N:o 3 d. 1 Februari 18S0- I h varje nummer ett à tvä nya och företrädesvis lätta musikstycken Utgifvare: ALFRED LUNDGREN. Porträtt i h vart eller hvartannat för piano eller sång. nummer, ^STOCKHOLM, J ;AAC JMARCUS' P OKTR.-^ Innehall: Anmälan. — Charles Lecocq (med porträtt). fullt går att fylla vår länk i utvecklingens \ m änna förhållanden. För öfrigt torde vi — Koralfrågan. — Musik och Teater. — Mu sikalisk humo­ resk. — Musik för piano: Miniatyrbilder af J. Linde» stora kedja. Detta allt har manat oss få hänvisa till förra numrets utförligare gren: I. P.allad ; II, Vid en blommas graf. — N amunas att söka upprätta ett organ för ton­ anmälan. kuplett i 2 :dra akten af operetten La Joli Persane af Ch. konstendess idkare och vänner. Prenumeration kan ske å alla postkon­ Lecocq. — Slutet godt, allting godt, poem af J. L. — Musikaliskt proplem. — En "Impressarie". Necken vill framförallt blif va en tid- tor, hos tidningens kommissionärer samt i »ing f ör hemmet, iifven om en och annan de festa boklådor. uppsats kommer att ajse tonkonstens all- Prenumerationspris: helt år: 5 kronor; j qnartal: 4 kr.j halft år: j kr.; ANMÄLAN. ett t/var tal: I kr. > o öre, postarvodet Hvem är ej, eller vill icke vara inberäknadt. musikvän? Hvem är väl som icke, REDA KT ION EK. om ii/ven på sitt särskilda sätt kän­ ner sig tilltalas och njuta af ett vackert musikstycke r / hvarje bildadt hem är tonkonsten genta represente­ CHARLES LECOCQ. rad, talrika sång- och musiksällska- Det är ej synnerligen längesedan per existera inom landet; — Staten komponisten till den nyligen på Re­ underhåller en musikalisk akademi; naissance-Teatern i Paris med så utom­ vid de fleste af våra öfrige läro­ ordentlig framgång gifna operetten La verk•, högre som lägre, öfvas sång jolie Persane (Den vackra persiskan) eller instrumentalmusik, ofta under var känd blott inom en helt liten vän­ ledning af serskildt härför afsedde skapskrets. Han bodde då vid Fon­ lärare', vid teatern såväl som kyrkan taine Saint-Georgesgatan högt upp i innehar musiken ett aktningsljudande ett mycket anspråkslöst rum, der han rum. I alla lifvets f örhållanden, glada hade besök endast af sina elever, hvilka som sorgliga, har tonernas vältaliga han i och för sin existens gaf piano­ språk alltid en passande tanke att säga lektioner. oss: sj elf va glädjen får färg, modet Lecocqs debut som operettkomposi­ stegras, andakten höjes, sorgen veknar tör daterar sig från år 1858. Offen­ och mildras. De gamle nordbor hyste, bach, då direktör för Boufifes-Parisi- i likhet med många andra folkslag, ens, hade utsatt ett pris för kompo­ den öfvertygelsen att musiken vore en nerandet af musiken till enaktsoperet- omedelbar skänk af gudarne. Och är o ten Le docteur miracle. Två partitur icke vi dessutom ett folk, son medvets- CHARLES LECOCQ. befunnos värdiga att antagas: det ena NECKEN. SVENSK MUSIKTIDNING. 18 ur ett partitur föresjunger med half röst, lighet något dess djupare berättigande. hade Bizet, det andra Lecocq till för­ Men då man bevitnat de ansträngningar, som fattare. Båda operetterna gåfvos om- såsom hans vana är, så utbryta ahörande artister städse i högljudt bifall. Bland tidtals blifvit gjorda för att hålla saken vid vexlande och upplefde hvardera elfva före­ lif, de välmenta försök till 'förbättringar', ställningar. Följande år syntes Lecocqs alla berömdheter i Paris är Lecocq till sin person minst känd af den stora all­ som redan skådat dagen, och det menings­ namn på Folies-Nouvelles' teateraffisch; utbyte som deraf föranledts, att icke för­ men stycket gjorde ingen lycka, och Le­ mänheten. Han gör aldrig någon inbjud­ ning, men emottager väl en sadan. Utom tiga sakens genom musikaliska akademiens cocq drog sig modfälld tillbaka fran tea­ vårdande omhägnad officiel vordna natur, tern och började på nytt gifva pianolek­ en à två musici eller ett par medarbetare (för texten) emottager han inga besök. så borde väl ingen, helst man ju afser en tioner. År 1864 dök han ater plötsligt för nationen gemensam angelägenhet, vidare upp på Folies-Marigny, der en operett af Med undantag af generalrepetitionen och betvifla tvistemålets berättigande som verk­ honom blef med bifall e mottagen. Här­ de båda första föreställningarne, sätter han aldrig sin fot inom den teater, der lig fråga betraktad. med öppnades efter hand portarne till Nej ! så tycks det verkligen. flere af pariserteatrarne, och man gaf med hans arbeten uppföras. Första aftonen alltjemt stigande framgång: l'Amour et tillbringar han vanligen på förste regissö­ Och är det icke dessutom glädjande att son Carquois, Fleur de Tin', Le Radjah rens rum, och, under tiden som ödet öfver förspörja någon almännare lifsyttring rö­ de Mysore, Monsieur de Crac, och Le hans verk afgöres, fördrifver han tiden rande, om äfven blo tt indirekt, tonkonstens angelägenheter? — alltid en dementi mot beau Danois. med att utkasta pennteckningar. Så snart talet om indifferentism. År 1870, då i Frankrike kanondundret en pjes en gång gjort lycka, tänker han Vi sade: indirekt; ty vår s. k. koral­ öfverröstade hvarje annan musik, beslöt ej vidare derpå, utan sysselsätter sig då fråga har, som det synes oss, ännu ej Lecocq försöka sin lycka i det närbelägna endast med den nästföljande. En karak­ blifvit adlad till någon konstfråga. Belgien. Han uppsökte Duru, en hans teristisk egendomlighet hos Lecocq är, att han på det ursinnigaste hatar all lyx i Vill man musik, så måste man vilja vanlige medarbetare, och gaf honom i skön musik; man anses eljest icke veta uppdrag att skrifva en för Brüssel passan­ kostymer och dekorationer, och svärmar livad man vill. de operettlibretto. Denne, i början all­ för ingenting så högt som att se sina ar­ beten uppförda med den största möjliga Nationen måste musikaliskt fo stras. deles icke förtrogen med en dylik upp­ Den kyrkliga tonkonsten bör inner­ gift, kom slutligen efter många råd och enkelhet. Den enda konflikt, som någon­ ligare förenas med religionen. förmaningar fram med manuskriptet till sin uppstått emellan honom och Renais­ Detta kan endast ske på den konstnär­ Hundra jungfrur, hvilket dock till en sance-Teaterns direktör, gäller just denna punkt. Aldrig har han till Koning liga ståndpunkten. början presenterades i ett mycket ofull- Hylla vi Luther som teolog, eller åt­ ändadt tillstånd. Svårigheten i att libret­ öfverlemnat en pjes utan att tillägga: Jag ber er, var denna gång så älskvärd och minstone som kyrkolärare, så borde vi ton hade ännu en annan auktor i Chivot, väl äfven beakta hans, beträffande kyrko­ som sjuklig vistades i södern, blef snart använd inte för mycket penningar derpå!' — Han bleknar, hans stämma börjar musiken, gifna vinkar samt dela hans undanröjd. Clairville inträdde soin tredje darra, och han slutar vred sin skydds­ åsigter — såvidt de befinnas vara af verk­ medarbetare för texten, och den 25 Mars talan med orden: 'Plåga mig d enna gång lig estetisk, d. v. s. fullt giltig halt. 1872 uppfördes i Brüssel första gången icke rned att åter framkomma med er Och de äro det. Han ville å ena sidan Hundra jungfrur. förryckta lyx i dekorationer och kosty­ församlingens animerade deltagande i tien Operetten gjorde lycka och upptogs mer!' Vanligen låter han, först sedan pje- enkla, högstämda koralsången — natur­ med framgång äfven i Paris. Här i Stock­ sen gått hundra gånger, ställa sig tillfreds ligtvis utan tröttande längder — under holm gafs denna pjes sa mtidigt på Södra öfver den stora kostnaden för uppsättnin­ det å andra sidan hans musikaliskt be- och Mindre Teatrame. Den skulle dock gen. gåfvade natur fann det högsta behag i någon tid derefter öfverglänsas af Mada­ Lecocq bebor nu vid Boulevard Exel- hvad katolska kyrkan skönast egde af ton­ me Angel's dotter. Komponisten hade nu mans, emellan Auteuil och Bois de Bou­ skatter: det var nemligen ingalunda de, lagt grunden till sitt rykte och sin för­ logne, ett förtjusande och luxuöst ut- utan blott åtskillig text, som 'skulle föl­ mögenhet. Girofle-Girofla, La petit ma­ rustadt palats, hvilket han uppbygt åt sig gås'. Han fann alltså det högsta behag riée, La Marjolaine, Kosiki, Le petit duc på sina kolossala författareinkomster. Här i den koral, hvars rörliga stämmor 'dansa La Camargo, Le Grand Casimir, La petit har han formligen inspärrat sig som i ett kring sin tenor likt glada barn kring en mademoiselle, hafva alla bidragit att göra fängelse för att icke från tidigt på mor­ from fader'. komponistens namn populärt. gonen till sent på aftonen blifva öfver- Denne hans riktnings värdige, sannt På direktören för Renaissance-Teatern lupen af teaterdirektörer och librettoskri­ konstnärlige tolk var Johann Sebastian Viktor Konings bönfallan har Lecocq skrif- benter, som infinna sig, dels för att an­ Bach. vit en liten karakteristik öfver sig sjelf. hålla om något, dels för att erbjuda ho­ Denne hade dock två fel, hvilka för vår Vi anföra derur några punkter. nom sina tjenster. tid göra honom föga tilldragande : han var *1 min barndom roade jag mig att blåsa Lecocq är nu 46 år gammal; hans nemligen djupt innerlig och sannt musika­ flageolet (en slags liten flöjt eller fogelpipa ) ögon, ehuru försedde med synglas, ses lisk. men öfvergaf utan afsaknad detta instru­ ännu glöda af liflig eld. Så snart han Hans koraler äro vackra och upplyftande, ment mot pianot. Min karakter är sakt­ stigit upp om morgonen, sätter han sig emedan de utgöra en trohjertad konstnärs modig, men jag kan tillfälligtvis blifva rätt att arbeta, och afbryter endast för att varmt utandade öfvertygelse. vild. Jag älskar mitt husliga lif. mina frukostera eller intaga sin middag. Denna I jemförelse med dessa begge män så kattor, och den seriösa musiken. På mitt ihärdiga flit medför ock sina frukter. Le­ torde vi, med hänsyn till koralfrågan, och piano finner man alltid Bach, Mendels­ cocq har i inkomst ensamt från Renaissance- så länge vi hysa böjelse att förälska oss sohn, Schuman och Wagner.