Språkhistoria Och Flerspråkighet

ACTA ACADEMIAE REGIAE GUSTAV! ADOLPHI 87 ACTA ACADEMIAE REGIAE GUSTAV! ADOLPHI LXXXVII Språkhistoria och flerspråkighet Föredragen vid ett internationellt symposium i Uppsala 17-19 januari 2003 Utgivna av Lennart Elmevik UPPSALA 2004 Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur © Författarna och Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur 2004 ISSN 0065-0897 ISBN 91-85352-56-X Printed in Sweden 2004 Textgruppen i Uppsala AB Innehåll Förord . 7 Oskar Bandle: Om »The Nordic Languages», särskilt band 1 . 9 Bo Ralph: Svenska Akademiens språk.historia . 17 Anders Ahlqvist: Om futurum i några europeiska språk . 43 Michael P. Barnes: Historical bilingualism and language shift in Orkney, Shetland and the Faroes.............................. 49 Kurt Braunmiiller: Romersk indflydelse på de reldre runeindskrifter? . 63 Elin Fredsted: Om centrum og periferi i diakront perspektiv . 79 Jan Terje Faarlund: Diakron syntaks og språkkontakt . 93 Anna Helga Hannesd6ttir: Ordboken som språklig mötesplats . 103 Allan Karker: Dansk sproghistorie og oversrettelser fra fremmede sprog 115 Hans-Peter Naumann: Språk.kontakt och syntax. Utelämning av hjälp- verbet haben/ha i tysk och svensk barocklitteratur . 121 Hans Frede Nielsen: Multilingualism in England: The French impact on English 1066-1500 ...................................... 137 Lars W ollin: Språk.historia och flerspråkighet - i samma språk? . 145 Författarna i volymen . 167 Förord I slutet av år 2002 utkom första bandet, omfattande drygt 1 000 sidor, av två• volymsverket The Nordic Languages. An Intemational Handbook ofthe North Germanic Languages. Verket ingår, med professor emeritus Oskar Bandle, Ziirich, som huvudredaktör, i den stora, av Walter de Gruyter Verlag utgivna serien Handbiicher zur Sprach- und Kommunikationswissenschaft. Inom redaktionen för handboken hade något år tidigare väckts tanken på att ett symposium med ett språkhistoriskt tema skulle anordnas i nära anslutning till att verkets första del utkom av trycket, detta för att manifestera dess och dess fortsättnings stora betydelse för språkhistorisk forskning och för att mar kera språkhistoriens viktiga roll inom språkvetenskapen. Symposiet kunde komma till stånd tack vare generöst ekonomiskt stöd från två svenska aka demier, Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien och Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur. Det ägde rum i Uppsala 17- 19 januari 2003 i den senare akademiens lokaler. På förslag av professor Kurt Braunmiiller, Hamburg, som var en drivande kraft i förberedelsearbetet, valdes som tema för symposiet »Språkhistoria och flerspråkighet». Vid symposiet hölls 12 föredrag, vilka på olika sätt belyste dess tema. Två i programmet inplacerade föredragshållare tvingades i ett sent skede lämna återbud på grund av sjukdom. Totalt samlade symposiet ett trettiotal deltagare. Uppsala i juli 2004 Lennart Elmevik Om »The N ordic Languages», särskilt band 1 Oskar Bandle 1. Det torde vara allmänt känt att det historiska språkstudiet under de senaste 20-30 åren har blivit aktuellt igen. Sedan 1960-talet hade det vetenskapliga in tresset ensidigt koncentrerat sig på nutidsspråket, på det synkroniska betraktel sesättet - och detta till den grad att termen lingvistik rentav identifierats med synkron/modem lingvistik - men idag är situationen en annan. Språkforsk• ningen har återvänt till de historiska synpunkterna: det nuvarande (eller också ett bestämt historiskt språkstadium) är inte längre det enda som är värt att stu dera; vid sidan om språksystemet läggs det lika stor vikt vid språkbruket, det har skett, som tyskarna säger, »eine pragmatische Wende». Allt som allt har språkhistorien på många håll, icke minst också i Sverige, upplevt - eller upp lever - en renässans, även om det sker med nya teoretiska accenter och förut• sättningar. Man kan, med Ulf Teleman (2000 s. 65), tala om språkvetenskapens böljegång från det historiska över det samtida tillbaka till det historiska: på den länge dominerande historiska språkforskningen följde - med strukturalismen och besläktade metoder - en »synkronins reaktion». Vi är nu inne i en ny reak tion mot det alltför ensidigt synkrona, eller vi har i varje fall börjat inse att det diakrona är lika viktigt som det synkrona, språkbruket, det pragmatiska lika viktigt som språksystemet, empirin lika viktig som teorien. I detta sammanhang skall det språkhistoriska verk ses, vars första band vi firar med det här symposiet och frågan är, huruvida det svarar mot vår moderna tids krav i fråga om empiriska data och teori och metod, med andra ord: vad är nytt och tidsenligt i denna nya språkhistoria, vad är möjligen bättre än i de re dan existerande nordiska språkhistorierna? Som bekant följer de äldre språk• historierna den junggrammatiska modellen på gott och ont: som barn av den junggrammatiska tiden innehåller de mera historisk grammatik än språkhisto• ria i egentlig mening. Även om de kallas för språkhistorier, innehåller de knap past mera än ljud- och formlära och eventuellt syntax i historisk framställning, medan språkhistoria i egentlig mening skulle innebära hela språkets historia (inkl. lexikon o.a.) på bred kulturhistorisk bas. Detta är en ensidighet som man borde komma bort ifrån. En annan egenskap hos äldre nordiska språkhistorier är också påfallande. Som bekant är humanvetenskapema i Norden för det mes ta nationellt inriktade, och så är även fallet med (särskilt traditionell) språkve• tenskap. Det betyder att dessa språkhistorier innehåller beklagligt lite kompa rativt material och att den allnordiska synpunkten avgjort kommer till korta. En 10 Oskar Bandle hel del av de existerande språkhistorierna börjar dessutom bli lite gamla och saknar därför det stora språkstoff som den senaste tidens stora forskningspro jekt har bragt i dagen. I och med att den junggrammatiska modellen är nästan allenarådande, saknas i allmänhet mera moderna teoretiskt-metodiska syn punkter, och detta är onekligen en brist. Se där en hel del krav och önskemål som de existerande äldre språkhisto• rierna ännu inte - eller i alltför ringa grad - uppfyller och som vår språkhistoria i möjligaste mån försöker tillgodose. Ännu är det väl för tidigt att avgöra hur vi har lyckats (eller skall lyckas) med detta, eftersom mycket av det jag här har antytt blir riktigt aktuellt först i andra bandet, men riktlinjerna är i varje fall i stort sett fastlagda. Verket skall präglas av - ett omfattande datamaterial inklusive efterkrigsmaterialet, som vi tycker är mycket viktigt, - allnordisk-komparativ framställning, - språkhistoria på bred kulturhistorisk bas i stället för bara historisk grammatik, - teoretisk-metodologisk medvetenhet. 2. Låt oss nu titta lite närmare på bokens koncept och metod. Eftersom vår nya språkhistoria ingår i den stora serien »Handbticher zur Sprach- und Kommuni kationswissenschaft» (HSK), är det klart att dess koncept och metod till en viss grad måste rätta sig efter de övriga banden, vilkas antal enligt planerna uppgår till över 30, även om det naturligtvis inte finns något enhetligt schema som skulle passa för alla teman som blir behandlade i serien (det är ju långtifrån ge nomgående historiska ämnen), och detta betyder för vår del att vi framför allt har hållit oss till bandet »Sprachgeschichte», som trots sin allmänna titel är en specifikt tysk språkhistoria och som kom ut som en av de tidigaste delarna i se rien. Den har på sätt och vis varit ett mönster för vår framställning, men vi har dock delvis försökt gå andra vägar, framför allt genom att göra tydligare åt• skillnad mellan empiriska och teoretisk-metodologiska avsnitt. Men även un der dessa förutsättningar finns det förstås olika metodologiska möjligheter. På planeringsstadiet var det en av redaktörerna som föreslog att verket i stort sett skulle följa »en moderat strukturalistisk metod», men detta förkastades av ett flertal till förmån för en utpräglad metodpluralism: man enades om att olika metoder skulle vara tillåtna, bara framställningen svarade mot den aktuella forskningssituationen i fråga om både datamaterial och metod. Huvudprincipen blev då att boken skulle följa ett humanvetenskapligt kon cept, ett koncept som förenar en språkhistorisk framställning på bred kulturhis torisk bas med hela det moderna metodutbudet, i den utsträckning som detta är aktuellt i en språkhistorisk framställning. Med andra ord: boken är tänkt som en omfattande nordisk språkhistoria som skall belysa alla tänkbara aspekter - både de enskilda nordiska språkens historia och de nordiska sammanhangen, både språkliga detaljer och de stora utvecklingslinjerna, både språkliga data (enstaka ljuds, formers, syntaxens och ordförrådets och ordbildningens utveck- Om »The Nordic Languages», särskilt band 1 11 ling) och de kulturhistorisk-sociologiska sammanhangen, både själva materia let och de möjligheter de olika (aktuella) metoderna erbjuder-, dvs. det rent lingvistiska skall vara inbyggt i en skildring av hur människorna som talar nordiska språk och miljön som dessa språk talas i fungerar. Detta är ett ganska ambitiöst mål och det kräver en relativt komplicerad uppbyggnad som knap past går att realisera utan vissa redundanser. I reglerna för HSK-serien heter det att det är redaktörernas (och särskilt huvudredaktörens) uppgift att se till att re dundanser undviks, men min och de flesta av våra redaktörers tanke har alltid varit att det kan vara särskilt givande att (delvis) belysa samma sak från olika håll respektive utifrån en mängd olika synpunkter för att på så sätt få fram en i möjligaste mån mångsidig

Load more