folkkyrkans kropp · 1 · · 2 · jan eckerdal Folkkyrkans kropp Einar Billings ecklesiologi i postsekulär belysning artos · 3 · © Jan Eckerdal och Artos & Norma Bokförlag 2012 grafisk form Magnus Åkerlund tryckt med bidrag från Samfundet Pro Fide et Christianismo (kyrkoherde Nils Henrikssons stiftelse) tryck Totem, Polen 2012 isbn 978-91-7580-605-1 Artos & Norma bokförlag | Kyrkstadsvägen 6, 931 33 Skellefteå Telefon: 0910-77 91 02 | Fax: 0910-77 91 55 e-post: [email protected] | www.artos.se · 4 · Till Karin, Johanna och Elias · 5 · · 6 · Innehåll Förord 11 1 Introduktion 13 Bakgrund 13 Kyrka i världen som ecklesiologiskt dilemma 15 Syfte och metod 23 Syfte 23 Metod och disposition 25 Val och avgränsningar 29 Angränsade forskning 34 Ecklesiologiska förutsättningar 37 Den dramatisk-teologiska horisonten 37 Kreativitet och kontinuitet i kristen tradition 43 Gemenskaper och dess föreställningar 47 Föreställd gemenskap 47 Modernitetens sociala föreställningar 51 Gemenskapers kulturellt producerade trovärdighet 56 Sammanfattning av föreställd gemenskap som analysinstrument 60 Kyrkan som föreställd gemenskap 61 · 7 · DEL I FOLKKYRKANS SOCIALA KROPP 2 Folkkyrkan som social föreställning hos Einar Billing 67 Billings folkkyrkotanke 69 Den förekommande nådens kyrka 70 Individ och folk i folkkyrkan 76 Folkkyrka och frikyrka 78 Folkkyrkans föreställda gemenskap 85 Gemenskapens teologiska betydelse 86 Kristusgemenskap och Kristi kropp 88 Prästen som folkkyrkans sociala kropp 91 De heligas gemenskap 97 3 Billing, ungkyrkorörelsen och det svenska 109 Ungkyrkorörelsen och föreställningen om det svenska 109 Sverige som föreställd gemenskap vid sekelskiftet 1900 109 Svenska kyrkan och föreställningen om en kris 113 Ungkyrkorörelsen 116 Ungkyrklig nationalism 122 Billing och det svenska 130 Billings nationalromantik 130 Folkkyrka och statskyrka hos Billing 133 Billings problematisering av nationalismen 138 4 Uppenbarelse och historia 143 Billings uppenbarelsebegrepp 143 Den historisk-dramatiska uppenbarelsen 146 Dramats individualistiska riktning 154 Dramats universalistiska riktning 158 Folkkyrkan som ett stycke uppenbarelsehistoria 162 Kallelsen 166 · 8 · DEL II POSTSEKULÄRA PERSPEKTIV 5 Postsekulär teologi: Introduktion till del II 173 Sekulärt och religiöst som kulturellt betingade föreställningar 173 Postsekularitet som teologisk premiss 177 Postliberal och postsekulär teologi 180 6 Nationalstatens teologi 191 Nationalstatens transcendenta natur 194 Nationalstatens teologiska genealogi 197 Billings folkkyrka och nationalstatskritiken 205 Statens hegemoniska kropp 209 Kyrka som eukaristiskt gestaltad motkultur 216 7 Uppenbarelse som modernitetskritik 223 (Post)modern teologi före postmoderniteten 226 Modernitetens dualismer 233 Billings uppenbarelsebegrepp som modernitetskritik 235 Analogisk teologi och Kristi kropp som kritisk utmaning 245 Analogi och entydighet 247 Radikalortodoxi och analogisk teologi 250 8 Kristi kropp 257 Kroppens återkomst 257 »Den nya kyrkosynen« och Kristi kropp som maktspråk? 259 Kristi överskridande kropp som ontologisk skandal 267 Folkkyrka och Kristi kropp som ecklesiologisk huvudfoting 278 9 Kyrka som begärsterapi 291 Kristen begärsterapi 293 Den (post)moderna stadens begär 297 · 9 · Kyrka som alternativ begärsgemenskap 302 Billings folkkyrka och erosbegreppet 310 10 Kyrka i världen – avslutande reflektioner 321 Folkkyrkan som kyrka i världen 321 Billings ansats till partikulär universalism 325 Folkkyrkans sociala kropp i vår tid 333 Kyrkan som det anställda medarbetarlaget? 335 Kyrkan som tjänstelevererande marknadsanpassat företag? 338 Kristi kropp och nutida gestaltningar av folkkyrkan 343 Billing som resurs för ett alternativt folkkyrkligt förhållningssätt 345 Summary 353 Bibliografi 361 Personregister 379 · 10 · Förord När jag nu sätter punkt för mitt avhandlingsarbete kan jag se tillbaka på en doktorandtid, som onekligen har innehållit en hel del möda, men som till stora delar också har varit mycket lustfylld. Det beror inte minst på personer som jag har haft runt mig under arbetets gång. Några av dem vill jag tacka här. När jag först insåg att det fanns en möjlighet för mig att bli dok- torand, hade jag ett önskemål – jag skulle vilja ha Edgar Almén som handledare. Att det också blev så är jag mycket glad för. Jag vill tacka Edgar för hans engagerade handledarskap, men också för att han var den som under min grundutbildning fick mig att inse hur roligt det kan vara att ägna sig åt teologi. Handledarsamtal med Edgar innehåller vis- serligen inte någon garanti för att man efteråt skall känna sig ett steg närmare en slutprodukt, men däremot alltid att blicken har skärpts för var ett visst resonemang har sina styrkor och svagheter. Våra träf- far hör till det i doktorandlivet som jag kommer att sakna allra mest. Ola Sigurdson har som biträdande handledare gett viktiga synpunk- ter på innehållet i mina olika textversioner och många betydelsefulla förslag på möjliga resurser för att föra arbetet framåt. Mattias Martin- son, som tillkom som handledare halvvägs in i avhandlingsarbetet, har noggrant satt sig in i mina texter och särskilt i slutskedet hjälpt mig att driva projektet i mål. Det är också mycket tack vare Mattias som mitt byte av utbildningsort till Uppsala inte medförde något större stopp i avhandlingsprocessen. På Linköpings universitet bidrog på ett mot- svarande sätt Åsa Nilsson Dahlström till att bytet gick så friktionsfritt. Jag har också varit beroende av att ett antal personer gett av sin tid för att läsa och ge respons på hela eller delar av texten: Kjell Blückert, Niclas Blåder, Peter Carlsson, Anders Eckerdal, Erik Eckerdal, To- mas Ekstrand, Anne-Louise Eriksson, Johanna Gustafsson Lundberg, · 11 · Gösta Hallonsten, Jonas Ideström, Jonny Karlsson, Anna Menzies, Hanna Pettersson, Arne Rasmusson och Ingegerd Sjölin. Att alla ni många andra som bidragit med viktiga synpunkter och uppslag under seminarier, tågresor och kafferaster, inte blir omnämnda, beror inte på att ni är bortglömda, utan just på att ni är så många. Tack till er alla! De seminariemiljöer som jag ingått i (först i forskarmiljön »Identitet och pluralism« i Linköping och sedan högre seminariet för ämnet »Systematisk teologi med livsåskådningsforskning« i Uppsala) har inneburit viktiga möjligheter till att pröva mina egna utkast och vidga mina vyer i mötet med andras projekt. Strängnäs stift vill jag tacka för finansieringen av min doktorandut- bildning. Särskilt tack till Anna Söderström Wikell som varit den som följt mitt arbete närmast. Kyrkonämnden i Svenska kyrkan i Nyköping och kyrkorådet i S:t Nicolai församling har på ett tillmötesgående sätt gjort min studieledighet möjlig. Gunnel Mellqvist och Lars Viper i Nyköping har båda verkat för att min doktorandtid skulle bli bra. Min mor Marie har spenderat åtskilliga timmar på att ställa tillrätta min ibland alltför fantasifulla meningsbyggnad. Särskilt tacksam är jag också över att hon i tid upptäckte att jag i en textpassage förväxlat teolo- gen Karl Barth med Carl Bildt(!) – en sammanblandning som förmod- ligen vare sig utrikesministern eller socialisten Barth hade uppskattat. Så slutligen: Min älskade Karin och våra barn Johanna och Elias. Karin har varit min mest kontinuerliga samtalspartner i den här av- handlingens tillkomstprocess. Med kloka frågor och synpunkter har hon fortlöpande satt sig in i och bidragit till det som jag för tillfället skrivit på; oftast utifrån ett genuint intresse för ämnet, ibland – tror jag – lika mycket som ett sätt att hantera en insnöad livskamrat kärleksfullt. Jag känner stor tacksamhet för såväl det första som det andra. Johanna och Elias, ni är det bästa jag har varit med om. Ni har utgjort en effektiv medicin mot varje tillstymmelse till tendens hos er pappa att förfalla till att börja tro att det som han skriver på är det viktigaste i livet. Att jag får dela min tillvaro med er tre gör mig till en människa som har mycket att glädjas över! Nyköping, i midsommartid 2012 · 12 · 1 Introduktion Bakgrund Få begrepp har haft ett så stort inflytande över Svenska kyrkan under de senaste hundra åren som ordet folkkyrka. Det har i många sammanhang blivit till en identitetsmarkör, som syftar till att positionsbestämma den svenskkyrkliga traditionen.1 Att Svenska kyrkan är en folkkyrka finns dessutom formellt reglerat i både kyrkoordning och i lagtext.2 Vad ordet folkkyrka mer precist betyder och vad det därmed innebär att som kyrka ha en folkkyrklig identitet, är däremot en fråga som står under ständig diskussion. Klart är dock att Svenska kyrkans situation i det begynnande 2000-talet på många sätt är radikalt annorlunda, i jämförelse med den tid i början av 1900-talet, då stora delar av den svenska folkkyrkoteolo- gin formulerades. Svenska kyrkan är inte längre en statskyrka och dess formella myndighetsutövande är numera marginellt. Detta kan till stor del ses som en följd av att samhället på många områden sett en föränd- ring mot en tilltagande pluralism, vilket innebär att Svenska kyrkan alltmer måste vänja sig vid att vara en aktör bland många. 1 Begreppet är exempelvis en återkommande identitetsbestämning i de pastorala program som varje församling i Svenska kyrkan formulerat i samverkan med sitt domkapitel, de så kallade församlingsinstruktionerna. Sven Thidevall, Folkkyrkans tid: Församlingsinstruktionerna berättar (Järlåsa: Ordbruket AB, 2005). 2 I Kyrkoordningen för Svenska kyrkan står: »Svenska kyrkan är en öppen folkkyrka med uppdrag att förmedla evangelium i ord och handling. Kyrkan har rum för alla, för den sökande och tvivlande likaväl