Nattvard Installation Ordination Särskild Akt Övrigt Ord Guds rena lamm... Förlåtelse x Syndabekännelse x Bekännelse x Bikt x Bot x Avlösning x Själavård x Enskild själavård x Försoning x Tabell 7: Svenska Baptistsamf. 1940

Förekomst -> Ej Förord Gudstjänst Nattvard Installation Ordination Särskild Akt Övrigt Ord Guds rena lamm... Förlåtelse x Syndabekännelse x Bekännelse x Bikt x Bot x Avlösning x Själavård S 75 fråga Enskild själavård x Försoning x Tabell 8: Svenska Baptistsamf. 1955

Förekomst -> Ej Förord Gudstjänst Nattvard Installation Ordination Särskild Akt Övrigt Ord Förlåtelse x Syndabekännelse S 11 bönens gtj. Bekännelse x Bikt (s 84 fråga) Bot x Avlösning x Själavård S 84 fråga Enskild själavård (s 84 fråga) Försoning x Tabell 9: Svenska Baptistsamf. 1974

IV En kommentar till tabell 9: De två rutor som satts inom parentes gäller en tolkning av texten på sidan 84. Det gäller innebörden i ”djupa förtroenden som människor i samvetsnöd kan komma att lämna dig.”

Förekomst -> Ej Förord Gudstjänst Nattvard Installation Ordination/ Särskild Akt Övrigt Avskiljning Ord Förlåtelse S 64 S 242 S 15 Syndabekännelse S 64 Bekännelse S 64 S 242, 243 bekännelse med psalm 51 Bikt S 209 fråga S 203 fråga S 234, 242 Psalm 32:1-5 som avslut Bot x Avlösning S 242, 243

1 Joh 1:9 Själavård S 203 Enskild själavård S 209 i S 203 i själavårdande själavårdande samtal samtal Försoning x Tabell 10: Svenska Baptistsamf. 1987

V Förekomst -> Ej Förord Gudstjänst Nattvard Installation Ordination Särskild Akt Övrigt Ord Förlåtelse S 27-29 S 94, 97 Syndabekännelse S 27-29 S 94, 97 Bekännelse Bikt S 106 fråga S 94-97 Bot S 95 Avlösning S 95, 97 Själavård S 106, 107, 108 Enskild själavård S 106 S 94, 95 endast till pastorer Försoning S 106-107 Tabell 11: Svenska Baptistsamf. 2005

Förekomst -> Ej Förord Gudstjänst Nattvard Installation Ordination Särskild Akt Övrigt Ord Förlåtelse S 15 Syndabekännelse x Bekännelse S 14, 15 allmän bekännelse av predikant Bikt x Bot x Avlösning S 15 inte ord men innebörd Själavård x Enskild själavård x Försoning S 14 Tabell 12: Metodistkyrkan 1872

VI Förekomst -> Ej Förord Gudstjänst Nattvard Installation Ordination Särskild Akt Övrigt Ord Förlåtelse S 24 Syndabekännelse x Bekännelse S 24 enskild och ledd av predikant Bikt x Bot x Avlösning S 24 inte ord men innebörd Själavård x Enskild själavård x Försoning S 23 Tabell 13: Metodistkyrkan 1889

Förekomst -> Ej Förord Gudstjänst Nattvard Installation Ordination Särskild Akt Övrigt Ord Förlåtelse S 37 S 26-27 Syndabekännelse S 12 Bekännelse S 36 S 13, gemensam 26-27 bekännelse Bikt x Bot x Avlösning S 37 inte ord men innebörd Själavård x Enskild själavård x Försoning S 36 Tabell 14: Metodistkyrkan 1941

VII Förekomst -> Ej Förord Gudstjänst Nattvard Installation Ordination Särskild Akt Övrigt Ord Förlåtelse S 16 S 20 S 82 Syndabekännelse S 15 S 81 S 91-92

psalm 51 Bekännelse S 15, 17 S 19 S 81 Bikt S 81 Bot x Avlösning S 82 Joh 20:23 Själavård S 64 av äldste Enskild själavård S 81 kallas samtal Försoning S 17 mellan människor Tabell 15: Metodistkyrkan 1968

Förekomst -> Ej Förord Gudstjänst Nattvard Installation Ordination Särskild Akt Övrigt Ord Förlåtelse S 85 S 59 S 54 Syndabekännelse S 83 S 59 Bekännelse S 83 S 51, 53 Bikt S 52 S 51 hänvisas till ordination Bot x Avlösning S 52, 54

1 Joh 1:9 Själavård Enskild själavård S 51 Försoning S 6 Kristi försonings verk Tabell 16: Metodistkyrkan 1987

VIII Förekomst -> Ej Förord Gudstjänst Nattvard Installation Ordination Särskild Akt Övrigt Ord Förlåtelse S 2-3 S 51-52 Syndabekännelse x Bekännelse S 2-3 S 39 S 51-52 inte ord men innebörd Bikt S 39-40 Bot x Avlösning S 40 Själavård x Enskild själavård x Försoning S 39 Genom Jesus har Gud försonat Tabell 17: Metodistkyrkan 2008

Antal ord: 16079

IX