Ladda Ned Förhandlingar
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
NATION ALEKONOMISKA FÖRENINGENS FÖRHANDLINGAR 1969 STOCKHOLM HAGLUND & ERICSON BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG Stockholm 1970 HAGLUND & ERICSON BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG Ansvarig utgivare: Civilek. Lars Wohlin Nationalekonomiska föreningens styrelse utgöres för 1968 av bankdirektör Rune Höglund, ordförande professor Assar Lindbeck, vice ordförande, generaldirektör Bertil Ols son, agr. lic. Clas-Erik Odhner, fil. dr Erik Höök, docent Karl-Olof Faxen, laborator Odd Gulbrandsen samt direktör Stig Svensson. Meddelande rörande Nationalekonomiska föreningen torde sändas till föreningens sekreterare Civilek. Lars Woh lin. Föreningens postadress: Box 16067, Stockholm 16. För• eningens postgiro: 5 78 65. Medlemskap i Nationalekonomiska föreningen vinnes genom inval vid föreningssammanträde. Förslag till inval mottages av sekreteraren. Medlemsavgiften är kronor 20 per år. Den berättigar till kallelse till sammanträdena och erhållande av förhandlingarna. Prenumerationsavgiften för förhandlingarna är kronor 15 per år. Medlemm~r och prenumeranter erhåller dessutom ut k0111mande nummer i serien Wickselllectures. INNEHALL Sammantradet den 14 januari OverHiggningsamne: ARETS STATSVERKSPROPOSITION. Inledningsforedrag av finansminister Gunnar Strang 1 Anforanden av professor Erik Dahmen (12, 25), ekon.lic. Carl-Johan Bouveng (14) , direktor Helge Berglund (18, 24), finansminister Gunnar Strang (19, 26), direktor Tore Sellberg (22), ekon.dr Lars Nabseth (24). Sammantradet den 27 februari OverHiggningsamne: NORDEK - PROBLEM OCH FORUTSXTTNINGAR. Inledningsforedrag av professor BertH Ohlin 33 Anforanden av docent Staffan Burenstam Linder (48, 59), professor BertH Ohlin (51, 62), direktor Lars Adler (51), ambassador Sven Dahlman (52), fil.kand. Lars Luttropp (55), direktor Holger Nystrom (56), statssekreterare G. von Sydow (59), fil.lic. Nils Lundgren (61). Sammantmdet den 4 november Overlaggningsamne: VAD XR EKONOMISK UTVECKLING? Paneldiskussion om BNP som matt pa viilfarden under ordforandeskap av professor Assar Lindbeck (69, 81, 84, 87, 89, 91, 93) och med deltagande av fil.dr Erik Hook (70, 82, 90, 91, 93), docent Bengt Christer Ysander (73, 86, 87, 95), professor Erik Dahmen (77, 88, 93), docent Kurt Samuelsson (78,84,91,94). Sammantradet den 1 december Overlaggningsamne: PUBLIC ENTERPRISE PRICING. Inledningsforedrag av dr Ralph Turvey 97 Anforanden av dr Ralph Turvey (115, 116, 118, 119, 120), professor Assar Lindbeck (116, 119), ekon.lic. Bengt Fornstad (117, 118). Riittelse." I fj arde haftet av forhandlingarna anges datum for sammantradet med dr Ralph Turvey till den 4 november. Ratt datum ar den 1 de cember. NATIONALEI(ONOMISKA FÖRENINGENS sammanträde den 14 januari 1969 Ordförande: Bankdirektör Rune Höglund ÅRETS STATSVERKSPROPOSITION Ordföranden: Vi är glada att vi kunnat upprätthålla den mycket fina traditionen i Nationalekonomiska Föreningen att inbjuda och plåga vår finansminister med frågor rörande den statsverkspropo sition han just presenterat. Det är en plåga som den nu sittande finansministern har genomgått 13 gånger tidigare. Om detta är rekord i Föreningens historia har vi inte hunnit undersöka, men få torde göra statsrådet Sträng den sviten stridig. Det är oss en glädje att nu få lyssna till honom och höra om han klarar årets besvärliga budget lika lätt som han klarat tidigare års mycket enkla budgetar. Jag överlämnar ordet till finansminister Gun nar Sträng och hälsar honom varmt välkommen. Finansminister Gunnar Sträng: Herr ordförande, ärade åhörare! Efter herr ordförandens introduk tion förstår ni att det är en mycket lidande man som här står framför er. Men har man hållit på med statsverkspropositioner i 14 år, så tar man även lidandet med en viss vana. Vår bruttonationalprodukt uppskattas i nationalräkenskaperna för 1969 till 147 miljarder kronor. Den nu framlagda statsverksproposi tionen balanserar på 42 miljarder, d.v.s. jämt 30 procent av national inkomsten. Utifrån denna enkla jämförelse vill jag inleda. mitt anfö• rande med ett lika enkelt konstaterande nämligen det att statsverks propositionens roll som instrument och styrmedel i det ekonomiska skeendet understrykes med allt starkare effekt för varje år. Den är ett medel som har sin avgörande funktion att fylla i avseende på eko nomisk tillväxttakt, sysselsättning, stabilitet i utveck1ing,en och när det gäller den externa balansen. Bakom tillkomsten av varje statsbudget lig.ger lovvärda ansträng• ningar att analysera och ställa prognoser för den ekonomiska utveck- 2 NATIONALEKONOMISKA FöRENINGENS SAMMANTRÄDE DEN 14 JANUARI 1969 lingen i den omvärld, som vår ekonomi genom en ofrånkomlig, allt starkare fortlöpande ekonomisk integration blir mer och mer beroen· de av och sammankopplad med. Sedan gäller det att med ledning av dessa prognoser göra den lämpliga avstämningen för vår egen del, så att budgeten innehåller just den rätta dosen av stimulans eller, när så kräves, av återhållsamhet, så att den ekonomiska målsättning som jag här beskrivit oklanderlige~ uppfylles. Det senare tillhör dock utopierna, låt mig genast säga det. Få produkter blir så utsatta för offentligt klander som en statsverksproposition - vilket emellertid inte påverkar den naturens ordning att det kommer en ny efter ytter· ligare ett år, en statsverks.proposition som blir utsatt för samma kritik. Än så länge har dock kritiken denna gång varit mycket moderat - för att här använda ett modernt politiskt uttryck. Men jag försäk• rar att det inte kommer att dröja länge förrän vi är inne i den gamla knivkastningen igen. Och om denna kritik är beroende på budgetför. fattarna, eller om diskussionerna beror på knivkastarnas lust att kriti sera - och på deras fog för att kritisera! - är en fråga som jag i denna strikt neutrala och objektiva församling skall avstå från att närmare utveckla. I det internationella ekonomiska perspektivet tror jag vi har funnit en märkbar förändring i statsledningarnas sätt att se på den ekono miska politikens hantering. De senaste årens valutainspirerade kriser har gjort statsledningarna en grad försiktigare i vad gäller expansions· ambitionerna i den egna ekonomin. Här i Nationalekonomiska För• eningen har jag tidigare gjort mig till tolk för att en allmän expansiv ekonomisk politik ger en starkare ekonomisk tillväxt, även om den drar med sig en viss prisstegring, och därför är att föredra framför den tveksamma och försiktiga politik som visserligen kan redovisa ett oförändrat prisläge men som innebär sämre tillväxt, mindre resurser och en ofrånkomlig arbetslöshet. Jag har emellertid samtidigt varit försiktig nog att tillägga, att ingen nation - i varje fall ingen av vårt relativt blygsamma format - med förhållandevis hög utrikeshan del kan isolera sig från ·den påverkan som är en följd av den för• härskande filosofin på området. En isolerad pris. och kostnadsutveck ling som skiljer sig från det internationella mönstret straffar sig själv mycket snabbt. Vi har fått många lärorika exempel på det under de senaste åren. I den integrerade ekonomin blir den då och då uppblossande valuta· oron en anledning till strävan hos varje statsledning att skaffa sig reserver i bytesbalans och valutor, någonting som endast kan realiseras om priser, löner och kostnader inte alltför mycket avviker från om· ÅRETS STATSVERKSPROPOSITION 3 världen. När jag säger "inte alltför mycket", ligger däri en reserva tion med hänsyn till graden av utveckling och effektivitet samt struk turen p-å vederbörande nations näringsliv. Vårt land är faktiskt ett exempel på det. Trots ett löneläge som ligger 25 a 30 procent högre än konkurrentländerna är exporten alltjämt den mest expansiva sek torn i vår ekonomi. Arbetskostnaden per produktenhet - eller enklare uttryckt arbetskostnaden för en viss producerad varukvantitet - har under 1960-talet undergått en mindre ökning här än i praktiskt taget alla våra konkurrentländer. Den konjunkturdämpning som vi avläst internationellt under 1966, 1967 och ett stycke in på 1968 har varit djupare och starkare mar kerad än som varit nödvändigt, detta på grund av den förhärskande filosofin, vilken har givit en stark preferens åt omvårdnaden av valuta uppbyggnad och aktiv handelsbalans. Det är en prisvärd omvårdnad i och för sig, men även goda ting kan gå till överdrift. Ett skol exempel härpå är VästtyskIand, där man 1967 med ett utomordent ligt -starkt exportövers.kott tolererade till och med en negativ utveck ling i den egna nationalp'rodukten. Det bortfall i den internationella efterfrågan som med hänsyn till VästtyskIands betydelse i allt mellan folkligt ekonomiskt samarbete blev resultatet accentuerade nedgången onödigt mycket. Det är bättre nu. Jag skall säga några ord härom. För Västtyskland vändes den negativa trenden 1967 till en upp gång 1968. Genom en medveten expansiv finanspolitik skapades en intern efterfrågan, som avsatte sig i en aktivisering av ekonomin, bl. a. i en starkt ökad import. Med hänsyn till landets starka export hade man råd med detta. Man medverkade positivt till en bättre balans i den internationella ekonomin också genom en kraftigt ökad kapitalexport och kom ö,ver på plussidan i den egna ekonomiska till växttakten. Prognosen för 1969 är för Västtysklands del en ökning av bruttonationalprodukten med 5 procent och en importökning på 10,5 procent. Beträffande exportökningen stannar prognoserna vid 8 procent. För USA räknas tillväxten 1969 till 3 procent och siffran för importökningen är densamma. Det är en klar nedgång i förhållande till 1968. Med all respekt för källan, OECD:s prognosinstitut, tillåter jag mig dock att ha en något