N:o 3 d. 1 Februari 18S0-

I h varje nummer ett à tvä nya och företrädesvis lätta musikstycken Utgifvare: ALFRED LUNDGREN. Porträtt i h vart eller hvartannat för piano eller sång. nummer, ^STOCKHOLM, J ;AAC JMARCUS' P OKTR.-^

Innehall: Anmälan. — Charles Lecocq (med porträtt). fullt går att fylla vår länk i utvecklingens \ m änna förhållanden. För öfrigt torde vi — Koralfrågan. — Musik och Teater. — Mu sikalisk humo­ resk. — Musik för piano: Miniatyrbilder af J. Linde» stora kedja. Detta allt har manat oss få hänvisa till förra numrets utförligare gren: I. P.allad ; II, Vid en blommas graf. — N amunas att söka upprätta ett organ för ton­ anmälan. kuplett i 2 :dra akten af operetten La Joli Persane af Ch. konstendess idkare och vänner. Prenumeration kan ske å alla postkon­ Lecocq. — Slutet godt, allting godt, poem af J. L. — Musikaliskt proplem. — En "Impressarie". Necken vill framförallt blif va en tid- tor, hos tidningens kommissionärer samt i »ing f ör hemmet, iifven om en och annan de festa boklådor. uppsats kommer att ajse tonkonstens all- Prenumerationspris: helt år: 5 kronor; j qnartal: 4 kr.j halft år: j kr.; ANMÄLAN. ett t/var tal: I kr. > o öre, postarvodet Hvem är ej, eller vill icke vara inberäknadt. musikvän? Hvem är väl som icke, REDA KT ION EK. om ii/ven på sitt särskilda sätt kän­ ner sig tilltalas och njuta af ett vackert musikstycke r / hvarje bildadt hem är tonkonsten genta represente­ CHARLES LECOCQ. rad, talrika sång- och musiksällska- Det är ej synnerligen längesedan per existera inom landet; — Staten komponisten till den nyligen på Re­ underhåller en musikalisk akademi; naissance-Teatern i Paris med så utom­ vid de fleste af våra öfrige läro­ ordentlig framgång gifna operetten La verk•, högre som lägre, öfvas sång jolie Persane (Den vackra persiskan) eller instrumentalmusik, ofta under var känd blott inom en helt liten vän­ ledning af serskildt härför afsedde skapskrets. Han bodde då vid Fon­ lärare', vid teatern såväl som kyrkan taine Saint-Georgesgatan högt upp i innehar musiken ett aktningsljudande ett mycket anspråkslöst rum, der han rum. I alla lifvets f örhållanden, glada hade besök endast af sina elever, hvilka som sorgliga, har tonernas vältaliga han i och för sin existens gaf piano­ språk alltid en passande tanke att säga lektioner. oss: sj elf va glädjen får färg, modet Lecocqs debut som operettkomposi­ stegras, andakten höjes, sorgen veknar tör daterar sig från år 1858. Offen­ och mildras. De gamle nordbor hyste, bach, då direktör för Boufifes-Parisi- i likhet med många andra folkslag, ens, hade utsatt ett pris för kompo­ den öfvertygelsen att musiken vore en nerandet af musiken till enaktsoperet- omedelbar skänk af gudarne. Och är o ten Le docteur miracle. Två partitur icke vi dessutom ett folk, son medvets- CHARLES LECOCQ. befunnos värdiga att antagas: det ena NECKEN. SVENSK MUSIKTIDNING. 18

ur ett partitur föresjunger med half röst, lighet något dess djupare berättigande. hade Bizet, det andra Lecocq till för­ Men då man bevitnat de ansträngningar, som fattare. Båda operetterna gåfvos om- såsom hans vana är, så utbryta ahörande artister städse i högljudt bifall. Bland tidtals blifvit gjorda för att hålla saken vid vexlande och upplefde hvardera elfva före­ lif, de välmenta försök till 'förbättringar', ställningar. Följande år syntes Lecocqs alla berömdheter i Paris är Lecocq till sin person minst känd af den stora all­ som redan skådat dagen, och det menings­ namn på Folies-Nouvelles' teateraffisch; utbyte som deraf föranledts, att icke för­ men stycket gjorde ingen lycka, och Le­ mänheten. Han gör aldrig någon inbjud­ ning, men emottager väl en sadan. Utom tiga sakens genom musikaliska akademiens cocq drog sig modfälld tillbaka fran tea­ vårdande omhägnad officiel vordna natur, tern och började på nytt gifva pianolek­ en à två musici eller ett par medarbetare (för texten) emottager han inga besök. så borde väl ingen, helst man ju afser en tioner. År 1864 dök han ater plötsligt för nationen gemensam angelägenhet, vidare upp på Folies-Marigny, der en operett af Med undantag af generalrepetitionen och betvifla tvistemålets berättigande som verk­ honom blef med bifall e mottagen. Här­ de båda första föreställningarne, sätter han aldrig sin fot inom den teater, der lig fråga betraktad. med öppnades efter hand portarne till Nej ! så tycks det verkligen. flere af pariserteatrarne, och man gaf med hans arbeten uppföras. Första aftonen alltjemt stigande framgång: l'Amour et tillbringar han vanligen på förste regissö­ Och är det icke dessutom glädjande att son Carquois, Fleur de Tin', Le Radjah rens rum, och, under tiden som ödet öfver förspörja någon almännare lifsyttring rö­ de Mysore, Monsieur de Crac, och Le hans verk afgöres, fördrifver han tiden rande, om äfven blo tt indirekt, tonkonstens angelägenheter? — alltid en dementi mot beau Danois. med att utkasta pennteckningar. Så snart talet om indifferentism. År 1870, då i Frankrike kanondundret en pjes en gång gjort lycka, tänker han Vi sade: indirekt; ty vår s. k. koral­ öfverröstade hvarje annan musik, beslöt ej vidare derpå, utan sysselsätter sig då fråga har, som det synes oss, ännu ej Lecocq försöka sin lycka i det närbelägna endast med den nästföljande. En karak­ blifvit adlad till någon konstfråga. Belgien. Han uppsökte Duru, en hans teristisk egendomlighet hos Lecocq är, att han på det ursinnigaste hatar all lyx i Vill man musik, så måste man vilja vanlige medarbetare, och gaf honom i skön musik; man anses eljest icke veta uppdrag att skrifva en för Brüssel passan­ kostymer och dekorationer, och svärmar livad man vill. de operettlibretto. Denne, i början all­ för ingenting så högt som att se sina ar­ beten uppförda med den största möjliga Nationen måste musikaliskt fo stras. deles icke förtrogen med en dylik upp­ Den kyrkliga tonkonsten bör inner­ gift, kom slutligen efter många råd och enkelhet. Den enda konflikt, som någon­ ligare förenas med religionen. förmaningar fram med manuskriptet till sin uppstått emellan honom och Renais­ Detta kan endast ske på den konstnär­ Hundra jungfrur, hvilket dock till en sance-Teaterns direktör, gäller just denna punkt. Aldrig har han till Koning liga ståndpunkten. början presenterades i ett mycket ofull- Hylla vi Luther som teolog, eller åt­ ändadt tillstånd. Svårigheten i att libret­ öfverlemnat en pjes utan att tillägga: Jag ber er, var denna gång så älskvärd och minstone som kyrkolärare, så borde vi ton hade ännu en annan auktor i Chivot, väl äfven beakta hans, beträffande kyrko­ som sjuklig vistades i södern, blef snart använd inte för mycket penningar derpå!' — Han bleknar, hans stämma börjar musiken, gifna vinkar samt dela hans undanröjd. Clairville inträdde soin tredje darra, och han slutar vred sin skydds­ åsigter — såvidt de befinnas vara af verk­ medarbetare för texten, och den 25 Mars talan med orden: 'Plåga mig d enna gång lig estetisk, d. v. s. fullt giltig halt. 1872 uppfördes i Brüssel första gången icke rned att åter framkomma med er Och de äro det. Han ville å ena sidan Hundra jungfrur. förryckta lyx i dekorationer och kosty­ församlingens animerade deltagande i tien Operetten gjorde lycka och upptogs mer!' Vanligen låter han, först sedan pje- enkla, högstämda koralsången — natur­ med framgång äfven i Paris. Här i Stock­ sen gått hundra gånger, ställa sig tillfreds ligtvis utan tröttande längder — under holm gafs denna pjes sa mtidigt på Södra öfver den stora kostnaden för uppsättnin­ det å andra sidan hans musikaliskt be- och Mindre Teatrame. Den skulle dock gen. gåfvade natur fann det högsta behag i någon tid derefter öfverglänsas af Mada­ Lecocq bebor nu vid Boulevard Exel- hvad katolska kyrkan skönast egde af ton­ me Angel's dotter. Komponisten hade nu mans, emellan Auteuil och Bois de Bou­ skatter: det var nemligen ingalunda de, lagt grunden till sitt rykte och sin för­ logne, ett förtjusande och luxuöst ut- utan blott åtskillig text, som 'skulle föl­ mögenhet. Girofle-Girofla, La petit ma­ rustadt palats, hvilket han uppbygt åt sig gås'. Han fann alltså det högsta behag riée, La Marjolaine, Kosiki, Le petit duc på sina kolossala författareinkomster. Här i den koral, hvars rörliga stämmor 'dansa La Camargo, Le Grand Casimir, La petit har han formligen inspärrat sig som i ett kring sin tenor likt glada barn kring en mademoiselle, hafva alla bidragit att göra fängelse för att icke från tidigt på mor­ from fader'. komponistens namn populärt. gonen till sent på aftonen blifva öfver- Denne hans riktnings värdige, sannt På direktören för Renaissance-Teatern lupen af teaterdirektörer och librettoskri­ konstnärlige tolk var Johann Sebastian Viktor Konings bönfallan har Lecocq skrif- benter, som infinna sig, dels för att an­ Bach. vit en liten karakteristik öfver sig sjelf. hålla om något, dels för att erbjuda ho­ Denne hade dock två fel, hvilka för vår Vi anföra derur några punkter. nom sina tjenster. tid göra honom föga tilldragande : han var *1 min barndom roade jag mig att blåsa Lecocq är nu 46 år gammal; hans nemligen djupt innerlig och sannt musika­ flageolet (en slags liten flöjt eller fogelpipa ) ögon, ehuru försedde med synglas, ses lisk. men öfvergaf utan afsaknad detta instru­ ännu glöda af liflig eld. Så snart han Hans koraler äro vackra och upplyftande, ment mot pianot. Min karakter är sakt­ stigit upp om morgonen, sätter han sig emedan de utgöra en trohjertad konstnärs modig, men jag kan tillfälligtvis blifva rätt att arbeta, och afbryter endast för att varmt utandade öfvertygelse. vild. Jag älskar mitt husliga lif. mina frukostera eller intaga sin middag. Denna I jemförelse med dessa begge män så kattor, och den seriösa musiken. På mitt ihärdiga flit medför ock sina frukter. Le­ torde vi, med hänsyn till koralfrågan, och piano finner man alltid Bach, Mendels­ cocq har i inkomst ensamt från Renaissance- så länge vi hysa böjelse att förälska oss sohn, Schuman och Wagner. Det förar­ Teatern omkring 100 till 120,000 fres i vår nuvarande (vare sig 'rytmiska' eller gar mig, att man kallar mina arbeten årligen. Han är genom kontrakt på tre 'orytmiska') ståndpunkt, samt och synner­ operetter, hvilket ord är helt och hållet år fästad på denna scen. ligen föga annat vara än — vilsekomna intetsägande. Min sträfvan gick alltid der- far. hän att skrifva en komisk opera. Jag bär Hreffners koralbok är produkten af ett afsky för en sysselsättning, som jag ej för­ temligen gediget kontrapunktiskt vetande, står." Det är mig en verklig plåga att Bör koralfrågan som fråga anses? ehuruväl dunkelt, när frågan gäller kyrko- höra mina egna kompositioner. Jag spe­ tonarterne, om hvilkas kadenser bearbetaren lar icke och reser ogerna. Jag är något Det förefinnes i vår inhemska musikverld en tvistighet, den man skyndat sig ge be­ sväfvar i villrådighet. Numer aktar man litet gourmand. Jag berättar ogerna om sig gemenligen hos oss försigtigtvis för min lefnad och ser helst att äfven andra nämningen: koralfrågan. Då man vet, huru kontrapunktiskt studium — om icke för icke befatta sig dermed.' lättvindigt det stundom tillgår att af den eller den obetydligheten göra en s. k. annat, så för att undgå förtalet. Viktor Koning tillägger följande medd e­ Deremot tror sig en och annan förmod­ landen: 'I)et första Lecocq uraktlåtit att fråga, den man för tillfället, i brist på ligen riktigt gagna konsten genom att mot anföra är, att han besitter en vacker, in­ annat, kan tala och skrifva om i oändlig­ dessa oskyldiga kyrkotonarter, dem man tagande sångstämma (bariton); när lian het, så bevisar ej benämningens almänne- NECKEN. SVENSK MUSIKTIDNING. 19

vanligen inte känner, utslunga sitt anatema. ligen föga öfrigt att önska. Skola vi någon­ att ångra det fem minuter efteråt. På så (Man tanke sig ett lindebarn — riktande sin komma derhän? sätt blir Brududur titulär man till Namuna, bannstrålen och man har en bild af detta J. L. den sköna persiskan, hustru till Nadir, senare förhållande). med formlig förpligtelse att inom tjuge- Vi upställa tvenne betingelser för att Koncerten å musikaliska akademien Lör­ fyra timmar återlemna henne till sin förre 'koralfrågan' hos oss må i egentligare dagen den 31 Jan., med ett program en­ man. mening bli en fråga: 1:0 Sannt konst­ samt uptagande svenska tonsättares (L. Nor­ Denna lyckliga kombination stores förarg­ närliga, kyrkomusiken i dess helhet — man, J. A. Josephson, Ivar Hallström, m. fl.) ligt nog genom furstens ankomst till sin såvida som byggd på koral — omfattande verk, utgör ett dagens evenemang, hvars goda stad: han har sett den sköna Na­ sträfvanden och syften; 2:0 Härför er­ närmare omförmälande skall i nästa num­ muna, sänkt sig från sin höjd och blifvit forderlig sakkännedom jemte artistisk be- mer bli oss ett kärt nöje. dödligt förälskad; han har aftonen under gåfning och utbildning. det platoniska bröllopet smugit sig in i Endast i den mån vi hos koralens måls­ Aidas i följd af sjukdomsfall fördröjda sängkammaren, kyskt afdelad i tvenne män se dessa betingelser alltmera förverk­ uppförande å lyriska scenen förorsakade hälfter: i den ena snarkar hylla'n, i den ligade framträda, kunna vi, för vår del, naturligtvis en mängd omkastningar i re­ andra slumrar Namuna. Han trycker en erkänna tillvaron af koralfrågan såsom pertoaren, så att åtskilliga förut bekanta kyss på den inslumrades panna, hon upp- sådan. Orfeus. stycken, med mer och mindre god recett, spritter ur sömnen; men han har knappast ånyo gått öfver tiljan ; så församlade hunnit ta till flykten, då Namuna, indig­ Hvita frun (entai) en mångtalig publik, nerad vid tanken att hylla'n velat bryta under det Muntra fruarne (flertal) endast sin öfverenskommelse, skriar, ropar och lockade en fåtalig publik. låter konstatera felet hos den alltid till­ Musik och Teater. hands varande kadi'n. Allting rangerar sig mot slutet förnie- Vid Mindre teatern har man börjat in- Fj cn ie Sy mfon ikoncerten delst furstens lättrörliga hjerta, hvilket öfva Den vackra Persiskan af Ch. Lecocq. å kungl. stora teatern under hr Ludvig hjerta i en handvänning öfvergår från Namuna till Kukuli, kadin's hustru. Kadi'n Normans anförande, lördagen den 24 sist- Om la Jolie Persane (den sköna per­ skyndar sig att skiljas för att bli utnämd lidne Jan., var en verklig musikalisk hög­ siskan) skrifver man från Paris efter första till vizir, och hans Kukuli får kuttra med tid för den talrikt församlade publiken, uppförandet : sin furste och Nadir med sin Namuna. som ock en triumf för hofkapellet och Lagen om skilsmessa är enkel i det En dylik historia kan, som man finner, dess dirigent. Valet af tonverk, vanligen Persien, som i norr begränsas af bo ulevard icke förnuftigtvis egna sig för musik; det godt, kunde denna gång ej gerna utfallit Saint-Martin och i söder af Bondy-gatan: är M. Lecocq som har öfvertagit den; lyckligare, ithy att programmet uptog trenne lika enkel som äktenskapet. Man ernår han har deri inlagt sin lätta uppfinning, mästares namn, hvartdera för sig i olika ta sig hustru, man språkar an den första sin säkra scenkännedom, sin skickliga faser af historisk utveckling betecknande kadi man möter, han lägger ens hand instrumentering, och skrifvit ett partitur ett det högsta tänkbara orkestrala herra­ i handen på ens hjertas utkorade och be­ som marscherar steg för steg i rytmer, välde: Jos. Haydn (Symfoni, g-moll), L. van traktar sin klocka sextio sekunder. Har som hos honom äro så snarlika med dem Beethoven (Pastoralsymfonien) och Henry man under denna minut ingen i nvändning som förelupit det och tillryggalagt sin Berlioz (trenne stycken ur 'la damnation haft att göra, är man gift; detta beträf­ bana allt under ett glädtigt framtrippande de Faust®). Det Haydn'ska mästerstycket fande äktenskapet. Om nu det älskade med sin lätta packning.' med sin oöfverträfli ga Menuett uptogs redan föremålet ej längre behagar, så kallar man med animerade handklappningar. Kom på kadi'11, och, i närvaro af sin hustru, -^fe- så Berlioz. Spänd, nyfiken förväntan: utropar man utan minsta gensägelse: 'Jag man vet sig ock hoppas fa lyssna till skiljer mig vid min fru!® Kadi'11 meddelar något särdeles delikat — och man bedrog giltigt intyg, frun är frånskild; detta be­ Musikalisk humoresk. sig ingalunda. Berlioz exellerar i orkester­ träffande skilsmässan. Serenaden. behandlingen. Man tycker sig höra lik­ Men en grundlig kännedom af menni- som ett enda, fast i otaliga, underbart skohjertat har gifvit upphof åt en tilläggs­ 'Sjunger ni händelsevis, hr Bodi/vist?* mångskiftande klangfärger och styrkegrader artikel i denna rudimentära lag — som frågade fröken. ljudande instrument, trakteradt af någon föranleder, kunde man säga, att allt för 'Nej jag sjunger inte, alldeles inte.' bländande virtuos. Denna klangens skön­ fritt göra sig lustig öfver khanen — den 'Men det är då evinnerlig skada; att het vinnes dock ingalunda, såsom ofta handlar om det fall, då man, ehuru inte döma af ert tal måste ni vara tenor. händer, genom upoffrande af det musika­ tvungen att lefva tillsammans med sin Hvarföre då inte sjunga?' liska innehållet, utan befinnes detta städse hustru, dock kunde ånyo börja tycka om Nu hade säkert hr Bodi/vist gerna velat utgöra den positiva grunden och föranled­ henne, eller vilja gifta sig med henne på svara fröken någonting. Men han tycktes ningen. Alla tre styckena måste gifvas nytt. För att undvika dylik blott på ej få fatt i rätta ordet, eller hade han da capo . krångel grundad skilsmässa, tillåter icke någon giltig anledning att icke svara. Det fordrades nu sannerligen ett Beetho- lagen den frånskilde mannen att återta' Alltnog, han teg en momang och vände vianskt storverk för att intresset under fort­ sin maka, förrän han under tiden gjort för­ så med en djerf sväng bort samtalet från sättningen icke skulle slappas, och så upspel- sök med en andra maka, om också blott sång och musik till — mjöl- och spann­ tes 6:te Symfonien, oförgätlig genom den in- på tjugofyra timmar, och att, då försöket målsmarknaden, angående hvilka han ju gifvelsens omedelbarhet, hvaraf hon så rik- misslyckats, han beslutit sig att skiljas borde kunna yttra sig med någorlunda ligen genomandas och som gjort henne till vid den andra för att återta den första. sakkännedom, eftersom han deri var mäk­ livad hon blifvit: tonkonstens skönaste idyll. Men till och med i Persien kan lagens lare. Och hvem kan väl erinra sig, till exempel stränghet kringgås, och detta har gett upp­ Men fröken hade uppenbarligen ej följt scherzot med sina fagra oboeställen och hof åt en patenterad industri, som med- honom in på affärsområdet, ty då han icke spritta af fröjd, eller finalens sköna gifver de frånskilda makarne att ånyo för­ meddelat henne de mest uppiggande de- herdesång utan att njuta en riklig tröst? enas, utan att emellan sig ha det föga an­ taljerne öfver sin verksamhet till fromnia Vore hos oss koncertväsendet lika vår- genäma spöket af den interimistiske man­ för Müller & Becker, utropade hon liksom dadt, ymnigt och rikligen representeradt nen; de som utöfva denna industri kallas inspirerad : jemväl å oratoriets, passionskantatens, a ca- hyllas, och deras mission är att efter upp­ 'Bodqvist, ni måste lära er sjunga. Jag pellasångens och nian må med skäl tillägga : drag gifta sig med andras hustrur och att tycker så grufligt mycke' om sång'.' orgelspelets samt kammarmusikens områden, återlemna dem vid första reqvisition, väl Dermed var nu vår mjölomane (om som det under hr Normans spira redan bevarade enligt fakturan. förlåtelse för det nya ordet) fångad. är det å symfoniens, så funnes för oss, Ett ungt hjonelag som tvistar om en Orfeus hade säkerligen blifvit mäklare beträffande dessa herrliga företeelsers up- lapprissak ute på torget, under det kadi'11 om hans Eurydice så hade fordrat., Hvar­ bloinstring i exekutivt hänseende, sanner­ går förbi, skiljes hastigt och lustigt för före kan en mäklare då inte bli sångare? 20 NECKEN. SVENSK M US IK TI DN IN G.

Miniatyrbilder.

I. Ballad.

Allegretto. J. Lindegren.

s -fr: Ses *: i*: V I"jr 'vt y # ï f:t PIANO. ; v 4 -X 1-J j!ZB=Iy=ï^ H 1- -0 0 #*- EtEr~i=^E # #' 0 0 0 0 - Ip—3—

:=Uj>A. t=&=P p: * - _l Hi± EâtEP -I— t t - ' i «. » -j-r * -r S rt u ; > J i -r H J \ : —« 5 4î : i ' ' « L—-» s « J t * * •3-. 1 1 ' ï* ;1. —4. v -ak

2ÊE:-*= îhÉ l î -»—#—*?- ; S # 3=|: S -r * im sas s ?—i—^ K -fcr i er esc. /" 1 74 *4 * t -1«M F fb- y i—j»-^ H 0 1 ?—n- 3fii!?=d_|— fc1 =i•1 —2: -P—~ È i m—m—» =î u p

1 i : » :t= =E=t/=i==ï=t=^j fcg •• =^=£=2= i i t: F* • * Jim. &D. PP rendo. M. =1-—i—j=^==Ö:=qi=Kp i^:i#=#i 0- # -H 1- PS !•" 1 £*?^=EP ÉE^EÄEEgf'J _ •* :F NECKEN. SVENSK MUSIKTIDNING •21

Con meto.

V mesto.

cott amma,

mes to.

i i M. «•

, - '""• :^J' i * T il leS. *

âfcb- dr imijH! , irjlj ' ] 1 ^ r ^ ^ i .

-

•22 NECKEN. SVENSK MUSIKTIDNING.

Ur operetten "La Jolie Persane" (Den vackra persiskan). f Namunas kuplett i 2:dra akten.

Allegretto. Ch. Lecocq. Ht. 0 »• +-f 4— U i-r-j.'». fc5 +-# —-H--I • -± - rail. s Fine. a tempo. PI ANO. ttt tet=P==J=tP=* II rl « £ Pd1 ==t1 1 1 1— w

. -4 mf K S>.\ Tfi t* i^ J MHiJî. it\ itm \ it ni}.

--M= 3=!5=fÄ: s=t -0 0 • i --1=31 ti:

i -«—*Î «.y jrS i i - r i î J •i- 1 p -F H* • -T t il oç r?P w ' l f — I—— -j—-*-j— 5 d ?F" • • i* • id! n

-:=}=: I

sf# J i i3 i 1 EEw= rtfet?^ ffr A o ^yitrrr 1 :ï :piü==t*: #

*=±

*' -0- i i i • i i i . • I I /J. C. al Fine. i * I // NECKEN. SVENSK MUSIKTIDNING.

Hvad gör inte kärleken af den, som af nattluft, vårdoft, och när hon detta ville, bekant. Hon störtade ut, vräkte undan kärlek dagligen i 24 timmar brinner så så skälde hon med sin gälla stämma så Lili och — jag kunde uppfinna allt möj­ glödande het som trots någonsin en väl­ fruktansvärdt, att hvarje motsträfvighet gaf ligt, men jag vill hålla mig vid sanningen skött eld. — vika. — Bodqvist tjöt. Bodqvist lärde alltså sjunga. Hon hade äfven denna historiska afton 'Jag — hade — ju — gladt — mig Man låter för sådant ändamål upptäcka skällt sig till friheten. så'; mera fick han inte fram, det öf­ sin stämma, hvilket kostar åtskilligt med Bodqvist hade just gifvit sin följeslagare riga vardt tårar utan ord. pengar, man vänjer sig af med åtskilliga tecken att gripa första ackordet, då Lili Äfven Antonia grät, och, om jag inte saker, t. ex. cigarrer, öl — för stämban­ stormade ut. skrefve en humoresk, så läte jag också den mycket helsosamt — men för den Hon kunde naturligtvis inte med så mannen med guitarren gråta. Men denne öfriga organismen nedstämmande, och efter sköna ord helsa friheten som Maria Stuart, kunde då inte röras. Med en kyla, som det man några mâna'r har marterat sig men hon kunde skälla af förtjusning och en Verrina kunnat afundas honom, störde sjelf med återhållsamhet och sin omgifning detta gjorde hon med hela kraften hos en han de båda lyckliges lyriskt-elegiska stäm- med skalor och solfeggier, så — kan man god hundlunga ... ning. »Jag tror de' ä' sent. Kan jag fa nuna visserligen inte sjunga, men man tror åt­ Hvem ville på henne kasta första stenen? minstone att man kan. Ingen, utom — Bodqvist, hvilken hon 2 och 50.' afgjordt hindrade från begynnandet af Man borde lära sådant folk poesi i Bodqvist befann sig i en dylik belägen­ normalskolan, ty vidare studera de ej. het. I Mars hade han begynt sina konst­ hans företag. Han var fruktansvärdt ur­ sinnig. Bodqvist och Antonia gingo, sedan han närsstudier, i Maj jemförde han sig blott aflägsnat sig, in i huset. Högst förtjuste med de berömdaste operatenorer och i Ändtligen vardt 'besten' (det är Bod- qvists uttryck, icke vårt) tyst; hon måtte djupt bedröfvade. Om Bodqvist äfven Juni jemförde han sig icke ens med dessa ; der fortfarande grät, och huru länge, vet de voro för honom obetydligheter; hvar ha påträffat något smakligt ben, och Bod­ jag icke. och en felades ju något. Hvad felades qvist kunde begynna. Jag vet inte, om det var första debutens Jag vet blott att Lili inte vågade sig honom? — Intet. Han var ju den absolute rädsla, eller om det var förtreten öfver in i huset och nästa morgon fick afsked tenoren. på grått papper. Och i Juni skulle nu detta ådagaläggas. Lili, men Bodqvists sång klingade ej sa vackert, som om t. ex. en afKongl. ope­ Se'n dess så hatar hon alla tenorer, äf­ För alla hade han förtegat sin artistiska rans solister hade sjungit i hans ställe. I ven när de inte heta Bodqvist. nya födelse; vänner och bekanta anade ej höjden var hans röst något sträf, i midtel- hans 'lyftning'. läget något tunn och i djupet någonting -saies-- I Juni tänkte han uppsvinga sig till alldeles ohörbart Dock, detta till trots, det beundransvärdaste H, som någonsin föll han sig sjelf i smaken, och detta är Slutet godt, allting godt. en mensklig strupe frambragt, och då för konstnärn ändå en hufvudsak. tänkte han uppträda för sin Antonia (hon Jag drängar min luta hade nemligen detta sommarnamn) och se Hans val hade fallit på en fullkomligt Att qvalen muta, hennes glädjestrålande anlete och höra ny och obekant sång 'Godnatt, du mitt Att balsam gjuta henne stamma sin hjertinnerliga tacksägelse hjertas vj'n*, af Abt. Denna sång har den [ öppet sår. och bli af kärlek och hänförelse så för­ fördelen, att en tenor, som har det, kan Mot ängslans frågor, ryckt, att han redan nu ärnade sig 14 i slutet sjunga höga H. Detta H var Mat älskogslågor­ dagars tjenstledighet för att icke bringa Bodqvists knalleffekt. 2000 gånger hade nas tusen plågor konfusion i hela Europas mjölhandel. han försökt det i alla nyanser, och i dag I toners vågor Mig lisa når. Ja, det ärnade han! — ernade han 'vinna sitt Mäster-H", såsom Den 12 Juni, dagen före sin flickas Wilhelm Tell före sin stora bragd så namnsdagsfest, om aftonen kl. 9,35 minu­ skönt anmärker. llo gudomen tvingar Y ter Stockholmstid, vid den renaste full­ Men han hade gjort upp räkningen utan Likt örn, som svingar måne och vid den ljufvaste luft, enkom Lili. Detta oförnuftiga djur hade för ti­ På starka vingar egnad för älskogssmek, man kunde önska, digt för sångarens lycka färdiggnagt sitt Mot skyn med lust, Så steg mot höjden, stod framför fönstret till en landtvilla i ben och kunde nu uppföra sig kontemplativt. den skönaste sommarfägring, en sirligen Då upptäckte hon sin motståndare. Det Steg djerf i fröjden Min härle k: (len höjden, krusad medelålders man full af hängifven- gamla hatet uppvaknade hos henne. Sakta het, och derhos en ytterst pligtmässigt morrande kom hon honom allt närmare / stormar ej, röjden Ej mod till dust. blickande äldre herre, som bar en guitarr. och närmare. Bodqvist märkte det och ångestsvetten kom honom i pannan; 'tänk Mannen utan guitarr var Bodqvist. I Ej Jägrare flicka villan bodde hans Antonia. Hon kunde om hund' började att skälla!' Blott ännu en minut måtte en mild skapare under­ An min setts blicka; icke se honom, ty han hade gömt sig Mig stillhet dricka bakom ett träd. Han ville nemligen vara trycka hennes olåt, så vore det undan- stökadt och Lili kunde skälla i hun dra ar. llon bjöd, och tro osedd. — Hon skulle endast höra en him­ Hvarann hänryckte melskt klingande stämma, råka utom sig Riktigt, hon tystnade ånyo. Ah! Det stora ögonblicket! H'et nalkades! Vi spuro: tryckte af hänförelse, och då skulle han för den I famn, vi tyckte tilltjusade förtjuserskan afslöja sig som äl­ Icke alla menniskor visa ett vänligt an- sigte, när de bereda sig pa ett högt H; Oss innelyckte skare och sångare och i detta sitt lifs skö­ I himlens ro. naste ögonblick vara djerf, likt Romeo i tvärtom, rätt många se ett i sådant ögonblick första akten, och bedja sin Julia om en så grymma ut, som om någonting förfär­ ligt skulle hända. Bodqvist var heller Af kärlekens under kyss, kanske om två — det visste han da / dessa stunder ännu inte. — inte fri från den vanan. o Men Lili uppfattade hans ansigtsmin Vårt väsens grunder Sådan var i breda drag hans fälttags- I dallring stod. plan. Dervid hade han förgätit någonting illa. Hon trodde bestämdt att han ämnade begå någon förbrytelse, ty ögonblicket att Vår trosfest firad, oändligen vigtigt — fienden. träda i verksamhet syntes henne nu vara Af oskuld sirad, Han hade nemligen e n fiende i huset: En ljusflod skirad, Lili, ett hvitt litet argsint hundkräk, kommet. En sekund före höga H störtade hon Stod, b/omstervirad, som mot honom hyste en uppenbar aver­ Min enget god. sion ocli ej heller derutaf gjorde någon lös på Bodqvist och bet honom i venstra vaden så elementariskt häftigt, att han hemlighet. med bästa vilja, i stället för att sjunga Och si! allt var villa! — För denna Lili hade det under den Att smärtan stilla sköna aftonen förefallit motbjudande att höga H — i ännu högre ton — skriker a j! Detta 'aj' föreföll Antonia, som ända Månd' tårar trilla ligga inne i det qvafva rummet på en Eran ynglings kind. örngottsdyna, hon ville njuta af månsken, hitintils något förvånad lyssnat på sångarn, 24 NECKEN. SVENSK MUSIKTIDNING.

Dock ej er bölja gå illa, och teatern är tom och kassan pank! Hvad allt har han inte redan måst lida! Förmår bortskölja Du milde himmel! Då är direktörens exi­ hvad återstå honom icke för lidanden! J)e ve miff hölja, stens ett verkligt helvete, så att han allt­ Först omsorgen att bringa sin stora konst­ De i/na/ miff J'ölja, emellanåt med Faust förtviflad utropar: närstrupp öfver oceanen, medan han var Likt ja f ad hind? "Det kan inte en hund lefva längre så så starkt angripen af 'finansnödens bleka här!" Dussintals räkningar, som livarje vemod' att han riktigt mådde illa deraf. Nämn likväl ej grälen ! ögonblick af, som det tyckes, mycket Så 'Gersters' uteblifvande och hennes för­ Till stoft förmålen, determineradt förtroendefulla inlemnas — klaring att blott under vissa vilkor vilja Ifo täljer talen och inga pengar; hundrade småsaker som komma till Amerika, vilkor, hvilka den Af våndors mängd? genast måste anskaffas, om man ens skall mångplågade operaöfversten dess värre var (Hörn ändlös trånad.' kunna spela — och inga pengar; talrika urståndsatt att uppfylla. Så det fasaväc- Glöm kärlek, hånad! besök hos goda vänner och rika konstbe­ kande genomfallet af alla stora 'stjernor*, (,'lötn friden, rånad! skyddare, hvilka alltid ha så varmt in­ med hvilka han hade tänkt blända New- 111'nu dygd, blott lånad tresserat sig för inrättningen, att man väl Yorkarne och som af de sednare blott Och svekbemängd ! törs stöta på om ett litet ficklån — men blifvit erkända som fallstjernor. Så kri­ öfverallt inga pengar utan bara fega und- tikens allmänna hämdeskri öfver den ädle (Hörn lidelsers trängsel flykter, tomma förevändningar och be­ öfverstens käckhet att våga bjuda pressen I stornfyldt fång sel, klagande axelryckningar. Då må f—n och publiken »stenar för bröd», och de Der ånffst och ängsel vara teaterdirektör! Och vill då den arme kärlekslösaste, mest bitande, hatfulla, gall- (rå vattliff vald! mångplågade direktören nerskölja sina be­ bemängda anmärkningar, som, ehuru rik­ Och nu — Nirvana, kymmer med ett glas perlande champagne- tade mot de genomfallne konstnärerne, lik­ Beträd din bana! eller ädelt burgunder-vin, så fattas honom väl voro dolkstyng i öfverstens eget hjerta. llöj stolt din fana, såväl champagne som burgunder, ty han Så de tomma husen och, som följd deraf, Ull verldsstrid mana har inga pengar; ja han blir rätt glad, om en så hisklig tomhet i kassan, att till och Du Intets makt! han ännu finner några öre i fickan, för med den vid sådant vane och alltså ej så hvilka han i nästa dryckeslokal kan få lätt ur fattningen bragte öfversten kände I spillror slås veritlen. sig ett glas öl, och derofvan på lite frisk de qvarblifne hårstråna å sitt hufvud resa l)en låffa härden luft eller hos mångelskan i ett hörn ett sig. Så rebellion i orkestern och den För plågan, färden. äple. Söker han i kärlekens armar glöm­ derigenom upståndna nödvändigheten att Ej blossar mer. ska af sina lidanden, så igenslås rnidt för än ytterligare länsa den redan i och för Ej bojor smidas: hans näsa den dörr, som alltid förr stod sig så tomma kassan för att betala miss­ Ej smärtor lidas: på glänt, ty han har inga pengar för att nöjde, kontraktsbrytande musici, på det att Ej trolös Ida's med sidenrober och toalettsaker af guld operarepresentationer öfver hufvud kunde (lodsynte Midas och ädelstenar betala smekningarne. Komi­ bli möjliga. Så de nya »stjernornas» klago­ Om kärlek ber. kern gör honom inga witzar mer, men mål, hvilka, genom det ringaerkännand e som J. L. låter höra bitande anmärkningar, ty han kommit dem till del, kände sig kränkte får inga pengar; sångerskan sjunger alls- och bådo den olycklige öfversten uplösa ingenting för honom, utan gnäller på sin deras kontrakt och låta dem återvända till höjd åtskilligt, ty han har inga pengar; sitt fädernesland, hvarest man bättre för- Musikaliskt problem. dansösen intjusar honom icke i ljuflig blund, stode värdera dem än i det vilda Amerika. Bilda en regelmässig samt/ang af dursltalans utan väcker honom, så fort han vill finna Så de evinnerliga förhandlingarne med alla toner, samtidigt ljudande! ro i sömnen, och fordrar betalning, men berömda primadonnor, hvilka utan pengar Den till Redaktionen fcirst insamla bastå, af och utan god säkerhet icke ville komina analys åtföljda, lösning belönas med eil half år­ han har inga pengar ; och operettsångerskan gång af Necken. kastar honom i ansigtet de finaste pikar öfver och pressens al drig uphörande för- ur Madam Angots dotter för att erinra klenanden, då han gjorde den stora publi­ honom att han inga pengar har att betala ken upmärksam på alla dessa impressarions hennes innestående gage. Och då först förlägenheter och missräkningar samt tyck­ En "Impressarie". de talrika otidigheter och förolämpningar tes finna ett grymt nöje uti att i den arme (Slut. frän N:o 2.) och nedrigheter och intriger och kabaler öfverstens brännheta sår ytterligare gjuta ko­ Men du, käre vän, och jag, vi som och hetsjagter, för hvilka en sådan direktör kande beck och sjudande svafvel. Detta är nu ofta nog ha gluttat i korten hos teaterdirek­ alltid är utsatt, när affären g år illa och en tillvaro, som endast få härdade naturer törer, vi veta dess värre alltför väl att denna demoralisation börjar inbryta, som i längden kunna fördra. de fleste Managers icke lefva fullt så vid ingen trupp kan uteblifva, hvilkens Ser du, käre vän, sådana äro de små herrligt och gladeligt, som den högtärade anförare förlorat det fasta förtroendet på obehagligheter, som många af våra engelske publiken föreställer sig. Ack nej, verk­ hans oöfvervinnerlighet! Nej, det kan verk­ teaterdirektörer hafva att utstå och som ligen inte fullt så "bien", oaktadt det ej ligen ingen hund lefva så der längre . . . stundom göra dem lifvet till en börda. kan nekas att för dem vanligen, äfven id e Ifall du, käre vän, en gång, i stället Och våra svenska teaterdirektörer? frågar aldra sorgligaste förhållanden, dock ännu för bland landsens döttrar, ville se dig du måhända. Ah, de lefva naturligtvis blomstrar mången stilla förnöjelse, som annat ikring bland vår stads direktörer, så skulle i lust och gamman och veta hvarken af folk inte så lätt kan förskaffa sig. Nej, du sannolikt finna att blott få, ytterst få sorg eller brist, hvarken penningknipa eller de hafva det i sjelfva verket icke så bril­ bland dem föra denna lycksaliga tillvaro, annan förlägenhet. Och om du nu inte vill jant; ja många bland dessa herrar skulle, på hvilken publiken så bergfast tror, under tro det, så blif sjelf teaterdirektör, — så som jag tror, utan svårighet kunna beve­ det många, rätt många finna sin belägenhet skall nog tron hos dig verkas. kas att byta icke blott med påfven och hardt när odräglig och likt dessa missnöjde sultan, utan äfven med innehafvaren af statsmän vid slutet af det andra Grant'ska en väl trafikerad porterstuga. Så länge presidentskapet i förtviflan utropa: »any­ teateraffären går bra, behöfver direktören thing for a change!» Man behöfver ändå visserligen inte gerna afstå någon önskan, inte aldeles ha kommit så långt som den Militär-Musik. der direktören, som till värn emot sina ty för pengar kan verkligen snart sagdt En god Militärorkester (8 eller 10-stänimig), allting fås, och pengar spela hos teater­ rätt oangenämt närgångne obetalde skåde­ bestående af trä- och messingsinstrumenter, ön­ direktörer enligt regeln ingen roll, — natur­ spelare tog i sin tjenst en stor bloddogg skar från början af Juli månad engagement i ligtvis så länge de ha några. Så länge och på detta så enkla sätt förskaffade sig Stockholm eller landsorten. fullkomligt lugn ; man kan till och med vara Rikhaltig och modern repertoir linnes. kassan är full, är lifvet för en teaterdirektör Närmare upplysningar, skriftliga eller munt­ kanhända icke alldeles fritt från sorg och impressario från: 'Her Majesty's Grand liga, lemnas af Direktör Alfr. Lundgren. jtalian Opera' och trots detta finna sitt qval, men öfver hufvud taget dock ange­ Urvädersgränd N:o 9. nämt nog. Men — men — när affärerna läge outhärdligt. Den arme Maf lesen! Stockholm.