September 2012 071 Nya Upplagan I detta nummer I skuggan av Hiroshima Chefredaktör: Redaktion: Illustration: Den kinesiska espressomaskinen Lars Yngve Eric Ericson Yoko Ono Min bil fick sin dödsdom idag H.C. Ericson illustratedbyem Att läsa musikbiografier – en handledning Ekonomichef: Lotta A. Bergström Anna Handell ”Documenta” i Kassel Maria Yngve Thomas Millroth Malin Biller Filmen om mitt liv Tord Johnsson Jimmy Wallin Jan-Erik Zandersson Lars Sjunnesson Creative director: Marcus Gärde Art direction: Noam Chomsky Böfüms Sofia Rapp Johansson Anna Von Hausswolff Marjaneh Bakhtiari Martin Luuk Noam Chomsky Anna Von Hausswolff Martin Luuk Medverkande: Kalle Lind Jonas Hallberg Jonas Jonasson Jessica Johansson C-J Charpentier Jerker kaj Pide Andersson Gittan Jönsson Bo Åkeström Magnus Ödmark Sofia Rapp Johansson Claudia Cavalli, m fl… Nya Upplagan September 2012 Ledare 3 olesya golovneva taras shtonda 071 Nya Upplagan luc robert Prenumerera på Nya Upplagan och få tidningen hemskickad ivonne fuchs varje månad för endast 400 kr. lars arvidson vladislav sulimsky emma lyrén malmö operakör & operaorkester KOmplETT KOmpOTT Så fort höstens frukter börjar mogna tänker jag på ge luft åt två liberala tankar kring bordet slog morfar Newton när jag passerar ett äppelträd. Själv är jag knytnäven i bordet och sa: ”Det var väl då själva fan, stolt ägare till ett stort och ståtligt plommonträd. Nåja, nu lägger sig de politiska vildarna även i vitaminerna”. om sanningen ska fram – och det ska den väl? – så är Det var så han uppfattade de fria radikalerna. trädet smalt som ett lillfinger och böjt som en pilbåge, Det bästa är om man kan plocka frukten från träden tack vare att Vår herre distribuerat regnet under direkt, men ja, mina två plommon är ju i frysen till sommarmånaderna med en nästan kuslig välvillighet. nästa år och får ligga till sig. Jag är storkonsument Av den anledningen har trädet, busken, eller pinnen! av frukt och häromdagen stod jag vid frukt- och försett oss med två välsignade, mycket små, grönsaksdisken då en i personalen, iförd en mössa stenhårda plommon. Naturens stora generositet som såg ut som en dammsugarpåse, stod och har gett mig bekymmer med vad jag ska göra av packade upp nyanländ frukt. Helt plötsligt började dessa gåvor. Frågorna hopar sig: Ska jag göra kräm, hans champagnekorksliknande adamsäpple vandra marmelad, kompott eller paj? Jag kan inte bestämma upp och ner, likt Tokers på julafton, läpparna darrade, mig, så jag fryser in dem. Plommon får mig att tänka och han drog in -a-a-a-a-A-A-A-A, släppte efter på söndagsmiddagarna hemma hos mormor och och Tjohohohoho-ade en dos bakterier rakt ut morfar när jag var liten. Mormor lagade middagar över salladen… det positiva med just detta var att och experimenterade med olika ingredienser som de som köpte grönsaker den dagen inte behövde tycktes ”dyka upp” allt eftersom de flyttades runt som lägga sina pengar på dressing, tveksamt dock vilka schackpjäser i vad som får betecknas som ett väldigt örter som ingick i duschen… Den dagen förblev jag långt och utdraget schackparti i kylskåpet, långt grönsakslös. efter att de blivit inaktuella. Något bäst före-datum På vägen hem kom en svart jeep med matt lack, existerade alltså inte i mormors kylskåp. Reglerna var stor som ett hangarfartyg, uppkörande och höll två mycket enkla: Om morfar inte var tvungen att ta fram meters lucka till mig, på en 90-väg. Sånt provocerar hagelbössan för att återavliva kylskåpets innandöme fram surgubben inom mig, vilket betyder att jag när dörren försiktigt öppnades på glänt, var det inte släpper gasen på min bil och till sist ungefär håller för gammalt, och därmed också helt ofarligt att äta. samma hastighet som en genomsnittlig islossning, Själva tillagningsprocessen i köket hade en air – på samtidigt som jag plötsligt känner ett våldsamt mer än ett vis! – av kemilektion över sig. Försiktigt behov att förkovra mig i instruktionsbokens alla lutad över grytan hällde mormor i än det ena och än tips under pågående bilfärd. Tre kilometer senare det andra. I samma ögonblick som hon placerade vrålade jeepen om mig. I denna satt en uppumpad, något i grytan ryggade hon snabbt tillbaka, stängde hårlös belgian blue-typ utan hals, som röd i huvudet ögonen och höll för öronen – på samma vis som gestikulerade, gjorde pantomimskott mot sin tinning den vanligtvis så ilskna terriern Jack gjorde när han och rent allmänt tycktes vara begåvad med ett milt försiktigt tassade förbi den opålitliga tryckkokaren ursinne. Nu var jag ju körande och kunde därför inte då denna stod på långkok – och väntade på att något bege mig in i något mera djupgående samtal med skulle hända. Vanligtvis brukade denna manöver denna begåvning, men hade jag kunnat göra det leda till att ett svampliknande moln bolmade upp ur hade jag på ett pedagogiskt vis förklarat att man inte stekgrytan. Hennes favorit-i-repris var köttfärslimpa, kan kompensera (h)järnbrist genom att lyfta tyngder stor som ventilkåpan på en Amazon och tung som med en skivstång. Därefter tryckte jag gasen i botten ett motorblock, åtminstone föreföll det så eftersom på min bil, som inte bara är lika vackert formgiven som morfar knäande bar grytan över köksgolvet under en 280-liters frys, den har också en matberedare till högljutt missnöje. Till detta serverades en tjock, motor. Jag trampade hastigt ner pedalen – med ett smörjgropsliknande brunsås med klumpar som händelseförlopp motsvarande det då man snabbt varken droppade eller smakade. Faktum är att den trampar i en spann ljummet vatten – och utsatte mig inte ens släppte sleven även om man skakande för G-krafter så stora att jag inte har kunnat kamma vände den upp och ner! Än värre var det när hon håret framåt på tre veckor. Tro’t om ni vill, som Åke tillagat fasan, kanin eller något annat vilt från morfars Arenhill brukade säga! vingliga landsvägskörning. Dessa gommens läckerheter tillagades nämligen helt utan kryddor och färdigkremerade liknade de någonting som krafsats ur en våldsam eldsvåda. Men mormor bakade ett vansinnigt gott bröd som till 97 procent tycktes bestå av luft och sjönk ihop i samma ögonblick som någon i närheten nös. Då vi inte fick röra ut lingonsylt i ett glas mjölk som efterrätt serverade hon i stället pajer stora som livbojar med hårda knapriga kanter som krävde huggmejsel, slägga och precision. Morfar lät som en stenkross och pratade under tiden han krossade paj. Diskussionerna kring matbordet gick livliga, politik avhandlades och politikerna idiotförklarades efter hand som deras namn kom på tal. När någon råkat Chefredaktör, ansvarig utgivare: Lars Yngve [email protected] Mobil: 0733-86 76 66 Ekonomichef: Maria Yngve – lagledare [email protected] Creative director: Marcus Gärde [email protected] Art direction: Biljetter 040–20 85 00, 0775–700 400 www.malmoopera.se Böfüms [email protected] Redaktion: Eric Ericson H.C. Ericson Thomas Millroth [email protected] Tord Johnsson [email protected] För annonsering, ring: 0733-86 76 66 Lars Yngve Maria Yngve Nya Upplagan September 2012 Ledare 4 Nya Upplagan September 2012 Innehåll 5 Intervju Sofia Rapp Johansson 6 Anna von Hausswolf 8 Martin Luuk 10 Pojktanten 12 Thenewno2 13 Rave on 14 Krönika Anställningsintervju 14 Våra festligaste riksdagsledamöter: Jens Orback 15 Domar har fallit 16 Mannen med setaren 18 Indien intar arken 18 Min bil fick sin dödsdom idag 19 Filmen om mitt liv 19 Den kinesiska espressomaskinen 19 I skuggan av Hiroshima 20 ”Documenta” i Kassel 21 Att läsa musikbiografier – en handledning 21 Kult Hasse & Tage: Liv är en mångfacetterad sak 22 Månadens klassiker 23 Recensioner Film 24 DVD 25 Böcker 26 Musik 29 Humor Serier m.m. 36 Illustration: Anna Handell Nya Upplagan September 2012 Intervju 6 Nya Upplagan September 2012 Intervju 7 Sofia Rapp Johansson Sofia Rapp Johansson debuterade med diktsamlingen Silverfisken 2007 som handlar om ett barns uppväxt i ett missbrukarhem där våldtäkter, droger och misshandel var en ”normal” del av vardagen - hemmet var alltså själva motsatsen till trygghet. Sofia och hennes syskon blev till slut omhändertagna av socialen och placerades i fosterhem för att slippa alla fasansfulla övergrepp. I fosterhemmet fortsatte mardrömmen istället, med nya övergrepp. Vardagen för Sofia och hennes tre syskon handlade i stort sett om att överleva. Jag klarade inte av att läsa ut Silverfisken, den var helt vilket var fruktansvärt, men media du tack vare kärleken till din mamma Hur ofta kommer folk fram till dig var det det språket jag kunde. Jag Ja, det som har varit har ju varit, att bli hög på livets eget knark! Jag har dessutom sej missförstådd. Det är okej enkelt för hemsk. Jag äcklades, grät och ville spränga har skrivit och berättat så mycket «valde att inte ta livet av dig». Då var du som vill berätta för dig om sina egna fastnade direkt för drogen och var och det kan man inte ändra på utan minnesluckor från den stunden, men jag slapp att vara ledsen. mitt hjärta för de här stackars barnen som tvingades om detta att det liksom ”vant” folket. sju år gammal. Det är ofattbart att du problem? fast i 15 år. Som påtänd var jag allt bara försöka förlika sig med. Men baksmällan! Att vara positiv innebär att inte utstå allt helvete. Hon skriver om sådant i sina böcker Så nu är det inga problem för vilken tänkte i sådana banor som sjuåring? Alltid när jag är ute kommer det fram det jag önskade att jag var när jag jag kan visst ändå säga att jag haft Numera har du även en musikkarriär, berätta om den, gräva ner sej i jämmerdal för evigt. som inget barn någonsin ska behöva utsättas för. Svensson som helst att hyra en Mamma var en ängel i en trasig kropp. folk som vill berätta sina historier var nykter – alla sorger var borta och en lycklig barndom.