Innehållsförteckning

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

FÖRORD 5

1. INLEDNING 9

Syfte 12

Teoretiska och metodologiska utgångspunkter 12 Ekonomiskt medborgarskap – formella rättigheter som understöder individens ekonomiska oberoende 13 Kritik mot begreppet ekonomiskt medborgarskap 14 Könade värderingar och självklara antaganden om klass och civilstånd och medborgarskapets praktik 16 ”Vad är problemet?” – avhandlingens metodologiska angreppssätt 20 Det svenska kommitté- och utredningsväsendet – plattformar för konkurrerande problemrepresentationer 23 Frågor som analytiskt angreppssätt 25

Källor 26

Svenska kvinnors ekonomiska medborgarskap från 1840- till 1970-talet – bakgrund och tidigare forskning 27 Civil och ekonomisk myndighet 29 Äktenskaps- och skattelagstiftning 32 Arbete och arbetsrätt 36 Sociala och ekonomiska välfärdsreformer 40

Disposition 44

2. GIFTERMÅLSBALKEN OCH DEN LIKSTÄLLDA HUSMODERN 46

En fråga om giftermålsfrekvens – lagberedningen ramar in problemen 49

Den likställda ägande- och förmögenhetsrätten 52 En blandning av konservativa och feministiska värderingar 53 Rättvisa åt kvinnorna – orättvisa åt männen. Övergångsregler och självklara antaganden om mäns ekonomiska företräde 56

1 Den likställda försörjningsskyldigheten – att höja det husliga arbetets värde 57 Självklara antaganden om kvinnor och mäns olika förmågor att bidra till familjens försörjning 62 Befria gifta kvinnor från förvärvsarbete eller män från konkurrens? 68

Den likställda och moderna skilsmässan 73 Underhållsskyldighet, skuld och jämkningsregler 74

En maskulin kultur – marginaliserade men implicita idéer om äktenskapets ”natur” 79

Självständig men beroende – gifta kvinnors ekonomiska medborgarskap genom giftermålsbalken 1921 81 Höjd status genom att befrias från förvärvsarbete 82

Att förbli vid det gamla – de exkluderade och oproblematiserade 83

Epilog 85 Kvinnoorganisationers gemensamma krav på formella rättigheter – ett kvinnoemancipationiskt framgångsrecept? 86

3. KVINNOARBETSKOMMITTÉN OCH IDÉN OM DEN FÖRVÄRVSARBETANDE MODERN 88

Striden om gifta kvinnors formella rättighet att förvärvsarbeta 1923 till 1934 – en kort bakgrund 90

Från otillbörlig konkurrens till kris i befolkningsfrågan – kvinnoarbetskommittén omformulerar problemet 92 Åtgärder för att understödja gifta kvinnors förvärvsarbete 97

Kvinnoarbetskommitténs betänkande – en motsägelsefull blandning av feministiska och maternalistiska värderingar 99 Fördömande av förbud och andra inskränkningar av gifta kvinnors förvärvsarbete 102 Den (o)eniga kvinnorörelsen 105 Den omstridda frågan om obligatorisk moderskapsledighet 109 Frivillighet som klassmarkör 111 Utökade möjligheter för husmödrar att arbeta deltid 113 Gifta kvinnors förvärvsarbete – en fråga om befolkningens kvalitet och kvantitet 115 Socialdemokratiska kvinnoförbundet lierar sig med vänsterliberala kvinnor 118

2 Exkluderade och marginaliserade idéer om könens särart 120 Männens förening – företrädare av en maskulin kultur 121 Sigrid Gillner – företrädare av fascistiska eller ”gamla” socialdemokratiska värderingar? 123 Elin Wägner m.fl. – företrädare av matriarkal biologism 126

Självständig och oberoende – olika kategorier kvinnor olika ekonomiska medborgarskap 128 Från ineffektiv husmor till förvärvsarbetande mor 128 Från yrkesarbetande till yrkesarbetande mor 129 Från utarbetad jordbrukarhustru till tillfälligt avlastad jordbrukarmor 130

Epilog – kvinnoarbetskommitténs rekommenderade lösningar realiserade genom politik 131 Yrkeskvinnor och husmödrar – den svenska kvinnorörelsens parallella spår 135

4. SÄRBESKATTNINGEN OCH DEN JÄMLIKA OCH FÖRVÄRVSARBETANDE MODERN 138

Från äktenskapsfrekvens till försvar av hemmafrun – frågan om sambeskattning 1902 till 1970 139 Äktenskapet som privilegierad beskattningsenhet 141 De ambivalenta riksdagspartierna 146 Bevara men modifiera sambeskattningen – familjeskatteberedningens förslag 1969 148

Klasskamp genom fördelningspolitik – propositionen om reviderad inkomstskattelag 1970 153 Orättvisa och hot mot samhällsekonomin – problemen med sambeskattningen ramas in 154 Ingen regel utan undantag 155

Lagen om särbeskattning – en blandning av arbetsmarknadspolitik, feministiska och maternalistiska värderingar 156 Att jämna ut skillnader mellan förmögna och låginkomsttagare 158 Att knyta ekonomiska förmåner till barn – inte civilstånd 159 Att understödja jämlikhet mellan gifta kvinnor och män genom kvinnans ekonomiska oberoende 161 Att tillgodose ”det svenska näringslivets alltmer accentuerade behov av kvinnornas arbetsinsatser” 163 Den ”mjuka” övergången och undantagsregler 166

Hemmafruns försvarare – marginaliserade ”bromsklossar” 168

3 De gynnade och oproblematiserade 170

Epilog 173

5. ”RÄTT FÖR KVINNAN ATT BLIFVA MÄNNISKA – FULLT OCH HELT” 1921-1971 – EN SAMMANFATTANDE DISKUSSION 175

Att ”göra” sociala problem 177

Att forma ekonomiska medborgarskap 178 Från osedlig förvärvsarbetare till likställd husmor 178 Från likställd husmor till deltidsarbetande mor 180 Från avhängig hemmafru till jämlik och förvärvsarbetande mor 182

Från särart till samart – från beroende till oberoende? 184

6. SUMMARY 185

KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING 195

BILDFÖRTECKNING 208

4 FÖRORD

Så var då detta ”projekt” färdigt. Det är med blandade känslor jag nu går vidare. Samtidigt som det är skönt att ha gått i mål har det infunnit sig en tomhet som är svår att beskriva. För tiden som forskarstuderande har varit lika intensiv som lärorik. Men även om jag själv är ytterst ansvarig för denna avhandlings innehåll har jag inte stått ensam i processen som ledde fram till slutresultatet. Flera viktiga personer och organisationer har varit inblandade. Först och främst är det mina två handledare, docent Ulla Rosén och professor Kirsti Niskanen som har bistått mig hela vägen. Ulla som hjälpt, trott och stöttat på mig sedan jag var student på grundnivå. Hennes engagemang och vägledning i den akademiska traditionen och byråkratin, hennes alltid öppna dörr, hennes akademiska kunskaper, hennes positiva inställning och osvikliga tro på den goda människan, har hjälpt och lyft mig många gånger. Ulla har outtröttligt läst och kommenterat mina texter utan att för den skull styra. Hon har trott på mig, från början till slut. För allt detta är jag henne evigt tacksam. Kirsti, som också fanns där med sitt personliga engagemang och sin alltid lika välvilliga inställning till mina texter. Utan Kirsti och hennes professionalism och vetenskapligt kritiska blick hade denna avhandling inte blivit vad den slutligen blev. Tack kära handledare för att ni var det stöd jag behövde - hela vägen.

Stort Tack riktar jag även till Josefin Rönnbäck och Roddy Nilsson för skarp och konstruktiv opposition på mitt ”mittslutseminarium”, råd som kom väl till användning i det fortsatta arbetet med avhandlingen. Stort Tack riktar jag även till Katarina Leppänen som trots eget späckat schema tog sig tid att läsa och kommentera avhandlingens inledning. Tack också till Annelie Eriksson för kommentarer.

Livet som doktorand på Växjö universitet (nuvarande Linnéuniversitet), specifikt på institutionen för humaniora (nuvarande institutionen för kultur- vetenskaper) har varit alldeles perfekt. Mig har verkligen intet fattats. Fram- förallt finns en generös inställning till doktoranders rörlighet som gjort det

5 möjligt för mig att läsa kurser på andra universitet, medverka i workshops, konferenser och i historieämnets genusseminarium vid Stockholms universitet. Stor eloge och Tack ska institutionen och ämnet historia ha för denna generösa inställning till doktoranders behov och intressen. Ett stort Tack sänder jag till alla som är och har varit anställda inom ämnet historia under denna period med professor Lars Olsson i spetsen. Men framförallt riktas ett jätteTack till doktorandkollegerna, numera doktorerna, Johan Svanberg, Jesper Johansson och Lennart Karlsson för gott kamratskap, trevliga luncher och fikapauser. Våra ständigt återkommande diskussioner om kön och klass har lockat till många funderingar, men också till många skratt. Tack för det kompisar.

Vill även passa på att tacka Nathalie Le Bouteillec, från University of Picardie – Jules Verne, Paris (INED) för gott samarbete som även ledde till två mycket intensiva, men trevliga, forskningsresor till Frankrike, och Tack till Birgitta Wernbro-Augustsson som språkgranskat och översatt artiklar men även arbetat med denna avhandlings summary och abstract.

Tack Harald och Louice Ekmans forskningsstiftelse som biföll mig hela tre stipendier som var för sig innehöll en veckas vistelse vid Sigtunastiftelsen. Dessa veckor av fullt fokus på avhandlingsarbete har varit helt avgörande för avhandlingens fortskridande och slutresultat. Tack även Signhild Engkvists stiftelse för ekonomiskt tryckbidrag.

Tack även till personalen vid Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek (ARAB) och Kungliga biblioteket i Stockholm för er professionalism och vänliga bemötande. Även Madeleine Jacobsson ska tackas vars insats möjliggjorde att Ebon Andersson kom med på bild i denna avhandling.

Slutligen ska Kerstin Brodén på Linnaeus University press ha ett stort Tack för sitt arbete och engagemang när avhandlingen skulle omvandlas från textmassa till bok.

Men avhandlingen hade inte heller blivit vad den blev utan en familj som backat upp. Tack mamma för att du, även om avståndet har varit långt, ändå alltid funnits där. Många Tack skickar jag även till min syster Annika Ingelström och hennes familj som har (o)turen att bo i Stockholm. Med aldrig sinande kärlek, god mat och sovplats har jag tagits emot när jag intagit storstaden på mina ofta förekommande forskningsresor dit. Det känns nästan som att komma hem. Utan er hade det varit såväl tråkigare som dyrare att bedriva forskarutbildning.

Livet under dessa år har dock inte endast bestått i att skriva avhandling. Livet utanför akademin har på ett ofrånkomligt närgånget, men frigörande sätt också gjort sig gällande. Tack Niclas, min livskamrat och vän för din kärlek och

6 support och Tack Adam och Erik Bersbo, för att ni drar ner våra fötter på jorden och ger oss perspektiv på vad som trots allt är viktigt i livet.

Boken tillägnas Adam och Erik Bersbo, förhoppningsvis framtidens jämställda män och fäder. Jag sänder er här min gränslösa kärlek och hoppas att ni vet att ni är det finaste, bästa och viktigaste som finns.

Zara 18 november 2011

7 8 1. INLEDNING

Ordet kvinnorörelse äger mycket olika betydelse i den enes eller andres mun. För många betecknar det förnämligast sträfvan att skaffa nya förvärfsmöjligheter för kvinnorna samt den utbildning, som kräfves för inträde på dessa nya banor, för andra betyder det beredande för kvinnorna af tillfälle att göra sin insats i samhälls- utvecklingen, för åter andra inneslutes allt detta i det ena, att förvärfva full medborgarrätt för landets döttrar. Ja allt detta, men mycket mera tillika ingår i begreppet. Det skulle kunna innefattas i uttrycket: rätt för kvinnan att blifva människa, fullt och helt.1

Med dessa ord daterade 1910 beskrev ordföranden i Fredrika Bremer- förbundet, Agda Montelius, vad hon betecknade som kvinnorörelsens något spretiga, men ändå gemensamma strävan under 1900-talets inledande år. Olika särlagar vad gällde utbildning och förvärvsarbete begränsade, och i vissa fall till och med hindrade, kvinnor från möjligheten att på lika villkor som män bli ekonomiskt självständiga och autonoma medborgare. Deras medborgerliga rättigheter var, i jämförelse med mäns, begränsade. Det som enligt Montelius stod i vägen för svenska kvinnors fulla medborgarskap, deras rätt att, som hon uttryckte det, ”blifva människa - fullt och helt”, var såväl uttalade som outtalade föreställningar om kvinnors natur så som väsensskild från mäns. Bild 1. Agda Montelius, (KvinnSam)

Ur ett nutida perspektiv ter sig andemeningen i Montelius ord relativt själv- klara. I den tid de uttalades uppfattade dock troligen de allra flesta att samma rättigheter för kvinnor som för män inte gagnade kvinnornas bästa, snarare tvärt om. Från det att Montelius yppade sina ord om kvinnorörelsens

1 Agda Montelius (1850-1920), ordförande i Fredrika Bremerförbundet 1903-1920, Dagny 1910:18, s. 210.

9 gemensamma strävan har mycket hänt både inom lagstiftningen och med attityder vad gäller kvinnors ekonomiska rättigheter. På cirka hundra år har svensk lagstiftning gått från att ta kvinnors väsensskilda, eller annorlunda, ekonomiska uppgift i livet som given och självklar, till att ur formellt hänseende betrakta kvinnor som jämställda med män. De nordiska länderna beskrivs idag som några av världens mest jämställda. En av förklaringarna som ges är att nordiska kvinnor förvärvsarbetar i högre grad än kvinnor i andra länder och en väl utbyggd offentlig barnomsorg tolkas som en grundläggande förutsättning för att en ökad förvärvsarbetsfrekvens bland kvinnor nåtts.

Men även om strävan efter jämställdhet mellan kvinnor och män idag har kommit långt i Sverige och de övriga nordiska länderna så visar svensk statistik på stora skillnader i hur kvinnor och män fördelar betalt och obetalt arbete.2 Betydligt fler kvinnor än män arbetade år 2009 deltid (34 % kvinnor mot 11 % män). En stor del av dessa kvinnor hänvisar beslutet om att arbeta deltid till att kunna ägna mer tid för omsorg om egna barn. Förvärvsarbetande mödrar tar även längre föräldraledighet än fäder då 78 % av föräldra- försäkringens idag totalt 480 dagar tas ut av mödrar medan 22 % av tiden används av män. Den främsta orsaken som anges till föräldrars sneda fördelning av denna samhälleliga och könsneutrala ekonomiska förmån ligger i att föräldraledigheten formulerats som ett fritt val för fäder medan mödrars föräldraledighet antas vara en självklarhet eller ett måste. När det gäller avbrott i förvärvsarbetet för vård av sjukt barn visar även denna statistik att mödrar gör fler avbrott än fäder (65 % av tiden för vård av sjukt barn tas ut av mödrar och 35 % av fäder). När det gäller det obetalda arbetet i hemmet i övrigt visar forskning om kvinnors och mäns tidsanvändning att även om kvinnor fortfarande lägger mer tid än män på att städa, tvätta, diska m.m., så är det färre antal timmar än tidigare de ägnar åt denna typ av arbete, dock utan att mannens bidrag ökat i tid. Föreställningar om kvinnlighet och manlighet, och om moderligt och faderligt beteende har alltså förändrats över tid men spelar tydligen fortfarande en avgörande roll för kvinnors och mäns ekonomiska resurser och valmöjligheter.

Jämställdheten mellan kvinnor och män har dock visat sig ha fler dimensioner. Familjer med låga inkomster lever mer ojämställt än familjer inom vad som betecknas som medelklassen.3 2008 lanserades en jämställdhetsbonus som var

2 Diskussionen nedan om den svenska jämställdheten utgår från Statistiska centralbyråns broschyr På tal om kvinnor och män. Lathund om jämställdhet 2010, http://www.scb.se/statistik/_publikationer/LE0201_2010A01_BR_X10BR1001.pdf; SOU 2005:66, Makt att forma samhället och sitt eget liv - jämställdhetspolitiken mot nya mål. I de båda materialen definieras begreppet ekonomisk jämställdhet att kvinnor och män ska beredas samma möjlighet och villkor i fråga om utbildning och betalt arbete som ger dem ekonomisk självständighet. 3 Se bl.a. Sainsbury, Diane, Välfärdsutvecklingen för kvinnor och män på 1990-talet (SOU 2000:40); SOU 1997:137 Glastak och glasväggar? Den könssegregerade arbetsmarknaden; Lewis, Jane, Åström, Gertrude,” Equality, difference, and state welfare: labor market and family policies in

10 gynnsam för föräldrar som i princip delade lika på föräldraledigheten, samtidigt infördes vårdnadsbidrag som trots dess könsneutrala utformning främst kom att understödja kvinnors moderskap.4 Ur denna inledande diskussion blir man varse att trots att kvinnor och män, mödrar och fäder, erkänts samma formella rättigheter att ”blifva människa - fullt och helt”, så påverkas de att göra olika val. Dessa val inverkar i sin tur på kvinnors och mäns ekonomiska makt att forma sina liv olika då många av välfärdsstatens ekonomiska förmåner som arbetslöshets-, föräldra- och sjukförsäkring samt pensionssystemet idag grundas på inkomst.

Tidigare forskning hävdar att det var i början av 1970-talet som det svenska jämställdhetspolitiska arbetet tog fart genom idén om en dubbel emancipation. Denna idé innebar att samhället genom lagstiftning och ekonomiska och sociala förmåner skulle understödja både kvinnors/mödrars förvärvsarbete och män/fäder till att ta större ansvar för sina barn.5 De värderingar som Agda Montelius krav på samma formella rättigheter för kvinnor som för män och som i början av 1900-talet delades av en relativt liten grupp ”feminister” tas med andra ord i början av 1970-talet som en självklar utgångspunkt i det politiska arbetet. I denna avhandling undersöks vad som möjliggjorde denna politiska omsvängning mot vad vi idag omnämner som jämställdhet. Avhandlingen behandlar perioden 1921 till 1971 och i centrum för analys står tre statligt initierade utredningsarbeten som av tidigare forskning beskrivits som viktiga för utvecklingen av svenska kvinnors formella ekonomiska rättig- heter.6 Till följd av dessa utredningar erkändes kvinnor under den undersökta perioden bl.a. civilt och ekonomiskt självbestämmande, utökat arbetsrättsligt skydd samt moderskapsrelaterade ekonomiska och sociala förmåner från samhället. Så här i efterhand kan denna utveckling av kvinnors ekonomiska rättigheter tolkas som självklar och progressiv. Men med hänvisning till

Sweden”, Feminist Studies 18, nr: 1, 1992, 59ff; Jonsson, Inger, “Part-time work: Gendered dilemmas and solutions in the Swedish retail trade”, Twentieth- century housewifes. Meanings and implications of unpaid work, Oslo 2005, s 88f. Jonsson menar att det i praktiken råder en 1 ½ försörjarnorm i Sverige. Detta p.g.a. att kvinnorna allt som ofta löser svårigheten att förena förvärvsarbete med barn genom att arbeta deltid. 4 Jämställdhetsbonus är ett skatteavdrag som infördes för barn födda efter 1 juli 2008 och som kort innebär att ju mer lika föräldrar delar på föräldrapenningen desto högre avdrag får göras. Det vårdnadsbidrag som infördes 1 juli 2008 gav kommuner rätt att utge bidrag på max 3000 kr/mån skattefritt för barn mellan 1-3 år. År 2009 var 90,8 % av dem som beviljades vårdnadsbidrag kvinnor, se http://www.scb.se/statistik/_publikationer/BE9999_2010A01_BR_BEFT1102.pdf. 5 Roger Klinth visar i sin avhandling att idén om en dubbel emancipation var en politisk ambition som mötte på förhinder och menar att kvinnans rätt till arbete ensamt kom att stå för jämställdhetsarbetet i Sverige, Klinth, Roger, Göra pappa med barn. Den svenska pappapolitiken 1960-1995, Umeå 2001; Bergman, Helena, ”Rättvisa åt männen. 1970- talets svenska jämställdhetspolitiska samtal om faderskap och fria familjebildningar”, Att göra historia - vänbok till Christina Florin, Stockholm 2008. 6 De statligt initierade utredningar som huvudsakligen står under analys i denna avhandling är Lagberedningens förslag till revision av giftermålsbalken och vissa delar av ärvdabalken IV 1918/1920; Betänkande angående gift kvinnas förvärvsarbete m.m. 1938, samt propositionen om Individuell beskattning 1970:70.

11 tidigare redovisade statistik om kvinnor och mäns skeva fördelning av betalt och obetalt arbete, så uttolkar och använder bevisligen inte kvinnor och män dessa idag könsneutrala rättigheter och ekonomiska förmåner från samhället på samma sätt. Parametrar som kön och klass spelar tydligen en avgörande roll för hur medborgaren väljer och anpassar sig till samhällets, ibland mot- sägelsefulla, understöd mot det eftersträvansvärda idealet.

Syfte Syftet med denna avhandling är att undersöka formandet av den politik som föregick det jämställdhetspolitiska arbete som tog fart i Sverige i början av 1970-talet. Särskilt intresse riktas mot hur lagstiftning och ekonomiska förmåner under åren 1921-1971 påverkade svenska kvinnors möjligheter till försörjning och deras utsikter att nå ekonomiskt oberoende.

Genom analyser av lagförarbeten och utredningar ska talet och diskussioner om kvinnors försörjning lyftas fram. Hur problematiserades frågan? Vilka värderingar och självklara antaganden om kön, klass och civilstånd grundades utredningarnas problematiseringar och förändringsförslag i, och hur påverkade dessa den efterföljande lagstiftningens utformning? Det handlar om att fånga vad som var möjligt, respektive omöjligt att uttrycka, och på så vis synliggöra vilka ekonomiska relationer, positioner och beteenden som befanns önskvärda att understödja från samhällets sida. Det handlar även om att belysa vilka beteenden som inte befanns önskvärda. Vad innebar förändringarna som gjordes under den undersökta perioden, d.v.s. ny lagstiftning och andra reformer, för svenska kvinnors möjlighet att nå ekonomiskt oberoende?

Teoretiska och metodologiska utgångspunkter För att uppnå syftet med avhandlingen används den amerikanska historikern Alice Kessler Harris begrepp ekonomiskt medborgarskap samt den australiska statsvetaren och historikern Carol Lee Bacchis metod som fokuserar på problemformuleringens betydelse för vilka åtgärder som rekommenderas.

Forskning som intresserat sig för den historiska utvecklingen av medborgerliga rättigheter har ofta utgått ifrån sociologen TH Marshalls diskussioner om medborgarskap. Marshall framförde sin tentativa diskussion i ett antal föreläsningar 1950 där han framställde utvecklingen av västvärldens medborgerliga rättigheter som en evolutionsprocess i tre faser. Det civila medborgarskapet utvecklades under 1700-talet och likställdes i Marshalls ansats med liberty of the person d.v.s. individens rätt till självbestämmande. Hit räknas de grundläggande rättigheterna som religions- och yttrandefrihet, rätt att äga och skriva kontrakt, men även rättigheten (eller skyldigheten) att

12 disponera och sälja sin arbetskraft. I Marshalls andra fas utvecklades under 1800-talet det politiska medborgarskapet som inbegrep medborgarens rätt att rösta och dennes möjlighet att bli valbar. I den tredje fasen utvecklades under 1900-talet det sociala medborgarskapet, synonymt med välfärdsstatens utveckling. Detta var det medborgarskap som enligt Marshall, genom ett statligt ekonomiskt förmånssystem, skulle garantera ett minimum av ekonomisk trygghet och standard åt medborgaren.7

Marshalls tentativa ansats har dock kritiserats, framförallt för att den ansetts allt för ensidigt fokusera på att söka beskriva den västerländska mannens medborgerliga landvinningar från 1700-talet och framåt. Medborgaren var i Marshalls beskrivningar implicit en man. Tillämpning av ansatsen har därför menats medverka till att kvinnors medborgerliga landvinningar osynliggjorts, då utvecklingen för deras del ofta tog sig andra vägar än för män.8 Men det är även svårt att utifrån medborgarskap som teoretiskt begrepp, generellt och enhetligt, tala om kvinnors medborgarskap. Utöver det inflytande som föreställningar och självklara antaganden om etnicitet och kön har på medborgarskapets gränser, så spelar även civilstånd en klart avgörande roll. Det erkände till och med Marshall,” […] since the status of women, or at least of married women, was in some important respects peculiar”.9 Just gifta kvinnors plats och position som samhällsmedborgare var, enligt Marshall, svår att definiera. Att peka ut de gifta kvinnornas situation som ”speciell” visar på att medborgarskapet inte endast kan uttolkas som en bunt rättigheter och skyldigheter som reglerar relationen mellan individen och staten. Begreppet medborgarskap innefattar även sociala relationer mellan grupper och individer på olika nivåer i samhället, vilka upprätthålls genom lagstiftning och förväntad praktik.10 Ekonomiskt medborgarskap – formella rättigheter som understöder individens ekonomiska oberoende Det av Alice Kessler Harris myntade begreppet ekonomiskt medborgarskap utgår ifrån Marshalls diskussion och är en del av den kritik som riktats mot hans fokusering på den västerländska mannen.11 Kessler Harris betonar att

7 Marshall, T.H, Class, citizenship, and social development: essays, New York 1964, s. 72. Marshalls diskussion om medborgarskap har tidigare omnämnts som en teori. Ansatsen var dock mer tentativ, d.v.s. prövande och öppen för förändring och utveckling. 8Lister, Ruth, Citizenship: Feminist Perspectives, London 1997, s. 68; Kvinnor på gränsen till medborgarskap. Genus, politik och offentlighet 1800-1950, Stockholm 2001, s. 38; Björk, Gunnela, Att förhandla om sitt medborgarskap: kvinnor som kollektiva politiska aktörer i Örebro 1900-1950, Stockholm 1999. 9 Marshall, T H, 1964, s. 12. 10 Hernes, Helga, The dimensions of citizenship in the advanced welfare state. The study of power and democracy in Sweden, rapport nr. 15 (Maktutredningen) 1988, s. 1. 11Lister, Ruth, 1997, s. 68; Sarvasy, Wendy, “Social citizenship from a feminist perspective”, Hypatia 1997, s. 58; Pateman, Carol, The Sexual Contract, Cambridge 1988.

13 kvinnors fri- och rättigheter generellt har uttolkats som väsensskilda från mäns, framförallt vad gäller den allmänna medborgerliga rättigheten att förvärvsarbeta. Idéer om vad som för tiden uppfattas som rätt och rättvist formar olika praktiker. Med ett historiskt perspektiv har detta i sin tur inneburit att möjligheten att bli ekonomiskt oberoende genom arbete främst förbehållits män.12 För gifta kvinnor har möjligheten att nå ekonomiskt oberoende varit särskilt svår då omsorgsarbete om hem och barn antagits som svåra att förena med eget förvärvsarbete. Arbete utanför hemmet uppfattades därför som en nödlösning i de fall dessa kvinnor, av olika anledningar, saknade en manlig försörjare, hävdar Kessler Harris.13

Begreppet ekonomiskt medborgarskap är en sammanslagning av delar av det som Marshall beskriver som det civila och sociala medborgarskapet. Genom lagstiftning skall varje medborgares rätt till arbete och ekonomiskt oberoende garanteras samtidigt som ekonomiska och sociala reformer som moderskaps- ersättning och barnomsorg skall understödja kvinnors möjligheter att använda de medborgerliga rättigheterna. Kessler Harris preciserar därför begreppet ekonomiskt medborgarskap som både status och praktik.

The right to work at the occupation of one’s choice (where work includes childrearing and household maintenance); to earn wages adequate to the support of self and family; to a non-discriminatory job market; to the education and training that facilitate access to it; to the social benefits necessary to sustain and support labor force participation; and to the social environment required for effective choice, including adequate housing, safe streets, accessible public transport, and universal health care.14

En fördel med att använda Kessler Harris begrepp i en historisk analys är att det förenar kvinnors traditionella arbete i hemmet med förvärvsarbete. På så vis kan vi komma förbi den gifta kvinnans position i familjen som ”speciell” och nå en förståelse för vilka arbetsuppgifter och ekonomiskt positioner gifta kvinnor påverkades att identifiera sig med och hur detta i sin tur inverkade på deras möjligheter att nå ekonomisk självständighet och oberoende. Kritik mot begreppet ekonomiskt medborgarskap Kessler Harris begrepp ekonomiskt medborgarskap är könsspecifikt då det tar sin utgångspunkt i kvinnors problem att förena förvärvsarbete och moderskap, eller vice versa. ”In every class and in every industrial state, the three-way tug

12 Kessler Harris, Alice, In pursuit of equity. Women, men, and the quest for economic citizenship in 20th –century America, Oxford 2001, s. 11. Den medborgerliga rättigheten att arbeta försvaras genom det fjortonde tillägget i den amerikanska konstitutionen. 13 Kessler Harris, Alice, 2001, s. 8. 14 Kessler-Harris, ”In pursuit of economic citizenship”, Social Politics 2003, volym 10, nr:2, s. 158f.

14 among care-giving, family life, and wage labor poses severe challenges to achieving gender equity and full citizenship”.15 Det innebär att begreppet i sig kan uppfattas som att det reproducerar föreställningar om att förenandet av barn och förvärvsarbete är ett kvinnoproblem som måste lösas av kvinnorna själva genom stöd från samhället. Kessler Harris definition av ekonomiskt medborgarskap beskriver således en relation mellan mödrarna och staten som är väsensskild från fädernas relation, men grundas samtidigt i en gammal ”sanning” att huvudansvaret för barnens omvårdnad främst tillskrivits modern.16 Men det är alltså Kessler Harris anförda skäl till lanseringen av begreppet som är könsspecifikt motiverade - att det främst är mödrar som utifrån såväl ett historiskt som nutida perspektiv, haft svårt att kombinera moderskap och förvärvsarbete, inte att begreppet endast kan användas på kvinnor.

Som en följd av det könsspecifika i Kessler Harris begrepp har det kritiserats för att idealisera de nordiska välfärdsstaterna som utöver arbetsrättslig lagstiftning även understödde mödrars förvärvsarbete genom god ekonomisk ersättning vid barnafödande och offentligt understödd barnomsorg. Flera kritiker ställer sig frågan om dessa insatser från samhället är liktydigt med att kvinnor i de nordiska länderna är ekonomiskt oberoende. Jane Lewis och Ana. M. Guilléns hävdar i sin kritik av Kessler Harris begrepp att så inte är fallet. Förvärvsarbete garanterar inte i sig kvinnors ekonomiska oberoende, menar de. Trots att det idag råder ett tvåförsörjarideal i de nordiska länderna är det främst kvinnorna som anpassar sitt förvärvsarbete efter barnens omsorgs- behov: ”To adress the issue of gender equality we need to specify a more complicated policy grid that takes in both employment and workplace-focused policies and care-focused policies, skriver de.17 Det är ingen tvekan om att kvinnor fått mer makt och inflytande som ekonomiska medborgare under 1900- talet, men utvecklingen har även tolkats som att kvinnors beroende av mannen ersatts av ett beroende av samhället.18 Jämlikhet mellan kvinnor och män, mödrar och fäder, kan med andra ord inte uppnås genom att ensidigt fokusera på att genom lagstiftning möjliggöra för kvinnor att förena sitt moderskap med förvärvsarbete. Samhället måste även understödja för fäder att

15 Kessler Harris, 2003, s. 158. 16 Ruth Lister har tidigare hävdat att just särskiljandet av kvinnors och mäns olika plikter och ansvarsområden innebär en legitimering av deras olika (och skeva) förutsättningar att nå ekonomiskt oberoende, Lister, Ruth, 1997, s. 107. 17 Lewis, Jane, “Economic Citizenship: A comment”, Social politics, 2003, volym 10 nr: 2, s. 176. Se även Ana .M. Guilléns diskussion om de spanska “superkvinnorna” vars dåliga arbetssituation och låga löner lett till att ekonomisk självständighet via förvärvsarbete i princip blir en omöjlighet. Kvinnorna själva önskar därför bli försörjda av familjen, Guillén Ana. M, “Measuring economic citizenship: A comment on Alice Kessler-Harris”, Social politics, 2003, volym 10 nr: 2, s. 186-195. 18 Se mer om de feministiska perspektiven på kvinnorna och välfärdsstaten i t.ex, Siim, Birte, ” The scandinavian welfare state – towards sexual equality or a new kind of male domination?”, Acta Sociologica 1987; Hernes, Helga, 1988.

15 förena förvärvsarbete med faderskap. I avhandlingen antas därför Ulla Wikanders könsneutrala definition av begreppet ekonomiskt medborgarskap, att samhället skall organiseras så ”att vuxna kan kombinera föräldraskap med individuellt ekonomiskt oberoende”.19

Kessler Harris begrepp har som tidigare nämnts sina fördelar eftersom det sammanför förvärvsarbete och omsorgsarbetet om barn som två ofrånkomliga realiteter som samhället skall göra möjligt för vuxna individer att förena. Men även här är Kessler Harris´ begrepp begränsat då det endast innefattar ekonomiskt oberoende genom förvärvsarbete. Detta sätter gränser för en vidare förståelse för kvinnors ekonomiska medborgarskap. Begreppet vidgas här därför till att gälla även inkomst av egendom och kapital. Då kan man naturligtvis diskutera i vilken mån de som är ekonomiskt oberoende via egendom och kapital ska ha rätt att åtnjuta de ekonomiska och sociala förmåner från samhället som Kessler Harris menar måste till för att understödja den medborgerliga och individuella rättigheten att nå ekonomiskt oberoende genom förvärvsarbete. Det är här även viktigt att poängtera att det i avhandlingen görs skillnad mellan individens ekonomiska självständighet och dess ekonomiska oberoende. Detta grundas i att individen kan erkännas ekonomisk självständighet genom medel från en annan person medan ekonomiskt oberoende innefattar att individen är självförsörjande, fri och oberoende av annan person. Könade värderingar och självklara antaganden om klass och civilstånd och medborgarskapets praktik Under begreppet gendered imaginations har Alice Kessler Harris samlat tidstypiska föreställningar - ”sanningar” om specifikt kön och klass och understryker att det är dessa som formar medborgarskapets praktik. Detta innebär att det ekonomiska medborgarskapet upprätthålls dels av ett formellt erkännande av en ekonomisk rättighet medan hur olika kategorier av individer ska förhålla sig till och praktisera samma rättighet formas av de värderingar och självklara antaganden rättigheten grundats i. Hon beskriver begreppets innebörd som “gendered habits of mind […] framed discussions of what was possible and shaped the boundaries of the politically plausible”.20 I denna avhandling skall tre utredningar analyseras genom genealogisk metod för att blottlägga de värderingar och självklara antaganden om kön och klass som

19 Ulla Wikander talar om ett jämlikt ekonomiskt medborgarskap, d.v.s. att kvinnor och män skall garanteras samma ekonomiska rättigheter och möjligheter. Wikander syftar här specifikt samma rätt till utbildning, en diskrimineringsfri arbetsmarknad och delat ansvar för barn mellan föräldrar, Wikander, Ulla, Feminism, Familj och Medborgarskap. Debatter på internationella kongresser om nattarbetsförbud för kvinnor 1889-1919, Göteborg Stockholm 2006, s. 14. 20 Kessler Harris, Alice, 2001, s. 5 f; Carol Lee Bacchi talar om “the language of presuppositions and assumptions”, Bacchi, Carol, Women, policy and politics. The construction of policy problems, London 2006, s. 9.

16 ”problemen” grundades i, vilka fungerade begränsande på vilka lösningar som var politiskt möjliga att framföra.21 Detta för att nå en förståelse för utvecklingen av såväl kvinnors formella ekonomiska status under 1900-talet som styrningen av deras ekonomiska praktik. I avhandlingen har begreppet gendered imagination översatts till könade värderingar och självklara antaganden om klass och civilstånd.

Sociala kategorier som klass, kön och civilstånd formas och blir till i sitt historiska och sociala sammanhang och i växelverkan med varandra. Dessa kategorier tolkas i avhandlingen i termer av klassificering, något som görs och inte som några förutbestämda kategorier.22 De är med andra ord idéer, värderingar eller självklara antaganden om olika grupper och individer som genom språket ”görs” till en bestämd sort/art genom att pekas ut som ett socialt problem som måste åtgärdas genom bland annat lagstiftning.23 Idéhistorikern Shamal Kaveh har t.ex. visat hur Centralförbundet för socialt arbete (CSA) problematiserade den sociala frågan under 1900-talets inledande år genom att utgå från den vaga kategorin den bildade klassen som den eftersträvansvärda normen medan den kroppsarbetande klassens beteende och villkor sågs som problematiska och något som måste rättas till.24 Intressant i Kavehs diskussion är att CSA främst bestod av bildade kvinnor som utifrån sig själva som norm tog sig makten att problematisera och ”hjälpa” vad de betraktade som sämre lottade kvinnor inom arbetarklassen.25

De bildade klasserna beskrevs inte; de bara fanns där som en motbild, en motidé. De ansågs besitta alla de dygder som de av- krävde arbetarklassen och det var därmed de bildade som skulle utgöra en förebild för arbetarklassen och normen för hur en rationell individ borde se ut.26

21 Ett genealogiskt angreppssätt har beskrivits som att undersöka varför ett visst problem problematiseras och löses genom olika formella och sociala praktiker, se Textens mening och makt. Metodbok i samhällsvetenskaplig text - och diskursanalys, Lund 2005, s. 311. Historikern Roddy Nilsson beskriver den genealogiska metodens syfte med att finna och identifiera några av de ’myriader av händelser’, tillfälligheter, antaganden m.fl. som formar våra föreställningar, idéer och begrepp, Nilsson, Roddy, Foucault - en introduktion, Malmö 2008, s. 72ff. 22 Holgersson, Ulrika, ”Hur ska vi förstå klass i historien idag? Arbetarhistoria 3-4 2008, s. 15; Waldemarson, Ylva, Kvinnor och klass – en paradoxal skapelseberättelse. LOs kvinnoråd och makten att benämna 1898-1967, Stockholm 2000. 23 Hacking, Ian, Social konstruktion av vad?, Stockholm 2010, s. 42ff. 24 Kaveh, Shamal, Det villkorade tillståndet. Centralförbundet för Socialt Arbete och liberal politisk rationalitet, Uppsala 2006. 25 Jfr Nätkin, Ritva, ”Familj, klass och kön i välfärdsstaten”, Den problematiska familjen, Helsingfors 1991. Nätkin visar upp samma resultat som Kaveh när det gäller Finland. Nätkin visar att kvinnor från den finska medelklassen erbjöd arbetarkvinnor borgerliga förebilder för äktenskap och familj, samt allmänna moralregler i början av 1900-talet; se även Bergman, Helena, ” En feministisk konspiration”: Kvinnors politiska aktivism för barnavårdsmannainstitutionens införande i 1910-talets Sverige”, Kvinnor på gränsen till medborgarskap. Genus, politik och offentlighet 1800-1950, Stockholm 2001. 26 Kaveh, Shamal, 2006, s. 166.

17 Medan den bildade kvinnan i positiva termer beskrevs som vårdande och praktisk så menades dessa egenskaper fattas de sämre lottade kvinnorna. Moderlighet var signifikativt för kvinnlighet och arbete utanför hemmet, som fattiga kvinnor av nöd ofta hänvisades till, hindrade deras naturliga moderlighet från att blomma. Det fanns med andra ord en social differentiering inom kategorin kön som samspelade med klass, en hierarkisk ordning som visar på att det är svårt att analysera kvinnor som en enhetlig kategori.27 Vilka som problematiserar och vilka som utges för att vara problemet är således viktigt att belysa, utifrån såväl kön, klass som civilstånd. Gro Hageman och Klas Åmark hävdar att ordningen mellan könen hänger samman med ordningen inom varje kön. De talar om en rangordningens logik.

När könen möts, blir kvinnan normalt underordnad mannen, men samtidigt skapas också hierarkier inom respektive kön som påverkas eller bestäms just av mötet mellan könen. Det tydligaste uttrycket för denna mekanism ser vi genom den betydelse som civilstånd har haft som statusmarkör både för kvinnor och män. Gifta kvinnor och änkor har genomgående rangordnats högre än ogifta kvinnor. I ett förindustriellt samhälle är skillnaden markant mellan dem. Gifta mödrar var högst rankade bland kvinnorna, medan ogifta mödrar befann sig på botten av statushierarkin.28

Denna logik baseras på att kvinnor inte kan uttolkas som en enhetlig kategori eller grupp individer med samma behov och samma intressen. Hur kan vi annars förstå att kvinnor motarbetat utvecklingen av vad som många uppfattar som ökad jämställdhet i samhället, frågar sig författarna. Civilståndet har beskrivits fungera som en dubbeltydig statusmarkör - att samtidigt som det informerar om individens formella rättigheter och skyldigheter så upplyser det även om dennes sociala status. Civilståndet har haft större betydelse för kvinnor och påverkat deras ekonomiska handlingsutrymme på ett mer av- görande sätt än vad det gjort för män. ”Kvinnor var på sätt och vis både mer gifta och mer ogifta än män”, menar Ann Ighe i samklang med Hagemans och Åmarks resonemang om civilståndets betydelse för individens status.29 Det är alltså viktigt i detta sammanhang att särskilja en formell rättighet från status. Samtidigt som svenska gifta kvinnor fick vänta 63 år längre än sina ogifta

27 Se bl.a. Kvinnor mot kvinnor. Om systerskapets svårigheter, Stockholm 2006. 28 Hageman, Gro, Åmark, Klas, ”Från ’husmoderskontrakt’ till ’jämställdhetskontrakt’. Yvonne Hirdmans genusteori”, Häften för kritiska studier 2000, s.12. Hageman och Åmarks diskussion utgår ifrån Yvonne Hirdmans genusteori om isärhållandets logik och den manliga normen. De hävdar i artikeln att Hirdmans logiker/teori är strukturalistisk som deterministisk då den, precis som de flesta feministiska teorier, utgår ifrån kvinnan som underordnad mannen. Den tredje logiken skulle, enligt författarna ge mer tolkningsvärde. 29 Ighe, Ann, I faderns ställe. Genus, ekonomisk förändring och den svenska förmyndarinstitutionen ca 1700-1860, Göteborg 2007, s. 38.

18 systrar på att bli myndiga (vilket de slutligen erkändes 1921), var deras status i samhället som gift eller änka betydligt högre än ogifta eller skilda kvinnors.

Just gifta kvinnors ställning i samhället - deras rättigheter och skyldigheter gentemot familjen och samhället - har, precis som Marshall konstaterat, betraktats och behandlats i den politiska praktiken som speciell. Hennes situation har antagits som annorlunda, vilket även implementerats i lagstiftningen. Den amerikanska historikern Nancy Cott visar att samhället använder sig av lagstiftning för att ingripa och forma den genusordning det för tiden anser som riktig, nödvändig eller som Kessler Harris kanske skulle ha uttryckt det, ”rättvis”. I Cotts resonemang får således samhällets bevarande och skyddande av den äktenskapliga institutionen, favoriseringen av det gifta civilståndet och föreställningar om kvinnans annorlunda natur, konsekvenser för kvinnors och mäns medborgarskap och privata liv.

Men and women take up the public roles of husbands and wives along with the private joys and duties. These roles have been powerful, historically, in shaping both male and female citizens´ entitlements and obligations. Molding individuals´ self understand- ing, opportunities, and constraints, marriage uniquely and power- fully influences the way differences between the sexes are conveyed and symbolized. So far as it is a public institution, it is the vehicle through which the apparatus of state can shape the gender order.30

Äktenskapslagar fungerar så att de genom reglering formar för samhället eftersträvansvärda relationer mellan kvinnor och män. För att upprätthålla och bevara äktenskapet som det mest fördelaktiga samlevnadsalternativet upprätt- hålls det gifta civilståndets statusmässiga och ekonomiska fördelar genom lagstiftning. Ekonomiska morötter genom giftermålsbalk, skattelagstiftning m.fl. uppmuntrar således vissa ekonomiska beteenden och motverkar andra. Även om vi idag tror oss ha kommit långt i Sverige vad gäller civilståndets neutralitet i lagstiftningen så är äktenskapet det ekonomiskt mest favoriserade civilståndet i svensk äktenskapslag än idag.31

30 Cott, Nancy F, Public vowes: a history of marriage and the nation, Camebridge, 2000, s. 3. 31 Redan i början av 1970-talet fastställdes genom revision av den svenska äktenskapslagen att staten inte skulle favorisera äktenskapet före andra samlevnadsformer. Olika samlevnadsalternativ skulle vara neutrala gentemot varandra utifrån juridiskt perspektiv. Även om den svenska sambolagen år 2010 reglerar vissa materiella frågor mellan de inblandade vid separation kan två ogifta personer fortfarande inte, likt gifta, avtala fram en ekonomisk fördelning likt den som stadgats vid skilsmässa eller dödsfall i äktenskapslagstiftningen; se vidare om förslaget att inte favorisera äktenskapet framför andra samlevnadsformer i SOU1972:41, Familj och äktenskap, s.95f; Bergman, Helena, 2008, s. 17.

19 ”Vad är problemet?” – avhandlingens metodologiska angreppssätt Det metodologiska verktyg som valts för att undersöka hur den politik som formades i tre statliga utredningar 1921-1971 påverkade svenska kvinnors möjligheter att nå ekonomiskt oberoende, är Carol Lee Bacchis angreppssätt ”Vad är problemet?”. Angreppssättet är en metod utformad specifikt för analyser av politiska förslag och utredningar. Den utgår ifrån den enkla ståndpunkten att hur vi uppfattar eller tänker kring olika problem påverkar vad vi anser ska göras åt saken.32 Hur vissa frågor problematiseras, de värderingar och självklara antaganden om till exempel kön som problemen grundas i, ramar in problemet och får effekter för vilka lösningar som uppfattas som tänkbara, rimliga och befogade. Tillsammans formar således problem- formulering och lösningsförslag en problemrepresentation och blir som sådan en sammanhållen tolkning av ett problem. Politiska problem ”görs” och olika tolkningar av problemen, olika problemrepresentationer, tävlar sedan om tolkningsföreträde i det politiska systemet. Detta angreppssätt, menar Bacchi själv, kan tyckas allmängiltigt men är inte det sätt vi har lärt och uppmuntrats att tänka kring politiska frågor. Politiska problem beskrivs istället oftast utifrån en tolkning av problemet som på så vis blir den enda riktiga och ”sanna” versionen i offentligheten. Vi tittar sällan närmare på de värderingar som den förda politiken grundats i och som satte gränser för vilka lösningar som då framstod som möjliga.33 Varför detta är så viktigt att belysa handlar, enligt Bacchi, om att lösningsförslagen, den förda politiken, får olika effekter beroende av kön, men även beroende av civilstånd och klass.

Genom denna metod avvisas beskrivningar av politik och politiska processer som mer eller mindre lyckade försök att behandla och lösa olika reella problem i samhället. Olika ståndpunkter i politiska frågor beskriver Bacchi som olika tolkningar av problemet, grundade i olika värderingar och självklara antaganden om kön, vilket innebär olika materiella effekter och konsekvenser.

Any description of an issue or a ‘problem’ is an interpretation, and interpretations involve judgement and choices. Crucially, we also need to realize that interpretations are interventions since they have programmatic outcome; that is, the interpretation offered will line up with particular policy recommendations. More directly, policy

32 Bacchi, Carol Lee, 2006, s. 1. Andra svenska forskare som använt Carol Lee Bacchis approach är Rönnblom, Malin, Ett eget rum?: Kvinnors organisering möter etablerad politik, Umeå 2002; Freidenvall, Lenita, Vägen till Varannan damernas: om kvinnorepresentation, kvotering och kanditaturval i svensk politik 1970-2002, Stockholm 2006; Törnqvist, Maria, Könspolitik på gränsen: debatterna om varannan damernas och Thamprofessurerna, Lund 2006; Lindholm, Kristina, SSU och könspolitikens gränser: 1970-2000: diskussionerna om kvinnorepresentation i Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund, Linköping 2008. 33 Bacchi, Carol Lee, 2006, s. 1.

20 proposal of necessity contain interpretations and hence representations of ‘problems’. Therefore, we need to shift our analysis from policies as attempted ‘solutions’ to ‘problems’, to policies as constituting competing interpretations or representations of political issues.

Det räcker alltså inte endast med att identifiera olika konkurrerande problemrepresentationer utan metodens huvudsakliga uppgift beskriver Bacchi som att blottlägga ”the language of presuppositions and assumptions”, värderingar och självklara antaganden om kön som olika problemrepresentationer grundas i och kommentera dessa.34 Men, Bacchi höjer här ett varningens finger för att en problemrepresentation kan ha blivit vald av strategiska skäl för att nå ett visst mål. Oavsett, så är det väsentliga i analysen att fokusera på de problemrepresentationer som en majoritet sällar sig till, de som den förda politiken sedan grundas på och som får effekter för framförallt de problematiska individernas självbild och handlingar.35

Carol Lee Bacchi ser ett direkt samröre mellan problemrepresentation och begreppet “liberal styrningsteknik”; ”[…] that is, structuring problems in such a way that liberal outcomes, in this case self- monitoring under the illusion of autonomy, follow”.36 Genom att strukturera problem så att de rekommenderade lösningarna - rättigheter och andra förmåner - tolkas som generösa och fria, önskas individer som pekats ut som problematiska att styras till handlingar och beteenden som av en majoritet uppfattas som önskvärda. Bacchis metodologi ställer sig därmed kritisk till det normativa och positivt laddade begreppet ”liberal” som här varken tolkas som en politisk ideologi eller partipolitisk hållning liktydigt med krav på individens frihet, medborgerliga rättigheter och demokrati. För att tydliggöra Bacchis utgångs- punkt används här sociologen Mitchell Deans Foucaultinspirerande beskrivning av liberalismen som en praktik och ett utryck för styrning av individen.

(…),liberalism is not to be approached as a theory, an ideology, a juridical philosophy of individual freedom or a set of policies, or even a way in which a society ’represent itself’, but as a ‘manner of doing things’, oriented towards certain objectives and self-regulated by continuous reflection. It should be analysed,[…] as a principle and method for the rationalization of the exercise of government – a rationalization which obeys, and this is its specificity, the internal rule of maximal economy’.37

34 Bacchi, Carol Lee, 2006, s. 9. 35 Bacchi, Carol Lee, 2006, s. 10. 36 Bacchi, Carol Lee, 2006, 47. 37 Dean, Mitchell, Governmentality: power, and rule in modern society, London 2008, s. 58.

21 Deans beskrivning grundas i Michael Foucaults begrepp governmentality, eller liberal styrningsteknik, tolkad som en praktik ”syftande till att forma, leda eller påverka hur människor beter sig”.38 Genom att erkänna utpekade grupper av individer rättigheter önskas de styras från vad som fastslås som orättvisa eller fel handlingar och beteenden till rättvisa och ”rätt” sätt att vara och agera. Detta kallar Foucault för självteknologi medan filosofen och vetenskaps- teoretikern Ian Hacking talar om återkopplingseffekter. När en viss grupps beteende eller handlingar pekas ut som ett socialt problem ”görs” gruppen till en egen sort. Individer som hör till denna utpekade kategori av individer blir medvetna om hur de problematiserats varpå de medvetet eller omedvetet ansluter sig eller anpassar sig till vad som uppfattas som ”rätt” beteende. Genom erkännande av samhälleliga rättigheter och förmåner åtgärdar de s.a.s. sig själva. Så genom att konstrueras som ett socialt problem förändras den problematiska kategorins självbild, deras erfarenheter och deras handlingar.39

Den liberala styrningstekniken är med andra ord en paradox. Samtidigt som den i liberal anda argumenterar för och ställer krav på vissa gruppers eller individers rätt till frihet, självbestämmande och fria val, så finns samtidigt klara uppfattningar om vad som anses vara rätt och fel val. Individer måste därför, under hot om kaos, med samhällets hjälp uppfostras, utbildas och med ekonomiska piskor och morötter påverkas att välja rätt. Att erkänna olika kategorier av individer rättigheter och förmåner under hot om förestående samhällskaos har i tidigare forskning benämnts som den liberala diskursen om solidaritet.40 Erkännande av rättigheten är således inte i sig ett ändamål, utan ett medel att påverka och styra problematiska individer rätt så att det utmålade hotet neutraliseras.

Om man ensidigt väljer att studera utvecklingen av formella rättigheter från 1800-talet och framåt, får man ändå konstatera att det hände en del när det gällde svenska kvinnor.41 Men, om man även önskar nå en förståelse för de formella rättigheternas diskursiva effekter, d.v.s. hur individer styrdes att använda samma rättigheter på olika sätt, blir beskrivningen troligen en annan.

38 Nilsson, Roddy, 2008, s. 129. 39 Hacking, Ian, 2010, s.52; Fraser, Nancy, Den radikala fantasin - mellan omfördelning och erkännande, Göteborg 2003, s. 215f; Carol Lee Bacchi understryker viken av att feminister utforskar vilka återkopplingseffekter (discursive positioning) deras egna förslag på reformer bidrar till, Bacchi, Carol Lee, ”Discourse, discourse everywhere: subject ’agency’ in feminist discourse methodology”, Nordic Journal of Women’s Studies (NORA), Vol. 13, 2005:3, s. 206. 40 Kaveh, Shamal, 2006, s. 101. “Liberala diskurser om solidaritet” hävdar Kaveh låg till grund för byggandet av den svenska välfärdsstaten. Vid sekelskiftet 1900 handlade ”hoten” om nativitetsminskning, hot om utvandring, hot om arbetarklassens allt mer utökade makt, hot om olika könssjukdomar, hot om en växande arbetslöshet, hot om klasshat, hot om ett ökat antalet strejker m.fl. 41 Se bl.a. Östberg, Kjell, Efter rösträtten. Kvinnors utrymme efter det demokratiska genombrottet, Stockholm 1997; Rönnbäck, Josefin, Politikens genusgränser: den kvinnliga rösträttsrörelsen och kampen för kvinnors politiska medborgarskap 1902-1921, Stockholm 2004; Melby m.fl. Inte ett ord om kärlek. Äktenskap och politik i Norden ca 1850-1930, Stockholm/Göteborg, 2006.

22 Bara för att frågan om kvinnors ojämlikhet funnits på den politiska agendan och beskrivits som ett problem, behöver detta inte med självklarhet ha inneburit något gott, menar Bacchi.42 Det svenska kommitté- och utredningsväsendet – plattformar för konkurrerande problemrepresentationer Tre statliga utredningar står i centrum för analys i denna avhandling. Men vad är en statlig utredning? På vilka sätt kan den användas och hur skall statliga utredningars slutgiltiga resultat tolkas?

Statsvetaren Jan Johansson konstaterar att det svenska (och finska) utrednings- och kommittéväsendet är unikt. I inget annat land har så många förändringar i den offentliga politiken föregåtts av åtminstone en offentligt initierad utredning. Men det råder delade meningar inom den samhällsvetenskapliga forskningen om vilken ställning utredningssystemet egentligen haft i svensk politik. Några hävdar att utredningar producerar objektiv och saklig kunskap i en specifik fråga som sedan politiska beslut grundas i. Andra hävdar att statliga utredningar utgör en arena för konsensusbyggande vid t.ex. minoritetsregeringar (allianser) som sedan en gemensamt förd politik inrättas efter. Slutligen finns de som hävdar att utredningar används för att understödja regeringsarbetet, d.v.s. att verifiera en redan bestämd inriktning av politiken.43

I denna avhandling uttolkas utredningssystemet, i enlighet med Bacchis approach, som en smältdegel där flera i tiden liggande, kanske motstridiga, problemrepresentationer konkurrerar om tolkningsföreträde. De lagförslag och rekommendationer som emanerade från utredningarna uttolkas därmed varken som värderingsfria eller som nödvändiga lösningar på reella problem.

For committee-produced documents, it is important to note that several problem representations may lodge within a singel document, causing tensions and contradictions. Still, the key insight of a What´s the Problem? approach remains – the need to uncover problem representations and to see where they, and by implication, where they do not, lead.44

I avhandlingen analyseras de som besatt makten att problematisera och de problemrepresentationer som de var bärare av och som kom att få inflytande i utredningarna. Det var deras tolkningar av problemen som där och då, framstod som de bästa alternativen att lösa problemen på. Det var de i utredningarna konkurrerande och kanske motstridiga värderingarna och

42 Bacchi, Carol Lee, 2006, s. 8. 43 Johansson, Jan, Det statliga kommittéväsendet. Kunskap, kontroll, konsensus, Stockholm 1992, s. 17. 44 Bacchi, Carol Lee, 2006, s. 4f.

23 självklara antagandena om kön, klass och civilstånd som sedan kom att ligga till grund för kvinnors (nya) ekonomiska rättigheter men som även kom att påverka hur kvinnor själva skulle komma att återkoppla till dessa rättigheter. De tre statligt initierade utredningarnas slutbetänkanden som analyseras i avhandlingen, betraktas därför som diskurser. Samtidigt som utredarna i objektiv anda formulerar problemen och hur dessa bör lösas genom lagstiftning och andra sociala reformer till förmån för kvinnor, så formades samtidigt genom utredningarna olika subjektspositioner, d.v.s. ekonomiska praktiker. Dessa positioner uttolkas i avhandlingen som effekter av diskursen.45

Enligt Hans Meijer kan man tala om tre olika sätt att genomföra utredningar på. För det första finns utredningar där en eller flera externa experter inom ett visst område tillkallats efter ett regeringsbeslut och som därmed har ett riksdagsuppdrag att utreda ett eller flera specifika problem. Till denna typ av utredning sällar sig lagberedningen som arbetade med revisionen av giftermålsbalken 1909-1921.46 För det andra finns parlamentariskt samman- satta kommittéer som består av riksdagspartiernas egna experter på området. Det är oftast den för frågan ansvariga departementschefen som utser ordförande och utformar de direktiv som kommittéerna, eller den enskilda utredaren, sedan förväntades arbetar efter. Det innebär att den överordnade makten att utreda ett specifikt problem offentligt i dessa fall kan tillskrivas den rådande majoriteten i riksdagen. Hit kan utredningen om Gift kvinnas förvärvsarbete från 1935-1938 inräknas.47 Under minoritetsregeringar används ofta denna typ av utredning för att åstadkomma en majoritet kring en specifik fråga i riksdagen, vilket ju inte är nödvändigt i tider då det råder politisk majoritet. För det tredje kan, vid majoritetsparlamentarism, demokratiskt underbyggda riksdagsskrivelser helt negligeras. Majoriteten kan då på eget initiativ tillsätta en egen kommitté att utreda ”problemet”, men med helt andra direktiv än vad riksdagens ursprungliga skrivelse haft för avsikt.48 Med viss modifikation räknas propositionen om en ny inkomstskattelag i Sverige 1970 till denna typ av utredning. Den sades vara grundad i den parlamentariska utredningen Familjeskattekommitténs betänkande från 1969, men uttolkas som ett väl avpassat enmansverk av dåvarande finansminister Gunnar Sträng, då

45 Bacchi, Carol Lee, 2005. 46 Ingen av lagkommitténs experter var riksdagsmän utan jurister eller juridiskt kunniga. 47 Finansminister Ernst Wigforss (s) utsåg den 18 juli 1935 riksdagsledamöter som sakkunniga från båda riksdagens kamrar. Kerstin Hesselgren (l), Hedvig Dernby (l), Georg Nyblom (bf), och J.J.E Weijne (s). Till sekreterare utsågs Alva Myrdal (S) och den 16 april 1936 ”tillkallades” även fackföreningskvinnan Judith Jansson som sakkunnig. Utöver dessa utsågs nationalekonomen Karin Kock experten på pensionsfrågor, Mauritz Sundström att bistå de sakkunniga med diverse utredningar och kostnadsberäkningar, se Betänkande angående gift kvinnas förvärvsarbete m.m.(SOU 1938:47), s. 3. 48 Meijer, Hans, Kommittépolitik och kommittéarbete: det statliga kommittéväsendets utvecklingslinjer 1905-1954 samt nuvarande funktion och arbetsformer, Lund 1956.

24 det socialdemokratiska partiet, för andra gången i partiets historia, hade egen majoritet i den svenska riksdagen.49 Därmed inte sagt att propositionen endast formades av en problemrepresentation, en tolkning av varför Sverige borde övergå till att beskatta äkta makar individuellt.

Statligt initierade kommittéer eller utredningar kan inte med självklarhet antas återge en värderingsfri bild av det problem de är ålagda att utreda. Som vi sett kan statligt initierade utredningar även användas som ett politiskt verktyg för att understödja en redan planerad ändring av den politiska färdriktningen, och påverka den problematiska medborgarens självbild, förhållningssätt och beteenden.

Hur ska man då gå till väga för att spåra de problemrepresentationer som kom att bli inflytelserika i utredningarna? Först och främst betraktas utredarna i de olika utredningarna som bärare av problemrepresentationer då de samtidigt med utredningsuppdraget kan ha varit aktiva i organisationer, föreningar och förbund som var engagerade i det problem som skulle utredas. Men även de i de olika utredningarna dokumenterade tidigare formuleringarna av det specifika problemet, framställda till riksdag eller adresserade till den specifika utredningen, tolkas här som olika problemrepresentationer som utredningen är manad att anamma, bemöta och/eller på något vis förhålla sig till. Andra utredningars resultat, statistik, riksdagsmotioner, och skrivelser från olika intresseorganisationer, föreningar och förbund m.fl. låg således till grund för hur de olika utredningarna valde att rama in problemet, och påverkade således vilka lösningar som utredningen ifråga fann befogade och rimliga att rekommendera. Dessa diskursiva ramar får diskursiva effekter. Någon eller några kategorier individers beteenden pekas ut som problematiska, till och med som en fara för samhället, och blir som utpekade problem även mottagare av de åtgärder som rekommenderas. Detta innebär dock att andra grupper och kategorier individer som inte problematiserats följaktligen också exkluderas från åtgärder. Det slutgiltiga lösningsförslagen kan därför, på grund av utredningarnas sammansättning och andra problemrepresentationers påverkan i lagstiftningsprocessen, bli motsägelsefulla. Frågor som analytiskt angreppssätt Som metodiskt verktyg föreslår Bacchi att forskaren ställer en rad frågor till det material som skall analyseras, och som enligt henne passar synnerligen bra vid analys av specifika politiska förslag och utredningar. Dessa rekommend-

49 Se Riksdagsmannavalen 1911-1968, http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik /_Dokument/Valstatistiken/Valstatistik%20Riksdagsmannavalen%201965-1968%202.pdf, s. 12; se även Olsson Lars, ”Vetenskapssyn, historieskrivning och inlärningsprocess. Några reflektioner utifrån SAP:s valresultat 1902-1988”, Ut med historien. Sju historiker om historieundervisningens uppgift idag. Bengt Ankarloo, Hans De Geer, Tom Ericsson, Carl-Axel Gemzell, Tomas Lindqvist, Lars Olsson, Kim Salomon, Lund 1992, s. 102.

25 erade frågor efterföljs i de tre analyserna i denna avhandling, med vissa modifikationer med hänvisning till ämnet.50

• Vilka var de uttalade ”problem” som utredningarnas förslag på ändringar i lagstiftning och andra samhälliga reformer skulle rätta till?

• Vilka problemrepresentationer, könade värderingar och självklara antaganden om klass och civilstånd kom dessa åtgärder - förslag på lagstiftning, ekonomiska och sociala förmåner att grundas i? Vilka problemrepresentationer exkluderades från inflytande?

• Hur kom kvinnor med hänvisning till dessa värderingar och självklara antaganden att styras, påverkas, ledas eller understödjas att återkoppla till de ekonomiska rättigheter och förmåner de erkänts? Hur påverkade dessa återkopplingseffekter kvinnors möjligheter att nå ekonomiskt oberoende?

• Vilken/vilka kategorier kvinnor kom utifrån begreppet ekonomiskt medborgarskap sannolikt att gynnas av förändringarna, vilka kom troligtvis att missgynnas och vilka lämnades oproblematiserade?

Källor Det källmaterial som främst ligger till grund för analys i avhandlingen är såväl tryckt som otryckt material. Här intar offentligt tryck en särställning d.v.s. Lagberedningens förslag till revision av giftermålsbalken och vissa delar av ärvdabalken IV 1920 (med bilagor), kvinnoarbetskommitténs Betänkande angående gift kvinnas förvärvsarbete m.m. (1938:47) med samtliga tillhörande bilagor, samt propositionen om Individuell beskattning och andra källor som utgår eller anknyter till dessa. Dessa är riksdagstryck som propositioner, motioner, debatter i riksdagens första och andra kammare, utlåtande från lagberedningar o.s.v. Men även andra relaterade statliga utredningar, rapporter, skrifter och tidskrifter m.fl. har använts som källmaterial.

I avhandlingen har samtliga nummer av flera kvinnoorganisationers tidskrifter kommit till användning. Dessa är Fredrika Bremerförbundets Dagny (1886- 1913) och Hertha (1914-1970), det socialdemokratiska kvinnoförbundets Morgonbris (1904-1970) och de frisinnade/liberala kvinnornas tidskrift Tidevarvet (1923-1936). Artiklar har sökts med rubriker och ämnesspecifika sökord som rättesnöre, relaterade till de olika utredningarna. Ord som äktenskap, giftermålsbalk, förmögenhetsrätt, målsmanskap, försörjning, förvärvsarbete, sam- och särbeskattning har använts i sökningarna. Samtliga nummer av Dagny och Hertha från 1886 till 1935, Morgonbris från 1904 till

50 Bacchi, Carol Lee, 2006, s.12f.

26 1924 samt Tidevarvet 1923-1936 har hämtats från Göteborgs Universitets- biblioteks digitala arkiv http://www.ub.gu.se/kvinn/digtid/. Dessa artiklar har inte redovisats enskilt i källförteckningen då de lätt går att finna via webben. Resterande nummer av Hertha (1936-1970) har inhämtats från Kungliga biblioteket i Stockholm, Morgonbris (1925-1970) har inhämtats från Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek (ARAB) i Stockholm. Dessa återfinns utförligt redovisade i källförteckningen.

Som komplement har jag även använt Sigtunastiftelsens samt KvinnSams klipparkiv vid Göteborgs universitetsbibliotek. Med sökord som äktenskaps- frågor och kvinnofrågor söktes på Sigtunastiftelsen tidningsartiklar relaterade till avhandlingens ämnen. Klipparkivets bestånd har tillkommit och kategoriserats av folkhögskoleelever och personal på stiftelsens bibliotek och klipparkiv under åren 1917-1999. Med specifikt skatt- och skattefrågor som sökord söktes tidningsartiklar på KvinnSams klipparkiv vars bestånd tillkommit och indelats genom personalen på kvinnohistoriskt arkiv/ KvinnSam under åren 1958-2001. Artiklar från klipparkiven som i ett begränsat antal återfinns i avhandlingen, betraktas således som ett slumpmässigt axplock av ett redan gjort urval.

I avhandlingen har även otryckt material från de socialdemokratiska kvinno- förbundet åren 1909- 1970 excerperats med ämnesspecifika sökord som ledstjärna, ord som giftermålsbalk, förmögenhetsrätt, målsmanskap, försörj- ning, förvärvsarbete, skattelagstiftning m.fl. I dessa protokoll har även annat material återfunnits som skrivelser, tidningsurklipp, broschyrer, m.fl. som också använts som empiriskt underlag i avhandlingen.

Svenska kvinnors ekonomiska medborgarskap från 1840- till 1970-talet – bakgrund och tidigare forskning Avhandlingen behandlar och tangerar flera stora forskningsområden så som kvinno- och genushistoria, social- och ekonomisk historia, äktenskapets och familjens historia, forskning kring medborgarskapets och välfärdsstatens utveckling, politisk historia m.fl. Här presenteras en bakgrund genom tidigare forskning som berör avhandlingens kärna – tidigare forskning om utvecklingen av de svenska kvinnornas ekonomiska medborgarskap ca 1845- 1970-tal, med fokus på kvinnor generellt, och på den gifta kvinnan specifikt. Övergripande behandlar denna del av avhandlingen vad tidigare forskning kommit fram till när det gäller erkännande av kvinnors ekonomiska rättigheter. Med utgångspunkt i Alice Kessler Harris definition av det ekonomiska medborgarskapet handlar det i den tidigare forskningen om tre interagerande huvudspår. 1) Juridiskt erkännande av kvinnors ekonomiska rättigheter från 1840- till 1970-tal där fokus ligger på kvinnors myndighet,

27 familje-, skatte- och arbetsrätt, 2) vilka ekonomiska positioner kvinnor styrdes att återkoppla till genom rättigheterna och 3) eventuella insatser från samhället som gjorde ett förenande av förvärvsarbete och föräldraskap möjligt. Delar av den forskning som redovisas här kommer även att diskuteras senare i avhandlingen. I den utsträckning angränsande forskningsämnen och områden tangeras kommer de att diskuteras allt eftersom.

Det som brukar omnämnas som det demokratiska genombrottet i Sverige under 1900-talets inledande årtionden, frammanat av män och kvinnor som Lars Hierta, Carl Lindhagen och Agda Montelius, råder det ingen tvekan om var viktigt när det gällde utvecklingen av kvinnors formella medborgerliga rättigheter. Likt en dominoeffekt erkändes kvinnor från 1800-talets mitt en rad ekonomiska rättigheter vilka de tidigare hade förnekats eller helt enkelt inte ansetts behöva. Men vilka återkopplingseffekter genererades ur dessa rättigheter, hur kom kvinnor att styras att förhålla sig till och använda rättigheterna?

Sammantaget visar tidigare forskning att vad som omnämns som allmänna medborgerliga rättigheter i grunden inte var så allmänna. De var grundade i könade värderingar om klass och civilstånd och på så vis formades olika medborgarskap, olika praktiker, för olika typer av kvinnor. Erkännandet av svenska kvinnors rösträtt 1919/1921 beskrivs på intet sätt i tidigare forskning som en allmän överenskommen självklarhet, utan som en reform som motarbetades av personer med traditionellt grundade värderingar, kvinnor såväl som män.51 Kvinnor antogs vara och framställdes som väsensskilda från män, generellt ointresserade av politik, omogna och allt för okvalificerade och obildade för politiska uppdrag. Men vad som framförallt gjorts tydligt är den omständighet att trots att en överväldigande politisk majoritet i den svenska riksdagen ställde sig bakom att kvinnor skulle erkännas rätten att rösta, innebar detta på intet sätt att det rådde lika stor samstämmighet i frågan om hur hon skulle förhålla sig till och använda rättigheten på valdagen och kanske till och med representera ett politiskt parti i kommun och riksdag. Denna kluvna inställning till kvinnornas politiska medborgarskap har beskrivits som en liberal paradox. Samtidigt som kvinnor erkändes samma politiska rättigheter som män kom de efter en könsspecifik personlighetsprincip att befrias från att nyttja rättigheten.52 Det politiska medborgarskapet - d.v.s. status och praktik - tog sig helt olika former beroende av kön.

51 Östberg, Kjell, 1997; Rönnbäck, Josefin, 2004; Björk, Gunnela, 1999. 52 Kyle, Gunhild, ”Geijer, liberalismen och kvinnornas medborgarrätt”, Kvinnovetenskaplig tidskrift 1983:4, s. 52.

28 Civil och ekonomisk myndighet Under första delen av 1800-talet har Sverige beskrivits som ett av Europas mest utpräglade manssamhällen. Kvinnornas ställning i svensk familjerätt och ekonomisk lagstiftning utrycks som ”efterbliven” i jämförelse med större delen av övriga Europa, som tidigt i kölvattnet av franska revolutionen, fast med vissa restriktioner, infört bland annat ogifta kvinnors myndighet, lika arvsrätt mellan döttrar och söner och näringsfrihet för kvinnor såväl som män.53 Men i mitten av 1800-talet beskrivs det svenska manssamhället ha hamnat i gungning och flera reformer som gällde framförallt ogifta kvinnors rättigheter landsattes. 1845 infördes lika arvsrätt mellan döttrar och söner även i Sverige. Men samtidigt som döttrar erkändes lika rätt till arv som sina bröder, erkändes samma bröder rätt att lösa ut systerns arv av jord. På så vis bibehölls status quo, och kvinnors rätt till jord underordnades även fortsättningsvis nödvändigheten att bibehålla familjens/ättens jord hel och under manligt ägande.54 Den lika arvsrätten mellan syskon beskrivs mer som en fråga om klass än kön, en omfördelning av maktresurser mellan olika kategorier män och inte som en lika och rättvis ekonomisk fördelning mellan systrar och bröder. Gifta kvinnor kom dock inte att ärva sina män förrän 1921.

Fram till 1858 stod alla svenska kvinnor under någon mans förmyndarskap. Då erkändes ogifta kvinnor, som fyllt 25 år, rätt att ansöka om att bli myndig. Problemet som denna rättighet tänktes lösa var dock inte att erkänna den ogifta kvinnan hennes självklara rätt till självbestämmande. I centrum stod istället förmyndarens låsta handlingsposition när det gällde makt och möjlig- het att föra ut hennes förmögenhet på marknaden.55 Ogifta kvinnors rättigheter att idka handel och hantverk utökades successivt, 1846, 1859 och 1864 och har beskrivits som ett sätt att tillmötesgå ett uppdämt behov att lösa de allt fler ogifta kvinnornas svårigheter att försörja sig, framförallt i städerna.56 Gifta kvinnor erkändes redan 1798 ekonomiskt ansvariga för egen rörelse. Denna lag togs dock bort 1846 då den ansågs skapa allt för många problem då den

53 Qvist, Gunnar, Kvinnofrågan i Sverige 1809-1846: studier rörande kvinnans näringsfrihet inom de borgerliga yrkena, Göteborg 1960, s. 11 ff. 54 Sjöberg, Maria, Kvinnors jord, manlig rätt. Äktenskap, egendom och makt i äldre tid, Hedemora 2001, s. 171f. 55 Sjöberg, Maria, 2001, s. 174; Ighe, Ann, 2007, 243; Kyle, Gunhild, 1983, s. 52. 56 Qvist, Gunnar, Fredrika Bremer och kvinnans emancipation. Opinionshistoriska studier, Göteborg 1969, s. 262; Historikern Birgitta Plymoth konstaterar i sin forskning kring fattigvården i Norrköping under det sena 1800-talet att kvinnor generellt utifrån ett historiskt perspektiv varit det fattigare könet, som i större utsträckning än män varit beroende av ekonomiskt understöd från samhället. Kvinnor definierades som legitimt beroende och Plymoth hänvisar denna omständighet till en könsstrukturerad arbetsmarknad, ensamförsörjning och omvårdnad av barn, Plymoth, Birgitta, ” Kvinnors ’medborgerliga’ möjligheter: Kvinnor och fattigvård under sent 1800- tal”, Kvinnor på gränsen till medborgarskap: genus, politik och offentlighet 1800-1950, Stockholm 2001, s. 70ff.

29 stod i motsats till mannens förmyndarskap.57 Regleringarna av kvinnors näringsutövning var kringskurna, framförallt när det gällde gifta kvinnor, hävdar Anita Göransson. ”Man kan säga att reglerna för kvinnlig närings- utövning andades konkurrensbegränsning och omsorg om mannens målsmanskap över hustrun”.58 Kvinnors rätt och möjlighet till ekonomiskt oberoende var med andra ord klart begränsad och även om gifta kvinnor erkändes myndiga över sin person 1921, kom redan gifta kvinnor att kvarstå som ekonomiskt omyndiga i äktenskapet ända fram till 1950.59

Tidigare forskning har beskrivit utvecklingen av ogifta kvinnors ekonomiska rättigheter under 1800-talet mer som nödvändiga än självklara, att kvinnor erkändes endast så många rättigheter som de beräknades vara i behov av. Detta gällde även beslutet att myndigförklara dem.

Så länge ogifta kvinnor också gifte sig var deras myndighet inget hot mot de generella maktförhållandena i samhället. Det som inte fick hända om männen skulle kunna vidmakthålla kontrollen över kvinnors kapital var att kvinnor och män upphörde att gifta sig.60

När ogifta kapital- och egendomsstarka kvinnor gifte sig övergick deras tillgångar till att förvaltas av mannen. Under andra hälften av 1800-talet problematiserades det som inte fick hända som att det faktiskt hände. Äktenskapsfrekvensen visade på en klart neråtgående trend och det var kvinnor som pekades ut som anledningen till dessa dystra siffror.61 I storstäderna, framförallt i Stockholm samlades stora grupper obemedlade ogifta kvinnor som sökte sin försörjning, vilket som tidigare nämnts, ledde till att Stockholm beskrevs som Europas osedligaste huvudstad.62 Det negativt klingande begreppet ”stockholmsäktenskap” användes flitigt i debatter för att

57 Bladh, Christine, ”Att överleva i en stad i kris – den gifta stockholmskan och försörjningen”, Kvinnornas historia, Stockholm 1993, s 46 ff. 58 Göransson, Anita, ”Från släkt till marknad”, Kvinnohistoria. Om kvinnors villkor från Antiken till våra dagar, Stockholm 1998, s. 106. 59 Niskanen, Kirsti, ”Marriage and Economic Rights: Women, Men and Property in Sweden, during the First Half of the Twentieth Century”, Family welfare: Gender, property, and inheritance since the seventeenth century, Westport 2004; Bersbo, Zara, “Självständig och beroende. 1921 års giftermålsbalk och den gifta kvinnans ekonomiska medborgarskap”, Det politiska äktenskapet. 400 års historia om familj och reproduktion, Stockholm, 2010; Sjöberg, Maria, 2001, s. 190; Simonsson, Per, Bidrag till familjens ekonomiska historia. Inflytande över konsumtionen inom svenska hushåll under 1900-talet, Stockholm 2005, s. 82. 60 Sjöberg, Maria, 2001, s. 174f. 61 De kvinnor som i allt högre grad kvarstod som ogifta var i mitten av 1800-talet ståndskvinnor. Vid sekelskiftet 1900 var dock denna siffra mer jämt fördelad över alla samhällsklasser, se Sjöberg, Maria, 2001, s. 175. 62 Qvist, Gunnar, 1960, s. 115ff. En rad problem härleddes till Stockholm där det rådde ett kvinnoöverskott, endast en fjärdedel av kvinnorna var i 1850-talets Stockholm gifta, och av det totala antalet födda barn föddes ca 45 % utom äktenskap.

30 visa på det samlevnadskaos som menades råda i huvudstaden. Men vad begreppet också visar är att civilståndet ogift inte nödvändigtvis innebar självhushåll, utan att kvinnor och män levde tillsammans under äktenskaps- liknande förhållanden utan att för den skull vara gifta.63 Tidigare forskning hävdar att de ständigt återkommande problematiseringarna av en dalande giftermålsfrekvens i slutet av 1800-talet egentligen handlade om att ogifta kvinnor inte använde sina rättsliga befogenheter på vad som ansågs vara ”rätt” sätt. Deras myndighet var tänkt som en tillfällig försörjningslösning fram till det att de gifte sig och överlät sina tillgångar på mannen. Istället hade myndigheten gjort det möjligt för dessa kvinnor att avstå giftermål och bibehålla makten över sina tillgångar. Möjligheten för kvinnor att avstå från äktenskap innehöll, enligt Maria Sjöberg, en social sprängkraft som kom att påverka jordförhållandena och den ekonomiska maktordningen i det svenska samhället.64

Från mitten av 1800-talet framställdes även den gifta kvinnans omyndiga position som det främsta skälet till att allt fler ogifta kvinnor valde att stå utanför den äktenskapliga institutionen. Frågan hölls vid liv genom t.ex. kvinnoföreningen Gift kvinnas äganderätt, som hade flera riksdagsmän som medlemmar, som återkommande förde fram frågan i riksdagens båda kamrar.65 Skillnaderna mellan ogifta och gifta kvinnors civila och ekonomiska myndighet pekades ut som orsaken till såväl en dalande giftermålsfrekvens som en stigande skilsmässofrekvens. Kort och gott, gifta kvinnors omyndiga position menades hindra äktenskap.

1734 års giftermålsbalk problematiserades av allt fler som omodern. Vissa makars och fäders så gott som oinskränkta ekonomiska makt i äktenskapet,

63 Stockholmsäktenskapen har i tidigare forskning beskrivits som alternativ till det äktenskap som var juridiskt och ekonomiskt förtryckande för kvinnan. Margareta Matovic som undersökt just familjebildningen i Stockholm under 1800-talets andra hälft, hävdar att stockholmsäktenskapen var ett medvetet val av samlevnad från kvinnans sida. På så vis kunde hon leva tillsammans med en man och skaffa barn samtidigt som hon bibehöll sin status som civilt och ekonomiskt myndig, se Matovic, Margareta, Stockholmsäktenskap. Familjebildning och partnerval i Stockholm 1850-1890, Stockholm 1984; se även Christina Carlsson Wetterbergs diskussion om ofullkomnade äktenskap, som även de var ett alternativ till det juridiska äktenskapet. Ofullkomnade äktenskap var en samlevnadsform från den germanska rätten (1686 års kyrkolag) till skydd för kvinnan. Ett ofullkomnat äktenskap kunde fastslås om paret haft sexuell förbindelse som trolovade eller under äktenskapslöfte och var en typ av äktenskap. Till skillnad från ett ”riktigt” äktenskap inbegrep de ofullkomnade äktenskapen två undantag, mannen fick inte giftorätt i kvinnans bo och blev heller inte hennes målsman, Carlsson Wetterberg, Christina, ”Äktenskapet, äran och den individuella friheten. Debatten om de ofullkomnade äktenskapen vid 1915 års riksdag”, Könsmaktens förvandlingar. En vänbok till Anita Göransson, Göteborg 2003, s. 32 ff. 64 Sjöberg, Maria, 2001, s. 177. 65 Ulla Manns lyfter fram de framstående riksdagsmän som från 1800-talets mitt var aktiva i kvinnosaken och som drev krav på gifta kvinnors ägande- och förvaltningsrätt, men framförallt att de skulle erkännas myndiga, Manns, Ulla, ”En man för sin sak: Lars Hierta, Oscar Stackelberg och Fredrik Borg”, Än män då? Kön och feminism i Sverige under 150 år, Stockholm 2004.

31 deras bristande försörjaransvar och helt lagliga förslösande av även hustruns inkomster, har pekats ut som ofta förekommande argument i debatten till fördel för en modernisering av lagen.66 Efter det att den svenska giftermåls- balken slutligen reviderades 1921 har lagen och de signaler som skickades ut om hur kvinnor skulle återkoppla till de ekonomiska rättigheter de där erkändes beskrivits som motsägelsefulla. ”Likställigheten var alltså reformens mål, men dess syfte var att skydda familjeinstitutionen och tillfredsställa kvinnornas behov av självständighet i deras roll som hemmafruar”.67

Under 1900-talet erkändes svenska kvinnor generellt, och gifta kvinnor specifikt, en rad ekonomiska rättigheter och ekonomiska förmåner genom utvidgade familje-, arbetsrätt och utbyggnad av socialförsäkringar inom välfärdsstaten. Frågan är vad tidigare forskning kommit fram till vad gäller den praktik hon styrdes att återkoppla till. Vad innebar de formella rättig- heterna för specifikt gifta kvinnors möjlighet att nå ekonomiskt oberoende? Äktenskaps- och skattelagstiftning 1909 inleddes en revision av den svenska giftermålsbalken och 1921 erkändes även gifta kvinnor i Sverige som ekonomiskt myndiga. Omarbetningen skedde i samarbete med Norge, Danmark och Finland för att få ländernas lagar att harmonisera med varandra. Detta revisionssamarbete har utförligt beskrivits i boken Inte ett ord om Kärlek: äktenskap och politik i Norden ca 1850-1930. Författarna diskuterar där på ett övergripande sätt de krav som figurerade i såväl den norska, danska och svenska debatten och som drev på revideringen av lagen. Författarna hävdar att ur formellt hänseende moderniserades giftermålsbalken, att den var liberalt påverkad och framstegsvänlig vad gällde kvinnor, framförallt med hänvisning till att formell likställighet mellan makarna infördes.68 I synnerhet framhålls erkännandet av gifta kvinnors såväl civila som ekonomiska självbestämmande vilket innebar att de, precis som sina män, medgavs rättigheter att äga och förvalta sin egendom. Dessa ekonomiska rättigheter beskrivs något motsägelsefullt, som banbrytande och

66 Carlsson Wetterberg, Christina, ”Kvinnans rätt och nationens väl”, Rätten. En festskrift till Bengt Ankarloo, Lund 2000, s. 64f; se även Bladh, Christine, ”Skilsmässor i Stockholm 1750-1860. Klasstillhörighet och skilsmässogrund”, Kön, makt, våld: konferensrapport från det sjunde nordiska kvinnohistorikermötet 8-11 augusti 2002, Göteborgs universitet 2003, s. 27; Marja Taussi Sjöberg som undersökt skilsmässor i Norrland i slutet av 1800-talet drar i sin analys slutsatsen att kvinnor som önskade skilsmässa allt som ofta grundade detta beslut i att äktenskapet varken gav dem social eller ekonomisk trygghet, Taussi Sjöberg, Marja ”Att skiljas är att dö en smula”, Kvinnovetenskaplig tidskrift 1983:4, 55-68; se även Taussi Sjöberg, Marja, Skiljas: trolovning, äktenskap och skilsmässa i Norrland på 1800-talet, Stockholm 1988. 67 Melby m.fl. 2006, s. 178. 68 Melby, m.fl., 2006, s. 9. Utöver den formella likställigheten mellan makar påtalas i boken stadgandet av det gemensamma försörjaransvaret, det delade föräldraskapet, liberala skilsmässoregler och medicinskt motiverade äktenskapshinder som speciellt viktiga i de tre ländernas reviderade giftermålsbalkar; se även Bradley, David, Family, law and political culture. London 1996.

32 ett brott mot den tidigare äldre patriarkala ordningen, samtidigt som de beskrivs som ett ekonomiskt tryggande av husmodern.69

Andra forskare har dock beskrivit lagen som mer genomsyrad av konservativa värderingar om äktenskapet än framstegsvänlig då betydelsefulla avsteg från en universellt liberalt formulerad giftermålsbalk gjordes.70 Bland annat undantogs äktenskap som ingåtts före 1921 från den nya lagens verkningar. Detta innebar att kvinnorna i dessa äktenskap förblev ekonomiskt omyndiga ända fram till 1950.

For married women the message was clear. Both the Marriage Act and prevailing gender understandings were based on the idea that women were, in the first place, supported through marriage. Women were not regarded as individuals economically in the same way as men, and their economic citizenship was tied up with the family.71

Gifta kvinnor och män skulle alltså inte uttolka och förstå sina likställda ekonomiska rättigheter lika, vilket även påverkade deras möjlighet att nå ekonomiskt oberoende. Värderingar och självklara antaganden om kön, klass och civilstånd, men bevisligen även generation, styrde gifta kvinnor till ett ekonomiskt medborgarskap som var bundet till familjen. Ändå uttolkar författarna till Inte ett ord om kärlek en specifikt nordisk äktenskapsmodell som de menar särskilde sig från övriga Europa, en modell som var väl avpassad för att passa in i framtidens individuellt grundade välfärdsstat.

I stort var de nya äktenskapslagarna väl anpassade till det moderna samhällets och marknadens behov: alla måste vara självständiga individer, gångbara på arbetsmarknaden och kapabla till självständigt försörjningsansvar. Den nordiska välfärdsmodellen ville man inte basera på en stark privatiserad familjeinstitution eller polariserad könsskillnad, utan ambitionen var att engagera alla i arbetet för den gemensamma nyttan, både familjernas och statens tillväxt och välstånd.72

69 Melby, m.fl., 2006, s. 178 ff; Carlsson Wetterberg, Christina, 2000, s. 63. 70 Schmidt, Folke, ” The ’leniency’ of the Scandinavian divorce laws”, Scandinavian Studies in Laws 1963; Schmidt, Folke, ”The prospective law of marriage”, Scandinavian Studies in Law 1971; Niskanen, Kirsti, 2004, s. 257; Bersbo, Zara, 2010, s. 181f; Sjöberg, Maria, 2001, s. 190; Simonsson, Per, 2005, s. 82; Bouteillec, Nathalie Le m.fl., ” Freedom to Divorce or Protection of Marriage? Divorce Laws in Denmark, Norway, and Sweden in the Early Twentieth Century”, Journal of Family History 2011, volym 36, nr: 2, s. 191-209; Andersson, Catrine, Hundra år av tvåsamhet. Äktenskapet i svenska statliga utredningar 1909-2009, Lund 2011. 71Niskanen, Kirsti, 2004, s. 257. 72 Melby, m.fl., 2006, s. 189.

33 Samtidigt beskrivs dock den likställda försörjningsskyldigheten ha utgått från den sociala normen ”att mannen säkrar familjens ekonomiska bas och hustrun bidrar genom sitt arbete i hemmet”.73 Andra tolkningar av revisionsarbetet visar dock att förändringarna i lagstiftningen inte innebar särskilt stora förändringar när det gällde att stärka gifta kvinnors redan tidigare svaga position i familjen och i samhället i stort.

[…] since the husband was still regarded as the main provider of the family, this inequality was constantly reproduced in the following decades, through legislation, negotiated pay settlements, state policies relating to the distribution of income and other practices of working life. Also, the inequality between unmarried and married women remained, leaving married women with few privileges in their own right as individuals. Their weak economic position was most clearly demonstrated when a marriage ended, whether through death or divorce.74

Även skilsmässolagen från 1915 har beskrivits som å ena sidan liberal och individuellt präglad samtidigt som den framställts som disciplinerande på individen då lagstiftningens främsta syfte var att upprätthålla äktenskapets helgd genom att försvåra, förhindra och fördröja skilsmässa.75 Så länge makar var eniga om att skiljas, och så länge fruns och barnens framtida försörjning var säkrad, fanns dock i lagen från 1915 inte några formella hinder att få skilsmässa. I en tid då äktenskapet representerade ordning i samhället, betraktades en skilsmässa även fortsättningsvis som ett nödvändigt ont för oresonliga makar som inte kunde enas och fortsätta sitt liv tillsammans. Forskning visar att konservativa idéer om äktenskapet även präglade hur domstolar kom att tolka och döma vid skilsmässa när det gällde fördelningen av makarnas ekonomiska tillgångar. Trots att lagens likställda giftorätt skulle garantera makarna lika stora delar av det gemensamma, tilldömde domstolar generellt män större del av familjens tillgångar än kvinnor. Egendom och egendomsförvaltning betraktades även efter 1915/1921 som manliga områden när det gällde äktenskap.76

73 Melby, m.fl., 2006, s. 179. 74 Hageman, Gro, “Citizenship and social order: gender politics in twentieth-century Norway and Sweden”, Women´s History Review 2002, 11:3, s. 418. 75 Schmidt, Folke,1963; Bouteillec, Nathalie Le m.fl., 2011. 76 Kirsti Niskanen visar att förställningar om kön och klass påverkade den ekonomiska fördelningen mellan makar vid skilsmässa till männens favör. Att dessutom kvinnor som redan var gifta 1921 inte kom att omfattas av rättigheten att själva äga och förvalta sin egendom och kapital, visar att de rättigheterna gifta kvinnor kom att erkännas genom den svenska giftermålsbalken inte var grundade i allmänt hållna demokratiska och individualistiska värderingar, d.v.s. alla medborgares lika rätt, se Niskanen, Kirsti, 2004, s. 257.

34 I samklang med den reviderade giftermålsbalken från 1921 kom även den svenska inkomstskattelagen från 1901 att främst understödja äktenskap där endast en av makarna förvärvsarbetade och den andra arbetade i hemmet. Denna lag har beskrivits understödja normen av en ” eninkomstvariant av tvåförsörjarmodell”, för att på 1970-talet övergå till att understödja normen där båda makar förvärvsarbetade, en ”tvåinkomst variant av tvåförsörjar- modell”.77 Familjen sågs som den eftersträvansvärda beskattningsenheten för gifta makar och den äktenskapliga relationen premierades framför andra civilstånd och samlevnadsformer med en progressiv skatteskala och olika avdrag. Värdet av hustrurs verksamhet i hemmet likställdes med männens förvärvsarbete. Denna eninkomstvariant av tvåförsörjarmodell har beskrivits som den skattemodell som även LO understödde fram till 1947 för att då, i frågan om gifta kvinnors förvärvsarbete, övergå till att tala ”med kluven tunga”. Med hänvisning till arbetsmarknadens intressen sågs kvinnornas förvärvsarbete ur principiell synpunkt vara i sin ordning. Hennes inkomster sågs dock av LO som ett ”tillskott” till familjens ekonomi vilket ledde till att samtidigt som principen om den manliga familjeförsörjaren understöddes, försvarades idén om ”kvinnolöner”.78

Tidigare forskning har hävdat att likställningen av hustruns arbete i hemmet med mannens förvärvsarbete försvann 1952 då tudelning infördes i sambeskattningslagen.79 Trots att värdet av arbetet i hemmet togs bort, stärktes och skyddades idén om mannen som familjens enda försörjare genom att erkänna honom rätt till dubbla avdrag samtidigt som det gjordes mer gynnsamt än tidigare för de familjer där båda makar förvärvsarbetade. Tudelning genomfördes med sådan framgång att andra lösningar på hur skatten skulle fördelas mellan makar lades på is i många år. Det som fick isen att smälta och det som gav skattefrågan ny relevans var 1960-talets könsrollsdebatt, dock utan att specifikt diskutera skattefrågan. Frågan som genom denna debatt ställdes på sin spets var om gifta kvinnor skulle ägna sitt liv åt hemmet eller börja förvärvsarbeta och försörja sig själva. Tanken om särbeskattning tog mer mark i debatterna som fördes. Löntagarorganisationerna bytte ståndpunkt, så även de politiska partierna, trots splittring inom partierna.

Sammanfattningsvis kan det sägas, att opinionsbildningen för särbeskattning drogs igång av enskilda personer – nästan enbart

77 Bergström, Viktoria, Uppskattad hustru. Sambeskattning, försörjarnormer och kvinnoarbetets värde 1945-1960, Uppsala 2006, s. 12. 78 Hirdman, Yvonne, Med kluven tunga: LO och genusordningen, Stockholm 1998, 92ff; TCO understödde fram till slutet av 1940-talet särbeskattning av makar men bytte ståndpunkt under 1950- talet med hänvisning till att ett skifte av skatteprincip skulle drabba väldigt många familjer med hemmafruar, se Irlinger, Irma, TCO och kvinnorna. Tidsperioden 1944-1974: studie av TCOs och SIFs arbetsmarknadspolitik och behandling av principen lika lön för lika arbete, Uppsala 1990. 79 Bergström, Viktoria, 2006, s. 71f.

35 kvinnor med akademisk utbildning – utan stöd av vare sig partier, tidningar eller organisationer. Könsrolldebatten var den främsta inspirationskällan; genom den fördes likställighetsdimensionen återigen, och med större kraft än tidigare, in i diskussionen om familjebeskattningen. Arbetsmarknadsprognoserna gav ytterligare stoff åt särbeskattningsanhängarnas argumentation. Men det var å andra sidan i den relativt pessimistiska bedömningen av hemmafruarnas reella möjligheter att komma ut på arbetsmarknaden som den konservativa sidan hade sitt starkaste argument.80

Individuell beskattning, eller särbeskattning av makar infördes i Sverige 1971. Frågan synliggjorde inte endast den spricka som fanns inom de politiska partierna, den blottlade även den klyfta som länge funnits inom den svenska kvinnorörelsen mellan husmödrar/hemmafruar och yrkeskvinnor.81 Några år senare reviderades och individualiserades även den svenska giftermålsbalken och bytte därmed namn till äktenskapsbalk. Tillsammans kom såväl äktenskapsbalken som den individuella skattelagen att utgå från att var och en av makarna ansvarar för sin egen försörjning. Detta innebar att gifta kvinnor och män förutsattes vara ekonomiskt oberoende av varandra, trots att de var gifta. Arbete och arbetsrätt Såväl arbetslagstiftning som ekonomiska förmåner från samhället utgick med den manliga familjeförsörjaren som norm både vad gällde arbetslöshetshjälp som nödhjälpsarbeten under 1920-talets höga arbetslöshet. Gifta kvinnor räknades inte som arbetslösa och i behov av t.ex. nödhjälpsarbeten utan understöddes att bidra till familjens försörjning genom obetalda verksamheter i hemmen.82 När det gällde arbetslöshetshjälpen under 1920-1930-talet kunde dock även gifta kvinnor åläggas att förvärvsarbeta, men först efter det att deras män förklarats oförmögna att försörja familjen.83

1939 tillkom Lagen om tjänsteplikt där varje medborgare ålades skyldigheter att under specifika kritiska situationer som krig stå samhället till tjänst genom att utföra arbete inom t.ex. sjukvård och industri. Lagens könsneutrala

80 Elvander, Nils, Svensk skattepolitik 1945-1970. En studie i partiers och organisationers funktioner, Stockholm 1972, s. 259. 81 Florin, Christina, ”Skatten som befriar. Hemmafruar mot yrkeskvinnor i 1960- talets särbeskattningsdebatt”, Kvinnor mot kvinnor. Om systerskapets svårigheter, Stockholm 2006, s. 120. 82 Eriksson, Lena, Arbete till varje pris: arbetslinjen i 1920-talets arbetslöshetspolitik , Stockholm 2004, s. 115. Den arbetslöse var tvungen att ta nödhjälpsarbete före det att kontant ersättning vid arbetslöshet erbjöds. Nödhjälpsarbeten fick dock inte konkurrera med den öppna marknadens arbeten, de skulle vara allmännyttiga i sin karaktär, låga materialkostnader och kunna utföras när som helst och av vem som helst. 83 Wegerman, Leif, Försörjd av sin hustru: genus, folklig praktik och medborgarskap i arbetslöshetshjälpen 1921-1939, Stockholm 2008.

36 utformning till trots kom den aldrig att tillämpas på kvinnor. Detta trots att kvinnor ville bidra, de önskade få arbetsuppgifter inom sjukvård, luftbevakning och inom krigsindustrin. Istället kom ett stort antal svenska kvinnor att engagera sig i frivillig- och beredskapsarbeten.84Tidigare forskning visar att det främst var äldre gifta kvinnor som förväntades ta tillfälliga beredskapsarbeten inom industrin under 2:a världskriget. Dessa kvinnor troddes ta dessa arbeten av lojalitet till nationen och de hemvändande männen, och att de därför inte heller skulle ha några problem att återvända till hemmet efter att kriget tagit slut. Äldre gifta kvinnor utsågs till Fru lojal och hennes insats var frivillig men tillfällig och utgjorde därför inget hot mot de hemvändande männen och deras återgång till tidigare arbeten. Johanna Overud visar dock att Fru Lojal i realiteten var en fröken, eller mer precist, unga ogifta hemmadöttrar från landet. För dessa landsbygdskvinnor kunde beredskapssituationen uttolkas som en emancipatorisk möjlighet. Inom rådan- de genuskontrakts ramar såg de unga ogifta kvinnorna, landsbygdens hemmadöttrar, en möjlighet till förändring – en chans att bli självförsörjande.

Även fackföreningars arbete utgick ifrån idéer om behovslön och den manliga familjeförsörjaren, vilket bidrog till att kvinnor som förvärvsarbetade betraktades som konkurrenter om arbetstillfällen samt att de fick lägre lön för samma arbete. ”Kvinnolönen uppfattades som lön för en person utan vidare försörjningsansvar och sattes följaktligen mycket lägre. Den var av tradition mellan 35 och 75 % av mannens”.85 Arbetsgivare såg inga problem med att anställa kvinnor på mäns platser under andra världskriget, men lutade sig mot argumentet att kvinnors arbetsinsats var sämre än mäns och att de därför skulle de betalas lägre lön än män. Fackförbund drev krav i samma linje som arbetsgivarna, men under parollen ”samma lön för samma arbete”. Mäns företrädesrätt till förvärvarbete upprätthölls således genom att dessa tillsynes jämlika krav var grundade i värderingen att kvinnor aldrig kunde utföra ett förvärvsarbete lika bra som män, alltså kunde de heller inte berättigas till samma lön.86 Fackliga organisationers krav på kvinnors rätt till lika lön för lika arbete har i tidigare forskning till och med diskuterats som en facklig strategi för att inte männens arbeten permanent skulle ersättas med kvinnor, och för att männens löner inte skulle sjunka.87 Frekvensen förvärvsarbetande kvinnor ökade under andra världskriget i alla krigförande demokratier, utom i Sverige. Här stagnerade siffran kring 1942. Orsaken till detta har funnits i att

84 Overud, Johanna, I beredskap med Fru Lojal. Behovet av kvinnlig arbetskraft i Sverige under andra världskriget, Stockholm 2005, s. 103. Overud hävdar att så många som 800.000 stycken kvinnor anmälde sitt intresse att gå med i olika frivilligorganisationer. 85 Humlesjö, Inger, ”Manliga och sega strukturer. Fackföreningsrörelsens dolda historia”, Arbetarhistoria 2-3 1999, s. 24. 86 Overud, Johanna, 2005, s. 127. 87 Almgren, Nina, Kvinnorörelsen och efterkrigsplaneringen. Statsfeminism i svensk arbetsmarknadspolitik under och kort efter andra världskriget, Umeå 2006, s. 54.

37 industriledning, fackförbund och de industriarbetande männen tillsammans värderade kvinnorna som sämre arbetskraft än män, eller som ett hot mot männens arbete. Det har framhållits som viktigt att kvinnorna förstod att deras förvärvsarbete under andra världskriget endast var tillfälligt, under en begränsad tid. För mödrar var det dock i princip omöjligt att ta förvärvsarbete då frågan om barnomsorg underordnades ”större” och viktigare politiska frågor.88

1909, infördes nattarbetsförbud för kvinnor generellt inom vissa näringar och industrier. Om dessa förbud stadgades med hänvisning till skydd för kvinnan och barnen, eller för att skydda män från konkurrens om bättre betalda arbeten, har diskuterats i tidigare forskning.89 Av intresse här är det faktum att kvinnor, med hänsyn till sin ”natur” omgärdades av speciella särbestämmelser vilka begränsade deras möjlighet att under samma villkor som män nå ekonomiskt oberoende. Under andra världskriget ökade däremot, som vi tidigare sett, arbetsgivares intresse av kvinnors förvärvsarbete, vilket ledde till att antalet ansökningar om dispenser av nattarbetsförbudet ökade radikalt under åren 1941-1943. De flesta bifölls, dock under fackliga invändningar och protester. ”För fackets del måste det nämligen stå klart att det verkligen var en beredskapsrelaterad brist på män som gjorde förfrågan aktuell, att männen var inkallade eller sysselsatta som riksarbetare, och därmed inte tillgängliga”.90 Lagen om nattarbetsförbud för kvinnor avskaffades inte i sin helhet förrän 1962.91

Framförallt LO:s kluvna tal om kvinnors position i samhället är sedan tidigare analyserat. Det var inte förrän bristen på arbetskraft uppmärksammades på 1950-talet som LO successivt kom att ändra inställning till kvinnors förvärvs- arbete, för att slutligen på 1970-talet uttolka den framväxande offentliga sektorn som perfekt arbetsplats åt f.d. husmödrar. Tidigare forskning hävdar att på så vis kom kvinnor och män även fortsättningsvis att hållas isär, den offentliga sektorn blev följaktligen en segregerad och underbetald kvinnosektor.92 Män ”räddades” således ännu en gång från att utsättas av konkurrens från kvinnor på den svenska arbetsmarknaden.

88 Almgren, Nina, 2006, s. 57ff. 89 Wikander, Ulla, 2006, s. 316; Carlsson Wetterberg, Christina, ”Nattarbetsförbud för kvinnor - skydd eller diskriminering?, Lund 1993; Karlsson, Lynn, ”Inledning till en ’maskulin renässans’: debatten kring 1909 års förbud mot nattarbete för kvinnor”, Det evigt kvinnliga. En historia om förändring, Stockholm 2001. 90 Overud, Johanna 2005, s. 138. 91 Se mer om den politiska debatt som låg till grund för nattarbetsförbudets avskaffande i, Norrbin, Camilla, Från isolering till integrering. En kollektivbiografisk studie över de kvinnliga riksdagsledamöterna under tvåkammarriksdagens tid 1922-1970,Umeå 2004, s. 178f. 92 Hirdman, Yvonne, 1998, s. 285ff.

38 År 1925 verkställdes behörighetslagen i Sverige som erkände kvinnor rätt att söka, inneha och bibehålla vissa statliga tjänster. Samstämmigt visar forskning som analyserat de politiska debatter som uppkom i samband med att behörighetslagens infördes, att även om gifta kvinnor erkändes själv- bestämmande 1921 var den politiska majoritetens uppfattning (och troligtvis den allmänna opinionens) att kvinnor skulle lämna sina tjänster om de blev gravida eller gifte sig. De ansågs konkurrera ut manliga familjeförsörjare från arbetstillfällen och begränsade därmed deras möjligheter att försörja sina familjer.93 Det är detta politiska ”problem” som 10 år efter det att behörighets- lagen trätt ikraft kom att ligga till grund för att Kvinnoarbetskommittén sattes att utreda frågan om gifta kvinnors förvärvsarbete 1935.

Trots att debatterna och de framförda argumenten för och emot gifta kvinnors förvärvsarbete beskrivits som likartade i länder som Sverige, Norge, Tyskland och USA, kom Sverige att utgöra ett avvikande undantag. När andra länder kom att tillåta avskedande av gifta kvinnor, infördes i Sverige år 1939 en lag som förbjöd arbetsgivare att avskeda kvinnor med hänvisning till graviditet, trolovning och äktenskap.94 Kvinnoarbetskommitténs arbete har i tidigare forskning samstämmigt beskrivits som avgörande för att denna anti- diskrimineringslag infördes och flera av de efterföljande ”kvinnovänliga” förändringar som gjordes i den svenska arbetsrätten. De främsta skäl som angetts till denna annorlunda vändning är att den svenska kvinnorörelsen hade representanter i utredningen, och genom förmågan att skapa parti och klass- övergripande allianser, påverkade lagstiftningen och den förda politiken.95 Samtidigt framhålls dock även enskilda feministers insatser i utredningsarbetet som avgörande för vad som tidigare uttolkats som denna kvinnopolitiska framgång.96

Alla statliga tjänster, framförallt högre befattningar, var inte tillgängliga att söka för kvinnor. Behörighetslagen hade med andra ord begränsningar. Under

93 Hobson, Barbara, ”Feminist Strategies and Gendered Discourses in Welfare State: Married Women´s Right to Work in the United States and Sweden, Mothers of a New Wold, London 1993; jfr Frangeur, Renée, Yrkeskvinna eller makens tjänarinna? Striden om yrkesrätten för gifta kvinnor i mellankrigstidens Sverige, Lund 1998; Neunsinger, Silke, Women´s work – men´s crisis: Married women´s employment in Germany and Sweden 1919-1939, Uppsala 2001. 94 Det svenska förbudet för arbetsgivare att avskeda gifta och gravida kvinnor 1939 var villkorat. Det innefattade endast kvinnor som var anställda på företag med mer än två anställda och som varit anställda där i mer än två år. 1945 kom dock förbudet att avskeda p.g.a. graviditet och giftermål att utökas till att gälla alla företag. 95 Hageman, Gro, 2002, s. 425; Frangeur, Renée, 1998, s. 269. 96 Barbara Hobson, 1993, s. 402ff; Hirdman, Yvonne, Att lägga livet tillrätta: studier i svensk folkemspolitik, Stockholm 2000, s. 129; Neunsinger, Silke, ”I nationens intresse: Svenska och tyska kvinnors strid för rätten att arbeta”, Kvinnor på gränsen till medborgarskap. Genus, politik och offentlighet, Stockholm 2001, s. 212; Neunsinger, Silke, ”Challenging statistics: married women´s right to work in Germany and Sweden 1919- 1939”, Twentieth-century housewives. Meanings and implications of unpaid work, Oslo 2005.

39 den andra delen av 1900-talet kom dock tidigare förbud för kvinnor att inneha tjänster som gymnastiklärare, polis, präst och officer successivt att släppas fritt. Även om kvinnor bevisligen befunnit sig i såväl stridens hetta som den svenska militärens tjänst, var det inte förrän 1989 det sista manliga yrkesmonopolet släpptes och även kvinnor erkändes rätt att mot ekonomisk ersättning utföra militära uppdrag och bli yrkesofficer.97 Sociala och ekonomiska välfärdsreformer För att nå ett fullvärdigt ekonomiskt medborgarskap är till exempel frågor om moderskapspenning och barnomsorg en förutsättning. Under 1900-talet kom såväl sociala som ekonomiska välfärdsreformer att byggas ut. Men det finns de som tar avstånd från att Sverige därmed med självklarhet kan antas vara ett framstegsvänligt paradis för kvinnor och som istället hävdar att den ekonomiska självständighet dessa lagstiftningar tillsammans kom att leda till för kvinnornas del var en bieffekt av den förda politiken, inte målet i sig. De var en följd av att samtidigt som det rådde brist på arbetskraft så önskade staten fler barn.98

Med hänvisning till den lag som 1901 förbjöd barnaföderskor inom industrin att arbeta fyra veckor efter barnets födsel infördes, efter återkommande debatter, två olika typer av moderskapshjälp 1931. Den ena riktades till förvärvsarbetande kvinnor som hade rätt till sjukpenning medan den andra riktades mot mindre bemedlade kvinnor som oftast betalades ut i natura. Den sjukpenningsgrundande ersättningen skulle möjliggöra för förvärvsarbetande kvinnor att sluta sitt arbete och helt ägna sig åt moderskap. Väldigt få kvinnor var dock berättigade till denna ersättning.99 1955 infördes obligatorisk sjukförsäkring i Sverige och där ingick även en obligatorisk moderskaps- försäkring. I utredningsarbetet som föregick denna lag lades stor vikt på att skapa goda förutsättningar för förvärvsarbetande kvinnor att föda fler barn, samtidigt som små skillnader i ersättningsnivån mellan förvärvs- och hemarbetande kvinnor försvarades. En grundpenning för alla mödrar samt en tilläggspenning till kvinnor som förvärvsarbetade rekommenderades och stadgades slutligen. ”Staten skulle gå in och axla sitt ansvar på det sättet att ekonomiska möjligheter att underlätta för kvinnorna att vara hemarbetande och barnafödande skulle skapas”.100 1974 ersattes moderskapsförsäkringen av en könsneutral föräldraförsäkring, som gav föräldrar rätt att dela på ledigheten

97 Sundevall, Fia, Det sista manliga yrkesmonopolet: genus och militärt arbete i Sverige 1865-1989, Stockholm 2011. 98 Lewis, Jane & Åström, Gertrude, 1992, s. 76. 99 Lundqvist, Åsa, Familjen i den svenska modellen, Umeå, 2007, s. 58. 100 Vahlne Westerhäll, Lotta, Den starka statens fall? En rättsvetenskaplig studie av svensk social trygghet 1950-2000, Stockholm 2002, s. 224. 1931 års lagstiftning genomgick senare vissa förändringar 1935, 1937 och 1944 då även benämningen moderskapshjälp ersätts med moderskapspenning; se även Lundqvist, Åsa, 2007 s. 184ff.

40 vid ett barns födelse. Denna ”pappapolitik” har beskrivits som en jämställd- hetspolitisk grundförutsättning. Förutsättningarna, för att driva jämställdhets- politik hade med andra ord förändrats genom den stora ekonomiska boomen på 1960-talet som nu, återigen, behövde kvinnors arbetskraft för att expandera. Nya honnörsord i debatten var industriell tillväxt, arbetsmarknad, könsroller, jämlikhet, utveckling, välfärd och ”barnens bästa”.101 ”Pappapolitiken” - den dubbla emancipationen - kom dock av sig och fastställdes som orealistisk och ogenomförbar. Forskning visar att detta ledde till att kvinnorna själva kom att stå för jämställdhetsarbetet då samhället med mer tvingande hand kom att styra ut kvinnor/mödrar i förvärvsarbete medan föräldraledigheten kom att framstå som frivillig för män.102

1939 beslöts, som tidigare nämnts, att införa förbud för arbetsgivare att avskeda kvinnor med hänvisning till graviditet, trolovning och giftermål efter att frågan om Förvärvsarbetande kvinnors rättsliga ställning vid äktenskap och barnsbörd utretts 1938. De lösningar som levererades har beskrivits som motsägelsefulla.

Å ena sidan argumenterades det för att kvinnor skulle behålla sina förvärvsarbeten oavsett civilstånd eller moderskap. Å andra sidan föreslogs socialpolitiska åtgärder i form av utökat moderskaps- bidrag och en förlängning av arbetarskyddslagen, vilka i sig bidrog till att underlätta för kvinnor att stanna hemma.103

Samtidigt som förbudet för nyblivna mödrar att arbeta utvidgades till att gälla alla kvinnor (inte som tidigare endast de som arbetade inom industrin), och att tiden för detta arbetsförbud utökades till att gälla fyra veckor före och åtta veckor efter barnets födelse, önskades samtidigt en lag som förhindrade arbetsgivare att avskeda kvinnorna med hänvisning till samma obligatoriska ”ledighet”.

Lagen om barnbidrag trädde i kraft i Sverige 1938. Bidraget var då inkomst- prövat och riktades främst till fattiga mödrar som var gifta med arbets- oförmögna män. Syftet med det ekonomiska bidraget var att stärka dessa mödrars ekonomiska standard då de inte ansågs kapabla att ombesörja barnens omvårdnad samtidigt som de tvingades förvärvsarbeta.104 1948 blev barnbidraget allmänt och utan inkomstprövning samtidigt som barnavdraget togs bort i inkomstskattelagen. Då beslut om att införa barnbidrag togs i Norge

101 Florin, Christina& Nilsson, Bengt, ”Något som liknar en oblodig revolution-”: jämställdhetens politisering under 1960- och 70-talen, Umeå 2000 (Jämställdhetskommittén), s. 33. 102 Klinth, Roger, 2002, s.180f. 103 Lundqvist, Åsa, 2007, s. 80f. 104 Hatje, Ann-Katrin, ”Triangeldramat mor, barn och industri: synen på kvinnans arbete under 1940- talet”, Kvinnans plats i det tidiga välfärdssamhället: en antologi, Stockholm 1994, s. 67.

41 1946 var det en kompromiss med krav som framställts för att höja husmödrarnas status och stärka hennes ekonomiska oberoende gentemot mannen genom moderskapslön.105 De skäl som anfördes i förarbetena till den svenska lagen 1948 har istället beskrivits som befolkningspolitiska, klass- utjämnande samt socialpolitiska.106

Det svenska välfärdssystemet kännetecknas av två typer av trygghetsförmåner: de allmänna som baseras på medborgarskapet (socialbidrag, barnbidrag, bidragsförskott, grundpension m.fl.) och de arbetsrelaterade förmånerna som sjukkassa, a-kassa och pension. Även om kvinnor under senare delen av 1900- talet allt mer närmat sig männen vad gäller de arbetsrelaterade förmånerna beskrivs de kvarvarande ekonomiska skillnaderna mellan kvinnor och män bero på kvinnors avbrutna arbetsperioder (barnrelaterad frånvaro), deltidsarbete och sämre löner. Utmaningen för framtidens jämställdhetspolitik har därför framställts som tudelad - att få kvinnor att närma sig männen vad gäller arbetsrelaterade förmåner, men även att få fäder att nyttja de barnrelaterade välfärdsförmånerna som erbjuds.107

I enlighet med Kessler Harris resonemang om de förutsättningar som måste till för att realisera ett fullvärdigt ekonomiskt medborgarskap är även frågan om barnomsorg relevant att belysa. Oavsett om förvärvsarbete ses och uttolkas som en medborgerlig rättighet eller skyldighet är omsorgen om barn direkt kopplad till ett möjligt utövande av förvärvsarbete. Och omsorgen om barnen har, precis som Kessler Harris diskuterar, utifrån ett historiskt perspektiv, kopplats till kvinnans ansvarsområden. Även om tidigare forskning påvisat att offentligt understödd barnomsorg funnits sedan 1940-talet så var det inte förrän på 1960-talet denna typ av barnomsorg började byggas ut i Sverige.108 Privata barnträdgårdar inrättades dock redan i slutet av 1800-talet och syftet med dessa har i tidigare forskning beskrivits som delat. Dels fanns en social avsikt - att nå och hjälpa den arbetande klassens mödrar som tvingades att förvärvsarbeta och lämna bort sina barn. Dels fanns ett pedagogiskt syfte - att genom uppfostran och upplysning disciplinera samma kvinnor och barn.109

105 Det fanns i Norge ett gediget motstånd till begreppet moderskapslön. Då man ersatte terminologin moderskapslön med barnbidrag accepterades barnbidraget som en kvinnlig ekonomisk förmån, Haavet, Inger Elisabeth, ”Barnbidraget en kompromiss i kampen för moderskapslön”, Kvinnovetenskaplig tidskrift 1995:1. 106 De befolkningspolitiska skälen var att barnbidrag skulle gynna nativiteten, rättviseskälen hänsyftade på att jämna ut ekonomiska skillnader mellan barnlösa och barnrika familjer. De socialpolitiska skälen som angavs syftade till att ge framförallt barnen en ekonomisk grundtrygghet, Lundqvist, Åsa, 2007, s. 144f; Leif Holgersson hävdar att införandet av det allmänna barnbidraget i Sverige 1948 framförallt var viktigt ur fördelningspolitisk synpunkt, Holgersson, Leif, Socialpolitik och socialt arbete: historia och idéer, Stockholm 2006, s. 90. 107 Sainsbury, Diane, SOU 2000:40, s.123. 108 Holgersson, Leif, 2006, s. 90; se även Lundqvist, Åsa, 2007, s. 172. 109 Hatje, Ann-Katrin, Från treklang till triangeldrama, Barnträdgården som ett kvinnligt samhällsprojekt under 1880-1940-talen, Lund 1999, s. 33.

42 Barnomsorg betraktades som ett nödvändigt ont och riktades därför till kvinnor som inte hade ekonomisk möjlighet att vara hemma och ta hand om sina barn eller anställa hjälp i hemmet. Alternativet var att lämna barnen på fosterhem, barnhem eller att lämna dem hemma ensamma, vilket många lönearbetande mödrar tvingades göra.110 Det var dock inte gratis att ha barn placerade på folkbarnträdgård utan betalning kunde ske såväl kontant som i natura, t.ex. genom att städa lokalerna. Det var dock först 1943/1944 som behovet av barnomsorg problematiserades och ledde till beslut om att viss barnomsorg skulle understödjas med statliga medel.111

Problematiseringen av barnomsorg skiftade från sociala och pedagogiska argument i början av seklet 1900 till beredskaps- och arbetsmarknadspolitiska argument i mitten och i slutet av samma århundrade. Kvinnors, framförallt gifta kvinnors förvärvsarbete var inte önskvärt, trots stor arbetskraftsbrist i Sverige efter andra världskriget. Därför förblev utbyggnaden och tillgången till barnomsorg klart begränsad ända fram till 1970-talet. Arbetskraftsbristen löstes istället genom arbetskraftsinvandring.112

Vad har utbyggnaden av välfärdsstaten under 1900-talet inneburit för svenska kvinnors ekonomiska självständighet och oberoende? Forskningen är minst sagt splittrad i frågan om välfärdsstatens frigörande potential.113 Har välfärdsstaten lösgjort kvinnor från män samtidigt som den bidragit till deras ekonomiska beroende av staten? En negativ ståndpunkt bland flera feministiska forskare är att välfärdssystemet gjort kvinnor till ”klienter” och att samhället använder sig av socialpolitik som instrument för att ha kontroll över kvinnorna. De skandinaviska välfärdsstaterna beskrivs i motsägelsefulla termer som att de gynnat kvinnor socialt och ekonomiskt samtidigt som kvinnorna underordnats i ny patriarkal ordning. Samtidigt som välfärdsstaten lösgjorde kvinnorna ekonomiskt från sina män blev de ekonomiskt beroende av samhället.114 Andra har försökt att nyansera denna för kvinnornas del negativa beskrivning och påvisat att välfärdsstaten inneburit stora fördelar för såväl kvinnor som män – men olika fördelar. Kvinnor beskrivs som befriade från ekonomiskt beroende av männen (mest genom barnen) medan män,

110 Helena Bergman visar i sin forskning om barnavårdsmän att det inta alls var ovanligt vid sekelskiftet 1900 att mycket små barn lämnades ensamma i hemmet under många timmar då deras mor tvingades till arbete utanför hemmet, se Bergman, Helena, Att fostra till föräldraskap: barnavårdsmän, genuspolitik och välfärdsstat 1900-1950, Stockholm 2003. 111 Hatje, Ann-Katrin, 1999, s. 41f. 112 Se mer om kvinnorna, arbetskraftsbristen och arbetskraftsinvandringen i t.ex. Hatje, Ann-Katrin, 1999; Kyle, Gunhild, Gästarbeterska i manssamhället: studier om industriarbetande kvinnors villkor i Sverige, Stockholm 1979; Johansson, Jesper, ”Så gör vi inte här i Sverige. Vi brukar göra så här.” Retorik och praktik i LO:s invandrarpolitik 1945-1981, Växjö 2008. 113 Se t.ex. Hernes, Helga, Welfare state and women power, Oslo 1987; Hirdman, Yvonne, Genus - om det stabilas föränderliga former, Malmö 2003, s. 175ff. 114 Siim, Birte, 1987, s. 265; se även Hernes, Helga, 1988, s. 27.

43 genom välfärdsstatens förmånssystem gjorts mindre beroende av enskilda arbetsgivare och arbetsmarknaden. Men trots att båda könen kan beskrivas som hjälpta av välfärdssystemet är det endast kvinnor som i negativa termer beskrivs som beroende av staten.115

Denna bakgrundsbeskrivning visar att utvecklingen av svenska kvinnors ekonomiska medborgarskap under åren 1921-1971, erkännandet av deras formella ekonomiska rättigheter och möjliga praktik, framställts i motsägelse- fulla termer i tidigare forskning. Å ena sidan erkändes kvinnor rättigheter som de å andra sidan inte förväntades tolka och använda på samma sätt som män. Utvecklingen beskrivs även som liberal och framstegsvänlig medan den å andra sidan framställs som en liberal paradox. Det är just det motsägelsefulla som framstår som dunkelt och oklart och som denna avhandling försöker finna klarhet i. Vilka värderingar och självklara antaganden om kvinnor som låg till grund för den politik som tidigare forskning funnit som minst sagt motsägelsefull vad gällde svenska kvinnors ekonomiska medborgarskap 1921- 1971? Vad var möjligt, respektive omöjligt att uttrycka och hur påverkade dessa tillsammans kvinnors möjlighet att nå ekonomiskt oberoende - deras ekonomiska medborgarskap?

Disposition Avhandlingen är indelad i fem kapitel där den första utgör avhandlingens inledning som dock redan avklarats. Med Carol Lee Bacchis frågor som metodiskt verktyg analyseras de tre utredningarna i efterföljande tre kapitel och avhandlingen avslutas sedan på sedvanligt sätt med en sammanfattande diskussion.

I kapitel 2 analyseras revisionsarbetet och lagberedningens förslag på ny giftermålsbalk 1918/1921. Här redogörs utförligt för hur lagberedningen problematiserade gällande lag och vilka förslag på ny ekonomisk lagstiftning som emanerade ur lagförarbetet. Sedan diskuteras de problemrepresentationer, de könade värderingar om klass och civilstånd, som kom att få inflytande i den slutgiltiga lagen. Slutligen diskuteras vad den reviderade lagen kom att innebära för kvinnors ekonomiska medborgarskap.

I kapitel 3 analyseras betänkandet om gift kvinnas förvärvsarbete m.m. och inleds med en kort historik över hur gifta kvinnors förvärvsarbete diskuterades som ett problem i den svenska riksdagen under åren 1923-1935, då utredningen tillsattes. Här analyseras kvinnoarbetskommitténs problemat-

115 Nyberg, Anita, “Genusperspektiv på välfärdsutveckling: Om kvinnor och män, arbete och inkomster, Fattigdom i välfärdsstaten. En konferens i Göteborg 16-17 april 2002, http://www.fas.se/upload/dokument/publiaktioner/pdf/fattigdomivalfard.PDF, s. 40.

44 isering, deras lösningsförslag och vilka problemrepresentationer som kom att få avgörande inflytande på betänkandet och dess lösningsförslag. Här diskuteras också vad kommitténs arbete och förslag innebar för den gifta kvinnans ekonomiska medborgarskap. Kapitel 3 avslutas med en exposé över när de förslag som emanerade ur kommitténs slutbetänkande realiserades i politik.

I kapitel 4 analyseras propositionen som låg till grund för att sambeskattningen av makar ersattes med särbeskattning 1971. Kapitlet inleds med en historisk bakgrund av de problematiseringar och förändringar som gjordes i inkomstskattelagen under åren 1901-1969. Denna efterföljs av en analys av finansministerns framlagda proposition 1970. Här blottläggs de angivna skälen för övergången till särbeskattning, vilka problem-representationer som kom att få avgörande inflytande på den slutgiltiga lagen. Kapitlet avslutas med en diskussion om vad den nya lagen innebar för gifta kvinnors ekonomiska medborgarskap.

Avhandlingen avslutas på ett traditionellt vis med en sammanfattande diskussion i kapitel 5 som knyter ihop resultaten från de tre analyserna med avhandlingens metodiska och teoretiska utgångspunkter samt tidigare forskning. Här presenteras en ny tolkning av formandet och omformandet av svenska kvinnors ekonomiska medborgarskap - deras ”rätt att blifva människa, fullt och helt”.

45 2. GIFTERMÅLSBALKEN OCH DEN LIKSTÄLLDA HUSMODERN

I slutet av 1800-talet höjdes kritiska röster om att den svenska giftermåls- balken var i behov av en revidering. Mindre önskvärda fenomen som Stockholmsäktenskap, Köpenhamsresor och en dalande giftermålsfrekvens hävdades i debatten vara bevis på att äktenskapet som samhällsbärande institution var i kris. Problemet beskrevs som att den svenska äktenskaps- lagstiftningen var i otakt med medborgarnas rättsmedvetande. Respekten för lagen behövde återställas, särskilt respekten för den äktenskapliga institutionen. En fullständig omarbetning av giftermålsbalken påtalades av olika skäl som i sinom tid befogad av en i princip enig riksdag. Liknande situation förelåg i övriga länder i Skandinavien och på svenskt initiativ initierades 1909 en gemensam revision av de Skandinaviska ländernas giftermålsbalkar med det uttalade syftet att harmonisera svensk, norsk och dansk äktenskapslagstiftning. I Sverige verkställdes det slutgiltiga resultatet av revisionsarbetet 1921 efter tolv politiskt turbulenta år.116

I och med detta skandinaviska samarbete kom kvinnor generellt att erkännas en rad ekonomiska rättigheter inom äktenskapet som de tidigare utestängts från. I den nya lagen erkändes gifta kvinnor myndiga. De erkändes rätt att äga och förvalta den egendom de förde med sig in i äktenskapet och försörjningsskyldigheten och rätten till underhåll vid skilsmässa likställdes mellan makar. Ändå är forskningen, som tidigare visats, splittrad i frågan om vad den nya giftermålsbalken kom att innebära specifikt för gifta kvinnor. Några har beskrivit att förändringarna ledde till en nordisk äktenskapsmodell,

116 Den första delen av det svenska revisionsarbetet med giftermålsbalken reglerade äktenskapets ingående och upplösning. Förslaget stod färdigt 1913 och verkställdes i lag 1915. Den andra delen stod färdig 1918 och reglerade rättsförhållandet mellan makar. Denna del behandlades i den svenska riksdagen 1920 och verkställdes sedan i lag 1921. I Norge antogs lagen om äktenskapets ingående och upplösning 1909/1918 och äktenskapets rättsverkningar 1927. I Danmark antogs de olika delarna 1922 och 1925, Norge 1918 och 1927, Finland 1929 samt Island 1921 och 1923.

46 en modern och liberal lagstiftning som var en framgång för kvinnorna.117 Andra forskare har dock hävdat att övergången från gammal till ny giftermålsbalk i realiteten inte blev så gynnsam för kvinnornas del.118 Syftet med detta kapitel är att genom Carol Lee Bacchis metod, som redogjordes för i föregående kapitel, analysera lagberedningens förslag som kom att ligga till grund för den reviderade lag som trädde i kraft 1921. Genom att blottlägga de värderingar och självklara antaganden som kvinnornas nyinstiftade rättigheter grundades i, diskuteras sedan vad rättigheterna kom att innebära för specifikt gifta kvinnors möjlighet att nå ekonomiskt oberoende.

I detta kapitel redogörs först för hur ledamöterna i lagberedningen ramade in problemen med gällande giftermålsbalk och motiverade varför dessa problem skulle lösas med likställd ägande- och förvaltningsrätt, likställd försörjnings- skyldighet och likställd rätt till underhåll vid äktenskapsskillnad. Här diskuteras även de olika problemrepresentationer som kom att få inflytande på den slutgiltiga lagstiftningens utformning. Sedan diskuteras de problemrepresentationer som kom att exkluderas från inflytande och kapitlet avslutas med att diskutera vilken kategori kvinnor som utifrån begreppet ekonomiskt medborgarskap påverkades av förändringarna i giftermålsbalken, vilka som missgynnades samt vilka som förblev oproblematiserade och utan åtgärder.

Det var ledamöterna i lagberedningen som under åren 1909-1918 besatt makten att rama in problemet och välja ut vilka problemrepresentationer som skulle komma att få inflytande på deras arbete och slutgiltiga förslag. De problemrepresentationer som i olika styrka kom att påverka lagberedningens förslag var framförallt de som kommittéledamöterna själva var bärare av, samt de som förekom i de av ledamöterna utvalda skrivelser och motioner som framställts till riksdagen eller till beredningen. Lagberedningens samman- sättning och urval hade med andra ord betydelse för hur problemen med gällande lag kom att formuleras och vilka lösningsförslag som då också framstod som rimliga och tänkbara.

Lagberedningen bestod av experter i ämnet - de var jurister eller juridiskt kunniga.119 Viktigt att notera i detta sammanhang är att en kvinna för första

117 Melby m.fl., 2006, s. 14; Carlsson Wetterberg, Christina, 2000, s. 62; Bradly, David, 1996, s. 13. 118Schmidt, Folke,1963; Schmidt, Folke, 1971; Niskanen, Kirsti, 2004; Bersbo, Zara, 2010;Sjöberg, Maria, 2001; Simonsson, Per, 2005; Bouteillec, Nathalie Le m.fl., 2011; Andersson, Catrine, 2011. 119Lagberedningen bestod av justitierådet Hjalmar Westring (president för Svea hovrätt 1918-1920), Birger Ekeberg (professor i juridik och blev sedermera svensk justitieminister 1920-1921), Karl Tiselius (jurist), Einar Stenbeck (revisionssekreterare), professor i civilrätt C.G.E Björling (biträdde lagiftermålsbalkeneredningen efter 1914) samt den i kvinnofrågan mycket aktiva kommunalpolitikern Emilia Broomé. Hon var dock inte juridiskt skolad, men hade erfarenhet av såväl utredningsarbete som juridik genom sitt aktiva deltagande inom Centralförbundet för socialt arbete och frisinnade landsföreningen, se Hedin, Marika, Ett liberalt dilemma: Ernst Beckman, Emilia Broomé, G H von Koch och den sociala frågan 1880-1930, Stockholm 2002, s. 136f.

47 gången fanns med på ordinarie plats i en statlig utredning. Emilia Broomé var en av de mest inflytelserika i den första vågens kvinnorörelse, hon var såväl politiskt aktiv som medlem i flera stora kvinnoorganisationer. Hon var medlem i Sveriges kvinnliga fredsförening, ordförande i Föreningen för kvinnans politiska rösträtt 1902 – 1906 och när föreningen Frisinnade kvinnor bildades 1914 blev hon dess första ordförande fram till 1920 då hon istället gick med i det nybildade liberala partiet. Hon arbetade även för Centralförbundet för Socialt Arbete och hon var även ledamot av Stockholms stadsfullmäktige.120 Tillsammans tillhörde ledamöterna i beredningen en bildad skara i samhället som besatt yrkesmässig närhet till såväl gällande giftermålsbalk som till dess praktik.

Bild 2, 3, 4. Tre av lagberedningens medlemmar. Från vänster Emilia Lothigius (Broomé), Birger Ekeberg och Hjalmar Westring. (KB).

Lagberedningen lyfte framförallt fram riksdagsmotioner och skrivelser som sammantaget problematiserat gifta kvinnors civila och ekonomiska omyndighet som viktiga frågor att utreda vidare. Lagberedningen pekade bland annat specifikt på två motioner från partipolitiskt liberala riksdagsmän som 1903 önskat målsmanskapets borttagande, skivelser från kvinnoorganisationer som gemensamt krävde målsmanskapets avskaffande och likställning av ekonomiska rättigheter mellan makar, samt Justitieombuds- mannens problematisering av att makar inte ärvde varandra och att detta blev mer bekymmersamt för välbärgade kvinnor om det fattades barn i äktenskapet (danarv).121

120 Tillsammans med flera andra kvinnor hade Broomé inbjudits att tycka till om revideringsarbetet med lagen om äktenskapets ingående och upplösning 1912. Övriga kvinnor var Agda Montelius (ordförande Fredrika Bremerförbundet), Anna Söderblom (kyrkligt aktiv) samt Elin Engström (s), Manns, Ulla, ”Den gifta kvinnans frigörelse: Reflektioner kring rösträtt och myndighet i svensk kvinnorörelse”, The nordic model of marriage and the welfare state, Köpenhamn 2000, s. 140. 121 Kommittébetänkande 1920, ”Lagberedningens förslag till revision av giftermålsbalken och vissa delar av ärvdabalken IV”, s. 6f. Motionerna från 1903 var författade av C.A. Lindhagen, Motioner i Andra kammaren 1903, Nr: 113 samt Filip Boström Motioner i Första kammaren 1903, Nr: 34. Se mer om justitieombudsmannens problematisering av danaarv i ”Framställning till Riksdagen angående

48 En fråga om giftermålsfrekvens – lagberedningen ramar in problemen I en tid då ogifta kvinnor erkänts myndiga vid 21 år problematiserade den svenska lagberedningen det faktum att om samma kvinnor gifte sig, så förlorade de sin myndighet, vilket påverkade den betydelsefulla giftermåls- frekvensen i negativ riktning.

Det är icke överensstämmande med den ställning kvinnan numera i livet intager, att hon såsom gift skall rättsligen vara underordnad mannen. En sådan ordning är så mycket mindre tillfredställande, som den innebär, att kvinnan genom giftermålet vanligen förlorar en stor del av den rättsliga handlingsförmågan hon förut ägde. De rättsverkningar i personligt hänseende och förmögenhetsrättsligt hänseende mannens målsmanskap medför kännas inom stora kretsar av vårt folk för den gifta kvinnan tryckande. Och det intrång i kvinnans självständighet och självbestämningsrätt, som äktenskapet på grund av målsmanskapet innebär, torde särskilt inom vissa samhällslager vara ett av skälen till äktenskapsfrekvensens sjunkande och det ökade antalet konkubinat.122

Mannens målsmanskap över hustrun framställdes som otidsenligt, som en rest från en svunnen tid, grundad i förlegade värderingar och antaganden om kvinnors skör- och bräcklighet (fragilitas sexus). Målsmanskapet pekades ut som den främsta orsaken till att just kvinnor avstod äktenskap, med en sjunkande giftermålsfrekvens som följd. Tiden ansågs nu vara mogen för att i giftermålsbalken likställa makar ”såsom lika fria och självständiga personer utan någon i lag stadgad rätt för den ene att bestämma vare sig över den andre eller över familjens gemensamma angelägenheter”.123 Målsmanskapet måste bort och gifta kvinnor erkännas myndiga. Giftermålsbalken skulle till skillnad från tidigare lagstiftning genomsyras av en likställdhetsprincip som utgick från båda makarna som ekonomiskt självständiga och jämbördiga individer.

Lagberedningens förslag kan vid första anblick verka revolutionerande gentemot vid tiden gällande rätt. Det som tidigare varit en relativt oomstridd laggrundad sanning - att mannen genom lagstiftningen, i varje fall ur formellt hänseende, var sanktionerad att styra och besluta över såväl hustruns personliga angelägenheter som hennes ekonomiska tillgångar omnämndes nu som i princip rättsvidrigt. Efter ingånget äktenskap skulle framtidens kvinnor

ändring af bestämmelserna om danaarf”, Justitieombudsmannens berättelse 1912. Bihang till riksdagens protokoll s. 477ff. 122 Kommittébetänkande 1920, s. 159. 123 Kommittébetänkande 1920, s. 159.

49 följaktligen ha kvar sin myndiga position och sin då självklara rätt att bestämma över sig själva.

Det är på hög tid, att lagen bringas till överensstämmelse med det allmänna rättsmedvetandet, sådant det hos vårt folk i vår tid lever. Detta är också den enda väg vi kunna gå för att värna om familjen, denna grundval för hela vår samhällsorganisation. Genom ett motsatt förfarande riskerar vi, att folket i större eller mindre omfattning för förbindelsen mellan man och kvinna, för släktets fortplantning väljer andra former än den på äktenskapet grundade familjen.124

Detta uttalande gjorde justitieminister Berndt Hasselrot i samband med att lagen om äktenskaps ingång och upplösning behandlades i den svenska riksdagen 1915. En omarbetning av giftermålsbalken, menade han, var den enda vägen att gå för att undvika dels en fortsatt utbredning av samlevnadsformer utanför äktenskapet, och dels att barn föddes utom äktenskapet. En omarbetning av giftermålsbalken, en modernisering, skulle således syfta till att styra ogifta kvinnor och män att handla ”rätt” - först gifta sig och sedan skaffa barn - för samhällets bästa. Lagberedningens problematisering av den dalande giftermålsfrekvensen grundade sig i den för tiden förhärskande idén om att statens stabilitet vilade på den på äktenskapet grundade familjen.

Problemet med en dalande giftermålsfrekvens utformades i lagberedningens förslag som en hotets diskurs, ett hot som sades utgöra en fara för hela samhället.125 Samlevnadsalternativ som Stockholmsäktenskap, ofullkomnade äktenskap, ensamboende med eller utan barn förknippades med såväl osedligt leverne som försörjningsproblem och var således inte önskvärda.126 Det eftersträvansvärda var att få samman kvinnor, män och barn till en lagstadgad försörjningsenhet, vilket även de konservativa och allmänt reformovilliga höll med om. Men äktenskap ingicks frivilligt, så först måste den äktenskapliga institutionen moderniseras för att framstå som ett klart bättre samlevnadsalternativ än de icke önskvärda, framförallt för kvinnor. Varför skulle de annars gifta sig? Likställda äktenskapliga rättigheter mellan kvinnor och män skulle således lösa problemet med att kvinnor generellt uppfattades undvika äktenskap.

124 Justitieminister Hasselrot, Berndt, Första kammarens protokoll 1915, nr: 63, s. 13. 125 Vid sekelskiftet 1900 handlade ”hoten” om nativitetsminskning, hot om utvandring, hot om arbetarklassens allt mer utökade makt, hot om olika könssjukdomar, hot om en växande arbetslöshet, hot om klasshat, hot om ett ökat antalet strejker m.fl., Kaveh, Shamal, 2006, s. 101. 126 Andersson, Catrine, 2011, s. 76.

50 Hot om en dalande giftermålsfrekvens framställdes även av dem som istället önskade höja antalet äktenskap genom att kringskära kvinnors rättigheter, framförallt på arbetsmarknaden. Dessa lösningar på problemet med den dalande giftermålsfrekvensen skulle mer eller mindre tvinga kvinnor att gifta sig. I Fredrika Bremerförbundets Dagny protesterades det dock mot dessa föreslag.

Huru många gånger ha icke mycket berättigade försök af kvinnor att förbättra sina löneförhållanden mötts af ett afslag och argument, som mynnat ut i en erinran om äktenskapsfrekvensens betydelse. Högre löner åt kvinnor anses nämligen i allmänhet skadliga för äktenskapsfrekvensen. […] Ett ofta förekommande betraktelsesätt är, att, om kvinnorna finge för trefligt i sin verksamhet, skulle de icke vilja gifta sig, och man förordar rent af det indirekta tvång till äktenskap, som ligger i otillfredställande arbetsförhållanden – för äktenskapsfrekvensens skull.127

Fredrika Bremerförbundet vände retoriskt på problemet. Det var inte ogifta kvinnors möjlighet att få välordnade och välbetalda arbeten som fick dem att avstå från äktenskap, det var målsmanskapet som fungerade avvisande på en viss kategori kvinnor.

Kvinnan af folket, som lefver i fri förbindelse med en man, vågar i många fall till följd af lagens bestämmelser ej ingå äktenskap med honom. De tillhörigheter, hon genom sitt arbete sammansparat, skulle då ej längre vara säkra att ej af honom förskingras. Hon skulle då förlora sin företrädesrätt till barnen. Hon skulle få göra samma arbete i hemmet och för barnen, utan det ekonomiska vederlag, hon betingar sig som hans hushållerska. Deras skatter skulle, om hustrun arbetar utom hemmet, ökas, då makars inkomster sammanslås vid beräkning af skatten.128

Det var enligt Fredrika Bremerförbundets definition ”kvinnan af folket”, d.v.s. mindre bemedlade kvinnor som förvärvsarbetade som var mest utsatta för målsmanskapets konsekvenser. Det var de som löpte störst risk att gifta sig med en försumlig familjeförsörjare och bli utsatt för partnerns ogina och fördärvliga maktbefogenheter. Det var dessa kvinnor som inte vågade riskera att förlora makten över sig, sina barn och sin ekonomi genom att gifta sig. Det var målsmanskapet som enligt Fredrika Bremerförbundet påverkade giftermålsfrekvensen negativt, inte bra arbetsförhållanden för kvinnor. Men

127 ”Äktenskapsfrekvensen”, Dagny 1908:4, s. 51f. 128 Staël von Holstein, Mathilda, Vår äktenskapslagstiftning: Några synpunkter och önskemål, Stockholm 1911, s. 4f.

51 även Centralförbundet för Socialt Arbete har tidigare beskrivits som aktiva i att problematisera ”kvinnan av folket” med betoning på att de var passiva och viljelösa och att deras bristande moral och sedlighet utgjorde ett hot mot samhällets stabilitet. ”Att kvinnorna inte kunde vara hemma på grund av arbetet uppfattades av många som ett hot, eftersom de ekonomiska problem som tvingade dem till arbete också orsakade en minskning i nativitet och i antalet giftermål”.129 Den problemrepresentation Centralförbundet för Socialt Arbete representerade hade en inflytelserik företrädare i lagberedningen genom Emilia Broomé.

Den likställda ägande- och förmögenhetsrätten Målsmanskapet utmålades i lagberedningens förslag, som vi tidigare sett, som besvärande eller tryckande inom ”vissa samhällslager” - de ogifta och ekonomiskt oberoende kvinnorna.

I det moderna samhället är kvinnan i regel icke i behov av särskilt skydd. Hon erhåller numera en allmänbildning, som kan mäta sig med mannens; och ofta skaffar hon sig utbildning för sådana yrken, som förut endast utövats av män. Hennes verksamhet är också ingalunda inskränkt till hemmets krets. För henne har tillträde öppnats till allt flera yttre verksamhetsfält, och det har blivit nästan en regel även i de mera burgna samhällsklasserna, att den unga kvinnan snarast möjligt söker sig sådan verksamhet.130

I betänkandet uttrycktes det som allt vanligare att ogifta kvinnor, likt män, var ekonomiskt oberoende genom eget arbete eller förmögenhet. För dessa kvinnor troddes ett äktenskapligt liv som ekonomiskt omyndigförklarad inte te sig som ett så värst attraherande alternativ. Så för att hålla vägen till äktenskap öppen för kvinnor och vända giftermålsstatistiken måste mannens måls- manskap upphöra. Men även mer välbärgade kvinnors möjligheter att upprätta äktenskapsförord problematiserades som otillfredsställande. Trots att statistiska centralbyrån i sitt svar på remissen fastställde att antalet skrivna äktenskapsförord till hustrurs fördel ökat, framförallt i städerna, konstaterades samtidigt att ökningen inte var tillfredsställande. Den egendom och förmögen- het som kvinnor förde med sig in i äktenskapet ansågs inte tillräckligt skyddad.131

129 Kaveh, Shamal, 2006, s. 226. 130 Kommittébetänkande 1920, s. 158 f. 131 Kommittébetänkande 1920, s. 157. Stegringen av äktenskapsförord i relation till antal ingångna äktenskap hade i hela riket under åren 1861-1914 gått från 1,89 % till 6.17%, enligt SCB, se bilaga 1, s. 519. Kvinnor hade erkänts rätt att upprätta äktenskapsförord 1884 men utgångspunkten i lagstiftningen var fortfarande att hennes egendom och förmögenhet underställdes mannens förvaltningsrätt.

52 Förmögenhetsrätten i äktenskapet kom att likställas i enlighet med lagberedningens förslag. Detta innebar att båda makar nu, till skillnad från tidigare, betraktades som ägare och förvaltare av den egendom och kapital de fört med sig in i äktenskapet. Vid en eventuell bodelning skulle dock enskild egendom och kapital ingå i den gemensamma giftorätten, såvida inte tillgångarna genom äktenskapsförord specificerats som enskild. Giftorätten blev på så vis under äktenskapet en latent rättighet där makar gavs enskilt ansvar för egna skulder och krediter. Dock gavs den andra maken rätt till den andres halva vid skilsmässa och dödsfall. Makar var därför skyldiga att vårda sin del med omsorg för att inte förstöra den andra makens finansiella intressen. Den nya utformningen av giftorätten har tidigare beskrivits som en kombination av ekonomiskt oberoende och äktenskaplig solidaritet.132 Men den nya lagen öppnade även upp för kvinnor som även fortsättningsvis, i traditionell anda, önskade gifta in sig i en patriarkal ordning. Genom att avsäga sig sina ekonomiska rättigheter via fullmakt till förmån för mannen erkändes kvinnor möjligheten att, precis som tidigare, underställa sig mannens ekonomiska förmyndarskap. Så trots att ägande och förvaltningsrätten diskuterades som en självklar, allmängiltig och oantastlig rättighet, öppnade lagberedningen på samma gång upp för att kvinnor skulle kunna avstå från att nyttja den.

Den nya lagstiftningen kom att formellt exkludera en stor grupp kvinnor från rätten att äga och förvalta sin egen egendom – de redan gifta kvinnorna. I utredningen motiverades dessa kvinnors fortsatta position som ekonomiskt omyndiga med att det ansågs strida mot en allmän grundsats att ändra på de ekonomiska förutsättningar som låg till grund för ett redan ingånget avtal, d.v.s. äktenskap. Det hävdades orättfärdigt att mannens tidigare befogenhet att förvalta hustruns egendomar skulle tas ifrån honom mot hans vilja.133 Utifrån lagberedningens diskussion om nödvändigheten av att forma giftermålsbalken som attraktiv för ogifta kvinnor blir dock undantaget av redan gifta kvinnor ”logisk” – de kunde inte påverka giftermålsfrekvensen. En blandning av konservativa och feministiska värderingar Den av lagberedningen föreslagna likställda äganderätten grundades fram- förallt i konservativa värderingar om den äktenskapliga relationen med inslag av feministiskt grundade krav på rättvisa.134 Lagberedningen hörsammade flera skrivelser från delar av den svenska kvinnorörelsen som 1912 och 1916

132 Niskanen, Kirsti, 2004, s. 253; David Bradly sammanfattar den svenska giftorätten som: ”The result was an economic partnership combining independence and equality”, Bradly, David, 1996, s. 11. 133 Kommittébetänkande 1920, s. 415f. 134 Med feministiskt grundade krav på rättvisa hänsyftas här krav på samma ekonomiska rättigheter för kvinnor och män som framförallt Fredrika Bremerförbundet förde fram under denna tid, Manns, Ulla, ”Kvinnofrigörelse och moderskap. En diskussion mellan Fredrika-Bremer-förbundet och Ellen Key”, Det evigt kvinnliga: en historia om förändring, Lund 2001, s. 30ff.

53 gått samman och framställt gemensamma önskemål till lagberedningen om framförallt målsmanskapets upphörande, en åtgärd som skulle ge gifta kvinnor en med mannen likställd rätt till att äga och förvalta sin egen förmögenhet och egendom.135 Krav på upphävandet av mannens målsmanskap och gifta kvinnors rätt att äga kom även från den svenska riksdagen, vilket lagberedningen noterade genom att hänvisa till två partipolitiskt liberala riksdagsmotioner från 1903.136

Argumenten i riksdagsmotionerna grundades i idén om att gifta kvinnor hade rätt till samma formella rättigheter som män, men utan att erkännandet av denna rättighet skulle ändra deras ekonomiska praktik. Att ta bort måls- manskapet hade enligt motionärerna ett formellt värde för kvinnorna, men på intet sätt skulle deras självbestämmande och myndighet påverka mannens självklara företräde att förvalta hennes ekonomiska tillgångar. ”Hvad åter angår hustruns rätt att råda öfver sin egendom, så kommer den nu ifrågasatta lagändringen ej att rubba något i nu gällande föreskrifter om makars egendomsförhållanden”.137 Detta innebar med andra ord att gifta kvinnor skulle erkännas myndiga att bestämma över sin person, men självklart lämna ifrån sig bestämmanderätten över sin del av ekonomin till mannen. En annan av motionärerna klargjorde att ett erkännande av gifta kvinnor som myndiga inte skulle innebära något radikalt brott mellan gammalt och nytt.

Hon blir då myndig med de inskränkningar, gällande lag föreskriver, medan hon nu är omyndig med de undantag, lagen stadgar. I sak förblifver ställningen densamma med undantag af att hennes af lagen erkända myndighet klargör hennes rätt och befogenhet i åtskilliga stycken, där nu råda dunkelhet och stridiga uppfattningar, som vålla osäkerhet.138

Det var inte första gången gifta kvinnors omyndiga position i äktenskapet problematiserades på den politiska nivån. Men det var först genom lagberedningens inramning som dessa problemrepresentationer fick politiskt

135 Den första skrivelsen inlämnades av Fredrika Bremerförbundet 1912 där krav framställdes på målsmanskapet upphörande och den gifta kvinnans fulla likställighet med mannen, inom hemmet, gentemot barnen och i förmögenhetsrättsligt avseende. Tillsammans med denna fanns resolutioner från 21 olika offentliga kvinnomöten som instämde i Fredrika Bremerförbundets skrivelse, se Kommittébetänkande 1920, s. 7. Den andra skrivelsen författades gemensamt av olika kvinnoorganisationer och refererades i Fredrika Bremerförbundets Hertha. ”Svenska kvinnoföreningar uttala sig i äktenskapslagstiftningsfrågan”, Hertha 1916:8, s 163. Kvinnoorganisationerna var Fredrika Bremerförbundet, Svenska kvinnornas nationalförbund, Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt, Socialdemokratiska kvinnornas centralstyrelse. 136 Kommittébetänkande 1920, s. 6. 137 Lindhagen, Carl, Motion i Andra kammaren 1903, nr: 113, s. 20. I denna motion instämde ytterligare 30 riksdagsledamöter bl.a. Karl Staaf, Ernst Beckman, Gerard De Geer. 138 Boström, Filip, Motion i Första kammaren 1903, nr: 34. s. 1f.

54 inflytande. Krav på att även erkänna gifta kvinnor ekonomiska rättigheter hade sedan ca 1850 förts fram i riksdagen av män som stod kvinnorörelsen nära, dock utan större respons.139 Flera av dessa män var medlemmar i Föreningen för gift kvinnas äganderätt som grundades 1873, en förening som p.g.a. sin fokusering på äganderätten anklagades för att vara en förening av överklassdamer för överklassdamer. Själva hävdade de att upphävandet av mannens målsmanskap inte endast gynnade kvinnor med förmögenhet utan var en fråga, dock av andra skäl, som var minst lika viktig för gifta kvinnor inom vad de själva betecknade som ”den arbetande klassen”.140 Även om svenska kvinnor under denna tid led brist på politiskt medborgarskap, hade föreningen alltså förgreningar ända in i maktens korridorer där flera riksdags- män återkommande förde fram krav på målsmanskapets upphörande och dess negativa inverkan på den gifta kvinnans ekonomiska position i äktenskapet.141

Carl Lindhagen, en av riksdagsmotionärerna var en av dessa manliga politiker som var engagerad i föreningen gift kvinnas äganderätt som 1895 gick upp i Fredrika Bremerförbundet. Samtidigt som han skrev motionen 1903 var han styrelsemedlem i Fredrika Bremer-förbundets lagkommitté och det kan därför antas att motionen var en strategi som mer visar vad som gick att uttrycka än avspeglar Lindhagens egna värderingar i frågan. Att kräva likställda ekonomiska rättigheter för gifta kvinnor och män skulle man kunna säga låg i tiden. Men antaganden och förväntningar på att kvinnor därmed skulle återkoppla till dessa rättigheter på samma vis som män var tvunget att avvisas, även av en kvinnosaksman som Lindhagen, med det bestämdaste.

Bild 5. Carl Lindhagen (KvinnSam)

139 Manns, Ulla, 2004, s, 23ff; Manns, Ulla, 2000, s. 135f. 140 Dagny, 1892:5, ”Föreningen för gift kvinnas äganderätt”. Artikeln är en sammanfattning av föreningens årsmöte. 141 Ulla Manns liknar föreningen Gift kvinnas äganderätts arbetsmetoder med vad vi idag kallar lobbyverksamhet och poängterar att flera av dessa riksdagsmän även var medlemmar i föreningen, Manns, Ulla, Upp systrar, väpnen er!, Stockholm 2005, s. 92.

55 Fredrika Bremerförbundet hävdade att ett erkännande av gifta kvinnors självbestämmande utan tvivel skulle öka kvinnors benägenhet att gifta sig, framförallt inom gruppen kvinnor med egen förvärvsinkomst.142 Utan att egentligen diskutera hur kvinnor skulle praktisera dessa likställda rättigheter så går det att i förbundets argument urskilja den grundläggande värderingen att kvinnor som kategori inte var sämre rustade att förvalta egendom och kapital än män. Detta var dock inget som argumenterades för öppet utan likställda rättigheter och självbestämmande borgade för att kvinnor sedan kunde använda den som de själva önskade. Även de socialdemokratiska kvinnornas centralstyrelse deklarerade att målsmanskapet måste bort och beskrev det som ett slavmärke, lika förnedrande för mannen som för kvinnan. ”De mänskliga rättigheterna böra utsträckas även i fråga om att sköta de ekonomiska och rättsliga angelägenheterna i egenskap av människor och självständiga individer – till kvinnan såväl som mannen”.143

Den likställda ägande- och förvaltningsrättens formella utformning kom att grundas i den dominerande värderingen att gifta kvinnor skulle erkännas samma juridiska rättigheter som män utan att de skulle uttolka sin ekonomiska praktik som identisk med mäns. Självklara antaganden om mäns ekonomiska företrädesrätt i äktenskapet och kvinnors oförmåga och bristande intresse vad gällde ekonomiska frågor fick avgörande betydelse för hur gifta kvinnor med eget kapital och egendom påverkades att återkoppla till den likställda formella rättigheten att äga och förvalta sin egendom till förmån för sin man. Rättvisa åt kvinnorna – orättvisa åt männen. Övergångsregler och självklara antaganden om mäns ekonomiska företräde Sju år efter att giftermålsbalken trätt i kraft i Sverige, 1928, ifrågasatte den socialdemokratiska riksdagsledamoten Östen Undén övergångsregeln, att redan gifta kvinnor kvarhölls som ekonomiskt omyndiga på obestämd tid. Han konstaterade dock samtidigt: ”Svårigheterna att införa den nya egendoms- regimen för de äldre äktenskapen tedde sig också särskilt avskräckande vid en tidpunkt, då de nya reglerna i och för sig mötte motstånd på åtskilliga håll. Läget är nu ett annat”.144

Lagberedningen motiverade undantaget av redan gifta makar från den likställda ägande- och förvaltningsrätten med att äktenskapet var ett kontrakt som endast kunde brytas om båda makar var överens om att så skulle ske.145 Att i efterhand ändra de ekonomiska förutsättningar som rått när äktenskapet ingåtts beskrevs som orätt mot männen. I lagberedningens argument kan

142 Staël von Holstein, Mathilda, 1911, s. 4. 143 Flood, Hulda, Den socialdemokratiska rörelsen i Sverige, Stockholm 1960, s. 98. 144 Undén, Östen, ”Övergångsreglerna i giftermålsbalken, Svensk juristtidning, 1928, s. 30. Undén var justitieminister 1920 då lagberedningens förslag behandlades i den svenska riksdagen. 145 Kommittébetänkande 1920, s. 413.

56 spåras konservativa värderingar om äktenskapets ekonomi, som också framförts i riksdagen. I riksdagsdebatter avvisades att mannens målsmanskap över kvinnan överhuvudtaget var ett problem och man önskade skydda mannens självklara ekonomiska företräden i äktenskapet. Likställdhet mellan makar skulle skapa oordning och splittring med skilsmässa och jordsplittring som följd. ”Jag icke riktigt förstår den kvinna, som verkligen åt brudgummen vill anförtro sin egen person men icke sina guldsmycken”, sa Sam Clason i riksdagens första kammare i samband med att lagberedningens förslag debatterades 1920.146

Det faktum att redan gifta kvinnor kom att kvarstå under sina mäns ekonomiska förmyndarskap fick konsekvensen att en stor grupp gifta svenska kvinnor fram till 1950, var att betrakta som ekonomiskt minderåriga.147 I Norge och Danmark genomdrevs dock revisionen av giftermålsbalken utan övergångsregler för redan gifta kvinnor, vilket innebar att alla gifta kvinnor direkt erkändes ekonomiskt myndiga. Men i frågan om hur makarnas gemensamma tillgångar skulle fördelas mellan makarna, i och med över- gången till den nya lagen, tillföll dessa oftast den som tidigare förvaltat förmögenheten och egendomen. Då denna person i de flesta fall var mannen har tidigare forskning visat att norska och danska gifta kvinnors direkta ekonomiska myndigförklaring kom att innebära en stor överföring av ägande från kvinnan till mannen.148

Visst fanns motstånd mot att erkänna gifta kvinnor ekonomiska rättigheter, precis som Undén påtalade 1928, en motvilja som framförallt kretsade kring hur gifta kvinnor skulle förstå och praktisera den likställda ägande- och förvaltningsrätten. Övergångsregler, möjligheten att skriva fullmakt och bedyrandet i motionerna att erkännande av kvinnors formella rättigheter inte skulle leda till några faktiska förändringar i kvinnors anspråk på ekonomiskt inflytande i familjen, visar att idén om mannen som familjens ekonomiska huvudperson var förhärskande. Trots det av Undén påstådda nya läget 1928 kom övergångsreglerna att bestå ända fram till 1950.

Den likställda försörjningsskyldigheten – att höja det husliga arbetets värde Makarna äro pliktiga att, var efter sin förmåga, genom tillskott av penningar, verksamhet i hemmet eller annorledes bidraga till att bereda familjen det underhåll, som med avseende å makarnas villkor må anses tillbörligt. Till familjens underhåll skall räknas vad

146 Clason, Sam, Första kammarens protokoll 1920, Nr: 34, s. 46. 147 Niskanen, Kirsti, 2004, s. 247; Sjöberg, Maria, 2001, s. 190. 148 Sverdrup, T, Stiftelse av sameie i ektenskap og ugift samliv, Oslo 1997, s. 53-65.

57 som erfordras för den gemensamma hushållningen, barnens uppfostran samt för tillgodoseende av vardera makens särskilda behov.149

Lagberedningen önskade likställa den äktenskapliga försörjningsskyldigheten. Det handlade om att likställa värdet av olika sätt att bidra till familjens försörjning, genom förmögenhet, verksamhet i hemmet och förvärvsarbete. Men trots att denna lagparagraf formades i könsneutrala termer kom försörjningsskyldighetens reella innebörd att handla om att mannens tidigare husbondevälde upphörde, inte om hans överordnade ekonomiska position i äktenskapet.

Den gifta kvinnans status skulle höjas genom att, till skillnad från tidigare, garantera henne ekonomisk självständighet inom familjen. Hon antogs dock använda sitt självbestämmande och välja att inte bidra till familjens försörjning med verksamhet utanför hemmet. ”Av hänsyn till familjens intresse är det nog ofta lyckligast, om hustrun i främsta rummet ägnar sig åt vården om hemmet. Huru hennes arbete i hemmet skall ordnas måste dock ankomma på henne själv”.150 Så trots att den gifta kvinnan i och med målsmanskapets upphörande själv gavs formell befogenhet att avgöra om hennes bidrag till familjens försörjning skulle ske via förmögenhet, genom eget förvärvsarbete eller genom omsorgsarbete i hemmet, förutsattes det som självklart att den äktenskapliga relationen var uppdelad i en förvärvsarbetande man och en i hemmet verksam hustru.151 Men, kvinnans verksamhet i hemmet skulle få samma höga status som mannens förvärvsarbete, vilket innebar att hon skulle betraktas som en familjeförsörjare, inte att hon blev försörjd. Som bidrag till familjens försörjning hänsyftades även att leda anställda i husliga göromål i det egna hemmet.

Målsmanskapet hade inneburit att mannen hade bestämmanderätt över var hustrun skulle förlägga sin verksamhet, hans samtycke krävdes om hon önskade förvärvsarbeta. Men trots att gifta kvinnor i och med den nya lagen erkändes självbestämmande diskuterades inte gifta kvinnors förvärvsarbete som ett önskvärt sätt att bidra till familjens försörjning. Vid de få tillfällen gifta kvinnor kopplades ihop med förvärvsarbete beskrevs arbetet som en nödåtgärd hon kunde tvingas ta till under extraordinära omständigheter, i särskilda fall av extrem fattigdom. Till skillnad från tidigare lag var det nu

149 Kommittébetänkande 1920, ”Förslag till Giftermålsbalk”, Kap 5 § 2, s. 22. 150 Kommittébetänkande 1920, s. 164. Även om beredningen erkände att det fanns hustrur som var ekonomiskt självständiga omnämndes denna omständighet som ”sällan förekommen. ”Det vanliga är, att mannen driver yttre förvärv, medan hustrun ägnar sin verksamhet åt hemmet”, se Kommittébetänkande 1920, s. 182. 151 Carlsson Wetterberg, Christina, 2000, s. 63; Melby m.fl., talar om att giftermålsbalken innehöll såväl en husmorsnorm som likställningsnorm, Melby m.fl., 2006, s. 288ff.

58 kvinnorna som själva skulle bestämma att bästa platsen för deras bidrag till familjens försörjning var i hemmet. Likställdhetsprincipen i försörjnings- skyldigheten betydde inte att makarna skulle uppfatta sitt försörjaransvar lika, inte ens att gifta kvinnor som kategori skulle tolka den på samma sätt. Istället skulle olika försörjaransvar värderas lika. Detta innebar att gifta kvinnor skulle erkännas mer makt än tidigare att sköta om och besluta i frågor som rörde familjens inre hushållning. Det var den äkta mannens tidigare formella bestämmanderätt över kvinnan och hemmet som menades omodern och äktenskapsavstötande i lagberedningens förslag, inte den gifta kvinnans position som ekonomiskt beroende.

[…]I fråga om den inre hushållningen, som enligt sed i främsta rummet ankommer på hustrun, vore det tydligen icke rimligt, om mannen skulle äga ett sådant företräde. Beredningen har därför sökt stärka hustruns ställning genom att medel tillförsäkras henne till utgifter för åtgärder, som falla inom det verksamhetsområde, vilket företrädesvis tillhör henne. Därigenom får hon, även i de fall då hon ej utövar yttre förvärvsverksamhet eller eljest har inkomst, möjlighet att självständigt verka för familjens bästa.152

Den höjda statusen gifta kvinnor erkändes i hemmet krävde ekonomiska resurser för att verkställas. Kvinnorna skulle därför garanteras medel genom att deras män förpliktades att utbetala hushållspengar, medel för kvinnans särskilda behov samt medel för barnens uppfostran.

Den gifta kvinnans ekonomiska självständighet skulle alltså garanteras av olika medel från mannen. ”Därigenom tillgodoses hustruns berättigade anspråk på självständighet i den verksamhet, som företrädesvis bör vara hennes, utan att hennes ställning i någon mån nedsättes eller obehörigt intrång sker i mannens rätt att själv sköta sin ekonomi”.153 Men även om gifta kvinnor gavs rätt till hushållspengar och medel för egna särskilda behov, och att dessa relaterades till att höja den äktenskapliga institutionens status och attraktionskraft för kvinnor, förutsattes hennes ekonomiska självständighet ha sin utgångspunkt i mannens inkomst.

Rätten till hushållspengar riktades generellt till alla gifta kvinnor. Lagberedningens diskussion kretsade dock framförallt kring kvinnor som var gifta med försumliga familjeförsörjare och som tidigare tvingats gå till fattigvården för att få ekonomiskt understöd. Med hänvisning till vad som upplevdes vara ett samhällsproblem formaliserades istället mannens försörjningsplikt mot familjen genom skyldigheten att utbetala hushållspengar

152 Kommittébetänkande 1920, s. 163. 153 Kommittébetänkande 1920, s. 182.

59 till hustrun. Men hur mycket han skulle ge henne för att garantera hennes ekonomiska självständighet specificerades inte av lagberedningen. För samtidigt som rätten till hushållspengar önskade trygga husmödrars ekonomiska självständighet vad gällde husliga göromål försvarades mannens rätt att ensam äga och fördela sin egenhändigt intjänade inkomst. Lagberedningen fastslog att en fastställd andel av mannens inkomst kunde uppfattas som att kvinnan fick lön av mannen. Detta i sin tur kunde leda till att hustruns arbete likställdes med en tjänarinnas.

Med rätta har man icke minst från kvinnohåll häremot invänt, att en sådan regel skulle uppfattas, som om hustrun erhölle ett slags lön av mannen, och att härigenom hustruns ställning skulle sänkas istället för att höjas. Det kunde inträffa, att hennes ställning bleve uppfattad såsom likställd med den en avlönad husföreståndarinna eller tjänarinna har. […]Ur allmän ekonomisk synpunkt vore det helt visst icke heller tillfredställande, om inkomsten icke skulle tillfalla den make, genom vars omtanke och arbete den uppstått.154

Resonemanget om att kvinnans verksamhet kunde uppfattas likställt med en tjänarinnas, visar att det var bättre beställda kvinnor som utgjorde normen i resonemanget. Men en given procent av mannens inkomst skulle inte endast sänka hustrurs status istället för att höja den, den skulle även inskränka den förvärvsarbetandes rätt att fritt och självständigt bestämma över den egna inkomsten. Så med godkännande från ”kvinnohåll” förhöll man sig vag och obestämd i frågan om procent och relaterade istället kvinnors rätt till ekonomisk självständighet genom hushållspengar till familjens standard och ekonomiska villkor. Därmed blev det som var tänkt som ett lagstadgat ekonomiskt skydd för gifta kvinnor och deras barn främst en moralisk uppfordran till den inkomstbringande personen i familjen att rättvist dela med sig. Men även om kvinnor erkändes rätt till ekonomisk självständighet genom hushållspengar tillföll det överskott som inte konsumerades den som intjänat dem, vilket oftast var mannen. ”[…] om hustrun av mannen erhållit hushålls- pengar för en viss period samt uppsparar något därav, kan hon ej anses berättigad att avlägga det sparade för egen räkning”.155 Eftersom det oftast var mannen som tjänat in till hushållspengar, var dessa medel, trots att de överlåtits att användas av hustrun, att betrakta som hans enskilda egendom. Detta gällde även de pengar mannen sparade från sin inkomst.156 Men om mannens bidrag till hushållskassan uteblev kunde kvinnan stämma honom

154 Kommittébetänkande 1920, s. 181. 155 Kommittébetänkande 1920, s. 195. 156 Lagberedningen fann dock det som eftersträvansvärt att hustrun hade rätt till del i mannens sparkapital men fann det svårt att lagstifta om detta. Dock utökades möjligheten för makar att överföra kapital mellan varandra i egenskap av gåva men kvarstod förstås som frivilligt att verkställa, Kommittébetänkande 1920, s. 306f.

60 inför domstol och med domstolens godkännande få dem indrivna. Detta förfarande omnämndes som ett bättre alternativ än hennes tidigare kontakter med fattigvården.157Grov försummelse av försörjningsplikten gav även skälig grund till skilsmässa. Då var det först och främst mannens brister som familjeförsörjare som framhölls i utredningen, men i likställdhetens tecken tillades; ”såsom pliktöverträdelse måste det ock betraktas, om ena maken för- summar vad som åligger honom i fråga om vården av hemmet och barnen”.158

Medan rätten till hushållspengar främst motiverades genom att problematisera mindre bemedlade förvärvsarbetande kvinnors utsatta situation, motiverades rätten till medel för särskilda behov till kvinnor som genom yrkesarbete var ekonomiskt oberoende före äktenskapet. Dessa medel tänktes som en extra säkring av dessa kvinnors ekonomiska självständighet i äktenskapet, varför skulle de annars lämna ett yrkesarbete som beredde dem ekonomiskt oberoende för ett äktenskapligt liv som ekonomiskt ”självständig”? Dessa medel från mannen skulle dessutom betraktas som kvinnans egna.

Särskilt för den hustru, som före äktenskapet idkat förvärvsarbete och därigenom haft en ekonomiskt självständig ställning men efter giftermålet uteslutande ägnar sig åt hemmets skötande, skulle det naturligen ofta kännas såsom ett tryckande band, om hon icke finge anse sig såsom ägare av de medel hon av mannen bekommit för sina personliga behov.159

Medel för egna särskilda behov kom, till skillnad mot hushållspengar, att stadgas som gifta kvinnors enskilda egendom och därmed säkrades de från mannens eventuella borgenärer. Lagberedningens precisering av vilka särskilda behov och intressen dessa kvinnor kunde tänkas ha och som dessa medel skulle möjliggöra visar att det var en viss kategori kvinnors ekonomiska självständighet man hade i sikte att säkra. ”Hit höra icke blott kläder och liknande förnödenheter utan även, i den mån makarnas villkor det medgiva, medel för tillgodoseende av ideella krav, t.ex. för filantropisk verksamhet, för deltagande i föreningsliv, för studier och utbildning av talanger eller för rekreation”.160 Medel för särskilda behov tänktes utgöra ett ekonomiskt incitament till att dessa kvinnor i större utsträckning än tidigare skulle hitta fram till altaret. Samtidigt förutsattes denna extra säkring en man med relativt hög inkomst och på så vis minimerades möjligheterna för kvinnor med mindre

157 Lagberedningen underströk ömsesidigheten i frågan, d.v.s. att män också kunde stämma sina hustrur men hävdade att det då handlade om ytterst sällsynta fall, Kommittébetänkande 1920, s. 197. 158 Kommittébetänkande 1915, ”Förslag till lag om äktenskapets ingående och upplösning 1913”, s. 399. Kapitel 6 § 2. 159 Kommittébetänkande 1920, s. 195. 160 Kommittébetänkande 1920, s. 192.

61 ekonomiska resurser att kunna ta del av den ekonomiska självständighet dessa medel var tänkt att frilägga.

Lagberedningens förslag på en likställd försörjningsskyldighet mellan makar kom således att grundas i en liberal styrningsrationalitet. Trots att gifta kvinnor erkändes självbestämmande och likställd försörjningsskyldighet med män, styrdes de genom rättigheterna att avstå förvärvs- och yrkesarbete till förmån för husligt arbete i hemmet. Denna verksamhet erkändes dock som likställd med förvärvsarbete. Hushållspengar och medel för särskilda behov skulle garantera gifta kvinnor en omfattning av ekonomisk självständighet som de med hänvisning till sin klass ansågs berättigade till. Gemensamt var dock att den självständigheten hade sin utgångspunkt i mannens inkomst. Självklara antaganden om kvinnor och mäns olika förmågor att bidra till familjens försörjning Lagberedningens förslag på likställd försörjningsskyldighet mellan makar följde överlag de krav kvinnoorganisationerna gemensamt framställt till lagberedningen 1916 som var grundade i värderingar som tidigare forskning betecknat som könskomplementär särarts- och moderlighetsideologi.161 De utmärkande egenskaper som tillskrevs ett av könen återfanns inte hos det andra, vilket även gällde den antagna förmågan och fallenheten för att sköta och bidra till familjens ekonomi. I kvinnoorganisationernas gemensamma skrivelse till lagberedningen stod:

Makarna böra vara skyldiga att bidraga var och en i förhållande till sina tillgångar såväl till familjens underhåll, hemmets betryggande och barnens uppfostran som till täckande av vardera makens personliga utgifter, allt i enlighet med makarnas ekonomiska för- hållanden.

Till den del hustrun icke har egen inkomst av arbete eller förmögenhet, fullgör hon denna skyldighet genom sitt arbete i hemmet. Make bör beredas möjlighet att vidtaga effektiva lagliga åtgärder för att få till sig utbetalt det bidrag, som skall utgå i penningar. […]162

Den gemensamma skrivelsen från kvinnoorganisationer med förslag på hur den äktenskapliga försörjningsskyldigheten borde utformas vilade på en maternalistisk grund, vilket i detta fall innebar ett upphöjande av kvinnors status i äktenskapet som moder och barnaföderska genom att betona deras

161 Kaveh, Shamal, 2006, s. 233; Manns, Ulla, 2001, s. 30ff. 162 Skrivelsen refererades i Hertha 1916: 8 ”Svenska kvinnoföreningar uttala sig i äktenskapslagstiftningsfrågan”, s. 163.

62 särart och självklara särbehandling i äktenskapet. Lagberedningens likställning av hemarbete med förvärvsarbete, kvinnors rätt till hushållspengar och medel för särskilda behov samt juridisk möjlighet att stämma mannen om de ekonomiska bidragen uteblev, kan alltså härledas till kvinnoorganisationernas gemensamma skrivelse. De kvinnoorganisationer som enskilt drev dessa krav på att höja kvinnors status genom att uppvärdera det husliga arbetet var de socialdemokratiska kvinnornas centralstyrelse, Svenska Kvinnornas National- förbund samt Centralförbundet för Socialt Arbete.

Att uppvärdera gifta kvinnors verksamhet i hemmet var viktigt för kvinnorna inom paraplyorganisationen Svenska Kvinnornas Nationalförbund. De sympatiserade med de socialdemokratiska kvinnornas problematisering av specifikt de industriarbetande kvinnornas besvärliga situation att förena förvärvsarbete med moderskap. År 1915 hade förbundet anordnat ett offentligt möte i Stockholm under rubriken ”Hemmens betydelse för vårt land”, och 1916 var förbundet medarrangör i den nordiska kvinnosakskonferensen i samma huvudstad där temat var just hemmens betydelse och värdesättningen av kvinnors betalda och obetalda arbete.163

Det var framförallt de förvärvsarbetande mödrarnas prekära ekonomiska situation som även de socialdemokratiska kvinnorna önskade trygga genom att föra fram maternalistiskt grundade krav på en likställd försörjningsskyldighet. Genom att höja kvinnans status i äktenskapet och bereda henne ekonomisk självständighet genom hushållspengar, möjliggjordes för kvinnor att göra det de helst önskade - befrias från förvärvsarbete och erkännas rätt och möjlighet att bli en god husmor. 1917 preciserade de socialdemokratiska kvinnorna sin syn på värdet av den gifta kvinnans omsorgsarbete i hemmet.

Det finns tyvärr i det allmänna betraktandet av hustrurs och mödrars ställning i hemmet den felaktiga uppfattningen, att kvinnan i hemmet har en mer underordnad och beroende ställning än andra kvinnor i samhället. Denna uppfattning, byggd på generationers fördomar, står ofantligt hindrande i vägen för allt arbete som går ut på att frigöra kvinnorna ur socialt och ekonomiskt betryck.

Den socialdemokratiska kvinnokongressen 1917 uttalar därför i frågan om ’värdesättning av kvinnornas arbete i hemmet’:

163 Lovisa af Petersen visar i sin avhandling att Svenska Kvinnornas Nationalförbund som grundades 1896 var en var en paraplyorganisation som innefattande flera borgerliga kvinnoorganisationer bl.a. Fredrika Bremerförbundet och Vita bandet. Med tiden kom de dock allt mer att göra sig delaktiga i frågor som behandlade arbetarkvinnornas arbete och situation, Petersens, Lovisa af, Formering för offentlighet. Kvinnokonferenser och Svenska Kvinnornas Nationalförbund kring sekelskiftet 1900, Stockholm 2006, s. 176; jfr Melby m.fl. 2006, s. 205.

63 att till den del hustru icke har inkomst genom arbete eller förmögenhet, må hon anses förtjäna denna inkomst genom sitt arbete i hemmet; att en kvinna således genom att ingå äktenskap icke i vanlig mening kan anses bli försörjd; att kvinnorna själva, med [sic] än hittills, måtte sätta värde på sig själva, hävda sin ställning som samhällsnyttiga medborgare i sin ansvarsfulla verksamhet för hem och familj; […].164

Genom sin särskilda verksamhet i hemmet var kvinnor att betrakta som samhällsnyttiga medborgare. Det budskapet var tydligt från de socialdemokratiska kvinnornas centralstyrelse.

Bild 6. Bilden på skulpturen är hämtad från Morgonbris 1906:4 och får här representera de Socialdemokratiska kvinnornas centralstyrelses, Svenska Kvinnornas Nationalförbunds och Centralförbundet för socialt arbetes syn på hur det ”naturliga” moderskapet hindrades p.g.a. att mödrar tvingades förvärvsarbeta.

Lagberedningens utformning av den likställda försörjningsskyldigheten var påfallande lik de krav som framförallt de socialdemokratiska kvinnorna fram- förde 1917, vilket också har påtalats i tidigare forskning.

När den nya äktenskapsbalken kom 1920 är den som ett eko av vad de socialdemokratiska kvinnorna länge önskat: att de gifta kvinnorna äntligen ska bli myndiga och att könens idealtypiska plikter, ansvar, skyldigheter och rättigheter skrivs in som likvärdiga prestationer. Han är visserligen penningförsörjare så att säga. Men hennes arbete i hemmet ska anses lika mycket värt – hon ska rentav anses som medförsörjare. […].165

164 ”Kvinnokongressen 1917”, Morgonbris 1917:3. 165 Hirdman, Yvonne, 2003, s. 148.

64 De socialdemokratiska kvinnornas ståndpunkt grundades i att mindre bemedlade kvinnor skulle befrias från förvärvsarbete för sin egen och barnens skull medan Centralförbundet för Socialt Arbete beskrivits förespråka att samma kvinnor skulle skyddas från förvärvsarbete - för samhällets skull. Förbundet har skildrats som negativt inställd till den arbetande klassen överlag och arbeterskor framställdes allt som ofta som passiva och viljelösa, vilket orsakade osedligt leverne. Mindre bemedlade menades fattas de egenskaper bildade menades ha, de attribut som gjorde kvinnor till riktiga kvinnor, d.v.s. förmågor som gjorde dem till goda hushållerskor, mödrar och hustrur.166 Förvärvsarbete menades förråa kvinnor och problematiserades som ett hinder för deras naturliga moderlighet. Det ålåg därför på statens uppgift att leda dessa kvinnor rätt genom att via lagstiftning skydda dem från förvärvs- arbete.167

För att kunna likställa den i hemmet verksamma kvinnans arbete med mannens förvärvsarbete menade vissa i den offentliga debatten att en viss procent av mannens lön måste fastställas i lag. Här var dock meningarna delade, även mellan kvinnoorganisationerna, om summan som skulle utgå till kvinnan i form av hushållspengar och medel för särskilda behov, skulle fastställas i lag eller om skyldigheten skulle förbli av moralisk art. Debatten var livlig och olika förslag emanerade ur debatterna, 50 %, 10 % eller 5 % . Den då välkända familjejuristen Georg Stjernstedt, yrkade på att 50 % av mannens lön borde överföras på kvinnan. Kvinnor som före äktenskapet var ekonomiskt oberoende skulle aldrig försätta sig i en situation där de behövde ”be sin man om varje öre”. Hon måste därför även som gift erbjudas en med mannen fullt likställd ekonomisk position, även om den var att betrakta som inomäktenskapligt förtjänad, hävdade Stjernstedt.168 Karin Fjällbäck- Holmgren, som var medlem i Centralförbundet för socialt arbete, drev i Herta den Stjernstedtska linjen utifrån vad hon själv hävdade var en praktisk och en psykologisk ståndpunkt. Till de praktiska fördelarna tillräknades att hustrur, som tidigare inte fått ta del av familjens ekonomi, i och med likställigheten skulle få rätt till både insyn och självständigt handlande. På så vis kunde hon själv planera för en eventuellt oviss framtid för sig och barnen. Till de psykologiska fördelarna var, enligt Fjällbäck-Holmgren, ”att en hustru känner sig fullt jämställd med sin man, och den ä n n u större betydelse det har att

166 Kaveh, Shamal, 2006, s. 221ff. 167 För att ”skydda” mindre bemedlade kvinnor från fördärvligt leverne försvarade Emilia Broomé förbudet för kvinnor att arbeta natt inom industrin som infördes 1909, Hedin, Marika, 2002 s. 150. Andra då kända profiler inom Centralförbundet för socialt arbete var Kerstin Hesselgren, Karin Fjällbäck-Holmgren, Gerda Meyerson, Agda Montelius, Anna Whitlock, G.H. von Koch, Moritz Marcus, Erik Palmstierna m.fl. 168 Stjernstedt, George, ”Självständigare ställning åt den gifta kvinnan. Utkast till en reform av lagstiftningen om makars egendomsförhållanden”, Hertha, 1915:8, s. 156; se även Melby m.fl., 2006, s. 211ff.

65 mannen vänjer sig vid att känna sig jämställd med sin hustru”.169 Jur.kand. Anna Wicksell förslog däremot en betydligt lägre procentsats än Stjernstedt, 5 % av mannens inkomst skulle tillförsäkras kvinnan. Den enligt henne, oriktiga inställningen att den i hemmet verksamma kvinnan blev försörjd trots att hennes arbetsbörda i de flesta fall var mer betungande än mannens, stod i fokus för hennes resonemang. Kvinnor som själva skötte sina hem var att betrakta som familjeförsörjare. Att kalla dem för försörjda var inget annat än en förolämpning, hävdade Wicksell.170

När det gällde nödvändigheten av en lagstadgad rätt till hushållspengar och medel för särskilda behov framstod kvinnoorganisationerna som eniga. Men när det kom till hur dessa medel skulle säkras och hur mycket av mannens inkomst som skulle öronmärkas för kvinnan, var de inte överens. Lag- beredningen lyssnade inte på dem som önskade fastställa värdet av kvinnans arbete i hemmet med en viss procent av mannens lön. Istället har vi tidigare sett hur lagberedningen valde att referera till de röster från ”kvinnohåll” som hävdade att en i lagen fastställd procent skulle tolkas som att kvinnan fick lön av mannen. Fredrika Bremerförbundet företrädde det ”kvinnohåll” lagberedningen hänvisade till. Dess representant, Mathilda Staël von Holstein, sade sig sympatisera med själva beskrivningen av kvinnans arbete i hemmet, som hon menade var av lika stor betydelse för familjens ekonomi som mannens förvärvsarbete. Men en lagstiftning som tvingade någon att ge ifrån sig en viss del av en egenhändigt förtjänad inkomst, menade hon, kränkte den förvärvsarbetandes självständighetskänsla. En sådan lag kunde även verka kontraproduktiv för kvinnorna, då likställigheten innebar att män faktiskt kunde göra anspråk på hustrurs inkomst. Holstein föreslog istället att skyldigheten att ge make hushållspengar och medel för särskilda behov skulle formas som en lagstiftad moralisk skyldighet, utan en fast procentsats.171 Ett förslag vi tidigare sett att lagberedningen lyssnade till.

Även de konservativa i riksdagen sällade sig till dem som inte såg en lagstiftad procentsats som en lösning. De avvisade dock stadgandet av hushållspengar och medel för särskilda behov helt och vidhöll att gifta kvinnors arbete i hemmen var av ideellt slag.

Huru oumbärlig för familjens trevnad och välfärd hustrus plikttrogna verksamhet i hemmet än må erkännas vara, är det emellertid uppenbart olämpligt att utfärda lagstadganden, som föranleda, att denna verksamhet skall av utomstående värdesättas

169 Fjällbäck-Holmgren, Karin, ”Önskemål i äktenskapslagstiftningen II”, Hertha 1917:2, s. 55. 170 Wicksell, Anna, ”Förmögenhetsförhållandena mellan äkta makar”, Hertha 1915:6, s. 119. 171 Staël von Holstein, Mathilda, “Önskemål i äktenskapslagstiftningen 1”, Hertha 1917:2, s. 29f.

66 till visst belopp och alltså hustrus pliktuppfyllelse vid sitt hems skötsel komma att bedömas ur avlöningssynpunkt.172

Lagberedningen hade, som vi tidigare sett precis som K.G. Westman, avfärdat en fastställd procent av mannens lön med hänvisning till att den gifta kvinnans ställning kunde uppfattas som en avlönad tjänarinnas. Så trots att familjen önskades ses som en ekonomisk enhet, gavs makten över inkomsten till den som intjänat den, vilket underförstått hos K.G Westman och i lagberedningens förslag var en man, medan det troligtvis för Fredrika Bremerförbundet likväl kunde vara en kvinna.

Men även möjligheten för kvinnan att stämma sin man på uteblivna medel för egna särskilda behov och hennes möjlighet att skuldsätta mannen för att få loss dessa medel försvagades i lagstiftningsprocessen av en traditionell och konservativ falang i riksdagen. Mathilda Staël von Holstein protesterade i detta fall mot inskränkningen. ”I de fall där hustrun ej har arbetsförtjänst eller annan inkomst skulle givetvis en sådan bestämmelse varit av stort värde för att trygga hennes ekonomiska självständighet”.173

Mannens lagstadgade skyldighet att utbetala pengar till kvinnan som skulle garantera hennes självständiga husliga verksamhet, utformades mer som en moralisk plikt för mannen än en lagstadgad rättighet för kvinnan. 23 år senare beskrev advokaten Ruth Stjernstedt den äktenskapliga försörjningsskyldig- heten som tandlös då tryggandet av gifta kvinnors ekonomiska självständighet i äktenskapet, enligt henne hade uteblivit.

Om nu dessa lagregler noggrant följes, skulle de inkomstlösa hustrurnas ställning vara ganska tryggad i alla de äktenskap, där ekonomisk trygghet överhuvudtaget kan beredas dem. Men det är alldeles märkvärdigt att se hur föga lagens föreskrifter ännu trängt in i den allmänna upfattningen [sic], särskilt då i den allmänna maskulina uppfattningen. Där betraktas än idag ofta dessa, nu snart tjugofem år gamla lagparagrafer, såsom onödiga moderna på- fund.174

Omformandet till en moralisk förpliktelse torde ha medfört att gifta kvinnors ekonomiska självständighet kom att bero på den enskilda mannens betalnings- moral och enligt Ruth Stjernstedt skall den inte ha varit så hög.

172 Westman, K.G, Motion i Första kammaren 1920, nr. 173, s. 3. Westman tillhörde jordbrukarnas fria grupp. 173 Staël von Holstein, Mathilda, ”Vår giftermålsbalk”, Hertha 1920:5, 76. 174 Stjernstedt, Ruth, ”Hustrulön, hushållspengar eller del av mannens inkomst”, Hertha 1944:2, s. 29.

67 Befria gifta kvinnor från förvärvsarbete eller män från konkurrens? Idén om den på äktenskapet grundade familjen var förhärskande i lagberedningens slutgiltiga betänkande, så även den tillhörande idén att samma familj bestod av en förvärvsarbetande man vars hustru helt och fullt ägnade sig åt omsorgen om hem och barn. Som gifta skulle kvinnor generellt, om det var möjligt, befrias och befria sig själva från förvärvsarbete. Möjligheten att kvinnor, utan att vara i ekonomisk nöd, skulle bibehålla sitt förvärvsarbete efter giftermål diskuterades överhuvudtaget inte av lagberedningen. Det togs med andra ord för självklart att gifta kvinnor arbetade för att de måste, inte för att de ville. Denna värdering och självklara antagande om gifta kvinnor genomsyrade lagberedningens förslag om den likställda försörjningsskyldigheten och hade tidigare framförts av bland annat de socialdemokratiska kvinnorna, Svenska Kvinnornas Nationalförbund och Centralförbundet för socialt arbete. Inom socialdemokratin var dock meningarna inledningsvis annorlunda.

På den första socialdemokratiska partikonferensen 1889 slog det då precis bildade partiet fast att det inte fanns några specifika kvinnofrågor. Kvinnornas allt mer ökade förvärvsarbete och familjens spådda upplösning som ekonomisk enhet sågs som en oundviklig följd av kapitalismen.175 När båda makar i framtiden spåddes förvärvsarbeta och vara ekonomiskt självständiga skulle äktenskapet som institution ha spelat ut sin roll. Inspirerade av den pågående europeiska debatten ändrade dock det socialdemokratiska partiet vid sekelskiftet 1900 denna syn på kvinnors delaktighet i produktionen. Kampen mot kapitalet skulle inte längre ske genom båda könens delaktighet i produktionen. Mer och mer särskildes reproduktion från produktion och betoningen i argumenten lades nu på att kapitalismen/kapitalisten exploaterade kvinnor.

[…] fabrikslivet gör flickorna odugliga till husmödrar, hur råhet och omoral från de tidigaste år förgifta det uppväxande släktet, hur dessa unga, förstörda fabriksflickor massvis hemfalla åt prostitutionen, hur dessa fabriker med kvinnlig arbetskraft ofta nog blir harem för ägerne [sic] eller förmännen, hvilka med afskedshotet ha lätt att besegra en vanligen icke allt för motspänstig dygd och hur slutligen hela detta system också fysiskt degenererar släktet i alla riktningar.176

175 Carlsson, Christina, Kvinnosyn och kvinnopolitik. En studie av svensk socialdemokrati 1880-1910, Lund 1986, s. 176 ff; se även Hirdman, Yvonne, Den socialistiska hemmafrun och andra kvinnohistorier, Stockholm 1992, s. 39. 176 Branting, Hjalmar, ”Fiender till familjen”, Morgonbris 1905:4, s. 2.

68 Odugliga som husmödrar, råa, omoraliska, prostituerade - ja, uppräkningen av de mindre tilltalande konsekvenser de ”icke allt för motspänstiga” flickorna kunde råka ut för när de arbetade inom industrin var lång.

Bild 7. Bilden får illustrera problematiseringen av kapitalets/kapitalistens utnyttjande av kvinnorna inom industrin. Bilden är hämtad från Morgonbris 1907: 5 (ARAB).

Industriarbete ledde helt enkelt kvinnor i fördärvet. För sin egen, sin familj och släktets bästa skulle de istället befrias från detta. Denna bild av industriarbeterskan delades av Centralförbundet för socialt arbete.177

Inom arbetarrörelsen konkurrerade argumenten om kapitalismens/kapitalistens exploatering av kvinnor med ett annat väl använt argument - att samma kvinnor var männens rivaler om arbetstillfällen, en lönedumpande samling strejkbrytarmaterial. Det ansågs därför av vissa vara nödvändigt att utestänga kvinnor från vad som främst uppfattades som manliga yrken. Vad som är tydligt under åren 1889-1920 är att även om socialdemokratin i sin helhet var enig om att gifta kvinnors position ute i produktionen var problematisk och att moderskapet var kvinnornas främsta livsuppgift, så förelåg radikala skillnader mellan olika grupperingar inom partiet om vem som skulle skyddas från vad.178 Var det kvinnorna som skulle skyddas från kapitalisten eller var det

177 Kaveh, Shamal, 2006, s. 205. 178Christina Carlsson hävdar att för att undvika stridigheter delade det socialdemokratiska partiet upp de kvinnorelaterade ”problemen” och behandlade lönearbetet för sig, den gifta kvinnans ställning för sig, den ensamstående modern för sig etc, Carlsson, Christina, 1986, s. 261.

69 män som skulle skyddas från konkurrens från kvinnorna? Båda problemrepresentationerna mynnade ut i samma lösningsförslag - kvinnor skulle omgärdas av särlagar som kunde tolkas som ett skydd från kapitalistens utsugning eller som ett skydd mot konkurrens för männen.

I Sverige infördes nattarbetsförbud för kvinnor inom viss industri 1909. Trots att detta beslut understöddes av en internationell kvinnopolitisk konvention, förblev den dominerade inställningen hos de socialdemokratiska kvinnornas centralstyrelse att motsätta sig ett förbud.

Motiven till kvinnornas motvilja mot lagen är i främsta rummet, ganska naturligt, av ekonomisk art. Och huru mycket man än framhåller den ideella sidan av saken: den vackra tanken om skydd för de svaga kvinnorna och det kommande släktet o.s.v.; så tro vi ändå att kraven på skydd för existensmöjligheterna är minst lika viktiga, om de än ej kunna omsättas i så vackra ord. […] Man bör icke glömma att lagen tagit sikte på just de kvinnor, som genom sina organisationer kommit upp något så när goda löner och därför fordra att få behålla sin ställning sådan den är. 179

Åter igen - kvinnor arbetade för att de måste, inte för att de ville. Så att förbjuda kvinnor som arbetade för sin överlevnad, att försätta dessa i en konkurrensmässigt sämre position än män på arbetsmarknaden, hjälpte åtminstone inte kvinnorna. Bestämt markerades att förbudet, eller ”skyddet” om kvinnorna som det kallades, egentligen handlade om att skydda männens position på arbetsmarknaden genom att säkra (skydda) bättre betalda arbeten åt dem.180 År 1923 redovisades två enkätundersökningar gjorda 1916 och 1918 vars resultat de socialdemokratiska kvinnorna kom att hylla, och som de menade stärkte deras antagande - gifta kvinnor förvärvsarbetade för att de var tvungna - ”hon har intet annat val”, stod det i en av artiklarna.181 I samma studie fastställdes att gifta kvinnors hårda och tunga förvärvsarbete inte formulerats som något problem förrän efter det att dessa kvinnor börjat tränga in på de bättre betalda, högre kvalificerade yrkena.182 Resultaten i undersökningen visade alltså på två viktiga omständigheter för de socialdemokratiska kvinnorna. Att särlagstifta kring kvinnors förvärvsarbete

179 Socialdemokratiska kvinnokonferensens arbetsutskott uttalar sin kritik mot förslaget om nattarbetsförbud för kvinnor inom vissa arbetsområden i Morgonbris 1908:3, s. 2; se även Carlsson, Christina 1986, s. 217ff; Karlsson, Lynn, 2001, s. 192. 180 Christina Carlsson visar att en majoritet av de socialdemokratiska kvinnorna, till skillnad från partiledningen, kom att motsätta sig nattarbetsförbud för kvinnor inom viss industri 1907-1909, Carlsson, Christina, 1986, s. 217ff. 181Lindstedt, Helgo, ”De gifta kvinnornas förvärvsarbete”, Tiden 1923, s. 152-161. Lindstedt gjorde en enkätundersökning på fabriksarbeterskor och hemarbeterskor i Lund och Malmö under åren 1916 och 1918. 182 Lindstedt, Helgo, 1923, s. 152.

70 var orätt mot kvinnorna och syftet var inte att skydda dem utan att skydda män från konkurrens om de bättre betalda arbetena. Signe Vessman menade att resultaten visade att det var ”den bittraste nödvändigheten” som drev kvinnor till förvärvsarbete, inte deras olust för hemsysslor, okunnighet eller lyxbehov, som flera inom den egna rörelsen påtalades ha hävdat.183 Man löste inte gifta kvinnors ekonomiska utsatthet genom att ”befria” dem från egen inkomst genom förbud, menade hon.

Bild 8. Signe Vessman (ARAB)

Även lagberedningens förslag på likställd försörjningsskyldighet kom att utgå från antagandet att gifta kvinnors förvärvsarbete var en försörjningsgrundad ”värsta fall” lösning. Detta bidrog dock till den dominerande föreställningen att gifta kvinnors närvaro i förvärvslivet betydde att de var där tillfälligt och därför kunde erkännas andra, mindre plikt- och statusfyllda arbeten och lägre löner än män.184

Inte ens Fredrika Bremerförbundet motiverade sina krav på gifta kvinnors rättigheter till lagberedningen med hänvisning till dessas självskrivna rätt till ekonomiskt oberoende. Detta trots att förbundet allt som ofta hävdade denna rätt när det gällde arbetsmarknadspolitiska frågor och kvinnor generellt.185 För ingen skulle, enligt förbundets grundläggande policy, genom sitt kön ges konkurrensfördelar och giftermålsbalkens formella grund skulle byggas på likställdhet. Men det var troligtvis det som inte kunde uttryckas som ändå låg till grund för att Fredrika Bremerförbundet avvisade idén om att öronmärka en

183 Vessman, Signe, ”Arbetarkvinnornas strävan för hemmet”, Morgonbris 1923:8, s. 1. 184 Lidestad, Madelene, Uppbåd, uppgifter, undantag: om genusarbetsdelning i Sverige under första världskriget, Stockholm 2005, s. 197. 185 Ulla Manns hävdar att Fredrika Bremerförbundet tidigt intog två hållningar när det gällde kvinnors förvärvsarbete generellt. För det första försökte de vidga eller utöka arbetsområden för kvinnor och för det andra så önskade de skydda de områden kvinnor redan fått tillgång till, Manns, Ulla, 1997, s. 72.

71 viss procent av makes inkomst till den andra parten när det gällde den likställda försörjningsskyldigheten. För Fredrika Bremerförbundet var det, till skillnad från lagberedningen, inte osannolikt att även hustrun bidrog till familjens försörjning genom egen inkomst, även om hennes bidrag inte var livsnödvändigt för familjens ekonomi. Så istället för att hävda kvinnoemancipation som målet i sig krävde, som vi tidigare sett, Fredrika Bremerförbundet målsmanskapets upphörande under hot om en dalande giftermålsfrekvens, vilket ändå måste tolkas som en framgångsrik strategi när det gällde erkännande av gifta kvinnors självbestämmande och formella rättigheter.

Under åren 1884-1920 problematiserades ofta i Fredrika Bremerförbundets tidskrifter Dagny och Hertha främst bildade kvinnors låga löner, pensioner och dåliga arbetsförhållanden gentemot sina manliga kollegor.186 I samband med att kvinnor avskedades från bl.a. sina statliga anställningar vid ingång av äktenskap och barnafödande kritiserades detta förfarande av Fredrika Bremerförbundet. Dessa avskedanden menades få avstötande effekt på kvinnors benägenhet att gifta sig. ”Mildt uttryckt torde man om detta kunna säga, att staten icke uppmuntrar äktenskapliga förbindelser. Vill man vara exakt och konsekvent, måste man fastslå, att staten med detta tillvägagångssätt faktiskt mo t a r b e t a r äktenskapet”.187 I samband med att en kvinna, anställd vid statens järnvägar 1912 fått sin ansökan om att ha kvar sin tjänst efter det att hon gift sig avslagen beklagades beslutet i Dagny:

Denna händelse sätter åter under debatt den egendomlig ställning myndigheter – staten – ta gentemot de försörjningsarbetande kvinnorna såsom gifta. Äktenskapsfrekvensens sjunkande framhålles å ena sidan som icke blott beklaglig utan farlig för nationen, och man drar sig ej för att klandrande söka påföra k v i n n o r n a skulden för i detta afseende ofördelaktiga siffror, å andra sidan stipuleras, eller vidhålles, bestämmelser, som icke blott kunna göra kvinnorna obenägna till äktenskap utan rent af i åtskilliga fall för dem omöjliggöra äktenskaps ingående.188

Fredrika Bremerförbundets försvar och positiva inställning till kvinnors förvärvsarbete fick tidigt kritik, även från kvinnohåll. Förbundet anklagades för att ”emancipera kvinnan från sin egen natur”, vilket i sin förlängning

186 Fredrika Bremerförbundet drev frågor i Dagny och Hertha under åren 1884-1915 som berörde kvinnors anställnings, löne- eller pensionsvillkor inom framförallt post- och telegrafverket, järnvägen, lärarinnor, sjuksköterskor, barnmorskor m.fl. 187 ”Staten mot äktenskapet”, Dagny, 1913:10, s. 79. 188 ”Äktenskap eller arbetsförtjänst”, Dagny, 1912:18, s. 205.

72 innebar att kvinnor i princip skulle lockas till förvärvsarbete och avstå från sitt naturliga kall – moderskapet.189 I Dagny gavs dock svar på tal.

Icke är det kvinnorörelsen eller ’de radikala kvinnosakskvinnorna’, som vilja ’kasta ut kvinnan i samhällslivet som själfförsörjande’. De gifta kvinnorna äro redan i stort antal ’utkastade’, och den motor, som förflyttat dem ut på arbetsfältet, är d e n e k o n o m i s k a n ö d - vändigheten.190

Det var i detta konstaterande kvinnor från olika förbund och organisationer kunde mötas i sina krav till lagberedningen. Rättigheten för gifta kvinnor att ta arbete utanför hemmet mot betalning hävdades, i varje fall för vissa speciellt utsatta kvinnor, ekonomiskt nödvändigt att trygga genom lagen. Därmed inte sagt att gifta kvinnor generellt och utan ekonomiska skäl, självsvåldigt och fritt skulle återkoppla till rättigheten som de själva behagade.

Den likställda och moderna skilsmässan Två övergripande skäl som motiverade en omarbetning av skilsmässo- lagstiftningen anfördes av lagberedningen. För det första menades lagen inte stämma överens med makars (moderna) syn på äktenskapet och dess förpliktelser, och för det andra tolkades den radikala ökningen av skilsmässo- skälet egenvilligt övergivande som ett uttryck för makars bristande respekt för lagen och därmed som ett hot mot hela samhället.191

I stora drag kom revideringen av skilsmässolagen 1915 att innebära att de legala skälen för skilsmässa utökades och att det gjordes möjligt för makar som var överens om att skiljas att göra så utan att någon av dem måste framstå som skyldig.192 I de fall makarna var överens om att gå skilda vägar infördes

189 Manns, Ulla, 2001, s. 37. 190”Äktenskap – förvärvsarbete”, Dagny 1913:9, s. 69. 191 Det var i gällande lag inte möjligt att skiljas utan att någon av makarna ansågs som skyldig till skilsmässan. Egenvilligt övergivande var ett legalt skäl för skilsmässa men som användes av makar som var överens om att gå skilda vägar. De iscensatte sin skilsmässa under den då kritiserade benämningen ”Köpenhamnsresor”. En av makarna lämnade då familjen och reste till närmaste stad utomlands (oftast Köpenhamn). Den i hemmet kvarvarande maken stämde den frånvarande för att egenvilligt ha övergivit hemmet. Den frånvarande maken bekräftade övergivandet och skilsmässan var ett juridiskt faktum endast några dagar efter det att stämning inkommit till domstol, se Bouteillec m.fl. 2011; se mer om “Köpenhamnsresor”, “ ‘Kosta på sig advokathjälp och Köpenhamnsresa’. Den rättsliga utvecklingen beträffande äktenskapsskillnad till följd av egenvilligt övergivande från 1500- talet fram till slutet av 1800-talet“, Liber Amicorum Ditlev Tamm. Law, History and Culture, Trolle Önnerfors, Elsa, Köpenhamn 2011. 192 I tidigare forskning har de Skandinaviska ländernas reviderade skilsmässolagstiftningar i början av 1900-talet uttolkats som genomsyrade av en ”No-fault” princip som gjorde det möjligt för makar att skiljas utan att någon av dem var tvingad att pekas ut som den skyldiga till skilsmässan, se Melby m..fl. 2006, s. 116f; Andra forskare gör dock en begreppslig skillnad på och No-fault och Mutual consent.

73 dock obligatorisk medling, som ersatte det tidigare varningsförfarandet från kyrkan, samt ett års separationstid (hemskillnad) innan absolut skilsmässa kunde verkställas. Tillsammans kom dessa förändringar att innebära en radikal skärpning av praxis i form av de vedertagna Köpenhamnsresorna.193

När det gällde den ekonomiska regleringen gjordes det möjligt för kvinnor att få underhåll från mannen vid äktenskapsskillnad fram tills någon av dem dog, under förutsättning att de inte gifte om sig. Tidigare hade kvinnor endast haft rätt till underhåll vid äktenskapsskillnad om skilsmässa skedde p.g.a. sinnes- sjukdom samt under själva separationstiden (skillnad i säng och säte), men underhållet skulle då endast täcka det allra nödvändigaste i livet.194 Men hur kom de ekonomiska aspekterna av äktenskap och separation att problematiseras av lagberedningen och vilka effekter fick de för frånskilda kvinnors ekonomiska självständighet och oberoende? Underhållsskyldighet, skuld och jämkningsregler Idéer om hur den likställda underhållsskyldigheten i äktenskapet skulle utformas påverkade hur den efteräktenskapliga, under och efter en skilsmässa, kom att ordnas. Trots att kvinnans verksamhet i hemmet hävdades likställt med förvärvsarbete, menade lagberedningen att äktenskapet i sig hade fått en invalidiserande effekt på kvinnor som utfört sin försörjningsskyldighet i hemmet. Dessa kvinnor var därför berättigade till ett fortsatt ekonomiskt bidrag från mannen vid skilsmässa, i form av underhållsbidrag.

Hennes förvärvsförmåga, särskilt efter ett långvarigt äktenskap, ofta icke densamma som dessförinnan. I allmänhet har hon ägnat sin tid och sina krafter åt uppgifter i hemmet, vilka för mannen och familjen över huvud varit av största betydelse både ideellt och ekonomiskt hänseende, men vilka ofta icke kvalificera henne för verksamhet i försörjningssyfte. Stundom har hon genom sitt

No-fault ges där betydelsen rätt att skiljas utan skäl och utan att vara överens medan mutual consent ges betydelsen rätt att skiljas om båda makar är överens. Den svenska skilsmässolagstiftningen kom under åren 1915 -1974 att genomsyras av principen om mutual consent för att då övergå till No- faultprincipen, se vidare om den begreppsliga skillnaden mellan de olika principerna i Castles, Francis G & Floods, Michael, ”Divorce, the law and social context. Families of nations and the legal dissolution of marriage”, Acta Sociologica 1991:34, s. 280. 193Skilsmässor som föregåtts av en Köpenhamnsresa menades genomföras allt för lättvindligt. Förfarandet tog högst några veckor utan någon offentlig insyn. Istället införs 1915, när makar var överens om att skiljas, obligatorisk medling och ett års betänketid, Bouteillec m.fl. 2011, s. 201ff; Andersson, Catrine, 2011, s. 81. 194 Det skapades tre olika underhåll vid skilsmässa. Den första utdömdes under hemskillnadsåret. Kvinnan och mannen betraktades då fortfarande som gifta med varandra. Därför skulle storleken på underhållet borga för att de under detta år levde under samma ekonomiska standard, till skillnad från tidigare(skillnad till säng och säte). Samma standard gällde dock inte för det andra underhållet som utgick efter dom i äktenskapsskillnad. Storleken på dessa underhåll relaterades till hustruns behov, men framförallt till mannens förmåga. Det tredje var överenskomna avtal mellan makarna.

74 giftermål blivit försatt i helt nya och förbättrade ekonomiska och sociala förhållanden och under äktenskapet vant sig vid ett annat levnadssätt än det hon tidigare fört; kanske har hennes ställning i samhället genom äktenskapet blivit sådant, att det icke utan skäl kunde kännas förödmjukande för henne, om hon såge sig tvungen att ägna sig åt förvärvsverksamhet. Det vore ofta allt för hårt, om hustrun efter skilsmässan skulle se sig hänvisad att ensam bära dylika konsekvenser av äktenskapet. 195

Den påstådda invalidiseringen hade dock olika innebörd för olika kategorier kvinnor. För vissa ansågs ett långt äktenskap ha inneburit en ekonomisk och social standardhöjning samtidigt som åren i hemmet medfört att de inte längre var anställningsbara. För andra kvinnor menades äktenskapet i sig ha inneburit en bättre ställning i samhället och att det därför vore förnedrande för dessa kvinnor att tvingas ut i förvärvsarbete som frånskild. Av lagberedningens uttalande går att utröna en tankegång om vad som ansågs rättvist. Makarnas skilda ekonomiska uppgifter och plikter i äktenskapet menades få negativa konsekvenser för specifikt kvinnan om äktenskapet inte höll livet ut. Meningen med underhållet uttrycktes som ett sätt att ”rättvist” fördela de ekonomiska konsekvenserna av äktenskapet mellan makar. Justitieminister Hasselrot uttryckte däremot att syftet med det utvidgade underhållet var preventivt, att ”motverka lättsinniga äktenskapsskillnader”.196 För lagen om underhåll var inte utan förbehåll utan kom på ett antal viktiga punkter att utformas som ett skydd för den underhållsskyldige mannen.

När makar var överens om att skiljas öppnade lagstiftningen upp för dem att skriva ekonomiska avtal som reglerade vårdnadsfrågor och underhåll till kvinnan och eventuella barn, vilket också var en anpassning till tidigare praxis.197 Men domstolen fick även rätt att utdöma underhåll när makarna var oeniga. Vem av makarna som då bedömdes vara den skyldiga till skilsmässan fick betydelse för hur domstolen kom att döma. Förutom otrohet fanns i den relativt långa förteckningen av legala skuldrelaterade skäl bl.a. om någon av makarna bevisligen brustit eller försummat sin försörjningsskyldighet mot familjen. För mannens del handlade det då om han ansågs ha försummat att ge hustrun hushållspengar och pengar för hennes egna eller barnens behov. Kvinnan dömdes som skyldig om hon bevisligen varit grälsjuk eller bedömts

195 Kommittébetänkande 1915, s. 448f. 196 Justitieminister Hasselrot uttalade sig om underhållets preventiva funktion i riksdagens första kammare 1915, Första kammarens protokoll 1915, nr: 63, s. 17. 197 Vid de s.k. ”Köpenhamnsresorna” skrevs överenskomna ekonomiska avtal mellan makarna. Dessa avtal var dock olagliga och sättet att åtgärda dessa lagöverträdelser var enligt lagberedningen att legalisera avtalen, se Bouteillec m.fl. 2011, s. 203; Melby m.fl. 2006, s. 91 ff.

75 som dålig på att ta hand om hem och barn.198 Lagens könsneutrala lydelse till trots, det var främst kvinnan lagberedningen såg som mottagare av underhåll. Endast i de fall hustrun var mycket förmögen eller hade en inkomst som mer än väl täckte hennes egna behov kunde det åläggas henne att bidra till mannens försörjning.199 Hela resonemanget kring skuldfrågans betydelse för underhållet innebar att oavsett hur invalidiserad eller oförmögen kvinnan var att ta ett förvärvsarbete efter en skilsmässa erkändes hon inte rätt till underhåll av mannen om hon bedömdes som skyldig till skilsmässan. För att undkomma att betala underhåll till sin före detta fru låg det alltså i mannens intresse att påvisa kvinnan som skyldig. Skuldfrågans betydelse vid utredning om hur förmögenhet, egendom och underhåll skulle fördelas efter en skilsmässa kom att leda till bittra tvister i de svenska domstolarna ända fram till 1970-talet.200

I lagstiftningsprocessen lades det till en passus i lagberedningens förslag som möjliggjorde för domstolar att stoppa en skilsmässa, även om de anförda skälen var lagenliga, om domstolen fann att kvinnan skulle få svårt att försörja sig som frånskild.201 Så att vara överens om att skiljas eller att kvinnan framstod som ekonomiskt kapabel att försörja sig och sina barn inför domstol, oavsett om det garanterades av förmögenhet, eget förvärvsarbete eller mannens underhåll, förbättrades chanserna för kvinnor, men även för män, att få en skilsmässa beviljad.

Lagen om underhåll till make kom även att innefatta en jämkningsregel som innehöll ett kategoriskt höjningsförbud, vilket innebar att summan på det av domstol utdömda underhållet kunde sänkas eller helt tas bort, men aldrig höjas. Jämkningsregeln fungerade som ett ekonomiskt skydd för den underhållsskyldiges ekonomiska framtid. ”[…]För att frånskild make må kunna med större trygghet ordna för sin framtid är det även av betydelse att han vet sig säkerställd mot ytterligare utgifter för den förra makens räkning”.202 Det kategoriska höjningsförbudet innebar även att den tilldömda summan inte följde inflationen. Överenskomna avtal mellan makarna inne- fattades dock inte i jämkningsregeln, de betraktades som oruckbara.

198 Schmidt, Folke, 1963, s. 116. I Norge var skuldfrågan vid underhåll vagare i sin utformning då den istället för kategoriskt nej till underhåll vid skuld öppnade upp för att om hustrun betraktades som skyldig så kunde hon mista sin rätt till underhåll, se Melby m.fl., 2006, s. 107f. 199 Kommittébetänkande 1915, s. 443. 200 Niskanen, Kirsti, ”Husbondeväldets röst. Äktenskap, egendom och kön under första delen av 1900- talet”, Kvinnor och jord. Arbete och ägande från medeltid till nutid, Stockholm 2001; Nilsson, Bo, ”En vårdnadstvists bekönade villkor”, Familj och kön. Etnologiska perspektiv, Lund 1999. 201 Giftermålsbalken 11 kap § 2, ”Om hemskillnad och äktenskapsskillnad”, ”[…], såvida ej med hänsyn till hans eget förhållande eller andra särskilda omständigheter ändock skäligen kan fordras, att han fortsätter sammanlevnaden”, SFS 1920, nr: 405, s. 979. 202 Under separationstiden betraktades äktenskapet fortfarande som helt och därför kom höjningsförbudet inte att gälla under denna tid. Förbudet kom heller inte att gälla underhåll till barn, Kommittébetänkande 1915, s. 460.

76 Motiveringen bakom detta var att överenskomna underhåll hävdades vara avgörande för att kvinnor accepterade en skilsmässa som initierats av deras män. Det vore då fel att ett sådant avtal mellan makarna skulle kunna brytas, menade lagberedningen. Men inte heller dessa avtal följde inflationen.203 Den likställda försörjningsskyldigheten i äktenskapet formades, precis som den samtida sambeskattningslagen, till en ”eninkomstvariant av tvåförsörjar- modell”.204 En modell som fick implikationer för gifta kvinnors ekonomiska handlingsutrymme och möjligheter att nå ekonomiskt oberoende såväl i äktenskapet som vid skilsmässa. För oavsett likställighetsprincip och det betalda och obetalda arbetets lika värde, så framhölls och skyddade lagstiftningen framförallt mannens inkomst och ekonomiska oberoende framför den i hemmet verksamma kvinnans. Familjen betraktades som en ekonomisk enhet men var efter revisionen av giftermålsbalken 1921 en företeelse, som trots in- förd likställighet mellan makar, hade sina könade och klassbaserade gräns- er.205

Reformeringen av den svenska skilsmässolagstiftningen 1915 blev, trots den uttalade anpassningen efter vad som uppfattades som den nya generationens större acceptans mot framförallt överenskomna skilsmässor, starkt influerad av konservativa idéer om skuld. Detta gällde även vid den ekonomiska fördel- ningen mellan makar, vilket tidigare forskning redan uppmärksammat.

[…] the Code had weak parts, even judged by its own standards. Involuntarily, the drafters had been influenced by the principle of guilt. On many points, e.g. with regard to maintenance, a guilty spouse was treated harshly, while the innocent party was granted the special favour of damages for personal injury. The idea that the guilty spouse should be punished was still so deeply rooted in Scandinavian societies in the early part of this century that others solutions could hardly have been considered.206

Skuldfrågans relevans för skilsmässans utfall har bedömts som så djupt rotad i de skandinaviska länderna att den i princip ofrivilligt överfördes på den nya lagen. Bevarandet och bibehållandet av den på äktenskapet grundade familjen

203 Gemensamt överenskomna avtal kom efter 1935 att inkluderas i jämkningsregeln d.v.s. de kunde sänkas, inte höjas. 204 Bergström, Viktoria, 2006, s. 23. 205 1951 utreds jämkningsregeln i Sverige vad gällde underhåll vid skilsmässa. I en jämförelse med Norge, som redan 1937 gjort det möjligt även för kvinnan att få underhållets summa höjt, framställdes den svenska lagstiftningen som extrem i tryggandet av mannens framtida ekonomi. ”Norsk rätt bortser alltså helt från mannens anspråk på att äga trygghet mot underhållskrav i framtiden. Att gå så långt även i svensk lagstiftning torde möta bestämt motstånd”, Nordell, Sven, P.M angående ändrade bestämmelser för jämkning av underhållsbidrag till frånskild make på grund av väsentligt ändrade förhållanden och därmed sammanhängande spörsmål, 1951, s. 78, Riksarkivet, Stockholm. 206 Schmidt, Folke, 1971, s. 212f.

77 betraktades som överordnat de mer samtida kraven på fri skilsmässa vid överenskommelse. Anmärkningar mot lagberedningens förslag på ny skilsmässolag blev därför sparsamma. Men Fredrika Bremerförbundets Mathilda Staël von Holstein uttalade sig överlag positivt till lagberedningens förslag som hon menade var ”präglat av en ärlig vilja att tillmötesgå kvinnornas krav på likställighet”.207 Hon ifrågasatte dock skuldfrågans absoluta inverkan på möjligheten att få underhåll och underströk att lagstiftningen måste öppna upp för att ”synnerliga skäl”, trots skuld, kunde finnas.208 Domstol föreslogs få rätt att ”fritt” pröva underhållsfrågan med mer betoning på kvinnans behov än skuld.209

Även de socialdemokratiska kvinnorna framförde kritik mot skuldfrågans relevans vid underhåll. För framförallt kvinnans del överensstämde inte hennes eventuella skuld till skilsmässan med straffet - ett uteblivet underhåll från mannen.210 Advokaten George Stjernstedts kritik mot skilsmässo- lagstiftningen överlag var dock än skarpare än kvinnornas. Han hävdade att lagförslaget inte alls blev den liberalisering som var tänkt, utan snarare en skärpning av tidigare praxis. Domstolarnas framtida bedömning, mätning och vägning av vem av makarna som var skyldig, menade han skulle leda till högst subjektiva och godtyckliga bedömningar. Precis som Fredrika Bremer- förbundet och de socialdemokratiska kvinnorna anfört, så menade även Stjernstedt att de ekonomiska konsekvenserna av hustruns eventuella skuld inte stod i proportion till det fel hon hade begått.

Detta innebär utan tvivel att i många fall hustrun i fråga om skilsmässa alltjämt kommer att bli lika beroende och rättslös som hon hittills varit, på grund därav att hon ej har rätt till underhåll. […] underhållets förlust blir ett straff, som icke kommer att stå i rimligt förhållande till den omständigheten att ifrågavarande make i övervägande grad felat inom äktenskapet.211

Det är således inte svårt att dra slutsatsen att kvinnor, som under äktenskapet huvudsakligen ägnat sig åt hem och barn, trots denna verksamhets lika värde under äktenskapet på intet sätt likställdes med den förvärvsarbetande mannen vid skilsmässa. Äktenskapets invalidiserande effekt på hennes anställnings-

207 Staël von Holstein, Mathilda, 1915, ”Synpunkter i anledning av den nya äktenskapslagstiftningen”, Social tidskrift, s. 166; se även Alexandra Skoglunds hyllning av lagberedningens arbete i ”Lagberedningens förslag till lag om äktenskaps ingående och upplösning”, Dagny 1913:43, s. 333. 208 Staël von Holstein, Mathilda, 1915, s. 169. 209 Fredrika Bremerförbundets skrivelse till lagutskottet som behandlade frågan publicerades i ”Fredrika-Bremer-Förbundet och äktenskapslagstiftningen”, Hertha 1915:9, s. 195f. 210 Socialdemokratiska kvinnornas centralstyrelse, protokoll den 9 april 1915; se även ”Den nya äktenskapslagen”, Morgonbris 1915:5, s. 9. 211 Stjernstedt, George, ”Lagberedningens förslag till lag om äktenskapets ingående och upplösning II”, Morgonbris, 1914:4, s. 3.

78 barhet, skuldfrågan och jämkningsreglernas skydd av framförallt mannens framtida ekonomi formade olika ekonomiska villkor för frånskilda kvinnor och frånskilda män.212 Villkor som måste ha haft en hämmande effekt på båda makars benägenhet att ansöka om skilsmässa, speciellt om deras egen skuld gick att ”bevisa”.

En maskulin kultur – marginaliserade men implicita idéer om äktenskapets ”natur” Lagberedningens förslag var ur formellt hänseende banbrytande. Den var dock inte lika revolutionerande när det gällde hur kvinnor förväntades att återkoppla till de ekonomiska rättigheter de erkändes genom revisionsarbetet. Vad som uttrycktes som en ”maskulin kultur” genomsyrade förslaget till ny giftermåls- balk och mannen antogs även fortsättningsvis vara familjens självklara ekonomiska huvudman. Utformningen av kvinnors ekonomiska rättigheter avpassades för att inte inskränka på mäns självklara ekonomiska företräde i familjen. Även om krav grundade i denna maskulina kultur exkluderats från inflytande i lagberedningens inramning av problemet var det många dessa idéer som implicit togs för givna och självklara i lagberedningens förslag. Det fanns även en samhällsbevarande, landsbygdsprotektionistisk och kyrkligt influerad falang i riksdagen som försvara den gamla ”naturliga” äktenskapliga ordningen och som påverkade lagberedningens förslag i lagstiftningsprocessen.213 Idéer om mannens ”naturliga” ekonomiska företräde i äkten- skapet kom på så vis, i mångt och mycket, att leva kvar i den reviderade lagen, om än i betydligt mer nyanserad formell form än tidigare.

Kritiken som framfördes av riksdagsledamöter tillhörande denna falang riktades främst mot den likställighetsprincip som lagberedningen önskade skulle genomsyra hela giftermålsbalken. ”Ty likställighet förutsätter lika uppgifter, men om någonsin uppgifterna äro olika, är det just i äktenskapet, helt enkelt därför att i äktenskapet mannen skall vara fader och kvinnan moder, och därför att det aldrig i livet kan bliva tvärt om”.214 Att styra gifta kvinnor mot ett ekonomiskt självbestämmande de med hänsyn till sin uppgift som moder varken behövde eller behärskade, samtidigt som mannen fråntogs den tidigare ensamma bestämmanderätten när det gällde familjens ekonomi, menades stå i strid med vad dessa män uppfattade som den naturliga ordningen. Att erkänna båda makar samma ekonomiska rättigheter beskrevs

212 Jfr Simonsson, Per, 2005, 86f. 213 Riksdagsledamöter som var bärare av denna ”maskulina kultur” har i tidigare forskning beskrivits som lyckosamma vad gällde inflytande på revideringen av den svenska skilsmässolagstiftningen 1915, se Sundby, Olof, Luthers äktenskapsuppfattning. En studie i den kyrkliga äktenskapsdebatten i Sverige efter 1900, Stockholm 1959, s. 147ff. 214 Sam Clason, Första kammarens protokoll 1920, nr: 34, s. 45.

79 som detsamma som att kasta in ”en serie av jäsningsämnen och söndrings- baciller” i äktenskapet med ett ökat antal upplösta äktenskap och ett splittrat jordägande som följd. Likställighet i äktenskapet menades med andra ord hota hela samhället.215

Varje förslag på utökade ekonomiska rättigheter för kvinnorna översattes av denna kritiska skara män i riksdagen som en förlust av rättigheter för män. När det gällde målsmanskapets avskaffande erkändes dock att den gifta kvinnan självbestämmande ur personligt hänseende var nödvändig att erkänna. Det antogs dock som självklart och givet att mannens ekonomiska auktoritet och maktbefogenheter inom familjen måste stanna vid det gamla. Revisions- arbetets fokus på att höja giftermålsfrekvensen genom att formulera gifter- målsbalken som tilltalande för specifikt kvinnor skulle leda till missnöjda, kränkta och äktenskapsavvisande män.

Eljest skulle det icke vara förvånande, om männen bleve mindre hågade för äktenskapsbildning.[…]Det är inte osannolikt, att åtskilliga män skola draga i betänkande att ingå äktenskap, om de tänka på en hel del bestämmelser, som ingå i den nya lagen, vilka bestämmelser äro sådana, att de lätt kanske utan egen förskyllan kunna bli utsatta för en hel del ekonomiska obehag i ett äktenskap, där det på visst sätt skall vara gemensamhet men dock en genomgående egendomsskillnad. Mannen måste känna på sig, att det lätt kan bliva åtskilliga tvistigheter inom äktenskapet på grund härav. Men vad männen i allmänhet framför allt söker i hemmet, är lugn, frid och ro. Han vill slippa tvister och obehag, när han kommer hem; det har han tillräckligt av i sitt arbete ute i livet.216

Domedagen beskrevs som nära, äktenskapet som institution stod inför sin död och ickelegaliserade förbindelser spåddes öka istället för minska i framtiden. Hela samhället skulle hamna i gungning om lagberedningens förslag på likställighet mellan kvinnor och män i äktenskapet verkställdes i lag.

Lagberedningen anklagades för att ensidigt ha gett efter för ”intresserade kvinnokretsar”, som påstods vara en liten, men högljudd, skara välutbildade kvinnor i städerna, som sade sig representera alla kvinnors intresse av lik- ställighet. ”Jag tror, att man ändå måste erkänna, att de kvinnor, som uttalat sin tacksamhet äro ganska få. Och jag tror också, att det är för mycket begärt av oss män, att vi skola utan vidare vara beredda att uttala vår tacksamhet för ett lagförslag sådant som det föreliggande”, uttryckte Karl Magnusson i

215 Clason, Sam, Första kammarens protokoll 1920, nr: 34, s. 45. De som försvarade vad som omnämndes som en ”maskulin kultur” tillhörde främst Bondeförbundet (bf), Jordbrukarnas fria grupp(jfg) och Lantmanna och borgarpartiet (lmb), men även första kammarens nationella parti. 216 Welin, Sanfrid, Andra kammarens protokoll 1920, nr: 40, s. 35.

80 riksdagens andra kammare 1920.217 Likställighetsprincipen tolkades som en feminisering av lagen, vilket definitivt inte sågs som ett gott tecken för framtiden.

Jag kan icke neka, att jag finner i någon mån detta förslag vara ett utslag av döende maskulin kultur. Om det skall vara en vinst för mänskligheten, att feminismen tränger fram och möjligen får mer betyda än det maskulina inflytandet, det tillåter jag mig åtminstone för min del att draga tvivelsmål. Jag undrar verkligen, om kvinnorna i allmänhet, om man undantager vissa kvinnosakskvinnor, äro så synnerligen förtjusta i någon sorts feminism eller om icke manligheten även för dem är mest tilltalande.218

En lag grundad i en dominerande traditionell maskulin kultur betraktades som i enlighet med naturens ordning. Men även om lagberedningens förslag på likställighetsprincip kritiserades för att vara en feminisering av giftermåls- balken var förslaget i vissa fall påfallande influerat av idén om mannens ekonomiska företrädesrätt i äktenskapet. Till exempel övergångsreglerna, som motiverades med att det vore orätt mot mannen om kvinnan, under pågående äktenskap, skulle få ett ord med i laget angående skötseln av familjens ekonomi. Frågan om hushållspengar där dessa medel från mannen inte var att betrakta som kvinnans egna utan de pengar som inte konsumerades för familjens basala behov tillföll den som intjänat dem, vilket antogs vara mannen. Även om oviljan att öronmärka en viss procent av mannens lön till kvinnan framfördes av Fredrika Bremerförbundet sammanföll deras stånd- punkt i denna fråga med dem som önskade trygga mannens ekonomiska företräde i äktenskapet. Förespråkare av denna maskulina kultur i riksdagen kom även bidra till att medel för särskilda behov kom att bli en moralisk förpliktelse för bättre beställda män, att även sparpengarna underställdes den som intjänat dem och att regleringen av underhållet vid skildmässa främst såg till att trygga mannens ekonomiska framtid. Övergången från gammalt till nytt blev med andra ord inte så revolutionerande, varken vad gällde beredande av kvinnornas ekonomiska självständighet eller deras ekonomiska oberoende.

Självständig men beroende – gifta kvinnors ekonomiska medborgarskap genom giftermålsbalken 1921 Genom den reviderade giftermålsbalken 1921 erkändes gifta kvinnor en rad rättigheter de tidigare saknat. Trots att kvinnor generellt erkändes likställda

217 Magnusson, Karl i Skövde, Andra kammarens protokoll 1920, nr: 41, s. 3 218 Magnusson, Karl i Skövde, Andra kammarens protokoll 1920, nr: 40, s. 38.

81 rättigheter med män styrdes de mot en annan praktik. Men olika kategorier kvinnor krävde olika stimulans och lockbeten genom giftermålsbalken för att styras mot äktenskap och ett liv som självständig husmor, men som ekonomiskt beroende av mannen.

Analysen av lagberedningens förslag visar att gifta kvinnors ekonomiska oberoende var en ickefråga. Idén om familjen som en ekonomisk enhet med mannen som familjens huvudsakliga ekonomiska företrädare togs för själv- klar. Trots likställighetsprincip och tal om gifta kvinnors rätt till ekonomisk självständighet förutsattes deras ekonomiska medborgarskap utgå från mannens inkomst och förvaltning av familjens ekonomi. Att erkänna gifta kvinnor rätt till ekonomisk självständighet handlade om att erkänna dem rätt att agera fristående från mannen när det gällde familjens inre hushållning. Så även om gifta kvinnor erkändes myndiga och därigenom även gavs formell möjlighet att själva bestämma hur de önskade bidra till familjens försörjning, styrdes de som enhetlig kategori, genom giftermålsbalken, mot hemmet. Ett val de nu själva tillerkändes ansvar för, istället för mannen. Det var alltså inte tänkt att rättigheterna som erkändes kvinnorna skulle revolutionera den traditionella äktenskapliga ordningen. Under hot om en dalande äktenskapsfrekvens skulle den istället skapa ekonomisk ordning, trygghet och stabilitet i såväl familjer som samhället i stort. Utifrån begreppet ekonomiskt medborgarskap är det därför svårt att peka ut en viss kategori kvinnor som gynnade. Alla kvinnor önskades stå brud en dag men ingen av dessa tänktes i termer av ekonomiskt oberoende. Höjd status genom att befrias från förvärvsarbete Det var framförallt mindre bemedlade kvinnor/mödrar som förvärvsarbetade för sin försörjning som stod i centrum när lagberedningen ramade in problemen. Det var för dessa en revidering av giftermålsbalken motiverades som nödvändig att genomföra. Det var främst dessa som skulle fås att lämna sitt osedliga liv, gifta sig och ta hand om sina barn. Lösningarna som levererades tänktes stärka just deras rättsliga ställning gentemot deras ofta ekonomiskt opålitliga män. Genom äktenskapet och den likställda försörjningsskyldigheten skulle dessa kvinnors status höjas genom att de be- friades från eget förvärvsarbete och genom att förplikta deras män att underhålla dem både i äktenskapet och vid skilsmässa. Genom lagberedningens likställighetsprincip och utvidgning av vad som juridiskt skulle förstås som att bidra till familjens försörjning förändrades den äktenskapliga genusbalansen.219 Mannen var inte som tidigare att betrakta som familjens enda försörjare utan det arbete som gifta kvinnor hänvisades till i hemmet,

219Ulla Manns talar om att äktenskapsfrågan var central för relationen mellan könen på en normativ, institutionell samt individuell nivå, ”manifesterad i lagar, regler och normer, arbetsdelning och könsidentitet”, Manns, Ulla, 2000 s. 133f.

82 skulle i den nya lagstiftningen hålla samma (höga) värde som mannens förvärvsarbete. Hennes status i familjen skulle inte längre förstås som underordnat mannen, utan som likställt. Att modernisera lagstiftningen skall i detta fall förstås som att man önskade förändra värdet av det tidigare ratade husliga arbetet så att kvinnor skulle välja att utföra sin del av den likställda försörjningsskyldigheten i hemmet. Idén om att varje man skulle tjäna så mycket genom sitt arbete, att hans hustru i sin tur kunde befrias till hemmet var förhärskande i såväl svensk skatte-, familje- och arbetsmarknadspolitik som fackligt arbete långt in på 1900-talet.220

Men även bildade kvinnor med relativt välbetalda arbeten önskade styras mot att vid äktenskap avsluta sin anställning för att helt ägna sig åt hem och barn. Här talades det dock inte om att befria dessa kvinnor från yrkesarbetet utan att giftermålsbalken istället måste formas som extra förmånlig för att dessa kvinnor skulle förmås att lämna sina arbeten. Utöver hushållspengar bereddes de därför även medel för särskilda behov som innebar större ekonomisk självständighet än sina sämre lottade systrar. Bildade kvinnors likställda status i äktenskapet grundades inte i att husligt arbete likställdes med mannens förvärvsarbete utan att de i hemmet ledde anställd personal att utföra dessa sysslor.

Vad gällde förmögna kvinnor hade de redan tidigare erkänts flera av de ekonomiska rättigheter som diskuterades vid revisionsarbetet. I lagberedningens förslag omformulerades dock dessa undantag från lagen tillsammans med erkännande av deras myndighet till att utgöra regeln. Bevisligen hade dock den nya likställda förmögenhetsrätten sina klara gränser. De gällde, som tidigare nämnts, inte i redan ingångna äktenskap.221

Att förbli vid det gamla – de exkluderade och oproblematiserade Det fanns två kategorier kvinnor som förblev oproblematiserade och därför olösta i lagberedningens arbete. Deras ekonomiska situation förblev i princip vid det gamla. Det var jordbrukarhustrur samt de allra fattigaste kvinnorna i städerna, de vars uppgifter i äktenskapet inte framfördes som något problem och som heller inte företräddes av någon representant i lagberedningen.

220 Se bl.a. Melby m.fl., 2006; Bergström, Viktoria, 2006; Elvander, Nils, 1972; Hirdman, Yvonne, 1998; Irlinger, Irma, 1990; Almgren, Nina, 2006; Eriksson, Lena, 2004; Overud, Johanna, 2005. 221 I tidigare forskning har det beskrivit som att det främst var förmögna och personer med egen inkomst som utifrån individens ekonomiska oberoende kom att gynnas genom giftermålsbalken 1921, se Melby m.fl., 2006, s. 236.

83 Genom giftermålsbalken 1921 kom jordbrukarhustrur att anvisas dubbel försörjningsskyldighet. De bidrog till familjens försörjning genom ett traditionellt hemarbete samt genom produktivt arbete utanför hemmet som t.ex. djurskötsel och mjölkning. Men det var endast hennes obetalda husmoderliga arbete som erkändes ett värde i giftermålsbalken, då det produktiva arbetet självklart förväntades utföras oavlönat till mannens ”hjälp” eller assistans.222 Hon förblev ekonomiskt underställd mannen även om hon sammantaget konstaterats arbeta mer än honom.223 Men även om jordbrukarhustrurs faktiska arbetsinsats inom familjens jordbruk blev helt osynliggjort i utredningen så erkändes de, genom problematiseringen av danarv, via gifto- och arvsrätten, formellt rätt till hälften av makarnas egendomar och tillhörigheter vid skilsmässa och dödsfall. Jordbrukarhustrurs situation betraktades som ”speciell”, och tidigare forskning har hävdat att denna kategori kvinnor haft ett ”frostigt” förhållande till kvinnor som var drivande i ”kvinnofrågan”. Kvinnorna på landsbygden har ofta förknippats med motstånd mot kampen för likställighet mellan kvinnor och män. Detta motstånd har tidigare förklarats med att jordbrukarhustrur kopplat samman feminism och feminister med en stadscentrerad problematisering av familjen som ekonomisk enhet, en enhet som för landsbygdens kvinnor tedde sig relativt självklar. Feminismens/feministers kritik och ifrågasättande av sociala och ekonomiska relationer kände dessa kvinnor inte igen sig i, då de befann sig i ett system som i hög grad byggde på samarbete mellan kvinnor och män.224 Jordbrukarhustrurs situation lyftes med andra ord inte fram som något problem, inte ens av den falang inom riksdagen som sade sig företräda den svenska landsbygden. Men som vi tidigare sett så förespråkade de flesta av dessa en ”maskulin kultur” som generellt uttolkade gifta kvinnors arbetsinsats som ideellt arbete.

De allra fattigaste kvinnorna föll precis som jordbrukarhustrur utanför inramningen av problemet och således även de rekommenderade åtgärderna. De vars män inte kunde eller ville betala ut hushållspengar vilket nödgade dessa kvinnor att ta förvärvsarbete. Lagberedningen vidnämner dessa kvinnors förvärvsarbete som ett nödvändigt ont men framför inga åtgärder på att lösa dessa deras problem att förena omsorg om de egna barnen med det än dock nödvändiga förvärvsarbetet.

222 Gifta kvinnor som biträdde sina män i hans förvärvsverksamhet t.ex. handel och småföretagare erkändes genom giftermålsbalken rätt till ”skälig” ersättning, se Svensk författningssamling 1920, ”Giftermålsbalken”, 8 kap, 6 §. 223Niskanen, Kirsti, ”Varför är kön betydelsefullt? Mäns och kvinnors arbete på mellankrigstidens familjejordbruk”, Föreställningar om kön. Ett genusperspektiv på jordbrukets modernisering, Stockholm 1998, s.44 ff. 224 Brandth, Berit, ”Landbrukskvinner, modernitet og feminisme”, Kvinnor och jord. Arbete och ägande från medeltid till nutid, Stockholm 2001, s. 175.

84 Slutligen kan vi ändå fastställa att den nya giftermålsbalken gav framtidens gifta kvinnor fler formella rättigheter än vad deras äldre redan gifta systrar samtidigt kom att förfoga över. Den gifta kvinnans myndighet och till- erkännandet av henne som ekonomiskt självständigt subjekt i äktenskapet kan tolkas som epokgörande ur formellt hänseende, men kom trots allt i sitt initiala skede att få en klart begränsad inverkan på gifta kvinnors ekonomiska praktik.

Epilog Den svenska giftermålsbalken som trädde i kraft 1921 utformades som tidigare nämnts i könsneutrala termer. Precis som lagberedningen önskat gavs ingen av makarna lagstadgad rätt att bestämma över den andra. Däremot är det svårt att efter denna analys av lagstiftningsarbetet se att giftermålsbalken därmed kom att utgå ifrån att makar var lika fria och självständiga personer.225 De ekonomiska praktiker olika kategorier gifta kvinnor styrdes att återkoppla till baserat på allas lika rätt och frihet kan svårligen tolkas som ett brott med tidigare rådande patriarkala ordning. Genom lagen formades olika ekonomiska medborgarskap för kvinnor och män, men även olika medborgarskap för olika kategorier kvinnor. De formella rättigheterna öppnade dock upp för nya tolkningar av hur gifta kvinnor borde återkoppla till sina rättigheter. Det förutspådde och reserverade sig högervilden C.A. Reuterskiöld för redan 1920. Han hävdade att även om lagberedningen klart och tydligt deklarerat att kvinnor inte skulle tolka och använda sina rättigheter på samma vis som män, så skulle vad han kallade ”intresserade kvinnokretsar” fortsätta att propagera och uppvigla andra kvinnor att tolka sina ekonomiska rättigheter manligt.

[…] Både utskott och lagberedningen förbise emellertid, att dessa intresserade ’kvinnokretsar’ icke äro typiska för de verkliga hem- kvinnorna, och att just samma ’intresserade kvinnokretsar’ äro de, som mest energiskt och målmedvetet söka framdriva ej mindre, att kvinnorna skola begagna de rättigheter, som de erhålla, och icke, såsom inom utskottet ansetts önskligt och troligt, låta männen fortfarande få fullmakt i enlighet med förslaget, än också att kvinnorna, tvärtemot förslagets uppgivna syfte, skola fasthålla vid utomhusverksamhet med dess för hemverksamheten ödesdigra följder.226 [egen understrykning]

”Energiskt och målmedvetet” skulle kvinnosakskvinnor propagera och övertala andra kvinnor att bibehålla makten över sin ekonomi och kvarstå som ekonomiskt oberoende, även som gifta. Vad han kallade hemkvinnor skulle påverkas att inte skriva över sina tillgångar på mannen. De skulle till och med

225 Kommittébetänkande 1920, s. 159. 226 Reuterskiöld, C.A, reservation i Första lagutskottets utlåtande 1920, Nr. 27, s. 123.

85 påverkas att bibehålla det egna förvärvsarbetet som gift - med ödesdigra följder för såväl den egna familjen som samhället i stort. Reuterskiöld var inte helt fel ute i sin prognos om framtiden. ”Intresserade kvinnokretsar” skulle komma att påverka hur gifta kvinnor skulle uttolka och återkoppla till sina formella ekonomiska rättigheter i framtiden. Diskussionen om den gifta kvinnans rätt till ekonomisk självständighet och oberoende hade, som vi senare kommer se, bara börjat. Kvinnoorganisationers gemensamma krav på formella rättigheter – ett kvinnoemancipationiskt framgångsrecept? De aktiva kvinnoorganisationerna hyllade såväl lagberedningens arbete som den slutgiltiga lagen. Samarbetet hade lönat sig. Men det var inte i den enda frågan den första vågens kvinnorörelse samarbetade genom att söka konsensus samt proklamera och driva gemensamma krav på formella rättigheter, krav de trots sina olikheter kunde enas om.227 I samband med den politiska debatten om nattarbetsförbud 1907-1909 samarbetade den socialdemokratiska kvinnokonferensens arbetsutskott med Fredrika Bremerförbundet, ett samarbete som ur internationellt perspektiv beskrivits som ovanligt.228 Men kvinnornas klass- överskridande samarbete var inte populärt, det kritiserades starkt av såväl den socialdemokratiska (manliga) riksdagsgruppen som högermän i riksdagen. ”Överklasskvinnorna” i Fredrika Bremerförbundet anklagades för att ha ”vunnit över” arbetarkvinnorna på sin sida och framkallat ett motstånd mot förbudet för kvinnor att arbeta natt inom viss industri. Några socialdemokratiska män omnämnde sina klassöverskridande partisystrars samarbete med Fredrika Bremerförbundet som osolidariskt, ett undergrävande av partidisciplinen, ja till och med att samarbetet skadade hela den internationella arbetarrörelsens mål.229 Kvinnornas benägenhet att lyfta fram och problematisera kön framför klass var det som störde mest. Ändå deklarerade de socialdemokratiska kvinnornas centralstyrelses ordförande 1920, Anna Sterky, att samarbetet med de borgerliga kvinnorna var över. ”Vi betrakta oss nämligen inte som en särskild rörelse utan som en avdelning av det stora arbetarpartiet, med vilka vi förena oss i strävan att så fort som möjligt komma fram till målet, ett bättre samhälle”.230 Dåvarande partisekreteraren Gustav Möller poängterade, att det klassövergripande samarbetet kvinnorna emellan måste få ett slut. Det fanns nämligen inga kvinnofrågor.

227Josefin Rönnbäck visar i sin avhandling att det var av stor betydelse att rösträttsrörelsen kamp för den svenska kvinnans politiska medborgarskap kunde visa upp en enad front genom Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR), trots organisationens mångskiftande sammansättning, se Rönnbäck, Josefin, 2004; se även Petersens, Lovisa af, 2006, s. 116. 228 Karlsson, Lynn, 2001, s.164. 229 Carlsson, Christina, 1986, s. 235; Karlsson, Lynn, 2001, s.186. 230 Referat av Anna Sterkys inledande tal på den socialdemokratiska kongressen 1920, Morgonbris mars 1920, s. 3.

86 Kvinnorna befinna sig bland de röstberättigade i vårt land särskilt i städerna i majoritet, framhöll partsekreterare Gustav Möller. När kvinnorna vid kommande riksdagsmannaval få tillfälle att kasta en oerhörd tyngd i den politiska vågskålen vore det synnerligen ödesdigert om arbetarnas kvinnor stode efter de borgerliga kvinnorna. […] Kvinnorna äro inte bestämda av speciella kvinno- frågor utan av de förhållanden inom den klass, inom vilken de leva. Det är därför helt naturligt att kvinnorna förena sig i männens strävan.231

Det var dags för de socialdemokratiska kvinnorna att ta det politiska ansvar de precis erkänts genom rösträtten och valbarheten och rätta in sig i partiledet. För socialdemokratin var striden för den gifta kvinnans formella rättigheter till ända. Möllers uttalande visar dock att det fanns en rädsla för att socialdemokratiska kvinnor, genom sitt politiska medborgarskap, skulle börja identifiera och driva politiska frågor utifrån ett klassöverskridande kvinno- perspektiv.232 Det vore att anamma ett ”borgerligt” tänkande kring sociala problem som vore ödesdigert för den socialdemokratiskt överordnade klasskampen.

Lagberedningens förslag på reviderad giftermålsbalk grundades i den för tiden dominanta idén om kvinnors och mäns väsensskilda natur och olika ekonomiska plikter mot familjen. Dessa idéer framfördes och understöddes även av en klar majoritet av de kvinnoorganisationer som hade inflytande i revisionsarbetet, vilket ledde till att lagstiftningen kom att understödja såväl mäns fortsatta ekonomiska huvudansvar för familjens disponibla inkomster som kvinnors moderlighet och moderskap. Shamal Kaveh hävdar att oavsett om kvinnorörelsen använde argument om kvinnors annorlunda väsen, deras naturliga moderlighet eller moderskap som strategi för att utöka kvinnors rättigheter, eller om de verkligen trodde på idén om kvinnor och mäns särart, fick deras agerande en avigsida. ”[…] kvinnorörelsen reproducerade och befäste i praktiken den identitet som man hade påtvingat kvinnan och det bidrog också till hennes fortsatta underordning”.233

231 Referat av Gustav Möllers tal på den socialdemokratiska kongressen 1920, Morgonbris mars 1920, s. 3. 232 Östberg, Kjell, 1997, s. 58ff. 233 Kaveh, Shamal, 2006, s. 236.

87 3. KVINNOARBETSKOMMITTÉN OCH IDÉN OM DEN FÖRVÄRVSARBETANDE MODERN

Debatten om hur gifta kvinnor eventuellt skulle komma att misstolka de ekonomiska rättigheter de erkänts genom revisionen av giftermålsbalken dog inte i och med att den nya giftermålsbalken fastställdes i Sverige 1921. Den debatten hade bara börjat. I västvärlden generellt dominerade föreställningen om att gifta kvinnor hade sin huvudsakliga verksamhet i hemmet. De Skandinaviska länderna var alltså i detta fall inget undantag. Frågan om gifta kvinnors arbete utanför hemmet debatterades och för att verkligen styra kvinnor mot hemmet och moderskapet inskränktes deras rättigheter och möjligheter att förvärvsarbeta ute i Europa och USA under 1930-1940-talet. Sverige blev dock det stora undantaget som istället för att förvägra gifta kvinnor att förvärvsarbeta kom att förbjuda arbetsgivare att avskeda förlovade, gifta och gravida kvinnor. En aktiv och enad kvinnorörelse och en i allmänhet mer okonventionell attityd till svenska kvinnors förvärvsarbete har tidigare menats ha legat till grund för att gifta kvinnors formella rättighet att förvärvsarbeta stärktes i Sverige under 1930-talet istället för att som i de flesta andra länder försvagas.234 Men var det verkligen så? Var Sverige det stora undantaget som hävdade gifta kvinnors rätt till förvärvsarbete som något självklart och eftersträvansvärt, medan andra länder i Sveriges direkta närhet även fortsättningsvis kom att understödja det självklara antagandet att kvinnors ekonomiska uppgift i äktenskapet var att ta hand om hem och barn? Vad innebar den svenska hållningen för gifta kvinnors ekonomiska medborgarskap?

I föregående kapitel visades att revisionsarbetet med giftermålsbalken som fastställdes i lag 1921 grundades i idén om att gifta makar utgjorde en ekonomisk enhet inom vilken deras bidrag till familjen var att betrakta som

234 Se bl.a. Hobson, Barbara 1993; Frangeur, Renée 1998; Neunsinger, Silke 2001.

88 komplementära. Varken för kvinnor eller män omnämndes förvärvsarbetet i sig som en rättighet utan mer som en skyldighet, som specifikt för kvinnors del, till skillnad från mäns, endast skulle nyttjas i undantagsfall. Kvinnor var dessutom formellt utestängda från flertalet statliga tjänster och uppdrag. De hade lägre lön än män för samma arbete och ingen ekonomisk ersättning utgick för den ledighet de tvingades ta ut vid födande och vård av småbarn. Ekonomiskt stöd från samhället vid arbetslöshet t.ex. arbetslöshetskassa och nödställdarbeten riktades mot familjeförsörjare, d.v.s. män. ”Gifta kvinnor och blivande mödrar förväntades över huvud taget inte bidra till hushållets ekonomi genom lönearbete, de borde enligt normen lämna sina anställningar och bli hemmafruar”.235 Den dominerande uppfattningen i samhället var med andra ord, att kvinnor som ämnade ingå äktenskap eller blev gravida, oavsett klass och trots sitt självbestämmande, skulle lämna sin anställning. Ändå antogs Behörighetslagen 1923/1925 i den svenska riksdagen, om än efter hårt motstånd. Där fastställdes den gifta kvinnans formella rätt att söka, inneha och bibehålla vissa statliga tjänster under likvärdiga förhållanden med män. Men motståndet mot behörighetslagen fanns kvar i den svenska riksdagen även efter dess införande. Det fanns nämligen yrkeskvinnor som inte återkopplade till sina rättigheter som det var tänkt. De lämnade inte sina anställningar när de gifte sig, även om de var gifta med män som gott och väl kunde försörja dem. De ville inte befrias från sitt arbete utan arbetade för att de själva önskade, inte för att de måste.

Debatten härsknade rejält med tiden, även i den svenska riksdagen. I en tid med hög arbetslöshet rådde det i princip samsyn om att främst bereda familjeförsörjare arbetstillfällen. Frågan var hur man skulle göra för att leda dessa myndiga, men vilsekomna, bildade yrkeskvinnor rätt. Hur skulle man få dem att lämna sin anställning, sin försörjning och sitt ekonomiska oberoende för att ge plats för bättre behövande? Skulle det ske genom lagstiftning som förbjöd gifta kvinnor att inneha statliga tjänster eller skulle man på andra sätt styra bort dem från yrkesarbete? Efter många politiska turer tillsattes slutligen 1935 en statlig kommitté för att utreda om gifta kvinnors förvärvsarbete verkligen var ett problem och vad man i sådana fall från samhällets sida skulle göra åt detta. Utredningen, SOU 1938:47 Betänkande angående gift kvinnas förvärvsarbete m.m. kom generellt att ifrågasätta tolkningen av det ekonomiska medborgarskap som formats åt gifta kvinnor genom giftermålsbalken 1921. Genom utredningen omformades gifta kvinnors ekonomiska medborgarskap än en gång. Nya budskap kom om hur de skulle återkoppla till sina formella ekonomiska rättigheter i äktenskapet.

Detta kapitel inleds med en kort beskrivning av den politiska debatt om gifta kvinnors förvärvsarbete som låg till grund för att kvinnoarbetskommittén

235 Eriksson, Lena, 2004, s. 115.

89 tillsattes 1935 att utreda frågan. Sedan redogörs för hur kommittén ramade in problemen samt vilka åtgärder som rekommenderades för att lösa dem. Utifrån kommitténs inramning diskuteras sedan de problemrepresentationer som kom att få inflytande på de lösningar som rekommenderades, de könade värd- eringar och självklara antaganden om gifta kvinnors förvärvsarbete som den i framtiden förda politiken kom att grundas i. Sedan diskuteras även vilka samtida problemrepresentationer som kom att marginaliseras från inflytande och därefter görs en analys av de ekonomiska medborgarskap kvinno- arbetskommitténs betänkande formade åt kvinnor. Kapitlet avslutas med en epilog som genom resultat från tidigare forskning klargör när kvinno- arbetskommitténs föreslagna åtgärder realiserades i faktisk politik.

Striden om gifta kvinnors formella rättighet att förvärvsarbeta 1923 till 1934 – en kort bakgrund Det var med hänvisning till den höga arbetslösheten flera riksdagsmän under åren 1925-1934 krävde att gifta kvinnors rätt till statlig tjänst borde förbjudas, eller i varje fall klart inskränkas. En av kritikerna, socialdemokraten Elof Lindberg, hävdade i riksdagens andra kammare 1925 att ”[…]en utom- ordentlig situation kräver utomordentliga åtgärder”.236 Problemet var, menade han, att bättre ställda yrkeskvinnor inte lämnade sina statliga tjänster till bättre behövande när de gifte sig. De betedde sig med andra ord inte så som det var önskvärt, vilket bidrog till att en och samma familj kunde ha två bra inkomster. Dessa kvinnors beteende framställdes som egoistiskt och illojalt mot framförallt arbetslösa familjeförsörjare. Även i den svenska riksdagen rådde klar majoritet kring ståndpunkten att gifta kvinnor självmant och frivilligt borde avhålla sig från ”onödigt” förvärvsarbete.237 Men att vrida tillbaka klockan och förvägra gifta kvinnor såväl likställdhet som själv- bestämmande ansågs inte vara vägen att gå, det troddes kunna få förödande konsekvenser för giftermålsfrekvensen.238

Benägenheten att särlagstifta kring just kvinnors förvärvsarbete misstänkte de socialdemokratiska kvinnorna handlade mer om att skydda män från konkurrens än kvinnor från tungt arbete. ”Så snart det gäller ett arbete, som är ansvarsfullare och som är litet bättre betalt, det alltid blir fråga om att kvinnorna inte skola få behålla rätten till detta arbete, även om de är fullt kvalificerade. Det är en tankegång, som vi kvinnor inte tycka är fullt logisk”,

236Lindberg, Elof (s), Motion i Andra kammaren 1925 nr: 229, s. 10. Lindberg var den riksdagsman som kraftfullast motsatt sig behörighetslagens verkställande 1923, se Frangeur, Renée, 1998 s. 107ff. 237 Renée Frangeur uppfattar i den politiska debatten tre manlighetsstrategier som hon benämner som familjeförsörjarstrategin, medelvägsstrategin samt likställighetsstrategin, Frangeur, Renée, 1998, s. 101ff. 238 Första lagutskottet 1925, nr. 9, s. 2.

90 uttryckte den socialdemokratiska riksdagskvinnan Agda Östlund redan 1925.239 Även fackligt organiserade kvinnor i Stockholm gick ihop och krävde en öppen och fri arbetsmarknad.240

De socialdemokratiska män som motionerade i frågan om att inskränka gifta kvinnors rätt till statlig tjänst, Bernhard Eriksson, J.V. Öhman samt Elof Lindberg, bedyrade för de avogt inställda kvinnorna inom det egna partiet att deras förslag på inskränkningar i behörighetslagen inte var en fråga om kön utan handlade om att utjämna klasskillnader i samhället.241 Kvinnoförbundet var dock inte med på noterna utan vidhöll ståndpunkten att särlagar efter kön var diskriminering, oavsett vilken social klass inskränkningen rörde.

I Fredrika Bremerförbundets tidskrift Hertha diskuterades motionärernas krav på speciella rättsregler för gifta kvinnor. Även om ståndpunkten som fram- fördes i viss mån var ambivalent, var ståndpunkten i frågan om lagstiftning klar.

Att det för en ogift självförsörjande kan kännas bittert att se en gift kamrat stå hindrande i vägen för hennes befordran är mänskligt och naturligt. Givetvis kan det finnas situationer, då en utjämning av arbetstillfällena vore önskvärd och borde ske på frivillig väg. Men att genom lagstiftning reglera gifta kvinnors rätt att mottaga eller utföra arbete det måste vi bestämt undanbedja oss.242

I Gerda Lindholms resonemang, i citatet ovan, kunde det finnas omständlig- heter då den gifta kvinnan stod i vägen för sina ogifta kamrater. Men hur det än var med den saken så var det endast den arbetande kvinnan själv, som på frivillig väg kunde besluta om att lämna sin plats till bättre behövande, inte förbud.

Debatten om den gifta kvinnans förvärvsarbete fortsatte och intensifierades under 1930-talets inledande år och nådde sin kulmen 1934. De år debatten pågick har i tidigare forskning definierats som tiden för en maskulin tidsströmning.243 Sexton riksdagsmän från olika partier skrev 1931 under en gemensam motion, där de återigen önskade göra inskränkningar i den gifta kvinnans rätt till förvärvsarbete. 1934 inkom sju motioner från totalt 43 ledamöter med krav på att utreda hur den gifta kvinnan kunde fås att frivilligt

239 Östlund, Agda (s), Andra kammarens protokoll 1925, nr: 18, s. 68; Frangeur, Renée, 1998, s. 122f; se även Vessman, Signe, ”Med vem bör den gifta kvinnan konkurrera?” Morgonbris 1925:9, s. 1. 240 ”Folkopinionen om gift kvinnas förvärvsarbete”, Tidevarvet 1926:9, s. 4. 241 Protokoll från fackliga kvinnliga samorganisationens möte, den 10 februari 1926, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund 1926. 242 Lindholm, Gerda, ”Gift kvinnas arbetsfrihet”, Hertha 1926:3, s. 50. 243 Frangeur, Renée, 1998, s. 149ff.

91 avsluta sitt förvärvsarbete.244 Det var alltså inte längre tal om att förbjuda gifta kvinnor att förvärvsarbeta, utan istället att på andra vis få dem att själva ta detta beslut. Bland annat föreslogs att specifikt gifta kvinnor skulle kunna avkrävas att arbeta halvtid och gå i förtidspension, de skulle kunna erbjudas extra ersättning eller sin intjänade pension, om de slutade sin tjänst o.s.v. Den svenska debatten har tolkats som klart påverkad av motsvarande debatt i Tyskland och det tyska beslutet 1932, om att tillåta att statligt anställda kvinnor avskedades.245 Det tyska begreppet doppelverdienertum (dubbel- tjänstsystem - äktenskap där båda makar hade statlig anställning) användes flitigt i den svenska debatten och spädde på den fientliga inställningen mot de kvinnor, som trots giftermål, ändå valde att ha sin anställning kvar.

Från otillbörlig konkurrens till kris i befolkningsfrågan – kvinnoarbetskommittén omformulerar problemet Kvinnoarbetskommitténs initiala direktiv var att utreda om gifta kvinnor inom statliga tjänster konkurrerade med familjeförsörjare, d.v.s. med män och ogifta kvinnor. Det specifika fokus på offentligt anställda kvinnor ansåg dock finansminister Ernst Wigforss (s) vara alldeles för snävt, då endast en liten del av arbetsmarknaden skulle komma att utredas. Undersökningen kom därför på finansministerns inrådan att utvidgas till att omfatta alla kvinnor på den svenska arbetsmarknaden.246 Den huvudsakliga frågan som kommittén i sitt utredningsarbete skulle besvara var om gifta kvinnor konkurrerade om arbetstillfällena med familje- försörjande män och kvinnor. Om så var fallet, vilka insatser från samhället skulle få gifta kvinnor att lämna sina förvärvsarbeten? Bild 9. Finansminister Ernst Wigforss talar på nykterhetsdagen 1934 (ARAB).

Den parlamentariskt tillsatta kommitténs sammansättning skulle kunna kallas för extrem. Den dominerades av kvinnor från vad C.A. Reuterskiöld tidigare omnämnt som ”intresserade kvinnokretsar”, till och med några av Sveriges främsta kvinnosakskvinnor. Kerstin Hesselgren (ls) utsågs av finansminister Wigforss till kommitténs ordförande, Alva Myrdal (s) till sekreterare och docenten i nationalekonomi, Karin Kock (ls) skulle bistå kommittén med statistik i vissa lönefrågor samt utreda löneteoretiska frågor i samband med kvinnoarbetet. Utöver dessa tillsattes sekreteraren i pensionsstyrelsen Hedvig

244 Frangeur, Renée, 1998, s. 151. 245 Neunsinger, Silke, 2001. 246 Betänkande angående gift kvinnas förvärvsarbete m.m. (SOU 1938:47), s. 4.

92 Dernby (ls). Men i kommittén fanns även den andra ytterligheten - de riksdagsmän som ivrigast förespråkat inskränkningar av gifta kvinnors förvärvsarbete, Georg Nyblom (bf) samt Josef Weijne (s). 1936 komplett- erades de sakkunniga med textilarbetarförbundets kassör Judit Jansson och 1938 utsågs Mauritz Sundström, amanuens i pensionsstyrelsen, till att biträda de sakkunniga med vissa pensionsberäkningar.247

I betänkandets inledning beskrivs hur frågan om gifta kvinnors förvärvsarbete i över 10 års tid hade lyfts fram som ett problem i den svenska riksdagen. Man berörde även inkomna skrivelser till finansdepartementet med krav på att utöka gifta kvinnors rätt att arbeta halvtid; man visade även på framställda krav från Männens förening om att förbjuda gifta kvinnor anställning inom vissa tjänsteområden. Frågan om hur vanligt förekommande det egentligen var att båda makar hade anställning inom kommun och/eller statlig förvaltning lyftes också. Utöver interna möten ordnades bl.a. konferenser med arbetsgivare och fackliga organisationer inom olika områden under åren 1936- 1938, där såväl kvinnors anställnings- som löneförhållanden diskuterades. Även en enkätundersökning riktad till arbetsgivare verkställdes och nio fackliga representanter för kommunalanställda och statstjänstemän fick 1938 möjlighet att lägga fram sina synpunkter på kommitténs arbete. På grund av att de gifta kvinnornas/mödrarnas förvärvsarbete hävdades som speciella, ålades kvinnoarbetskommittén att samarbeta med den särskilda delegation inom befolkningskommissionen som hanterade dessa frågor.248

Utnämningen 1935 av Kerstin Hesselgren, Hedvig Dernby, Alva Myrdal, Karin Kock, samt den fackligt engagerade Judit Jansson i en utredning vars främsta uppgift var att undersöka om kvinnors förvärvsarbete var ett problem eller inte, kan svårligen uttolkas som en slump. De var offentligt kända kvinnor vars ståndpunkter i kvinnofrågor inte var några hemligheter.249 Samtliga kvinnor tillhörde en eller flera kvinnoorganisationer, som i enig stämma helt avvisat förslag om att formellt förbjuda gifta kvinnor att förvärvsarbeta. Kerstin Hesselgren var en av grundarna till Medborgarskolan i Fogelstad, Alva Myrdal var aktiv socialdemokrat som tillsammans med sin make Gunnar nyss utkommit med boken Kris i befolkningsfrågan. Karin Kock var docent i nationalekonomi och en av grundarna till den svenska delen av

247 SOU 1938:47, s. 3. 248 SOU 1938:47, s. 4ff. Kvinnoarbetskommittén företrädde de arbetsmarknadspolitiska synpunkterna om kvinnors förvärvsarbete generellt och befolkningskommissionen kom att utreda skydd för förvärvsarbetande mödrar utifrån befolkningspolitiska synpunkter. 249 Såväl Kerstin Hesselgren, Karin Kock och Hedvig Dernby var aktiva inom den liberala partipolitiken. Alva Myrdal gick med i det socialdemokratiska partiet 1932. Hesselgren fanns redan i riksdagen medan Kock kandiderade till riksdagsvalen 1928 och 1932 med en kvinnopolitiska profilfråga - den orättfärdiga tillämpningen av behörighetslagen. Kock gick över till det socialdemokratiska partiet i mitten av 1930-talet, se Niskanen, Kirsti, Karriär i männens värld. Nationalekonomen och feministen Karin Kock, Stockholm 2007, s. 179.

93 Open Doorrörelsen. Hedvig Dernby var medlem i Fredrika Bremerförbundet. Hesselgren, Myrdal och Kock var dessutom medlemmar i Yrkeskvinnors riksförbund som arbetade för att säkerställa kvinnors rättsliga ställning på arbetsmarknaden, att kvinnor och män skulle konkurrera på lika villkor. En av förbundets viktigaste fråga var just att slopa behörighetslagen.250

Bild 10. Kerstin Hesselgren och Karin Kock (ARAB). Bild 11. Alva Myrdal. (ARAB).

Kvinnoarbetskommittén kom främst att arbeta efter sekreteraren Alva Myrdals promemoria och läsning av materialet och grundas i Karin Kocks tidigare utredningar och statistik om svenska kvinnors förvärvsarbete. Utredningen visade på den ena punkten efter den andra att gifta kvinnors konkurrens med männen inom förvärvslivet inte var något problem. I förlängningen av detta konstaterande behövdes heller inga åtgärder för att få dessa kvinnor att lämna sina anställningar, tvärt om. Med hänvisning till befolkningskommissionens rekommenderade lösningar på krisen i befolkningsfrågan, skulle istället förvärvsarbetande kvinnors frihet till arbete, deras anställning och ekonomi vid barnafödande och äktenskap tryggas. På så vis skulle det skapas möjlighet till flera tidiga äktenskap och begränsa antalet fria förbindelser samt begränsa förvärvsarbetande kvinnors självsvåldiga barnbegränsning.251

Problemet omformulerades med andra ord från gifta kvinnors otillbörliga konkurrens med män till att diskrimineringen av kvinnor på arbetsmarknaden bidrog till kris i befolkningsfrågan. Frågan om kvinnors otillbörliga konkurrens besvarades med ett konstaterande att det inte fanns någon konkurrens att tala om på arbetsmarknaden mellan könen. Utredningen visade att arbetsmarknaden var såväl horisontellt som vertikalt segregerad.252 Kvinnor och män utförde olika arbeten, under olika arbetsförhållanden och under olika lönevillkor. Orsaken till den existerande diskrimineringen av kvinnor däremot, menades vara grundad i att arbetsgivare, manliga arbetare,

250 Rönnbäck, Josefin, Mor– barn – arbete – ett aktuellt triangeldrama. Yrkeskvinnornas riksförbund 1935-1944, Stockholm 1996, s.12. 251 SOU 1938:47, s. 333f. 252 SOU 1938:47, s. 333.

94 fackföreningar, men framförallt kvinnorna själva, var bärare av den allmänt förhärskande och förlegade föreställningen att gifta kvinnor borde avstå förvärvsarbete till förmån för hem och familj. Kvinnor bidrog med andra ord själva till att hålla liv i denna föreställning då de inriktade både utbildning och förvärvsarbete mot att de endast skulle arbeta mot inkomst en kort period i livet. Kvinnor såg förvärvsarbete som en ekonomisk nödvändighet som ogifta, men en verksamhet de mer än gärna lämnade vid äktenskap, för att helt och fullt ägna sig åt hem och barn. Den ekonomiska position gifta kvinnor styrdes mot genom giftermålsbalken 1921, att de skulle lämna den egna försörjningen när de gifte sig, beskrevs i utredningen som roten till det onda, det som nu måste rättas till så att särbehandlingen av kvinnor på arbetsmarknaden upphörde - för samhällets bästa.

I utredningen menades gamla och nu felaktiga idéer om kön, familje- försörjning, och därmed även vad som var att betrakta som normal kvinnolön, vara under omkonstruktion. Överlag avvisades alla förslag som på något vis förbjöd eller begränsade kvinnors förvärvsarbete och istället förespråkades olika åtgärder som uppmuntrade och möjliggjorde en jämställd arbetsmarknad. Men alla kvinnor förväntades inte äntra arbetsmarknaden. De med ”fallenhet och intresse”, skulle genom god ersättning från samhället ges möjlighet att stanna i hemmet så länge de själva önskade.253

Omformuleringen av problemet medförde att de kvinnor som pekades ut som problematiska och föremål för samhälleliga åtgärder ändrades. Problemet att utreda var inte längre att bildade yrkesarbetande kvinnor inte lämnade sina tjänster när de gifte sig, utan att obildade kvinnor inom lågstatusyrken frivilligt lämnade sina anställningar vid giftermål för att aldrig återvända ut i förvärvslivet. Ett beteende som i sin tur menades leda till att kvinnor generellt betraktades och behandlades som en annan, lägre sorts arbetare än män och som inverkade negativt på bildade kvinnors benägenhet att ingå äktenskap och föda barn. Men även tillvaron som hemmafru, som dessa problematiska kvinnor genom att lämna sitt arbete ”befriade” sig till problematiserades, och idén om den förvärvsarbetande modern tog form i betänkandet. Orsaken till att lågavlönade kvinnor inom okvalificerade yrken lämnade sitt betalda arbete när de gifte sig menades bero på att de inte identifierade sig som förvärvs- arbetande familjeförsörjare.

Om kvinnan anser förvärvsarbetet endast vara en försörjning under en kort period, efter vilken hon blir ’försörjd’ av sin make, kommer hon att nöja sig med en låg lön. Även om kvinnorna numera i högre grad än tidigare räkna med att behålla sitt yrke efter giftermålet, betrakta de dock alltjämt i stor utsträckning sin inkomst efter

253 SOU 1938:47, s. 336.

95 giftermålet endast som ett tillägg till mannens. De räkna ej med att de äro familjeförsörjare.254

Genom insatser från samhället skulle dessa kvinnor fås att förstå vikten av eget förvärvsarbete och egen inkomst. De skulle med andra ord fås att vilja arbeta mer, inte att nöja sig med de lägst betalda arbetena för att sedan, efter giftermål, lämna den egna försörjningen. Förvärvsarbete framställdes som en rättighet/skyldighet även för gifta kvinnor, vilket även gällde utbildning och yrkesval. Det var individens fallenhet, intresse och skicklighet, som skulle vara avgörande för vilket arbete de passade till, inte kön och heller inte deras civilstånd. Detta var minst sagt en omsvängning i frågan om hur de problematiska kvinnorna skulle planera och ordna sitt ekonomiska liv, men det var framförallt en förändring i hur de skulle återkoppla till den i giftermålsbalken lagstadgade likställda försörjningsskyldigheten.

En av de viktigaste utgångspunkterna i betänkandet var fastställandet av att gifta kvinnors verksamhet i hemmet inte längre var att betrakta som likställt med förvärvsarbete.

Husligt arbete utföres dock obetalt, främst av hustrur. Förvärvsarbetar hon eller inte har inte så stor betydelse. Detta arbete utföres främst av kvinnorna. Arbetsbelastningen varierar alltså högst väsentligt. Emellertid finnes all anledning att fästa uppmärksamheten på det faktum, att den icke varierar i samband med arbetsinkomsten. Husmoderns – hustruns – ekonomiska utbyte är nämligen i första hand beroende på mannens inkomst. Detta är själva innebörden i att husmodersarbetet kallas ’oavlönat’, vilket givetvis icke kan betyda, att det är inkomstlöst. Inkomsten är däremot icke bestämd i direkt förhållande till arbetsbelastningen utan till den samlade familjeinkomsten. Sålunda kan det tyngsta arbetet på detta område vara förenat med mycket ringa inkomster, medan det lättaste ibland kan vara förenat med inkomster, som långt överstiga vad samma kvinna i eget yrkesarbete skulle kunna förvärva. Formellt är alltså varje förbindelse bruten mellan den hemarbetande husmoderns ’inkomst’ och hennes ’arbete’, och i detta hänseende står hon i särställning i vårt ekonomiska liv. Äktenskapet kan och bör såsom ekonomisk institution icke jäm- ställas med ett yrke.255

254 SOU 1938:47, s. 457. 255 SOU 1938:47, s. 99. Viktoria Bergström hävdar att utredningen om gift kvinnas förvärvsarbete var radikal för sin tid då den understödde en tvåförsörjarnorm där båda makar förvärvsarbetade, se Bergström, Viktoria, 2006, s. 26.

96 Trots att föreställningarna och förväntningarna på att kvinnor skulle lämna sitt förvärvsarbete vid äktenskap konstaterades finnas hos såväl arbetsgivare, manliga arbetare, fackföreningar m.fl. var utredningens rekommenderade åtgärder ensidigt inriktade på att ändra specifikt kvinnornas attityder och handlande i denna fråga. Kvinnor skulle inte längre uppmuntras att uppfatta hemmet som slutdestination i livet. Istället skulle flickor och deras föräldrar upplysas och uppfostras om vikten av att ha en ordentlig utbildning. Flickorna skulle då få ett yrkesmedvetande som motverkade att de slutade som tillfällig, lågavlönad okvalificerad arbetskraft inom yrken som de sedan bara längtade att bli befriade från. Ett uttalat rättesnöre i utredningen var att den kvinnliga arbetsmarknaden ur strukturellt avseende skulle närma sig den manliga.256

Inte nog med att obildade kvinnors val och beteenden på arbetsmarknaden bidrog till att kvinnor generellt betraktades som osäkra kort vid anställningar, och därmed bidrog till att kvinnor erhöll sämre anställningsvillkor och lägre löner än män för samma arbete, även som hemmafruar utgjorde de ett problem. Kvinnor som utförde hemarbetet själva, menades inte vara tillräckligt rationella och effektiva i sin verksamhet. Detta bevisades genom att den tidigare enhetliga statistiska yrkeskategorin husligt arbete delades upp i en produktiv och en ideell del, vilket innebar att gifta kvinnor som var hemmafruar kom att jämföras med kvinnor som utförde detta arbete mot betalning.257 De omoderna och fattigt utrustade hemmen samt det faktum att kvinnor födde allt färre barn innebar tillsammans att dessa kvinnors fulla arbetskapacitet inte togs tillvara. ”[…] de gifta hemarbetande kvinnorna i sin yrkesverksamhet äro begränsade till den egna familjen och att den tid de ej använda till arbete för familjens räkning ej kan ekonomiskt utnyttjas”.258 Lösningen som framfördes var att hemmen skulle moderniseras så att husmödrarnas arbetsinsatser rationaliserades, det produktiva arbetet effektiviseras så hon fick tid över att också förvärvsarbeta. Hennes nya ekonomiska frihet och oberoende, genom förvärvsarbete, definierades dock inte som livslångt utan mer som livscykelanpassat, d.v.s. före och efter småbarns- perioden. De gifta kvinnorna hade ju sedan 1921 den formella rättigheten att förvärvsarbeta. Nu skulle de fås att använda den - i varje fall periodvis.

Åtgärder för att understödja gifta kvinnors förvärvsarbete Kvinnoarbetskommitténs rekommenderade åtgärder för att lösa de i betänk- andet utpekade problemen riktades åt två håll. För det första handlade lösningarna om att frigöra specifikt husmödrar från hemmet genom att med

256 SOU 1938:47, s. 460. 257 I revisionsarbetet som ledde fram till ny giftermålsbalk 1921 framställdes jämförelsen mellan hustruns och den betalda hushållerskans verksamheter i hemmet som otänkbart då jämförelsen menades sänka den gifta kvinnans status istället för att höja den. Gifta kvinnors arbete i hemmet ansågs vara av ett annat och högre värde än hushållerskans. 258 SOU 1938: 47, s. 456.

97 samhällets stöd underlätta för dem att förena moderskap med förvärvsarbete. För det andra handlade lösningarna om att åtgärda både lagstiftning och attityder som ledde till att kvinnor generellt diskriminerades på arbetsmarknaden.259

1. Husmödrar skulle ges möjlighet att arbeta deltid.

2. Större hänsyn skulle tas till medelålders gifta, frånskilda kvinnor och änkor som efter en någorlunda kort tidsperiod i hemmet önskade återgå till förvärvarbete.

3. Utöka möjligheterna för gifta kvinnor och män att arbeta på samma ort.

4. Samhället skulle inrätta barnomsorg, underlätta kvinnors hushållsarbete genom modernisering och rationalisering samt erbjuda hemsystrar för att avlasta extra utsatta husmödrar på den svenska landsbygden.260

De åtgärder som kvinnoarbetskommittén rekommenderade för att förhindra att kvinnor särbehandlades på arbetsmarknaden var:

1. Ta bort kvarvarande undantag i behörighetslagen som utestängde kvinnor från att inneha vissa statliga tjänster.261

2. Lätta upp skyddslagstiftningen kring kvinnor. Specifikt hänsyftades den obligatoriska ledigheten på sex veckor som följde efter födande av barn, samt nattarbetsförbudet för kvinnor inom viss industri som önskades ”mindre stelt och mera anpassningsbart efter nuvarande förhållanden”.262

3. Motverka könssegregeringen inom såväl den högre som lägre utbildningen.263

259 Se kap. 5 ”Aktuella åtgärder till förbättrande av kvinnoarbetets villkor”, SOU 1938:47, s. 190ff samt kap 9 ”De sakkunnigas ståndpunktstagande med avseende å föreslagna åtgärder till förhindrande eller underlättande av gifta kvinnors förvärvsarbete”, SOU 1938:47, s. 332ff. 260 SOU 1938: 47, s. 346f. 261 Som exempel nämndes offentliga tjänster som justitie- och regeringsråd, kyrkliga tjänster som t.ex. präst, vissa tjänster inom fång- och uppfostringsanstalter, polisbefattningar, kvinnliga gymnastiklärare samt tjänster inom det militära. Det bör noteras att vad gällde kvinnliga gymnastiklärare handlade det om att kvinnliga gymnastiklärare skulle ges rätt att undervisa manliga elever då manliga gymnastiklärare hade rätt att undervisa kvinnliga elever. När det gällde att ta bort restriktioner för tjänster inom det militära motiverade kommittén detta med att den juridiska uteslutningen av kvinnor var onödig. ”[…] det ena könets överlägsna lämplighet är oomtvistlig”, SOU 1938:47, s. 199. 262 Ett upphörande av nattarbetsförbudet ansågs ”vara till fördel” men hävdades inte möjlig att genomföra p.g.a. internationella förpliktelser, SOU 1938: 47, s. 201. 263Om kvinnor och män skulle ha samma förutsättningar att söka och inneha alla typer av arbeten, befattningar och tjänster måste möjligheten att få utbildning och kompetens för att söka dessa tjänster jämnas ut mellan könen. Män ansågs ha företräde på många områden. Vad gällde de högre

98 4. Motverka den traditionella uppdelningen av manligt och kvinnligt dominerade industriorter, då ensidigheten menades hindra familjebildning. Detta problem gällde även landsbygden då framförallt kvinnor flydde därifrån till bättre betalda industriarbeten i städerna.

5. Erkänna gifta kvinnor möjligheten att bibehålla sitt ursprungliga efternamn när de gift sig.264

De sakkunniga avvisade alltså med bestämdhet att införa förbud för gifta kvinnor att förvärvsarbeta. Det menades strida mot den gifta kvinnans självbestämmande och giftermålsbalkens likställda försörjningsskyldighet, men den menades även stå i strid med den ekonomiska utvecklingen i ett samhälle, vars intresse var att utvinna varje individs bästa möjliga insats. ”Särskilt gäller detta den yrkesskickliga arbetarstammen. Ännu mera orimligt vore ett dylikt arbetsförbud för den del av den yrkesskickliga arbetskraften, för vilken samhället direkt har investerat kapital i yrkesutbildningen”.265 Men, ett förbud för gifta kvinnor att förvärvsarbeta menades även hindra äktenskap, eller som det kom att uttryckas, motverka det sociala kravet ”att människor i möjligaste mån skola inordna sina sexuella förbindelser inom det av samhället godkända äktenskapets form”.266 De sakkunniga avvisade även förslag att ”locka” kvinnor att avsluta sin anställning vid giftermål genom avskeds- gratifikationer, äktenskapslån, utbetalad pension och erbjudande om förtids- pension. Frågan är vilka problemrepresentationer som kom att ligga till grund för de föreslagna åtgärderna i Kvinnoarbetskommitténs betänkande 1938 som tillsammans formade framtidens svenska kvinnors ekonomiska medborgarskap?

Kvinnoarbetskommitténs betänkande – en motsägelsefull blandning av feministiska och maternalistiska värderingar När den konservative C.A. Reuterskiöld i samband med revisionen av giftermålsbalken 1920 förutspådde att ”intresserade kvinnokretsar” inte skulle befattningarna önskades en jämnare könsfördelning inom utbildningar som ledde till högre befattningar och statliga tjänster. När det gällde lägre utbildning önskades en satsning på att integrera flickor i utbildning av mer specialiserande industriarbete, hantverksyrken, som lärlingar, teknik, husligt arbete och lägre yrkesundervisning inom jordbruk o.s.v., SOU 1938:47, s. 201ff. 264 I och med revisionen av giftermålsbalken 1915/1921 begränsades gifta kvinnors tidigare rätt att bibehålla sitt släktnamn när de gifte sig. Kvinnor tvingades att anta sin mans efternamn eller kombinera det med sitt eget. Redan då anfördes att denna lagskärpning slog hårt mot kvinnor som använde sitt efternamn som varumärke, d.v.s. artister, konstnärer, författare o.s.v.; se t.ex. Hellberg, Mauritz, Motion i Första kammaren 1920, nr:75; Lindhagen, Carl, Första kammarens protokoll 1920, nr: 35. 265 SOU 1938:47, s. 335. 266 SOU 1938:47, s. 335.

99 nöja sig med ett erkännande av gifta kvinnors formella rättigheter, utan fortsätta agitera för att kvinnor även skulle nyttja sina rättigheter, fick han rätt. Kvinnorna som tilldelats uppdrag i kvinnoarbetskommittén 1935-1938 var, var för sig och tillsammans, representanter från intresserade och fortsatt agiterande delar av den svenska kvinnorörelsen. Lösningarna som levererades i betänkandet grundades i makarna Myrdals problematisering av befolknings- frågan, d.v.s. att den var både av kvalitativ som kvantitativ art.267 På så vis tillmötesgick två parallella, men väsensskilda spår, inom kvinnorörelsen. En som var grundad i feministiska värderingar och utgick från kvinnor och mäns likhet och som därför hävdade samma ekonomiska rättigheter för kvinnor och män och ett annat spår grundat i maternalistiska värderingar om kvinnor och mäns olikhet och om att uppvärdera och trygga moderskapet.

Hela betänkandet vilade på nationalekonomen Karin Kocks feministiska analys av kvinnornas förvärvsarbete, ett arbete som i stort kom att ligga till grund för att problemet omformulerades.268 Det fastställda sakförhållandet att kvinnor inte alls konkurrerade med män om arbetstillfällen, utan att det istället var kvinnor som blev diskriminerade på arbetsmarknaden, vilade med andra ord på vetenskaplig grund. Att Karin Kock var en av Sveriges mest uttalade feminister, medlem i den svenska avdelningen av Open Door International hade troligtvis stor betydelse för att problemet inte längre kom att handla om att bildade yrkesarbetande kvinnor fortsatte att arbeta som gifta utan att ogifta kvinnor inom okvalificerade yrken lämnade sina arbeten efter giftermål.269

Kocks resultat om att arbetsmarknaden var såväl vertikalt som horisontellt segregerad hade dock publicerats redan 1933.270 Samma år som kvinnoarbets- kommittén tillsattes, 1935, publicerades även resultaten av Karin Kocks och Karin Bergmans undersökning av gifta kvinnors förvärvsarbete i Stockholm, i en artikelserie i Hertha.271 Det var alltså nationalekonomisk teori tillsammans med feministiska idéer om kvinnors ekonomiska emancipation som låg till grund för att den statistiska kategorin husligt arbete omdefinierades, och delades in i en betald och en obetald del där hustruns arbete definierades som

267 Myrdal, Alva & Gunnar, Kris i befolkningsfrågan, Stockholm 1934, s. 314. 268 Karin Kock utredning av ”Kvinnoarbetet i Sverige” återfinns i betänkandet som bilaga 1, samt Karin Kock och fil. kand. Karin Bergmans utredning ”Gifta kvinnors förvärvsarbete i Stockholm enligt 1930 års folkräkning” som bilaga 2. 269 Karin Kock var med och startade den svenska avdelningen av Open Door international 1931 som krävde en arbetsmarknad helt fri från särbestämmelser. Rörelsens motto beskrevs i sin samtid som ”rätten till att arbeta är rätten till att leva”, Konow, Margareta Von, ”Rätten att arbeta är rätten till att leva”, Hertha 1935:8. Den svenska avdelningen av Open Door International har beskrivits som framgångsrika i Sverige då de flesta kvinnoorganisationer på 1940-talet antagit rörelsens program för kvinnors rätt till arbete, se Östberg, Kjell, 1997, s. 168f. 270 Kock, Karin, ” De gifta kvinnornas förvärvsarbete och arbetslöshetsproblemet”, Hertha 1933:1, s. 7. 271 Artiklarna gick under titeln ”Kvinnorna i Stockholm och förvärvsarbetet” I-VI. I publicerades i Hertha 1935:2; II Hertha 1935: 3; III Hertha 1935:4; IV Hertha 1935:7; V Hertha 1935:8; VI Hertha 1935: 9. Denna undersökning ingick som bilaga 2 i betänkandet.

100 obetald. Det var Kocks uppdelning av det husliga arbetet som visade att husmödrar nyttjade sin tid dåligt, att de var orationella, ineffektiva och uppoffrande. Omdefinitionen av begreppet husligt arbete innebar i ett slag att i jämförelse med hushållerskor som fick betalt för sitt arbete så framstod husmödrarnas arbeten i hemmen som ideellt, ineffektivt och oekonomiskt.272

Det husliga arbetet kan uppdelas på två ur ekonomisk synpunkt olikartade kategorier, nämligen det oavlönade arbete, som utföres i hemmen av hustrur och andra familjemedlemmar, samt det arbete, som utföres av särskilt anställd arbetskraft mot avlöning.273

Genom uppdelningen av betalt och obetalt husligt arbete synliggjordes att ca 1,5 miljoner svenska kvinnor över 15 år (65 %) utnyttjades som obetald arbetskraft inom familjen. Till de utnyttjades skara hörde gifta kvinnor, änkor och övriga kvinnliga familjemedlemmar samt hemmavarande döttrar och systrar i jordbrukarfamiljer som definierades som ekonomiskt ofria och exploaterade av sina äkta män eller bröder. ”Större delen av dessa kvinnor torde vara helt eller delvis sysselsatta som oavlönad arbetskraft”.274

Open Door International, som Karin Kock var aktiv inom, var en feministisk organisation som var extrem i sitt slag då de krävde att arbetsmarknaden skulle vara befriad från alla särlagar. Särlagar menades begränsa kvinnors konkurrenskraft gentemot män generellt. Rörelsens anhängare utgick ifrån att det var en gradskillnad mellan kvinnor och män, inte en artskillnad och då utgångspunkten var att skillnaderna mellan kvinnor och män i princip var obefintliga blev det svårt att på annat sätt än i termer av diskriminering förklara undersökningens resultat som visade att kvinnor generellt hade lägre utbildning, oftare hamnade i så kallade ”blind-alley” yrken utan möjlighet till bra inkomst och karriäravancemang, och att just kvinnor avslutade sitt yrkesverksamma liv vid äktenskap. Karin Kocks engagemang i den svenska avdelningen av Open Door International, samt hennes tidigare presenterade nationalekonomiskt grundade resultat vad gällde svenska kvinnors förvärvsarbete, var alltså ingen hemlighet när finansminister Wigforss satte ihop utredningen 1935. Det var inte Alva Myrdals bok Kris i befolkningsfrågan och de andra kvinnornas feministiskt grundade aktiviteter

272Forskning visar att värderingar och föreställningar om kvinnor och män påverkar själva konstruktionen av statistiska kategorier som i sin tur påverkar individers självförståelse och beteenden, se Nyberg, Anita, ”Feministiska ekonomer och feministisk ekonomi – exemplet nationalekonomi”, Kvinnovetenskaplig tidskrift 2001:3-4, s. 7. 273 Bilaga 1, ” Kvinnoarbetet i Sverige av docent Karin Kock”, SOU 1938:47, s. 432. 274 Bilaga 1, ” Kvinnoarbetet i Sverige av docent Karin Kock”, SOU 1938:47, s. 456. Kvinnorna som enligt utredningen sällade sig till den stora skaran ekonomiskt ofria och exploaterade kvinnor var gifta kvinnor, änkor och övriga kvinnliga familjemedlemmar samt hemmavarande döttrar och systrar i jordbrukarfamiljer.

101 heller. Omformuleringen av problemet kan knappast ha kommit som en överraskning. Fördömande av förbud och andra inskränkningar av gifta kvinnors förvärvsarbete I kvinnoarbetskommitténs betänkande togs klart avstånd från förbud och andra inskränkningar av kvinnors rätt och möjligheter att förvärvsarbeta. Det är tydligt att betänkandet genomsyrades av samma grundvärdering som de feministiska rörelserna överlag, det var större skillnader inom ett och samma kön än mellan kvinnor och män.

Män och kvinnor äro vare sig i fysiskt eller psykiskt avseende skiljaktiga på ett eller annat sätt, att det innebär någon total överlägsenhet för det ena eller andra könet. För vissa delfunktioner finnas däremot genomgående skillnader i könens prestations- förmåga. Icke heller dessa mer specialiserade genomsnittsskillnader mellan könen äro emellertid så stora, att de berättiga till slutsatser om det ena könets duglighet och det andras oduglighet; för samtliga iakttagna egenskaper gäller det att skillnaderna mellan individer inom ett och samma kön äro mångfaldigt större än genomsnitts- skillnaderna mellan könen.275

Samtliga av de kvinnliga medlemmarna i Kvinnoarbetskommittén, Kerstin Hesselgren, Alva Myrdal, Karin Kock, Hedvig Dernby och Judit Jansson, var med i någon feministisk organisation som delade denna grundläggande värdering om könens likhet inför lagen. Att lagstifta om förbud och andra särbestämmelser riktade specifikt mot kvinnor kan för kommitténs kvinnliga medlemmar antas som otänkbart.

Redan 1925 författade de fackligt organiserade kvinnorna i Stockholm en skrivelse till den socialdemokratiska riksdagsgruppen där de protesterade mot förslagen i riksdagen om att inskränka kvinnors rätt till förvärvsarbete.

Vi kvinnor protestera i vår egenskap av samhällsmedborgare mot varje inskränkning i vår rätt att söka och mottaga arbete, där sådant står att finna och som av oss kan utföras. Vi fullgöra våra skyldigheter gentemot staten i våra egenskaper av arbetare, skatte-

275 SOU 1938:47, s. 45 f. De viktigaste vetenskapligt grundade ”sanningarna” om kvinnor och mäns olikhet hävdades av utredarna t.ex. vara att män hade större muskelstyrka än kvinnor men att kvinnor å andra sidan generellt var mer uthålliga. Kvinnor hade bättre färgsinne medan män hade bättre ögonmått och större förmåga vad gällde såväl hasighet som precision. Förmåga att fixera uppmärksamhet under rörelse hade män medan kvinnor menades ha större förmåga att skifta uppmärksamheten och anpassa rörelsen. Män hävdades bättre på mattematik än kvinnor medan kvinnor hävdades visa bättre resultat än män vad gällde minne och samtliga språkliga prov m.m.

102 betalare, familjebilderskor och mödrar, och vi kräva i gengäld den mänskliga rätten att fritt antaga de arbeten, som stå oss till buds.276

Såväl Hesselgren, Myrdal och Kock var, som tidigare nämnts, medlemmar i Yrkeskvinnors riksförbund (YKR). Judit Jansson var kassör i textilarbetar- förbundets Stockholmsavdelning, vilket innebar att de protesterande fackligt organiserade kvinnornas intressen var väl representerade i kvinnoarbets- kommittén.

I såväl Hertha som Tidevarvet lyftes kompetens och duglighet fram som avgörande vid tillsättning av tjänster, inte kön eller civilstånd. ”Även om en gallring bland de förvärvsarbetande eller en omplacering av arbetskrafterna skulle bli nödvändig, är det inte alls säkert, att den bör ske efter linjen gifta - ogifta. Det måste bli kunnigheten, dugligheten och uthålligheten, som blir prövostenen och intet annat”.277 ”Inga ovidkommande skrankor skola resas för arbetslusten och arbetsförmågan” stod det i Hertha 1927.278 1934 sällade sig kommittémedlemmen Hedvig Dernby till den skara som öppet yrkade på att utbildning, kompetens och duglighet skulle gälla vid statliga tjänste- tillsättningar.279 Karin Kock fann att förbud för gifta kvinnor att bibehålla viss typ av anställningar inte endast var verkningslöst mot den höga arbetslösheten eftersom arbetsmarknaden, enligt hennes vetenskapliga resultat, var horisontellt och vertikalt segregerad. Ett förbud var enligt henne rättsvidrigt.280

De i riksdagen framförda anklagelserna om att det var de statligt anställda kvinnors motvilja att lämna sina tjänster vid giftermål som orsakade den höga arbetslösheten bemöttes av Fredrika Bremerförbundet som hävdade det motsatta - statligt anställda kvinnor skapade nya arbeten - åt andra kvinnor.

Utgångspunkten för motionären är uppfattningen att gift kvinnas kvarstående i statstjänst skapar arbetslöshet. Emellertid förhåller det sig som så att gift kvinnas bibehållande av tjänst också kan ge anledning till nya arbetstillfällen. Hennes bortavaro från hemmet för tjänstens skötande medför ofta anställande av en hushållshjälp och, där barn finnas i familjen, torde detta vara regeln.281

276 ”Folkopinionen om gift kvinnas förvärvsarbete” , Tidevarvet 1926:9, s. 4. 277 ”En segsliten diskussion”, Tidevarvet 1925:48, s. 2. 278 Thorstensson, Axianne, ” Gifta kvinnor i statstjänst”, Hertha 1927:2, s. 27. Thorstensson var föreståndarinna för Fredrika Bremerförbundet i Stockholm 1907-1944 och ledamot av dess förbundsstyrelse 1910-42. Hon hade även betydande positioner inom bl.a. Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt, Svenska kvinnors nationalförbund samt Centralförbundet för socialt arbete. 279 Dernby, Hedvig, ” Ett anmärkningsvärt avskedande”, Hertha 1934:1, s. 5. 280 Kock, Karin, ” De gifta kvinnornas förvärvsarbete och arbetslöshetsproblemet”, Hertha 1933:1, s. 7. 281 ”Förbundets skrivelse ang. Lundquistska motionen: Till andra kammarens tillfälliga utskott”, för Fredrika-Bremer-förbundet författad av Lizinka Dyrssen/Axienne Thorstenson, Hertha 1931:4.

103 Bildade och yrkesverksamma kvinnors yrkesarbete innebar att de behövde någon annan att utföra de sysslor de själva annars skulle ha utfört i hemmet. Samtidigt som de själva tog plats i arbetslivet skapades således en arbetsmarknad åt andra kvinnor att utföra sysslorna i deras hem mot betalning. Utifrån kategorin kvinnor blev således frågan om statligt anställda kvinnor bidrog till den höga arbetslösheten status quo.

Blir arbetslösheten månne mindre, om från förvärvsarbetet bortkörda kvinnor tvingas att i sin tur avskeda hemhjälpen? Ha för resten alla kvinnor, oavsett en måhända dyrbar intellektuell utbildning, läggning för husligt arbete? Ha alla män förutsättningar för att bli kroppsarbetare? Dessutom – en viktig faktor – äro männen beredda att axla de ökade underhållsskyldigheterna mot arbetslösa kvinnliga släktingar, som en beskärning av de kvinnliga arbetsmöjligheterna skulle innebära?282

Alla kvinnor ansågs varken ha vilja eller fallenhet att utföra hushållsarbete. Margareta von Konow, som var redaktör för Fredrika Bremerförbundets Hertha under åren 1933-1947 hävdade att kvinnan, precis som mannen bidrar till familjens försörjning genom inkomst. Och von Konow samvetsfråga till männen i citat ovan är inte helt ovidkommande. Trots skydd mot konkurrens från kvinnorna och samhällets understödjande av manliga försörjarlöner - hur pass försörjningsvilliga var egentligen männen?

I kommittébetänkandet från 1938 avvisades även alla förslag om att ekonomiskt kompensera de statligt anställda kvinnorna om de lämnade sina tjänster genom avskedsvederlag, äktenskapslån eller förtida pension. I Hertha tolkades det redan 1931 som tveksamt att understödja kvinnors ekonomiska beroende genom statliga medel. Äktenskapet ansågs inte vara en säker försörjning för kvinnan, vilken dag som helst kunde hon åläggas att försörja sig själv och det hävdades minst sagt riskabelt att ta för givet att så inte skulle bli fallet.283 Att acceptera en ekonomisk kompensation från staten, oavsett vilken, för att lämna sitt arbete beskrevs som en dålig affär för kvinnan jämförelsevis med vad ett stadigvarande arbete inom statlig förvaltning skulle ge i det långa loppet.

282 Konow, Margareta von, ”Männen emancipera sig”, Hertha 1932:8. 283 Kleman, Ellen, ”Äktenskap eller statstjänst?”, Hertha 1931:3. Försörjningsansvaret kunde påläggas kvinnan om mannen brast i sin del av försörjningen, makarna skiljdes eller om kvinnan blev änka, hävdade Kleman som var redaktör för Fredrika Bremerförbundets tidskrift Dagny 1908-1913 och Hertha 1914-1932.

104 Den (o)eniga kvinnorörelsen Bakom kvinnoarbetskommitténs beslut att helt avvisa förbud mot gifta kvinnor att inneha statlig tjänst stod i princip en enig svensk kvinnorörelse, precis som tidigare forskning gjort gällande.284 Därmed inte sagt att kvinnoorganisationerna stod eniga inför frågan hur gifta kvinnor generellt borde återkoppla till rättigheten att förvärvsarbeta.

Det konsensusinriktade samarbetet mellan de kvinnoorganisationer som var aktiva i rösträttsfrågan och revisionsarbetet med giftermålsbalken upphörde, precis så som socialdemokraterna Anna Sterky och Gustav Möller önskade, även om enskilda aktörer samarbetade. ”Det skapades ingen gemensam kollektiv identitet i den politiska kvinnorörelsen som helhet under 1920-talet”, hävdar Renée Frangeur.285 Men som författarinnan Selma Lagerlöf påtalade i Hertha 1933, den allt mer aggressiva tonen mot gifta kvinnors förvärvsarbete kanske kom som en välsignelse för den splittrade kvinnorörelsen, den kanske skulle kunna bidra till att kvinnorna enade sig - igen.286 För samma år, 1933, kan man konstatera att den svenska kvinnorörelsen gjorde kraftfulla försök att ena sig mot förslagen i riksdagen som önskade förbjuda gifta kvinnor att inneha statliga tjänster. Hotet som kvinnorna såg sades ha sin upprinnelse i nazismens utfall mot de tyska kvinnornas medborgerliga rättigheter, och man samlade kvinnoorganisationer och föreningar till flera offentliga opinions- möten och ett gemensamt uttalande publicerades under rubriken Kvinnorna inför världskrisen.

Insikten om den enskilda människans värde oberoende av kön, ras och klass, är ett av mänsklighetens dyrbaraste kulturförvärv. Under den kris, som nu råder i världen, är denna insikt i fara att gå förlorad. Därmed blir också frihet, jämlikhet och rättvisa förkastade som samhälleliga ideal.

Reaktionen riktar sig i särskild grad mot kvinnorna såsom arbetare i samhället och hotar att starkt begränsa deras verksamhe- tsområden.

Vi här församlade svenska kvinnor, representerande skilda verksamhetsområden och olika politiska åskådningar, anse kvinnornas fulla medborgarskap vara ett omistligt samhällsvärde och äro fast beslutna hävda

284 Hobson, Barbara 1993; Frangeur, Renée 1996; Neunsinger, Silke 2001. 285 Frangeur, Renée 1998, s. 147. 286 Lagerlöf, Selma, ”och väcka till nytt liv enigheten… Selma Lagerlöf om kvinnorörelsen”, Hertha 1933:8.

105 Vår rätt till yrkesutbildning och yrkesutövning på grund av fallenhet och inintresse [sic], oberoende av civilstånd,

Vår rätt och plikt att ställa vår erfarenhet och duglighet i det allmännas tjänst.

Vi vilja verka för kvinnornas höjande ekonomiskt och socialt och för full likställighet mellan kvinnor och män i medborgerligt hänseende.

Vi vädja till kvinnorna att samlas i målmedveten kamp för mänsklig självbestämningsrätt och rätt att taga ansvar.287

I opinionsyttringen förenade sig dock varken högerns eller de kommunistiska kvinnorna. Men det socialdemokratiska kvinnoförbundet var minst sagt engagerat. 1933 sammanställde kvinnoförbundet broschyren Kvinnan och Hitler, där framförallt nationalsocialismens familjepolitik, beskrevs i mörka ordalag för att ha bakbundit den tyska kvinnan till endast en funktion - som barnalstringsmaskin för ”härskarrasen”.288 Kvinnoförbundets ordförande, Signe Vessman, samverkade i denna fråga aktivt med partipolitiskt vänsterliberala och frisinnade kvinnor.289 Men det är tydligt att när det gällde erkännande av formella rättigheter eller som i detta fall när en redan erkänd rättighet riskerade att tas ifrån kvinnorna, då var enigheten mellan kvinnoorganisationerna stor. Men när det kom till hur kvinnor förväntades återkoppla till sina rättigheter var däremot oenigheten större. Den socialdemokratiska kvinnan Olivia Nordgrens uttalande 1934 visar på splittringen mellan kvinnoorganisationerna.

Jag har däremot inte så värst mycket förståelse för dessa gifta kvinnor, som upprätthålla en statstjänst, i de fall det inte gäller ett kall, fastän deras män ha ansenlig inkomst. Rätten till arbete bör

287 Nitton kvinnoorganisationer över både klass- och partigränser deltog i opinionsyttringen. Första mötet höll den 26 oktober 1933 av Akademiskt bildade kvinnors förening, Fredrika Bremerförbundet, Frisinnade folkpartiets kvinnogrupp, föreningen ekonomiföreståndarinnor vid större anstalter, Föreningen kvinnor i statens tjänst, kvinnliga kontoristföreningen i Stockholm, kvinnliga telefontjänstemannaföreningarnas centralförening, kvinnliga telegrafpersonalens förening, Stockholms fackliga centralorganisations kvinnosektion, svenska kvinnors medborgarförbund, svenska kvinnors nationalförbund, svenska kvinnors vänsterförbund, svenska Open-Door gruppen, svenska sektionen av Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet, svenska skolkökslärarinnornas förening, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, Sveriges folklärarinneförbund, telegrafverkets kvinnliga kontorspersonals förening, Vita bandet, Flood, Hulda, 1960, s. 187; se även Frangeur, Renée, 1998, s. 212. 288 Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbunds protokoll, 27 nov 1933. I Tyskland tilläts efter 1932 avsked av kvinnor inom statliga tjänster med hänvisning till giftermål, se Neunsinger, Silke, 2001. 289 Signe Vessman reste runt i Sverige och föreläste under rubriken Demokrati mot diktatur för att motverka att svenska kvinnor, likt de tyska, skulle låta sig duperas av ”demagogiska talesätt”, ”Kvinnorna inför världskrisen”, Tidevarvet 1934:15, s. 2.

106 inte förmenas någon människa genom lagstiftning, oberoende av kön och civilstånd, men det att man har en rättighet betyder inte att man skall använda denna rätt till varje pris och under alla förhållanden.290

Den formella rättigheten att förvärvsarbeta såg Nordgren som given, men gifta kvinnor skulle själva förstå och använda rättigheten med omdöme för såväl den egna familjens som samhällets bästa. Kvinnorörelsen kunde alltså vid mitten av 1930-talet samlas kring ett ponerat hot som kom utanför nationens gränser, men när det gällde försök att bilda kvinnoopinion mot den allt mer aggressiva tonen mot förvärvsarbetande gifta kvinnor i den svenska riksdagen var enighet uppenbarligen svårare att nå. De socialdemokratiska kvinnorna var absoluta motståndare till att införa förbud och andra ekonomiska inskränkningar på arbetsmarknaden riktades specifikt mot kvinnor, förutom moderskapsledigheten. Där om råder det ingen tvekan.291 Däremot delade de inte ”feminist- ernas” ståndpunkt att kvinnors rättighet att förvärvsarbeta var ovillkorad, d.v.s. att de, oavsett kön och civilstånd, även erkänts rätt att arbeta mot inkomst under alla omständigheter. Gifta kvinnors rätt till förvärvsarbete skulle, enligt de socialdemokratiska kvinnorna, användas av nödvändig- het och med förstånd. Bild 12. Olivia Nordgren (ARAB)

Samma år som de socialdemokratiska kvinnorna var ledande i motståndet mot den tyska familjepolitiken, 1933, ordnade flera kvinnoorganisationer, bl.a. Open Door International och Fredrika Bremerförbundet ett opinionsmöte där man i ett gemensamt uttalande tog kraftigt avstånd från den allt mer hätska ton som förekom mot gifta kvinnors förvärvsarbete i den svenska riksdagen. Medverkade gjorde Kerstin Hesselgren, Karin Kock, Gulli Petrini, Andrea Andreen-Svedberg m.fl. Representanter från det socialdemokratiska kvinno- förbundet uteblev, och förbundet anslöt sig heller inte till det gemensamma uttalandet.

290 ”Den omstridda brödbiten. Olivia Nordgren m.fl. om den nya aktionen mot gift kvinnas arbete”, Morgonbris, 1934:2, s. 3. Olivia Nordgren var socialdemokratisk ledamot i riksdagens andra kammare 1925-1952. 291 Majoriteten i det socialdemokratiska kvinnoförbundet avvisade kraftfullt förslag om förbud och andra särlagar riktade mot specifikt kvinnor t.ex. nattarbetsförbudet som infördes 1909 och förslaget 1924 att ändra bemanningslagen och begränsa kvinnors rätt att inneha kökstjäns till sjöss, Morgonbris 1924:3, s. 2.

107 …] Varje åtgärd, som avser en begränsning av kvinnors rätt till förvärvsarbete, är därjämte ett intrång i den första och mest oförytterliga rätt, som tillkommer varje människa, utan hänsyn till kön eller civilstånd – rätten att söka försörja sig själv genom eget arbete och att sålunda vinna ekonomiskt oberoende. Den nya giftermålsbalken hävdar också uttryckligen båda makarnas försörjningsplikt.

Försvårandet av gifta kvinnors förvärvsmöjligheter är dessutom ägnat att utgöra ett hinder för äktenskaps ingående och att därigenom motverka en sund familjebildning. […] 292

Tydligare kan inte kraven på kvinnors ovillkorliga rätt till förvärvsarbete och ekonomiskt oberoende framställas. Men varför uteblev de socialdemokratiska kvinnorna som samtidigt var så aktiva i sitt motstånd mot hotet utifrån? Det är sannolikt att de socialdemokratiska kvinnornas frånvaro handlade om att visa solidaritet mot det egna partiet genom att ta avstånd från dem som i allmänna och negativa ordalag omnämndes som feministerna inom kvinnorörelsen. De socialdemokratiska kvinnornas främsta meningsmotståndare fanns inom Open Door International. Gulli Petrini, som var medlem i organisationen, hade offentligt pekat ut hela det socialdemokratiska partiet som det främsta hotet mot den gifta kvinnans förvärvsarbete.

Ett av de värsta attentat kvinnorna varit utsatta för, är att man försöker skyddslagstifta bort dem från förvärvsarbetet, och i det fallet är socialdemokraterna värre än alla andra partier. […]Lagenligt är den gifta kvinnan numera lika försörjningspliktig som mannen. Hon skall försörja sig själv, man och barn om inte mannen kan göra det, i den mån hon har möjlighet till det. Och då vore det ju lika logiskt – eller vansinnigt – att tala om att en man måste sluta sin plats när han gifter sig, som att tvinga kvinnan att göra det.293

Det som i regel omnämndes som skyddslagstiftning kallade alltså Petrini för attentat. Giftermålsbalkens likställda försörjningsskyldighet uttolkade hon som lika rättigheter, men även lika rättigheter för makarna att nyttja dem som de önskade. De socialdemokratiska kvinnorna delade inte Open Doors kategoriska motstånd till alla särlagar, som även innefattade den obligatoriska moderskapsledigheten. Resolutionen från kvinnoorganisationerna 1933 måste

292 Resolutionen publicerades i Hertha 1933:6. Organisationer som deltog i opinionsyttringen var bl.a. Open Door och Fredrika Bremerförbundet. 293 Referat från Open Doormöte i Svenska Dagbladet 21/5 1932, ”Skyddslagar attentat mot kvinnorna”, (Sigtunastiftelsens klipparkiv).

108 ses som starkt påverkad av dessa värderingar då det talades om att ”varje åtgärd” som begränsade kvinnors förvärvsarbete definierades som ett brott mot kvinnors mänskliga rättigheter. Men beslutet att inte ansluta sig till den gemensamma resolutionen 1933 kan även förstås utifrån att socialdemokrater och bondeförbundare, samma år, gjorde upp i arbetslöshets- och jordbruks- politiken genom den så kallade krisuppgörelsen. De mest aggressiva rösterna i den svenska riksdagen mot gifta kvinnors förvärvsarbete kom från just det egna partiet och bondeförbundet. Kanske var läget inte det bästa för de socialdemokratiska kvinnorna att ansluta sig till en feministiskt initierad och grundad opinionsbildning, när socialdemokratins samarbetspartner tillhörde de mest kritiska till gifta kvinnors förvärvsarbete. Den omstridda frågan om obligatorisk moderskapsledighet När den internationella organisationen Open Door etablerades sig i Sverige 1930 hamnade dess talespersoner direkt i konflikt med de socialdemokratiska kvinnorna.294 Schismen handlade om den obligatoriska och då obetalda moderskapsledigheten som Open Door hävdade var en särlag som hindrade kvinnor från att konkurrera med män under samma villkor på arbetsmarknaden. Socialdemokratiska kvinnoförbundet stred för det motsatta, en utökad moderskapsledighet och att erkänna kvinnor ekonomisk ersättning för den tid de vårdade sina barn. När så kvinnoarbetskommittén i sitt arbete utgick ifrån att det förelåg en konflikt mellan kvinnors förvärvsarbete och deras benägenhet att föda barn sammanjämkades dessa två väsensskilda spår inom den svenska kvinnorörelsen, den ena grundad i feministiska värderingar om den självklart yrkesarbetande modern medan den andra var grundad i maternalistiska värderingar om moderskapets höga värde för samhället.

Frågan om moderskapsledighet och moderskapspenning hade pågått i den politiska debatten sedan mödrar, enligt lag, tvingades att ta ledigt i samband med att de fött barn utan ekonomisk ersättning år 1900. Först 1931 infördes två typer av moderskapsersättningar i Sverige, moderskapsunderstöd och mödrarhjälp.295 I 30 år hade denna obligatoriska obetalda ledighet problematiserats inom kvinnorörelsen. Frågan som kvinnorna ställde sig var om förbudet att arbeta efter en förlossning var ett skydd för modern och barnet, eller om syftet var att genom denna särlag försätta män i en bättre konkurrensposition gentemot kvinnor på arbetsmarknaden.

294 Silke Neunsinger visar att Open Door International även hamnade i konflikt med det socialdemokratiska partiet i Tyskland, Neunsinger, Silke, 2001, s. 203 och 206. 295 Förbudet att arbeta efter barnafödande gällde inledningsvis fyra veckor efter födande av barn för kvinnor som arbetade inom industri. Två olika typer av moderskapshjälp infördes 1931. Moderskapsunderstöd som riktades mot mindre bemedlade och som oftast betalades ut i natura, samt moderskapshjälp riktad till förvärvsarbetande kvinnor som hade rätt till sjukpenning, se Lundqvist, Åsa, 2007, s.58.

109 När lagen sålunda t.ex. i samhällets intresse förbjuder barnsängs- kvinnan arbete under en viss tidsrymd utan att samtidigt gifva henne utsikt till understöd i händelse af nöd, så måste detta sägas vara en åtgärd af mycket tvifvelaktigt värde. Skulle det tillika visa sig, att genom lagens förskyllan endast sämre arbetsområden med sin följd av sämre lefvnadsvillkor öppna sig för kvinnan, så är man i sin rätt att bestrida den humant-sociala karaktär, med hvars nimbus denna lagstiftning gärna omger sig. Och istället träder då konkurrens- frågan i förgrunden.296

Att tvinga kvinnor som precis blivit mödrar till arbetsförbud under en specifik tidsperiod och därmed kanske tvinga dem att ta ett än tyngre och sämre betalt arbete för att försörja sig och sitt barn, beskrevs som inhumant. Det var denna problemrepresentation som den svenska delen av Open Door International kom att överta och lyfta fram på 1930-talet. Oavsett vilket beaktansvärt syfte särlagar än hade så fungerade de direkt diskriminerade och begränsade kvinnors möjlighet att försörja sig.297 För de socialdemokratiska kvinnorna rådde det dock ingen tvekan om att den obligatoriska moderskapsledigheten av familjesociala skäl var absolut nödvändig, något gott. Problemet för dem var alltså inte den påtvingade ledigheten utan att samma ledighet var obetald. En från samhället understödd moderskapspenning skulle ge det husliga arbetet ett samhälleligt erkännande samtidigt som det möjliggjorde för förvärvs- arbetande mödrar att helt och full ägna sig åt sina barn.298

Arbetsförbudet för kvinnor vid barns födelse innefattade alla kvinnor, även de högutbildade anhängarna av den svenska avdelningen av Open Door International. För dem var frågan i allra högsta grad angelägen att åtgärda och de krävde att förbudet upphävdes och att den moderskapsrelaterade ledigheten blev frivillig. Den ekonomiska ersättningen, moderskapspenningen, skulle också anpassas efter den ekonomiska förlust kvinnan gjorde i och med barnafödande. Varför skulle hon annars lämna ett tungt, men betalt, arbete inom industrin för ett än tyngre obetalt arbete i hemmet, frågade sig den svenska avdelningens ordförande Ingeborg Walin 1930.

296 M. Anholm, ”Skyddslagstiftning för kvinnor, Dagny 1908:9, s. 126. Artikeln skrevs i samband med att frågan om att införa nattarbetsförbud för kvinnor debatterades; se även Christina Carlsson Wetterberg diskussion om det socialdemokratiska partiets tudelade inställning i frågan om nattarbetsförbud för kvinnor under 1900-talets inledande årtionde, Carlsson Wetterberg, Christina, 1993. 297 Walin, Ingeborg, ”Open Door International”, Hertha 1930:2. Walin var den svenska avdelningens första ordförande. 298 Wigforss, Eva, ”Moderskap och förvärvsarbete” i Morgonbris 1924:6, s. 2. Wigforss hänvisade till Helgo Lindstedts undersökning av fabriksarbetande kvinnor i Malmö och Lund 1916 och 1918. Undersökningen visade att majoriteten av kvinnorna (87 %) lämnat sina barn helt eller delvis utan tillsyn när de arbetade, Lindstedt, Helgo, Tiden 1923.

110 Om understödet och villkoren därför äro goda, är det föga tvivel om att flertalet kvinnor med glädje skulle välja det alternativet. Om det däremot representerar något som är sämre än vad en kvinna själv kan skaffa sig genom arbete – om det är föga bättre än de många förslag, som bara skulle ha till följd, att kvinnorna flyttades från ett avlönat arbete i en fabrik till det tunga, oavlönade arbetet i ett vanligt arbetarhem, eller till tungt, dåligt oavlönat arbete som skurhjälp – v a r f ö r skulle kvinnorna välja att ta emot en sådan ’hjälp’?299

För bildade kvinnor var det själva förbudet som stod i centrum och som hävdades fungera diskriminerande, medan för kvinnor inom industrin var det ersättningsnivån på moderskapspenningen som var avgörande. Konflikten med de socialdemokratiska kvinnorna var oundviklig. Frivillighet som klassmarkör Det socialdemokratiska kvinnoförbundets ordförande, Signe Vessman, beskrev kravet på en frivillig moderskapsledighet från Open Door anhängarna både som utmanande och obegripligt. Frivilligheten skulle bli en klassmarkör och ställa kvinnor mot kvinnor. Att fritt kunna välja skulle gälla för bättre ställda kvinnor, medan indirekt tvång att ta ut moderskapsledighet skulle gälla för sämre ställda kvinnor. Alla mödrar skulle underkastas den obligatoriska ledigheten samtidigt som de genom statens försorg skulle garanteras ekonomiskt understöd under tiden då arbetsförbudet rådde. Frivillighet fick inte bli det slagord kvinnorna använde för att trampa ned varandra, hävdade Vessman.300 Konflikten mellan de båda kvinnoorganisationerna var ett faktum när Vessman omnämnde motståndarna till den obligatoriska moderskapsledigheten för ”feminister”.301 Medlemmar ur i den svenska avdelningen av Open Door försvarade sig mot Vessmans utfall genom att förtydliga sina ståndpunkter.

Open door utgår från att modern skall ha rätt att själv avgöra, under vilken tid hon vill fortsätta att arbeta före och efter barnsbörden. Den utgår från, att om det ekonomiska understödet eller kompensationen i övrigt, som hon erhåller under ledighetstiden före och efter barnsbörden, göres tillräckligt stort och hon får ledigt

299 Walin, Ingeborg, ”Open Door International”, Hertha 1930:2. 300 ”Feministerna hålla internationell kongress”, Morgonbris 1931:8, s. 7. Signe Vessman var det socialdemokratiska kvinnoförbundets ordförande under åren 1920-1936. 301 Open Door International medlemmen Elisabeth Tamm, reagerade på Vessmans tillspetsade artikel och framförallt rubriken ”Feministerna hålla internationell kongress”. Rubriken ansåg Tamm inte endast var ett utfall mot Open Door International utan en attack mot hela den liberala och frisinnade falangen inom kvinnorörelsen som här anklagades för att föra en ”borgerlig” politik, se Tamm, Elisabeth, ”Medborgarrätt”, Tidevarvet 1931:33-34, s. 1.

111 under betryggande garantier för återerhållande av arbete, den arbetande modern som regel också skall ta en önskvärd vila från arbetet för att sköta sig själv och sitt barn.302

Open Doors krav vad gällde moderskapsledigheten kan sammanfattas till dels frivillighet och ekonomisk kompensation som stod i proportion till förlusten samt dels att mödrar gavs ”betryggande garantier” för att återgå till arbetet.

1931 fastställde de socialdemokratiska kvinnorna ett programutlåtande som på många vis påminde om Open Door Internationals hållning i frågan om en jämlik arbetsmarknad, men med några viktiga avsteg.

Lika rättigheter för män och kvinnor i medborgerligt hänseende. Husmoderns arbete i hemmet värdesatt i likhet med förvärvsarbetet utom hemmet. Tillträde till alla yrken och alla slag av förvärvsarbete, oavsett civilstånd. Ingen åtskillnad mellan män och kvinnor i möjligheterna till befordran. Lika möjligheter till utbildning, såväl allmän som yrkesmässig, för män och kvinnor. Inga särskilda arbetstidsbestämmelser eller andra arbets- inskränkningar för kvinnorna än dem, som anses betingade av kvinnans moderskap. Den i samband med förlossningen i lag på- bjudna ledigheten kompenseras med ersättning för förlorad arbetsförtjänst av staten och det allmänna. Lika lön för lika arbete, för uppfyllande av rättvisa, motarbetande av osund konkurrens och underbetalning av kvinnors arbete. Likställighet med männen inom ålderdoms- och arbetslöshetsförsäkringen. […].303 [egen understrykning]

Två viktiga avsteg från Open Door Internationals ståndpunkter gjordes. De socialdemokratiska kvinnorna önskade även fortsättningsvis att gifta kvinnors verksamhet i hemmet skulle likställas med förvärvsarbete, samt att de understöddes av en allmän och obligatorisk, men betald, moderskapsledighet.

När kvinnoarbetskommittén diskuterade frågan om moderskapsledighet jämkades dessa två problemrepresentationer i frågan om moderskapsledigheten ihop, dock med hänsyn till olika kategorier kvinnors antagna intressen och fallenhet att själva ta hand om sina barn.

Kvinnoarbetskommittén skrev följande:

302 ”Skyddslagstiftning eller fritt val”, Tidevarvet 1931:18, s. 5. 303 Flood, Hulda, 1960, s. 179.

112 De med barnens födande, vård och fostran förenade arbetsuppgifterna komma emellertid i all framtid att avsevärt öka arbetsbördan för gifta kvinnor. Trots att de sakkunniga icke kunna medgiva det berättigade i något förbud mot gifta kvinnors förvärvsarbete, är därmed ingalunda utsagt, att en utveckling vore att hälsa med glädje, som ledde till att gifta kvinnor i större allmänhet komme att ägna sig åt arbete utom hemmet. Tvärtom måste det anses i hög grad lyckosamt att, såsom nu i största antalet fall sker, kvinnor, som ha fallenhet och intresse därför, kunna mera obekymrade om ett försörjningsarbete få ägna sig åt egna barns vård i ett eget hem. I den mån samhället genom olika åtgärder kan bidraga att underlätta den i hemmet arbetande hustruns arbete och därmed möjliggöra för henne att ägna sig åt de för hemmet mer betydelsefulla uppgifterna, skulle detta utan tvivel komma att ställa hemarbetet bättre i konkurrens med förvärvsarbete utom hemmet än vad nu är fallet.304

Alla kvinnor varken ville eller ansågs lämpade att stanna i hemmet för att vårda barn. Moderskapsledigheten riktades därför mot kvinnor som trodde sig ha fallenhet och intresse av sådan verksamhet. Kommittén föreslog en förlängning av den sex veckor långa moderskapsledigheten, men med det av Open Door inspirerade tillägget: ”[…]; den kommer sannolikt icke heller att någonsin kunna gälla eller ens önskas av samtliga förvärvsarbetande mödrar”.305 Dock skulle specifikt offentligt anställda mödrar som hade denna ”fallenhet” ges rätt att så länge barnen var minderåriga ta ut en längre tids tjänstledighet, för att sedan ha rätt att återinträda på sin tjänst.306 Krav som vi sett att Open Door framfört flera år tidigare och som slutligen verkställdes 1939 då arbetsgivare förbjöds att avskeda kvinnor med hänvisning till graviditet, trolovning och giftermål.307 Utökade möjligheter för husmödrar att arbeta deltid Husmödrars möjlighet att arbeta deltid förespråkades av kvinnoarbets- kommittén som en framtida lösning på deras problem att förena moderskap med förvärvsarbete.

Så länge problemet om de gifta kvinnornas förvärvsarbete ses endast utifrån dessa kvinnors egen synpunkt, måste deltidsarbetet te

304 SOU 1938:47, s. 336. 305 SOU 1938:47, s. 346. 306 SOU 1938:47, s. 342. 307 I kvinnoarbetskommitténs betänkande från 1938 tas enligt egen utsago inte ställning till om förbud för arbetsgivare att avskeda kvinnor var vägen att gå. I betänkandet anslöt man sig dock till befolkningskommissionens principiella uppfattning om att understödja gifta kvinnors rätt till förvärvsarbete, se SOU 1938:47, s. 334.

113 sig som en fördelaktig lösning. Inkomstbehovet är nämligen icke alltid så bestämt fixerat till en hel yrkesinkomst utan kan vara av alla graderingar, och möjligheten att organisera hemarbetet med endast en kortare frånvaro för husmodern blir betydligt lättare. Samvaron med barnen och omsorgen om deras vård och fostran skulle härigenom inte lida något mera betydande avbräck. Förhållandet mellan mor och barn skulle kanske tvärtom vinna på några timmars daglig frånvaro. Yrkesskickligheten och arbets- vanorna skulle upprätthållas, varför ett återinträde i full tjänst, om behov eller intresse därav senare uppstode, skulle vara underlättat.308

Deltidsarbete hade i den tidigare politiska debatten förespråkats som lösning av medlemmen i kvinnoarbetskommittén Josef Weijne. Men till skillnad från kvinnoarbetskommitténs slutgiltiga förslag och motivering var det inte, enligt honom, husmödrarna som skulle styras mot ett deltidsarbete. Det var de heltidsarbetande kvinnornas arbetstid som via lagstiftning om deltidsarbete önskades reduceras och anpassas efter familjens försörjningsbehov så att förvärvsarbetande mödrar kunde ägna mer tid åt hem och barn, inte mindre.309 En gemensam ståndpunkt från Josef Weijne och George Nyblom var att de familjesociala följder moderns frånvaro från hemmet fick för barnen speciellt skulle beaktas i utredningen.310 I kvinnoarbetskommitténs betänkande togs dock klart och tydligt avstånd från att genom lagstiftning specifikt ålägga heltidsarbetande mödrar att arbeta deltid. ”[…] även av andra anledningar ett legitimt behov av kortare tjänstgöringstid kan uppstå. Icke heller bör någon press utövas för att förmå de gifta kvinnorna att taga dylik reducerad tjänstgöring”.311 Deltidsarbete skulle vara en möjlighet för husmödrar att kunna förena hem- och förvärvsarbete, inte en skyldighet för dem som redan arbetade.

Sammantaget visar dock citaten ovan att kvinnoarbetskommitténs motivering om gifta kvinnors deltidsarbete var motsägelsefull och hade sin utgångspunkt i att även om de problematiska husmödrarnas huvudsakliga livsuppgift var att vara moder skulle de även beredas möjlighet att bidra till familjens försörjning genom att arbeta utanför hemmet på deltid. Än viktigare att lyfta fram är att husmödrar inte betraktades som ekonomiskt autonoma individer. Deras inkomstbehov benämndes som ”graderat” vilket innebar att mannens inkomst sågs som avgörande för hur mycket de i princip var tvungna att arbeta.

308 SOU 1938:47, s. 339. 309 Redan 1925 och 1926 stöttade Weijne bl.a. partibrodern Lindbergs förslag om att begränsa gifta kvinnors förvärvsarbete, genom att lagstifta om halvtidstjänster, se Frangeur, Renée, 1998, s. 156. 310 Frangeur, Renée, 1998, s. 251. 311 SOU 1938:47 s. 341.

114 Gifta kvinnors förvärvsarbete – en fråga om befolkningens kvalitet och kvantitet Tidigare forskning har tolkat kvinnoarbetskommitténs betänkande som en framgång för den svenska kvinnorörelsen.312 Framförallt har kommitténs sekreterare, Alva Myrdal, ansetts betydelsefull i omformuleringen av problemet från en arbetsmarknadspolitisk till en befolkningspolitisk fråga. Problematiseringen av krisen i befolkningsfrågan låg verkligen som ett raster över kvinnoarbetskommitténs betänkande men visar också på att omformuleringen till en befolkningsfråga inte endast handlade om en retorisk strategi med rötter i den svenska kvinnorörelsen. Den kom att få faktiska effekter på den förda politiken då kvinnoarbetskommitténs inramning av problemet satte gränser för vilka lösningar som kunde rekommenderas.313

Utgångspunkten i makarna Myrdals problematisering av befolkningsfrågan var att kvinnors förvärvsfrekvens skulle komma att öka och att det förelåg en konflikt mellan detta arbete och kvinnors tendens att föda barn.

Kvinnorna, utan åtskillnad mellan gifta och ogifta, komma alltså med all säkerhet att allt oftare söka sig ut i arbetslivet. Denna tidstendens ha vi bara att konstatera. Det går emellertid ej att skymma undan det faktum, att mellan kvinnornas förvärvsarbete och deras benägenhet att föda barn för närvarande råder en ödesdiger konflikt.314

Lösningarna som föreslogs - att samhället skulle ”lägga livet till rätta” för kvinnorna, grundades i såväl feministiska som maternalistiska värderingar som i slutändan önskades leda till att lösa krisen i befolkningsfrågan. Detta skulle ske genom att höja de yrkesarbetande kvinnornas nativitet och den arbetande klassens kvalitet.315

I boken Kris i befolkningsfrågan använder sig Myrdal av samma uträkningar och argument som Karin Kock presenterat 1933 och som visade på att den arbetande klassens husmödrars verksamhet i de fattiga och omoderna hemmen var orationell, ineffektiv och oekonomisk. Hela klassens ekonomiska status och kvalitet skulle höjas om dessa kvinnor började förvärvsarbeta. Men, ”[…] det som göres, göres inte endast för kvinnornas skull – då har vi alla

312 Barbara Hobson, 1993, s. 401; Hirdman, Yvonne, 2000, s. 129; Neunsinger, Silke, 2001, s. 212; Frangeur, Renée, 1998, s. 251f. 313 Margareta Lindholm hävdar att Alva Myrdals idéer fick genomslagskraft genomgenom allianser med det dominerande socialdemokratiska arbetarpartiet, Lindholm, Margareta, Elin Wägner och Alva Myrdal. En dialog om kvinnorna och samhället, Göteborg 1992, 176. 314 Myrdal, Alva & Gunnar, 1934, s. 314. 315 Yvonne Hirdman kallar makarna Myrdal för idealtyper för den svenska sociala ingenjörskonsten ”intellektuella, radikala och ’moderna’”, Hirdman, Yvonne, 2000, s. 98.

115 antifeminister klart emot oss – utan framförallt för barnens skull. Barnen får inte utan vidare överlämnas till den enskilda familjens godtycke och dess med den moderna individuallönen ofta otillräckliga försörjningsförmåga”, skrev Alva Myrdal redan 1933.316

Myrdal hävdade att dessa beklagansvärda husmödrar varken använde sin tid eller omsorg om barnen rätt, vilket senare också anfördes i kvinnoarbets- kommitténs betänkande. Trots att samhället till viss del hade moderniserats, det tunga hushållsarbetet hade minskat genom effektivisering, samt att antalet födda barn radikalt minskat inom familjen, så lösgjorde sig inte dessa kvinnor från hemmen och beskrevs därför som feta, slöa, egoistiska.317 Den allt oftare ”lilla” familjen framställdes som personligt olidlig, patologisk och irrationell.318 Barnens tillvaro med modern beskrevs som ensidig, trist, otillräcklig, fattig och ibland till och med inslag av våld. Precis som kvinnoarbetskommittén senare föreslog, yrkade Myrdals på att större hänsyn måste tas till medelålders kvinnor som önskade återgå till förvärvsarbete efter småbarnsåren, eller som Alva Myrdal senare kom att uttrycka det: ”Medel- ålderns meningslöshet för hemmafruarna är kvinnokönets värsta tragik i vår tid”.319 Tiden för hur länge gifta kvinnor skulle stanna i hemmet begränsades i makarna Myrdals resonemang från hela det äktenskapliga livet tills det att det yngsta barnet började skolan.

Måste det inte te sig som en orimlig felanpassning, att kvinnorna helt skulle lägga upp sina liv efter dessa få års krav? Måste inte tvärtom slutsatsen bliva: eftersom den intensiva tiden för barnafödande och barnuppfostran numera är endast en kortare epok i en kvinnas längre liv, bör man göra det lättare för henne att hålla kontinuiteten med det som kommer före och efter denna period.320

Genom att styra dessa husmödrar till förvärvsarbete skulle deras barn, till och med hela den arbetande klassen, få det bättre - kvalitativt.321 Genom att förbättra och modernisera hemmens fysiska miljö samt effektivisera husmödrars arbetsuppgifter i hemmet skulle tid frigöras för förvärvsarbete. Samtidigt skulle hennes tidigare moderliga omsorger överlämnas till

316 Myrdal, Alva, ”Vem skall försörja barnen?, Tidevarvet 1933:31, s. 2. 317Hirdman, Yvonne, Det tänkande hjärtat. Boken om Alva Myrdal, Stockholm 2006, s. 204. 318 Myrdal, Alva & Gunnar, 1934, s. 303. 319 Myrdal, Alva, Folk och familj, Stockholm 1944, s. 475. I Kvinnoarbetskommitténs betänkande uttalades förhoppningen om att gifta, frånskilda kvinnor och änkor skulle beredas större möjligheter att, efter en ”någorlunda kort tidsperiod” i hemmet, kunna återgå till ett förvärvsarbete, dock inte nödvändigtvis samma arbete som före moderskapsledigheten, SOU 1938:47, s. 343. 320 Myrdal, Alva & Gunnar, 1934, s. 311. 321 Margareta Lindholm hävdar att frågan om kvalitet grundades i att ”fel” grupper, d.v.s. de allra fattigaste, födde flest barn, se Lindholm, Margareta, 1992, s. 180.

116 välorganiserade, offentliga och kostnadsfria barnkammarskolor. Kontakten med arbetsmarknaden under småbarnsperioden kunde upprätthållas genom deltidsarbete.

På ett extra möte med det socialdemokratiska kvinnoförbundets styrelse 1935 understök Alva Myrdal nödvändigheten att få med arbetarklassen i arbetet med att lösa krisen i befolkningsfrågan. Den arbetande klassens levnadsstandard och arbetsvillkor, hävdade hon, var hotad vid en konjunkturuppgång – av immigrationen. ”Eftersom de enskilda familjernas budget inte lätt ökas, men däremot fordringarna på bättre uppfostringsstandard för barn blivit ett aktuellt problem, då måste kravet på samhällsåtgärder sättas in. För att ge en syntes av vad vi vill nå, blir det i första hand kvalitet, i andra hand kvantitet”.322 Myrdals argument kan uttolkas som en indirekt varning till före- trädarna för arbetarklassen - om inte arbetarklassens husmödrar förmåddes till att bidra till att fylla arbetsmarknadens utökade behov av arbetskraft, skulle hela klassen, även fortsättningsvis hänvisas till att leva och bo under fattiga förhållanden. Denna chans att öka klassens ekonomiska standard skulle då, enligt Myrdal, istället ges till invandrare.323

Samtidigt som den arbetande klassens husmödrar skulle styras ut från hemmet önskades dock de bildade och yrkesverksamma kvinnorna tillbringa mer tid där. Varje inskränkning av gifta kvinnors förvärvsarbete ökade antalet kvinnor som valde att inte ingå äktenskap, vilket i sin tur påverkade denna kategori kvinnors benägenhet att föda barn.324 Hos dessa kvinnor var alltså inte problemet att de lade upp hela sitt liv efter några få års omsorgsarbete av egna barn, tvärt om. De lade för få år på barnafödande och barnuppfostran. Inom denna grupp utpekades ensambarn vara vanligt förekommande. Hemmiljön för dessa barn beskrevs av Gunnar Myrdal leda till en social inkompetens som var förödande för hela samhället.

De blir ofta lillgamla och bortskämda. Allt för ofta utvecklas de till rena problembarn. Som uppväxande ungdom tyckas de ha svårare att finna en frisk, utåtvänd och social livsinställning. Ibland får de hela livet igenom bära på en börda av ett outvecklat och i olika avseenden snedvridet känsloliv som ofta yttrar sig i överdriven självupptagenhet och som inte bara gör dem mindre dugliga i

322 Se förbundsstyrelsens extramöte 14/4 1935, Socialdemokratiska kvinnoförbundets protokoll 1935. 323 Historikerna Jesper Johansson och Johan Svanberg visar i sina forskningsresultat att arbetskraftsinvandring kom att förespråkas och lösa bristen på arbetskraft i Sverige efter andra världskriget, Johansson, Jesper, 2008; Svanberg, Johan, Arbetets relationer och etniska dimensioner: Verkstadsföreningen, Metall och esterna vid Svenska stålpressnings AB i Olofström 1945-1952, Växjö 2010. 324 Myrdal, Alva & Gunnar, 1934, s. 315. Den svenska delen av Open Door International krävde betryggande garantier för mödrars återgång till arbete redan 1931, ”Skyddslagstiftning eller fritt val”, Tidevarvet 1931:18, s. 5.

117 samhället utan också gör både dem själva och deras kommande livskamrat olyckliga.325

Boten som rekommenderades för att undvika ensambarnens olyckliga framtid var syskon. Men för att åstadkomma detta måste yrkesarbetande kvinnor erkännas bättre anställningsvillkor genom att deras anställningsskydd vid giftermål, barnafödande och längre moderskapsledighet förbättrades. Socialdemokratiska kvinnoförbundet lierar sig med vänsterliberala kvinnor Alva Myrdal gick med i det socialdemokratiska arbetarpartiet 1932. Hennes politiska gärning har dock beskrivits som ett slag i magen på de socialdemokratiska kvinnorna som tidigare framförallt insisterat på att uppvärdera husmödrar status och verksamhet i hemmet.326 Gifta kvinnors förvärvsarbete blev med tiden allt mer accepterat hos de socialdemokratiska kvinnorna, vilket kom att prägla den förda politiken efter andra världskriget. Denna förändring har tidigare förklarats med att de socialdemokratiska kvinnorna samarbetade med vänsterliberala kvinnor.327 Men hur kom dessa olika problemrepresentationer i så fall att sammanfogas och vad innebar förändringen för det socialdemokratiska kvinnoförbundets inställning och förda politik i frågan om kvinnors ekonomiska medborgarskap?

1935 inledde s-kvinnorna (genom Signe Vessman) ett samarbete med Svenska kvinnors vänsterförbund (genom Kerstin Hesselgren och Ada Nilsson), ett samarbete som dock inte var helt nytt.328 Hesselgren hade samarbetat med de socialdemokratiska kvinnorna i många riksdagsfrågor och var en lierad även i samband med att den kvinnliga medborgarskolan i Fogelstad grundades 1925.329 Hon tillhörde en av skolans grundare och valdes till ordförande i skolans förtroenderåd samtidigt som det socialdemokratiska kvinnoförbundets

325”Befolkningsfrågan och arbetslösheten”, Tidevarvet 1935:27. I Tidevarvet refereras från en artikel Gunnar Myrdal skrivit i den norska tidskriften Fritt ord. 326 Hirdman, Yvonne, 2006, s. 178. 327 Gro Hageman hävdar det fanns en större acceptans för feministers krav på en politik som eftersträvade samma rättigheter för kvinnor och män i Sverige, och att den diskussionen fördes inom det socialdemokratiska partiet. I Norge framfördes samma krav huvudsakligen av liberala feminister vilka avfärdades av det socialdemokratiska partiet, Hageman, Gro, 2002, s. 423. 328 Svenska Kvinnors Vänsterförbund var en partipolitiskt obunden organisation, grundad redan 1914 som sade sig verka för likställighet mellan könen, internationell solidaritet och fred. 329 Grundarna till den kvinnliga medborgarskolan i Fogelstad var politikern Elisabeth Tamm, politikern Kerstin Hesselgren, läkaren Ada Nilsson, lärarinnan Honorine Hermelin och författarinnan Elin Wägner, se mer om medborgarskolan i, Knutsson, Ulrika, Kvinnor på gränsen till genombrott. Grupporträtt av Tidevarvets kvinnor, Stockholm 2004; se mer om Elisabeth Tamm i; Levin, Hjördis, ”Elisabeth Tamm på Fogelstad – en radikal själ med konservativa inslag”, Kvinnorna skall göra det! Den kvinnliga medborgarskolan på Fogelstad – som idé, text och historia, Huddinge 2003.

118 ordförande Signe Vessman utsågs till rådets vice ordförande.330 Skolans huvudsakliga syfte var att skapa en gränsöverskridande plats för kvinnor att mötas, diskutera och samarbeta utan partipiskor, och för att utbilda och bilda kvinnor i medborgarkunskap, att medvetandegöra kvinnor om deras rättigheter och medborgerliga plikt att faktiskt använda dem.331 Såväl Elisabeth Tamm som Kerstin Hesselgren hade året innan skolan grundades, 1924, lämnat den liberala riksdagsgruppen och blivit frisinnade vildar, vilket öppnade upp för att de kunde agera självständigt utan partipiska. Denna politiska ”vänster- vridning” gillades dock inte av alla liberaler och 1934 förlorade Hesselgren sin plats i riksdagen.

1935 författade Svenska kvinnors vänsterförbund och de socialdemokratiska kvinnorna en gemensam skrivelse till kungen där de krävde ekonomiska reformer för att ”lindra det nödläge, som kan uppstå för mödrar och familjer i samband med ett barns födelse”.332 Deras krav var bland annat:

1. Rätt att erhålla och behålla ett yrkesarbete, oberoende av civilstånd och moderskap, fastslagen i lag för alla i statlig och kommunal tjänst arbetande kvinnor.

2. Reform av skattelagstiftningen i sådan riktning att äktenskaps ingående ej som nu försvåras samt genomförande av större skatteavdrag för barn.

3. Subventionering av bostadsförsörjningen för familjer med barn.

4. Effektivare moderskapshjälp.

5. Rationell uppfostran till föräldraskap, inneslutande undervisning i sexualhygien för den uppväxande ungdomen.

Likställningen av hustruns obetalda arbete i hemmet med förvärvsarbete, som länge funnits på de socialdemokratiska kvinnornas önskelista var nu ett minne blott. Det som skulle göras, skulle göras för barnens skull, inte för kvinnornas, precis som Alva Myrdal redan uttryckt. Till skillnad från Myrdal var det

330 ”Kvinnliga medborgarskolan i Fogelstad”, Tidevarvet 1925:8, s. 1. Signe Vessman var ordförande i det socialdemokratiska kvinnoförbundet och redaktör för Morgonbris åren 1920-1936 samt var socialdemokratisk riksdagsledamot 1925-1928. 331 Den kvinnliga medborgarskolan i Fogelstad stod för en slags kvinnlig medborgarbildning som från 1925 omfattade såväl praktiskt arbete som t.ex. sömnad, vävnad, hemskötsel och kunskaper i hemmets bokföring, som teoretiskt arbete t.ex. litteratur, historia m.fl., ”Kvinnliga medborgarskolan i Fogelstad”, Tidevarvet 1925:8, s. 1. 332 Skrivelse till Kungen från svenska kvinnors vänsterförbund och de socialdemokratiska kvinnorna, Socialdemokratiska kvinnoförbundets protokoll 12/4 1935.

119 endast sociala och ekonomiska reformer som skulle verka kvalitetshöjande för barnfamiljer, inte att husmödrarna också skulle förvärvsarbeta. Den rättigheten var endast intressant att trygga för bildade och yrkesverksamma kvinnor, ett formellt skydd som dock troligtvis skulle ha varit helt ointressant för de socialdemokratiska kvinnorna om de inte lierat sig med Svenska kvinnors vänsterförbund 1935. Genom samarbetet fann kanske de socialdemokratiska kvinnor en gyllene medelväg. Samtidigt som de accepterade att vissa kvinnor faktiskt inte önskade att bli befriade från förvärvsarbete utan tvärt om, var i behov av ett utökat anställningsskydd, så yrkade de på en politik som förbättrade och tryggade mödrarnas ställning genom barnen. Vad som ändå blir synligt genom denna gemensamma skrivelse från 1935 är att rätten att erhålla och behålla ett förvärvsarbete oavsett civilstånd och moderskap inte tänktes för den kategori kvinnor det socialdemokratiska kvinnoförbundet främst företrädde, d.v.s. kvinnor inom okvalificerade yrken. En lag som tryggade kvinnors anställning specificerades att gälla för statligt och kommunalt anställda kvinnor, d.v.s. bättre betalda och yrkesutbildade kvinnor.

Exkluderade och marginaliserade idéer om könens särart Kommittébetänkandet som stod klart 1938 var en kompromiss, en gyllene medelväg, som hade sin grund i Karin Kocks undersökningar och makarna Myrdals problematisering av krisen i befolkningsfrågan. Kvinnoarbets- kommitténs sammansättning fick betydelse för hur problemet ramades in och vilka problemrepresentationer som kom att få inflytande på de lösningar och åtgärder som föreslogs. Detta innebar också att samtida existerande problemrepresentationer kom att exkluderas från inflytande, vilka i detta fall var de som kan uppfattas som ytterligheter, patriarkalt, matriarkalt och fascistiskt grundade problemrepresentationer som florerade i samhälls- debatten. Det som förenade de exkluderade problemrepresentationerna, trots avsevärda skillnader dem emellan, var att de utgick ifrån ett särartstänkande om kvinna och man, att skillnaderna var så stora att det vore i princip naturvidrigt att kvinnor och män troddes kunna utföra samma saker. Som den socialdemokratiska kvinnan Sigrid Gillner utbrast 1935, ”kvinnorna främst böra vara kvinnor! Liksom männen män”.333 Samstämmigheten slutar dock där. När det gällde vilka olika attribut kvinnor och män besatt och vilka uppgifter och positioner de genom samhällets försorg skulle understödjas att återkoppla till, rådde det mellan dessa problemrepresentationer en avgrunds skillnad.

333 Gillner, Sigrid, Kvinnorna vantrivas, Uppsala 1935, s. 13f.

120 Männens förening – företrädare av en maskulin kultur Kvinnoarbetskommittén lyfte i sin inledande beskrivning av debatten om gifta kvinnors förvärvsarbete fram hur Männens förening drivit och argumenterat i frågan. Även om denna förening tidigare beskrivits som liten och extrem stod den för värderingar som kvinnoarbetskommittén var, eller kände sig, manade att bemöta.

Det är sannerligen inte en dag för tidigt att männen söka sätta stopp för kvinnornas strävanden att uttränga dem från arbetsområden, som männen av ålder haft privilegium på. Vart skall det bära hän, om männen hindras från att gifta sig? Såvitt jag kan förstå betyder detta raserandet av de grundvalar, på vilka vårt samhälle vilar.334

Detta uttalande gjordes av köpmannen Bror Albrektson som 1932 grundade Männens förening. Han framställde föreningens krav på att gifta kvinnor, anställda inom vissa tjänsteområden, direkt skulle tvingas lämna sina förvärvarbeten.335 Föreningen sade sig verka för 1) En ”rättvis” fördelning av arbetstillfällena inom landet, ”så att varje dugande man må kunna genom sitt arbete redligen försörja sig och sin familj” 2) att med alla lagliga medel förhindra dubbelanställningar 3) samt att hindra gifta kvinnor från att undantränga män på deras ”naturliga” arbetsområden.336 Det är tydligt att medlemmarna i Männens förening företrädde vad som tidigare i denna avhandling omnämnts som en maskulin kultur. Mäns ekonomiska överordning och försörjaransvar gentemot familjen antogs som självklar och därför skulle de arbeten som fanns, först och främst, erbjudas män. Föreningen hyllade därför det tyska beslutet att tillåta att gifta kvinnor avskedades från sina statliga tjänster och drev krav på att lagstifta om detsamma i Sverige.

I föreningens tidning, Männens tidning, angreps ständigt kända feminister och kvinnoorganisationer.337 Även om föreningen var en relativt liten gruppering av män fann såväl Fredrika Bremerförbundet som de frisinnade kvinnorna sig manade att kommentera föreningens födelse och ändamål. Fredrika Bremer- förbundets Margareta von Konow ironiserade över föreningens försvar av mäns ekonomiska privilegier i samhället.

Upp till kamp mot kvinnorna, som trängt in på arbetsmarknaden, ockuperat poster, som förut bjudits männen och gett dem ett

334 Albrektson, Bror, ”Männens förening går framåt”, Ny dagligt allehanda, 8/3 1933, (Sigtunastiftelsens klipparkiv) 335 Männens förening skrev även en skrivelse som kvinnoarbetskommittén förhöll sig till inledningsvis, en skrivelse vars relevans försvann när frågan om kvinnors konkurrens med män på arbetsmarknaden motbevisades i utredningen, SOU 1938:47, s. 6. 336 Frangeur, Renée, 1998, s. 195 ff. 337 Frangeur, Renée, 1998, s. 198 f.

121 anständigt levebröd! Skapelsens herrar måste rycka upp sig, sluta sig samman för att behålla eller återerövra de positioner, där den moderna tidens kvinna, glömsk av sin plikt och i strid med sin natur, gått segrande fram!338

Varför inte sätta ut alla nyfödda flickebarn i skogen, föreslog Konow. Men även föreningens namn förlöjligades av kvinnorna. ”I vilket fall som helst är nu bevisat att det här i landet existerar missbruk, inte bara av sprit, motböcker och djävulens namn utan även av ordet män. […]”.339

George Nyblom (bf), som senare kom att sitta med i kvinnoarbetskommittén, hyllades av Männens förening. Han var den främsta motståndaren i riksdagen till gifta kvinnors innehav av statliga tjänster. Nyblom var redaktör på den tysk- och Hitlervänliga Hudiksvallstidningen och hans motstånd mot gifta kvinnors förvärvsarbete, krav på förbud, aversion mot dubbeltjänstsystemet, och hans politiska sympatier med nationalsocialismen var något medlemmarna i Männens förening klart sympatiserade med.340 Både Georg Nyblom och Josef Weijne (s) hade en aggressiv ton i riksdagsdebatter mot gifta kvinnor som höll fast vid sina statliga tjänster. Under tiden som de medverkade i kvinnoarbetskommitténs arbete kom dock den aggressiva tonen att mattas av.

Såväl Nyblom som Weijne var alltså motståndare till gifta kvinnors ovillkorliga rätt till förvärvsarbete och bådas argument var grundade i föreställningen om att det främst ålåg män att bidra till familjens försörjning genom sin förvärvsinkomst. George Nyblom har i tidigare forskning beskrivits som den verbalt mest aggressiva av dem båda. Han använde bland annat flitigt den tyska termen doppelverdienertum (dubbeltjänst) i sin kritik mot de yrkesarbetande kvinnorna. Idén om familjen som en ekonomisk enhet var en självklarhet för Nyblom, en idé som blev tydlig i hans kritik av dubbeltjänstsystemet. Staten skulle inte bistå två individer (båda makar) inom en och samma familj med välavlönade tjänster. Genom att förbjuda gifta kvinnor att inneha statliga tjänster, eller på annat sätt inskränka deras valmöjligheter, skulle staten på ett föredömligt sätt bereda en tjänst åt varje familj.341 Men Nybloms tidigare kategoriska avvisande av gifta kvinnors förvärvsarbete avtog under kvinnoarbetskommitténs utredningsarbete. Att förbjuda gifta kvinnor att förvärvsarbeta visade sig onödigt då utredningens resultat pekade på att kvinnor inte konkurrerade med män då arbetsmarknaden var såväl vertikalt som horisontellt segregerad. Det blev också uppenbart genom utredningen att arbetsgivare skulle få stora problem om de gifta

338 Konow, Margareta Von, ”Männen emancipera sig”, Hertha 1932:8. 339 Lind, Stina, ”Männens förening blev verklighet i förra veckan”, Tidevarvet 1932:39-40, s. 3. 340 Frangeur, Renée, 1998, s.174f. 341 Frangeur, Renée, 1998, s. 159.

122 kvinnor som fanns ute på arbetsmarknaden skulle tvingas hem. Nybloms argument och mer nyanserade ståndpunkt i frågan blev tydliga i samband med att frågan om att införa en lagstiftning som förbjöd arbetsgivare att avskeda gravida, trolovade, gifta kvinnor, debatterades i riksdagen 1939, en lag han dock sade sig rösta mot. I denna debatt var de som förordade att införa förbud för arbetsgivare att avskeda kvinnor inte endast personer som trodde att förbudet skulle skydda kvinnornas anställning. Även de som trodde att förbudet i sig skulle leda till att kvinnor inte blev anställda över huvud taget sällade sig till denna majoritet av politiker som slutligen röstade för ett förbud. Nyblom hävdade att verkningarna av lagen var allt för ovissa, och ”[…]i tveksamma fall bör man icke handla”.342

Nyblom medverkade inte då en enig kvinnoarbetskommitté godkände det slutgiltiga betänkandet och han dog 1939, endast 39 år gammal. Sigrid Gillner – företrädare av fascistiska eller ”gamla” socialdemokratiska värderingar? Sigrid Gillner – socialdemokratisk riksdagsledamot under åren 1932-1936 hamnade på kollisionskurs med stora delar av den svenska kvinnorörelsen 1935, då hon i skriften Kvinnorna vantrivas kritiserade, vad hon uppfattade som, kvinnorörelsens enkelriktade kamp för kvinnans ekonomiska självständighet. Agitatoriskt försökte hon sig på konststycket att, samtidigt som hon kraftigt avvisade krav på att förbjuda gifta kvinnor att inneha statliga tjänster, framhålla den tyska familjepolitikens upphöjande av moderskapet. Frågan är dock om hennes argument, som hennes kritiker inom kvinnorörelsen kom att anklaga henne för, verkligen var grundade i fascistiska värderingar?

Gillner motsatte sig ett förbud för gifta kvinnor att inneha statlig tjänst. Det menade hon endast skulle leda till att unga kvinnor lurade samhället och lät bli att gifta sig.343 Gillner företrädde på 1930-talet den falang inom socialdemokratin som vidhöll ett särartstänkande om kvinnor och män, att de var olika till sin natur, med olika livsuppgifter och plikter mot familjen. ”[…] kvinnorna främst böra vara kvinnor! Liksom männen män. Hästen en häst och igelkotten en igelkott. Är det inte så i naturens rike, att det är i sitt slag bäst, som allra bäst är sig själv?”.344 Och ”sitt slag” var för kvinnorna moderskap. Gillners inställning till könens olika natur var ändå av pragmatiskt slag, ett biologiskt faktum man endast hade att förhålla sig till och göra det bästa av. Att kvinnorörelsen i relativt gemensam trupp under 1930-talets inledande år

342 Andra kammarens protokoll 1939, nr:27, s. 54. Även högerkvinnan Ebon Andersson röstade mot att införa förbud för arbetsgivare att avskeda kvinnor med hänvisning till att kvinnor generellt skulle bli mindre efterfrågade som arbetskraft vilket i sin tur skulle leda till än sämre arbetsförhållanden och löner för kvinnor, Andra kammarens protokoll 1939, nr: 27, s. 32. 343 Gillner, Sigrid, ”Brevet från andra kammaren”, Morgonbris 1933:5, s. 22. 344 Gillner, Sigrid, 1935, s. 13 f.

123 allt tydligare understödde gifta kvinnors förvärvsarbete stod i strid med kvinnans natur och upplevdes av Gillner som ett svek mot kvinnorna. Besvikelsen på kvinnorörelsen var stor då hon uttolkade att det var kvinnor som gick i bräschen för att göra kvinnor/mödrar till män. ”Det var alltså mannens livsföring och hans speciella kvaliteter för bemästring av tillvarons problem, som segrade genom kvinnorörelsen!”, skrev hon.345 Speciellt kritisk var hon till sitt eget kvinnoförbund och vad hon uppfattade som dess helomvändning i frågan, som Gillner på intet sätt fann förankrad hos de socialdemokratiska kvinnorna ute i landet. Makarna Myrdals bok Kris i befolkningsfrågan dömde Gillner ut som ett verklighetsfrämmande fiasko. Politiken, menade hon skulle inriktas mot att stärka, skydda och hjälpa kvinnor att bli sunda och starka barnaföderskor och goda mödrar, inte mot att styra ut dem i förvärvslivet.346

Gillner var inte ensam. Kritik framfördes även av andra kvinnor som anklagade kvinnorörelsen för att vilja göra män av kvinnor.

[…] Det måste var slut med talet om kvinnans likhet med mannen, en tro, som blott har sitt ursprung i att kvinnligheten blivet ett mindervärdighetskomplex. Världen har icke behov av mera män, allra minst oäkta män och män i kvinnokjolar. Det är äkta kvinnor den behöver. […].347

En ”äkta” kvinna i citatet ovan var en omsorgsfull och i det egna hemmet verksam husmor.

Gillners utspel mot kvinnorörelsen gillades av vissa, även inom socialdemokratin. Men inom det egna kvinnoförbundet var känslorna och reaktionerna starka. Framförallt spåddes Gillners kritik mot det egna partiets kvinnor få förödande konsekvenser för folkets förtroende för hela det socialdemokratiska partiet vid nästkommande val.348 Gillner blev såväl personligt som politiskt misskrediterad i en lång artikel i Morgonbris där hon utpekades som i princip mentalt sjuk, vilket yttrade sig genom ett sjukligt egocentrisk beteende och osunda humör- och sinnessvängningar. Dessutom beskrevs Gillner som sympatiserande med såväl Hitler som hans kvinnosyn.349 Gillner avgick som riksdagsledamot för socialdemokraterna 1936 och uteslöts

345 Gillner, Sigrid, 1935, s. 28. 346 Gillner, Sigrid, 1935, s. 9f. 347 Signe Bergner - Alm, ”Kvinnorörelsens kris” Ny dagligt allehanda, (Sigtunastiftelsens klipparkiv). 348 Protokoll fört vid sammanträde med representanter från verkställande utskottet samt Disa Västberg, Det socialdemokratiska kvinnoförbundets protokoll 15/11 1935. 349 ”Var finns kvinnan med varmare mänsklighet och fördjupad kvinnlighet”, Morgonbris 1935:2, s. 2. Tidigare i avhandlingen har det framkommit att de socialdemokratiska kvinnorna uttryckte sin avsky mot Hitler och den tyska familje- och arbetspolitiken offentligt redan 1933.

124 ur kvinnoförbundet samma år, med hänvisning till att hon var skyldig förbundet 3.60 kr. Själv förnekade Gillner skulden till förbundet och hävdade att avstängningen var grundad i att ”dessa besatta stackars kvinnor” var tvungna att få bort henne som socialdemokratisk representant och talare. För enligt Gillner själv sympatiserade de stora socialdemokratiska medlems- massorna med hennes värderingar.350

Naturligtvis passerade Gillners kritik mot kvinnorörelsen inte utan att kommenteras av andra kvinnoorganisationer. Under rubriken Vi vantrivas ej! gav flera kvinnliga riksdagsledamöter, Vira Eklund (fp), Olivia Nordgren (s), Karin Fjällbäck Holmgren (frisinnad), Elisif Théel, sin samstämmiga syn på Gillners alarm att den svenska kvinnan inte trivdes. De trivdes visst. Återigen riktades spekulativa signaler om Gillners psykiska ohälsa, hennes egoism, oberäkneliga lynne som påverkat hennes ”patetiska” och ”subtila” kritik av kvinnorna, kvinnligheten och kvinnorörelsen. Vira Eklund svarade på Gillners kritik:

Min åsikt är, att den stora mängden av sunda, arbetande, ansvarskännande kvinnor visst inte känner någon vantrivsel. Existerar denna torde den vara att finna hos vissa extrema ’feminister’ eller hos kvinnor med sådan lynnesläggning, att de aldrig kunna finna sig tillrätta här i livet, de må sen ägna sig åt hem eller politik. Och dem hjälper man varken med broschyrer eller diskussioner – om dem borde man tala så litet som möjligt”.351

Gillner var nog en sådan person man, enligt Eklund, borde tala med och om så lite som möjligt. Det har tidigare beskrivits som att Gillner isolerades och ignorerades av kvinnorörelsen och sattes i ”kloster”. Hon och den problemrepresentation hon representerade passade inte längre in, i vare sig det egna partiet, det egna kvinnoförbundet eller kvinnorörelsen i stort. En yngre generation tog plats och hon, och de som sympatiserade med den problemrepresentation hon företrädde förpassades ut till maktens periferi. ”Eftersom hennes huvudområde var hemmen, kvinnorna och barnen, hamnade hon nästan automatiskt i det bruna lägret, för det fanns inte någon annan form för opposition mot den sociala ingenjörskonsten”.352

1937 utkom Gillner med boken Hur vore det om där hon försvarade sig mot anklagelserna om att vara nazist. Hon ansåg sig misstolkad och tog kraftigt avstånd från hur nazismen behandlade judar.353 Kanske var Gillners retoriska

350 Dahlgren, Eva F, Fallet Sigrid Gillner, Stockholm 2008, s. 198. Referat av brev från Sigrid Gillner till den socialdemokratiska stadsfullmäktigegruppen i Norrköping 1937. 351 Eklund, Vira, ”Vi vantrivas ej!”, Hertha 1935:10. 352 Hirdman, Yvonne, 2000, s. 173f. 353 Gillner, Sigrid, Hur vore det om, Stockholm 1937, s. 49.

125 approach lite för spetsig och utmanande och kunde därför lätt vändas mot henne. ”[…] Hon trodde hon skulle kunna diskutera demokratins brister genom att lyfta fram det hon tyckte var bra i nationalsocialismen och samtidigt fördöma det onda – som rasförföljelserna. Det fungerade inte”.354

I en tid då i princip hela den svenska kvinnorörelsen i relativ enighet agerade mot krig, fascism och mot arbetsförbudet för gifta kvinnor, försvarade Gillner egentligen endast en gammal socialdemokratisk ståndpunkt – att gifta kvinnor borde befrias från förvärvsarbete för att helt och fullt få ägna sig åt moderskap. Men med kvinnor som Kerstin Hesselgren, Alva Myrdal och Karin Kock som kvinnopolitiska motståndare var Gillner (som inte kan definieras som politiskt smidig och konsensusinriktad) och den problemrepresentation hon representerade, dömd att bli förvisad till isolering och marginalisering. Elin Wägner m.fl. – företrädare av matriarkal biologism Socialdemokraten Ruth Gustafson, läkaren Rut Grubb och författaren Elin Wägner var några välkända namn inom den svenska kvinnorörelsen, som även de tog strid i offentligheten mot att tvinga in kvinnor i vad de uppfattade som en manlig förvärvsarbetande norm. I en tid då idéer om den gifta kvinnans naturliga livsuppgift som en i hemmet verksam, men likställd, mor kopplades ihop med underordning, ekonomiskt beroende och fascistiskt kvinnoideal, kom även denna matriarkalt grundade problemrepresentation att miss- krediteras och marginaliseras i den politiska debatten.

Samtidigt som kvinnoarbetskommitténs betänkande stod klart 1938 levererade även befolkningskommissionen sitt slutbetänkande. Precis som i kvinno- arbetskommitténs betänkande avvisades förslaget att förbjuda gifta kvinnor att förvärvsarbeta. Istället föreslogs att samhället skulle hjälpa bildade och yrkesverksamma gifta kvinnor att förena sitt förvärvsarbete med moderskap.

Försåvitt nämligen kvinnor ej tillåtas att förena äktenskap och arbete utom hemmet leder detta i många fall till att unga kvinnor – ej minst kvinnor, som genom sina arvsanlag och övriga egenskaper skulle bli värdefulla mödrar – även bortsett från ekonomiska skäl välja en fri och barnlös förbindelse för att få behålla det arbete, för vilket de utbildat sig och för vilket de hava håg och fallenhet.355

Samtidigt presenterades även ett yttrande med socialetiska synpunkter på befolkningsfrågan. Där ingick ett gemensamt utlåtande från kvinnorna i utredningen Ruth Gustafson (s), författarinnan Elin Wägner samt Rut Grubb.

354 Dahlgren, Eva F, 2008, s. 238. 355 Befolkningskommissionens slutbetänkande, (SOU 1938: 57), s. 119.

126 De hävdade att krisen i befolkningsfrågan var en logisk följd av kvinnornas kris, eller som Gillner säkert skulle ha uttryckt det, ett bevis på att kvinnorna vantrivdes.356 Innehållet i bilagan hade en del gemensamt med Gillners problematisering, men skilde sig väsentligt från den på framförallt en avgörande punkt. Gillner utgick ifrån föreställningen att kvinnor av naturen var av en annan väsensskild sort än män, medan Gustafsons, Wägners och Grubbs resonemang om kvinnornas kris grundades i att kvinnor inte endast var av ett annat slag än män, de var av naturen en bättre sort. Den problemrepresentation de representerade har tidigare beskrivits som före- språkande av en samhällsmoderlighet, d.v.s. - matriarkalt grundade idéer blandade med samhällskritik, eller som matriarkal biologism.357 Kvinnor var en annan sort än män, milda, mjuka och moderliga och borde som sådana få politiskt inflytande och ändra den manligt dominerande samhällsordningen. Margareta Lindholm beskriver Wägners idéer som samhällsomstörtande. ”Det Elin Wägner sökte i kvinnligheten var istället grunden för en annan samhällsform, inte ett komplementärt kvinnligt inflytande på den redan existerande”. 358 Befolkningsproblemet framställdes som en konsekvens av att de svenska kvinnorna nativitetsstrejkade, de vägrade föda barn eftersom vad de fann som det ”naturliga” moderskapet inte tryggades av samhället. Istället menade de att mödrar tvingades in i en manlig försörjarnorm för att sedan pendla mellan förvärvsarbete och omsorgsarbete om de egna barnen.359 Att understödja kvinnors förvärvsarbete och inte deras moderskap menades i kvinnornas gemensamma utlåtande motverka det befolkningspolitiska målet - att fler barn kom till världen.

Kvinnorna bli icke längre mödrar av tvång och den naturliga modersinstinkten är icke frigjord, kan inte uppträda som ett kategoriskt imperativ. Det vore orättvist att icke med tacksamhet och glädje erkänna allt som göres för att den skall få bättre möjligheter att leva ut sig. Men skola kvinnorna i Sverige som andra länder åter villigt och med glädje bli mödrar måste de få en ställning i samhället som ger dem makt att skydda sina barn.360

Vad som fattades kvinnorna var politisk makt där de själva hade kraft och förmåga att påverka besluten som skyddade mödrarna och deras barn.

356 Yttrande med socialetiska synpunkter på befolkningsfrågan (SOU 1938:19, 20), bilaga 1 ”Kvinnornas kris”. Övriga ledamöter i utredningen var rektor vid Sigtunastiftelsen Manfred Björkqvist och Einar Tegen professor i praktisk filosofi. 357 Dahlerup, Drude, ”Ambivalenser och strategiska val. Om problem kring begreppen särart och jämlikhet i kvinnorörelsen och feministisk teori”, Kvinnovetenskaplig tidskrift 2001:1, s. 30. 358 Lindholm, Margareta, 1992, s. 41f. 359 SOU 1938:19,20, bilaga 1 ”Kvinnornas kris”, s. 5. 360 SOU 1938:19,20, bilaga 1 ”Kvinnornas kris”, s. 10.

127 De problemrepresentationer som Männens förening, Sigrid Gillner och författarna till ”Kvinnornas kris” var bärare av exkluderades från inflytande i kvinnoarbetskommittèns slutbetänkande. De byggde, trots sina olikheter, på föreställningar om könens väsensskilda natur där det ena könets förträfflighet över det andra lyftes fram. Kvinnoarbetskommitténs betänkande utgick istället från att skillnader mellan olika kategorier kvinnor kunde vara större än mellan kvinnor och män. Men även om det tidigare definierade manliga förvärvs- arbetet kom att utgöra normen för det normala i kvinnoarbetskommitténs betänkande, formen i vilken kvinnor nu skulle stöpas, kom även idéer om det naturliga moderskapet att leva kvar genom betänkandet och den framtida politiken vad gällde kvinnors ekonomiska medborgarskap.

Självständig och oberoende – olika kategorier kvinnor olika ekonomiska medborgarskap Den tidigare förhärskande uppfattningen att den på äktenskapet grundade familjen bestod av en förvärvsarbetande man vars hustru helt och fullt ägnade sig åt omsorgen om hem och barn blev i kvinnoarbetskommitténs betänkande ifrågasatt och genom lösningsförslagen påbörjades en förändring av denna uppfattning. Gifta kvinnors ekonomiska medborgarskap var stadda i förändr- ing och olika kategorier kvinnor kom att styras till olika ekonomiska uppgifter som innebar olika möjligheter att nå ekonomiskt oberoende. Från ineffektiv husmor till förvärvsarbetande mor Efter det att kvinnoarbetskommittén ramade in frågan om gifta kvinnors förvärvsarbete som en befolkningsfråga riktades såväl problem som åtgärder främst mot mindre bemedlade husmödrar. Dessa kvinnors ”felaktiga” beteende - att de lämnat sina okvalificerade förvärvsarbeten vid giftermål för att resten av livet ägna sig åt hem och barn- menades understödja idén om att kvinnors närvaro i arbetslivet bara var tillfällig. Hotet om avsked vid giftermål, trolovning och barnafödande begränsade de bildade yrkesarbetande kvinnornas benägenhet att skaffa barn. Förvärvsarbete var inte längre något gifta kvinnor generellt skulle befrias från. Framtidens flickor skulle istället uppfostras och utbildas utifrån värderingen att utbildning var grundläggande för att nå en med män konkurrenskraftig position på arbetsmarknaden och lika lön för lika arbete.

Husmödrar skulle genom olika åtgärder från samhället formas till förvärvs- arbetande mödrar. ”En ideologi som innebar att Hon som människa utbildar sig och lönearbetar tills Hon som kvinna föder barn och är hemma med dem till skolan börjar, varefter Hon som människa tar vid igen med lönearbete”.361

361 Hirdman, Yvonne, 2003, s. 161.

128 Under småbarnsperioden skulle samhället bistå henne ekonomiskt med moderskapspenning. Samtidigt skulle deras tidigare konstaterade ineffektiva husmodersarbete moderniseras så att de när småbarnsperioden var till ända även fick tid för deltidsarbete. I och med att moderskapet bröts ut från tidigare definition av husligt arbete, d.v.s. från de sysslor i hemmet som kunde utföras av betald arbetskraft t.ex. städning, tvättning, matlagning och diskning, förlorade dessa arbetsuppgifter sitt värde när det utfördes obetalt. Även om denna kategori kvinnor i högre grad än tidigare styrdes mot såväl eget förvärvsarbete som betald moderskapsledighet, måste deras totala arbetsbelastning ha ökat - radikalt. Det var dock inte dessa kvinnors rätt till ekonomiskt oberoende som stod i centrum att i varje fall delvis realisera, utan deltidsarbetet sågs som ett extra tillskott och höjning av familjens, till och med klassens, ekonomiska standard.

Trots att arbetsgivare, fackförbund och män generellt konstaterades ha samma ”felaktiga” syn på hur kvinnor som gifta skulle förhålla sig till förvärvsarbete som kvinnorna själva, kom kvinnoarbetskommitténs förslag endast att inriktas på att åtgärda kvinnornas attityder och agerande genom olika insatser. Övriga grupper lämnades utan åtgärder. Detta måste ha inneburit att det nya ekonomiska medborgarskap, som formades för kvinnor inom okvalificerade yrken, skulle bli svårt att verkställa. För de befann sig i en omgivning som inte ”åtgärdats”. Om varken männen de var gifta med, arbetsgivaren de var anställda av, de fackförbund de var organiserade i, eller det parti de röstade på delade deras uppfattning om att i varje fall del- eller periodvis ha kvar sina förvärvsarbeten som gifta, måste det ekonomiska medborgarskap dessa kvinnor erkändes genom utredningen 1938 varit svårt att realisera i verkliga livet. Från yrkesarbetande till yrkesarbetande mor Parallellt med de förvärvsarbetande husmödrarna formades ett ekonomiskt medborgarskap även för bildade yrkesarbetande kvinnor. Genom utökat anställningsskydd och förbättrad moderskapspenning skulle denna kategori kvinnor ges möjlighet att förena sitt yrkesarbete med moderskap, d.v.s. föda fler barn.

Det var ju de statligt anställda kvinnorna som först pekats ut som att ha orsakat det problem som kvinnoarbetskommittén skulle utreda. Men efter att problemet omformulerats från en fråga om otillbörlig konkurrens från dessa kvinnors sida till ett befolkningsproblem, avvisades i kvinnoarbetskommitténs betänkande tidigare förslag om att acceptera att förvärvs- och yrkesarbetande kvinnors anställningar avslutades av arbetsgivare genom att hänvisa till trolovning, graviditet och äktenskap. Som mödrar skulle de istället erkännas god ekonomisk ersättning för den tid de eventuellt önskade stanna i hemmet för att sedan, om de själva önskade, återinträda på sin tjänst. Barnomsorg

129 under den tid de arbetade skulle ordnas av samhället. I samband med att förbud för arbetsgivare att avskeda kvinnor med hänvisning till trolovning, graviditet och giftermål infördes 1939 tänktes lagen med andra ord framförallt säkra bildade yrkeskvinnors anställningstrygghet.362 Från utarbetad jordbrukarhustru till tillfälligt avlastad jordbrukarmor Jordbrukarhustrurs produktiva arbetsinsats för familjen hävdades i betänk- andet vara helt osynliggjort och definierades som obetalt arbete i mannens företag.363 Deras ekonomiska position i familjen beskrevs som minst sagt speciell då deras produktiva jordbruksarbete som mjölkning och annan djur- skötsel förväntades utföras oavlönat till mannens hjälp och assistans. Även om jordbrukarhustrurs speciella ekonomiska situation uppmärksammades av kvinnoarbetskommittén kom den inte att bli en prioriterad fråga att lösa.364 I utredningen markerades tydligt med ogillande att denna kategori kvinnor utnyttjades inom familjen som obetald arbetskraft men deras produktiva och ofta tunga arbete inom familjen förblev även fortsättningsvis underställt mannen. För att lätta den erkänt tunga arbetsbörda som dessa kvinnors förenande av vad som omnämndes som inre och yttre verksamhet i familjen, skulle de dock vid extrema tillfällen som sjukdom erbjudas avlastning vad gällde den inre verksamheten, d.v.s. omsorgsarbetet av hem och barn, genom hemsystrar.365 Hemsystrar skulle specifikt avlasta jordbrukarhustrurna från tungt arbete i de omoderna hemmen på den svenska landsbygden.

Olika kategorier kvinnor krävde olika insatser från samhället för att understödja såväl deras produktiva som reproduktiva skyldigheter mot familjen och samhället. Förändringsarbetet som innefattade lagstiftning, skolreformer och ekonomiska och sociala välfärdsförmåner kom dock inte att påbörjas fullt ut förrän efter att andra världskriget tagit slut.

362 Kerstin Hesselgren motiverade i riksdagens andra kammare varför hon valde att rösta för ett förbud för arbetsgivare att avskeda kvinnor med hänvisning till trolovning, graviditet och giftermål. ”När man som jag varit med om många svängningar fram och tillbaka i den allmänna opinionen, så vet man, att det är ganska osäkert att lita på den allmänna opinionen”, Andra kammarens protokoll 1939, nr: 27, s. 36. 363SOU 1938:47, s. 453. 364 Förslaget om att införa hemsystrar/hemvårdarinnor kom ursprungligen från Bondeförbundets kvinnoförbund, Svenska landsbygdens kvinnoförbund som bildats 1932. De krävde i början av 1930- talet att hem på den svenska landsbygden skulle ges rätt till lån för att modernisera hemmen och erkänna hustrurna sjuk- och hemhjälp. De drev även frågor om dessa kvinnors rätt till sjukpenning, pension, hälsokontroll och rätt till daghem m.m., se Lövgren, Britta, Hemarbete som politik: Diskussioner om hemarbete, Sverige 1930-40-talen, och tillkomsten av Hemmens forskningsinstitut, Stockholm 1993, s. 68. 365 Se vidare om hemsystrar i Carlsson, Karin, ”Public care work in private contexts: A historical perspective on the Swedish welfare state”, Global Care Work: gender and Migration in Nordic Societies, Lund 2010; se även Carlsson, Karin, ”Omsorg som strategi. Hemvårdarinnan och den sociala hemhjälpen 1944-1960”, Arbetarhistoria 2008:2.

130 Det är tydligt att det i Sverige under och efter andra världskriget blev mer accepterat att gifta kvinnor förvärvsarbetade, men lika accepterat var att vissa kategorier kvinnor ansågs bättre lämpade än andra att utöva sin huvudsakliga ekonomiska uppgift i hemmet. Dåvarande statsminister Per-Albin Hansson gjorde 1944 ett yttrande som visar att den attitydförändring kvinnoarbets- kommittén önskade angående gifta kvinnors förvärvsarbete hade långt kvar att gå.

Frågan om kvinnorna på arbetsmarknaden är komplicerad. Det är icke konservatism om man menar, att kvinnans naturligaste och betydelsefullaste arbetsfält är hemmet. De som helst vilja ägna sig åt detta böra icke drivas ut i förvärvsarbete. En klar förutsättning för att detta icke skall ske är naturligtvis att familjen beredes inkomster, som gör det möjligt för kvinnan att välja hemmet som sitt arbetsfält. […].366

”De som helst vilja ägna sig åt detta” skulle beredas möjlighet att göra så, uttryckte statsminister Hansson. Men, husmödrarnas tillvaro i hemmet, oavsett dess betydelse för familjen och samhället i stort, var omöjlig, för att inte säga utesluten, om inte ”familjen” erkändes ekonomiska understöd och privilegier från samhället.

Epilog – kvinnoarbetskommitténs rekommenderade lösningar realiserade genom politik Det skulle dröja innan kvinnoarbetskommitténs förslag på hur den vertikalt och horisontellt diskriminerande arbetsmarknaden skulle upphöra. Behörig- hetslagen avskaffades 1945. Dock kvarstod hinder för kvinnor att inneha vissa offentliga tjänster. Kvinnor erkändes rätt att bli präster år 1958, men hindret för kvinnor att utbilda sig till och ta anställning som yrkesmilitärer togs inte bort förrän 1989.367 Precis som kvinnoarbetskommittén önskade gjordes nattarbetsförbudet mindre stelt då det genom ett dispensförfarande anpassades till rådande konjunktur. Motståndet mot en generösare inställning till kvinnors nattarbete kom framförallt från fackligt håll och för att godkänna tillfälliga tillstånd krävde de att det förelåg en beredskapsrelaterad brist på män.368 Nattarbetsförbud för kvinnor inom viss industri avskaffades inte fullt ut förrän 1962.

366 Hansson, Per Albin, ”Kvinnorna i en demokratisk efterkrigsvärld”, Morgonbris 1944:5, s. 6. 367 Se vidare om den politiska debatten kring den svenska kvinnas rätt att bli yrkesmilitär, Sundevall, Fia, 2011. 368 Overud, Johanna, 2005, s. 138. Nattarbetsförbudet gällde inom viss industri mellan 22.00-05.00.

131 För att motverka könssegregeringen inom lägre utbildning satsades det på att integrera flickor i utbildningar som ledde till mer specialiserande industriarbete, men även till hantverksyrken och utbildningar inom teknik, husligt arbete och jordbruk o.s.v.369

Frågan om kvinnors deltidsarbete kom såväl att utredas som debatteras i den svenska riksdagen, dock utan större framgång.370 Trots att det i debatterna i princip rådde samsyn i vad som var problemet - att gifta kvinnors heltidsarbete påverkade deras tid, ork och kraft i hemmet, vilket i sin tur menades få negativ åverkan på barnen - rådde det delade meningar om dessa kvinnor genom lagen skulle erkännas ”rättigheten” att arbeta deltid. Kerstin Hesselgren tillhörde en av dem som 1942 avvisade deltidsarbete som lösning på problemet med utschasade förvärvsarbetande mödrar. ”Åtminstone vi kvinnor känna mycket väl till den oerhört starka opinion som trycker på, även om det heter, att det är en frivillig sak”.371 I sämre tider kunde denna ”frivilliga” rättighet leda till ett indirekt tvång att arbeta deltid och gifta kvinnors möjlighet till egen försörjning skulle därmed återigen relateras till rådande konjunktur, och där ville inte Hesselgren hamna igen. 1979 infördes slutligen den ”könsneutrala” förmånen för föräldrar till barn upp till 8 års ålder att arbeta deltid, en rättighet som den könsneutrala lydelsen till trots, framförallt mödrar sett sig manade att hörsamma och använda.372

De två olika typer av moderskapshjälp som införts 1931, den sjukpenningsgrundande samt den som riktades mot mindre bemedlade och som oftast betalades ut i natura, genomgick under åren flera förändringar.373 Trots detta undantogs de allra mest utsatta mödrarna från moderskapspenning, de som satt på anstalt eller uppbar annat ekonomiskt understöd från samhället. 1955 infördes slutligen obligatorisk sjukförsäkring i Sverige och där ingick även en obligatorisk och allmän moderskapsförsäkring innefattandes en grundpenning för alla mödrar samt en tilläggspenning till kvinnor som förvärvsarbetade.374

369 Se vidare bl.a. Almgren, Nina, ”Husligt arbete eller metallarbetare?: Kvinnosakskunniga och Statens arbetsmarknadskommission i Sverige 1946-1947”, Stockholm 2002; Gisselberg, Margareta, Att stå vid spisen och föda barn: om hushållsarbete som kvinnoarbete, Umeå 1985; Schånberg, Ingela, De dubbla budskapen: kvinnors bildning och utbildning i Sverige under 1800 och 1900-talen, Lund 2004; Åkerman, Brita m.fl. Kunskap för vår vardag: forskning och utbildning för hemmen, Stockholm 1984. 370 Overud, Johanna, 2005, s.140f; Bersbo, Zara, ”Kvinnors deltidsarbete – en fråga om rättighet eller tvång? Debatten om gifta kvinnors deltidsarbete i den svenska riksdagen 1942”, e-tidskriften Humanetten nr:18 2006; Norrbin, Camilla, 2004, s.161ff. 371 Hesselgren, Kerstin, Andra kammarens protokoll 1942, nr: 21, s. 141. 372 Deltidsarbete har av SCB år 2010 konstaterats vara den största orsaken till varför kvinnor generellt har lägre inkomst än män. År 2009 arbetade 66 % av alla sysselsatta kvinnorna i åldern 20-64 år heltid och 34 % deltid. När det gäller män arbetade 89 % heltid och 11 % deltid, se SCB: s ”På tal om kvinnor och män. Lathund om jämställdhet 2010”, http://www.scb.se/, s. 51. 373 Vahlne Westerhäll, Lotta, 2002, s. 128. 1944 ersätts benämningen moderskapshjälp med moderskapspenning. 374 Vahlne Westerhäll, Lotta, 2002, s. 224; se även Lundqvist, Åsa 2007, s. 182ff.

132 Förbudet för förvärvsarbetande kvinnor att arbeta efter det att de fött barn var då 90 dagar, vilket ansågs motivera den ekonomiska skillnaden mellan husmödrars och förvärvsarbetande kvinnors ersättning. Så trots moderskapspenningens generella anspråk gjordes det skillnad mellan olika kategorier kvinnor, och kvinnor intagna på ungdomsvårdskolor och anstalter kom även i fortsättningen att undantas.375

Med hänvisning till att efternamnet kunde vara ett varumärke, viktigt för kvinnans försörjning, föreslog kvinnoarbetskommittén även att gifta kvinnor måste ges möjlighet att bibehålla sitt ursprungliga efternamn när de gift sig. Under årens gång kom denna fråga debatteras ett antal gånger utan att ändring i namnlagen genomfördes. Den ursprungliga motiveringen om att den äktenskapliga gemenskapen tydliggjordes genom det gemensamma namnet vidhölls ända fram till 1964, då lagen ändrades. Kvinnor som ämnade gifta sig erkändes då rätt att behålla sitt ursprungliga efternamn ensamt, om hon ansökte om det.376

Den svenska barnomsorgen kom efter en utredning 1944 att i liten skala understödjas av statliga medel. Dessa medel riktades dock endast mot vissa orter, där efterfrågan på kvinnlig arbetskraft var som störst.377 I den svenska riksdagen fanns under 1940-talet ett kompakt motstånd till att bygga ut barnomsorgen.378 Och på 1950-talet anförde socialminister Sträng att en utbyggnad av barnomsorgen skulle bli för dyr.379 Frågan om kollektiv barnomsorg återkom med jämna mellanrum som politiskt problem, men fick inte sitt egentliga genombrott förrän i mitten av 1970-talet.380

Ett stökigt, dammigt hem hade redan vid sekelskiftet 1900 förknippats med osundhet, misär och katastrof. Krav på ordning har tidigare beskrivits som medelklassens sätt att märka ut sig mot ”lägre” klasser. Renlighet blev med andra ord en indikator på klasstillhörighet.381 Kvinnoarbetskommitténs förslag att underlätta husmödrars hushållsarbete genom rationalisering och förenkling satte stor tilltro till den tekniska utvecklingen och innebar en

375 Lundqvist, Åsa, 2007, s. 184. 376 Se mer om de anförda skälen till att namnlagen ändrades 1964 i proposition nr: 37 1963. 377Utredningen som låg till grund för detta understöd var SOU 1943:9, Utredning och förslag angående statsbidrag till daghem och lekskolor m.m.; se även Overud, Johanna, 2005, s. 187; Hatje, Ann-Katrin, 1999, s. 41f. 378 Hatje, Ann-Katrin, 1999, s. 195. 379 Ann-Katrin Hatje hävdar att det inte endast var sparsamhet med skattemedel som låg bakom Strängs nekande svar till utbyggd barnomsorg. ”[…] hans lojalitet mot kvinnorna nog främst låg hos husmödrar som inte förvärvsarbetade”, 1999, s. 251f. 380 Se bl.a. Ropen skalla - daghem åt alla! : vittnesseminarium om daghemskampen på 70-talet, Södertörn 2007; Se även senare i avhandlingen hur dåvarande finansminister Gunnar Sträng diskuterade frågan om offentlig barnomsorg i samband med övergången till särbeskattning 1970/1971. 381 Berner, Boel, Sakernas tillstånd. Kön, klass, teknisk expertis, Stockholm 1996, s. 145.

133 samhälleligt understödd modernisering av arbetarhemmen. Men hemmens modernisering kom inte att frigöra tid för husmödrarna, tvärt om. I samband med att hemmiljön förbättrades och kvaliteten på hemarbetet ökade, kom dessa kvinnor att lägga än mera tid på husligt arbete än tidigare.382 Detta berodde på att det parallellt med den tekniska utvecklingen ställdes allt högre krav på ordning och renlighet. Kvinnorna började tvätta, städa, stryka oftare och mer noggrant än tidigare.383

Enligt Boel Berner var det rådande konjunktur som avgjorde huruvida den tänkta effekten av hemmens modernisering och dithörande utrustning var att avlasta och uppvärdera kvinnornas tunga hemarbete, eller att lösgöra kvinnorna från hemmet för förvärvsarbete. Tekniska hushållsapparater som dammsugare, kylskåp, tvättmaskiner, symaskiner m.fl. skulle finnas i varje hem, men alla hem hade inte elektricitet, och därför uteblev den tekniska revolutionen inom detta område.384 Krav på modernisering inriktades istället mot att ändra kvinnornas attityder och arbetssätt. Hemarbetet skulle professionaliseras – bli ett yrke - och då måste liknande principer som fanns på arbetsplatserna användas. Husmödrar skulle schemalägga sina dagar, mäta sina steg och räkna sekunderna för varje syssla så att maximal effektivitet uppnåddes.385 Hemmens forskningsinstitut (HFI) som inrättades 1944 är ett av flera exempel på hur experter, vetenskapliga rön och uppfinningar skulle lösa kvinnornas problem i hemmen. Effektiviseringen av husmödrarnas arbete låg i tiden, men vad de sedan skulle använda den ponerade fria tiden till rådde det dock i den politiska debatten delade meningar om. Det har senare konstaterats att HFI genom sitt arbete mer kom att förbättra hemmiljön och öka kvaliteten på hemarbetet, än att understödja kvinnors utgång i förvärvslivet.386

382 Lövgren, Britta, 1993, s. 105. 383 Nyberg, Anita, 1989, s. 95f. Indragning av vatten och avlopp tillhörde undantaget från regeln och sparade 15-20 min av kvinnornas tid. Dessutom avlastade kvinnorna från tungt arbete i samband med t.ex. tvätt, se s. 77. 384 1936 hade i princip alla som bodde i städerna elektricitet medan denna modernisering samtidigt endast innehades av ca 50 % av dem som bodde på den svenska landsbygden, Nyberg, Anita, Tekniken – kvinnornas befriare? Hushållsteknik, köpevaror, gifta kvinnors hushållsarbetstid och förvärvsdeltagande 1930-talet – 1980-talet, Linköping 1989, s. 81. 385 Berner, Boel, 1996, s.247f. Berner hävdar att den svenska debatten under mellankrigstiden influerades av USA och ”taylorismen”. 386 Lövgren, Britta, 1993, s. 105; se mer om hur tvättfrågan diskuterades och löstes i Rosén, Ulla, ’A Rational Solution to the Laundry Issue’ Policy and Research for Day-to-Day Life in the Welfare State”, Science for Welfare and Warfare. Technology and State Initiative in Cold War Sweden, USA 2010.

134

Bild 13. Annons för tvättmaskiner i tidningen Husmodern 1949. Budskapet i annonsen var att varje ansvarsfull man skulle ge sin fru en ny tvättmaskin som ”löneförhöjning”.

1943 stod utredningen om hemvårdarinnor klar och året efter infördes statsbidrag för att avlöna sådana. ”I fokus stod barnfamiljernas behov av hemhjälp och i utredningen argumenterades för att hemmets skötsel och barnens omvårdnad inte skulle äventyras i de fall modern var utsliten eller sjuk”.387 Framförallt kom hjälpen att riktas mot landsbygdens mödrar och på grund av landsbygdens omoderna hem blev ofta hemvårdarinnans arbetsuppgifter mycket tunga. Yrkeskvinnor och husmödrar – den svenska kvinnorörelsens parallella spår I Fredrika Bremerförbundets Hertha hyllades kvinnoarbetskommitténs arbete 1939. Det beskrevs som en uppskattad röjningsåtgärd. Tidigare känslo- tänkande, okunnighet och missförstånd kring kvinnofrågorna hade retts ut och Sveriges ”kvinnovärld” hävdades tillfredställd. Utgångspunkten i det framtida ekonomiska förändrings- och förbättringsarbetet skulle vila på att ge yrkesarbetande kvinnor möjlighet att förena arbete med moderskap.

Samhället och dess arbetsmarknad måste räkna med kvinnornas moderskap som en realitet och rent av såsom en önskvärd realitet,

387 Carlsson, Karin, s. 3. Carlsson konstaterar att det ursprungliga syftet med hemvårdarinnor upphörde redan 1960. Då kom verksamheten istället att riktas mot den äldre populationen i samhället; se även Overud, Johanna, 2005, s.187.

135 för vilken i barnens intressen vissa tillrättalägganden av den ekonomiska ramen måste göras.388

I det socialdemokratiska kvinnoförbundets tidskrift Morgonbris presenterades samma bild, men där var man inte lika lyrisk över kvinnoarbetskommittén arbete.

Utan att kritisera kan man säga, att detta betänkande främst tar upp yrkeskvinnors familjebildningsproblem. Men vi behöva också snart med allvar söka lösningar för familjekvinnornas yrkesproblem. Det blir troligen en ännu mer omfångsrik och besvärlig uppgift. För vi tro ju inte och hoppas inte ens, att de senare restlöst ska kunna förvandlas till ’yrkeskvinnor’ i den mening, att de måste arbeta utom hemmen.389 [egen understrykning]

Vad citaten från de olika tidskrifterna visar är att det inte går att tala om att varken Sveriges kvinnor eller den svenska kvinnorörelsen var en och samma. Det som uppfattades som bra för en kategori kvinnor uppfattades som det motsatta för en annan. Yrkesarbetande och hemarbetande- eller vad som omnämndes som familjekvinnors behov och intressen var olika.390 Kvinnoarbetskommitténs betänkande var ett framtidsprojekt som skulle verkställas genom upplysnings- och uppfostringskampanjer och som när det landsatts fullt ut, skulle leda till att Sverige, i varje fall ur formellt hänseende, blev ett av världens mest jämställda länder. Det samförstånd som debatten om gifta kvinnors förvärvsarbete bidrog till inom den svenska kvinnorörelsen fortlevde även efter 1938. Det var dock samförstånd utan att kvinnorörelsens olika organisationer för den skull var eniga i sak.

Historikern Nina Almgren hävdar att arbetarrörelsens efterkrigsprogram var ambivalent. Samtidigt som det betonades att kvinnans förvärvsarbetsområden borde utvidgas, var det hennes position som hemarbetare som framhölls. Yrkeskvinnorna protesterade mot detta genom att organisera sig än tydligare. Alva Myrdal och Karin Kock tog 1944 initiativ till att samla yrkeskvinnorna i det partipolitiskt oberoende Yrkeskvinnornas samarbetsförbund. De önskade, vid sidan av Husmodersförbundets fokus på hemmafrun lyfta fram och problematisera yrkeskvinnorna och deras situation. ”YSF ville nå unga

388 ”Nya kvinnofrågor”, Hertha 1939:1, s. 5. 389 Wigforss, Eva, ”Kvinnoarbetskommitténs betänkande – intressant och spännande läsning”, Morgonbris 1939:2, s. 26. 390 Christina Florin visar dock att det inom socialdemokratin fanns såväl försvarare av yrkesarbetande- och hemarbetande kvinnor under denna period. ”Inom socialdemokratin fanns det alltså två normer för hur gifta kvinnor skulle förhålla sig till arbetsmarknaden – att gå ut eller inte gå ut. Båda var accepterade”, se Florin, Christina, Stockholm 2006, s. 120.

136 kvinnor och göra dem yrkes- och organisationsmedvetna”, hävdar Almgren.391 Trots olikheterna kom dessa kvinnoorganisationer att samarbeta för att lyfta fram kvinnofrågan på den politiska dagordningen. Samarbetet, eftersträvan av konsensus, fick sina konsekvenser. Begreppet yrkesarbete vidgades när det gällde kvinnor och kom att innefatta kvinnors arbete generellt, förvärvsarbete och hemarbete. I varje fall på en retorisk nivå tolkades hemarbetet som professionaliserat, men utan ersättning. ”Även om hemmafruarna skulle göra hushållsarbetet till ett fulländat yrke kunde de inte räkna med egna arbetsinkomster, som gav dem ekonomiskt oberoende.392 1951 gav Sveriges Husmodersföreningars Riksförbund i samarbete med Yrkeskvinnornas samarbetsförbund ut boken Äktenskapets juridik och ekonomi, där den gifta kvinnans ekonomiska situation belystes i något motsägelsefull anda.

Det arbete, som den hemarbetande hustrun utför är lika betydelsefullt och av samma värde som det mannen utför på sin arbetsplats och genom vilket han tillför hemmet kontanta medel. Detta förbiser nog många äkta makar. Hushållsarbete är ansvarsfullt och krävande och fordrar en ordentlig utbildning. […] Hushållspengarna skall betalas regelbundet i lämpliga poster. Det är verkligen en plåga för mången hustru att ständigt och jämt behöva tigga om pengar till hushållsutgifterna och oftast får hon då så små summor, att hon ständigt måste återkomma för att få mera.393

Det var inte gifta kvinnors ekonomiska beroende i äktenskapet som problematiserades utan det faktum att mannen inte beaktade hennes rättmätiga krav på hushållspengar, som skulle säkra hennes ekonomiska självständighet inom hemmet. Han såg inte henne som en likställd partner. Att lyfta fram hennes insatser som så ansvarsfulla och krävande att det krävdes utbildning kan tolkas som ytterligare ett försök att uppvärdera det husliga arbetet.

Men en ny generation politiskt intresserade kvinnor var i slutet av 1950-talet och under 1960-talet på frammarsch och de var inte intresserade av att lägga locket på. Husmoderns/ hemmafruns tillvaro och existens ifrågasattes. Det som tidigare kan uttolkas som en klyfta inom den svenska kvinnorörelsen kan nu bättre beskrivas som en avgrunds skillnad.

391 Almgren, Nina, 2006, s. 185. Yrkeskvinnornas samarbetsförbund var en sammanslagning av Svenska kvinnoföreningars samarbetskommitté och Yrkeskvinnors riksförbund. Kerstin Hesselgren blev hederspresident, Karin Kock ordförande och Alva Myrdal vice ordförande. 392 Almgren, Nina, 2006, s. 204. 393 Adlers, Vivika, Äktenskapets juridik och ekonomi, Stockholm 1951, s. 4.

137 4. SÄRBESKATTNINGEN OCH DEN JÄMLIKA OCH FÖRVÄRVSARBETANDE MODERN

”När hemmafrubåset är tomt, kommer säkerligen många att sakna kon” siade socialdemokraten och riksdagskvinnan Nancy Eriksson då hon 1964 kraftigt motsatte sig vad hon omnämnde, den allt mer högljudda, hätska och nedvärderande opinion som pågick mot hemmafruar. ”Likvideringsprocessen drivs med alla medel: ironi, förlöjligande, rationaliseringsfraser och lönsamhetskalkylerande”.394 Men attackerna mot den olönsamma hemmafrun var dömda att misslyckas, siade Eriksson. ”Det blir som att försöka hindra floderna att rinna nedåt”.395 Den under 1960-talet allt mer heta frågan om hur äkta makar borde beskattas var central i Erikssons diskussion. Ändring av sambeskattningslagen till att beskatta äkta makar individuellt, som två autonoma individer, som flera framstående personer krävde i den offentliga debatten, var enligt henne detsamma som att styra företeelsen husmodern/ hemmafru mot sin död. Från olika politiska läger var tonen samstämmig med Erikssons- individuell beskattning av makar styrde med ekonomisk tvingande hand ut hemmafruarna till förvärvsarbete. Huruvida sambeskattning understödde ”vård av frisk man”, eller hustrurs ekonomiska beroende av sina män, var för Eriksson och hennes gelikar inte det väsentliga. De tolkade istället sambeskattningen som en förutsättning för kvinnornas fria val att arbeta antingen i eller utanför hemmet.

Försvaret av hemmafrun, som Eriksson levererade, var varken udda, otidsenligt eller extremt i början av 1960-talet. Oavsett ståndpunkt rådde det i princip enighet i den riksdagspolitiska debatten om att det gällde att gå fram försiktigt i denna fråga. I utredning efter utredning, där frågan om beskattning av makar tidigare stått i centrum, förespråkades omarbetningar av befintlig

394 Eriksson, Nancy, Bara en hemmafru. Ett debattinlägg om kvinnan i familjen, Stockholm 1964, s. 8. 395 Eriksson, Nancy, 1964, s. 13.

138 sambeskattning som det minst utmanande alternativet före individuell beskattning.396 Efter hand vände vinden och ett principbeslut om en successiv övergång till särbeskattning togs 1964. Hemmafrun omtalades nu i allt större utsträckning som omodern, ett ekonomiskt beroende bihang till mannen, en kvarleva från en förgången tid. Hemmafrun ansågs inte längre, ur skattemässig synpunkt, likställd med sin förvärvsarbetande man.

Individuell beskattning infördes i Sverige 1971. För äkta makar innebar detta att sambeskattning övergick till särbeskattning. Denna övergång har i tidigare forskning tolkats som tvivelaktig ur demokratisk synpunkt.397 Men vad hände som gjorde att en näst intill omöjlig förändring plötsligt var möjlig? Hur påverkades kvinnor efter införandet av individuell beskattning 1971 att förstå sin ekonomiska uppgift både i familjen och i samhället i stort? Hur formades deras ekonomiska medborgarskap?

Detta kapitel inleds med en kort bakgrund av hur sambeskattning av makar problematiserades och förändrades från det att lagen infördes 1902 till 1969. Utifrån hur finansministern ramade in problemen med inkomstskattelagen i sin proposition 1970 diskuteras sedan de problemrepresentationer, de könade värderingar om klass och civilstånd som den reviderade inkomstskattelagen senare kom att grundas i. Sedan diskuteras de problemrepresentationer som kom att marginaliseras från inflytande. Kapitlet avslutas med att belysa vad införandet av särbeskattning av äkta makar i Sverige 1971 innebar för gifta kvinnors ekonomiska medborgarskap, d.v.s. samhällets understödjande av deras formella rättighet och möjlighet att nå ekonomiskt oberoende.

Från äktenskapsfrekvens till försvar av hemmafrun – frågan om sambeskattning 1902 till 1970 Sambeskattning av makar infördes 1902 och genomgick en rad förändringar fram till 1971 då lagen övergick till särbeskattning. Olika kvinnoorganisationer och politiskt aktiva kvinnor inte endast intresserade av beskattningsfrågan och dess utformning under denna period, de var minst sagt delaktiga i lagstiftningens förändring över tid. Organisationerna och de politiskt aktiva kvinnorna kan dock inte heller i denna fråga anses eniga. De företrädde olika problemrepresentationer, grundade i olika könade värderingar och självklara antaganden om klass och civilstånd.

396 Revideringen av inkomstskattelagen i sin helhet omnämndes som en övergång till individuell beskattning. När det gällde specifikt äkta makar omnämndes den som en övergång från sam- till särbeskattning. 397 Nils Elvander hävdar att samtliga partier i riksdagen visade bristande åsiktsrespekt då de åsidosatte sin skyldighet att diskutera och debattera frågan med väljarna, Elvander, Nils, 1972, s. 311f; se även Florin, Christina, 2006.

139 Före 1902 var endast inkomster genom fast egendom och kapital skattepliktiga i Sverige. Vid sekelskiftet 1900 påtalades att de allt mer betungande försvarskostnaderna krävde att fler drog sitt strå till statens kassa. Inkomst från förvärvsarbete kom därför att bli skattepliktigt från och med 1902. Skyldigheten att betala skatt hängde dock samman med det politiska medborgarskapet, som genom beskattning av inkomster från förvärvsarbete inkluderade allt fler. Samtidigt infördes sambeskattning av makar som innebar att hela familjens inkomster slogs ihop och räknades som en, med mannen som familjens formella ekonomiska huvudman, skattebetalare och eventuella röstberättigade.398 Det dröjde dock inte länge förrän lagen om sambeskattning började ifrågasättas. Flera riksdagsmän kritiserade just det faktum att vissa gifta kvinnor miste sin rätt att rösta i kommunala val genom sambeskattningen, en rätt hon tidigare erkänts som ogift. Om kvinnor fråntogs denna rättighet som gifta antogs detta påverka deras vilja att ingå äktenskap negativt.399 1908 initierades en förändring i frågan av finansminister Carl Swartz. Man och hustru skulle nu istället deklarera förmögenhet och inkomst var för sig, men deras gemensamma inkomster skulle sedan räknas ihop som om de intjänats av en person.400 På så vis gjordes det möjligt för gifta kvinnor med relativt hög inkomst från fast egendom, kapital eller förvärvsarbete att få en debetsedel och därmed kunna använda sin ändå begränsade rösträtt i kommunala val, samtidigt som sambeskattningen bibehölls. Eftersom rätten att rösta var inkomstrelaterad, var förändringen inriktad mot att skapa gynnsammare förutsättningar för bättre ställda kvinnors politiska medborgarskap, inte ekonomiska. Samma år (1908) avvisades en begäran i riksdagen om att begränsa mannens målsmanskap och ge gifta kvinnor rätt att förvärvsarbeta utanför hemmet, utan den äkta makens samtycke. Och samma år la finansminister Swartz fram en proposition om att i lag förbjuda kvinnor generellt att arbeta inom vissa industrier på natten, en lag som genomdrevs året efter.401 På så vis kom båda besluten att begränsa mindre bemedlade kvinnors politiska och ekonomiska medborgarskap.

Endast i förbigående nämnde Fredrika Bremerförbundets Mathilda Staël von Holstein i samband med det pågående revisionsarbetet av giftermålsbalken 1911, att även sambeskattningen utgjorde ett äktenskapshinder för ”kvinnan av folket”, men utan att öppet förespråka särbeskattning.402 Genom olika

398 Mannen tillgodoräknades hustruns eventuella inkomst. Eftersom skatteskyldigheten på inkomst även relaterades till förmågan att betala skatt exkluderades inte endast gifta kvinnor från det politiska medborgarskapet utan även många män. De män inte nådde upp till till en viss inkomst ansågs inte ha denna ”förmåga”, ”Förslag till förordning om inkomstskatt”, Proposition nr: 16 1902, s. 7. Svenska kvinnor erkändes rätt att rösta till riksdag och bli valbara 1921. 399 Staaff, Karl, Motion i andra kammaren 1904 nr: 168, s. 8; Trygger, Ernst, Första kammarens protokoll 1904, nr: 36, s. 60. 400 Swartz, Carl, Proposition 1908 nr: 34, s. 42; se även Bergström, Viktoria, 2006, s. 6. 401se Carlsson Wetterberg, Christina, 1993; Karlsson, Lynn, 2001. 402 Staël von Holstein, Mathilda, 1911, s. 4f.

140 motioner i riksdagen problematiserades istället 1910 att äktenskapet inte premierades tillräckligt gentemot lösa förbindelser.403 Motionerna avslogs med nöd och näppe, men året efter lyftes samma problem upp igen, nu med fokus på hur barnen i de lösa förbindelserna utgjorde en belastning för samhället. ”Ett ordnat familjeförhållande är en betingelse för sundheten i samhällslivet och bör främjas genom statens åtgärder i stället för att dess uppkomst på ofvannämndt sätt i hög grad försvåras för de mindre bemedlade klasserna”.404 För att få framförallt mindre bemedlade medborgare att gifta sig måste äktenskapet göras attraktivt och ges en överordnad och privilegierad ställning som försörjningsenhet genom sambeskattningslagen, en problematisering vi tidigare sett även låg till grund för revisionsarbetet med giftermålsbalken 1909-1920. Lagen om sambeskattning reviderades slutligen 1919 och det gjordes än mer och för allt fler ekonomiskt förmånligare att vara gift än ogift. Precis som i giftermålsbalken uppvärderades gifta kvinnors status i hemmet i abstrakt mening då det obetalda hemarbetet likställdes med förvärvsarbete. Kvinnans arbetsinsats menades spara pengar åt familjen. ”Den gemensamma hushållningen [medför] såsom sådan en besparing, vilken får anses betinga en högre skattekraft”.405 Skyldigheten att betala inkomstskatt kom nu, och ett bra tag framöver, att baseras på skatteförmågeprincipen, d.v.s. familjens faktiska förmåga att betala skatt med hänsyn till det antal individer som skulle försörjas.406 Äktenskapet som privilegierad beskattningsenhet Precis som det samtida revideringsarbetet med giftermålsbalken grundades revideringen av sambeskattning av makar 1919 i problemet att kvinnor och män från mindre bemedlade klasser valde att stå utanför äktenskap. Dessa lösa förbindelser ansågs utgöra en fara mot hela samhället. Gifta kom efter revideringen att gynnas framför ogifta då skattesatsen inte påverkades om den gifta kvinnan hade sin huvudsakliga verksamhet i hemmet eller förvärvsarbetade, även om de införda orts- och barnavdragen fick göras oavsett civilstånd.407 Mannen var den avdragsberättigade i familjen och därigenom erkändes han, om kvinnan hade sin verksamhet i hemmet, rätt att göra hustruavdrag och, om hon förvärvsarbetade hade han rätt att göra ett så kallat förvärvsavdrag. Förvärvsavdraget skulle täcka de kostnader som

403 När gifta uppfattades missgynnas gentemot ogifta kallades detta i den politiska debatten för den negativa sambeskattningseffekten vilket menades hindra äktenskap, försämra nativitet och främja fria förbindelser, Elvander, Nils, 1972, s. 168. 404 Clason, Sam, Motion i första kammaren 1911 nr: 48; Palmstierna, Erik, Motion i andra kammaren 1911 nr: 86, s. 2. 405 Proposition 1919 nr: 259, bilaga 1, ”Sakkunnigas utlåtande 1918”, s. 33. 406 Jakobsson, U, Normann, G, Inkomstbeskattningen i den ekonomiska politiken. En kvantitativ analys av systemet för personlig inkomstbeskattning 1952-1971, Stockholm 1974, s. 19. 407 Storleken på ortsavdraget var olika beroende på vilken ortsgrupp staden man var bokför i tillhörde. Generellt innebar detta att avdraget var större i större städer än i mindre. 1948 ersattes barnavdraget med allmänt barnbidrag.

141 uppkom för att anställa personal som utförde den frånvarande hustruns uppgifter i hemmet. ”I de fall då hustrun har förvärvsverksamhet, vare sig denna äger rum inom eller utom hemmet, blir hon ofta förhindrad att ägna sig åt hemmets skötsel, och makarna måste då i regel använda sig av avlönat biträde för utförandet av de sysslor, som eljest skolat utföras av hustrun”.408 Förvärvsavdraget kom dock senare att användas som en regulator på gifta kvinnors önskvärda förvärvsfrekvens. Det togs bort 1938 med hänvisning både till den lågkonjunktur som rådde och till den politiska debatten om gifta kvinnors vara eller inte vara på arbetsmarknaden, samtidigt som hustruavdraget höjdes. Förvärvsavdraget återinfördes provisoriskt 1947 med det då självklara syftet att uppmuntra gifta kvinnor att förvärvsarbeta.409

Gifta kvinnor erkändes alltså rätt att bidra till familjens försörjning genom hem- eller förvärvsarbete både genom sambeskattningslagen 1919 och den likställda försörjningsskyldigheten i giftermålsbalken. Men genom den progressiva skatteskalan, ju högre familjens gemensamma inkomster blev desto högre skattesats, blev gifta kvinnors förvärvsarbete olönsamt. Genom rätten till olika avdrag underlättades det även för sämre ställda familjer att ”befria” hustrun från förvärvsarbete så hon helt kunde ägna sig åt hem och barn, under förutsättning att mannen hade inkomster att göra avdrag från. Mannens ekonomiska skyldighet att bidra till familjens försörjning genom egen inkomst var en självklarhet, men så även hans rättigheter. Han var familjeförsörjaren – familjens självklara representant gentemot samhället som skattebetalare. Äktenskapet uppfattades som en ekonomisk enhet inom vilken arbetande kvinnor i hemmen inte var att betrakta som försörjda. De var familjeförsörjare. Likväl var deras ekonomiska position och handlingsutrymme kopplat till familjen med ett medföljande beroende av mannen och dennes inkomst.410

1938 drogs, som tidigare nämnts, rätten till förvärvsavdrag in med hänvisning till lågkonjunktur och hög arbetslöshet. Men under 1940-talet kom så även de gifta kvinnorna att efterfrågas på den svenska arbetsmarknaden. Med hänvisning till kriget, frånvaron av män i arbetslivet och för landets ekonomiska tillväxt, behövdes deras insatser även utanför hemmet. Allt oftare problematiserades sambeskattningslagen som hindrande för deras utgång i förvärvslivet. Yrkeskvinnors samarbetsförbund krävde 1945, genom att åberopa såväl samhällsekonomiska som arbetsmarknadspolitiska skäl, att sambeskattningslagen skulle utredas, förutsättningslöst.411 Flera utredningar initierades men ledde endast till marginella ändringar.

408 Finansminister Thorsson, Proposition 1919 nr: 259, s. 31. 409 Elvander, Nils, 1972, 168. 410 Se tidigare analys av den reviderade Giftermålsbalken 1921 i denna avhandling. 411 Elvander, Stockholm 1972, s. 172. Det var genom en skrivelse till beviljningsutskottet Yrkeskvinnors samarbetsförbund framförde sina önskemål. Kirsti Niskanen hävdar att

142 På initiativ av nationalekonomen och riksdagskvinnan Ebon Andersson (h) infördes dock, efter amerikansk modell, sambeskattning med tudelning (split – income )1952.412 Denna beskattningsform var ett sätt att upprätthålla äktenskapets överordnade position i samhället genom att i en och samma lag understödja både familjer med hemmafru och familjer där kvinnan förvärvsarbetade. Äkta makars inkomster slogs ihop, därefter taxerades var och en för hälften av den hopslagna summan. Till skillnad från tidigare erkändes nu båda makar rätt att göra ortsavdrag, dock upp till en viss inkomst, samtidigt som förvärvs- avdraget permanentades och utvidgades till att gälla även för kvinnor som biträdde sina män i deras verksamhet och yrkesutövning. Viktigt att belysa i detta fall är det faktum att i de fall hustrun var hemmafru kunde hon överlåta sitt ortsavdrag på mannen, som då kunde göra dubbelt avdrag. 413 Bild 14. Ebon Andersson (h). Privat foto från ca.1950.

Den folkpartistiska riksdagskvinnan Ingrid Gärde Widemar skrev ett särskilt yttrande där hon yrkade på ett införande av det då radikala förslaget att beskatta makar individuellt, dock utan större framgång.414 Ebon Anderssons förslag om tudelning var således en kompromiss, en medelväg som stärkte äktenskapet gentemot lösa förbindelser, en lösning som har beskrivits som en fullträff.

Det förenade en konservativ syn på familjen med ett betydande tillmötesgående mot de förvärvsarbetande gifta kvinnorna; deras ekonomiska intressen kunde tillgodoses utan någon brytning med

Yrkeskvinnornas samarbetsförbund var först med att kritisera sambeskattningen och kräva särbeskattning, Niskanen, Kirsti, 2007, s. 188. 412 Utredningen som låg till grund för införandet av tudelning var 1949:47 Betänkande med förslag till ändrade bestämmelser rörande beskattningen av äkta makar. Såväl Ebon Andersson som Ingrid Gärde Widemar satt med i den utredningen, se Elvander, Nils, 1972, s.171f; se även, Bergström, Viktoria 2006, s. 64ff. 413 Fredrika Bremerförbundet kom att stödja Ebon Anderssons förslag med viss reservation. Man önskade att större hänsyn tog till de kostnader som var förenade med hustruns förvärvsarbete, d.v.s. höja förvärvsavdraget, ”Inte särbeskattning men radikalt ändrad form av sambeskattningen”, Hertha 1950:1, s. 37. 414 Gärde Widemar hävdade framförallt två skäl för att övergå till särbeskattning, rättvisa d.v.s. att även kvinnor måste ges förutsättningar att vara ekonomiskt självständiga och att det ur samhällsekonomisk synpunkt inte var lönande att låta kvinnor utbilda sig då denna utbildning inte kom samhället till nytta, Elvander, Nils 1972, s. 172; se även Bergström, Viktoria, Uppsala 2006, s. 64ff.

143 äktenskapslagstiftningens och sambeskattningens bärande princip om familjen som en ekonomisk enhet.415

Båda sidor fick något. Lika dubbel som kvinnorörelsen visat sig vara under denna tid, lika tvetydig blev sambeskattningslagen. Tudelningen, eller mer specifikt mannens rätt till dubbla avdrag, gynnade framförallt familjer med en relativt låg gemensam inkomst.416 Men allt mer, om än efter visst motstånd, gick det svenska sambeskattningssystemet även mot en större acceptans av gifta kvinnors förvärvsarbete.

Som bilden nedan visar så problematiserades allt oftare gifta kvinnors förvärvsarbetsrelaterade utgifter, framförallt den nödvändiga hemhjälpen.

Bild 15. ”Tjänar hustrun 7.000 kr blir behållningen bara 400, GT 2/10 1955. (KvinnSam)

Det framställdes som olönsamt för gifta kvinnor att arbeta utanför hemmet. Eftersom tudelning uppfattades som en succé innebar de lösningar som därför rekommenderades att höja förvärvsavdraget. 1963 problematiserades dock de dubbla avdragen av docenten i matematik, Sonja Lyttkens, en problematisering som skulle sätta spår i den framtida debatten. Förfarandet gav vad Lyttkens omnämnde oönskade tröskeleffekter. Eftersom mannen redan använt hustruns ortsavdrag drabbades just hennes inkomster negativt om eller när hon väl började yrkesarbeta.

415 Elvander, Nils, 1972, s. 171. 416 Rätt att göra förvärvsavdrag erkändes nu även gifta kvinnor som biträdde sina män i hans verksamhet och yrkesutövning samt jordbrukarhustrur. Enligt Elvander var detta en motvillig eftergift till socialdemokraternas koalitionspartner bondeförbundet; se Elvander, Nils, 1972, s. 179.

144 Sambeskattning är ogynnsam för lönsamheten av kvinnans yrkesverksamhet både i låga och höga inkomstgrupper. Detta kan inte ligga i samhällets intresse, eftersom det motverkar att kvinnorna återgår till förvärvsarbete efter sina barnavårdande år. Sambeskattningen minskar dessutom flickornas intresse av att lägga ner arbete och kapital på sin utbildning och bidrar därmed till att hålla kvinnorna kvar i okvalificerade yrken. Det är den växande insikten om att det här gäller ett krav på ekonomisk självständighet för kvinnan som ger diskussionen om sam- eller särbeskattning dess intensitet. 417

Sonja Lyttkens ord känns som ett eko från kvinnoarbetskommitténs betänkande 1938. Tudelningsprincipen - lägre skatteskala och rätt till dubbla avdrag för familjer med en inkomst - menades subventionera det icke önskvärda beteendet att mindre bemedlade kvinnor avstod från att utbilda sig och förvärvsarbeta som gifta. Samma år, 1963, förordade dock den tillsatta skattekommittén en successiv övergång till särbeskattning, och för att förbättra läget för förvärvsarbetande gifta kvinnor innan en övergång definitivt kunde ske, infördes 1965 frivillig särbeskattning.

Tiden då den svenska kvinnorörelsen fungerade under ömsesidig tolerans för varandras olika ståndpunkter i ”kvinnofrågan” led mot sitt slut under början av 1960-talet och den efterföljande tiden kan istället benämnas som konflikternas tid. Initialt diskuterades kvinnors situation, livsval och generella ekonomiska underordning allt oftare utifrån begreppet könsroll, men tidigare forskning har gjort gällande att sällan kopplades könsroll och skattelagstiftning ihop i de olika debatterna. Genom könsrollsdebatten belystes dock skattefrågan indirekt och påverkade ofrånkomligen synen på äktenskapet och skattelagstiftningen, synen på kvinnors och mäns lika och olika uppgifter i samhället och synen på familjen som en ekonomisk enhet.418 De som önskade en fortsatt familjebaserad skattelag, blev därigenom ifrågasatta och utpekade som bakåtsträvare. Eva Moberg har fått stå som frontperson för den debatt som rasade i Sverige under 1960-talet då hon stod bakom ett yrkande på att varje individ, oavsett klass, kön och civilstånd, skulle ges rätt och möjlighet att vara en ekonomiskt autonom individ. Kravet på att ha egen försörjning beskrev hon mer som en skyldighet än som en rättighet.

En förutsättning för jämställdhet mellan könen är att kvinnorna blir helt ekonomiskt och socialt oberoende av männen. Detta kan endast ske om samhället bestämt avvisar istället för att som nu tillstyrka

417 Lyttkens, Sonja, ”Familj och skatt”, Har vi råd med familjen? En debattbok om familj och samhällsekonomi, Stockholm 1963, s. 136; se även Elvander, Nils, 1972, s. 256. 418 Elvander, Nils, 1972, s. 252.

145 äktenskapet som försörjningsinrättning. Dvs. fullt arbetsföra kvinnor skall inte kunna bli försörjda i och med äktenskapet, och fullt arbetsföra män skall inte heller kunna hålla sig med oavlönad, nitisk och oegennyttig hushållerska. Var och en sköter sin hälft av hemarbetet och försörjer sig genom ett yrke. 419

Kvinnors ekonomiska oberoende beskrevs av Moberg som medlet för att nå målet - jämställdhet.

1960 hade Skattebetalarnas förening gett ut en broschyr om sambeskattningens negativa konsekvenser och Dagens Nyheter startade en debatt- serie 1962 om sambeskattningen, vilken bidrog till att beskattningsfrågan fick politiskt liv. Sambeskattningen utgavs för att ligga till grund för flera problem i samhället, problem som samtliga politiska partier mer eller mindre blev tvingade att förhålla sig till, om än motvilligt. De ambivalenta riksdagspartierna Det finns forskare som hävdar att den politiska handläggningen av sär- beskattningsfrågan hade betydande brister, ur demokratisk synpunkt. Samtliga dåvarande riksdagspartier har kritiserats för att de i frågan om sam- eller särbeskattning inte visade någon åsiktsrespekt.

Reformen drevs fram av en opinion som skapats av några enskilda deltagare i kulturdebatten i början av sextiotalet. När denna opinion sedan kanaliserades och gavs politisk tyngd av löne- organisationerna och partierna (utom högern), skedde det i hög grad genom ett samspel mellan några få personer. […] Det är en öppen fråga om särbeskattningstanken omfattades av en majoritet av väljarkåren när reformen genomfördes år 1970.420

Övergången till särbeskattning beskrivs som ett elitistiskt projekt utan förankring hos väljarna. Riksdagspartierna var ambivalenta i sin hållning då alla, till och med högern med sina traditionellt grundade värderingar var splittrade i frågan om särbeskattning. Från att se sambeskattning som det enda beskattningsalternativet för äkta makar övergick de politiska partierna (utom högern) och de fackliga löntagarorganisationerna LO, SACO och TCO under 1960-talet till att förespråka en successiv övergång till särbeskattning. TCO har dock beskrivits som mer angeläget om införande av särbeskattning än

419 Moberg, Eva, ”Kvinnans villkorliga frigivning” (1961), Kvinnopolitiska nyckeltexter, Lund 1996, s. 171. Moberg har beskrivits som främsta talesman för ”den liberalt radikala könsrollsideologin”; se Elvander, Nils, 1972, s. 253. 420 Elvander, Nils, 1972, s. 312. Elvander hävdar att alla politiska partier i riksdagen i princip var eniga i frågan om en successiv övergång till särbeskattning även om splittring fanns inom de olika partierna. Därför dryftades inte heller frågan nämnvärt inför 1970 års valrörelse.

146 SACO och LO, vilket har förklarats med att TCO hade fler kvinnliga medlemmar än de övriga organisationerna. Genom de fackliga organisa- tionernas förändrade attityd i skattefrågan har det tidigare beskrivits att de politiska partierna hjälptes att bemästra sina tveksamheter.421 Fredrika Bremerförbundet tillfrågade 1967 flera partiledare om de uppfattade sambeskattningen av makar som rättvis. Partiledarnas svar gav en samstämd, men ambivalent bild. De var inte nöjda med befintlig lagstiftning, men uppfattade en direkt övergång till särbeskattning som omöjlig att genomföra. Tiden var inte mogen, eller mer specifikt - samhället var inte förberett på att överta de gifta kvinnornas ansvarsuppgifter. I artikelserien var Tage Erlander (s) först ut och hävdade att familjebeskattningen måste moderniseras, men att denna anpassning måste ske successivt: ”[M]an kan inte över en natt gå över till särbeskattning av kända skäl […],”.422 Centerns ledare, Gunnar Hedlund, menade att samhällsförhållandena talade för att införa individuell beskattning.423 C. H. Herrmansson (vpk) tvekade inte om att en lagändring måste till, men att denna samtidigt måste förenas med att det fanns arbete att få för alla kvinnor.424 Högerns Yngve Holmberg var även han kritiskt inställd till det befintliga skattesystemet, men tillade samtidigt att fördelarna med särbeskattning inte var tillräckligt bevisade.425 Högerns aversion mot särbeskattning av makar grundades i idén om att familjen som en ekonomisk enhet därmed blev hotad och att den nya skattelagen skulle fungera uppsplittrande på familjens sammanhållning. Britt Mogård motsatte sig dock sina partivänners negativa attityder mot särbeskattningen enligt Dagens Nyheter. ”Om man tror att familjens fortbestånd är beroende av skattesystemets utformning, då är tron på familjens hållfasthet dålig”, citeras Mogård att ha uttalat på moderaternas extrastämma 1969, där partiet ändå kom att avvisa principen om särbeskattning.426 Folkpartiets Sven Wedén klarlade att han definitivt inte fann skattesystemet rättvist. ”Målet bör vara en individuell beskattning som är neutral i förhållande till civilstånd och i förhållande till om den andra maken är förvärvsarbetande eller hemarbetande”.427 Övergångsregler såg han dock som självklara. Trots parti- ledarens klara ståndpunkt förespråkade Bertil Ohlin, folkpartiets tidigare

421 Elvander, Nils, 1972, s. 267. Ca 40 % av TCO:s medlemmar var kvinnor medan LO och SACO då endast hade ca 25 % kvinnliga medlemmar. 422 ”Hertha frågar partiledarna”, Hertha 1968: 3, s. 5. 423 ”Hertha frågar partiledarna”, Hertha 1968: 3, s. 6. 424 ”Hertha frågar partiledarna”, Hertha 1968: 3, s. 7. 425 ”Hertha frågar partiledarna”, Hertha 1968: 3, s. 8. 426 ”Moderaterna avvisar särskatt. ’Förslaget hot mot familjen’”, Dagens Nyheter 24/11 1969. Artikeln är delvis ett referat från Moderata samlingspartiets extrastämma i november 1969 (Kvinnohistoriska samlingarna). 427 ”Hertha frågar partiledarna”, Hertha 1968: 3, s. 9.

147 partiordförande, 1969 att istället för att införa särbeskattning skulle barnomsorgen byggas ut och vårdnadsbidrag införas.428

1970 la finansminister Gunnar Sträng fram den proposition som kom att ligga till grund för att individuell beskattning infördes i Sverige 1971. Det var en proposition som hade sin formellt uttalade utgångspunkt i familjeskatteberedningens betänkande från 1969. Bevara men modifiera sambeskattningen – familjeskatteberedningens förslag 1969 Familjeskatteberedningen tillsattes 1965 och dess slutbetänkande kom 1969. Dess uppgift var inte att utreda vilken beskattningsform som var att föredra, sam- eller särbeskattning. Beslutet att övergå till särbeskattning var redan taget. Uppgiften var att utreda hur den successiva övergången skulle kunna verkställas. Beredningen var i slutbetänkandet inte enig och tonen var överlag klart negativ till särbeskattning.429 Redan i den historiska redogörelsen konstaterades att tio utredningar redan verkställts sedan 1936, och att samtliga varit eniga – sambeskattning var det bästa alternativet. ”Här må endast framhållas att utredningarna utan undantag förordat ett bibehållande av det rådande sambeskattningssystemet med endast mindre förändringar i olika hänseenden. Inte i något fall har en ordning med individuell beskattning föreslagits av utredningsmajoriteten”.430 I betänkandet presenterades tre av sammanlagt ca 30 utredda alternativ på lösningar i skattefrågan, Individuell beskattning enligt alternativ 1, Modifierad individuell beskattning enligt alternativ 2 samt Modifierad individuell beskattning enligt alternativ 3.431 En direkt övergång till särbeskattning avvisades av samtliga ledamöter i beredningen medan en majoritet av ledamöterna kom att understödja alternativ 3. Två av utredningens experter, professor Leif Mutén och folkpartisten Cecilia Nettelbrandt, avvisade dock majoritetens förslag och reserverade sig genom särskilda yttranden.

428 Ohlin, Bertil, ”Rättvisa åt hemarbetande”, Dagens Nyheter 8/3 1969 (KvinnSam). Ohlin var Folkpartiets ordförande under åren 1944-1967. Vårdnadsbidraget tänkte han till alla familjer med barn under skolålder. De familjer som sedan erhöll daghemsplats skulle sedan avstå ett belopp motsvarande vårdnadsbidraget. 429 Familjeskatteberedningen bestod av sakkunnig, regeringsrådet Erik Reuterswärd samt experterna departementssekreterare Gunnar Björne, kanslirådet Bertil Edlund, riksdagskvinnan Nancy Eriksson (s), professor Leif Mutén, riksdagskvinnan Cecilia Nettelbrandt (fp) samt Maj-Britt Sandlund (s). Cecilia Nettelbrandt och Leif Mutén reserverade sig mot majoritetens förslag genom var sina särskilda yttranden. 430 Individuell beskattning 1-2 (Fi 1969:4), s. 15f. 431Principbeslut om en successiv övergång till särbeskattning var redan taget. Vad familjeskatteberedningen hade att utreda var hur nästa steg mot en individuell lag skulle se ut, inte avgöra vilken typ av beskattning som var bäst. Även de ekonomiska ramarna var satta vilket innebar att förslagen angavs var tvungna att hålla sig inom redan befintliga ekonomiska ramar, Fi 1969:4, 2ff.

148 Individuell beskattning – alternativ 1 I alternativ 1 diskuterades hur en direkt övergång till individuell beskattning av makar skulle kunna se ut. Detta alternativ hävdades dock av beredningen som ogenomförbart. ”Redan etablerade familjer”, d.v.s. familjer med en hemmavarande fru och en förvärvsarbetande man skulle få svårt att anpassa sig individuell beskattning, eftersom kvinnan skulle komma att styras ut från hemmet mot förvärvsarbete. Familjeskatteberedningen avfärdade detta förslag med hänvisning till etablerade hemmafruars svårigheter att få förvärvsarbete på den ort där de bodde.

Modifierad form av individuell beskattning – alternativ 2 I alternativ 2 konstruerade beredningen speciella övergångsregler för familjer där kvinnan hade svårigheter att få förvärvsarbete med hänvisning till sin ålder. Förslaget gynnade framförallt äldre äktenskap där hustrun varit hemmafru, det innebar status quo för ensamstående och för äktenskap där båda förvärvsarbetade, och missgynnade gifta utan barn. Även detta förslag förkastades av majoriteten av beredningen då det förklarades som otillfredsställande att göra kopplingar mellan ålder och arbetsförmåga.

Det finns sålunda inte något generellt samband mellan ålder och stödbehov och regeln ger därför onyanserade verkningar materiellt sett. Vidare ger en sådan regel intryck av att personer i 50- årsåldern och däröver generellt har nedsatt arbetsförmåga och måste åtnjuta samhällets stöd.432

En kvinnas ålder kunde inte (och borde inte) klassas som ett generellt problem som skulle finna sin lösning genom skattelagstiftningen. Effekten av att bibehålla äldre kvinnor under sambeskattning medan de yngre beskattades individuellt menades motverka andra samhälleliga åtgärder som inriktades på att bekämpa åldersdiskrimineringen på arbetsmarknaden. Alternativet avvisades därför som ogenomförbart.

432 Fi 1969:4, s. 128.

149 Cecilia Nettelbrandt klargjorde dock i sitt särskilda yttrande att alternativ 2 bäst stämde in på hennes krav på en neutral skattelagstiftning, samt att det stack ut som det klart bästa skattetekniska alternativet av de tre som presenterades, dock med ett viktigt förbehåll. ”Icke heller alternativ 2 är emellertid acceptabelt. Dess svagheter beror framförallt på den begränsning av utredningens ram som fastlagts. Jag kan således icke ansluta mig till något av utredningens alternativ”. 433

Bild 16. Cecilia Nettelbrandt (fp) (KB)

Modifierad form av individuell beskattning – alternativ 3 Det var alternativ 3 som i slutbetänkandet lyftes fram som det bästa alternativet. Det var även det alternativ som skulle innebära minst förändringar gentemot gällande lag och där fokus låg på barnen. Här framhölls ett fördelaktigare skattesystem för äktenskap där ena maken hade låg eller ingen egen inkomst.434 För ensamstående beräknades detta alternativ i stort sett inte innebära några förändringar och för äktenskap där båda förvärvsarbetade var förändringarna ”begränsade”. I vissa fall höjdes skatten för höginkomsttagare. Trots de små förändringar som initierades gentemot gällande lag ansågs de två viktigaste komponenterna för särbeskattning vara uppfyllda: makar beskattades i huvudsak oberoende av varandra och tröskeleffekterna drabbade betydligt färre familjer än tidigare, även om de inte helt försvann. Leif Mutén avvisade dock bestämt majoritetens förslag om alternativ 3.

Trots alternativets betydande teoretiska förtjänster – och då främst det förhållande att makars beskattning för arbetsinkomst i regel sker utan hänsyn till andre makens inkomst – bibehålls så mycket av det tidigare systemets effekter, att det är ovisst om förslaget bör kallas ett förslag till individuell beskattning eller ett förslag till modifierad sambeskattning. Det bör särskilt framhållas att vissa negativa sam- beskattningseffekter med alt. 3 till och med skärps. Medan jag inte kan acceptera alt. 3 finner jag som övergångslösning alt.2 mera acceptabelt.435

433 ”Särskilt yttrande av Cecilia Nettelbrandt” , Fi 1969:4, s. 200. 434 Beredningens ställningstagande till ”Modifierad individuell beskattning enligt alternativ 3”, Fi 1969:4, s. 161. 435”Särskilt yttrande av Leif Mutén”, Fi 1969:4, s. 203. Det är tydligt att Mutén ansåg att majoritetens betänkande var genomsyrat av ett motstånd mot särbeskattning överlag. Utöver ett påpekande av de

150 Oavsett om alternativ 3 benämndes förslag för individuell beskattning eller förslag till modifierad sambeskattning skulle inte några större förändringar ske åt något håll. Detta betraktade Mutén som mycket beklagligt och han var minst sagt kritisk till såväl utredningens förhållnings- som arbetssätt, som han menade inneburit en alltför begränsad analys och ett alltför lättvindligt avfärdande av flera av de ursprungliga särbeskattningsalternativen.

Kritiska argument mot särbeskattning hämtade beredningen först och främst från den föregående skatteberedningens slutbetänkande från 1964. Individuell beskattning menades slå orättvist mot makar med stora skillnader i inkomster.

Det skulle ej heller vara rimligt att i äktenskap, där hustrun på grund av ålder, sjukdom eller det lokala arbetsmarknadsläget har svårighet att få arbete, skärpa beskattningen av just arbetsmarknadspolitiska skäl. – Slutligen hänvisade allmänna skatte- beredningen mera allmänt till de mycket kraftiga skatteskärpningar som en individuell beskattning skulle medföra för ett stort antal familjer med hemmavarande hustru och även för ett betydande antal barnfamiljer.436

Hur arbetet inom beredningen gick till är höljt i dunkel men klart är som vi sett, att dess ledamöter inte var eniga. Klart är också att två av experterna i familjeskatteberedningen, socialdemokraterna Nancy Eriksson och Maj-Britt Sandlund, inte delade varandras ståndpunkt i skattefrågan, även om de officiellt i utredningsförslaget kom att framstå som eniga.

Bild 17. Maj-Britt Sandlund (s)(till höger) tillsammans med Anita Gradin-Hansson (s)1977 (ARAB) negativa konsekvenserna av alt. 3 saknade han internationellt jämförelsematerial, framförallt sådant som innehöll positiva erfarenheter av särbeskattningssystem. Mutén var förhindrad att delta i beredningens arbete sista året då han fått tjänst hos Internationella valutafonden. 436 Fi 1969:4, s. 67.

151 Beskattningsfrågan var ytterst känslig för det socialdemokratiska kvinno- förbundet, som var splittrat och hade många hemmafruar som medlemmar. Nancy Eriksson försvarade öppet hemmafruarnas verksamhet och existensberättigande och hon gav i andra sammanhang den negativa fokuseringen på det dubbla avdraget (tröskeleffekterna) skulden för att det var vad hon kallade för hetsjakt på hemmafruar.

Pausfågel är det nya smeknamnet på hustrun, speciellt den hemarbetande. Nästan som kardinalsynpunkt i ett rättvist skattesystem har diskuterats att beröva den gifte mannen utan förvärvsarbetande hustru det dubbla ortsavdraget. Den hustru, som inte har egna inkomster, skulle alltså inte få sitt ortsavdrag överfört på mannen. […] Ingen har fråga hemmafruarna själva. Om man hade gjort detta, skulle säkerligen det första genmälet ha blivit: är det fel att själv sköta sitt hem och sina barn?437

Nancy Eriksson utkom 1964 med boken Bara en hemmafru: ett debattinlägg om kvinnan i familjen och därmed var klyftan inom förbundet synlig.

Samma år anslöt sig det socialdemokratiska kvinnoförbundet, som både Eriksson och Sandlund var verksamma i, till den allmänna skatteberedningens förslag att successivt över- gå till särbeskattning. I samband med detta prisade Sandlund förslaget och skrev att ”lyckligtvis”, hade beredningen tagit avstånd från vad hon uppfattade som den urgamla idén att äktenskapet var en försörjningsinrättning för kvinnan.438

Bild 18. Nancy Eriksson (s)1977 (ARAB)

För Fredrika Bremerförbundet var familjeskatteberedningens arbete en besvikelse. Förbundet motsatte sig först och främst de snäva ekonomiska ramarna och bristen på direktiv. Helst önskade de, precis som både Nettelbrandt och Mutén, en helhetslösning, ett förslag som innehöll såväl individuell beskattning som ett familjepolitiskt utformat bidragssystem. Inget av de tre alternativen troddes realiserbart och förbundet avvisade med bestämdhet alternativ 3 då detta förslag ansågs för likt gällande lag om

437 Eriksson, Nancy, ”Glöm inte barnfamiljerna”, Morgonbris 1963:10, s. 6. 438 Sandlund, Maj Britt, ” Skatter och familjestöd”, Morgonbris, 1964:7-8, s. 7 och 38f.

152 sambeskattning. ”Tvärt om skulle ett genomförande av alt. III ytterligare kunna försena det av Fredrika Bremerförbundet eftersträvade målet”.439 Detta mål antas här vara att även gifta kvinnor skulle betraktas som ekonomiskt autonoma individer.

Klasskamp genom fördelningspolitik – propositionen om reviderad inkomstskattelag 1970 I mars 1970 presenterade finansminister Gunnar Sträng förslaget om att införa individuell beskattning av äkta makar i Sverige, vilket också verkställdes året efter. Propositionen som kom att ligga till grund för skatteomläggningen var det helhetsgrepp som bland andra Cecilia Nettelbrandt, Leif Mutén och Fredrika Bremerförbundet sagt sig sakna i familjeskatteberedningens betänk- ande. Frågan om särbeskattning kom att utgöra en del av denna helhet.

Även om finansminister Sträng poängterade att den skattereform som föreslogs i propositionen till stora delar hade sin utgångspunkt i familjeskatteberedningens betänkande från 1969, föreslog han, mot beredningens anvisningar, en direkt övergång till särbeskattning. Beredningens snäva ekonomiska ramar pekades ut som orsaken till att slutbetänkandet inte kunde tolkas som ett kommittéförslag i vanlig mening.440 Detta menade han gav utrymme att ta ett större och vidare grepp om den svenska skattepolitiken.

Bild 19. Finansminister Gunnar Sträng 1974 (ARAB)

Den uttalade utgångspunkten i propositionen var att det svenska samhället var både orättvist och ojämlikt. Finansministern ramade in revisionsarbetet med inkomstskattelagen i sin helhet som en fråga om att genom fördelningspolitik skapa jämlikhet i samhället. Skattereformen utmålades som ett av flera verktyg som skulle motverka, jämna ut och kanske helt ta bort befintliga ekonomiska skillnader mellan olika samhällsklasser, civilstånd och kön. Mer specifikt utmålades låginkomsttagares och småbarnsföräldrars ekonomiska situation som överordnade problem som skulle lösas genom att höja dessas generella levnadsstandard.441 Helhetsgreppet som togs, sammanförandet av skattelagstiftning och välfärdspolitik, förde med sig större, vidare och dyrare förändringar för samhället till en total kostnad för staten på 4,5 miljarder

439 ”När får vi individuell beskattning?, Hertha 1969: 4, s. 27. 440 Proposition nr: 70 1970, s. 54. 441 Proposition nr: 70 1970, s. 1.

153 kronor. För att få den ekonomiska ekvationen att gå ihop måste alltså statens inkomster höjas. Lösningen som uttalades i propositionen var att ta från de rika och de köpstarka och ge till de dåligt rustade och utsatta låginkomst- tagarna och barnfamiljerna.

Förutom en viss skärpning av inkomstskatten på högre inkomster och höjda skatter på större arv och förmögenheter blir därför den huvudsakliga finansieringskällan en höjning av mervärdeskatten. Det innebär att alla konsumenter är med och betalar för skattereformen, men att inkomsterna från mervärdeskatten återförs till de lägre inkomsttagarna genom sänkta inkomstskatter och höjda sociala förmåner i en sådan omfattning, att slutresultatet blir en väsentlig höjning av deras levnadsstandard. 442

Strängs fördelningspolitiska diskussion om utjämning var på flera sätt inkonsekvent. Samtidigt som han utgick ifrån att det förelåg stora ekonomiska skillnader mellan olika sociala klasser i samhället, konstaterade han att det inte fanns något stort antal höginkomsttagare som kunde fungera som finansieringskälla för revisionens kostnader.443 Merparten av kostnaden på 4,5 miljarder skulle därför betalas av alla konsumenter genom en utökad mervärdesskatt, en skatt på konsumtion. Orättvisa och hot mot samhällsekonomin – problemen med sambeskattningen ramas in Frågan om särbeskattning ramades in som en fråga om orättvisa och arbetsmarknadspolitik.444 ”En beskattning som i väsentliga hänseenden är oberoende av kön och civilstånd är enligt min mening naturlig i dagens samhälle”, skrev Sträng.445 En individuellt baserad skattelag var i sig själv rättvis och skulle således jämna ut och fördela skattebördan jämt mellan gifta och ogifta men också mellan gifta makar. Men en på alla sätt neutralt utformad skattelagstiftning var en eftersträvansvärd idé men svår att real- politiskt genomföra, hävdade Sträng. Hans diskussion om att komma tillrätta med ekonomiska orättvisor och ojämlikheter i samhället var diffus, och tydligt är att problematiseringen av klass överordnades kön i propositionen. Å ena sidan konstaterade han, som vi tidigare sett, att skattelagar som gjorde skillnad mellan olika kategorier individer var omoderna. Å andra sidan fastställdes att en individuellt grundad, helt jämlik och neutral skattelagstiftning ofrånkomligt skulle komma att gynna höginkomsttagare, vilket anfördes som fördelnings- politiskt otänkbart eftersom storleken på det skattebortfall som det skulle

442 Proposition nr: 70, 1970, s. 70. 443 Proposition nr: 70 1970, s. 70. 444 Proposition nr: 70 1970, s. 72f. 445 Proposition nr: 70, 1970, s. 71.

154 medföra beskrevs som ”för stort för att kunna tolereras”.446 De önskvärda effekterna av utjämningen mellan gifta och ogifta beskrevs i termer av ”lägre skatt än nu för både gifta och ogifta i lägre inkomstlägen och skatteskärpning i de höga inkomstlägena. En naturlig följd härav blir att skattelättnaderna blir störst i den kategori som idag är hårdast beskattad, dvs. ogifta utan barn”.447 De ekonomiska försämringar många äktenskap ändå konstaterades möta i och med övergången till individuell beskattning, skulle kompenseras av de ekonomiska förbättringar som samma lag medförde när båda makarna förvärvsarbetade.448

Problemen som specifikt särbeskattningen av makar skulle råda bot på var att tidigare lagstiftning gynnat förmögna framför låginkomsttagare, gifta framför ogifta och män framför kvinnor samt att sambeskattningen styrde kvinnor mot hemmen i en tid då de behövdes på arbetsmarknaden. Men samtidigt som en individuell inkomstskattelag infördes i Sverige 1971 infördes även, under obestämd tid, många undantag från denna regel. Ingen regel utan undantag Det ligger i en individuellt grundad skattelags natur att skillnad inte kan göras med hänvisning till klass, civilstånd och kön. Ändå är det otvetydigt just det som föreslogs i finansminister Gunnar Strängs proposition. De skillnader som sambeskattningen understödde bevarades i den nya lagen – under en obestämd övergångsperiod. Äktenskapet kom i svensk skattelag även fortsättningsvis att privilegieras, eller om man så vill, för stora grupper redan gifta kvinnor kom deras ekonomiska medborgarskap även efter 1971 att kvarstå som begränsat och familjeorienterat. Den underbyggande diskussion i denna fråga, som fördes i propositionen är lika motsägelsefull som de levererade lösnings- förslagen. Här gjordes ingen hemlighet av att övergången till en individuellt baserad skattelag i framtiden skulle komma att styra ut även gifta kvinnor på arbetsmarknaden, och att detta både var önskvärt och modernt. Samtidigt framfördes samma budskap som Familjeskattesberedningen presenterade 1969, att för de kvinnor som redan var hemmafruar, skulle övergången från hem- till förvärvsarbete bli extra svår, och i vissa fall till och med omöjlig att realisera.

Vårdnaden av barn och anhöriga hindrar i många fall att båda makarna förvärvsarbetar. På många orter saknas dessutom arbetstillfällen för båda makarna. Med hänsyn härtill måste medan utbyggnaden pågår inom arbetsmarknad och socialpolitik

446 Proposition nr: 70 1970 , s. 71. 447 Proposition nr: 70 1970 , s. 71. 448 Proposition nr: 70 1970, s. 72.

155 övergången till särbeskattning göras mjukare för familjer där endast ena maken förvärvsarbetar.449

Genom undantagsregler och inrättande av ett nytt särskilt så kallat hemmamakeavdrag formades ”mjukare” övergångar till särbeskattning med hänvisning till kvinnans ålder, vårdansvar för barn och/eller annan anhörig samt eventuell arbetsbrist på den ort de bodde. Med hänvisning till befintliga minderåriga barn bevarades även förvärvsavdraget för äktenskap där båda makar förvärvsarbetade.

Med hänsyn till de ogynnsamma verkningar för familjer med hemmavarande barn som ett avskaffande helt av förvärvsavdraget skulle medföra, synes det övergångsvis ofrånkomligt att bibehålla avdragstypen. En omarbetning av förutsättningarna för avdrags- rätten bör dock ske.450

Hur länge dessa ”mjuka” övergångsregler skulle gälla preciserades inte men formulerades, som nödvändiga att ha kvar under tiden som såväl arbetsmarknaden som socialpolitiken byggdes ut. Eftersom skatteprincipen var individuell i sin grund och förvärvsavdraget kopplades till förekomst av barn, så erkändes även ensamstående (ogifta) med barn under 16 år rätt att göra förvärvsavdrag, men precis som för gifta gällde denna skatteförmån endast fram tills det att barnen fyllt 16 år.

Lagen om särbeskattning – en blandning av arbetsmarknadspolitik, feministiska och maternalistiska värderingar Finansminister Sträng hävdade att propositionen var grundad i familjeskatteberedningens rekommendationer. Men det politiska läget, med egen majoritet i riksdagens båda kamrar för det socialdemokratiska partiet, innebar att finansministern varken behövde förhålla sig till familjeskatteberedningens förslag eller en eventuell opposition i riksdagen - om partiet var enat i frågan.451 Uppenbarligen var de inte det. Den interna rapporten Jämlikhet. Första rapport från SAP-LO:s arbetsgrupp för jämlikhetsfrågor

449 Proposition nr: 70 1970, s. 72. 450 Proposition nr: 70 1970, s.77. Förvärvsavdraget bibehölls även för faktiskt sambeskattade om båda makarna arbetade med familjens jordbruk eller egna rörelse och hade barn under 16 år. Summan på avdraget sänktes dock. Familjer med barn under 18 år skulle även gynnas av utökade och höjda allmänna barnbidrag, studiebidrag samt bidragsförskott. 451 Se Riksdagsmannavalen 1911-1968, http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/Valstatistiken/Valstatistik%20 Riksdagsmannavalen%201965-1968%202.pdf, s. 12; se även Olsson, Lars, 1992, s. 102.

156 som antogs på den socialdemokratiska kongressen 1969 har tidigare beskrivits som de principer och riktlinjer det socialdemokratiska partiet under denna period ändå var manat att efterfölja.452 Det är tydligt att rapporten utgjorde en källa för finansministern i skattefrågan, en rapport som i sin tur, vad gällde diskussionen om jämlikhet mellan specifikt kvinna och man, sades bygga på den socialdemokratiska rapporten Kvinnans jämlikhet: ett framtidsprogram som publicerats 1964.453

Propositionen om särbeskattning var strategiskt utformad, så även rapporten Jämlikhet. Genom att anta principen om särbeskattning som norm där de äldre äktenskapen undantogs, istället för att bibehålla principen om sambeskattning där de unga äktenskapen uteslöts, tillgodosågs flera disparata problemrepresentationer inom partiet och samhället samtidigt. Dessa var grundade i såväl feministiska som maternalistiska värderingar om gifta kvinnors ekonomiska uppgift i familjen och samhället i stort, samt i rapporter om det arbetsmarknadspolitiska läget. I rapporten Jämlikhet från 1969 kom dessa problemrepresentationer samman för att sedan framställas som en gemensam socialdemokratisk och facklig jämlikhetsstrategi.454

Som vi tidigare sett ramade finansministern bland annat in problemet med sambeskattningen att den på olika nivåer underbyggde ekonomiska orättvisor mellan individer i samhället. I rapporten Jämlikhet hävdades att lösningarna

452 Elvander, Nils, 1972, s. 273. Moderaten Ingegerd Troedsson hävdar även hon att rapporten Jämlikhet. Första rapport från SAP-LO:s arbetsgrupp för jämlikhetsfrågor från 1969 kom att ligga till grund för den framtida socialdemokratiska familjepolitiken. Hon beskriver rapporten som den framtida socialdemokratiska politikens ”lysande fixstjärna”, som ledde till ”de små stegens tyranni”, se Troedsson, Ingegerd, Den kommenderade familjen.30 år med Alva Myrdals familjepolitik, Stockholm 1999, s.13f; Sonja Lyttkens hävdar att genom denna rapport förankrades frågan om särbeskattningen i socialdemokratins jämlikhetspolitik och att den därmed fick ideologisk legitimering, Lyttkens, Sonja, ”Införande av särbeskattning i Sverige”, Visionen om jämställdhet, Stockholm 1992, s. 89. 452 Elvander, Nils, 1972. 453 Kvinnans jämlikhet: ett framtidsprogram publicerades 1964 och var resultatet av en socialdemokratisk studiegrupps arbete kring ”kvinnofrågorna”. Studiegruppen bestod av Tage Erlander (hedersordförande), Inga Thorsson (ordförande), Maj-Britt Sandlund (sekreterare), Sven Andersson, Sigrid Ekendal, Nancy Eriksson, Anita Gradin-Hansson, Per Holmberg, Rune Johansson, Ulla Lindström, Ann-Margret Lundgren, Sigvar Marjasin, Rudolf Meidner, Yngve Segerström, Ann-Marie Sundbom, Kvinnans jämlikhet. Ett framtidsprogram, Stockholm 1964; Yvonne Hirdman hävdar att rapporten var en produkt av en kompromiss mellan företrädare för hela arbetarrörelsen, Hirdman, Yvonne, 1998, s. 175. 454 Rapporten Jämlikhet. Första rapport från SAP-LO:s arbetsgrupp för jämlikhetsfrågor avlämnades 1969. Arbetsgruppen bestod av ordförande Alva Myrdal, sekreterare Mats Hellström, Lars Ahlvarsson, Annika Baude, Torsten Eliasson, Valdemar Lundberg, Lisa Mattsson samt Arne Pettersson. Synpunkter inhämtades från partistyrelsen samt LO:s landsekretariat d.v.s. Villy Bergström, Lars Hallsten, Enn Kokk, Ingela Thalén och Nordal Åkerman. Bakgrund och annan hjälp med rapporten fick ledamöterna från LO:s rådslag 69, SSU, olika arbetslag, SAP: s sociala miljögrupp. Synpunkter på rapporten sades inhämtats från partistyrelsen samt LO:s landssekretariat, Jämlikhet: Första rapport från SAP-LO:s arbetsgrupp för jämlikhetsfrågor. Från partikongressen 1969: Alva Myrdals föredragning; kongressens beslut, Stockholm 1969.

157 som rekommenderades var traditionellt socialdemokratiska. Men var det verkligen så? Blev överhuvudtaget det slutgiltiga resultatet med övergången till särbeskattning en mellan kvinnor och män jämlik och neutralt utformad inkomstskattelag? Att jämna ut skillnader mellan förmögna och låginkomsttagare Finansminister Strängs problematisering av det ojämlika samhället har stora likheter med de problematiseringar som lyftes fram i rapporten Jämlikhet, där det talades om hur politiska lösningar skulle skapa förutsättningar för ett klasslöst samhälle. Mer ingående diskuterades att skapa jämlikhet mellan olika sociala klasser, jämlikhet mellan gifta och ogifta och jämlikhet mellan kvinnor och män. ”[…] det är ojämlikheten, klasskillnaderna som stoppar in människor i fack och begränsar deras möjligheter att fritt forma sitt liv”.455 Skattepolitiken omnämndes i rapporten, precis som i propositionen, endast som ett av flera verktyg för att omfördela ekonomiska resurser för att åstadkomma denna jämlikhet. En Robin Hoodretorik som gick ut på att ta från de rika och ge till de fattiga. ”Endast i ett samhälle med små inkomstskillnader kommer människor att värdera varandra som jämlikar”.456 Som vi tidigare sett motiverade finansministern den framlagda propositionen i klasstermer. I rapporten, som även den argumenterade i klasstermer, beskrevs dock mer utförligt om vad som behövde göras i skattefrågan för att höja levnads- standarden för låginkomsttagare, varför höginkomsttagare skulle betala mer i skatt samt hur olika skatter skulle minska den privata maktkoncentrationen i landet.

Matematikern Sonja Lyttkens hade redan i Dagens Nyheter 1963 problematiserat sambeskattningslagen med hänvisning till klass genom att uppmärk- samma att de dubbla avdragen och den lägre skatteskalan för gifta gynnade högre inkomsttagare framför de lägre.457 Detta resonemang följde Maj-Britt Sandlund upp då hon 1964 deklarerade att sambeskattningen framförallt gynnade de välbeställda äkta männen, på ungkarlarnas bekostnad.

Största skattesänkningen får f n de män med höga inkomster som ser till att deras fruar inte förvärvsarbetar efter giftermålet. […] De ensamstående får med andra ord vara med och betala den skötsel och passning som särskilt högre inkomsttagare får av sina

455 Jämlikhet. Första rapport från SAP-LO:s arbetsgrupp för jämlikhetsfrågor. Från partikongressen 1969: Alva Myrdals föredragning och Kongressens beslut, 1969, s. 11. På kongressen togs beslut om att godkänna rapportens principer och att dessa skulle vägledande vid utformandet av partiets politik. 456 Jämlikhet. Första rapport från SAP-LO:s arbetsgrupp för jämlikhetsfrågor. Från partikongressen 1969: Alva Myrdals föredragning och Kongressens beslut, 1969, s. 37. 457 Elvander, Nils, 1972, s. 256.

158 hemmafruar. Ungkarlen som själv sköter sin tvätt, städning och disk får inga sådana skatteförmåner.458

De ungkarlar som åsyftades i Sandlunds artikel hade med andra ord inte höga inkomster. Sambeskattningen menades gynna en specifik kategori män framför en annan. Men det var även män med höga inkomster som, enligt Sandlund, ”såg till” att deras hustrur inte förvärvsarbetade. Välbärgade män med hemmafruar utmålades som skatteparasiterande bufflar, medan deras fruar beskrevs som offer. Att ungkarlar som inte hade en hemmafrus uppassning dessutom fick betala mer i skatt än höginkomsttagaren, beskrev Sandlund som minst sagt orättvist. Att det sedan är troligt att samma ungkarl även betalade mer i skatt än låginkomsttagare med uppassning av hemmafru, vidrörde inte Sandlund i sin artikel. Summa summarum krävde Sandlund en inkomstskattelag som inte gjorde skillnad på hög- och låginkomsttagare, på gifta och ogifta samt mellan kvinnor och män. För att komma tillrätta med dessa orättvisor föreslog hon att det statliga stödet skulle knytas till befintliga barn, inte till äktenskapet.

Det skattepolitiska helhetsgreppet, att slå samman statens inkomster, skatt på konsumtion, förmögenhet och förvärvsarbete med statens utgifter i form av olika bidrag, som såväl Cecilia Nettelbrandt och Leif Mutén saknat i familjeskatteberedningens arbete 1969, kom att anammas i finansministerns proposition. Helhetsgreppet innebar ett nytt sätt att tänka om den statliga styrningens medel och möjligheter, men även dess mål. Frågan kunde nu ramas in som en fråga om jämlikhet, som skulle uppnås genom ett i allra högsta grad icke-neutralt förhållningssätt. Att knyta ekonomiska förmåner till barn – inte civilstånd En utifrån civilstånd neutral skattelag påtalades i propositionen som naturlig och självklar.459 Skillnader mellan giftas och ogiftas skattebördor grundat i civilstånd ansågs inte längre kunna motiveras. Hädanefter skulle istället endast förekomst av minderåriga barn bringa ekonomiskt understöd från staten, inte äktenskapet i sig. Därför höjdes barnbidraget, studiebidraget samt bidrags- förskottet både när det gällde ersättningsnivå och barnets ålder.460 Under en övergångsperiod bibehölls även förvärvsavdraget för äktenskap där båda makar förvärvsarbetade och hade barn under 16 år.

Krav på att i större utsträckning koppla skattelagstiftningens avdrag till familjens befintliga barn, gjordes så tidigt som 1940. Då skrev en disparat

458 Sandlund, Maj-Britt, ”Ungkarlarna betalar de giftas uppassning”, Aftonbladet 28/5 1964. (KvinnSam) 459 Proposition nr: 70, 1970, s. 71. 460 Proposition nr: 70 1970 , s. 73.

159 samling kvinnoförbund och organisationer en skrivelse till riksdagen där de krävde en revidering av beskattningssystemet, ”syftande till en rättvisare fördelning av försörjningsbördorna för barnen”.461 I och med att barnbidraget blev allmänt 1948 och ersatte barnavdraget som kritiserats för att främst gynna höginkomsttagare, så önskades ett rättvisare ekonomiskt stöd från samhället till alla barnfamiljer, oavsett förälders/föräldrars civilstånd och inkomst.

Allt oftare ifrågasattes äktenskapets privilegierade ställning ur beskattnings- hänseende. Lika tydligt förespråkades att barnfamiljerna var de som istället borde få ekonomiskt understöd från staten. Fredrika Bremerförbundet yttrade sig till förmån för barnfamiljerna och de förvärvsarbetande kvinnorna 1956.

I likhet med utredningen anser Fredrika - Bremer - förbundet, att vederbörlig hänsyn vid beskattning måste tagas till familjens försörjningsförmåga. Det nuvarande skattesystemet tar ringa hänsyn till antalet familjemedlemmar. Skatteförmågan hos en ettbarns- och fembarnsfamilj kan inte rimligtvis vara jämförlig. Enligt Fredrika-Bremer-Förbundet bör således en utjämning familjerna emellan ske skattevägen i kombination med allmänna barnbidrag.[…] Förbundet finner dessutom angeläget stödja utredningen i vad den anför beträffande sambeskattningen. Nuvarande skattelindring genom förvärvsavdrag för gift kvinna med barn är så betydelselös i förhållande till de verkliga kostnader, som är förknippade med vården om barnen att den föreslagna omprövningen snarast möjligt bör verkställas. Nu rådande sambeskattningssystem måste i längden verka direkt hämmande på en ökad insats av kvinnorna i produktionen.462

Det var skillnad mellan ett och flerbarnsfamiljer hävdade Fredrika Bremerförbundet, men allt oftare uttrycktes också att det var skillnad mellan familjer med och utan barn. I familjer, där hustrun var hemmafru utan några minderåriga barn att ta hand om ansågs det inte längre motiverat att ge understöd från samhället via skattesedeln.

461 ”Skrivelse till Konungen om statligt organ för hem- och familjevårdande uppgifter”, Hertha 1940:6,7, s. 141f. De kvinnoförbund och organisationer som skrev under skrivelsen var: Fredrika Bremerförbundet (Hanna Rydh), Svenska kvinnors Nationalförbund (Kerstin Hesselgren), Högerns centrala Kvinnoråd (Ebon Andersson), Svenska kvinnors Medborgarförbund (Ellen Hagen), Vita Bandet (Maria Sandström), Sveriges Husmodersföreningars Riksförbund (Elleonor Lilliehöök), Folkpartiets kvinnoförbund (Ellen Hagen), K.F.U.K. (Stina Åstrand), Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund (Disa Västberg), Kooperativa Kvinnogillesförbundet (Amanda Östberg). 462 ’”Samhället och barnfamiljerna”’, Hertha 1956:1, s. 18. Det var i samband med ett betänkande från familjeutredningen ”Samhället och barnfamiljerna” 1956 Fredrika Bremerförbundet yttrade sig i beskattningsfrågan.

160 Utan att tala om någon underliggande klassproblematik yrkade även Cecilia Nettelbrandt 1963, i egenskap av ombud för Yrkeskvinnornas riksförbund, att det principiellt riktiga var att gifta och ogifta beskattades enligt samma regler. Skulle det på något vis göras skillnad mellan olika medborgare vad gällde ekonomiska förmåner från staten, var det förekomsten av barn som även enligt henne skulle vara avgörande.463 I sitt särskilda yttrande i familjeskatteberedningens betänkande 1969 motiverade hon sitt ställningstagande. ”Den nuvarande familjebeskattningen gynnar många gifta som saknar barn samtidigt som den missgynnar t.ex. ogifta som har barn över bidrags – och avdragsgränser. Riktmärket bör enligt min mening vara att samhällets familjepolitiska stöd anknyts endast till barnen”.464

När högerns partiledare Yngve Holmberg fick frågan från Fredrika Bremerförbundet 1968 om hur han uppfattade gällande lag var han, precis som de andra partiledarna, kritisk. ”Den stora orättvisan i familjebeskattningen är enligt min mening att man inte tar hänsyn till den minskning av skattekraften som barn innebär”.465

Att sambeskattningen understödde äktenskap utan barn problematiserades även i rapporten Jämlikhet från 1969. Där fastställdes genom statistik att endast hälften av alla gifta personer i Sverige hade barn under 16 år, vilket i sin tur ledde till att den progressiva skatteskalan, de dubbla avdragen m.m. i lika stor utsträckning gynnade äktenskap utan barn. I såväl rapporten som i propositionen slogs det fast, att ingen samlevnadsform skulle premieras genom skattelagstiftningen utan ”samhällets ekonomiska familjeunderstöd bör i stället utgå till barnen i form av höjt barnbidrag, studiebidrag etc.”.466 Att understödja jämlikhet mellan gifta kvinnor och män genom kvinnans ekonomiska oberoende ”Den beroendeställning, som sambeskattningen gett den gifta kvinnan, bör inte längre accepteras”.467 Finansministern anförde i propositionen att det nu var dags för den gifta kvinnan att befrias från äktenskapets ekonomiska bojor till ett ekonomiskt oberoende. I rapporten Jämlikhet hävdas att arbetar- rörelsens ideologiska syn på jämlikhet mellan kvinnor och män hämtats från den interna rapporten Kvinnans jämlikhet 1964.468

463 ”Kvinnoförbund i ’skattehearings’ begär lättnader för barnfamiljer”, Dagens Nyheter 1963 (KvinnSams klipparkiv). 464”Särskilt yttrande av Cecilia Nettelbrandt”, Fi 1969:4, s.198. 465”Hertha frågar partiledarna”, Hertha 1968: 3, s. 8. 466 Jämlikhet. Första rapport från SAP-LO:s arbetsgrupp för jämlikhetsfrågor. Från partikongressen 1969: Alva Myrdals föredragning och Kongressens beslut, 1969, s. 39. 467 Proposition nr: 70 1970, s.71. 468 Kvinnans jämlikhet: ett framtidsprogram, 1964.

161 Från det att sambeskattning infördes i Sverige 1902 till början av 1960-talet, användes sällan gifta kvinnors rätt till ekonomiskt oberoende som motiv för särbeskattning. Enligt tidigare forskning är det osäkert om en majoritet av väljarna ens tyckte att detta var eftersträvansvärt 1970.469 Gifta kvinnors ekonomiska position i familjen och samhället i stort var betraktad som ”speciell”. Visst framfördes, som vi tidigare sett, krav som skulle gynna gifta kvinnor som förvärvsarbetade, men förvärvsarbetet skulle då tjäna andra syften som familjens, arbetsmarknaden eller samhällets bästa. Yrkeskvinnors samarbetsförbund och folkpartisten Ingrid Gärde Widemar är dock undantag värda att nämna. I samband med att sambeskattningen utreddes 1949, krävde Gärde Widemar ett införande av särbeskattning med vissa modifikationer, men av hänsyn till vad hon hävdade var gifta kvinnors medborgerliga rätt till ekonomiskt oberoende. Detta argument kom dock att ratas då det menades finnas andra faktorer än skattelagen som påverkade gifta kvinnors inställning till den egna försörjningen.470

Cecilia Nettelbrandt framställde även valfriheten som en viktig princip i samhälle. Sambeskattningens ekonomiska stöd till familjer med hemmafru fungerade styrande och begränsade kvinnors valfrihet att ta ett arbete utanför hemmet. En neutralt utformad skattelag var därför för Nettelbrandt en given förutsättning för kvinnors rätt att fritt välja.471 Nancy Eriksson uttolkade däremot särbeskattningen som det motsatta, ett sätt för staten att: ”dirigera familjen och motarbeta kvinnornas frihet att kunna välja mellan hemarbete och yrkesarbete”.472 Samtidigt hävdade Nancy Eriksson att gifta kvinnors ekonomiska oberoende från sina män var viktig, även om de var hemmafruar. ”Lönen” skulle dock komma från staten, som ett bevis på det värde hemmafruns arbete hade för samhället i stort. 473 Oavsett sam- eller särbeskattning - någon reell valfrihet för kvinnor var det inte tal om.

I rapporten Jämlikhet diskuterades gifta kvinnors förvärvsarbete som en självklarhet, och lika självklart var även att arbetsmarknaden skulle vara jämlik. ”Den största vinsten av ökad jämlikhet mellan könen vore givetvis, att ingen skulle tvingas in i en förutbestämd roll på grund av sitt kön utan få

469 Elvander, Nils, 1972, s. 312. 470 Gärde Widemar hänvisade till giftermålsbalken när hon anförde gifta kvinnors rätt till ekonomisk självständighet och oberoende, se Elvander, Nils, 1972, s. 171f. 471 ”Särskilt yttrande av Cecilia Nettelbrandt”, Fi 1969:4, s. 198ff. 472 Eriksson, Nancy, 1964, s. 5. 473Gifta kvinnors ekonomiska oberoende skulle enligt Nancy Eriksson säkras genom att: 1) likställa moderskapet med förvärvsarbete 2) införa barnförsäkring (vårdnadsbidrag) till alla mödrar 3) införa samma ”höga” moderskapspeng till alla mödrar 4) införa samma ”höga” sjukförsäkring till alla kvinnor 5) grunda rätten till tjänstepension även på vårdnadsår 6) införa rätt till a-kassa även för kvinnor som inte tidigare förvärvsarbetat 7) ändrad änkepension 8) införa sambeskattning även för ensamstående föräldrar 9) inte slopa det dubbla ortsavdraget så länge arbetsmarknaden var besvärande för vissa hemmafruar 10) att förvärvsavdraget borde gälla även för män, se Eriksson, Nancy, 1964, s. 61f.

162 större möjligheter att utveckla sina personliga anlag”.474 Ekonomiskt oberoende beskrevs som en förutsättning för jämlikhet i samhället i stort och att familjens dubbla inkomster skulle bidra till att familjen skulle stå bättre rustad vid arbetslöshet och sjukdom. Ekonomiskt oberoende beskrevs som ett medel att uppnå jämlikhet och valfrihet, men inte ett mål i sig. Just valfriheten och lika möjligheter mellan kvinnor och män hade Tage Erlander hållit fram som typiska socialdemokratiska krav 1966. ”Det är naturligt för socialdemokratin, för vilken jämlikheten alltid utgjort en fundamental ideologisk princip, att aktivt verka för kvinnans frigörelse och lika möjligheter”.475 Av vad som framkommit i denna avhandling var detta uttalande en ”sanning” med modifikation. Partiets grundsats vad gällde relationen mellan kvinnor och män var från 1900-talets inledande årtionden likställdhet, inte jämlikhet. Men när den dominerande uppfattningen om gifta kvinnor och mäns olika bidrag till familjens försörjning ändrades inom den socialdemokratiska riksdagsgruppen och de fackliga organisationerna till mer lika än olika i början av 1960-talet, gick en revidering av inkomstskattelagen inte att hejda. Att tillgodose ”det svenska näringslivets alltmer accentuerade behov av kvinnornas arbetsinsatser” Finansminister Sträng har tidigare beskrivits som tveksam till att införa särbeskattning i Sverige men att det var utvecklingen på arbetsmarknaden som fick honom att byta ståndpunkt och istället förespråka en övergång till särbeskattning.476 De arbetsmarknadspolitiska skäl som angavs i propositionen utvecklades inte av finansministern, men indirekt antogs att den expanderade arbetsmarknaden inom kort skulle vara i stort behov av arbetskraft. Att inte fylla dessa luckor hotade konjunkturen och samhällsekonomin i sin helhet.

Arbetsmarknadspolitiska argument yttrades redan under 1940-talet som motiv till att omarbeta skattelagstiftningen så att den blev mer välvilligt inställd till gifta kvinnors förvärvsarbete. Dessa argument kom att bli allt mer dominerande i den politiska debatten över tid. I tidigare forskning har det dock anförts att feminister ofta ramade in sina krav på lagförändringar som en arbetsmarknadspolitisk fråga då krav på gifta kvinnors ekonomiska oberoende inte gick att uttrycka.477 Nationalekonomiska uträkningar och prognoser om den framtida arbetsmarknadens intresse och behov av arbetskraft sågs som ett strategiskt bättre argumentationsunderlag än att framhålla och driva en feministiskt grundad problemrepresentation.

474Jämlikhet. Första rapport från SAP-LO:s arbetsgrupp för jämlikhetsfrågor. Från partikongressen 1969: Alva Myrdals föredragning och Kongressens beslut, 1969, s. 96. 475 Erlander, Tage, ”Jämlikheten fundamental ideologisk princip för socialdemokratin”, Morgonbris 1966:9, s. 42. 476 Lyttkens, Sonja, 1992, s. 89. 477 Elvander, Nils, 1972, s. 172.

163 Det försörjningsideal som såväl giftermålsbalken som sambeskattningslagen eftersträvade att understödja har i tidigare forskning klassificerats som en eninkomstvariant av tvåförsörjarmodell. Från olika håll önskades på 1940-talet att större hänsyn måste tas till gifta kvinnor som ville förvärvsarbeta, och som tidigare nämnts återinfördes bland annat förvärvsavdraget 1947.478 1945 yrkade Yrkeskvinnors samarbetsförbund på en översyn av sambeskattningslagen med hänvisning till den framtida arbetsmarknaden.479 Samtidigt som principen om tudelning diskuterades i riksdagen 1950 riktade socialdemokraten Inga Thorsson kritik mot det egna partiets och kvinnoförbundets principiella försvar av att gifta kvinnor inte skulle stimuleras till att ta förvärvsarbete utanför hemmet så länge de hade små barn. Gifta kvinnor behövdes på arbetsmarknaden, menade hon, och det fanns ett oupplösligt samband mellan hög produktion och en effektiv och samhälls- omdanande socialpolitik. Det var nu dags även för gifta kvinnor att bidra till denna samhällsförbättring, hävdade Thorsson.

Vad som förut betraktats som arbetsmarknadens reservkrafter, kommer att bli en nödvändig och naturlig beståndsdel i vårt arbetsliv, om vi vill fortsätta att bygga ett välfärds-Sverige. Kvinnorna, också de gifta kvinnorna, behövs på arbetsmarknaden och kommer att behövas där i växande antal.480

Bild 20. Inga Thorsson. Socialdemokratiska kvinnoförbundets kongress 1952.(ARAB)

Att stimulera gifta kvinnor till förvärvsarbete var inte längre att betrakta som principiellt fel som partiet tidigare hävdat, det var samhällsnödvändigt, hävdade Inga Thorsson alltså redan 1950, men utan att få respons.481 Det

478 Vid 1945 års riksdag motionerade flera högerpolitiker om att införa särbeskattning av befolkningspolitisk synpunkt. Skattelagstiftningen missgynnade kvinnor som förvärvsarbetade vilket ansågs missgynna familjebildning, se Elvander, Nils, 1972, s.169. 479 Se vidare Elvander, Nils, 1972, s. 169f. 480 Thorsson, Inga, ”Nu är det kvinnornas tur!”, Morgonbris 1950:1; s. 23. 481 Det fanns dock problem att ta itu med för att möjliggöra de gifta kvinnornas utgång i produktionen, hävdade Inga Thorsson. Alla utbildningar och yrken måste öppnas för kvinnor, samma lön för samma arbetsprestation måste införas, koppla moderskapsledigheten till förlorad arbetsförtjänst, skapa möjligheter att arbeta deltid, fortsätta modernisera hemmen, kollektivisera hemmasysslor, bygga ut barnomsorgen, införa hälsoundersökningar av husmödrar, införa en ledig dag i veckan samt semester för husmödrar (så att de inte blev utslitna), bygga hemhjälpen, ge ekonomiskt stöd för yrkesutbildning och omskolning för änkor, se Thorsson, Inga, ”Nu är det kvinnornas tur!”, Morgonbris 1950:1; s. 23.

164 socialdemokratiska kvinnoförbundet anslöt sig till Ebon Anderssons förslag om tudelning, vilket ur ekonomisk synpunkt kom att binda upp hemmafruar än hårdare mot familjen.

Inga Thorsson var det socialdemokratiska kvinnoförbundets ordförande 1952- 1964, varefter ordförandeskapet övertogs av Lisa Mattson. Både Thorsson och Mattsson förespråkade öppet särbeskattning. De bidrog med stor sannolikhet till det socialdemokratiska kvinnoförbundets principbeslut 1964 att stödja idén om särbeskattning även om i varje fall kvinnoförbundets nya ordförande, Lisa Mattsson inte fann beslutet om en successiv övergång som tillräckligt.

Med tanke på det svenska näringslivets alltmer accentuerade behov av kvinnornas arbetsinsatser förefaller det exempelvis ofattbart, att vi år 1964 presenterats ett betänkande om nytt skattesystem, som utgår från den lika omoderna som osanna tesen att det är mannen, som har försörjningsbördan och att skattesystemet skall byggas upp med hans ’försörjningsplikt’ som utgångspunkt – rätt snart kommer dock 70 procent gifta kvinnor att behövas i arbetslivet!482

Bild 21. Lisa Mattsson 1977 (ARAB)

Oavsett vad någon, även kvinnorna själva, ansåg om saken implicerades att gifta kvinnor var en arbetskraftsreserv som var skyldiga att bistå produktionen när så behövdes. Att ändra skattelagen och bygga ut barnomsorgen var två av flera faktorer som måste reformeras i samhället för att understödja hemmafruarnas utgång i förvärvsarbete. Mattson diskuterade till och med nödvändig- heten av att införa sjukvårdarinneverksamhet som kunde ta hand om sjuka barn när ensamstående eller båda föräldrarna förvärvsarbetade.483 I prognos efter prognos, från 1959 till 1969, konstaterades att nationens ekonomi skulle hållas tillbaka om inte bristen på arbetskraft löstes. I samband med detta kom hemmafruarna allt oftare att problematiseras och lyftas fram som både en begåvnings- och arbetskraftsreserv.484 Men signalerna som samhället sände till

482 Mattsson, Lisa, ”Kvinnan och 70-talet”, Morgonbris 1964:11, s. 4, 5. Nils Elvander hävdar att Inga Thorsson spelade en avgörande roll för det socialdemokratiska kvinnoförbundets anslutning till särbeskattningsprincipen 1964, se Elvander, Nils, 1972, s. 271. Hon har dock i tidigare forskning beskrivits som allt för radikal och oppositionell för att kunna ges några förtroendeuppdrag, se Norrbin Camilla, 2004, s. 193; Karlsson, Gunnel, ”»Politiska kvinnor». Anteckningar om Ulla Lindström och Inga Thorsson”, Arbetarhistoria 2010:4, s.23ff. 483 Mattson, Lisa, ”Det ökade stödet till barnstugor”, Morgonbris 1966:4, s. 3. 484 1962/1964 års Långtidsutredning rapporterade att om tillväxttakten på 4 % hölls skulle även gifta kvinnor behövas som arbetskraft. ”Småbarnsmödrarna” ansågs vara den största outnyttjade

165 de gifta kvinnorna kan beskrivas som motsägelsefulla. Medan sambeskattningen på gammalmodigt manér styrde kvinnor mot hemmet önskade andra politiska mål inom t.ex. utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken styra dem därifrån.

Vinden vände inom det socialdemokratiska kvinnoförbundet, förespråkarna för särbeskattning blev dominerande och Mattson kom tillsammans med Alva Myrdal, Annika Baude och Ingela Thalén att sitta med i den arbetsgrupp som kom att lägga fram rapporten Jämlikhet 1969. I rapporten framfördes krav på att utforma skattepolitiken så att den stödde de utpekade arbetsmarknads- och näringspolitiska målen.485 Arbetsmarknads- och utbildningspolitik diskuterades i termer av att kvinnor, genom ”stimulans”, skulle fås att bryta traditionella mönster, lämna hemmet och omvårdnadsuppgifterna och beträda arbetsmarknaden. Men, för att kvinnorna skulle kunna bryta dessa mönster anfördes även att bland annat barnomsorgen behövde byggas ut.486 Finansministerns väl tilltagna övergångsregler visar dock att samhället inte var redo att överta kvinnornas ansvarsområden i hemmen även om det fanns en arbetsmarknad att bli befriad till. Den ”mjuka” övergången och undantagsregler Det råder ingen tvekan om att den dominerande uppfattningen hos de politiska partierna, fackliga organisationerna, kvinnoorganisationerna, var att undan- tagen som föreslogs och senare genomdrevs var en förutsättning för införandet av särbeskattning i Sverige. Detta verifierades även i familjeskatteberedningens betänkande 1969 och i rapporten Jämlikhet 1969. Så när finansministern rekommenderade en ”mjuk” övergång genom att undanta vissa kategorier gifta kvinnor var förfarandet redan förankrat hos en majoritet i den svenska riksdagen. Frågan var hur mjuk övergången kunde tillåtas vara och vilka kvinnor som antogs vara speciellt utsatta?

För den äldre generationen hemmafruar menades äktenskapet ha fått en invalidiserande effekt för deras anställningsbarhet. Detta innebar att de äldre och på arbetsmarknaden mindre attraktiva kvinnorna behövde undantas från särbeskattningens verkningar. Men även kvinnor med vårdansvar och de som bodde på orter med övervägande manliga arbetsplatser eller hög arbetslöshet behövde undantas. Tillsammans ledde detta till att i princip alla redan gifta kvinnor på något vis kom att undantas genom bibehållen rätt till olika avdrag. arbetskrafttillgången. Arbetsmarknads- och familjepolitiska insatser rekommenderades för att öka dessa kvinnors förvärvsfrekvens, se Elvander, Nils, 1972, s. 254. Även arbetskraftsinvandring diskuterades för att möta arbetsmarknadens intressen, se Johansson, Jesper, Växjö 2008. 485 Jämlikhet. Första rapport från SAP-LO:s arbetsgrupp för jämlikhetsfrågor. Från partikongressen 1969: Alva Myrdals föredragning och Kongressens beslut, 1969, s. 38. 486 Jämlikhet. Första rapport från SAP-LO:s arbetsgrupp för jämlikhetsfrågor. Från partikongressen 1969: Alva Myrdals föredragning och Kongressens beslut, 1969, s. 95.

166 Vad som ansågs rättvist varierade därför beroende av vilken kategori kvinnor det gällde. Rättvisa för redan gifta kvinnor var att undantas från den nya särbeskattningens styrning ut i förvärvsarbete. Rättvisa för den kommande yngre generationens gifta kvinnor innebar däremot att undgå sambeskattning som sågs som liktydigt med ett liv som hemmafru och ekonomiskt beroende av mannen.

Den maternalistiskt grundade problemrepresentation, som bland annat Nancy Eriksson företrädde i debatten, blev framgångsrik i propositionen när det gällde den ”mjuka” övergången till särbeskattning för redan gifta kvinnor. De kvinnor som utpekades som speciellt utsatta i såväl familjeskatteberednings betänkande (där Eriksson var en av de sakkunniga), rapporten Jämlikhet 1969 samt i propositionen 1970, presenterade Eriksson redan 1964 i sin bok Bara en hemmafru. Det var framförallt de arbetsmarknadspolitiska argumenten i debatten som Eriksson motsatte sig. Alla gifta kvinnor var enligt henne helt enkelt inte önskade på den svenska arbetsmarknaden, oavsett konjunktur. Påståendet att det fanns en arbetsmarknad som bara stod och väntade på hemmafrun ställde hon sig minst sagt tvivlande till, för att inte säga helt avvisande. Förvärvsarbete var helt enkelt inte möjligt för hemmafruar att bedriva då deras arbetsdag var alltför uppsplittrad av husliga plikter och göromål. Men, spådde Eriksson, ”om hon nu får tid över och söker ett arbete, vad finns det då för vida vatten att segla ut ur den trygga hamnen på? Inte så många om man nått den gyllene medelåldern kring femtioårsdagen”.487 ”Många yrken kräver av de arbetssökande, att de ska vara litet sexhetsande, vad gör en gråhårstant då?488 Men även den ”mjuka” övergången för hemmafruar som bodde i städer, orter och samhällen där det rådde arbetsbrist, kom från Eriksson och hennes gelikar som samtidigt underströk att hemmafruar inte var något problem. De sparade pengar åt samhället genom att stanna i hemmet och ta hand om sina egna barn och äldre familjemedlemmar. Deras utgång i förvärvslivet skulle innebära att samhället, för stora summor, skulle tvingas att bygga ut såväl den offentliga barn- som äldreomsorgen. Till och med den ändå radikala Cecilia Nettelbrandt fann det nödgat med övergångsregler, men endast med hänvisning till kvinnors ålder, mer specifikt hemmafruar över 50 år. Rätten för mannen att göra avdrag skulle enligt hennes mening kopplas till hustruns födelseår.489

I rapporten Jämlikhet är budskapet tydligt var gränsen för undantag skulle gå, och den gränsen var generöst tilltagen.

487 Eriksson, Nancy, 1964, s. 38. 488 Eriksson, Nancy, ”Glöm inte barnfamiljerna”, Morgonbris 1963: 10, s. 6 och 26. 489 ”Särskilt yttrande av Cecilia Nettelbrandt”, Fi 1969:4, s 201.

167 För den äldre generationen av hemarbetande kvinnor skulle otvivelaktigt flera av dessa förändringar - men inte alla - kunna få ovälkomna följder. Det bör därför övervägas att låta förändringarna endast gälla unga äktenskap, där båda kontra- henterna har getts lika möjligheter till utbildning och förvärvsarbete. I varje fall bör övergångsbestämmelser knytas till redan ingångna äktenskap.490

Så blev det, i princip. Familjer med hemmafru undantogs från sär- beskattningens verkningar genom ett nytt hemmamakeavdrag. Men även yngre äktenskap och ensamboende med barn fick även fortsättningsvis göra förvärvsavdrag med hänvisning till den dåligt utbyggda barnomsorgen. Dessa avdrag togs inte bort förrän 1985.491

Hemmafruns försvarare – marginaliserade ”bromsklossar” Sedan de fackliga organisationerna och de olika partierna tagit ställning för att särbeskattning var framtidens melodi, men att denna övergång måste ske successivt och mjukt med hänsyn till de äldre äktenskapen, var oppositionens eventuella kritik mot övergången till särbeskattning tystad. Dessutom hade det socialdemokratiska arbetarpartiet egen majoritet i riksdagen. Motståndare mot särbeskattning fanns mer eller mindre inom alla politiska partier. Så även inom det socialdemokratiska arbetarpartiet vars väljarkår bestod av många familjer med hemmafru. Det retoriska talet om att via skattereformen föra klasskampen och jämna ut andra ekonomiska orättvisor i samhället samt de väl tilltagna och generösa övergångsreglerna, kan därför mer ha handlat om att blidka motståndet inom det egna partiet än att få oppositionen med sig. Nancy Erikssons maternalistiska grundsyn, hennes frispråkighet och framförallt hennes obesvärade kritik mot det egna partiets ställningstagande i skattefrågan har i tidigare forskning beskrivits som minst sagt ”besvärande” för socialdemokratin. Hon beskrev att hemmafruarna genom särbeskattningen skulle styras ut på arbetsmarknaden som en skock får där de inte ens var önskade. Eftersom deras män inte skulle sympatisera med att de förvärvs- arbetade kunde de inte räkna med att någon annan än de själva utförde det obetalda arbete i hemmen som väntade när förvärvsarbetsdagen var till ända. Det var ingen dans på rosor särbeskattningen skulle ordna för mödrarna och framförallt inte för deras barn. Hemmafruar varken kunde eller ville bli befriade och jämlika sina män genom eget förvärvsarbete, hävdade Eriksson.

490 Jämlikhet. Första rapport från SAP-LO:s arbetsgrupp för jämlikhetsfrågor. Från partikongressen 1969: Alva Myrdals föredragning och Kongressens beslut, 1969, s. 99f. 491 Skatteutskottet 1983/1984, nr: 50, s. 27.

168 Eriksson beskrivs som en icke önskvärd bromskloss i en tid då socialdemokratin och dess kvinnoförbund befann sig i en förnyelseprocess. Unga akademiskt utbildade kvinnor som Anna-Greta Lejon, Birgitta Dahl, Anita Gradin, Lisa Mattsson, Maj-Britt Sandlund och Ingrid Fredriksson m.fl. hade tagit plats i partiet och i kvinnoförbundet och de argumenterade öppet för särbeskattning, Eriksson mot.492 Men motståndet fanns även i mycket stor utsträckning inom det egna partiets väljarkår, vilket dock inte upp- märksammades av partiet förrän den offentliga kritiken nådde oanade höjder genom vad som gick under namnet Familjekampanjen 1970.493 Kampanjen har tidigare beskrivits som en bekräftelse på det missnöje som fanns ute i samhället mot såväl könsrollsdebatten samt riksdagspartiernas underlåtenhet att debattera beskattningsfrågan offentligt.494 En stor del av svenska folket delade med andra ord inte de värderingar som allt mer kom att dominera samhällsdebatter och politiska beslut.

Initialt tog inte regeringen kampanjen på allvar. Men då det stod klart att Familjekampanjen inte endast bestod av förmögna och konservativt lagda kvinnor, utan att den socialdemokratiska väljarkåren var väl representerad i motståndet, startades en motkampanj initierad av socialdemokraterna. Det retoriska greppet finansministern hade tagit i revisionsarbetet, att rama in övergången till särbeskattning som en fråga om klass, hade inte lyckats fullt ut. I motkampanjen betonades än mer att införandet av särbeskattning var en fråga om klass där låginkomsttagare stod mot höginkomsttagare. Det handlade om klasskamp, inte kvinnoemancipation. Ändå försvarade samtidigt statsminister Olof Palme gifta kvinnors rätt till ekonomisk självständighet i ett öppet brev till Familjekampanjens initiativtagare, Brita Nordström. ”Vi hävdar inte att alla kvinnor bör gå ut i förvärvsarbete, vi försöker inte tvinga dem till det. Men om en kvinna går ut i förvärvsarbete skall inte utbytet av hennes arbete vara beroende av mannens inkomst. Vi betrakta henne som en självständig människa”.495 Men även om Palme sade sig inte vilja tvinga ut någon hemmafru i förvärvsarbete kom den individuella beskattningen otvetydigt att påverka kvinnors möjligheter att i framtiden bli hemmafruar. Då det ekonomiska understödet från samhället försvann styrdes de ut på arbetsmarknaden - för samhällets bästa. Deras ekonomiska oberoende har dock, som inledningen till denna avhandling påvisar, låtit vänta på sig.

492 Florin, Christina, 2006, s. 120; se även Norrbin Camilla, 2004, s. 183. Norrbin hävdar att det var helt i sin ordning att kritisera partiet internt, men att gå emot en proposition i riksdagen tolererades inte. 493 Det var hemmafrun Brita Nordström som 1970 startade Familjekampanjen, där hon uppmanade folket att brevledes protestera mot den förda socialdemokratiska politiken som hon menade nedvärderade de hemarbetande kvinnorna, missgynna barnfamiljerna samtidigt som unga dubbelarbetande familjer skulle komma att gynnas på bekostnad av en- försörjarfamiljernas ekonomi. Cirka 63 000 namnunderskrifter samlades in, se Elvander, Nils, 1972, s. 289ff. 494 Elvander, Nils, 1972, s. 291. 495 Palme, Olof, ”Skattereformen är ej ’familjefientlig’”, Svenska Dagbladet 22/2 1970. (KvinnSams klipparkiv)

169 De gynnade och oproblematiserade Genom övergången till särbeskattning formades olika ekonomiska medborgarskap för olika kategorier kvinnor och undantagsreglerna befäste att kön särskilde kvinnor från män. Innebörden i ”rättvisa” och ”jämlikhet” åt kvinnorna var olika beroende på vilken kategori kvinnor man talade om. Svenska kvinnors ekonomiska medborgarskap kom genom övergången till individuell beskattning 1971 att grundas i könade värderingar och självklara antaganden om klass och civilstånd, men även generation fanns med fram till 1985 då de olika avdragen togs bort.

Utifrån begreppet ekonomiskt medborgarskap, individens rätt och möjlighet till ekonomiskt oberoende, så gynnade skatteomläggningen framförallt individer som förvärvsarbetade. Med all tydlighet signalerades från statligt håll att framtidens gifta kvinnor förväntades, nu mer än någonsin tidigare, att använda sina med mannen jämlika ekonomiska rättigheter, förvärvsarbeta och betala skatt på den egenhändigt intjänade inkomsten, för att sedan även erkännas arbetsrelaterade välfärdsförmåner som pension och sjukförsäkring. Omsorgen om barnen skulle övertas av det offentliga och de extra utgifter familjen fick genom att modern lämnade hemmet för förvärvsarbete skulle täckas upp genom sänkt skatt och genom utökade barn- och studiebidrag. Med hänvisning till bland annat den dåligt utbyggda barnomsorgen erkändes äldre såväl som yngre förvärvsarbetande kvinnor rätt att göra förvärvsavdrag, men endast om båda makarna förvärvsarbetade och hade barn under 16 år.496 Nytt var också att förvärvsavdraget även erkändes ensamstående med barn. Kopplingen till barnets ålder innebar sammantaget för dessa förvärvsarbetande kvinnor, att den mjukare övergången med bibehållet förvärvsavdrag blev tidsbegränsad för att sedan styras in på den individuella lagstiftningens spår.

Det nyinrättade hemmamakeavdraget gjorde det ekonomiskt möjligt för de äldre äktenskapen att ha hustrun kvar i hemmet. Trots att gifta kvinnors ekonomiska beroende av sina män beskrevs som oacceptabelt i propositionen kunde inte alla hemmafruar befrias till förvärvsarbete. Detta innebar att dessa kvinnor även fortsättningsvis kom att befrias från förvärvsarbete och inte från ett ekonomiskt beroende av mannen. ”Med hänsyn till de förhållanden, som idag råder på arbetsmarknaden, och de villkor, som i många fall gäller för gifta kvinnors förvärvsarbete, anser jag dock att detta avsteg från den individuella beskattningens princip kan försvaras”, hävdade Sträng.497 Det som tidigare varit en oomtvistad sanning, att gifta kvinnor bidrog till familjens försörjning genom sin verksamhet i hemmet ändrades genom könsrolls- och sär-

496 Möjligheten att göra förvärvsavdrag gällde även äktenskap där kvinnan bistod sin man i jordbruket eller hans egen rörelse och därigenom erkänts makelön, se Proposition 1970, nr: 70, s. 84. 497 Proposition 1970, nr: 70, s. 72.

170 beskattningsdebatten. Oavsett om hemmafruar beskrevs som parasiterande på män, eller om det var männen som beskrevs utnyttja sin fru som oavlönad hushållerska, kom dessa kvinnors ekonomiska beroende av mannen att bestå fram till 1985 genom hemmamakeavdraget.

I ganska precis 70 år varade eran då familjen, genom sambeskattningen, sågs som en ekonomisk enhet. Övergången till särbeskattning, den nya enhetliga skatteskalan, båda makarnas rätt till grundavdrag samt högre och åldersmässigt utökade barn- och studiebidrag var de verktyg som skulle leda till ökat förvärvsarbete bland kvinnorna. Men på grund av finansministerns inramning av problemen, jämlikhet och arbetsmarknadspolitik, förblev de förmögna kvinnorna helt oproblematiserade. Dessa kvinnor kom att kvarstå under sambeskattning. Finansminister Strängs motiv var tydliga.

De rättviseskäl och de arbetsmarknadspolitiska motiv som kan åberopas för en individuell beskattning har sin utgångspunkt i att inkomsten skall vara intjänad genom förvärvsarbete. Några sådana skäl kan inte anföras när det gäller kapitalinkomster.498

Det var ju konflikten mellan låginkomsttagare och förmögna finansministern byggde upp hela klassproblematiken kring, som sedan skatteomläggningen skulle lösa. Varken rättvisa eller arbetsmarknadspolitiska motiv ansågs röra förmögna kvinnor. Om särbeskattningen, om än successivt, skulle ”befria” gifta kvinnor från ekonomiskt beroende kom bevisligen förmögna kvinnor att exkluderas från denna uttryckliga och självklara emancipation. Helhets- greppet, kopplingen att inbetald skatt relaterades till ett antal välfärds- förmåner, gällde endast om inkomsten härstammade från eget förvärvsarbete.

De stora protesterna mot denna exkludering uteblev, även om några röster gjorde sig hörda. Folkpartisten Sten Sjöholm framhöll i riksdagen att: ”Det kan väl inte heller utan vidare vara odiskutabelt riktigt att bibehålla sambeskattningen i fråga om inkomst av kapital, en inkonsekvens som i den föreslagna utformningen kan förmodas få ur rättvisesynpunkt delvis icke önskvärda följder”.499 Men även Fredrika Bremerförbundet protesterade och utryckte förvåning över vad de uppfattade som en konservativ syn på familjen som förmedlades genom lagen om särbeskattning.

I en tid när man på samhällslivets alla områden säger sig arbeta för jämställdhet mellan könen och då bland annat strävat efter en fullständig ekonomisk självständighet för var och en av makarna i ett äktenskap måste det anses strida mot den nyare uppfattningen av

498 Proposition 1970, nr: 70 , s. 72. 499 Sjöholm, Sten, Motion i Andra kammaren 1970, nr: 1227, s. 4.

171 äktenskapet såsom en form av frivillig samlevnad mellan själv- ständiga personer att behålla några som helst sambeskattningsregler. Det går nämligen icke att genomföra jämställdhet mellan könen om man ideligen även i nya lagar skapar undantag från nyss godtagna regler.500

Fredrika Bremerförbundet var över lag missnöjt med propositionen. Den uppfattades som dunkel och detaljfattig. Man borde hålla sig till sakfrågan, förklarade Astrid Schönberg: ”[…] huruvida alla människor, även gifta, i skattehänseende skall betraktas som självständiga rättssubjekt eller om äktenskapet även i fortsättningen skall betraktas såsom en ekonomisk enhet, inom vilken kvinnan utgör ett bihang till mannen”.501 Individuell beskattning handlade om individuella rättigheter, inte hemmafruarnas prekära situation. Alla gifta kvinnor borde därför beskattas individuellt, även hemmafruar och förmögna kvinnor. Sambeskattning av makar när det gällde inkomst av kapital togs inte bort förrän 2007.502

Det är troligt att förmögna kvinnor fick klä skott för den klassutjämning som proklamerades i såväl rapporten Jämlikhet som propositionen. Förmögna kvinnor kom inte endast att kvarstå under sambeskattningen, det sattes även ett inkomsttak på hemmamakeavdraget. Detta innebar att det var familjer med hemmafruar från de lägre inkomstskikten i samhället som kom att gynnas av detta avdrag. Då moderaterna riktade kritik mot propositionen genom att försvara hemmafruns existensberättigande hävdade Nancy Eriksson, att kritiken var missvisande. Finansminister Sträng hade visst, enligt henne, värnat hemmafruar, dock inte förmögna hemmafruar.

När högerns Holmberg far med eld i stjärten och brösttoner i magen landet runt och ömmar för hemmafruar, så är det inte för hemmafruar till vanliga arbetare, för dom får fördelar av Strängs förslag utan för 70.000-kronorsmännens hemmafruar. Där blir nämligen höjning av skatten.503

Beslutet att kvarhålla gifta kvinnor med inkomster från kapital under sambeskattningen, kom efter krav från det socialdemokratiska kvinnoförbundet, hävdade Eriksson. ”Kvinnorna, fackföreningarna, det socialdemokratiska

500 ”Sambeskattning av kapital motverkar jämlikhet, Hertha 1970:2, s. 26. Fredrika Bremerförbundet protesterade även mot förslaget att införa skatt på gåva mellan makar. 501 Schönberg, Astrid, ”Individuell beskattning – ja. Men den måste vara värd namnet”, Hertha 1970:1, s. 15. 502 Svensk författningssamling 2007: 1403, ”Upphörande av förmögenhetsskatten”. 503 Eriksson, Nancy, ”Sträng och hemmafruarna”, Morgonbris 1970:3, s. 5.

172 partiet har krävt reformen. Att den sen inte blir som borgarna vill ha den skall inte förvåna oss.504

Olika kategorier kvinnor styrdes genom införandet av särbeskattning till olika ekonomiska medborgarskap, dock med den uttalade framtidsvisionen att samhället skulle understödja kvinnors förvärvsarbete genom samma (neutrala) lagar som män och genom sociala och ekonomiska förmåner från samhället. Rättvisa för de unga äktenskapen var att erkännas rätt och möjlighet till ekonomiskt oberoende genom förvärvsarbete medan rättvisa för de äldre äktenskapen var att även fortsättningsvis, bli befriade från förvärvsarbete. I och med att förslaget om särbeskattning kom att ramas in som en fråga om jämlikhet och arbetsmarknadspolitik diskvalificerades förmögna kvinnor från åtgärderna som skulle skapa ett rättvisare samhälle.

Det jämställdhetspolitiska arbetet som tog fart i början av 1970-talet har beskrivits som grundat i idén om en dubbel emancipation, att samtidigt som samhället understödde kvinnornas utgång i förvärvslivet så skulle även män understödjas att ta större ansvar för sina barn.505 Kvar, oproblematiserat stod fördelningen av det obetalda arbete som efter en full arbetsdag stod och väntade på att utföras. Vem kände sig manad? Vad vi vet idag så var det specifikt kvinnor som även fortsättningsvis kom att ta (och ges) huvudansvaret för att städa, tvätta, diska, handla och laga mat trots att hon, precis som mannen, förvärvsarbetade. Dubbelarbete i dess egentliga bemärkelse blev, för att vara en emanciperad, modern och ekonomiskt oberoende kvinna, en livsstil.

Epilog Efter att finansministern lagt fram propositionen krävde de socialdemokratiska kvinnorna kraftfulla arbetsmarknads- lokaliserings- och utbildningspolitiska insatser samt en utbyggnad av barntillsyn och andra familjepolitiska åtgärder av samhället. Men de krävde även ett mer detaljerat klarläggande om övergångsreglerna.506

Flera kvinnor och män från moderaterna sade sig sympatisera med finansministerns försök att utjämna skillnader mellan gifta och ogifta, samt beslutet att göra övergången ”mjukare” för familjer med endast en inkomst. Men,

504 Eriksson, Nancy, ”Sträng och hemmafruarna”, Morgonbris 1970:3, s. 35. 505 Klinth, Roger, 2001; Bergman, Helena, 2008. 506 Motioner Andra kammaren 1970, nr: 1221, s. 10. Motionärerna var socialdemokraterna Gördis Hörnlund, Anita Gradin, Birgitta Dahl, Doris Håvik, Bernt Ekvall, Viola Sandell, Oskar Lindqvist, Gertrud Sigurdsen, Lars – Ingvar Sörenson.

173 [d]et är emellertid väsentligt att i det nya skattesystemet införes en mekanism som gör att hemmamakeavdraget automatiskt faller bort i framtiden och att skattelagstiftningen därigenom anpassas till en modern livsform. Hemmamakeavdraget har dock sin motivering även i framtiden i familjer med minderåriga barn, där ena maken är enbart hemarbetande. I familjer utan barn bör emellertid hemmamakeavdraget successivt avtrappas i yngre äktenskap.507

Hemmamakeavdraget tänktes i propositionen som en övergångslösning, ett nytt avdrag som med tiden skulle försvinna. Moderaterna sympatiserade med avdraget, men såg helst att det inte skulle ses som en övergångslösning utan att det skulle bli kvar att nyttja för unga barnfamiljer.

Kraftiga protester höjdes dock mot övergångsreglerna av Fredrika Bremerförbundets ordförande Astrid Schönberg. Den ”mjuka” övergången med hänvisning till svårigheten att få arbete på den ort man bodde uppfattade hon som, minst sagt, otidsenlig: ”En lagstiftning som så i grunden konserverar den gifta kvinnans ekonomiska beroende av sin man är ur Fredrika Bremerförbundets synpunkt helt oacceptabelt”.508 Gifta kvinnor som inte fick arbete skulle precis som män ha rätt till arbetslöshetsersättning. ”Detta måste vara den enda rimliga konsekvensen av tanken på att alla individer skall betraktas som ekonomiskt självständiga, […]”, hävdade Schönberg.

Vad vi har sett i detta kapitel är hur samhället, genom övergången till särbeskattning 1971 önskade påverka svenska kvinnors ekonomiska beteenden. Skattelagstiftningen var det ultimata verktyg som genom ändringar i skatteskalor, avdrag och bidrag styrde dem än till hemmet för att sedan styras ut i förvärvsarbete. Vad som blir uppenbart i frågan om övergången till särbeskattning är hur viktig framförallt frågan om barnomsorg var, och fortfarande är, när det gäller specifikt kvinnors möjlighet att förena förvärvs- arbete och moderskap och nå ekonomiskt oberoende.

507 Motioner i andra kammaren 1970, nr: 1223, s. 14. Motionärerna var Astrid Kristensson, Karin Wetterström, Anders Björck i Nässjö, Britt Mogård, Rolf Clarkson, Erik Hovhammar. 508 Schönberg, Astrid, ”Individuell beskattning – ja, men den skall vara värd namnet”, Svenska Dagbladet 5/2 1970 (KvinnSams klipparkiv).

174 5. ”RÄTT FÖR KVINNAN ATT BLIFVA MÄNNISKA – FULLT OCH HELT” 1921- 1971 – EN SAMMANFATTANDE DISKUSSION

Rätten till arbete bör inte förmenas någon människa genom lagstiftning, oberoende av kön och civilstånd, men det att man har en rättighet betyder inte att man skall använda denna rätt till varje pris och under alla förhållanden.509

Syftet med denna avhandling är att undersöka formandet av den politik som föregick det jämställdhetspolitiska arbete som tog fart i Sverige början av 1970-talet. Särskilt intresse har riktats mot hur lagstiftning, ekonomiska och sociala förmåner under åren 1921-1971 styrde svenska kvinnors möjligheter till försörjning och deras möjligheter att nå ekonomiskt oberoende. Ande- meningen i Olivia Nordgrens uttalande om gifta kvinnors förvärvsarbete 1934 ovan, löper som en röd tråd genom denna avhandling på flera sätt: erkännande av kvinnors formella rättigheter innebar på intet vis att kvinnor generellt förväntades förhålla sig till rättigheterna och använda dem på samma sätt som män gjorde. Kvinnor styrdes med andra ord mot en helt annan ekonomisk praktik än män, vilket också påverkade deras möjligheter att nå ekonomiskt oberoende. Men vad som också synliggörs i denna avhandling är att parametrar som klass och civilstånd var minst lika betydelsefulla som kön i formandet av svenska kvinnors ekonomiska medborgarskap under åren 1921- 1971.

I avhandlingen analyseras tre statligt initierade utredningar; revisionsarbetet med giftermålsbalken som lagstadgades 1921, Kvinnoarbetskommitténs

509 ”Den omstridda brödbiten. Olivia Nordgren m.fl. om den nya aktionen mot gift kvinnas arbete”, Morgonbris, 1934:2, s. 3.

175 undersökning av gifta kvinnors förvärvsarbete 1938 samt propositionen om att införa individuell beskattning 1970, vilka i tidigare forskning diskuterats som betydelsefulla för utvecklingen av svenska kvinnors emancipation.510 I analyserna har Carol Lee Bacchis ansats ”Vad är problemet?” använts som ett metodiskt angreppssätt. Ansatsen utgår från att sättet på vilket ett problem formuleras och ramas in får betydelse för vilka åtgärder som rekommenderas och således får inflytande på såväl lagstiftning som den förda politiken. Dessutom har Alice Kessler Harris begrepp ekonomiskt medborgarskap använts som teoretiskt verktyg. Begreppet innefattar ståndpunkten att samhället ska understödja varje vuxen individ rättigheter som garanterar ekonomiskt oberoende men även skapa förutsättningar för dem att nyttja rättigheterna. Med andra ord förutsätter ett ekonomiskt medborgarskap att samhället ska organiseras så att vuxna kan kombinera föräldraskap med individuellt ekonomiskt oberoende. Utifrån dessa angreppssätt och utgångspunkter visas i avhandlingen hur utredningarna utgjorde plattformar för konkurrerande tolkningar av de problem som de var ämnade att utreda. Olika värderingar och självklara antaganden om hur kvinnor i ekonomiskt hänseende borde vara, välja och agera bakades således samman i utredningarnas förslag. Förslagen på samhälleliga åtgärder avsedda att ”hjälpa” kvinnor blev därför motsägelsefulla. De både utvidgade och begränsade kvinnors möjligheter att nå ekonomiskt oberoende.

Denna avhandling visar att hur problemen i de tre utredningarna ramades in var avgörande för utvecklingen av svenska kvinnors ekonomiska medborgarskap 1921-1971 och att de verkligen fick konsekvenser för vilka lösningar som kom att betraktas som logiska och givna, och vilka som var otänkbara att genomföra. Genom att ”göra” revisionsarbetet med giftermålsbalken till en fråga om att höja kvinnors benägenhet att ingå äktenskap, kvinnoarbets- kommitténs betänkande 1938 till en befolkningsfråga och genom att ”göra” införandet av särbeskattning 1970 till en fråga om arbetsmarknadspolitik och klassutjämning, formades och omformades kvinnors ekonomiska medborgarskap genom de lösningar som föreslogs. Utökade rättigheter och välfärds- relaterade förmåner avsågs under åren 1921-1971 styra kvinnors beteenden och lösa de uttalade samhällsproblemen. På så vis underordnades kvinnors rätt till ekonomiskt oberoende högre mål − att genom rättigheterna, för samhällets bästa, gifta sig, föda fler barn samt förvärvsarbeta i större utsträckning än tidigare. Men avhandlingen visar också att det framför allt var kvinnor från den ”kroppsarbetande” delen av arbetarklassen som återkommande pekades ut som problemen att åtgärda i utredningarna. Alltså inte kvinnor som utförde betalt arbete utanför hemmet generellt. Det var dessa kvinnors beteenden som skulle ändras via ekonomiska rättigheter och förmåner och påverka dem till

510 Melby m.fl. 2006; Hobson, Barbara 1993; Frangeur, Renée 1998; Neunsinger, Silke 2001; Florin, Christina 2006; Lyttkens, Sonja 1992.

176 vad som i samtiden uppfattades som eftersträvansvärt. Därmed inte sagt att förändringarna som initierades endast kom att omgärda de problematiska kvinnorna som kategori och det är heller inte givet att de problematiserade kvinnorna sympatiserade med problematiseringen av deras beteenden. Hur som helst kom lösningarna som emanerade ur utredningarna att forma nya ekonomiska medborgarskap för kvinnor.

Att ”göra” sociala problem Utifrån avhandlingens metodiska och teoretiska utgångspunkter visar under- sökningen att erkännandet av svenska kvinnors formella ekonomiska rättig- heter och förmåner 1921-1971 inte var en följd av en liberalt influerad och allmänt kvinnovänlig politik, vilket gjorts gällande i tidigare forskning.511 De ekonomiska rättigheter och välfärdsförmåner kvinnor tillerkändes var effekter av liberala diskurser om solidaritet. Genom att peka ut och problematisera vissa kategorier kvinnor som en speciell sorts kvinnor som utgjorde ett hot eller fara mot samhället ”gjordes” dessa kvinnor till sociala problem. Dessa problem föreslogs sedan i utredningarna lösas genom vad som omnämndes som moderniseringar av olika lagstiftningar och införande av olika välfärds- förmåner så att hotet, d.v.s. kvinnornas beteenden, ändrades.512

I lagberedningens förslag till ny giftermålsbalk 1918 togs det som självklart att samhällets organisation och stabilitet vilade på den på äktenskapet grundade familjen och problemet att lösa definierades som en fråga om äktenskaps- frekvens. I förslaget pekades beteendet hos ”kvinnan av folket” ut som det huvudsakliga problemet att lösa. Det var mindre bemedlade förvärvsarbetande kvinnor som menades undvika äktenskap och som på så vis bidrog till en ökad osedlighet och ett växande antal oäkta barn, framför allt i städerna. Denna bristande ordning i samhället menades ha sitt ursprung i att kvinnor förlorade det självbestämmande de tillerkänts som ogifta när de gifte sig. Den ekonomiska maktposition män som kategori hade genom målsmanskapet i giftermålsbalken ansågs dock missbrukas av vissa moraliskt förkastliga och ekonomiskt förslösande män från vad som omnämndes som lägre samhällsskikt. Genom att utforma giftermålsbalken som fördelaktig för de ”problematiska” kvinnorna, genom att erkänna dem myndiga och med mannen likställda i rätten att äga, förvalta och försörja familjen, skulle specifikt dessa kvinnors ekonomiska makt och inflytande i familjen höjas. I kvinnoarbets- kommitténs betänkande från 1938 utpekades återigen beteendet hos kvinnor som arbetade inom okvalificerade yrken som det huvudsakliga problem kommittén önskade åtgärda och de ramade in problemet som en befolkningsfråga. Dessa kvinnor valde, till skillnad från tidigare, att lämna

511 jmf bl.a. Melby m.fl. 2006; Bradley, David 1996. 512 Kaveh, Shamal, 2006.

177 sina förvärvsarbeten när de gifte sig för att bli husmödrar, vilket menades underbygga föreställningen om att kvinnors närvaro på arbetsmarknaden endast var tillfällig. Denna generella, och i betänkandet konstaterade felaktiga bild av kvinnor, ansågs leda till att kvinnor som kategori diskriminerades på arbetsmarknaden genom sämre arbetsförhållanden och lägre löner än männen hade. I förlängningen innebar detta att dessa kvinnors beslut att bli husmödrar efter giftermål inte endast påverkade arbetarklassens ekonomiska standard och kvalitet i negativ riktning. Det påverkade även bildade yrkesarbetande kvinnors benägenhet att gifta sig och skaffa barn då de många gånger önskade fortsätta att arbeta. I propositionen om individuell beskattning 1970 utpekades återigen dessa husmödrar, nu kallade hemmafruar, som problemet att åtgärda då de genom att stanna i hemmet menades hindra utvecklingen av såväl den expanderande samhällsekonomin som strävan efter jämlikhet i samhället. Genom att införa särbeskattning skulle dessa problematiska kvinnor styras ut till förvärvsarbete och till ett ekonomiskt oberoende som hävdades vara en förutsättning för att nå det eftersträvansvärda målet − jämlikhet.

Att forma ekonomiska medborgarskap I varierad grad och styrka kom olika tolkningar av problemen samman i utredningarna och präglade formerna och normerandet av ekonomiska relationer mellan individer, och mellan individer och samhället. En av de grundläggande idéer som dominerade under den undersökta perioden var att samhällets ekonomiska understöd främst skulle riktas mot att gynna den äktenskapliga institutionen, samhällets grundbult, framför andra samlevnadsformer. Den förda politiken kring kvinnors förvärvsarbete generellt och gifta kvinnors mer specifikt, visade sig mer handla om att stärka kvinnors ekonomiska status i äktenskapet än att understödja deras rätt till ekonomiskt oberoende. Från osedlig förvärvsarbetare till likställd husmor Den reviderade giftermålsbalken 1921 önskade leda kvinnor mot äktenskap och hem och till en verksamhet som husmor eller som ledare av betalda hushållerskors arbete i det egna hemmet. Även om gifta kvinnor som kategori i enlighet med kvinnoorganisationers krav tillerkändes myndighet, likställd äganderätt och likställd försörjningsskyldighet i, under och efter äktenskapet, så var denna nyordning på intet sätt grundad i värderingar som tänktes leda till en radikal förändring av gifta kvinnors ekonomiska position i äktenskapet. Idéer och värderingar om mäns självklara ekonomiska företrädesrätt i äktenskapet och maternalistiskt grundade idéer om att leda bort (befria) gifta kvinnor från arbete utanför hemmet så att de kunde utföra sin ”naturliga” uppgift som moder, genomsyrade hela förslaget.

178 Lagberedningens förslag om likställd försörjningsskyldighet grundades på föreställningen att den på äktenskapet grundade familjen bestod av en förvärvsarbetande man och en i hemmet verksam hustru.513 I hemmet skulle dock kvinnor med hänsyn till vad som uttalades vara deras ”rättmätiga behov” av ekonomisk självständighet tillgodoses genom att de tillerkändes vissa ekonomiska resurser från den äkta mannen. Vilka dessa resurser var som skulle garantera deras ekonomiska självständighet varierade dock beroende på vilken kategori kvinnor som lagberedningen åsyftade. Rätten att erhålla hushållspengar riktades framförallt till sämre bemedlade kvinnor så att de gavs möjlighet att som husmödrar kunna bestämma över vad som i lagberedningens förslag benämndes som familjens inre hushållning. Dessa pengar var dock inte att betrakta som kvinnans egna utan ett eventuellt överskott skulle gå tillbaka till den som intjänat pengarna d.v.s. mannen. Kvinnor som före äktenskapet var ekonomiskt oberoende genom yrkesarbete tillerkändes även rätt till medel för särskilda behov. Dessa betraktades, till skillnad från hushållspengarna, som hennes enskilda egendom. För varför skulle hon annars lämna ett välbetalt yrkesarbete när hon gift sig för att bli ekonomiskt beroende av sin man? Trots att förmögenhet, förvärvsarbete och verksamhet i hemmet betraktades som olika, men likställda, sätt att bidra till familjens försörjning, beskrevs gifta kvinnors förvärvsarbete i lagberedningens förslag som en nödåtgärd de kunde tvingas att ta till vid extrem fattigdom. Eget förvärvsarbete var med andra ord något gifta kvinnor självklart och med hänvisning till samhällets bästa, helst skulle styras bort från.

På det formella planet kom en hel del att ändras genom revideringen av giftermålsbalken 1921. Men genom avhandlingens metodiska och teoretiska utgångspunkter dras slutsatsen att trots att problemrepresentationer grundade i vad som omnämndes som en maskulin kultur exkluderats från inflytande i utredningsarbetet, var det implicita syftet med den tilltänkta lagstiftningen att påverka kvinnor att inta en ekonomisk position i äktenskapet som inte skilde sig särskilt mycket från vad den tidigare lagstiftningen medgivit. Den tidigare ekonomiska ordningen i äktenskapet, som var grundad i mäns naturliga och självklara ekonomiska företräden gentemot kvinnors, togs i många fall för given och troddes i realiteten leva kvar genom kvinnorna själva. Till följd av att lagberedningen ramade in problemet som en fråga om giftermålsfrekvens blev erkännandet av gifta kvinnors formella rättigheter i sig viktigt att genomföra för att ta bort de hinder för äktenskap som ansågs föreligga. Därmed inte sagt att gifta kvinnor förväntades, eller ens själva önskade, använda sina nya ekonomiska maktbefogenheter i äktenskapet. Genom över- gångsregler kom alla redan gifta kvinnor att kvarstå som ekonomiskt

513 Melby mfl. 2006; Bergström,Viktoria 2006.

179 omyndiga fram till 1950.514 Förmögna kvinnor som inkluderades i den nya lagstiftningen gavs även möjlighet att avsäga sig ekonomiska rättigheter till förmån för mannen genom fullmakt. I och med problemets stadscentrering, d.v.s. att problemet att åtgärda främst var ogifta förvärvsarbetande kvinnors obenägenhet att ingå äktenskap, exkluderades kvinnor på den svenska landsbygden från såväl problemstatus som ekonomisk likställdhet med mannen. Trots att dessa kvinnor utgjorde en majoritet av de gifta kvinnorna i Sverige kom de precis som i tidigare lagstiftning att helt underställas mannen i ekonomiskt hänseende.

Syftet med den likställda ägande- och förvaltningsrätten, den likställda försörjningsskyldigheten och den likställda rätten till underhåll vid skilsmässa var med andra ord att utforma äktenskapet som attraktivt för kvinnor. Framför allt för de kvinnor som ansågs behöva ”hjälp” att lämna sitt förvärvsarbete genom en lagstiftning som skyddade dem mot sina mäns moraliska och ekonomiska tillkortakommanden. Med utgångspunkt i de analyser som gjorts blir det svårt att bekräfta tidigare forskning som visat på att giftermålsbalken från 1921 var anpassad till det moderna samhället och till marknadens behov, anpassad till ett samhälle där alla måste vara självständiga individer, gångbara på arbetsmarknaden och dugliga till självständigt försörjaransvar.515 Till- sammans med lagen om sambeskattning kom giftermålsbalken från 1921 att höja statusen på gifta kvinnors obetalda arbete i hemmet genom att likställa värdet av detta arbete med mannens förvärvsarbete. I slutändan styrdes de bort från egna inkomster och vad som ansågs vara fördärvligt förvärvsarbete till att helt och hållet bidra med sin, dock likställda, försörjningsskyldighet i hemmet. Från likställd husmor till deltidsarbetande mor Idén om att gifta kvinnor skulle lämna sitt förvärvsarbete när de gifte sig och att mannens inkomst ensamt skulle räcka för att täcka familjens utgifter förankrades väl i det svenska samhället. Så väl att kvinnoarbetskommittén tillsattes 1935 för att utreda det påtalade ”problemet” med att vissa kvinnor inte lämnade sina anställningar när de gift sig utan konkurrerade ut familjeförsörjare från möjligheter att försörja sina familjer. Röster höjdes i den svenska riksdagen 1925-1934 om att förbjuda eller på andra sätt få de problematiska kvinnorna att lämna sina tjänster. Direktiven som gavs kvinno- arbetskommittén var initialt att utreda om kvinnor generellt konkurrerade med familjeförsörjare på arbetsmarknaden och vad samhället i så fall kunde göra för att åtgärda detta problem. Avhandlingen visar dock i enlighet med tidigare forskning att kvinnoarbetskommittén omformulerade ”problemet” från en

514 Niskanen, Kirsti 2004; Simonsson, Per 2005; Bouteillec, Nathalie Le m.fl. 2011; Andersson, Catrin, 2011. 515 Melby m.fl. 2006, s. 189.

180 fråga om otillbörlig konkurrens från kvinnorna till en befolkningsfråga.516 Från att utreda bildade yrkeskvinnors ovilja att lämna sina arbeten när de gifte sig till att undersöka och lösa problemet med att obildade förvärvsarbetande kvinnor självmant lämnade sina arbeten vid giftermål. Samtidigt som uppsägning av anställning vid giftermål ansågs understödja den förhärskande idén att alla kvinnors närvaro på arbetsmarknaden endast var av tillfällig art, vilket bidrog till att bildade kvinnor inom kvalificerade arbeten undvek såväl äktenskap som barn, slogs det genom nationalekonomiska undersökningar fast att trots att stor del av husmödrars verksamhet i hemmen var att betrakta som produktiv verksamhet, så utfördes denna verksamhet ineffektivt och oavlönat.

Genom uppfostran, upplysning och via utbildningssystemet skulle kvinnor inom okvalificerade yrken fås att förstå vikten av att bibehålla det egna förvärvsarbetet, trots giftermål, och genom att modernisera husmödrars hem skulle deras tid för huslig verksamhet effektiviseras så att de efter småbarns- periodens slut, även fick tid för förvärvsarbete - på deltid. Det centrala var dock inte att tillgodose denna kategori kvinnors rätt till ekonomiskt oberoende utan deras ändå begränsade inkomster skulle bidra till att höja familjens och den arbetande klassens ekonomiska status och kvalitet. Bildade och yrkesverksamma kvinnor skulle istället genom utökat anställningsskydd och en moderskapspenning som ersatte de faktiska ekonomiska förlusterna vid den moderskapsrelaterade ledigheten, styras till att ingå äktenskap tidigare med ett ökat antal födda barn som följd. Offentligt understödd barnomsorg underströks av kvinnoarbetskommittén 1938 vara så väl kvalitativt som kvantitativt nödvändigt för att få bukt med vad som omnämndes som ”krisen i befolkningsfrågan”. Andra kategorier gifta kvinnor kom också att problematiseras i betänkandet som ekonomiskt beroende men för t.ex. de i utredningen fastlagt ”dubbelarbetande” och obetalda jordbrukarhustrurna föreslogs att de vid extrem arbetsbelastning skulle avlastas genom hemsystrar.

Majoriteten av medlemmarna i kvinnoarbetskommittén var kvinnor och samtliga av dessa var aktiva medlemmar i olika kvinnopolitiska organisationer som förespråkade yrkeskvinnors rätt till en diskrimineringsfri arbetsmarknad. Genom att marginalisera företrädare av en europeiskt influerad maskulin kultur och talesmän för en matriarkalt grundad problemrepresentation från inflytande, rama in problemet som en befolkningsfråga och underbygga denna med flera kvinnopolitiskt grundade nationalekonomiska utredningar om kvinnors arbete, kom kvinnoarbetskommitténs förslag på lösningar att bli prototypen för den senare förda svenska jämställdhetspolitiken och idén om den förvärvsarbetande modern. Detta projekt skulle dock komma att ta tid att genomföra fullt ut. Även om det socialdemokratiska kvinnoförbundet i allt större utsträckning än tidigare accepterade att även gifta kvinnor

516 Hobson 1993; Neunsinger, Silke 2001.

181 förvärvsarbetade var det före andra världskriget inte den egna väljarkårens kvinnor de då främst hänsyftade på utan de bildade yrkeskvinnorna. Det kan också med hänvisning till tidigare forskning antas att den politik, som då måste genomföras, för att realisera idén om den förvärvsarbetande modern varken attraherade fackliga organisationer eller en majoritet i den svenska riksdagen, som istället genom särlagstiftning önskade leda bort gifta kvinnor från förvärvsarbete till förmån för män.517 Från avhängig hemmafru till jämlik och förvärvsarbetande mor Principen om sambeskattning av makar var under den undersökta perioden väl förankrad i det svenska samhället. Denna avhandling visar att den var ett kraftfullt verktyg som samhället använde både för att höja den äktenskapliga institutionens status och attraktionskraft, och för att styra gifta kvinnor till den verksamhet samhället fann önskvärd, till hemmet eller ut på arbetsmarknaden. Genom möjlighet för mannen att göra hustruavdrag, barnavdrag och förvärvsavdrag gynnades äktenskapet och avdrag för husmödrar/hemmafruar prioriterades framför förvärvsarbetande hustrur. Den tekniska utvecklingen i hemmen, som i kvinnoarbetskommitténs betänkande tänktes leda till att husmödrars tid frigjordes för förvärvsarbete, medförde istället att än mer obetalt arbete i hemmen utfördes av husmödrarna.518 Det frigjordes med andra ord ingen tid för förvärvsarbete. 519

Finansministerns förslag om övergång till särbeskattning 1970 var en del i ett större revisionsarbete av skattelagen vars uttalade syfte var att genom fördelningspolitik åstadkomma jämlikhet i samhället. Med utgångspunkt i analysen av revisionsarbetet av inkomstskattelagen kan man dra slutsatsen att frågan om klassutjämning var överordnad strävan att garantera gifta kvinnor ekonomiskt oberoende. Genom att med mer tvingande hand leda ut de tidigare problematiserade husmödrarna, nu hemmafruarna, från de egna hemmen till eget förvärvsarbete skulle en i framtiden förmodad efterfrågan på arbetskraft tillgodoses, samhällsekonomin understödjas samtidigt som den förvärvs- arbetande klassens ekonomiska status, i jämlikhetens namn, höjdes.

Det rådde splittring inom det Socialdemokratiska arbetarpartiet, precis som inom alla andra riksdagspartier, i frågan sam- eller särbeskattning av makar. För socialdemokratin var frågan dock extra känslig, med egen majoritet i riksdagen men med medlemmar och en väljarkår som till stor del sympatiserade med sambeskattningen och dess understöd till familjer med hemmafru. Det gällde alltså att samla det splittrade partiets riksdagsledamöter och formulera syftet med övergången till särbeskattning utan att provocera de

517 Overud 2005; Almgren 2006; Hirdman 1998; Hirdman 1992. 518 Berner, Boel 1996; Rosén, Ulla 2010. 519 Nyberg, Anita 1989; Lövgren, Britta, 1993.

182 egna väljarna. Genom anta principen om särbeskattning som norm där äldre äktenskap med hemmafruar undantogs, istället för att bibehålla principen om sambeskattning där unga äktenskap uteslöts, blev förslaget framgångsrikt. Det tillmötesgick på så vis både feministiskt och maternalistiskt grundade problemrepresentationer inom det socialdemokratiska partiet samtidigt som en prognostiserad arbetskraftsbrist inom produktionen löstes för framtiden. Även oppositionen var, om inte nöjd, så i varje fall tillfredställd.

I avhandlingen visas att förslaget om särbeskattning av makar 1970 följde det socialdemokratiska arbetarpartiets grundläggande handlingsprogram om jämlikhet som i olika delar antagits av partiet under 1960-talet. I dessa rapporter blandades de könade värderingar och självklara antaganden om klass och civilstånd som deltagarna i dessa arbetsgrupper var bärare av och påverkade i olika styrka formen på de handlingsprogram som sedan partiet anslöt sig till. Framför allt fanns en yrkesutbildad falang inom det socialdemokratiska kvinnoförbundet och i fackliga organisationer, och som genom att medverka i dessa arbetsgrupper innehade makt att föra fram feministiskt grundade krav på en neutralt utformad inkomstskattelag och kvinnors självklara förvärvsarbete och oberoende.520 Tidigare försvar av familjen som en ekonomisk enhet, drivandet av en politik som ledde bort gifta kvinnor från arbetsmarknaden för att helt och fullt ägna sig åt hem och barn, vilken tidigare dominerat inom det socialdemokratiska partiet kom att marginaliseras från inflytande i finansministerns förslag. Ändå fick före- språkare av dessa värderingar stor betydelse på det sätt som särbeskattningen infördes. Genom framför allt socialdemokraten Nancy Erikssons försvar av hemmafruarna i början av 1960-talet och problematisering av deras bristande anställningsbarhet underbyggdes uppfattningen hos fackliga organisationer och politiska partier att en ”mjuk” övergång till särbeskattning var nödvändig, framförallt för de äldre äktenskapen. Genom Eriksson och hennes gelikars deltagande i arbetsgrupper och utredningar lyftes istället hemmafruarnas situation på arbetsmarknaden fram som ett socialt problem. Det var en problematisering som också kom att få inflytande på det sätt särbeskattning genomdrevs i Sverige 1971. Medan den yngre generationens kvinnor, oavsett civilstånd, styrdes ut i förvärvsarbete och egen inkomst, där en utbyggd offentlig barnomsorg övertog ansvaret för omsorgen om barnen, kom hemmafruar i äldre äktenskap, genom att erkänna mannen rätt till hemmamakeavdrag, att fram till 1985 understödjas att stanna kvar i hemmet och ett fortsatt ekonomiskt beroende.

Inramningen av problemet med inkomstskattelagen som en fråga om jämlikhet och samhällsekonomi fick en avgörande och viktig bieffekt för svenska kvinnor. Samhällets insatser för att understödja deras ekonomiska oberoende

520 Florin, Christina 2006.

183 inrättades som ett medel för att nå jämlikhet i samhället. Kvinnors ekonomiska oberoende var således inte målet i sig. Mest uppenbar blir dock klassutjämningens överordnade ställning gentemot ekonomisk utjämning mellan kvinnor och män i hur inkomster från förmögenhet hanterades. Förmögna makar exkluderades helt från att beskattas individuellt och kom att bibehållas under sambeskattningen fram till 2007. Det överordnade målet − jämlikhet mellan olika sociala klasser i samhället − skulle nås genom att bl.a. gifta kvinnor gjordes ekonomiskt oberoende genom eget förvärvsarbete. Förmögna kvinnors eventuellt underordnade ekonomiska position och beroende i äktenskapet blev, genom inramningen av problemet, en rättvise- och arbetsmarknadspolitisk ickefråga.

Från särart till samart – från beroende till oberoende? Genom det metodologiska och teoretiska angreppssätt som använts i denna avhandling framkommer att mycket hände under 1900-talet vad gällde formande och omformande av svenska kvinnors ekonomiska medborgarskap. Problematiseringar drev på förändringsarbetet men formade samtidigt nya problem. Avhandlingen visar också att delar av den svenska kvinnorörelsen var aktiva i detta förändringsarbete. Det var en politik som under den undersökta perioden gick från att grundas i värderingar och självklara antaganden om kvinnor och mäns olikheter och särart, till värderingen att könens likheter var större än olikheterna. Avhandlingen visar också att ett hierarkiskt särartstänkande om klass genomsyrade kvinnoorganisationernas värderingar och problematiseringar av andra kategorier och ”sorters” kvinnor. Därigenom bekräftas diskussionen som förs i avhandlingens inledning. Rätten för svenska kvinnor ”att blifva människa − fullt och helt” var inte, under den undersökta perioden endast en fråga om kön, det var i allra högsta grad även en fråga om klass och civilstånd. I över 100 år, och än idag, har kvinnor inom lågbetalda okvalificerade arbeten betraktats som ett problem för sig själva, sin familj och för samhället. Förenandet av omsorg om egna barn och förvärvsarbete som kan garantera dem ekonomiskt oberoende är uppenbarligen fortfarande främst en kvinnofråga då samhällets understöd bygger på föreställningar om det ofrånkomliga moderskapet och det frivilliga faderskapet. Kanske är det dags att ändra denna ojämställda politiska utgångspunkt och realisera visionen att varje individ och medborgare inte endast har rätt till arbete och föräldraskap, utan även har rätt till ekonomiskt oberoende?

184 6. SUMMARY

The right to work should not through legislation be denied any human being, regardless of gender and marital status, but the fact that one has the right does not imply that one should take advantage of this right at all costs and under all circumstances.521

The aim of this dissertation is to review the molding process of the politics preceding the work for gender equality which gathered speed in Sweden during the early 1970s. Particular focus has been put on how legislation, economic and social privileges during 1921-1971 regulated Swedish women’s possibilities to make a living and their possibilities to achieve economic independence. The spirit of the above statement made by Olivia Nordgren in 1934 concerning married women’s gainful employment runs like a main thread through this dissertation in many ways: the acknowledgement of women’s formal rights did not in any way entail that women in general were expected to approach these rights or use them in the same manner as men did. Women were in other words steered towards a completely different economic practice than men, which also affected their possibilities to achieve economic independence. However, what also is demonstrated in this dissertation is that parameters such as social class and marital status were at least equally consequential in molding the economic citizenship of Swedish women during the years of 1921-1971.

In the dissertation three commissions initiated by the government are analysed; the revision of the Marriage Code which was legislated in 1921, the Women’s Work Commission’s (kvinnoarbetskommittén) survey on married women’s gainful employment in 1938 and the bill on introducing individual taxation in 1970, all of which in previous research have been discussed as being important for the development of the economic emancipation of Swed- ish women. In the analyses, Carol Lee Bacchi’s stance “What’s the problem?”

521 ”Den omstridda brödbiten.” Olivia Nordgren et al. about the new programme against married women’s work, Morgonbris, 1934:2, p.3.

185 has been used as a methodological approach. The stance presumes that the way in which a problem has been formulated and framed is of importance for what measures are being advocated, and thus affects both legislation and the politics pursued. Moreover, Alice Kessler Harris’ term economic citizenship has been used as a theoretical tool. The term includes the conviction that the state ought to support every adult individual’s rights that guarantee economic independence, but also provide the conditions for them to use these rights. In other words, economic citizenship requires society to be organised in a way that enables adults to combine parenthood with individual economic independence. Based on these approaches and principles, it is shown in the dissertation how the commissions constituted platforms for opposing interpretations of the problems they were meant to investigate. Different values and indisputable suppositions of how women as regards economic issues should be, choose and act were consequently intertwined in the reports presented by the commissions. The proposed societal measures intended to “help” women therefore became contradictory. They both limited and increased women’s possibilities to achieve economic independence.

This dissertation illustrates that the way in which the three commissions framed the problems was crucial for the development of Swedish women’s economic citizenship 1921-1971, and that they really were consequential for which solutions were to be regarded as logical and natural, and which were inconceivable. By making the revision work of the Marriage Code an issue of increasing especially women’s liability to get married, a population issue in the Women’s Work Committee’s report in 1938 and an issue of removing class barriers in 1970, women’s economic citizenship was shaped and reshaped through the proposed solutions. During the years 1921-1971 extended rights and welfare related benefits were intended to influence women’s behaviour and to solve the explicit social problems. Thus, women’s rights to economic independence were subordinated superior goals – to get married, to give birth to more children and to be gainfully employed to a larger extent than before − by means of the rights and for the public good. However, the dissertation also demonstrates that it was the women of the “manual working class” specifically who in the commissions repeatedly were identified as the problem to be rectified, not women who were gainfully employed in general. It was those women’s behaviours that were to be changed by granting them economic rights and benefits and thereby influence them towards what at time was considered adequate. But that is not to say that the initiated changes solely concerned and benefitted the “problematic” women as a group, and neither is it given that the problematised women approved of the problematisation of their behaviours. In any case, the solutions that emanated from the commissions came to mould a new economic citizenship for women.

186 “Making” Social Problems From the dissertation’s methodological and theoretical premises, the analysis shows that the acknowledgement of Swedish women’s formal economic rights and benefits 1921-1971 were not a consequence of liberally influenced and widespread women-friendly politics, which has been claimed in previous research. The economic rights and welfare benefits that women were granted were the results of liberal discourses on solidarity. By pointing out, and problematising certain groups of women as particular kinds of women constituting a threat or danger to society, these women were “made” into social problems. By the commissions, these problems were then suggested to be solved through what was called modernisation of various laws and introduction of different welfare benefits so that the threat, i.e. the behaviours of the women, was amended.

In the bill for a new Marriage Code proposed by the law-drafting board in 1918 it was considered obvious that society’s organisation and stability rested on the marriage based family, and the problem to be resolved was defined as a matter of marriage frequency. In the bill the behaviour of the “woman of the people” was identified as the main problem to solve. It was these unmarried, gainfully employed mothers who avoided marriage that caused increased immorality and a rising number of illegitimate children, particularly in the cities. This lacking order was argued to originate from women losing the independence they were granted when unmarried the moment they married. However, the economic position of power that men as a group possessed through their guardianship in the Marriage Code was considered abused by some morally condemnable and money-wasting men coming from what was labelled as the lower stratum of society. By designing the Marriage Code beneficial for the “problematic” women, by acknowledging their legal competence and their being equal to men regarding the right to own, to manage and to provide for the family, the economic power of these specific women and their authority within the family would increase. In the Women’s Work Committee’s report of 1938, the behaviour of women who were employed as unskilled workers was again identified as the major problem the committee wished to rectify, and they framed the problem as a population issue. Unlike before, these women decided to leave their paid employment when they married in order to become housewives, which was claimed to reinforce the notion that women’s presence on the labor market was only temporary. This widespread view on women, in the report declared incorrect, was considered to result in women as a group being discriminated in the labor market due to poorer working conditions and lower salaries than men. Also as housewives they posed a problem. In the long run, these women’s decisions to become housewives affected not only the deficient economic standards and quality of the working class, but also the educated working women’s tendency

187 to get married and have children, i.e. to contribute to the size of the population. In the government bill on individual taxation in 1970 these housekeepers, now called housewives, once again were presented as the problem to be solved since, by staying at home, they were claimed to prevent the development of both the expanding national economy and the striving for equality in society. By introducing individual taxation these “problematic” women would be steered towards gainful employment and economic independence, which was considered a condition in order to reach the desirable goal – equality.

Shaping Economic Citizenship To varying degree and impact, different interpretations of the problems converged in the commissions and characterised the forms and regulations of economic relationships between individuals and between individuals and the state. One of the fundamental ideas that dominated during the investigated period was that economic support from the state was aimed to benefit the institution of marriage, society’s cornerstone, before nonmarital cohabitation. The politics practised regarding women’s gainful employment in general and that of married women more specifically, turned out to focus on strengthening women's economic status within marriage, rather than supporting their right to economic independence. From immoral wage earner to equal housewife The revised Marriage Code of 1921 manouvered women towards marriage and the home and to an occupation as a housewife or a leader of paid housekeepers’ work in their own home. Even though married women as a group, in accordance with the demands from women’s organisations, were granted legal competence, equal proprietary rights and equal maintenance liability during and after marriage, this reform was by no means based on values that were intended to result in radical changes of the economic position of women in marriage. A masculine culture founded on ideas of men’s economic precedence within marriage and maternalistically founded ideas of guiding (freeing) married women from gainful employment in order to be able perform their "natural” duty as a mother, permeated the entire bill.

The law-drafting board’s bill for equal maintenance liability was founded on the notion that the marriage based family consisted of a gainfully employed husband and his wife carrying out their household chores. However, in their home women, with regard to what was argued to be their “rightful needs” of economic independence, would be granted certain economic resources by the husband. Which these resources were, that would guarantee them their economic independence varied, though, depending on what group of women

188 the law-drafting board referred to. The right to receive a housekeeping allowance was mostly intended for women of small means, so that they as housekeepers were enabled to decide on what was referred to as the family's inner economy in the bill put forward by the law-drafting board. This money was not to be considered as the woman’s own, since a possible surplus was to be returned to the person who had earned the money, i.e. her husband. A woman, who before marrying was economicly independent through paid employment, was also entitled to means for special needs. These were regarded as her private property, as opposed to the housekeeping allowance. Because why else would she leave a well-paid job when she married in order to become economicly dependent on her husband? Despite the fact that wealth, gainful employment and household work were considered different, but equal, ways to contribute to the family livelihood, gainful employment of married women was described as an emergency measure they might be forced into in case of extreme poverty, according to the bill presented by the law-drafting board. In other words, paid employment of their own initiative was something married women obviously, and with reference to the public good, had better be guided away from.

Formally, a great deal was to be changed by the revision of the Marriage Code of 1921. But by the methodological and theoretical premises of the dissertation, the conclusion drawn is that despite the fact that problem representations based on what was labelled as a masculine culture were excluded from influencing the commission work, the implicit purpose of the proposed legislation was to direct women towards a economic position within marriage that did not particularly differ from what earlier legislation permitted. The previous economic order in marriage, which was based on the natural and indisputable economic advantages of men compared to those of women, was often taken for granted and was in fact believed to live on through the women themselves. As a result of the law-drafting board framing the problem as a matter of marriage frequency, it became important to recognise married women’s formal rights in order to remove the obstacles that were considered to hinder marriage. That is not to say that married women were expected to, or even wished to, use their new economic authority in marriage. Through transitional arrangements, women already married remained economicly incompetent until 1950, and wealthy women who were included in the new legislation were enabled to renounce their economic rights in favour of her husband by proxy. As a result of the problem being majorly an urban phenomenon, i.e. the problem to be resolved consisted primarily of gainfully employed women’s disinclination to enter marriage, women in the Swedish countryside were excluded from both problem status and economic equality with her husband. Regardless of the fact that these women constituted the majority of married women in Sweden they, just like before, came to be subordinated their husbands from a economic point of view.

189 The purpose of the equal property and administration rights, the equal maintenance liability and the equal right to support when divorced was, in other words, to make marriage attractive to women. Especially to those women who were considered to need “help” to leave their gainful employment by legislation which protected them from their husbands’ moral and economic shortcomings. On the basis of the analyses that have been made it is difficult to confirm previous research that has indicated that the Marriage Code of 1921 was adjusted to modern society and to the market demands, adjusted to a society where everybody must be an independent individual, attractive on the labour market and capable of independent maintenance liability. Along with the law on joint taxation for married couples, the Marriage Code of 1921came to enhance the status of married women’s unpaid work in the home by equating its value with that of the husband’s gainful employment. In the end, they were steered away from their own income and from what was regarded as demoralising gainful employment to completely contribute with their, still equal, maintenance liability in the home. From equal housewife to part-time working mother The idea that married women were to leave their gainful employment when they married, and that the husband’s income alone would suffice to cover the family expenses, was well established in the Swedish society. So well, that the Women’s Work Committee was appointed in 1935 to investigate the “problem”, namely that some women did not leave their employment when they married, but instead outcompeted family providers from the possibility of providing for their families. Voices were raised in the Swedish parliament (Riksdagen) 1925-1934 to prohibit these “problematic” women from working, or by other means make them leave their jobs. The instructions that the Women’s Work Committee received were to initially investigate whether women generally competed with family providers on the labour market, and if so, what society could do to resolve this problem. However, in alignment with previous research the dissertation demonstrates that the Women’s Work Committee reframed the “problem” from being a matter of unfair competition from the women to being a population issue − from investigating educated, professional women’s unwillingness to resign from their employment when they married to investigating and resolving the problem of uneducated, gainfully employed women leaving their employment voluntarily with marriage. At the same time as termination of employment with marriage was considered to support the prevalent idea that every woman’s presence on the labour market was of a temporary kind, which lead to educated women in qualified professions avoiding both marriage and children, economic research stated that despite the fact that a major part of the housewives’ work within the home was to be regarded as a productive activity, this activity was carried out inefficiently and voluntarily.

190 Through rearing, enlightenment and the educational system women with unskilled jobs were to be convinced about the importance of retaining their own gainful employment, despite marriage, and by modernising these housekeepers’ homes, their time for domestic activities would be streamlined so that they after the period of infant parenting also had time for gainful employment – part-time. It was not crucial to accommodate this group of women’s right to economic independence, their income, however limited, would still raise the economic status and quality of the family and the working class. Instead, educated and employed women would be guided towards entering marriage earlier with an increased birthrate as a result through improved employment security and a “motherhood allowance”, which compensated for the actual economic loss related to maternity leave. The Women’s Work Committee of 1938 stressed that childcare subsidised by the state was necessary in terms of both quality and quantity in order to come to terms with what was asserted to be “the crisis of the population issue”. In the report also other groups of married women were problematised as economicly dependent, but for the unpaid farmers’ wives, for example, who by the commission had been declared to yield “duplication of effort”, it was suggested they be relieved by trained home help in times of particularly heavy workload.

A majority of the members of the Women’s Work Committee were women and all of these were active members in various feminist organisations, advo- cating professional women’s right to a labour market free from discrimination. By marginalising the impact from advocates of a masculine culture of European influence and spokesmen for a maternalistically based problem representation, by framing the problem as a population issue and by supporting it with several economic investigations on women’s work, founded on feminist presuppositions, the suggested solutions put forward by the Women’s Work Commission came to be the prototype of Sweden’s equal opportunities politics later pursued and the notion of the gainfully employed mother. It would take long to fully implement this project. Even though the National Federation of Social Democratic Women more than before accepted the fact that also married women were gainfully employed it was, before the Second World War, the educated professional women they referred to, rather than the women within their own body of voters. With reference to previous research, it can also be assumed that the politics to be pursued in order to implement the notion of the gainfully employed mother did not appeal to a majority in the Swedish parliament, who sooner through special legislation wished to “free” married women from gainful work, in favour of men.

191 From dependent housewife to equal and gainfully working mother The principle of joint taxation of married couples was well established in the Swedish society during the period investigated. This dissertation demonstrates that this was a forcible tool which society used to enhance both the status for the institution of marriage and its power of attraction, and to lead women into activities considered adequate for society; to the home or to the labour market. Through the man’s possibilities to make deductions for his wife, children and also his earned income marriage was supported and deductions for housekeepers/housewives were prioritised before wives who were gainfully employed. The domestic technical development which in the report by the Women’s Work Committee was supposed to see to it that housewives gained more time for paid employment, instead led to the fact that in the homes even more unpaid work was carried out by the housekeepers. In other words, no time was released for gainful employment.

The bill presented by the Minister of Finance in 1970 for individual taxation was part of a major revision of the fiscal legislation, the aim of which was to achieve equality in society through a redistribution policy. Using the analysis of the revision work as a starting point, it can be concluded that the issue of social equalisation was superior to the ambition to guarantee married women economic independence. By directing the previously problematised housekeepers, now housewives, from their own homes to their own paid employment an expected demand on workforce in the future would be met and the national economy be supported, at the same time as the economic status of the gainfully employed class, in the name of equality, would be enhanced.

There was a rift in the Social Democratic Party, just like in all the other parties in the parliament, regarding the issue of joint or individual taxation of married couples. For the social democracy the question was particularly precarious, what with a majority of their own in the parliament, but with members and a body of voters who were largely in favour of joint taxation and its support for families with a housewife. It was therefore vital to unite the party’s parliament members and formulate the aim of a switch to individual taxation as a standard where older marriages with a housewife were exempted, instead of keeping the principle of joint taxation where young marriages were exempted, the bill above all satisfied labour market forecasts, but also both feminist- and maternalistically founded problem representations within the Social Demo- cratic Party.

In the dissertation it is demonstrated that the bill for joint taxation of spouses in 1970 was in concord with the Social Democratic Party’s fundamental action programme on equality, which in different parts had been adopted by the party

192 during the 1960s. In these reports gender-related values were mixed with natural suppositions about class and marital status, all of which were held by the members of these working groups, and influenced to various degrees the contents of the action programmes which the party later adopted. Above all, there was a professionally skilled branch within the National Federation of Social Democratic Women and in trade unions, and who by attending these working groups had the power to bring forward feminist based demands on a neutrally designed income taxation law and women’s indisputable right to gainful employment and independence. The previous defence for the family as a economic unit, a policy which guided married women away from the labour market in order to fully devote themselves to household and children, opinions which earlier dominated the Social Democratic Party, had a reduced influence on the bill presented by the Minister of Finance. Even so, advocates of these values had a great impact on the way in which individual taxation was introduced. Through, most importantly, the Social Democrat Nancy Eriksson’s defence for housewives at the beginning of the 1960s and her problematising of their lacking employability, the idea within trade unions and political parties grew stronger, that a “soft” transition to individual taxation was necessary, above all for older marriages. Through the participation of Ms Eriksson and her likes in working groups and commissions the housewives’ situation on the labour market was instead focussed on as being a social problem. An example of problematising, which was to have contradictory political effects. While the younger generation’s women were directed towards gainful employment and an income of their own, with adequate state childcare taking over the responsibility for the children, housewives in older marriages, by recognising the husband’s right to a househusband deduction, were to be manouvered towards the home and continued economic dependence.

The framing of the problem with the income taxation law as a matter of equality had a decisive and crucial spin-off effect for Swedish women. Society’s actions to support their economic independence were introduced as a means to achieve equality in society. Thus, women’s economic independence as such was not the goal. The superior position of social equalisation between men and women, compared to that of economic equalisation, becomes most apparent when studying how income rendered from property was dealt with. Wealthy couples were altogether exempted from individual taxation and were retained under joint taxation till 2007. The superior goal – equality between different social classes – was to be achieved for example by making married women economicly independent through their own gainful employment. Wealthy women’s possibly inferior economic position and dependence in marriage, was turned into a non-question in terms of justice and labour market politics, by framing the problem as a matter of equality.

193 From Uniqueness to Sameness – from Dependence to Independence? Through its methodological and theoretical approach this dissertation demonstrates that during the 20th century a great deal happened regarding the shaping and re-shaping of Swedish women’s economic citizenship. Problematisations pushed for speedier development work, which in turn generated and framed new problems. It also shows that parts of the Swedish women’s movement were active in this work towards change. During the time period investigated the politics altered from being based on values and natural suppositions regarding men’s and women’s differences and uniqueness, to the notion that the similarities between the genders were larger than the differences. The dissertation also indicates that a hierarchic stance in terms of particular characteristics of class permeated the values within the women’s movements and the problematisations of other groups of women. Thereby, the discussion offered in the introduction is confirmed. The right for Swedish women “to become a human being − to the fullest extent” was not solely a matter of gender, in the highest degree it was also a matter of social class and marital status. For more than 100 years, and today still, women in low-paid and unskilled jobs have been considered a problem for themselves, their family and society. Combining gainful work with taking care of one’s own children is apparently still mainly an issue for women, since society’s support is based on unavoidable motherhood and voluntary fatherhood. Perhaps it is time this unequal political stance was changed, and the vision that every individual and every citizen not only has a right to work, but also has a right to economic independence?

194 KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING

A. Otryckta källor Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek (ARAB), Stockholm Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund Socialdemokratiska kvinnornas centralstyrelse, protokoll den 9 april 1915, 4.12.1914 - 17.11.1919, (Volym A 2:01). Socialdemokratiska kvinnoförbunds protokoll 10 dec 1924 ( juni 1924-dec 1925, AII:1). Protokoll från fackliga kvinnliga samorganisationens möte den 10 februari 1926, Protokoll 1926-1927, (Volym A 2:02). Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbunds protokoll, 27 nov 1933. (Vol: A 3:02). Förbundsstyrelsens extramöte 14/4 1935, ur Socialdemokratiska kvinnoförbundets protokoll 1935 (Volym A 3:03). Protokoll fört vid sammanträde med representanter från verkställande utskottet samt Disa Västberg, Det socialdemokratiska kvinnoförbundets protokoll 15/11 1935. Skrivelse till Kungen från svenska kvinnors vänsterförbund och de socialdemokratiska kvinnorna, Socialdemokratiska kvinnoförbundets protokoll 12/4 1935 (Volym A 3:03 1935).

Webbplatser Bersbo, Zara, ”Kvinnors deltidsarbete – en fråga om rättighet eller tvång? Debatten om gifta kvinnors deltidsarbete i den svenska riksdagen 1942”, e-tidskriften Humanetten nr: 18 våren 2006, http://lnu.se/polopoly_fs/1.25988!HumaNetten,%20Nr%2018,%20v%C3%A5ren%202 006.pdf. Nyberg, Anita, “Genusperspektiv på välfärdsutveckling: Om kvinnor och män, arbete och inkomster”, Fattigdom i välfärdsstaten. Socialtjänstforum - ett möte mellan forskning och socialtjänst. En konferens i Göteborg 16-17 april 2002, http://www.fas.se/upload/dokument/publiaktioner/pdf/fattigdomivalfard.PDF. På tal om kvinnor och män. Lathund om jämställdhet 2010 (SCB),

195 http://www.scb.se/statistik/_publikationer/LE0201_2010A01_BR_X10BR1001.pdf. Nyttjande av kommunalt vårdnadsbidrag, (SCB) http://www.scb.se/statistik/_publikationer/BE9999_2010A01_BR_BEFT1102.pdf. Riksdagsmannavalen 1965-1968 och Förstakammarvalen 1965-1969 http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/Valstatistiken/V alstatistik%20Riksdagsmannavalen%201965-1968%202.pdf.

B. Tryckta källor Offentligt tryck Fi 1969:4, Individuell beskattning 1-2. Justitieombudsmannens berättelse 1912. Bihang till riksdagens protokoll, ”Framställning till Riksdagen angående ändring af bestämmelserna om danaarf”. Kommittébetänkande 1915, Bihang till riksdagens protokoll vid lagtima riksdagen i Stockholm år 1915, ”Förslag till lag om äktenskaps ingående och upplösning m.m.”, 1913. Kommittébetänkande 1920, ”Lagberedningens förslag till revision av giftermålsbalken och vissa delar av ärvdabalken IV ” 1918, 2 samlingen, 2 avdelningen, 1 bandet. SOU 1938:47, Betänkande angående gift kvinnas förvärvsarbete m.m., angivet av Kvinnoarbetskommittén. SOU 1938: 57, Befolkningskommissionens slutbetänkande. SOU 1938:19,20, Yttrande med socialetiska synpunkter på befolkningsfrågan, bilaga 1 ”Kvinnornas kris”. SOU 1943:9, Utredning och förslag angående statsbidrag till daghem och lekskolor m.m. SOU 1949:47, Betänkande med förslag till ändrade bestämmelser rörande beskattningen av äkta makar. SOU 1972:41, Familj och äktenskap. SOU 1997:137, Glastak och glasväggar? Den könssegregerade arbetsmarknaden, red: Inga Persson & Eskil Wadensjö. SOU 2000: 40, Välfärdsutvecklingen för kvinnor och män på 1990-talet, utredare Diane Sainsbury. SOU 2005:66, Makt att forma samhället och sitt eget liv - jämställdhetspolitiken mot nya mål. Svensk författningssamling 1920, 1-573, ”Giftermålsbalken”. Svensk författningssamling 2007: 1403, ”Upphörande av förmögenhetsskatten”. Propositioner Proposition 1902:16, ”Förslag till förordning om inkomstskatt”. Proposition 1908: 34. Proposition 1919: 259, bilaga 1, ”Sakkunnigas utlåtande 1918”. Proposition 1963: 37. Proposition 1970: 70.

196 Motioner Motion Första kammaren 1903, Nr: 34. Motion Andra kammaren 1903, Nr: 113. Motion Andra kammaren 1904, nr: 168. Motion Första kammaren 1911, nr: 48. Motion Andra kammaren 1911, nr: 86. Motion Första kammaren 1920, nr: 75. Motion Första kammaren 1920, nr. 173. Motion Andra kammaren 1925, nr: 229. Motion Andra kammaren 1970, nr: 1221. Motion Andra kammaren 1970, nr: 1223. Motion Andra kammaren 1970, nr: 1227.

Protokoll från riksdagens kamrar och lagutskott Första kammarens protokoll 1904, nr: 36. Första kammarens protokoll 1915 nr: 63. Första kammarens protokoll 1920, nr: 34. Första kammarens protokoll 1920, nr: 35. Andra kammarens protokoll 1920, nr: 40. Andra kammarens protokoll 1920, nr: 41. Andra kammarens protokoll 1925, nr: 18. Andra kammarens protokoll 1939, nr: 27. Andra kammarens protokoll 1942, nr: 21.

Första lagutskottet 1920, utlåtande nr. 27, (reservation) Första lagutskottet 1925, utlåtande nr. 9. Skatteutskottet 1983/1984, nr: 50.

Riksarkivet, Stockholm Nordell, Sven, ”P.M angående ändrade bestämmelser för jämkning av underhållsbidrag till frånskild make på grund av väsentligt ändrade förhållanden och därmed sammanhängande spörsmål”, Justitiedepartementet 1951, koncilieakt 9, Proposition 222, 1952.

197 Tidskrifter Dagny (1886-1913) http://www.ub.gu.se/kvinn/digtid/03/

Hertha (1914-1935) http://www.ub.gu.se/kvinn/digtid/06/

Hertha (1936-1971) Kungliga biblioteket, Stockholm ”Hustrulön, hushållspengar eller del av mannens inkomst”, Stjernstedt, Ruth, Hertha 1944:2. ”Nya kvinnofrågor”, Hertha 1939:1. ”Skrivelse till Konungen om statligt organ för hem- och familjevårdande uppgifter”, Hertha 1940:6,7. ”Inte särbeskattning men radikalt ändrad form av sambeskattningen”, Hertha 1950:1. ”Samhället och barnfamiljerna”, Hertha 1956:1. ”Hertha frågar partiledarna”, Hertha 1968: 3. ”När får vi individuell beskattning?, Hertha 1969: 4. ”Individuell beskattning – ja. Men den måste vara värd namnet”, Schönberg, Astrid, Hertha 1970:1. ”Sambeskattning av kapital motverkar jämlikhet, Hertha 1970:2.

Morgonbris (1904-1924) http://www.ub.gu.se/kvinn/digtid/05/

Morgonbris (1925-1971) Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Stockholm ”Med vem bör den gifta kvinnan konkurrera?” Morgonbris 1925:9. Skrivelse från fackligt organiserade kvinnor i Stockholm 1925 i Morgonbris 1925. ”Feministerna hålla internationell kongress”, Morgonbris 1931:8. ”Den omstridda brödbiten. Olivia Nordgren m.fl. om den nya aktionen mot gift kvinnas arbete”, Morgonbris, 1934:2. ”Var finns kvinnan med varmare mänsklighet och fördjupad kvinnlighet”, Morgonbris 1935:2. ”Kvinnoarbetskommitténs betänkande – intressant och spännande läsning”, Morgonbris 1939:2. ”Kvinnorna i en demokratisk efterkrigsvärld”, Morgonbris 1944:5. ”Nu är det kvinnornas tur!”, Morgonbris 1950:1.

198 ”Glöm inte barnfamiljerna”, Morgonbris 1963:10. ”Skatter och familjestöd”, Morgonbris, 1964:7-8. ”Kvinnan och 70-talet”, Morgonbris 1964:11. ”Det ökade stödet till barnstugor”, Morgonbris 1966:4. ”Jämlikheten fundamental ideologisk princip för socialdemokratin”, Morgonbris 1966:9. ”Sträng och hemmafruarna”, Morgonbris 1970:3. Tidevarvet (1923-1936) http://www.ub.gu.se/kvinn/digtid/08/

Klipparkiv KvinnSam, Göteborgs universitetsbibliotek ”Kvinnoförbund i ’skattehearings’ begär lättnader för barnfamiljer”, Dagens Nyheter 1963 (ämne: skatt, A-L). ”Ungkarlarna betalar de giftas uppassning”, Aftonbladet 28/5 1964 (ämne: skatt, A-L). ”Rättvisa åt hemarbetande”, Dagens Nyheter 8/3 1969 (ämne: skatt, A-L). ”Moderaterna avvisar särskatt. ’Förslaget hot mot familjen’”, Dagens Nyheter 24/11 1969 (ämne: skatt). Schönberg, Astrid, ”Individuell beskattning – ja, men den skall vara värd namnet”, Svenska Dagbladet 5/2 1970(ämne: skatt, A-L). ”Skattereformen är ej ’familjefientlig”, Svenska Dagbladet 22/2 1970 (ämne skatt, A-L).

Sigtunastiftelsen, Sigtuna Petrini, Gulli ,”Skyddslagar attentat mot kvinnorna”, Svenska dagbladet 21/5 1932, (avd:07b, ämne: äktenskapsfrågor i a. – 1932). Bror, Albrektson, ”Männens förening går framåt”, Ny dagligt allehanda 8/3 1933, (avd:07b ämne äktenskapsfrågor i allmänhet 1933). Signe Bergner - Alm, ”Kvinnorörelsens kris”, Ny dagligt allehanda 27/12 1935, (avd: 07c, ämne: Kvinnofrågor i allm., kvinnorörelsen 1935-1936).

Samtida tryck och litteratur Adlers, Vivika, Äktenskapets juridik och ekonomi, Stockholm 1951. (Utgiven av Sveriges Husmoderföreningars Riksförbund i samarbete med Yrkeskvinnors Samarbetsförbund). Eriksson, Nancy, Bara en hemmafru. Ett debattinlägg om kvinnan i familjen, Stockholm 1964. Flood, Hulda, Den socialdemokratiska rörelsen i Sverige, Stockholm 1960. Gillner, Sigrid, Hur vore det om, Stockholm 1937. Gillner, Sigrid, Kvinnorna vantrivas, Uppsala 1935.

199 Jämlikhet. Första rapport från SAP-LO:s arbetsgrupp för jämlikhetsfrågor. Från partikongressen 1969: Alva Myrdals föredragning och Kongressens beslut, Stockholm 1969. Kvinnans jämlikhet: ett framtidsprogram, Stockholm 1964. Lindstedt, Helgo, ”De gifta kvinnornas förvärvsarbete”, Tiden 1923. Lyttkens, Sonja, ” Familj och skatt”, Har vi råd med familjen? En debattbok om hem och samhällsekonomi, red: Monica Boëthius Stockholm 1963. Moberg, Eva, ”Kvinnans villkorliga frigivning” (1961), Kvinnopolitiska nyckeltexter, Lund 1996, red: Johanna Esseveld & Lisbeth Larsson. Myrdal, Alva, Folk och familj, Stockholm 1944. Myrdal, Alva & Gunnar, Kris i befolkningsfrågan, Stockholm 1934. Staël von Holstein, Mathilda, ”Synpunkter i anledning av den nya äktenskapslagstiftningen”, Social tidskrift 1915. Staël von Holstein, Mathilda, Vår äktenskapslagstiftning: Några synpunkter och önskemål, Stockholm 1911, utgiven av Fredrika Bremerförbundets kommitté för lagfrågor. Undén, Östen, ”Övergångsreglerna i giftermålsbalken, Svensk juristtidning, 1928.

C. Litteratur Almgren, Nina, ”Husligt arbete eller metallarbetare? Kvinnosakskunniga och Statens arbetsmarknadskommission i Sverige 1946-1947”, Kvinnor tar plats. Arbetsmarknad och industriarbete på 1900- talet, Stockholm 2002. Almgren, Nina, Kvinnorörelsen och efterkrigsplaneringen. Statsfeminism i svensk arbetsmarknadspolitik under och kort efter andra världskriget, Umeå 2006. Andersson, Catrine, Hundra år av tvåsamhet. Äktenskapet i svenska statliga utredningar 1909-2009, Lund 2011. Bacchi, Carol Lee, ”Discourse, discourse everywhere: subject ’agency’ in feminist discourse methodology”, Nordic Journal of Women’s Studies (NORA), Vol. 13, 2005:3. Bacchi, Carol Lee, Women, policy and politics. The construction of policy problems, London 2006. Bergman, Helena, Att fostra till föräldraskap: barnavårdsmän, genuspolitik och välfärdsstat 1900-1950, Stockholm 2003. Bergman, Helena, ”’ En feministisk konspiration”: Kvinnors politiska aktivism för barnavårdsmannainstitutionens införande i 1910-talets Sverige”, Kvinnor på gränsen till medborgarskap. Genus, politik och offentlighet 1800-1950, Stockholm 2001, red: Christina Florin & Lars Kvarnström. Bergman, Helena, ”Rättvisa åt männen. 1970- talets svenska jämställdhetspolitiska samtal om faderskap och fria familjebildningar”, Att göra historia - vänbok till Christina Florin, Stockholm 2008, red: Maria Sjöberg & Yvonne Svanström. Bergström, Viktoria, Uppskattad hustru. Sambeskattning, försörjarnormer och kvinnoarbetets värde 1945-1960, licentiatavhandling, Uppsala Universitet 2006. Berner, Boel, Sakernas tillstånd. Kön, klass teknisk expertis, Stockholm 1996.

200 Bersbo, Zara, “Självständig och beroende. 1921 års giftermålsbalk och den gifta kvinnans ekonomiska medborgarskap”, Det politiska äktenskapet. 400 års historia om familj och reproduktion, Stockholm 2010, red: Bente Rosenbeck & Hanne Sanders. Björk, Gunnela, Att förhandla om sitt medborgarskap: kvinnor som kollektiva politiska aktörer i Örebro 1900-1950, Stockholm 1999. Bladh, Christine, ”Att överleva i en stad i kris – den gifta stockholmskan och försörjningen”, Kvinnornas historia, Stockholm 1993, Forskningsrådsnämnden, rapport 93:2, red: Lise Sjöstedt. Bladh, Christine, ” Skilsmässor i Stockholm 1750-1860. Klasstillhörighet och skilsmässogrund”, Kön, makt, våld: konferensrapport från det sjunde nordiska kvinnohistorikermötet 8-11 augusti 2002, Göteborgs universitet 2003, red: Eva Helen Ulvros. Bouteillec, Nathalie Le, Bersbo, Zara, Festy, Patric, ”Freedom to Divorce or Protection of Marriage? Divorce Laws in Denmark, Norway, and Sweden in the Early Twentieth Century”, Journal of Family History 2011, volym 36, nr: 2. Bradley, David, Family, law and political culture, London 1996. Brandth, Berit, ”Landbrukskvinner, modernitet og feminisme”, Kvinnor och jord. Arbete och ägande från medeltid till nutid, Stockholm 2001. Carlsson, Christina, Kvinnosyn och kvinnopolitik. En studie av svensk socialdemokrati 1880-1910, Lund 1986. Carlsson, Karin, ”Public care work in privat contexts: A historical perspective on the Swedish welfare state”, Global Care Work: gender and Migration in Nordic Societies, Lund 2010, red: Lise Widding Isaksen. Carlsson, Karin, ”Omsorg som strategi. Hemvårdarinnan och den sociala hemhjälpen 1944- 1960”, Arbetarhistoria 2008:2. Carlsson Wetterberg , Christina, ”Kvinnans rätt & nationens väl. Debatten kring 1920 års giftermålsbalk”, Rätten. En festskrift till Bengt Ankarloo, Lund 2000, red: Lars M Andersson. Carlsson Wetterberg, Christina, ”Nattarbetsförbud för kvinnor - skydd eller diskriminering?, Arbetets historia. Föreläsningar i Lund 6 (Tema - Kvinnors arbete och könsrelationer i arbetet), Arbetshistoriska seminariet, Lund 1993, red: Lars Olsson & Christer Hult. Carlsson Wetterberg, Christina, ”Äktenskapet, äran och den individuella friheten: debatten om de ofullkomnade äktenskapen vid 1915 års riksdag”, Könsmaktens förvandlingar: en vänbok till Anita Göransson, Göteborg 2003. Castles, Francis G Floods, Michael, ”Divorce, the law and social context. Families of nations and the legal dissolution of marriage”, Acta Sociologica 1991:34. Cott, Nancy F, Public vowes: a history of marriage and the nation, Camebridge, Massachusetts 2002. Dahlerup, Drude, ”Ambivalenser och strategiska val. Om problem kring begreppen särart och jämlikhet i kvinnorörelsen och feministisk teori”, Kvinnovetenskaplig tidskrift 2001:1. Dahlgren, Eva F, Fallet Sigrid Gillner, Stockholm 2008. Dean, Mitchell, Governmentality: power, and rule in modern society, London 2008. Elvander, Nils, Svensk skattepolitik 1945-1970. En studie i partiers och organisationers funktioner, Stockholm 1972.

201 Eriksson, Lena, Arbete till varje pris: arbetslinjen i 1920-talets arbetslöshetspolitik, Stockholm 2004. Florin, Christina & Nilsson, Bengt, ”Något som liknar en oblodig revolution-”: jämställdhetens politisering under 1960- och 70-talen, Umeå 2000, (Jämställdhetskommittén). Florin, Christina, ”Skatten som befriar. Hemmafruar mot yrkeskvinnor i 1960-talets särbeskattningsdebatt”, Kvinnor mot kvinnor. Om systerskapets svårigheter, red: Christina Florin, Lena Sommerstad & Ulla Wikander, Stockholm 2006. Frangeur, Renneé, Yrkeskvinna eller makens tjänarinna? Striden om yrkesrätten för gifta kvinnor i mellankrigstidens Sverige, Lund 1998. Fraser, Nancy, Den radikala fantasin - mellan omfördelning och erkännande, Göteborg 2003. Freidenvall, Lenita, Vägen till Varannan damernas: om kvinnorepresentation, kvotering och kanditaturval i svensk politik 1970-2002, Stockholm 2006. Gisselberg, Margareta, Att stå vid spisen och föda barn: om hushållsarbete som kvinnoarbete, Umeå 1985. Guillén, Ana. M, “Measuring economic citizenship: A comment on Alice Kessler-Harris”, Social politics, 2003, volym 10 nr: 2. Göransson, Anita, ”Från släkt till marknad”, Kvinnohistoria. Om kvinnors villkor från Antiken till våra dagar, Stockholm 1998. Haavet, Inger Elisabeth, ”Barnbidraget en kompromiss i kampen för moderskapslön”, Kvinnovetenskaplig tidskrift 1995:1. Hacking, Ian, Social konstruktion av vad?, Stockholm 2010 (tredje upplagan). Hageman, Gro, ”Citizenship and social order: gender politics in twentieth-century Norway and Sweden, Women´s History Review 2002, 11:3. Hageman, Gro & Åmark, Klas, ”Från ’husmoderskontrakt’ till ’jämställdhetskontrakt’. Yvonne Hirdmans genusteori”, Häften för kritiska studier 2000, årgång 33. Hatje, Ann-Katrin, ”Triangeldramat mor, barn och industri: synen på kvinnans arbete under 1940-talet”, Kvinnans plats i det tidiga välfärdssamhället: en antologi, Stockholm 1994, red: A. Baude & C. Runnström. Hatje, Ann-Katrin, Från treklang till triangeldrama, Barnträdgården som ett kvinnligt samhällsprojekt under 1880-1940-talen, Lund 1999. Hedin, Marika, Ett liberalt dilemma. Ernst Beckman, Emilia Broomé, G H von Koch och den sociala frågan 1880-1930, Stockholm 2002. Hernes, Helga, “The dimensions of citizenship in the advanced welfare state. The study of power and democracy in Sweden”, rapport nr 15, Maktutredningen 1988. Hernes, Helga, Welfare state and women power, Oslo 1987. Hirdman, Yvonne, Att lägga livet tillrätta: studier i svensk folkhemspolitik, Stockholm 2000. Hirdman, Yvonne, Genus – om det stabilas föränderliga former, Malmö 2003. Hirdman, Yvonne, Den socialistiska hemmafrun och andra kvinnohistorier, Stockholm 1992. Hirdman, Yvonne, Det tänkande hjärtat. Boken om Alva Myrdal, Stockholm 2006. Hirdman, Yvonne, Med kluven tunga: LO och genusordningen, Stockholm 1998.

202 Hobson, Barbara, ”Feminist Strategies and Gendered Discourses in Welfare State: Married Women’s Right to Work in the United States and Sweden”, Mothers of a New World. Maternalist Politics and the Origins of Welfare State, London 1993, red: Seth Koven & Sonya Michel. Holgersson, Leif, Socialpolitik och socialt arbete: historia och idéer, Stockholm 2006. Holgersson, Ulrika, ”Hur ska vi förstå klass i historien idag?, Arbetarhistoria 3-4 2008. Humlesjö, Inger, ”Manliga och sega strukturer. Fackföreningsrörelsens dolda historia”, Arbetarhistoria 2-3 1999. Ighe, Ann, I faderns ställe. Genus, ekonomisk förändring och den svenska förmyndarinstitutionen ca 1700-1860, Göteborg 2007. Irlinger, Irma, TCO och kvinnorna. Tidsperioden 1944-1974: studie av TCOs och SIFs arbetsmarknadspolitik och behandling av principen lika lön för lika arbete, Uppsala 1990. Jakobsson, U, Normann, G, Inkomstbeskattningen i den ekonomiska politiken. En kvantitativ analys av systemet för personlig inkomstbeskattning 1952-1971, Stockholm 1974. Johansson, Jan, Det statliga kommittéväsendet. Kunskap, kontroll, konsensus, Stockholm 1992. Johansson Jesper, ” Så gör vi inte här i Sverige. Vi brukar göra så här.” Retorik och praktik i LO:s invandrarpolitik 1945-1981, Växjö 2008. Jonsson, Inger, “Part-time work: Gendered dilemmas and solutions in the Swedish retail trade”, Twentieth- century housewifes. Meanings and implications of unpaid work, red. Gro Hageman & Hege Roll-Hansen, Oslo 2005. Karlsson, Gunnel, ”»Politiska kvinnor». Anteckningar om Ulla Lindström och Inga Thorsson”, Arbetarhistoria 2010:4. Karlsson, Lynn, ”Inledningen till en ’maskulin renässans´: debatten kring 1909 års förbud mot nattarbete för kvinnor”, Det evigt kvinnliga. En historia om förändring, Stockholm 2001, red. Ulla Wikander & Ulla Manns. Kaveh, Shamal, Det villkorade tillståndet. Centralförbundet för Socialt Arbete och liberal politisk rationalitet 1901-1921, Uppsala 2006. Kessler Harris, Alice, In pursuit of equity. Women, men, and the quest for economic citizenship in 20th –century America, Oxford 2001. Kessler-Harris, Alice, “In pursuit of economic citizenship”, Social politics, 2003, volym 10, nr: 2. Klinth, Roger, Göra pappa med barn. Den svenska pappapolitiken 1960-1995, Umeå 2001. Knutson, Ulrika, Kvinnor på gränsen till genombrott. Grupporträtt av Tidevarvets kvinnor, Stockholm 2004. Kvinnor mot kvinnor. Om systerskapets svårigheter, red: Christina Florin, Lena Sommerstad & Ulla Wikander, Stockholm 2006. Kvinnor på gränsen till medborgarskap. Genus, politik och offentlighet, red: Christina Florin & Lars Kvarnström, Stockholm 2001. Kyle, Gunhild, ”Geijer, liberalismen och kvinnornas medborgarrätt”, Kvinnovetenskaplig tidskrift 1983:4. Kyle, Gunhild, Gästarbeterska i manssamhället: studier om industriarbetande kvinnors villkor i Sverige, Stockholm 1979.

203 Levin, Hjördis, ”Elisabeth Tamm på Fogelstad – en radikal själ med konservativa inslag”, Kvinnorna skall göra det! Den kvinnliga medborgarskolan på Fogelstad – som idé, text och historia, Huddinge 2003. Lewis, Jane, Åström, Gertrude, ”Equality, difference, and state welfare: labor market and family policies in Sweden”, Feminist Studies 18, nr: 1 1992. Lewis, Jane, “Economic Citizenship: A Comment”, Social politics, 2003, volym 10 nr: 2. Lidestad, Madelene, Uppbåd, uppgifter, undantag: om genusarbetsdelning I Sverige under första världskriget, Stockholm 2005. Lindholm, Kristina, SSU och könspolitikens gränser: 1970-2000: diskussionerna om kvinnorepresentation i Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund, Linköping 2008. Lindholm, Margareta, Elin Wägner och Alva Myrdal. En dialog om kvinnorna och samhället, Göteborg 1992. Lister, Ruth, Citizenship. Feminist Perspectives, London 1997. Lundqvist, Åsa, Familjen i den svenska modellen, Umeå, 2007. Lyttkens, Sonja, ”Införande av särbeskattning i Sverige”, Visionen om jämställdhet, Stockholm 1992, red: Annika Baude. Lövgren, Britta, Hemarbete som politik: Diskussioner om hemarbete, Sverige 1930-40- talen, och tillkomsten av Hemmens forskningsinstitut, Stockholm 1993. Manns, Ulla, ”Den gifta kvinnans frigörelse: Reflektioner kring rösträtt och myndighet i svensk kvinnorörelse”, The nordic model of marrige and the welfare state, Köpenhamn 2000, red: Kari Melby, Anu Pylkkänen, Bente Rosenbeck, Christina Carlsson Wetterberg. Manns, Ulla, Den sanna frigörelsen: Fredrika-Bremer-förbundet 1884-1921, Stockholm 1997. Manns, Ulla, ”Kvinnofrigörelse och moderskap. En diskussion mellan Fredrika- Bremerförbundet och Ellen Key”, Det evigt kvinnliga: en historia om förändring, Lund 2001, red: Ulla Wikander & Ulla Manns. Manns, Ulla, ”En man för sin sak: Lars Hierta, Oscar Stackelberg och Fredrik Borg”, Än män då? Kön och feminism i Sverige under 150 år, Stockholm 2004, red: Yvonne Svanström och Kjell Östberg. Manns, Ulla, Upp systrar, väpnen er! Kön och politik i svensk 1800-talsfeminism, Stockholm 2005. Marshall, T.H, Class, citizenship, and social development: essays, New York 1964. Matovic, Margareta, Stockholmsäktenskap. Familjebildning och partnerval i Stockholm 1850-1890, Stockholm 1984. Meijer, Hans, Kommittépolitik och kommittéarbete: det statliga kommittéväsendets utvecklingslinjer 1905-1954 samt nuvarande funktion och arbetsformer, Lund 1956. Melby, Kari, Pylkkänen, Anu, Rosenbeck, Bente, Carlsson Wetterberg, Christina, Inte ett ord om kärlek. Äktenskap och politik i Norden ca 1850-1930, Stockholm/Göteborg 2006. Neunsinger, Silke, ”Challenging statistics: married women´s right to work in Germany and Sweden 1919- 1939”, Twentieth-century housewives. Meanings and implications of unpaid work, Oslo 2005, red: Gro Hageman & Hege Roll-Hansen. Neunsinger, Silke, ”I nationens intresse: Svenska och tyska kvinnors strid för rätten att arbeta”, Kvinnor på gränsen till medborgarskap. Genus, politik och offentlighet, red: Christina Florin & Lars Kvarnström, Stockholm 2001.

204 Neunsinger, Silke, Women’s work – men’s crisis: Married women’s employment in Germany and Sweden 1919–1939, Uppsala 2001. Nilsson, Bo, ”En vårdnadstvists bekönade villkor”, Familj och kön. Etnologiska perspektiv, Lund 1999, red: Britta Lundgren, Inger Lövkrona & Birgitta Meurling. Nilsson, Roddy, Foucault - en introduktion, Malmö 2008. Niskanen, Kirsti, ”Husbondeväldets röst. Äktenskap, egendom och kön under första delen av1900-talet”, Kvinnor och jord. Arbete och ägande från medeltid till nutid, Stockholm 2001 red: Britt Liljewall, Kirsti Niskanen & Maria Sjöberg. Niskanen Kirsti, Karriär i männens värld. Nationalekonomen och feministen Karin Kock, Stockholm 2007. Niskanen, Kirsti, ”Marriage and Economic Rights: Women, Men and Property in Sweden, during the First Half of theTwentieth Century”, Family Welfare: gender, property, and inheritance since the seventeenth century, Westport 2004, red: David R Green & Alastair Owens. Niskanen, Kirsti, ”Varför är kön betydelsefullt? Mäns och kvinnors arbete på mellankrigstidens familjejordbruk”, Föreställningar om kön. Ett genusperspektiv på jordbrukets modernisering, Stockholm 1998, red: Kirsti Niskanen. Norrbin, Camilla, Från isolering till integrering. En kollektivbiografisk studie över de kvinnliga riksdagsledamöterna under tvåkammarriksdagens tid 1922-1970, Umeå 2004. Nyberg, Anita, ”Feministiska ekonomer och feministisk ekonomi – exemplet nationalekonomi”, Kvinnovetenskaplig tidskrift 2001: 3-4. Nyberg, Anita, Tekniken – kvinnornas befriare? Hushållsteknik, köpevaror, gifta kvinnors hushållsarbetstid och förvärvsdeltagande 1930-talet – 1980-talet, Linköping 1989. Nätkin, Ritva, 1991, ”Familj, klass och kön i välfärdsstaten”, Den problematiska familjen, Helsingfors 1991, red: Panu Pulma. Olsson, Lars, ”Vetenskapssyn, historieskrivning och inlärningsprocess. Några reflektioner utifrån SAP:s valresultat 1902-1988”, Ut med historien. Sju historiker om historieundervisningens uppgift idag. Bengt Ankarloo, Hans De Geer, Tom Ericsson, Carl-Axel Gemzell, Tomas Lindqvist, Lars Olsson, Kim Salomon, Lund 1992, red: Lars Edgren & Eva Österberg. Overud, Johanna, I beredskap med Fru Lojal: behovet av kvinnlig arbetskraft i Sverige under andra världskriget, Stockholm 2005. Pateman, Carol, The Sexual Contract, Cambridge 1988. Petersens, Lovisa af, Formering för offentlighet. Kvinnokonferenser och Svenska Kvinnornas Nationalförbund kring sekelskiftet 1900, Stockholm 2006. Plymoth, Birgitta, ”Kvinnors ’medborgerliga’ möjligheter: Kvinnor och fattigvård under sent 1800-tal”, Kvinnor på gränsen till medborgarskap. Genus, politik och offentlighet 1800-1950, Stockholm 2001, red: Christina Florin & Lars Kvarnström. Qvist, Gunnar, Fredrika Bremer och kvinnans emancipation. Opinionshistoriska studier, Göteborg 1969. Qvist, Gunnar, Kvinnofrågan i Sverige 1809-1846: studier rörande kvinnans näringsfrihet inom de borgerliga yrkena, Göteborg 1960. Ropen skalla - daghem åt alla! : vittnesseminarium om daghemskampen på 70-talet, Södertörn 2007, red: Mari Gerdin & Kajsa Ohrlander.

205 Rosén, Ulla, ”A Rational Solution to the Laundry Issue’ Policy and Research for Day-to- Day Life in the Welfare State”, Science for Welfare and Warfare. Technology and State Initiative in Cold War Sweden, USA 2010. Rönnblom, Malin, Ett eget rum?: Kvinnors organisering möter etablerad politik, Umeå 2002. Rönnbäck, Josefin, Mor– barn – arbete – ett aktuellt triangeldrama. Yrkeskvinnornas riksförbund 1935-1944, opublicerad magisteruppsats 1996, Historiska institutionen, Stockholms universitet. Rönnbäck, Josefin, Politikens genusgränser: den kvinnliga rösträttsrörelsen och kampen för kvinnors politiska medborgarskap 1902-1921, Stockholm 2004. Sarvasy, Wendy, “Social citizenship from a feminist perspective”, Hypatia 1997, vol. 12, nr: 4. Schmidt, Folke, ”The ’leniency’ of the Scandinavian divorce laws”, Scandinavian Studies in Law 1963. Schmidt, Folke, ”The prospective law of marriage”, Scandinavian Studies in Law 1971. Schånberg, Ingela, De dubbla budskapen: kvinnors bildning och utbildning i Sverige under 1800 och 1900-talen, Lund 2004. Siim, Birte, ” The Scandinavian welfare state – towards sexual equality or a new kind of male domination?”, Acta Sociologica 3/4 1987. Simonsson, Per, Bidrag till familjens ekonomiska historia. Inflytande över konsumtionen inom svenska hushåll under 1900-talet, Stockholm 2005. Sjöberg, Maria, Kvinnors jord, manlig rätt. Äktenskap, egendom och makt i äldre tid, Hedemora 2001. Sundby, Olof, Luthersk äktenskapsuppfattning, En studie i den kyrkliga äktenskapsdebatten i Sverige efter 1900, Stockholm 1951. Sundevall, Fia, Det sista manliga yrkesmonopolet: genus och militärt arbete i Sverige 1865- 1989, Stockholm 2011. Svanberg, Johan, Arbetets relationer och etniska dimensioner: Verkstadsföreningen, Metall och esterna vid Svenska stålpressnings AB i Olofström 1945-1952, Växjö 2010. Sverdrup, T, Stiftelse av sameie i ektenskap og ugift samliv, Oslo 1997. Taussi Sjöberg, Marja, ”Att skiljas är att dö en smula”, Kvinnovetenskaplig tidskrift 1983:4. Taussi Sjöberg, Marja, Skiljas: trolovning, äktenskap och skilsmässa i Norrland på 1800- talet, Stockholm 1988. Textens mening och makt. Metodbok i samhällsvetenskaplig text - och diskursanalys, Lund 2005, (andra upplagan), red: Göran Bergström & Kristina Boréus. Troedsson, Ingegerd, Den kommenderade familjen. 30 år med Alva Myrdals familjepolitik, Stockholm 1999. Trolle Önnerfors, Elsa, “’Kosta på sig advokathjälp och Köpenhamnsresa’. Den rättsliga utvecklingen beträffande äktenskapsskillnad till följd av egenvilligt övergivande från 1500-talet fram till slutet av 1800-talet’”, Liber Amicorum Ditlev Tamm. Law, History and Culture, Köpenhamn 2011, red: Andersen Per, Letto-Vanamo Pia, Modéer Kjell Åke, Vogt Helle. Törnqvist, Maria, Könspolitik på gränsen: debatterna om varannan damernas och Thamprofessurerna, Lund 2006. Vahlne Westerhäll, Lotta, Den starka statens fall? En rättsvetenskaplig studie av svensk social trygghet 1950-2000, Stockholm 2002.

206 Waldemarson, Ylva, Kvinnor och klass – en paradoxal skapelseberättelse. LOs kvinnoråd och makten att benämna 1898-1967, Stockholm 2000. Wegerman, Leif, Försörjd av sin hustru: genus, folklig praktik och medborgarskap i arbetslöshetshjälpen 1921-1939, Stockholm 2008. Wikander, Ulla, Feminism, Familj och Medborgarskap. Debatter på internationella kongresser om nattarbetsförbud för kvinnor 1889-1919, Göteborg/ Stockholm 2006. Åkerman, Brita m.fl., Kunskap för vår vardag: forskning och utbildning för hemmen, Stockholm 1984. Östberg, Kjell, Efter rösträtten: Kvinnors utrymme efter det demokratiska genombrottet, Eslöv 1997.

207 BILDFÖRTECKNING

Om någon som har anspråk på upphovsrättigheter när det gäller foton och bilder i denna avhandling, vänligen kontakta författaren.

Bild 1. Fotografi på Agda Montelius. Bilden är hämtad och med medgivande från KvinnSam vid Göteborgs universitetsbibliotek. (http://www.ub.gu.se/kvinn/portaler/arbete/biografier/montelius.xml) Bild 2. Fotografi på Emilia Lothigius (Broomé). Foto: Atelier Jaeger. Bilden är hämtad från Kungliga biblioteket, Stockholm (foto Fc1). Bild 3. Fotografi på Birger Ekeberg. Fotograf: Hertzberg. Bilden är hämtad från Kungliga biblioteket, Stockholm (Ls8). Bild 4. Fotografi på Hjalmar Westring. Fotograf: Anna Edlund. Bilden är hämtad från Kungliga biblioteket, Stockholm (Fa1b). Bild 5. Fotografi på Carl Lindhagen. Bilden är hämtad och med medgivande från KvinnSam vid Göteborgs universitetsbibliotek. (http://www.ub.gu.se/kvinn/portaler/rostratt/biografier/lindhagen.xml) Bild 6. Bilden på skulpturen är hämtad från Morgonbris 1906:4. Bild 7. Teckningen är hämtad från Morgonbris 1907:5. Bild 8. Fotografi på Signe Vessman. Bilden är hämtad från Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Stockholm (Gärda Möllers arkiv, ariv nr: 855, löp. nr: 0020). Bild 9. Fotografi på finansminister Ernst Wigforss talar på nykterhetsdagen 1934. Fotograf: Axel Malmström. Bilden är hämtad från Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Stockholm (fotosamlingen, arkivnr: 3331, löpnr: 1). Bild 10. Fotografi på Kerstin Hesselgren och Karin Kock . Fotot från Morgon tidningen. Fotograf H. Svensson. Bilden är hämtad från Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Stockholm (arkivnr: 868, löpnr: 27938). Bild 11. Fotografi på Alva Myrdal 1937. Fotot från Ny Dag. Bilden är hämtad från Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Stockholm (arkivnr: 1977, löpnr: 4120). Bild 12. Fotografi på Olivia Nordgren. Fotograf: Eric Lundqvist. Bilden är hämtad från Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Stockholm (arkivnr: 3331, löpnr: 3387). Bild 13. Kopia på annons i Husmodern 1949:37, s. 39.

208 Bild 14. Fotografi på Ebon Andersson omkring 1950. Bilden är hämtad från Madeleine Jacobssons privata samling. Bild 15. Bilden publicerades i Göteborgs-Tidningen 2/10 1955. Bilden är hämtad från Kvinnohistoriska samlingarnas (KvinnSam) klipparkiv vid Göteborgs universitetsbibliotek (ämne skatt, A-L). Bild 16. Fotografi på Cecilia Nettelbrandt. Fotograf: Hernried. Bilden är hämtad från Kungliga biblioteket, Stockholm ( Fc1). Bild 17. Fotografi på Maj-Britt Sandlund (till höger) tillsammans med Anita Gradin- Hansson 1977. Bilden är hämtad från Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Stockholm (fotosamlingen, arkivnr: 3331, löpnr: 4299). Bild 18. Fotografi på Nancy Eriksson 1974. Fotot från Ny Dag. Bilden är hämtad från Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Stockholm (arkivnr: 1977, löpnr: 1329). Bild 19. Fotografi på Gunnar Sträng 1972. Fotograf: Mark Markefelt. Bilden är hämtad från Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Stockholm (arkivnr: 5312, löpnr: 27175). Bild 20. Fotografi på Inga Thorsson 1952. Bilden är hämtad från Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Stockholm (arkivnr: 868, löpnr: 19065). Bild 21. Fotografi på Lisa Mattsson 1977. Fotot från Ny Dag. Bilden är hämtad från Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Stockholm (arkivnr: 1977, löpnr: 3938).

209