Ingegerd Rydin
Total Page:16
File Type:pdf, Size:1020Kb
barnens röster 1 2 Ingegerd Rydin Barnens röster program för barn i sveriges radio och television 1925‒1999 Nr 15 i en serie skrifter utgivna av S T I F T E L S E N E T E R M E D I E R N A I S V E R I G E 3 UTKOMNA VOLYMER I SKRIFTSERIEN 1. Leif Furhammar, Med TV i verkligheten 1995 2. Göran Elgemyr, Radion i strama tyglar 1996 3. Nina Wormbs, Genom tråd och eter 1997 4. Olle Sjögren, Den goda underhållningen 1997 5. Torsten Thurén, Medier i blåsväder 1997 6. Lars Hänström, Lär mig att mäta tiden 1997 7. Peder Lunell-Fallenius, Radiohuset 1998 8. Lars-Åke Engblom, Radio- och TV-folket 1998 9. Birgitta Höijer, Det hörde vi allihop! 1998 10. Alf Björnberg, Skval och harmoni 1998 11. Ulla B Abrahamsson, I allmänhetens tjänst 1999 12. Peter Dahlén, Från Vasaloppet till Sportextra 1999 13. Sune Tjernström, En svårstyrd skuta 1999 14. Michael Forsman, Från klubbrum till medielabyrint 2000 15. Ingegerd Rydin, Barnens röster 2000 © Stiftelsen Etermedierna i Sverige 2000 Fälth & Hässler i Värnamo 2000 isbn 91-518-3785-4 issn 1400-7274 4 Stiftelsen Etermedierna i Sverige har initierat och driver ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt om de svenska etermediernas upp- komst och utveckling fram till den tid då monopolet upphör. Ett tju- gotal forskare är knutna till olika delprojekt och deras resultat publi- ceras i denna skriftserie. Projektet kommer att sammanfattas i tre po- pulärvetenskapliga volymer. Sveriges Radio AB och Sveriges Television AB har anslagit medel till stiftelsen motsvarande huvudparten av de beräknade kostnaderna. Senare har även Teracom AB inträtt som ett stödjande företag. Dessutom har betydande bidrag erhållits från Marianne och Marcus Wallenbergs Stiftelse, Telia AB, Svenska Spel f.d. Tipstjänst och STIM. Administrativt leds forskningsprojektet av förre TV1-chefen Olle Berglund, som är ordförande i redaktionskommittén, och redaktörerna Göran Elgemyr (SR), Roland Hjelte (SVT) och Margareta Cronholm (SVT). I kommittén ingår även projektledarna professorerna Stig Ha- denius, Dag Nordmark och Lennart Weibull. Professorerna Sverker Ek och Jarl Torbacke tillhör också redaktionskommittén. 5 6 Innehåll förord · 13 kapitel 1 inledning · 15 Den goda barndomen · 16 En kamp om den kulturella reproduktionen · 19 Metod och källor · 21 kapitel 2 barnprogram under pionjärtiden 1925–1944 · 25 Länken till sekelskiftet · 25 Radiotjänst och barnen · 27 Barnens brevlåda · 33 Att stärka den nationella gemenskapen · 39 Teknikfascination · 41 Efraim Alexander · 41 Kvinnor, visor och sagor · 45 Kvinnokritik av barnprogrammen · 54 Farbror Svens assistent Tant Barbro · 57 Gösta Knutsson och Pelle Svanslös · 60 Krig och kristid · 62 kapitel 3 tidsbild: det fria barnet · 66 Kriget kom emellan · 68 Den befriade flickan · 71 7 kapitel 4 lekar för örat 1945–1968 · 73 Barnprogrammens organisation och utveckling · 74 Det anarkistiska barnet · 76 Den lekande familjen · 79 Fantasi och krumelurer · 83 Familjebild och könsroller · 87 »Aktiviseringsprogrammen« · 92 Barnlitteraturen och radion · 94 Nyheter och reportage från främmande länder · 98 Musik i barnradion · 100 Vad visste man om sin publik? · 104 Televisionen kommer … · 105 kapitel 5 barn-tv under pionjärtiden 1956–1968 · 107 Televisionen och hemmet · 107 Barnprogrammens organisation och utveckling · 109 Mål och riktlinjer · 109 Mammor och dockbarn · 112 Familjeunderhållning · 123 Villervalle i Söderhavet – inblick i en utskälld serie · 124 Existentiella frågor · 134 Televisionen i samhällets och pedagogikens tjänst · 136 Faktaprogram · 142 Rädsla för disneyfiering · 145 Om TV-tittande och effekter · 148 kapitel 6 tidsbild: barnkultur, samhälle och politik · 153 Ett ideologiskt dilemma för barnprogramverksamheten · 159 Vilka var de viktiga och de kontroversiella frågorna? · 164 Mot slutet av ett stormigt decennium · 165 8 kapitel 7 barnradio för samhällsmedvetna barn 1968–1978 · 168 Barnradions organisation och utveckling · 169 Barnet ska förbättra världen · 171 Mer vardagsrealism · 174 Om litteratur i barnradion · 178 Fakta om länder, natur, djur och människa · 183 Musiken och leken · 184 Lekar och frågesporter · 187 kapitel 8 barn-tv under 70-talet 1969–1978 · 189 Läsning, räkning och begreppsträning genom TV · 194 Sesame Street i Sverige · 195 Fem myror är fler än fyra elefanter · 196 Aktualitetsprogram · 203 Vardagsrealism: Om undran inför samhället · 205 Drama: Att handskas med livet · 208 Program för minoriteter · 212 Politiskt engagemang i barnprogrammen · 216 Vetenskap · 220 Nordvisionssamarbetet · 225 Svart humor och fars · 226 I Staffan Westerbergs värld · 230 Andra fantasier · 232 kapitel 9 tidsbild: reflexivitet och att skapa sig själv · 235 Reflexivitet · 237 Individ, kön och kropp · 238 Det goda barnet ifrågasatt · 240 9 kapitel 10 barnradion krymper ‒ ett dystert kapitel 1979–1998 · 243 Att skapa dialog med lyssnarna · 245 Experiment med nya programformer · 248 Förnyelse av bokprogrammen · 249 Sagorna tillbaka · 253 Magasinsprogram · 254 Aktualiteter och vetenskap · 258 Program för de yngsta · 260 Musiken · 263 Vad kommer härnäst? · 269 Några avslutande ord – Dystert men ändå några ljusglimtar · 269 kapitel 11 barn-tv i satellitåldern 1979–1999 · 272 Barnprogrammens organisation · 274 Helena Sandblad – en chef som stack ut hakan · 275 Värderingsmönster i barnprogrammen – läget 1980 · 277 Från »Kom nu rå« till »Bolibompa« · 281 Fenomenet Björne · 281 Prosociala budskap i magasinsprogram · 284 Bullen och Feber · 287 Aktualiteter och politik · 291 Vetenskap · 295 Djur och natur · 298 Humor och komedi · 299 Dramatik · 304 Hur gick det sen? · 310 kapitel 12 alla dessa jular 1925–1998 · 312 Från Lille Vigg till Kalle Anka · 312 Kalle Anka och hans vänner · 314 10 Julkalendern · 316 Julmorgonprogrammen · 330 kapitel 13 perspektiv på barn och program under 75 år · 332 Tradition och förnyelse · 332 Former för bildning och förströelse · 334 Kultur för att fostra smaken · 340 Synen på barn och barndom · 345 noter · 349 källor och litteratur · 380 bildkällor · 392 personregister · 394 11 12 Förord Denna bok handlar om program för små och medelstora barn, det vill säga det vi brukar kalla »barnprogram«, och omspänner de 75 år som förflutit sedan Radiotjänst bildades 1925. Ungdoms- programmen behandlas i ett separat projekt för vilket Michael Forsman ansvarar. Under arbetets gång har jag upptäckt att det finns ett stort och rikt material att granska, som går långt tillbaka i tiden. Mycket litet av detta har studerats tidigare och mitt ar- bete får betraktas som en första ansats. Projektet inleddes som- maren 1996 och jag har givetvis bara haft möjlighet att gå igenom en begränsad del av det omfattande arkivmaterialet. Min för- hoppning är att detta arbete ska ge inspiration till nya intressanta studier om de svenska barnprogrammen. Under arbetets gång har jag fått många värdefulla kommen- tarer vid de seminarier som Stiftelsen Etermedierna i Sverige har anordnat. Ett särskilt tack går till Dag Nordmark, som kritiskt granskat mitt manus vid flera tillfällen, samt till min vän och kollega Ulla B. Abrahamsson för insiktsfulla synpunkter. Jag vill också tacka Bengt Sandin och Gunilla Halldén vid Tema Barn, Linköpings universitet som läst enskilda kapitel under projektets tidiga skede. Miljön vid Tema Barn, där jag arbetat de senaste åren, har varit en stor inspirationskälla för mig. Slutligen vill jag rikta ett varmt tack till personalen vid bibli- otek och arkiv på Sveriges Radio, särskilt Börje Sjöman, Doku- mentarkivet, som varit mig behjälplig under hela arbetets gång, och nu på slutet även Monica Carlsson, Bildarkivet, samt Tomas Blom som gjort en redaktionell granskning av manuset. Vidare 13 är jag stor tack skyldig medarbetare och före detta medarbetare vid radions och TV:s barnredaktioner som försett mig med pro- gram och material. Nacka i december 1999 Ingegerd Rydin 14 kapitel 1 Inledning Sverige intar jämte några andra länder en särställning när det gäller att satsa på barn- och ungdomsprogram i radio och TV. Som jämförelse kan nämnas att många länder saknar särskilda barnredaktioner med ansvar för barn- och ungdomsprogram – speciellt ovanliga är radioprogram direkt riktade till barn. Genom att det rått en monopolsituation i etern under cirka 50 år, har många generationer av barn tagit del av i stort sett samma etermediekultur. Under de senaste hundra åren har kanske mass- medierna bidragit till att stärka vår nationella samhörighet och våra gemensamma referensramar. Mediesamhället anklagas an- nars ofta för att bryta ned den nationella kulturen, men i ett historiskt perspektiv är det snarare tvärtom, menar vissa forska- re.1 Om det finns någon grund för påståenden av det här slaget, torde ett gemensamt kulturarv vidarebefordrats genom radio och TV, en kultur som förvaltas och odlas vidare i samtal inom och mellan generationer. Och visst faller människor lätt i trans och blir nostalgiska vid hågkomsten av vissa program eller roas av att härma eller återskapa dialoger mellan klassiska radio- och TV-figurer. Vem minns inte Sten Bergmans särpräglade röst eller de lustiga rösterna hos figurer som Kalle Stropp och Grodan Boll? Och senare när TV:n kom, de fyndiga dialogerna mellan Magnus och Brasse vid Lattjo-lajban-lådan i Fem myror? Och många andra. Eller som en informant ur en studie om svenska folkets radio- och TV-minnen uttrycker sig: 15 Alla såg programmen och alla kommer ihåg samma sak. Vi kan sjunga samma små melodier, intron, och härma dessa figurer [...] Vi har gemensamma minnen fastän vi inte kände varandra då! Idag kan vi sitta i timmar och prata om TV, speciellt dessa