Groove 3 • 2004

Nummer 3 • 2004 Sveriges största musiktidning

The Streets

Weeping Willows In Flames The Crystal Method Wayne Wonder

Jens Lekman • The Icarus Line • Syd Matters • Promoe Disco Volante • Honestly • Phunky Drakes • Rung Voss • Tribeca Groove 3 • 2004

Jens Lekman sidan 5 Tre frågor till Promoe sidan 5 Ena handen ger, Kungen av melankoli sidan 5 The Crystal Method sidan 6 Omslag den andra tar Mattias Förnyelse istället för… sidan 6 Elgemark Artister, ivrigt påhejade av sina att först skapa behovet och sedan In Flames sidan 7 Groove uppdragsgivare skivbolagen, vill ta betalt – och det är inte förrän Box 112 91 Ett subjektivt alfabet sidan 7 sällan ge bort sina låtar till oss man har något att förlora som man 404 26 Göteborg The Icarus Line sidan 8 konsumenter utan betalning, och vill begränsa tillgången. Men är det detta kanske man måste respektera. verkligen så superviktigt att jaga Telefon 031–833 855 Syd Matters sidan 8 För hur skulle artisternas försörj- sina fans med blåslampa när man Elpost [email protected] Disco Volante sidan 10 ning te sig om de inte fick sina redan är god för ett gäng miljoner? http://www.groove.se stackars små procent av skivför- Finns det ingen lösning som uteslu- Honestly sidan 10 säljningen som de som upphovs- ter konfrontation? Det är ju fak- Chefredaktör & ansvarig utgivare Gary Andersson, [email protected] Phunky Drakes sidan 11 män är berättigade till? Å andra tiskt fansen som gör artister till sidan vill de att så många som möj- stjärnor. Redaktör Rung Voss sidan 11 ligt ska höra deras låtar. Så de blir Det var redan innan internets Niklas Simonsson, [email protected] Tribeca sidan 11 kända. Och rika. intåg omöjligt att sälja en skiva till Kontentan är att man som alla intresserade, musikkopierin- Layout Wayne Wonder sidan 13 okänd artist nästan uteslutande är gens historia är lång. Enda skillna- Henrik Strömberg, [email protected] hänvisad till internet för att få ut den är att musiklyssnarnätverken The Streets sidan 14 Redigering sin musik till publiken (ja, spel- nu är globala. Och självklart är det Gary Andersson, Henrik Strömberg Weeping Willows sidan 16 ningar också så klart, om man kan svårt att motstå gratis nedladdning Albumrecensioner sidan 19 bli bokad någonstans), men när av en favoritlåt eller en försäljare i Annonser man sedan blir världsstjärna vill Asien som säljer skivor för 20 kro- Per Lundberg G.B., [email protected] Egenrecensioner sidan 24 man blockera fansens chans att nor. Men är det mer hedervärt att 0706–44 13 79 ladda ner musiken den vägen. Då försöka kränga samma platta för DVD-recensioner sidan 26 Groove-CD & web är internet plötsligt skadligt. Då 200 kronor? Ann-Sofie Henriksson, [email protected] Groove CD 3 • 2004 sidan 27 stämplas fansen som tjuvar. Då är 031–13 91 70 det till och med okej att försöka förstöra folks hårddiskar genom För icke beställt material ansvaras ej. diverse kopieringsskydd. Citera oss gärna, men ange då källa. Dessa två steg i utvecklingen är Tryckt på miljömärkt papper. tydliga att se, och påminner inte så lite om droghandlarnas logik med Tryck Adargo Press AB ISSN 1401-7091 Gary Andersson [email protected] Groovearbetare Kristofer Ahlström Torbjörn Hallgren Mats Almegård Annica Henriksson Gary Andersson Johan Joelsson Daniel Axelsson Robert Lagerström Tävla på www.groove.se! Mikael Barani Jonas Liveröd Roger Bengtsson Per Lundberg G.B. Therese Bohman Martin Lundmark Du kan vinna Jonas Elgemark Thomas Nilson Dessutom på www.groove.se: Mattias Elgemark Mia Olsson DVD Nick Cave & The Bad Seeds Andreas Eriksson Daniel Severinsson Rea på Fredrik Eriksson Niklas Simonsson Teddybears STHLM CD Moa Eriksson Magnus Sjöberg Groovekläder! Sandra Fogel Mathias Skeppstedt Kanye West-hood I vår exklusiva webshop kan Johannes Giotas Henrik Strömberg du skaffa snygga t-shirts och plus biljetter till jackor med Groove-tryck i bästa Ground Control-kvalitet. Groove görs i samarbete med: Arvikafestivalen och Hultsfredsfestivalen

Till Grooveprenumeranter

lottar vi ut skivor med The Crystal M te, et an ho ci d s , S ru y F d T-shirt n M Phoenix h a o t J t , Ch e o och r a s & s n

k o

a c t

h a

l L

l I

, +frakt

d 2

e 99:–

- mer

Her Majesty m

m i

a e

i finns i flera färger

v g

r o

n : å a s o k c

2 Groove 3 • 2004 www.ahlens.com

Infinite Mass 1991. CD 149· Släpps 12 maj.

Kevin Lyttle Kevin Lyttle. CD 175· Släpps 28 april.

The Streets A Grand Don’t Come For Free. CD 179· Släpps 12 maj.

Just nu på Åhléns! Välkommen in.

Priserna gäller t o m 31/5, så länge lagret räcker. Ett hus, tusen möjligheter.

Jens Lekman Före detta Rocky

– Jag gick in i hela den här musikbran- schgrejen med väldigt stor välvilja, jag ville verkligen ge den en chans. Jag ville inte säga nej till allt, jag tänkte pröva på det och kanske lära mig av mina misstag. Men jag har stött på så mycket cyniska skitgrejer, mer än vad jag till och med trodde. Jens Lekmans år som Rocky Dennis var omtumlande. För första gången fick vi tillfälle att se andra än fem asfulla mespoppare dansa till TV Personalities …Looptroop-rockern Promoe, som är aktuell och Blueboy. Plötsligt fann Kortedala med uthålliga soloplattan The Long Distance sin plats på kartan. Göteborgsrocken Runner. kunde äntligen begravas i en förtjänad Hur gick inspelningarna på Jamaica? komposthög. Viktigare är förstås att – Jag fick med mig flest beats från Breakmekanix Jens Lekman begåvats med sammets- som vi tog med oss till Jamaica. Jävligt kul resa, röst, lödigt hjärta och en fantastisk jag kände mig avslappnad fast det kunnat bli känsla för popmusik, melodier och pressat.Vi var där i två veckor och första veckan mandoliner och att det faktiskt för en gjorde vi i princip ingenting. På grund av tids- gång skull genererat mer än en obskyr omställningen gick vi och la oss vid tio och gick vinylsingel i femhundra exemplar. Jens upp sju på morgonen så inga artister var till- Lekman har blivigt stor, riktigt stor. Ski- gängliga, de kom mitt i natten när vi låg och sov. van When I Said I Wanted to be Your Jag blev lite nervös, men andra veckan släppte det. Dog beskriver han själv som ett urval av Avslutande låten Calm Down är grym. inspelningar från de senaste fyra åren. – Ja, den blev speciell. Jag kommer ihåg att jag Mycket av materialet har funnits på skrev första versen i Sydafrika och den andra i nätet under ganska lång tid även om Ryssland. Det var tänkt att Mange [EmBee] skulle Johannes Giotas arrangemangen antingen inte var klara använda det beatet själv, men jag fick det till eller att låten som sådan egentligen inte slut. Jag ändrade hela hans idé också så det var skulle ha lämnat hans dator. Fast när Det värsta är att till och med dom som Jag känner bara att det är så himla en hård process att göra låten. Men även om det musiken är så pass fantastisk kanske det är på undergroundnivå säger att ”det mycket krångel med det att jag egentli- tär på vår relation när vi jobbar så skapar vi bra inte spelar någon roll. Historien om hur bara är så, det är bara kalla fakta, man gen bara skulle släppa det själv. saker tillsammans. Vad händer under dina turnéer i vår, vad kan vi entusiastiska bolaget Secretly Canadian får anpassa sig”. – Det är ju på modet att hylla alla som vänta oss? var när de fick hans första och enda – Det värsta är nog ändå att det faktiskt gör allting själva. Spelar in i sovrummet – Vi har repat lite för en gångs skull, setet som vi demokassett, historien om hur han satt är så mycket pengarna som styr. Bara och startar små skivbolag. Men jag kan åker ut som förband med blir en timma. När på sitt arbete och hetsskrev låtar på det att man bara kan släppa skivor vissa i och för sig förstå den där vändan med Looptroop var i Tyskland klagade dom när vi ukulele, allt är dokumenterat till för- dagar för då är den potentiella målgrup- att göra en demo, få skivkontrakt, spela bara körde en & en halv timma, så nu blir vi väl bannelse. pen, de som gillar mig som någon mätt in i en riktig studio med en producent, lynchade. Men jag kommer inte köra många – Mycket av det som varit jobbigt har ut, matematiskt uträknat mest benägna vissa band är ju verkligen beroende av Looptroop-låtar. Blir lugnare än en Looptroop- varit det med media. Att jag ska vara så att köpa. Det är jättecyniskt. ”Släpper det. Men jag måste ju verkligen göra all- show tror jag. Men vi kör så hårt vi kan. tacksam fast jag egentligen blivit väldigt vi skivan när din publik har fått sina ting själv, något annat skulle inte funka, Vad gör du när du inte håller på med musik? – Jag har grejer jag borde göra, typ ta hand om dåligt behandlad av vissa journalister studiebidrag, så kommer dom köpa jag är så van vid det. Det tror jag också bokföringen, men det blir mest schackspel. Jag som tror att dom kan bete sig och skriva den, men kommer den tre dagar senare gäller till exempel José González och har match ikväll i Uppsalamästerskapet mot en hur och vad som helst. är ingen intresserad”, ungefär. Jag räk- The Knife också. som är rankad 32:a och jag är 65:a på listan. Jag – Jag har ju haft en stor skepticism till nar ju med att skivan ska sälja under Fredrik Eriksson har varit intresserad länge, när jag bodde i Spa- allt inom musikbranschen från början. lång tid, inte bara någon dag eller två. nien nyligen så gick jag med i en klubb och nu är jag mer seriös. Läser böcker och så för att för- bättra mitt öppningsspel. Gary Andersson Kungen av melankoli Den tionde mars, i skuggan av melodifestiva- ofta med en pipa i mungipan. För mig var han natten och slutet har redan börjat för oss två. Håkan Hellströms versioner i all ära men ingen lens och vårens intåg, avled en av Sveriges även den givna kungen av melankoli. Ingen En solstråle går ifrån min hand över hennes sjunger den som Olle. Jag älskar de sista raderna främsta kompositörer och vissångare. Olle annan svensk vissångare har lyckats fånga hud, lyser som guld i hennes hår. Allt jag kän- och gråter nästan varje gång jag hör dem: Adolphson blev 69 år gammal. kärlekens alla smärtsamma och underbara ner är tid och tystnad och timmarna som går.”. ”Och trots all kärleks brist och trasighet och Jag har länge älskat hans musik och i flera skikt på samma sätt som han.Visserligen En annan bitterljuv favorit är Vem tänker hon fransar. Dig ska jag älska livet ut, dig har jag år tänkt att det vore roligt att intervjua skrev han en hel del frejdiga sånger också, på? från samma år: ”Vad tänker hon på? Vem kär”. honom. Att intervjun aldrig blev av berodde på men det utmärkande för hans stil är en enorm tänker hon på just nu när hon sitter där och Farväl Olle Adolphson och tack för allt. att jag någonstans trodde att han alltid skulle känslighet. När Olle Adolphson sjunger om låtsas att vi sitter här tillsammans efter mid- finnas kvar, och att det inte fanns någon (olycklig) kärlek värker hjärtat och ögonen dagen vid en TV-kanna och gör slut på en kväll. anledning till brådska. Nu ångrar jag att jag tåras.Texterna handlar inte om något så Ja, inte är det på mig, det vet jag, i alla fall inte inte försökte få träffa honom medan jag ännu enkelt som att bli övergiven, utan är oftast på mig, för det har hon inte gjort sen vem hade chansen. Det känns sorgligt att jag aldrig betydligt mer komplexa. Det är ingen flyktig minns när”. kommer få veta svaren på alla de där frågorna tonårsförälskelse det handlar om – utan TV-kannor är inte så vanliga nuförtiden jag velat ställa, men ännu sorligare att han vuxen, komplicerad kärlek. Ett förhållande på men i övrigt har ingenting förändrats sedan inte längre finns. väg utför har aldrig beskrivits så vackert som i sextiotalet. Kärleken gör precis lika ont nu. Olle Adolphson var ingen vanlig vissångare. Nu har jag fått den jag vill ha från 1967: ”Tyst- Olle Adolphsons största klassiker är och Utseendemässigt var han den perfekte gentle- nad. När slutade vi älska varandra? Hon är det förblir det passionerade svartsjukedramat Moa Eriksson mannen: alltid välklädd och välkammad och vackraste jag vet./…/Morgonen sköljer undan Trubbel från 1961. Monica Zetterlunds och [email protected]

www.groove.se 5 The Crystal Method Bombastiska legionärer

De är danskillarna som hänger med de hårdaste rockarna. De är USA:s mest säljande elektroniska band. På nya skivan samarbetar de bland annat med Milla Jovovich.

I mitten av nittiotalet bestämde sig Ken Jordan och Scott Kirkland för att flytta från hemstaden Las Vegas till Los Angeles. Anledningen var den gryende ravescenen i Los Angeles. Killarna som var sålda på elektronisk dansmusik kände att de ville vara en del av denna rörelse och drog väs-

terut. Polisen gjorde förvisso vad de kunde Mia Olsson för att kväva scenen i dess linda. Ironiskt nog var det just detta som fick igång Morello från Rage Against the Machine/ konstigt att amerikanerna älskar dem. Hennes stämma hörs i låten I Know it’s Chrystal Methods karriär. Deras inlägg i Audioslave och Scott Weiland från Stone Förra albumet sålde i en och en halv mil- You. Men Scott säger sig aldrig ha sett ravedebatten, tolvtummaren Keep Hope Temple Pilots. jon exemplar. henne i någon film, utan fick upp ögonen Alive, blev en omedelbar hit och är legen- – Växer man upp i USA kan man inte Och visst har de medverkat på ett antal för henne genom den skiva hon gav ut på darisk i amerikanska ravekretsar. undgå att lyssna på rock, säger Scott. Den soundtrack, bland annat kan man höra nittiotalet. Samtidigt som han med allvar- – Men tro nu inte att vi bara gillar dans- finns överallt. Det var först efter ett par år deras musik i Charlie’s Angels. När jag för lig min försöker berätta hur samarbetet musik. Jag växte upp med heavy metal som hårdrockare som jag upptäckte band filmen på tal reagerar båda med att säga gått till sitter Ken bakåtlutad och rabblar och lyssnade mycket på Iron Maiden, som New Order och Depeche Mode. att de inte sett den. Sedan spekulerar de filmer i vilka Milla Jovovich medverkat. Judas Priest och Metallica, säger Scott när Enligt Ken influeras inte Chrystal Met- kring varför de så ofta blir tillfrågade av Scott blir störd av att ständigt avbrytas, jag träffar de två medlemmarna på ett hod mycket av dagens musik. Han säger regissörer om de vill bidra med låtar i filmen försöker ändå prata vidare. Då och hotellrum i Stockholm. att musikscenen i världen är inne i en djup mer. Scott tycker å sin sida att deras musik då slänger han en snabb blick på Ken och Nu är det ju ingen risk att man skulle kris och att det snarare är musiken de lyss- gör sig bäst i en bra hopklippt trailer, säger ”har jag inte sett heller”, sen vänder kunna missa att rocken är en stor influens nade på som tonåringar som influerar medan Ken snarare tycker att filmkopp- han sig mot mig igen. Först när Ken trium- för Chrystal Method. Deras bombastiskt dem. Deras mål är att smälta samman alla lingen är logisk. ferande skriker ”Revlonreklamen då? Den smällande bigbeatslåtar är ofta späckade stilar de hörde då och blanda det med den – För mig är musik inte historieberättande. MÅSTE du ha sett!” ger Scott upp försö- med samplingar eller gitarrpålägg. I låten ravemusik de upptäckte på nittiotalet. När jag tänker på musik ser jag spännande ket att prata med mig. Han höjer rösten Born Too Slow på Temple of Boom bidrar Och det kan man väl säga att de lyckats scener – berg och dalar. Du vet, spänning! och säger att han för fan vet vem hon är till exempel forne Kyuss-sångaren John med. Chrystal Methods musik låter Och kanske är det på grund av den och visst har han sett reklamen! Ken ler Garcia med sång och Limp Bizkits ex- hårdrock skapad av några killar som gillar nära kopplingen till Hollywood som de nöjt och blinkar åt mig. gitarrist Wes Borland med hårda gitarr- TV-spel. Som ett givet soundtrack till valt att samarbeta med skådespelerskan Mats Almegård riff. Tidigare har de samarbetat med Tom biljakter i actionfilmer. Det är inte så Milla Jovovich på Temple of Boom.

Förnyelse istället för förutsägbarhet, tack “The internet has ruined rock & roll because innan den släpps. Är det inte därför vi vill gå identiskt. Jag har sett flera band göra så och låten de stal riffet ifrån, Don’t Fear the Reaper everybody knows what you’re gonna play på konsert, för att bli omskakade, överraska- det inget värre än när man inser att något av Blue Öyster Cult. Går man in på hemsidan before you show up”. Den som sa följande är de och totalt genomkörda? Eller? man älskar har blivit rutin. Och det är här jag och kollar in turnén så ser man att låtlistan allas vår Greg Dulli, före detta frontfigur och Det är ju helt uppenbart att folk vill veta tror att detta med låtlistor på nätet faktiskt ändras radikalt varje kväll. Är det så det blir låtskrivare i The Afghan Whigs och numera i exakt vad som kommer att spelas innan de kan vara bra. För nu måste de som bryr sig om fansen publicerar låtlistor så är jag helt The Twilight Singers. Och vad menar han då köper biljett, för annars skulle ju inte dessa anstränga sig lite extra. Och en del gör det. för det. Så ni vet det Metallica – vi kan redan i med detta? Jo, numera kan man gå in på låtlistor finnas på nätet. Och det är också Jag såg Twilight Singers i New York innan jul förväg veta precis hur tråkiga ni är! artistens officiella hemsida eller en av otaliga mer och mer uppenbart när man går på kon- och det var absolut en av de bästa spelningar fan-sajter där fans skickar in låtlistor så sert att vissa människor gillar att skrika ut jag sett, tre timmar av totalt oförutsägbar, snabbt som timmen efter en konsert, som nästa låt precis innan bandet börjar spela gungig rock’n’roll och spelglädje. Igår såg jag genast läggs upp. Greg menar att då försvin- den. dem igen, på ärevarvet. Och låtlistan var till ner hela meningen med rock’n’roll, för hur Här i USA brukar banden alltid komma 75 procent helt ny. Istället för de förväntade kul är det egentligen när man vet exakt vil- tillbaka efter en lyckad turné och ta ett varv hittarna så byttes de ut mot bland annat en ken låt som är nästa? Vill man inte bli över- till innan de börjar med nästa platta, och det rockversion av Björks Hyperballad och en raskad, vill man inte bara stå där och fånigt är då man upptäcker precis hur tråkiga en Chaka Khan-låt, medan de förra gången spe- gapa av chock när Arab Strap plötsligt spelar del band är. Jag har sett Metallica med fem lade Outkasts Hey Ya, så spelade de nu den Mathias en AC/DC-cover, eller Spiritualized helt plöts- månaders mellanrum och låtlistan har varit nya Outkastsingeln istället. Och Afghan Skeppstedt ligt spelar hela nästa skiva, sex månader exakt likadan, till och med mellansnacket är Whigs-låten Uptown Again var ersatt med [email protected]

6 Groove 3 • 2004 In Flames Stenhård självständighet

ubangi Egentligen är väl Ubangi så här i efterhand mest känt för att hyst både Cia Berg och Orup. Men i det tidiga åttiotalet gjorde de också avtryck i svensk musik. Aldrig något riktigt, riktigt favoritband, men ändå bra okonventio- nell, kanske lite för intelligent, pop. Förmodli- gen lite för uttalat udda, för avigt avantgarde för att slå på riktigt, för att vara på riktigt. Orup och Cia blev på riktigt, senare, men det är en annan, och lite mer utslätad historia: när alla verkat avverkat sina doser fantasi och kre- ativitet. Men varför, varför, görs det inte skiv- omslag som Ubangis Oh No, I’m Pregnant längre? MS ukulele Ukulelen är ett jättebra instrument att göra låtar på. Jag kan ju inte riktigt spela och då sitter man mest och försöker komma på melodier och text, det är ju det som är det viktiga. På gitarr blir det så mycket att man vet att efter G ska det komma A-moll och det blir tråkigt. Att ukelelen är så begränsad gör den så bra. Man kan inte få den att låta häftig och koppla in en effektpedal, den låter som den låter hela tiden och man kan bara ta de här ackorden. Jens Lekman under a blood red sky Det här är en klassisk liveplatta som har allt en liveupptagning ska ha. Låtarna får nytt liv när de inte låter riktigt som på skiva. Bono In Flames har kanske gjort årets metal-platta och när jag ska sjunger falskt. Edge spelar fel. Larry och Adam träffa dem utanför deras replokal i Göteborg är jag sen. Jag spelar för sakta eller för snabbt. Inledningen har fått fel adress och sångaren Anders Fridén och basisten med Gloria, 11 O’clock Tick Tock och I Will Follow Peter Iwers står i Göteborgskylan och väntar. är glödande. En mer laddad version Sunday Bloody Sunday har förmodligen aldrig hörts. Allsången i avslutande 40 är majestätisk och får verkligen håret att resa sig i nacken. U2 var Bandet har skapat något så ovanligt Peter, Man ska ju ha kul och jag tror att vi gör ett bra gig så spelar det ingen roll vid den här tidpunkten bara i inledningen på sin enorma framgångssaga. I slutet av detta som en kommersiell men ändå extrem publiken vet det, och ryktesvägen så vet om publiken gillar oss eller ej, men dom år kommer bandets elfte studioplatta. Spän- platta, mjuk och rund men samtidigt nog folk att går man på en In Flames- kan aldrig säga att vi gjorde en dålig ningen är nästan olidlig. PLGB hård och taggig. konsert så är det riktigt bra. spelning, säger Peter. – Nuclear Blast, vårt skivbolag, har – Vår image är att vi inte har någon – Och det är jävligt skönt faktiskt att inget med saken att göra. Vi har sagt till image, ler Anders. träffa folk som kanske aldrig lyssnat på från första början om total frihet, säger In Flames turnerar åtta-tio månader oss annars eller aldrig skulle gått och Anders Fridén. om året, men skriver inget medan de är sett oss. Och det är ju därför man gör – Dom kan ju tycka till, och det gör ute på vägarna, allt sådant görs hemma det, hjälper Anders till. På www.groove.se finns förutom dom, men vi levererar när det är klart. innan varje platta. Behovet av hård musik kan vara stort tävlingar och en hel del recensioner Dom kan inte komma och säga ”det här – Vi är på turné fram till jul, sen ska vi ibland, som ett sätt att fly vardagen. är inte bra, ni behöver skriva hårdare hem och baka bullar, skrattar Peter. – Jag kan tänka mig att folk – och det är även tre nya artiklar. Vi pratade låtar”, eller nåt sånt. Det är så som vi Hur gjordes nya plattan? därför vi alltid ger järnet – kommer och med Dave Grohl om hans nya pro- lämnar det som det kommer att låta på – Vi spelade in den i Danmark. Vi hyrde försöker glömma allting runtomkring jekt Probot men även om Nirvana, plattan. Vi gör inte ens demos åt dom en herrgård och byggde upp två kon- för stunden, dom två timmar som kon- dessutom vill Phoenix få oss att innan. trollrum och tog med våra producenter serten håller på. Bara för att komma skaka på både rumpan och själen Det verkar som att grabbarna har från förra skivan, Daniel Bergstrand bort från alla problem – folk behöver total koll på situationen, självförtroen- och Örjan Marklund. Dom tog med sin lite underhållning mitt i all misär, för- och så träffade vi Chicks On Speed det är det inget fel på. De vet precis hur studioutrustning och vi tog med våra klarar Anders. som nyligen gästade Sverige. bra de är och vad de kan åstadkomma. prylar, säger Peter. Sångaren försöker utveckla vad In Det kanske är det som gör att de har det Vad var tanken bakom skivan? Flames går ut på. lättare internationellt än i Sverige, för In – Göra en skiva bättre än alla andra vi – Vi strävar efter den perfekta plattan, Flames har turnerat mycket utomlands. gjort, och det gjorde vi ju, slår Anders när det är gjort så…. – Vi spelar ju mycket för att Nuclear är fast innan han tar en klunk kaffe till. Hur nära är ni nu då? ganska små där borta, så det handlar Under sina USA-rundor har de mel- – Ytterst nära. En hårsmån ifrån, säger mest om att vi kommer till publiken lan sina headlineturnéer också agerat Anders. istället för att dom kommer till oss förband till några av de största banden – Vi får ta ett steg tillbaka inför nästa, genom videor och radio, säger Anders. genren har, som Slayer och Slipknot. bli lite sämre, säger Peter med ett snett – Istället för att stå still och spela per- – Vi har ingenting att förlora, vi kom- leende. fekt så gör vi lite show av det, fastslår mer in och slår från underläge. Så länge Mathias Skeppstedt

www.groove.se 7 The Icarus Line Syd Matters I almanackan står det den 10 mars.The Icarus Line befinner sig på hemmaplan i Los Angeles i ett rastlöst tillstånd. Om två dagar börjar deras världsturné tillsammans med The Distil- lers och det är på turné som bandet trivs bäst. Väl hemma har de lite problem med fotfästet. – Det är omöjligt att komma ner på jorden efter en turné, säger basisten Don Devore. Det svåraste är att prata med personer som inte är i musikbranschen, dom förstår inte vad vi går igenom. Men vi har hållit på i sammanlagt tio år nu så vi är immuna. I januari var The Icarus Line förband till Primal Scream på en två veckor lång turné i Syd Matters är ung men Storbritannien. En dröm som gick i uppfyllelse för sångaren Joe Cardamone, gitarristerna känner sig gammal. Han Alvin DeGuzman och Aaron North, trummisen bor i Paris där han gärna Jeff Watson och Don Devore. spenderar sin tid hemma i lägenheten. Han spelar in sin musik där, utan att störa grannarna.

Syd Matters är en av sitt hem- lands mest uppmärksammade artister men han kan ändå gå på Paris gator utan att bli igenkänd. På hans debutalbum A Whisper and a Sigh spelar han de flesta instrumenten själv och allt är gjort hemma i lägenheten i östra Paris. – Grannarna har inte klagat än, jag är ganska tyst av mig och sjunger tyst. Jag behöver – Vi trodde aldrig att vi skulle få chansen att ingen stor studio eller massa spela med ett band som vi verkligen beundrar, dyra prylar, jag känner mig säger Don. Primal Scream har nästa uppnått bekväm hemma. kultstatus och det märktes även på publiken Han menar att den franska att dom har varit med länge.Vi har aldrig spe- Gammal är yngst musikscenen är ganska dålig lat för en publik med så hög ålder, dom flesta var över 25. Men det är kul att spela inför en och det finns få bra spelställen. publik med hög musikalisk intelligens, även – Det är därför så många sitter om ungdomar har bättre energi. hemma och gör sin egen grej The Icarus Line är lika med energi. Kom- utan kontakt eller samhörighet Mattias Elgemark mande skivan Penance Soiree är ett bra exem- med andra musiker. pel på det. Låtar som Party the Baby Off, Up A Whisper and a Sigh är en Against the Wall Motherfucker, Spike Island och lågmäld och stundtals experimentell Vad gillar du då? musiker i ett projekt som kanske leder Virgin Velcro sprakar av högspänning i ett stö- skiva. Det är högst personlig musik som – Min flickvän , jag älskar henne och jag till en platta. kigt äktenskap mellan engelsk och amerikansk kryper inpå lyssnaren och ibland hittar gillar att göra musik. – Det är fyra vänner i min ålder som alternativrock där The Stone Roses och Vue är ett tänkbart par. Hos The Icarus Line förenar vägar från det akustiska till det elektro- Inspiration hämtar Syd mest från kommer från reggae- och jazzscenen. sig melodiös pop med hårda och spretiga niska. En försiktigt svävande stämning böcker. Hans favoritbok heter Little Big Dom hjälper mig att berika min musik, gitarriff. går genom hela plattan. skriven av John Crowley. det är intressant att jobba med folk – Energin kommer från hur vi lever våra liv, – Jag började spela in låtar för min egen – Det är en slags bisarr saga, det är en utanför popscenen. fortsätter Don.Vår uppväxt och samhället skull, utan tanke på att göra en skiva. bok som jag själv hade velat skriva. Jag Har du funderat på att sjunga på frans- runt omkring påverkar, men egentligen finns Det var inget uttänkt koncept eller läste mycket sjuttiotals-science fiction ka? det hundra andra saker som bidrar till varför sound. Men nu när jag lyssnar till skivan som ung där framtidsvisionen är att alla – Det känns mer naturligt att skriva på vi låter som vi gör. Många band och artister är hör jag att det är en viss atmosfär från går omkring i stora boots och ser ut som engelska, det är svårare att skriva och tvingade till att låta på ett speciellt sätt eller första till sista låten. hippies. Den stämningen inspireras jag sjunga på franska. Jag lyssnar också bära speciella kläder men vi gör vår egen grej. I grunden är det skapandet av oväsen som vi De flesta av Syds låtar handlar om av. mest på engelsk och amerikansk musik. prioriterar. drömmar eller är små berättelser, men Men det går inte att bortse från influ- Att sjunga på franska blir mer som The Icarus Line bildades i slutet av nittio- Tired Young Man handlar om honom enserna och referenserna i Syds musik. poesi. Sen har vi ett gäng riktigt dåliga talet efter ett långt förflutet i olika band. själv. Det finns en annan Syd med två t i efter- musiker i Frankrike som sjunger på Deras första spelning under namnet The – Ibland känner jag mig som en gammal namnet som lurar runt hörnet. franska. Icarus Line skedde i New Jersey. Året var 1998 trött man. Jag är 23, det är rätt gam- – Jo, jag har lyssnat mycket på Pink Syd har aldrig spelat utanför Frank- och spelningen var startskottet till en turné malt, men jag känner mig som 50. Mina Floyds första men också på Robert rike men skulle gärna resa runt och spela med bandet Ink & Dagger. Basisten i Ink & vänner tycker ibland att jag är lite trå- Wyatt, Simon and Garfunkel och Nick lite. När jag ber honom tipsa om sitt Dagger, som övertalade The Icarus Line att kig, jag tycker om att sitta hemma och Drake. Det lågmält akustiska blandat favoritresmål i Frankrike svarar han följa med och som även lånade ut sin utrust- ning till de oerfarna kompanjonerna, var Don jag lever nog samma liv som många med ambitiösa grejer som Can och Soft snabbt. Devore. Nu är cirkeln sluten. 50-åriga män, förklarar Syd. Machine. – Bretagne! Du har havet, bergen och Andreas Eriksson – Jag gillar inte nattlivet i Paris. Alla ser Det är kombinationen av dessa två slätterna. Mycket vackert och jag älskar likadana ut och lyssnar på samma musik världar man hör i Syds musik och som är naturen. och skrattar åt samma skämt. Jag blir så väl avvägt och naturligt. Syd håller Jonas Elgemark rädd för sånt. för tillfället också på att jobba med fyra

8 Groove 3 • 2004

Disco Volante Honestly

I en liten grupp är det viktigt med stark sammanhållning Han är stor, hårig och har ett bullrande skratt. Dessutom där alla drar åt samma håll. Så har det inte alltid varit är han rolig. Lätt att umgås med. Men samtidigt mål- för Disco Volante. För första gången sedan starten 2000 medveten. Han är Nasir Jebril – också kallad Honestly. har nu Malmöbandet en riktigt permanent skinnbanka- – Jag fyller 26 år om en månad, har pluggat Hotell & re. Trummisen Linus kom med i november förra året. restaurang och drev en pizzeria tills igår. Men nu är det Innan dess var bandet beroende av tillfälliga lösningar, musiken som gäller. även om de haft två fasta trumslagare innan. Pizzerian/gatuköket är nu utarrenderat. Istället bör- – Det påverkade oss väldigt negativt, säger basisten Per- jar Honestly ta sina låtar till klubbarna. Med praktvita nilla. Det fanns alltid en osäkerhet, varje gång som vi sneakers (”någonting får man ju ha även om man inte skulle spela så var vi tvungna att ringa runt till musik- har guldet”) flyter han omkring på scen tillsammans kompisar. med skånepolarna i Prominent som också producerat Men trots den osäkra tillvaron har Disco Volante hans debutplatta. Han hetsar den kostymprydda publi- varit ett flitigt liveband och i mitten av mars stod de på ken på kickoffen för Allsvenskan på Trädgår’n i Göte- Valbyhallens scen i Köpenhamn. Limp Bizkit var huvud- borg och får till slut spridda applåder för sina rhymes. akten och i publiken trängdes närmare 4 000 svettiga – Man gör alla gig med samma inställning. Om jag bara personer. En ovanligt stor konsert för Disco Volante, når en person i publiken så är det bra. även om det inte var första gången som kvartetten värm- Honestly saknar dock inte självförtroende. Plattan som de upp en publik till feberkänsla. Dead Kennedys och släpps i slutet av april kommer att explodera bland kidsen. Nashville Pussy är några andra band som de backat upp. – Honestlies är den bästa svenska hiphop-plattan någon- – Det är skönt att stå på en stor scen som den på Valby- sin – helt ärligt, jag kör kvalitet. En fiende jag haft i många hallen. Man slipper risken med att få en gitarrhals i år hade hört mina låtar och kom fram till mig och sa ”Jag huvudet, säger Pernilla. respekterar inte dig men dina grejer är rocket high”. – Vi har alltid fått bra respons från publiken, säger sång- Och varje platta framöver ska bli 100 procent bättre. erskan och gitarristen Lovisa. Den enda gången som det Han skriver minst en låt om dagen, hemma i västra Lund inte gick hem var när vi spelade med In Flames. står det redan tre pärmar med låtar som förmodligen – Publiken tyckte att vi spelade pop, säger bandet andra aldrig ens blir inspelade. gitarrist Jannicke och skrattar. – Jag skriver hela tiden för att det är bra för mig, jag Singeln Disort the South kom i början av året och måste köra en Carl Lewis på mig själv – det är ju mitt efter en hög rotation på diverse musikkanaler och radio- jobb. Det har jag känt länge även om jag försörjt mig på stationer har fler fått upp både ögon och öron för ban- annat. Målet är att jag ska hinna släppa tio högkvalitati- det. Tillsammans med B-sidan Hit Where it Hurts force- va plattor. rar Disco Volante fram och knockar de flesta som är i Och visst är Honestlies bra. Den är mer än så, den är en vägen med en skitig rock’n’roll-punk som fullkomligt funkig resa genom partytunes som blaxploitationspåret ångar av attityd och uppror. Fasulz Part II, Breakmecanixproducerade bumpiga S.O.S. – Vi har alltid trott att vi skulle nå ut till en speciell och Neptunesinspirerade förstasingeln The Gyminstructor. sorts publik men det kommer allt från kids till – När man är ute handlar allt om party, står man utefter 45-taggare på våra spelningar, säger Jannicke. väggen och hänger kan man lika väl gå hem. Den bästa komplimangen är när någon vill Korrekt reflektion. För när Honestly får bestämma starta ett eget band efter att ha sett oss live. är det party som gäller. Han inspireras av ”mjuk, känslig Innan sommaren kommer nästa musik” och är inte speciellt intresserad av politisk rap. singel och fram till dess trycker de åter in Men han skulle lika gärna kunna göra en garageplatta sig i turnébilen och drar vidare genom och stå för det också. Sverige. Allt de gör sker på ett demokra- – Jag sitter själv och gör lite technobeats hemma för tiskt plan. skojs skull, skrattar han. Och kanske kan jag göra en – Alla ger 110 procent för bandet, säger platta som jag sjunger på också, men jag rappar bättre. Jannicke. – Jag är i första hand artist, och dessutom jourhavande

Jonas Liveröd – Det är lättare att göra uppoffringar för vän. Och jag är fortfarande någons granne i ett höghus, du vet att dom andra hade gjort samma sak, säger jag vill leva ett vanligt liv. Jag vill inte utvecklas till något Linus. som inte är jag. Andreas Eriksson Gary Andersson

10 Groove 3 • 2004 Phunky Drakes Rung Voss Tribeca

– Det är fan första gången i mitt liv som jag har köpt En aning hårdraget kan man säga att historien om ban- Enligt Lasse Lindh servar Claes Björklund som en hel wienerbröd, men jag tänkte att nu ska det fikas på rik- det Rung Voss började med lite piss i en pool för cirka 20 gud när de spelar tennis. När de inte spelas tennis har tigt. år sedan. På dagis satt unge Klas Eriksson vid lilla plast- Claes till exempel varit medproducent på Ron Sexsmith Malte Frisk står hemma i sitt kök i Lundby i Göte- poolen när Mattias Franzén knallade fram och såg sig kommande platta och Lasse går sista året på Dramatiska borg. På bordet trängs tekopparna med baguetter och nödgad att uträtta sitt behov. Om detta var nyckeln till Institutets Manusförfattarlinje. De har även Tribeca till- pålägg. Fatet med wienerbröd får knappt plats. Förutom den påbörjade vänskapen? Nja, men idag delar de båda sammans, bandet som bildades 2001 och som släpper Malte är nyblivne Phunky Drakes-medlemmen Marit hur som helst gitarrsysslorna i EP-aktuella bandet Rung sin andra skiva Dragon Down i april. Ilis med på detta kafferep. Daniel ”Danne” Sandberg Voss. – Jag har alltid velat ha med det ordet. Dragon och drake bor i Linköping och kunde inte komma. – Jag, Klas, Mattias och Joakim Otterbjörk på bas är är de vackraste orden jag vet, så om det hade varit på Marit sjöng förvisso redan på förra skivan After- kärnan i bandet som hängt ihop sedan barnsben. 1997 svenska hade det blivit Drake ner, berättar Lasse. school Special och har länge varit livesångerska i Phunky var jag den siste av oss som fick röven ur vagnen och Egentligen skulle plattan blivit Lasses fjärde solo- Drakes. Inför den kommande skivan räknas hon dock flyttade från Norrland ner till Stockholm, berättar Klas album. Han spelade upp sina låtar för Claes och de kol- som en fullvärdig bandmedlem. Det märks på materialet bror Lars-Erik Eriksson, låtskrivare och sångare i ban- lade vad som var själva kärnan. De la alla grunder, trum- som de spelar upp att hon haft inflytande på soundet. det. mor, bas och gitarr på en vecka, men det kändes inte rätt. Även om hennes medverkan inte är enda anledningen En relativt vanlig fördom inom svensk musikliv är att – Då slet vi bort allt sånt på en låt och på den vägen var enligt Malte. det alltid finns ett likamedtecken mellan norrländska det. Det kunde inte bli en Lasseplatta eftersom det börja- – Nya skivan är annorlunda för vi tröttnade på sättet vi musiker och vemod. Detta gäller dock inte Rung Voss, de bli så producerat, och tanken är att just Tribeca ska gjorde musik. Förut gjorde vi allt helt färdigt och sen tog vars debut-EP Ready Steady Go rymmer det mesta utom vara extremt producerat. Ju mer vi höll på desto mer vi en sampling eller så gick vi till en sångare och sa just vemod. Från det genompoppiga singelsläppet Lost it syntaktigt blev det. Och eftersom vi ville ha ett enhetligt ”sjung!”. Marit har mycket mer att säga till om nu och All till den drivande gitarrstompande Mona Lisa. Det sound tog det alltså en djävla tid, sju-åtta månader i stu- eftersom vi båda bor i Göteborg jobbar vi mycket ihop. finns därigenom inget som direkt kan sägas är signifika- dion ungefär. Phunky Drakes anno 2004 låter skitigare och råare tivt för bandet soundmässigt – inget genomgående Rung Lasse står för sång och text, tillsammans har han och än vad de gjorde på Afterschool Special. Discoinfluen- Voss-igt. Något som Lars-Erik tar på sig skulden för. Claes skapat en helhet, men ingen är specifik upphovs- serna har nästan helt försvunnit och ersatts av opolerade – Jag är en junkie på melodier, oavsett genre. Det är man. Texterna är visuella, inspirationen kommer från ekon från Gonkyburgscenen. De har dessutom provat nyckeln för mig, och vart det leder vet jag aldrig. Jag är fiktionens värld och ibland är det självupplevt. Det på att jobba med ”riktiga instrument” som ståbas och ganska splittrad när jag tåtar ihop mina låtidéer. Men andas mycket kärlek, på ett cyniskt och samtidigt naivt munspel för att få fram ett mer organiskt sound. Och när vi i bandet träffas för att repa vill jag ju presentera sätt. Ändå blir det vemodigt och vackert. Och lite naket fastän det är skitigt är det samtidigt radiovänligt och hit- låtarna så att det ska låta som oss, säger han. kallt. Och lite dragon. betonat, kommande singeln Little Things kan mycket Den nämnda norrländska grundkvartetten är utökad – Jag tror det är kärlek i allt, det finns ingen konst som väl tänkas dundra ur många radioapparater i sommar. till en sextett, med trummisen Andreas Johansson och inte har med sexualitet och kärlek att göra. Ingen är oen- Den är catchy och söt, men med ett envist driv. Kicki Halmos på sång. Den senare tillkom för två år gagerad på den fronten. – Det har varit väldigt kreativt och roligt att leka fram sedan, och genom henne tycker Lars-Erik att lyftet kom. Kommande singeln La, la, la etc kan i någons öra låtar och inte ha en helt färdig idé när vi börjar, säger Både karriär- och låtmässigt. vara en vacker kärleksförklaring medan den för någon Marit och berättar att hon ofta går in och bara sjunger – Mina texter handlar mycket om relationer och alla frå- annan är en syn på hur moderna förhållanden fungerar rakt ut vad som faller henne in och sedan sparar Malte gor och svar kring det. Så nu kan vi sjunga om båda där allt tas för givet. de styckena som funkar. Den riktiga texten skrivs sedan sidorna av ett förhållande, jag och Kicki. – Om det fanns lite rättvisa borde den bli en sommarhit, i lugn och ro och klistras in över improvisationerna. En fullängdare är att vänta till sommaren, då även ett i alla fall en liten. Marit är en van sångerska, som utöver Phunky Dra- skivsläpp i England är aktuellt. Bandet har mycket tur- Tribeca lyssnar gärna på band som Kraftwerk, Postal kes sjunger i jazz- och bluesband och hon berättar att nerande i bagaget, även om det inte blivit något utom- Service, Depeche Mode och The Bisons – men vill inte bli hon inte alls är inne på house. lands ännu. Lars-Erik tror i alla fall att bandet är den påverkade i sitt skapande. – Men det är ju ingen av oss som lyssnar på house, skrat- uppgiften mogen. – Vi tycker det stinker när man hör att band har lyssnat tar Malte. – Vi vill komma ut och lira både i Sverige och utom- på Smiths eller Suede eller vad det nu må vara. Vi fattar Är det inte märkligt att ni gör house i så fall? lands, helst fort som fan. liksom inte poängen med att göra musik om man bara – Jo, svarar Malte, men det berodde nog på att Danne Niklas Simonsson försöker göra det sämre än sina före detta idoler. Men gjorde house och techno när vi lärde känna varandra det är ju bara vad jag tycker. och jag har alltid gillat melodier så jag fastnade mest för Vad tycker du om vad andra tycker om er? housen. – Folk får ärligt talat se på oss hur dom vill. Att man – Sen är det ju så öppen och kul musik med många olika bara gör saker för andra är att gå helt fel väg. Blir dom influenser, lägger Marit till. glada så blir jag glad. Mats Almegård Sandra Fogel

www.groove.se 11

Wayne Wonder Sjunger för damerna

Dörren till logen slås upp och in stormar en ström av skrikande tjejer. De kastar sig över kvällens huvudperson, som har svårt att dölja sin förtjusning.Wayne Wonder älskar uppmärksamhe- ten från ”the ladies”.

– This one is for all the ladies! Wayne Wonder äntrar scenen iförd pannband och med ett bländande leende på läpparna. Han tillägnar faktiskt de flesta av sina låtar till den kvinnliga delen av publiken på Trädgår’n i Göteborg. Till- sammans med sitt tremannaband och en toastande sidekick skapar den skönsjung- ande jamaicanen ett sammetslent möte mellan reggae och r’n’b. – Det spelar ingen roll hur rytmen är, säger Wayne Wonder efter konserten. Den kan vara lugn eller den kan vara hardcore dancehall. Jag kan anpassa mig för tjejerna. Jag är sångare helt enkelt. Drygt 30-årige Wayne Wonder har sjungit sina kärlekslåtar sedan slutet av åttiotalet men det är först med fjolårets album No Holding Back och hitsinglar som Bounce Along och, förstås, No Let- ting Go som han har nått ut till en stor internationell publik. – Allt har sin tid, säger Wayne Wonder om det sena genombrottet. När man som jag Johannes Giotas är från en liten karibisk ö som Jamaica så måste man jobba dubbelt så hårt för att nå ut och verkligen tro på det man gör. Att No Holding Back är släppt på VP – Maten är det jag saknar mest när jag är – Det är nästan som att ha fått chansen att på en reggaeklubb samma kväll. Och så Records lär inte vara helt oviktigt för herr borta från Jamaica, fortsätter han och fli- uppträda med Bob Marley. Så stor är King bälgar han i sig en massa vatten. Alkohol Wonders nyvunna listframgångar. New nar längtande. När man är på turné så får Tubby på Jamaica. Han lärde mig att hårt dricker han mycket sällan. York-etiketten har även lanserat artister man anpassa sig, men när jag är hemma arbete alltid ger resultat i slutändan. Och – Jag vill vara ren, säger han. Leva rättfär- som Sean Paul, T.O.K. och Elephant Man ser jag definitivt till att få ris och ärtor, att man måste fortsätta jobba hårt även digt och hederligt. När jag är borta lever med stor framgång. klimp eller ångkokt fisk. om man hamnar på listorna och hypas. minnet av mig kvar och jag vill att folk ska Tidigare denna marskväll vänder Den långe, gänglige sångfågeln har Det är lätt att förlora sin energi när man komma ihåg mig för min godhet. Axxion Pack, Göteborgs flitigaste sound haft musiken nära inpå sedan barnsben. blir framgångsrik. ”The ladies” i den enkla, garagelik- system, dancehall- och r’n’b-plattor, och Hans mamma sjöng i kyrkan och själv Några fler samarbeten med den infly- nande logen verkar tycka Wayne Wonder på Trädgår’n ökar både temperaturen och började han sjunga i söndagsskolan. Den telserika producenten blev det aldrig. King är god så det räcker. antalet rumpskakare sakta men säkert. unge Von Wayne Charles, som han egent- Tubby sköts ihjäl utanför sitt hem 1989, – I need a man, säger en av dem trånande. När Wayne Wonder senare närmar sig slu- ligen heter, hade dock andra intressen än och blev ännu ett offer för det utbredda – Han kommer att glömma dig när han tet av sin konsert och drar igång, den på sång och musik. våldet på Jamaica. åker härifrån, påminner hennes väninna. Diwali-rytmen stöpta, No Letting Go är – Jag fick faktiskt mitt artistnamn från fot- I logen efter konserten är stämningen – Jag ska aldrig mer duscha, säger en den stora lokalen bastuvarm. Efter allsång bollen, säger han. Jag var väldigt ”fintig” desto mer kärleksfull. På ett lätt hysteriskt annan tjej och tittar på autografen som och ett kort extranummer är hans första som fotbollsspelare, och mina vänner kal- vis. Wayne Wonder överöses med kramar stjärnan skrivit på hennes mage med svart Sverigespelning över. Efter Europaturnén lade mig ”Wayne Wonder”. Så när jag och komplimanger av en grupp kvinnliga märkpenna. åker han direkt till Japan. började spela in skivor var det ett perfekt fans som tagit sig in backstage. Sångaren – Love is lovely and war is ugly, säger – Jag är uppväxt i ett mycket fattigt område namn. är nöjd som ett barn på julafton över upp- Wayne Wonder nöjt. i östra Kingston, berättar Wayne. Musiken Inspelningen av hans första vinylsingel märksamheten. Mellan autografskrivan- Daniel Axelsson var min väg ut, och det är en stor välsig- skedde faktiskt under överseende av den det och fotograferandet hinner Wayne nelse för mig att komma ut i världen och legendariske dub- och reggaeproducenten Wonder heja på landsmannen och DJ:n spela. King Tubby. U-Brown som är i stan för att spela skivor

www.groove.se 13 The Streets

Med fler sidor ur Mike Skinners dagbok inleds Fortfarande ett nytt kapitel i historien om The Streets. Men trots att nya skivan har ett mörkare tonfall har Mike inte blivit någon dyster typ. Så länge han gatusmart får fortsätta att göra musik är allt lugnt.

det är två år sedan Original Pirate Mate- smyga sig in i hans rum och hårdplugga Arbetet med nya albumet har tagit sen. Med det ville de väl säga att skivan rial slog ned som en bomb i musikvärlden. Beastie Boys och De La Soul. Han bestäm- exakt två år. Med lite enkel huvudräkning var kvick och humoristisk med en god Mike Skinner var då mannen på allas läp- de sig för att det var rappare han skulle inser man att han måste påbörjat arbetet mängd självironi. Mike beskriver hellre par. Skivan fick högsta betyg i alla ansed- bli. precis när Original Pirate Material släpp- debutskivan som väldigt ärlig, den berät- da brittiska (och utländska) tidningar. Men när han fyllde arton hörde han tes. Faktum är att han även denna gång tar enkla historier från hans liv som lyss- Jockey Slut skrev kort och gott att när du musik som knockade honom totalt – Mike har påbörjat arbetet med nästa skiva. Det narna kunde identifiera sig med. Det var hör The Streets ”hör du framtiden”. Stora upptäckte house och garage. Tillsammans är så han jobbar, ständigt och jämt. fotboll på TV, pubbesök, arbetslöshet och ord för att handla om en tjugotvåårings med några vänner började han blanda alla Att åka på turné ser han mest som droger. debutskiva. Men visst var den värd all dessa musikstilar, men snart blev The Streets något som skivbolagen vill att han ska – Jag visste att skivan skulle sälja bra, just uppmärksamhet och alla lovord. mer och mer hans eget projekt. Så han göra, även om det samtidigt kan vara ett för sin ärlighet, men jag visste inte att det Original Pirate Material var något drog upp tältpinnarna och lämnade hem- ”hejdundrande party”. Lediga stunder på skulle gå riktigt så här bra, säger han och nytt, något fräscht, som pulserade av liv staden Birmingham för London, där han turnéerna ägnar han åt… ja, just det – åt undslipper sig ett skratt för första gången. från gatan. Den blandade hiphop och anade att en karriär skulle vara lättare att att skriva nya låtar och att jobba med dem Är nya skivan lika ärlig? garage på ett sätt som bara var känt inom bygga upp. Och det var det. Resten är, i datorn. Och det gör han helt själv. – Ja, allt jag skriver om har jag upplevt. en liten krets. Mike Skinner tog denna stil som det så vackert brukar heta, historia. – Jag behöver inget band. Jag menar, hälf- Visst, jag kanske ändrar på något här och ut i världen, men nu har det alltså gått två – Mitt liv har ändrats såtillvida att jag fått ten av min vakna tid försöker jag komma var, men i stort är allt sant. Det enda som år och frågan som inställer sig är natur- mer att göra, jag har inte lika mycket tid bort från andra människor. Det är sån jag jag ändrat medvetet är namnen på dom ligtvis hur man följer upp en sådan succé? till annat. Men å andra sidan så har jag är helt enkelt. Jag gillar att vara ensam, som är med i texterna, så att ingen ska ta Mången artist hade nog darrat lite inför blivit lugnare för jag behöver inte oroa eller jag känner mig aldrig ensam förresten. illa upp. den uppgiften. mig för min karriär. Det är schysstare med The Streets-lyssnare kommer inte bara – Det har varit härligt med all uppståndelse. folk som lyssnar än när man inte har Bandet som han spelar live med gillar att känna igen sig i musiken. Texterna på Allt har blivit enklare, många möjligheter någon som gör det. han förstås, men de tillför inget till musi- A Grand Don’t Come for Free är dagboks- har öppnats för mig och jag har fått myck- Du har inte gått och köpt dyra bilar och ken förutom ett livesound. För Mike blad ur Mike Skinners liv. Men den är et stöd. blingbling? bestämmer som sagt hur allt ska låta. mörkare än föregångaren, något Mike Mike har precis avslutat jobbet med – Nej för fan, jag har inget körkort, så vad Inget utrymme för improvisation här inte. tror beror på att han blivit äldre och mer nya skivan A Grand Don’t Come for Free ska jag med en bil till? Och andra grejor, Och det ska det inte vara heller, för folk eftertänksam. Som en röd tråd löper ett och han låter pigg och alert. Han gillar att nej. Jag vill göra musik och nu kan jag som har köpt skivan vill höra låtarna live kraschat förhållande och Mike blir förvå- prata om det han tycker mest om, det vill göra det, så det är viktigast för mig. och de ska känna igen dem. nad när jag undrar om det här är hans säga sig själv och sin musik. Ändå är han Trots att han ger intrycket av att vara ”skilsmässoplatta”. märkbart ointresserad av att lägga ut tex- mike ger intrycket av att vara en kille en enstöring gillar Mike att gå på klubb – Nja, skilsmässa låter så starkt. Kanske ten – han levererar lika snabba som korta som har god distans till sin status som med sina vänner. Karriärlyftet har dock min ”göra-slut-skiva”. Jo, fan – det är det svar följt av tystnad. Kanske är han trött, stjärna, han verkar inte svepas bort av all gjort att det inte inträffar lika ofta som nog. det är ju första intervjun för dagen och uppmärksamhet. Det verkar inte heller förr. Han tycker att den brittiska klubb- han älskar inte att gå upp tidigt. som om han vill ändra på särskilt mycket i scenen är vital, även om housen och gara- fastän mike beskriver det vardagliga livet sitt musikskapande heller, för A Grand gen har stagnerat. Det levande hittar han i i England på ett realistiskt och engagerat mike växte upp i Birmingham och torskade Don’t Come for Free är liksom föregånga- electroscenen, men det hör man inte så sätt säger han sig vara helt ointresserad av på hiphop redan som tonåring. När hans ren inspelad hemma i lägenheten. Där har mycket av på nya skivan. Den låter ganska politik. Han är stolt över att vara britt och storebror var ute passade Mike på att han allt han behöver, vilket innebär sin lik sin föregångare, om man bortser från han gillar att umgås med sina landsmän dator och en mikrofon. Visst efterarbete rock’n’roll-singeln Fit but You Know it. eftersom de har samma referensramar, mer som sångpålägg görs i riktig studio, men Hiphopinslaget kanske har blivit lite mer vill han inte säga om det engelska samhäl- annars är det i sovrummet som låtarna pompöst á la Timbaland, men annars är let. När jag pressar honom lite om Tony blir till. Han gör i princip alltid nya låtar. The Streets nya skiva ingen stor musika- Blairs politik svarar han undfallande med Han kan leka runt med en låt i månader lisk kursändring. Och frågan är om man att det nog är väldigt svårt att vara pre- för att få till det där sista perfekta, och han ska räkna The Streets till klubbmusiksce- miärminister för att det är så många som känner instinktivt när allt är helt färdigt. nen överhuvudtaget. har åsikter om ens jobb. – Jag antar att jag är perfektionist. Männi- – Jag kan inte säga att jag tycker att jag Precis som för en musiker? skor som jag har jobbat med har tyckt att gör klubbmusik. Snarare har jag känslan – Jo, kanske det, men jag vet inte egentli- det är negativt, men så ser inte jag det. Om av att folk lyssnar på min musik hemma i gen. Jag blir ju glad om jag får bra recensio- jag inte vore det skulle mina skivor inte bli sina lägenheter. ner, men det är ju inte det jag är ute efter. så skönt detaljerade. Känner du att du tillhör den brittiska hip- Vad Mike Skinner är ute efter har blivit Han ångrar inte en takt, inte ett ljud hopscenen då? självklart vid det här laget. Under hela och inte ett ord på någon av de två skivorna. – Nej, jag tycker inte att jag tillhör en scen. intervjun har han poängterat att det är Självsäkert? Ja, men det tycker inte Mike. Jag har träffat Dizzie Rascal, Audio Bullys musik han vill göra och inget annat. Och Han ser det som något självklart. och Ms Dynamite som The Streets oftast ingen ska komma och tala om för honom Finns det ingen annan än du som har infly- jämförs med, men jag kan inte säga att jag vilken typ av musik det ska vara. Tur för tande på ditt musikskapande? känner dom och jag tycker vi låter väldigt oss att Mike har så bra koll och gör så – Nej, Simone och de andra som sjunger olika. skön musik då. på nya skivan gör vad dom blir tillsagda, På nya skivan ligger fokus givetvis fort- Mats Almegård annars funkar det inte. Hmm, ja kanske farande på Mikes texter. Tidningen Mail bild: Mattias Elgemark har skivbolagssnubbarna lite att säga till on Sunday skrev om Original Pirate Mate- om, men inte mycket. rial att den var Shakespeare för klubbkid-

14 Groove 3 • 2004 www.groove.se 15 Weeping Willows Det stora vemodet rullar in Konsten är som den är. Oavsett om det handlar om handjobs i Bingolotto eller att vägra ställa upp på glasstester i kvällstidningarna. Grooves Kristofer följde nästa skiva i princip samma möns- man på vaxet och doftar på det. Det luktar Ahlström och Mia Olsson hoppade på turnébussen ter. Efter ett tag kände vi att vi målat in oss lätt tropiskt. i ett hörn och då tog vi ett stort kliv och – Att snygga upp sig inför en spelning är med Weeping Willows för att kolla integriteten hos gjorde Into the Light, berättar gitarristen något man måste göra, om man bara gick Ola Nyström. ut på scen i vardagskläder så skulle det Sveriges dystraste band. Det blev en lycklig tid. – Men då började alla snacka om att vi lät kännas som vilket rep som helst, menar som Depeche Mode och jag fattade ingen- Magnus. ting, säger Magnus. Alla i bandet sportar jeans och andra cirkeln är sluten. nya albumet Presence på Katalin i Uppsa- – Särskilt som de synteffekter vi använde accessoarer från Whyred. Tacka bögarna för det. la. Konserten är utsåld, men halva lokal- var från sjuttiotalssyntar och inte åttiotal, – Skriv bara inte att vi fått spons, det där Hela Uppsalas äldre gaygarde verkar ytan upptas av uppdukade bord där famil- påpekar Ola. är jag känslig för. Vi känner folket bakom vara på plats, de skockas vid scenkanten, jer – vi pratar tre generationer – intar För att undvika fler önsketänkande Whyred bara, och dom har gett oss lite kråmar sig och fäktas med små digitalka- kvällsmat och vithåriga kypare i kravatter tolkningar från syntkåta krönikörer i prylar. Det är ju inte så att vi kör The meror i höljen av silverfärgad plast. De tit- trippar omkring med hallonparfait på Expressen skrev man inför Presence ihop Sounds-grejen, liksom. tar upp mot scenen och i deras ögon pågår glastallrikar, sidsteppandes mellan biome- en punkt-för-punkt-biografi, där man sys- Det blir en stillsam uppladdning. en brottningsmatch mellan beundran, dyr- dicinstuderande tjejer i svart nagellack. tematiskt betade av alla influenser för Gitarristen Niko Röhlcke sitter i en av kan och ren och skär förälskelse. Det är en rätt underlig syn. varje låt. fåtöljerna och ser ut som om han antingen Allt som saknas är påskliljorna. Bandet har dock figurerat i mångt Öppet mål för hela landets skribentkår. är på väg in i ett zentillstånd eller bara ska Att Morrissey är Magnus Carlsons ide- underligare sammanhang. Lokets opium- I biografin droppas The Cure, The kollapsa. Influensan går på barnens dagis ligen dokumenterade husgud vet alla och håla, till exempel. Smiths, Echo & The Bunnymen och Wed- och även om han inte satts i karantän så när man ser hur den manliga beund- – Att spela på Bingolotto var en märklig ding Present. håller sig folk i alla fall på behörigt rarskaran fjädrar sig framme vid scenen är upplevelse, berättar Magnus. Man tittade I Aftonbladets recension droppas The avstånd. det väldigt svårt att inte tänka på hur de ut över studiopubliken och det var bara Cure, The Smiths, Echo & The Bunnymen Maten anländer och det är kycklingfilé mest hårdnackade av killar förvandlas till pensionärer där. Vi skulle köra True to och Wedding Present. med salsaröra (tror jag) och tjocka skivor smör i händerna på Manchestersonen. You, med raden ”Everytime I touch – Man läser recensionerna och man und- grillad potatis (tror jag), men ingen äter Eller hur Magnus Carlson i Fredrik myself/I wish it’s you”, och innan spel- rar ju hur oddsen varit att dom nämnt särskilt mycket. Magnus petar i maten och Strages utmärkta DN-artikel Mozmani ningen kom producenten fram och sa, dom banden annars, säger Magnus. säger att någon kan få hans mat, han är berättade hur han som ung körde Mozzers ”Grabbar, risken finns att våra tittare tar Till och med när man i biografin cyklar inte hungrig. stereotypt homosexuella gester som själv- illa vid sig, skulle ni kunna ändra i låten?” på tunn is och pratar om gothtrenden Det är nerverna. Så klart. försvar när tjejerna ignorerade honom och Det gjorde de inte. Alls. (meh!) som The Rapture (meh!!) företrä- – Egentligen blir det bäst om jag inte tän- han fick stå ensam på diskoteken i Söder- – Istället sjöng jag precis så och när jag der så kan man i Svenska Dagbladets arti- ker på det, då blir jag bara nervig och tror tälje med bultande lem. sjöng det så tittade jag in i kameran och kel sedan läsa om Weeping Willows för- att allt ska skita sig, erkänner han. När han slår sig för bröstet och sjunger handtrallade mikrofonen, skrattar Magnus. hållande till den gothtrend som The Vi pratar lite om att man från skivbola- storvulet om oceaner av kärlek i inledande Rapture företräder. gets håll inte satsat något för att lansera Heart of Hearts ser jag åtminstone två par ”i can not repeat an emotion, only senti- – Roligast är ändå hur folk skriver att vi bandet utomlands. knän vika sig framme vid scenkanten. mentalists know how to do that”, skrev låter för mycket som till exempel Echo & – Men jag kan förstå tänket, säger Ola. Vi – Det kändes lite lustigt, det var liksom, Oscar Wilde i Dorian Grays porträtt och The Bunnymen – och så har majoriteten ligger på ett stort bolag och där är det ”hallå, jag står faktiskt också på scenen”, det är en devis som går att tillämpa rätt av bandet inte ens hört dom, skrattar Ola. klart man hellre prioriterar unga band att skrattar sångerskan Anna Maria Espinosa bra på Weeping Willows. dra ut med i världen, band som ännu inte – Debaserbesökare sista onsdagen i varje I alla fall i början av karriären. några timmar tidigare, i artistlogen på hunnit skaffa familj och så. Det här månad känner henne som medlem i hus- – När vi gjorde första skivan var det precis övervåningen. Kala ljusblå väggar, en kanske låter bittert, men det är det inte – bandet Killers – i logen efter spelningen. det vi ville göra, en skiva som hyllade sex- sittsoffa i blå vinyl. En fyllecell med en vi har haft vår del av att åka runt i egen bil Det är en tisdag i slutet på mars och tiotalets snyftmusik som Scott Walker, fruktskål på bordet. och så. Istället har vi licensierat plattor så Weeping Willows första gig på turnén för Roy Orbison eller Righteous Brothers. Sen – Har du testat Blue Velvet då? att man kan kränga dom till exempelvis – Blue... Velvet? Spanien, och det enda spanjorerna behö- – Aaa... Blue Velvet... ver betala för är i princip distributions- – Du menar... Blue Magic? kostnaden. – Ja, just det, Blue Magic! – Ska du komma här och svänga dig med turnén med presence går i alla fall via namn får du se till att få det rätt, skrattar Köpenhamn, Oslo och – givetvis – Tampere. Magnus åt inhoppade keyboardspelaren Weeping Willows ❤ Finland. Men det Robban Cronsioes – som fick fylla Lasse är inte arkitekturen, naturen eller ens kni- Johanssons skor på senaste Cardigans- varna som lockar mest. Det är melankolin. vändan – felsägning och det är givetvis – I Finland finns ett större allvar, menar skämtsamt, men samtidigt är det här Magnus. Det finns ingen rädsla för dom något som är av största betydelse för ban- stora gesterna – titta bara på en sådan sak det: pomadan, gå-bort-kostymerna, rak- som den finska tangon – till skillnad från i vattnet – allt tillhör paketet. Sverige, där man ska hålla det på en låg- Magnus plockar upp en burk Dixie mäld nivå. Finnarna var ju med om tre Peach-pomada. Burken cirkulerar runt krig under 1900-talet, så det har satt sina bordet och under största allvar fingrar spår. Dessutom verkar majoriteten av våra fans i Finland vara goter, det dyker alltid

16 Groove 3 • 2004 upp en massa gothfolk på våra konserter och det är rätt häftigt. Att vara korsfästa på myten om Det Stora Vemodet har dock sina fördelar. – Vi har ju aldrig blivit tillfrågade om tramsintervjuer, glasstester och sånt, menar Ola. Därmed tar vi klivet in i diskussionen om dagens kulturella klimat. Ytterligare någon minut senare och en Vi dricker suspekta lokalpils som heter – Det känns som om vi gått in i en ny yup- skivbörsen, svartbäcksgatan. annan snubbe har slagit sig i slang. Han saker som ”London” och ”Dublin”. pieera, säger Magnus. Slår man på teven Vi rotar i vinylbackarna, Magnus hit- har sett Weeping Willows live åtta gånger ”London”-ölet innehåller karamellmalt. runt primetime finns det absolut ingenting tar singlar med The La’s, Mina och Sea- och hoppas kunna komma in ikväll, trots Anglofilin är total, varannan minut att se. Kvällstidningarna har inte utmanat sons in the Sun med Terry Jacks. att det är utsålt. droppas gatnamn i Manchester och ban- sina läsare på i alla fall sju år – häromda- Jag undrar hur länge han tror det drö- Efter spelningen dyker samme kille dets manager ser ut som om han klivit rakt gen läste jag att man utsett Helena jer innan han blir antastad av något pop- upp i logen. Han ville höra fler låtar från ut från David Brents kontor. Jag försöker Bergström till Sveriges bästa skådespelers- snöre. första skivan. två gånger dra skämt ur The Office, men ka genom tiderna – är det något jävla – Nä, det tror jag inte, det brukar mest – Tja, vi spelade ju tre stycken, säger lyckas bara en halv gång. skämt eller? vara att någon kanske tittar på en och kän- Anders Hernestam, som trummat sig Magnus berättar att han ske se Morris- Stefan Axelsen, bas, fortsätter: ner igen en, säger Magnus lite blygsamt. genom större delen av spelningen med sey uppträda i Manchester på dennes – Folk behöver näring. Jag vet inte hur Tre minuter senare: cigaretter gungande i mungipan. födelsedag. folk får näring i dagens samhälle och jag – Går du och kollar efter Weeping Wil- – Och andra skivan? frågar killen. Han säger dock inte ”uppträda”. vet inte hur länge det kommer vara så här, lows-skivor, va? – En, säger Anders. – Only sea lions ”perform”, citerar han men förr eller senare måste folk tröttna. En ung kille skrattar och glider upp Sedan väller skivbolagsfolket in, gäst- mannen med popkulturens snyggaste käk- Jag såg på Mediemagasinet hur man bredvid Magnus. Killen ska på konserten listefolket, casualsfolket och folket som linje. avslöjade att hela Miljonären-grejen, där ikväll. Han vill höra låtar från de tidiga känner folket. Cirkeln sluts. tjejer slåss om en fattig kille som dom tror skivorna. Det blir trångt, väldigt trångt. Lika snyggt som fuktringarna på bor- är miljonär, bara är en bluff, att dom hela – Det blir det, lite blandat sådär, säger Skumpan tar slut, mer folk väller in, det efter fler ”London”-öl än någon vill tiden kände till att han var fattig. Och då Magnus. två gånger får jag frågan om det är jag erkänna. kändes det som att, jaha, nu kan man inte – Visst, visst, ge järnet ikväll då, säger kil- som spelar keyboard i bandet. Kristofer Ahlström ens lita på opålitligheten. len och smiter iväg. – Javisst, svarar jag båda gångerna. foto: Mia Olsson

www.groove.se 17

MARIT BERGMAN Fatta!!!, stompiga Aldrig för sent att och fak- sucker för.De många effekterna här och var gör sång. Eller den episka långköraren There’s a ”Baby Dry Your Eye” tiskt merparten av de andra låtarna på Spegel- skivan väldigt intressant även ur ett rent ljud- Last Time for Everything där Olle Hagberg RCA/BMG apan. Däremot är jag inte lika förtjust i folkvise- tekniskt perspektiv. hjälper till med sitt pianospel och drar låten åt Att Marit levererat det stora svenska vårpoprock- punken i Sandra & farbror Johansson och Stefan Juhlin sjunger med ett väldigt mono- den plats på musikkartan där Spiritualized albumet 2004 råder det inget tvivel om, man blir evighetslånga avslutningen Kapa trådarna. tont röstläge, det är ganska skönt med tanke på regerar.Men Division of Laura Lee regerar på ju totalt upprymd när Baby Dry Your Eye flödar Nä, Charta 77 kommer aldrig att hamna på hur många andra ljud som fyller ljudbilden. Så egen hand. Das Not Compute är ett bevis på det. ut över kvarteret. Håkan Hellström-gnista blandas Nöjesguidens innelista eller bli inbjudna till skivan kräver med andra ord en del av dig som Andreas Eriksson med eftertänksamma ballader,allt lika välbe- fashionabla kändispartyn. I mitt hjärta kommer lyssnare, men bjuder därför också den tålmodige EAMON hövligt när man är på väg att förvandlas till en de dock alltid att ha en liten plats. på en intressant textur. ”I Don’t Want You Back” inaktiv vintrig mottagare, en äkta soffpotatis. I Daniel Axelsson Mikael Barani Zomba/BMG Marits sällskap aktiveras man dock. Man snyftar, THE CRYSTAL METHOD DIVERSE ARTISTER Ja, jag vet att du hört den på radio. F**k it (I dansar och vevar med armarna åt solen och ”Legion of Boom” ”Postoffice 2” Don’t Want You Back). För om du någon gång himlen för att allt och alla ska inse att kärleken V2 Telegraph/Goldhead den senaste tiden hört Weeping Willows Stairs, är det största. Att livet är en chans att uppleva The Crystal Method fortsätter på den invanda Logistics underlabel Telegraph fortsätter att Toxic med Britney eller Marit Bergmans Adios hela känslospektrat. banan, med tolv nya rock/hiphop-influerade sprida house. Denna gång sker det genom Amigos på radion då har du även hört F**k it Allra vackrast är Marits låtar när hon drar technolåtar.Främst är basen, skönt gungande. Postoffice 2. Och detta är en riktigt bra samling (I Don’t Want You Back). ner på tempot. Som i Come Back and Haunt Me. För bra basgångar,det har de, killarna i den matad med skönt flippad minimal techhouse. Du vet, den superschmoova rösten som över Och i decenniets hoppfullaste tumhållare Can I dåliga ordvitsen på crystal meth. Det är när de De flesta låtarna är så där härligt skruvade som bäbismjuka beats svär över sitt svikar-ex: ”Fuck Keep Him. Eller i min favorit Mystery där hon i krystat försöker göra rock, främst i singeln Aphex Twins electronica. Det är fullt av infall what I said/it don’t mean shit now/fuck the pre- den smöriga Cardigans/Abba-liknande refrängen Born Too Slow, som det blir tråkigt. Alldeles för och svängarna tas ut rejält. Lite som vår svenske sents, might as well throw ’em now/fuck all those vrider ut och in på sin hjärtemuskel. Avslutningen repetitivt och idéfattigt. Det är som de egentli- techhousestjärna Håkan Lidbo. Men han är inte kisses, giving me jack/fuck you you ho/I don’t i Mystery är delikat, allt som behövs är ett stilla gen bara vill göra bastunga technorökare med med här.Deltar gör däremot Ben Nevile, Cabanne want you back”. Den där låten som du gillar så pianoklink och Marits förvånade uttryck. Rys- feta acidinspirerade syntslingor,men känner sig och Ricardo Villalobos. Man behöver dock inte mycket. Som vi alla gillar. ningarna byter av varandra. tvingade att klistra på rockelement för att blid- välja ut enskilda spår,för den här samlingen Eamon Doyle kommer från Staten Island i Men de andra spåren, med Place Your Bets, ka de amerikanska kidsen. Särskilt tydligt blir håller från början till slut. Enda invändningen New York och är 20 år.Trots sina unga år tar You’re with Me och Let’s Just Fall in Love i det när Born Too Slow följs av True Grit,i är att det låter lite väl homogent. Mer som ett han på plattan I Don’t Want You Back smuts- spetsen, hjälper till att placera Marit Bergman princip samma låt fast utan de tjatiga metalrif- album av en artist än som en samling. Fast det kastandet mellan könen till en helt ny nivå. Han mitt i den svenska folksjälen. Hon tar plats i den fen och Jon Garcias skrikande – det låter betyd- ser jag i och för sig inte som något negativt. säger sig kommentera något vi alla varit med kulturella kanon som vi alla dagligen är med och ligt bättre. Mats Almegård om då han dissar brudar som dumpar en och bygger,behövs mer bevis för detta är det bara Efter halva skivan känns det dock som The DIVISION OF LAURA LEE deras tjejkompisar som snackar skit, allt över att inhandla förra plattan 3.00 A.M. Serenades Crystal Method tappar fart, fastän låtarna ”Das Not Compute” en musikalisk kuliss lika njutbar och silkeslen också. Hennes sprudlande musik är fortfarande lunkar på i samma takt. Låtarna trampar vatten, Burning Heart Records som spunnet socker.Ett förvånansvärt fram- enkel men spännande, glad men även lagom det händer inget. Legion of Boom har några Med debutskivan Black City skördade väners- gångsrikt koncept. Låtarna är så snygga att man eftertänksam. Jag tror att alla från Göran Pers- riktigt sköna låtar och alldeles för mycket borgarna stora framgångar,men mest i utlandet. inte ens hajar till över svordomarna. son till min iransksvenska frisörska stämmer in utfyllnad. Uselt albumnamn, förresten. När de nu släpper Das Not Compute är det hög Men framgången beror även på att Eamon i hyllningskören – Marit, du är bäst just nu! Henrik Strömberg tid att ändra på det. För på andra skivan finns sjunger med karaktärsstark och vacker stämma. Gary Andersson THE CURTAIN det minst lika många guldkorn. I singelspåret låter han skadeskjuten och stolt CANS ”New Sound Made” Precis som på debuten är det Kalle Gustafs- på samma gång. Machoattityden blir tjatig men ”Beyond the Gates” Woo Records son Jerneholm och Don Alstherberg som styr groovet och sången är så smäktande att man Noise/Showtime Här är grabbarna från Eskilstuna som tog lagen arbetet i studion och det är fortfarande en bland- fortsätter att nodda. Och många av plattans 16 Undertecknad tillhör den skara som aldrig riktigt i egna händer,startade ett skivbolag och gav ut ning mellan hårt och mjukt, mellan direkta in- spår håller denna höga klass. Även om spåren förstått storheten med Hammerfall. Flera ur en skiva, ett synnerligen vågat drag. Å andra sidan: your-face-låtar och mer orientaliska rytmer. heter A** is Fat, Get Off My D**k, I Love them bandet har varit ute på egna äventyr,Anders tror man inte på sig själv, vem ska då göra det? Allt med en genomträngande attityd och en H*’s och I’d Rather F**k with You så är de Johansson trummade på Narnias The Great Fall New Sound Made är en uppfriskande mix spelglädje som smittar av sig. pärlor.Glimrande pärlor.För både svin och andra. och Magnus Rosén sköter basen på Jörns aktu- av experimentlusta och en känsla av mer kom- Men det har även blivit mognare på Das Not Gary Andersson ella album som ett par exempel. Nu är det dags mersiellt gångbara toner.De dubbla trummorna Compute, lite mer eftertänksamt. Det finns större ECHOBRAIN för sångaren Joacim Cans att utmärka sig med ger utrymme för diverse rytmiska utflykter.Ett djup, mer undangömda skatter att upptäcka. Som ”Glean” ett soloalbum. Den bakåtblickande heavy metal stort plus för de digitala beatsen. De ger skivan i drömskt vaggande och härligt suggestiva Chophouse/Playground som är Hammerfalls signum ligger även till grund en organisk touch á la Björk, vilket jag är en Breathe Breathe där Sofia Högberg gästar på Förmodligen rynkade många Metallica-fans på här och trots en del ganska sköna refränger och näsan när de hörde avhoppade Jason Newstedts en del medryckande riff är det en synnerligen nya projekt Echobrain. Pop med mer klara trött och oengagerande ström av ljud som når ALE MÖLLER BAND Beatles-influenser framför trash metal är inte mina öron. Den avslutande pojkbandsballaden ”Bodjal” direkt det han sysselsatt sin karriär med. Forever Ends är ett lysande exempel på musik BonnierAmigo Den dåvarande trion är numera en kvartett, när den är som allra sämst och jag lär få spisa dessutom har Newstedt klivit åt sidan för att Brutal Truth i veckor för att komma över chocken. Jag har sedan Filarfolket lade av tyckt att producera bandet istället. Och det låter bra – Kanske du som förstår Hammerfalls storhet Ale Möller vetat lite för mycket för att nå varken mer eller mindre. Som om Beatles bosatt klurar ut hemligheten med Beyond the Gates, fram med sin musik. Att han haft en världs- sig i Seattle årtiondet efter stadens storhype, för själv övertygas jag dock inte. musikalisk spetskompetens har det väl aldrig emellanåt låter Dylan Donkin oerhört mycket Roger Bengtsson varit tu tal om. Men det har blivit lite väl, ja, som Chris Cornell. Ibland, tyvärr alltför sällan, CHARTA 77 akademiskt på sätt och vis. Jag har aldrig vågar bandet vrida på förstärkarna ordentligt – ”Spegelapan” blivit tagen av det. Aldrig känt de där lyckliga eftersom det verkar vara det de vill. I Jellyneck Birdnest/BonnierAmigo stunderna som man till exempel gjorde på en svårdefinierad geografisk tillhörighet. och Out of Reach funkar det nämligen finfint, så Det är svårt att tänka sig ett mer ohippt band än Filarfolkets sista skiva Smuggel. Denna eufori Ta Epese, som i sig är så kryddig och nord- varför inte gjort likadant på fler spår? Charta 77. Svenskspråkig punk hade sin topp för när man inte finns någon annanstans än just i afrikansk att Marrakesh bara verkar ett ögon- Niklas Simonsson runt tio år sedan, och numera är genren ungefär musiken under fyra minuter.Förrän nu. Nu öppnande borta, om man nu skulle vilja chansa. ESKOBAR lika het som Nordpolen. Dia Psalma har tagit händer det igen. Men med en helt annan bland- Och ta, för att nu återknyta till Filarfolket, ”A Thousand Last Chances” sitt sista folkmusikriff och De Lyckliga Kompi- ning. Här finns mycket arabiskt, afrikanskt, den underbara Styggen. Den som ger knottrigt V2 Records sarna har sedan länge sjungit sitt sista ”ho-ho- svenskt; men blandat i en gigantisk gryta och skinn när man väl tagit sig tid att se bortom Eskobars problem är att de av någon anledning ho-hockeyfrilla”. Men, Charta 77 vägrar ge upp. lagat så länge att den ursprungliga identiteten, både det igenkänningsbara och uppenbara – bedöms utifrån att de skulle vara ett indieband På nya albumet, deras fjortonde, försäkrar inspirationen, förlorat namn och plats. det svenska. Det jazzinfluerade. Det underbara. och inte ett pojkband, vilket skulle vara mer bandledare Granberg att ”om alla ni som glöder Ta Tango Greco/Vrisi, till en början stillsam, Ibland känns det som lite samlingsskiva, relevant och mycket mer fördelaktigt för dem. kan samla ihop er här,så lovar jag att blåsa i för sedan både smäktande, smärtande tango med med de tvära kasten. Men den röda tråden Musiken skulle förstås inte bli mer intressant allt vad jag är värd”. Låten heter Till alla dom lika delar kataklysmisk stompighet som jazzig finns, och ligger alltid öppen för granskning. för det, men de skulle inte framstå som lika pin- som en gång brann och är allsångspunk av klas- frivolitet, för att avslutas med en svalkande Och den är vacker.Som bara en röd tråd kan samma. siskt Charta-snitt. Och ja, till skillnad från många och rätt konventionell men vacker folkballad. vara. A Thousand Last Chances är bakgrundsmusik andra, så brinner Köpings eldsjälar fortfarande. Som oftast när Ale Möller är inblandad med Magnus Sjöberg – totalt ofarlig och asexuell musik. Någon verkar Jag gillar poppiga Cirklar, röjiga Fatta! Fatta!! ha gått alldeles för fort fram med ettans sand-

www.groove.se 19 20 Groove 3 • 2004 papper och effektivt utplånat allt det som kunde några låtar som till exempel Carmel Sandella ojämna All for You. Bara snygg och återhållsam LEE MARVELOUS lämnat ett intryck. har skojiga teman. vuxen-r’n’b framförd av en sångerska som låter ”One Step Right Behind” Therese Bohman Honestlies är proffsig, slick och välproduce- som mest sensuell när hon inte anstränger sig Dusty/Border FJÄRDE VÄRLDEN rad men, precis som med Prominent, brister det så mycket. Det fortsätter att komma en strid ström av skivor ”Gatumusikanterna” stundtals i originalitet och nerv. Colossosprodda- Thomas Nilson med svenska grupper som spelar country. Devrim/Playground de singeln The Gyminstructor med Neptunes- KHOLD Stockholmskvartetten Lee Marvelous har lirat Efter det uteblivna genombrottet med Världs- flirtande beat och hook förtjänar i alla fall att ”Mørke gravers kammer” tillsammans i flera år,hunnit medverka på sam- omspegling på JuJu Records tar Tom och Matte fylla dansgolv även utanför Skåne. Candlelight/Border lingsplattan Rockin’ at the Barn, Vol 2 och till ett steg tillbaka och släpper Gatumusikanterna Daniel Severinsson Tyngd, kraft, speed och förmåga att skapa och med uppträtt i dokusåpan Baren. På debut- själva. Gästrapparna är få och den obligatoriska ICARUS LINE intressanta låtar.Detta sammanfattar norska albumet gör killarna kompetent countryrock med låten med Fattaru är en Masseproduktion som ”Penance Soiree” Kholds tredje skiva. De lyckas göra en black bra melodier.Dessvärre kan ingen låt riktigt låter som den legat till sig ett bra tag. Annars V2 Records metal-skiva som håller från första till sista mäta sig med den inledande Stockholm Ain’t har Matte producerat nästan allt och även om Känns din vardag lugn och tråkig? Har du redan låten. Khold lyckas med konststycket att göra the Place som är en riktig rökare med twang- soundet är lågbudget gör vissa soulsamplingar provat på ett otal extremsporter och upptäckt death/black metal som nästan går att nynna gitarr,svängig steelgitarr och en stark refräng det omöjligt att inte tänka på Just Blaze. att du gäspar när adrenalinet pumpar som mest? med i. Missförstå mig inte, det är långt ifrån som lyfter genom tjejkören The Hillfillies sköna Tom och Matte har bytt ut sina tekniskt Har du till och med tagit bort den där fula några catchy refränger men Mørke gravers stämmor. avancerade rim mot enklare och mer personliga keramikfiguren som svärmor gav dig i julklapp kammer sätter sig. Den är lätt att ta till sig. Robert Lagerström texter.De pratar mycket om sin uppväxt och är samma dag som hon kom på besök – och över- Vissa låtar sticker ut mer. Død, Opera Seria JENS LEKMAN sura för att stämpeln som de fyra elementens levt? Om du dessutom saknat The Jesus Lizard och titelspåret.Tunga låtar som växlar i tempo ”When I Said I Wanted to be Your Dog” största försvarare är så svår att tvätta bort. Det tror jag att Icarus Line kan vara något för dig. och karaktär.Vackert och storslaget. Mørke Service/Border är inget fel på självförtroendet och de dissar Med just rätt mängd kontrollerat kaos flörtar gravers kammer är en av årets metalplattor så Huka er – nu laddar indienazisterna om! snorungar med åsikter på internetforumen och de med mitt skränälskande musikhjärta och här långt. Bara att inhandla och upptäcka. När de anemiska anorexialternativarnas de vågar vara lite avundsjuka på polarna som använder en rostig nål för att injicera medicinen Per Lundberg GB egen gunstling, Rocky Dennis, soulseekade sig nått större framgångar än de själva. som antagligen hittats på de obskyrare hyllorna LAST DAYS OF APRIL in i var mans spellista dröjde det inte länge Men trots att Fjärde Världen satsar mest på i en kvacksalvares mobila apotek. Det känns ”If You Lose it” innan det stora Jag-upptäckte-honom-först- känsla på Gatumusikanterna är det faktiskt bara smutsigt, och framförallt äkta. Men skränet är Bad Taste Records battlet var igång. När nu Jens Lekman fimpat enstaka gånger det verkligen bränner till. Mattes inte allt. Icarus Line huserar även i punkrock- Stockholmsbaserade Last Days Of April är sitt alter ego och återutger de flesta av sina inledande vers i Maskrosbarnen och Enkelt val, territoriet, då låter de precis så coola som Black veteraner inom den alternativa rockmusiken i gamla mp3-rariteter i omarrangerade (med – om två personer som begår själmord, är de Rebel Motorcycle Club önskar att de fortfaran- Sverige. De har funnits i mer än åtta år och det flämt! – levande instrument!) och, till viss del, bästa exemplen. Men jag gillar den nya vägen de de gjorde. här är deras femte album. Unders årens gång omdöpta versioner på denna fullängdare så slagit in på. Singeln Här i vårt kvarter med den Förresten – visst låter Meeatmarket som en har musiken förändrats mycket, vilket gjort en låter inte reaktionerna vänta på sig: underbara hooken är en simpel bagatell som de uppdaterad version av Suicides Frankie Teardrop? del glada medan andra blivit mindre nöjda. De Eureka är ju inte med. Eller Pretty Shoes. säkert inte vågat släppa för något år sedan. Mikael Barani har gått från att vara ett renodlat emoband till Och den pompösa versionen av Do You Daniel Severinsson IN FLAMES att ha blivit mer radiovänliga. ”LDOA har med Remember the Riots? var ju mycket bättre. HIM ”Soundtrack to Your Escape” en låt på Trackslistan. Fan, vad besviken jag är” Man ska ladda ner Pusterviks-giget istället, ”And Love Said No,The Greatest Hits 1997- Nuclear Blast/Sound Pollution sa en vän till mig angående detta.Tvärtemot min det är ju mycket bättre. 2004” Den här skivan kan göra samma djupa avtryck väns åsikt tycker jag bara att det är bra om fler Det var bättre förr.Jaja. BMG på albumlistorna för In Flames som Countdown människor börjar uppskatta deras lågmälda rock, Att When I Said I Wanted to be Your Dog Arvikafestivalen 2003. Finska HIM orsakar to Extinction gjorde för Megadeth. Spår som inspirerad av Dinosaur Jr och amerikansk väst- är det bästa som någonsin lämnat den Lekmans- kaos vid signeringsbesök i Groovetältet och F(r)iend, The Quiet Place och Touch of Red är kustrock. Efter att ha spelat på diverse lågavlö- ka enrummaren i Kortedala tycks helt ha gått avverkar dessutom en cirka 80 minuter lång låtar som skulle kunna bli bästsäljande singlar. nande hak i över åtta år kan LDOA gott förtjäna folk förbi.Ta exempelvis You are the Light,en spelning. Det är klart bra, men inte så hemskt Göteborgarna är numer ett rutinerat band lite STIM-pengar. helt spillfri korsbefruktning mellan hatt & brynja- mycket mer.På scen, framförandes sina bästa med ett hungrigt sound. Ibland låter de som If You Lose it är en snäll rockskiva fylld av blås och croonerpop. Eller den calypsodansanta låtar,blir det nämligen märkbart hur mycket Blindside, ibland industriellt. Gamla fans som lågmäld sång och skeva gitarrer.Det är ingen Happy Birthday, Dear Friend Lisa eller punch- flera av låtarna påminner om varann. De följer trycker Whoracle mot hjärtat kommer inte alls ”nu ska vi ut och dansa”-musik utan snarare linelyriken till The Cold Swedish Winter som går en alltför traditionell vers/refräng-uppbyggnad känna igen sig. Musiken präglas dock fortfarande ”ensam hemma och känner mig lite nere”- som en snitslad bana mellan ständige ledsagaren – Heartache Every Moment, The Funeral of av aggressiva riff och vassa, ösiga gitarrer.Dess- musik. I skivans bästa spår Tears On Hold låter Jonathan Richman och självaste Morrissey. Hearts och Poison Girl exempelvis. Samma utom utnyttjas suveräna Anders Fridéns sträva det som om någon sjunger med en stor ledsen Eller loafern i fejset på Håkan Jaldung på känsla infinner sig under genomlyssningen av sångröst maximalt och fungerar på Soundtrack klump i halsen. Det här är låten du ska lyssna Do You Remember The Riots? – bland seriösa deras färska Greatest Hits-samling, där nya to Your Escape som ett eget instrument. på när du blivit dumpad av din tonårskärlek. mp3-junkies även känd som Burn Down the singeln Solitary Man följer samma mönster. Ett stort minus är dock vissa keyboardinslag. Moa Eriksson Avenue – som han här klätt ner till en a capella- Staplade på varann är låtarna väl likartade, Många ljud förstärker inte alls atmosfären av och med livekänslan eliminerad orkar man flykt som titeln vill, snarare tvärtom. De är onö- nästan inte hela plattan i ett streck. diga och låter som om de har hafsats fram i FAUN FABLES Plattan är dock (som nyss nämnda spelning) studion. Som om de har behandlats mer styv- “Family Album” klart bra, utan tvekan. Men för de initierade är moderligt än gitarrer,trummor och sång. Per- Drag City/Border den nästan överflödig. Dessutom saknar jag cussionljud som låter som afrikanska klickspråk (precis som på Arvika) Razorblade Kiss från med reverb i Dead Alone och Evil in a Closet, När man sätter på Family Album känns det 1999 års Razorblade Romance. Men den nyfikne liksom boopi-doopet i My Sweet Shadow hade som man kastas långt ut i en mörk skog. Full- nytillkomne bör definitivt kolla närmre. kunnat stympats av en modig producent. månen lyser upp en glänta på något obskyrt Niklas Simonsson Soundtrack to Your Escape är hur som helst lajvläger med mjöd, kyskhetsbälten och HONESTLY In Flames bredaste album. På gott och ont. skogsrån. Långhåriga naturhippies, höga på ”Honestlies” Mest gott. flugsvamp, dansar runt en eld och hänger upp Royalty/Playground Torbjörn Hallgren moderkakor i träden. Honestly ligger på Malmöetiketten Royalty Music JANET JACKSON Faun Fables liknar ingen annan artist. Det Piano för gitarrklinkandet och de rytmiska tillsammans med bland andra Prominent, och ”Damita Jo” här är ett gäng dödspretentiösa häxor som shamanlätena. Lucy Bell är förtjusande med både Castello och Colossos medverkar på hans Virgin/Capitol kokar ihop halsbrytande ockultpop och fanta- pseudometalsång och helgjutna ylanden från debutalbum Honestlies. Plattan är proffsig, lek- Det var det här vi befarade efter det där som sifolkmusik som andas urtid. Och det är helt varg. Barnsången i Nop of Time är också full och välproducerad partyhiphop av en sort hände under Super Bowl-finalen. De sexuella underbart. Sångerskan heter Dawn the Faun grym. som sällan kommer från någon mera nordlig del inslagen som var en dålig idé redan på förra och väser ibland hest. I andra spår sjunger Men Family Album är ingen lättuggad av landet. Det låter faktiskt inte svenskt alls albumet All for You har fått ännu större plats hon medeltidsstämmor som får nackhåren att skiva utan smakar både kåda, mossa och och det är bra, men det gör också att man höjer på Damita Jo. Det är lite trist. Janet är ganska resa sig av både njutning och obehag. Fawn barkbröd. Förstaspåret Eyes of a Bird klock- ribban och blir vägd mot de bästa amerikanska ointressant när hon viskar porriga oneliners. Om Fables är milt sagt teatraliska med överdoser ar in på åtta minuter.Faun Fables har en för- rapparna. Gamla pizzabagaren Honestly är jag fick bestämma skulle hon bara få göra söta av magi, väsen och symboler.Och det är på kärlek för långa låtar och komplicerade låt- begåvad med både snyggt flyt och bra sångröst och tidlösa poplåtar som Doesn’t Really Matter blodigt allvar. strukturer som i mellanspelet till Still Here och står sig faktiskt bra vid sådana jämförelser. och Together Again om och om igen. Family Album är en riktigt rolig och som för tankarna till Dillinger Escape Plan. Han satsar mer på charmigt skryt och bra Men jag är ganska nöjd med Damita Jo ändå. omtumlande skiva. Gillar A Mother and a Johan Joelsson framförande än textmässigt innehåll även om Det är en betydligt mer sammanhållen skiva än

www.groove.se 21 version med enbart fingerknäpp, körsång och 2003 av tidningen Les Inrockuptibles – lyckas är producerad av Little Brothers 9th Wonder. Historien lyder i korthet: I början av sjuttiotalet handklapp som komp. knyta ihop det hela till en angenäm blandning Förra årets segertåg som kulminerade med musicerade ett gäng tillsammans under namnet Och så Julie. av electronica och finstämd folkpop som inte att Jay-Z hörde av sig verkar inte ha stigit 9th Kansas. Runt 1973 gick de skilda vägar och Julie. sällan tangerar produkter som vanligtvis bär åt huvudet utan han gör sin vanliga grej och gör gitarristen Kerry Livgren tog namnet med sig. Julie är den tveklöst vackraste sång jag Fence-kollektivets prestigefyllda stämpel. det bra. Softa men aldrig tråkiga beats som inte 2001 hittade något skivbolag en 30 år gammal hört hittills i år,en utsökt tonsättning av tussi- Att sedan konvolutet är ungefär så mycket stjäl för mycket uppmärksamhet från rapparen. demoinspelning av den tidiga varianten av Kan- lagor som spräcker asfalt och svalkande BOB- A Nightmare Before Christmas man kan klämma Big Murs riskerar aldrig att vricka tungan ur sas och det bestämdes att låtarna skulle nå all- saft en majdag på Ladugårdsgärdet. in utan att få en stämning från Tim Burton på led utan lever på att skriva bra berättelser och mänheten. När vi läser 2004 finns Before Beca- Våren kom i ett feladresserat kuvert från halsen gör ju knappast saken sämre. att framföra dem med total trovärdighet. Det me After i handeln och den består till hälften av Service i år. Kristofer Ahlström mesta handlar på ett eller annat sätt om tjejer tidigare outgivna gamla låtar och till andra Tack och bock. GEORGE MICHAEL och sex, men det finns undantag. När Murs på hälften av nyskrivet material. I vanliga fall Kristofer Ahlström ”Patience” Walk like a Man berättar om hur hans bästa vajar varningsflaggen på sin fulla höjd när det LUCIEN-N-LUCIANO Aegean/Sony vän blir mördad och hur han hämnas och sedan rör sig om tidigare försvunna alster från forna ”Blind Behaviour” I skivaffär efter skivaffär kunde man för ett par ångrar sig känns det så äkta att man undrar om populära grupper.När det gäller Proto~kaw Peace Frog/Goldhead år sedan hitta högar med George Michael-singlar det inte är sant. stämmer inte denna tes.Välspelad progressiv Med några nypor från olika musikstilar kryddar som reades ut för en femkrona. Freeek hette Är man riktigt snäll kan man faktiskt likna rock med inslag från såväl jazz som psykedelia Lucien-N-Luciano till en anrättning som är myck- låten, en gubbporrig Timbaland-pastisch med 3:16 The 9th Edition vid nåt slags underground- paras med en befriande lekfullhet. I mina öron et njutbar.Några delar house, techno, electro, samplade modemljud, som fick en att skruva på version av Illmatic, så här lagom till tioårsjubileet är detta snudd på bättre än vad Kansas prestera- ambient och electronica korsat med lite syntpop sig besvärat snarare än att dansa. George hade av den.Tio spår,bara ett gästinhopp och ingen de under sina bättre stunder,trots att ingen lyckas den här killen att göra ett album som aldrig känts mindre relevant. som helst utfyllnad. Även om man struntar i att brottarhit som Dust in the Wind eller Carry On låter väldigt eget. Och väldigt moget. Inte som När han nu äntligen fått färdigt uppföljaren vara snäll är det rena fakta att 3:16 är ett Wayward Son finns med. Kansas akilleshäl var Phil Collins, utan som i självsäkert. Det här är till 1996 års Older tar han inga sådana risker helgjutet album som man kan lyssna på utan att de ibland gränsade till smörig smetighet och musik som definitivt står på egna ben, utan att längre. Patience är full av traditionella George att ens fundera på att använda skip-knappen. även Proto~kaw drar stundtals åt det hållet. Men snegla nervöst på vad som sker bredvid. Skivan Michael-ballader och vuxendisco, så som man Daniel Severinsson den utmärkta produktionen, redan nämnda lek- är svårdefinierad och vid en första lyssning lite vill ha honom. Problemet är bara att man får NASTY SAVAGE fullhet och riktigt starka låtar som Axolotl (for svår att ta till sig. Men sen faller bitarna på leta förgäves efter en ny You Have Been Loved ”Psycho Psycho” a Lack of a Better Name) och Heavenly Man plats och det är bara att luta sig bakåt, spänna eller en Outside. George lät oss vänta i åtta år Metal Blade/Border får det lilla missödet att hamna i skymundan. fast säkerhetsbältet och låta sig flygas ut på en på en skiva som bara innehåller två riktigt bra Killarna i Nasty Savage älskar lösviktsgodis. De Roger Bengtsson elektronisk tur högt ovan molnen. låtar.Singeln Amazing, den kanske simplaste brukar gå till Godiskungen och stoppa en eller QUIT YOUR DAYJOB Mats Almegård poplåt han gjort sedan Wham!-tiden. Och My två bitar av varje sort tills påsen nästan spricker ”Quit Your Dayjob” SYD MATTTERS Mother had a Brother, om en homosexuell farbror i limningen. Likadant är det med deras musik- I Made This/Border ”A Whisper and a Sigh” som begick självmord samma dag som George smak. Psyco Psycho är en blanding av allt hårt Malmöbandet studsar och hoppar direkt in mitt Chronowax/V2 föddes – den enda av balladerna som inte pas- på åttiotalet. hjärta. Rusar runt och ställer allt på ända. Med Här kommer alla snedtripparna på en och samma serar helt obemärkt förbi. Bandet från Florida har stoppat in godbitar enkla medel får de min stereo att vibrera. Efter gång: karusellmusik, wobbliga gitarrer,bakläng- Thomas Nilson från tidiga Death Angel, Judas Priest, Nuclear drygt tolv minuter är det dessvärre över. esljud, blip blop-collage och den akustiska nihi- MURS Assault, Anthrax, Forbidden, Kreator och Slayer Det självbetitlade minialbumet drar och sliter lismen á la Pink Floyd 1977 (vilket är ironiskt ”3:16 The 9th Edition” i sin godispåse. Och skakat väl. Inte så konstigt på gränsen mellan elektroniska rytmer och punk- eftersom Matters namne vid det laget lämnat Definitive Jux/Playground kanske, Nasty Savage har funnits sedan 1983, popenergi. Det finns spår av Devo, Kraftwerk såväl Pink Floyd som, tja, planeten Jorden). Jag har aldrig riktigt fattat vad Murs gör på men inte gjort större väsen av sig i Sverige. Det och det mesta som var bra för tjugo år sedan. Men under all psykedelisk Radiohead-fernissa Def Jux. På förra plattan The End of the Begin- här är deras comeback efter 14 år.All den här Men Quit Your Dayjob mixar allt med en stor vilar en lugnande, om än förrädisk, stämma som ning var alla de bästa spåren tidlös huvudskakar- påverkan har ändå behandlats med kärlek, och portion nutid. I vilket fall som helst är det godis är nära besläktad med de klassiska deppinfluen- skit medan Murs lät vilsen och ansträngd på Psycho Psycho är en bra platta. Oftast. Det för mina öron. serna. Jag pratar givetvis om Nick Drake, Paul spåren med Aesop Rock och El-P.Som tur är närmsta den kommer en hit är spår fyras Human Andreas Eriksson Simon och dess likar och Matters – för övrigt verkar Murs ha förstått att han är bäst på att Factor. Det närmsta den kommer en dipp är HENRIK RYLANDER framröstad som Frankrikes största pophopp hålla det enkelt och hela 3:16 The 9th Edition körkillen med kastratröst i samma låt. Släpp ”Traditional Arrangements of Feedback” inte in honom i studion nästa gång han dyker upp. Ideal/Border Torbjörn Hallgren Musik kan definieras som rytmiskt oljud. En N.E.R.D. ONELINEDRAWING estetisk teori säger att rena ljud är sinusvågor, ”Fly Or Die” “The Volunteers” och allt som avviker från deras matematiskt Star Trak/Capitol Jade Tree/Border precisa kurvor är oljud. Musik består alltså av Bakom Onelinedrawing står en man vid namn oljud, eftersom sinusvågor i sig knappt går att Producentduon The Neptunes artistalias Jonah Matranga. Han har ett förflutet som lyssna på. Alla som sett Pan Sonic live, med N.E.R.D. satte med debutalbumet In Search emocore-nisse och sovrumsinspelare. Detta och deras projicerade oscillatorlinje som visar att of… för några år sedan ribban snäppet högre. mycket annat kan utläsas av det massiva pres- det är först när sinuskurvan bryts upp som det Stjärnorna stod rätt på himlavalvet, tiden var sutskicket till skivan som nästan är lika lång blir intressant, förstår vad jag menar. mogen. Ny världsrekordhöjd klarades med som en biografi. Mycket obehagligt för slöa Henrik Rylanders tredje soloskiva illustrerar luft emellan och plötsligt påminde alla samtida musikjournalister.Men i alla fall. Over it är inte också teorin ypperligt. Ljudkällorna på Traditio- musiker om Ronny & Ragge. Ett antal vackra, så mycket emocore utan snarare en hybrid mel- nal Arrangements of Feedback är,givetvis, feed- snuskiga och urstarka singlar (med Lapdance lan Guided By Voices och Weezer.Det låter ju back från diverse apparater,rytmiskt arrangerat. och Provider i spetsen) regerade på teves rerar.Ett flöde, ett grooveflöde över tolv låtar. jättebra tänker ni kanske. Jo, det är bra. Men Det är rytmiskt oljud i sin renaste form, och det musikkanaler under lååång tid, och varje gång Det är ett vackert, naivt och grönskande land- inte hela skivan igenom. är definitivt musik – bra sådan. Bästa och jag lyssnar av plattan ryser jag av välbehag. skap de lägger fram i pastell, och självklart Det finns inga bottennapp på The Volunte- längsta spåret, den 13 minuter långa Repetition, Brain, Run to the Sun och Things are Getting är dessa sci-fi-fans flummiga och psykedeliska ers. Däremot hade de där riktiga topparna består i princip av några brummande ljud i en Better är mästerverk. Jag känner mig fortfa- – på ett sätt som det inte går att värja sig mot. gärna fått vara fler.Men här finns ett par smått tajt rytmisk konstruktion, förvrängda över tid rande lyckligt lottad över att få tagit del av Favoritlåtar i det ytterst jämna flödet inklude- fantastiska spår. Stay är en smäktande lo fi- av diverse minutiösa knappvridningar.Det låter musikalisk konst på så hög nivå. In Search rar Backseat Love, mysiga visslingsviskningen ballad om kärlek och sånt. Ambienta Portland inte så intressant i teorin, men i praktiken of… har nämligen allt, speciellt som den Wonderful Place, Maybe och försiktiga Break- är balsam för själen som Pontus och Amerika- svänger det utav bara helvete, faktiskt. Det är släpptes i en rockigare version där bandet out. Men plattan kanske inte är så hit-inriktad, narna hade sagt. Låtmaterialet på The Volunte- stört omöjligt att sitta still. Spymob gjorde om det Pharrell Williams och den är istället extremt konsumerbar.Hitsen ers är sparsmakat och lågmält. Därför smakar Alla spåren är inte lika bra, men Traditional Chad Hugo redan gjort i studion. vill ju alla andra världsartister ha, så N.E.R.D. också röjiga We Had a Deal ganska gott i sam- Arrangements of Feedback är definitivt ett av Efter diverse producentprojekt där egna ritar därför upp sin egen musikaliska karta. manhanget. de intressantaste svenska albumen på länge. Clones-plattan ingick är det nu dags för upp- Och det gör de rätt i. Johan Joelsson Henrik Strömberg följaren. På Fly Or Die har Chad och Pharrell Folk som tjafsar om att The Neptunes och PROTO~KAW DAVID SANDSTRÖM velat skapa en mer organisk helhet, därför N.E.R.D. är överskattade och uttjatade är ”Before Became After” ”The Dominant Need” spelade de alla instrument själva och skruvade bara patetiska bakåtsträvare. Som inte tillåter Inside Out Music/Border Mofab/Border inte till det i datorerna efteråt. Men självklart någon annan att njuta av livet. Heller. På native american language lär proto betyda Medlemmarna gick åt minst sagt olika håll efter är det fortfarande superfonky musik de leve- Gary Andersson före/innan och Kaw var vad indianerna kallade att Refused splittrades i slutet av nittiotalet. området Kansas. Så här har vi då ”före Kansas”. Sångaren Dennis Lyxzén har lyckats klart bäst,

www.groove.se 23 Jag tror att denna månads genomgång av under- främst genom hårdpopbandet The (International) nya Ultravistor drar åt samma kongeniala håll Den raise the roof-musik som inleder plat- jordens grödor går i attitydens tecken. Då menar Noice Conspiracy. med en stark melodislinga och en nästan sakral tan – med just Mad Cobras Cobrastyle – håller jag förstås inte att alla är unga, kaxiga och fär- De mest knepiga utflykterna har Refused- stämning där rytmer och djupa basljud bryter förvisso standarden från föregångaren, liksom digfabricerade dieselrockare som fortfarande trummisen David Sandström stått för.Han odlade ned allting i atomer,små fragment som skickar ett annat ganjapopnummer,Swing Flys Hey drömmer om en livslång karriär i sus och dus, profetskägg, släppte den näst intill olyssningsbara iväg musiken i nya riktningar.Det är hårt, vack- Boy, men det är i albumets slutskede, med låtar utan att alla visar upp en självsäkerhet och Text-plattan 1999 och slog sig efter mycket ert och nästan överjordiskt. som Magic Kraut och Black Belt, som man så kompromisslöshet inför sin egen musik och det runtflyttande ner i en by i Lappland. Efter ett år Men man vet aldrig riktigt var man har sakteliga börjar kana ner i ett kuddrum av de håller på med. Grupper som vågar vara för vaknade musiklusten till liv – och frukten av det Squarepusher.Efter den makalösa inledningen elektronisk drönarmusik och det är en rätt obe- mycket, för arty, för genretrogna, för romantiska är nya The Dominant Need. En lätttillgänglig drar skivan nämligen åt ett helt annat håll, fort- haglig baksmälla. och för knepiga. De förstår att det inte går att men lika egensinnig popskiva, som låter ömsom sätter i en rad lugna låtar som ofta (skickligt) Särskilt när man har en stil som är the göra musik med vänsterhanden, i alla fall inte Beck och ömsom Graham Coxons första solout- spelas med traditionella instrument – vanliga bomb, diggi bomb, di dang, di dang, diggi, diggi. om det ska bli något mer än några goda skratt i flykt. Kill Your Boyfriend och Cocaine in Your trummor,jazzbas och klassisk gitarr.Tilltaget Äh. replokalen eller framför datorn. De gör det alla Cola sitter direkt, med sina lätt skruvade gitarrer. gör mig kluven och lär garanterat skrämma bort Kristofer Ahlström svårt att inte övertygas och kasta hattar i luften Och bara det att hans föräldrar startade skivbo- breakbeatsfansen. Men samtidigt gör modet att THE TINY och känna sig mindre cynisk inför storbolagens laget Mofab (Morsan och Farsan AB) för att få skapa någonting oväntat att Jenkinson fortsätter ”Close Enough” kriser och desperata best of-skivor. ut skivan tyder på föredömligt engagemang. vara en stor konstnär.Och för den som vill lyss- DetErMine/V2 Några som var bra men utrymmet misskre- Niklas Simonsson na på sönderbrutna beats finns 50 Cycles, En cello. En kontrabas. Ett piano. En röst.Vad diterade var Slicks, September Malevolence, SOIL Menelec och i viss mån Distric Line II. Starka mer krävs? The Tiny visar att man kan göra Waterkill, Fistful och Fredrik Hansson. Ni är ”Redefine” spår det också. Den som dock söker en mindre mycket med ovanstående ingredienser.Det finns alla goda och bra. J/BMG kontrastrik upplevelse bör istället lägga pengar- ett popanslag, det finns ett jazzanslag, det finns Åsaka till exempel. Deras otroligt välarran- Denna femmannakonstellation från Chicago är na på dubbelalbumet Do You Know Square- ett anslag som vill ge oss så mycket som möjligt. gerade och producerade popmusik skiner verk- relativt okända i Sverige. I staterna har de tur- pusher där första plattan håller jämn och hög Alltid. Samtidigt. Men också med så små medel ligen vackert i vårskenet. Här studsar majsjuor nerat med Ozzy, Rob Zombie och Static X och klass. som möjligt. Det finns en vacker skörhet inbakad och melodikor runt i svalheten och coolheten det är möjligt att det öppnat upp för en större Robert Lagerström i musiken, likt en Stina Nordenstam som vill in som bara riktigt bra, ibland lite soulig, pop med fanskara. Finns det någon slags musikalisk rätt- TEDDYBEARS STHLM i vis- eller popgenren, som om hon aldrig varit konstnärliga ambitioner kan göra. Egentligen visa så räcker egentligen Redefine mer än väl för ”Fresh!” där,som om hon aldrig hört den. ElleKari Larsson är det här inte alls något jag skulle njuta av att Soil ska klättra på karriärstegen. Det hela rör Sony har samma slags sköra, vaga, högt transponera- särskilt ofta men Åsaka övertygar mig. Det är sig i grunden om ganska traditionell hård rock Min stil är the bomb, diggi bomb, di dang, di de röst som ger både den änglalika som förstör- såpass stilrent och supersnyggt att jag häpnar, med klassisk sättning av bas, trummor,sång och dang, diggi, diggi. da framföraren av budskap; både gott och ont, öppnar fönstret på vid gavel och längtar efter två gitarrer.Tänk dig in i ett lite lättillgängligare Herregud. både vackert och smutsigt. ett par riktigt dyra sneakers eller en egen Prop- Tool och tillsätt en dos Alice in Chains. Genomgå- Patrik Arve har ett brottsregister långt nog Med stråkinstrumenten som bas lyckas The het 5:a. När de till och med briljerar med silkes- ende starka låtar med duktig sångare och inget att ge honom tevetid hos Gert Fylking: han har Tiny hålla både det sköra och det obeskrivliga, smörig baktakt och falsettsång, ja, då finns direkt att anmärka på. Rekommenderas varmt. varit upphovsman till en av de värsta som- det sublima och det uttalade. Det tunna. Det ändå ingen ursäkt: Åsaka ska ut till de riktigt dyra Roger Bengtsson marplågor det här landet brännmärkts av, han pumpande. Det vitala. Det handlar om det riktiga kaféerna (latte 300 spänn) nu. SPRING IN PARIS har önskat livet ur alla moderater och han har man kan uttrycka med instrument; det integrala, Steget är som vanligt milslångt mellan de ”Hope There is a Morning After This” pratat vegetarisk kommunism med Peter Wahl- det lyckliga, samtidigt som det olyckliga. Det nordiska huvudstäderna. Norska gruppen Zeenon Gravitation beck och den där gula schlagermuppen i ett vackra och det fula. Det lilla och det stora. Det är antagligen så långt ifrån en latte man kan Jonathan Richmans inflytande på nya svenska teveprogram som tangerar Säpop i uselhet. man vill att en popskiva ska innehålla när det komma, de har väl snarare en valfri diet på artister går inte att underskatta. Att Jens Lekman Innan detta hann han göra musik också. bara innehåller en röst, ett piano, en cello och mixade inälvor i sina glas. Riktigt, riktigt hård snurrat Richmans vax en och annan gång hemma Från den rätt muskliga hardcore man lirade en kontrabas. I genren lysande. Som ett faktum. metal, med kraftiga dödstendenser som faktiskt i lägenheten är inte svårt att höra. Joel Alme i på nittiotalets första hälft har bandets vision Magnus Sjöberg lyckas vara farlig, ondskefull och lagom mytisk Spring in Paris blandar in en lika stor del Theodor sedan muterats allt eftersom, för att till slut TO ROCOCO ROT på allvar.Vet inte hur de bär sig åt, kanske för Jensen från The Plan som Richman i sitt sätt att kulminera i en ren dionysisk orgie av kraftpop, ”Hotel Morgen” att de är så fulla av attityd och självsäkerhet. sjunga och slutprodukten blir inte alls oäven. Jamaica, arkadhallssymfonier och keg party Domino/Playground Man riktigt hör hur magar öppnas och benflisor En tydlig, lite stötig frasering som genomsyrar anthems. ROBERT LIPPOK flyger runt storslagna skogar och fjordar. låtarna. Just låtarna är inte så dumma de heller, Rock’n’Roll High School lyckades armbåga ”Falling into Komëit” Så till omgångens absoluta topp av pop. de kanske inte når upp till inspirationskällornas bort alla förhandstippade favoriter som som- Monika Enterprise/import För en gångs skull blev jag rörd på riktigt, fällde höjder men plattan har överlag inga direkt svaga marens partyplatta år 2000. Fresh! är nästa Bröderna Ronald och Robert Lippok svävar till- en tår av lycka och lyssnade konstant i en hel spår,samtidigt som den har några riktigt starka. logiska steg på den evolutionära skalan, bara sammans med Stefan Schneider vidare i sin dag på samma skiva. South Ambulances fan- Jag tänker på inledande Beside You, Do You lite, lite sämre. akustiskelektriskt melankoliska musik. Det känns tastiska storslagna indierock förtjänar skålar Remember the Mood och lugna Dreaming with fulla med guld för att de gett mig tillbaka hoppet Tears in Your Eyes. för svensk indierock, för att de strålande fyller Björn Olsson har producerat och det är inte PROMOE tomrummet efter Broder Daniels maniska här- utan att man börjar undra om den mannen är ”The Long Distance Runner” janden med romantik igen. För att de förvaltar arbetsnarkoman med tanke på den digra samling DvsG/Burning Heart arvet efter samtliga svetsgitarrgrupper du trodde band han har spelat in de senaste åren. Just ljudet du glömt, och för att de får en att känna sig som på Hope There is a Morning After This kan nog Sveriges mest kostmedvetne rappare har efter femton igen, utanför i lugg och långärmad tröja. få en och annan att höja på ögonbrynen, lyssna äventyren på promotionturnén inför The Och allt som de spelar känns så på riktigt. Åh, på hur Joel Almes röst låter,som om han stod i Struggle Continues slutat dricka alkohol och kärlek! någon tom liten ekande källarlokal och bandet dessutom börjat tänka som en idrottsman. Richard Reagh är en klurig kille. Han gör spelar live bakom honom. Det är säkert meningen, Solodebuten Government Music kändes mest oerhört knepig, men ändå alldeles självklar, men tyvärr är det efter ett tag mer enerverande som en Looptroop-platta med inlånade pro- elektronisk gitarrpop. Som en singer/songwriter än något annat. Lite synd, men det förtar inte ducenter men på The Long Distance Runner för berättelser och mer personliga låtar. i en laptop, lite som Weevil om någon nu känner det faktum att Spring in Paris debutskiva är en är det inget snack om att det är Promoes egen Lysande Fast Food World om tre snabbmats- till dem. Stökigt och bökigt, men alldeles själv- trevlig bekantskap. show. Cosmic är med på en låt, Supreme är relaterade dödsfall kombinerar båda delarna. klart. Oväntat möte mellan hi-tech och lada, men Martin Lundmark inte med alls och Embee har bara producerat BreakMecanix bidrar med några av sina krocken är som ett fluffigt kuddkrig och inte SQUAREPUSHER två låtar.Hälften av spåren är dancehall eller bästa produktioner och singeln These Walls alls konstlat. Det handlar mycket om att det ”Ultravisitor” reggae och tunga namn som Anthony B och Don’t Lie måste vara det poppigaste som DJ faktiskt finns en låt någonstans under alla Warp/Border Bushman medverkar.Ward 21 gästar också Large gjort hittills. Mah Grrrl med Ghost kan märkliga ljud och plockande gitarrer.De som är Det finns ingen som låter som Squarepusher. fast de imponerar inte så mycket med sina mäta sig med jamaikanska låtar på Ngozi- med på skivan är så egna att jag nog får säga Under det namnet har Tom Jenkinson i tio år återanvända House of Pain-rim. rytmen och Dog Day Afternoon med Ranto, att Richard Reagh är sin egen referens. gjort experimentell elektronisk musik med van- Promoe själv håller sig mest till rap men Chords och Timbuktu skänker nytt liv åt den Fredrik Eriksson sinniga breakbeats i centrum. Ibland har hans kör lite godkänt toastande också på Fit You sistnämndes Dynamit. Det är väl lite tidigt att För kontakt: rytmer dragit åt fusionjazzens men själv har jag Haffi Fit. En del texter handlar om farorna börja utse årets bästa skivor,men jag blir för- Åsaka: [email protected] föredragit de brutalare spåren, som Do You med konsumtionssamhället, Irakkriget och vånad om inte Promoe är med och slåss om Zenon: [email protected] Know Squarepusher (från förra albumet med andra aktualiteter,men Promoe har ändå SM-guldet. South Ambulance: [email protected] samma namn) vilken är en av de bästa låtarna tonat ner sin politiska agenda lite till förmån Daniel Severinsson Richard Reagh: [email protected] som gjorts. Jag skojar inte. Även titelspåret på

24 Groove 3 • 2004 HER MAJESTY THE PAST IS NOT A GOOD IDEA

Nu är årets bästa skiva här. Knappt ett år efter Her Majestys debutalbum Happiness kommer nu uppföljaren som krossar allt. Innehåller superhitten “You and me against the world” samt kommande singeln “The past is not a good idea”. Låt dig förföras och förälskas i detta fantastiska band...

#$$6$ DUPLIKATION

#--'ROUPHARSAMMANLAGT ÍRSERFARENHETAV#$ OCH$6$ TILLVERKNINGBÍDEI3VERIGEOCH 53! 6I GER SAMMA PROFESSIONELLA OCHSNABBASERVICEOAVSETTOM DINORDERËRELLERCD SKIVOR +ONTAKTAOSS6IHJËLPERDIGATT SPARATID PENGAROCHENERGI KÖP DEN PÅ CDON.COM FÖR 4EL 149 kr! INFO COMPASSMMCOM

#--'2/50

www.groove.se 25 THE DROPKICK MURPHYS ellt spännande. Där funkar nästan CD-samlingen som om de rör sig försiktigt och tyngdlöst framåt En liten invändning till bara: Lasse Lindhs röst “On the Road with The Dropkick Murphys” bättre. Bonusmaterialet är lyckligtvis en helt när de skapar musik.To Rococo Rot är som en kan ibland låta något affekterad. Han ska låta Hellcat/BonnierAmigo annan sak. Där bjuds på mums ur bandets tidiga gammal smalfilm där man tittar på hur man bli att viska för mycket (fast för det mesta Punkarna från Boston, som är en egensinnig historia – så långt bak som till Rock-SM, som som barn flög drake eller lekte med ballonger. sjunger han fint). blandning av Bad Religion och The Pogues, bjuder Europa vann 1982 och därigenom fick skivkon- Det finns en lätthet och ett svunnet tillstånd Moa Eriksson på en fullspäckad turnédokumentär.På On the trakt. Redan där märks att de inte är något kombinerat med vemod och nostalgi. Och samti- USHER Road with The Dropkick Murphys får vi följa dussindemoband (men jag drar ju lite på smil- digt är allt lätt och ser så lyckligt ut. ”Confessions” med bandet runt världen, titta till bakom scenen, banden åt Joey Tempests tunna latinomustasch Det är inte den direktaste av musikformer. Arista/BMG kolla på bandets videor och höra bandmedlem- och vita kavaj med uppkavlade armar). Därefter Det är alltid distanserat, vilket gör att To Rococo Efter Justin Timberlakes segertåg det senaste marna själva beskriva sin situation. följer fler inslag, intervju från studion under Rots låtar inte blir för närgångna. De tassar året behövde Usher en verklig bomb för att Skivan börjar med tre konserter i hemstaden inspelningen av debutplattan fram till reportage försiktigt runt i rummet. Hotel Morgen påminner komma tillbaka in i matchen om vem som är under firandet av St. Patrick’s Day-helgen 2002. under en av de stora USA-turnéerna. En bra mindre om föregångaren Music is a Hungry Michael Jacksons arvtagare. Och en sådan hade Ett konsertblock som går helt i punkens tecken blandning, för att rent konkret se deras oerhörda Ghost med sina hiphopreferenser.Den mer givna han. Yeah! med sina hypnotiska syntljud och de med traditionella stagedives och publiksurfning- utveckling från talang till firade stjärnor.Frågan likheten är i stället den fem år gamla The Ama- speedade gästerna Ludacris och Lil’ Jon är det ar.Men det tänder aldrig till trots ganska udda är vad återföreningen kan ge åt den bilden… teur View. Skillnaden är att på Hotel Morgen hårdaste och modernaste han gjort hittills. inslag som en hel orkester med säckpipor och Niklas Simonsson så har lite influenser från techhousen sipprat in Tveklöst en av årets bästa r’n’b-singlar. ett gäng tjejer som dansar skotsk folkdans. Drop- NICK CAVE AND THE BAD SEEDS i de luftiga skapelserna. Det känns lekfullt och Att hoppas på ett helt album av samma kick Murphys gör vad de kan, men det mesta är ”The Videos” mindre melankoliskt, men med den distanserade klass hade varit fånigt, men besvikelsen infinner ganska slentrianmässigt. Det är först i Curse of Mute/Playground känslan bevarad.To Rococo Rot har helt enkelt sig ändå när Yeah! visar sig vara överlägset a Fallen Star som det hettar till något och i den Tjugo av Nick Cave and the Bad Seeds videor gjort ytterligare ett toppalbum. bästa låten. Confessions är bra, men det är följande låten där publiken stormar scenen. från tidiga spår som In the Ghetto och Tupelo Falling into Komëit bär Robert Lippoks knappast skivan som tar Usher till nästa nivå. Resten av DVD:n består till största delen av till senare alster som (Are You) The One I’ve namn. Och den bär samma svävande känsla som Thomas Nilson turnédokumentärerna, bland annat 65 Day of Been Waiting for, allt kommenterat av Nick To Rococo Rots skivor.Men det är ingen solo- YOUNG HEART ATTACK Hell från Warped-turnén förra året i USA som själv och bandet. En riktig pralin alltså. Men skiva, utan Lippoks bearbetningar av bandet ”Mouthful of Love” till viss del är underhållande men mest bjuder vänta nu. Är det inte en gammal godisbit i ny Komëits album Falling into Place. Mixarna är XL/Playground på interna händelser.Ett kollage visar när bandet förpackning? Jo, de som fortfarande äger en subtila och vackert arrangerade. Större delen Ett rött, amerikanskt vrålåk med några rejäla firar nationaldag, blir tagna av polisen för att ha VHS-spelare vet att denna samling kom ut för av skivan är njutbar postrock-electronica, men monsterhögtalare fastsurrade på taket dånar urinerat bakom en buske, simulerar ett blodbad sisådär sex år sedan. Nu kommer den på DVD. ibland blir det lite segt och oengagerat. Men det fram i natten. På motorhuven är bandnamnet efter ett grillparty och blir utslängda från en Och visst, den borde ges ut på DVD också, men känns mest som att det är originalmaterialet Young Heart Attack sprayat och Y:et är format bowlinghall efter att ha fyllt en bana med klot. äger man VHS:en behöver man inte göra sig man ska skylla på– inte Lippoks mixar. som en upp-och-nervänd Flying V-gitarr.Omsla- On the Road with The Dropkick Murphys besvär,DVD:n innehåller inget extramaterial. Och Mats Almegård get till Texas-gängets debutalbum Mouthful of visar på ett hyfsat sätt hur det kan vara på det känns snopet. Som det är nu sträcker sig TOTALT JÄVLA MÖRKER Love säger en hel del om skivans innehåll. Med turné med ett band som blandar hårt arbete materialet fram till 1997 med Into My Arms ”Människans ringa värde” skarpa AC/DC-riff, slagkraftiga refränger och med barnsliga upptåg. Men det är nog mest och (Are You) The One I’ve Been Waiting for från Distortion/Border hårdrockigt driv är det bara en bergvägg som behållning för deras riktiga fans. Boatman’s Call-skivan. Man tycker att videorna Ett av Norrbottens hårdaste band är tillbaka kan stoppa Young Heart Attacks framfart. De Andreas Eriksson från No More Shall We Part och Nocturama med sitt andra album och Totalt Jävla Mörker kör,bokstavligen, så det ryker. IGGY POP kunde lagts till som extra socker åt fansen. vet fortfarande inte var bromspedalen sitter. Young Heart Attack brinner för hård, klas- ”Kiss My Blood” Men i sig är den givetvis riktigt sevärd. Det Snabba gitarrer och hysteriskt bankande trum- siskt rock och det är förstås helt logiskt att de Revenge/Border är roligt att höra Nick, Mick Harvey och Blixa pinnar överröstar sången som ligger i bakgrun- klämmer in en version av MC5:s Over and Over Denna dubbel-DVD innehåller två konserter,dels Bargeld uttala sig om sina insatser i videorna. den som ett dovt mullrande. och plankar The Who’s långhåriga sjuttiotal i från 1991 i Paris under Brick by Brick-turnén Videorna är av varierande kvalitet: från stor- I deras värld är det ständigt nattsvart och inledningen till låten Starlite. Bandets huvud- där gubb-Iggy studsar in på scen i trasiga jeans produktioner som Where the Wild Roses Grow livet är en outtröttlig kamp mot samhällets alla saklige sångare låter faktiskt lite som en kors- och leopardmönstrad väst. Bandet spelar tafflig till lågbudgetexperiment som Deanna och The orättvisor.Citatet ”Det är ett talesätt på ning mellan just Roger Daltrey från The Who metal (det är synd att Iggy alltid byter till sig Singer.Vissa videor är dåliga (Anton Corbijns Rönnskär att överlever man pensionsdagen så och Blackie Lawless från Hem och Skolas gamla de billigaste musikerna inför varje ny turné…) Straight to You) andra mycket bra (Loverman), har man bara ett par månader kvar att leva. favoriter W.A.S.P.Frontmannens intensiva skri- men Iggy själv är i form och formligen sprutar vilket naturligtvis har en del med låtmaterialet Kroppen är så van vid gifterna att får du dom kande backas upp av en coolt ylande kvinnlig ur sig klassiska textrader till 22 låtar samtidigt att göra, men även med regissörer och budget. inte dagligen så dör du” från boken Guld och röst, och den växelsången fungerar finfint. som han hanterar mikrofon, stativ och gitarr på Genomgående kan man dock säga att Nick döda skogar visar gruppens bild av tillvaron i Jag gillar det här som fan.Young Heart ett allmänfarligt sätt medan jeansen hänger Caves demoniskt fängslande karaktär belyses norra Sverige. Och det finns fler exempel.Text- Attack gör knappast musik som omkullkastar kring vaderna och blodet rinner.Närheten i bild- väl i alla videor.Han är en lysande scenperson- häftet svämmar över av punkattityd och är världsordningen, men den välter både en och erna är det dock inget fel på. Och riffen i I Wanna lighet. Och det är kanske därför som många av inspirerad av Nikanor Teratologen. Sen är det två barstolar och får garanterat vilken rock- be Your Dog är fortfarande tuffast i världen. filmerna är så traditionellt uppbyggda: ofta live- en ganska rolig detalj att Totalt Jävla Mörker publik som helst att vråla, headbanga och spela Publiken släpper också loss i avslutande hitpa- situationer med bandet. Och visst, de tåls att har sin musik med i Killinggängets nya film. luftgitarr.Och det är inte det sämsta. raden när Iggy viftar med snorren. titta på. Blixa och Mick och de andra är ju också Revolution kan verkligen visa sig på olika sätt. Daniel Axelsson Andra skivans spelning är från San Fransisco färgstarka. Men det hade varit roligt med mer Andreas Eriksson DENISON WITMER 1981 med bland andra Carlos Alomar på gitarr episka videor,för det är ju precis sådana Caves TRIBECA ”Philadelphia Songs” och Clem Burke på trummor.Den innehåller bara texter är. ”Dragon Down” Bad Taste Records 13 låtar med tonvikt på Iggys mindre kända låtar. Mats Almegård Labrador Records Philadelphia Songs är egentligen ett och ett Bild- och ljudkvalitén är usel men bandet är NASHVILLE PUSSY Tribeca består av sångaren/låtskrivaren Lasse halvt år gammal men när skivbolagskillarna snortajt och Iggy snygg i strumpbyxor,strumpe- ”Keep On Fuckin’ in Paris” Lindh och producenten/keyboardisten Claes såg honom i Malmö förra året blev de helt till band, skinnjacka och keps. Han ser ut som en Revenge/Border Björklund. Duon spelar elektronisk popmusik sig och skyndade sig att ge ut plattan i Sverige. medlem i New York Dolls. Och det låter helt Bandnamnet är svårt att inte kommentera, spe- som inte ska förväxlas med de senaste årens Denison har under hela sitt liv skrivit dagbok sagolikt. Farligt och nytt. Intensivt och under- ciellt med tanke på albumsläpp med titlar som electrovåg. och det är med hjälp av dessa anteckningar som jordiskt. Svettigt och dekadent. Rock and Roll Let them Eat Pussy. Lyckligtvis suger inte Lasse Lindh har sina rötter i den gitarrbase- han skriver texter. Party är hårdare än något annat. Stooges-dissen musiken – på sina ställen är deras svettiga syd- rade musiken vilket märks tydligt.Trots syntar Det mesta utspelar sig i hemorten Phila- Dum Dum Boys är symfonisk och sylvass. Eggs statsrock med charmigt gung riktigt viril. Särskilt och trummaskiner känns resultatet märkligt delphia. Många låtar är avskalade, ibland bara On a Plate är för stor för den trånga kaliforniska på denna livekonsert filmad i Paris. ”gitarrbaserat”. Jag hade föredragit det ännu piano och sång, men ibland smyger en rundgång klubben. Detta är skrammelrockens grundkurs. Tyvärr är Keep On Fuckin’ in Paris inte lika mer elektroniskt – kanske borde de skippa in och väcker.Det finns en närhet i Denisons Önskar jag varit där. 100% live som utlovas. En timmes spelning är gitarrerna helt? Men det är egentligen bara en röst som gör att man sitter kvar,han verkar Gary Andersson inte speciellt fett för en DVD-utgåva – speciellt liten invändning för Dragon Down är en riktigt angelägen att berätta saker för oss. Uttrycket EUROPE med så snyggt och genomarbetat konvolut. Låt bra skiva. Första spåret La La La etc etsar sig är väldigt amerikanskt och ibland låter han som ”Rock The Night – Collector’s Edition” gå för att det finns lite backstage-material som fast i huvudet direkt med sin skönt, monotona Michael Stipe, variant ledsen. Försiktigt musik Sony bonus (överraskande nog kallat Inside the Pussy), refräng.Yvonneinspirerade Her Breasts Were med självbiografiska texter som man kan Det hade varit så lätt att slänga in orden “pudel- men det är inte så fantastiskt spännande heller. Still Small är trots titeln ingen lolitafantasi hämta kraft från. frissa” och ”spandexbrallor” och snabbt avfärda Lite för lite att tugga i sig. Även om spelningen utan snarare en nostalgisk tillbakablick på den Jonas Elgemark hela Europes DVD med en halvironisk tuffmin. som sagt är bra. Ett roligt plus att de spelar där gången man gjorde ”det” första gången. Men så lätt ska vi inte göra det för oss. Turbonegros Age of Pamparius. Solitude är även den en välkomponerad pop- Men de tio videorna på DVD:n är inte speci- Niklas Simonsson dänga som redan hunnit bli lite av en hit på P3. Fler recensioner på www.groove.se

26 Groove 3 • 2004 CD 3 • 2004 Här kommer årets tredje bland-CD med ny sprudlande frisk musik. Groove presenterar denna gång 18 intressanta låtar som spretar vilt. Pop, rock, klubbjazz och hardcore exempelvis – så berätta för dina vänner att nu är den här. Så att de också kan bli prenumeranter. Be dem gå in på www.groove.se och Omslag till CD:n finns att ladda hem åtgärda. Man ångrar sig inte... från www.groove.se

1. Paste (swe) är även verksamma i David & The Citizens och 10. Lowe 15. Disco Volante Passion (I Love You) bandet ligger på skivbolaget Adrian Recordings The Vanishing Distort the South Den här duon från Halmstad levererar rak och som drivs av Citizens-trumpetaren Magnus Uppmärksammade syntpopbandet Lowe fick Med influenser från Nashville Pussy och Turbo- okomplicerad pop med tydliga sextiotalsinflu- Bjerkert. nyligen utmärkelsen ”folkets val”på årets SAMA- negro spelar detta punkrockgäng från Malmö enser. Bandets andra fulländare Sequel kom i www.bjornsvanner.mine.nu utdelning. I dagarna släpps debutalbumet brallorna av vem som helst! De har över 80 spel- mars och det är från den som Passion (I Love You) Tenant. Lowe består av Jörgen Leo Josefsson, ningar bakom sig och har agerat förband åt är hämtad. En låt med en briljant refräng som 6. Rung Voss Mehdi Bagherzadeh och Rickard Gunnarsson Limp Bizkit och Dead Kennedys. I höstas blev de har alla möjligheter att bli en riktig vårhit! Lost it All som tillsammans skapar elektronisk pop med signade av skivbolaget Rebel Nation Records. Nu www.paste.nu De fyra barndomsvännerna Larsa, Matte, Klas akustiska inslag som jämförts med Depeche är det dags för andra singeln och framtiden ser och Jocke bestämde sig för att ta sina gitarrer Mode, Pet Shop Boys och Kent. ingenting annat än ljus ut för Disco Volante. 2. Empire Dogs och flytta från de norrländska skogarna till www.lowe.st www.discovolante.nu Goodbye Baby huvudstaden. Där träffade de exorcisten Habo ”Rock med en jäkla massa soul”är svaret man som även kunde traktera ett trumset. Senare 11. Fredrik Nordström Quintet 16. Painfield får om man frågar Empire Dogs om deras musik. tillkom även pojkflickan Kicki och bandet Rung Discrete Ghost in Dayligh César Vidal från Caesars Palace upptäckte ban- Voss var fött. Debut-EP:n Ready Steady Go bjuder Discrete är en lugn och lågmäld jazzlåt framförd Hardcorebandet Painfield har tre englandstur- det på en av deras omtalade livespelningar och på starka melodier och raka rockriff levererade av Fredrik Nordström Quintet. År 2002 fick néer och en sverigeturné i bagaget. De har spe- erbjöd sig att spela in en EP.2003 skrev Empire av en sextett vi nog kommer att få höra mycket Fredrik Nordström utmärkelsen ”Jazz in Swe- lat med storheter som In Flames, Hellacopters Dogs kontrakt med independentbolaget Versity av i framtiden. den”och efter det följde spelningar i Sverige, och Skitsystem och deras demo Two Faced såldes Records och är nu aktuella med sin första www.rungvoss.com Finland, Kanada, Grekland och Skottland. Disc- i 3 500 exemplar världen över. I november förra fullängdare Goodbye Baby. rete är hämtad från fantastiska plattan Moment året skrev de kontrakt med Göteborgsbolaget www.empiredogs.com 7. Higher Elevations som släpptes i mars på jazzbolaget Moserobie. Good Head och släppte debutplattan This Time. The Engine Driver Song www.fredriknordstrom.com Painfield kommer under våren att ge sig ut på 3. The Streets Karlstadbandet The Higher Elevations spelar turné i Tyskland och Tjeckien tillsammans med Fit but You Know it melodisk upplyftande pop och är just nu aktu- 12. Denison Witmer Transport League. The Streets, alias Mike Skinner, härstammar ella med en låt på en hyllningsskiva till det brit- 24 Turned 25 www.painfield.com från Birmingham och har kallats Storbritanniens tiska kultbandet TV Personalities. Plattan heter Denison Witmer från Lancaster utanför Phila- Eminem. Med sin egensinniga mix av garage If I Could Write Poetry och låten The Engine Driver delphia är en singer/songwriter i sann Mark och hiphop har han rönt enorma framgångar Song (från albumet Privilege, 1989) blev utvald Kozelek- och Elliott Smith-anda. Hans tredje med sitt debutalbum Original Pirate Material. bland över 100 inskickade bidrag. fullängdare Philadelphia Songs bjuder på vemo- www.deadfrogrecords.com diga, personliga och vackra små berättelser om

10 9 3 12 2 just Philadelphia. 24 Turned 25 är första singeln från plattan. 17. Östblocket Nu är The Streets tillbaka med sin minst sagt 8. Edward www.denisonwitmer.com Gå på glöden efterlängtade singel Fit but You Know it från Anytime Elvamannabandet Östblocket har sedan 1996 kommande albumet A Grand Don’t Come for Free. Man kan inte låta bli att vicka på tårna och 13. Richard Reagh spelat musik inspirerad av den balkanska brass- nynna med i Edwards låt Anytime. En låt som Friends bandsmusiken men även med tongångar från 4. The Light Bulb Project doftar sommar och nyfunnen kärlek. Inspirerad Richad Reagh lämnade Kanada för kärleken och den judiska, arabiska och indiska folkmusiken. Flashing Lights av en stormande förälskelse skrev Edward ett stannade i Sverige för musiken. Låten Friends På nya plattan Yes We are a Swedish Balkan Namnet The Light Bulb Project lottades fram ur antal förtrollande charmiga poplåtar härom har ett befriande knasigt sound med stämnings- Band,You Don’t Have to Look Twice! har sångers- en svart sko med rosa rosett och bandet beskriver året. Fyra av dem har hamnat på vinyl-EP:n Half fulla visslingar och handklapp. Missa inte Reagh kan Sofia Berg-Böhm bytt från jiddish till svenska själva sin musik som ”körsbäret på din milksha- Way to the Sun som släpptes på skivbolaget i sommar då han bland annat spelar på We & och med temperament, känsla och lekfullhet i ke”. Det var ur fusionen mellan banden Wolang- Change The Wind nyligen. Edward spelar dessu- You-festivalen i Malmö och på Popaganda i rösten lyfter hon Östblocket till oanade höjder. brudarna och Elle Visuelle som The Light Bulb tom på Groovefesten på Bommens Salonger i Stockholm. hem.passagen.se/ostblock Project bildades. Låten Flashing Lights är en Göteborg den 12 maj. www.reagh.net blippande electropoplåt med dansanta disco- www.edwardmusic.com 18. Anders Ilar vibbar. 14. High Heeled Honeys Treasure Gardens www.thelightbulbproject.tk 9. Waver B.A.B.Y. Anders Ilar skapar sin electronica-ambient- December Stockholmsduo som lirar sextiotalsrock med techno genom att sampla olika ljud och sedan 5. Björns Vänner Melodisk pop med ett stänk av vintrigt vemod bravur! Bandet har gjort sig känt framförallt för skapa låtar utifrån dem. Ett av de konstigaste Ser jag ut att må bra är vad man möts av i Wavers låt December. Jose- sina livespelningar som är någonting i hästväg. ljud han samplat är pysandet som uppstår när Ser jag ut att må bra är en oemotståndligt char- fina Andersson har en varm och fin röst och Låten B.A.B.Y. är en skön rocksmocka hämtad man steker en kyckling. I Groove # 2, 2003 (se mig version av Smokey Robinsons gamla soul- duons stämsång lyfter låtarna och ger dem en från sjuspårsplattanTrain Your Brain och de här pdf-arkiv på www.groove.se) finns en artikel dänga Tracks of My Tears från 1965. Det är Malmö- extra dimension. Den 17 april släpps Wavers två killarna har definitivt fått kläm på hur man om Anders Ilar för den som vill veta mer. bandet Björns Vänner som här tolkar den på debutplatta Population och efter det väntar fli- charmar en rockpublik! www.blenda.com varmt klingande skånska. Flera av medlemmarna tigt turnerande både i Sverige och utomlands. www.thehighheeledhoneys.com www.waver.se www.groove.se 27

Groove 3 • 2004 / övriga recensioner / sida 1

VINYL ALBUM AQUALUNG ”Still Life” På gränsen mellan electronica och pop 20TH CENTURY BOYS B-Unique/Warner dyker Universum upp med Epn 1000 ”!Beware of the Rex!” Som en massa andra band, typ Coldplay, (Hoob Records). Fyra spår,två intressanta Ulftone Music/Border vandrar Aqualung, som väl mest är Matt och två trötta. Framför allt kul att höra det Michael Bormanns och Michaels Voss hyser Hales projekt, vilset och plockar.Plockar första, Okänd vän. Släpig och nästan provo- stor aktning till Marc Bolan och T Rex. Så bland det som i sound blivit över,känns det cerande poserande. Som där själva musiken stor att elva Bolan-låtar får plats på deras som. Bland det som i melodier inte ännu inte räcker,förgylls den med alternativ par- hyllning. Det är helt okej att de arrangerat använts av alla artister i ett brett fym, och blir muterade pärlor.Som en om emellanåt samt att en oändlig massa spektrum; från Beatles till Radiohead. Brian Eno i Dalsland. Resten blir dock instrument används, exempelvis blåspartiet Naturligtvis finns det låtar som håller måt- mest bara tomma skal, återigen en Mauro i Get it On fungerar utmärkt. Det sorgliga tet, och Matts sång lägger sig ibland som Scocco i ett gathörn. Och han har vi hört är att tankarna går mer åt Olsen Brothers en komfortabel och tröstande kudde runt förr. än T Rex och det kan knappast anses posi- öron, huvud och låter en krypa in i trygghe- Magnus Sjöberg tivt. Är du sugen på att utforska några rik- ten och skörheten. Låter en bli människa. tiga kalaslåtar som Children of the Revolu- Men det räcker tyvärr inte. För det Still Spånka Nkpg ger sig ut på en ritt tillsam- tion, Telegram Sam och I Love to Boogie Life saknar mest av allt, det som överskug- mans med Malin Baryard i Do You Wanna bör du hellre införskaffa The Essential Col- gar låtar,sång och framförande, är origina- Ride? Det är uppenbart att de sneglar mer lection med originalet. litet. Hur mycket jag än lyssnar kan jag inte mot dansgolvet än vanligt. Den annars så Roger Bengtsson komma ifrån känslan att gå i ett varuhus. klassiska vocalhousen som Spånka gjort till A BOSSA ELÉTRICA Känslan av att stå i en hiss. Känslan av att sin lyser med sin frånvaro när hästdrott- ”Eletrificação!” där i bakgrunden, i marginalen, sker något ningen Baryard pratsjunger fram titeln om Raw Fusion/Playground jag inte bryr mig om, men ändå inte vill ha och om igen. Det studsar och krumbuktar Varma sydamerikanska vindar sveper ige- som ett soundtrack till min tillvaro. För det sig som i den värsta galopp, men det är nom Eletrificação! som spelades in i exo- gör mig själv marginaliserad. Och musik egentligen bara i Carl Hasselrots djupa tiska sydliga Malmönejder i vintras av som marginaliserar är antingen farlig eller remix som jag känner att jag sitter säkert i denna svenska grupp. Coolheten och frihe- berör mig inte. Aqualung tillhör det senare. sadeln. Annars tycker jag mest att det låter ten är för mig påtaglig i musik med sådan Magnus Sjöberg som ett roligt mellanspel i Spånkas produk- här stor charmfaktor.Instrumenten är flyk- ASH tion. Maxin innehåller fyra versioner av tiga och Miriam Aidas sång inbjudande. ”Meltdown” låten. Klart rekommenderbar stämningsskapare Warner Mats Almegård att värma upp vårkalla kvällar med. När den brittiska popvågen med menlösa Gary Andersson band som Blur,Oasis och Radiohead låg THE ALARM som ett kvävande täckte över musikvärlden ”In the Poppy Fields” på nittiotalet så framstod irländska Ash Snapper Music som ett piggt undantag. Med kaxig enkelhet The Alarm kommer från Wales och har och odödliga små popunder som Girl from släppt skivor sedan mitten av nittiotalet. Mars och Angel Interceptor var de ett väl- Själv har jag aldrig hört dem förrän nu. behövligt syretillskott i det brittiska luf- Visste jag inte bättre hade jag trott att trummet. Bono i U2 hade startat ett nytt projekt, På nya albumet Meltdown har Ash åkt Dave Sharps röst är nämligen kusligt lik. till USA, anlitat en producent som jobbat Dessutom tangerar de rent musikaliskt The med Foo Fighters och System of a Down Cult, så det kan inte ha vart två lätta och skaffat sig ett lite fläskigare rocksound. decennium att släppa skivor i. Tyvärr verkar de ha tappat en del av sin Inte lär det heller bli särskilt lätt denna självklara popkänsla på vägen. När de tidi- gång då skivan nästan uteslutande innehål- gare, åtminstone på debuten 1977 och ler en slätstruken massa av gubbighet och tredjeplattan Free All Angels, radade upp återanvända melodier. pärlband med hits är det nu lite längre mel- Mikael Barani lan topparna. Låtskrivartalangen och sång- THE ALMIGHTY TRIGGER HAPPY aren Tim Wheeler orkar bara plocka fram ”I Hate Us Even More” två riktiga pärlor,soliga Orpheus och sköna Bad Taste Records Won’t be Saved, och slänger in den ena i I Hate Us Even More är ett återsläpp av början av plattan och den andra i slutet. skivan I Hate Us från 1999 och det visar De flesta av låtarna däremellan är på ett otäckt sätt hur stagnerad den ameri- egentligen helt okej. Men, med dagens dig- kanska punkrocken är,även om The nande musikutbud och med tanke på vad Almighty Trigger Happy råkar komma från Ash kan åstadkomma när de är på sitt allra Kanada. bästa pophumör,är man förstås ute efter Det finns inte tillstymmelse till förnyelse, något som är mer än just ”helt okej”. Allt allt går i gamla säkra spår.Behöver kanske annat känns som slöseri med tid och energi. inte nämna att det är mindre intressant. Daniel Axelsson Andreas Eriksson AUTOMATO ALTERNATIVE ALLSTARS “Automato” ”110% Rock” Capitol SPV/Playground Sexmannabandet Automato från New York I serien ”Missvisande bandnamn” har vi nu gör småtrevlig och bagatellartad livehiphop kommit till avsnitt 13. Alternative Allstars med nonsensrap. DFA, tvåtusentalets mest rock är formgjuten för etern och förvandlar hypade producentduo efter The Neptunes, min musiksjäl till teflon som bara låter har proddat och de visar att de behärskar 110% Rock glida rakt av. Det enda som hiphop likaväl som postpunk. Men trots berör mig är den titelspårets flagranta rip hjälpen från Tim Goldsworthy och James av Marilyn Mansons Beautiful People. Murphy och några skojiga låtidéer vill Skäms! Automato inte riktigt lyfta. Rappen är för Mikael Barani oengagerad och det känns som att Automa- ANA to är rädda för att ta ut svängarna och inte ”Cuz I Can” vågar satsa helhjärtat. Resultatet är ganska BonnierAmigo svårt att tycka direkt illa om men jättelätt Ana var en av medlemmarna i Excellence, att glömma. som vann den första omgången av Popstars Daniel Severinsson och genom sina i alla fall hyfsade fram- BEANS gångar får ses som medansvariga till Fame ”Now Soon Someday” Factory och allt vad det innebär.På hennes Warp/Border solodebut gör hon så vedervärdig radiorock Med sin minimalistiska och stelbent att Sahlene och Meja framstår som oum- elektroniska hiphopmutation pissar Beans bärliga musikaliska begåvningar i jämförelse. in sitt revir ganska tydligt. Det är monotont Thomas Nilson och robotaktigt även på de spår som inte är Groove 3 • 2004 / övriga recensioner / sida 2

remixade varianter från förra plattan BLONDE REDHEAD Men, låt oss fastslå detta: Carla Bruni Tomorrow Right Now. Endast sex av Now ”Misery is a Butterfly” rör sig i en helt annan tradition. Allt är Soon Somedays spår är nämligen nya ska- 4AD/Playground framfört med en stark, grundmurad rot i pelser,vilket känns underligt. De är bra, Jag blev väldigt rörd första gången jag den franska musiken. Det är ofta en stark men varför måste Mutescreamer och hörde Misery is a Butterfly, så pass att jag chansonkänsla i låtarna. Och även om det Phreek the Beet hänga kvar? Beans udda fällde en tår eller två. Kanske är det strå- ibland blir banalt finns där oftast något; en fågel-personlighet vinner dock över dig om karna. Eller att Blonde Redhead, som mollsänkning i kompet, en lite avig sångfra- du gillar beatsbaserad musik. sedan mitten av nittiotalet har haft ett sering, som gör att det inte hamnar i den Gary Andersson särskilt rum i mitt hjärta, äntligen har bör- fålla där man gärna, gång efter gång, för- THE BEATSTEAKS jat skära små försiktiga snitt där för att ge söker pressa in ytterligare en artist, ytterli- “Smack Smash” mig en själslig åderlåtning, på riktigt. Jag gare en skiva.Titellåten är ett typexempel, Epitaph/BonnierAmigo vet inte, men det vemod som New York- även om den är rätt traditionell. Men lysan- Det här är en skiva som vid första genom- gruppen nu briljerar med är så fulländat, så de, vacker,följsam. Att bara en sån sak som lyssningen flyger förbi utan att lämna några vackert. Kanske är det sångerskan Kazu franska, valstakt och gitarr kan få en att på märkbara spår efter sig. Men ge den minst Makinos allvarliga olycka som gjort Blonde samma gång spritta som kontemplera. En en lyssning till. Det finns spår av kvalité Redhead till den romantiska och skira pop- imploderande explosion: balsam som låter som till början kan vara svåra att hitta.Tys- grupp de är idag. Steget från deras skivor en nå frid och utspel samtidigt som allt är karna i The Beatsteaks lyckas på ett stund- på Steve Shellys skivbolag Smells Like är som vanligt när man är klar.Bara bättre. tals riktigt bra sätt smälta ihop traditionell enormt. Dissonans finns det inte längre Magnus Sjöberg amerikansk punk i Epitaph-skolan med en plats för och ett naturligare steg än att ROY BUDD nästintill dansant pop. Det händer en hel byta bolag till åttiotalsromantiska 4AD är ”Vigilante! Roy Budd Cult Film Sound- del på Smack Smash som får det att dra en svårt att tänka sig. I viss mån kommer jag tracks 1971-1977” aning i mungiporna. också stundom att tänka på Cocteau Twins Discoteque/Showtime Andreas Eriksson även om referensen är avlägsen. Få saker är så genuint och odiskutabelt BONNIE ”PRINCE” BILLY För Misery is a Butterfly är romantik. Då coola som soundtracks från sjuttiotalsfil- ”Sings Greatest Palace Music” menar jag verkligen artonhundratalsversio- mer.Vilket lyckligtvis uppmärksammas med Domino/Playground nen, den drömska och mytiska men som i jämna mellanrumen – ett fräscht exempel Will Oldhams gamla alter ego Palace och allt sitt verklighetsfjärmande kom närmare är Vigilante!, där man samlat den engelske Palace Music var långt borta från de halm- en slags själslig sanning än någonsin Kant. kompositören Roy Budds finaste stunder. täckta exposéer som han idag ägnar sig åt. Popmusik kan också vara det. Introvert, På hans meritlista finns filmmusik till bland Det var skivor som var sorgset minimalis- ytligt sett såsig, grumlig och utan stadiga andra Diamonds, The Stone Killer, The tiska, skruvade och betydligt närmare till konturer,men i sin inre mening gråter jag Marseille Contract och framför allt Get exempel (smog) än vad man idag kan höra. eller ser betydligt klarare på verkligheten än Carter. Den sistnämnda klassas som en av Bara att döpa en låt till You Have Cum på väldigt länge. Man inser att man behöver de bästa brittiska rullarna någonsin. Och (…) eller ogenerat skriva trailerparkberät- Blonde Redhead i alla deras former och att musiken är som sagt skitbra – enda invänd- telser om incestuösa förhållanden. Visst är deras egensinniga musik lätt skiljer sig ifrån ningen är de remixer som inkluderats på han fortfarande originell på många sätt allt engelskt smör och låtsasromantiska samlingen. Helt överflödigt, när originalen men det känns ofta som både den musika- radiohuvudplagiat.Vi behöver de italienska fortfarande håller grymt stabil standard. liska och den textliga farligheten är något bröderna Simone och Amedeo Pace och Niklas Simonsson mer mittcentrerad. japanskan Kazu Makino för att kanske CAPTAIN MURPHY Därför verkar det på pappret vara en komma bort ifrån trivialiteterna och upp- ”Captain Murphy” intressant idé att spela in ett antal av de täcka att de vackra melodiernas aseptiska BonnierAmigo gamla låtarna på nytt med en mer sofistike- rakblad är nödvändiga välgörare i vår hjär- Jag är dödstrött på det mesta som heter rad musikalisk inramning. Intressant, där- ta. Att vi vuxna människor också kan gråta garage. 95% av alla band låter exakt lika- för att kontrasten mellan de ofta så fulfina utan egentlig anledning. Att en gudstjänst dant, ska det aldrig ta slut? Men jag ger texterna kan behöva en smakfull dos av ifrån kapellet på Kumlaanstalten berör mer svenska Captain Murphy en chans.Trots hans nuvarande förkärlek för modern Nash- än all jävla musik i världen. allt ska aldrig ett band behöva falla utan ville-americana, kanske kan det tvista det Fredrik Eriksson att ha fått en ärlig chans. Dessutom har jag morbida ännu ett varv. Jag är dåligt unde- BORN ELECTRIC fått hör att de är rätt bra live. rättad om vilka pseudocountrystjärnor han ”Born Electric” Trots en del schabloner finns det lite att lyckas locka till projektet, några från Lam- EMP/BonnierAmigo hämta här.Körerna är snuskigt snygga, och bchop är givetvis med, men jag bryr mig Born Electric spelar rak, okomplicerad åtti- bandet är verkligen snortajt. Att soundet egentligen inte så mycket om det. För musi- otalsrock i stil med Gary Moore. För göte- spätts ut med en del skön gammal hård rock kaliskt är nog detta den mest ordinära borgsbekanta så är det här ett band man uppskattas verkligen. Hade jag inte redan country Oldham gjort och väldigt lite alter- skulle kunna hitta på Dojan, tillsammans blivit överöst med denna sorts dunka-dunka- nativ. Det enda som vid en första genom- med lädervästar,skummande öl och snack musik som ungdomen idag lyssnar på hade lyssning räddar skivan är han själv, med sin om trimmade bilar. jag antagligen tyckt att det var grymt. Nu desperata stämma och smått märkliga tex- Även om musiken är slätstruken, på klarar bandet sig i varje fall från att hamna ter.Alla mina förhoppningar går om intet snudd till mesig och snällare än Dr i mitt 95%-fack. Helt okej alltså. och uppriktigt sagt förstår jag inte varför Snuggles, så är det svårt att inte nynna Mikael Barani skivan spelats in eller varför den ändå fått med. Born Electrics självbetitlade album är CHILDREN WITHIN den positiva respons den redan fått i media. väldigt catchy, mycket på grund av att ”[Freedom of Choice]” Jag tycker att det är skittråkigt, såsigt och snickeriet med melodier,verser och refräng- SISTA MANNEN PÅ JORDEN inte alls kul. Men så har jag heller aldrig er följer alla råd från rock’n’roll high ”Paleontologi – The Lost Tapes” riktigt förstått den modernare formen av school. Utom imagen. Energy Rekords massproducerad lastbilsmusik. Är detta ett Bilder på Born Electric i kläder från Svensk syntpop fortsätter att brottas med sätt att försöka locka en ny publik? Eller Dressman och TV4-frisyrer är inte direkt sitt stora Depeche Mode-komplex. Children försöker han bli av med några som fortfa- såna som hamnar på väggen, men refräng- Within har kopplat ett rejält grepp på rande vill ha tafflighet, skrotighet och en erna fastnar i huvudet vare sig man vill DM:s Violator och verkar inte alls vilja kluckande trummaskin? Eller är han bara eller inte. släppa taget. Det är pulserande syntmusik en tråkig gubbe som egentligen vill ha en Torbjörn Hallgren med mollstämningar och medryckande JR-hatt? CARLA BRUNI refränger som är deras svar på Basildon- Fredrik Eriksson ”Quelqu’un m’a dit” gruppens alldeles ofrånkomliga influens. I BLAZIN’ SQUAD V2/BonnierAmigo vissa låtar fungerar det ganska bra på egen ”Now Or Never” De senaste åren har kvinnliga singer/song- hand, men mestadels känns det hela rätt Warner writers överöst världen med skivor.Många ointressant. Pampig hejaklacks-r’n’b med ständigt kär- mycket bra, andra rätt svala, en del rätt Sista mannen på jorden är Eddie Beng- lekstema i texterna gör detta pojkband (!?) usla. Men så har alla i princip varit stöpta i tssons projekt. Han är mer känd för sin till en värdig utmanare till muzaklistornas samma form. Engelskspråkiga. Influerade medverkan i Page eller S.P.O.C.K.och där- högre sfärer.Men det är inte Justin Tim- av visor,country, blues och rock. Och så får med förskjuts fokus från DM:s nittiotal till berlake-funkigt utan snarare tidiga-tonå- man i sina hörlurar fotomodellen Carla deras begynnelse vid tiden för Speak & ren-trevande. Men med en ung målgrupp är Brunis röst. Och man ler.Man släpper var- Spell. Bengtsson har ofta kallats Sveriges detta ändå en perfekt produkt. Mestadels dag, problem och eventuella trubbel. Man svar på Vince Clarke, så det är inte så ovän- handlar det om yta, utan vidare målsättning dansar stilla omkring i tanken, man blir så tat att det låter väldigt mycket tidig DM, än att få sälja några ringsignaler till mobi- mjuk man som man kan bli. För jag visste Yazoo och Erasure om materialet. Paleon- len. inte att det var det här jag behövde för att tologi är som namnet antyder en samling Gary Andersson återvärdera hela genren. ”återfunnet” material.Tyvärr är det nog så Groove 3 • 2004 / övriga recensioner / sida 3

att vissa saker i jorden behöver man nog gång i tiden spelade trummor i KSMB, men och filmer har en stor publik (även wiggers inte hämta upp till dagsljuset. Det här som här hanterar basen. i medelklassförorterna), och då sätts de säger ingenting, om man inte är stor Beng- Denna nya upplaga av Diamond Dogs gamla goda kapitalistiska krafterna i rörel- tsson-fantast och vill komplettera katalo- bjussar lyssnaren på tolv rock’n’rolldiaman- se vilket innebär att nöjesutbudet faktiskt gen förstås. ter av hög karat. Vi hör ett gäng som är börjar te sig mer jämlikt. Mats Almegård självsäkra och avslappnade. Fokuserade I filmen Barbershop 2 är artisterna även CLAY ALLISON och direkta. Ett gäng coola byrackor som skådisar (Eve, Queen Latifah och Ice Cube ”Love on Depression Street” inte behöver ta i ifrån tårna eller skrika sig som även executive producerar) och alla Wild Dog Music blåa i ansiktet för att göra bra rock’n’roll. rapartister finns med på soundtracket som Clay Allisons debutalbum innehåller tretton Det räcker gott med starka melodier och är oklanderligt. Den moderna soulen ström- spår av bitvis medryckande pop. Hitten skönt sväng. mar ur högtalarna från Clipse, Eve, G-Unit, Good, Clean påminner med sitt poppiga Lyssna bara på fina balladen Rush for Mya, D-12, Sean Paul, Mary J, Outkast och blås om David and the Citizens.Två av Comfort, souliga blåsfesten Confirmation Mobb Deep – ja, du fattar själv att det är mina favoriter är annars de lite lugnare eller Gotta Be Gone (It’s Alright) med högklassig underhållning som bjuds. Fram- spåren Believe in Me och Don’t You Wait. snyggt gästspel av Nicke Andersson. Invå- förallt inser man hur klockren och dammfri I dessa spår påminner musiken snarare om narna på Svartbäcksvägen borde vara produktionen är 2004, vilket oftast är posi- The Thrills. Ett annat av albumets starkare mycket, mycket stolta. tivt. Bara ibland vill man smutsa ner den spår är Red Inside där sångaren Viktor Daniel Axelsson Disney-kleggiga ytan. Men oftast njuter jag Sandberg låter precis så passionerat enga- DILATED PEOPLES bara av plattans många grymma låtar.Och gerad som en sångare ska låta. ”Niegborhood Watch” allra bäst är Floetrys Wanna B Where U R I övrigt består albumet av ganska typisk Capitol tillsammans med Mos Def. svensk indiepop, välgjord men samtidigt Singlarna Poisonous med Devin the Dude Gary Andersson utan några riktigt slagkraftiga melodier och This Way med Kanye West skvallrade DIVERSE ARTISTER eller refränger.Av någon anledning finns om en mer hit-orienterad och soft stil hos “Definitive Jux Presents III” det en seg attityd hos många svenska pop- Los Angeles finaste, men på efterlängtade Definitive Jux/Playground band. Alla behöver ju inte ha samma energi albumet Neighborhood Watch är det busi- Tredje delen i Def Jux samlingsserie inne- som Håkan Hellström, men lite mer av den ness as usual. Love and War är till exempel bär inga större nyheter.Okända artister varan skulle inte skada. Det behöver inte en ny Worst Comes to Worst där Evidence som Carnage och Hangar 18 lanseras med betyda att man måste älska livet. Morris- gör sin bästa Alchemist-imitation bakom draghjälp av tunga namn som Aesop Rock seys låtar kan ofta vara oerhört medryck- rattarna och DJ Babu leker med en samp- och RJD2. Def Jux lever upp till sitt val- ande trots att de handlar om livets mörkare ling från Mobb Deeps The Infamous. Det språk ”defiantly original, definitely hip- sidor.Hans musik är något som flera än känns faktiskt lite tråkigt att Dilated Peo- hop” men ibland glömmer de bort den Clay Allison borde ta lärdom av. ples inte förändrats mer sedan 2001 års senare delen. Låtar som S.A. Smashs Devil Moa Eriksson Expansion Team men det är samtidigt in the Hole och Rob Sonics Dylsexia är CONSTRUCDEAD coolt att de gör sin grej och fortsätter hålla avantgarde och svängiga men en del låtar ”Violadead” det mesta av gästrap och produktion inom kräver så mycket av lyssnaren att de mest Black Lodge/Sound Pollution familjen. är jobbiga. Contrucdead förmedlar en melodiös bland- Neighborhood Watch avrundas med DJ El-Producto själv intar en ganska tillba- ning av ettrig metal och tung, mörk Alice in Babu in Deep Concentration och Dilated kadragen roll på DJXP3 men de två spåren Chains-rock. Stundtals hörs en direkt kopp- Peoples känns även på andra sätt som väst- han rappar på gör han ändå till plattans ling till Helsingborgsbandet Soilwork och kustens svar på Gang Starr. De är lika kon- bästa. På hysteriskt roliga WMR löper han det är inte förvånande att Peter Wichers sekventa och precis som med DJ Premiers och Camutao amok på en kändisgala och sitter bakom producentspakarna. På Bitter och Gurus senaste platta får man valuta för Oxycontin Part 2 är en sorglig berättelse End gästar Soilworks sångare Speed och pengarna trots att det är en bit kvar till om drogmissbruk som dessutom visar upp den före detta trummisen Henry Ranta. tidigare storverk. en mer eftertänksam sida av senaste nyför- Banden har även följt varandra på turné. Daniel Severinsson värvet Cage. Under sommaren 2000 följde Contrucdead DISMEMBER Daniel Severinsson med som förband till Japan för tre spel- ”Where Ironcrosses Grow” DIVERSE ARTISTER ningar.Men med Violadead visar kvintetten Karmageddon Media/Sound Pollution ”DJ-Kicks Erlend Øye” att de klarar sig utmärkt på egen hand. Den sjätte fullängdaren i ordningen sedan !K7/Playground Andreas Eriksson debuten Like an Everflowing Stream från Kings of Convenience-Erlend Øye plockar DELAYS 1991 och det mesta är sig likt. Förvisso upp stafettpinnen kallad DJ-Kicks och ”Faded Seaside Glamour” har man övergivit bolaget Nuclear Blast, denne norrman med väl fungerande kän- Rough Trade/Border några musiker bytts och lyriken mildrats selspröt tar sitt eget grepp om projektet. Jag kan inte hjälpa det. Efter varje genom- något. I övrigt så är omslaget signerat Dan Han sjunger till flera av låtarna. Exempel- lyssning av Delays debutalbum kan jag inte Seagrave, originalmedlemmarna Estby, vis There is a Light that Never Goes Out riktigt komma ihåg hur gruppen låter.Men Kärki och Blomquist finns kvar och den över Röyksopps Poor Leno. Och Always On det kanske inte är så underligt. Engelsmän- death metal som bandet, jämte Entombed, My Mind över Skateboards Metal Chix. nen gör snällpop med försiktiga gitarrer levererade i början av nittiotalet är intakt. Och självklart Fine Night över egna låten och väna keyboardslingor som flyter ut i Dismember har månne inte utvecklats så Sheltered Life. Resultatet är spöklikt men lite storvulna och tämligen likartade låtar. mycket men med så starka låtar som totalt fantasieggande. De breda musikalis- Över alltihop sjunger Greg Gilbert med ljus erbjuds på Where Ironcrosses Grow finns ka lagren som kavlas ut korrelerar med och späd stämma. Sticker ut gör första- det inte heller någon direkt anledning för Erlends försiktiga frasering till att skapa en singeln Nearer than Heaven och bäst är dem att lämna sitt utmärkta revir. skugglik slutprodukt som jag hela tiden vill Long Time Coming som faktiskt bjuder på Roger Bengtsson ha mer av. Plattan är lika avkyld och njut- lite nerv. Resten av materialet passerar DIVERSE ARTISTER bar som ett gratis glas vitt vin på en mest förbi. ”Bad Boy’s 10th Anniversary… The Hits” bohusländsk veranda. Den snygga remixen Robert Lagerström Bad Boy/Universal på Cornelius Drop, låtarna med Avenue D, DIAMOND DOGS ”Ånej, ännu en av P Diddys hyllningsplat- Jolly Music och The Rapture gör också ”Black River Road” tor till Biggie” är min spontana reaktion. plattan till en höjdare. Vårligare än så här Smilodon/Warner För det är i princip det det handlar om blir det nog inte just nu. Svartbäcksvägen, eller Black River Road även på The Hits. Men när man återigen Gary Andersson som den heter i översättningen, är gatan där inser Biggies överlägsenhet vid micken för- DIVERSE ARTISTER Hellacopters Anders “Boba” Lindström står man varför Diddy inte kan motstå att ”Electric Gypsyland” växte upp. Gatan ligger i Katrineholm och det mata ut låtar med sin förlorade protegé. Crammed Discs/Border var här som Boba bildade gruppen Diamond Fast visst finns det annat på plattan Normalt sett brukar samlingar med männi- Dogs tillsammans med sångaren Sören också. En remix på Craig Macks Flava in skor som mixar folkinspirerad musik bli ”Sulo” Carlsson i början av nittiotalet. Ya Ear och ett par Ma$elåtar exempelvis. ganska enahanda. Normalt sett brukar allt Sedan dess har bandet bytt en massa Men speciellt spännande blir det aldrig. Om hamna i en gråzon mellan dans och folk, medlemmar,men alltid gjort förstklassig inte Biggie smygs in förstås. mellan det intressanta och det trötta hant- boogierock i stil med Faces, Rolling Stones Gary Andersson verket, vilket av dem det än vara må. Men och Black Crowes. Nu har de blivit aningen DIVERSE ARTISTER här finns det en del guldkorn som faktiskt gubbigare, lagt till mer blås och låter fak- ”Barbershop 2 Back in Business” lyckas framhäva en del av det goda, av den tiskt bättre än någonsin. Nytillskotten i Interscope/Universal symbios som egentligen alltid ligger latent. sättningen heter Robert ”Strängen” Nu börjar nöjesindustrin slutligen att släp- En samling från den elektroniska musik- Dahlqvist som annars bänder strängar för pa fram färgade artister på bred front, och världen har gått lös på några av framför Hellacopters och Johan Johansson som en även över populärkulturgränserna. Skivor allt Taraf de Haïdouks och Koçani Orkestars Groove 3 • 2004 / övriga recensioner / sida 4

låtar.Ibland låter det givetvis som det bru- parten av de 21 spåren är lika angenämt Empire Dogs tydligen tvungna att tuffa till kar: när allt drar åt varsitt håll, och inget kvalitativa. Än idag. Denna samtidigt skrä- sig för att bryta mot de fina bitarna med integreras, det blir några uppklippta rytm- niga och melodiösa samling är nästan en ett brittiskt anslag och varma körer. fraser,ett trött standardbeat till stompigt lika kompetent motsvarighet till Nuggets- Räcker det inte med kärlek utan måste fyrkantigt upbeatfolk. Men exempelvis Arto boxens sammanfattning av den amerikans- den anfalla också? Lindsay och Melvin Gibbs lyckas på något ka garagerock-historien. Om än kanske inte Mikael Barani märkligt sätt behålla det hypnotiska i sitt lika voluminös eller betydelsefull… E-TYPE nästan helt rytmbaserade bidrag. Och Shan- Niklas Simonsson ”Loud Pipes Save Lives” tel håller sig så nära originalet att det bara DJ MARKY & XRS Stockholm/Universal blir berikande. Det enda jag känner blir lite ”In Rotation” På sätt och vis är det fullkomligt logiskt att tråkigt är att exempelvis Taraf de Haïdouks Innerground/Goldhead det är en gammal pudelhårdrockare som själva svänger mer än deras bearbetade När DJ Marky upptäcktes av engelske DJ:n regerar i det svenska eurotechnoriket. Båda låtar här.Men det är väl en fråga om smak. Bryan Gee på en nattklubb i Sao Paulo, genrerna handlar ju så mycket om utanför- Överlag i genren är det här ändå en rätt Brasilien förändrades tillvaron för Marco skap och stolthet. Om total avsky gentemot bra, och egentligen nödvändig skiva. För Antonio Silva (som DJ Marky egentligen allt som kan betraktas som god smak och hade hybridskivorna fortsatt hagla ned utan heter). I England fanns givetvis publiken för de som representerar den. Om stolthet över att ha något att säga är det så mycket DJ Markys vitala drum’n’bass. I flera år att deras musikaliska såväl som estetiska musik som skulle gå förlorad. hade han kämpat i Brasilien, men då var ideal är så totalt obegripliga för omvärlden. Magnus Sjöberg inte tiden mogen för d’n’b där. Musikaliskt har vår svenske eurotechno- DIVERSE ARTISTER Med nya skivan fortsätter DJ Marky det kung alltid spelat i genrens tredjedivision. ”Le Hip-Hop” givande samarbetet med XRS. Det handlar Vilket förstås är den främsta orsaken till Barclay/Universal om positiv, glädjefull och dansant d’n’b. Det att han aldrig nått några nämnbara inter- Hiphop på franska låter coolt med sitt pumpar och pulserar,hamrar och studsar. nationella framgångar. naturliga flyt i språket, men här i Sverige Men samtidigt är det väldigt glatt och pop- Thomas Nilson har få artister förutom MC Solaar gjort pigt. I vissa spår tangerar det radiovänlig- THE EXPLOITED något väsen av sig. Denna samling innehål- het, men främst är det här en skiva för en ”25 Years of Anarchy and Chaos” ler kompetent och stabil hiphop, men de svettig klubb en sen kväll. Eller en varm Dream Catcher/Sound Pollution riktiga höjderna nås aldrig. Det mesta för- dag på en bra dansfestival någonstans. Sångaren Wattie med sin tuppkam var svinner förbi rätt så fort. Mats Almegård grymt tuff i början av åttiotalet och The Gary Andersson DRAGONFORCE Exploited gjorde en del låtar som (på ett DIVERSE ARTISTER ”Sonic Firestorm” typiskt brittiskt pubskråligt sätt) fick upp ”Hip Hop Forever II Mixed by DJ Jazzy Noise/Showtime pulsen på tonåringarna. 2004 hävdar de Jeff” Multinationell orkester med medlemmar fortfarande att punken inte är död. Och tur- Rapster/Playground från Hong Kong, Ukraina, Sydafrika, Nya nerar där de är behövda.Tills de fixat anar- Gamle Fresh Prince-kompanjonen scrat- Zeeland och England – där Dragonforce ki och kaos på alla kontinenter. char och mixar ihop ett gäng favoritspår av även verkar vara stationerade. Gary Andersson Raekwon, Nas, Gang Starr,A Tribe Called Melodier och fart samsas och i exempel- EYEDEA & ABILITIES Quest, Cypress Hill,The Beatnuts samt vis Fury of the Storm går det stundtals så ”E&A” några mindre kända artister – och själv- rasande snabbt att jag inte kan annat än Rhymesayers/BonnierAmigo klart är det kul att lyssna på, men man kan förvånas att det fortfarande låter så bra. Eyedea rappar och DJ Abilities scratchar. lika gärna vara utan Hip Hop Forever II. Sonic Firestorm är en riktig ”feelgood”- Över metodiska beats som kan trollbinda Den rapdrivna old school-vibben är dock skiva som lär tilltala personer från flera emellanåt. Sammantaget innehåller E&A rejält skön att insupa. Jag väntade dock subgrupper inom hårdrockens sfär.Skulle underjordisk hiphop som knappt ens känner förgäves på Nice & Smooth. Damn! humöret sjunka under Sweden Rock-festi- till att det finns en kommersiell sida av Gary Andersson valen bör du inte missa denna energikick. musikbranschen. Och det känns bra att de DIVERSE ARTISTER Roger Bengtsson kör sitt race. Men plattan är ingen klassi- ”Rockin’ At the Barn Vol 4” EARTH, WIND & FIRE ker på något sätt, den är alldeles för slapp Dusty Records ”The Promise” för det. Men rätt mysig laidback hiphop När en göteborgsk skivaffär i countryrock- Charly/Showtime innehåller den i alla fall. facket fyllde fem år 1999 ville ägaren Jan Nyinspelade skivor med legendariska soul- Gary Andersson Andersson fira. Det gjorde han med att ge grupper kan ofta vara frågan om rent bond- FAIRLIGHT CHILDREN ut samlingsplattan Rockin’ At the Barn på fångeri. Skräckexemplet är väl en skiva ”808 bit” den egna etiketten Dusty Records. Den blev som gavs ut under namnet The Temptations Synthetic Symphony/Playground väl mottagen och sedan dess har det kom- för ett par år sedan – där endast en av fem Stephan Groth är kanske mer känd ur sitt mit ett dussin skivor från det lilla bolaget. originalmedlemmar medverkade. Men på friserade namn Stephan Grothesk. Med sitt Här har han liksom tidigare samlat ihop den här comebackskivan med Earth, Wind Apoptygma Berzerk har han levat hård ett antal låtar med ganska okända artister. & Fire är såväl Phil Bailey som Maurice EBM i samma skola som Front Line Över lag är kvaliteten hög även om de rikti- White tillbaka i gruppen så det känns okej. Assembly, vilket innebär mycket samplingar, ga toppspåren saknas, kanske kunde plat- Smart nog har de bara marginellt upp- betonghård image och ändå ganska dans- tans 21 låtar minskats ned med några daterat sitt sound sedan storhetstiden – vänliga och poppiga refränger.I Fairlight stycken. Sticker ut gör emellertid amerika- vem skulle vilja höra ett Earth, Wind & Children kommer denna sista del till tals nen Brian Jay Cline med den starka Fire som försökte imponera på kidsen? – rejält.Tillsammans med Tiff och Marianne countryrockballaden Last Stop on Your och gör snygg gubbsoul för alla som älskar B gör Groth här dansant electrosyntpop Train, Bucksworth med den skönt sextio- deras gamla skivor. som har ramlat ner i ett badkar med åttio- talsdoftande Star och amerikanska Lisa Thomas Nilson talsljud. Det är kompetent och i alla fall i and Her Kin som slår till med den höluktan- EEK A MOUSE en låt är bra: Before You Came Along är de texas swing-rökaren Hog Tied Over You. ”Mouse Gone Wild” vemodspartajsynt som kommer att utlösa Inte heller svenska Lisen Elwin (från gamla Ras/Border ringdans bland Dr Martens-kängor över garagebandet Pushtwangers) skäms för sig Kalla mig gärna för bakåtsträvare. Men hela världen. Och den är riktigt skön. Res- med den fina balladen Early Morning Sun. visst var väl Eek A Mouse bättre förr? När ten känns lite förutsägbar och trist. Och att Robert Lagerström han var en karismatisk singjay och spelade göra en cover på Soft Cells gamla Bedsitter? DIVERSE ARTISTER in högklassiga låtar som Wa Do Dem. Här Visst, det var ju en bra låt i original. Men ”Who Will Buy (These Wonderful Evils) pratsjunger han mest oengagerat till lång- FC gör den inte rättvisa och det blir lite väl Vol. II” samt lunkande rytmer och har inte många tydligt att de vill rida på åttiotåget. Dolores/Capitol bra låtar att komma med. Värst är det när Mats Almegård Uppföljaren till fjolårets lite oväntade, men han försöker sjunga på riktigt vilket inte FAUST VS DÄLEK suveräna, dubbelsamling där nutida Dolo- alls fungerar.Bättre går det när Tricky ”derbe, respect, alder” res-akter och dåtida svenska garage/pop- mixar om två av låtarna och får Schizoph- Staubgold/Klangbad band samsades på vardera plattan. Nu är renic att svänga riktigt bra. Men det är så Genom en gemensam känsla av att befinna fokus helt inriktat på tidsepoken 1964-68, dags då. sig i frontlinjen för musikalisk och social och liksom föregångaren är resultatet klart Robert Lagerström förnyelse har amerikanska hiphopparna anständigt. Cheers från Danderyd gör en EMPIRE DOGS Dälek funnit tyska krautrockarna Faust. riktigt bra version av Jefferson Airplanes ”Love Attacks!!!” Dälek skickade en CD till sina gamla favo- Somebody to Love – betydligt mer mollsy- Versity Music riter i Faust. De lyssnade och gillade vad de rad än originalet. Evil Eyes Mr. Mystified Varför ge sig på en massa halvdana rock- hörde. Så ett gemensamt projekt påbörja- och Mascots I Want to Live håller även de stänkare när man behärskar harmlösa pop- des som senare kulminerade i livespelningar hög klass, till exempel. Faktum är att mer- melodier? Av någon anledning känner sig tillsammans och detta album. Groove 3 • 2004 / övriga recensioner / sida 5

Resultatet är kompromisslöst och tungt. och harmonier.Förskjutningar mellan de THE GREAT DECEIVER Bara inledande Imagine What We Started båda och flytande linjer.Helheten är ganska ”Terra Incognito” kan knocka vem som helst. Det är en tung tjusig men inte så att jag rodnar av lycka. Peaceville/Sound Pollution industrivält som mejar ner allt i sin väg. Detaljerna är däremot oemotståndliga, Med det ena benet inne i industrilokalen Jag vet inte ens om de själva kan föreställa under vissa solon och i vissa passager smäl- och det andra i metalrockens finrum går sig vilket monster de skapat. Och så går det ler det till och plötsligt blir det magiskt. The Great Deceiver på knock från första på, men med mer inslag av Fausts egensin- Fredrik Eriksson sekund. Gamla At The Gates-ledaren Tomas niga krautrock och Däleks hårda rap, som FUNK D’VOID Lindberg och hans manskap skyr inga drar väldigt mycket åt spoken wordhållet ”Volume Freak” medel. Det är hårt, hårdare, betong, när på den här skivan. Intressant och krävande. Soma/Capitol Terra Incognito rusar runt i skivspelaren. Det är ingen skiva man förblir oberörd Lars Sandbergs tredje album är här.Som Du kan glömma att hitta många andpauser. inför. vanligt en resa in i technons pampiga och Men det är en mångfald av brutala sidor Mats Almegård glittriga salar.Men det handlar inte om som visas upp. Kanske inte vid den första FIREWIRE hård wall-to-wall-techno, utan om den mer genomlyssningen, men under de översta ”A Tribute to the Manzini” melodiösa sidan av musikstilen. Så melodi- lagren finns det fler melodiösa nyanser.Och City Centre Offices/import öst och sångbaserat att det snarare är det är just förmågan att variera sig under Är Carl Crack den nya Tupac? Nej, knap- techhouse man borde kalla det. Nåväl, det den stenhårda ytan som förhöjer och för- past. Dock är Firewire ett samarbete mel- där spelar faktiskt inte någon som helst djupar.Helt i min smak. lan Frederick Stader (som bland annat gett roll. Konstatera kan man i stället att Funk Andreas Eriksson ut skivor som Din-St och DJ Maxximus) D’Void gjort ytterligare en bra skiva, där GUMBO och den framlidne Atatri Teenage Riot- vissa spår får mig så överlycklig att jag vill ”Everyday Sensation” medlemmen. Stader slutförde Firewire-pro- ta ett flygplan någonstans NU – för här är Last Buzz/Border jectet efter Cracks död 2001. Den som vän- det måndag förmiddag och det finns inte en Dr John och Fats Domino lär nog ha sina tar sig hård, in-your-face digital punk med klubb att gå ut på. För det är definitivt ut fotografier uppsatta i Gumbos replokal. sedvanligt ATR-skrikande ovanpå blir däre- och dansa man vill när man hör Volume Visst svänger det, ibland nästan magiskt mot överraskad. Crack sjunger riktigt själ- Freak. Skivans allra bästa spår är Diabla mycket. Men det är långt mellan de tillfäl- fullt, om än på gränsen till falskt, ackom- (Heavenly remix) och visst, den fanns med i lena. På bandets andra skiva fortsätter man panjerad av karg elektronisk annan version på Dos. Men Heavenlymixen sin vandring nere i den amerikanska södern. lyssningsmusik. Kontrasten mellan musiken knäcker ben och jag är glad över att Sand- Bra r’n’b gjord av svenskar kan vara grymt och sången är stor,det låter väldigt ovant. berg tog med den på skivan. Det enda minu- svårt men Gumbo kommer nära ursprung- Skivan pockar hela tiden på uppmärksam- set är de många vokala spåren. De tappar et. Dels med egna låtar och en del klassiska het, glappet mellan soulsången och den glit- stundtals driv och tempo och det är synd örhängen. Blir aningen gubbigt i längden chiga electronican är så stor att man bara för annars piskar Funk D’Void upp tempot men i mindre doser är det riktigt behagligt. måste lyssna. I spår som No Exit låter det så säkert och bra. Men trots detta är Volu- Per Lundberg GB till och med riktigt bra. Andra låtar på me Freak en given skiva sena nätter. HEIKKI denna korta skiva föranleder inte alltför Mats Almegård ”II” många tryck på repeatknappen. FUTURE PILOT AKA A West Side Fabrication Henrik Strömberg ”Salute Your Soul” Galet somrig trallpop, utan tillstymmelse FREDRIK NORDSTRÖM QUINTET Geographic/Border att vilja be om ursäkt för sitt goda humör. ”Moment” Alltså, jag blir inte riktigt klok på Salute Lika lätt som genomcharmigt. Moserobie Your Soul. Det är egentligen en trevligt Liksom Matti Alkberg har även Bear Quar- Introt på There’s Something Strange On splittrad skiva som rör sig mellan leksaks- tet-kollegan Jari Haapalainen flera järn i the Carpet är fantastiskt vacker.Sådär dub, indiegospel, saggig världsmusik och elden – Heikko är ett exempel. Skivans tio Hitchcock-vacker,jag väntar mig något som fantastisk popmusik. Allt lagom skissartat låtar är inspelade på två dagar,med klas- ska komma över mig med en faslig kraft, och lekfullt, likväl som fullständigt seriöst sisk sättning som utsmyckats med munspel, slå andan ur mig, men kan ändå inte låta och genomtänkt. Samtidigt är dess ofull- flöjt, klarinett och dragspel. Det sista bör bli att njuta av stillheten. En kontrabaskla- ständigheter och utdragna bagateller inte involveras med oerhörd försiktighet i pop- rinett, en djungeltrumpet och smutsiga strå- så pass ingående i mitt hjärta att jag kän- musik, men på II har man hittat den avväg- kdrag över en träig bas. Sedan transforme- ner mig tvingad att beröras. Konstigt nog. ningen. Ibland spårar det ut lite från den ras hela låten till en studsig tvåfyra, som Teoretiskt sett borde jag gilla det enormt. inslagna tralligheten, Lovely Hands hittar koncentrerat lojt (kanske) matar på ett Sushil K Dade, som är Future Pilot Aka, inte riktigt hem med sina tempoväxlingar, ganska dumt, men snällt, groove. På det har tidigare spelat med i stort sett alla i men II lär ändå spelas flitigt i sommar – hela taget en ganska genial låt. Glasgow, från favoriterna BMX Bandits till och mer somrigt festivalband än Heikko är Nordströms kvintett består av idel Soup Dragons. Han har gjort musik tillsam- just nu svårt att tänka sig. bekantingar – Filip Augustson och Fredrik mans med demonproducenten Kim Fowley, Niklas Simonsson Rundquist utgör rytmsektionen. En rytm- populistminimalisten Philip Glass och för- ARMAND VAN HELDEN sektion som är fjäderlätt och nästan lite stås, som alla andra skotska musiker med ”New York:A Mix Odyssey” tunn i förhållande till mycket av skivans självaktning, med The Pastels. Kort sagt Southern Fried/Sony tunga material. Kanske en oväntad motpol? smakfullt supereklektisk. Så varför faller Armand van Helden har gjort sig känd för Jag vet inte. Mattias Ståhls vibrafon istäl- inte varje del av mig i extas när jag lyssnar sin hårda dansmusik, där nästan alla genrer let för piano mjukar till alla eventuella tag- på Salute Your Soul? Varför rullar jag inte kan få plats. Och det är kul att han funge- gar med kristallklara skimrande toner. runt bland alla dessa referenser,gliringar rar så. Hur skulle det se ut om alla höll sig Oundvikligen en del MJQ-vibbar men inte och genrelekar och fröjdas? Jag blir förvir- stadigt till en enda genre? Musiken skulle så att det stör,för Nordströms original är rad, i en ickekonstruktiv mening.Verkligen självdö av syrebrist. En självklarhet. Men så annorlunda. Just det, solisterna är för- velig och vet inte riktigt vad jag eller Sushil en annan självklarhet är att det ibland kan stås Nordström och Magnus Broo. Där den är på väg. Love of the Land är en fantastisk bli lite för mycket genrebyten och vilda sistnämnde har blivit en av mina absoluta poplåt. Slafsig och med all skotsk poptradi- influenser.Då spretar resultatet hit och dit, favoriter i Moserobies stall. Fet och anima- tion man kan behöva men Pehil Chaand fat- som lyssnare vet man inte var man ska lisk men ändå samma smakfulla hushåll- tar jag inte alls och Heaven Celebrated on hålla sig fast.Till sist känner man sig som ning av toner som kanske Miles. Helt Earth låter under sina dryga elva minuter en actionskådis som försöker hänga kvar på underbar kombination. som ett spretigt Spiritualized i sina mest ett busstak, när skurken/galningen pressar Fredrik Nordström är också väldigt gräsiga ögonblick (dimmigt men fint). Fast plattan i mattan. säker,kanske inte fullt så spännande som vad det egentligen är frågan om fattar jag Så är New York: A Mix Odyssey.En solist men ändå otroligt bra (vi är ju nume- inte. Ibland får jag för mig att Future Pilot dreglande Armand van Helden med skev ra så bortskämda med fantastiska blåsare i Aka bara är ett snyggt försök att förverkli- blick och pumpade biceps kör en vanvettig det här landet). Som låtskrivare är han ga hippieideal som vi alla innerst inne ogil- musikmaskin längs en motorväg. Lyssnaren både väldigt traditionell och modern. Med lar – ja, rent av äcklas av. En bred skiva har han glömt, så länge hans maskin växlar lyriska Discrete och förut nämnda There’s (som liksom en Mahlersymfoni vill vara in en ny låt är allt frid och fröjd. Och visst, Something Strange On the Carpet som höj- världen) och en spegel för det mångkultu- växellådan är det inget fel på – van Helden dpunkter.De ger sig också på Björks The rella samhället som i alla sina olika klara mixar elegant, tekniskt och taktsäkert. Men Modern Things och nästan mot alla odds färger liksom ändå är perfekt. Örtsalt i både han hoppar mellan så många olika sorters lyckas de även göra den till sin egen på öron, öga och blodomlopp. En förstoppning musik att jag hela tiden håller på att tappa bästa tänkbara sätt. Mycket av de långsam- som bara kan lösas upp av politiskt inkor- greppet om takräcket. Han byter fil stän- ma delarna är förtjusande vackra och när rekta dunderfyllor,droger och hjärndöd digt och smäller i andra bilar: Ram Jams tempot ökar blir det en intressant krock rockmusik. Det är väl också det enda som Black Betty,Yazoos Don’t Go, egna låtar, mellan tungt och stökigt, lätt och ljust. inte finns på Salute Your Soul. Felix da Housecat. Ja, listan är lång och Mycket handlar om kontrasten mellan rytm Fredrik Eriksson omöjlig. Intentionen är att spegla New Groove 3 • 2004 / övriga recensioner / sida 6

Yorks musikscen säger han själv i introt. Majesty. Om plattan hade varit riktigt bra JACKPOT Det hade varit klokare att sålla lite och så hade de sluppit allt tjat om Timo hit och ”F+” rikta in sig på ett par genrer.Inte försöka Timo dit, då hade de bara varit ett grymt Surfdog/Playground svälja hela det stora äpplet på en gång. rockband.Tyvärr så är de inte det. Med Det har kommit en del alternativ country Mats Almegård eller utan Timo. den senaste tiden och inte många förmår STAFFAN HELLSTRAND Martin Lundmark att höja sig ur medelmåttan. Jackpot är ett ”Elektriska gatan” THE HORROR av banden inom genren som i varje fall är MNW/BonnierAmigo ”First Blood Parts I and II” på väg upp ur dyn genom att våga bryta Jaha. Här var han igen. Jag har sagt det Chainsaw Safety/Coalition mot det traditionsenliga lunket. förr,och jag säger det åter: det är en nästan Engelska hardcore-punk-bandet The Horror Den största delen av skivan innehåller imponerande ståndaktighet han uppvisar, trycker in 28 låtar på sin nya skiva, som just denna sömnighet som genomsyrar gen- Staffan. Det är svårt att höra någon av även innehåller låtar från deras debut 10 ren, men vid ett par tillfällen tas svängarna låtarna på Elektriska gatan och inte identi- som kom 2002. Men det hinner inte bli ut, då bubblar musiken till och jag vaknar fiera dem som Staffan Hellstrandska. Jag långtråkigt, trots det stora antalet spår. ur min sömn.Tyvärr alltför sällan. har länge känt att det varit kul om det Ingen av låtarna är nämligen längre än en Mikael Barani skett lite utveckling, jag tyckte gamla SH! och en halv minut. Men The Horror får JOOLS HOLLAND & HIS RHYTHM & gick åt rätt håll innan de splittrades. Jag ändå med en hel del ingredienser.Deras BLUES ORCHESTRA tyckte om en del av Hellstrands första bulldozermusik blandar snabbt mellan “Friends 3” solosteg. Men allt har stagnerat, allt har metal och punk och får i varje fall mitt Warner fastnat med fötterna i lera. Här finns vis- hjärta att slå ett par extra slag. Stressigt Jag gillade aldrig Jools Holland i The Tube. serligen en hel del som leder bort från den värre. Jag var aldrig någon stor fan av Squeeze. raka väg vars början hette Lilla Fågel Blå, Andreas Eriksson Men jag såg något avsnitt i en serie där men också alltför mycket som håller fast, HOTHOUSE FLOWERS han åkte runt i USA och träffade blues- håller tillbaka och vägrar låta något ”Into Your Heart” och rocklegender och intervjuade och spela- komma för långt från dikesrenen. De vanli- Rubyworks de med dem. Och mjuknade, resignerade, ga arrangemangen, maskerade, men dock Jag har känt rätt länge att det största pro- kapitulerade. För jag har aldrig sett någon där.De sedvanliga texterna, innehållsrika, blemet för Hothouse Flowers är det som som kan ta till sig i princip alla musikstilar men ibland lite för nödformulerade för att gjorde dem kända. Den gospelliknande upp- och få det att svänga med samma slags beröra. Kort sagt, ett rätt vanligt Hellst- tempoballaden. För allt som oftast känns pianospel, alltid samma pianospel. Flyende, rand-album. Kanske ett steg i någon rikt- det som att man går vill i hela konceptet. flyktigt och ekvilibristiskt. Alltid lyhört, ning, men kursen hålls fortfarande längs Allt som oftast känns det rätt långdraget. också alltid berikande och sangviniskt, posi- huvudleden. Den huvudled vi alltför länge Ofta är det så även på Into Your Heart. tivt och en källa till eufori, även om den känt igen nu. Men trots det så har en av de bästa låtarna inte alltid infinner sig. Han har gjort ett par Magnus Sjöberg på skivan titeln Hallellujah. En sugande sak Friends…-skivor nu, men det verkar som HEPCAT som hela tiden flirtar med traditionell pop- att det är det han brinner för.Och det är “Out of Nowhere” ballad och gospel, utan att någonsin bli inte något fel i det, tvärtom, även om här Hellcat/BonnierAmigo någotdera. Och det är det som väl egentli- finns en del redundanta saker.Men jag gil- Hepcat släppte skivor under hela nittiotalet gen alltid varit Hothouse Flowers styrka. lar låten med Buddy Guy (som för övrigt och fick snabbt en trogen skara fans. Det När man går utanför det sound man gjort aldrig varit någon riktig favorit, det ska legendariska åttamannabandet har lirat till sitt eget, även om det soundet inte alltid erkännas). Här finns också en intressant med bland andra Rancid och The Skatali- är originellt eller ens eget. Ett annat exem- sak tillsammans med Shane MacGowan tes. Out of Nowhere är en återutgivning av pel är Tell Me, en kompromiss mellan det (jo, det var ju ett tag sedan…). En sydeuro- en skiva som släpptes 1993, men med två egna och blues. Klart lyssningsvärd. Klart peiskt smäktande ballad med Nick Cave bonuslåtar och ett nytt anskrämligt omslag vital. Popbagatellen Alright. och Sam Brown (vilken duo!). Och framför föreställande en katt i kostym, hatt och På de senaste skivorna har Hothouse allt finns här Shutting the Doors med Kir- käpp. Musikaliskt är det allt annat än Flowers tagit ut svängarna mer utan att sty MacColl; den på alla sätt starka och anskrämligt. Hepcat handlar om dansant tappa sitt signum. Och det är allt mer star- personliga Kirsty som jag hoppas sätter rocksteady, ska och reggae vars fingertopp- ka låtar som dominerar.För trots att Don’t färg på den himmel hon numer för oss skänsla, blås och baktakt stryker lyssnaren Go fortfarande hänger som ett ok över dem tyvärr vistas i. En orkesterbaserad popka- medhårs. känns de allt mer vitala. Men jag önskar ramell från 1983. Med oskuldsfull men Johan Joelsson fortfarande fler avstick från den allestädes självsäker röst. En pärla. Men på något sätt HER MAJESTY gospelbeströdda dimman som trots allt känns det, liksom på en del av de övriga ”The Past is Not a Good Idea ” fortfarande härskar.Jag önskar att det Friends…-skivorna, märkligt att Jools Hol- S56 hände mer.Okej, Feel Like Living är ett land står som artist, även om han skrivit Jag kommer ihåg en spelning med undantag i sin sköra skönhet. Men jag öns- över hälften av låtarna. För egentligen är stökrockbandet Brick på Trästocksfestiva- kar fortfarande. det väl bara i samordningssyfte. Vännerna len i Skellefteå för ett antal år sen.Tältet Magnus Sjöberg är ju så mycket mer välkända. Eller? var halvfyllt och de flesta stod och slökolla- ISOLDE Magnus Sjöberg de på konserten, något som fick sångaren ”(Primum Agere)” JÖRN Nandor Hegedus att ironiskt utbrista ”Tur Rorschach ”Out to Every Nation” att vi har några rockstjärnor i bandet Det börjar mjukt. Som en stilla beröring. AFM/Playground annars hade väl inte en jävel kommit och Svårt att karaktärisera, svårt att få grepp Norrbaggen Jörn Lande, som vanligtvis kollat”. Rockstjärnorna han syftade på var om. Isolde smyger fram, nästan som en återfinns i Masterplan med bland andra Jejo Perkovic från Bear Quartet och Frans viskning, nästan som en krusning på ett vat- Grapow (ex-Helloween), återkommer här Johansson från Fireside. Inte några som ten man bara flyktigt kan se. Så tar kontu- med sin tredje soloskiva. Här bjuds vi med figurerar i TV-serien MTV Cribs direkt. Att rer form, så kommer strukturen och byggs- på resa till den bluesbaserade hårdrockens Timo Räisänen skulle dyka upp där vore i tenarna. Det blir musik. Men det egentligen förlovade land och det är rätt tydligt att och för sig rätt överraskande, men han är i mest intressanta är att formen som antas Jörn helst ser David Coverdale (Whitesna- alla fall ett känt namn hos den stora massa blir så vanlig, så nästan självklar.Det är ke) som den självklara reseledaren.Trots av ung musikintresserad publik som köpt fäst i jazz, en av de robusta konturerna, och att han inte når upp till Whitesnakes nivå Håkan Hellströms skivor. den enda man inte riktigt hela tiden är är denna, för mig, nya bekantskap gemytlig Hur stor del Timo Räisinen har i Her Maje- säker på vart den bär.Men det är också och efter att ha hört låtar som den lugnare stys framgångar kan de lärde tvista om, vi fäst i en slags vispoptradition som jag inte When Angelwings Were White, fartfyllda andra vet att utan folkkäre Timo hade ban- på något sätt kan komma ifrån att kalla Young Forever och den tyngre Living with det inte fått hälften av den uppmärksamhet svensktoppsinspirerad. För melodierna är Wolves finns ett visst sug efter att söka upp de åtnjutit. För rent musikaliskt är det här för vanliga, för hörda, för lätta för att gripa Jörns tidigare soloalster. inte så hemskt spännande. Storslagen rock, tag, något som visserligen gör det gripbart, Roger Bengtsson stora arrangemang, ett band som slår på men som lika gärna återför hela konceptet KHANATE stora trumman, utan att inse att låtarna är till det vaga. En märklig hybrid, en sam- ”Things Viral” rätt så små. Det är egentligen bara första manslutning av genrer på ett avskalat sätt, Southern Lord/Border singeln You and Me Against the World som som tyvärr alltför lätt blir så avskalat på Långsamt.Tröttsamt.Tråkigt. Ointressant håller måttet, en så uppenbar hitsingel att pondus att man måste anstränga sig för att och långsamt. Doom metal eller noiserock, till och med ZTV fattade galoppen och förstå – och när man gör det tappas intres- kalla det vad fan som helst. Jag orkar inte utnämnde låten till Veckans Hitvarning. set alltför fort. med en skiva som har fyra låtar som är Fler låtar av den kalibern och de hade varit Magnus Sjöberg 19.13, 19.50, 9.27 och 11.11 långa. Det ett band att räkna med. Allt sammantaget blir helt enkelt för mycket av ingenting. är det nästan så att jag tycker synd om Her Per Lundberg GB Groove 3 • 2004 / övriga recensioner / sida 7

KID COMMANDO det starka slaget och efter en halvtimmes bandets tredje skiva under gemensamt ”Holy Kidcommando” viskande söt sång blir jag rätt less på hen- namn. Och det är inte helt överraskande Ache/Border nes dimmiga stämma. svensk vispunk i Lars Winnerbäcks-anda Alla vill väl ha en köttgitarr i magen. En Mats Almegård som gäller även om Mimikry har svårt att som fräter,tär och vrider om. Kid Comman- LAUREL MUSIC nå upp till samma nivå. Visst svänger det do ger oss två sådana djävulska bestar. ”This Night and the Next” ibland, men de säger det själva i Nu igen “The guitar was invented by indians” får vi Labrador med raderna ”allting går i cirklar,allting lära oss. Tobias Isaksson skriver lugna poplåtar med börjar om igen”. Och det är ingen positiv När Kid Commando turnerar oförtrutet i lätta countryvibbar.Det är soft och små- nostalgi. månadslånga europaturnéer med sin trevligt men lite i gulligaste laget. Det är Andreas Eriksson stenkrosstrasrock är det på en stor missio- helt enkelt för försiktigt och ”känsligt”. MÚM närsrunda med svårt förbisedda sanningar. Sångerskan Malin Dahlberg (även sång- ”Summer Make Good” De lär ut att baslöst fortfarande är fräscht. erska i Douglas Heart) har en röst som är Fat Cat/Playgrond Att det finns en fortsättning på Trumans så ljus och vän att man inte kan låta bli att Isländska Múms stillsamma popelectronica Water,att jazzrock är något som man gör störa sig på den. Jag gillar flickaktiga rös- är liksom som själva föreställningen om av fusionen Sonny Rollins och Sonic Youth. ter men den som sjunger måste ha en liten isländsk popmusik. Buttert dramatisk, Att US Maple kan vara förebilder om hur djävul i ögonvrån eller åtminstone en räv vackert och mytiskt hemlighetsfullt. Det ett arrangemang är och att saker och ting bakom örat. Vänheten måste med all nöd- sjungs ljust viskande, som en snålblåst över tål att upprepas, länge. vändighet vara spelad. Snälla flickor är ett kargt landskap (dataanimerat, Vi som manglats av dem vid en scen vet att enligt min mening ganska ointressanta. blekgrönt, vindpinad slätt, etc.). Visst är lik- de spelar högt, att de har roliga små shorts Huruvida Malin Dahlberg är vän och rar på heterna ibland slående mellan Múm och och att rytm försörjer melodin och inte riktigt eller bara spelar vet jag inte men deras landsmän Sigur Rós men inte så att tvärtom. De kan vid en första anblick se tyvärr låter hon inte det minsta skenhelig. man rör ihop dem. Múm är barnsligare, knasiga och spexiga ut men jag lär mig Det kan bero på att musiken och texterna spattigare och mer lekfulla trots deras söm- snabbt (ett eller två slag senare) att de är är skrivna av en man och speglar en mans niga framtoning. Deras förra skiva, Finally långt, långt bortom allt sådant. Istället är tankar.Den väna, flickaktiga kvinnan är We are No One, var dessutom späckad med de kanske den här kontinentens hårdast något många män drömmer om men få fina melodier och skimrande vemod, i kof- jazzande skrammelband. På skiva finns kvinnor kan förlika sig med. tor och halsdukar.Elektronisk pop som i all plötsligt också ett annat djup och multiryt- Moa Eriksson sin artificiella kyla ändå var varm och miska excesser som driver bluesen långt MAGNUS inbjudande. bort i skräckslagen panik. Jag hör plötsligt ”The Body Gave You Everything” Summer Make Good, är faktiskt mer i kyla, mörker och musik sprungen ur framti- Anti/BonnierAmigo samma anda. En fullkomligt logisk fortsätt- da posturbant kaos. När sista spårets rag- Nej, det här är ingen ny singer/songwriter ning på vad gruppen gjort under hela sin naröksgitarr piskas upp, när Fall, Fall, från Sverige. Magnus är ingen person, utan karriär.Förstås på gott och ont. Möjligtvis Falls kärva riff styckas upp i polyrytmiska en duo. Och de båda som ingår är kända är sävligheten och de smått ofokuserade urverk då är det svårt att inte bli behagligt var och en på sitt håll sedan tidigare.Tom melodierna än mer påtagliga, men harmoni- skräckslagen och rädd. För man gör ett Barman är förgrundsfiguren i konstrockar- kan är kvar mitt ibland allt knaster.Jag otroligt misstag om man dömer Kid Com- na dEUS och CJ Bolland är en legendarisk kan ändå inte låta bli att förundras över mando som ännu en i raden av Jon Spen- technoproducent och DJ.Tillsammans har grupper som är så oerhört konsekventa och cer-kopior.Kid Commandos blues kommer de velat göra en modern dansskiva som inte nästintill ortodoxa med sitt eget uttryck. från samma bakgårdar som Blixa en gång förlorar pophantverket med melodi och Drömmande och nästan new age-igt glider hittade sin. Urban Bushman sätter precis text. En god intention. Och delvis är det brus och fragment runt bland det söta, det fingret på vad det är som gör att man lyckat, som i electroclashdoftande French klipps och klistras, collagepop med dimmig ibland vill slå sönder saker och äta rått Movies. Det är en medryckande låt som blick. Fast nu inte särskilt spännande, kött. Det gör hela skivan föresten. Ut med kommer att fungera fint som soundtrack till Múms mallar må i sitt innehåll vara plas- cyberapan bara. bilutflykterna i sommar.Men resten låter tiska men som de ramar de är,är de full- Fredrik Eriksson lite för mycket som ”rockkille vill prova på komligt hårda.Trots allt, rörande vackert. KINGBEES dansmusik”. Det verkar helt enkelt som om Fredrik Eriksson ”Big Boys’n’Pink Ladies” Barman har haft lite för mycket att säga NILS LANDGREN FUNK UNIT Last Buzz/Border till om. Det är wah wah-pedaler i drivor och ”Funky Abba” Det enda som gör Kingbees till ett proffsi- lite rockklyschor som gör att den här ski- ACT gare band än sina medtävlare är att de klär van, sina goda intentioner till trots, till sist Tydligen gav Benny Andersson sin välsignel- sig snyggare. Förutom det är det inte myck- känns ganska såsig. se till trombonisten Nils Landgrens senaste et att hänga i julgranen. De får fortsätta Mats Almegård projekt – att försöka funka till en näve spela på firmafester,bröllop, möhippor och MEAT BEAT MANIFESTO Abba-låtar.Så med bland andra Viktoria 50-årskalas. Duktiga och kompetenta. Lee ”R.U.O.K. in Dub” Tolstoy, Sharon Dyall och Magnum Coltra- Ericsson spelar piano som om han vore Quatermass/VMF ne Price tillbringades fyra dagar i den klas- jagad av Jerry Lee Lewis med ett hagelge- Redan R.U.O.K. kändes som en utflykt ut i siska Polarstudion. För att få draghjälp av vär i handen. Men där tar det också slut. dubens ljudlandskap. Så det är kanske onö- historiens vingslag därinne, får man förmo- Det blir inte sexigare än så. Rock’n’roll var digt att släppa en ommixad dubversion av da. Av resultatet att döma gick det väl bättre förr. skivan? Inte alls faktiskt. Det som kändes sådär… Per Lundberg GB lite sömnigt och oinspirerat har faktiskt De flesta av Abbas låtar är ju klassiska LALI PUNA fräschats upp och gjorts mer angeläget. hits, formidabelt ihopknåpade av Benny ”Faking the Books” Hela den nya skivan är komplex och mörk, Andersson och Björn Ulvaeus. Plockas Morr Music intrikat och mystisk. Det krävs nästan att deras produktion, finlir och småsaker som Lali Puna står med fötterna stadigt förank- man likt en arkeolog frilägger lager för gjorde helheten bort, då behövs en del som rade i den tyska krautrockens mylla. De lär lager i musiken när man lyssnar,för ljuden kompensation. Sänka tempot och låta allt vara ett av Radioheads favoritband och det ligger så tätt inpå varandra att man alltid vanka på i samma smådassiga tempo är är inget man blir förvånad över när man riskerar att missa något om man bara ingen bra idé – och när Magnum Coltrane hör Faking the Books. Liksom radioskallar- slölyssnar.MBM har faktiskt med denna Price i Voulez-Vous börjar rappa om DVD- na handlar det om musik som lånat mycket skiva visat att de inte tillhör några bodymu- filmer hamnar nivån strax under avlopp- av band som Can, Faust och Neu!. Det är sic-föredettingar utan att de fortfarande svattnets. pådrivande rock, där trummor och rytmer har något nytt att tillföra. Sen må det nya Vissa kulturskatter mår bäst orörda. I har stor betydelse, med lager av gitarrer vara uppdateringar av ambient, dub och detta fallet borde Nils Landgren inte ens och elektronik. Lali Puna lutar sig inte minimal techno. Men det är uppdateringar, fått låna nycklarna till studion. enbart mot traditionen, de för den faktiskt inget trött harvande. Niklas Simonsson vidare, så tillvida att de har ett eget Mats Almegård NOSEY JOE & THE POOL KINGS uttryck. I deras variant av krauten blir den MIMIKRY ”Nosey Joe & The Pool Kings” vackrare och vemodigare än tidigare. Call ”Kryptonit” Enviken/BonnierAmigo 1-800-Fear är ett gott exempel på detta. I Birdnest/BonnierAmigo Med mullrande pukor,djungeltjut, darrande B-Movie hör man lite av den New Yorkska I slutet av nittiotalet retade två dalmasar gitarrslinga och pockande blås inleder new wave-scenen på sent sjuttio- och tidigt Martin Timell till vansinne i teveprogram- Nosey Joe & the Pool Kings sitt självbetit- åttiotal. Allt hade helt enkelt varit frid och met På rymmen och de blev Hjalle och lade debutalbum. Bandledaren förkunnar fröjd, en skiva värd att hylla, om det inte Heavy med hela svenska folket. Skivan På att han ska ”flip and flop and do the bop vore för en sak. En ganska viktig sådan rymmen släpptes och sålde i smått ofattba- with you”, och swingpartyt är i full gång. faktiskt. Valerie Trebeljahr sjunger visserli- ra 80 000 exemplar.Med som sidekick var Den här retroorkestern består av folk gen bra, men hennes röst är inte direkt av resten av Mimikry och nu är det dags för som tidigare spelat i band med roliga namn Groove 3 • 2004 / övriga recensioner / sida 8

som The Go Getters, Wild Fire Willie och bilden kramar den ömt ditt hjärta och lovar sedan förra hösten som Ratatat. Mast är Knockout Greg. Och just att ha kul är för- i princip att sommaren är runt hörnet.Text- programmerare och gör grunderna till låtar- stås själva meningen med sådan här musik. mässigt är den också sådär vimsigt kär som na: beats, harmonier och melodier.Sedan Nosey Joe och hans Pool Kings verkar i en riktigt nödvändig poplåt ska vara. lämnar han över till gitarristen Stroud som alla fall ha hur kul som helst och det smit- Utöver dessa spår finns det inget på fyller på med riff och solon, utvecklar och tar av sig på lyssnaren. Deras rockabillydof- fransmännens andra platta som fångar min finlirar.Resultatet är en slags rockig version tande swingmusik är gjord enligt konstens uppmärksamhet. Det är småputtrigt och av electronica som borde tilltala alla som alla regler.Stora kostymer och vaxade fri- bekvämt, men egentligen rätt så avslaget. gillar organisk electronica i stil med Four Tet syrer.Ståbas och livlig blåssektion. Lägg till Och drömskt. På ett trist sätt. eller postrockare som Tortoise. en sångare med både darr och riv i rösten Gary Andersson Därmed inte sagt att Ratatat når upp till och ni har musik som jag tror att de flesta PONY CLUB samma höjder som dessa. Ofta är harmoni- skulle se som charmig och go´.Trots det har ”Family Business” erna vackra och låtbygget kompetent, men nog en sådan här platta svårt att nå utan- Setanta/Border det stannar där.Ratatat har för lite finur- för de svettiga och rökiga swingklubbarna. Vanlig, väldigt vanlig brittisk rockpop. Men lighet för att det ska bli intressant på rik- Vilket är lite synd. som alltid med det vanligt brittiska så är tigt. Inledande Seventeen Years är exem- Daniel Axelsson det gjort med charm och på ett sätt som pelvis en låt som börjar bra, men när allt NOTRE DAME gör att man gärna lyssnar på det. Pony efter inledningen bara går på räls är det ”Demi Monde Bizarros” Club befinner sig dessutom rätt långt ut på lätt att det blir syrefattigt. En spännande Osmose/Sound Pollution den episka bryggan som leder mot gospel- injektion av intrikata breaks eller nya ljud, Sympatiske Snowy Shaw doppade en gång hybrider,mot det storvulna och yviga. Inte eller en tvist i melodin skulle de vunnit på. fötterna i King Diamonds karriär och blev alls speciellt långt ut, men man kan ana Som det är nu maler det på i samma med en gång världskändis. Nu släpper han den stora öppenheten, den som leder mot tonart, med samma raka takt och det enda ännu en platta med sitt band Notre Dame, arenarocken. som händer är att Stroud fläskar på med med inspiration och idéer hämtade från Det är det jag tycker blir lite tråkigt med rockiga riff. Och det gör inte att man förvå- Mercyful Fate, Ministry, SS Death och Family Business, men jag protesterar inte, nas direkt. Marilyn Manson.Till och med Notre Dames jag säger varken tvi eller vale, utan sluter Jag tror att Ratatat skulle ha vunnit på logga, bokstaven N, är en kopia Marilyn eventuellt bara något finger bakom ryggen i att samarbeta mer och inte låta Mast göra Mansons M. Eller är det tvärtom? försvar.Ofta kan det dessutom vara rätt alla grunder.De borde ha bollat lite mer Förutom svenske Snowy Shaw består opretentiöst, som ett Clearlakes småbröder, idéer med varandra. Eller så skulle de ha Notre Dame av karaktärerna Vampirella som gör vad de vill, på vilket sätt det vill. lärt av typ Tortoise, som de spelat live med samt Jean Pierre och Mannequin de Sade. Men till slut, när allt är sagt och gjort, när några gånger.För de vet att en låt inte är Och ta allt det här med en nypa salt för skivan tagits ur spelaren och allt åter är klar förrän den är slut och att mycket kan guds skull, Notre Dame har humorn på tyst, konstaterar man att det var en rätt hända under resan. rätta stället. Ett band som tar med den okej skiva. Men man kommer inte ihåg var- Nu är Ratatats debut inte dålig, men trötta covern These Boots are Made for för.Nästan kemiskt flyktig. som sagt: det blir lite tråkigt. Det känns Walking måste vara ironiska. Magnus Sjöberg som de hade ambitionen att tilltala en I kamp med färska releaser från In Fla- PULLEY publik öppen för spännande och intressant mes, My Dying Bride, Iced Earth och kom- ”Matters” musik. De lyckas snarare göra schysst bak- mande Slipknot står sig Notre Dame dock Epitaph/BonnierAmigo grundskomp till en dag på jobbet och det ganska slätt. En genre som är oerhört ovanlig idag är får nog ses som ett misslyckande. Men Torbjörn Hallgren skatepunken. Oftast hör man det inte alls grunderna finns där och i händerna på en PAPA DEE om det inte är häftiga inslag på teve från bra remixare eller producent tror jag att ”Live it Up” någon tävling eller liknande. Nej, genren Ratatat skulle kunna bli bra på riktigt. MNW/BonnierAmigo verkar vara helt bannlyst i alla andra sam- Mats Almegård Papa Dee är respekterad för flera saker. manhang. Personligen tycker jag inte att RAUN Sitt radioprogram P3 Rytm. Sitt reggae- det är så konstigt eftersom det mesta låter ”Dance Jon” kunnande. Sin propra klädstil. Som soloar- relativt likadant. Drone tist har han nog inte riktigt samma anseen- Rutinerade Pulley levererar varorna utan Än mer i raden av folk där nytt och gam- de. Och allvarligt talat – finns det någon att på något sätt föra mer väsen än nöd- malt blandas. Som försöker stöpa traditio- normal människa som har Papa Dees tidi- vändigt. Fler dynamiska avbrott som det nell musik i nutida dräkt. Och emellanåt gare plattor på hedersplats i skivsamling- akustiska stycket Thanks efterlyses. lyckas Raun i sitt syfte. För det finns bland- en? Jag känner i alla fall ingen. Hur som Mikael Barani ning av både upptempo och lugn. Av både helst, Live it Up kan däremot bli någon RAGNAROK puls och naturromantisk skörhet, av både sorts upprättelse. Det är en nämligen en ”Blackdoor Miracle” skog och industri. Men jag letar och letar, bra och modern reggae- och dancehallski- Regain/Sound Pollution letar förgäves efter det där lilla extra. Det va. Att ständigt jämföras är människans lott. där som måste till för att Raun ska bli ett Arbetet med albumet påbörjades redan Norska svartmetallband kommer alltid att nordiskt folkband som är både nu och då, 2001, och har tagit Papa Dee runt om i mätas mot jättar som Dimmu Borgir och som är både forn-, sam- och framtid. världen. Han har besökt New York, Miami Satyricon. På den skalan hamnar Ragnarok Det finns många intressanta ansatser, och Jamaica. Samarbetat med Lady Saw, i mitten. Sordarvalla är en. Men det sker med för Richie Stephens och Tony Kelly (mannen Blackdoor Miracle omges av en mur av små, subtila medel. Det hinner aldrig växa bakom Sean Pauls Like Glue). Kommit hem distat gitarrmangel och sångaren Hoests sig starkt, det hinner aldrig övertyga om med ett internationellt och fräscht sound. skrikiga rivjärn. Kruxet är att murarna har varför Raun är det stora band de säkert är. Titelspåret Live it Up är catchy dancehall växt ihop. Det finns inte någon dynamik, Mycket låter så tyglat att det exempelvis där Papa Dees lena röst samsas med Danny gitarrerna brusar,brusar och brusar.Pro- live skulle kunna brista ut i blom. Och på Englishs mullrande stämma. Yesterday, duktionen är därför ofta alltför dimen- något sätt känns det signifikativt att jag när Today & Tomorrow, en duett med Anna- sionslös för att melodierna ska komma jag lyssnar på skivans bästa spår Dance Jon Maria Espinosa, är glad och tidslös gunga- fram. Synd, för det finns väldigt bra slingor egentligen mest sitter och tänker på Hed- med-reggae. Murder in the Dancehall är en nånstans där inne i murbruket. Ragnarok ningarna.Visserligen ett bra betyg, men jag livlig och småkul version av Sophia Ellis- gör absolut inte dålig musik. tror inte det är till Rauns gagn att man vill Baxters stora hit Murder on the Det finns också glimtar,och trion Rites of börja lyssna på något annat under tiden. Dancefloor. Geburah, Blackdoor Miracle och Murder Magnus Sjöberg Någonstans mitt i skivan sjunger Papa tillhör Ragnaroks främsta. I de låtarna RHAPSODY Dee att ”Fire Burning/It’s getting out of kommer melodierna fram lite bättre, och det ”Tales from the Emerald Sword Saga” control”. En riktigt så stor brasa är inte är då deras svartmetall är som bäst. Men SPV/Playground Live it Up som skiva. Men, en liten låga har texterna verkar avskyvärda. I en nättidning Det här är en genialisk release. För att allt tänts. har Jontho förklarat att Murder handlar om haussa upp Rhapsodys kommande album Daniel Axelsson att ”släppa loss sin mördarinstinkt på liv släpper deras skivbolag sexton låtar från de PHOENIX som är mindre värt.” Samma idé delar han senaste årens temaalbum om Sagan om ”Alphabetical” med nazisterna på 1930-talet. smaragdsvärdet. Source/Capitol Torbjörn Hallgren För den som står ut med attityden I’m an Actor är en superskön hybridlåt med RATATAT ”snabbast vinner” och klämkäcka refräng- nerv och slö rytm som hackar sig fram till ”Ratatat” er utan större finess rekommenderas Rhap- rytmen av ett avlägset tåg, men klart lysan- XL /Playground sody, power metalbandens moder.Ofta är de på Alphabetical är ändå varmmjuka New York-borna Evan Mast och Mike det bra musik, och slutet på Wings of Des- singeln Everything is Everything. Med ett Stroud började spela tillsammans för ett par tiny är ett tips till alla som funderar på överflöd av klingande och klangande ljud i år sedan, först under namnet Cherry, men soundtrack till sin egna begravning. Groove 3 • 2004 / övriga recensioner / sida 9

Även om vissa titlar kan tyckas forcera- giska sångerskan Kate Ryan sålde däremot SLUTS OF TRUST de (Knightrider of Doom) och elitistiska hundratusentals exemplar av sina trista ”We are All Sluts of Trust” (Wisdom of the Kings) så känns det okej. I eurocovers på gamla Mylene Farmer-hits Chemikal Underground/Border efterdyningarna av Peter Jacksons filmer för ett par år sedan. Nu är Kate tillbaka Den här duon låter sig inte fångas utan gör titlar som Forest of Unicorns och The med ett nytt album – utan Mylene Farmer- kamp. Med hysteriska gitarrer i en vansin- Village of Dwarves att man vill läsa texter- covers men fullt av samma asexulla och nesfärd med destination mot en underlig na, även om Black Adders fula nuna ibland standardiserade ursäkt till dansmusik. variant av rockmusiken och med tunga frambringas av musiken. Thomas Nilson trumslag undslipper Sluts of Trust igenom Torbjörn Hallgren NICOLA SARCEVIC det mesta som kallas för kategorisering. MIKAEL RICKFORS ”Lock-Sport-Krock” Och det är precis vad de vill. Jag är överty- “Lush Life” Burning Heart Records gad om det. Sonet/Universal Det dräller av medlemmar ur band som Men det finns mer strukturella ingredi- Man hör inte av honom ofta, Rickfors. För sticker ut på soloutflykter,oftast då på enser,som i Let’s… där det är möjligt att många alltid förknippad med Vingar, låten äventyr i singer/songwriter-land. Med milt få ett litet grepp om musiken. Fast jag är som förde honom in i alla vardagsrum, alla sagt skiftande resultat. Bara för att Kristo- nöjd med det hysteriska och kaotiska. Kre- vardagens krypin, till arbete och till fest. fer Åström lyckats förträffligt innebär det ativitet i överflöd ger oftast ett mångbott- Men det har alltid också funnits mer att ta inte att allas försök får positivt resultat. nat resultat och så är fallet hos Sluts of av. På Lush Life är det en rätt avskalad Millencolinsångaren Nikola Sarcevic Trust. We are All Sluts of Trust skakar om artist vi oftast hör.Lite rock och lite blu- öppnar annars strålande på sin soloutflykt. din musikaliska värld på ett finurligt sätt. esflirtar,som vanligt, men mest jazz. Soft, Förstasingeln Lovetrap är riktigt, riktigt Andreas Eriksson lite smårökigt, men aldrig så det överskri- bra – en sedvanlig genresnyftare om svek, SLY & ROBBIE MEET MAD PROFES- der normen. brustet hjärta och bittert vemod. Men Sar- SOR Det som imponerar här är coverversio- cevic gör missen att tugga på med samma ”The Dub Revolutionaries” nerna, som stökas till, skalas av, plockas ämne, oftast utan att ändra innehåll eller Ras/Border isär och sätts ihop för att passa visionen. ens ord som beskrivning. Och det håller inte Naturligtvis låter det bra när den välkända En intressant version av Hothouse Flowers att sjunga så hela plattan. Men singeln plus rytmduon Sly Dunbar och Robbie Shake- Learning to Walk. En bra Work Song.En ett par spår till är verkligen skitbra. Lock- speare slår sig ihop med den lekfulle dub- vacker Both Sides Now. Också helt okej Sport-Krock hade kunnat bli en suverän mästaren Mad Professor.Men samtidigt egna nummer,för Rickfors vore inte Rick- EP-skiva istället. Men det kan ha varit ett går gubbarna lite på tomgång och åstad- fors om det inte fanns egna låtar med på nödvändigt utlopp inför sommaren, då Mil- kommer inte mycket mer än ett kompetent ett album. Kul att höra, skönt att veta. lencolins nya skiva tydligen ska spelas in. dubalbum. Det lyfter aldrig riktigt vilket Det är ingen tidlös skiva. Det är inget Återstår att se om detta hjälpte. man kan kräva av den talangfyllda trion. mästerverk. Men det är ett dokument som Niklas Simonsson Lyssna hellre på något av Mad Professors håller i alla fall en vår. SCHNEIDER TM album, förslagsvis på det nio år gamla It’s Magnus Sjöberg ”Reconfigures” a Mad, Mad Mad Professor där mannen är STERLING ROSWELL Earsugar/import i tokig toppform. ”The Psychedelic Ubik” ELLEN ALIEN Robert Lagerström Jungle/Sound Pollution ”Remix Collection” SON KITE Sterling Roswell växte upp i Afrika och lyss- Bpitch Control/Goldhead ”Colours” nade på Beatles och Hendrix men det var Remixskivor blir allt vanligare. Här är två DS/Cosmophilia hemma i England han mötte Pete Kember artister som gjort varsin räcka remixar, Tycker att artister som Son Kite får oför- (aka Sonic Boom) i den lokala skivaffären som de nu samlat ihop och ger ut med det skämt lite utrymme i musikmedia. Får väl och det sa klick. De kunde inte lyssna sig egna namnet störst – vanligtvis är det ju själv ta mig lite av det. Visst, det är svårt mätta på MC5,Velvet och The Who. Jason originalartisten som får stå överst, även om med en genre som förknippas så starkt med Pierce kände de redan och Spacemen 3 var remixaren gjort radikala förändringar. droger.Säger man rave eller trance så ser ett faktum och Rosco var med i två år. Både Schneider TM och Ellen Alien utgår man bara galet dansande ungdomar som Sedan var han med i bandet Darkside och från en ganska kantig typ av electronica, kan hålla på tills de faller ihop av ren nu debuterar han med The Psychedelic där man undviker raka rytmspår.Därifrån utmattning. Son Kite borde istället katalo- Ubik. Space age pop är hans egen benäm- går Schneider TM åt det underfundiga pop- giseras under fliken ”meditativ-må-bra”- ning på musiken. Det pendlar mellan det hållet, medan Ellen Alien är mer åt techno- musik. Herrarna Brink och Kratz är i prin- atmosfäriskt Spiritualized-aktiga till mer hållet med fetare beats och syntar.Det är cip okända i Sverige. I övriga länder är det elektroniskt och en del som säkert fungerar kanske inte så underligt att Schneider TM tvärtom. Stjärnstatus i ordets rätta bemär- på dansgolven. Om det finns någon rättvisa i har aningens mer välkända och poppigare kelse. popvärlden borde Roswell bli lika uppskat- originalartister,till exempel Lamb, Ruby, Det är onekligen en skön känsla som tad som någonsin Spacemen 3 eller Spiritu- Lambchop och Boss Hog. Ellen Alien å sin Colours framkallar.En enkel skiva.Trance alized. Gör man en låt som Girl from Orbit sida har remixat Covenant, Gold Chains och är ingen komplicerad musikform.Tvärtom. som är fyra minuter och tio sekunders ljuv- Miss Kittin. I det stora hela är det Ellen Lyssna på Colours i ett svep. Låt för låt ligt kosmisk popmusik bör man ha all Aliens Remix Collection som är intressan- funkar absolut inte. Son Kite bör få ett respekt. Eller Time Loops som är instru- tast, Reconfigures känns alltför anonym större genombrott i Sverige också. Det är mental med sköna vibbar åt Kraftwerk – och puttrar mest på utan att något fångar de väl värda. och så fortsätter det. Ljudäventyr blandat lyssnarens uppmärksamhet i någon större Per Lundberg GB med pop. Det är spacerock helt befriad från utsträckning. Ellen Alien är inte så försynt SOUTHERN CULTURE ON THE SKIDS hårdrocktendenser.Skönt. utan bankar på rätt bra, särskilt versioner- ”Mojo Box” Jonas Elgemark na av Apparats Koax och Covenants Bullet Yep Roc/Border THOR RUTGERSSON tar välförtjänt plats. Men så har hon ju SCOTS har funnits med sedan mitten av ”I Know, but I’m Still Hoping for a Happy också gjort musik sedan början av nittiotalet. åttiotalet och har åtta fullängdare, någon Ending” Henrik Strömberg enstaka EP och några singlar på sitt sam- TRR DANI SICILIANO vete. På Mojo Box levereras en hop låtar Whatever Comes Around är en underbar ”Likes...” med en härlig touch av femtiotalets rock- låt på unge Thor Rutgerssons debutalbum. !K7/Border ’n’roll. Första hälften av plattan är nästan Dess refräng fångar in hopplösheten hos en Hon är cool, Dani Siciliano. Hon sjunger helt omöjlig att stå emot och när den kämpande artist med raderna: ”So the mjukt, men inte svagt, inte utan bestämd- instrumentala surfpop-rökaren The Wet records company won’t call/And my dre- het. Hon är inte bara sångerska och låtskri- Spot klingat ut kan jag önska att SCOTS ams are falling off the wall”. vare, hon gör även musiken, cool modern valt att avsluta där.En sexlåtars EP utan Skivan är i övrigt en trivsam färd genom electronica som inte skäms för sig.Tydligen en tråkig stund är betydligt intressantare soulrockigt ylande och singer/songwriter- har hon lärt sig en del av att arbeta med än en 13-spårs fullängdare som inte håller melodier.Vore det inte för känslan av för Matthew Herbert, med flera. Att andra spå- måttet. Kanske är problemet att det blir lite mycket flörtande med amerikanskt slätstru- ret på Likes... är en cover på Come as You mycket Wilmer X av det hela i slutskedet ken pop/rock-låtskrivaranda hade mitt hel- Are kändes först lite klichéaktigt, men hen- och det reder de som bekant bäst ut själva. hetsintryck varit högre. nes tolkning växer.Betydligt roligare än Roger Bengtsson Mikael Barani Joss Stones tråkiga version av Fell in Love SPAN KATE RYAN with a Girl, för att jämföra med en liknan- ”Mass Distraction” ”Stronger” de radikal omtolkning. Det är inte lätt att Island/Universal Capitol bli upphetsad över en så sval skiva som Norska Span är enligt hemsidan ”Norwegi- Franska tonårsstjärnan Alizees förträffliga Likes..., men det glimrar definitivt till flera an turbo rock’n’roll commandos”. Själv Mylene Farmer-skrivna popsinglar verkar gånger,mer ju oftare man lyssnar på den. säger jag att det verkar vara överflöd på ingen utanför Frankrike vilja veta av. Bel- Henrik Strömberg radiorock denna månad. Groove 3 • 2004 / övriga recensioner / sida 10

De stora idolerna verkar vara Foo Figh- botten och använder det engelska språket ligen är det fullkomligt meningslöst att ters, vilket inte är fy skam i min bok. Men när det svenska inte räcker till som i Anti- haka sig fast vid klassificeringar och idoler ska man inspireras av, inte låta ta State och In Greed We Trust. Jag blir poänglösa genrer.Tortoise instrumentala över ljudbilden helt. En av de få undanta- kanske inte religiös av Hellre en dåre än exposéer kan kanske vara totalt egna och gen är Missing in Stereo – en vacker ballad marionett men bra är det, eller mycket fylla funktionen av ett auditivt arkitektkon- som har en egen känsla över sig. bättre än annan nutida svenskspråkig punk tor utan att tvingas förhålla sig till sin Mikael Barani i varje fall. omgivning annat än i de rum där de uppträ- SPOCK’S BEARD Andreas Eriksson der. ”The Light” THORN.ELEVEN Ändå, It’s All Around You är liksom Inside Out Music/Border ”A Different View” arketypen för en genre snarare än en skiva När äldre inspelningar förpackas på nytt, SPV/Playground att fyllas av och verkligen lyssna på. Pro- biläggs med extralåtar eller alternativa tag- Tvi! Tvi, tvi, tvi! Låtsasångest är så oerhört duktion och ljudbearbetning verkar ange- ningar och får remastrat ljud finns det inga tråkigt. Fred Dursts små älsklingar i Staind lägnare än det som faktiskt spelas. Det som helst invändningar från min sida. Däre- var mer än nog för min del, och nu kommer fanns en våghalsighet och kantighet, ett mot känns det lite märkligt att en platta de tillbaka i tysk reinkarnation. Skillnaden sätt att kanske komma bortom blues- och som släpptes 1995 behöver ljudförbättras. är att tempot är lite snabbare och att sång- rocktraditionen som en gång gjorde Tortoi- Bonusspåret som lagts till är en demovari- aren har hår.Däremot är det en annan i se till en spännande grupp som faktiskt ant av skivans första spår The Light och bandet som är flint. levde upp till termen postrocks bokstavliga intresset för gruppen bör nog vara gediget Mikael Barani betydelse. Steve Reich, Can och Slint kunde om det ska berättiga till ett nyköp. Med THRICE mötas över en latte och faktiskt gå risk att proggmaffian står ilskna bakom ”The Artist in the Ambulance” därifrån, med en laptop under armen, i en husknuten och väntar väljer jag ändå att Island/Universal helt ny riktning. Det känns så länge sedan. skriva att detta är ganska tråkig musik. Efter två releaser på Sub City är det dags Världen är en helt annan nu än för åtta år 15.33, 12.03, 23.07, 6.11 plus demospåret för majorbolagsdebut för Thrice. Och jag sedan.Tortoise är verkligen en sköldpadda 15.18. Kul i teorin men i praktiken hade kan förstå varför.Thrice levererar en bland- som senast 1996 stack ut huvudet och tog jag mycket hellre sett att materialet delats ning av emo och hardcore som förmodligen en nypa samtidsluft. Under skalet idag bör- upp i fler låtar.De sista fyra minuterna på går hem i breda lager hos de amerikanska jar det så smått vara lite unket och kvavt. inledande The Light hade gärna fått ligga kidsen. Lite Jimmy Eat World möter Blink Syrebrist eller inte, särskilt trötta är inte som en egen låt, kanske också på en egen 182 och Sick of it All. Stundtals är det inte Tortoise. Det pluttrar,fräser och bubblar skiva – då hade lovorden från mig varit så illa, inte när influenserna från det sist- fullt tillräckligt. Inte heller upprepar de sig idoga. Nu nöjer jag mig med att säga att nämnda bandet ger sig tillkänna, överlag är särskilt mycket. Mest handlar det om att väl genomarbetade texter och stor musika- det dock aningen jämntjockt. Och så har allt det spännande, kantiga och avantgar- lisk begåvning inte är tillräckligt för att Thrice det där extremt amerikanska soun- distiska inte är närvarande och framför allt hindra ett visst mått av tråkighet. det, något som i och för sig inte behöver att innehållet inte känns så angeläget läng- Roger Bengtsson vara något fel, men som kan vara lite trist i re. De är en grupp überkompetenta studi- GENE SUMMERS längden. De var nyss på Europaturné med orävar som hittat sin form att stöpa trivia- ”Do Right Daddy” NOFX med spelningar både i Stockholm liteter i. Vackert och skickligt men ändå Enviken/BonnierAmigo och i Göteborg, så nog rullar det på för bara studiodesignade poänglösheter som Som ett eko från mitten av femtiotalet står Thrice. Men, är det punk och emoblandad endast får redaktionen på The Wire och Gene Summers vid mikrofonen som om hardcore du är ute efter gör du bättre i att dess läsare att förstummat lyssna, häpna tiden stått stilla. Rockabilly tappat direkt leta upp genrekollegorna Strike Anywheres och kanske jubla. Vi andra sitter med en från källan. Svänger en hel del på skiva. senaste alster Exit English, en bitvis fullän- skiva ganska tradig elektronisk jazzrock. Men det är live som är det rätta elementet. dad kombination av de nyss nämnda Fredrik Eriksson Do Right Daddy är så äkta att självaste musikstilarna. TWISTA Joey d’Ambrosio är med och spelar saxo- Martin Lundmark ”Kamikaze” fon. Vem han är? Joey var med i Bill Haleys THULSA DOOM Atlantic/Warner band och spelade på Rock Around the ”… and then Take You to a Place Where Lottovinsten för Twista stavas Slow Jamz. Clock. Jars are Kept” Denna softa och sexiga Kanye West-prodda- Per Lundberg GB Devildoll/Sound Pollution de hit har gjort Twista till en storsäljare i SWAN LEE Norrmän fortsätter att släppa intressanta hemlandet, frågan är därmed om han kla- ”Swan Lee” rockskivor som på ett eller annat sätt är rar att leverera ett helt album. Med stirrig Gogo/Playground ute och vandrar i den amerikanska öknen. turbo-rap försöker han i alla fall. Man lever bara två gånger. Senaste i raden är Thulsa Doom som med Men denna moderna guldinfattade r’n’b Så när man glider in i sitt andra liv – sitt andra album landar med en mörk duns står till största del på stället och stampar. eller album, om man vill vara mindre vitsig i sjuttiotalet. Bandet, där alla medlemmar Trummorna rasslar och basen bumpar utan – så överger Swan Lee de 007-tintade bal- har Doom som efternamn, tar inte lätt på att man blir speciellt sugen på att vare sig lader som präglade grammisnominerade sin uppgift. På … and then Take You to a dansa eller hångla. Det enda som garante- debutalbumet Enter – singeln Tomorrow Place Where Jars are Kept är det hårda rat händer är att Twista tjackar ett dyrt hus Never Dies ratades till förmån för Sheryl riff och tunga melodislingor för hela den med bubbelpool och biljardrum i källaren. Crow på Bond-rullen med samma namn – norska slanten. De står bredbent utan att Och det kanske han är värd. Men det är och kliver istället in i klassiska Tambouri- det kännas stereotypt. Why Do You Keep han i så fall inte ensam om. ne-studion. (Watching the Porno) After You Came, Gary Andersson Borta är därmed alla de bombastiska Kick Me och Hold the Parade är tre U.D.O. manér som bodde c/o Goldfrapp, borta är utmärkta exempel. Enda gången det blir ”Thunderball” de Stora Gesterna och istället blir det mer mindre spännande är när de drar ner på AFM/Playground lågsniffande melodisk pop som stundvis tempot onödigt mycket i Shot by Both ”Den femte ängeln blåste i sin basun. Då skarvas över i vad man nuförtiden beteck- Sides. såg jag en stjärna som hade fallit från him- nar altcountry (Bring Me Back). Thulsa Doom bildades som ett sidospår len ner på jorden. Åt den gavs nyckeln till För en uttalad drama queen som under- till Black Debbath, och har redan skördat avgrundens brunn. Och stjärnan öppnade tecknad så hade dock lite mer pompa tagits stora framgångar i hemlandet. Bland annat avgrundsbrunnen, och rök steg upp ur brun- emot med öppna armar. har de erövrat en norsk Grammy och det nen som röken från en stor ugn, och solen Kristofer Ahlström förvånar mig inte. Norrmännen har ju vid och luften förmörkades av röken från brun- TEKLA KNÖS flera tillfällen visat prov på bra smak. nen.” ”Hellre dåre än marionett!” Andreas Eriksson Uppenbarelseboken 9:1 och 9:2. Etik & Moral/Sound Pollution TORTOISE Några tusen år senare släppte killen som Tekla Knös gör det inte lätt för sig och de ”It’s All Around You” gav valk-nacken ett ansikte Thunderball ska ha all heder för det. Med en musik som Thrill Jockey/Border och inget var sig längre likt på jorden. Det ligger mellan den engelska punken och Det har länge varit arbetsamt att förhålla enda som kan vara ett ljus i mörkret är att Ebba Grön och ett budskap som kombine- sig till Tortoise. Efter deras banbrytande mycket sämre än så här kan det inte bli. rar vanliga vänsteråsikter med en djup kris- Millions Now Living Will Never Die har Lägg av, Dirkschneider! ten tro är det är upplagt för debatt. Och deras musik länge varit skrämmande nära Per Lundberg GB just den blandningen ger texterna ett djupa- den slippriga fusionen mellan melodiös VINTERSORG re innehåll, även om jag inte tillhör den tro- cocktailjazz, electronica och rock utan att ”The Focusing Blur” ende skaran. vara det ena eller det andra. Att då dra till Napalm/Sound Pollution Tekla Knös flörtar dessbättre inte lika med den numera så urholkade termen Det här är ett typexempel på musik som är mycket med vispopen som så många andra postrock har både känts krampaktigt väldigt rolig att göra men långt mycket trå- svenska punkband utan kör istället gasen i tvunget som otillfredsställande. Fast egent- kigare att lyssna på. Det är komplicerat, Groove 3 • 2004 / övriga recensioner / sida 11

ganska egensinnigt, och en del riff är riktigt Har du inte råd med en Harley är detta catchy. Men det räddar inte helheten. vara ett billigare alternativ. Vintersorg spelar progressive metal med Mikael Barani ett runt, pruttigt basljud, syntljud från SVEN ZETTERBERG atari- och amigaspel samt inslag av vaude- ”Soul of a Man 1990-1999” ville. Vintersorgs rötter i svartmetallen BonnierAmigo märks också av. Sven Zetterberg har blivit mer ett begrepp De fans som hänger upp en plansch på än artist i min värld. Ett begrepp för att Vintersorg sätter den förmodligen bredvid beskriva, att denotera, den av vita män spe- sin plansch på Stephen Hawking. Med lade bluesen. Den där på gränsen till känsla kosmiska texter som ”Into the arena varande, men ändå alltför ofta själlösa Einstein stepped, And widened the universal musiken. Det där som ibland kan vara så concept” känns det inte så engagerande för där outhärdligt bra, men också olidligt oss övriga. gränsande till tristess. Torbjörn Hallgren Jag lyssnar nu och inser att det här är THE VISION BLEAK rätt bra. Spelet oklanderligt. Sången riktigt ”The Deathship Has a New Captain” bra, välfunnen, kraftfull och med pondus. Prophecy/Sound Pollution Självsäkert. Alla ingredienser som borde ge Horror metal är en märklig genrebenäm- en positiv upplevelse. Men varför,undrar ning. Är tanken att ge liknande effekter jag – varför berörs jag aldrig då? Varför som dess filmiska variant så misslyckas tys- känns det som att jag hela tiden dras mot karna (de kan inte vara något annat med något annat, bort från musiken, bort från den brytningen) kapitalt då debuten är en upplevelsen, bort från mina intentioner? småtrevlig historia. Musiken är doom- och Och efter ett tag inser jag. Leda. Det är så goth-doftande och den kvinnliga sopranen kompetent, så bra gjort; men det är samti- leder tankarna åt operahållet emellanåt. digt så stöpt i den mest förutsägbara av Lyriken är så där tramsigt skräckfilmsflir- formar att allt intryck går förlorat i brist tande med titlar som Wolfmoon och Hor- på uttryck. En välförpackad yta, men med i ror of Antarctica. Det tunga riffet i Metro- mitt tycke alltför substanslöst innehåll. polis går inte av för hackor och den furiösa Alla som någonsin gillat Zetterberg är refrängen i The Night of the Living Dead att gratulera, det är en bra samling. Men skulle med självklarhet ta plats på vilket jag lockas inte, jag kan inte tröstas. blandband som helst. De övriga sju spåren Magnus Sjöberg når dock inte upp till samma höga nivå. Roger Bengtsson WEIRD WAR “If You Can’t Beat ’em Bite ’em” Drag City/Border Det känns som alla omotiverat gillar Ian Svenonius. Jag tycker väl helt enkelt inte att han är så sexig, cool och genial som folk säger.Men jag har väl fördomar om funkig rock som bågnar av manifest och doktriner. Men någonstans på vägen under Weird Wars If You Can’t Beat ’em Bite ’em bör- jar mina fördomar om Svenonius musikskapande försvinna. Det finns en snöighet och en psykedelisk ådra som kittlar.Gillar dia- logsången i Chemical Rank och den stela trumrytmen och den härligt svårgreppbara Lickin’ Stick. För att inte tala om introt Music for Masturbation, skivtiteln och det sjukt högt mixade gitarrsolot i Grand Fraud. Men skivan hade växt ytterligare av lite större variation i låtarna. Fortfarande känns Svenonius nät lite för grovmaskigt för att jag ska fastna för alltid. Men på det stora hela är If You Can’t Beat ’em Bite ’em en ganska svängig och reko skiva. Johan Joelsson XV KILIST ”Alfa Aroma” Spiral Trax Den lilla göteborgsetiketten Spiral Trax fortsätter att sprida psykedelisk trance till världen. Efter att ha spelat in en tolvtum- mare för bolaget gör schweizaren Kilian Horvath sitt andra album som bjuder på atmosfärisk, monoton och långsamt lunkande progressive som drar mer åt house än psykedelisk trance. Den fungerar bäst i en bilstereo och det bjuds på en del sköna ljud även om stilen inte riktigt är min melodi. Bäst är bubblande Pornblocker. Robert Lagerström ZEKE ”’til the Living End” Relapse/Border Tolv av femton låtar på ’til the Living End börjar med ett trumintro. De flesta är jäk- ligt korta eftersom en majoritet av låtarna ligger mellan en till två minuter.På en halv- timme värt av album trycks gasen i botten nästan oavbrutet i bästa Motörhead-stil. Riffen är stenhårda, och rösten stinker whiskey.