ACTA PHYTOGEOGRAPHICA SUECICA 57

E Dl DIT

SVENSKA VÄXTGEOGRAFisKA SÄLLSKAPET

Sven Fransson Fil. lic., Värmlands Nation

Myrvegetation i sydvästra Värmland

Summary: Mire Vegetation in South-Westem Värmland, Sweden

Akademisk avhandling som med tillstånd av Matematisk­

naturvetenskapliga fakulteten i Uppsala för vinnande av filosofisk doktorsgrad

till offentlig granskning framlägges på Växtbiologiska institutionen

fredagen den 17 mars 1972 kl. 10

UPPSALA 1972 Suggested citation: Fransson, S., 1972, Myrvegetation i sydvästra Värmland. Acta Phytogeogr. Suec. 57, Uppsala.

ISBN 91-7210-057-5 (paperback) ISBN 91-7210-457 -0 (cloth)

©Sven Fransson 1972

Svenska Växtgeografiska Sällskapet Box 55 9, S-75122 Uppsala l, Sweden

Printed in Sweden Borgströms Tryckeri AB Motala 1972 Innehållsförteckning

Kap. I. Inledning 5 Mosseviddsamhällen ( tab. VII) 30 Målsättning 5 Associationen Cuspidatetum ( tab. Genomförande 5 III) 31, Associationen Rubello­ Tidigare undersökningar av myrvegeta- tenelletum ( tab. IV) 33, Associa­ tion i västra Värmland 6 tionen Calluno-fuscetum (tab. V) Kap. IL Undersökningsområdet 7 34 Läge, avgränsning, storlek 7 Mossekantsamhällen 35 Associationen Vaccinietum uligi- Berggrund 7 Geomorfologi 8 nosi (tab. VI) 35 Kärrsamhällen Jordarter 9 36 Fattigkärrsamhällen 36 Klimat 9 Myrvidd-fattigkärrsamhällen (tab. XIV) 36 Växtgeografiska förhållanden 11 Associationen Menyantho-dusenie- Kap. III. Myrarnas hydramorfologi 13 tum (t ab. VIII) 36, Associationen De hydrologiska myrtyperna 13 Rhynchosporo-papillosetum ( tab. Myrstrukturerna 13 IX) 38, Associationen Sphagnetum Mossarnas välvningstyper 14 compacti (tab. X) 38, Associatio- Myrkomplextyper 16 nen Trichophoro-papillosetum (t ab. XI) 39, Associationen Moli­ Kap. IV. Myrarnas växtsamhällen 18 nio-papillasetum ( tab. XII) 40, Metoder, termer och klassifikationsprinciper 18 A s s ociationen Calluno-stramine- Analysmetoder i fålt 18, Principer tum (tab. XIII) 41 för urskiljandet av associationer Myrkant-fattigkärrsamhällen (tab. XIX) 41 och lägre enheter 18, Behandling Associationen Riparietum (tab. av tabellmaterialet 19, Klassiftka- tion av associationerna 20 XV) 41, Associationen Rostrato­ parvifolietum (tab. XVI) 42, As­ Vegetationsgradienter inom myrvegetationen 21 sociationen Paucifloro-parvifolie- Vegetationsgradienten fattig-rik (t ab. I) 21 tum (tab. XVII) 42, Associationen Vegetationsgradienten myrvidd-myr- Caricetum globularis ( tab. XVIII) kant (tab. I) 25 43 Vegetationsgradienten lösbottnar-ris- Mellankärrsamhällen (enb art myrviddsam- tuvsamhällen ( tab. II) 25 hällen, tab. XXIII) 44 Vegetationsgradienten källvegetation - Associationen Stygietum (tab. soligen kärrvegetation - topogen kärr- XX) 44, Associationen Sarmenta­ setum (t ab. XXI) 45, Associatio- vegetation 28 nen Subfulvetum (tab. XXII) 45 Olikformigheter i associationernas för- Rikkärrsamhällen 46 delning efter vegetationsgradienter 28 Myrvidd-rikkärrsamhällen (tab. XXVIII) 46 Kap. V. Vegetationsbeskrivning 29 Associationen Scorpidietum (tab. Mossesamhällen 29 XXIV) 46, Associationen Campy­ Karaktäristik 29 lio-revolvetum ( tab. XXVI) 4 7, As­ Områdets mossevegetation i förhållan- sociationen Tomentypnetum (tab. de till den ombrotrofa vegetationens XXVII) 4 7, Speciell grupp: Asso­ ciationen Obtusetum (tab. XXV) regionalavariation 29 48 Mossevegetationens uppdelning i mos­ Myrkan t-rikkärrsamhällen 49 seviddvegetation och kantskogsvegeta- Utan egentlig källvegetation (t ab. tion 30 XXIX) 49, Med egentlig källvege-

Acta Phytogeogr. Suec. 57 tation (tab. XXX, XXXI, XXXII) Områden utan soligen markblöta 83 49 Gunnarskogs icke-soligena område 83 Kap. VI. Myrvegetationens arter 52 Edas icke-soligena område 84 Buskar 52 Vännacka-dalens icke-soligena område 86 Ris 52 Östra Glaskogens icke-soligena område 86 Örter 53 Fattigdelen 86, Rikdelen 87 Graminider 54 Glavsfjorden-Värmelns icke-soligena Bladmossor (utom Sphagna) 56 område 88 Vitmossor 58 Fattigdelen 88, Rikdelen 92 Levermossor 61 Summary: Mire vegetation in south-western Lavar 61 Värmland, Sweden 93 Kap. VII. Några utbredningsgeografiska förhål- I. Introduction 93 landen 63 II. The area of investigation 93 Utbredningstyper inom undersöknings­ III. The hydro-morphology of the rnires 93 området av arter, samhällen och hydra- IV. Plant communities of the mires, morfologiska enheter 63 general considerations 94 Med koncentration till höjdområ- dena 63, Med koncentration tiH. Methods, terminology and prin­ lågtraktema 63, Med allmänt syd- ciples of classification 94, Vegeta­ lig förekomst 63, Med allmänt tional gradients within the mire vegetation 94 nordlig förekomst 63, Med viss koncentration till rikdelarna 64, V. Description of the vegetation 95 Spridda över hela området med Bog communities 95, F en commu­ relativt jämn frekvens 64 nities 95 Förekomst inom undersökningsområ­ VI. The species of the mire vegetation 96 det av floristiska element och av regio­ VII. Some distributional conditions 96 nala utbredningstyper bland samhällen Short survey of distributional och hydramorfologiska enheter 64 types 96, Occurrence in the inves­ A. Allmänt nordliga 64 , B. Nord­ tigatian area of floristic elements östliga 65, C. östliga 65, D. All- and regional distribution types mänt sydliga 65, E. Västligt sub- among communities and hydro­ oceani ska 6 5 , F. "Allmän t humid" morphological units 97' earn­ utbredning 65 ments on the two lists above 97, The trophic differentiation of the Några sammanfattande synpunkter på area 98, The plant-geographical de två föregående avsnitten 65 division as regards the mire vegeta- Områdets trofiska differentiering 66 tion 98, The earrelation of the Områdets växtgeografiska uppdelning mire vegetation with altitude and med hänsyn till myrvegetationen 67 elirnatic humidity 98, On distribu­ Myrvegetationens beroende av höjden tional boundaries of plant species 98 över havet och humiditeten 67 VIII. A description of the investigated Något om växtgränser 68 mi res 99 Kap. VIII. Beskrivningar av de besökta myrarna 70 Områden med soligen markblöta 70 Det norra drågområdet 70 Citerad litteratur 100 Det södra drågområdet 79 Utbredningskartor 104 Fattigdelen 79, Rikdelen 82 Tabeller 116

Acta Phytogeogr. Suec. 57 Kap. I. Inledning

Målsättning Genomförande Göta- och Svealand, bortsett från övre Dalamas hög­ Undersökningen inleddes 1954-55, då jag på initiativ land, kan med avseende på myrvegetationen schema­ av professor G. Einar Du Rietz undersökte några tiskt indelas i tre huvudområden. Det ena är området myrar inom Glaskogen, vilket re sulterade i ett tidigare närmast norr om limes norrlandicus, vilket till en del publicerat arbete om Stutekärret i Ulvsjömyren är väl känt genom botaniska undersökningar av Sjörs (Fransson 1958). Fältarbetet återupptogs med nyss (1948) och geologiska av G. Lundqvist (195 1 och tidi­ angivna utvidgade målsättning 1959 och har pågått gare kartbladsbeskrivningar). Det andra är det sydväst­ fram till 1964 med undantag för sommaren 1961. svenska, vars my rvegetation vi känner genom talrika Vissa senare kompletteringar har gjorts. arbeten, bl.a. Osvald (1923), Malmström (1937), Du Målsättning, arbetsmetoder och observationsobjekt Rietz (1950a, 1959a och b), Sjörs (1953), Olausson har i stor utsträckning klarnat efterhand. Iakttagelser­ (1957), Malmer (1962a och b, 1965) och Svensson na från de första åren ter sig nu delvis bristfälliga. (1965). Det tredje området är det östsvenska, inom Främst gäller detta förekomsten av olika då ännu inte vilket Ryggmossen (Du Rietz & Nannfeldt 1925, Du klart urskilda växtsamhällen. Den negativa verkan här­ Rietz 1950c) och Floran (Ingmar 1963) är de bäst av har reducerats genom att de senare årens observa­ kända myrarna. De viktigaste geologiska arbetena för tioner spritts över undersökningsområdets alla delar. Jag har strävat efter att få alla delar av undersök­ de två senare områdena är v. Post & Granlund (1926) och Granlund (1932). ningsområdet lika väl undersökta. I sträng mening har Ett område med övergångar mellan dessa tre utgör detta dock varit omöjligt genom myrarnas, speciellt de större myrarnas, ojämna geografiska fördelning. västra Närke (v. Post & Semander 1910, Waldheim 1944). J ag har inte dragit mig för att ta med även små myrar i undersökningsmaterialet. Visserligen är de som regel Inom ett område i sydvästra Värmland med Arvika mindre intressanta ur hydramorfologisk synpunkt, som centrum möts likaledes i stor utsträckning i myr­ men däremot inte ur sociologisk och floristisk. Under vegetationen drag från alla tre områdena. I höjdområ­ de senare åren har myrarna utvalts med hj älp av kart­ dena nordöst och sydväst om staden finns markanta drag av nordsvensk myrvegetation, medan dalgångar­ verkets flygbildsmaterial, vilket varit till utomordent­ nas myrar har en mera sydlig prägel (Hård 1952, ligt god hj älp. Fransson 1958). I Glavsfjordens dalgång förekommer Av utrymmesskäl har knappt en tredjedel av de rikligt de östsvenska myramas karaktärsväxt framför undersökta myrarna beskrivits mer eller mindre utför­ andra, Ledum palustre, medan från höjdområdet Cia­ ligt i föreliggande arbete. De övriga, som här endast skogen sydväst om staden ett flertal lokaler för den omnämnts summariskt och betecknats med * före sydvästliga Erica tetralix är kända ( opp.cc .). Ä ven ur numret, fmns beskrivna i stencil (Fransson 1972), till­ trofisk synpunkt är området väl differentierat. Ett gänglig bl.a. på Växtbiologiska institutionen i Upp­ markant rikare område framträder sålunda inom syd­ sala. östra Ciaskogen och ett mera diffust inom södra Gräs­ För undersökningens genomförande står jag i marks och norra Mangskogs socknar (Hård 1934, största tacksamhetsskuld till en rad personer, i första 1952). hand mina båda lärare i växtbiologi, professorerna G. Föreliggande undersökning avser att ur främst Einar Du Rietz och Hugo Sj örs, vilka båda hj älpt mig växtsociologisk synpunkt belysa övergången mellan med sin rika erfarenhet och stimulerande undervis­ nordlig och sydlig, östlig och västlig myrvege tation ning. Professor Sj örs, professor Nils Malmer, docenter­ inom detta växtgeografiska övergångsområde, samt na Åke Persson och Mats Sonesson har kritiskt ge­ dettas trofiska differentiering sådan den framträder i nomläst manuskriptet, helt eller delvis, och därvid myrvegetationen. gjort värdefulla påpekanden. Fil. och med.dr Sigfrid

Acta Phy togeogr. Suec. 57 6 Sven. Fransson

Arnell, professor Du Rietz, fll .dr Herman Persson och komst inom unde rsökningsområdet som Hårds kartor professor Sjörs har hj älpt mig med några kritiska art­ ger, utan jag har blott kunnat komplettera dem med bestämningar. Skriftseriens redaktör, fiLkand. Gunnel nya lokaler (se kartorna21- 59). Sj örs, har nedlagt ett betydande arbete på den redak­ Ä ven beträffande förekomsten av Sphagna tillhör tionella bearbetningen av manuskriptet. Fil.mag. Olle Värmland ett av de bäst undersökta landskapen tack

Alme har översatt den engelska samm an fattningen. vare det material som insamlats och delvis publicerats Hj älp i övrigt i olika former vid manuskriptets, tabel­ av Gerhard Åberg (1933, 1937). Hans insamlingar i lern as och bildmaterialets få rdigställande har jag fått mitt undersökningsområde berör mest de nordöstra av Åke Sj ödin , Bengt M.P. Larsson, Märta Ekdahl, delarna, d.v.s. Gräsmarks och Mangskogs socknar; från Folke Hellström och Kerstin Johansson. övriga delar är materialet mera sparsamt. Åbergs rika Jag vill också nämna den stora betydelse för mig, material finns i museerna i Uppsala och Stockholm. som kontakten med studiekamrater och personal vid Förutom detta finns praktiskt taget inget av myrmos­ Växtbiologiska institutionen, Uppsala, .haft genom sor från Värmland i de offentliga herbarierna. åren. Slutligen vill jag tacka min hustru Mari för hj älp, Vid sina undersökningar över nordliga lavars före­ uppmuntran och tålamod. komst i södra och mellersta Sverige besökte T .E. Hasselrot undersökningsområdet och fann bl.a. loka­ ler för den nordliga Cetraria delisei (H asselrot 1953). Tidigare undersökningar av myrvegetation i Växtsociologiskt fö religger inget material i tryck västra Värmland från värmländska myrar. G. Einar Du Rietz besökte Som redan framhållits har de väsentliga dragen i för­ dock 1933 Krogserudsmossen (nr 117) i Värmskog delningen av myrarnas kärlväxter redan klarlagts av och medförde därifrån värdefulla an teckningar, vilka Fredrik Hård av Segerstad i hans förtjänstfulla land­ jag varit i tillfälle att genomgå. skapsflora (Hård 1952) samt i ett tidigare arbete om Från geologhåll föreligger J an Lundqvists jordarts­ floran i den norra delen av undersökningsområdet karta med beskrivning (J. Lundqvist 1958). I den (Hård 1934). Speciellt i fråga om intensiteten är hans senare finns torvprofiler och pollenanalyser från fem undersökning beundransvärd. Mitt material har myrar inom undersökningsområdet, jämte mycket knappast på någon punkt kunnat förändra de. väsentli­ summariska redogörelser för den recenta vegeta­ ga dragen i de utbredningsb ilder av kärlväxternas före- tionen. Också hans jordartsanalyser i övrigt (främst basmineralindex) har stort intresse för fr ågeställ­ ningarnai detta arbete. Av torvinventeringens resultat föreligger samman­ fattningar över torvmarksareal och torvmarkstyper av v. Post & Granlund (1926), Granlund (1932), och G. Lundqvist (1955) samt över förekomsten av Betula nana och Ledum palustre av Granlund (1925). Slutligen må nämnas att Svenska mosskulturföre­ ningens torvgeologer Robert Tolf och E. Haglund båda besökt en mängd myrar inom undersöknings­ området och även publicerat redogörelser härför (Tolf 1894, Haglund 1910). För frågeställningarnai denna undersökning är dock deras redogörelser av mindre intresse. Tolfs lokalangivelser är dessutom ofta svår­ tolkade, då hans resa gjordes före generalstabskar­ tornas tid.

Fig. l. Undersökningsområdets läge. - Location of the area in vestigat ed.

Acta Phytogeogr. Suec. 57 Kap. II. Undersökningsområdet

Läge, avgränsning, storlek karta över Sverige. På den nya topografiska kartan Undersökningsområdets läge och avgränsning framgår faller det inom bladen Torsby, Kopparn, Arvika, År­ av fig. l och 2. I enlighet med undersökningens syfte jäng och Åmål. Med den begränsning undersöknings­ har jag tagit med en representativ del av höjdområdet området har på kartorna i detta arbete omfattar det närm ast norr om Glavsfjordsdalen, i stort sett hela ca 3200 km2, d.v.s. det har ungefår samma storlek Glaskogen samt de mellan dessa höjdområden liggan­ som Gotland. de lå gtrakterna (se fig. 3). Ä ven dalgången väster om Glaskogen (Vännacka-dalen) har blivit representerad . Berggrund Genom denna omfattning faller inom undersöknings­ Följande redogörelse för _berggrunden bygger på fram­ området de klart nordligt betonade myrarna längst i ställningar av Magnusson (1929, 1954), Hjelmqvist norr, de på Ledum rika i de östra lågtrakterna samt (1953) och J. Lundqvist (1958). Huvuddragen av Erica-förekomsterna i sydvästra Glaskogen. I detalj berggrundens sammansättning klarlades redan av har begränsningslinjen bestämts huvudsakligen av vissa Törnebohm (1876-1878). Geologiska kartblad över större myrars förekomst. området saknas utom för nordöstra Gillbergaskålen Hela undersökningsområdet ligger inom bladen 70 (Magnusson 1929). (Arvika) och 79 (Charlottenberg) av Generalstabens Större delen av området tillhör sydvästra Sveriges gnejsområde (fig. 4). Gnejserna är här huvudsakligen gråa men är genomsatta av underordnade band av amfiboliter samt sura och intermediära röda gnejser. I södra delen av undersökningsområdet är den bekanta Gillbergaskålen belägen. I centrum av denna ligger dioriter och gabbror, underlagrade av Åmålsfornla­ tionens graniter, porfyrer och kvartsiter. I norr begränsas de grå gnejsernaav den centralvärmländska mylonitzonen (Magnusson 1937), som inom under­ sökningsområdet består av nedkrossade och förskiffra­ de graniter, äroålskvartsiter och åmålsporfyrer. Norr därom vidtar det centrala Värmlands gne jsområde, huvudsakligen bestående av röda gnejser. Detta senare område är kanske mest känt för mängden av inlagrade hyperiter, vilkas gynnsamma inverkan på vegetationen sedan gammalt är välkänd (Myrin 1832, Ringius 1888,

O. Tamm 1921, Hård 1948 , 1952). De geologiska översiktskartorna visar ett fåtal hyperitberg inom nordöstra delen av undersökningsområdet. Hård (1934, 1952 s. 44) omnämner speciellt Ormhöjden (öster och nordost om Ormtjärn i Gunnarskogs socken), som är lokal för bl.a. Lactuca alpina. Enligt den uppdelning på bonitetsgrupper som gjorts av Eklund (1953) tillhör grågnejsområdet grupp + Sillerud ·•·· . .. • B, vars bergarter har en "något gynnsam effekt". Till + Långse�uc.r samma grupp hör mylonitzonens kvartsiter och por­ Fig. 2. Namnkarta cv�r undersökningsområdet. - Geographi­ fyrer. Gillbergaskålens diorit-gabbro-område tillhör cal names. närmast bättre bonitetsgrupp (Ba), medan Gillberga-

Acta Phytogeogr. Suec. 57 8 Sven Fransson

skålens kvartsiter och porfyrer samt mylonitzonens Glavsfjordens yta ligger på 45,2 m nivå, således graniter tillhör den lägre bonitetsgruppen (Be), vars blott 0,9 m över Vänerns. Värmeln ligger på 55,8 m bergarter har "ett visst ogynnsamt inflytande på ö.h. I riktning NV från dessa båda sj öar mot norska markens produktivitet". gränsen ligger en samling sj öar belägna lägre än 100 m Lokala avvikelser från detta schema förekommer ö.h. Kring detta sj östråk utbreder sig ett låglänt områ­ sj älvfallet (frånsett följden av bergarternas spridning i de, som från Vällerslätten i söder går genom hela moränen). Förekomsten av urbergskalk och grön­ undersökningsområdet från SO mot NV. De lägre stenar är mycket ofullständigt utforskad . Igelström liggande, plana partierna, även långt in i Glavsfjordens (1871) nämner flera förekomster av kalkspat, av vilka dalgång, anses tillhöra det subkambriska peneplanet de fle sta emellertid torde vara obetydliga (Hård 1952 (Magnusson 1954 s. 25-26, J. Lundqvist 1958 s. 12), s. 43) men en förekomst "1/4 mil öster om Fjellsjön" över vilket enstaka restberg reser sig. i Gunnarskog sägs vara riklig. Vidare har kalk brutits På båda sidor (d.v.s. nordöst och sydväst) om detta endast några km utartför undersökningsområdet i dalstråk reser sig höjdområden. Det sydvästra utbre­ Grums socken vid Gullsjö, Malsjö och Lållg (Igelström der sig kring sj öarna Stora och Övre Gla, vilkas yta op.c. s. 37, Hård op .c. s. 43). Se vidare kap. VII. ligger på 141 resp. 163 m ö.h. De högsta punkterna inom detta höjdområde är Gråberget (350 m ö .h.), Geomorfologi Barlingshultsberget (318 m ö.h.) och Ulvfjället Höjdförhållandena inom undersökningsområdet fram­ (307 m ö .h .). Väster om övre Gla har detta höjdområ­ går av fig.3. de karaktären av en högplatå på 250-300 m ö.h. Hela detta glesbebyggda höjdområde kallas Glaskogen Gfr Ernvik 1951), en benämning som i motsats till Glahöj­ den (Hård 1948, 1952) existerar i folkmun och därför >300m bör föredras. Glaskogen begränsas i väster av en smal 200-300 m dalgång, Vännacka-dalen, på 100-200 m nivå, vilken i 100-200 m norr står i direkt förbindelse med de norra delarna av <100m Glavsfjordsdalen. G laskogen är således ett isolerat höjdområde. Det bör dock framhållas att Vännacka­ dalen är ganska smal, och att väster om den vid tar ett höjdområde i Järnskogs socken med de högsta toppar­ na på 340-350 m ö.h. Detta höjdområde, som inte ingår i undersökningsområdet, har i Norge en direkt anknytning till Norrlandsterrängens norska motsvarig­ het. Det nordöstra höjdområdet börjar en mil NO om Arvika och fo rtsätter sedan med obetydliga avbrott mot undersökningsområdets nordligaste delar. De högsta topparna är från söder Högfjällshöjden (383 m ö.h.), Blåbergskullen (425 m ö.h.), Näskullen (409 m ö.h.) och Honkamakkshöjden (419 m ö.h.). De högsta höjderna ligger således ca l 00 m högre än på G la­ skogen, och inom detta höjdområde fmns relativt stora ytor mellan 300 och 400 m ö .h . En viss uppfattning om landytans brutenhetsgrad ger relativa höjden, d.v.s. höjdskillnaden mellan två godtyckliga punkter i terrängen Gfr Behrens 1953 s. 36). Ett försök att kartografiskt framställa landytans o brutenhet i Sverige har gjorts av M. Lundqvist (Mag­ nusson & Lundqvist 1957), som därvid utgått från högsta och lägsta punkt inom en kvadratisk yta om 25 km2. I stora drag ger denna karta en god uppfattning om brutenhetsförhållandena men för ett studium av Fig. 3. Nivåkarta. Höjdkurvor för 100, 200 och 300 m ö.h. ­ Elevation, with contours at 100, 200, and 300 m above sea ett mindre område vore en mindre rutstorlek önsk­ leve l. värd. Ä ven en vanlig höjdkarta (fig. 3) ger emellertid

Acta Phytogeogr. Suec. 57 My rvegetation i sydvästra Värmland 9

en god uppfattning om landytans brutenhet. Jordarter I stort sett kännetecknas hela undersöknings­ området av ungefär samma brutenhetsgrad som stora Framställningen följer J. Lundqvist 1958. Den dorni­ delar av Norrlandsterrängen i övrigt. Flacka områden nerande jordarten inom undersökningsområdet är fmns främst i de låglänta delarna, särskilt kring Arvika morän. I det nordöstra höjdområdet och inom västra och Ch arlottenberg. Ä ven uppe i höjdområdena före­ Glaskogen täcker den landytan nästan till 100%. Till kommer emellertid flacka områden. Främst gäller sin sammansättning är moränen som regel sandig eller detta om västra delen av Glaskogen, vars sydöstra sandig-moig. De högst belägna områdena täcks dock delar däremot är starkt brutna. gärna av en rent moig typ. De stora dragen av geomorfologin bestäms av de Högsta kustlinjen (HK) ligger i dessa trakter på talrika sprickdalar som i riktning huvudsakligen från mellan ca 175 och 203 m ö.h. (Gillberg 1952 s. 92). NNV till SSO och från N till S genomlöper området. I Dominerande sediment under HK är mj äliga eller storlek växlar de från den breda sprickdal som upp­ moiga leror med 30-40% ler. Eftersom öppna slätter fy lls av Glavsfjorden till små sprickdalar av endast är sällsynta och lerorna därför mest förekommer i några meters bredd. Speciellt i de sydvästra delarna av trånga dalar eller kuperade slättområden, är de dåligt

undersökningsområdet är dessa sprickdalar synnerli­ sorterade och växlar snabbt i samm ansättning. Svallade gen talrika. stundom delas landskapet av sprickdalar­ sand- och grusavlagringar finns mest i anslutning till na upp i block, vilket är mest markant i de norra vissa glacifluviala stråk. De största av dessa är belägna delarna. Det vackraste exemplet finns i området kring i området kring Charlottenberg samt i stråket Gun­ Mangskogs kyrka. nern-Treen. Emedan berggrunden övervägande består av gnejsi­ Kalt berg täcker betydande are aler norr, öster och ga eller skiffriga bergarter med lager av växlande hård­ söder om Stora Gla. Stor betydelse har dylik mark het har ytan i stor utsträckning kommit att bestå av också i områdets sydöstra hörn liksom i höjdområdet ryggar av olika bredd, orienterade i strykningsrikt­ väster om Koppom. ningen. Kring Gillbergaskålen, där lagerställningarna Torvmarksarealen är inom undersökningsområdet stupar in mot skålens centrum, är detta mycket lägre än 10% och inom stora delar lägre än 5% (v. Post markant. Speciellt i området mellan Glavsfjorden och & Granlund 1926 tavla 5). Fördelningen är emellertid Stora Gla ger detta förhållande upphov till ett mycket oj ämn (se G. Lundqvist 1955). Myrfattig är hela egenartat landskap. I Stora Gla kan de många uddarna Glavsfjordsdalen med undantag av området kring Eda, och vikarna följ as även i bottenreliefen (Teiling som är relativt myrrikt. Myrrika är framför allt höjd­ 1916). områdena, hela det norra samt Glaskogens västra delar. östra G laskogen är däremot myrfattigare, san­ I undersökningsområdets södra del är moränen nolikt en följd av lägre humiditet, bättre avrinnings­ som regel mycket tunn, speciellt i sydost, varför berg­ förhållanden och hög procent berg i dagen. Enligt grundsreliefen där i stor utsträckning bestämmer v. Post & Granlund (op.c. tavla 10) överväger för­ ytformernaäven i smått (J. Lundqvist 1958 s. 137). sumpningsmarker, särskilt starkt inom västra G la­ Endast i vissa delar av Glaskogen når moränen inom skogen och i de norra delarna. Som regel är myrarna detta område sådan mäktighet att den kunnat utbilda små. Blott ett fåtal överstiger l 00 ha. egna ytformer. Ett sådant område ses i G lava efter vägen mellan Spässerud o9h Lenungshammar. "Ter­ rängen är här starkt kuperad men med ganska Klimat storvulna fo rmer, som sticka av mot kartbladets i övrigt mycket småplottriga utseende" (J. Lundqvist Temperatur. Endast en meteorologisk station med tem­ op.c. s. 137). Mellan sj öarna Tvengen och Mjögtveng­ peraturmätningar är belägen inom undersöknings­ en i norra Sillerud fmns ett litet område med dödis­ området, nämligen Adolfsfors, som under perioden (Le.). morfologi 1901-1930 hade en årsmedeltemperatur av +4,3°C. Hela undersökningsområdet faller inom det lokal­ I nordöstra delen av undersökningsområdet är kontinentala området K1 enligt Ångström (1946), moränavlagringarna mäktigare och bildar egna ytfor­ vilket huvudsakligen är betingat av de låga vintertem­ mer. Vacker dödismorfologi är utbildad på höjdområ­ peraturerna. Undersökningsområdet är emellertid det mellan dalstråket Salungen - Treen - Gunnem - beläget vid detta områdes sydvästgräns, och den lokal­ Racken (op.c. s. 155), i vilket Byamossarna (nr 28) är kontinentala prägeln är svag i undersökningsområdets belägna. sydvästra delar.

Acta Phytogeogr. Suec. 57 JO Sven Fra nsson

Nederbörd. En sammanställning av årsmedelneder­ tion. Omräkningen från en kortare period till en börden i Sverige under den internationellt fastställda längre är också mycket osäker, speciellt i en orolig jämförelseperioden 1901-1930 har utförts av Wallen terräng som i undersökningsområdet, där även närlig­ (1951). Av Wallens material faller 12 stationer inom gande stationers värden varierar starkt. En interpola­ undersökningsområdet eller dess omedelbara närhet. tion med hänsyn till omgivande stationers värden blir Det är emellertid blott en av dessa stationer som varit då osäker. För att få fram en jämförelseserie utan dessa i bruk hela tiden; för övriga stationer har värdena brister har jag kompletterat Wallens och Bergstens omräknats. En annan osäkerhetsfaktor i Wallens vär­ serier med en 10-årsserie (1945-1954), under vilken den är att skärm införts vid olika tidpunkter för de tolv stationer hela tiden varit verksamma med skärm. olika stationerna, vilket Wallen, sannolikt på goda Sannolikt ger denna serie de säkraste jämförelserna; grunder, inte sökt korrigera. nackdelen med en kortare tidsperiod är ju i hög grad Bergsten (1954) har sammanställt nederbörds­ endast skenbar, ty många av de av Wallen och Berg­ siffror för 30-årsperioden 1921-1950 och har därvid i sten medtagna stationerna har ju inte varit verksamma förekommande fall sökt justera värdena med hänsyn mer än en del av hela 30-årsperioden. till skärmens betydelse (genom jämförelse med närlig­ Värdena för de nämnda, olika observationsperio­ gande stationer). Av Bergstens material ligger nio derna framgår av fig. 5. Varje tidsperiods värden skall stationer inom undersökningsområdet, och av dem givetvis i första hand jämföras för sig. På grund av har sex varit verksamma hela perioden. ovan angivna skäl har jag ansett det vara missvisande Som framhållits av Wallen ( op.c.) är justering med att söka räkna fram värden för en längre tidsserie; en hänsyn till skärmens betydelse mycket vansklig, då jämförelse mellan områdets olika delar är ändå möjlig. förändringarna varierar kraftigt från station till sta- Jag har på denna figur även sökt rita in isohyeterna

800

Fig. 4. Undersökningsområdets berg­ Fig. 5. Årlig nederbörd inom undersök­ Fig. 6. Humiditetstal enl. O. Tamm grund (efter Magnusson 1954). I. Domi­ ningsområdet. Av de tre talen vid varje inom undersökningsområdet. Talserier­ nerande bandade grå gnejser med under­ station åsyftar det översta värdet na åsyftar värden beräknade på grund­ ordnade band av amfiboliter sam t av 1901-30 enl. Wa1Ien (195 1), det mel­ val av nederbördsvärden enl. fig. 5. sura och intermediära röda gnejser. lersta värdet 1921-5 O enl. Bergsten - Humidity as annual run-off calculat­ n. Åmälskvartsiter och Åmälsporfyrer (1954) och det nedersta värdet 1945 -54 ed according to O. Tam m from the (i mylonitzonen nedkrossade och för­ enl. sammanräkningar ur SMHI:s års­ precipitation figures in fig. 5. skiffrade). III. Åmälsgraniter (i mylonit­ bok. Streck markerar att uppgift sak­ zonen nedkrossade och förskiffrade). nas. - Annual precipitation for the IV. Dioriter och gabbror. V. Röda periods 1901-30, 192 1-50, and g nej ser (huvudsakligen omvandlade 1945-54. graniter samt underordnade inslag av grå gnejser och amfiboliter). - Bedrock (from Magnusson 1954).

Acta Phytogeogr. Suec. 57 My rvegetation i sydvästra Värmland 11 för 700 och 800 mm årlig nederbörd, och därvid tagit Växtgeografiska förhållanden hänsyn till terrängförhållandena (se Sjörs 1948 s. 27 ff.). Vid den följande floristiska översikten av undersök­ Här och var inom höjdområdena överstiger den ningsområdet, som i detaljerna förbiser myrvegeta­

årliga nederbörden 800 mm, inom smärre höjdområ­ tionen, följer jag Hård (1952). den säkerligen även 850 mm. Dessa höga värden Som tidigare nämnts går genom undersöknings­ kontrasterar skarpt mot de låga värdena i lågtraktema området den viktiga gränslinje mellan nordlig och från Värmeln över Glavsfjordsområdettill sjöområdet sydlig flora och vegetation, som vi med ett uttryck norr därom. Inom detta område går värdena ned mot från Semander (se M. Fries 1948 s. 56) benämner 600 mm, möjligen i vissa trakter något under denna limes norrlandicus. Floristiskt skiljer den två floristis­ siffra (Backa). Detta nederbördsfattiga område tycks ka provinser åt, den mellaneuropeiska och den hög­ vara sammanhängande genom hela lågtraktema (jag boreala europeisk-västsibiriska (Sjörs 1956 s. 6). tar då hänsyn även till värdena för V. H ungvik Växtsociologiskt åtskiljer den två vegetationsregioner, 1931-1943, som var 559 mm mot 615 mm för Adolfs­ det södra och det norra barrskogsområdet, vilka är fors). Intressant är att detta nederbördsfattiga område delar av två skilda zoner, den boreo-nemorala och den enligt Wallens värden sträcker sig långt norrut i boreala, enligt den av Sjörs (1963a) på ekosystembas Gunnarskog (Backa). Ä ven inom norra Gunnarskogs införda terminologin (som dock inte accepteras av höjdområden tycks värdena vara lägre än i höjderna bl.a. fmska växtgeografer). För en mera utförlig all­ längre västerut på samma nivå (jfr N. Orrtorp med män genomgång av limes norrlandicus hänvisastill ett Blåbergskullen). tidigare arbete (Fransson 1965) och däri anförd litte­ Humiditet. Bland olika sätt att uttrycka humiditeten ratur. (se översikter hos Sjörs 1956 s. 54 och O. Tamm Schematiskt kan som nämnts undersöknings­ 1959) har jag valt att beräkna humiditetstalet enligt området indelas i tre delar, det södra och det norra O. Tamm (1959), vilket anges som årsmedelneder­ höjdområdet samt en mellan dem liggande dalgång, börden minus evapotranspirationen. Denna senare Glavsfjordsdalen. framräknas för svensk normalterräng som årsmedel­ Glavsfjordsdalen hör med avseende på många temperaturen multiplicerad med 30,4 och adderad kriterier både floristiskt och växtsociologiskt till med 220,9. Vid beräkningen av årsmedeltemperaturen området söder om limes norrlandicus. Av de sydliga har jag utgått från värdet för Adolfsfors och justerat lövträden finns ek på flera lokaler utefter södra Glavs­ för höjd över havet och latitud enligt Ångström fjorden. Några lokaler finns även i lågtrakternas norra (1946). Humiditetstalen för nederbördsstationer inom delar. Ask, alm, lind och hassel finns här också mer undersökningsområdet framgår av fig. 6. Inom höjd­ eller mindre rikligt; ask och alm finns emellertid där­ områdena överstiger humiditeten 500 mm i de mest jämte på östra Glaskogen och lind och hassel inom humida delarna. Överallt inom dessa områden tycks hela undersökningsområdet. Bland trädarterna märks den med god marginal överstiga 400 mm. Inom stora emellertid de största skillnaderna i förekomst mellan delar av lågtrakterna ligger humiditetstalet lägre än den i lågtrakterna överallt allmänna Alnus glutinosa 300 mm, inom vissa delar tycks det närma sig och höjdområdenas A. incana. Det är visserligen 200 mm. endast fråga om en frekvensgräns men en skarp sådan. O. Tamm (op.c.) har indelat Sverige i följande Mest skiljer sig lågtrakterna från höjdområdena genom humiditetsregioner: förekomsten av många mer eller mindre eutrofa vatten- och strandväxter, t.ex. A lisma plantago­ l. Den subarida regionen H < 100 mm 2. Den svagt humida regionen H 100-200 mm aquatica, Iris pseudacorus, Lemna minor, Oenanthe

3. Den normalhumida regionen H = 200400 mm aquatica, Sagittaria sagittifolia, Sium latifolium och 4. Den starkt humida regionen H = 400-600 mm Sparganium ramosum. En del av dem har en i Sverige 5. Den superhumida regionen H > 600 mm markant sydlig utbredning, vars gräns i stort sett 6. Fjällregionen. Kännetecknas av starka växlingar sammanfaller med limes norrlandicus även längre av H (400-1500 mm) österut (Iris, Oenanthe, Sium ), medan andra längre Enligt denna indelning faller alltså i grova drag österut går ända upp i nordligaste Fennoskandia. höjdområdena inom den starkt humida regionen och Många av dem är i Värmland begränsade till Vänersek­ lågtrakterna inom den normalhumida regionen. I det torn (Hård 1952 s. 57 -60). Av övriga sydliga växter, närmaste tycks dessa båda regioners hela variations­ vilka inom undersökningsområdet är begränsade till bredd vara representerad inom undersökningsområ­ lågtrakterna, kan nämnas Selinum carvifolia, Geum det. urbanum, Lathraea squamaria och Luzula campestris.

Acta Phytogeogr. Suec. 57 12 Sven Fransson

Det norra höjdområdet hör lika avgjort till den atlantiska arter, såsom Erica tetralix, Fes tuca silvatica, högboreala floraprovinsen. Främst står detta klart Pedicularis silvatica, Patamageton polygonifolius och genom förekomsten av en mängd nordliga myrväxter. Eleocharis multicaulis. Andra väsentliga kriterier är t.ex. förekomster av Detta subatlantiska inslag i det södra höjdområdet Lactuca alpina, Luzula sudetica och Ph leum commu­ har en viss motsats i ett kontinentalt inslag i Glavs­ tatum. Dominansen av Alnus incana har redan fjordsdalen. Främsta exemplet på detta är Ledum nämnts. En del sydliga inslag ftnns självfallet, t.ex. palustre. Av kontinentala arter i övrigt med före­ lind och hassel, men detta rubbar inte områdets till­ komsterna inom undersökningsområdet i viss grad hörighet till den högboreala floraprovinsen. Områdets koncentrerade till Glavsfjordsdalen kan nämnas vegetation måste också räknas till det norra barrskogs­ Campanula cervicaria, ChimaphUa umbellata, Vero­ området. nica longifolia och Viola stagnina. Mera problematisk är placeringen av det södra A v denna översikt framgår att det norra höjdområ­ höjdområdet (Glaskogen). Det nordliga_inslaget är det både floristiskt och sociologiskt faller inom även här markant, speciellt ifråga om myrvegeta­ området norr om limes norrlandicus, och att lågtrak­ tionen. Vissa av de nordliga arterna i det norra höjd­ terna faller söder om denna gräns; närmare bestämt området saknas dock inom Glaskogen, t.ex. Lactuca (floristiskt sett) tillhör de den baltiska underprovinsen alpina, Phleum alpinum och Selaginella selaginoides. av den mellaneuropeiska floraprovinsen (se Sjörs 1956 Här ftnns också ett betydligt mer markant sydligt s. 6). Det södra höjdområdets (Glaskogen) placering inslag än i det norra. Främst gäller detta områdets är däremot problematisk, ty det utgör en övergång i södra och östra delar. I de östra delarna fmns ett floristiskt hänseende mellan den högboreala flora­ inslag av sydliga, mera eutrofa arter, såsom ask och provinsen och den suboceaniska underprovinsen av alm. Speciellt de sydvästra delarna, i viss mån även den mellaneuropeiska floraprovinsen. övriga delar av Glaskogen, har ett visst inslag av sub-

Acta Phytogeogr. Suec. 57 Kap. III. Myrarnas hydramorfologi

De hydrologiska myrtyperna Ombrogena, topogena och limnogena myrytor förekommer över hela undersökningsområdet. En på­ I sitt kretslopp når vattnet myrarna på olika vägar. En tagligt differentierad utbredningsbild visar däremot del vatten faller över myrarna direkt som regnvatten. förekomsten av soligena myrytor (karta l och fig. 9), Annat vatten har först passerat genom fastmark såsom vilka med blott ett par undantag är inskränkta till dennas grundvatten och når myren såsom fastmarks­ områden över 200-metersnivån. vatten. slutligen har en del vatten först passerat vattendrag och sjöar och når myrarna vid översväm­ Myrstrukturerna ning eller om myren är ett gungfly (sjövatten). Beträffande begreppet myrstruktur ("feature") hän­ Med hänsyn till vattnets ursprung har man sökt att visas till Sjörs (1948 s. 46 ff., 1961b, Sjörs, Björkbäck hydrologiskt klassificera myrytorna. Alla nås själv­ & Nordqvist 1965). Observera att Sjörs avser konkreta fallet av regnvatten, men de som nås uteslutande av naturföremål, inte abstrakt strukturell beskaffenhet. sådant vatten är ombrogena (Weber 1911 s. 8, v. Post Av mossarnas strukturer märks i första hand tuvor och höljor, vilka förekommer över hela undersök­ & Granlund 1926 s. 64). Myrytor som nås av fast­ marksvatten är geogena (Sjörs 1948 s. 45), medan de ningsområdet. De förra är bevuxna med ristuvvegeta­ som närs av sjövatten är limnogena (Sjörs l.c.). Geo­ tion (Calluno-fuscetum), de senare med fastmatt­ gena och limnogena myrytor är tillsammans minera­ (Rubello-tenelletum), mjukmatt- (Cuspidatetum du­ gena, i motsats till de ombrogena. Motsvarande senietosum eller Cuspidatetum tenelletosum) eller vegetation är minerotrof, resp. ombrotrof (Du Rietz lösbottenvegetation ( Cuspidatetum zygogonietosum ). 1954a s. 572-573). Till formen är tuvorna strängformade (och då alltid De geogena myrytorna är antingen soligena eller tvärorienterade mot lutningsriktningen), nätformade topogena, beroende på om fastmarksvattnet når eller ±oregelbundna (vid svag lutning). Höljorna är myrens yta i form av soligen eller topogen markblöta. långsträckta (och då tvärorienterad e) eller ±rundade. För kärren saknas en fullt motsvarande termino­ Dessa termer har införts av v. Post & Granlund (1926 s. 63-64) men har mera distinkt preciserats av Sjörs logi. För "begränsade blöta partier, intagna av gles, (1948 s. 4246): svagt torvbildande kärrvegetation, vilka omväxla med uppdämmande torrare partier i ett myrkomplex" "Om grundvattenytan i fastmarken är flack och grundvattnets rörelse därför mycket obetydlig, kan (Sjörs 1946b s. 57) finns begreppet flark. Men andra det gå i dagen endast i terrängens dalbottnar och här slag av blöta kärrpartier, intagna av mjukmatt- eller blir även den markblöta framkallande vattenytan till­ fastmattsamhällen 1 eller av till formen oregelbundna närmelsevis plan. Markblöt� blir topogen. eller nätformiga lösbottnar som inte är orienterade Om fastmarkens grundvatten når markytans närhet mot lutningsriktningen, ingår inte i Sjörs' snäva flark­ och övergår till markblötevatten medan det ännu är i avsevärd rörelse, d.v.s. medan dess yta är sluttande, definition. I dessa fall får vi använda oss av beskrivan­ föreligger soligen markblöta." de termer, t.ex. myrelement sammansatta av tvär­ orienterade fastmattpartier och ristuvsträngar; kärr­ Sjörs (l.c.) har också klargjort sambandet mellan partier med nätformig lösbottenstruktur. De upp­ dessa båda typer av geogena myrar och klimatet: dämmande partierna mellan flarkarna kallas enligt "Ju humidare klimatet är, dess närmare markytan Sjörs kärrvallar eller låga strängar. ligger under i övrigt lika förhållanden grundvatten­ Flarkar i Sjörs' mening förekommer inom under- ytan. Ju närmare markytan grundvattenytan i genom­ snitt ligger i en sluttning, desto större är utsikterna för att grundvattenytan skall nå markytans närhet och 1 I ett tidigare arbete (Fransson 1963 s. 30 l f.) har en dylik soligen markblöta uppstå. Den soligena markblötan strängformad fastmatt-ristuvstruktur av misstag benämnts blir därför ojämförligt mycket vanligare i det humida "flarkkomplex" (gäller "det västra flarkkomplexet"; det östra klimatområdet." är ett typiskt sådant).

Acta Phytogeogr. Suec. 57 Sven Fransson 14 av mjukmattor (Menyantho-dusenietum)förekommer på Häljeboda Stormyr (nr 6). Djupare vattensamlingar kallas gölar om de till form och läge ingår i myrens hölje-tuv- eller flark-kärr­ vall-element (höljegölar, resp. flarkgölar; även hölje­ gölar kan ha kärrvegetation) och myrtjärnar om de utfyller primära depressioner (Sjörs 1948 s. S 1). Flarkgölar saknas helt inom undersökningsområdet. Ä ven höljegölar förekommer relativt sparsamt (karta 3). De är allmännast i det norra höjdområdet (sex mossar) men förekommer även i det södra (två före­ komster) och i lågtrakterna (nr 122 Kackerudsmossen på 9S m nivå), Som regel förekommer de blott i ett mindre antal (2-6); på stormyren i Gräsmark (nr 2) finns dock något över SO gölar. Sjörs (1948 s. 262, 269) har funnit att höljegöl­ komplexen i hans undersökningsområde är inskränkta Fig. 7. En kort stukbäck finns på Läkmyrarna (nr 1). En till de västra delarna, där nederbörden alltid överstiger myrbäck försvinner ner i torven (mitt i bilden) för att ett 600 mm och som regel ligger över 700 mm. "l egen­ 50-tal meter bort rinna fram igen. Som framgår av bilden rinner vattnet i öppet läge med relativt hög hastighet. skap av konserverade lösbottnar äro höljegölarna 24.7 .1963. -A brook disappearing into thepeat at centre of tecken på humida klimatförhållanden i gången tid" photo. It reappears 50 m aw ay. (op.c. s. 262). Dessa iakttagelser stämmer väl med för­ hållandena i undersökningsområdet . Andra kärrstrukturer är slukhål (fig. 7 och 8), för­ sökningsområdet endast i det tidigare beskrivna stute­ bundna med underjordiska dräneringssystem. Sådana kärret (Fransson 19S8). För närmare beskrivning har påträffats på blott tre myrar inom undersöknings­ hänvisar jag till detta arbete, där också en översikt området, alla på nivåer över 2SO m ö .h. (karta 3). Det över flarkarnas regionala förekomst ges. Se även Nress vackrast utbildade slukhålssystemet fmns i Lång­ (1969), som utrett flarkarnas utbredning i angränsan­ myren (nr 20). Ä ven förekomsten av slukhål tillhör de delar av Norge. Nätformiga lösbottenstrukturer har humida klimatområden (Sjörs 19S6 s. 176). Från påträffats på några myrar i höjdområdena, speciellt svenska myrar har de beskrivits av Osvald (1923 s. det norra. Ett slags kärrstrukturer överensstämmande 323), G. Lundqvist (1930 s. 131, 1SO) och Sjörs med flarkar med undantag av att vegetationen utgörs (1948 s. 81-86).

Mossarnas välvningstyper Sjörs (1948 s. S 1-S2) har framhållit skillnaden mellan koncentriskt och excentriskt välvda mossar. Den koncentriskt välvda mossen i typisk utform­ ning är utbildad på plan eller nästan plan mark (fig. 30 och 32). Den har sitt krön i eller nära sitt centrum; kring detta är strukturer och myrelement koncent­ riskt anordnade. En typisk sådan "högmosse" är Kackerudsmossen (nr 122, fig. 32 och 33). Den vanli­ gaste typen av excentriskt välvd mosse har sitt krön vid eller nära den ena kanten. Välvningen är här obetydlig men kan i motsatta kanten vara betydande. Fig. 8. På Långmyren (nr 20) finns det vackraste slukhålssys­ Från krönet är lutningsriktningarna antingen "sol­ temet inom undersökningsområdet. Det består av fyra sluk­ fjäderformigt divergerande", parallella eller konverge­ hål, av vilka det nedersta syns på bilden. Närmast slukhålet rande. strukturer och myrelement är excentriskt domineras vegetationen av Juncus filiformis. 8.7 .1962 . -The lowest of four swallow-holes,wi th J. filiformis dominant near anordnade. Typiska sådana fmns exempelvis inom the hole. Ulvsjömyren (nr 42, fig. 29).

Acta Phytogeogr. Suec. 57 My rvegetation i sydvästra Värmland 15

Koncentr. välvda Menyantho­ lOO% Soligenakärr Excentr.byggda mossar mossar dusenietum • typoska O eJ typiska

Sphagnetum Molinio­ compacti papillosetum • tuvoga segment O släta segment

Sphagnum cuspidatum

Fig. 9. Vissa hydramorfologiska myrtypers, samhällens och arters förekomst i olika höjdlägen. staplar­ na anger fö rekomsten i jämna tiotal Sphagnum molla procent av det totala antalet myrar på ifrågavarande nivå. - Occurrence of certain hydro-morphological units, communities, and species, as a percentage of the number of mires on each altitud inal level.

Mestadels är dessa båda typer klart skilda. Det typisk koncentrisk mosse på 277 m ö.h. (sydväst om förekornmer emellertid övergångstyper, ty det är inte Slomtjärni V. Emterviks socken). lätt att avgöra var gränsen går mellan en koncentrisk På grund av områdets geomorfologi med lång­ mosse med krönet ett stycke från centrum och en sträckta sprickdalar kan de koncentriskt välvda excentrisk mosse med krönet nära ena kanten (fig. mossarna sällan utbildas med cirkelform utan blir 22). Bedömningen av välvningstypen har gjorts efter ±långsträckta ( ryggformade ). I de typiska fallen be­ stereobetraktning av flygbilder, vilket ger säkrare led­ fmner sig krönet dock nära centrum (Lindräckan, nr ning än enbart markobservationer och mer informa­ 41, jfr även de långsträckta mossarna på fig. 30). När tion än vad enstaka profiler kan ge. krönet befmner sig nära ena kanten (Brårudsmossen, På karta 4 har jag försökt att klassificera alla nr 71, se profil hos J. Lundqvist) börjar vi emellertid besökta mossar som antingen koncentriska eller närma oss den excentriska mossens utformning. excentriska. Delvis på grund av förekomsten av nyss De excentriskt välvda mossarna visar en påtaglig nämnda övergångstyper, delvis på grund av bristfälliga koncentration till höjdområdena (fig. 9). Några av iakttagelser har jag emellertid varit tvungen att inom dem, speciellt i undersökningsområdets nordöstra del, båda grupperna hänföra en del mossar som "tvek­ är emellertid så kraftigt välvda även i den övre kanten samma" (ofyllda tecken). En del mindre mossar har att de måste betraktas som övergångstyper. Till en inte klassificerats. sådan övergångstyp hör även Rosendalsmossen (nr De koncentriskt välvda mossarna visar en mycket 102) på 60 meters nivå, på vilken ett dråg (eller klar koncentration till lågtrakterna,huvudsakligen till bäck?) förtonar ute i mossen, som därigenom i detta nivåer under 175 m (karta 4 och fig. 9). Längst i norr, parti får en amfiteaterform. Mossen är emellertid i i Eda-trakten, är emellertid de flestapåfallande sneda väster allsidigt välvd och får där betraktas som en och får betraktas som övergångstyper. I några fall övergångstyp. förekornmer fullt typiska, koncentriskt välvda mossar Något ö om undersökningsområdets S del är den även i höjdområdena. Så är fallet med den västra av Granlund (1932 s. 118, 120-122) beskrivna mossen inom Ulvsjömyren, Fallernossen (nr 42, fig. Bryngelsrudsmossen belägen. Den är utpräglat ensidigt 29) och Lindräckan (nr 41), och en halvmil öster om sluttande, alltså excentriskt utbildad, trots läget på låg undersökningsområdet framträder på flygbilder en nivå.

Acta Phytogeogr. Suec. 57 16 Sven Fransson

Som regel förekommer koncentriskt välvda mossar 2. Myrkomplex innefattande svagt välvda helt skog­ i kombination med topogena kärr (laggar) och excent­ bevuxna mossar riskt välvda mossar i kombination med soligena kärr­ 3. Myrkomplex till stor del omfattande excentriskt dråg (se karta 5). En jämförelse med karta 4 över uppbyggda mossar 4. Myrkomplex övervägande bestående av soligena mossarnas välvningstyper och karta l över före­ kärrelement komsten av soligena kärr visar klart att detta är det 5. Myrkomplex huvudsakligen bestående av topogena vanligaste inom undersökningsområdet. Koncentriska (plana) kärrelement mossar kan visserligen förekomma i områden med soligena kärr men givetvis aldrig mellan typiskt soli­ Komplex med topogena kärrelement (5) förekom­ gena vattenbanor, ty här är marken lutande och mer över hela Fennoskandia, medan komplex med mossen blir sned. soligena kärr och excentriskt välvda svagt välvda helt skogbevuxna mossar (2) har en östlig mossar hör därför intimt samman både genetiskt och tendens (Osvald 1923 s. 396 f., 1937 s. 95). För geografiskt. I de områden, där soligena kärr överväger övriga myrkomplextyper framgår utbredningstyperna starkast, träder mossebildningen emellertid tillbaka. i stort av de närmast föregående avsnitten. Ofta förekommer excentriskt välvda mossar utan F örekomsten inom undersökningsområdet av direkt kontakt med dråg (i nutiden). Ett exempel är "myrkomplex innefattande koncentriskt välvda mos­ stormyren i Gräsmark (nr 2, fig. 22). sar med skoglösa plan" (l) och "myr komplex till Koncentriskt välvda mossar förekommer allmänt stor del omfattande excentriskt uppbyggda mossar" söder om limes norrlandicus utom i de minst humida (3) har likaså i stort sett redan framgått av redogörel­ områdena (Gotland , Öland, Mälardalen och vissa delar sen för välvningstypema. Av koncentriskt välvda av östkusten). De går emellertid endast sparsamt in i mossar är det blott den västligaste mossen (Fallemos­ det norra barrskogsområdet (Sjörs 1948 s. 268, 1956 sen) inom Ulvsjömyren (nr 42), som ingår i komplex s. 17 5-17 6) bortsett från vissa relativt lågt belägna huvudsakligen bestående av excentriska mossar. Karta delar. Excentriskt välvda mossar förekommer rikligt i 4 har kompletterats med en karta över förekomsten västra Götaland, vidare i en zon mellan limes norr­ av komplex innefattande excentriskt välvda mossar landicus och de högre eller nordligare belägna områ­ åtskilda av dråg, således fullt typiska komplex (karta den där soligena myrelement tar överhan� , samt i 5). De visar en mycket vacker fördelning till höjdom­ västra Jämtlands dalgångar (Sjörs 1948 s. 268, 1956 s. rådena. Allmännast är de på västra Glaskogen, men de 176) och även i centrala Jämtland (Björkbäck 1965) förekommer därjämte i södra Gunnarskog-Mangskog och andra nordliga delar av Fennoskandia. Beträffan­ samt längst i norr, d.v.s. i de mest humida delarna. de förhållandena i angränsande delar av Norge hän­ Myrkomplex innefattande svagt välvda helt tall­ visas till Nress (1969). De uppträder, gärna på grövre skogsbevuxna mossar (utan skoglösa plan, typ 2) är sedimentjordarter, inom områden där soligen mark­ sällsynta inom undersökningsområdet. Den östra av blöta förekommer men inte helt tagit överhanden starkasbergsmossarna (nr 106), Patrontorpsmossen över den ombrogena. Förekomsten inom undersök­ (nr 27) och den ena av Häljebolsmossarna (nr 119B) ningsområdet illustrerar detta förhållande. är dock sådana. Vidare har en dylik påträffats i Gunnarskog vid Tallesrud men inte närmare under­ sökts (Ledum ingår), och alldeles utanför undersök­ Myrkomplextyper ningsområdet framträder på flygbilden en dylik i Enligt Sjörs' (1948 s. 51) terminologi är mosseplan, Brunskog, öster om Sandviken. De flesta är belägna i kantskog, laggar och dråg exempel på myrelement. de östra delarnas lågtrakter, där nederbörden obetyd­ Dessa myrelement uppträder i vissa ofta återkomman­ ligt överstiger 600 mm, och flera skulle troligen kunna de kombinationer, vilka, om de är fullständiga, kallas uppbringas där. I några fall (nr 104 Brunskogsmossen, myrkomplex. Kantskog och mosseplan på en koncent­ nr 105 Dotteviksmossen, nr 67 Bodamossen och nr riskt välvd mosse är visserligen en kombination av 116 Gårdsviksmossen) är den myckna tallskogen myrelement men enligt Sjörs (l.c.) ett myrkomplex säkerligen en följd av torrläggning. Eljest har de flesta först när vi räknat med även den omgivande laggen, ty mossar en öppen yta i centrum, även om den i vissa först då har vi att göra med en funktionell kombina­ fall omfattar bara 20-50% (exempel: nr 106 V. Stor­ tion av myrelement. kasbergsmossen, nr 97 A Spekemossen, nr 68 Växviks­ Sjörs ( op.c.) urskiljer följande typer av myr­ mossarna, nr 99 Skårmossen). komplex: Myrkomplex huvudsakligen bestående av soligena l. Myrkomplex innefattande koncentriskt välvda kärrelement (typ 4) är sällsynta inom området. mossar med skoglösa plan skälltjärnsmyren (nr 38) och de två norra delarna av

Acta Phy togeogr. Suec. 57 My rvegetation i sydvästra Värmland 17

Fig. 10. I större delen av Låkmyrar­ na (nr l) sluttar excentriskt välvda mossar och dråg från öster och väs­ ter mot en central dräneringsbäck, som rinner åt söd er. Myren blir där­ igenom en typisk "skålmosse". Närm ast kameran en mossehölja med fastmattvegetation (Rubello­

tenelletum). 24.7.1963. - A mire camplex with eccentrically develop­ ed bogs and fen soaks sloping to­ wards the centre. Foreground Ru­ bello-tenelletum with dom inant Eriophorum vaginatum and a little Betula nana.

Långemyren (nr 4) består dock helt av soligena kärr. över de typiska komplexen av dråg och excentriska Deras yta är dock inte större än resp. 5, 6 och 2 ha. I mossar, som dock har något flera förekomster i syd­ NV. Håsemossen (nr 32), de nordvästra delarna av väst. Byarnassarna (nr 28), Häljeboda Stormyr (nr 6) och Myrkomplex huvudsakligen bestående av topogena Läkmyrarna (nr l) är dock de soligena kärrelementen (plana) kärr (typ 5) torde saknas inom under­ så omfattande att de kan sägas vara dominerande eller sökningsområdet, om man inte räknar dit limnogena åtminstone jämställda i ythänseende med de ombro­ kärr. Däremot förekommer självfallet topogena kärr­ gena. Utbredningsbilden för dessa totalt sex myrar ytor över hela undersökningsområdet. (kvadrater på karta l) visar viss likhet med karta 5

Acta Phytogeogr. Suec. 57 Kap. IV. Myrarnas växtsamhällen

Metoder, termer och klassifika­ buskar. För dessa skikt betecknar ett plustecken att en art är närvarand.e i samhället på den analyserade tionsprinciper lokalen, eller också har arterna angivits i fotnoter till tabellen.

Analysmetoder i fält Vid vegetationsanalysen har jag i naturen utvalt så Principer för urskiljandet av associationer och lägre homogena ytor som möjligt. Detta anser jag vara ett enheter grundkrav, ty om provytornaär heterogena "kan även Vid klassifikationen av analyserna och analysserierna komplex ge intryck av övergångsformer" (Tuomikoski har jag i första hand utgått från likheter och olikheter 1942 s. 138). En fördel är också att analyser av homo­ i artsammansättningen. En likhet mellan två enheter gena provrutor kan inordnas i olika sociologiska sys­ (analyser, analysserier, associationer) enligt denna tem och enheter. princip visar sig genom gemensamma arter, bindearter För att nå en så hög homogenitet som möjligt har (Odum 1954 s. 303, Wassen 1966 s. 26, Sjörs 1967 s. jag använt mig av 0,25 m2 provrutestorlek. Jag har 46, 1971 s. 66, Hallberg 1971 s. 42). Den kan också i därvid underskridit de flesta myrsamhällenas minimi­ viss mån utgöras av frånvaro av vissa arter. En olikhet areal, som torde ligga mellan l och 4 m2 (Ellenberg visar sig genom att vissa arter ( skiljearter, se Du Rietz 1942a s. 125) finns i en enhet men inte i en annan. 1956 s. l8, Å. Persson 1961 s. 22). Detta har jagsökt kompensera genom att i regel på varje lokal ( = en myr Den idealiska karaktäristiken av ett samhälle erhålls eller en del av en större myr) göra minst fem analyser om det i sin artuppsättning har ledarter (Du Rietz inom en enhetlig vegetationstyp. op.c.), d.v.s. arter som finns blott i detta samhälle. Allt eftersom associationsavgränsningarna klarnat Sj älvfallet kan man vid bedömningen av "närvaro" har jag strävat efter att inom analysserien få med hela inte alltid få sta stort avseende vid förekomst av ett associationens artuppsättning på den undersökta enda eller ett fåtal skott med låg vitalitet. Jag accep­ lokalen Qfr Sjörs 1948 s. 55). Detta torde leda till en terar dock som "närvaro" en relativt låg frekvens. Om statistisk överrepresentation av de mindre vanliga arten ingår på flera lokaler och visar normal vitalitet, arterna. Sj älva urvalet innebär emellertid att den bör den beaktas, även om dess frekvens är låg, och statistiska relevansen inte kan bedömas annat än detsamma gäller enstaka förekomster av sällsynta men subjektivt. Genom att låta analysserierna omfatta en "typiska" arter, t.ex. några av rikkärrens ledarter. lokal och inte bara ett segment (se Du Rietz 1957b) Urskiljandet av de sociologiska enheterna grundar har jag trott mig finna en rimlig kompromiss mellan sig således i första hand på arters frånvaro och när­ kraven på noggrannhet, allmängiltighet och arbets­ varo. I andra hand tas emellertid hänsyn även till ekonomi. Ett strikt slumpvis urval av provytor ger frekvens och dominans. I dessa fall har vi att göra med sämre homogenitet och erfordrar mångdubbelt större preferentiella skiljearter (Å. Persson 1961 s. 18, material för att ge en representativitet, som dessutom Malmer 1962a s. 50) och preferensarter (Ackenheil egentligen är skenbar, då ett subjektivt urval ändå 1945 s. 5, Sjörs 1948 s. 61, 1954 s. 35-36, Steen 1954 måste ske mellan tänkbara analyslokaler för varje s. 19). Gränsen mellan dessa kategorier får avgöras växtsamhälle. från fall till fall. Vid analysen har jag använt den 6-gradiga,mo difie­ Som den viktigaste sociologiska enheten använder rade form av den s.k. Hult-Sernander-Du Rietz' täck­ jag associationen enligt Braun-Blanquet (1921 etc.). ningsgradsskala, som jag tidigare beskrivit (Fransson Ursprungligen ansåg man inom Ztirich-Montpellier­ 1963 s. 288 och där förekommande litteraturhänvis­ skolan att associationerna måste ha "Charakterarten" ningar). På grund av den lilla rutstorleken har (nästan exklusiva eller åtminstone preferentiella). det inte varit möjligt att skatta täckningen av träd och Allteftersom kännedomen om växtsamhällena ökat

Acta Phytogeogr. Suec. 57 My rvegetation i sydvästra Värmland 19 har man emellertid funnit att det finns relativt få punkt från vissa referenspunkter (noda) beskriva sådana mera vittspridda, över större områden använd­ vegetationens differentiering. Min analysmetod ger bara arter (Ellenberg 1954, 1956), i varje fall i trivial inte en särskilt lämplig utgångspunkt för att bedöma vegetation inom artfattiga områden, och en tendens frågan om kontinuiteter och diskontinuiteter. När har varit att allt oftare urskilja associationer med hjälp man i naturen subjektivt utväljer homogena vegeta­ av skiljearter, varigenom associationsbegreppet blivit tionsytor fmns stor risk för att man hoppar över över­ snävare . Mot denna bakgrund finner jag ingen anled­ gångszonerna (som till sin inneboende natur ofta är ning att som Malmer (1962a) använda en speciell term heterogena), varigenom trots kontinuitet i naturen ("small association"), trots att ett relativt snävt tabellmaterialet framträder som diskontinuerligt Qfr associationsbegrepp tillämpats. Tuomikoski 194 2 s. 151 ). J ag anser in te detta vara Du Rietz (1954a) och Sjögren (1961, 1964) använ­ särskilt betänkligt i andra fall än då man vill studera der huvudsakligen skiljearter vid urskiljandet av även just förekomsten av kontinuiteter och diskontinui­ högre sociologiska enheter (se Du Rietz 1965 s. 33). teter. Det skulle innebära en orimlig inskränkning om Begreppet skiljeart bör vid ett sådant förfarande man skulle urskilja associationer enbart i fall av kompletteras med begreppet bindeart, så att hänsyn diskontinuitet dem emellan, och absolut sådan torde tas till den likhet mellan sociologiska enheter, som f.ö. sällan förekomma i naturen. yttrar sig i gemensam närvaro av vissa arter och som Vid namnsättningen av associationer, subassocia­ borde framhållas starkare i det sociologiska klassifika­ tioner och varianter följer jag internationell praxis (se tionsarbeteL exempelvis Ellenberg 1956 s. 45, Bach, Kuoch & Som enheter underställda associationen använder Moor 1962, Rauschert 1963) med följande två undan­ jag mig av termerna subassociationer, varianter och tag. Facies namnsätts utan ändelse (-osum) på samma facies enligt ungefär samma definitioner som mellan­ sätt som varianter (t.ex. Carex paucijlora -variant, europeiska växtsociologer tillämpar (se t.ex. Ellenberg Sphagnum rubellum -facies). För att åstadkomma så 1956). Gränsens skärpa och det floristiska omslaget är korta och uttrycksfulla benämningar som möjligt har mindre mellan två subassociationer än mellan två jag i likhet med t.ex. Du Rietz (1949, 1954 m.fl. associationer och ännu mindre mellan två varianter. arbeten) bildat samhällsnamn även på artbeteckningen Två facies skiljer sig åt endast genom olikartade domi­ ensam (t.ex. Sarmentosetum). Det framgår av art­ nansförhållanden och motsvarar alltså i detta hänseen­ beskrivningar och tabeller vilka arter som åsyftas. de sodationer och consociationer (Du Rietz 1936). På senare tid har bl.a. Albertson (1946 s. 29-31, 254) Behandling av tabellmaterialet och Du Rietz (1949) urskilt sociationer och consocia­ Tabellmaterialet (samlat i slutet av boken) har bearbe­ tioner inom associationens ram, vilket jag också själv tats efter det förfarande som beskrivits av Ellenberg gjort (Fransson 1963). Å andra sidan har bl.a. Nord­ (1956 s. 45-63). Självfallet har det varit omöjligt att hagen (1943) sammanfört sodationer i ursprunglig bearbeta hela analysmaterialet i en enda tabell. Sedan mening till associationer. Eftersom alltså termerna analysserierna granskats och befunnits tillräckligt sociation och consociation kan vara användbara i sin homogena har tabellmaterialet i form av frekvens­ ursprungliga betydelse - t.ex. om man inte hinner siffror inom analysserierna bearbetats i följande eller kan urskilja associationer - föredrar jag att för grupper: l. mossevegetation (översikt i tab. VII), 2. dessa enheter inom associationen använda termen myrvidd-fattigkärrvegetation (tab . XIV), 3. myr­ facies, ett ord som dock också använts för "geografis­ kant-fattigkärrvegetation (tab . XIX), 4. mellan­ ka facies" av en association (Albertson op.c. s. 33). och rikkärr. Dessa enheter föreföll mig redan från Ibland uppträder i naturen fö rhållandevis skarpa början naturliga på så sätt att de ofta påträffats sam­ gränser (diskontinuiteter), dels beroende på att många manhållna i naturen. Vid den fo rtsatta bearbetningen arter reagerar likadant på en viss ståndortsfaktor, som fann jag anledning att dela upp mellan- och rikkärr­ därtill ofta varierar språngvis, dels på att flera stånd­ materialet i grupperna mellankärr (tab . XXIII), myr­ ortsfaktorer fö rändras abrupt vid en naturgräns vidd-rikkärr (tab . XXVIII) och myrkant-rikkärr (tab. (strand) eller en dominansgräns (skogsbryn). Ofta XXIX-XXX). I bearbetat skick föreligger dessa över­ finner man emellertid inga sådana diskontinuiteter, sikter som de nämnda tabellerna, vari analysserierna utan blott kontinuerliga övergångar. I det förra fallet sammanförts till grupper, betraktade som associatio­ kan den sociologiska gränsdragningen bli tämligen ner eller lägre enheter. Dessa har i regel stämt överens given, i det senare fallet blir den svårare. Poore (1955) med primärintrycket i fält och i många fall med litte­ och McVean & Ratcliffe (1962) urskiljer i det senare raturens enheter. Eftersom dessa tabeller är avsedda fallet inte associationer utan söker att med utgångs- att underlätta en jämförelse av associationernas art-

Acta Phytogeogr. Suec. 57 20 Sven Fransson sammansättning har arterna i dem (med undantag för Bl.a. därför studeras med fördel vissa gradienter först t ab. XXIX och XXX) sammanförts i skilje- och binde­ sedan en indelning efter övriga gradienter genomförts. artsgruppe r. De båda sistnämnda har uppställts som I vårt fall har lösbotten-ristuv-gradienten lagts sist, primärtabeller, d.v.s . som de strax omtalade associa­ medan Sj örs (1948 s. 67) valde att arbeta efter fattig­ tionstabellerna. Härutöver kommer två svårplacerade kärr-rikkärr-gradienten sedan en indelning efter övriga myrkantsamhällen (tab. XXXI och XXXII). gradienter genomförts. Deskriptiv prioritet måste allt­ Analysmaterialet för varje på detta sätt funnen så ges åt en indelningsgrund, och därmed är i viss mån association har sammanförts till associationstabeller. ett hierarkiskt system redan tillämpat. För det tredje Avsikten med dessa är att ge en uppfattning om hur är den hierarkiska (förgrenade) systemformen också samhället ser ut i naturen, varför arterna i dessa den "som bäst motsvarar de i språket och tanken be­ primärtabeller ordnats efter skikt och livsformer. hövliga begreppssystemen, även om dess form inte Dessa tabeller är i ett avseende väsentligare än över­ behöver motsvara den i naturen förekommande" siktstabellerna, ty i dem redovisas utgångspunkten, (Tuomikoski 1942 s. 75, översatt). den homogena provrutan. Av dessa skäl torde man inte kunna komma ifrån För att åskådliggöra vegetationsgradienterna och ge hierarkiska system inom växtsociologin, och ett direkt möjlighet att jämföra de flesta av associatio­ sådant har alltså utformats för mitt undersöknings­ nerna har slutligen ett par speciella översiktstabeller material. (tab. I och II) utarbetats, i vilka siffrorna anger arter­ Ett hierarkiskt sociologiskt system gör emellertid nas smårutefrekvens inom hela associationen. I enlig­ våld på verkligheten. Sedan man valt en huvudindel­ het med avsikten har även i dessa tabeller arterna ning av vegetationen kommer nämligen ytterlighetsfall sammanförts i skilje- och bindeartsgrupper. inom vardera av huvudenheterna att vara relativt olika Det bör tilläggas, att frekvenssiffrorna i översikts­ varandra, medan vegetationstyper på ömse sidor om tabellerna inte ger uttryck för statistik i egentlig huvudgränsen kan förete betydligt större likheter. Så mening utan endast avser att göra materialet överskåd­ är t.ex. en Trichophorum-fastmatta i mossevegetation ligt (se Dahl 1953 s. 666, 1956 s. 46, Å. Persson 1961 betydligt mer lik en Trichophorum-fastmatta i (fattig) s. 24, Fransson 1963 s. 319). kärrvegetation än vad den liknar en Ledum-tallmosse. Den för botanisten närliggande jämförelsen mellan ett Klassifikation av associationerna förgrenat vegetationssystem och det taxonomiska "Fiir die beschreibende Vegetationsforschung ist es systemet är frestande men riskabel, ty om descendens­ das Ziel, die Pflanzengesellschaften so zu ordnen, dass teorin accepteras, avser ett hierarkiskt, förgrenat ihre floristische Verwandschaft zutage tritt" (Gillner (trädformigt) taxonomiskt system att om möjligt ge 1960 s. 30). Detta mål - som ingalunda är det enda uttryck för det verkliga utvecklingsförloppet och inom vegetationsforskningen - kan enligt min mening således fö r verklig släktskap (jfr Sj örs 1961a s. 23). principiellt nås endast med ett flerdimensionellt koor­ Eftersom det är en orimlig uppgift att i ett hierar­ dinatiskt, helst ranglöst system, sådant som Tuomi­ kiskt sociologiskt system ge ett fullt korrekt uttryck koski (1942) rekommenderat, vari även en eller flera för den floristiska likheten, har i många fall alterna­ geografiska gradienter kan ingå. tiva lösningar sett dagens lj us, en kanske bäst i ett Ä ven om ett sådant koordinatiskt system i teorin visst sammanhang, men ingen generellt bäst. är det naturliga, så är det dock ofta i praktiken svår­ När det floristiska omslaget efter en gradient är genomförbart och i viss mån otillfredsställande . För markant kraftigare än efter övriga, skulle en huvud­ det första blir systemet omöjligt att grafiskt exakt indelningsgrund kunna objektivt fastställas. Gradien­ framställa, så fort gradienterna blir fler än två eller i terna fattig-rik, myrvidd-myrkant och lösbottnar­ enkla fall tre (Sjörs 1948 s. 66, 1961a s. 26). Söker ristuvsarnhällen torde i detta avseende vara ganska man bedöma stora områdens vegetation är självfallet likvärdiga (se Sjörs 1948 s. 66). En huvudindelnings­ gradienterna oerhört många och ofta mer eller mindre grund skulle också kunna objektivt fastställas vid en sammanvävda, så att de inte representerar av varandra speciellt markant diskontinuitet, exempelvis enligt Du helt oberoende variationsriktningar. Ett icke-hierar­ Rietz m.fl. vid gränsen mellan mosse- och kärrsam­ kiskt system blir då oöverskådligt. För det andra hällen inom gradienten fattig-rik. J ag kan dock inte måste, även om man söker tillämpa ett koordinatiskt finna att vare sig denna eller någon annan diskonti­ system, någon ordningsföljd bestämmas när man skall nuitet är tydligast markerad. Vid en uppdelning i flera beskriva enheterna (i vårt fall associationerna) i jämställda undergrupper vore det ännu svårare att systemet. Indelningarna efter de olika gradienternaär bevisa prioriteten för en viss indelningsgrund. inte alltid genomgående tillämpbara (se längre fram). Gruppemas antal tenderar kanske också att bli

Acta Phytogeogr. Suec. 57 My rvegeta tion i sydvästra Viirmland 21 mycket stort Qfr Havas 1961), varigenom syftet med att ge dem rangen av fö rband, ordningar och klasser indelningen går förlorat. Qfr Sj örs 1948). När man sålunda på den floristiska vägen inte Indelningen ansluter sig relativt väl till den av Du flnner någon klar vägledning, bör man enligt min Rietz (1949, 1954) fö reslagna, även om min moti­ mening se problemet mera som ett praktiskt dispo si­ vering delvis är en annan. Du Rietz' (1949 s. 276) tionsproblem. Man kan då också tänka sig icke-floris­ "andra huvudmetod", nämligen att man urskiljer de tiska indelningsgrunder (av de på floristisk väg funna större vegetationsenheterna direkt i naturen och in­ associationerna), t.ex. följ ande : delar dem successivt i lägre, torde medföra svårigheter l. Grupper av associationer som i naturen bildar att bedöma det floristiska släktskapet, innan man har stora, sammanhängande enheter bör hållas samman analyserat vegetationens skiftande sammansättning . I Qfr Sjörs 1948 s. 66; denne följer dock ej helt denna praktiken torde hans metod emellertid i viss mån princip 1 den fortsatta underindelningen). Enligt min oavsiktligt leda till "den geografiska sammanhållnings­ mening är gradienten lösbottnar-ristuvsamhällen principen" enligt ovan. olämplig som första men användbar som sista indel­ Det är en allmänt accepterad åsikt bland nutida ningsgrund, på grund av den smårutiga mosaik enhe­ växtsociologer att samhällen skall begränsas på grund­ terna efter denna gradient som regel bildar. Av samma val av vegetationens sammansättning och inte med skäl är däremot gränsen mellan mosse- och kärrsam­ hänsyn till underliggande ekologiska förhållanden. hällen en lämplig indelningsgrund. Mot bakgrund av denna "floristiska princip" är kärr­ 2. Redan kända, skarpa och framför allt klart växtgränsen mycket intressan�. Teoretiskt har vi definierbara, ekologiska gränser bör väljas före mindre uppställt en ståndortsgräns (fastmarksvattengränsen) skarpa, eller oklart definierbara, även om motsvarande och en motsvarande floristisk (kärrväxtgränsen), men floristiska omslag inte är större. Detta skäl talar också bl.a. Malmer (1962a) har anfört exempel på att fö r att prioritera gränsen mellan mosse- och kärrvege­ kärrväxtgränsen inte alltid bestäms av vegetationens tation motsvarad av fastmarksvattengränsen. sammansättning som sådan utan av vår tolkning av Svårt är det att inom kärrvegetationen välja dennas indikation av den hydrologiska och kemiska (rättare sagt prioritera) mellan gränsen mellan myr­ motsatsen mellan kärr och mosse. Med avseende på vidd- och myrkantvegetation och gränserna mellan makrofyter fullkomligt identiska samhällenkan enligt fattigkärr, mellankärr och rikkärr. Båda de anförda Malmer i norra Sverige räknas som mossevegetation grunderna talar i mitt område kanske något för ett men i sydligaste Sverige uteslutande som kärrvegeta­ företräde för den trofiska gradienten (fattig-rik), även tion (t.ex. mj ukmattor med Carex limo:;a och om Å. Persson (1961) har fattat motsatt beslut för ett Sphagnum dusenii). annat område. När man som i mitt fall behandlar ett mindre om­ På dessa grunder har jag kommit fram till följ ande rådes myrvegetation undgår man dylika problem. uppställning av min uppdelning av områdets myr­ Gränsen mellan mosse- och kärrvegetation kan här vegetation: som regel entydigt definieras och utgör, som nyss l. Mossesamhällen sagts, en lämplig huvudindelningsgrund. l. Mosseviddsamhällen 2. Mossekantsamhällen II. Kärrsamhällen Vegetationsgradienter inom A. Fattigkärrsamhällen l. Myrvidd-fattigkärrsamhällen myrvegetationen 2. Myrkant-fattigkärrsamhällen B. Mellankärrsamhällen. Omfattar endast: Vegetationsgradienten fattig-rik (tab . l) l. Myrvidd-mellankärrsarnhällen Beträffande termen vegetationsgradient (tidigare C. Rikkärrsamhällen kallad variationsriktning) se Sj örs (1963b s. 38). l. Myrvidd-rikkärrsamhällen Att myrvegetationen företer olikheter i förhållande Speciell grupp : associationen O btus e tum till ståndortens trofiska förhållanden har tidigt obser­ 2. Myrkan t-rikkärrsamhällen verats. Du Rietz har på grundval av denna variations­ a) utan källpåverkan riktning gjort en huvuduppdelning av myrvegeta­ b) med källpåverkan tionen i mossevegetation och kärrvegetation, den senare uppdelad i fattigkärrvegetation och rikkärr­ Alla dessa grupper är definierbara med hjälp av vegetation, vilka enhe ter i sin tur uppdelas i extrem­ binde- och/eller skiljearter. J ag finner dock inga skäl fattigkärr, medelfattigkärr, medelrikkärr och extrem-

Acta Phytogeogr. Suec. 57 22 Sven Fransson

Öve rsikt över associationernas fördelning efte r vegetationsgradienter Survey of the di stribution of associations along vegetational gradients

Mosse (bog) Fattigkärr (poor fen) Rikkärr (rich fen) Enl. Du Rietz Mosse Fattigkärr Mellankärr Rikkärr Enl. Sj örs (inte rmediate fen) Myrvidd (expa nsc) * L-altuno- Calluno-strami- Risluvsamhällen fuscclum (hummock) )i- Tomentypnetum Fastmattor (firm, Rubello- lawn-like vcg. ) tenenetum

Mj ukmattor (soft, Cuspida- earpet-like veg. ) te tum Lösbottnar (mud­ bottoms)

Myr kant (ma rgin) Ca ricetum Ristuv­ globu la ris l samhällen Paucifloro-pan·ifolietum Myrkant-rik.kärrvegetation r------utan eller med inslag av Fastmattor "" Rostrato­ : källvege tation. l-----lparvifolietum Rich fen of mire margin. Riparietum (incl. spring vegetation) Mj ukmattor Lösbottnar

Ramhällen tillika starkt beroende av andra gradienter än de tre angivna begränsas av bruten linje. *anger att samhället bildar övergång mellan myrvicld- och myrkantvegeta tion eller ti l lhöt· båda.

Communities that are, in addition, much clepenclent on other gradients than the thrcc uscd in the construction of the diagram, are surroundact by a broken li ne. * indicates transitional status bctween m:ire expanse and mire margin vegetation, o1· occurrcncc in both. rikkärr (Du Rietz 1942a och b, 1945, 1949, 1950a, b Ca-halt. Beträffande svenska undersökningar över och c, 1954a och b, 1959a och b; se även Waldheim dessa förhållanden, se främst 11mmark (1942), Sjörs & (1946b , 1948, 1952), Witting (1947, 1948, 1949), Du Weimarck 1943, Waldheim 1943, 1944 , Weimarck Rietz (1949, 1950a, b och c), Malmer (1962 a och b), 1944 , v. Krusenstjerna 1945, Albertson 1946, Witting Å. Persson (1962), Holmen (1964) och Sonesson 1947, 1948, 1949, Sjörs 1952, 1956, 1963b, Selander (1970b ). De vattenkemiska förhållandena torde vara 1955, Nordborg 1957, Å. Persson 1961, Fransson underkastade stora variationer efter väderlek och års­ 1963). Sj örs (1952) har emellertid funnit att norr om tid. Torvkemiska förhållanden (se särskilt Malmer) torde åtminstone för fältskiktets del vara mera bety­ limes norrlandicus uppträder en myrvegetationstyp, delsefulla. stående mellan fattigkärrvegetation och rikkärrvegeta­ tion, "intermediate fe n vegetation", vilken känneteck­ nas av att rikkärrarter blandas med arter som söder om limes är inskränkta till fattigkärren (se även Sjörs De i följande avsnitt beskrivna associationernaför­ 1946b s. 32, 1948 s. 59, Fransson 1958, 1963, Å. delar sig på fyra grupper, mosse samhällen, fattigkärr­ Persson 1961, 1962). Sjörs (1952) har visat att före­ samhällen, mellankärrsamhällen och rikkärrsamhällen, komsten av denna kärrtyp är korrelerad med ett myr­ vilka motsvarar de fy ra, ovan nämnda, enheterna vatten med låg elektrolytisk ledningsförmåga och mossar, fattigkärr, "intermediate fens " och ( egentli­ förhållandevis högt pH. På grundval av närvaron av ga) medelrikkärr enligt Du Rietz och Sj örs. Beträf­ rikkärrarter betraktade Du Rietz (1949 s. 289-290) fande mellankärren är dock att märka att de inom dessa kärr som rikkärr. undersökningsområdet i betydligt mindre omfattning än i Bergslagen och längre norrut innehåller exklusiva Orden "fattig" och "rik" härstammar från Du Rietz' indelning av kärren i fattigkärr och rikkärr och åsyftar fattigkärrarter (se vidare nedan) och därför mycket arternas eller samhällenas placering efter denna vege­ väl kan betraktas som en speciell typ av medelrikkärr. tationsgradient. Orden "artrik" och "artfattig" borde Extremrikkärr saknas inom undersökningsområdet. språkligt åsyfta analysernas eller samhällenas verkliga Som senare skall motiveras uppdelas fattigkärren inte (Å. artrikedom Persson 1961 s. 118) men har dock i extremfattigkärr och medelfattigkärr. Se vidare använts i den förra bemärkelsen (Sjörs 1948). Vegetationens förändring efter denna gradient har ovanstående schema. visat sig vara korrelerad med pH och endast med avse­ En översikt över arternas fördelning efter denna värda avvikelser med elektrolytisk ledningsförmåga vegetationsgradient ger tab. I. Endast mera frekventa och andra uttryck för vattenkemiska egenskaper, t.ex. eller för karaktäristiken väsentliga arter har medtagits.

Acta Phy togeogr. Suec. 57 My rvegetation i sydvästra Värm land 23

Artgrupp l innehåller arter som uppträder i både dusenietum och Rhynchosporo-papillo setum, inom mossar och kärr. De flesta av dem uppträder i alla vilka en motsvarande uppdelning av olika skäl dock kärrtyperna ("allmyrarter", Du Rietz 1957a s. 13), inte kunnat genomföras. dock inte samtliga (se nedan). Blott ett fåtal är myr­ På grundval av iakttagelser över uppträdande på kantarter, vilket sammanhänger med att det endast myrpartier med successivt fastmarksvattenupp­ finns ett myrkant-mossesamhälle (Vaccinietum uligi­ hörande kan artgrupp 2 subjektivt uppdelas i under­ nosi), vilket dessutom har relativt svag myrkant­ grupper ordnade efter indikation av behovet av anknytning, eftersom det inte påverkas av fastmarken minerogent vatten. Endast frekventa arter och fö rhål­ i vattenkemiskt hänseende (jfr Sjörs 1948 s. 65). landen inom undersökningsområdet avses. Till grupp 2 har samlats arter som saknas i mosse­ a) Carex paucijlora, C. globularis, Sp hagnum vegetationen men som uppträder i fattigkärren och compactum. Dessa arter har här visserligen aldrig med som regel även i de rikare kärrtyperna. säkerhet konstaterats i ombrotrof miljö men deras F örekomsten av kärrväxter på en myr samman­ uppträdande i gränsområdena utesluter inte att de hänger som redan nämnts med fö rekomsten av skulle kunna förekomma i mossevegetation. minerogent vatten. Gränsen för det minerogena vatt­ b) My rica gale, Carex rostrata, Eriophorum angus­ nets räckvidd kallas "fastmarksvattengränsen" (Thun­ tifolium, Calliergon stramineum, Sphagnum apicula­ mark 1940 s. 66, 1942 s. 15). Motsvarande floristiska tum, Carex magellanica, C. nigra gräns har kallats "kärrväxtgränsen" (Sjörs 1946b s. c) Menyanthes trifoliata, Sphagnum p u/ch rum 14, 1948 s. 58) eller "fastmarksvattenindikator­ d) Carex lasiocarpa, Malinia coeru/ea, Sphagnum gränsen" (Du Rietz 1954, 1959b), av vilka den först­ imbricatum, Carex vaginala, Sphagnum centrale nämnda termen här brukas. Nästa stora omslag markeras av arterna inom grupp På excentriska mossar, där drågens kärrvatten 3, vilka förekommer nästan enbart inom mellankärren åtminstone tidvis sprider sig ut i angränsande mosse­ och rikkärren. Enligt analysmaterialet ansluter sig hit höljor, där dess inverkan successivt upphör, blir såväl även Phragmites communis, Ca rex livida och Drasera fastmarksvattengränsen som kärrväxtgränsen diffusa. intermedia, vilka dock fö rekommer, ehuru mindre Speciellt svagt blir det floristiska omslaget om inget fre kvent, även i fattigkärr, dock inte i de allra fatti­ omslag efter andra variationsriktningar samtidigt sker, gaste. utan t.ex. drågens kärrmjukmattor successivt övergår i Den mest krävande artgruppen är grupp 4, vars mossehöljemjukmattor (jfr Malmer 1962a). Där en arter här förekommer endast inom rikkärren. koncentrisk mosses sluttning övergår i laggkärr är fast­ (Pedicu/aris pa/ustris som enligt analyserna hamnat i marksvattengränsen skarpare, liksom det floristiska denna grupp, torde inte höra hit, enligt allmän erfa­ omslaget. Det bör dock framhållas att en stor del av renhet.) detta floristiska omslag inte beror på övergången I denna översikt har som nämnts inte hänsyn tagits mosse-kärr utan på det intill fastmarksvattengränsen till sådana arter som uppträder i fa ttigare samhällen koncentrerade omslaget efter gradienten mjukmattor men inte förefaller fm nas i de rikare. En granskning i (i laggkärret )-fastmattor-ristuvsamhällen (mossekant­ detta hänseende visar att några arter som är helt in­ skogen). skränkta till mossevegetationen inte torde förekom­ Det förekommer således på myrarna ytor om vilkas ma. Enbart angivna från mosse- och fattigkärr­ minerogena påverkan tvivel kan råda. Betydligt vanli­ samhällen är Rubus chamaemorus, Sphagnum haiti­ gare är det emellertid att ingen tvekan råder, ty välv­ cum, S. cuspidatum och S. tenellum, men detta torde, ningen ger säkra hållpunkter utan att man behöver speciellt beträffande Rubus chamaemorus och tillgripa vare sig avvägningar eller kemiska vattenana­ Sphagnum tenellum, bero på ofullständigheter i ana­ lyser. På de större delarna av excentriska mossar lysmaterialet. Sphagnum apicu/atum tycks endast behöver man inte heller tveka. När i detta arbete talas fö rekomma i fattigkärren. Carex g/obularis, C. mage/­ om att olika arter är ombrotrofa har de alltid iaktta­ lanica, C. paucijlora, Polytrichum commune, Sphag­ gits på dylika "säkra" ståndorter. num dusenii, S. riparium, S. rubellum, Ciadopadie/la Den grupp av arter och samhällen som förekommer jluitans, Gymnocolea injlata och Lepidozia setacea är i fattigkärren men inte i mossesamhällena (grupp 2) är inte noterade i rikkärren. Till denna grupp ansluter sig inte så enhetlig som tabellen kan ge ett intryck av. Av även Eriophorum vagina tum, på en analys när. På samhällena bildar Molinio-papillosetum, Riparietum grund av mellan- och rikkärrens sällsynthet i under­ och Paucijloro -parvifolietum vaginatetosum en rikare sökningsområdet är dock slutsatserna härvidlag något grupp, där vissa mera krävande fattigkärrarter växer. osäkra. Motsvarande rikare typer finns även inom Menyantho- Betydligt bättre kan man positivt karaktärisera de

Acta Phytogeogr. Suec. 57 24 Sven Fransson

fa ttigare samhällstyperna gentemot de rikare om man Med undantag av en enda lokal i sydväst är även tar hänsyn till frekvens och dominans. Klara prefe­ Sphagnum mol/e mera krävande enligt mitt material. rensarter för mossevegetationen gentemot all kärr­ Längre åt det fattiga hållet går å andra sidan i mitt vegetation i undersökningsområdet är t.ex. Sphagnum område i varje fall Carex limosa, Scheuchzeria palust­ balticum, S. cuspidatum och Cetraria delisei. Mosse­ ris, Drepanoc/adus f/uitans och Sphagnum lindbergii, och fattigkärrsamhällen karaktäriseras gemensamt av vilka alla inom vissa delar av undersökningsområdet hög frekvens av t.ex. Eriophorum vaginatum, Sphag­ uppträder som mosseväxter, trots att de på Åkhult­ num dusenii och S. rubellum. Preferensarter fö r fattig­ myren ingår i den anspråksfullare kärrväxtgruppen 2, kärren är Carex magel/anica och C. paucif/ora , för samt dessutom också Carex rostrata, som dock enbart mellankärren Carex livida, Juncus stygius, Sphagnum är kärrväxt. -Speciellt för de subatlantiska men även plumulosum och S. subfulvum. I egenskap av botten­ för vissa av de boreala växterna är deras tendens att skiktsdominanter karaktäriserar Sphagnum haiticum bli mera anspråksfulla vid utbredningsperiferin fullt och S. cuspidatum mossevegetationen, S. dusenii, S. klar. tenellum och S. magel/anicum både mosse- och fattig­ En annan jämförelsepunkt med sydsvenska förhål­ S. kärrvegetationen, S. ap iculatum och pulchrum landen ge r Waldheim & Weimareks (1943) material (här) enbart fattigkärren, S. imbricatum och S. från Skåne. De olikheter i förhållandena där och i papillasurn fattigkärren och mellankärren, S. plumulo­ undersökningsområdet som kan iakttas gäller mest sum och S. subfulvum mellankärren. mosse- och fattigkärrarters uppträdande i rikare kärr­ Längre fram redogörs för det förhållandet att det typer. Enligt dessa författare förekommer i Skåne inte är samma arter som överallt uppträder som Sphagnum haiticum endast i mossevegetation. Vidare mosseväxter, och en jämförelse görs mellan förhållan­ går Carex magel/anica, C. paucif/ora, Eriophorum dena i detta avseende i undersökningsområdet och vaginatum, Sphagnum apiculatum, S. cuspidatum, S. andra delar av Fennoskandia. Man frågar sig om man dusenii och S. papillasurn inte ut i rikkärren. I huvud­ kan konstatera några motsvarande regionala olikheter sak likartade är förhållandena i Närke enligt Waldheim beträffande övriga gränser inom variationsriktningen (1944), där dock Sphagnum haiticum uppträder i fattig-rik. Svårigheterna är här större, eftersom dessa fattigkärren, ehuru sällsynt, och S. magel/anicum gränser inte låter sig så klart fixeras, vare sig floristiskt saknas i rikkärren. Som tidigare nämnts går S. balti­ eller ekologiskt, som kärrväxtgränsen. cum i mitt undersökningsområde ut i fattigkärren, En jämförelsepunkt med förhållandena i södra och Carex magel/anica, C. paucif/ora, Eriophorum Sverige beträffande fattigkärrvegetationen ger Mal­ vaginatum, Sphagnum dusenii och S. papillasurn går mers (1962a) redogörelse för Åkhultmyren. ut i den typ av rikkärr, som här kallas mellankärr, om Med hänsyn till variationsriktningen fattig-rik också endast S. papillasurn gör det allmänt. finner Malmer (op.c. s. 76-77) inom fattigkärrvegeta­ En jämförelse med Sjörs' (1948) tabellmaterial tionen följande tre grupper: från skattlösbergs stormosse visar, att Carex magel/a­ nica, C. paucif/ora och Eriophorum vaginatum där l. Erica tetra/ix, Lycopodium inundatum, Narthe­ betydligt allmännare går ut i mellankärren, liksom cium ossifragum, Carex paucif/ora, Rhynchospora fu sca, Sphagnum auriculatum, S. compactum, S. fallet är ännu längre norrut (se ovan). Uppenbarligen mol/e. föreligger i detta avseende en regional olikhet, som 2. Salix repens, Ca rex limosa, Eriophorum angusti­ tycks vara skarpast kring limes norrlandicus. Under­ fo lium, Scheuchzeria pa/ustris, Ca lliergon strami­ sökningsområdet Gämförelsen gäller närmast höjd­ neum, Drepanoc/adus f/uitans, Sphagnum apiculatum, områdena, där mellankärren finns) tycks beträffande S. dusenii, S. lindbergii, S. pulchrum 3. Menyanthes trifoliata, Utricularia intermedia, Sphagnum papillasurn ansluta sig till nordliga myrar, i fråga om övriga nämnda arter förhålla sig inter­ U. minor, Carex lasiocarpa, C. rostrata, Equisetum f/uviatile, Sphagnum inundatum mediärt. Med nyss nämnda undantag förhåller sig arterna En jämförelse med mina erfarenheter från under­ med avseende på den nu behandlade variations­ sökningsområdet ger främst följande . Inte så långt åt gradienten mycket likartat i undersökningsområdet det fattiga hållet går i mitt område Erica tetra/ix, och i Bergslagen. Salix repens, Lycopodium inundatum, Rhynchospora En annan jämförelsepunkt ger den lista över ord­ fu sca och Sphagnum auricu/atum. Till dessa bör läggas ningsföljden mellan några kärrväxters uppträdande i Drasera in termedia och Sphagnum imbricatum , som i "de släta backkärrens serie mot allt större artrike­ Åkhultmyren även växer som mosseväxter, men som i dom", som Sjörs (1946b s. 28, 33) redovisar från övre Värmland inte ens finns i de fattigare av fattigkärren. Långanområdet i Jämtland.

Acta Phytogeogr. Suec. 57 My rvegetation i sydvästra Värmland 25

Po tentilla erecta och Malinia coerulea, troligen i breda laggkärr förekommer övergångstyper mellan också Pinguicula vulgaris och Sphagnum warnstor­ myrvidd- och myrkantkärr. De är emellertid sällsynta fianum, går längre åt det fattiga hållet i det nordligt­ i undersökningsområdet, vilket möjligen gjort mot­ oceaniska övre Långanområdet än i sydvästra Värm­ sättningen myrvidd-myrkant speciellt skarp . land. I varje fall i myrkantkärren går å andra sidan Arterna inom grupperna la, 2a, 2d, 3a och 4a är Sp hagnum centrale längre åt det fattiga hållet i Värm­ indifferenta gentemot denna gradient. Arterna i grupp land. 2d är dock myrkantarter i fa ttigkärren, vilket åtmins­ Föreliggande jämförelsematerial från andra områ­ tone delvis torde bero på ofullständigt analysmaterial den är emellertid när det gällerkä rrväxter för speciellt (myrvidd-medelfattigkärr dåligt representerat). Arter­ sammansatt för att ge säkra hållpunkter för en all­ na i grupp l b, 2b, 3b och 4b är myrviddarter. Andro­ mänt regional jämförelse . meda polifolia, Drasera rotundifo lia och Carex lasio­ carpa förekommer dock även i myrkantsamhällen Vegetationsgradienten myrvidd-myrkant men i lägre frekvens. Arterna inom grupp l c, 2c och (tab . l) 4c är myrkantarter. Betula pubescens, Pinus silves tris, Vissa arter i en myr är lokaliserade till kanterna, andra Va ccinium uliginosum, Carex magellanica och Sphag­ till den öppna myrvidden. Myrvegetationens fördel­ num parvifolium förekommer dock även i myrvidd­ ning på dessa båda grupper kan spåras i tidiga arbeten , vegetation ehuru i lägre frekvens. t.ex. Cajander (1913), Nordhagen (1936, 1943) och En jämförelse med Malmers, Perssons och Sjörs' Du Rietz (publicerat först 1948 och 1949), och har (o p .cc.) material visar mycket likartade förhållanden, klart betonats av Sjörs (1948, 1950), som också infört vilket är något förvånande så heterogen som särskilt termerna myrvidd och myrkant. Malmer (1962a) gör myrkantvegetationen dock är. en huvuduppdelning av myrvegetationen efter denna gradient. Även Ruuhijärvi (1960), Havas (1961), Å. Persson (1961, 1962) och Sonesson (1970a) behand­ lar myrvegetationens fördelning efter denna gradient. Vegetationsgradienten lösbottnar-ristuvsam­ Myrkantvegetation täcker ofta hela om också hällen (tab. Il) aldrig särskilt stora kärr. Myrviddvegetationen å andra En väsentlig differentiering i myrvegetationens sam­ sidan kan i vissa myrar nå mycket nära myrkanten. mansättning parallellvarierar med samhällenas relativa Det förekommer också ofta att myrkantvegetation nivå. De ståndortsfaktorer som påverkar denna gra­ (t.ex. Carex canescens och Sphagnum riparium) före­ dient är förknippade med vattenståndet (t.ex. dess kommer i gungfly och vid bäckar, skilda från fa stmar­ maximi-, minimi- och medelhöjd, översvämnings- resp. ken av en bred zon verklig myrviddvegetation . Ur torrläggningsperiodernas varaktighet och kemiska för­ dessa synpunkter är sj älva benämningarna inte helt ändringar i samband därmed) och är sålunda av lyckade. De bibehålls här i brist på bättre och under komplex natur (jfr Sj örs 1950 s. 195). Vattenståndet betoning av att gradienten myrvidd-myrkant är ett ut­ som ståndortsfaktor har behandlats av Lumiala tryck för en variation i vegetationen själv, oberoende (1944 ), Sj örs (1948), Havas (1961), Malmer (1962a) av dess geografiska belägenhet Gfr Sjörs 1950 s. 188). och Å. Persson (1962). Sjörs (1948, 1950 etc.) beto­ De ståndortsekologiska faktorer som ligger bakom nar dock torvsubstratets fa sthet som en viktig fa ktor denna gradient är oklara. De diskuteras av Sj örs (1948 järnte vattenståndet och dess växlingar, och talar s. 65, 1950 s. 190), Ruuhij'ärvi (1960 s. 3641), Havas (1950) t.o.m . om två olika ehuru besläktade "varia­ (1961 s. 93, 131-143), Malmer {1962a s. 217, 1962c tionsriktningar". s. 10) och Å. Persson (1962 s. 88). Indelningar efter i stort sett denna vegetations­ Associationernas och de mera frekventa myrarter­ gradient har för olika myrtyper gjorts av bl.a. Booberg nas fördelning enligt denna gradient framgår av tab . I. (1930), Du Rietz (1933, 1949, 1950a, b och c), Vid en jämförelse med övriga gradienter är det slående v. Krusenstjerna (1945), Sjörs (1948, 1950), Å. Pers­ att övergången här är mindre successiv. Det finns dock son ( 1961) och Malmer ( 1962a ). Indelningarna enligt samhällen som intar en mellanställning. Detta gäller i Booberg, Du Rietz, v. Krusenstjerna och Å. Persson första hand Rostrato-parvifolietum och Obtusetum, avser blott vissa myrtyper eller är olika för olika myr­ vilkas anknytning till resp. grupper är mycket oklar. I typer, och en jämförelse mellan egna och dessa för­ viss mån är även Vaccinietum uliginosi, Calluno­ fa ttares resultat har åtminstone delvis gjorts i vegeta­ straminetum och Sarmentosetum övergångstyper och tionsbeskrivningen. Sjörs' och Malmers indelningar Tomentypnetum tillhör båda grupperna, om än i mitt löper över alla, resp. flera myrtyper och tas därför område enbart myrviddsversionen påträffats. Speciellt upp till behandling i detta sammanhang.

Acta Phytogeogr. Suec. 57 26 Sven Fransson

Sj örs (op.cc.) delar upp myrvegetationen efter denna en övergångsgrupp, som emellertid inte är enhetlig gradient i enheterna lösbottnar, mjukmattor, fast­ och vars associationer förhåller sig olika i förhållande mattor och ristuvsamhällen. Dessa enheter definieras till de typiska mjukmattorna och fastmattorna. efter artsammansättningen men är tillika i första hand fy sionomiska enheter. Lösbottnarna har sålunda en Rostrato-parvifolietum är en övergångsform så till mycket gles vegetation, både i få lt- och bottenskikten. vida att mycket få typiska mjukmattarter (grupp l) Deras och mjukmattornas graminider har jordstammar resp . fastmattarter (grupp 4) är representerade, och och rotdelar som bildar en "mjuk" matta, medan fast­ anknyter till magnocariceta (Sjörs 1950). Inom övri­ mattornas graminider bildar en "fastare", ofta små­ ga associationer i denna övergångsgrupp möts arter tuvig matta. I dessa tre grupper av samhällen samt i magnocariceta (Sjörs 1950) är graminiderna för­ från både mjuk- och fastmattor, men de förekommer härskande livsform i få ltskiktet. Ristuvsamhällena som regel i lägre frekvens än i de typiska fastmatt­ däremot domineras av ris. I bottenskiktet uppträder resp . mjukmattsarnhällena. Rhynchosporo-papillose­ där ofta lavar, och ristuvsamhällena har således en tum står dock både sociologiskt och fy sionomiskt hedartad fysionomi. närmare mj ukmattsamhällena, och Sphagn etum com­ Associationernas fördelning på dessa samhällstyper pacti torde med ett större analysmaterial kunna inom mitt undersökningsområde framgår av tab . Il uppdelas på mjukmatt- och fa stmattsamhällen, vilka i (tabellhuvudet). Den enda typiska lösbottenassocia­ denna association sammanförts. Av större intresse är tionen är Stygietum inom mellankärren. Helt typiska då att inom mellan- och rikkärren uppträder en art­ mellankärrmjukmattor har inte iakttagits. I övriga grupp , som endast är representerad i denna mellantyp (trofiska) kärrtyper har jag sammanfört lösbotten­ (grupp 3). Några motsvarande arter inom mossarna och mjukmattvegetationen till samma associationer, och fa ttigkärren fi nns inte. Sarmentasetum och beroende på att enda olikheten är det glesare mossa­ Campylio-revolvetum blir därigenom verkliga över­ bottenskiktet i den fö rra, vilket jag inte ansett vara ett gångstyper mellan mjukmattor och fastmattor (även tillräckligt kriterium för en associationsuppdelning. fy sionomiskt), vilket bäst framgår vid en jämförelse

Mellan mjukmattor och fa stmattor har måst inskjutas mellan Scorpidietum ( mjukmattsamhälle ), Campylio-

Jämförelse mellan uppdelningen :w mosse- och fn ttigkärrvegctationen hos Mnlmcr, Sjörs och föl'f. A compa rison of the di ffe renliation of the bog and poor fon vegetation accordi ng to Malme r, Sjörs and the present author.

Enl. Malmer 1962 a (s. 142-143) Enl. Sj örs Enl. de tta arbete Myrviddvegetation My rkant- 1948, all Mossevidd (bog expa n e) My rvidd-fattigkärr My rkanl­ vegetation m�·rveg. (poo r fen, expanse) f:1 Ltigkä rr (poor fon, Cladonia-series Ristuv- Cladinn. - fa cies mat·gin) samhällen Calluno- (hummock E m petrum fuscetum Sphagnum luscum- comm .) Ca t·i cctum Sphagnu m nigrum Sphagnum och S. rubcllum- Calluno-stramin tum globu la ris nt bellum variants parvifolium facies series Trichophorum series caespitosum Fastmattor Rubello-tenelletum Trichophoro- och Paucinoro- variants la n Molinio-papillosetum pa rvifoli- (finn, w mage llanicetosum Trichophorum like vcg. ) e tu m

Sphagnum caespitosum Sphagnum Rostrato magellani- va riants apiculatum- pa t·vi- Rhynchosporo- cum- D rosera palustre Sphagnum folietum papillasetum papillosum anglica series magellanicum- se ries va riants fa cies Mj ukmattor Cuspi- (soft, earpet Sph. dusetlii-, Sphagnum cuspidatum- Sphagnum like veg. ) da tetum apicu latum-, Sphagnum s. pulchrum series apicula t1-1 m - s. pulchrum- Hipa rietum du en i- cuspidatum- squa rrosum Meny- och S. lindbc rgii · och S. dusenii- series etosum facies facies antho-

duseni- Sphagnum lösbotten- Sphagnum cuspidatu m- Lösbottna r Cuspidatetum a icula tum- tum facies inundatum series p (m ud-bot- zygogonietosum e inundatum series toms)

Drose t·a Cuspidatetum Sphagnum intermedia Mjukma ttor tene lle tosum .va t·iants (delvis) leneHum Sphagnetum compncti series Tri chopho l' m U Fastmattor R u be !lo-Lenelietum caespi tosum tcnelletosum variants

Acta Phytogeogr. Suec. 57 My rvegetation i sydvästra Värmland 27

Fig. 11. Edamossen (nr 62). I de sydöstra delarna av mossevidden finns stora partier med lösbottnar, nakna eller bevuxna med Carex limosa, Rhynchospora alba och Scheuchzeria palustris. Sådan vege­ tation är eljest sällsynt inom under­ sökningsområdet. 12.7 .1963. - Large mud-bottom patches are rare in the ombrotrophic bogs of the area. revo/vetum ( mellantyp) och Tomentypnetum (fast­ åtminstone beträffande Sphagnum parvifolium på mattsamhälle ). Nordqvist (1965) betecknar Campylio­ Åkhultmyren så olika förhållandena längre norrut, att revolvetum-stadiet som fa stmattor och To mentyp­ en parallellisering av myrkantvegetationen är svår. netum -stadiet som "lower hummock vegetation". Ovan nämndes att gradienten lösbottnar-ristuv­ Sammanfattningsvis kan man alltså säga, att lös­ samhällen är av komplex natur. "Moreover, this series bottnar och mjukmattor ofta inte går att hålla isär på is not a simple one, bu t involve s several interwoven associationsnivå, beroende på att enda olikhet är lägre directions of variation, too dependent on each other täckning för bottenskiktsmossorna. Mellan mjuk­ to be distinguishable as isolated directions" (Sjörs mattor och fastmattor uppträder mellanformer, dels 1950 s. 195). En sådan "invävd" gradient anges av emedan samhällstyper (magnocariceta) uppträder utan förekomsten av arter som Sphagnum tenellum, S. vare sig typiska mjukmatt- eller fastmattarter, dels compactum, S. mo !le, Cladopodiellafluitans, Gymno­ emedan inom mellan- och rikkärren artgrupp 3 (tab. colea inflata, Odontoschisma sphagni och Cladonia II) tillkommer. Ristuvsamhällena är en sociologiskt squamosa (jfr Malmers nyssnämnda "Sphagnum väl avgränsad grupp. -Som fy sionomiska enheter är tenellum series" och mitt kärrsamhälle Sphagnetum dessa grupper av samhällen inom undersöknings­ compacti). Riklig förekomst av de nämnda arterna området i stort sett väl avgränsade och användbara står i ett visst motsatsförhållande till förekomsten av enheter. Som sociologiska enheter har de varierande arter som Sphagnum dusenii, S. fu scum, S. magel­ användbarhet, olika inom mossar, fa ttigkärr, mellan­ lanicum och S. papillosum. Inom mossevegetationen kärr och rikkärr, olika också inom myrvidd- och myr­ har denna artmotsättning ofta behandlats som regres­ kantvegetationen. siva resp. progressiva stadier (v. Post & Sernander I sitt arbete om Åkhultmyrens vegetation urskiljer 1910, Osvald 1923, Du Rietz 1949 , 1950a, b och c; se Malmer (1962a) inom myrviddens mosse- och fattig­ även U. Jensen 1961, Malmer 1962a). kärrvegetation sex olika "series" efter gradienten lös­ Enligt sistnämnda gradient delas mossesamhället bottnar-ristuvsamhällen. Cuspidatetum upp i å ena sidan subassociationen En jämförelse av Sj örs' och Malmers enheter dusenietosum, å andra sidan subassociationerna gentemot mina egna associationer ges här i ett dia­ zygogonietosum och tenelletosum. Rubello-tenel­ gram, som återgår på Malmers eget schema (1962a s. letum delas upp i magellanicetosum och tenelletosum, 142-143). och Calluno-fuscetum i facies med dominans av En väsentlig vinst med Malmers system är urskiljan­ Sphagnum magellanicum, S. rubellum eller S. Ju scum det av en särskild "Sphagnum tenellum series", vilken å ena sidan och av levermossor eller renlavar å den inte har någon motsvarighet i Sj örs' system (se vidare andra. I fa ttigkärrvegetationen får denna gradient som nedan). Också inom myrkantvegetationen har Malmer nämnt sitt uttryck i utbildningen av Sphagnetum parallelliserat sina enheter med Sjörs' och därmed compacti. Se vidare under detta samhälle och med mina, vilka med undantag av Rostrato-parvi­ Cuspidatetum tenelletosum beträffande beroendet av fo lietum går in i mjukmatt-fastmattschemat (se dia­ växling mellan översvämning och uttorkning. grammet). Men uppenbarligen är förhållandena

Acta Phytogeogr. Suec. 57 28 Sven Fransson

Vegetationsgradienten källvegetation - soligen Olikformigheter i associationernas fördelning kärrvegetation - topogen kärrvegetation efter vegetationsgradienter

Vad som skiljer den typiska källvegetationen från Associationernas fördelning efter g radien ter har övrig kärrvegetation behandlas i beskrivningen av myr­ åskådliggjorts i ett schema i början av detta kapitel. kantrikkärr med egentlig källvegetation. En tillbakablick på detta visar att indelningarnaint e De ståndortsekologiska förhållanden som betingar alltid är "genomgående", d.v.s. inte alltid äger tillämp­ källvegetationen (framför allt låg temperatur, hög ning över hela variationsfåltets bredd. Några exempel syrgashal t, kraftig nitratbildning; sammanfattning hos får visa vad som åsyftas. Inom myrviddkärren urskiljs Sj örs 1948 s. 157, se även Å. Persson 1962) måste alla en mellankärrgrupp, vilken åtminstone inom under­ anses uppkomma på grund av att grundvattnet tränger sökningsområdet s�ar motsvarighet i myrkantvege­ fram rikligt på en koncentrerad punkt. övergångs­ tationen. Inom mossar och fattigkärr är mjukmatt­ typer till källvegetationen anträffas i kärr nedanför fastmattgränsen i stort sett en god associationsgräns, och in till källor, men ä ven i de översilade kärr, där men i mellan- och rikkärren suddas denna gräns ut grundvattnet tränger fram diffust men dock är rörligt. genom att en speciell artgrupp där uppträder mellan Teoretiskt borde det följaktligen existera en gradient mjukmattor och fastmattor (se ovan). Inom mellan­ källvegetation - soligen kärrvegetation - topogen kärr­ kärren är lösbottensamhällena en god association men vegetation . Det finns emellertid också topogena inte inom övriga (trofiska) myrtyper. I kärrvegetatio­ källor. nen är myrvidd- resp . myrkantvegetation som regel väl Ett sådant oftast soligent övergångssamhälle är Sar­ avgränsade typer, men inom mossevegetationen är mentasetum (se kap. V; jfr även Sj örs 1948 s. 156). myrkantartema svagt företrädda. Inom fattigkärrfast­ Hela gruppen "intermediate fens" är f.ö. i regel be­ mattorna avskiljs två associationer efter gradienten roende av ±soligent vatten. Intressant är att de arter fattig-rik (Trichophoro-papillosetum och Molinio­ som nämnts som specialister på denna kärrtyp (Cal­ papillosetum), men i mjukmattorna är en liknande liergon sarmentosum, Drepanocladus purpurascens, D. associationsuppdelning inte genomförbar. tundrae (? ), Pohlia albicans, Odontoschisma elonga­ tum, Scapania uliginosa; jfr Sj örs 1948 s. 59 och Å. Det torde vara uppenbart att sådana fall av mindre Persson 1962 s. 81) nästan alla (enda undantag god konsekvens i myrvegeta tianssystemet är överens­ Drepanocladus tundra e) är karaktäristiska ä ven för stämmande med de faktiska förhållandena. Olikheter källvegetation. Det ståndortsförhållande, som framför efter en gradient påverkar ju förhållandena efter en allt karaktäriserar "intermediate fens", låg elektro­ annan gradient, ty artuppsättning oc.h ståndortsför­ lytisk ledningsförmåga i förhållande till pH (Sjörs hållanden blir då andra. Ä ven den geografiska varia­ 1952), kännetecknar också vissa kältkärr (Sjörs 1948 tionen bör i detta avseende beaktas. s. 158).

Acta Phytogeogr. Suec. 57 Kap. V. Vegetationsbeskrivning

Mossesamhällen mera frekvent förekommer i kärr är oklart. Carex limosa (karta 44 ), Scheuchzeria palustris (karta 56) och Sphagnum dusenii (karta 76) förekommer i mossevegetation över större delen av Karaktäristik området men saknas i sådan på sydvästra Glaskogen. I Mossens vegetation är utestängd från minerogen kärrvegetation är dessa tre arter allmänna i hela näringstillförseL Den är således rent ombrotrof i mot­ området. Sphagnum lindbergiiha r påträffats i naturlig sats till kärrvegetationen, som är minerotrof (Du ombrotrof miljö blott på några få lokaler i norr och Rietz 1954a s. 572, 573). Mossevegetationen växer nordväst (karta 79). I torvgravar förekommer den härigenom på en på näringsämnen utarmad ståndort, ombrotroft även i söder. Alla dessa fy ra är som vars vatten har starkt sur reaktion. mosseväxter nordliga, men de båda Sphagna i högre På grund av dessa förhållanden u testängs från grad. slutligen har Sphagnum papillosum, eljest en mossevegetationen en mängd arter, vilka sålunda blir allmän kärrväxt, påträffats på ett par mossar i södra skiljearter i kärrvegetationen mot mossevegetationen. delen (karta 82), ett sydvästligt drag. Vilka dessa är framgår i sina huvuddrag av tab. I. På grundval av regionala olikheter uppdelade Du Några motsvarande skiljearter i mossevegetationen Rietz (1949 s. 282; se även Waldheim 1939 s. 759, mot kärrvegetationen finns inte. Däremot fi nns pre­ 1944 s. 11, Waldheim & Weimarck 1943 s. 4, Malmer ferensarter (t.ex. Sphagnum haiticum och S. cuspi­ 1962a s. 145) den syd- och mellansvenska datum). Något sammanhållande floristiskt drag för mossevegetationen i fyra regionala huvudtyper, mossevegetationen finns inte heller; det finns klassificerade som subformationer. Två av dessa är knappast en enda bin de art för alla dessa samhällen. aktuella inom området: Vad som sammanhåller är således frånvaron av kärr­ 3. Skagershultmossetypens subformation (Rubel­ växter (ombrotrofin) samt det geografiska och succes­ lo-Fuscion-mossarna). Differentierad i ett oftast sionsmässiga sambandet mellan mossens olika be­ Ledum-beväxt tallmosseförband och ett kalmosse­ förband, i vilket Sphagnum rubellum växer ovanför S. ståndsdelar. haiticum i övre höljestadiet, i vissa fall också nedre tuvstadiet. Trichophorum caespitosum ingår allmänt i Områdets mossevegetation i förhållande till kalmossevegetationen. Typen förekommer bl.a. i Närke, nordöstra Småland och vissa delar av södra den ombrotrofa vegetationens regionala varia­ Värmland. tion 4. Kornassetypens subformation (Rubellion-mos­ Mossevegetationens artsammansättning skiftar regio­ sama). Saknar ibland tallmossevegetation. När sådan finns, ingår endast sällan Ledum palustre. de nalt. Orsakerna till arternas olika uppträdande i detta I högsta tuvorna växer Sphagnum fu scum, medan S. avseende torde i huvudsak vara att den ombrotrofa magellanicum och S. rubellum spelar stor roll i tuvor­ miljön skiftar (se Witting 1948, Gorham 1956 m.fl. na i övrigt. S. imbricatum ingår i tuvvegetationen. arbeten, Malmer 1961, 1965). Bidragande kan också Också i höljornas mindre våta partier spelar S. magel­ vara att vissa arter har en regionalt växlande genetisk lanicum och S. rubellum stor roll; även S. papillasurn konstitution. ingår i höljevegetationen. I kalmossevegetationen in­ går Erica tetralix, Drasera intermedia, Trichophorum En översikt över dessa förhållanden i nordvästra caespitosum och Odontoschisma sphagni. Mossarna i Europa ger Malmer (1962a s. 79-82). Av i denna över­ västra Götaland, inklusive Dalsland (Sjörs 1953), till­ sikt nämnda arter förekommer Drasera anglica och hör denna typ. Rhynchospora alba allmänt i mossar över hela under­ sökningsområdet. Trichophorum caespitosum - som Mossarna i sydöstra delen av undersöknings­ mosseväxt västlig och nordlig - saknas i vissa mossar i området, som har en väl utvecklad Ledum-beväxt de sydöstra lågtrakterna (karta 59); huruvida den där kantskog, torde vara typiska representanter för

Acta Phytogeogr. Suec. 57 30 Sven Fransson

Fig. 12. På flera mossar på sydvästra Glaskogen är Cuspidatetum tenelle­ tosum det dominerande höljesam­ hället. Sådana mossepartier har en plan yta, vilketvisas av att tuvorna har en rund ad form . Bredmossen(nr 46). 30.7.1963. - Small rounded hummacks on harizontal bog with predominant Cuspidatetum tenelle­ tosum.

Skagershultmossetypen. Genom frånvaron av Tricho­ vegetation och kantskogsvegetation (Osvald 1937, phorum caespitosum närmar sig dock några av dem Waldheim 1939, 1944, Waldheim & Weimarck 1943, till Ryggmossetypen. Du Rietz 1949, 1950 a, b och c, 1959b, Malmer Till en övergångstyp mellan Skagershultmosse­ 1962a), ehuru ofta med andra benämningar. Ur ren typen och Kornassetypen hör mossevegetationen i de artSammansättningssynpunkt är skälen härför inte västra delarna av området, där Ledum palustre saknas starka. Visserligen kan en rad skiljearter anföras; de är i kantskogen. Detta har jag tidigare påpekat beträffan­ dock inte flera än vad vilken som helst av mosseasso­ de Ulvsjömyrens mossevegetation (Fransson 1958 s. ciationerna har mot övriga mossesamhällen. Vidare är 116-1 17), där dock Ledum nu påträffats, ehuru som de sammanhållande dragen mellan mosseviddvege­ en stor sällsynthet. Likheter med båda typerna utgör tationens olika samhällen svaga. Mosseviddens tuv­ det dominerande inslaget av Trichophorum caespito­ samhälle ( Ca lluno-fuscetum) står sålunda floristiskt sum, Sphagnum magellanicum och S. rubellum. Olik­ betydligt närmare kantskogsvegetationen (Vacci­ heterna är gentemot Skagershultmossetypen från­ nietum uliginosi) än de båda höljeassociationerna varon av Ledum-beväxt kantskog, gentemot Komosse­ Rubello-tenelletum och Cuspidatetum. När jag ändå typen frånvaron av bl.a. Erica tetra/ix, Sphagnum gör en indelning i mosseviddvegetation och kantskogs­ imbn'catum och S. papillosum. Några mossar i sydväst vegetation beror det på det geografiska och i vissa fall närmar sig dock ytterligare Kornassetypen genom regenerativa sambandet mellan mosseviddens olika närvaron av Odontoschisma sphagni och Sp hagnum samhällen och successioner, och på att kantskogen papillasurn (karta 82) i ombrotrof miljö. En intressant räknats till myrkantvegetationen. Vidare är Vacci­ olikhet gentemot Kornassetypen är att Sphagnum nietum uliginosi ett osedvanligt enhetligt och väl­ magellanicum praktiskt taget al drig förekommer i ris­ karaktäriserat växtsamhälle. tuvsamhällen på mossevidden. Till denna övergångstyp mellan Skagershultmosse­ typen och Kornassetypen hör i fråga om de först Mosseviddsamhällen (tab. VII ) nämnda karaktärerna också den nordöstra delens En översikt över analysserierna inom mossevidden ger mossar. De har emellertid inslag som mera närmar ta b. VII. De fördelar sig rätt väl på tre grupper, dem till nordliga mossar, speciellt Bergslagens (se associationerna Cuspidatetum, Rubello -tenelletum Sj örs 1948 s. 111). Betula nana ingår där inte bara i och Ca lluno-fuscetum. kantskogsvegetationen utan på några mossar även i Denna huvuduppdelning överensstämmer närmast mosseviddvegetationen. Sphagnum lindbergii, S. med den som Sj örs (1948) gör av mossevidd­ dusenii och Cetraria delisei förekommer också ganska vegetationen i Bergslagen. Den inom området sällsyn­ allman t där. ta lösbottenvegetationen urskiljer jag dock inte som association. Den olikhet Sj örs (op.c. s. 112) nämner Mossevegetationens uppdelning i mossevidd­ mellan sin och Du Rietz' indelning av höljevegeta­ vegetation och kantskogsvegetation tionen efter få ltskikts- resp. bottenskiktsarter har jag I svensk myrvegetationslitteratur har man ofta indelat mycket sällan funnit i det undersökta områdets mossevegetationen i två huv udtyper, mossevidd- mossar.

Acta Phytogeogr. Suec. 57 My rvegetation i sydvästra Värmland 31

Du Rietz (1949, 1950 a, b och c, 1959b) tvådelar enbart av alger eller av en blandning av sådana och mosseviddvegetationen i en tuvassociation och en levermossorna Cladopodiellajluit ans och Gymnocolea höljeassociation, vilken sedan uppdelas i subassocia­ inflata. Fältskikt saknas ofta eller består av glesa be­ tioner. A v artsammansättningen finnerja g inte något stå.IJd av Carex limosa, Rhynchospora alba eller skäl att sammanföra Cuspidatetum och Rubel/o-tenel­ Scheuchzeria palustris. I andra fall kan det utgöras av letum till en höljeassociation. Tuvorna intas alltid av enstaka tuvor av Eriophornm vaginatum eller Tricho­ Calluno-fuscetum och höljorna av Cuspidatetum, phorum caespitosum. Merparten av algskiktet tycks Rubello-tenelletum eller båda. "Calluna-gränsen" är utgöras av Zygogonium ericetornm (Sjörs 1948 s. dock fy sionomiskt mera markant än övriga gränser på 115, Flensburg 1965 s. 160, 1967 s. 54), men inga mosseplanet, genom att den bildar övergång från egna algbestämningar har utförts. Några analyser har cyperace-dominans till ris-dominans. inte utförts; på grund av den extrema artfattigdomen i En jämförelse med Malmers indelning av mosse­ övrigt torde sådana utan algbestämningar bli tämligen viddvegetationen har tidigare gjorts (se diagram, kap . intetsägande. IV). Dylik vegetation är relativt sällsynt inom undersök­ ningsområdet. Enstaka öppna torvytor med algskikt Associationen Cuspidatetum (tab. III) men utan fä ltskikt, så när som på glesa tuvrester av Bland mossens växtsamhällen är denna association Eriophornm vaginatum och Trichophorum caespito­ definierad genom närvaron av artgrupp l i tab . VII. sum, förekommer dock här och var. Stora lösbotten­ A v dessa arter är dock endast Drasera anglica, partier med fä ltskikt av Carex limosa, Rhynchospora Rhynchospora alba och Sphagnum cuspidatum binde­ alba och Scheuchzeria palustris förekommer rikligt på arter för hela associationen . De övriga förekommer nr 62 Edamossen och nr 15 Stormyren vid Vianstjärn blott i subassociationen dusenietosum. (båda i undersökningsområdets norra del). Benämningen Cuspidatetum har tidigare använts av Som association har likartad vegetation beskrivits Du Rietz (1949, 1950a, b och c). Som tidigare och urskiljts av Sj örs (1948 s. 114) under benäm­ nämnts faller emellertid även vad som här benämns ningen "Scheuchzeria - Rhynchospora alba - Carex Rubello-tenelletum inom Du Rietz' association . limosa -lösbotten -hölje associationen". Beskrivningar Liknande vegetation har ofta beskrivits från fi nns också hos Malmer (1962a s. 91-92), Olausson Fennoskandia, t.ex. av Almquist (1929 s. 162-166, (1957 s. 11), Osvald (1923 ass. nr 82, 84 , 85), Ruuhi­ delvis), Du Rietz (1950a s. 8, 1950b s. 7, 1950c s. järvi (1960 s. 61), Sjörs (1950 s. 183) och Svensson 17), Du Rietz & Nannfeldt (1925 s. 15), Eurola (1962 (1965 s. 60). s. 98-103), Malmer (1962a s. 94, Osvald (1923 s. 204, Likartad vegetation torde förekomma i växlande 237, 251), Ruuhijärvi (1960 s. 58-62), Sjörs (1946b s. frekvens över större delen av landet, men lösbottnar 22) 1948 s. 111-1 16) och Witting (1947 s. 288-290, är allmännast och mest vidsträckta i de humida västra 300). och framför allt norra delarna (Sjörs 1948 s. 116, Associationerna indelas i tre subassociationer, 256, 1949 s. 184). zygogonietosum, dusenietosum och tenelletosum. Karaktäristiskt för den förstnämnda är frånvaro av Subassociation Cuspidatetum täckande moss-skikt, som ersätts av trådalger eller i dusenietosum (tab. III: A-F) vissa fall levermossorna Cladopodiella fluitans och Det glesa fä ltskiktet av Carex limosa och Scheuchzeria Gymnocolea inflata. Cuspidatetum dusenietosum palustris samt de svällande mattorna av mestadels kännetecknas av riklig förekomst av Carex limosa, Sp hagnum cuspidatum och S. dusenii ger detta-sam­ Scheuchzen·a palustris, Drepanocladus fluitans och hälle en mycket karaktäristisk och föga växlande Sphagnum dusenii, medan tenelletosum kännetecknas fysionomi. I vissa mossar (karta 7) kan de nämnda av Sphagnum balticum, S. tenellum, Cladopodiella bottenskiktsdominanterna ersättas av Sphagnum fluitans och Gy mnocolea inflata (se tab. VII). Zygo ­ magellanicum ( tab. III :F). Det är då som regel fråga gonietosum är enligt Sjörs' terminologi ett lösbotten­ om förekomster tillsammans med S. dusenii i mycket sarnhälle, dusenietosum är ett typiskt mjukmattsam­ stora höljor. På några mossar (karta 79) har dessutom hälle, medan tenelletosum står på gränsen mellan S. lindbergii iakttagits som dominant på små ytor av mj ukmattor och fastmattor. Den skulle lika väl kunna detta samhälle. Karaktäristiskt för samhället är det beskrivas som en egen association. låga artantalet, både per analys och totalt. Subassociation Cuspidatetum zygogonietosum Cuspidatetum dusenietosum förekommer i de stora Emellanåt förekommer på mossarna ytor utan täckan­ höljornas centrala och blötare delar. Det är beroende de bottenskikt av Sphagna. Detta ersätts antingen av jämn vattentillgång, och växttäckets yta följer i viss

Acta Phytogeogr. Suec. 57 32 Sven Fransson utsträckning vattenståndets växlingar (Sjörs 1948 s. ytan är ytterst svagt sluttande. Sphagnum tenellum 112, 249). och Cladopodiella fluitans anses ju båda känneteckna ett regressivt stadium i regenerationsförloppet, men I södra Sverige tycks liknande vegetation vara mindre vanlig. De för samhällets karaktäristik viktiga dessa mossar verkar starkt regenerativa. Ä ven utanför arterna Carex limosa, Scheuchzeria palustris och sydvästra Glaskogen kan smärre höljepartier påträffas Sphagnum dusenii saknas där ofta i mossevegeta­ med detta samhälle. Det spelar emellertid där alltid en obetydlig roll i höljevegetationen. tionen. I Bergslagen spelar samhället stor roll (Sjörs 1948 s. 111). Norr därom minskar det i betydelse på Likartade samhällen har sällan blivit beskrivna. de här fåtaligare äkta mossarna, medan motsvarande Osvaids (I923 s. 235) "Rhynchospora alba - Sphag­ kärrsamhällen är vanliga. Det mesta av Melins (1917) num tenellum -Ass." från Komosse är dock en typisk "cuspidatum-mossar" motsvarar sålunda Menyantho­ utformning av Cuspidatetum tenelletosum. I vissa dusenietum bland fattigkärren efter den här tilläm­ delar av Komosse intar detta samhälle relativt stora pade indelningen (undantag tab. 21, analys 2 och 8). arealer. I samma arbete (s. 295) urskiljer Osvald ett Cuspidatetum dusenietosum påträffas däremot all­ särskilt Rhynchospora-rikt regenerationskomplex, vars mänt i äkta mossar i sydvästliga och sydliga Finland mest karaktäristiska drag är de stora ytorna av nämn­ (Eurola 1962 s. 99, 100, 134). Norr om limes norr­ da "Rhynchospora alba - Sphagnum tenellum -Ass.". landicus är samhället svårare att med säkerhet Det ta regenerationskomplex förekommer enligt diagnosticera, genom att myrarnas hydrografi där ofta Osvald mest på högmossarnas centrala delar. Malmer gör det svårt att avgöra om en viss minerotrof påver­ (1962a s. 105) beskriver mycket likartade samhällen kan fö religger. I västra Jämtland förekommer liknan­ från Åkhultmyren i centrala Småland ("Drosera inter­ de samhällen ehuru ej så allmänt som motsvarande media variant" av "Eriophorum vaginatum - Sphag­ lösbottenvegetation (zygogonietosum) (Sjörs 1946b s. num tenellum small association"). Helt säkert är sam­ 23, 1948 s. 113). Norr om limes norrlandicus blir hället sydligt, eftersom det mot norr torde undan­ sannolikt Sphagnum dusenii och S. lindbergii allt all­ trängas av dels Cuspidatetum dusenietosum, dels männare i detta samhälle, medan å andra sidan S. Rubello-tenelletum. Sj örs (1948) har inga liknande cuspidatum mot höjdlägen och längre mot norr samhällen från skattlösbergs stormosse och beskriv­ minskar i betydelse . Endast Sj örs (1948 s. 113) tycks ningar saknas från hela norra Fennoskandia. I norr tidigare ha observerat att S. magellanicum kan före­ försvinner ju f.ö. också den för samhället väsentliga komma som societetsbildare i detta samhälle. Enligt Rhynchospora alba från mossarna. Sj örs är så fallet i Bergslagen, speciellt i väster. Osvald (op.c. s. 236) säger sig inte kunna förklara varför samhället på Komosse är ins kränkt till vissa I den begränsning samhället här fått tycks det således spela en särski lt stor roll i mossarna kring arealer. Beträffande ståndortsförhållandena har Mal­ limes norrlandicus, både söder och något norr därom . mer (op.c. s. 176, 1962c s. 10) visat att motsvarig­ heten till detta samhälle på Åkhultmyren har en för­ Subassociation Cuspidatetum hållandevis fast yta, som inte varierar med vatten­ III: tenel/etosum (tab. G-1) ståndet som i "Sphagnum cuspidatum - pulchrum series" på samma nivå. Dess yta blir periodiskt över­ I detta samhälle är Rhynchospora alba den viktigaste få ltskiktsarten. Andromeda polifolia, Oxycoccus sp . svämmad, resp. torrlagd under vegetationsperioden, och Drasera anglica uppträder här mera regelbundet det första till skillnad från typiska fastmattsamhällen, än i fö regående subassociation . Ä ven Eriophorum det senare till skillnad från typiska mjukmattsam­ vaginatum förekommer regelbundet, och ibland måste hällen Qfr även Sj örs 1948 s. 249). Ett samband här­ även analyser med Trichophorum caespitosum föras emellan och det tidigare nämnda förhållandet att sam­ hället uppträder på närmast horisontella ytor med till detta samhälle. I bottenskiktet omväxlar Sphagnum cuspidatum och S. tenellum i dominans­ sannolikt stora avrinningssvårigheter och lång perio­ ställningen, men segment med S. tenellum -dominans disk översvämning som följd förefaller rimligt. I övrigt är mest typiska. Samhället är en övergångstyp mellan är orsakerna till samhällets uppkomst helt oklara. fastmatta och mjukmatta. Genom frånvaron av art­ III: grupperna 3 och 4 (tab . VII) är dock dess anknytning Övrig Cuspidatetum-vegetation (tab. J) till mjukmattorna mest markant. Cu spidatetum tenel­ Relativt ofta påträffas höljevegetation, som klart hör letosum förekommer som dominerande eller sam­ till Cuspidatetum, men som saknar de arter som skil­ dominerande höljesamhälle inom ett begränsat områ­ jer subassociationerna åt. Karaktäristiskt för dylik de på sydvästra G laskogen (karta 6 ). Karaktäristiskt vegetation är den stora artfattigdomen. I extrema fall för dessa mossar är att höljornas form visar att mosse- består den blott av mattor av Sphagnum cuspidatum.

Acta Phytogeogr. Suec. 57 My rvegetation i sydvästra Värmland 33

A n d romeda polifo lia, Oxycoccus quadripetalus, på de mossar där tuvsäven saknas (tab. IV:G, karta Drasera anglica och Eriophorum vaginatum brukar 59). dock förekomma, ehuru med låg täckningsgrad . Associationen indelas i två subassociationer, Liknande vegetation förekommer här och var över Rubello-tenelletum magellanicetosum och Rubello­ hela undersökningsområdet. Den torde också ha en tenelletum tenelletosum. I den senare är Cladopo­ relativt vid spridning i södra och mellersta Sverige. diella fiuitans, Gymnocolea infiata, Odontoschisma Malmers (1962a s. 94) "Eriophorum vaginatum - sphagni, Cetraria delisei och Cladonia squamosa skilje­ Sphagnum cuspidatum small association" är sålunda arter mot den förra. I magellanicetosum är Sphagnum en direkt motsvarighet, ehuru i hans analyser Drasera magellanicum skiljeart mot tenelletosum. Den mest in termedia förekommer. markanta olikheten är dock S. magellanicum -resp. S.

tenellum - dominans.

Associationen Rubello-tenelletum (tab. IV) Subassociation Rubel/o-tene/letum magel/anicetosum (tab. IV: A-B) I denna association saknas arterna inom grupp l (tab . VII), varigenom den skiljer sig från fö regående Fastmattvegetation med Sphagnum magellanicum­ association. Bindearter med Cuspidatetum tenelleto­ dominans kännetecknar som tidigare nämnts Ko­ sum är arterna inom grupp 2. Ä ven från denna sub­ mossetypens kalmossevegetation, i vissa fall också association av Cuspidatetum är Rubello-tenelletum Skagershultmossetypens, och är således en sydlig och emellertid väl skilt genom artgrupperna 3 och 4. Dessa västlig företeelse i vårt land. Beskrivningar finns hos binder samman associationen med Calluno-fuscetum, Du Rietz (1950a s. 10), Malmer (1962a s. 258, 283 från vilket den emellertid är skild genom frånvaro av delvis), Osvald (1923 s. 224) och Waldheim & Wei­ artgrupp 5, i stort sett också genom närvaro av art­ marck (1943 s. 7). Sphagnum magellanicum ingår grupp 2. endast mycket sparsam t i Ryggmossens kalmossevege­ Som ett typiskt fastmattsamhälle kännetecknas tation (Du Rietz 1950c s. 19; arten är däremot vanlig denna association fy sionomiskt i få ltskiktet av ett i kantskogen). Ä ven i Bergslagen tycks det vara sällan rikligt inslag av Eriophorum vaginatum och Tricho­ som s. magellanicum växer i fastmattor; på skattlös­ phorum caespitosum. Viktigaste bottenskiktsdomi­ bergs stormosse är Sphagnum magellanicum "ett nanter är Sphagnum magellanicum och S. tenel­ underordnat element utom i vissa stora höljor" (Sjörs lum. Ä ven S. haiticum har hög täckning och före­ 1948 s. 110), där arten som redan nämnts kan växa i kommer ibland som dominant (tab. IV :G). mj ukmattornas övre del, på samma sätt som i mitt Jag har låtit två viktiga skiljearter ge namn åt undersökningsområde (se ovan under Cuspidatetum denna association, nämligen Sphagnum rubellum dusenietosum och karta 7). (skiljeart mot Cuspidatetum) och S. tenellum (skilje­ Denna subassociation förekommer inom hela art mot Calluno-fuscetum ). undersökningsområdet. Liksom S. magellanicum - Rubello-tenelletum förekommer dels i en zon facies inom Cuspidatetum är den ganska bunden mellan Cuspidatetum och Calluno-fuscetum , dels till stora höljebildningar. Någon regiol'al variation i sj älvständigt täckande mindre djupa höljor. samhällets frekvens inom undersökningsområdet har Mosse-fastmattsamhällen tycks vara vanliga inom jag inte med säkerhet kunnat konstatera. hela den del av Fennoskandia, i vilken mossevegeta­ Rubello-tenelletum magellanicetosum har alltsedan tion förekommer. Ä ven i områden med kraftig kon­ O) v. Post & Sernander ( 191 lanserade regenerations­ kurrens från andra höljesamhällen finner associatio­ teorin ansetts tillhöra ett progressivt stadium, medan nen livsrum, dels som en övre zon i höljorna eller tenelletosum skulle bilda ett regressivt stadium på mellanzon mellan hölja och tuva, dels i mossarnas samma nivå (se även Osvald 1923, Du Rietz 1949, kantpartier Ufr Sj örs 1948 s. 256). Av beskrivningar 1950a). Jämförande vattenståndsmätningar inom av likartad vegetation må nämnas : Malmer (1962a s. motsvarigheterna till dessa båda samhällen på 257-259, 276 högra halvan , 283 delvis), Osvald (1923 Åkhultmyren visar inga skillnader mellan dem (Mal­ s. 224), Sjörs (1946b s. 20, 1948 s. 110), Waldheim & mer 1962a s. 176-1 77). Weimarck (1943 s. 7). En regional variation inom associationen är före­ Subassociation Rube/lo-ten elletu m komsten av Trichophorum caespitosum huvudsakligen tenelletosum (tab. IV: C- G) i sydvästra-västra och norra Sverige. Motsvarigheter Detta samhälle tycks förekomma i all svensk mosse­ utan denna art förekommer även inom artens utbred­ vegetation (utom den nordöstligaste, Gauthier 1968, ningsområde. Så är fallet inom undersökningsområdet Sonesson 1970a) men sparsamt och därför dåligt

Acta Phytogeogr. Suec. 57 34 Sven Framson differentierat i Ryggmossetypens område (Du Rietz (1929 s. 176, delvis), Dahl (1956 s. 245), Du Rietz 1950c s. 20). Motsvarigheter fi nns beskrivna av Du (1950a, b och c, 1959b s. 185-186), Du Rietz & Rietz (1950a s. 10) Malmer (1962a s. 276, 283 del­ Nannfeldt (1925 s. 11-14), Lumiala (1937 s. 48), Mal­ vis) och Sj örs (1946b s. 20-22, 1948 s. 110). mer (1962a s. 100-101, 266-269 , 282), Melin (1913 s. Subassociationen förekommer allmänt över hela 15, 1917 s. 124 ff, delvis), Å. Persson (196 1 s. 88-9 1 ), undersökningsområdet. Den är dock mest karaktäris­ Osvald (1 923 bl.a. s. 126 ff, 238 ff), Ruuhijärvi (1960 tisk för små höljor i höjdområdenas små mossar. s. 144 ff), Sj örs (1946a s. 87-88, 1946b s. 16, 1948 s. Som nämnts förekommer ibland även Sphagnum 109 ff) , Sonesson (1970a s. 3848), Waldheim & balticum som dominant i denna association. Den enda Weimarck (1943 s. 6-7). analysserien frånsådan vegetation i mitt material (tab. Särskilt i äldre myrlitteratur har en li kartad be­ IV:G) har närmast anknytning till tenelletosum. gränsning inte genqmförts, emedan även motsvarande kärrtuvsarnhällen förts till samhället. Ä ven med den AssociationenCalluno -fuscetum ( tab. V) snävare begränsningen förekommer samhället inom Bland mosseviddvegetationens samhällen förekommer större delen av Fennoskandia. Ä ven så långt norrut artgrupp 5 (tab. VII) endast inom detta samhälle. som i Nordfinland (Ruuhijärvi 1960) och Torneträsk­ Dessa arter är emellertid också bindearter med Vac­ området (Å . Persson 1961, Sonesson 1970a) förekom­ cinietum uliginosi, från vilket Calluno-fuscetum mer vegetation som måste föras till mossevidd­ emellertid är skilt genom frånvaro resp. närvaro av tuvsarnhällen. De subalpina och de starkt västliga artgrupperna 3 och 6. Förutom genom närvaro av art­ typerna avviker dock avsevärt i fl oristiskt hänseende. grupp 5 är Ca lluno-fuscetum skilt från Rubello­ Inom undersökningsområdet är samhället överall t tenelletum genom frånvaro av artgrupp 2. allmänt. Som tidigare nämnts är gränsen mellan Rubello­ Med hänsyn till bottenskiktet kan denna associa- tenelletum och Calluno-fuscetum den fysionomiskt tion uppdelas på följande facies: tydligaste på mosseplanen, genom att den markerar a) Sphagnum magellanicum -facies (karta 8) övergången från cyperace-dominans till ris-dominans i b) S. rubellum -facies (tab. V:A) fål tskiktet. c) S. fu scum -facies (tab . V:B-F) Benämningen "Callunetojuscetum" har af!.vänts av d) Levermoss-facies. Koloniserar blott små ytor Du Rietz (1950c s. 20) som benämning på Rygg­ och har ett täckande bottenskikt av levermossor, mossens tuvsarnhälle. främst Lepidozia setacea, My lia anomala och Cepha­ Av de talrika beskrivningarna av kalmosse-tuv­ lozia loitlesbergeri. Analyser saknas. vegetation i nordisk litteratur må nämnas : Almquist e) Renlav-facies (tab. V :G-I). Bottenskiktsdomi-

Fig. 13. Västra Krokvattensmyren (nr 40). Mosseytan är här mycket flack, och höljorna har en rundad form . I tuvvegetationen dominerar Callu na vulgaris, Sphagnum ju scum och S. rubellum (Callu no-fuscetum). I de övre höljepartierna dominerar Eriophorum vaginatum, Sphagnum magellanicum och S. leneflum (Ru­ b e Il o-tenelletum), i de blötare Rhynchospora alba, Sphagnum cus­ pidatum och S. tenellum (Cuspida­ tetum tene/le tosum). Care x limosa och Scheuchzeria palustris saknas däremot som i de flesta av Glasko­

gens mossar. 19.8.1960. - A near­ horizontal bog plane with Calluno­ fu scetum and rounded hollows with Rubel/o-tene/letum (upper parts) and Cuspidatetum tenelletosum (lower parts), lacking Carex limosa and Scheuchzeria.

Acta Phy togeogr. Suec. 57 My rvegetation i sydvästra Värmland 35 nans av främst Cladonia alpestris, C. rangzferina och sphagni och Rhacomitrium lanuginosum (egna anteck­ C. silvatica. ningar fran Tingvallamossen; Rhacomitn·um dock säll­ Av dessa förekommer alla utom Sphagnum magel­ synt). Av dessa återstår inom undersökningsområdet lanicum -facies allmänt över hela undersöknings­ blott Odontoschisma sphagni, som dock huvudsakli­ Rubello-tenelletum tenelletosum. området. S. rubellum -facies fö rekommer som en zon gen förekommer i närmast höljorna och har några av deras arter (Sphag­ Mot norr förändras samhället genom att Betula num balticum, Cladopodiella fiuitans och Gymno­ nana tillkommer. Så sker i nordöstra delen av mitt colea infiata). undersökningsområde (karta 23). Inom övriga delar Sphagnum magellanicum- och S. rubellum -facies fm ns Betula nana med ett par undantag på Ciaskogen kännetecknar Komosse- och i viss mån Skagershult­ blott i kantskog (karta 9) och kärr (totalförekomst mossetyperna (Du Rietz 1949, 1950a och b, 1959b) karta 22). Hur arten härvidlag förhåller sig på sina och är således västliga företeelser i Syd- och Mellan­ mellan- och sydsvenska lokaler framgår ej av littera­ sverige. Uppgifter om S. magellanicum och S. rubel­ turen, men flertalet förekomster torde vara i skog­ tum som bottenskiktsdominanter i mossevidd-ristuv­ bärande myrvegetation . samhällen norr om limes norrlandicus saknas nästan . Längre mot norr förekommer levermossan Ortho­ Provruta ta b. C :23 hos Sj örs 1948 är dock en S. rubel­ eaufis binsteadii i dylik vegetation (Sjörs 1946b s. 17, tum -facies, vilket tyder på att företeelsen där före­ Fransson 1963 s. 293 , Sonesson 1970a s. 404 1 ), och kommer om än sällsynt. S. rubellum är visserligen i nordöstra Finland går både Ledum palustre och vanlig på Bergslagsmossarna men växer mest som en Chamaedaphne calyculata ut i denna vegetationstyp gränszon i översta höljenivån . Inom Kornassetypen (Ruuhijärvi 1960 s. 144-159, ett flertal analyser, och i vissa fall Skagershultmossetypen tycks de båda 265). facies vara allmänna konstituenter i tuvvegetationen och förekommer ofta i så intim blandning att de är svåra att hålla isär Q fr Osvald 1923 s. 120-121). På Mossekantsamhällen Komosse tycks ingen nämnvärd skillnad föreligga i Associationen Vaccinietum uliginosi (tab. VI) frekvens mellan S. magellanicum och S. rubellum i detta hänseende , möjligen överväger den förra (Osvald Denna association skiljer sig från övriga mossesam­ l.c.). På Blängsmossen överväger dock S. rubellum (Du hällen genom närvaro av arterna i grupp 6 (tab. VII). Rietz 1959b s. 186). Så tycks vara fallet i ännu högre Den har många arter gemensamma med Calluno­ grad på Åkhultmyren, som tillhör en övergångstyp fu scetum (grupp 4 och 5); arterna i grupp 3 utgör mellan Komosse- och Skagershultmossetyperna skiljearter som ftnns i den senare associationen men (Malmer 1962a). saknas i Va ccinietum. Med övriga mosseviddsamhällen Som nämnts är Sphagnum rubellum -facies allmän har denna association få arter gemensamma (grupp 7). inom hela undersökningsområdet; möjligen har den Sambandet med Ca lluno-fuscetum framgår också i högre frekvens i sydväst. Sp hagnum magellanicum naturen genom successiva övergångar. Dylika över­ -facies däremot förekommer blott som ett sällsynt gångar i naturen ftnns också med det fl oristiskt inslag på några mossar i södra delen (karta 8). Dessa mycket närbesläktade Caricetum globularis i de fall då förhållanden an tyder att dominans av S. magellani­ laggen blott utgörs av detta samhälle. cum i mossevidd-ristuvsarnhällen är en mera utpräglat Det fy sionorniskt mest karaktäristiska draget hos sydvästlig företeelse än dyLik av S. rubellum. Vidare tallmossen är givetvis den mer eller mindre täta tall­ tycks S. magellanicum förlora sin konkurrensförmåga skogen. Ibland kan denna bestå av fu llvuxna träd. I i dessa samhällen tidigare mot norr och öster än i allmänhet är den dock mera kortvuxen, och ut mot ombrotrofa kantskogs-, fastmatt- och mjukmattsam­ mossevidden blir tallarna successivt mera glesvuxna hällen (se ovan). Artens autekologi är heterogen och och mariga . Här ökar också Sphagnum Ju scum och svårtolkad . Cladonia-arterna i betydelse , medan Sphagnum parvi­ Ä ven andra regionala olikheter förekommer inom fo lium trivs bäst i den tätare kantskogen. överallt mossevidd-ristuvsarnhällena i Fennoskandia. I västra viktiga få ttskiktsdominanter är Ca lluna vulgaris, Va c­ Götaland uppträder Erica tetralix, Leucobryum g/au­ cinium uliginosum, V. vitis-idaea, Rubus chamaemo­ cum, Rhacomitrium lanuginosum, Sphagnum imbrica­ rus och Eriophorum vaginatum. Inom områdena för tum och Odontoschisma sphagni i dessa samhällen, så allmän förekomst av Ledum resp . Betula nana (karta exempelvis på Roshultsmyren i södra Halland (Olaus­ 9) är dessa ris viktiga dominanter (se nedan). I botten­ son 1957 s. 9). Ännu på Dalslands mossar förekom­ skiktet är de viktigaste dominanterna Pleurozium mer Erica tetralix (Sjörs 1953), Odontoschisma schreberi, Sp hagnum fu scum, S. magellanicum, S.

Acta Phytogeogr. Suec. 57 36 Sven Fransson nemoreum, S. parvifolium, Cladonia alpestris, C. tallens sydvästgräns, ersätts tallen av björk, Betula rangiferina och C. silvatica (coli.). pubescens (Waldheim & Weimarck 1943 s. 3 Wald­ Samhällets mest frekven ta art torde trots ofta gles heim 1944 s. 15, J. Ericson 1953 s. 84 ), vilken spar­ förekomst vara Eriophorum vaginatum Ufr benäm­ samt kan förekomma i samh ället även i vissa övriga ningen vaginatum-mosse hos Melin 1917 s. 115 och delar av landet. Waldheim 1939 s. 760). övriga arter med hög fre­ kvens är, fö rutom Pinus silves tris, Oxycoccus quadri­ petalus, Vaccinium vitis-idaea, V. uliginosum, Rubus Kärrsamhällen chamaemorus och Sphagnum parvifolium. Den avgörande ekologiska faktorn för kantskogs­ I motsats till mossesamhällena tillförs kärrsamhällena vegetationen är, förutom ombrotrofin, den låga ehuru även minerogen näring, vilket gör att i dem kan växa starkt växlande grundvattennivån, som åtminstone ett stort antal arter som är utestängda från mossesam­ tidvis medger syretillförsel till växternas rötter. Tallen hällena (se tab . I och kap. IV). Beträffande principer­ och de flesta fä ltskiktsarterna saknar luftvävnad i de na för huvuduppdelningen av kärrvegetationen hän­ underjordiska delarna och är mykorrhiza-växter (Met­ visas till kap. IV. sävainio 1931). Mossetallarna har alltid horisontellt utbrett rotsystem (Tolf 1900 s. 333, Me lin 191 7 s. 254, Sj örs 1948 s. 107). I enlighet härmed förekom­ Fattigkärrsamhällen mer tallmossevegetationen i de bäst dränerade delarna av en mosse, d.v.s. på de koncentriskt välvda mossarna Du Rietz uppdelade fa ttigkärren i extremfattigkärr som en ring närmast laggen, på de excentriskt välvda och medelfattigkärr (se framför allt Du Rietz 1949 , mest genomgående i en zon närmast övre kan ten, 1950a, b och c, 1954b). Som Malmer påpekat (1962a lokalt också i andra perifera delar Ufr Sj örs 1948 s. s. 146) är åtminstone huvudparten av de senare myr­ l 08-109' 200). kantkärr Ufr Waldheim & Weimarck 1943 s. 14-19 Samhället förekommer allmänt inom hela under­ och Wal dheim 1944 s. 23-28). En uppdelning av myr­ sökningsområdet men minskar i relativ betydelse i vidd-fattigkärrvegetationen på en extremfattigkärr­ väster. grupp och en medelfattigkärr-grupp enligt Du Rietz' I sydöstra delen av undersökningsområdet före­ principer är i mitt undersökningsområde knappast kommer Ledum palustre så ymnigt i Vaccinietum genomförbar. Det allra mesta är extremfattigkärr uliginosi, att den helt sätter sin prägel på samhället. sensu Du Rietz. Undantag är blott några analyser Mot gränsen av sitt utbredningsområde förekommer inom Rhynchosporo-papillosetum. Dessutom skulle den endast i mindre bestånd . l norra och sydvästra nog vissa analyser inom mellankärren av Du Rietz ha delarna av undersökningsområdet är Ledum sällsynt. fö rts till medelfattigkärren. Här uppträder i stället Betula nana, och en förvånans­ Däremot vållar det inga svårigheter att uppdela värt klar motsättning föreligger här mellan dessa båda fa ttigkärren inom mitt undersökningsområde på annat arters förekomst i samhället. På några myrar finns sätt i två huvudtyper, nämligen myrvidd-fattigkärr dock båda. Inom ett ganska klart begränsat område i och myrkant-fattigkärr, enheter som både ur artSam­ nordväst saknas båda arterna. En översikt över dessa mansättningssynpunkt och i naturen är väl samman­ förhållanden ger karta 9, som grundar sig enbart på hållna. egna iakttagelser från typiska kantskogssamhällen. Mossekantvegetation har ofta beskrivits i nordisk växtsociologisk litteratur, t.ex. av Almquist (1929 s. Myrvidd-fattigkärrsamhällen (tab. XIV) 270-275), Du Rietz (1950a och c, 1959b), Du Rietz Associationen Menyantho-dusenietum (tab. VIII) & Nannfeldt (1925 s. 19-20), Eriksson (1912 s. 171), Eurola (1962 s. 48-58), Malmer (1962 s. 136-139), Inom denna association återkommer alla de arter, som Malmström (1923 s. 48-5 1), Melin (1917 s. 115 -124, inom mossevegetationen kännetecknar Cuspidatetum: delvis), Osvald (1923 s. 73), Ruuhijärvi (1960 s. Drasera anglica, Carex lim osa, Rhynchospora alba, 123-159, delvis), Sj örs (1948 s. 107-109, 1950 s. Scheuchzeria palustris, Drepanocladus fluitans, Sphag­ 180-181), Waldheirn (1939 s. 760, 1944 s. 15-18) och num cuspidatum och S. dusen ii. Vidare ansluter sig Waldheirn & Weirnarck (1943 s. 5). till denna grupp några kärrväxter, nämligen Meny­ Samhället växlar regional t främst genom närvaron anthes trifoliata, Eriophorum angustifolium, Sphag­ eller frånvaron av risen Betula nana, Ledum palustre num apiculatum och S. pulchrum. Sphagnum dusenii och Ch amaedaphne calyculata. I Skåne, utanför och i all synnerhet S. lindbergii är betydligt mera frek-

Acta Phytogeogr. Suec. 57 My rvegetation i sydvästra Värmland 37 venta i denna association än i Cuspidatetum. Tillsam­ associationens facies. Den spelar största rollen i höjd­ mans bildar dessa arter grupp l (tab. XIV). De före­ områdena. kommer även i Rhynchosporo-papillosetum ehuru d) S. ap iculatum -facies (tab. VIII:K-M) spelar Sphagnum-arterna endast sällsynt och aldrig som största rollen kring små skogstjärn och i öppnare lagg­ dominanter. Mot övriga associationer inom myrvidd­ kärr ofta på gränsen till myrkantvegetation Qfr Rost­ fa ttigkärren är dessa arter skiljearter. rato-parvifo lietum), medan den ute på myrdrågen Huvudparten av denna association motsvarar Sj örs' träder tillbaka för dusenii-, lindbergii- och pulchrum­ (1948 s. 128) "Carex rostrata - limosa - Sphagnum facies. apiculatum - pulchrum -association". skillnaden är e) S. lindbergii -facies ( tab. VIII :I-J) förekommer att jag för även motsvarande lösbottensamhällen (se huvudsakligen inom höjdområdena, och detsamma är nedan ) till associationen. Eftersom fastmattorna inom fallet med denna samhällsgrupp är klart uppdelade på två skilda f) S. pulchrum -facies (tab . VIII N-O). associationer enligt gradienten fattig-rik (Tricho­ I zoneringen växer lösbotten-facies blötast. Därnäst phoro-papillosetum och Molinio-papillosetum) skulle kommer S. dusenii- (eller S. cuspidatum -)facies. S. man vänta sig en liknande uppdelning av mjukmatt­ apiculatum -, S. lindbergii - och S. pulchrum -facies samhällena. Du Rietz (1949 s. 293) skisserade en upp­ kommer alternerande där ovanför. Vanligen är de delning av fattigkärren på ett antal jämställda under­ olika facies väl skilda i zoneringen, ty de olika Sphag­ förband , och även Malmer (1962a s. 92-94) gör en num-arterna bildar som regel väl samlade bestånd, liknande uppdelning. Enligt den senare är i hans områ­ vilka möts front mot front. I centrum av de olika de Menyanthes trzfoliata, Utricularia intermedia och bestånden är de dessutom påfallande ofta helt utan Carex lasiocarpa skiljearter för den rikare typen mot inblandningar. den fattigare. Jag kan inte i mitt material finna någon Av de talrika beskrivningarna av likartad vegetation korrelation mellan förekomst av Menyanthes trifolia­ i Fennoskandia må nämnas : Almquist (1929 s. ta, Carex lasiocarpa och Sphagnum pulchrum (Utri­ 162-166, delvis), Dahl (1956 s. 234-235), Du Rietz cularia intermedia saknas i denna association) och kan (1950a s. 5, 18, 27-28, 1950b s. 2-3, 1959a s. 275, därför inte göra en motsvarande uppdelning. Det är 279-280), Du Rietz & Nannfeldt (1925 s. 8-9), Lu­ dock möjligt att de analysserier i vilka de alla saknas miala (193 7 s. 11-12, 16, 24, vissa exempel), Malmer skulle kunna urskiljas som de mest extremt fattiga. (1962a s. 242-243 delvis, 244-245 överst, 246-247, Menyantho-dusenietum förekommer allmänt inom 248 överst, 277 delvis), Malmer & Olausson (1956 s. hela området i gungflyn kring skogs- eller myrtjärn 86-88), Malmer & Sj örs (1955 s. 55), Mabnström och i myrdrågens blötare delar (karta 10). Variationen (1923 s. 24-27, 36-37 delvis), Melin (1917 s. 20-5 1, inom undersökningsområdet består huvudsakligen i 98-104 delvis), Olausson (1957 s. 15), Osvald (1923 olika frekvens av vissa facies (se nedan). Dessutom må ass. nr 77, 104, 105, 130, 131, 134-136), Ruuhijärvi påpekas fö rekomsten av My rica gale i sydväst medan (1960 tab. 2, 11-13, 15-17 huvudsakligen), Sj örs denna art totalt saknas i norra delen av undersök­ (1946b s. 3841, 1948 s. 128-130, 136-137, 1949 s. ningsområdet (se kap . VI och karta 26). 571), Waldheim & Weimarck (1943 s. 12), Witting Med hänsyn till bottenskiktsdominansen kan asso­ (1947 s. 293 Pr V7, s. 299 Pr I och Il, 1949 s. ciationen indelas i följande facies: 716-718, 724, 729-730). a) Lösbotten-facies (tab. VIII:A-B) karaktäriseras Besläktad vegetation är allmän i Fennoskandia genom frånvaron av täckan,de bottenskikt. Den finns utom i kalktrakterna. Den geografiska variationen står utbildad i de centrala delarna av vissa dråg men spelar huvudsakligen i samband med förekomsten av botten­ ingen stor roll i områdets myrvegetation. - Sj örs skiktsdominanterna. Utpräglat nordlig är S. lindbergii­ (1948 s. 136-137) behandlar dylik vegetation som en facies (Sjörs 1949 och däri anförd litteratur, Dahl särskild association. Av mitt material , som dock är 1956 s. 235, Malmer & Olausson 1956 s. 86-88, knapphändigt, framgår som enda olikhet mellan dessa Malmer 1962a s. 93). Svagt nordlig tendens anses lösbottnar och de blötare mjukmattorna det glesa också S. dusenii -facies ha (Sjörs 1948 s. 130). S. bottenskiktet i de förra, men liksom vid min behand­ pulchrum -facies har i sin hittills kända svenska ut­ ling av övriga lösbottensamhällen reserverar jag mig bredning visat sig huvudsakligen vara västlig och tillika för vad algbestämningar skulle kunna ge. mellannorrländsk (Sjörs 1948 s. 36 och 130 samt där b) Sphagnum cuspidatum -facies har observerats anförd litteratur, Fransson 1963 s. 294, 304). S. som stor sällsynthet och ingår inte i analysmaterialet. apiculatum -facies är utbredd över nästan hela Penna­ c) S. dusenii -facies (tab . VIII:C-H) är tillsammans skandia nedanför fjällen men spelar sannolikt den med S. apiculatum -facies den mest betydelsefulla av största rollen i söder. I exempelvis Waldheim & Wei-

Acta Phytogeogr. Suec. 57 38 Sven Fransson mareks (1943 s. 12-13) "extremfattigkärr" från Skåne samhälle är dock Carex paucijlora ett tongivande in­ är S. apiculatum och S. papillasurn de enda botten­ slag. Av Malmers (1962a) vegetationsenheter mot­ skiktsdominanterna, och i samtliga 35 provrutor från svaras denna association av Drasera anglica -varianter­ dylika samhällen förekommer S. apiculatum. Lös­ na av "The Menyanthes trifoliata - Sphagnum papil­ botten-facies är enligt Sj örs (1948 s. 137) vida ut­ losum small association" och "The Eriophorum bredd i Bergslagen och i norra Skandinavien qch Fin­ angustifo lium - Sphagnum papillasurn small associa­ land, men troligen inte så allmänt härskande (utanför tion" (op.c. s. 96). kalktrakterna) som där sägs, då i nordligaste Penna­ Ett identiskt samhälle är "Scheuchzeria palustris - skandia lösbottensamhällen med andra mossarter Sphagnum papillasurn -associationen", beskriven av spelar en stor roll även i kalkfattiga trakter (Sjörs, Svensson (1965 s. 66-67) från Store mosse. I övriga muntl.). "Liknande samhällen förekommer i S. Sveri­ beskrivningar av likartad vegetation är den oftast sam­ ges kalkfattiga trakter där de åtminstone inom syd­ manförd med närstående samhällen. Följ ande littera­ svenska höglandet torde spela en viss roll" (Sjörs l.c., turlista omfattar därför "likartad vegetation" i relativt med anförande av Osvald 1923 s. 151-175 som vid bemärkelse : Albertson (1949 s. 168), Almquist exempel). Det har senare bekräftats av Malmer (1962a (1929 s. 173 tab. 34e :3), Du Rietz (1950c s. 8, 1959a s. 89-9 1 ). s. 282), Fransson (1963 s. 306), Lumiala (1937 s. 22 ex. 6-15), Malmström (1923 s. 24-27, vissa analyser), Associationen Rhynchosporo-papillosetum ( tab. IX) Melin (1917 s. 104-1 15, vissa analyser), Osvald (1923 Denna association kännetecknas av att dess artbestånd ass.nr 109, 111, 133, 137, 148), Ruuhijärvi (1960 s. omfattar representanter för såväl "mjukmattgruppen" 66, tab. 7, vissa analyser), Thunmark (1948 s. 702), (grupp l , tab. XIV) som "fastmattgruppen" (grupp Witting (1947 s. 294, Pr V 16). 2). De viktiga fastmattarterna Carex pauciflora och Likartade samhällen torde förekomma över hela Trichophorum caespitosum (grupp 4) tycks dock inte Fennoskandia. I de sydvästra delarna avviker de dock gå ned i denna association . Av få ltskiktets mj ukmatt­ väsentligt genom att Narthedum ossifragum uppträ­ arter föredrar Rhynchospora alba detta samhälle. En der i dem och ofta sätter sin prägel på dem Gfr Osvald väsentlig skillnad gentemot Menyantho-dusenietum är och Malmer op.cc.). skiftet i bottenskiktsdominans; de olika Sphagna cuspidata utbyts här mot palustria-arter : Sphagnum Associationen Sphagnetum compacti ( tab. X) papillasurn (vanligast), S. magellanicum eller S. imbri­ En speciell typ bland fattigkärren utgör de Sphagnum catum (rikare typer). Samhället är således ett mellan­ compactum -rika. Förutom av det dominerande insla­ ting mellan å ena sidan Menyantho-dusenietum och å get av S. compactum kännetecknas de av hög frekvens den andra Trichophoro-papillosetum och Molinio­ av S. tenellum, Cladopodiella fluitans och Gy mno­ papillosetum och skulle väl kunna betraktas blott som colea inflata. Ä ven Sphagnum mol/e, ehuru sällsynt, en övergångstyp. Det är dock ofta homogent över är inom undersökningsområdet karaktäristisk för sam­ stora ytor och är lätt definierbart, varför jag låtit det hället. Tabellens analyser ansluter sig i övrigt närmast bilda en sj älvständig association . Inom ramen för till Rhynchosporo-papillosetum, men samhället om­ denna finns en variation från extremt fattigkärr till fattar även varianter som skulle kunna räknas som något rikare typer (motsvarande Trichophoro-papil­ rena mjukmatt- och fastmattsamhällen. Analys 4 är losetum och Molinio-papillosetum). t.o.m . närmast ett ristuvsamhälle. Associationen förekommer vanligen som en I sin typiska utformning förekommer samhället mellanzon mellan de typiska mjukmatt- och fastmatt­ mellan höga tuvor av Eriophorum vaginatum och samhällena. I Stutekärret (Fransson 1958) förekom­ Trichophorum caespitosum på plana till svagt sluttan­ mer en rikare typ av associationen vid vissa flarkkan­ de myrdelar, just där ett dråg börj ar sprida sig ut över ter utan anslutning till mj ukmattor. Ofta förekommer myren. Väl utvecklade dylika förekomster har blott samhället också i en zon ovanför mj ukmattorna utan iakttagits på myrar över 250 m ö .h., de flesta i nord­ anknytning till fastrnattor, så ofta i gungflyn kring öst. Eljest har icke-tuvig Sphagnum compactum tj ärn . Det är tämligen allmänt över hela undersök­ -vegetation påträffats här och var inom höjdområdena ningsområdet. (karta 11). I litteraturen påträffar man ofta beskrivningar av Åtminstone i sin ovan nämnda typiska utformning snarlika samhällen, ehuru de sällan blivit urskilda som torde liknande vegetation för sin uppkomst vara typ. En ganska likartad samhällsavgränsning har beroende av kraftig vattenföring under våren och ut­ "Carex rostrata - pauciflora - Sphagnum papillasurn torkning under åtminstone vissa somrar, vilket -associationen" hos Sj örs (1948 s. 130-1 31); i hans påpekats av Ruuhijärvi ( 1960 s. 71) och för åtmins-

Acta Phytogeogr. Suec. 57 My rvegetation i sydvästra Värmland 39

tone vissa delar av motsvarande vegetation ("The num papillosum, emellanåt avlöst av S. magellanicum. Drasera intermedia variants of the Sphagnum tenel­ Denna typiska variant av samhället kallar jag Trich o­ lum series") bekräftats av Malmer (1962a s. 177-178). phorum-varianten (analysserie A delvis, B, C, E del­ Den senare påpekar även att dylika samhällen är ut­ vis). Med utgångspunkt från denna typvariant varierar satta för erosion och tryck från is, samt att de floris­ samhället i olika riktningar. Carex pauciflora -varian­ tiskt har vissa likheter med oligotrofa sj öars eulitoral­ ten (analysserie D) saknar Trichophorum caespitosum zon och med fukthedsvegetation . men är i övrigt lik typvarianten. Sphagnum balticum ­ I enlighet med sina ekologiska betingelser torde lik­ rubellum -varianten (analysserie F) är en extremt artade samhällen vara bäst utbildade i "karges Höhen­ fattig typ av samhället som står Rubello-tenelletum gelände von wechselnder Topographie, wo es reichlich nära. Sphagnum parvifolium -varianten ( analysserie G) fliessendes Oberflächenwasser gibt" (Ruuhijärvi 1960 är en övergångstyp till Paucifloro-parvifolietum och är s. 71). I vårt land bör de därför finnas inorr (skildra­ alltså svagt myrkantpåverkad. (Emedan dessa varian­ de av Malmström 1923 s. 29 och Sj örs 1946b s. ter urskilts efter olika variationsriktningar, går de del­ 34-36) samt i de humidare delarna av sydsvenska hög­ vis över i varandra.) landet (Osvald 1923 s. 240 analys 6, Malmer 1962a s. Trichophorum-varianten förekommer allmänt i 270-275). I Finland har "Die Sphagnum compactum höjdområdena inom undersökningsområdet i smärre -Weissmoore" en markant koncentration i sin utbred­ soligena myrar och i flacka dråg. Waldheim {1944 s. ning på relativt hög nivå ett stycke öster om Botten­ 23) har funnit en motsvarande förkärlek till höjd­ viken (Ruuhijärvi 1960 s. 257). De har från detta land områdena i Närke. Ä ven i låglandskapet Uppland före­ skildrats av Ruuhijärvi (op .c. s. 69, 258-259) och kommer samhället i den något högre belägna nord­ Havas (1961 s. 29 ff). Från Norge har liknande sam­ västra delen (Almquist 1929 s. 173-174 ). Likartade hällen beskrivits av Nordhagen (1928 s. 447455). samhällen är karaktäristiska för norra och i viss mån Koncentrationen av liknande sanmällen till nordöstra sydvästra Skandinavien (Sjörs 1948 s. 118 ), och mer­ delen av undersökningsområdet stämmer väl med den parten av citerade ställen i ovanstående litteraturför­ allmänna utbredningen i Norden. teckning avser denna variant. I sydvästra Sverige av­ viker samhället väsentligt genom att Narthedum Associationen Trichophoro-papillosetum ( tab. XI) sätter sin prägel på det. Inom denna association saknas arterna inom grupp Carex pauciflora -varianten har inom undersök­ (t ab. XIV), vilka ersätts med arterna inom grupp 2 ningsområdet påträffats inom i stort sett samma om­ och 4. skiljearter mellan Trichophoro-papillosetum råden som föregående variant. Den spelar en självstän­ och Molinio-papillosetum finns uteslutande i den dig roll i de delar av Fennoskandia där Trichophorum senare associationen (grupperna 5 och 6; Erica tetralix caespitosum saknas, särskilt inom laggarnas oftast kan dock förekomma i Trichophoro-papillosetum). Eriophorum vaginatum -rika gränszon mot mossekan­ Identisk associationsavgränsning gäller i första ten. De sociologiska beskrivningarna är fåtaliga, men hand "Scirpus caespitosus - Care x pauciflora - Sphag­ num tenellum - papillasurn -associationen" hos Sj örs (1948 s. 116-1 19). "Scirpus - Carex pauciflora - Sphagnum compactum - tenellum -associationen" hos Sjörs (1946b s. 34-36) och "Trichophorum caespito­ sum - Sphagnum compactum - Ptilidium ciliare -Sied­ lungsgruppe" hos Havas (1961 s. 29) ansluter sig som ovan nämnts mer till Sphagnetum compacti. Ehuru inte avgränsade på samma sätt eller enligt samma prin­ ciper beskrivs likartade samhällen av bl.a. Almquist {1929 s. 173), Cajander (1913 s. 109), Eurola (1962 s. 93 ff.), Lumiala (1937 s. 22-23), Malmer {1962a s. 252-257, delvis), Malmström {1923 s. 24-27, delvis), Melin {1917 s. 106-109), Nordhagen (1928 s. 455459), Osvald (1923 ass.nr 151) och Witting (1947 Fig. 14. Byamossarna (nr28 ) . De nordvästra delarna av denna s. 292 Pr V 8). myr är övervägande soligena. På bilden ett flackt dråg (sektor 8 på fig. 27) bevuxet med extremfattigkärr (Menyantho­ Trichophorum caespitosum spelar en fy sionomiskt dusenietum och Trichophoro-papillosetum). 26.7 .1962. - viktig roll i detta samhälle i dess typiska utformning. Prevailingly soligenous, very broad soak with poor fen vegeta­ Den allmännaste bottenskiktsdominanten är Sphag- tion.

Acta Phytogeogr. Suec. 57 40 Sven Fransson

samhälle. Häri liknar det Subfulvetum, från vilket det

emellertid är väl skilt genom artsammansättningen i övrigt. Samhället förekommer i svagt sluttande kärr, ofta nära fastmarken. Det bildar ibland sammanhängande bestånd men förekommer ofta som små torrare öar i mjukmattvegetation. Associationen är inom under­ sökningsområdet inskränkt till höjdområdena i nord­ ost och sydväst (karta 13). Mer än vad som framgår av kartan är dock samhället koncentrerat till västra Gla­ skogen, där det både är mera frekvent och mera Fig. 15. Ulvsjömyren (nr 42). Nedre delen av ett dråg frän typiskt utbildat (endast där innehållande Erica och myren mot Ulvsjön. Vegetationen består av Molinio-papillo­ My rica). setum, dominerat av Betula nana, My rica gale, Carex pauci­ Artfattiga Molinia-samhällen tycks förekomma jlora, Molinta coerulea, Sphagnum imbricatum och S. papillo­ över stora delar av norra Fennoskandias barrskogs­ sum. 29 .7 .1960. - A sloping fen soak with Molinio-papillose­ tum. område. De spelar stor roll i myrvegetationen i nord­ västra Jämtland, där ännu artfattigare Molinia­ Malmströms "Eriophorum vaginatum -mosse" visar samhällen tycks förekomma (Sjörs 1946b s. 3641) än likheter med detta samhälle (Malmström 1923 s. 24 ). de här beskrivna. I Finland (Cajander 1913 s. 110; Sphagnum parvifolium -varianten förekommer med Eurola 1962 s. 97; Havas 1961 s. 32 ff.; Lumiala eller utan Trichophorum caespitosum i smärre myrar 1937 s. 22, ex. l, 5, 13-14; Ruuhijärvi 1960 s. 71-74) nära myrkan ten. Den har stora likheter med "Minero­ och i de av Melin (1917 s. 1 12-1 15) undersökta delar­ trophe kurzhalmige Weissmoore" hos Ruuhijärvi na av Norrland tycks liknande samhällen ha stor sprid­ (1960 s. 56). ning men ingenstädes spela någon stor roll i myrvege- tationen. I Bergslagen (Sjörs 1948 s. 120) förekom­ Associationen Molinio-papillosetum (tab. XII) mer samhället här och var i de västra delarna, Denna association är liksom föregående ett fastmatt­ sparsamt i de östra höjdområdena men inte alls i de samhälle. Den rymmer hela artbeståndet i Tricho­ östra lågtrakterna, och från Närkes högre belägna phoro-papillosetum men har därtill några arter som delar beskriver Waldheim (1944 s. 25-28) likartade skiljer associationerna åt. Dessa arter är i första hand samhällen. De saknas dock helt i vegetationsbeskriv­ Carex lasiocarpa, Malinia coerulea och Sphagnum ningar från Uppland (Almquist 1929), Degerö Stor­ imbricatum. Genom dessa skiljearter visar sig denna myr i Västerbotten (Malmström 1923) och Sylene­ association vara något mindre oligotrof än föregående. området (Nordhagen 1928). Den är emellertid mycket närstående, och skulle lika Ä ven i sydvästra Sverige spelar flerstädes en likar­ väl kunna behandlas som subassociation till föregåen­ tad vegetation stor roll (Malmström 1937 s. 426 , Sj örs de. Erica tetralix och Aulacomnium palustre tycks 1948 s. 120). Här tillkommer dock oftast Narthecium föredra denna association, ehuru de ibland även kan ossifragum, vilken i hög grad förändrar samhället. På förekomma i Trichophoro-papillosetum. I en analys­ Komosse (Osvald 1923 s. 196) och Åkhultmyren serie har Drepanocladus badius påträffats, vilket (Malmer 1962a s. 252-265) tycks Narthedum-domi­ emellertid torde vara ett undantagsfall, då denna art nerad vegetation helt sakna Molinia, och Molinia­ huvudsakligen hör till Subfulvetum. dominerade fastmattor tycks där ej förekomma, Dominerande få l tskiktsarter är Betula nana, My rica medan å andra sidan sådana är kända från Halland gale, Carex pauciflora, Eriophorum vaginatum, (Malmström l.c.), västligaste Småland (Sjörs l.c.) och Malinia coerulea och Trichophorum caespitosum. I Dalsland ( opubl. egna iakttagelser från Kroppefjäll). I bottenskiktet omväxlar i typiska fall Sphagnum västligaste Jämtland (liksom i norska kusttrakter) in­ imbricatum och S. papillasurn som dom in an ter. När går både Malinia och Narthecium, den senare vanligen samhället är utbildat nära myrkanten förekommer S. som fläckvis dominant (Sjörs 1946b s. 39, Fransson parvifolium rikligt och blir ibland dominerande. En 1963 s. 296). sådan analysserie är tab. XII:E;dylik vegetation får Nordliga drag i detta samhälle är i mitt område ses som en motsvarighet till Sphagnum parvifo lium förekomsten av Betula nana och Drepanocladus -varianten av Trichophoro-papillosetum. badtus (den senare dock undantagsvis). sydvästliga Fysionomiskt är det Molinia, Sphagnum papilla­ drag är förekomsten av Erica tetralix och Sphagnum surn och S. imbricatum som sätter sin prägel på detta imbricatum. Samhället utgör på detta sätt en över-

Acta Phytogeogr. Suec. 57 My rvegetation i sydvästra Värmland 41 gångstyp mellan de nordfennoskandiska och de syd­ grupp l (tab. XIX). Åtminstone i huvudsak är associa­ västsvenska typerna av motsvarande vegetation, men tionen ett medelfattigkärr i Du Rietz' mening, vilket avviker från de senare (och de västjämtska) genom att flera av arterna inom grupp l visar. Detta framgår Narthecium saknas. Det påminner mera om den nord­ också av artgrupp 7, som är gemensam för Riparietum liga inlandstypen, speciellt om de samhällen Sj örs och den rikare subassociationen inom Paucijloro­ (op.c.) beskriver från Bergslagen, där f.ö. de två ovan parvifolietum (vaginatetosum). nämnda sydvästliga inslagen också förekommer, om Samhället har ett öppet eller mera slutet träd- och än betydligt sällsyntare än i sydvästra Värmland. buskskikt av Alnus glutinosa, Betula pubescens, Picea My rica gale, i sydväst vanlig i motsvarande vegetation, abies, Pinus silvestris, Salix aurita, S. cinerea, S. nigri­ ingår även i samhället i mitt område och stundom i cans och S. pentandra. I få ltskiktet är Menyanthes dess motsvarighet i Bergslagen. Där och i det norr­ trifoliata, Po tentilla palustris, Carex canescens, C. ländska kustlandet torde den dock övervägande växa magellanica och C. nigra de vanligaste dominanterna. på periodiskt översvämmad eller vattendränkt mark (i Vanligaste bottenskiktsdominanter är Drepanocladus Jämtland troligen enbart vid vattendrag; Sjörs exannulatus s. str ., Sphagnum parvifo lium och S. muntl.). riparium. Mera sällan förekommer även S. ambly­ S. AssociationenCalluno-straminetum (tab. XID) phyllum, apiculatum och S. subsecundum som Emellanåt påträffa s enstaka tuvor i myrvidd-fattig­ dominanter. Inom associationens ram finns en rätt stor varia- kärren. De torde förekomma inom hela området, tion. På grundval av denna kan några olika typer ur­ ehuru de inte konsekvent antecknats. De är uppbygg­ skiljas, vilka här beskrivs som varianter, dock utan da av Sphagnum fu scum, S. magellanicum eller Poly­ några större anspråk på allmängiltighet. trichum strictum, vilka oftast växer kring en liten tall a) Lösbotten-varianten (tab. XV:A, B) kännetecknas eller bj örk. Mycket ofta är tuvorna bebodda av myror av ett glest bottenskikt. Eriophorum angustifolium (jfr Booberg 1930 s. 190-1 97). Samhället är skilt från har hög frekvens i denna variant. Förekommer säll­ övriga myrvidd-fattigkärrsamhällen genom närvaron synt här och var och täcker alltid små ytor. av arterna inom grupp 7 (tab. XIV). b) Carex rostrata -varianten (tab . XV :C-D) känne­ Trots att dessa tuvor är väl begränsade och höjda tecknas av hög täckning för Carex ro strata i få ltskik­ 24 dm över omgivande vegetation, förlorar de inte sin tet. I bottenskiktet bildar Drepanocladus exannulatus kärrkaraktär. Trognaste kärrväxt tycks vara Calliergon eller Sphagnum riparium täckande mattor. Den är stramineum, som förekommer i samtliga provrutor. extremt artfattig (i ordets egentliga mening). Har Det blir alltså aldrig fråga om "blandmyrar" i egentlig blott iakttagits vid nr 24 Fågeltjärn i ett öppet, mening. vattenrikt laggkärr. Tuvvegetation av myrvidd-kärrnatur är en nordlig c) Lysimachia-varianten (tab . XV :E)kännetecknas typ av samhällen (Sjörs 1948 s. 140). De har skildrats av Ca lla palustris och Lysimachia thyrsijlora. I botten­ av bl.a. Booberg (1930 s. 33-53), Havas (1961 s. skiktet Sphagnum riparium -dominans. Förekommer i 68-76), Å. Persson (1961 s. 88 ff.) och Fransson vattenrika myrkan t- eller skogskärr. Ä ven denna typ (1963 s. 302-304). De torde dock fumas i viss ut­ är artfattig men mindre sällsynt än föregående. sträckning även i landets södra delar, varifrån de skild­ d) Normal-varianten (tab. XV:F-H) har det fö r hela rats av Almquist (1929 s. 176 delvis), Du Rietz associationen typiska få ltskiktet (se ovan) och Sphag­ ( 1 950b s. 13), Ingmar (1963 s. 172) och Malmer num riparium -dominans i bottenskiktet. Allmän (1962a s. 97-101), ehuru .de där spelar en oftast inom hela undersökningsområdet men speciellt inom mindre framträdande roll. I viss mån är det här fråga höjdområdena. Närstående är den Drepanocladus om en gränsdragning; obetydligt upphöjda Sphagnum exannulatus -dominerade analysserien H. fu scum -consociationer har jag i likhet med Sjörs e) Sphagnum parvifolium -varianten (tab .XV:I-L) (op.c. tab. G:l4-18) fört till fastmattoma, och åtmins­ påminner i artsammansättning och förekomst om tone en del av de av Malmer (op.c.) beskrivna ristuv­ föregående variant men har Sphagnum parvifolium samhällena torde vara av liknande natur. som bottenskiktsdominant. Växer något torrare än norrnai-varianten . Myrkant-fattigkärrsamhällen ( tab. XIX) Associationen som helhet förekommer i översilade skogskärr med mycket god vattentillgång, antingen Associationen Riparietum ( tab . XV) självständigt utbildade eller knutna som laggkärr till Denna association skiljer sig från ovnga myrkant­ större myrar. I det senare fallet förekommer den i fattigkärrsarnhällen genom närvaron av arterna inom laggarnas nedre, blötare och mera näringsrika delar.

Acta Phytogeogr. Suec. 57 42 Sven Fransson

Samhället förekommer över hela området ehuru all­ Associationen Rostrato-parvifolietum ( tab . XVI) männast i höjdområdena. Ett Sphagnetum riparii har beskrivits av Dahl I övre delen av vissa öppna laggkärr förekommer ofta (1956 s. 239), och en Sphagnum riparium -union har en fattigkärrvegetation, som kännetecknas av hög som enskiktssamhälle beskrivits av Sjörs (1946b s. frekvens och täckning av Carex rostrata i få l tskiktet 77). De under dessa rubriker beskrivna samhällena är och av ett bottenskikt med omväxlande Sphagnum dock ±källkärrsamhällen, vilket inte är fallet i under­ apiculatum - och S. parvifolium -dominans. I fä lt­ sökningsområdet. Bättre överensstämmer samhällsav­ skiktet spelar även Oxycoccus quadripetalus och gränsningen med "( Betula) - Carex fu sca - canescens - Eriophorum vaginatum stor roll. övriga arter före­ Sphagnum riparium -associationen" hos Sj örs (1948 s. kommer blott sporadiskt. Ibland förekommer låg­ 149). Till Riparietum förs här emellertid även mot­ vuxna buskar (Betula pubescens och Picea abies) glest. svarigheterna till Sj örs' "Carex fu sca - canescens -lös­ Då samhället är homogent utbildat och ganska ofta bottenassociation" (op.c. s. 152), d.v.s. lösbotten­ påträffats, har jag låtit det bilda en sj älvständig varianten. association. Gentemot övriga fattigkärrsamhällen kan En utförlig förteckning över beskrivningar av lik­ det definieras negativt genom frånvaron av åtskilliga artad vegetation förekommer hos Sj örs (1948 s. 151, skiljearter. Associationen är svår att inplacera efter 153), till vilken jag hänvisar. Till hans förteckning kan gradienten myrvidd-myrkantsamhällen. Den domine­ läggas senare utkomna beskrivningar av Dahl (op.c.) rande roll som Sphagnum parvifolium spelar har fått och Ruuhijärvi (1960 tab. l :10-14 och tab. 45, del­ vara avgörande, när den inplacerats bland myrkant­ vis). fa ttigkärrsamhällena. Ä ven efter gradienten lösbott­ Som påpekats av Sj örs (l .c.) är likartade samhällen nar-ristuvsamhällen är klassificeringen svår; den står med Sphagnum riparium allmänna i norra Penna­ någonstans mellan mj ukmattor och fastmattor, men skandia. Längre mot norr förekommer Sphagnum den dominerande roll som Carex ro strata spelar riparium -dominerade samhällen även i täta videsnår anknyter även till magnocaricetum-samhällena (Sjörs och i källor, vilket inte är fallet i undersöknings­ 1950). området. Däremot kan man ibland påträffa Sphagnum Rostrato-parvifolietum leder över till något rikare riparium i myrviddvegetation i lösa gungflyn v.id tjärn­ typer av öppna laggkärr, likaså stående på gränsen kanter, vilket också ofta tycks vara fallet norrut. mellan myrkant- och myrviddsamhällen. Dylika kärr Några analyser från sådana S. riparium -samhällen har fö rekommer mest i större koncentriska mossars lagg­ jag dock inte. kärr och torde spela stor roll i södra och mellersta Söder om limes norrlandicus är Sphagnum ripa­ Sveriges kärrvegetation (se Du Rietz 1950a s. 5-6, rium mindre allmän. Den har dock påträffats på flera 1950b s. 24, 1950c s. 5-9, 1959b s. 178-180, Malmer lokaler så långt söderut som i Skåne (Waldheim 193 9 1962a s. 286-289 och Osvald 1923 s. 218-2 19). På s. 768). Beskrivningar av dessa sydliga S. riparium­ grund av utdikningar är dylika kärr sällsynta inom samhällen saknas dock, men från Närke finns ett par undersökningsområdet. Ett är dock beskrivet från nr analyser hos Waldheim (1944 s. 26 , jfr s. 80). Mot­ 117 Krogserudsmossen. svarande myrkantkärr utan S. riparium från södra Det är svårt att av litteraturen bilda sig en uppfatt­ Sverige har beskrivits av Osvald (1923 ass.nr 94, 101, ning om förekomsten av med Rostrato-parvifolietum 114, 116, 118), Du Rietz (1950a s.4-5) och Malmer närbesläktade samhällens förekomst i Fennoskandia, ( 1962a s. 286-289). De visar likheter men också olik­ speciellt som dess avgränsning mot nyss nämnda rika­ heter, främst i fråga om bottenskiktets samman­ re typer är oklar. Mycket likartade är dock Melins sättning. På det hela taget visar mitt material, som till ( 191 7 t ab . 19 :1-7) "Sphagnum recurvum -mosse" och större delen är från höjdområdena, en betydligt större Osvaids (l .c.) "Carex rostrata - Sphagnum apiculatum överensstämmelse med motsvarande samhällen i Berg­ -Ass.". slagen och norra Sverige än med dessa beskrivningar från södra Sverige. Det förefaller heller inte sannolikt Associationen Paucifloro-parvifolietum ( tab . XVD) att likartade samhällen i någon större omfattning Inom denna association saknas alla arterna inom skulle förekomma i södra Sveriges höjdområden (Mal­ grupp l ( tab . XIX), vilka kännetecknade Riparietum. mer in litt.). Mot denna association och mot Rostrato-parvi­ Motsvarigheter till lösbottenvarianten har sällan fo lietum är arterna inom grupp 3 och 5 positiva skilje­ beskrivits i litteraturen. De torde dock förekomma arter. Mot Caricetum globularis är arterna inom över större delen av Fennoskandia, ehuru de överallt grupperna 3, 7 och 8 positiva och arterna inom grupp tycks spela en obetydlig roll (Sjörs 1948 s. 153). 6 negativa skiljearter.

Acta Phytogeogr. Suec. 57 My rvegetation i sydvästra Värmland 43

A v träd och buskar förekommer A/nus incana, Subassociation Pauqfloro-parvifolietu m Betula pubescens, Picea abies, Pinus silvestris, Salix vaginafetasurn (tab. XVII: A-D) aurita och S. nigricans, ofta i gles täckning. Av fä lt­ skiktets arter är Oxycoccus quadripetalus, Vaccinium I denna subassociation ingår Corallorhiza trifida, uliginosum, Menyanthes trifoliata, Carex nigra och C. Po tentilla palustris, Calamagrostis canescens, Carex paucijlora de mest framträdande. Sphagnum parvi­ chordorrhiza, C. vaginata (namngivande art), Sphag­ fo lium är den enda bottenskiktsdominanten (undan­ num amblyphyllum, S. centrale och S. teres, vilka alla tag : S. centrale dominerar i en analys). saknas i den följande subassociationen. Vaginateto­ Associationen förekommer dels sj älvständigt i små sum visar sig genom dessa skiljearter vara ett något skogskärr, dels i anknytning till större myrkomplex. I rikare samhälle än paucijloretosum. De båda subasso­ det senare fallet förekommer den i en zon på högre ciationerna är emellertid ganska närstående och över­ nivå än Riparietum eller också ensamrådande högre gångstyper förekommer. upp i laggarna. Dylika kärr är svagt översilade och Samtliga analyser av denna subassociation är från något sluttande mot fastmarkskanten (inte mot myr­ Glaskogen, och jag har aldrig påträffat den i typisk vidden). Samhället förekommer allmänt inom under­ utformning i andra delar av undersökningsområdet. sökningsområdets högre belägna delar. Vaginatetosum har sin motsvarighet i litteraturen i den rikare variant av "Betula - Eriophorum vaginatum En mycket likartad association har tidigare ur­ - Carex paucijlora - fu sca - Sphagnum parvifolium skilts av Sj örs (1948 s. 143-145) under benämningen -associationen" som omnämns av Sj örs (1948 "Betula - Eriophorum vaginatum - Carex paucijlora - s. 144-145) från Bergslagen . Däremot är samhället fu sca - Sphagnum parvifolium -associationen". Om fa ttigare än samme författares "Betula - Carex vagi­ man av "likartad vegetation" kräver närvaro av Carex nata - dioeca - Sphagnum centrale - amblyphyllum nigra har sådan i övrigt knappast blivit beskriven (jfr -association" (op.c. s. 146), som tycks sakna mot­ Sj örs l.c.). Dess utbredning diskuteras av Sj örs (l.c.). svarigheter i mitt område . Det tycks vara fråga om en vegetationstyp med rela­ Det är omöjligt att av litteraturen i övrigt bilda sig tivt begränsad utbredning. I norra Fennoskandia är en uppfattning om skillnader i de båda subassocia­ Carex nigra mesotrof, varigenom den utestängs från tionernas utbredning. oligotrofa myrkantsamhällen (se även Ruuhijärvi 1960 s. 188). Här ersätter motsvarigheter till Cari­ cetum globularis i stor utsträckning myrkant-fast­ Subassociation Pauc(f!oro-parvifolietu m mattsamhällena. I sydvästra Fennoskandia övertar pauciftoretosum (tab. XVII: E-H) myrkanttyper av Molinio-papillosetum till stor del Det är tvivelaktigt om det förekommer några skilje­ detta samhälles roll, liksom det gör även inom de syd­ arter i denna subassociation mot föregående. Andro­ västra delarna inom undersökningsområdet (se ovan meda polifo lia, Betula nana, Rubus chamaemorus, och karta 13). Besläktade samhällen tycks sålunda Carex echinata, C. paucijlora, Eriophorum vaginatum begränsas i sin utbredning på olika sätt åt nordöst och och Sphagnum magellanicum fö rekommer dock mera sydväst, och det är troligt att de har åtminstone frekvent i paucijloretosum, men i hur hög grad detta tyngdpunkten i sin utbredning i området Bergslagen­ beror på slumpen är ovisst. sydvästra Värmland, ehuru den knapphändiga littera­ Samtliga analyser av denna subassociation är från turen ger endast osäkra belägg härför. det nordöstra höjdområdet. Den torde dock kunna Besläktad vegetation utan Carex nigra finns dock påträffas här och var även inom Glaskogen . beskriven. Hit hör vissa av Cajanders (1913 s. 205) "Seggenbrticher", Ruuhijärvis (1960 s. 187) "Weiss­ Associationen Caricetum globularis( tab . XVIII) moorbrticher" (i vilka Carex nigra ingår sparsamt i Denna association är myrkant-fattigkärrvegetationens södra Finland) och "Normale Bruchmoore" (op.c. ristuvsamhälle. Den skiljer sig från övriga associationer s. 173). Havas' (1961 s. 62) "Betula nana - Erio­ inom gruppen genom förekomsten av arterna inom phorum vaginatum - Sphagnum parvifolium -Sied­ grupp 6 (tab. XIX). Vissa arter inom grupp 5 är där­ lungsgruppe" visar också stora likheter. A v svenska jämte preferensarter för Can·cetum globularis. Sam­ vegetationsbeskrivningar påminner Melins (1917 hällets mest karaktäristiska inslag är Carex globularis, s. 1 15-1 18) "vaginatum-mosse" till viss del om detta som tycks vara ledart för associationen . I analys­ samhälle (speciellt paucijloretosum). Malmers (1962a) materialet förekommer arten i samtliga provrutor; Sphagnum parvifolium -dominerade kärrsamhällen speciellt i de södra delarna förekommer dock ofta tycks dock mera motsvara Caricetum globularis. identiska samhällen utan denna art.

Acta Phytogeogr. Suec. 57 44 Sven Fransson Av träd och buskar förekommer endast Betula Samhällets ekologi har behandlats av Sj örs (I 948 pubescens, Picea abies och Pinus silvestris. I fä ltskik­ s. 141, 210, 258, 272). Samhället är knutet till "myr­ tet är Ca lluna vulgaris, Vaccinium myrtillus, V. uligi­ kanter med relativt lågt grundvattenstånd, svag nosum och Carex globularis de kvantitativt mest fram­ genomströmning och starkt sur reaktion åtminstone i trädande arterna. I bottenskiktet är i regel Sphagnum ytskikten" (op.c. s. 258). Det blir särskilt väl utbildat parvifolium dominant. Pleurozium schreberi, Sphag­ på genomsläppligt underlag, och därmed samman­ num girgensohnii och S. robustum kan dock uppträda hänger säkerligen samhällets och ledartens höga som dominanter på smärre ytor. frekvens i de nordvästra delarna av undersöknings­ I de flesta fall förekommer associationen i en zon området, där underlaget består av glacifluvialmaterial. mellan myrvegetationen och angränsande fastmarks­ vegetation. Vid laggarnas vattendelare kan Caricetum Mellankärrsamhällen (enbart globularis ensam utgöra laggvegetationen Qfr "globu­ laris-laggar" hos Sj örs 1948 s. l41, 210). Det är dock myrviddsamhällen, tab. XXIII) betydligt vanligare att samhället bildar en smal zon ovanför övriga laggsamhällen på den mot fastmarken Associationen Stygietum (tab . XX) vända delen av laggen. På detta sätt förekommer sam­ I min uppsats om Stutekärret (Fransson 1958) be­ hället allmänt inom Glaskogen och i de norra delarna skrevs denna association preliminärt under rubriken av undersökningsområdet. Emellanåt kan man också "Juncus stygius - Rhynchospora fu sca -associationen" finna associationen som ett självständigt myrelement i (s. 123). Mitt material har nu utökats med ytterligare små försumpningar, oftast i tallskog. tre analysserier, och följande beskrivning gäller samt­ Likartad vegetation har beskrivits och urskilts som liga. association av Sj örs (1948 s. 140-143) från Bergsla­ A v mellankärrens tre associationer karaktäriseras gen . Från norra Fennoskandia har likartad vegetation denna av arterna inom grupp l (tab . XXIII). Associa­ ofta beskrivits, t.ex. av Cajander (1913 s. l54), Havas tionen är ett lösbottensamhälle och kännetecknas (1961 s. 65 ff.), Lurniala(19 37 s. 38, 44, 46, 54, 56, således av ett glest bottenskikt. 63), Malmström (1923 s. 47), Melin (1917 s. Av analysserierna i tab. XX får A och C betraktas 118-120) och Ruuhijärvi (1960 s. 138 ff.). Från Upp­ som fullt typiska. Analysserie B saknar Juncus stygius land har liknande vegetation beskrivits av Almquist men är i övrigt fullt typisk. Analysserie D är mera (1929 s. 180, 280). Från Kornasseha r Osvald (1923 s. avvikande; dels är den något myrkantpåverkad, dels 135) beskrivit en "Calluna vulgaris - Sphagnum saknas de för samhällets karaktäristik viktiga arterna angustifolium -Ass.", vilken också kan betraktas som Ca rex livida, Utricularia intermedia och U. minor. ett nästan identiskt samhälle. Mycket närbesläktad är I sin typiska utformning förekommer associationen även "The Va ccirzium - Sphagnum parvifolium small i komplex med Subfulvetum, antingen i typiska flar­ association", som Malmer( 1962ats.132) beskriver från kar som i Stutekärret (analysserie A) eller i nätfor­ Akhultmyren, även om samhället saknar Carex globu­ miga lösbottenstrukturer som i nr l Läkmyrarna (fig. laris. 16 och analysserie C). På nr 3 7 Gravtjärnsmyren Carex globularis är en "nordlig, eurasiatisk" växt (Hulten 1950), som i Fennoskandia förekommer all­ mänt i Finland och större delen av norra Sverige ned till limes norrlandicus. Arten förekommer dock ända ned till sydöstra Småland (Hulten op .c.), och inom ett område i nordvästra Småland är arten relativt allmän (Hård 1924 s. 171). Caricetum globularis -samhällen med Carex globularis torde i det närmaste ha samma utbredning. I vilken utsträckning fattigkärr-myrkant­ ristuvsamhällen utan C. globularis men i övrigt identis­ ka Qfr ovan Akhultmyren) förekommer utanför detta område är okänt Qfr Sj örs 1948 s. 143). I mera humida trakter ersätts samhället i viss utsträckning av Mo linia-vegetation Qfr Olausson 1957 s. 20-21). Så Fig. 16. Låkmyrarna (nr 1). Nätformig lösbottenstruktur med sker på Kr oppefjäll i Dalsland (egna iakttagelser), lik­ associationskomplex bestående av Subfulvetum och Stygie­ som i undersökningsområdets sydvästra delar (se tum. - Network of mud-bottoms with Stygietum and low Mo linio-papillosetum). cushions of Subfulvetum.

Acta Phytogeogr. Suec. 57 My rvegetation i sydvästra Värmland 45

(analysserie B) förekommer samhället i de blötaste 1950, se ovan) hos Dahl (1956 s. 220) och Fransson delarna av ett dråg. Den avvikande analysserien D är (1963 s. 327) samt "Trichophorum caespitosum - från ett laggkärr på nr 23 Humsjömossen, i vilken Ca lliergon sarmentasurn• - Drepanocladus badius - dock mera typiska segment av samhället förekommer association" och "Calliergon sarmentasurn - Paludella­ i dråg på myrvidden. association" hos Å. Persson (1961 s. 69, 76), det Samhället är en sällsynthet inom undersöknings­ senare dock ett myrkantsamhälle. Dessa senare sarn­ området (karta 14). De fåtaliga fyndlokalerna ligger hällen är mera avvikande från det här beskrivna än det alla inom höjdområdena, och samhällets utbredning Sj örs (l.c.) beskriver från Bergslagen. Beskrivningar av ansluter sig väl till förekomsten av nordliga arter, likartad vegetation finns dessutom hos Kalliola (1939 främst då givetvisCa rex livida och Juncus stygius. s. 80-84), Melin (1917 s. 54, ex. 14, s. 57, ex. 2), Beträffande tidigare beskrivningar av liknande sarn­ Nordhagen (1928 s. 390-398 delvis), Ruuhijärvi (1960 hällen och deras utbredning hänvisas till mitt tidigare s. 84), Sj örs (1946b s. 68, 80 ff.) och Witting (1949 s. arbete (Fransson 1958 s. 124). Senare har beskriv­ 736 Pr 48, 49). I sistnämnda arbete räknas samhället ningar av liknande samhällen tillkommit av Du Rietz som "övergångsfattigkärr", ej som rikkärr. (1959b s. 193-194), Ruuhijärvi (1960 s. 84-90, de Samhället är inom undersökningsområdet en stor mesotrofa typerna) och Malmer (1962a s. 89-90: sällsynthet (karta 15). De fåtaliga förekomsterna är "The Menyanthes trifoliata - Sphagnum inundatum alla belägna i höjdområdena. small association"). Som tidigare framhållits är de typiska analyserna A De sydvästliga konstituenter i detta samhälle som och B utbildade i kärr nedanför en käll a. Denna ut­ omtalades i beskrivningen av Stutekärret (op.c. bildningsform är den för samhället vanliga även i s. 124 ), nämligen Drasera in termedia och Rhyncho­ Bergslagen (Sjörs 1948 s. 131) och delvis i övre spora fu sca, saknas i nordöstra delen av undersök­ Långanområdet i Jämtland (Sjörs 1946b s. 68, 80 ff.), ningsområdet. Analyserna härifrån ansluter sig helt till men det fö rekommer också i stor utsträckning i flark­ nordliga typer av samhället. trakter. Anmärkningsvärt är att samhället i mitt områ­ de ald rig påträffats i komplex med Stygietum eller Associationen Sannentosetum (tab. XXI) Subfulvetum annat än som fragment. I denna association saknas arterna inom grupp l (tab. Likartade samhällen med bottenskiktsdominans av XXIII). Endast i denna association bland mellan­ Calliergon sarmentosum, Drepanocladus purpurascens kärren förekommer arterna inom grupp 3. Med och ibland D. procerus eller D. revalvens (ofta även D. Stygietum är Menyanthes trifoliata (grupp 2) bindeart badius) och utan mera krävande rikkärrarter förekom­ och med Subfulvetum arterna inom grupp 5. Associa­ mer med växlande frekvens från den alpina regionen tionen är delvis något myrkantbetonad (grupp 4 ). Gfr Dahl, Fransson, Nordhagen, Witting och A. Pers­ Sarmentosetum står mycket nära Campylio-revol­ son ll.cc.) och ned till limes norrlandicus Gfr Sj örs vetum, från vilken den skils genom frånvaron av 1948). Det är dock troligt att denna vegetation kan Bryum pseudotriquetrum, Campylium stellatum och uppdelas på olika typer G fr Å. Persson l.c.) . Nedanför Scorpidium scorpioides Gfr Sj örs 1950 s. 194). Sam­ denna gräns tycks samhället övergå i motsvarigheter hället kallas där Calliergonetum sarmentosi och räknas till Campylio-revolvetum Gfr Sj örs 1948 s. 132 och Gämte Subfulvetum) som "intermediate". Albertson 1949). Som mest typiska får analysserierna A och B be­ traktas. De är båda från 11;r 17 Grindkärret och är Associationen Subfulvetum (tab. XXII) något myrkant- och källbetonade . Analysserie C är Detta samhälle har jag tidigare preliminärt beskrivit i dels starkt heterogen, dels något avvikande. Å tmins­ min uppsats om Stutekärret (Fransson 1958 s. 120) tone tre av analyserna (l, 3 och 4) ansluter sig under rubriken "Molinia coerulea - Sphagnum sub­ emellertid rätt väl till samhället i övrigt . Analysserie D fu lvum -associationen". Följande beskrivning inne­ slutligen är en något fattig variant av samhället och fa ttar de där meddelade analyserna och ett par senare saknar bl.a. Calliergon sarmentosum. gjorda från an dra lokaler. Bland mellankärrens Samhället torde vara identiskt med den av Sj örs associationer kännetecknas denna av förekomst av (1948 s. 131) beskrivna, något myrkantbetonade arterna inom grupp 6 (tab. XXIII). Gentemot Moli­ varianten av "Carex rostrata - limosa - Ca lliergon nio-papillosetum, vilket det fysinomiskt liknar genom sarmetosum - Drepanocladus revalvens -associa­ Malinia - Sphagnum papillasurn -dominans, är sam­ tionen", ehuru mina analyser från Grindkärret tycks hället väl skilt genom närvaron av "rikare" arter, vara ännu starkare myrkantpåverkade. Likartade sarn­ såsom Carex dioeca, Eriophorum latifolium, Tricho­ hällen är också "Calliergonetum sarmentosi" (Sjörs phorum alpinum, Campylium stellatum, Sphagn um

Acta Phytogeogr. Suec. 57 46 Sven Fransson plumulosum, S. subfulvum och Riccardia pinguis. Subfulvetum är en nordlig vegetationstyp som Karaktäristiskt är att dessa rikkärrarter blandas med förekommer i norra Fennoskandias barrskogsbälte arter som i södra Sverige anses vara exklusiva fattig­ ned till limes norrlandicus (se vidare Sj örs 1948 kärrarter. Sådana arter är i analyserna från undersök­ s. 125, 1950 s. 194 och Fransson 1958 s. 122-123 , ningsområdet Eriophorum vaginatum, Sphagnum där även litteraturförteckning över beskrivningar av papillasurn och (sällsynt) Carex pauciflora. likartad vegetation förekommer). Fältskiktsdominanter är Malinia coerulea och Eriophorum latifolium. I bottenskiktet dominerar vanligen Sphagnum papillosum, ofta avlöst av S. Rikkärrsamhällen imbricatum, S. plumulosum och S. subfulvum. Arter med hög frekvens är dessutom Andromeda polifolia, Oxycoccus sp., Drasera rotundifo lia, Trichophorum Myrvidd-rikkärrsamhällen (ta b. XXVIII) caespitosum och Drepanocladus badius. Analysserie D är något avvikande från de övriga Associationen Scorpidietum (tab. XXIV) genom frånvaron av Malinia och närvaron av Drasera Bland �yrvidd-rikkärrsarnhällena kännetecknas denna anglica. Den är därigenom i viss mån en övergångstyp association av arterna inom grupp l och 2 (ta b. till anslutande mjukmattsamhälle. XXVIII), av vilka dock de senare är bindearter med Denna association är i huvudsak identisk med Sj örs Obtusetum. (1948 s. 122-125) "Scirpus caespitosus - Malinia - Associationen har en täckande bottenskiktsmatta Sphagnum papillasurn - Warnstorfianum -association", och är ett mjukmattsamhälle. Bottenskiktsdominant beskriven från skattlösbergs stormosse och andra är som regel Scorpidium scorpioides, i sällsynta fall myrar i Bergslagen och Västerdalarna. Ä ven med avlöst av Sphagnum contortum. Fältskiktets samman­ samme författares "Scirpus - Malinia - Sphagnum sättning växlar betydligt mera; frekventa arter är papillasurn - Drepanocladus badius -association" från Drasera intermedia, Utricularia intermedia, Carex övre Långanområdet i Jämtland (Sjörs 1946b lasiocarpa och C. rostrata. Associationsbenämningen s. 4146) torde associationen vara synonym. Det här har hämtats från det på samma sätt avgränsade Scorpi­ använda associationsnamnet "Subfulvetum" föreslogs dietum hos Du Rietz (1949 s. 297, 1950b s. 13; jfr av Witting (1949 s. 722) och har sedan använts av mig även v. Krusenstjerna 1945 s. 152 och Fransson 1963 (Fransson 1963 s. 325). De angivna parallellerna är s. 326). Identiskt avgränsade är också "Scorpideeto - ofta något rikare (bl.a. förekommer i dem Selaginella Ca ricetum limosae" (Dahl 1956 s. 232) och "Scorpi­ selaginoides, Paludella squarrosa och Sphagnum warn­ dium association" (Å . Persson 1961 s. 30). Utan att storfianum ), men å andra sidan saknas ofta Erio­ man begränsat samhället på samma sätt eller enligt phorum la tifolium, som i de flesta fall tillkommer samma principer förekommer beskrivningar av mot­ först i äkta rikkärr. De förekommer inte sällan som svarande vegetation hos bl.a. Almquist (1929 s. fastmattor mellan Scorpidium-lösbottnar eller -mjuk­ 99-156 flerstädes), Booberg (1930 s. 74-95, 100-105 mattor, vilket i mitt material är fallet på myr nr 8, flerstädes), Cajander (19 13 s. 141), Du Rietz (1950a Bruksmyren. Det är möjligt att det kommer att visa s. 32-34, 3942 , 1959a s. 283, 285-288), Du Rietz & sig att dessa rikare typer i Scorpidium-kärren är floris­ Nannfeldt (1925 s. 8), Eriksson (1912 t.ex. s. tiskt skilda från här beskrivna typer. 154-15 5), Melin (1917 s. 53-54 delvis), Nordhagen (1943 s. 526), Osvald (1923 ass.nr 90-92, 95-98, I Stutekärret (nr 42) och Läkmyrarna (nr l; fig. 16 ovan) förekommer samhället i komplex med 102), Ruuhijärvi (1960 s. 1 16), Sj örs (1946a s. 92-94, Stygietum. Den något avvikande analysserien D är 1946b s. 67, 1948 s. 133, 139) och Witting (1947 s. från nr 14 (myren söder om Märrhålan), vid kanterna 295, 1949 flerstädes). I denna litteraturförteckning av ett litet dråg. I Stygietum-lösbottnarna på nr 37 har även medtagits beskrivningar av motsvarande lös­ Gravtjärnsmyren (tab. XX :B) finns associations­ bottensamhälle, som inte påträffats inom undersök­ fr agment av Subfulvetum (Molinia coerulea, Sphag­ ningsområdet men är sociologiskt mycket närstående. num plumulosum och S. subfulvum ). Associations­ Jfr Sjörs (1948 l.c.) och Fransson (1963 Le.). fragment av samhället har också antecknats från nr 82 Associationen förekommer i rikkärrens blötaste (myrar kring Tyske tjärn). Dessa fö rekomster, av vilka delar (jfr successionen Scorpidietum - Drepanocla­ blott tre är fullt typiska, är de enda jag känner till detum - Campylietum - To mentypnetum - Fuscetum inom undersökningsområdet, inom vilket samhället hos Du Rietz 1949 s. 297-298; se även Booberg 1930, således är en stor sällsynthet. De är alla belägna inom Du Rietz 1933, v. Krusenstjerna 194 5 och Å. Persson höjdområdena (karta 16). 1961 ). Dess förekomst inom undersökningsområdet

Acta Phytogeogr. Suec. 57 My rvegetation i sydvästra Värmland 47 sammanfaller med Scorpidiums (se kap. VI och karta Weimarck (1943 s. 122 f., ex. C) och Witting (1949 17 och 71). flerstädes). Beskrivningar av subalpina och alpina mot­ Associationen tycks förekomma i områden med svarigheter fm ns förutom de nyss nämnda av Dahloch god mineralnäringstillgång över hela Fennoskandia Å. Persson också hos Nordhagen (1928 s. 401427 de från låglandet och upp i den subalpina regionen. Som flesta, 1943 s. 45 1478 de flesta). Såsom Å. Persson påpekats av Å. Persson (I96 1 s. 33) visar samhället har visat (op.c.), fördelar sig de subalpina och alpina inom detta stora område blott en relativt obetydlig motsvarigheterna på flera olika typer. Vi har också variation. enligt Du Rietz' indelning att räkna med en uppdel­ Analysserie E innefattar arterna Cinclidium sty­ ning av denna vegetation i en medelrikkärr- och en Campylio­ gium, Calliergon cordifolium, C. giganteum och C. extremrikkärr-typ (ej i mitt område). Med richardsonii, vilka alla anses vara krävande (j fr Sj örs revolvetum likartad vegetation varierar således avse­ 1948 s. 132-133). Det tycks finnas anledning att av­ värt efter olika variationsriktningar. Litteraturen ger skilja dessa analyser som en särskild variant, dock dock in te tillräcklig ledning för en uppdelning av knappast som extremrikkärr. En uppdelning av denna vegetation. associationen efter variationsriktningen fattig-rik Associationen förekommer i rikkärren som en gjorde Du Rietz (1949) i det den fördelades på "över­ övergångszon mellan Scorpidietum och To mentyp­ gångsrikkärr", senare "medelrikkärr", och "extrem­ netum. I zonens nedre del överväger Drepanocladus­ rikkärr". Å. Persson (1961) urskiljer en rikare arterna och i dess övre Campylium stellatum, men "Eleocharis-Triglochin var ian t". mestadels förekommer dessa arter blandade , åtmins­ tone i de få och smala segment som finns i området. Associationen Campylio-revolvetum (tab. XXVI) Det vore svårt att hålla isär motsvarande bottenskikts­ Denna association skiljer sig från övriga myrvidd­ consociationer (facies), och än mindre kan jag som Du rikkärr genom närvaron av arterna inom grupp 6 (tab . Rietz (op.cc.) göra en associationsindelning efter XXVIII). Skiljearter mot fö regående association är dessa linjer (jfr v. Krusenstjerna 1945 s. 151, Sj örs därjämte artgrupperna l, 2 (negativa) och 7 (positiva) 1948 s. 126-1 27 och Å. Persson 1961 s. 38). Inte kan och mot To mentypnetum artgrupperna 4, 5 (positiva) jag heller som Sj örs (Le.) fm na att den Campylium­ och 8 (negativa). Beträffande olikheterna mot det när­ dominerade vegetationen mera ansluter sig till fast­ stående Sarmentosetum , se denna association. Karak­ mattorna (d.v.s. To mentypnetum i detta arbete). I täristiskt för samhället är bottenskiktsdominans av stället finner jag det lämpligt att såsom här sker föra Campylium stellatum, Drepanocladus purpurascens, samman den Campylium- och den Drepanocladus­ D. revalvens sens. lat. och Sphagnum subsecundum. dominerade vegetationen till en association. Frekventa få ltskiktsarter är My rica gale, Carex lasio­ Samhället har endast påträffats inom Glaskogens carpa och Trichophorum alpinum. rikkärrområde samt på myr 98 och 13C. Ehuru Det är tveksamt om motsvarande vegetation tidiga­ knapphändigt belagd i litteraturen, torde motsvarande re blivit avskild som association. Sj örs' (1948 s. 133) vegetation vara väl spridd i områden med relativt god "Carex rostrata - limosa - Scorpidium -mjukmatt­ syra-bas-status i Fennoskandia, där den som nämnts association" tycks visserligen enligt vegetations­ fö rdelar sig på flera olika typer. Närvaron av främst analyserna (op.c. tab. N:28-55) i huvudsak vara iden­ Ca lliergon sarmentosum, Drepanocladus badius och tisk, men av vegetationsbeskrivningen och associa­ Odontoschisma elongatum gör associationen besläk­ tionsnamnet framgår, att, han i sin association tad med motsvarande samhällen norr om limes norr­ innefattar även motsvarigheter till Scorpidietum. Du landicus, medan Drasera intermedia och i viss mån Rietz (1949 s. 297, 1950b s. 13, 1950c s. 12) delar My rica gale anknyter den till området söder om denna upp motsvarande vegetation i ett "Drepanocladetum " gräns. och ett "Campylietum" (jfr nedan). Dahls (1956 s. 223) association "Drepanocladeetum revolventis" Associationen Tomentypnetum (tab. XXVII) är en motsvarighet, men en subalpin och alpin och Denna association , som är rikkärrens fastmattasso­ därigenom ganska avvikande, och detsamma gäller om ciation, kännetecknas av arterna i grupp 8 (tab. motsvarande samhällen hos Å. Persson ( 1961 s. XXVIII). Att To mentypnetum är ett rikare samhälle 34-57). än Subfulvetum indiceras av Paludella squan-osa, Beskrivningar av motsvarande vegetation, klassifi­ To mentypnum nitens, Sphagnum warnstorfianum (i cerade på olika sätt, fö rekommer dessutom hos Cajan­ detta område) och Leiocolea rutheana. Den rikare der (1913 s. 136-143 delvis), Fransson (1963 s. 326), karaktären markeras dessutom av högre frekvens för Ruuhijärvi (1960 s. 99 ff., 117 ff.), Waldheim & Trichophorum alpinum och frånvaro av "fattigkärr-

Acta Phytogeogr. Suec. 57 48 Sven Fransson arterna" Eriophorum vaginatum och Sphagnum som myrviddsamhällen, även om Potentilla erecta, papillosum. En väsentlig skillnad föreligger i fråga om Sphagnum centrale, S. palustre och S. parvifolium bottenskiktsdominansen : Sphagnum imbricatum, S. antyder svag myrkantpåverkan . Samhället är icke käll­ papillosum, S. plumulosum och S. subfulvum ersätts i påverkaL denna ass ociation av To mentypnum nitens, Sphag­ De för samhället väsentliga arterna To mentypnum num warnstorfianum och S. parvifolium , den senare nitens och Sphagnum warnstorfia num förekommer troligen att betrakta som ett myrkantinslag, men ändå rikligast i kalktrakter över hela Fennoskandia men typisk för samhället. torde båda ha tyngdpunkten i sin utbredning förlagd Vid jämförelse med Subfulvetum ge r associa­ norrut. Detsamma är fallet med Paludella squarrosa tionens artsammansättning ett intryck av ofullständig­ och Leiocolea rutheana. Samma utbredning torde het. Att en del arter i Subfulvetum saknas i To men­ även samhället, åtminstone i vid bemärkelse , ha. typnetum kan möjligen bero på att det senare sam­ Längre norrut från undersökningsområdet, till­ hället inte når sin fulla utbildning på de små och fåta­ kommer redan i Bergslagen Selaginella selaginaides liga segmenten inom undersökningsområdet. och som en sällsynthet (vanligare från Siljan norrut) Samhället förekommer som den torraste zonen i Tofte/dia pusilla (Sjörs 1948 tab. K och L), och något rikkärr. På de båda analyserade lokalerna förekommer längre norrut tillkommer bl.a. Bartsia alpina, Saus­ blötast ett Scorpidietum, därnäst ett Campylio­ surea alpina, Ca rex capitata och Thalictrum alpinum revolvetum och torrast ett To mentypnetum. (Booberg, Fransson, Melin , Å. Persson (op.cc.)). På Benämningen Tomentypnetum härstammar från alpina nivåer försvinner vissa arter, medan exempelvis Du Rietz (1949 s. 297), hos vilken det betecknar ett Carex paralle/a och C. norvegica (s.str.) tillkommer i av stadierna i serien Scorpidietum-Drepano­ fjälltrakterna (Å. Persson op .c. s. 61-62). Vissa av de cladetum-Campylietum-Tomentypnetum-Fu scetum. nordliga arterna (Bartsia alpina, Saussurea alpina och För motsvarande enskiktssamhälle finns samma be­ Selaginella selaginoides) har som bekant begränsade nämning hos v. Krusenstjerna (1945 s. 154). Skild­ förekomster i södra Sverige . ringar av kärrvegetation dominerad av To mentypnum Den beskrivna associationen tillhör sålunda en nitens och Sphagnum warnstorfianum finns bl.a. hos nordlig grupp av sam hällen, som förekommer i hela Almquist (1929 s. 155-162), Booberg (1930 s. 53-69), Fennoskandia men når sin mest typiska utbildning i Cajander (1913 s. 134-136), Dahl (1956 s. 229), Du höjdlägen (samt på Jämtlands kambrosilurmyrar). Rietz (1933 s. 65, 1950a s. 32, 1950b s. 13, 1950c Inom undersökningsområdet visar samhället en sydlig s. 12), Eriksson (1912 s. 165-171), Fransson (1963 utformningstyp, i det att ingen av de i norra barr­ s. 321), v. Krusenstjerna (1945 s. 154), Larsson skogsregionen tillkommande arterna (ej ens Selagi­ ( 1959a s. 104-105, 1959b s. 262), Malmer & Sj örs nella) förekommer. (1955 s. 56), Melin (1917 s. 72-77), Å. Persson (1961 s. 57-62), Ruuhijärvi (1960 s. 94-99), Sj örs (1946a Speciell grupp: Associationen Obtusetum ( tab . XXV) Bland myrviddens rikkärrsamhällen utgör detta sam­ s. 93, 1948 s. 125-128), Waldheim & Weimarck (1943 s. 25, 29). hälle en helt särpräglad typ genom närvaron av arterna Dylik vegetation varierar i fleraavseende n. Sålunda i grupp 3 (tab. XXVIII). Samhället är starkt myrkant­ förekommer fa ttigare och rikare typer motsvarande betonat genom att A/nus glutinosa, Ep ilobium medelfattigkärr och extremrikkärr Qfr Du Rietz 1949 palustre, Lysimachia thyrsiflora, Peucedanum palust­ och Sj örs 1948 s. 125-128). Vidare förekommer en re, Potentilla palustris, Agrostis canina, Carex cane­ variation myrvidd-myrkant Qfr Sj örs op.c . s. 127), en scens och Mnium cinclidioides förekommer, och variation källpåverkan - icke källpåverkan Qfr Sj örs skulle med lika stor rätt' kunna placeras bland myr­ l.c.), och slutligen en geografisk vari ation sydligt­ kan tsamhällena. nordligt-alpin t Q fr Du Rietz 1949 s. 296, Å. Persson Tongivande HUtskiktsarter är Ep ilobium palustre, 1961 s. 57-62 och Fransson 1963 s. 321). All denna Lysimachia thyrsiflora, Peucedanum palustre, Poten­ vegetation kan knappast föras till samma association. tilla palustris, Carex canescens och C. rostrata. I bottenskiktet är Sphagnum obtusum dominant. Ett I fråga om variationsriktningen fattig-rik tillhör de par analyser med S. teres -dominans har emellertid här meddelade analyserna medelrikkärren, även om medtagits och går väl in i samhället. förekomsten av Leiocolea rutheana vid nr 89 , Sarv­ Samhället har inom undersökningsområdet på­ tjärn (analysserie B), antyder viss närhet till extrem­ träffats på blott tre lokaler, alla på låg nivå i Arvika­ rikkärren Qfr Sj örs 1948 s. 128 och Larsson 1959a trakten, nämligen Speketjämsmyrarna (nr 97), ståls­ s. 105, 1960 s. 425). Vidare får analyserna betraktas bergakärret (nr 98) och Björntjärn (nr 108). Det före-

Acta Phytogeogr. Suec. 57 My rvegetation i sydvästra Vcrmland 49 kornmer där i gungflyn. Segmenten vid Speketjärn förekommer där A/nus glutinosa, A. incana, Betula och Bj örntjärn tillhör en något fattigare typ än det på pubescens och Pinus silvestris. I fä ltskiktet spelar Stålsbergakärret, varifrån tabellmaterialet härstam­ Oxycoccus quadripetalus, Menyanthes trifoliata, mar. Po tentilla erecta, Carex lasiocarpa och Trichophorum Sphagnum obtusum, liksom antagligen de kärr i alpinum största rollen, i bottenskiktet Calliergonella vilka den dominerar, förekommer relativt allmänt i cuspidata, Campylium stellatum, Sphagnum parvi­ södra Sverige och sannolikt i låglandet längre norrut. fo lium, S. teres och S. warnstorfianum. På högre nivåer norrut blir arten och därmed mot­ Ett annat dylikt kärr är Linbråtskärret (nr 90). Här svarande samhällen alltmera sällsynt (Waldheim 1944 fö rekommer ett ganska glest buskskikt av A/nus g/uti­ s. 83). Skildringar av Sphagnum obtusum -dominerade nosa, Betula pubescens, Juniperus communis, Picea samhällen förekommer hos Almquist (1929 tab. 22 :6 abies och Rhamnus frangula. I de rikaste delarna (tab. och 34 :2-3 , 6-7), Du Rietz (1950a s. 30, 1959a XXIX:B)do minerar i fä ltskiktet Filipendula ulmaria, s. 279), Du Rietz & Nannfeldt (1925 s. 8), Eriksson Po tentilla erecta, Viola palustris, Carex vaginata och (1912 s. 158), Osvald (1923 ass.nr 110, 117, 125, Eriophorum latifolium. I bottenskiktet växlar Sphag­ 132), Waldheim (1939 s. 766) och Waldheim & Wei­ num parvifolium och S. warnstorfianum som domi­ marck (1943 tab. 3 :C). Dessa obtusum-samhällen är nanter. Frekventa arter i denna del av kärret är också dock rätt varierande, och det är tvivelaktigt om de alla Oxycoccus quadripetalus, Drasera rotundifo lia, Viola tillhör samma association. palustris, Carex dioeca, C. echinata, C. panicea, C. Det har tidigare (under Riparietum) påpekats, att vaginata, Aulacomnium palustre, Calliergon strami­ Sphagnum riparium kan förekomma i myrvidd­ neum och Riccardia pinguis. Utanför denna rikare del vegetation i lösa gungflyn vid tjärnkanter. Liknande upphör rikkärrkaraktären successivt. Analysserien tab. iakttagelser har jag tidigare gjort beträffande myr­ XXIX :C är från ett parti, där blott Rhamnus frangula kantarterna Carex canescens och Mnium cinclidioides och Sphagnum warnstorfi.anum återstår av de egentli· i Jämtland (Fransson 1963 s. 315). I detta samman­ ga rikkärrartern a. Ä ven dominansförhållandena är där hang får också de övriga ovan nämnda myrkant­ andra : Carex dioeca, Malinia coerulea, Sphagnum elementen i detta samhälle betraktas. Uppenbarligen centrale och S. palustre är dominanter i denna del. finns en gemensam ekologisk faktor i dessa gungflyn Inom nr 82, myrar kring Tysketjärn, påträffades och i de blötare myrkantkärren. ett dylikt kärr, varifrån följande arter an tecknades Samhället har en viss anknytning till magnocari­ (artlistan ej fullständig): Alnus glutinosa, Betula ceta, inte genom högstarrarternas täthet, utan genom pubescens, Rhamnus frangula, Po tentilla erecta, Viola närvaron av vissa i magnocariceta förekommande palustris, Eriophorum latifolium, Trichophorum arter, såsom t.ex. Epilobium palustre, Lysimachia alpinum, Malinia coerulea, Carex panicea, C. echinata, thyrsiflora, Po tentilla palustris och Equisetum fluvia­ C. flava, C. oederi, C. vaginata, Drepanocladus revol­ tile. vens, Paludella squarrosa, Riccardia pinguis och R. cfr sinuata. Ä ven nr 125 (Lilla Kvarntjärnskärret) torde M yrkan t -rikkärrsamhällen ha en liknande vegetation, ehuru analyser saknas. I ett källkärr markeras själva källan, förutom ofta av Alla dessa förekomster inom undersöknings­ en öppen vattenyta, av speciella källväxter såsom området är lokaliserade till sydöstra Ciaskogens rik­ Montia fo ntana och Ph ilonotis fo ntana. Ett stycke kärrområde. från källan upphör denna källberoende vegetation Likartad vegetation har beskrivits av bl.a. Havas successivt, och kärren får ungefår samma artsamman­ (1961 s. 48, tab. 6), Melin (1917 s. 74 ff.), Å. Persson sättning som i de myrkantkärr i vilka vattnet tränger (1961 s. 62-68), Ruuhijärvi (1960 s. 195, tab 46), fram diffust. I den följande framställningen tas inte Sj örs (1948 s. 147-149) och Waldheim & Weimarck hänsyn till denna differentiering av vegetationen inom (1943 tab. IVD). Den är utbredd över större delen av källkärren, vilkas hela vegetation förs till en grupp, Pennaskandia men torde, liksom i undersöknings­ "myr kantrikkärr med egentlig källvegetation". området, saknas över stora områden med lägre trofi­ Delvis på grund härav men också därför att mate­ grad. rialet är ganska litet görs inom denna grupp av hetero­ gena samhällen tills vidare ingen associationsuppdel­ Med egentlig källvegetation (tab. XXX, XXXI, ning. XXXII) Utan egentlig källvegetation (tab. XXIX) Det vackraste källkärret inom undersökningsområdet Ett myrkantrikkärr utan egentlig källvegetation finns i är nr 50, Älmhedskärret (tab. XXXA). Träd- och nr 93, Krokmyren (tab. XXIXA). Av träd och buskar buskskiktet i detta kärr utgörs av Alnus glutinosa, A.

Acta Phy togeogr. Suec. 57 5O Sven Fransson incana, Betula pubescens, Picea abies, Pinus silvestris, tum, Paludella squarrosa, Pellia sp . och Rhytidia ­ Rhamnus fr angula, Salix aurita, S. caprea, S. nigricans delphus squarrosus. och S. pentandra. Vid själva källkratrarna växer bl.a. I Oxbrokärren (nr 112) fi nns en öppen källa kring Ep ilobium palustre, Filipendula ulmaria, Geum riva/e, vilken följande arter växer: Filipendula ulmaria, Tu ssilago fa rfara, Viola montana, Equisetum palustre, Po tentilla palustris, Carex dioeca, C. rostrata, Eq uise­ Festuca rubra, Bryum pseudotriquetrum, Calliergon tum palustre, Eriophorum angustifo lium, Aulacom ­ giganteum, Calliergonella cuspidata, Philonotis fo n­ nium palustre, Bryum pseudotriquetrum, Calliergo ­ tana och Pellia neesiana (tab . XX:X:1-2). Kärret utan ­ nella cuspidata, Drepanacladus revalvens coli., Mnium för sj älva denna källzon har en något skiftande sp., Philonotis fo ntana, Ta mentypnum nitens, Sphag­ sammansättning (tab. XIX:3-15). Fysionomiskt fram­ num contortum, Ch iloscyphus pallescens ss p. fragilis trädande arter är Oxycoccus quadnpetalus, Drasera och Riccardia pingu,is. rotundifo lia, Po tentilla erecta, Viola palustris, Carex I närheten av Sö H åsemossen (nr 33) har anteck­ dioeca, C. echinata, C. oederi, C. panicea, Eriophorum nats Ph ilonotis fo ntana och Scapania subalpina i ett latifolium, Campylium stellatum, Drepanacladus litet källkärr. revolvens, Sphagnum contortum och S. warnstor­ En från vegetationen i dessa källor ganska avvikan­ fianum. de vegetation, provisoriskt benämnd Brachythecietum Ett annat källkärr är Glassnäskärret (nr 48) (tab. rivularis, har Örsjötorpskällan (nr 77), varifrån en XXX:B ). Någon öppen källa finns inte men bl.a. den analysserie (ta b. XXXI) föreligger. Här finns en öppen rika förekomsten av Philonotis fo ntana motiverar att källa, nedanför vilken ett litet kärr utbreder sig i gran­ kärret räknas såsom ett källkärr. Endast Philanatis­ skogen. Frekventa få ltskiktsarter är Filipendula förande partier har analyserats. I träd- och busk­ ulmaria, Galium palustre, Agrostis stolonifera, Carex skikten förekommer med varierande täckning A/nus echinata, C. vaginala och Equisetum silvaticum. I incana, Betula pubescens, Picea abies, Pinus silvestris, bottenskiktet dominerar Brachythecium rivulare, Salix aurita, S. nigneans och S. pentandra. Av fä lt­ Callierganella cuspidata, eller Sphagnum warnstor­ skiktsarterna märks Cerastium holosteoides, Ep ilo­ fianum, men även Campylium protensum, Ch ila­ bium palustre, Agrostis stolonife ra, Carex canescens scyphus pallescens ssp . fragilis och Riccardia pinguis och Triglochin palustre. I bottenskiktet dominerar, är frekventa. Av intressanta arter i övrigt märks fö rutom Philonotis fo ntana, även Drepanacladus Thuidium tamariscinum. - Ett "Brachythecietum purpurascens och Sphagnum warnstorfianum. Frek­ rivularis" har tidigare beskrivits av v. Krusenstjerna venta arter är dessutom Ca lliergan stramineum och (1945 s. 143). Ca lliergo nella cuspidata. En speciell typ utgör också källvegetationen i nr 17, Grindkärret. Källan befinner sig här vid en buske I norra delen av undersökningsområdet är Kalv­ av Salix aurita och är övervuxen av Sp hagnum girgcn­ sohnii -mattor. Strax ovanför denna punkt förekom­ höjdskärret (nr 13) ett vackert källkärr. Detta kärr är mera ängsartat än de tidigare beskrivna. Följande arter mer en kl art källpåverkad, Care x vagina ta -Sphagnum har an tecknats från detta kärr : Alnus irzcana, Betula parvifolium -dominerad men örtrik vegetation, från pubescens, Picea abies, Ju niperus communis, Salix vilken en analysserie föreligger (ta b. XXXII). Det är nigricans, Angelica silvestris, Crepis paludosa, C. tvivelaktigt om denna vegetation bör räknas till rik­ praemorsa, Filipendula ulmaria, Listera ovata, Mo ntia kärren. Längre ned öppnar sig kärret, och här utgörs fo ntana, Pinguicula vulgaris, Po lygo num viviparum, vegetationen av Sarmentasetum (tab. XXI:A och B). Frunella vulgaris, Sagina procumbens, Selaginella Det bör påpekas att den källvegetation som här selaginoides, Ca rex dioeca, C. flava, C. panicea, skildrats är från källor som springer fram i skog eller Eriophorum latifalium, Bryum pseudotriquetrum, äng men inte i myr. (Möjligen kan dock Glassnäs­ Ca lliergo n stramineum, Ca mpylium stellatum, Dre­ kärret (nr 48) anses vara en källa i myrkant.) Vegeta­ panocladus revalvens coli., Ph ilonotis fo ntana, tionen i Älmhedskärret, Glassnäskärret och Grind­ To mentypnum nitens, Sphagnum warnstarfianum, kärret är dock otvetydig myrvegetation; om så är Barbilophozia barbata, Ch iloscyphus pallescens, C. fallet i övrigt är tveksamt (jfr Sj örs 1948 s. 157). polyanthus och Riccardia sinuata (det. S. Arnell). Egentliga källor i myrvegetation tycks inte förekom­ Från Svantorpskärret (nr 91) antecknades följande ma inom undersökningsområdet; gränsen mellan käll­ arter (listan ofullständig): Ca rex fla va, Eriaphorum kärr och starkt översilade myrkantrikkärr är dock latifolium, Dicranella squarrosa, Ca lliergon richard­ ibland svår att dra. sonii, Ca lliergonella cuspidata, Campylium stellatum, I den här skildrade källvegetationen förekommer Drepanocladus revalvens coll., Mnium pseudopuncta- en mängd arter som saknas i annan myrvegetation.

Acta Phytogeogr. Suec. 57 My rvegetation i sydvästra Värmland 51

Emedan hänsyn här inte har kunnat tas till kontakt­ Chiloscyphys pallescens ssp. fragilis och C. pallescens vegetationen är det föga mening med att ge en för­ vara. En förkärlek för källkärren visar också Filipen­ teckning över alla dessa, då åtskilliga arters närvaro dula ulmaria och Ca lliergonella cuspidata. kan ses som en följd av närheten till ängs- och skogs­ L i Heraturförteckningar över beskrivningar av samhällen. Speciellt användbara skiljearter mot andra fe nnoskandisk källvegetation ger Sj örs (1948 s. 158) kärr tycks emellertid Geum riva/e, Polygonum vivi­ och A. Persson (196 1 s. 133-146), till vilka bör läggas parum, Ph ilonotis fo ntana, Brachythecium rivulare, beskrivningar av Havas (1 96 1 s. 56, tab . 7).

Acta Phytogeogr. Suec. 57 Kap. VI. Myrvegetationens arter

Denna översikt skall i fö rsta hand bilda underlag fö r 1952, Granlund 1925, Hulten 1950). Inom undersök­ den följande växtgeografiskadis kussionen. I några fall ningsområdet visar arten en markant koncentration behandlas även taxonomiska och sociologiska prob­ till de båda höjdområdena, något starkare till det lem. Arter i myrvegetationen som har sin huvudföre­ norra, vilket dock framträder bättre i naturen än på komst i andra samhällen (de flesta vedväxter, många kartan. Jfr också karta 9. Inom det norra höjdområ­ andra myrkantarter, ängs- och källvegetationsarter) det och på ett fåtal myrar på Glaskogen förekommer har som regel inte tagits upp till behandling. arten även ute på de öppna mossarna(karta 23). I fråga om nomenklatur följer jag i huvudsak Hylander (1955 och 1966), Nyholm (1954-69), S. Calluna vulgaris. Allmän över hela området. Arnell (1956) och A.H. Magnusson (1937). Med hän­ (E. syn till tabellutskrift m.m. var det inte möjligt att Empetrum nigrum. Allmän över hela området. omarbeta Sphagnum-nomenklaturen till den nu vanli­ hermaphroditum ej iakttagen i myrvegetation inom ga (Isoviita 1966, Nyholm op.c.). Den namngivning undersökningsområdet.) jag här tillämpar ger uttryck för den syn på detta Erica tetralix (karta 24). Nordgränsen för klock­ släktes nomenklatur och taxonomi, som jag hade den ljungens sammanhängande, i Sverige sydvästliga ut­ tid jag artbestämde huvuddelen av materialet. Ä ven i bredningsområde når över värmlandsgränsen längst i några andra fall avviker min nomenklatur· från ovan sydväst (myrförekomster) och efter Vänern (strand­ angivna arbeten. Samtliga dessa undantag anges här förekomster). Från dessa är det en ca tre mil bred nedan genom att nu gällande synonymer sat ts inom lucka till lokalerna inom undersökningsområdet, vilka parentes efterdet av mig brukade namnet. alla ligger på sydvästra G laskogen (Hård 1952, Frans­ För vissa i s anhanget väsentliga mossarter har amm son 1958). Till de tidigare kända lokalerna kan här herbariematerialet i Göteborg (G), Lund (L), Stock­ läggas ytterligare tre, belägna så att lokalanhopningen holm (S =Riksmuseet) och Uppsala (U) genomgåtts. blivit påfallande koncentrerad. Som jag tidigare på­ Buskar pekat ( op.c.) är förekomsten i Stutekärret mycket riklig, och detsamma gäller lokalerna nära Ulvsjön Salix aurita. Allmän inom hela undersökningsområ­ (myr 42, fig. 17) och vid Bredmossetjärn (myr 46). det. Ledum palustre (karta 25). Denna östliga, kontinenta­ S. lapponum (karta 21). Bortsett från åtskilliga ut­ la art når som allmän södra Värmland och finns på postlokaler s anfaller sydgränsen för denna art amm spridda västligare lokaler ända in i norska Östlandet förhållandevis väl med limes norrlandicus (Almquist (Granlund 1925, Hulten 1950, Hård 1952). Inom 1929, Hulten 1950, Hård 1952). Inom undersöknings­ undersökningsområdet visar Ledum en markant kon­ området har arten en markant tyngdpunkt i det norra höjdområdet samt fleralo kaler i det södra, men där­ centration till de sydöstra lågtraktema (jfr karta 9). jämte två lokaler i mellanliggande dalgång (båda under Koncentrationen är betydligt mera märkbar i naturen 100-metersnivån). Artens koncentration till höjdom­ än på karta 25, eftersom utpostlokalerna som regel rådena är alltså inte exklusiv. rymmer blott små bestånd. Gränsen för dess huvud­ utbredning inom området (Glavsfjorden-Värmelns S. pentandra. I rikare myrkantvegetation över hela icke-soligena område) samm anfaller rätt väl med området. Granlunds "rationella gräns". Inom detta område Ris täcker arten som regel hela eller större delen av kant­ skogen (karta 9). Utanför detta huvudområde glesnar Andromeda polifolia. Allmän över hela området. lokalerna åt väster och norr. På sydvästra G laskogen Betula nana (karta 22). Boreal art med frekvensminsk­ är de få, och i de centrala delarna av det norra höjd­ ning vid eller nära limes norrlandicus (Härd 1924, området saknas arten i det närmaste.

Acta Phytogeogr. Suec. 57 My rvegetation i sydvästra Värmland 53

Fig. 17. Ulvsjömyren (nr 42), söder om Ulvsjöns sydspets. Soligent kärr bevuxet med Molinio-papillosetum, i vilket bl.a. Betula nana, Erica tet­ ralix och My rica gale ingår. 11.8. 1960. - Soligenous fen with one of the Erica tetralix localities.

My rica gale (karta 26). En sydlig förgrening av artens sökningsmaterialet tillkommer följande lokal: Arvika, utbredningslucka i det inre Nordskandinavien går ned Sågmon vidViksälven (BjörnEr iksson, Bo Olsson). till de nordligaste delarna av undersökningsområdet (Hård 1952). Arten förekommer allmänt i hela dess Drasera anglica (karta 28). Artens förekomst i Värm­ södra del, i väster går den med lägre frekvens ända land står i god överensstämmelse med särskilt de upp mot riksgränsen, men norr och öster om Arvika blötare myrarnas fördelning i landskapet (Hård 1952 har den blott några få lokaler. I de sydvästra delarna s. 57, 251, 560), vilket även gäller för undersöknings­ av undersökningsområdet förekommer arten allmänt i området. myrviddkärren (se tabellmaterialet). De utpostlokaler jag sett är alla strandlokaler. D. intermedia (karta 29). I Värmland har arten tre koncentrationer, Vänerstranden, det sydvästra hörnet Oxycoccus microcarpus (Vaccinium microcarpum). och Bergslagen (Hård 1952 s. 561). Inom undersök­ 1961 upptäckte jag att en del avvad som i fältanteck­ ningsområdet är arten allmänt sydlig, vanlig även i det sydvästra höjdområdet; den saknas nästan helt i det ningarna bet ecknats som O. microcarpus sannolikt varit dvärgformer (var. microphyllus (Lge) M .P. Por­ norra. sild) av O. quadripetalus. I tabellmaterialet har därför alla Oxycoccus-noteringar reviderats till "Oxycoccus D. rotundifolia. Allmän över hela området. s p.". Enligt senare iakttagelser är O. quadripetalus allenarådande i alla myrkant-, lösbotten- och mjuk­ Galium triftdum (karta 30). I Värmlandal lmännast i mattsamhällen. I myrviddernas fastmatt- och ristuv­ öster (och i norr? ). Av en borealmontan art (Hulten samhällen förekommer O. microcarpus som ett 1950 s. 60*) skulle man kunna vänta sig att den inom mindre all mänt inslag. undersökningsområdet vore allmännast i höjdområ­ dena. Så är emellertid inte fallet, utan arten visar en klar koncentration till lågtrakterna, med undantag av O. quadripetalus (Vaccinium oxycoccus). Allmän inom hela undersökningsområdet. en lokalanhopning norr om sj ön Kymmen. I myrvege­ tationen inom området visar arten sociologisk affini­ Vaccinium uliginosum. Allmän inom hela undersök­ tet till Obtusetum och utbredningsbilderna för G. ningsområdet. triftdum och Sphagnum obtusum visar också uppen­ bara likheter. De flesta G. triftdum -lokalerna torde dock vara andra strandlokaler än gungfly (vassbankar, Örter strandängar, hällkar).

Corallorhiza trifzda (karta 27). Inom undersöknings­ Hammarbya paludosa (karta 31). I Värmland "säll­ området är arten ganska jämnt fö rdelad. Utom under- synt, men spridd över hela landskapet" (Hård 1952

Acta Phytogeogr. Suec. 57 54 Sven Fransson

Fig. 18. Ocrtorpsmyrarna (nr 7c). SÖ. Seppelstjärn kantas av gungflyn av Menyantho-dusenietum, i vilka bl.a. Sp hagnum lindbergii ingår. Närmast vattnet en smal zon med bl.a. Peucedanum palustre och Moli­

nia coerulea. 7 .8.1963. - A tYPical tarn surrounded by poor fen quag­ mire. Molinia and Peucedanum in a narrow zone at the water's edge.

s. 200). Fördelningen av de 10 lokalerna inom under- hos Almquist 1963 s. 166) är den enda inom under­ sökningsområdet visar ingen speciell tendens. sökningsområdet. Från denna lokal finns en ca 13 mil bred utbredningslucka till lokalanhopningen i norra Lycopodium inundatum (karta 32). I Värmland tämli­ Bohuslän. gen likformigt fö rdelad (Hård 1952 s. 139, 424). Lokalerna inom undersökningsområdet, vilka blott till Utricularia intermedia (karta 35). I Värmland "tämli­ en ringa del är myrförekomster, fördelar sig också gen allmän i hela landskapet" (Hård 1952 s. 334), och ganska jämnt, med undantag för de nordvästra delar­ även inom undersökningsområdet visar arten en på­ na, inom vilka arten inte är funnen. fallande jämn fördelning.

Menyanthes trifoliata. Allmän inom hela undersök­ U. minor (karta 36). Lokalernaligger glest i Värmland ningsområdet. (Hård 1952 s. 335). De nio lokalerna inom undersök­ ningsområdet visar ingen tydlig tendens. Orchis (Dactylorhiza, Dactylorchis) maculata. Allmän inom hela undersökningsområdet. Å terfinns liksom Viola palustris. Allmän inom helaunders ökningsområ­ följ ande som Dactylorchis i tabellerna. det.

Orchis (Dactylorhiza, Dactylorchis) traunsteinen· (karta 33). Populationen på den enda lokalen i mitt material (42 Ulvsjömyren, se Fransson 1958 s. 126) Graminider tillhör enligt Hylander (1966 s. 233-234) en mellan­ Carex canescens. Allmän inom hela undersöknings­ svensk rastyp (Dalsland, Värmland, Dalarna), morfo­ området. logiskt kännetecknad av ±fläcklösa blad av viss typ och ekologiskt bunden till "vegetation av snarast capillaris (karta 37). Oftast kalkgynnad art (långt­ mesotrof, i varje fall ej utpräglat eutrof natur" Qfr C. ifrån alltid myrväxt), i Värmland känd från ca 25 mellankärr). - Hård (1952 s. 195, 1957 s. 557) upp­ lokaler i Bergslagen, en lokal i S. Finnskoga och en ger en lokal för O. incarnata inom undersöknings­ lokal i Sillerud (Älrnheden), vilken faller inom under­ området (Eda). sökningsområdet (Hård 1952 s. 185, 480). Själv har Peucedanum palustre. Allmän inom hela undersök­ jag inte funnit arten inom detta. ningsområdet. Förekommer ofta i den yttersta gung­ flyzonen( fig. 18). C. chordorrhiza (karta 38). I Värmland allmännast i norr och i Bergslagen (Hård 1952 s. 174, 465). Inom Selaginella selaginaides (karta 34). Jfr Albertson undersökningsområdet mest frekvent i norr men 1942, Hård 1952 (s. 78, 105). En nytillkommen lokal också jämnt spridd i alla övriga delar; någon koncent­ vid Kalvhöjden i Gräsmark (Kalvhöjdskärret, publ. ration till Glaskogen kan inte märkas.

Acta Phytogeogr. Suec. 57 My rvegetation i sydvästra Värmland 55

C. diandra (karta 39). Ojämnt spridd över hela Fenno­ söder om limes norrlandicus, bl.a. på sydsvenska hög­ skandia, men okänd i stora områden, speciellt i övre landet (Hård 1924, Hulten 1950 s. 96). I Värmland är Norrland. I Värmland är arten koncentrerad till det arten visserligen markant nordlig, men går långt mot kalkrikare Bergslagen (Hård 1952 s. 101, 173, 463). söder i Bergslagen och har ett utpostområde på Gla­ De fem lokalerna inom undersökningsområdet är skogen (Härd 1952 s. 475, Fransson 1958 s. 123). emellertid alla belägnavid tjärn inom lågtrakterna. Fördelningen i undersökningsområdet karaktäriseras av lokalanhopningar i det norra höjdområdet (sam­ C. dioeca (karta 40). I undersökningsområdet vanli­ manhänger med de nordliga förekomsterna) och på gast i de norra delarna och Glaskogen, inom vilken Glaskogen. den föredrar rikkärrområdet (påpekat av Hård 1952 s. 172), om också inte speciellt utpräglat. C. magellanica (karta 46). I Värmland mycket allmän utom i slättbygderna, där arten förekommer mera C. echinata. Allmän i hela endersökningsområdet. sparsamt (Hård 1952 s. 85). Fördelningen i undersök­ ningsområdet visar en viss koncentration till höjd­ C. elongata. Denna art har av mig påträffats på endast områdena. en lokal (nr 59) i egentlig myrvegetation (blött lagg­ kärr) och därjämte i sumpskog (nr 100) och i al­ C. nigra. Allmän inom hela området. strandsskogar (Ä lgå, Berg, se Almquist 1963 s. 168). De talrika lokalerna hos Hård (1952 s. 177, 470) C. pauciflora (karta 47). I Värmland "allmän i norra torde sällan utgöras av egentlig myrvegetation (strän­ delen, ±sällsynt i lågtrakterna" (Hård 1952 s. 173, der, sumpskogar, diken). 462). I undersökningsområdet visar arten en viss kon­ centration till höjdområdena. C. flava (karta 41). Ansluter sig i Värmland i viss mån till de nordliga arterna; den har utbredningscentra i C. pulicaris (karta 48). Denna art är subatlantisk Bergslagen, trakterna kring sjön Kymmen och på östra (Hulten 1950 s. 62*). I Sverige är den dock snarast Glaskogen (Hård 1952 s. 184, 479). De båda senare allmänt sydlig (op.c. s. 81) med bl.a. talrika före­ områdena dominerar också kartbilden från under­ komster i Uppland (Almquist 1929 karta 99). I Värm­ sökningsområdet. land förekommer den i Bergslagen och längst i sydväst (Hård 1952 s. 173, 461 ). Den senare lokalanhop­ ningen når något in i undersökningsområdet. Jag har C. globularis (karta 42). Denna "nordligt eurasiatiska" art har i Pennaskandia en nordöstlig utbredning med dock inte sj älv sett arten där. sydgränsen för allmän fö rekomst i Sverige relativt väl rostrata. Allmän i hela undersökningsområdet. amm anfallande med limes norrlandicus. Den har C. emellertid en mängd utpostlokaler längre söderut (Hård 1923, Hulten 1950 s. 63*, 94), t.om. så västligt C. vaginata (karta 49). I Värmland "allmän i norra som i Bohuslän (Ohlander 1961 s. 620). I Värmland och mellersta delarna och Bergslagen, t.a. i sydvästra är arten ±allmän utom längst i söder och sydväst samt Värmland, sällsynt i lågtrakterna" (Hård 1952 s. 182). id Glavsfjorden-Värmeln (Hård 1952 s. 180, 473). I undersökningsområdet är den klart koncentrerad till Utbredningsbilden i undersökningsområdet präglas i höjdområdena. Den har dock en stor lucka i norra övrigt av anhopningen till höjdområdena, även västra Gunnarskog. På Glaskogen är den jämnt fördelad Glaskogen. Den kompakta lokalanhopningen norr om mellan fattig- och rikområdena. �öarna Hugn och Ränken (på endast 100-200 m nivå) står säkerligen i samband med de omfattande sand­ Eriophorum angustifolium. Allmän inom hela under­ avlagringarna i detta område. Observeras bör också sökningsområdet. lokalerna vid Arvika, som liggeri ett stort område där E. gracile (karta 50). Ehuru oj ämnt utbredd, oftast arten eljest ej är iakttagen. ±sällsynt i hela landet, ansluter arten sig i Värmland till de nordliga arternas utbredningstyp (Hård 1952 lasiocarpa. Allmän över hela området. C. s. 167, 454). Inom undersökningsområdet förekom­ C. limosa (karta 43). Allmän i kärr över hela området. mer den mest frekvent i norra höjdområdet och på Däremot inte överallt i mossevegatation (se kap. V G laskogens östra delar, men har därjämte några loka­ och karta 44). ler i lågtraktema.

C. livida (karta 45). Denna art, som är relativt allmän i E. latifolium (karta 51). Arten har i Värmland en hela norra barrskogsområdet, har talrika lokaler även mycket ojämn utbredning, som får anses stå i relation

Acta Phytogeogr. Suec. 57 56 Sven Fransson

till de trofiska fö rhållandena Gfr Hård 1952 s. 114). även i lågtrakterna. Tillhör i stor utsträckning den

Inom undersökningsområdet visar den en mycket på­ strandnära gungflyzonen Qfr Peucedanum och Mali­ taglig koncentration till Glaskogens rikkärrområde. nia). Därjämte fi nns några lokaler i norr. T. caespitosum (karta 58). Denna art fö rekommer all­ E. vaginatum. Allmän i hela undersökningsområdet. mänt norr om limes norrlandicus samt i sydvästra Sverige. Den saknas eller är sällsynt i östra Göta- och Ju ncus filifonnis. Allmän i hela undersökningsområ­ Svealand samt i vissa delar av Vänerområdet (Hulten det. De tätaste förekomsterna jag sett är kring sluk­ 1950 s. 73). Den visar således en "allmänt humid" hålen i Långmyren (nr 20, se fig. 8). utbredningsbild (kap. VII). I Värmland är den "all­ män i norra och mellersta delarna, tämligen allmän i sydvästra och sydöstra delarna,mera sällsynt i lågtrak­ J. stygius (karta 52). I Fennoskandia tämligen allmän i norra barrskogsområdet ned till limes norrlandicus terna" (Hård 1952 s. 171, 457). I undersökningsområ­ men med utpostlokaler ända ned till Skåne (Hård det är den allmän över 200-metersnivån. På lägre 1924, Hulten 1950 s. 115, Weimarck 1951, 1963). I nivåer är den sällsynt och uppträder där den före­ Värmland är arten tämligen allmän i norr och i Bergs­ kommer ofta blott i enstaka tuvor; den saknas i ett lagen (Hård 1952 s. 189, 488, Fransson 1958 s. 126). stort område i mossevegetationen (se karta 59). Fördelningen i undersökningsområdet kännetecknas Denna olikhet är en av de mest påfallande mellan av två lokalanhopningar i det norra höjdområdet och höjdområdenas och lågtrakternas myrvegetation. All fö rekomst på västra Glaskogen. tuvsäv inom området tillhör ssp. austriacum.

Malinia coerulea. Allmän i hela området, i myrvegeta­ Bladmossor (utom Sphagna) tion dock inte lika allmän överallt: den är mest frek­ Aulacomnium palustre. Allmän i hela området. vent på västra Glaskogen, därnäst i det norra höjdarn­ rådet. Minst frekvent är den i lågtrakterna, där den Brachythecium rivulare. Av mig iakttagen på blott en nästan enbart fm ns i gungflynnär mast tjärnkanter Gfr lokal , Örsjötorpskällan (nr 77). Se tab. XXXI. Herba­ kap. V Molinio-papillosetum och fig. 18). riernatefial ej genomgånget.

Phragmites communis. Allmän, i myrvegetation täm­ Bryum pseudotriquetrum (karta 60). Denna art är all­ ligen allmän, över hela området. män i hela Fennoskandia (Nyholm 1954-69 s. 245). Lokalerna inom undersökningsområdet visar en viss Rhynchospora alba (karta 53). I Värmland allmän koncentration till Glaskogens rikkärrområde. Herba­ utom på Näset och längst i norr (Hård 1952 s. 171, riematerial ej genomgånget. 458). I undersökningsområdet är den överallt allmän.

Calliergon cordifolium. Denna över hela Pennoskan­ R. fu sca (karta 54). I Värmland oregelbundet fö rdelad dia allmänna art fm ns i mina anteckningar från blott (Hård 1952 s. 172). Den goda överensstämmelsen tre lokaler. mellan utbredningsbilderna för denna art och My rica gale är värd att noteras. I undersökningsområdet är C. gigan teum. Denna art fö rekommer i hela Fenno­ arten klart sydlig; i norra hälften fm ns blott tre loka­ skandia. Den ingår i mitt material från fy ra lokaler, ler mot 17 i den södra Gfr My rica, karta 26). alla belägna i Glaskogens rikkärrdel.

Scheuchzeria palustris (karta 55). Denna art är i kärr­ C. richardsonii (karta 61). Denna art förekommer i vegetation allmän över hela området, i de flestadela r nästan hela Fennoskandia men är sällsynt i de södra också i mossehöljor, men saknas helt i mossevegeta­ delarna (Mårtensson 1956 s. 274, Nyholm 1954-69 tionen på sydvästra Glaskogen (se kap. V och karta s. 45 1 ). Från Värmland föreligger 11 lokaler, av vilka 56). Jfr Carex limosa (kartorna43 och 44). 6 är belägna inom undersökningsområdet, 5 i Gla­ skogens rikkärrområde. Trichophorum alpinum (karta 57). I Värmland allmän Tidigare känd lokal : Stavnäs, prästgården, sept. 1878 utom i lågtrakterna (Hård 1952 s. 170, 456), i under­ (U) och okt. 1878 (S) (M. Sandberg). sökningsområdet i viss mån koncentrerad till höjd­ områdena. På Glaskogen visar den någon förkärlek för C. sannentosum (karta 62). De sydliga fö rekomsterna rikkärrområdet Den har emellertid lokalanhopningar i Sverige för denna nordliga art har kartlagts av

Acta Phytogeogr. Suec. 57 My rvegetation i sydvästra Värmland 57

Albertson (1949 s. 175). Den är allmänt spridd norr D. fluitans (inkl. D. schulzei). Allmän över hela under­ om limes norrlandicus, sällsynt men relativt jämnt sökningsområdet. spridd i sydvästra Värmland, Dalsland, Bohuslän, delar av Västergötland och Halland. De värmländska D. procerus (D. exannulatus var. procerus) (karta 66). lokalerna ansluter sig rätt väl till andra nordliga arters Denna art förekommer från södra Småland och norrut förekomst i landskapet. Från undersökningsområdet i hela Fennoskandia men är påtagligt mindre allmän i föreligger 11 lokaler, av vilka 10 är belägna inomde södra Sverige (Tuomikoski 1949 s. 28, 30). Från båda höjdområdena. Av de 6 lokalerna på Glaskogen undersökningsområdet är 19 lokaler kända, relativt är 4 belägna inom rikkärrdelen. Två tidigare kända jämnt utspridda. Tre tidigare kända lokaler enl. lokaler enl. Albertson op.c. Tuomikoski ( op.c.).

D. purpurascens (D. ex annulatus var. purpurascens) C. stramineum. Allmän i hela området. (karta 67). Denna art, vars taxonomiska värde ofta Campylium stellatum (karta 63). Denna art före­ diskuterats (H. Persson 1943a s. 20, Tuonrikoski 1949 kommer över hela Fennoskandia, möjligen (enl. Mår­ s. 37 f., H. Persson & Gjaerevoll 1957 s. 37, Mårtens­ tensson 1956 s. 247) med höjd frekvens norrut. son 1956 s. 256) har i Fennoskandia en nordlig ten­ dens (Albertson 1949 s. 172). De 13 lokalerna inom Cinclidium stygium (karta 64). Förekommer i rikkärr­ undersökningsområdet är ganska oregelbundet förde­ områden över hela Fennoskandia (Nyholm 1954-69) lade. Herbariernatefial ej genomgånget. s. 278). Från undersökningsområdet föreligger tre lokaler i dess södra del. D. revalvens (inkl. D. intermedius) (karta 68). Denna art förekommer i hela Fennoskandia (Mårtensson Dicranella squarrosa. Denna nordliga art finns spridd i 1956 s. 260). De 28 lokalerna inom undersöknings­ södra Sverige ända ned till Skåne (Jensen 1939 s. 315, området visar en viss koncentration till Glaskogens Nyholm 1954-69 s. 43). Den enda kända lokalen rikkärrområde. inom undersökningsområdet ligger i Glaskogens rikdel (nr 91, Svantorpskärret). D. tundrae (karta 69). Denna nordliga art (Tuomikos­ ki 1949 s. 18) har tidigare varit okänd från Värmland. Dicranum bergeri. Förekommer över hela Fenno­ De två lokalerna från undersökningsområdet är båda skandia (Mårtensson 1956 s. 79). Den har av mig blott typiska rikkärr. sporadiskt sökts men att döma av stickprov förekom­ mer den regelbundet i ristuvsamhällen över hela Helodium blandowii. Denna nordliga art är sällsynt i undersökningsområdet. de svenska västkustprovinserna (Mårtensson 1956 s. 242, Larsson 1960 s. 430, Nyholm 1954-69 s. 391). Drepanocladus aduncus. Förekommer över större Den har inte påträffats i områdets myrvegetation, där­ delen av Fennoskandia men med minskad frekvens emot i sumpskog (Högerud, Presthög, 12.9.1964). norrut (Mårtensson 1956 s. 253). Den ingår i mitt material endast från Stålsbergakärret (nr 98) i Arvika­ Mnium cinclidioides. Denna art förekommer över hela trakten (det. Tuomikoski). Herbariernateriat ej Pennaskandia men har en nordlig tendens (Jensen genomgånget. 1939 s. 79, Nyholm 1954-69 s. 269). Arten ingår från fe m lokaler inom undersökningsområdet, av vilka tre D. badius (karta 65). Denna nordliga art tycks vara är belägna inom Glaskogens rikkärrområde. Herharie­ sällsynt söder om lirnus norrlandicus (se vidare Frans­ material ej genomgånget. son 1958 s. 126; utöver där nämndavärmlandslokaler tillkommer: Färnebo, Nyhyttan, leg. T.G. Halle, det. H. Persson, S). Inom undersökningsområdet har arten M. pseudopunctatum. Denna art förekommer över påträffats på 7 lokaler, alla inom höjdområdena. större delen av Fennoskandia men ökar något i frek­ vens norrut (Mårtensson 1956 s. 197, Nyholm D. exannulatus s.str. Allmän i hela Fennoskandia 1954-69 s. 268). Av de sj u noterade lokalerna inom (Tuomikoski 1949 s. 39). Den har av mig inte konsek­ undersökningsområdet är 5 belägna inom Glaskogens vent sökts. Den finns emellertid i 20 lokalanteck­ rikkärrområde. Då arten är vanlig på icke-myrmark, ningar. Dessa lokaler är rätt jämnt spridda över under­ kan den vara starkt underrepresenterad. Herharie­ sökningsområdet. Herbariematerial ej genomgånget. material ej genomgånget.

Acta Phytogeogr. Suec. 57 58 Sven Fransson

Paludella squarrosa (karta 70). Denna art förekommer S. apiculatum (S. [a /lax). Allmän över hela området. oj ämnt men över hela landet, med höjd frekvens norr­ ut (Möller 1936, Mårtensson 1956, Nyholrn 1954-69 S. auriculatum (S. subsecundum var. auriculatum ) s. 283). Från Värmland har den tidigare varit känd (karta 73). Denna sydvästliga art är allmännast efter från blott sex lokaler, alla utanför undersöknings­ västkusten och frånsett Västjämtland troligen sällsynt området. Inom detta har jag påträffat den på sex loka­ norr om sextionde breddgraden. De 13 lokalerna ler, alla inom Glaskogens rikkärrområde. Tre av inom undersökningsområdet är jämnt fördelade fynden är från källor. mellan de båda höjdområdena. övergångsformer mellan S. auriculatum och S. inundatum har påträf­ Pohlia sphagnicola. Allmän över hela undersöknings­ fats. Tidigare kända lokaler: Glava, Sigfridstorp, området. Kan ev. inkl. myrförekomster av P. nutans 25.9.1927, G. Åberg, U; Gräsmark, S. Ängen, Q fr Nyholrn 1954-69 s. 207). 15.7.1928, G. Åberg, U.

Polytrichum commune. Allmän i hela undersöknings­ S. balticum. Allmän över hela undersökningsområdet. området. S. centrale. Denna art förekommer över hela Fenno­ P. gracile (P. longisetum ). Ingår från endast två lokaler skandia (Lid 1925 s. 253, Nyho lm 1954-69 s. 703) (nr 20 och 98). men har en nordlig tendens; i sydligaste Sverige är den en sällsynthet (Waldheim 1944 s. 59). Inom undersök­ P. strictum (P. juniperinum var. gracilius). Allmän ningsområdet visar arten en ganska jämn fördelning. inom hela undersökningsområdet. Herbariematerial ej genomgånget.

Scorpidium scorpioides (karta 71 ). Allmän i rikkärr­ S. compactum Q fr karta 11). Denna art är allmän över områden över hela Fennoskandia (Mårtensson 1956 hela Fennoskandia (Nyholrn 1954-69 s. 710). På s. 268). Av de tio lokalerna inom undersöknings­ fuktig häll- och skogsmark är den allmän över hela området är sex belägna inom Glaskogens rikkärrdeL området. I myrvegetation uppträder den emellertid Tidigare okänd inom området. enligt mitt material endast i höjdområdena (kartan omfattar endast myrlokaler av eget material). Splachnum ampu/laceum. Denna art, som förekom­ mer över hela Fennoskandia, har insamlats från blott S. contortum (karta 74). Åbergs karta (1937 s. 33) en lokal, Södra Baksjön (nr 94). över den svenska utbredningen visar en åtminstone i södra Sverige östlig art. Senare har emellertid sydväst­ S. luteum. Denna svagt nordliga art har insamlats liga lokaler tillkommit i Värmland (Fransson 1958 endast från Hemtjärn (nr 86). s. 127), Västergötland och Bohuslän (Friden 1961 s. 346). I norra Sverige tycks den ha en vid spridning To mentypnum nitens (karta 72). Denna art uppträder (förutom Åberg op.c., se Nordhagen 1928, Sjörs i edafiskt gynnade områden över hela Fennoskandia 1946b s. 51, Mårtensson 1956 s. 10, Å. Persson 1961 (Mårtensson 1956 s. 277, Nyholm 1954-69 s. 564). s. 170, Fransson 1963 s. 309, Nyholm 1954-69). Från Från Värmland var den tidigare känd från fem lokaler, undersökningsområdet föreligger nu åtta lokaler, var­ alla utanför undersökningsområdet. Inom undersök­ av fyra ligger inom Glaskogens rikkärrdeL Från Värm­ ningsområdet har den påträffats på sex lokaler, varav land var den tidigare känd från endast tre lokaler i fy ra inom G laskogens rikkärrområde. "Blott två är från sydöst (två lokaler enL Åberg op.c., samt en lokal i S typisk To mentypnetum, de övriga från källkärr. från Karlskoga, leg. O. Ericsson).

Vitmossor S. cuspidatum (karta 75). Denna art är allmän upp till Sphagnum amblyphyllum (S. fa llax var. flexuosum ). åtminstone mellersta Dalarna, norr därom sällsyntare Denna art har inte konsekvent sökts av mig. Den har upp till Jämtland (Sjörs 1946b) och Västerbotten (Nyholm 1954-69). I undersökningsområdet är arten dock påträffats här och var i något rikare myrkantkärr överallt allmän och visar ingen vikande tendens i norr. (se tabellmaterialet). övergångsformer mellan S. Relativt spelar den dock största rollen i lågtrakterna amblyphyllum, S. apiculatum och S. parvifolium har (fig. 9). Tidigare 15 kända lokaler. ofta påträffats, och dessa fo rmers artvärde måste sättas i fråga Qfr Waldheim 1944 s. 86, Malmer 1959 S. dusenii (S. majus) (karta 76, endast egna noteringar s. 32-33, Nyholm 1954-69 s. 747). medtagna). Denna art fö rekommer allmänt över hela

Acta Phytogeogr. Suec. 57 My rvegetation i sydvästra Värm land 59 landet men anses ha en svagt nordlig tendens (Wald­ S. lindbergii (karta 79). Den syd- och mellansvenska heim 1939 s. 765, 1944 s. 81, Malmer 1959 s. 30). utbredningen av denna utpräglat nordliga art har kart­ Nyholm (1954-69 s. 742) anser även att den har en i lagts av Sjörs (1949 s. 574). Utbredningsbilden i de Fennoskandia mot väster avtagande tendens. Den är södra delarna har senare kompletterats av Malmer allmän inom hela undersökningsområdet, även i låg­ (1951), Malmer & Olausson (1956) och Fransson trakterna om lämpliga lokaler står till buds. Beträffan­ (1958). I Värmland har arten, som redan Åberg (1933 de artens fö rekomst i ombrotrof miljö, se kap. V och s. 10) påvisat (se även H. Persson 195 1 s. 4), en vid kvadraterna på karta 76. spridning i höjdområdena. Också inom undersöknings­ området visar den en mycket klar fö rkärlek för höjd­ områdena, speciellt det norra. Inom Glaskogen tycks S. fu scum. Allmän i hela undersökningsområdet. den föredra de västra delarna. A v lokalernainom låg­ S. imbricatum (karta 77). Denna art är suboceanisk traktema är mer än hälften torvgravar, varigenom (Dusen 1887 s. 52, Lid 1925 s. 235, Waldheim 1944 fö rekomsterna i naturlig vegetation blir ännu fåtaliga­ s. 60) och har sitt huvudutbredningsområde inom re. Efter Sjörs' zonindelning ( op.c.) hör de båda höjd­ Erica-regionen, där den även förekommer i ombrotrof områdena uppenbarligen till zon 2 ("inte ovanlig"), vegetation. I kärrvegetation har den dock en betydligt medan lågtrakterna hör till "ströfyndens område". vidare, om också mot norr glesnande förekomst. Beträffande förekomster i ombrotrof miljö, se kap. V Nordliga lokaler är kända från Stockholms skärgård och kartans kvadrater. Tidigare Il kända lokaler enl. (H . Persson 1943b s. 418), Dalarna (Sjörs 1948, Pell Sj örs (1949 s. 580). A. Eriksson 1963 ), västra Jämtland (Sjörs 1943, 1946b) och Hälsingland (Dusen op.c.). Från Värm­ S. magellanicum. Denna art är allmän inom hela land är nu sammanlagt 70 lokaler kända, väl spridda undersökningsområdet. Dess uppträdande i olika över landskapets olika delar. De 43 lokalerna inom mossesamhällen skiftar dock (se kap. V samt kartorna undersökningsområdet är till övervägande delen beläg­ 7 och 8). na inom höjdområdena. Mest frekvent är arten otvivelaktigt inom västra Glaskogen, där den utgör ett S. malle (karta 80). Denna art är till sin utbredning väsentligt inslag i det där allmänt förekommande suboceanisk. I Sverige förekommer den relativt all­ Molinio-papillosetum. Arten är inom området uteslu­ mänt inom hela Erica-området och har dessutom loka­ tande rninerotrof. Ett fy nd har gjorts av den sällsynta ler i de västra delarna av Värmland, Närke, Västman­ f. affine. land och Dalarna (Waldheim 1939 s. 769, 1944 s. 40, 78, Sjörs 1948 s. 36, Pell A. Eriksson 1968 s. 483). S. inundatum (S. subsecundum var. inundatum ). Från Värmland föreligger 23 lokaler. 18 av dem (7 Denna art fö rekommer relativt allmänt i södra Sverige tidigare kända) ligger inom undersökningsområdets upp till och delvis över limes norrlandicus. Norr båda höjdområden. Troligen är arten rätt fö rbisedd i därom fö rekommer den sällsynt åtminstone upp till landskapet i övrigt. nordvästra Jämtland (Åberg 1937 s. 48, Nyholm 1954-69 s. 763). Inom undersökningsområdet visar arten en viss preferens för höjdområdena. S. nemoreum. Allmän i Va ccinietum uliginosi inom hela området. S. jensenii (S. annulatum) .(karta 78). Denna art är markant nordlig. I Svea- och Götaland har den enligt Waldheim (1944 s. 81) lokaler blott i Dalarna(se även S. obtusum (karta 81). Denna något sydliga art (Ny­ Sj örs 1948), Värmland (Åberg 1933 s. 16), Västman­ holm 1954-69 s. 744), som dock fö rekommer ända land, Närke (Waldheim op.c. karta s. 56) och Småland uppe i Norrbotten (Gauthier 1968), är i stort sett (Osvald 1923). Enligt Lindberg (1899 s. 16; se även sällsynt norr om limes norrlandicus (W aldheim 1944 Nyholm 1954-69 s. 739) har arten i Fennoskandia en s. 83). I Värmland har arten många lokaler i de södra östlig tendens. Från Värmland är den känd från sam­ och mellersta delarna upp till 60° nordlig bredd. Norr manlagt 12 lokaler, av vilka 8 är belägna i de nord­ därom har ett fynd gjorts i Södra Finnskoga (Åberg). västra delarna, från Gräsmark och norrut. Av de tre I undersökningsområdet har arten sin tyngdpunkt för­ kända lokalerna inom undersökningsområdet är två lagd till lågtrakterna (i motsats till de flesta myrväx­ belägna i det norra och en i det södra höjdområdet. ter). Den fö rekommer dock på edafiskt lämpliga Tidigare känd lokal: Gräsmark, Långjohanstorp, lokaler även i höjdområdena (Glaskogens rikkärrdel 14.8.1935, G. Åberg, S, U. och kring sjön Kymmen). Tidigare 6 lokaler kända.

Acta Phytogeogr. Suec. 57 60 Sven Fransson S. palustre. Denna art har en sydlig tendens i Skandi­ Sj örs op.c.) samt i nordvästra Jämtland (Sjörs 1946b navien (Lid 1925 s. 237, 240, Malmer 1959 s. 4, s. 36-41,Fr ansson 1963 s. 294, 304, 306), och inte Nyholm 1954-69 s. 703). I Norge förekommer arten heller i Ångermanland är den sällsynt (Me lin 1917). huvudsakligen i de södra lågtrakterna, och även där Från undersökningsområdet föreligger 37 lokaler (7 tämligen sparsamt, men finns upp till Nordland fylke tidigare kända), vilka mycket klart är koncentrerade (Lid op.c. s. 237). Dess utbredning i Sverige är dåligt till höjdområdena. Inom Glaskogen är arten relativt känd. Inom undersökningsområdet har arten insam­ jämnt fö rdelad mellan den västra och den östra delen. lats från ett flertal lokaler. Den har emellertid inte Arten har i mitt material alltid visat sig vara väl skild konsekvent sökts. från övriga "Sphagna recurva".

S. riparium. Denna art förekommer över hela Fenno­ S. papillasurn (karta 82). Denna art förekommer över skandia men är mindre frekvent i södra Sverige (Wald­ hela Fennoskandia; dess eurasiatiska utbredning upp­ heim 1944 s. 80, Nyholm 1954-69 s. 750); ännu i ges emellertid vara västlig (Lid 1925 s. 251, W aldheim nordöstra Skåne är den dock känd från många lokaler 1944 s. 55). Inom undersökningsområdet spelar arten (Waldheim 1939 s. 768). Från Värmland fö religger ca den största rollen i höjdområdena (jfr Trichophoro­ 90 lokaler, väl spridda över hela landskapet (med papillosetum och Molinio-papillosetum ). Den fö re­ undantag av Näset) men med en tydlig koncentration kommer dock, fast betydligt mera sparsamt, i lågtrak­ tema, varifrån den i mitt material kan ha blivit under­ till de mellersta och norra delarna. Inom undersök­ representerad, då den ej konsekvent antecknats. På ningsområdet (tidigare endast 3 fynd) är arten sanno­ två lokaler (se kartan) har den noterats i säkert om­ likt vanligast i höjdområdena; den fö rekommer brotrof mossemiljö (som i Västeuropa inkl. SV Göta­ emellertid regelbundet även i lågtrakterna. land). På en lokal förekommer f. laeve i osäkert S. ombrotrof miljö. robustum. Arten har inte antecknats konsekvent. Den tycks dock relativt regelbundet påträffas i gräns­ zonen mellan myr- och fastmark (jfr Paucifloro-parvi­ S. parvifolium (S. fa llax var. angustifo lium ). Allmän fo lietum och Caricetum globularis). över hela området. S. rubellum. Allmän i kalmossar över hela området. S. platyphyllum (karta 83). Denna art fö rekommer Mellanformer till S. nemoreum förekommer. över hela Fennoskandia (Åberg 1937 s. 38, Nyholm 1954-69 s. 759). Den har dock ansetts vara allmänna­ S. squarrosum. Ingår tämligen sparsamt i myrvegeta­ re i söder (Waldheim 1944 s. 68, Malmer 1959 s. 13). tionen. (Allmän i sumpskogar.) Att alla fem lokalerna inom undersökningsområdet S. ligger i norr får anses bero på en tillfållighet. Två av subfulvum (karta 86). Denna art är relativt allmän dem tidigare kända. norr om limes norrlandicus men söder därom mycket sällsynt (Sjörs 1945 s. 417). Senare efterforskningar S. plumulosum (S. subnitens) (karta 84). Denna art har inte väsentligt ändrat denna utbredningsbild (Sjörs förekommer sannolikt i nästan hela Fennoskandia in litt.). Inom undersökningsområdet är nio lokaler (Nyholm 1954-69 s. 732) men är mycket sällsynt kända, belägna inom de båda höjdområdena. Två av längst i norr (Gauthier 1968 s. 128). Från Värmland dem var tidigare kända (Sjörs op.c. s. 413). fö religger sammanlagt ett 50-tal lokaler, vilkas fö rdel­ ning visar en viss koncentration till hojdområdena; så S. subsecundum (karta 87). Denna art är allmän i är fallet även inom undersökningsområdet där tidigare nästan hela landet; den saknas blott i södra Skåne och 7 lokaler var kända. i de mellan- och högalpina bältena (Waldheim 1944 s. 64). Inom undersökningsområdet är arten allmän S. pulchrum (karta 85). Denna art fö rekommer i stora och påfallandejämnt fördelad. Tidigare känd från 11 delar av landet upp till Lycksele (fynd av Du Rietz, se lokaler. Sjörs 1948 s. 130) och Norrbotten (Gauthier 1968 S. tenellum. Allmän över hela undersökningsområdet. s. 126). Om denna utbredning är helt sammanhängan­ de är dock ännu oklart. Den är dock allmän i Väst­ S. teres (karta 88). Denna art förekommer över i stort sverige från Skåne (Waldheim 1939 s. 766) till norra sett hela landet, möjligen med något höjd frekvens Dalarna (Melin 1913 s. 48, Åberg 1933 s. 16, Wald­ norrut (Mårtensson 1956 s. 81, Malmer 1959 s. 9). heim op.c., 1944 s. 40, 83, H. Persson 1943a s. 13, Inom undersökningsområdet är arten känd från 20

Acta Phytogeogr. Suec. 57 My rvegetation i sydvästra Värmland 61

lokaler, varav 9 är belägna inom G laskogens rikkärr­ Arnell 1928 s. 175, S. Arnell 1956 s. 219), där den del. 6 fö rut kända lokaler. befmner sig vid sin nordgräns, liksom i Värmland. Från detta landskap var tidigare ett par lokaler upp­ (S. S. warnstorfianum warnstorfii) (karta 89). Denna givna från Norra Råda (H . Fröding) och Gillberga art fö rekommer mest i rikkärrområden över hela lan­ (K .O.E. Stenström; kollekterna i G och S innehåller det, och har ansetts ha en något ökad frekvens norrut dock endast My lia anomala). Den icke dokumentera­ (Waldheim 1944 s. 74, Mårtensson 1956 s. 13). Inom de lokalen från Gillberga undantagen har arten sex Värmland fö rekommer ca 45 nu kända lokaler förde­ lokaler inom undersökningsområdet, av vilka fem är lade över hela landskapet, därav från undersöknings­ belägna inom Glaskogens västra del och den sj ätte i området 25, av vilka 16 är belägna inom Glaskogens det norra höjdområde t. rikkärrområde. Endast 3 var tidigare kända. Orthocaulis kunzeanus. Denna art är påträffad från Levermossor Skåne och norröver samt ökar kraftigt i frekvens Vid bearbetningen av det sociologiska materialet har norrut (Mårtensson 1955 s. 26, Arnell 1956 s. 135). levermossorna bearbetats fullständigt. I övrigt är det Från Värmland är nio lokaler kända. Den enda kända blott några få, ur olika synpunkter intressanta arter, lokalen inom undersökningsområdet är belägen inom vilka konsekvent sökts och artbestämts (Leiocolea Glaskogens rikkärrdel (nr 50). Arten fö rbises lätt. rutheana, Odontoschisma elongatum, O. sphagni, Riccardia multifida, R. pinguis, R. sinuata ). Endast Riccardia multifida (karta 93). Denna käll- och rik­ dessa sam t några få andra arter tas här upp till be­ kärrart är känd från de flestaprovinser från Skåne till handling. I övrigt hänvisas till det sociologiska tabell­ Norrbotten (Arnell 1956 s. 31). De tre lokalerna inom materialet. undersökningsområdet är alla belägna inom Gla­ skogens rikkärrdeL Cephalozia macrostachya. Denna sydliga art befinner sig vid sin nordgräns i Värmland (Arnell 1956 s. 212). R. pinguis (karta 94). Denna art är allmän i hela Från landskapet är sammanlagt sex lokaler kända, den Fennoskandia (Arnell 1956 s. 30). Från undersök­ nordligaste i Norra Råda (insamlare okänd). Från ningsområdet är 22 lokaler kända, varav ca hälften är undersökningsområdet är endast en lokal känd (nr belägnainom Glaskogens rikkärrdeL 89). Det bör dock påpekas att de småcelliga Cephalo­ ziorna (d.v.s. loitlesbergeri, macrostachya och media) R. sinuata (karta 95). Den enda värmländska lokalen som sterila är ganska svårbestämbara, varför någon fö r denna sydliga men dåligt kända art har hittills macrostachya kan ha blivit fö rbigången. varit Stutekärret (Fransson 1958 s. 126). Till denna lokal kan här läggas tre nya. Leiocolea rutheana (karta 90). Denna exklusiva rik­ kärrart är nordlig (Mårtensson 1955 s. 42), men upp­ Scapania paludicola (karta 96). Denna art fi nns med ges av Arnell (1956 s. 110) vara känd från Skåne till undantag fö r några få (mest sydliga) provinser över Torne Lappmark. I litteraturen eller i de offentliga hela Fennoskandia. Den har dock en svagt nordlig herbarierna förekom tidigare inga belägg från Värm­ tendens (Mårtensson 1955 s. 82). Inom undersök­ land. Det enda fyndet är beläget inom Glaskogens rik­ ningsområdet visar de fe m lokalerna ingen geografisk kärrområde (nr 89 Sarvtjärn). tendens.

Odontoschisma elongatum (karta 91). Denna nordliga S. subalpina. Denna nordliga art har en samman­ art fö rekommer enligt Arnell (1956 s. 22 1) från Bo­ hängande utbredning från Värmland till Torne Lapp­ huslän till Torne Lappmark. Den torde dock vara en mark. Sydligare är den känd från Göteborg, Dalsland, sällsynthet söder om limes norrlandicus. Inom under­ Västergötland och Småland (Arnell 1956 s. 199). Jag sökningsområdet är den känd från fem lokaler, varav har funnit den på en lokal (källa) inom undersök­ tre är myrförekomster och belägna inom de båda ningsområdet (nr 33). Den är dock egentligen ingen höjdområdena (övriga lokaler är stränder). Beträffan­ typisk myrmossa. de förekomst i Värmland i övrigt se Fransson 1958 s. 127. Lavar sphagni (karta 92). Denna art är allmännast i syd­ O. A v lavar är det blott Cetraria delisei och C. nivalis som västra Sverige men är känd från Södermanland (H .W. konsekvent sökts. Därjämte har under senare år

Acta Phytogeogr. Suec. 57 62 Sven Fransson

Cladonia delessertii noterats. I övrigt hänvisas till det C. nivalis (karta 98). Denna art har betydligt flernote­ sociologiska avsnittet. rade förekomster i Mellan- och Sydsverige än C. delisei. Den är känd från samtliga svenska landskap. Cetraria delisei (karta 97). Beträffande den svenska Inom undersökningsområdet är den emellertid säll­ utbredningen av denna nordliga art hänvisas till Has­ synt. Av fy ra kända lokaler är tre myrförekomster, selrot (1953 fig. 6 och M. Fries hos Fransson 1965 s. alla belägna på västra Glaskogens höjdområde. Tidiga­ 168). Arten är relativt frekvent ned till limes norrlan­ re en känd lokal enl. Hasselrot (op.c. s. 120). dicus; söder om denna gränslinje är blott ett fåtal lokaler kända, den sydligaste på Blängsmossen i Väs­ tergötland (Du Rietz 1959b s. 187). Från undersök­ Cladonia delessertii (karta 99). Denna nordliga art ningsområdet är 25 lokaler kända. De flestaär belägna tränger ned längs de inre delarna av Mellan- och Syd­ inom höjdområdena men i jämförelse med många sverige till södra Småland (Hasselrot 1953 fig. 12). andra nordliga arters uppträdande förekommer arten Från undersökningsområdet är sj u lokaler kända, alla relativt ofta i lågtraktema. Tidigare åtta kända lokaler belägna i de västra delarna. enl. Hasselrot ( op .c. s. 117).

Acta Phytogeogr. Suec. 57 Kap. VII. Några utbredningsgeografiska fö rhållanden

Utbredningstyper inom undersökningsområ­ om avseende fästs endast vid naturliga ståndorter). det av arter, samhällen och hydromorfologiska Samhällen: Sp hagnetum compacti (speciellt i tuviga enheter komplex), Sarmentosetum, Caricetum globularis (åt­ minstone i typisk form med Ca rex globularis), Cal­ Detta och följande avsnitt ges avsiktligt en schematisk luno-fuscetum med Betula nana. utformning. Se vidare kap. VI samt kartorna. Hydramorfologiska enheter: Mossegölar, slukhål, nät­ formig lösbottenstruktur. Med koncentration till höjdområdena 5. Inskränkta till det norra höjdområdet. l. Inskränkta till västra, speciellt sydvästra Gla­ Art : Selaginella selaginoides. skogen. Arter: Erica tetralix, Odontoschisma sphagni (har Med koncentration till lågtrakterna dock en lokal i det norra höjdområdet), Cetraria niva­ 6. Med koncentration till undersökningsområdets lis (som myrväxt). sydöstra delar. Samhällen : Cuspidatetum tenelletosum som domine­ Art : Ledum palustre. rande höljesamhälle. Hydramorfologisk enhet : Svagt välvda helt skog­ Hydramorfologisk enhet: Flarkar (endast en fö re­ bevuxna mossar. komst). 7. Spridda över hela låglandet (flera har därjämte en 2. Förekommer i båda höjdområdena men mest på del lokaler i höjdområdena). västra Glaskogen. Arter: Galium trifidum, Carex diandra, Sp hagnum Samhälle : Molinio-papilloseturn. obtusum. Samhällen: Cuspidatetum dusenietosum (d.v.s. Carex 3. F örekommer med tämligen likartad frekvens i limosa, Scheuchzeria palustris och Sphagnum dusenii i båda höjdområdena. ombrotrof miljö; saknas helt på västra Glaskogen men Arter: Carex livida, Trichophorum caespitosum, Ca l­ förekommer relativt frekvent i det norra höjdområdet liergon sarmentosum, Drepanocladus badius, Sphag­ och bildar därigenom i viss mån en egen grupp), num auriculatum, S. imbricatum, S. jensenii, S. molle, Obtusetum. 12 S. pulchrum (i viss mån övergångstyp till grupp Hydramorfologisk enhet: Koncentriskt välvda mossar. genom att den är allmän även på östra Glaskogen), S. subfulvum, Odontoschis1114 elongatum. Samhällen: Trichophoro-papillosetum, Subfulvetum, Med allmänt sydlig förekomst Stygietum, Riparietum (även i lågtrakterna, men 8. Förekommer huvudsakligen på Glaskogen och i de mindre frekvent), Paucifloro-parvifolietum. södra lågtrakterna. Hydra morfologiska enheter: Excentriskt välvda Arter: My rica gale, Drasera intermedia, Carex puli­ mossar, soligena kärr och myrkomplex bestående caris, Rhynchospora fu sca. huvudsakligen av sådana kärr, myrkomplex bestående Samhällen: Sp hagnum magellanicum -facies av Cal­ av excentriskt välvda mossar och soligena kärr. luno-fuscetum, Sphagnum papillasurn i ombrotrof miljö (båda med få lokaler). 4. Förekommer i båda höjdområdena, men mest i det norra. Med allmänt nordlig förekomst Arter: Betula nana, Carex globularis (i viss mån en 9. Förekommer huvudsakligen i det norra höjdområ­ speciell utbredningstyp ), Juncus stygius, Sphagnum det och i de norra lågtrakterna. compactum (i myrvegetation), S. lindbergii (speciellt Arter: Salix lapponum, Ca rex chordorrhiza (?).

Acta Phytogeogr. Suec. 57 64 Sven Fransson

Samhällen: Cuspidatetum zygogonietosum (få iakt­ C. echinata, C. nigra, C. lasiocarpa, C. limosa, C. rost­ tagelser), Sphagnum lindbergii i naturlig, ombrotrof rata, Eriophorum angustifolium, E. vaginatum, miljö (få iakttagelser). Juncus filiformis, Phragmites communis, Rhyncho­ spora alba, Scheuchzeria palustris, Aulacomnium palustre, Drepanocladus fluitans, Po lytrichum com­ Med visskoncentration till rikdelarna mune, P. strictum, Sphagnum apiculatum, S. balti­ 10. Helt inskränkta till Glaskogens rikdel. cum, S. centrale (?), S. cuspidatum, S. fu scum, S. Arter: Paludella squarrosa, Leiocolea rutheana, Ortho­ magellanicum, S. parvifolium, S. rubellum, S. subse­ cau/is kunzeanus (? ), Riccardia multifid a. cundum, S. tenellum. Samhällen: Rubello-tenelletum, Ca lluno-fuscetum, Samhälle : To mentypnetum. Vaccinietum uliginosi, Menyantho-dusenietum, Rhyn­ chosporo-papillosetum, Rostrato-parvifolietum. 11. Har enstaka lokaler även utanför Glaskogens rik­ Hydramorfologiska enheter: Ombrogena, topogena del, speciellt söder om sj ön Kymmen. och limnogena myrytor, mossetuvor och mossehöljor. Arter: Utricu laria minor, Eriophorum latifolium, Bryum pseudotriquetrum, Calliergon richardsonii, Campylium stellatum, Cinclidium stygium, Mnium cinclidioides, Scorpidium scorpioides, Tomentypnum Förekomst inom undersökningsområdet av nitens, Sphagnum contortum, S. wamstorfianum, floristiska element och av regionala utbred­ Riccardia pinguis. ningstyper bland samhällen och hydromorfo­ Samhällen: Scorpidietum, Campylio-revolvetum. logiska enheter

12. De flesta allmännast inom de båda rikdelarna Termen "floristiskt element" används här i samma men därjämte rikligt spridda i de båda höjdområdena. betydelse som hos Sj örs (1956), d.v.s. för en grupp av De bildar därigenom en övergång mellan grupp Il och arter med likartad regional, i allmänhet nordisk ut­ 3. Från den senare gruppen skiljer de sig genom riklig bredning. Jag har funnit det naturligt att även söka fö rekomst på östra Glaskogen. ansluta fö rekomsten av samhällen och hydromorfolo­ Arter: Carex dioeca, C. [lava, C. vaginata, Tricho­ giska enheter till dessa element. Detta fö rutsätter phorum alpinum, Drepanocladus exannulatus s.str ., kanske i viss mån en gemensam, i allmänhet klimatisk D. procerus, D. purpurascens, D. revolvens, Sp hagnum orsaksgrund till den regionala utbredningen av såväl amblyphyllum (troligen, materialet ofullständigt), S. arter som samhällen och hydromorfologiska enheter. plumulosum. Ä ven när det gäller indelningen av elementen följer jag Samhälle : Paucifloro-parvifolietum vaginafetasurn Sj örs (op.c.) men med vissa modifikationer. Beträffan­ (troligen). de detaljerna i arternas utbredning hänvisas till kap. VI. Siffrorna i den följande översikten syftar på ut­ bredningstyp inom undersökningsområdet enligt fö re­ Spridda över hela området medrelati vt jämn frekvens gående avsnitt. 13. Spridda över hela området men visar en viss kon­ centration till höjdområdena. Övergångsgrupp mellan A. Allmänt nordliga 14 och 3. l. Sällsynta söder om limes norrlandicus. Arter: Carex magellanica, C. pauciflora, Sphagnum dusenii, S. papillosum, S. riparium, Cetraria delisei. Arter: Salix lapponium (9), Selaginella selaginaides (5), Ca lliergon sarmentasurn (3), Drepanocladus 14. Har en jämn spridning över hela undersöknings­ badius (3), Sphagnum jensenii (3), S. subfulvum (3), området. Oj ämnheter i förekomst hos vissa arter kan Odontoschisma elongatum (3), Cetraria delisei (13). fö rklaras genom ojämnheter i undersökningsmate­ Samhällen: Riparietum (3), Sarmentosetum (4), Sub­ rialet eller i myrarnas fö rekomst över huvud taget. fu lvetum (3), Sphagnum lindbergii i ombrotrof (Förteckningen är ofullständig.) miljö (9), Ca lluno-fuscetum med Betula nana (4). Arter: Andromeda polifolia, Empetrum nigrum, Hydramorfologiska enheter: Flarkar (l). Oxycoccus quadripetalus, Corallorhiza trifzda, Dra­ sera anglica, D. ro tundifo lia, Hammarbya paludosa, 2. Med frekvensminskning vid limes norrlandicus men Lycopodium inundatum, Menyanthes trifoliata, Utri­ vitt spridda i södra Sverige. cularia intermedia, Viola palustris, Carex canescens, Arter: Betula nana (4), Carex vaginata (12), Juncus

Acta Phytogeogr. Suec. 57 My rvegetation i sydvästra Värm land 65

stygius (4 ), Carex livida (3), Drepanocladus procerus rubellum -facies av Calluno-fuscetum (14), Sp hagnum 2 papillasurn i ombrotrof miljö (8). ( 1 ), Paludella squarrosa (ev. grupp l) (10), Sphag­ num riparium (13), Cetraria nivalis (1), Cladonia delessertii (se karta 99). F. "Allmänt humid" utbredning (i Sverige nordlig Samhällen: Cuspidatetum dusenietosum (övergångs­ och sydvästlig) typ till följande) (7), Stygietum (3). Arter: Trichophorum caespitosum (3), Sphagnum 3. I totalarealen "boreal-montana" arter (se Hulten pulchrum (ej längst i norr) (3). 1950) med fö rekomst över större delen av Fenno­ Samhällen : Sphagnetum campact i (4 ), Trichophoro­ skandias lågland men med som regel någon frekvens­ papillosetum (3), Molinio-papillosetum (2). minskning längst i söder. Ev. kan vissa kryptogamer Hydramorfologiska enheter: Soligena kärr (3), mosse­ också föras hit. gölar (4), slukhål (4), excentriskt välvda mossar (3). Arter: Corallorhiza trifid a (14), Galium triftdum (7), Utricularia intermedia (14), Carex chordorrhiza (9) (?), C. magellanica (13), C. paucifiora (13), Tricho­ Några sammanfattande synpunkter på de två phorum alpinum (12). föregående avsnitten Samhälle: To mentypnetum (ev. till fö reg.) (10). De flestanordliga arter fö redrar höjdområdena eller är B. Nordöstliga helt inskränkta till dem, antingen med likformig för­ delning på båda eller med preferens för det norra. Art : Carex globularis (4). Undantag är möjligen den nordligt betonade rikkärr­ Samhälle : Caricetumgl obularis (4). vegetationen (Tomentypnetum, Paludella squarrosa, Calliergon richardsonii, Leiocolea rutheana), för vil­ C. Östliga ken de trofiska faktorerna tycks vara avgörande. Där­ emot visar den nordligt betonade mellankärrvegeta­ Art:Ledum palustre (6). tionen (Subfulvetum, Sarmentosetum, Stygietum, Samhälle: Va ccinietum uliginosi, särskilt Ledum­ Juncus stygius, Ca lliergon sarmentasurn m.fl.arter) en facies (14). tydlig preferens för höjdområdena. Salix lapponum Hydramorfologisk enhet : Myrkomplex innefattande visar genom flera lokaler i de norra lågtrakterna en svagt välvda, helt skogbevuxna mossar (6). mera allmänt nordlig utbredningsbild inom undersök­ ningsområdet. Cetraria delisei, som i Sverige visar en förhållandevis tvär minskning vid limes norrlandicus, D. Allmänt sydliga (i totalarealen något oceaniska; i har många lokaler i lågtrakterna; den visar dock en Sverige spridda över hela södra delen men i flera fall tydlig preferens fö r höjdområde na. A v de i grupp A3 där med ökad frekvens västerut; dessutom i Norrlands upptagna "boreal-montana" arterna visar Ca rex kustland) magellanica, C. pauciflora och Trichophorum alpinum en svag tendens att fö redra höjdområdena; Carex Arter: My rica gale (8), Drasera intermedia (8), Lyco­ chordorrhiza har något högre frekvens i norr. Den podium inundatum (14), Carex pulicaris (ej norrut i nordöstliga C. globularis ansluter sig också till de arter Sverige) (8), Rhynchospora alba (14), R. fu sca (8), som fö redrar höjdområdena. Genom sina mycket rika Sphagnum cuspida tum (14), S. obtusum (ej oceanisk) förekomster i vissa delar av de norra lågtrakterna visar (7). den dock en egen profil. Den syns heller inte vara Samhälle : Obtusetum (utbredning föga känd)(7). sällsynt i sumpskogar längre söderut, åtminstone inte i Hydramorfologisk enhet: Koncentriskt välvda mossar Arvika-trakten. (7). Till höjdområdena är även de västligt suboceaniska arterna (E) koncentrerade. Några (grupp l och 2) föredrar det södra höjdområdet, andra visar likartad E. Västligt suboceaniska fö rdelning mellan båda. Till höjdområdena är slutligen Arter: Erica tetralix (I), Sp hagnum auriculatum (3), samtliga arter, samhällen och hydramorfologiska en­ S. imbricatum (3), S. mol/e (3), Odontoschisma heter med "allmänt humid" utbredningstyp (F) kon­ sphagni (l ) . centrerade. Samhällen: Cu spidatetum tenelletosum (l), Sphag­ Av de i Sverige allmänt sydliga arterna (D) visar num magellanicum -facies av Calluno-fuscetum (8), S. My rica gale, Drasera intermedia och Rhynchospora

Acta Phy togeogr. Suec. 57 66 Sven Fransson fu sca även i undersökningsområdet en allmänt sydlig utbredningsbild; ingen av dem visar preferens för den humida västra Glaskogen. Rhynchospora alba där­ emot är spridd över hela undersökningsområdet. Koncentriskt välvda mossar och myrkomplex inne­ fattande svagt välvda, helt skogbevuxna plan visar klar preferens för lågtrakterna, speciellt de södra. Av arter visar blott Ledum palustre en klar likartad tendens. Galium trifidum, Carex diandra och Sphagnum ob­ tusum tycks också föredra lågtrakterna. De bildar till­ sammans en egenartad grupp, ty det är endast Sphag­ num obtusum som är i viss mån sydlig. Vid sidan av vissa arters fö rkärlek till områdets rikdel, till vilket vi skall återkomma senare, är det mest påfallande draget i myrvegetationens samman­ sättning inom undersökningsområdet dess påfallande artrikare utformning i höjdområdena (inom Gla­ skogen särskilt den västra delen), till vilka nordliga, västligt suboceaniska och "allmänt humida" arter, samhällen och hydramorfologiska enheter är koncent­ rerade. Lågtrakterna kännetecknas med blott få undantag av en utarmning.

Områdets trofiska differentiering Att undersökningsområdet är differentierat i trofiskt hänseende klarlades av Hård. Han fann att Glaskogen öster om en linje Älgsjön-Älmheden-Svanskog (se fig. 19) har en betydligt rikare flora, vilket han satte i Fig. 19. Läget av de båda rikdelarna (inom prickad linje) samband med fö rekomsten av grönstenar och den jämförda med Glaskogens näringsekologiska gränslinje enl. mera brutna topografm i dessa delar (Hård 1952 Hård (streckad linje) och områdena med basmineralindex s. 56). > 14 enl. Jan Lundqvist (inom tagglinje). - The two richer Glaskogens näringsekologiska tvådelning framträ­ parts (within dotted lines) as compared with a previous tro­ der med all tydlighet i myrvegetationen. Se detta phic division (Hård's line, dashes) and the areas with a higher kap.:s början, utbredningsgrupp 10, 11 och 12. Gräns­ base mineral index C> 14, according to Jan Lundqvist, within Iines with sp ines). linjen mellan den fattigare och den rikare delen går enligt mitt material något västligare än Hårds linje (se fig. 19). delar av undersökningsområdet men är inte så sam­ I sin specialundersökning över floran i Kymmen­ lade, att man kan tala om sammanhängande rikområ­ trakten fann Hård vidare att mera fordrande arter var den. allmännare i detta områdes sydvästra hälft än i dess Beträffande orsakerna till Glaskogens trofiska dif­ nordöstra (Hård 1934 s. 4, 1952 s. 114). Inom den fe rentiering måste självfallet i första hand Gillberga­ norra delen av undersökningsområdet framträder i skålens grönstensförekomster tas med i beräkningen. mitt material ett näringsekologiskt gynnat område, J. Lundqvist (1958 s. 71-72) har påvisat att moränen beläget mellan sj öarna Kymmen, Treen, Salungen och har en högre halt av basiskt material (basmineralindex Rottnen (fig. 19), vilken i det närmaste torde mot­ > 14) i södra Glaskogen och även kring södra Glavs­ svara Hårds rikare del. Särskilt fö r Eriophorum lati­ fjorden. Detta anses även vara orsakat av basiska fo lium och en rad mossor framträder området väl : bergarter i den omgivande grå gnejsen. Inom detta Calliergon sarmentosum, Campylium stellatum, Dre­ område märks även högre halter av titan ( op.c. s. 77). panocladus badius, D. procerus, D. revolvens, Scorpi­ Enligt mitt undersökningsmaterial har emellertid rik­ dium scorpioides, To mentypnum nitens, Sphagnum delen en betydligt större utsträckning åt norr och obtusum, S. plumulosum, S. subfulvum, S. warnstor­ väster, både om man jämför med grönstensföre­ fianum. -Enstaka rikkärr finns även inom andra komsterna och med området med högre basmineral-

Acta Phytogeogr. Suec. 57 My rvegetation i sydvästra Värmland 67 index enligt J. Lundqvist. Nu ligger emellertid såväl J. Områden utan soligen markblöta Lundqvists som mina observationspunkter ganska Gunnarskogs icke-soligena område glest, varför en hårdragning av gränserna inte är Edas icke-soligena område genomförbar. Dessutom finns enligt J. Lundqvist Vännacka-dalens icke-soligena område ytterligare ett mera västligt område med högt bas­ östra Ciaskogens icke-soligena område mineralindex, vilket tangerar min rikdel, men som jag Fattigdelen inte funnit någon geobotanisk motsvarighet till. Rikdelen En bidragande orsak till den rikare vegetationen på Glavsfjorden-Värmelns icke-soligena område östra Ciaskogen torde också vara den mera brutna Fattigdelen topografin (Hård 1952 s. 56). På västra Ciaskogen Rikdelen finns rätt stora flackområden på 250-300 m nivå, medan de östra delarna har en stark brutenhet; grän­ De genomgripande olikheterna mellan höjd­ sen sammanfaller rätt väl med den floristiska. områdenas och lågtrakternas myrvegetation torde till­ Det rikare området i norra delen av undersöknings­ räckligt väl ha framgått av det föregående. Omslaget i området sammanfaller mycket väl med mylonitzonens vegetationens sammansättning sammanfaller i stort sträckning (fig. 4). En redogörelse för denna zons sett med de soligena kärrens uppträdande, varför bergarter inom undersökningsområdet finns hos Mag­ detta kriterium befunnits lämpligt som huvuduppdel­ nusson (1937 s. 211, 216), varav bl.a. framgår att grå, ningsgrund. Likaså har av det fö regående särprägeln relativt basiska granittyper förekommer. Hård (1952 hos den södra "rikdelens" kärrvegetation framträtt s. 43) uppger utan uppgivande av källa, att vid Kalv­ fullt tydligt. Den norra, som är mindre och inte fram­ höjden i Gräsmarks socken (se myr nr 13 A-D) skulle träder fullt så markant, har däremot inte tagits med fö rekomma kalkimpregnerade, skiffriga bergarter, som indelningsenhet, varigenom även en för långt som också skulle ha rätt stor utbredning söderut i gående uppdelning undvikits. Det återstår att motive­ Mangskogs socken. Beaktas bör, att det kända ra uppdelningarna av "områdena utan soligen mark­ hyperitberget Gettjärnsklätten är beläget omedelbart blöta", vilket skett på grundval av några väsentliga öster om detta område, vid Rottnens östra strand. myrväxters fö rekomst. Basmineralindexmätningar (J. Lundqvist 1958 s. 71) Inom Gunnarskogs icke-soligena område fö re­ ger dock inte några högre värden inom mylonitzonen. kommer Betula nana tämligen rikligt; Ledum palustre, Däremot finns här högre halter av mangan, vilket är My rica gale och Trichophorum caespitosum är säll­ vanligt i anslutning till hyperiter. De kan möjligen synta. Inom Edas icke-soligena område är samtliga också emanera från de talrika smärre malmförekoms­ dessa fyra arter sällsynta. I Vännacka-dalens icke­ terna i V. Värmland (op.c. s. 74, 76). Även av titan soligena område fö rekommer Betula nana och kan högre halter här spåras, vilket eventuellt kan speciellt Trichophorum caespitosum rikligt, medan tolkas som ett spår av hyperit eller andra grönstenar Ledum (även My rica?) är sällsynt. Inom östra Cia­ ( op.c. s. 75-76). För att ytterligare belysa detta områ­ skogens icke-soligena område förekommer My rica gale des avvikande berggrund kan nämnas att Mangens och och Trichophorum caespitosum allmänt; Betula nana Bortans koppargruvor ligger inom området (Magnus­ och Ledum palustre är sällsynta. Inom Glavsfjorden­ son, Granlund & Lundqvist 1957 s. 128). Värmelns icke-soligena område, slutligen, är Ledum palustre och My rica gale allmänna, medan Betula nana och Trichophorum caespitosum är sällsynta. Områdets växtgeografiska uppdelning med hänsyn till myrvegetationen Myrvegetationens beroende av höjden över Främst för att på ett naturligt sätt kunna disponera havet och humiditeten myrbeskrivningarna (kap. VIII) har det varit önskvärt att göra en uppdelning av området med hänsyn till I början av detta kap. konstaterades att utbrednings­ myrvegetationens sammansättning. Den har fått föl­ grupperna 1-7 och i viss mån även 12 och 13 visar ett jande utseende : tydligt beroende av höjden över havet. För att kunna Områden med soligen markblöta konstatera var omslaget från lågtrakternas till höjd­ Det norra drågområdet områdenas myrvegetation sker har vi hjälp av utbred­ Det södra drågområdet ningskartorna och höjdkartan (fig. 3); bättre framgår Fattigdelen det kanske av några diagram (fig. 9) som visar fö re­ Rikdelen komsten av några väsentliga, nivåberoende hydro-

Acta Phytogeogr. Suec. 57 68 Sven Fransson morfologiska enheter, samhällen och arter. Som rätt mycket från de beräknade och interpolerade jämförelse har medtagits diagram för några samhällen kurvlägena. Det bör påpekas att det är svårt att avgöra och arter som inte visar någon tydlig reaktion inför i vilken utsträckning terrängformerna påverkar myr­ denna faktor. typernas fördelning, eftersom även de är höjdberoen­ Typiska soligena kärr (karta l) uppträder i ett par de. En oklar faktor är också jordarternas betydelse . fall redan på nivåer mellan 150 och 200 m ö .h .; all­ Det meteorologiska siffermaterialet ger knappast mänt börjar de emellertid att uppträda först över något underlag för att diskutera om det nivåberoende 200 m ö .h . På samma nivå börjar också de excentriskt omslaget i myrvegetationen i de enskilda fallen är välvda mossarna (karta 4 och 5) att uppträda allmänt. beroende av humiditets- eller temperaturfaktorn . Där­ De koncentriskt välvda mossarna (karta 4), åtmins­ emot kan vi vända på problemet och med utgångs­ tone i typisk utformning, tycks minska kraftigt redan punkt från de i Sverige "humidberoende" hydramor­ på nivåer över 125 m ö.h. Lokalt uppträder de emel­ fologiska enheternas, samhällenas och arternas före­ lertid ända upp till 275 m ö.h. Av samhällena före­ komst inom undersökningsområdet diskutera några kommer Trichophoro-papillosetum (karta 12) fö rst på drag i humiditetsfördelningen, som inte framträder i nivåer överstigande 125 m ö .h., och för Molinio-papil­ det meteorologiska materialet. lo setum (karta 13) är motsvarande nivå 150 m ö .h . På Ett påfallande drag är sålunda att Glaskogen är högre nivå börjar även Sphagnetum compacti (karta mest humid efter den västra randen. Eljest plägar ju 11) att uppträda. De tuviga komplexen av detta sam­ den orografisktbeti ngade nederbörden falla ett stycke hälle är ytterligare något mer höjdberoende. Betula in på ett mindre höjdområde räknat från den förhärs­ nana (karta 9 och 22) är inskränkt till nivåer högre än kande vindriktningen (se sammanställning hos Sjörs 125 m ö.h.; däröver ökar arten successivt i relativ 1948 s. 28), som här är sydvästlig. På Glaskogen fö re­ betydelse. Sphagnum malle (karta 80) är funnen kommer praktiskt taget ingen sådan förskjutning av endast på nivåer över 190 m ö .h . Trichophorum den humida vegetationen. Däremot tycks humiditeten caespitosum (karta 58) och Sphagnum lindbergii avta i de östliga höjdlägena, öster om övre Gla. Inte (karta 79) uppträder på alla nivåer men ökar succes­ heller i det norra höjdområdet kan någon sådan fö r­ sivt på högre. Ledum palustre (karta 9 och.25) spelar skjutning iakttas. Det bör emellertid observeras att mycket stor roll på nivåer under 100 m ö .h. Den fö re­ terrängförhållandena både inom och närmast intill kommer emellertid på samtliga nivåer. undersökningsområdet är mycket komplicerade. I stort sett är således övergången successiv. Om Ingen art visar i sin fennoskandiska utbredning ett olikheter i höjdberoendet finns mellan skilda delar av så tydligt beroende av humiditeten som Tricho­ undersökningsområdet, kan detta emellertid verka phorum caespitosum. Inte heller inom undersöknings­ något utjämnande i diagrammen. Den praktiskt lämp­ området visar någon annan art ett så vackert samband ligaste gränslinjen mellan lågtrakternas och höjdområ­ med humiditeten, så långt denna kunnat fastställas denas myrvegetation fö refaller en fö renklad kurva för Qfr fig. 6 och karta 58 och 59). Dess frånvaro sam­ 200 m ö .h . vara. Kring denna linje (inlagd på samtliga manfaller tämligen väl med områdena under den kartor) ligger i stort sett de väsentliga olikheterna. konstruerade kurvan fö r humiditetstalet 300, och Den sammanfaller i det närmaste men inte helt med visar att ett sammanhängande område i lågtrakterna gränsen för områden med soligen markblöta, som från sydöst och ända in i norra Gunnarskogs socken ovan använts om huvuduppdelningsgrund för under­ har en förhållandevis låg humiditet. sökningsområdet. Ä ven Hård (1952 s. 86) anser sig ha Vad beträffar den klimatiska bakgrunden till de funnit det skarpaste floristiska omslaget i närheten av floristiska och sociologiska olikheterna mellan under­ denna linje i västra Värmland (däremot inte i östra). sökningsområdets delar, kan också den mera utpräg­ Den nämnda nivåkurvan har ofta använts som prak­ lade lokalkontinentala karaktären i norr (kap . II) ha tisk gränslinje för norrlandsterrängens gräns (se Fries en viss betydelse . 1948, Hård 1952 s. 53, Fransson 1965). Beträffande humiditeten sammanfaller 200-meters­ Något om växtgränser nivån i stort sett med gränsen för ett beräknat humidi­ I en översikt över limes norrlandicus (Fransson 1965) tetstal enligt O. Tamm av 400 (fig . 6) (vid har understrukits, vad som tidigare ofta påpekats, 750-800 mm årlig nederbörd). Den motsvarar alltså i nämligen att relativt få arter har sin absoluta nord­ stort sett gränsen mellan den normalhumida och den eller sydgräns vid själva limes, vars främsta floristiska starkt humida regionen enligt O. Tamm (1959, se kap. betydelse i stället är som frekvensgräns. Det är endast II). Självfallet kan detaljerna av nederbördens och ett fåtal myrväxter som befinner sig vid sin absoluta humiditetens av terrängen beroende fördelning avvika utbredningsgräns inom undersökningsområdet. Till

Acta Phytogeogr. Suec. 57 My rvegetation i sydvästra Värm land 69

dem kan egentligen endast Erica tetralix, Carex puli­ Sphagnum magellanicum som dominant i Ca lluno­ caris och Odontoschisma sphagni räknas. En mängd fu scetum (karta 8). Liknande fö rhållanden kommer arter ändrar emellertid kraftigt frekvens inom under­ säkert att kunna påvisas fö r andra arter, t.ex. förhål­ sökningsområdet. För de flesta arter innebär dessa landet mellan strand- och myrlokaler för My rica gale, frekvensolikheter minskningar i närheten av gränsen Drasera intermedia, Lycopodium inundatum, Malinia för sammanhängande utbredning (t.ex. Ledum palust­ coerulea, Sphagnum auriculatum m.fl. arter. Sådana re, My rica gale, Salix lapponum, Drasera intermedia, frågor är väl värda ett studium, ty de bör kunna ge en Sphagnum subfulvum) eller står åtminstone, i de fall dj upare inblick i frågor som växtsamhällenas natur, utbredningsgränsen är avlägsen, i samklang med ut­ variation och geografiska utbredningar. bredningens allmänna typ (t.ex. Carex livida, C Rent allmänt finner jag att de olika arterna i sin magellanica, Juncus stygius, Sphagnum pulchrum ). I utbredning i anmärkningsvärt hög grad tycks stå i övriga fall har frekvensolikheten edafiska orsaker samklang med rådande klimatiska och edafiska för­ (gäller huvudsakligen rik- och mellankärrarter). hållanden. Det tycks vara regel att om ståndort och För en del arter är dessa frekvensolikheter så klimat ger plats fö r ett samhälle, så ges också plats för skarpa, att de inom undersökningsområdet ter sig som samhällets alla eller nästan alla i trakten förekom­ om de vore absoluta gränser (Betula nana, Carex livi­ mande arter. Det finns dock ingen anledning att tro da, Juncus stygius, Trichophorum caespitosum, Palu­ att denna regel gäller utan undantag. Lokalen måste ju della squarrosa). För andra är det fråga om mera en gång ha nåtts av diasporer, och dessa måste ha diffusa frekvensskillnader (Salix lapponum, Ca rex funnit gronings- och konkurrensmöjligheter, vilka i ett globularis, C. magellanica, C pauciflora, Ce traria etablerat myrväxtsamhälle torde vara ganska små Gfr delisei). På grund av prickkartmetoden framträder Sjörs 1948 s. 252). Beträffande diaspormängden bör frekvensolikheternas skärpa inte alltid lika bra på den kunna spela en viss roll t.ex. fö r rikkärrarter med kartan som i naturen. Ett utmärkt exempel på detta mindre effektiv spridning i områden där rikkärren är förhållande är Ledum palustre, som inom Glavs­ sällsynta. Det blir ju dock en enorm skillnad i den fjorden-Värmelns icke-soligena område som regel diaspormängd som når ett rikkärr om det är beläget i täcker hela kantskogarna, medan den inom övriga ett större kalkområde än om det ligger isolerat i en delar förekommer blott i begränsade bestånd. silikatbygd . Ett välkänt förhållande är att många arter ändrar Beträffande svårigheterna för arterna att kolonisera - ekologi och sociologi i närheten av sin utbrednings­ i ett slutet samhälle har vi ett utmärkt exempel i fö re­ gräns. Bäst känt är att många arter blir edafiskt mera komsten av Sphagnum lindbergii inom undersöknings­ krävande i sina ytterområden (se kap. IV, gradienten områdets lågtrakter, där den relativt ofta fi nner fattig-rik). Intressant är att vissa arter tycks ändra kolonisationsmöjligheter i torvgravar, däremot sällan i uppträdande även efter andra vegetationsgradienter än naturliga mossesamhällen Gfr Sj örs 1949 s. 572-573). fattig-rik. Ett exempel härpå tycks vara Betula nanas Mängden diasporer är tydligen tillräcklig så att varje uppträdande i mosseviddvegetation (karta 23). Andra mosse "träffas" inom en kort tidsenhet. ståndorts­ ekologiska skillnader saknar helt anknytning till ut­ kraven tycks också vara uppfyllda - frånsett konkur­ bredningsgränsen, såsom uppträdandet av Sphagnum rensen från andra arter. Likartade fö rhållanden har compactum på myrarna, ja rent av allt samband med för nordliga lavar påvisats av Hasselrot (1953). floristiska frekvensskillnader, t .ex. förekomsten av

Acta Phytogeogr. Suec. 57 Kap. VIII. Beskrivningar av de besökta myrarna

Områden med soligen är utförligare markblöta

Det norra drågområdet

l. Låkmyrama. Gräsmark. Torsby SO, UG 57-58/ 71-72. 250-265 m ö.h. 113 ha. Denna myr, en av de största inom undersöknings­ området, består huvudsakligen av soligena partier. Mindre mossepartier finns kring vattendelarna mellan drågen och i myrens randpartier (kantskog). Åtmins­ tone i de norra partierna (sydväst om Metbäckshöj­ den) är myren en typisk "skålmosse", lägst kring ett centralt dråg och med stigande höjd mot kanterna. Ett dråg i denna del av myren har en kort slukbäck; friskt rinnande vatten fö rsvinner i ett slukhål (fig. 7) 101, . :, och kommer upp igen 50 m längre mot väster. På 0 .,'.,:::: ... : stukbäckens tak ett mindre bestånd av Carex rostrata, men mestadels ombrotrofa ristuvsamhällen. Den östra myrkanten är delvis förstörd av det nya vägbygget. Dels går vägen över en del myrmark, och dels har på ett par ställen vegetationen skadats genom att finkorniga fraktioner från vägbanken transporte­ rats med bäckvatten ut i drågen. Myrkanten är här eljest ofta relativt starkt sluttande med flera bäckut­ flöden, som rinner ut på myren. Myrens mossepartier är som nämnts små. Av hölje­ o 10 samhällena är Rubello-tenelletum med Sphagnum bal­ ticum, S. rubellum och S. tenellum dominerande . ..·' · ·- .· · ...... Kantskogspartierna har ej heller någon betydande om­ ·-·--.: .-.. · ·-· fattning. I vissa delar har de kärrinslag ( Ca rex globu­ Fig. 20. De undersökta myrarnas nummer. - Location of the ) laris, C. nigra . numbered mires described in the text, chapter VIII.

Fig. 21. Läkmyrarna (nr l) består av excentriskt välvda mossepartier åtskilda av soligena dråg, vilka dock är mycket flacka. Kärrväxtgränsen är i en sådan myr vanligen mycket diffu s. På bilden ett dråg med fattigkärrmjukmattor (Meny­ antho-dusenietum) och fastmattor (Trichophoro-papillose­ tum ). 24.7 .1963. -An upland mire complex in the northem­ most part of the area, with eccentrically developed bogs separated by slightly soligenous soaks. In the foreground poor fen, in a soak, with Menyantho-dusenietum and Trichophoro­ papillosetum.

Acta Phytogeogr. Suec. 57 My rvegetation i sydvästra Värmland 71

Fig. 22. Stonnyren (nr 2) är ett exempel på en excentriskt byggd mosse, som ingår i ett myrkomplex utan dråg. Av de undersökta myrar­ na har denna de flesta (ca 55) mos­ segölarna. Bildens vågräta sida drygt l km. Publicerad med tillstånd av Rikets allmänna kartverk. - An eccentrically built bog with about 55 bog-pools, by far the largest number in the area investigated . This mire complex has no soaks. The harizontal side of the photo is slightly over l km.

Större delen av myren upptas av soligena kärrpar­ tämligen rik med bl. a. Carex chordorrhiza, Tricho­ tier. De vanligaste samhällena är Trichophoro-papillo­ phorum alpinum, Drepanocladusprocerus, Sphagnum setum och Menyantho-dusenietum, det senare med centrale och S. inundatum. bl.a. Sphagnum lindbergii och S. pulchrum. I ett dråg från den nordöstra myrkanten finns ett mellankärr *3. Fethöjdsmyren. Gräsmark. Torsby SO, UG (fig. 16) med komplex av Stygietum (analys i tab. 55/73. 245-250 m ö.h. 7 ha. XX) och Subfulvetum (tab. XXII). Söder om den fast­ Mosse och soligen t fattigkärr. marksudde, som framträder på generalstabskartan, *4. Långemyren. Gräsmark. Torsby SO, UG 54 - 55/ finns ytterligare ett dråg med rikare vegetation (Erio­ 76. 260-265 m ö.h. 2+2+6 ha. phorum latifolium, Trichophorum alpinum, Drepano­ cladus badius, D. purpurascens, Sphagnum subfu lvum Mest soligena fattigkärr. och S. wamstorfianum ). Eriophorum gracile har Stentjärnsmyren. Gunnarskog. Torsby SV, UG antecknats från en västlig del av myren. *5 . 51-52/69-70. 275-280 m ö .h. 14 ha. Paucifloro-parvifolietum är vanligt i myrkanten. Stort kärrdråg (tab. XII) och ett par smärre, excent­ Caricetum globularis finns på flera ställen mellan riskt byggda mossepartier. kantskog och fastmark, och har analyserats från den nordvästra myrkanten (tab . XVIII). Carex globularis 6. Häljeboda Stonnyr. Eda. Torsby SV, UG finns sparsamt även i kantskog (se ovan) och i en zon 49-50/53-54. 150-160 m ö .h. 72 ha. mellan blötare laggpartier och fastmarken. Denna myr består till större delen av flacka dråg åt­ I en myrbäck växer Ny mphaea candida och Pata­ skiljande excentriska mossepartier. Den är således mageton alpinus. övervägande soligen. Längst i öster finns några stora, 2. Stonnyren. Gräsmark. Torsby SV, UG 55/69 . parallella, från varandra väl avgränsade sänkor som är 205-2 10 m ö.h. 38 ha. flarkliknande , ehuru bevuxna med mj ukmattor (av Denna närmast excentriskt byggda mosse har ett stort fattigkärrnatur ). De åtskiljs av extremfattigkärr-f ast­ antal (ca 55) höljegölar (fig. 22), av vilka åtminstone mattor. Mossevegetationen är bäst utbildad i nordöst en har kärrvatten (Ny mphaea candida, Carex ro strata). och efter den sydvästra kanten av det långsträckta I detta parti av mossen förekommer stora höljor med mellersta partiet. Carex limosa, Rhynchospora alba (sparsamt), I mossekantskogen påträffades varken Betula nana Scheuchzeria palustris, Sphagnum balticum, S. cuspi­ eller Ledum palustre. I myrviddens tuvvegetation datum och S. magellanicum ( Cuspidatetum dusenie­ förekommer Oxycoccus microcarpus rikligt. I höljor­ tosum ). Ä ven Trichophorum caespitosum -Sphagnum na förekommer både fastmatt- och mjukmattsam­ tenellum -facies av Rubello-tenelletum (med bl.a. hällen. Fastmattorna saknar Trichophorum caespi­ Ce traria delisei) förekommer rikligt i höljorna. Betula tosum i stora delar (arten finns dock rikligt i vissa nana kunde inte iakttas. Norra laggen är i ett parti partier av myren). Dominerande bottenskiktsarter är

Acta Phytogeogr. Suec. 57 72 Sven Fra nsson

Sphagnum balticum, S. rubellum och S. tenellum. Campylium stellatum, Ca lliergon sarmentosum, C Cetraria delisei påträffades. I mj ukmattornadomi ne­ stramineum, Dicranum cfr angustum, Scorpidium rar Ca rex limosa, Scheuchzeria palustris, Sphagnum scorpioides, Sphagnum imbricatum, S. obtusum, S. cuspidatum, S. dusenli och S. lindbergli. På grund av papillosum, S. platyphyllum, S. plumulosum, S. sub­ diffusa övergångar är det svårt att avgöra om vissa fu lvum, S. cfr subtile, S. teres, Riccardia pinguis. partier är ombrotrofa eller minerotrofa. Vid bäcken från öster Salix lapponum och S. I myrvidd-kärrvegetationen är Menyantho-dusenie­ repens. Något längre mot söder nära tjärnet Sphag­ num lindbergli och Cetraria delisei. tum med Menyanthes trifoliata, Carex limosa, C. rostrata, Scheuchzeria palustris, Sphagnum apicula­ Från öster kommer ett dråg mot tj ärnets södra del. tum, S. dusenli och S. lindbergli det dominerande I detta finns dels lösbottnar med Carex livida och samhället (tab. VIII). Ett par vattenrika dråg har en Utricularia intermedia (Stygietum ), dels Malinia­ något rikare vegetation med bl.a. Po tentilla palustris, fastmattor som står mellan Molinio-papillosetum och Subfulvetum. Nätformig lösbottenstruktur, på några Carex canescens, C. chordorrhiza, Eq uisetum jluvia­ tile, E. palustre, Eriophorum angustifolium, Drepano­ ställen antydningar till flarkar. cladus cfr procenls, Sphagnum obtusum och S. Den närmast koncentriskt byggda mossen kring subsecundum. I vissa delar finns smärre ytor lösbot­ Finntjärnet är huvudsakligen bevuxen med Ca lluno­ tenvegetation, dels en extremt fattig typ, dels en fu scetum i vilket bl.a. Betula nana uppträder. I de sm å något rikare med Utricularia intermedia, Tricho­ höljorna Rubello-tenelletum. I kantskogen är Betula phorum alpinum och Sphagnum subsecundum. nana allmän. I laggen Carex globularis och C. magel­ Extremt fattiga kärrfastmattor, ofta med Carex pauci­ lanica. flora som enda kärrväxt, förekommer flerstädes. Lik­ som i mossefastmattorna saknas Trichophorum *9. Skårmossen. Gräsmark. Torsby SO, UG caespitosum ofta i dessa. Dominerande bottenskikts­ 48/75-76. 300 m ö .h . l ,6 ha. arter är Sp hagnum balticum, S. magellanicum, S. Fattigkärr kring en göl (fig. 23). papillasurn och S. rubellum. Ä ven övergångstypen Rhynchosporo-papillosetum fö rekommer allmänt. *10. Höjdetjämet. Gräsmark. Arvika NO, UG 46/76. Av myrkantens samhällen iakttogs dels Riparietum 247 m ö.h. 1,5 ha. med Carex canescens och C. magellanica, dels Cari­ Mest fattigkärr, dock Trichophorum alpinum. cetum globularis med Ca rex globularis rikligt före­ trädd. *11. Stormossen. Gräsmark. Torsby SO, UG 48/80. Denna myr är av utpräglat humid typ så till vida 310-315 m ö .h . 14 ha. som den till större delen är soligen och stora vegeta­ Se även J. Lundqvist (1958 s. 164, stratigrafisk profil tionspartier är diffusa övergångar mellan mosse och s. 162, Bråtenmossen). Kantskogsvegetation och dråg, kärr. Ett nordligt drag är de mycket ymniga fö re­ delvis med Sphagnetum compacti. komsterna av Sp hagnum lindbergli (på myr med och utan kärrväxtinslag). Mot denna bakgrund är det *12. Myren norr om Sandbergstjämet. Gräsmark. märkligt, att Betula nana inte påträffades. Torsby SO, UG 47/80. 325-330 m ö .h . 6 ha. Mosse (med Ledum) och fattigkärr. *7. Orrtorpsmyrarna. Gunnarskog. Torsby SV, UG 51/65-66. 305-3 15 m ö.h. En myr (7a) 11 ha samt 3 *13A. Svulltjäm. Gräsmark. Arvika NO, UG 44/76. mindre (fig. 18 från Seppeltjärn). 245 m ö.h. Fattigkärr och små mossepartier. Liten myr vid tjärnets östra kant. Rikkärrarter.

8. Bruksmyren. Gunnarskog. Torsby SO, UG 13B. Kalvhöjdskärret. Gräsmark. Arvika NO, UG 46-47/70. 200-205 m ö.h. 34 ha. 43/76. 280 m ö .h . Ca 0,5 ha. Mellan landsvägen och Brukstjärnet ett rikkärr med Området är känt främst genom förekomsten av Cypri­ omväxlande lösbottnar, mjukmattor (båda tillhörande pedium calceolus (Larsson 1868 s. 278, Hård 1948 Scorpidietum) och fastmattor (rik typ av Subfu l­ s. 109-1 10, 1952 s. 194). Vad kärlväxterna beträffar

vetum ) . Från detta rikkärr antecknades följande arter: har lokalen tidigare blivit undersökt av bl.a. Eric Kjell­ Drasera anglica, Menyanthes trifoliata, Ny mphaea gren (H ård l.c.), och jag har endast kunnat lägga till candida, Peucedanum palustre, Utricularia intermedia, Selaginella selaginaides (Almquist 1963 s. 166), vilken U. minor, Carex dioeca, C. livida, Phragmites com­ växer vid en bäck, som avvattnar en liten källmyr munis, Rhynchospora alba, Trichophorum alpinum, 50-100 m nordväst om Cypripedium -lokalen. En art-

Acta Phy togeogr. Suec. 57 My rvegetation i sydvästra Värm land 73

Fig. 23. Den lilla Skårmossen (nr 9) är en av de högst belägna av de un­ dersökta myrarna (300 m ö.h.). Det lilla tjärnet igenväxs av fattigkärr­ mj ukma ttor (Menyantho-dusenie­ tum), i vilka bl.a. Sphagnum lind­ bergii ingår mycket rikligt. 22.7 . 1964. - A high-leve! poor fen around a tarn, with S. lindbergii growing profusely in Menyantho­ dusenietum.

inventering har senare gjorts av Karlsson och Olsson är bevuxen med tuvsamhällen, omväxlande med små (1968). Kärrvegetationen finns beskriven i kap . V höljor, dominerade av Trichophorum caespitosum. "myrkant-rikkärrsamhällen". Från myrkanten i söder kommer ett kärrdråg , vilket förtonar i mossen. I detta dråg mellankärrvege­ 13C. Stora och Lilla Koltjäm. Gräsmark. Arvika NO, tation med bl.a. Phragmites communis, Calliergon UG 42/77. 257 m ö .h . 17 ha inkl. vattenytor. sarmentosum, Drepanocladus badius, D. revolvens, Myren består av gungflyn runt de båda tjärnarna. Mot Sphagnum rubellum, S. plumulosum och S. pulchrum. Lilla Koltjärn kommer från N ett dråg med rikkärr­ Sphagnum plumulosum -dominerade ytor finns ana­ vegetation. Följande arter har noterats från myren i lyserade i tab . XXII. dess helhet: Salix lapponum, S. pentandra, Betula En del av detta kärrvatten avrinner mot nordväst nana, Drasera anglica, Hammarbya paludosa, Meny­ genom en vattenrik lagg, vars vegetation finns analyse­ anthes trifoliata, Utricularia intermedia, Carex rad i tab . XV. Längst ned i laggen fö rekommer Calla palustris. Sydväst ut och ovanför nämnda dråg är chordorrhiza, C. dioeca, C flava, C flava x oederi, C. laggen torrare. Här fö rekommer en Carex rostrata - lasiocarpa, C. livida, C oederi, C panicea, C. ro strata, Sphagnum parvifolium -dominerad vegetation med C. vaginata, Eq uisetum fluviatile, Malinia coerulea, Rhynchospora alba, R. fu sca, Trichophorumal pinum, följande artsammansättning: T. caespitosum, Campylium stellatum, Drepanocladus Betula alba Carex rostrata badius, Scorpidium scorpioides, Sp hagnum compac­ Picea abies Eriophorum angust. tum, S. dusenii, S. imbricatum, S. lindbergii, S. mol/e, Pinus silvestris E. vaginatum S. palustre, S. platyphyllum, S. plumulosum, S. pulch­ Betula nana Sp hagnum apiculatum rum, S. subfulvum, S. subsecundum, S. teres, S. Oxycoccus quadrip. S. lindbergii warnstorfianum, Riccardia pinguis. Po tentilla palustris S. magellanicum Menyanthes trifoliata S. robustum Carex canescens S. parvifo lium *130. Myrdammen. Gräsmark. Arvika NO, UG magellanica Ca lliergon stramineum 43/80. 195 m ö .h. 12 ha inkl. vattenytor. C C. nigra Polytrichum commune Myrpartier kring Myrdammen. Ett par små soligena tillflöden. Mellan- och rikkärrarter. 15. stormyren vid Vianstjärn. Gräsmark. Arvika NO, UG 41/76. 330-335 m ö .h . 20 ha. 14. Myren söder om Märrhålan. Gräsmark. Arvika Myren består av en närmast excentriskt välvd mosse NO, UG 41/75. 325 m ö .h . 5 ha. med laggkärr. I nordvästra myrkanten finns ett Myren består av en liten, excentriskt välvd mosse med starkt översilat kärr, ute på mossevidden två gölar. omgivande lagg. Märrhålan är en myrgöl, som ligger i Mosseplanet har i sydöst stora höljor med Scheuch­ en myr norr ut, skild från och lägre liggande än den zeria palustris, Carex limosa, Rhynchospora alba och här beskrivna myren. Sphagnum cuspidatum ( Cuspidatetum ). I några höljor Mossen har i sydöst varit utsatt för torvtäkt. Den även små partier med Carex limosa-lös bottnar. Sp hag-

Acta Phytogeogr. Suec. 57 74 Sven Fransson num magellanicum finns rikligt i denna del av mossen Sicktjärnet bildar med omgivande myrvegetation och täcker helt ett par stora höljor. Sphagnum rubel­ ett från den större myren skilt parti. I gungflyet kring lum fö rekommer också rikligt. På tuvorna uppträder tjärnet bl.a. Sphagnum lindbergii, S. pulchrum och S. Betula nana sparsamt. Trichophorum caespitosum wamstorfianum, den senare sparsamt. Kring tjärn­ fö rekommer ymnigt, och höljor med denna art som kanten Peucedanum palustre. Närmare fastmarken fältskiktsdominant och Sp hagnum tenellum som vacker kantskog med Betula nana rikligt. bottenskiktsdominant (Rubello-tenelletum tenelle­ tosum) förekommer allmänt och syntes öka i betydel­ *16. Lomtjärnet. Gunnarskog och Mangskog. Arvika se mot mossens västra kant. I en hölja iakttogs Sphag­ NO, UG 38/71. 223 m ö.h. 2 ha myr och l ha tjärn. num lindbergii täckande några m2 vid gränsen mellan Kärr och tallmosse. fastmatta och mj ukmatta. På grund av myrens hydro­ morfologi och frånvaron av kärrväxter i hela myr­ 17. Grindkärret. Gräsmark. Arvika NO, UG 35/78 vidden får dessa Sphagnum lindbergii -förekomster (efter vägen mellan Karlstorp och S. Gräshöjden). anses som säkert ombrotrofa. I en annan hölja påträf­ 315-320 m ö.h. 0,1 ha. fades Ce traria delisei. Detta soligena källkärr har beskrivits i kap. V "myr­ I sydöst har mossen en ca 25 m bred kantskogszon kant-rikkärrsamhällen" (tab. XXI :A och B, XXXII). med Betula nana rikligt. Laggen är här smal och bevuxen med Carex nigra - Sphagnum parvifo lium *18. Nordmyren. Mangskog. Arvika NO, UG 34/77 -sociation. Här finns ingen kantskog mellan mosse­ (400 m NO Långmyren). 255 m ö .h. 4 ha. vidden och laggen. Myrviddarter (Scheuchzeria palust­ Dråg (tab. XVII) och liten mosse. ris, Trichophorum caespitosum) blandas här med myr­ kan tarter ( Carex magellanica, Sphagnum parvifolium). *19. Övre Flytjärn. Mangskog. Arvika NO, UG Den västra kanten har en smal Carex nigra - Sphag· 33-34/78. 234 m ö .h. 13 ha, varav 3,4 ha tjärn. num parvifo lium -dominerad lagg (tab . XV, Riparie­ Gungflykärr, soligent kärr (tab. XXI) och tallmosse. tum ), och ovanför denna närmast fastmarken en smal Molinio-papillosetum, källkärr m.m. Ca rex globularis -zon med så krävande arter som Sdlix penlandra och Listera cordata. 20. Långmyren. Mangskog. Arvika NO, UG 34/77. 260-265 m ö.h. 21 ha. Läget av sektorerna a-d fm ns angivet på fig. 24 . a) Kring Hamplamp fattigkärrgungflyn med bl.a. Ca rex limosa, C. rostrata och Sphagnum dusenii. Norr om tjärnet väl utbildad kantskog med Betula nana och Vaccinium uliginosum som dominerande ris. Mellan fastmarken och kantskogen ett vackert utbildat Ca ricetum globularis (tab. XVIII). Carex globularis är N allmän på lämpliga ståndorter inom hela myrområdet söder om Bjurbäcken. b) Det smala kärrstråket är bevuxet med Riparie­ r tum. c) Denna del av myren har en intressant och inte helt klarlagd hydrologi. Från "viken" i söder kommer fastmarksvatten, vilket går ned under en liten mosse. Detta underjordiska dräneringssystem visar sig i form av fy ra slukhål (fig. 8). Troligen fo rtsätter detta underjordiska dräneringssystem till tjärnet väster därom (se fig. 24), vilket i sin tur torde awattnas under mossen (d) i norr. Vid mitt besök den 31.5 .62 var sänkan vid (c) vattenfylld och uppfattades av mig som ett av kartritarna förbisett tjärn. Den 8.7 s.å. var O 100 200 m sänkan torrlagd, så när som på en liten göl norr om det nedersta slukhålet. Sådana kraftiga översväm­

Fig. 24. Skiss över Långmyren (nr 20) med läget av sektorer­ ningar torde vara normala företeelser; på det tyder na a-d inlagd a. - Sketch of mire no . 20 with sectors a-d. även vegetationen närmast slukhålet (se nedan).

Acta Phytogeogr. Suec. 57 My rvegetation i sydvästra Värmland 75

Orsaken kan vara antingen att dräneringstunnlarna ej C. Rätt högt upp, nära en hela sommaren 1962 är dimensionerade fö r kraftig vårflod, eller att (ytlig) vattenfylld göl med magnocariceta. Jämfört med A isproppsbildning i slukhålen förekommer, och täpper och B torde vattenståndet här liksom i D vara rätt konstant. Karaktäristiska arter är Drasera anglica, till avloppen. Carex limcsa, Sphagnum dusenii, Scheuchzeria palust­ Vegetationen visar en egenartad blandning av myr­ ris och Sphagnum subsecundum, således i huvudsak kant- och myrviddarter och en kraftig reaktion på ett Menyantho-dusenietum. olikheterna i vattenstånd mellan olika delar av myren. D. Strax nedanför C. Ännu blötare och gränsar till Vegetationens gruppering med hänsyn till uppskattad öppet vatten i Carex rostrata -gölen. Karaktäristiska arter Carex rostrata och Sphagnum apiculatum. relativ nivå över det nordligaste slukhålet och till iakt­ E. Dessa analyser är liksom F från ett längre norrut tagna vattenståndsväxlingar framgår av tab. nedan. och högre upp i kärret beläget "pelarkärr" (fig. 25) Analyserna är gjorda i grupper om vardera två analy­ med Eriophorum vaginatum och Trichophorum ser. caespitosum. Analyserna gjorda mellan dessa tuvor. Den 29.7.62 förekom här översilning. D E F A B c F. Något högre upp i pelarkärret. Ej översilat den 29.7 .62. Gränsar till mossevegetationen högre upp. Sphagnum fimbriatum l l · · Karaktäristiska arter: Sphagnum magellanicum, S. Scapania irrigua l · balticum, S. tenellum, Oxycoccus quadripetalus, Juncus filiformis 5 3 l · Rhynchospora alba, Va ccinium ulig inosum och Gy mnocolea inflata 5 • • 4 • Andromedapo lifolia. Sphagnum compactum l 2 6 · · l · · S. cfr nemoreum • 5 · d) Norr om Långtjärnet en 9 ha stor, excentriskt S. centrale · • 2 l välvd mosse, långsträckt i nord-sydlig riktning. Längst Drasera anglica • • 2 3 l l · · · · · · i norr blöt lagg med Carex nigra, Sphagnum parvi­ Ca rex limosa · l 3 fo lium och S. riparium. Mossens krön befinner sig Sp hagnum dusenii · • · • 6 5 nära den norra kanten. Från krönet och ned till Scheuchzeria paZ. • 2 2 l · · · · · Sphagnum subsec. • 2 l · l tjärnet i söder, vilket utgör mossens begränsning Carex rostrata · • · · · · 3 4 häråt, vackert tvärorienterade och dj upa höljor, av Sphagnum apic. • l l · · · 6 6 · vilka de tre nedersta är gölar. Höljorna blir allt djupa­ · · · · · · • · 4 4 · Carex magellanica re mot mossens södra kant. De flesta höljorna med Sp hagnum magell. · • · · · · · 6 5 Oxycoccus quadrip. • · 2 l Sphagnum haiticum • • • · · · • l l S. tenellum · · · · · l l Eriophorum vagin. · · • · l · Rhynchospora alba · • • · · · • 3 Va ccinium ulig. • · • • · 2 Andromeda polifolia · · • · · • • · · • • l Cladopodiella fluit. 2 · l · l · l · l Ca rex nigra l 3 3 l l l 2 Sphagnum papillasurn • 2 2 · l l l l · 4

Drepanocladus fluit. l 2 3 l · · · l ·

Polytrichum cfr grac. l · · · • · l • Artantal 8 7 8 8 8 10 5 5 4 2 8 9

En sammanfattning av ståndortsegenskaper och vegetation i analysgrupperna ger följande :

A. Längst ned vid slukhålet. Är länge översvämmat, men var den 29.7.62 ej översilat utan ordentligt torrt. Karaktäristiska arter: Sphagnumfim briatum, Scapania irrigua, Juncus filiformis (dominant), Gymnocolea inflata och Sphagnum compactum. B. Nära slukhålet men något högre upp än A och således ej så länge översvämmat. Var den 29.7.62 översilat av svagt rinnande vatten. Av arter i A fö r­ Fig.25 . Långmyren (nr 20) vid c på fig. 24. Norr om slukhåls­ svinner här Sphagnum fimbriatum och Scapania systemet bär myren spår av stark erosion. Lösbottnar med irrigua; Juncus filiformis förekommer blott glest. tuvrester av Eriophorum vaginatum och Trichophorum caes­ Drasera anglica, Sphagnum centrale och S. cfr nemo­ pitosum. 8.7 .1962. - Strongly eroded mud-bottom where the reum tillkommer. tussocks are almost undermined by "corrosive oxidation".

Acta Phytogeogr. Suec. 57 76 Sven Fransson

Carex limosa, Scheuchzeria palustris, och Sphagnum a) Kring de båda tj ärnen i norr limnogent fattigkärr cuspidatum (t ab . III :A). De grundare höljorna har med bl.a. Sphagnum lindbergii och S. pulchrum som viktigaste bottenskiktsdominant Sphagnum tenel­ mellan tj ärnen.

lum. Ä ven S. rubellum är vanlig, medan S. magellani­ b) Den största sammanhängande myrytan finns vid cum fö rekommer sparsamt. (b), som är en på en platå belägen, excentriskt välvd e) Bastfallsmossen, ca l km väster om Långmyren, mosse, vars krön är beläget nära NÖ kanten. Myren är en l O ha stor myr, bestående av kärrdråg (Ca rex avvattnas åt sex olika håll (se fig. 26). På mossevidden livida) med omgivande, excentriskt uppbyggda mosse­ växer omväxlande Calluno-fuscetum (tab. V), Rubel­ partier. lo-tene/letum (tab . N) och Cuspidatetum (tab. III). I tuvvegetationen förekommer Betula nana, som dock * 21 . Ko rsmyren. Mangskog. Arvika NO, UG är betydligt allmännare i kantskogs- och drågvegeta­ 31-32/76. 290 m öh. 3 ha. tionen. I regenerationsförloppet ingår ej Sphagnum Mosse och fattigkärr. Något dikningspåverkad. magellanicum. S. rubellum finns däremot, men fler­ städes stöter S. Ju scum direkt ihop med S. tenellum 22. Knaggekärret. Mangskog. Arvika NO, UG 29/78. eller S. balticum. Rubel/o-tene/letum täcker större 195 m öh. l ha. ytor än Cuspidatetum. I laggen i öster ingår Juncus Soligent skogskärr, vars vegetation hör till Riparietum stygius i ett något myrkantbetonat samhälle (tab. och Paucifloro -parvifolietum (tab. XVII). XX). I den sydöstra laggen har analyser utförts i myr­ kant-lösbottenvegetation (tab. XV), som har den 23. Humsjömossen. Mangskog. Arvika NO, UG egenheten att både Carex limosa och C. magellanica 31/79-80. 299-3 10 m öh. Sektorerna b-esammanl agt ingår. I den nordvästra myrkanten har en lagg med 18 ha. Paucifloro-parvifolietum analyserats (tab. XVII). Läget av sektorerna a-gframgår av fig. 26. c) D råget vid (c) är relativt rikt och innehåller bl. a. Juncus stygius, Drepanocladus procerus och D. revol­ vens. Längst ned i dråget har Sphagnum mol/e insam­ lats tillsammans med S. compactum (ymniga fö re­ komster) och S. tenellum (Sphagnetum compacti, tab. X). I några delar av detta dråg förekommer järnockra­ utfällningar. Härifrån har analyserats lösbottnar och

N Sphagnum dusen ii -mjukmattor (tab. VIII). Ovanför S. dusenii -mjukmattorna växer en smal bård av S. apiculatum. d) Dråget vid (d) är rikt på Sphagnum pulchrum (tab. VIII). e) Det stora myrpartiet vid (e) är en excentriskt välvd mosse, På de öppna ytorna rätt många dj upa höljor, av vilka ett par är tydligt kärrvattenpåverkade (Menyanthes trifoliata, Carex rostrata). Sphagnum magellanicum förekommer rikligt i denna del av myren. I gölen i norr växer mycket Nuphar luteum. f) Denna lilla myrdel (l ha), vilken sluttar mot norr, är i de övre delarna något soligent påverkad (Carex pauciflora), i de nedre delarna huvudsakligen ombrotrof. g) Denna myr (3 ha) har längst i norr en väl utbil­ dad Carex globularis -lagg, vilken nedåt successivt O 100 200 m övergår i ett Paucifloro-parvifolietum (tab. XVII), var­ efter följer ett Riparietum (tab. XV). Längre mot syd­ väst en Carex rostrata - Sphagnum parvifolium- facies av Rostra to-parvifolietum (tab . XVI).

Fig. 26. Skiss över Humsjömossen (nr 23) med läget av sek­ 24. Fågeltjärn.Ma ngskog. Arvika NO, UG 30/76. 211 torerna a-g inlagda. - Sketch of mire no. 23 with sectors a-g. m ö h. Myryta 2 ha.

Acta Phytogeogr. Suec. 57 My rvegetation i sydvästra Värmland 77

mera eutroft. Här har lagts serier av analyser, som visar följ ande zonering efter variationsriktningen torrt-blött: Ca lluno-straminetum (tab . XIII) Trichophoro-papillosetum ( Carex pauciflora -va rian t) (tab. XI) Rhynchosporo-papillosetum (tab. IX) Sphagnum pulchrum -facies (tab . VIII) Menyantho-dusenietum S. dusenii -facies (t ab . VIII) Carex limosa -lösbottnar (tab. VIII) I själva bäckfårorna finns dessutom magnocariceta av Carex rostrata. Närmast tj ärnkanten finns i hela gungflyet en några dm bred zon av annan sociologisk karaktär än vegeta­ tionen innanför. Den är fö r det första rikare (Tricho­ phorum alpinum ). För det andra har den fastmatt­ karaktär (Mo linia coerulea, Trichophorum alpinum, T. caespitosum). För det tredje har den inslagav myr­ kantarter. För att få en bild av detta senare fö rhållan­ Fig. 27. Skiss över nordvästra delen av Byarnassarna (nr 28) de antecknades under en vandring längs gungfly­ med läget av sektorerna 1-12 inlagda. - Sketch of the north­ kanten olika myrkantarters fö rekomstfrekvens:Alnus western part of mire no. 28 with seetars 1-12. glutinosa 11, Betula pubescens 8, Carex magellanica Myren utgörs av en liten öppen myr i nordost (a), en 5, Alnus incana 3, Carex canescens 2, Peucedanum kantskog (b) mellan denna myr och tj ärnet samt gung­ palustre 2, Potentilla palustris 2, Carex echinata l, flyvegetation närmast tjärnkanten (c). Härtill kommer Lysimachia thyrsiflora l, Va ccinium uliginosum l, de dikade södra myrdelarna, som inte inräknats i Sphagnum centrale l. Siffrorna anger antal fö re­ ytan. komster i totalt 32 olika provrutor på upp till några a) Från den öppna myren ingår i tabellmaterialet m2· storlek, alltså ej individantal. analyser av en Sphagnum parvifolium -facies av Trichophoro-papillosetum (tab . XI). Denna myrdel *25. Slobymyren. Mangskog. Arvika NO , UG 29 l avvattnas av en myrbäck mot tjärnet, och i en vidg­ 75-76. 220 m ö .h. 10,5 ha. ning av denna växer ett Riparietum, av vilket är analy­ Myren består av två excentriskt byggda mossar, åt­ serade en Sp hagnum riparium -facies och en Drepano­ skilda av ett dråg och omgivna av laggkärr. I den östra cladusexa nnulatus -facies (tab. XV). mossen finns en göl, i den västra sex. b) Kantskogen är väl bevarad. Analyser finns i tab . VI. Ledum palustre täcker några m 2 ungefär i skogens 26. Skogskärret. Mangskog. Arvika NO, UG 29/76 mitt. Betula nana fö rekommer i vissa delar. (efter vägen Tobyn-Röstorp). 220 m ö.h. 0,25 ha. c) Gungflyet skiftar något ur trofisk synpunkt. I Ett soligen t skogskärr, vars vegetation huvudsakligen norr, där det är bredast, består det av extrem fattig­ hör till Paucifloro-parvifolietum paucifloretosum (tab. kärr, övergående i mossevegetation. Närmast tjärn­ XVII). kanten en smal bård av något rikare vegetation (se nedan), därefter en några meter bred zon med Sphag­ 27. Patrontorpsmossen. Mangskog. Arvika NO, UG num rubellum - balticum -facies av Trichophoro-papil- 27/79 . 280 m ö .h . losetum (med Carex pauciflora men utan Tricho­ En mindre tallmosse med Betula nana. I laggen Carex phorum caespitosum, se tab. XI), som successivt över­ globulan·s rikligt. går i motsvarande mossesamhälle (Rubello-tenelle­ tum ). I denna del av gungflyet har Sphagnum lind­ 28. Byamossarna. Gunnarskog. Arvika NV, UG bergii påträffats. Här finns även stora mjukmattsam­ 28/69. 290-305 m ö .h . 200 ha. hällen med S. cuspidatum och S. dusenii. Detta myrområde är ett av de största samm anhängan­ Längre söderut mottar gungflyet näringstillskott de i hela undersökningsområdet. Det består av några från ett par bäckar från fastmarken. Det blir här något dråg och ett tiotal excentriskt uppbyggda mossar.

Acta Ph ytogeogr. Suec. 57 78 Sven Fransson

Hydromorfologin har undersökts noggrannast i spara. alba rikligt tillsammans med Sp hagnum balti­ området norr om V. Snartjärn, över vilket finns en cum och S. cuspidatum. specialskiss (fig . 27). Större delen av denna sektor är Myrkanten söder om denna mosse har en bred soligen. Excentriskt välvda mossepartier finns vid Carex globularis -zon mot skogskanten. Samhället vattendelarna mellan drågen. Myren är mycket flack, förekommer här även i mindre , isolerade fö rsump­ varför det i några partier var svårt att följa vatten­ ningar ovanför den egentliga myren. Nedanför Carex banorna,vilka dock i stort sett går på följande sätt (se globularis -zonen ett Paucifloro-parvifolietum, domi­ fig. 27): nerat av Carex pauciflora och Sphagnum parvifolium, Från norr kommer två dråg (l och 2). De möts i och en svagt utbildad kantskog, dominerad av Betula ett parti (3) med något rikare vegetation än i övrigt. nana och Vaccintum uliginosum. Från denna sammanflödespunkt rinner vattnet troli­ Mellan stentjärn och Abborrtjärn liten kantskog gen i ett dråg mot sydväst (4). Möjligen rinner vatten med Betula nana och Vaccinium uliginosum som fö r­ från (3) även (eller i stället) söderut genom dråg (8). härskande ris. Norr om Abborrtjärn en 200x400 m En smal kil av mossevegetation vid (9) antyder dock stor excentriskt uppbyggd mosse, på vars tuvor Betula att så troligen inte är fallet. I varje fall till större delen nana förekommer rikligt. I höljornafö rekommer mest sluttar dråget (4) mot sydväst och går ned i en kraftig, Trichophorum caespitosum - Sphagnum tenellum amfiteaterformad sänka (5), öppen mot väster. Denna -dominerade fastmattor (Rubello-tenelletum . Ä ven sänka mottar även ett kantdråg från norr (6). V. Snar­ ) mj ukmattor, dominerade av Rhynchospora alba och tjärn mottar ett långt och diffust dråg från norr (8) Sp hagnum cuspidatum, samt lösbottnar med tuvrester och avvattnas av Snartjärnsbäcken mot söder. av Eriophorum vaginatum och Trichophorum caespi­ Hela den nu skildrade myrsektorn är flack och tosum fö rekommer. Speciellt kring lösbottnarna fö re­ öppen. Tallar står glest på vattendelarna(10, 11, 12), kommer höga och skarpt begränsade tuvsträngar. kring vilka excentriskt välvda mossepartier finns. I Norr om denna mosse går ett fattigkärrdråg med tuvvegetationen fö rekommer Betula nana rikligt, Trichophoro-papillosetum ( tuvsäv-dominerat), Rhyn­ Sphagnum fu scum och rubellum är bottenskikts­ S. chosporo-papillosetum och Menyantho-dusenietum, dominanter. De breda drågpartierna saknar helt tuv­ det senare samhället kring en liten göl och med Carex vegetation. I de övre delarna av dråget (6) påträffades limosa, rostrata, Scheuchzeria palustris och Sphag­ Sphagnum lindbergii och Cetraria delisei. Dråget (6) C. num dusenii som dominerande arter. I närheten av är i strikt mening ett extremfattigkärr, i vilket Carex detta dråg påträffades Cetraria delisei. pauciflora och Sphagnum papillasurn är de enda kärr­ 100-200 m nordost om Talltjärn fö rekommer ett växterna. Detta dråg har i de centrala delarna omfat­ annat fattigkärrdråg i vilket följande arter noterades: tande ytor av Menyantho-dusenietum (tab. VIII). Betula nana, Oxycoccus quadripetalus, Drasera Som öar i detta samhälle och vid dess kanter förekom­ rotundifolia, Carex rostrata, pauciflora , Erio­ mer Trichophoro-papillosetum (tab. XI). C. phorum angustifolium, E. vaginatum, Phragmites Varken Snartjärn eller V. Snartjärn har ytligt ö. communis, Scheuchzeria palustris, Trichophorum avlopp. Nära V. Snartjäms sydkant rinner dock ett caespitosum, Sphagnum compactum, S. cuspidatum, dråg upp, som övergår i den nämnda Snartjärns­ s. papillasurn och S. tenellum. Ä ven detta fattigkärr bäcken. Mellan dessa tjärn fm ns en ganska mäktig, är differentierat på ett Trichophoro-papillosetum, ett risig mosse i vilken Betula nana och Vaccintum uligi­ Rhynchosporo-papillosetum och ett Menyantho­ nosum dominerar. Kring Snartjärn reser sig ö. dusenietum. Malinia coerulea ingår inte i fattig­ mäktiga mossekantsluttningar, varigenom tjärnet lik­ kärren, men fö rekommer sparsamt vid stranden av nar en gryta. Vid tjärnkanten Carex magellanica, C. Talltjärn, från vilken även Peucedanum palustre och rostrata och Sp hagnum papillosum. Strax öster om V. Sphagnum riparium noterades. Från utflödet av det Snartjärns sydspets förekommer Ledum palustre i ett lilla tj ärnet söder om Talltjärn påträffades Salix lappo­ mindre bestånd. I en liten håla i ristuvvegetation vid num Qfr Almquist 1963 s. 170). I gungflykring detta V. Snartjärns östra kant påträffades Splachnum tj ärn finns mj ukmattor dominerade av Carex rostrata ovatum. I och vid själva tjärnet Nuphar luteum, Carex och Sphagnum dusenii. Gölen öster om Talltjärn sak­ magellanica och rostrata. C. nar helt kärrväxter. Vid bäckens mynning i Damms­ I mossen väster om V. Snartjärn höljor med tjärn finns Sphagnum imbricatum. På Dammstjärns Rubel/o-tene/letum (Trichophorum caespitosum, strand Lycopodium inundatum och Sphagnum auri­ Eriophorum vaginatum, Sphagnum balticum, S. culatum. På klippor vid dess västra strand Ce traria magellanicum och S. tenellum). I en hölja Rhyncho- nivalis. Längs bäcken från Dammstjärn stora kärrytor

Acta Phytogeogr. Suec. 57 My rvegetation i sydvästra Värm land 79

Fig. 28. Byarnassarna (nr 28). Öster om Ö. Snartjärn finns en sänka (tro­ ligen grop i dödismorän), i vilken lösbottnar av både mosse- och kärr­ natur spelar stor roll. I mjukmattor­ na intill lösbottnarna växer bl.a. Carex limosa, C. rostrata, Rhyncho­ spora alba, Sp hagnum lindbergii och

S. pulchrum. 26.7 .1962. - Exten­ sive mud-bottoms with both fen and bog vegetation.

med bl.a. Calamagrostis purpurea, Carex magellanica *32. NV. Håsemossen. Älgå. Arvika SV, UG och Sphagnum riparium. 13-14/47. 270 m ö.h. 5,5 ha. Till större delen saligen, skålformig. Några breda dråg Öster om ö. Snartjärn finns en sänka (troligen dödis-sänka), i vilken lösbottnar både av mosse- och förenar sig till ett avloppsdråg. Smärre mossepartier kärrnatur spelar stor roll (fig . 28). Från mj ukmatt­ vid drågens kanter. vegetationen intill lösbottnarna antecknades Carex limosa, C. rostrata, Sphagnum lindbergii och S. pulch­ *33. SÖ. Håsemossen. Älgå. Arvika SV, UG 13/47. rum. 270 m ö.h. 7 ha. Ytterligare ett par mossar besöktes. Deras vegeta­ Dråg från S. Excentriskt välvd mosse . tion är likartad den på mossen norr om Abborrtjärn. Sphagnum magellanicum förekommer i ett par höljor, *34. Fallemossen. Järnskog. Kopp om SV och SO, men sparsamt. Carex limosa och Scheuchzeria palust­ UG 12/44-45 (SO Stora Abborrtjärn). 290 m ö.h. 8 ris iakttogs inte i säker ombrotrof miljö någonstans på ha. hela Byamossarna. Trichophorum caespitosum -myr med bl.a. Carex paucifiora och Sphagnum compactum. Ledum enl. Bertil Andersson, Gränsjön. - Eleocharis multicau/is i Lammtjärn (210 m), sedd av Hård (1948 s. 74, 1952 Det södra drågområdet s. 169) men ej återfunnen. Fattigdelen *35A. Braserudsmossen. Karlanda. Kopparn SV och *29. Abborrtjärnsmyren. Järnskog. Kopp om SV, SO SO, UG 08-09/44-45 . 230-235 m ö.h. 14 ha. och NO, UG 20-21/41. 255-265 m ö.h. 21 ha. Excentriskt uppbyggda mossepartier. Mossar, laggar och soligena drågkärr samt en liten källa. *35B. Lyssåsmossama. Karlanda. Kopparn SV och SO, UG 08-09/4 1-42.250 m ö.h. Ca 55 ha. 30. Skruvtjärnsmossen. Köla. Arvika SV, UG 15/47 Excentriskt byggda mossepartier och dråg med fattig­ (200 m V Skruvtjärn). 245 m ö.h. 0,5 ha. kärrvegetation. Denna lilla myr upptas till stor del av ett Molinio­ papillosetum (Molinia coerulea - Sp hagnum papilla­ *36. Lilletjärnsmyren. Karlanda. Kopparn SV och surn -dominerat). SO, UG 07/41-42. 215-220 m ö .h. 11 ha. Fattigkärr kring tjärn, i Sen liten mosse . 31. Vägkorsmyren . Älgå och Kö la. Arvika SV, UG 15/48 (500 m ö Skruvtjärn). 225 m ö .h . 3,1 ha. 37. Gravtjärnsmyren. Karlanda. KopparnSV och SO, Dråg (tab. VIII) och mosse (tab. IV). UG 06/41. 200-205 m ö.h. 25 ha.

Acta Phytogeogr. Suec. 57 80 Sven Fransson

Från denna myr har växtuppgifter tidigare lämnats av östlig. Den östra (21 ha) består av ett dråg, som går

Hasselrot (1953 s. 117), Loharnmar (1937 s. 249) och genom hela myren från västsydväst mot ostnordost, Åberg (Riksmuseets samlingar). med två omgivande, excentriskt byggda mossepartier. Myren består av tre excentriskt välvda mossepar­ Den västra (22 ha) består av en flack och ganska tier, åtskilda av två dråg, vilka fö renar sig i myrens oregelbundet byggd mosse, troligen excentriskt välvd . nedre del. Myren är närmast tjärnet något skadad av Den östra myrens dråg är huvudsakligen bevuxet landsvägen och av torvtäkt. med Trichophoro-papillosetum (tab . XI). Från dess I den övre (västra) myrkanten är laggen obetydligt översta delar insamlades Sphagnum malle i följ ande nedsänkt. Vegetationen här tillhör Paucifloro-parvi­ rent ombrotrofa sällskap (ombrotrofi i ståndortseko­ fo lietum vaginatelasurn (tab . XVII). I ett mindre parti logisk mening dock osannolik): Andromeda polifolia fö rekommer här även Ca ricetum globularis (tab. l, Oxycoccus quadripetalus l, Drasera anglica l, XVIII) i en zon mellan blötare lagg och fastmark. I Eriophorum vaginatum 2,Sp hagnum cuspidatum 2,S. den södra myrkanten är laggen vatten- och närings- magellanicum l, S. malle 5, S. tenellum 2. På mosse­ rikare; vegetationen tillhör Riparietum (tab. XV). partiernas strängformade tuvor förekommer Calluno­ I drågens blötaste partier växer lösbottenvegetation fu scetum, i vilket Calluna vulgaris - Sp hagnum med bl.a. Carex livida (Stygietum, tab. XX). Vid lös­ rubellum -facies spelar stor roll (tab. V). I höljorna är bottnarnas kanter tar mj ukmattor, dominerade av Rubello-tenelletum dominerande samhälle (b åda sub­ Sp hagnum dusenii, S. lindbergii och S. pulchrum vid associationerna). Några större höljor domineras dock (Menyantho-dusenietum ). Därefter fö ljer som en över­ av Rhynchospora alba och Sphagnum cuspidatum. gångszon Rhynchosporo-papillosetum, avlöst av Tri­ (Carex limosa och Scheuchzeria palustris saknas här i chophoro-papillosetum (tab. XI). I denna del av all mossevegetation.) myren dominerar Malinia coerulea blott i ett par små, I den västra mossen är strukturen annorlunda: torrare fläckari lösbottnarna, tillsammans med Sphag­ tuvor och höljor är här rundade (fig. 13). De senare är num plumulosum och S. subfulvum (associationsfrag­ bevuxna med Cu spidatetum tenelletosum (tab. III). ment av Sub[ulvetum). Från de tre tjärnen sydost om Krokvattnet anteck­ Mossepartiernas tuvvegetation finns analyserad i nades Betula nana och My rica gale (båda rikligt). tab. V. Anmärkningsvärd är fö rekomsten av Odonto­ I all kärrvegetation i hela myren är My rica gale schisma sphagni, som dock är sällsynt. Värt att notera allmännare än Betula nana, vilken emellertid även den är också, att Betula nana förekommer i tuvvegeta­ är vanlig. tionen, om också endast i en tuva. Höljorna är små *41. Lindräckan. Silbodal. Arvika SV, UG 02/46. och dominerade av Trichophorum caespitosum; 265-270 m ö .h . 15 ha. Scheuchzeria palustris och Carex limosa saknas. En koncentriskt uppbyggd, något ryggformad mosse Från tj ärnkanten har antecknats bl.a. Alnus g/uti­ med fy ra gölar och omgivande laggkärr. nosa, Betula nana, Betula nana x pubescens, My rica gale, Peucedanum palustre, Utricularia intermedia, 42. Ulvsjömyren. Silbodal. Kopp om SV och SO, UF Rhynchospora alba, Scheuchzeria palustris, Malinia 97-99/40-4 1. 227-240 m ö.h. 139 ha. coerulea, Sphagnum centrale, S. auriculatum och S. Av denna myr har jag tidigare beskrivit vegetationen i imbricatum. Vid tjärnets sydvästra strand förekom­ den nordligaste delen, Stutekärret (Fransson 1958), mer Carex globularis mellan gungfly och skog. varvid även meddelades några uppgifter om myren i stort. Det följande är en komplettering. * 38. Skålltjärnsmyren. Karlanda. Kopporo SV och Myren består huvudsakligen av excentriskt byggda SO, UG 05/39-40. 195-200 m ö .h . 6 ha. mossar och mellan dem mot bäcken gående dråg (flyg­ Huvudsakligen saligen: ett brett dråg mot tjärnet. bild, fig. 29). Den västra mossen (Fallemossen) är *39. Myrar mellan Vindehnossen och Kopparbäcken. Karlanda. Kopporo SV och SO, UG 04-05/41-45. 215-280 m ö.h. Fig. 29. Ulvsjömyren (nr 42) med Stutekärret längst i norr. Kärr och excentriskt välvda småmossar. En Erica-lokal Större delen av myren består av excentriskt byggda mossar (Hård 1952 s. 308) ca 100 m SÖ om Lilla Koppar­ och mellan dem gående dråg. Den västligaste mossen (Palle­ mossen) är dock närmast koncentriskt byggd . Bildens bredd tjärn . ca 2 km . Publicerad med tillstånd av Rikets allmänna kart­ 40. Krokvattensmyrama. Silbodal . Kopporo SV och verk. - A large discontinuous mire complex that include SO, UG 01/45 (N om Krokvattnet). 280-290 m ö.h. several distinct parts, mostly eccentrically developed bogs 21+22 ha. separated by fen soaks and to the north, the small soligenou flark fen Stutekärret (Fransson 1958). Width of photo ca 2 Består av två rätt väl skilda delar, en västlig och en km.

Acta Phytogeogr. Suec. 57 My rvegetation i sydvästra Värmland 81

Acta Phytogeogr. Suec. 57 82 Sven Fransson

dock koncentriskt uppbyggd. Den avvattnas åt tre C. vaginata och Sp hagnum riparium har dock anteck­ håll: åt öster genom bäcken från S. Falletjärn, åt norr nats. via två banor, en till vardera bäcken (se även top. kartan) samt åt öster genom ett kraftigt dråg mot L. *43 . Kuvtjärnsmyren. Silbodal. Kopp om SV och SO, Ulvsjön. UF 97/40. 250 m ö .h . lO ha. Mossevegetationens kantskogspartier är små och Excentriskt uppbyggd mosse samt Menyantho-duse­ rika på Betula nana. Ledum palustre har påträffats vid nietum vid tjärnet. Stutekärrets SV kant (Rybnicek) och SV om Ulvsjön. Mossevidderna har som regel små höljor. I mossarna *44. Ängemossen. Silbodal. Kopparn SV och SO, UF närmast väster och söder om Ulvsjön är Rubello-tenel­ 97/4445. 270 m ö.h. 29 ha. letum dominerande höljesamhälle. Speciellt sub­ Till större delen en excentriskt uppbyggd mosse (över­ associationen magellanicetosum spelar här en domine­ gångstyp ); analyser se tab . III och IV.Men yantho­ rande roll (tab. IV). I vissa höljor förekommer även dusenietum se tab. VIII. Cuspidatetum tenelletosum. I Fallernossen är detta *45. Strömstjärnsmyrarna. Silbodal. Kopp om SV och samhälle det dominerande höljesamhället (t ab . III). Här fanns Cetraria delisei (Sjörs) . Carex limosa och SO, Årjäng NO, UF 95-96/404 1. 240-260 m ö .h . Scheuchzeria palustris saknas däremot i all ombrotrof Flera tjärn (gungflynvid Strömstjärnse tab. VIII) och vegetation i hela Ulvsjömyren. Tuvornas Ca lluno­ en ca 40 ha stor, öppen mosse. fu scetum är analyserad i tab. V. I detta samhälle ingår som sällsynta komponenter Betula nana (väster om *46. Bredmossen. Silbodal. Årjäng NV och NO, UF Ulvsjön) och Cetraria nivalis (nära Falletjärn). 90/41.246-255 m ö.h. 62 ha. Stutekärret är det i särklass rikaste av de soligena N om Bredmossetjärn excentriskt uppbyggda mosse­ myrdelarna. Dess vegetation hör huvudsakligen till partier (fig. 12) och ett centralt dråg; från sydspetsen Subfulvetum och Stygietum (Fransson op.c.). Tilläg­ 200 m SO ut Erica ; denna även 200mSom Furuvatt­ gas kan Sjörs' fy nd av Calliergon sarmentasurn och nets sydspets. Flera andra smärre myrar besökta i Gauthiers av Sphagnum malle. Fragment av mellan­ trakten. kärrvegetation finns dessutom i det sydost om stut­ Rikdelen ögat belägna Ormdråget (Hammarbya paludosa, Sp hagnum plumulosum, jämockra) och i ett dråg *47. Älvängen. Karlanda. Arvika SV, UG 08/46. 190 sydväst om Ulvsjöns sydspets (Sphagnum plumulo­ m ö .h. 7 ha. sum). I övrigt består drågen övervägande av fattigkärr­ Bäcköversvämmat kärr med bl.a. Scorpidium. vegetation. I de blötaste partierna finns lösbottnar, *48. Glassnäskärret. Älgå. Arvika SV, UG 10/48. 195 vilka emellertid täcker ganska små ytor. Mjukmattor l med Sphagnum dusenii kantar mestadels denna vege­ m ö .h. ha. tation (t ab . VIII) eller finns i blötare kärrpartier utan Soligent källkärr, se kap. V och tab. XXX. anknytning till lösbottnar. Rikliga förekomster av l. Sphagnum lindbergii och S. pulchrum fö rekommer i *49 . Gillennossen. Sillerud. Åmål NV,UF 92/50-5 det dråg som från väster rinner mot Lilla Ulvsjön. De 265-270 m ö.h. 26 ha öppen myr, därtill skogbe­ något torrare drågpartierna täcks huvudsakligen av vuxen. Excentriskt välvd mosse. Trichophoro-papillosetum (tab. XI), vilket är ett av Profil hos Jan Lundqvist (1958 s. 140-141). Kort myrens viktigaste samhällen. Vid övergången mellan beskrivning fö religgeröve r 11 olika myrdelar. nu skildrade mjukmattor och fastmattor finns ofta 50. Älmhedskärret. Sillerud. Åmål NV, UF 90/54. Rhynchosporo-papillosetum som ett övergångssam­ l hälle (tab. IX). Molinio-papillosetum (fig. 15) finns på 250 m ö.h. Ca ha. några ställen, vackrast utbildat i det dråg som från Ett par hundra meter öster om de två sydligaste går­ söder rinner mot Ulvsjöns sydspets (tab . XII). I detta darna vid Älrnheden finns ett soligen t, mycket artrikt samhälle ingår Erica tetra/ix, rikligast (fig . 17) i nyss källkärr i relativt kraftig lutning . Vegetationen har nämnda dråg. Arten fö rekommer även i dråget nord­ närmare beskrivits i kap. V "myrkant-rikkärrsam­ väst om Ulvsjöns sydspets (övriga lokaler se Fransson hällen" och i tab . XXX :A. op.c.). *51. Sulerudskärret. Sillerud. Åmål NV,UF 87/55. Myrkantvegetationen är bristfälligt undersökt. 210m ö.h. 5m2• Corallorhiza trifzda, Ca rex globularis, C magellanica, Litet källkärr.

Acta Phy togeogr. Suec. 57 My rvegetation i sydvästra Värmland 83

*52. Råtakamossen. Långserud. Åmål NV, UF 86/58. Områden utan soligen 160- 165 m ö.h. 12 ha. Två excentriskt byggda mosse­ partier med ett smalt bäckdråg emellan , vilket rinner markblöta ut i ett öppet kärr. Dessutom laggkärr. Gunnarskogs icke-soligena område 53. Gillbergamossen. Gillberga och Stavnäs. Åmål NV, UF 85-86/67-68. 175-180 m ö .h . 8 ha. *54. Rinnengölen. Gunnarskog. Torsby SV, UG a) Mossen är välvd åt alla håll, men så snett att den får 50/60. 140 m ö.h. 2 ha. betraktas som excentrisk, ehuru av övergångstyp. Vid Mosse och Menyantho-dusenietum. den västra kanten finns fy ra äkta mossegölar. Följan­ de samhällen förekommer: SS. Nottjärnsmossen. Gunnarskog. Torsby SV, UG 49/61. 150 m ö.h. 8,5 ha. l. Ett mindre lösbotten-parti. Myren består till större delen av mosse , vars välvning 2. Höljor med dominans av Scheuchzeria palustris är närmast koncentrisk, ehuru något sned (övergångs­ och Sphagnum cuspidatum ( Cuspidatetum dusenieto­ typ). Kring Nottjärn kärrvegetation. Mellan Nottjärn sum ). Mot kanten av dylika höljor ingår Rhyncho­ spora alba, Sphagnum magellanicum oCh S. papilla­ och landsvägen antecknades följande profil från väster surn (inga flerkärrinsla g). till öster: 3. Höljor med dominans av Rhynchospora alba, Sphagnum cuspidatum, S. magellanicum och S. tenel­ l. Närmast tj ärnkanten l m bred Carex rostrata lum (ej typisk Cuspidatetum tenelletosum ). Drasera -dominerad kärrzon. anglica ingår. 2. 25 m bred gungflyzon med Carex limosa, Erio­ 4. Rubello-tenelletum med dominans av Erio- phorum vaginatum, Sphagnum balticum, S. cuspi­ S. phorum vaginatum, Trichophorum caespitosum, datum, S. dusenii och lindbergii som dominerande arter. Inom denna zon går den diffusa kärrväxtgrän­ Sphagnum magellanicum, S. rubellum (överst) och S. sen. tenellum. Mosseytans viktigaste samhälle. Vanligast är 3. Skarp gräns mot mossen, som dock inte är kärr­ en kombination av Trichophorum caespitosum som växtgräns utan mj ukmatt-ristuvgräns. Mossens välv­ dominant i fältskiktet och Sphagnum balticum, S. ning omfattar 1,5 m vertikalt och 75 m horisontellt. I rubellum eller S. tenellum som bottenskiktsdomi­ hela denna zon kantskog utan Betula nana och Ledum palustre. nanter. 4. Mosseviddens enda höljesamhälle är Rubello­ 5. Calluno-fuscetum med Sp hagnum magellanicum tenelletum, i vilket Trichophorum caespitosum, eller S. rubellum som bottenskiktsdominanter. Sp hagnum magellanicum och S. rubellum förekom­ 6. Ca lluno-fuscetum med Sphagnum Ju scum som mer. Nära kantskogen fö rekommer lindbergii. bottenskiktsdorninant. S.. 5. I laggen nära vägen Ca rex globularis. 7. I västra kanten fö rekommer en relativt bred kantskog, i vilken Betula nana fö rekommer ymnigt. *56. Oskullsmyren. Gunnarskog. Arvika NV, UG 42/67-68. 190 m ö.h. 3 ha.

De båda röda Sphagnum-artem a magellanicum och Gungfly (gränsfall mellan kärr och mosse) vid Treens rubellum spelar stor roll, speciellt den senare. Tuvorna sydöstvik, myrkantkärr och tallmosse (utan Ledum är ganska små och saknar Betula nana. och Betula nana). b) Mellan och omkring Flåtjärnen fattigkärr med dominans av My rica gale, Carex lasiocarpa, Ma linia *57. Olviksmossen. Gunnarskog. Arvika NV, UG ' coerulea och Sphagnum imbricatum. Vid södra 40/58. 125-130 m ö .h. 14 ha. kanten av Bjurtjärn fö rekommer mj ukmattor, domi­ Koncentriskt välvd mosse av övergångstyp, vid tj ärnet nerade av My rica gale, Carex limosa, Scheuchzeria Menyan tho-dusenie tum. palustris, Sphagnum apiculatum, S. magellanicum och S. papillosum. *58. Älgmossen. Gunnarskog. Arvika NV, UG 39/64. c) Mellan S. Flåtjärn och mossen förekommer ett 150-155 m ö.h. 8 ha. soligent, av Carex lasiocarpa dominerat kärr, vars Långsträckt, koncentriskt uppbyggd mosse med lagg­ vegetation finns analyserad i tab. VIII. Mellan detta kärr. Något dikad. kärr och mossen växer Betula nana sparsamt i kärr­ vegetation. Här fö rekommer också Molinio-papillo­ *59. Oronossen och Ungersätermossen. Gunnarskog. setum (bottenskiktsdominant Sphagnum papillasurn). Arvika NV, UG 38/66-67 . 170 m ö .h. 13 resp . 5 ha. d) I ett kärr nära Gårtjärn fö rekommer ett väl ut­ Koncentriskt välvda mossar. Ocrmossen skadad av dik­ bildat Molinio-papillosetum. ning och torvtäkt.

Acta Phytogeogr. Suec. 57 84 Sven Fransson

60. Korstjärnsmyren. Gunnarskog. Arvika NV, UG och den sydöstra delen är koncentriskt välvd . Krönet 36/66. 191 m ö.h. 17 ha, därav tjärnet 3 ha. befinner sig ganska centralt, varför mossen betecknas Myren består av en koncentriskt välvd mosse (i vilken som koncentrisk, ehuru av övergångstyp. Korstjärn är beläge t) samt topogena kärrpartier (kring På mossevidden finns stora höljor i de centrala Dammtjärnet). Mossen är i väster huvudsakligen be­ delarna, åtskilda av långa, smala tuvsträngar. Mot vuxen med ristuvvegetation. Närmare tj ärnet före­ kanterna minskar höljorna i storlek och tuvsarnhällena kommer även höljor. I de blötaste av dessa dominerar ökar i relativ betydelse. i nedre höljestadiet Carex limosa, Rhynchospora alba, I de sydöstra delarna av mossevidden flnns stora Sp hagnum balticum och S. cuspidatum. I övre hölje­ partier med lösbottnar (fig. 11), bevuxna med Carex stadiet dominerar som regel Eriophorum vaginatum limosa, Rhynchospora alba och Scheuchzeria palust­ och Sp hagnum rubellum. Betula nana, Scheuchzeria ris. I övriga delar ä� de blötaste höljepartierna bevux­ palustris och Trichophorum caespitosum kunde inte na med mj ukmattor med Carex limosa, Scheuchzeria påträffas på mosseplanet. Kring Korstjärn några få palustris, Sphagnum cuspidatum och S. magellanicum som dominanter. Något torrare växer flerstädes ett kärrinslag (Carex canescens, C magellanica). Stränder­ na bildas huvudsakligen av ristuvvegetation, i vilken Rhynchospora alba - Sphagnum balticum - S. cuspi­ Betula nana ingår rikligt. datum -dominerat samhälle. I övre höljestadiet domi­ Kring gölarna sydväst om Korstjärn (varav en är nerar som regel Eriophorum vaginatum, Sp hagnum Dammtjärnet) fö rekommer en Carex limosa - Sphag­ magellanicum och S. rubellum. I denna zon ingår även num lindbergii -sociation. Dessutom noterades Trichophorum caespitosum ganska rikligt. I nedersta Drasera intermedia, Scheuchzeria palustris och tuvstadiet dominerar ofta Sphagnum rubellum i en Trichophorum caespitosum (allt i kärr). högst l m bred zon, varefter societeter av Sp hagnum Mellan dessa gölar och vägen fö rekommer i ett litet Ju scum eller lavar tar vid. Flera 14 m höga björkar kärr (möjligen soligent) järnockrarika, nätformigt ingår i mosseviddvegetationen. anordnade lösbottnar, mellan dels mj ukmattor ( domi­ Kring vattendelaren utefter den norra myrkanten nerade av Sp hagnum parviJolium i bottenskiktet), dels består laggen enbart av en Carex globularis -zon, i vilken klotstarren ingår rikligt. I nordväst är laggkärret kärrtuvvegetation (dominerad av Carex lasiocarpa, C. rostrata, Sphagnum Ju scum och Polytrichum stric­ bevuxet med en Carex rostrata - Sphagnum ap icu­ tum ). Från lösbottnarna (Stygietum) noterades följan­ latum -sociation med följ ande inblandningar: de arter: Menyanthes triJoliata Trichophorumalpinum Potentilla palustris Calliergon stramineum Betula pubescens Ca rex magellanica Picea abies Spargantum minimum Drepanocladus exannula- C nigra Utricularia intermedia tus coli. Andromeda poliJo lia C. rostrata Carex chordorrhiza D. revalvens Oxycoccus quadripetalus Eriophorum vaginatum Sphagnum plumulosum Ca rex canescens Drepanocladus fluitans C. limosa Eq uisetum fluviatile Riccardia pinguis C limosa Sp hagnum papillasurn Eriophorum gracile Scapania irrigua Juncus stygius I södra delen är laggen fö rstörd av vägen.

Mellan detta kärr och fastmarken förekommer *63. Kunttjämsmossen. Eda. Arvika NV, UG 40/5 1, Carex globularis. I den kärrpåverkade kan tskogen 120m ö .h . 44 ha. uppträder Betula nana rikligt. Koncentriskt välvd mosse. På planet dels ett stagna­ tionskomplex utan tydlig struktur, dels ett regenera­ *61. Räxedmossen. Gunnarskog. Arvika NV, UG tivt område med smala tuvsträngar och breda höljor. 33/62. 125 m ö.h. lO ha. Koncentriskt välvd mosse . Laggen och mossens södra 64. Håltebergsmossen . Eda. Arvika NV, UG 37-38/ del dikade. 4748. 120m ö.h. 22 ha. Denna myr är stratigrafiskt beskriven av Jan Lund­ Edas icke-soligena område qvist (1958 s. 160, 163). Den består av en koncent­ riskt välvd, något ryggformad mosse med omgivande 62. Edamossen. Eda. Torsby SV, UG 46/47. 125 m laggpartier. Vid den sydvästra kanten stöter mossen ö.h. 44 ha. mot en låg bergrygg; här är välvningen svag. Laggen Denna mosse är obetydligt välvd i norr (Carex globu­ har två avlopp, ett i norr och ett i nordväst. I söder är laris -lagg); längre mot söder höjer den sig emellertid, den delvis fö rstörd av vägen.

Acta Phytogeogr. Suec. 57 My rvegetation i sydvästra Värm land 85

Vid det nordvästra avloppet finns ett mindre, rela­ tivt rikt kärr med bl.a. Drepanocladus exannulatus s.str. och Sp hagnum plumulosum. Detta kärr har en nätformig lösbottenstruktur med antydan till flark­ bildning. I övrigt är laggsamhällena artfattiga (Caricetum globularis, Rostrato-parvifolietum, Ripa­ rietum). Av arter har antecknats Carex chordorrhiza, C. globularis, C magellanica och C. pauciflora. Kantskogsvegetation förekommer sparsamt och saknas helt i vissa delar av myren. Bäst utbildad är denna zon i nordväst. Varken Betula nana eller Ledum palustre påträffades. Mossevidden har mycket stora höljor, åtskilda av relativt smala tuvsträngar. I de blötaste höljepartierna dominerar Carex limosa, Scheuchzeria palustris, Sp hagnum cuspidatum och S. dusenii. Partier domine­ rade av Rhynchospora alba, Sp hagnum cuspidatum och S. tenellum finns också. I de övre höljestadierna är Eriophorum vaginatum och Sphagnum magellani­ cum de vanligaste dominanterna. Trich ophorum caespitosum fö rekommer glest. Cetraria delisei på­ träffades i flerahöl jor. Sphagnum rubellum fö rekom­ mer både i övre hölje- och nedre tuvstadiet. Däremot förekommer inte S. magellanicum i tuvvegetationen. I denna är S. fu scum tillsammans med Cladoniae vikti­ gaste bottenskiktsdominanter. Dicrant!m bergen och Cladoniadelessertii förekommer.

*65. Orremossen. Eda. Arvika NV,UG 39/55. 140 m ö.h. 14 ha. Består till större delen av en ryggformad mosse. Stor central höljeyta. Rostrato-parvifolietum av fattigaste typ (tab. XV I) i västra laggen.

*66. Kölamossen. K öla. Arvika NV , UG 31-32/45. 90 m ö .h . 14 ha. Två närmast koncentriskt välvda mossar.

*67. Bodamossen. Järnskog. Koppom NO, UG 25/42. 100 m ö .h . 16 ha. Koncentriskt välvd mosse skadad av dikning och torv­ täkt.

*68. Växviksmyren. Köla. Arvika NV, UG 22-23/ 4748. 90 m ö.h. 32 ha. Två koncentriskt välvda småmossar samt limnogena kärrytor vid Växviksbäcken. Fig. 30. I Vännackadalen SV om Järnskogs kyrka finns ett flertal koncentriskt byggda mossar, av vilka några syns på bilden. Den största av dem är Tållesbymossen (nr 70). Den har blott antydningar till kantskog. Bild ens bredd ca 1,2 km. *69. Sniptjämet. Älgå. Arvika NV,UG 21/52. 250 m l Publicerad med tillstånd av Rikets allmänna kartverk. - A ö.h. ha inkl.tj ärnet. number of concentrically built bogs in a valley. Width of Gungfly-fattigkärr. ph o to ca 1.2 km .

A c ta Phytogeogr. Suec. 57 86 Sven Fransson

Vännacka-dalens icke-soligena område I centrum finns några stora lösbottenhöljor med Drasera anglica, och Carex limosa. I zoneringen ingår 70. Tållesbymossen. Järnskog. Koppom SV och SO, därefter mjukmatthöljor bevuxna med Ca rex limosa, Sphagnum cuspidatum, S. magellanicum och S. papil­ UG 18/37. 120 m ö h. 60 ha. Denna typiskt koncentriskt välvda mosse är en av de lasurn (utan andra kärrinslag; ingen anledning miss­ största inom undersökningsområdet (se flygbild, fig. tänka fastmarksvattenpåverkan). Sedan följer fast­ mattor dominerade av Eriophorum vaginatum, 30). I norra delen finns ett torvtag. Laggen är delvis dikad . Trichophorum caespitosum, Sphagnum balticum, S. rubellum och S. tenellum. tuvvegetationen förekom­ Kantskog saknas nästan helt. I de antydningar som I finns saknas både Betula nana och Ledum palustre. mer mest Ca /luna vulgaris -Sphagnum ju scum -facies. Runt mossen finns en bred marginalzon av Calluno­ På flera ställen finns ovanför denna en Empetrum ju scetum (utan höljor), i vilken Sp hagnum magellani­ nigrum - Pleurozium schreberi -facies. Cladonia deles­ cum -facies ingår på flera håll. Cladonia delessertii sertii påträffades här. Betula nana ingår inte i mosse­ viddvegetationen. Den nu skildrade zoneringen gäller insamlades från denna zon. I mossens centrala delar ingår stora och blöta höljor rikligt. Från en av de de centrala delarna (kring krönet). I större delen av största noterades följande zonering : mossen saknas både lösbottnar och mjukmattor; höljevegetationen består här av fastmattor, mest Cuspidatetum dusenietosum: Trichophorum caespitosum - Sphagnum tenellum l. Blötast Carex limosa - Scheuchzeria palustris - Sphagnum dusenii -facies. S. dusenii delvis submers. -sociation. Varken Rhynchospora alba eller Scheuch­ 2. Carex limosa - Scheuchzeria palustris - Sphag­ zeria palustris påträffades. num cuspidatum -facies. S. cuspidatum överväxes här I västra kantens mellersta del är laggen ca 4-10 m och var av S. magellanicum. Ä ven S. haiticum och S. bred och bevuxen med fattigkärr-mjukmattor domine­ lindbergli ( ombrotrof lokal) ingår som dominanter. rade av Carex rostrata och Sphagnum apiculatum, Drasera anglica ingår. omkringliggande höljor är I samt fastmattor, dominerade av Carex paucijlora, detta stadium det vanligaste höljesamhället. C. 3. Rhynchospora alba - Sphagnum cuspidatum rostrata, Eriophorum vaginatum och Sphagnum papil­ -facies. losum. Mellan laggen och fastmarken växer Carex globularis. Längre norrut fö rekommer några smärre Rubello-tenelletum magellanicetosum: ytor dominerade av Malinia coerulea och Sphagnum 4. Eriophorum vaginatum - Sphagnum magellani­ papillosum. Dessa laggsamhällen är av myrviddnatur. cum -facies. Ä ven Trichophorum caespitosum ingår. Längst i sydväst finns myrkantsamhällen (Ripan·etum, Paucijloro-parvijolietum, Caricetum globularis), dels Ca lluno-juscetum: 5. Ca/luna vulgaris - Sp hagnum rubellum -facies. vid laggens utlopp, dels i ett litet dråg från fastmarken 6. Ca/luna vulgaris - Sp hagnum ju scum -facies. till laggen.

I nordöst är laggen orörd och bevuxen med Menyantho-dusenietum och Rostrato-parvijolietum. Östra Glaskogens icke-soligena område Carex magellan.ica och Sp hagnum teres noterades. I skogbevuxen dikad lagg längre mot söder ingår Carex Fattigdelen globularis rikligt. *73A. Myr vid Älgsjöns nordöstvik. Älg å. Arvika SV, *71. Brårudsmossen (Mosstakamossen). Järnskog. UG 11/56. 120m ö h. 6 ha. Koppom SV och SO, UG 12-13/38. 125 m ö.h. 59 ha. Liten mosse med lagg och göl. Långsträckt välvd mosse med krönet nära östra kanten (koncentrisk, av övergångstyp ). Skadad av väg­ *73B. Västra Sävtjärn. G lava. Arvika SV, UF 97/61. l bygge och torvtäkt, men intakt i de norra och centrala 131 m ö h. ha myr + 0,8 ha tjärn. delarna. Mest fattigkärr, ett par miniatyrmossar. Artlista.

72. Stormossen. Karlanda. Koppom SV och SO, UG *74. Rödvattensmossen. Glava. Åmål NV, UF 93/59. lO 02/36. 155 m ö h. 18 ha. 230 m ö .h . ha. Denna typiskt koncentriska högmosse saknar kant­ Koncentrisk av övergångstyp (krön ditt nära södra skog nästan helt. I sydväst finns dock ett väl utbildat kanten). Laggkärr, avlopp åt väster och nordöst, det kantskogsparti, i vilket Betula nana ingår sparsamt. senare dikat med ringa effekt.

Acta Phytogeogr. Suec. 57 My rvegetation i sydvästra Värm land 87

* 7 5. Kolsjötorpsmyren. G lava. Åmål NV, UF Pa ludella squarrosa, Sphagnum papillasurn och S. 92-93/62 (400 m S Kolsjön). 130m ö .h. l ,8 ha. warnstorfianum. F a t tigkärr. b) Kring södra delen av Norra Älgtjärn förekom­ mer ett rikkärr med väl differentierad vegetation. Längst i söder en myrkantvegetation med bl.a. Ep i­ Rikdelen lo bium palustre, Carex [lava och Mnium cinclidioides. Här påträffades också några få exemplar av Erio­ *76. Sulvikstjärn. Älgå. Arvika SV, UG 16/52. 174m phorum latifolium. I myrvidd-delen, som finns ö .h. 2 ha myr. närmast tjärnet, differentierades vegetationen på föl­ Gungfly kring tjärnet med bl.a. Scorpidium. Rikkärr jande sätt : 500 m S om tjärnet. I den blötaste delen växer ett Scorpidietum (tab. XXN). Detta övergår österut i en torrare växande 77. Örsjötorpskällan. Älgå. Arvika SV, UG 15/5 1 Sphagnum subsecundum -facies av Campylio-revol­ (1535 13), 225 m ö.h. 200 m2 • vetum (ta b. XXVI). Å t väster övergår Scorpidietum i Detta källkärr har beskrivits i kap . V myrkant-rikkärr­ ett likaså något torrare växande, av Campylium stella­ samhällen (tab. XXXI). tum och Drepanocladus badius dominerat bestånd av samma association (tab. XXVI). Närmast Scorpidium *78. Gäddmyren. Älgå. Arvika SV, UG 15/52 (600 m �vegetationen är detta bestånd rikt på Drepanocladus N om S. Örsjöns nordspets). 200 m ö .h.0, 5 ha. revolvens, men denna Drepanocladus-zon är alltför Kärr i sprickdal. smal och diffus för att en särskild facies skulle kunna urskiljas. Ytterligare mot väster, och torrare , förekom­ *79. Mörttjärnsmyrama. Älgå. Arvika SV, UG mer ett Tomentypnetum (tab. XXVII), vilket ytter­ 10/5 1-52. 210-215 m ö.h. Gungfly(1 ,5 ha) kring Lilla ligare mot väster övergår i en av Sphagnum plumu­ Mörttjärn. Två mossar, Kojamossen (2 ha) och Görs­ losum och S. papillasurn dominerad smal strimma, bysätermossen (3 ha). Från den senare analyser från från vilken fö ljande analys finns: två stora blöthöljor (tab . III). En mossegöL Pinus silvestris (gp) l Trichophorum alpinum 2 l l *80. Storvikstjämet. Älgå. Arvika SV, UG 08/48. Andromeda polifo lia Campylium stellatum My rica gale l Drepanocladus badius l 176m ö .h . 0,3 ha myr. Oxycoccus quadrip. l Paludel/a squarrosa l Gungfly med mellankärr (tab . XXI) och rikkärr med l Drasera intermedia Riccardia multifid a l Scorpidium kring bäckutflöde t. Å sidorna fattigkärr l t D. rotundifo lia Sphagnum centrale l (tab . IX). Menyanthes trifoliata papillasurn 2 l l S. Po tentilla erecta S. plumulosum 5 Carex lasiocarpa l S. warnstorfianum l 81. Älgtjärnsmyrama. Älgå. Arvika SV, UG 06/50. Malinia coerulea 2 220-225 m ö.h. 1-2 ha vardera. a) Vid Södra Älgtjärns nordöstra strand påträffades Genom närvaron av Sp hagnum plumulosum och S. Sp hagnum malle i följande artsällskap : papillasurn närmar sig denna vegetation Subfulvetum. c) 300400 m sydöst om Lilla Älgtjärn och på ca My rica gale l Carex rostrata 2 20 m högre nivå finns en liten myr, som i söder är Oxycoccus quadrip. l Equisetum fluviatile l rikkärr med bl.a. Corallorhiza trifida, Hammarbya l Drasera anglica Rhynchospora alba l paludosa, Carex chordorrhiza och Trichophorum D. intermedia l Scheuchzeriapalustris l alpinum. Anmärkningsvärt är att Betula nana inte på­ D. rotundifo lia l Trichophorumcaesp. l Ca rex lasiocarpa l Sphagnum malle 6 träffats i någon av Älgtjärnsmyrarna. l C limosa S. subsecundum l *82. Myrar kring Tyske tjärn. G lava. Arvika SV, UG Från den södra stranden har noterats Rhyncho­ 05-06/51-52. 230-250 m ö .h. spora fu sca, Sphagnum imbricatum och S. plumu­ Sju småmyrar med mycket olika vegetation från losum. mosse (excentriskt välvd) till rikkär r. Se kap. V, myr­ Myrpartiet ca 200 m nordöst om Stora Älgtjärn kan t-rikkärrsamhällen. har i sin södra kant en rikkärrvegetation, vilken huvudsakligen hör till Campylio-revolvetum (tab. *83. Sköllamyren. Glava. Arvika SV, UG 05/54-55. XXVI). Från den något torrare växande vegetationen 180 m ö.h. l ha. noterades Dicranum scoparium,. Drepanocladusbadius, Kärr, i södra delen rikkärr, men också tallmosse.

Acta Phytogeogr. Suec. 57 88 Sven Fransson

*84. Sigfridstorpsmossen. Glava. Arvika SV, UG 90. Linbråtskärret. Stavnäs. Åmål NY, UF 93/64 02/50. 170 m ö .h . 6 ha. (300 m VNV Linbråten). 175 m ö .h . l ha. Liten mosse. Detta lilla skogskärr har en myrkant-rikkärrvegetation (kap. V), som analyserats i tab. XXIX. Förutom tabel­ *85 . Ab borrtjärn(St . Skottjämets västra del). G lava. lens arter ingår Trichophorum alpinum. Arvika SV, UG 02/55. 185 m ö.h. Gungfly . 91. Svantorpskärret. Glava. Åmål NV, UF 94/65 . 90 m ö.h. 86. Hemtjärn. Glava. Arvika SV, UG 01/55. 190 m Detta lilla källkärr är beläget vid landsvägens södra ö .h . 0,4 ha. kant och kan lätt iakttas genom riklig och grant lysan­ Kring tj ärnets västra kant finns ett rikkärrgungfly, de Eriophorum latifolium. Artlista i kap. V myrkant­ vars vegetation fö rdelar sig på ett Scorpidietum (tab . rikkärrsamhällen. XXIV) och ett Campylio-revolvetum (tab . XXVI). Förutom i dessa analyser ingående arter har följande *92. Åltjärnsmossen. G lava. Åmål NV, UF 91l 62 mossor 1nsamlats: (NO om Åltjärn, N om vägen). 200 m ö .h . 3 ha. Aulacomnium palustre Splachnum luteum (det. H. Liten mosse med lagg. Ca lliergon giganteum Persson) Calliergonella cuspidata Sp hagnum contortum 93. Krokmyren. Glava. Åmål NV, UF 89/61 (800 m Drepanocladus purpu- S. parvifolium l raseens S. warnstorfianum ö om Gårmörttjärn). 210m ö.h. ha. D. revalvens Scapania irrigua Denna myr består till större delen av en risig mosse . I D. tundrae (confirm. H. den sydvästra laggen finns ett litet rikkärr, från vilket Persson) en del analyser gjordes (tab. XXIX, se även kap. V, myrkant-rikkärrsamhällen). Betula nana kunde inte *87. Älgmossen. G lava. Åmål NV, UF 93/54. 205 m påträffas. ö.h. 7 ha. Liten mosse. Glavsfjord en-Värmelns icke-soligena område *88. Lerbråtsmyren. Glava. Åmål NV, UF 93/55 (punkt 151). 151 m ö.h. 3 ha. Fattigdelen G ungflykä rr. *94. Södra Baksjön. Mangskog. Arvika NO, UG 24/8 1. 191 m ö.h. 89 . Sarvtjäm. Glava. Åmål NV, UF 94/63. 110 m Kärrpartier vid N. Bakälvens tillflöde, påverkade av ö.h. 0,2 ha. vattenreglering. Vid den västra kanten av detta tjärn finns ett rikkärr, vars vegetation fö rdelar sig på Scorpidietum (tab. *95. Myr vid Ö. Slomvattnet. Arvika. Arvika SO, UG XXIV), Campylio-revolvetum och To mentypnetum 21/72 (500 m V om Slomvattnet). 235 m ö.h. (tab. XXVII). Det är speciellt intressant genom före­ ö. Liten tallmosse och topogent fat tigkärr. Svag effe kt komsten av Leiocolea rutheana. Vid den södra sidan av två diken. (mellan tj ärnet och landsvägen) fm ns också rikkärr­ vegetation. Härifrån har följ ande arter antecknats: *96. Agvattensmyren. Arvika. Arvika SO , UG 20/71 (500 m SV om Agvattnets sydspets). 240 m ö .h . Ca l Eriophorumgracile Sphagnum papillasurn ha. Ma linia (rik!.) S. plumulosum Liten mosse. Svag dikningseffekt: vid ett dike Sphag­ Phragm ites (rik!.) S. pulchrum Trichophorum alpinum S. subsecundum netum compacti. Drepanocladus exannula­ Cephalozia connivens tus s.str. Lepidozia setacea *97. Speketjärnsmyrarna. Arvika. Arvika SV, UG D. procerus My lia anomala 20/63. 95 m ö.h. Scorpidium scorpioides Riccardia pinguis Spekemossen (2,8 ha) koncentriskt välvd, svårt Sp hagnum magellanicum skadad av dikning och torvtäkt; gungflyvegetation, bl.a. Obtusetum. Kring tjärnets södra kant förekommer fattigkärr­ vegetation och ett myrkantrikkärr med bl .a. Cepha­ *98. Stålsbergakärret. Arvika. Arvika SV, UG 20/66. lozia macrostachya (det. S. Arnell) på trädrot. 95 m ö .h . 4 ha.

Acta Phytogeogr. Suec. 57 My rvegetation i sydvästra Värmland 89

Gungfly kring Mjögsjöns avloppsvik med Scorpidie­ 102. Rosendalsmossen. Arvika. Arvika SV, UG tum (tab . XXN), Campylio-revolvetum och Obtuse­ 17/64. 60 m ö .h . 22 ha. tum (tab . XXV). Artlista. Även liten tallrnosse. Denna myr består märkligt nog av dråg och excent­ riskt uppbyggda mossepartier. Den västra delen av 99. Skårmossen. Älgå. Arvika SV, UG 18/56. 70-75 mossen är dock allsidigt välvd, varför den får beteck­ m ö .h. 20 ha. nas som övergångstyp. I norr och väster är mossen Består av en koncentriskt välvd mosse med omgivande åtskilligt fö rstörd av vägbyggen och torvtäkt; övriga lagg. Den tycks vara helt intakt. Ca 65% av mosseytan delar tycks dock vara hydrologiskt och sociologiskt utgörs av kantskogsvegetation, i vilken Ledum pa­ opåverkade. Från den östra fastmarkskanten kommer lustre ingår i fleradelar. På den lilla mossevidden finns ett par dråg och sprider sig ut över myren. Av dessa några djupare höljor med Sphagnum cuspidatum och domineras det norra av Ca rex lasiocarpa. Detta dråg på gränsen mot tuvorna S. balticum. Dock saknas dyker upp i två små gölar en bit ut i myren. Kring Ca rex limosa, Rhynchospora alba, Scheuchzeria dessa gölar finns rikkärrvegetation med bl.a. Tricho­ palustris och Trichophorum caespitosum. A v Sphagna phorum alpinum, Utricularia minor och Sphagnum spelar cuspidatum, fu scum och rubellum största subsecundum. Längre upp i dråget fö rekommer Carex rollen, medan magellanicum är sällsynt. Tuvvegeta­ chordorrhiza och Sphagnum lindbergii. Denna vatten­ tionen upptar stora ytor och övergår successivt i kant­ bana kan spåras längre u t på myrvidden genom före­ skogen. Empetrum nigrum, Ca lluna vulgaris, Cladonia komster av Carex pauciflora och Sphagnum lindbergii. alpestris, rangiferina och silvatica coll. spelar en C. C Den senare förekommer på flera ställen i myren, alla stor roll liksom Sphagnum fu scum. I sydväst är laggen fastmarksvattenpåverkade, rikligast i det nu nämnda relativt vattenrik (Riparietum, tab . XV). dråget. Det södra dråget går tvärs över myren. Det är *100. Rudsmossen. Jösse Ny. Arvika SV, UG långt ut bevuxet med myrkantväxter, såsom Betula 19-20/58-59. 70-75 m ö .h . 40 ha. pubescens, Carex canescens, C. nigra, Juncus fili­ Koncentriskt välvd, men totalt omvandlad av järnväg, fo rmis och Peucedanum palustre. Ä ven detta dråg diken och torvtäkt. tycks längre ut i myren ge upphov till förekomster av Carex pauciflo ra, Sphagnum dusenii och S. lindbergii. 101. Kärrsmossen. Arvika. Arvika SV, UG 17/62. Kantskogsvegetationen (tab. VI) är rik på Ledum 60-65 m ö .h . 43 ha, varav tj ärnet 2 ha. palustre, men Betula nana saknas. Ca rex globularis Myren består till större delen av en mosse, koncent­ insamlades i dikad lagg 1949 . riskt välvd kring ett tj ärn, Kärrsmosstjärnet. De störs­ På mossevidden förekommer stora höljor med ta mosseytorna utbreder sig norr och söder om detta. Carex limosa, Scheuchzeria palustris, Sphagnum Mossens vegetation är påverkad av dikningar av cuspidatum och S. dusenii. Denna vegetation är analy­ gammalt datum (Mörner i "Värmland förr och nu" serad i tab. III:B och E. Cetraria delisei har påträffats. 1952). Betula nana saknas både på myrvidd och i myrkant. I Mossens höljor är små. De blötaste delarna domine- regenerationsfödoppe t spelar både Sphagnum rubel­ ras av Sphagnum cuspidatum. S. balticum, S. rubel­ lum och S. magellanicum stor roll. Den senare täcker lum och S. tenellum spelar också stor roll, medan S. flera stora höljor. Trichophorum caespitosum före­ magellanicum helt saknas i höljorna. Carex limosa, kommer. Rhynchospora alba, Scheuchzeria palustris och Trichophorum caespitosurrz saknas i ombrotrof vege­ *103. Mötterudsmossen. Arvika. Arvika SV, UG tation (Trichophorum finns dock enl. Hård 1952 14/68. 65 m ö.h. 13 ha. Koncentriskt uppbyggd s. 171) . Cetraria deIise i har påträffats. I tuvorna spelar mosse, skadad av dikning. "Kantskog" av björk! Empetrum nigrum stor roll, liksom Calluna vulgaris, Rubus chamaemorus och Eriophorum vaginatum (tab. *104. Brunskogsmossen. Brunskog. Arvika SO, UG V :F). 15/80-8 1 (vid Skutboudden). 60 m ö.h. 9 ha. Runt om mossen finns en väl utbildad kantskogs­ Koncentriskt välvd mosse, skadad av vägbygge. zon, i vilken Ledum palustre ingår rikligt. Från laggen har Carex globularis antecknats. Kring tj ärnet utbreder sig fattigkärrvegetation, från *105. Dotteviksmossen. Arvika. Arvika SV, UG vilken följande arter antecknats: Ca lla palustris, 13/65. 75 m ö.h. 11 ha. Cicuta virosa, Lysimachia thyrsiflora, Menyanthes Koncentriskt välvd mosse, fö rstörd av torvtäkt och trifoliata, Peucedanum palustre, Carex canescens, C två vägbyggen. Analyser av Va ccinietum uliginosi med limosa, C. rostrata, Sp hagnum riparium. riklig Ledum (tab . VI).

Acta Phytogeogr. Suec. 57 90 Sven Fransson

*106. Storkasbergsmossarna. Arvika. Arvika SV, UG oregelbundet formade partier, varför den inte är fullt 12/66-67. 140 m ö .h. 2 resp. l ha. typisk. Vid den östra kanten uppgår välvningen blott Två små mossar, övervägande tallmosse, samt laggar. till l m. Myren har tidigare besökts av Du Rietz, Osvald och Thunmark (Hård 1952, Du Rietz' fält­ *107. Mosstorpsmossen. Brunskog. Arvika SO, UG anteckningar från den 16.9.1 933), varvid bl.a . Sp hag­ 12/73. 60-65 m ö.h. 18 ha. num lindbergii påträffades "i en grop , grävd ganska Koncentriskt välvd mosse, skadad av torvtäkt, dikning säkert". och vägbygge . I kantskogsvegetationen förekommer Ledum pa­ lustre rikligt. I mosseviddvegetationen uppträder i *108. Bjömtjärn. Arvika. Arvika SV, UG 11/66. 122 vissa delar storhöljor med Drasera anglica, Carex m ö.h. limosa, Scheuchze_rifl palustris, Drepanocladus flui­ Litet gungfly vid tjärnet, rätt artrikt (Obtusetum ). tans, Sphagnum balticum och S. cuspidatum. I större delen av mossen saknas emellertid dylika höljor. Där *109. Lid tjärn. Arvika. Arvika SV, UG 10/67. 144 m domineras i stället de blötaste höljedelarna av Rhyn­ ö .h . chospora alba och Sp hagnum cuspidatum. Därovanför Smal kärr kan t. följer en av Eriophorum vaginatum och Sp hagnum balticum dominerad zon, följd av en smal zon med *110. Långsjön. Arvika. Arvika SV, UG 10-1 1/68-69. Sphagnum balticum och S. magellanicum blandade. 164m ö.h. Ä ven i denna zon dominerar i fältskiktet Eriophorum Bl.a. dystrand på fastmarksunderlag men med kärr­ vagina tum, liksom i den därnäst följande, i vilken växter. Sphagnum rubellum dominerar i bottenskiktet. Trichophorum caespitosum påträffades inte. Därovan­ *111. Yppersbymossen. Högerud. Arvika SO, UG för följer tuvvegetationen, nederst här och var med en 08.{)9/72-73. 80 m ö.h. 20 ha. smal S. rubellum -dominerad zon, i övrigt med S. Koncentriskt byggd mosse, skadad av torvtäkt. fu scum som dominant. Den östra laggen är bred och vattenrik och verkar *112. Oxbrokärren. Brunskog och Högerud . Arvika vara helt intakt. Vegetationen är ett myrviddfattigkärr SO, UG 10/74. 57 m ö.h. med sparsamma inslag av myrkantväxter. I de övre Kärr vid Oxbroälven samt gungflyn vid utflödet. En delarna (fig. 31) är denna lagg ett extremfattigkärr källa (se kap. V myrkant-rikkärrsamhällen). med Carex rostrata - Sphagnum parvifo lium -socia­ tion. Längre ned är den något rikare. Härifrån anteck­ *1 13. Nordtjärnet. Stavnäs. Arvika SO, UG 01/73. nades (DR = endast enligt Du Rietz' anteckningar): 70 m ö.h. Endast de norra delarna har besökts. Dikad , björk­ bevuxen. A/nus glutinosa Carex magellanica Betulapub escens C. rostrata Salix nigricans Eriapharum angustif Vännskog. Arvika SO, UF *114. Römossen. Oxycoccus quadrip . Ca lliergon stramineum 98/8 1-82. 64 m ö .h . 20 ha. Ep ilobium palustre Campylium stellatum DR Koncentriskt högvälvd mosse. Intakt laggkärr i NV. Equisetum fluviatile Drepanacladus exann. s.str. Filipendula ulmaria D. revalvens DR *115. Fjöletjäm. Stavnäs. Åmål NO, UF 93/76. 149 Galium palustre Sphagnum amblyphyllum mö.h. Menyanthes trifoliata S. ap iculatum Peucedanum palustre S. centrale Gungfly och källkärr. Potentilla palustris S. dusenii Viola palustris S. abtusum *116. Gårdsviksmossen. Gillberga. Åmål NO, UF Agrostis canina S. palustre 89-90/78. 56-60 m ö.h. 17 ha. Carex canescens S. papillasurn Koncentriskt välvd mosse , starkt skadad av torvtäkt C. chordorrhiza S. parvifo lium lasiocarpa S. subsecundum och dikning. C. C. limosa S. warnstorfianum D R 117. Krogserudsmossen. Värmskog. Åmål NO, UF 90-9 1/85. 60-65 m ö.h. 56 ha. *118. Brunntjärn.Gr ums. Åmål NO, UF 87/87. 77 m Denna myr är till större delen en koncentriskt välvd ö.h. l ,8 ha. mosse. Den är emellertid uppdelad på tre ganska Gungfly, artlista.

Acta Phytogeogr. Suec. 57 My rvegetation i sydvästra Värmland 91

*120. Lilltjärn. Gillberga. Åmål NO, UF 80/80. 95 m ö.h. Gungflyvegetation, delvis rikkärr. Artlista.

*121. Bytjärnet. Gillberga. Åmål NO, UF 78/78-79. 87 m ö.h. Liten tallmosse, magnocariceta.

122. Kackerudsmossen. Gillberga. Åmål NO, UF 76/79. 85 m ö .h . 56 ha. Denna myr (flygbild, fig. 32) kan sägas vara den vackrast utbildade koncentriskt välvda mossen inom undersökningsområdet. Själva mossen är i det närmas­ te intakt; däremot är laggen åtminstone i väster påver­ Fig. 31. Övre delen av den vattenrika östra laggen i Krogse­ rudsmossen (nr 117). Fältskiktet domineras av Carex rostrata. kad av dikningar. Mossen har stratigrafiskt undersökts

T.v. kärrväxtgränsen och en smal kantskogszon. 10.7 .1963. - av Jan Lundqvist (1958 s. 141-142). A well-developed lagg with dominant C. rostrata. To the left I de sydvästra delarna är kantskogszonen ca 25 m the fen plant lirnitand a narrow marginal pine-bog zone. bred med 3-7 m höga tallar. Ledum palustre ingår. Där tallarna glesnar, ökar Sp hagnum Ju scum och minskar S. parvifolium. Utanför detta glesare kant­ * 119. Häljebolsmossarna. Gillberga. Åmål NO, UF skogsparti tätnar tallarna ånyo Q fr J an Lundqvist l.c.). 83/72. 150m ö.h. Här fi nns alltså en dubbel kantskog, ett fö rhållande Två mossepartier, en öppen, närmast koncentriskt tidigare känt från Skagershultamossen (karta i v. Post välvd (7 ha) och en tallmosse (10 ha), samt små kärr & Sernander 1910 och i stencilerad undersökning nän Främretjärn. 1971 av I. Backeus).

Fig. 32. Kackerudsmossen (nr 122) är en koncentriskt välvd mosse med några gölar. I de nordvästra delarna finns en dubbel kantskog. I sydöst en nästan avsnörd , igenväxande vik . Bildens bredd ca l km . Publicerad med tillstånd av Rikets allmänna kartverk. - A concentrically domed bog with a few bog-pools. The mar­ ginal wooded zone is duplicated in its north-western part. Width of photo ca l km.

Acta Phy togeogr. Suec. 57 92 Sven Fransson

Fig. 33. Kackerudsmossen (nr 122). I mosseplanets södra del finns några stora gölar, av vilka ett par hyser minerotrofa växter (Nuphar luteum, Ny mphaea sp., Carex rostrata ). 10.7 .1963. -Abog-pool with a few minerotrophic ind icators.

I södra delen av mosseplanet finns några ganska intakta. På båda upptar kantskogen ca 50%. Den stora gölar, varav några har kärrväxter (N up har södra mosseviddens höljor är bevuxna med Rubella­ luteum, Ny mphaea sp ., Carex rostrata). Se fig . 33. De tenelletum , i vilket Trichapharum caespitasum sak­ största höljorna är bevuxna med Cuspidatetum duse­ nas; dominanter är Eriapharum vaginatum, Sp hagnum nietosum (Drosera anglica, Carex limosa, Rhyncha­ balticum, S. rubellum och S. tenellum. Ä ven S. cuspi­ spara alba, Scheuchzeria palustris, Sp hagnum cuspi­ datum fö rekommer på mosseplanet, liksom Drasera datum, S. dusenii). I detta samhälle ingår även Sp hag­ anglica. Däremot saknas Carex limasa, Rhynchaspara num magellanicum som en betydelsefull bottenskikts­ alba, Trichapharum caespitasum och Scheuchzeria dominant (tab . III), som växer över S. cuspidatum palustris. På den norra mossen spelar ristuvsamhällena och S. dusenii. Något torrare kommer en Eriapharum en något större roll, men i övrigt är mosseviddvegeta­ vaginatum - Sphagnum haiticum - S. magellanicum tionen lik den södra mossens. Ledum palustre ingår i -zon, vilken efterföljes av en zon med Eriapharum den norra mossens kantskog. I laggen fattigkärr med vaginatum, Trichapharum caespitasum, Sphagnum Menyantha-dusenietum (Myrica gale, Carex limosa, rubellum och S. tenellum som dominanter (Rubella­ Rhynchaspara alba, Scheuchzeria palustris, Sp hag­ tenelletum ). I tuvvegetationen är Sp hagnum Ju scum num apiculatum). Vid Notflagan noterades Drasera viktigaste bottenskiktsdominant; S. rubellum fö re­ intermedia. Vid ett litet kärr 300 m söder om Lys­ kommer där blott obetydligt, S. magellanicum inte tjärn antecknades Carex fiava och Eriapharum gracile. alls. *125. Lilla Kvamtjärns-kärret. Stavnäs. Åmål NV, Rikdelen UF 89/65 (SV om L. Kvamtjärn). 131 m öh. Litet rikkärr i myrkan ten. *123. Området �ring Frosttjäm. Stavnäs. Åmål NV, UF 94/67. 80 m ö.h. *12�. Myrar kring Höningen. Stavnäs. Åmål NV och Bäck-kärr och gungfly med en göl. NO, UF 86-87/70-7 1. 135-155 m ö h. Kärr delvis skadat av dikning. I anslutning finns kärr 124. Lystjämsmossarna. Stavnäs. Åmål NV, UF vid Kvarntjärn. (På fastmark väster om Röningen 90/66 och 90/67 (S och ö om Lystjärn). 124m ö h. 3 Plagiathecium undulatum. På översilad jord nedanför resp. 4 ha. en källa vid Korpetarp SV om Nybyggerud Riccia Dessa båda mossar är koncentriskt välvda. De är helt beyrichiana, ny för Värmland, det. S. Arnell.)

Acta Phy togeogr. Suec. 57 Summary

Mire vegetation in south-western Värmland, Sweden

I. lntroduction Among Quaternary deposits till is mostly domi­ nant, especially above the highest coastal Iine. In the As regards mire vegetation southern and middle southern parts the country was submerged up to 175 Sweden may be schematically divided into three main m above the present sea level and in the northern parts: (l) The area immediately to the north of limes outskirts up to 197 m. Dominant post-glacial sedi­ norrlandicus (Sjörs 1948 etc.). (2) The south-west ments below the highest coastal line are clays with silt Swedish district (Osvald 1923, Du Rietz 1950a, or fine sand. Bare rock is exposed in considerable Malmer 1962a, b and c, 1965, etc.). (3) The east areas around Lake Stora Gla. Most of the area is Swedish district (Du Rietz 1950c, etc.). The area of relatively poor in mires (< 10% of the land area). investigation is situated in the intersection between Richer in mires are the whole northern upland and those three district s and has traits of all three. The the western part of Ciaskogen. aim of the investigation is to illustrate, fo remost from Floristics. The area is part of a phytogeographical a phyto-sociological point of view, the transition be­ "borderland" (Fransson 1965). The northern upland tween northern and southern , eastern and western belongs to the floristic province of Northern Europe characteristics in the mire vegetation in this transi­ and West Siberia, while Glavsfjordsdalen belongs to tional area, and to demoostrate the trophic diffe ren­ the Baltic subprovince of the floristic province of tiation of the area. Central Europe (cp. Du Rietz 1925 pp. 6-9 and PI. I, The field work was begun in 1954 (Fransson 1958) Sj örs 1956 pp. 6-7). Glaskogen, however, is a transi­ and was carried out mainly during the years 1959-64 , tional area between the fo rmer province and the sub­ with later complements. oceanic subprovince of the province of Central The vaseular fl ora of the area has been described in Europe. detail by Hård av Segerstad (1952). The �p hagnum flora was investigated by Åberg (1933, 1937). The peat stratigraphy was investigated by J. Lundqvist III. The hydro-morphology of the mires (1958). The terminology follows that of Sjörs (1948, 1961b). II. The area of investigation Derivation of mire water. Ombrogenous, topogenous and limnogenous mire elements occur within the Situation and limitation appear from fig. l. The area includes two uplands, one to the north and one to the whole investigation area. soligenous mire elements south (called Glaskogen), ·the valley between these occur mainly in areas higher than 200 m above sea uplands (Glavsfjordsdalen), and the valley to the west level (map 1). of Ciaskogen (Vännackadalen). Size 3200 sq.km. Fig. 4 shows the main traits of the bedrock. The Structural features. Flarks (rimpis) occur in one single area investigated is largely a part of the south-western mire (no. 42 , see map 2). Bog-pools, being parts of Swedish gneiss area, but encloses the Gillberga Syn­ the hollow-hummock complexes of the bogs, occur all cline (Magnusson 1929) and the mylonite zone of over the investigation area; most frequent, however, central Värmland (Magnusson 1937). in the north (map 3). Swallow-holes (figs. 7 and 8) The elevation appears from fig. 3. The main traits have been fo und in only a fe w mires, all of which are of the bedrock surface are determined by numerous situated at high levels (map 3). fi ssure valleys running in a NNW-SSE direction . In the northern upland area and in certain parts of Cia­ Morphological types of bogs and types of mire skogen the till is thick enough to produce landforms complexes. Concentrically darned bogs occur mainly of its own. in low-level areas, eccentrically developed bogs mostly

Acta Phytogeogr. Suec. 57 94 Sven Fransson in high-leve! areas (map 4). Many bogs have been sary. Such practical reasons may be demands on el ear classified as transition types. A number of mire arrangement, the fact that certain gradients are better complexes consist of eccentrically sloping bogs sepa­ investigated after a classification according to some rated by soligenous fe n "soaks" (map 5). other gradient has been carried out, and the fact that a hierarchic system is what best "corresponds to the systems of concepts, necessary for the language and IV. Plant communities of the mires, general the thought" (Tuomikoski op .c.). considerations Such a hierarchic system, however, should be founded on the differentiation according to vegeta­ Methods, tenninology and principles of classification tional gradients. The author finds the floristic variation to have nearly the ·same magnitude with regard to all At the analysis of the vegetation , sample plots of 0.25 three main gradients in the mire vegetation (see be­ sq.m have been used. In each site (mire or part of low), for which reason floristic priority cannot be mire) at least five homogeneous quadrats have been given to any of them. However, the fen plant limit analysed in each of the investigated vegetation types. (Sjörs 1946 p. 14, 1948 p. 58), i.e. the borderline of A modified form of the Hult - Sernander - Du R.ietz minerotrophic indication (Du Rietz 1954), is clearly scale has been used (5 = 50-75%, 6 = 75-100%). marked and useful in practice . This limit has therefore At the classification of the analyses and series of been ehosen as the main dividing lin e. In the fu rthe r analyses the author has primarly considered similari­ classification , when floristic diffe rences do not give ties and differences in the floristic composition, using enough lead, the author has tried to distinguish units the terms binding species (Odum 1954 p. 303, Wassen which occur as continuous vegetation in nature . 1966 p. 26, Sj örs 1967 p. 46, 1971 p. 66, Hallberg 1971 p. 42) and differential species. The terms exclu­ sive and preferential characteristic species have also Vegetational gradients within the mire vegetation been used. Besides, frequency and dominance have been taken into consideration. Associations, sub­ The poor-to-rich vegetational gradient (table , and a associations, variants and facies have been ·diffe ren­ I synopsis in the text). The fe n plant limit is being dis­ tiated. In order to make the names of the communities cussed. In concentrically darned bogs this limit is often as short and expressive as possible, the author has, clearly marked. However, it often appears more mark­ against praxis (see Bach, Kuoch Moor 1962 p. 303) & ed than it really is, as diffe rences according to other but in accordance with Du Rietz (1949 etc.), some­ vegetational gradients appear at the same place in times formed community names on the specific many mires. In bogs built up eccentrically , where the epithet alone, without the name of the genus (e.g. fe n soak water disperses in to adjacent bog hollows, the Sarmentosetum ). limit is often indistinct but may usually be located. Composite tables for groups of associations (tables The fu rther division by this gradient appears from VII, XIV, XIX, XXIII and XXVIII) have been pre­ table I. pared according to the method described by Ellenberg (1956 pp. 45-63). However, the analytical material from each association is shown in association tables (e.g. tables III-VI). The latter are intended to give a The vegetational gradient mire expanse to mire margin comprehension of how the community appears in (table l). By this gradient the associations may be nature , for which reason the species have been arrang­ fairly weil classified as two groups. Some associations ed according to layers and Iife forms. These tables are (Rostrato-parvifolietum, Obtusetum , to a certain essential, because they account for the starting points, degree also Va ccinietum uliginosi, Calluno-stramine­ the homogeneous quadrats. tum and Sarmentosetum) are, however, transitional. In order to illustrate how the associations fit into vegetation gradients, two surveys of nearly the whole material have been worked out (tables I and II). The vegetational gradient mud-bottoms to hummock As regards the classification of the associations, the vegetation with dwarf shrubs (table II). A comparison author, in principle , would prefer a multi-dimensional, between the author's classification by this gradient and coordinatic system (cp. Tuomikoski 1942, Sjörs 1948, the corresponding classifications by Sjörs (1948) and 1961). For practical reasons, however, the author con­ by Malmer ( 1962a, b and c) is fo und in another synop­ siders a hierarchic modification of this system neces- sis in the text.

Acta Phy togeogr. Suec. 57 My rvegetation i sydvästra Värm land 95

V. Description of the vegetation Menyantho-dusenietum and Trichophoro-papillosetum or Molinio-papillosetum. Ass. Sphagnetum compacti (table X). Only in the Bog communities (table VII) uplands (map 11). Ass. Trichophoro-papillosetum (table XI). Common Bog expanse communities. Ass. Cuspidatetum (table in the uplands (map 12). Four variants: (a) Tricho­ III). Subass. zygogonietosum lacks a covering bottom phorum variant (B, C; A and E in part); the most layer of Sphagna. Instead there are algae (Zygogonium common variant. (b) Carex pauciflora variant (D). ericetorum) and the live rworts Cladopodiella fluitans (c) Sphagnum balticum - rubellum variant (F). (d) S. and Gymnocolea inflata; relatively rare in the investi­ parvifolium variant (G), closely related to Paucifloro­ gation area. Subass. dusenietosum (table III :A-F) parvifolietum. The three latter variants are less occurs in the central and wetter parts of large hollows; common. rarely appearing in this subass. is also Sp hagnum Ass. Molinio-papillosetum (table XII). Only in the magellanicum as a dominant (map 7). Subass. tenelle­ uplands, less common than the previous ass. (map 13). tosum (G-I), as a prevailing hollow community, is Ass. Calluno�straminetum (table XIII). Occasional restricted to a limited area in SW Glaskogen (map 6) hummacks in poor fe ns. but is fo und as a sparse component in the hollows all over the investigation area. Mire margin poor fen communities (table XIX). Ass. Ass. Rubello-tenelletum (table IV). Common all Riparietum (table XV); in wet places. Five variants: over the area as a fringe between Cuspidatetum and (a) Mud-bottom variant (A, B), with a sparse or no Calluno-fuscetum. Subass. magellanicetosum (A, B) is bottom layer of mosses; rare. (b) Carex rostrata variant common in the whole investigation area, especially in (C , D). (c) Lysimachia variant (E), characterized by large hollows. Subass. tenelletosum (C-G) is common Lysimachia thyrsiflora and Ca lla palustris. (d) Normal in the whole area, mostly in small hollows, but most variant (F-H); common all over the area, especially in frequent in the bogs of the uplands. the uplands. (e) Sphagnum parvifolium variant (1-L), Ass. Ca lluno-fuscetum (table V). Five facies: Sphag­ growing in samewhat drier sites than the previous num magellanicum facies rare, on a fe w bogs in the ones; common. southern part of the investigation area (map 8). S. Ass. R·ostrato-parvifo lietum (table XVI). Relatively rubellum fa cies, S. fu scum facies, hepatic facies and common in the upper parts of open lagg fe ns. Ciadina facies common all over the investigation area. Ass. Paucifloro-parvifolietum (table XVII). In small woodland fens and as a component of larger mire Bog margin communities. Ass. Vaccinietum uliginosi complexes. Most common in high-leve! areas. Two sub­ (table VI) occurs as common in the whole area but has associations: (a) vaginatetosum (A-D) and (b) pauci­ relatively less importance in the west. It varies as re­ floretosum (E-H). gards the often dominant dwarf shrubs Betula nana Ass. Ca ricetum globularis (table XVIII). A nearly and Ledum palustre (maps 9, 22, 25). exclusive characteristic species is Carex globularis ; be­ tween mire vegetation and adjacent vegetation on Fen communities mineral ground. Especially typical in the upper parts of the laggs. Most common in the uplands. Poor fe n co mmunities Mire expanse poor fen communities (table XIV). Ass. lntermediatefen co mmunities Menyantho-dusenietum (table VIII). Common in the Only mire expanse communities (table XXIII). Almost whole investigation area. Six facies: (a) Mud-bottom exclusively in the uplands. facies (A, B) lacks a covering bottom layer of mosses; Ass. Stygietum (table XX). Mud-bottom communi­ rare, in the central parts of som e fen soaks. (b) Sphag­ ty; very rare in the investigation area (map 14). num cuspidatum facies; rare . (c) S. dusenii facies (C-H) Ass. Sarmentosetum (table XXI); rare (map 15). plays an important role in the mire vegetation of the Ass. Subfulvetum (table XXII); rare (map 16) . area. (d) S. apiculatum facies (K-M) common, especial­ ly around tarns and in open lagg fe ns. (e) S. lindbergii Rich .fe n co mmunities facies (I, J) and (f) S. pulchrum facies (N, O) mostly in the uplands. Mire expanse rich fen communities (table XXVIII). Ass. Rhynchosporo-papillosetum (table IX). Com­ Ass. Scorpidietum (table XXIV); rare in the wettest mon all over the area, often in a zone between parts of the rich fe ns (map 17).

Acta Phytogeogr. Suec. 57 96 Sven Fransson

Ass. Campylio-revolvetum (table XXVI). In rich sisting of eccentrically developed bogs and soligenous fe ns, between Scorpidietum and To mentypnetum as to fe ns (map 5). wetness; rare (map 18). (4) In both uplands, but more frequent in the Ass. To mentypnetum (table XXVII); rare (map 19) northern one. Betula nana, Ca rex globularis, Juncus in the drier zones of the rich fe ns. stygius, Sphagnum compactum (in mire vegetation), S. Special group : Ass. Obtusetum (table XXV). Wet­ lindbergii; Calluno-fuscetum with Betula nana, Sp hag­ growing transition to margin rich fe n; rare, only in the netum compacti, Sarmentosetum, Ca ricetum globularis lowlands (map 20). (at least in typical form with Carex globularis); bog­ pools (map 3), swallow-holes (map 3), networks of Mire margin rich fen comrnunities. Without proper mud-bottoms. spring vegetation (table XXIX); rare , mostly in the (5) Restricted to. the northern upland. Selaginella riche r part of G laskogen. selaginaides. With proper spring vegetation (tables XXX, XXXI, With concentration to the lowlands. (6) With concent­ XXXII); as the previous one. ration to the south-eastern part of the investigation area. Ledum palustre; slightly domed, totally wooded VI. The species of the mire vegetation bogs. (7) Spread over the whole lowland. Galium tri­ In this chapter a basis is given for the plant­ fidum, Carex diandra, Sphagnum obtusum, Cu spida­ geographical discussion in chapter VII. In some cases tetum dusenietosum, Obtusetum; concentrically taxonomical and sociological problems are also touch­ darned bogs. ed upon. The distribution of the various species in the With southem distribution. (8) Mainly in Glaskogen area investigated appears from the maps 21-99. With and in the southern lowlands. My rica gale, Drasera certain exceptions, mentioned in the text (e.g. Sp hag­ intermedia, Carex pulicaris, Rhynchospora fu sca; num), the nomendature follows Hylander (1955 and Sphagnum magellanicum facies of Calluno-fuscetum, 1966), Nyholm (1954-69), S. Arnell (1956) and Mag­ Sphagnum papillasurn in ombrotrophic habitats. nusson (1937). The bryophyte herbarium material in Gothenburg (G), Lund (L), Stockholm (S =The With northem distribution. (9) Mainly in the northern Swedish museum of natural history) and Uppsala (U) uplands and in the northern lowlands. Salix lapponum, has most! y been included. Carex chordorrhiza (? ); Cuspidatetum zygogonie­ tosum, Sp hagnum lindbergii in natural ombrotrophic VII. Some distributional conditions habitats.

Short survey of distributional types in the investiga­ More or less concentrated to the edaphically richer tion area, of species, communities and hydro-morpho­ parts. (lO) Confined to the riche r part of G laskogen. logical units Paludella squarrosa, Leiocolea rutheana, Orthocaulis kunzeanus (? ), Riccardia multifz da; Tomentypnetum. With concentration to the up lands. (l) Restricted to ( 11) With additional scattered locali ties outside the western, especially south-western, Glaskogen. Erica richer parts of Glaskogen, especially to the south of tetra/ix, Odontoschisma sphagni; Cuspidatetum tenel­ Lake Kymmen. Utricularia minor, Eriophorum la ti­ letosum as predominant community in bog hollows; fo lium, Bry um pseudotriquetrum, Calliergon richard­ flarks(rim pis). sonii, Campylium stellatum, Cinclidium stygium, (2) In both uplands, but most frequent in western Mnium cinclidioides, Scorpidium scorpioides, To men­ G laskogen. Molinio-papillosetum. typnum nitens, Sphagnum contortum, S. wamstor­ (3) Rather similar frequency in both uplands. Ca rex fianum, Riccardia pinguis; Scorpidietum, Campylio­ livida, Trichophorum caespitosum, Ca lliergon sarmen­ revolvetum. tosum, Drepanocladus badius, Sphagnum auriculatum, (12) In most cases, common in both richer parts, S. imbricatum, S. jensenii, S. malle, S. pulchrum, S. but also well distributed in other parts of the uplands. nata, Trichophorum subfulvum, Odontoschisma elongatum; Trichophoro­ Carex dioeca, C. jlava, C. vagi papillosetum, Subfulvetum, Stygietum, Riparietum, alpinum, Drepanocladus exannulatus s.str., D. proce­ Paucijloro-parvifolietum; eccentrically developed bogs rus, D. purpurascens, D. revolvens, Sphagnum ambly­ (map 4), soligenous fe ns and mire complexes mainly phyllum, S. plumulosum; Paucijloro-parvifolietum consisting of s u ch fens (map l), mire complexes con- vaginatetosum.

Acta Phytogeogr. Suec. 57 My rvegetation i sydvästra Värmland 97

All over the area. ( f3) Showing a certain concen tra­ scandia, hut generally with reduced frequency to the tion to the uplands. Transitional group between (14) south. Corallorh iza trifida (14), Galium triftdum (7), and (3). Carex magellanica, C. paucijlora, Sphagnum Utricularia in termedia (14), Carex chordorrhiza (9 ?), dusenii, S. papillosum, S. riparium, Cetraria delisei. C. magellanica (13), C. pauciflora (13), Trichophorum (14) With even distribution all over the investiga­ alpinum (12); To mentypnetum (10). tion area. Irregularities in the recorded distribution of certain species may be explained by inadequacy in the B. North�astem. Carex globularis (4); Caricetum glo­ investigation material or by the irregular distribution b ularis ( 4). of the mires in general . Andromeda polifolia, Empet­ mm nigmm, Oxycoccus quadripetalus, Corallorhiza C. Eastem. Ledum palustre (6); Vaccinietum uliginosi, trifida, Drasera anglica, D. rotundifo lia, Hammarbya especially Ledum facies; slightly domed, totally wood­ paludosa, Lycopodium inundatum, Menyanthes trifo­ ed bogs (6). liata, Utricularia intermedia, Viola palustris, Ca rex canescens, C. echinata, C. nigra, C. lasiocarpa, C. D. Southem in general (as to total distribution slightly limosa, C. rostrata, Eriophomm angustifolium, E. vagi­ oceanic; in Sweden well-spread over its southern parts natum, Juncus filiformis, Phragmites communis, Rhyn­ hut in many cases more common towards west; in chospora alba, Scheuchzeria palustris, Aulacomnium Norrland near the Bothnian coast). My rica gale (8), palustre, Drepanocladus fluitans, Polytrichum com­ Drasera intermedia (8), Lycopodium inundatum (14), mune, P. strictum, Sphagnumapicul atum, S. balticum, Carex pulicaris (8), Rhynchospora alba (14), R. fu sca S. centrale (? ), S. cuspidatum, S. fu scum, S. magelia­ (8), Sphagnum cuspidatum (14), S. obtusum (not ni cum, S. parvifolium, S. mbellum, S. subsecundum, S. oceanic) (7); Obtusetum (7); concentrically domed tenellum; Rubello-tenelletum, Calluno-fuscetum, Va c­ bogs (7). cinietum uliginosi, Menyantho-dusenietum, Rhyncho­ sporo-papillosetum, Rostra to-parvifolietum; ombro­ E. Westerly suboceanic. Erica tetralix (1), Sphagnum genous, topogenous and limnogenous mire elements, auriculatum (3), S. imbricatum (3), S. malle (3), bog-hummacks and bog-hollows. Odontoschisma sphagni (1), Sphagnum papillasurn in ombrotrophic habitats (8); Cuspidatetum tenelletosum Occurrence in the investigation area of floristic (1), Sphagnum magellanicum facies (8) and S. mbel­ elements and regional distribution types among com­ lum facies (14) of Ca lluno-fuscetum. munities and hydro-morphological units F. Humidity-dependent in general (northern and The figures in braekets refer to distribution groups in south-western in Sweden). Trichophomm caespitosum the area according to the above . (3), Sphagnum pulchrum (not in northernmost Sweden) (3); Sphagnetum compacti (4), Trichophoro­ A. Northem in general. l. Rare south of limes norr­ papillosetum (3), Molinio-papillosetum (2); soligenous landicus. Salix lapponum (9), Selaginella selaginaides fe ns (3), bog-pools (4), swallow-holes (4), eccentrically (5), Calliergon sarmentasurn (3), Drepanocladus badtus developed bogs (3). (3), Sphagnum jensenii (3), S. subfulvum (3), Odonto­ schisma elongatum (3), Cetraria delisei (13); Riparie­ Comments on the two lists above tum (3), Sarmentosetum (4)., Subfulvetum (3), Sphag­ num lindbergii in ombrotrophic habitats (9); Calluno­ Most northern species prefer the uplands or are wholly fu scetum with Betula nana (4); flarks (rimpis) (1). restricted to them, either with an even distribution in 2. With reduced frequency south of the limes norr­ both or with preference to the northern one. For the landicus but widespread also in southern Sweden . northerly characteristics of the rich fe n vegetation Betula nana (4), Carex vaginata (12), Juncus stygius (Tomentypnetum, Paludella squarrosa, Calliergon ( 4), Carex livida (3), Calliergon trifarium (10), Drepa­ richardsonii, Leiocolea rutheana), however, the trophic nocladus procems (12), Paludella squarrosa (10), facto rs seem to be mo re decisive. On the other hand Sphagnum lindbergii (4), S. riparium (13), Ce traria the intermediate fe n vegetation, which is decidedly nivalis (1), Cladonia delessertii (see map 99); Cuspida­ northern as a group of communities, shows a clear tetum dusenietosum (7), Stygietum (3). preference to the uplands for its components (Subful­ 3. Species that are "boreal-montane" (see Hulten vetum, Sarmentosetum, Stygietum; Juncus stygius, 1 950) with respect to their total distribution, and Calliergon sarmentasurn and other species). Cetraria occur over the greater part of the lowlands of Fenno- delisei, a northern species in Sweden, decreasing quite

Acta Phytogeogr. Suec. 57 98 Sven Fransson abruptly near the limes norrlandicus, nevertheless has Furthermore a richer area appears in the northern numerous localities in the lowlands, though preferring part of the investigation area. This may be associated the uplands. Of the "boreal-montane" species, taken with the mylonite zone of central Värmland (Magnus­ down in group A(3), Carex magellanica, C. pauciflora son 1937). See fig. 19. and Trichophorum alpinum show a weak tendency to prefer the uplands; Carex chordorrhiza has a somewhat The plant-geographical division as regards the mire higher frequency in the north. The north-eastern C. vegetation globularis also joins the species preferring the uplands. It also shows a rich occurrence , however, in certain In his arrangement of the descriptions of the mires parts of the n orthem lowlands. ( chapter VIII), the author has made a division of the Also the westerly suboceanic species (E) are con- area with regard to general traits of the mire vegeta­ centrated to the uplands. Some of them - (l) and (2) tion. As the first b�sis of division the occurrence of in the fint list - prefer the southern upland, others soligenous fe ns has been used. The trophic differentia­ show a similar distribution between both. Concentrat­ tion of Glaskogen and the occurrence of some import­ ed to the uplands are also allspe cies, communities and an t mire plants (Betula nana, Ledum palustre, My rica hydro-morphological units with a general distribution gale, Trichophorum caespitosum) have been u sed in showing dependence on elirnatichumidit y (F). the furthe r division. Of those species which in Sweden are generally southern (D), My rica gale, Drasera intermedia and Rhynchospora fu sca show a generally southern distri­ The correlation of the mire vegetation with altitude bution also in the investigation area. None of them and elirnatichu midity shows preference to the elimatically humid G laskogen. Howeve r, Rhynchospora alba is distributed over the The correlation of the mire vegetation with the alti­ whole investigation area. tude is illustrated by the maps 1-99 and by fig. 9. The Concentrically domed bogs and those mire transition is gradual, hut as a practical borderline be­ complexes which inelude slightly dom ed, to tall y tween lowland and upland mire vegetation of the wooded bogs, both show a elear preference to the low­ investigation area, the contour Iine of 200 m is con­ lands, especially the southern ones. Among the species sidered suitable. Roughly this border coincides with the eastern Ledum palustre elearly shows a similar the border between the normally humid and the super­ tendency. Also Galium trifidum, Carex diandra and humid region, according to O. Tamm (1959). The Sphagnum obtusum seem to prefer the lowlands, hut occurrence of Trichophorum caespitosum in the only Sphagnum obtusum is southern (though only investigation area (map 58), especially in ombro­ weakly and not at all typically). trophic environments (map 59), shows a fine earrela­ Beside the preference of certain species for the tion with the conditions of elirnatic humidity (as edaphically richer parts of the area (see below), the calculated run-off, op.c.), shown in fig . 6. most striking feature in the composition of its mire vegetation is the concentration to the uplands of northern, westerly sub-oceanic, and humidity-de­ On distributional boundaries of plant species pendent species, communities, and hydro-morpho­ logical units. This adds to the richer and more varied Few mire plants (Erica tetralix, Carex pulicaris, Odon­ mire flora and vegetation of these uplands. The low­ toschisma sphagni) reach the limit of their distribution lands, with few exceptions, show comparatively poor in the investigation area. In its diffe rent parts, how­ conditions in this respect. ever, many species have a strong!y varying frequency. This may imply that these species get more sparse near The trophic differentiation of the area the limit for continuous distribution (e.g. Ledum palustre, My rica gale, Salix lapponum, Drasera inter­ An area favoured edaphically appears to exist in the media, Sphagnum subfulvum), or, if the limit of the e astern G laskogen, as shown by the occurrence of distribution is distant, the diffe rence in frequency may groups (10) - (12) in the first list. This fact may be be consistent with the general type of the distribution considered as connected with the occurrence of (e.g. Carex livida, C. mage/lanica, Juncus stygius, diorites and gabbros in the Gillberga syneline (Magnus­ Sphagnum pulchrum). In other cases the differences in son 1929), possibly also with a more broken geo­ frequency have edaphical reasons (this applies mainly morphology. to rich and intermediate fen species). For some species

Acta Phytogeogr. Suec. 57 My rvegetation i sydvästra Värmland 99 these local differences in frequency are ab rupt, almost As an example of the importance of competition like true boundaries (Betulanana, Carex livida, Juncus and the difficulty fo r a species to invade a closed earn­ stygius, Trichophorum caespitosum, Paludella squar­ munity, Sphagnum lindbergii is mentioned. In the low­ rosa ). For others the differences in frequency are lands of the in vestigatian area, this species is often ab le indistinct (Salix lapponum, Carex globu/aris, C. magel­ to colonize ombrotrophic peat-hags, hut with a few /anica, C. paucijlora, Cetraria delisei). Due to the dot exceptions not natural ombrotrophic communities. map method, the sharpness of the differences in fre­ quency are less evident on maps than in nature (e .g. Ledum palustre). Certain species deviate from their normal ecology and sociology near their distributional boundaries, as exemplified for the "poor-to-rich" gradient in chapter IV. This may apply to other gradients as weil. The VIII. A description of the investigated mires scarcity towards south of Betula nana in mire expanse vegetation (cp. map 23) is an illustration. The location of the investigated mires appears from In general, the author finds that the various species fig. 20. An asterisk in front of the number of a mire in their distribution seem to be consistent to a remark­ implies that the mire is more fully described in Frans­ ably high degree with prevailing elirnatic and edaphical son 1972 (duplicated). The other mires are described conditions. mo re or less in detail in this chapter.

Acta Phytogeogr. Suec. 57 Citerad litteratur

Förkortningar: APhS Acta Phytogeographica Suecica, BN bälte. - SBT 36. Uppsala .. Botaniska Notiser, SBT Svensk Botanisk Tidskrift, SGU Sveri­ 1942b, De svenska fjällens växtvärld . - Norrland . Natur, ges Geologiska Undersökning. befolkning och näringar. Ymer 1942. Stockholm . 1945 , Bryophyta. - Vilda växter i Norden. Nan nfe /d t, Ackenheil, H. V. 1945 , Om fältskiktsvegetationens zonala för­ J.A . & Du Rietz, G.E. Mossor, lavar, svampar, alger. delning på akvatisk-telmatiska ståndorter. - Medd. från Stockholm . Rev. uppl. 1952. telmatologiska stationen Ågård 3. Oslo. 1948, Uppländska myrar. - Natur i Uppland. Göteborg. Albertson, N. 1942, Selaginella selaginaides (L.) Link i södra 1949, Huvudenheter och huvudgränser i svensk myrvege­ och mellersta Sverige. - SBT 36. Uppsala. tation. - SBT 43. Uppsala. 1946, Österplana hed . Ett alvarområde på Kinnekulle. 1950a, Phytogeographical mire excursion to the Bil­ - APhS 20. Uppsala. lmgen-Falbygden district in Västergötland (southern 1949, Calliergon sarmentasurn och Meesia triquetra i Sweden). - Seventh Intern. Bot. Congress Stockhol.m södra Sverige. Några ord om Mellomsjömyren i Dala. 1950. Exc. guide Allbl. Uppsala. - SBT 43. Uppsala. 195 Ob , Phytogeographical mire excursion to northeastern Almquist, E. 1929, Upplands vegetation och flora. - APhS l. Småland and Östergötland . - Ibid . AIIb2 (second part). Uppsala. Uppsala. - 1963, Kompletteringar till Värmlands kärlväxtflora. 1950c, Phytogeographical excursion to the Ryggmossen - SBT 57. Uppsala. mire near Uppsala. - Ibid . Allb3. Uppsala. Arne/l, H. W. 1928, Levermossor. - Holmberg: Skandinaviens 1954a, Die Mineralbodenwasserzeigergrenze als Grund­ flora Ila. Stockholm . lage einer natUrlichen Zweigliederung der nord- und Arne/l, S. 1956, Hepaticae.- Ill. Moss Flora of Fennoscandia mitteleuropäischen Moore. - Vegetatio 5-6.Den Haag. I. Lund . 1954b, Sydväxtberg. - SBT 48. Uppsala. Bach , R., Kuoch, R. & Moor, M. 1962, Die Nomenklatur der 1957a, Linne som myrforskare. - Acta Univ. Ups. 1957. Pflanzengesellschaften. -Mitt. der Flor.-soz. Arbeits­ Uppsala. gemeinschaft 9. Stolzenau/Weser. 1957b, Vegetation analysis in relation to homogeneous­ e Behrens, S. 1953, Morfometriska, morfogenetiska och tekto­ ness and size of sample areas. - 8 Congr. Intern. Bot. niska studier av de nordvästskånska urbergsåsarna, sär­ Paris 1954. Compt. rend . des seances et rapp. et comm . skilt Kullaberg. - Medd. fr. Lunds univ. geogr. inst. Avh. d epases lo r s du congres dans les see. 7 et 8. Paris. 24. Lund . - 1959a, Dalamyrarna vid Klagstorpsås.e n. - Från Falbygd Bergsten, F. 1954, Nederbörden i Sverige. Medelvärden till Vänerkust, utg. av Skaraborgs läns natursk.-för. Lid­ 192 1-1950. - Medd . fr. Sv. met. och hydr. inst. Ser. C:S. köping. Stockhol.m . 1959b, Blängen, ett mossemyrreservat på Billingen. - Björkbäck, F. 1965 , Älgfloarna, a mixed mire camplex in Ibid . Lid köping. Jämtland.- APhS 50. Uppsala. 1965 , Biozönosen und Synusien in der Pflanzensozio­ Booberg, G. 1930, Gisselåsmyren. - Norrl. handbibl. 12. logie. Biosoziologie, Bericht ooerdas internatianale Sym­ Uppsala. posium in Stolzenau/Weser 1960. Den Haag. Braun-Blanquet, J. 1921, Prinzipien einer Systematik der Du Rietz, G.E. & Nannfeldt, J.A. 1925 , Ryggmossen und Pflanzengesellschaften auf floristischer Grundlage. - Stigsbo Rödmosse, die letzten lebenden Hochmoore der Jahrb . S:t Gallisch . naturw . Gesellschaft 57. S:t Gallen. Gegend von Upsala. - Sv. Växtsoc. Sällsk. hand!. 3. Upp­ Caja nder, A.K. 1913, Studien ub er die Moore Finnlands. - sala. Acta Forest. Fenn. 2. Helsingfors. Dusen, K.F. 1887, Om Sphagnaceernas utbredning i Skandi­ Dahl, E. 1953, Contributian to the discussion on "Vegetation navien. - Uppsala. units". - Proceed . Seventh Int. Bot. Congr. Stockhol.m Eklund, J. 195 3, Bergarternas betydelse för markens bördig­ 1950. Uppsala. het.- Atlas över Sverige, blad 9-10. Stockholm . 1956, Rondane. Mountain vegetation in south Norway Ellenberg, H. 195,4, Zur Entwicklung der Vegetationssyste­ and its relation to the environment. - Skr. utgitt av D. matik in Mitteleuropa. - Festschr. f. Erwin Aichinger Norske Vid.-Akad . i Oslo . I. Mat.-Naturv. Kl. 1956:3. zum 60. Geburtstag. Band l.Wi en. Oslo. 1956, Aufgaben und Methoden der Vegetationskunde. ­ Du Rietz, G.E. 1933, De norrländska myrarnas växtvärld . - Heinrich Walter: Einftihrung in die Phytologie 4 :l. Stutt­ Sv. Natur 24. Stockholm . gart. 1936, Classification and nomenciature of vegetation units Ericson, J. 1953, Bidrag till Skånes flora 46. Floran i Tj ör­ 1930-1935 . - SBT 30. Uppsala. narps socken. - BN 1953. Lund . 1942a, Rishedsförband i Torneträskområdets lågfjälls- Eriksson, J. V. 1912, Bälinge mossars utvecklingshistoria och

Acta Phytogeogr. Suec. 57 My rvegetation i sydvästra Värm land 101

vegetation. - SBT 6. Stockholm . men i västra Värmland . - Medd . fr. Värml. Naturhist. Eriksson, Pell A. 1963, Några Sphagnum-lokaler från Väster­ för. 7. K ar 13tad . dalarna. - SBT 57. Uppsala. 1948, Botaniska strövtåg i Värmland.- Karlstad . - 1968, Några Sphagna från Västerdalarna och angränsande 1952, Den värmländska kärlväxtflorans geografi. -Göte­ delar av Värm land . - SBT 62. Uppsala. borgs Kgl. Vet.- o. Vitterhets-samh. hand l. 6 :e följden, Ernvik, A. 1951, Glaskogen. Bygd , arbetsliv och folkkultur i ser. B:7. Göteborg. Jösse, Nordmarks och Gillbergs härader under 1800-talet. 1957, Några anmärkningar till Värmlands flora. - SBT - Skr. utg. genom Landsmåls- o. folkrninnesark . i Upps. 51. Uppsala. Ser. B :7 . Lund. Ig elströ m, L .J. 1871, Mineralogisk vägvisare i Wermland. - Eurola, S. 1962, Uber die regionale Einteilung der slid fin­ 2:a uppl. Karlstad . nischen Moore. - Ann. Bot. Soc. Vanamo 33:2. Hel­ Ingm ar, T. 1 963, Från havsvik till mosse. - Sv. Natur, årsb . singfors. Uddevalla. Fle nsburg, T. 1965, Micro-vegetation of a mire. - APhS 50. Isoviita, P. 1966, Studies on Sphagnum L. I. Nomendatural Uppsala. revision of the European taxa. - Ann. Bot. Fenn. 3. Hel­ - 1967, Desmids and other benthic algae of Lake Kävsjön singfors. and Store Mosse, SW Sweden. - APhS 51. Uppsala. Jensen, C. 1939, Skandinaviens bladmossflora. -Köpen­ Fransson, S. 1958, Stutekärret på Glahöjden i sydvästra hamn. Värmland. - SBT 52. Uppsala. Jensen, U. 1961, Die Vegetation des Sonnenberger Moores im 1963, Myrvegetation vid Rörvattenån i nordvästra Jämt­ Oberharz und ihre ökologischen Bedingungen. - Natur­ land . - SBT 57. Uppsala. ch u t z u n d L a ndschaftspflege in Nieder achsen. 1965 , The borderland . - APhS 50. Uppsala. l. Veröff. d. Nieders. Landesverw.-amte , Naturschutz 1972, Kompletterande myrbeskrivningar från sydvästra und Landschaftspflege. Hannover. Värmland . - Stencil. Växtbiol. inst. Uppsala. Kalliola, R. 1939, Pflanzensoziologische Untersuchungen in Friden, L. 1961, Carex buxbaumii W g och Sphagnum con­ der alpinen Stufe Finnisch-Lapplands. - Ann. Bot. Soc. tortum Schultz funna i Bohuslän. - SBT 55. Uppsala. Vanamo 2:2. Helsingfors. Fr ies, M. 1948 , Limes norrlandicus -studier. - SBT 42. Upp­ Karlsson, H. & Olsson, A. 1968, Botanisk inventering av vissa sala. lokaler i Gräsmarks och Sunne kommuner, Värmland. - Gauth ier, R. 1968, A Sphagnum collection from Norrbotten, Stencil. skogsvård sstyrelsen, Karlstad . northern Sweden. - BN 121. Lund. Krusenstjerna, E. v. 1945 , Bladmassvegetation och bladmoss­ Gillberg, G. 1952, Marina gränsen i västra Sverige. - Geol. flora i Uppsalatrakten. - APhS 19. Uppsala. för. i Stockholm förh . 74. Stockholm . Larsson, B.M.P. 1959a, Myrvegetation i V alle härad . - Från Gillner, V. 1960, Vegetations- und Standortsuntersuchungen Falbygd till Vänerkust, utg. av Skaraborgs läns natursk.­ in der Strandwiesen der schwedischen Westkiiste. - APhS för. Lidköping. 43. Uppsala. 1959b, Sjöängen och Skogartorpskärret. - lbid. Lidkö­ Gorham, E. 1956, On the chemical composition of some ping. waters from the Moor H ou se nature reserve. - J. Ecol. 1960, Bidrag till Västergötlands mossflora. - SBT 54. 44. Oxford . Uppsala. Gran/und, E. 1925 , Några växtgeografiska regiongränser. - Larsson, L.M. 1868, Flora öfver Wermland och Dal. - 2:a Geogr. ann. 7. S tockholm. uppl. Karlstad . - 1932, De svenska högmo sarnas geologi. - SGU C:373. Lid, J. 1925 , An account of the Cymbifolia group of the Stockholm . Sphagna of Norway. - Nyt Mag. f. Naturv. 63. Oslo. Haglu nd, E. 1910, Redogörelse för torfjordsundersökningar Lindberg, H. 1899, Bidrag till kännedomen om de till Sphag­ inom Värmlands län sommaren 1909. -Sv. Mossk .-för. num cuspidatum-gruppen hörande arternas utbredning i tidskr. 1910:2. Jönköping. Skandinavien och Finland . - Acta soc. pro Fauna et Hal/berg, H.P. 197 1, Vegetation auf den Schalenablagerungen Flora Fenn. 18:3. Helsingfors. in Bohuslän, Schweden. - APhS 56. Uppsala. Lohammar, G. 1937, Floran på Värmlandsnäs och i sydvästra Hasselro t, T.E. 195 3, Nordliga' lavar i Syd- och Mellansverige. Värmland. - SBT 31. Uppsala. - APhS 33. Uppsala. Lumiala, O. V. 1937, Kasvimaantieteellisiä ja pintamorfolo­ Havas, P. 1961, Vegetation und Ökologie der ostfinnischen gisia suotutkirnuksia Luoteis-Karjalassa. (Pflanzengeo­ Hangmoore. - Ann. Bot. Soc. Vanamo 31:2. Helsingfors. graphische und oberflächenmorphologische Moorunter­ Hj elmqvist, S. 1953, Berggrunden. - Atlas över Sverige, blad suchungen im nordwestlichen Karelien.) - Ann. Bot. 7-8. Stockholm . Soc. Vanamo 10:1, Helsingfors. Holm en, H. 1964, Forest ecological studies on drained peat 1944, Uber die Beziehung einiger Moorpflanzen zu der land in the province of Uppland, Sweden. I-III. - Studia Grundwasserhöhe. - Bull. Comm. Geol. Finl. 132. Hel­ Forest. Suec. 16. Stockholm . singfors. Hulten, E. 1950, Atlas över växternas utbredning i Norden.­ Lundqvist, G. 1930, Jordlagren. Högb om, A. & Lundqvist, Stockholm. G. : Beskrivning till kartbladet Malingsbo. - SGU Aa:168. Hy lander, N. 1955, Förteckning över Nordens växter. I. Kärl­ Stockholm . växter. - Lund. 1951, Beskrivning till jordartskarta över Kopparbergs län. - 1966, Nordisk kärlväxtflora. II. - Stockholm . - SGU Ca :21. Stockholm. Hård av Segerstad, F. 1924, Sydsvenska florans växtgeogra­ 1955, Myrar. - Atlas över Sverige, blad 41-42. Stock­ fiska huvudgrupper. -Malmö. holm. - 1934, Utkast till en flora över trakten kring sj ön Kym- Lundqvist, J. 1958, Beskrivning till jordartskarta över Värm-

Acta Phytogeogr. Suec. 57 l 02 Sven Fransson

lands län.- SGU Ca:38. Stockholm . Nordhagen, R. 1928, Die Vegetation und Flora des Sylene­ Magnusson, A.H. 1937, Förteckning över Skandinaviens gebietes. l. Die Vegetation. - Skr. Norske Vid.-Akad . växter ugiven av Lunds Botaniska Förening. 4. Lavar. - l.Mat.- naturvid.kl. 1927:1. Oslo. Lund . 1936, Versuch einer neuen Einteilung der subalpinen­ Magnusson, N.H. 1929, Gillbergaskålens byggnad . - SGU alpinen Vegetation Norwegens. - Bergens Mus. Årb . C :360. Stockholm. 1936. Naturv.rekke 7. Bergen. 1937, Den centralvärmländska mylonitzonen och dess 1943, Sikilsdalen og Norges fjellbeiter. En plantesosiolo­ fortsättning i Norge. - Geol. för. i Stockholm förh . 59. gisk monografi. - Bergens Mus. skr. 22. Bergen. Stockholm. Nordq vist, Y. 1965 , Calcareous fens in Jäm tland. - APhS 50. 1954, Värmlands geologiska historia. - Natur i Värm­ Uppsala. land. Uppsala. Ny holm, E. 1954-1969, Musci. - Ill. Moss Flora of Fenno­ Magnusson, N.H. & Lundqvist, M. 1957, Landytans bruten­ scandia ll. Lund . het. - Atlas över Sverige, blad 34. Stockholm . Odum, E.P. 1954, Fundamentals of Ecology. - 1st ed. Phila­ Malmer, N. 1951, En småländsk förekomst av Sphagnum lind­ delphia. bergii. - BN 1951. Lund . Ohlander, M. 1961, Carex globularis L. funnen i Bohuslän. ­ 195 9, De svenska Sphagnum-arternas systematik och SBT 55. Uppsala. ekologi. - Stencil. Bot. Mus. Lund . Olausson, E. 1957, Das Moor Roshultsmyren. - Lund s Univ. 1961, Ecologic studies on the w ater chemistry of lakes in årsskr. N_F. Avd. 2. 53:12. Lund . South Sweden. - BN 114. Lund . Osvald, H. 1923, Die Vegetation des Hochmoores Komosse. 1962a, Studies on mire vegetation in the Archaean area - Sv. Växtsoc. Sällsk. Hand!. l. Uppsala. of southwestern Götaland (south Sweden). I. Vegetation - 1937, Myrar och myrodling.- Stockholm. and habitat conditions on the Åkhult mire. - Opera Bot. Persson, H. 1943a, Mossfloran i Hamra nationalpark. - Kgl. 7:1. Lund . Sv. Vet.-Akad. skr. i naturskyddsär. 42. Uppsala. 1962b, Do. II. Distribution and seasonal variation in 1943b, Några nya intressanta mossfynd från stockholms­ elementary constituents on som e mire sites. - lbid . 7:2. trakten. - SBT 37. Uppsala. Lund. 195 1, Mossor från norra Värmland . - BN 195 1. Lund. 1962c, Do. Summary of parts I and II. - Lund . Persson, H. & Gjcerevoll, O. 195 7, Bryophytes from the 1965 , The southern mires. - APhS 50. Uppsala. interior of Alaska. - D. Kgl. Norske Vid.-Selsk. skr. Malmer, N. & Olausson, E. 1956, Nya fynd av Sphagnum 1957:5. Trondheim . lindbergli i södra Sverige. - BN 1956. Lund . Persson, A. 1961, Mire and spring vegetation in an area north Malm er, N. & Sjö rs, H. 1955, Some determinations of of Lake Torneträsk, Torne Lappmark, Sweden. elementary constituents in mire plants and peat. - BN I. Description of the vegetation.- Opera Bot. 6:1. Lund. 108. Lund . 1962, Do. Il. Habitat conditions. - Opera Bot. 6:3. Malmström, C. 1923, Degerö stormyr. - Medd. fr. Stat. Lund. Skogsförs.-anst. 20. Stockholm . Poore, M.E.D. 1955, The use of phytosociological methods in - 1937, Tönnersjöhedens försökspark i Halland. - lbid. 30. ecological investigations. Il. Practical issues involved in an Stockholm . attempt to apply the Braun-Blanquet system. - J. Ecol. Mc Vean, D.N. & Ratclzffe , D.A. 1962, Plant communities of 43. the Scottish Highlands. - Monogr. of the Nat. Conserv. Post, L. v. 1927, Översiktskarta över södra Sveriges myrmar­ l. London. ker. - SGU Ba:ll. Stockholm. Melin, E. 1913, Sphagnologische Studien in Tiveden. - Ark. Post, L. v. & Gran/und, E. 1926, Södra Sveriges torvtillgångar. f. Bot. 13:9. Uppsala. I. - SGU C:335. Stockholm. - 1917, De norrländska myrmarkernas vegetation. - N orrl. Post, L. v. & Sernander, R. 1910, Pflanzen-physiognomische handbibl. 7. Uppsala. Studien auf Torfmooren in Närke. - Livretguide des exc. e Metsävainio, K. 1931, Untersuchungen Uber das Wurzel­ en Suede du XI Congr.Geol. Int. 14. Stockholm . system der Moorpflanzen.- Ann. Bot. Soc. Vanamo 1:1. Rauschert, S. 1963, Beit�ag zur Vereinheitlichung der sozio­ Helsingfors. logischen Nomenklatur. - Mitt. d. Florist.-soz. Arbeits­ My rin, C. G. 1832, Anmärkningar om Wermlands och Dals­ gemeinsch. Stolzenau/Weser. lands vegetation. - Kgl. Sv. Vet.-Akad . hand!. 1831. Ringius, G.E. 1888, Vegetationen på Vermlands hyperitområ­ Stockholm . den. Växtfysiognomiska och växtgeografiska studier. - Mårtensson, O. 1955 , Bryophytes of the Torneträsk area, Öfversigt af Kgl. Vet.-Akad . förh. 1888:3. Stockholm . northern Swedish Lappland. I. Hepaticae. - Kgl. Sv. Ruuhijärvi, R. 1960, Uber die regionale Einteilung der nord­ Vet.-Akad. avhandl. i natursk.-är. 12. Uppsala. finnischen Moore. - Ann. Bot. Soc. Vanamo 31:1. Hel­ 1956, Do. II. Musci. - lbid 14. Uppsala. singfors. Möller, H. 1936, Löfmossornas utbredning i Sverige. 13. - Selander, S. 1955, Det levande landskapet i Sverige. - Stock­ Ark. f. Bot. Stockholm . holm . Na! ss, T. 1969, 0stlandets myrområder - utbredelse og Sj ögren, E. 1961, Epiphytische Moosvegetation in Laub­ morfologi. - Myrers 0kologi og hydrologi. Symp. om wäldern der Inse! Öland (Schweden) . - APhS 44. Upp­ myrer. As 10.-1 1. mars 1969 , pp. 75-87. D. norske sala. komite f.d. intern. hydrol. dekade. Rapport l. Oslo. 1964, Epilithische und epigäische Moosvegetation in Nordborg, G. & I. 1957, Bidrag till Skånes flora 51. Fanero­ Laubwäldern der Inse! Öland (Schweden). APhS 48. gamfloran i Vedby socken med speciell hänsyn till Uppsala. myrarna. - BN 1957. Lund. Sjö rs, H. 1943, Några myrtyper vid Mjölkvattnet. - Sv.

Acta Phytogeogr. Suec. 57 My rvegetation i sydvästra Värm land 103

Natur, årsb. Göteb org. mengemeinschaften. - Bull. Geol. Inst. Upps. 29. Upp­ 1945, Sphagnum subfulvum n.sp. and its relations to S. sala. flavicomans (Card.) Warnst. and S. plumulosum Röll. p.p. 1948, Sjöar och myrar i Lenhovda socken. - Lenhovda. - SBT 38:4. Uppsala. En Värendssocken berättar. Utg. avLe nhovda hembygds­ 1946a, Myrar i Muddus. - Sv. Natur, årsb . Göteborg. för. Moheda. 1946b, Myrvegetationen i övre Långanområdet i Jäm t­ To/f. R. 1894, Redogörelse för torfmossundersökningar land . - Ark. f. Bot. 33A:6. Uppsala. sommaren 1893. III. Mossar i Värmland. - Sv. 1948, Myrvegetation i Bergslagen. - APhS 21. Uppsala. Mossk.-för. tidskr. 1893. Jönköping. 1949. Om Sphagnum Lindbergli i södra delen av Sverige. 1900, Några iakttagelser öfver skogsväxtlighet på mossar. - SBT 43. Uppsala. - Ibid. 1900. Jönköping. 1950, Regional studies in north Swedish mire vegetation. Tuomikoski, R. 1942, Untersuchungen tiber die Untervegeta­ - BN 1950. Lund . tion der Bruchmoore in Ostfinnland . L Zur Methodik der 1952, On the relation between vegetation and electro­ Pflanzensoziologischen Systematik . - Ann. Bot. Soc. lytes in north Swedish mire waters. - Oikos 2:2 (1950). Vanamo 17:1 . Helsingfors. Lund . 1949, Uber die Kollektivart Drepanocladus exannulatus 1953, Myrar på Dal. - Natur i Dalsland . Uppsala. (Br.eur.) Warnst. - Ibid. 23. Helsingfors. 1954, Slåtterängar i Grangärde Finnrnark. - APhS 34. Uppsala. Tö rnebohm, A .E. 1876-1878, Geologisk öfversigtskarta öfver 1956, Nordisk växtgeografi. - Stockholm. Wermlands län på bekostnad af länets landsting. 196 1a, Från växtgeografiens arbetsfält. - Sv. Naturvet. Waldheim, S. 1939, Bidrag till Skånes flora. 4. Sphagnum­ 14. Stockholm. floran i nordöstra Skåne. - BN 1939. Lund . 1961b, Surface patterns in Boreal peatland . - Endeavour 1943, Bidrag till Skånes flora. 23. Några ängsartade sam­ 20:80. London. hällen i de sydskånska extremrikkärren. - BN 1943. 1963a, Amphi-Atlantic zonation, Nemoral to Arctic. - Lund. North Atlantic Biota and theirHi story. Oxford. 1944, Die Torfmoosvegetation der Provinz Närke. - 1963b, Myren - naturens laboratorium. - Sv. Natur, Lunds Univ. årsskr. N.F Avd. 2. 40:6. Lund. årsb. Stockholm . Waldh eim, S. & Weimarck, H. 1943, Bidrag till Skånes flora. 1967, Nordisk växtgeografi. - 2 :a upp l. Stockholm. 18. Skånes myrtyper. - BN 1943. Lund . 1971, Ekologisk botanik . - Uppsala. Wa/!en, C.C. 195 1, Nederbörden i Sverige. Medelvärden Sjö rs, H., Björkbäck, F. & Nordqvist, Y. 1965 , Northern 1901-1930. - Medd. Sv. met. hydr. inst. A:4. Stockholm . mires. - APhS 5O. Uppsala. Wassen, G. 1966, Gardiken. Vegetation und Flora eines lapp­ Sonesson, M. 1967, Studies on mire vegetation in the Torne­ ländischen Seeufers. - K. Sv. Vet.-Akad . avh. i natursk.­ träsk area, northern Sweden. I. Regional aspects. - BN är. 22. Uppsala. 120. Lund . Weimarck, H. 1944, Bidrag till Skånes flora 25 . Flora och 1970a, Do. III. Communities of the poor mires. -Opera vegetation i Nävlingeåsområdet. - BN 1944. Lund . Bot. 26. Lund . - 1951, Juncus stygius fu nnen i Skåne. - BN 194-3. Lund . 1970b, Do. IV. Some habitat conditions of the poor - 1963, Skånes flora. - Lund. mires. - BN 123. Lund. Weber, C. A. 1911, Das Moor. - Hannov. Geschichtsbl. Svensson, G. 1965 , Vegetationsundersökningar på Store Hannover. mosse. - BN 118. Lund. Witting, M. 194 7, Katjonsbestämningar i myrvatten. - BN Steen, E. 1954, Vegetation och mark i en uppländsk betes­ 1947. Lund . hage. - Stat. Jordbr.-förs.medd. 49. Stockholm . 1948, Preliminärt meddelande om fortsatta katjonsbe­ Ta mm, O. 1921, Om berggrundens inverkan på skogsmarken stämningar i myrvatten sommaren 1947. - SBT 42. med specialstudier inom Värmlands hyperittrakter. - Uppsala. Medd. fr. Stat. Skogsf.-anst. 18:3. Stockholm. 1949, Kalciumhalten i några nordsvenska myrvatten. 1959, Klimatets humiditet i Sverige. - Skogshögsk.skr. SBT 43. Uppsala. 32. Stockholm . Värmland förr och nu. - Arg. 1952. Karlstad . Teiling, E. 1916, Upplysningar, till en djupkarta över Stora Åberg, G. 1933, Några Sphagnum-fynd i Värmland. - Medd. Gla. - SGU C:272. Stockholm. fr. Värml. naturhist. för. 4. Karlstad . Thunmark, S. 1940, Orientierung tiber die Excursionen des 1937, Untersuchungen tiber die Sphagnum-Arten der IX. internationalen Limnologenkongresses im Aneboda­ Gruppe Subsecunda in Europa. - Ark. f. Bot. 29A:l. gebiet. - Verh. d. Intern. Verein. f. Theor. u. Angew. Stockholm. Limnologie 9. Stu ttgart. Ångström, A. 1946, Sveriges klimat. - Stockholm. 1942, Dber rezente Eisenocker und ihre Mikroorganis-

Acta Phytogeogr. Suec. 57 l 04 Sven Fransson

U t bredningskartor

1-5 myrtyper och strukturer, 6-20 växtsamhällen, Rings: uncertain cases. 2. Flarks (a single occurrence , 21-59 kärlväxter, 60-96 mossor, 97-99 lavar. see Fransson 1958). 3. Dots: bog-pools. Funnel-signs: För kärlväxterna har i de flesta fall Hårds material swallow-holes. 4. Concentrically darnedand eccentrical­ medtagits genom att hans kartor projicerats på kart­ ly developed bogs. Open signs: uncertain cases. 5. Mire underlaget och prickarna lagts in. Lägesfelen torde complexes comprising eccentrically developed bogs med denna metod sällan överstiga l km. Som regel har separated by soligenous fen soaks. 6. Cuspidatetum en lokal ansetts som "ny" om den ligger mer än ca l tenelletosum as predominant or ca-dominant hollow km från en på detta sätt lägesbestämd. vegetation. 9. The occurrence of Betula nana (vertical (E) markerar att endast det egna undersöknings­ lines) and Ledum palustre (horizontal lines) in margin­ materialet ligger till grund fö r kartbilden. I övriga fall al pine bog (Vaccinietum uliginosi). Circles with är litteratur och herbariematerial genomgångna. crosses: both. Open rings: neither. 11. Circles: tus­ socky. 15 and 16. Rings: not quite typical segments. Distribution maps: 1-5 topographic types and structur­ 23. Betula nana in open bog vegetation (cp. maps 9 al fe atures, 6-20 plant communities, 21-59 vaseular and 22). 25 . The broken line : Granlund's "rational plants, 60-96 mosses, 97-99 lichens. boundary" (cp. also map 9). 44, 56 and 59. In ombro­ (E) signifies that, for practical reasons, only the trophic bogs. Rings: sought for but not fo und in such author's own material has been mapped. In most cases, bogs. N .B. The spp. are usually found in near-by fen other available information has been entered (vascular vegetation, cp. maps 43 and 55, less frequently on map plants mainly from Hård 1952 and Sphagnum from 58. 76, 79 and 82. Oblique squares: in ombrotrophic Åberg's collections, with numerous additions). bogs. Straight squares: site uncertain as to ombro­ trophy. Dot s with an arrow: in peat-hags. (82 material Explanations to individual maps: l. soligenous fe ns. incomplete.) 91. Dots: in fens. Rings: on lake shores. Oblique squares: predominantly soligenous mires. 98 and 99. Dots: in mire vegetation. Rings: on rocks.

Acta Phytogeogr. Suec. 57 My rvegetation i sydvästra Värm land 105

o0 tveksamma fall som dom. eller samdom. höljesamhälle

i kantskogsvegetation

Acta Phytogeogr. Suec. 57 l 06 Sven Fra nsson

Acta Phy togeogr. Suec. 57 My rvegetation i sydvästra Värm land l 07

Acta Phytogeogr. Suec. 57 l 08 Sven Fransson

Acta Phytogeogr. Suec. 57 My rvegetation i sydvästra Värm land 109

37. Carex capillaris

O förgäves sökt

Acta Phytogeogr. Suec. 57 11O Sven Fransson

Carex pulicaris 48. /

•

49. Carex vaginata

Juncus stygius 52. 54. Rhynchospora fusca/ /

10 l "-.....\.� "" /

Acta Phy togeogr. Suec. 57 My rvegetation i sydvästra Värm land 111

55. Scheuchzeria 56. Scheuchzeria palustris

O förgäves sökt

Acta Phytogeogr. Suec. 57 112 Sven Fransson

65. Drepanocladus 66. Drepanocladus badius

10

'.. �-� '...

Acta Phy togeogr. Suec. 57 My rvegetation i sydvästra Värmland 113

•ombrotrofi osäker •i torvgrav

80. Sphagnum molle

•ombrotrofi osäker • i torvgrav

Acta Phytogeogr. Suec. 57 114 Sven Fransson

._._ 85. Sphagnum pulchrumY �· . . \

Acta Phy togeogr. Suec. 57 My rvegetation i sydvästra Värmland 115

95. Riccardia sinuata /

97. Cetraria delisei

lO

Acta Phytogeogr. Suec. 57 116 Sven Fra nsson

Tabell ÖVersikt över växtsamhällena Inom I. vegetationsgradienterna mosse-fattigkärr-rikkärr och myrvidd-myrkan t. Urval av arter. Frekvensprocent - Survey of the plant associations arranged along the gradlents bog to rlch fen and rnire expanse to rnlre margln. A selection of tbe species . Frequency percentages .

Mos11e (bog) Fattigkärr (poor fen) Mellankärr Rikkärr (rlch fen) Myrvidd Myr- Myrvidd (mire expanse) Myrkant (interrned. ) Myrvidd Myrkant kant . (mire margln) Myrvidd

la. Oxycoccus sp. 31 97 83 73 46 79 83 95 97 100 25 89 93 87 27 7 5 80 21 50 39 100 100 50 Drosera rotundlfolia 5 43 72 5 68 17 87 40 86 9 5 92 8 50 80 47 45 Erlophorum vaginatum 38 94 91 92 14 21 76 67 100 7 58 24 13 32 Sphagnum magellanicum 24 29 35 4 42 50 37 100 lO lO Calypogeia sphagnicola 23 35 23 5 5 13 14 20 lO 13 Betula nana 7 31 5 50 42 37 19 13 20 Calluna vulgaris 93 69 17 3 23 86 17 67 24 lO 15 Aulacomnium palustre 19 5 17 10 53 4 17 30 53 30 Pohlia sphagnicola 4 58 7 100 20 25 7 10 Rubus chamaemorus 26 72 85 43 24 33 Pleurozlurn schreberi 62 29 5 47 lO Sphagnum fuscum 74 35 8 10 57 l b. Andromeda polifolia 40 100 89 46 24 68 100 100 87 100 12 24 30 84 29 39 10 Cladopodlella fluitans 38 94 9 13 21 83 45 37 9 15 52 Trichophorum caespitosum 5 74 24 12 5 83 68 53 60 13 Carex lirnosa 38 59 37 50 39 30 17 33 Drosera anglica 26 14 9 21 33 24 38 26' Drepanocladus fluitans 22 13 21 100 l 11 12 Rhynchospora alba 57 19 63 50 30 12 33 26 Sphagnum tenellum 36 94 5 16 83 29 30 Mylla anomala 54 80 16 57 Scheuchzeria palustris 43 74 26 83 3 15 Sphagnum balticum 47 91 6 42 45 20 s. rubellum 3 63 61 26 47 50 24 Gymnocolea inflata 6 2 17 Lepldozla setacea 26 67 Sphagnum dusenii 30 60 :!7 lO Cephalozia loitlesbergerl 2 37 63 lO Sphagnum cuspidatum 88 23 le, Pinus silvestris (+) (+) (+) + + ( +) (+) (+) Sphagnum parvifolium 13 47 29 41 84 100 80 70 o Vaccinium uliginosum 29 33 73 5 V, vitis-idaea 26 93 . V. mfrtillus 7 100 [] 2a. Carex rostrata 42 37 100 45 13 57 25 100 24 33 40 6'i 67 26 10 Calliergon strarnineurn l 16 17 21 57 100 23 16 64 25 32 4 75 4 60 87 30 Menyanthes trifoliata 42 58 35 5 24 58 75 4 25 4 80 27 20 Eriophorum angustifolium 5 50 25 16 14 24 55 44 8 22 lO Potentilla palustris 32 10 40 17 83 13 10 Carex pauciflora 50 79 63 29 60 4 Mollnia coerulea 67 9 15 80 30 50 47 35 Sphagnum apiculatum 22 10 14 47 2b. Carex lasiocarpa 9 42 3 77 18 30 67 17 100 70 33 Myrica gale 10 26 21 63 10 52 21 57 70 Sphagnum paplllosum 18 79 76 57 12 20 84 s. pulchrum 14 3 6 20 s. imbricatum 32 73 2c. Plcea abies (+) (+) (+) (+) (+) Betula pubeecens (+) (+) (+) (+) (+) Carex Digra 62 26 74 3 55 20 C, echinata 28 31 3 15 40 55 Alnus glutinosa Trientalis europaea 12 20 10 Carex caneecens 25 75 27 20 C. magellanica 25 Salix aurita Maianthemum bifoliurn 27 10 Carex vaginala 24 47 5 Hylocornium spiendens 2 13 33 Sphagnum centrale 24 lO 20 S, robustum 14 33 67 Salix nigricans A lnus incana + Dactylorchis maeulats 12 20 Melampyrum pratense 24 27 7 Calamagrostis canescens 20 Polytrichum commune 26 73 Sphagnum riparium 49 Carex globularis • 100

Acta Phytogeogr. Suec. 57 My rvegetation i sydvästra Värm land 117

Tabell I. Forts. Continued

Mosile (bog) Fattigkärr (poor fen) Mellankärr Rikkärr (rich feD) Myrvidd Myr- Myrvidd (mire expanse) Myrkant (intermed. ) Myrvidd Myrkant kant (mire margin) Myrvidd

J:! å l os 8 s " 8 il .,0 g s b9 s s s s � Q) s s � s .s � � b s � �il il il s !l aQ) aQ)- � l Q) s d ;§il & :l i! co ,dQ,)Q) �(l) aQ) .� eo;:l� _a .. d _g · B � Q) o"'b � G>!! ilQ) :å � � § .;g � � d o.2 6l, · 't: »-ad �:a � <> ;; bO ..Q s g g ·r::.g ., fr 3 o .5 'i Q).. s. �·a ==� � fl)8 g o! ;::l a �'E fl) fl) cE o E-o ;:J :s >::s ;:s.g �a� �a :sa�'iii ii! �a P:a�b'a �e

2d. Equisetum fluviatile 20 50 4 10 7 10 Sphagnum teres 10 4 50 10 33 15 s. amblyphyllum 10 2 20 10 Carex chordorrhiza 13 31 15 3a. rueeardia pinguis 15 25 42 9 50 47 45 Potentilla erecta 4 40 93 60 Phragmites communis 21 55 10 52 42 22 10 15 Trichophorum alpinum 3 20 33 70 90 33 20 Carex panicea 40 26 10 47 60 Drepanocladus revalvens 70 57 7 50 Campylium stellatum 32 25 61 60 13 55 Drepanocladus procerus 45 17 Scapania irrigua 3 15 4 Drepanocladus purpurascens 45 43 15 Scapania paludicola 25 5 Calliergon sarmentasurn 20 30 10 Sphagnum subsecundum 6 85 30 3b. Drepanocladus badius 56 30 50 Carex livida 70 20 Drasera intarmedia 15 50 13 Utricularia intarmedia 39 46 Sphagnum plumulosum 10 56 10 Utricularia minor 12 25 Juncus stygius 39 Sphagnum subfulvum 16 4a. Bryum pseudotriquetrum 17 20 Mnium pseudopunctatum 10 13 Calliergon richardsonii 4 17 13 5• Sphagnum contortum 13 25 13 40 S. warnstorfianum 100 93 75. ' Pellia sp. 4 17 <:O Calliergon giganteum 5 Mnium cinclidioides 25 20 Triglochin palustre 45 Paludella squarrosa 50 10 Tomentypnum nitens 60 20 4b. Pedicularis palustris Cinclidium stygium

Scorpidium scorpioides 100 43 Riccardia multifida 17 30 Leiocolea rutheana 10 4c. Rhamnus frangula Filipendula ulmaria Calliergonella cuspidata Juniperus co=unis

Acta Phytogeogr. Suec. 57 118 Sven Fransson

Tabell n. ÖVersikt över vegetationsgradtenten töabottnar - ristuvsamhällen. Urvalav arter. Myrkant-rikkärr ej medtagna. Frekvens procent . Survey of tbe vegetatloD&l gradtent mud-bottoms - dwarf-shrub hummocks. A setectton of the species. Mire margin rtch fena excluded. Frequency percentages

Lösbotten- och mjukmattsamhällen ÖVerging mellan mjukmatt­ Fastmattsamhällen R:s tuvsamhällen och fastmattsamhällen 1\fud-bottoms and soft ear-pets Transltional typea Ftrm '! lawn-Uke vegetation types Owarf-shrub hummocka

Mosse Fattigkärr Mellan- Rikkärr Fattigkärr Mellan- Rik- Mosse Fattigkärr Mellan- Rik- Mosse Fattigkärr kärr kärr kärr kärr kärr Bog Poor len lnterm. Rlcb !en Poor fen Interm. Rich Bog Poor !en lnterm. Rlcb Bog Poor fen

Myrvidd Myr­ Myrvidd Myrvidd M.yr­ Myrvidd Myrvidd Myr­ Myrvidd Myr- Myr- Myr- Myr Expanse kant Mire expanse Expanee kant Expanse Mire expanse kant Expanae vidd kant vidd kant Mar­ Mar- Mar­ Exp. Mar- Exp. Mar- gin gin gin gin j e � s � � .a ·� i � � e il

! R � j �q! � l l.

Carex limosa 38 59 39 17 33 37 50 30 Drepaoocladus fiuttana 22 13 3 21 100 11 12 Rbyncbospora alba 57 19 30 33 63 50 26 12 Drasera anglica 26 33 38 21 26 24 Scbeuchzerta palustrls 43 74 15 26 83 Spbagnum dusenll 26 60 37 10 Drepaoocladus exannulatus 17 16 20 20 Sphagnum aplc�latum 22 14 10 47 S. pulchrum 14 20 Carex magellanica 25 . 5 5 C. caneecens 25 75 Drosera intermedta 15 50 13 Utrlcularia lntermedla 39 46 carex livida 70 5 . 20 Utrlcularta minor 12 25 E rtophorum gracile 3 Bryum pseudotrlquetrum 17 Sphagnum obtusum 92 15 S. contortum 13 25 13 Scorptdtum scorptoldes 100 43 Sphagnum rtpartum 49 2.

Cladopodlella fiU!tans 38 13 15 21 83 94 45 37 52 Sphagnum haiticum 47 42 91 45 20 Gymnocolea Inilata Menyontbes trlfollata 42 35 58 25 58 17 • 75 4 5 24 80 Erlophorum angustlfollum 25 24 4 5 50 16 55 22 14 44 Carex lasiocarpa 18 67 17 42 30 100 3 77 ij 70 C. cbordorrhiza 13 8 15 31 lO Myrtca gale 21 26 10 57 21 G3 52 70 Agrostis canina 30 lO Potentilla palustrls 32 17 83 40 10 Carex Digra 62 26 55 74 C. eclllnsta 28 15 31 Pbragmltes communis 55 42 21 10 22 52 10 rueeardia pinguls 15 42 25 50 Sphagnum teres 50 10 lO Carex pa.nicea 40 26 lO Trtcbophorum alplnum 33 70 20 90 3. Calllergon sarmentosum Drepanocladus. purpurascens D. revolvens Sphagnum subaecundum 5 . Scapania lrrtgua S. paludlcola Drepanocladua procerua 17 4.

Trtcbopborum caeapitosum 12 13 5 83 74 68 53 60 24 Spbagnum leneHum 36 16 63 94 29 30 rex pauctflora Ca 50 79 63 60 29 Spbagnum papillasurn 18 12 79 20 76 57 84 Mollnia coerulca 15 30 67 80 50 Sphagnum lmbrlcatum 32 73 Ertca tetralix 10 48 Potentilla erecla 8 40 Drepaoocladua badlus 30 56 50 Carex dloeca 36 40 Spbagnum plumulosum lO 56 s. subfulvum 16 campylium stellatum 25 61 32 60 Paludella oquarrosa 50 TomentypDUm nitens 60 Sphagnum warnstorftanum 100 5. Betula nana 5 42 37 19 20 7 31 13 Canuna vulgarls 50 17 3 23 17 24 10 93 69 86 67 Rubus chamaemorus _./ 26 24 72 85 43 33 Aulacomnium paluatre 17 5 17 10 30 19 Sphagnum tuscum 53 8 10 74 35 57 Mylla anomala • 5 54 16 BO 57 Polytrtcbum strlctum 4 38 71 Drasera rotundlfolla 50 68 17 43 87 40 92 80 72 86 Calypogela sphagnlcola 5 23 5 13 20 10 35 23 14 Sphagnum rube11um 26 63 47 24 61 Lepldozla oetacea 50 5 26 5 7 67 Cepbalozta connJvens 20 13 12 C. loltleabe.rgerl 37 10 63 Melampyrum pratense 24 27 6. Pleuroztum schreberi lO 62 29 47 Poblla spbagnicola 25 5 . 58 100 20 Empatrum nigrum 35 46 7 Vacclnium ullgtnosum 33 65 29 73 V. vitls-tdaea 26 BB V. myrtillua 93 7 42 100 Cladonia sllvatica coli. 4B 12 C. ranglfertna 7B 19

Acta Phytogeogr. Suec. 57 My rvegetation i sydvästra Värm land 119

Tabell ID. Cuspldatetum duaenletosum tenelletosum ��dateb.lm-vegetatton

Analysserie (nr) A (1-5) B (6-15) C (16-20) D (21-25) E (26-29) F (30-34) G (35-38) H (39-43) l (44-48) J (49-58) Lokal: datum 20:8.7. 1962 102:31.5.1954; 23.8. 1960 23 :3.8. 1962 23:3.8.1962 102:23.8.1960 122:10.7.1963 40:19.8.1960 44:23.5. 1960 42:26.7. 1960 79:24.8. 1963 F 'l

Andromeda pollfolla l· l· 111 1111 . l . l 2 l 2 1111 11111 40 Oxycoccua ap. l· l· 11 11· . . 11· 111 11111 l· .. 31 D roaera anglica l· . ... l 2. l . l · l l l l . l l . . l 2 l . 26 D. angllca x rotundlfolla l· . l l· D. rotundlfolla . 111· Carex 11mosa l l l 2 l 43533222· 2 2 2 l 11111 38 Erlopborum vaginatum 11111 l· . . . 11 11· l l . l l . l l l l 2 l l l 38 Rhyncbospora alba .. l ..... l 3 3 3 2 3 3 . l l l l l l l l 2 2 2 l l 2 2 l 2 l l . 2 l l l l l . 57 Scheuchzerla r-.lustrls l l l l l l . l l 3 l 3 4 3 . 21222 ·122 1111· 43 Trlcbopborum csespltosum .. 111

DrepaDOCladus fiultana 11· ...... l l l l l l 3 l . l· .. l l . . . 22 Spbaguum haiticum l l l l l 2 ...2 32265 4231 2 l l l l l l 2 l l . 2 . . . 47 S. cuspidatum 6 6 6 6 6 6666666666 .... l 66666 3212 .. l l . 5 6 6 6 6 3 4 3 3 66666 6666666666 88 .•••• s. duaeaii 2 . 56614 l· ... 5556 l l 2 . l 26 . s. mapllanlcum l·. l· l· . l 6 6 6 6 6 1111· . l ... 24 s. rubellum l· .. l· 3 S. tenellum l· . . l l .. 111· .. l· 2111 l 5 5 6 6 2 2 2 l 3 36 Cepbalozla loiUesberprl l· .. C. medla l·.. 2 Cladopodlella fiultana . l 1111 111· 1111 11111 . l l l l l . 38 Gymnocolea lnfiata l· .. 2

5 7 3 3 10 9 7 8 6 7 11o 1 t 1 3 3 8 3 2 Artantal 7 6 9 4 3 2 u 9 7 10 e 8 e 4 4 3 3 2

Tabell IV. Rubello-tenelletum

mapllantcetosum tenelle-•

AoalyBaerie A (1-5) B (6-10) C (11-15) D (16-21) E (22-26) F (27-30) G 3i-35) Lokal: datum 42:26.7. 1960 44:23.5. 1960 31:3. 10. 1960 37:25.6.1959 23:3.8.1962 37:25.6.1959 101:6. 8. 1954 F'l

Andromeda pollfolla 2 2 l l l 2 l l l 2 l 2 l l l l 2 l l l l 2 l l l 2 l l l l 4 4 534 100 Oxycoccus sp. l l l l l l l l l l l . l l l l l l 2 l l l l l l l 2 l l l 2 2 l 2 l 97 Oroaera a.nglica l 3 2 l 2 14 D. rotundlfolla l l l l l · l l l l l· ... l . 111 ... l· 43 . Rubus chamaemorua l · l l · .... . l .. l· l l . 2 l 26 Erlopborum vaglnstum l l l l l 3 2 3 2 3 2 2 l l l l . l l l l l l l 2 2 l . l l 4 3 3 3 5 94 Trlcbopborum caespltosum l l l l l · l l · l 111 111111 32322 2121 74

Poblla spbatplicola l· Spbapa1m baltlcum l l l l 2 l l l l l ·44 341213 11454 5554 5 5 5 54 91 s. cuspldatum l l l l · . ...4 l· l· l 23 s. mapllanlcum 5 5 5 5 6 · 6 6 6 6 6 29 s. rubellum 3 3 2 4 2 2 · · l · . l l l l ....l 2 ..l l l l l l . . 4 . 2 4 63 S. tenellum 2 2 l l l l l l 54545 456564 66524 4313 2 4 l 2 2 94 Calypopla sphatplicola l l l l l l· ·Il· · 23 Cepbalozla loltlesberprl · · l · · · l · · · 11111 111· . l· · Il 37 C. medla .. l· 11· 11 14 Cepbalozlella sp. . ... l . l· . . l· . . 9 Cladopodlella fiultans l l l l l l l l l l l l l l l l l l l l l l l l l l 2 l l l Ill ·. 94 Gymnocolea tnfiata l· ... . . l· 6 .. l· Lepidozla setacea l l · l · · l · l l . l· . l 26 Mylla anomala l · · · l l l l l l 2 l l l l . . l l l l l l .. 2 54 Odontoschlsma sphatpli 1111· l· 14 Cetrarla dellael 2 . . . . l . 6. C. Islandles . . . l· 3 Cladonla silvatics coli. l · · C. -.uamou. . 4 2 2 2 . 11· . . . l· l· 23

Antal arter

Acta Phytogeogr. Suec. 57 120 Sven Fransson

Tabell v. Calluno-ruscetum

facies rubellum-facies fuacum- factes Cladlna·

Analysserie (nr) A (1-5) B (6-10) C (11-15) D (16-20) E (21-24) F (25-31) G (32-36) H (37-41) l (42-46) Lokal: datum 40:19. 8.1960 23:3.8. 1962 44:23.5. 1960 42:26.7. 1960 37 . 7 . 7 . 1959 101 :2.6.o.6.8. 1954 37 : 7.7.1959 42:26. 7.1960 42:23.5. 1960 F%

Pillils silvestris (gp) l . . .. . Andromeda pollfolla 2 2 2 l 2 21111 11111 21111 11· l l 3 l l l l 2 l l l 2 l l l l l l l 89 Betulanana 2 • 2 • l Calluna vulgarls 4 4 3 3 2 31332 54634 45444 5 2 l . 2522341 252· l 32· 52 34323 93 • Empetrum nigrum 2 3 4 3 3 2122232 . ... 6 . 2 3 2 35 Oxycoocus sp. l l l l l 21112 12111 11111 l l l l 2 3 l l l J.• l l l . l l l l l 83 Vaccinlum uliglnosum (gp) . l ..... 2 V. vit!s-idaea l· . l·. . Orosera angllca . . l· ... D. rotundlfolla 11111 11111 11111 11111 l l l . . 2 2 l l 2 l l l . l .. l . 72 Rubua cbamaemorus . . • 2 . 33233 l· 111 22423 2 l l 2 1333534 l . l l l l l 2 .. 72 Erlopborum vaginatum 2 l 2 l l l· l· l 22111 11111 2 l l l 32313· 3 21111 1111· 11222 91 Trlcbopborum caespitosum l l l l l . . . . l . l . l . . . l l l . 24

DieraD11m bergert 2 5 l .. D. scoparium 2 . Pleurozium schreberi l . l . . l Poblla spbagnlcola l· ... . . l Sphagnum baltlcum l . l . l . l· . 74 s. ruscum l .. l . 53663 65666 66666 6 5 6 5 3545555 2 l l . 2 l . 2 . . . s. magellanlcum l· . S. rubellum 6 6 6 6 6 ··l 22211 11211 l 4 . 3 2 l . l l . l 2 2 . l l . 61 S. tenellum l l . Calypogeia meylanli l . l C. spbagnlcola l· . l l· . 1111 .. l· . 111· . 11· l l . 35 Cepbalozia connlvens l· ... . 11· . l · .. l· . l · 13 C. loitlesbergeri 11· 111· 1 11111 11111 l l l l l· l l l l . l l . l l 63 . c. medla l . l· l l • C • pleniceps l • . . l Cepbaloziella sp. l . l Cladopodlella fiuitans l l l . l Gymnocolea inflata . l· . 2 Lepidozia setacea . l·. l 11· · 1111· 11111 l . l l l l l l l l l l l l l l l . l l 67 Mylla anomala l l l l l 22211 11111 11111 l l l l l 3 l 2 l 2 1111· 11· 1· 80 Odontoscbisma spbagnl . l· Riccardla latlirona l . . . Cetrarla islandlca 2 .•.2 2 .•• 2 . . l . 11 C. junlperlna l· . 2 Cladonia alpestris l . l . l . . l 2 . . l l . . l· 11 321· 5 56· •. 35 . c. fl.mbrlata l . . C. ranglferina l· 121· 3 111· 211· 1 2 l l 3 22· 423· 22231 43663 21256 78 C. sllvatica coli. l . . 2 l . . l . l l l 2 . l . l 2 11222 1· ·11 ··511 48 C. squamosa l l . . l l . l . . . 11 C. unetalls 2 l 3 . . 9 ÖVriga lavar l) 2) 3)

Artantal

l) Parmella pbysodes, liksom ocksl Cetrarla junlperlna, som epifyt pl Calluna. 2) Cladonia deformis, C. coniocraea. 3) Cladonia deformis, C. cyanlpes, C. graclU• Y.obordalls, C. pyxidata, C. cfr earneola.

Tabell VI. Vaccinietum ullginost

Analysserie (nr) A (1-10) B (11-15) C (16-21) D (22-26) Lokal: datum 37:17.8. 1959 24:25.6. 1962 105:23.8. 1960 102:23. 8. 1960 F ..

Andromeda pollfolla ... l . l l l .. l l l l l l . . l l . 46 Betula nana l . l . 2 l l 2 l l 31 Calluna vulgaris 251·3· 3112 2· 11· ·3· 1· 1 22· 54 69 Empetrum nigrum . . . l l l 2 l l l . 2 . l 2 . l . l . 46 Ledum palustre 333323 34122 42 Oxycoccus sp. l l l . l l l . l l . l l l l . 3 . l l . l l 73 Vacclnium myrtl\lus . l . l . l l l . l l 2 l . . 2 . 2 . 42 V. ullginasurn 22221213· l 33· 33 132· . . . l· . 65 V. vltls-idaea 3213222111 11· 12 22313· 21· 11 88 Orosera rotundlfolla ...... l· Rubus cbamaemorus 2221242233 ·1222 212· 1· ·1223 85 Eriopborum vaginatum l l l l 2 l . l l l 1111· 111112 22311 92

Aulacomnlum palustre 2 . .. l . 2 . . l . . l 19 DicraiDlm polysetum .. l .... l l . . l . • 2 . 19 D. rebustum ...... l D. spurlum .. l· ... Pleurozlum schreberi l l l l 3 l . l l l l l l . 2 6 . l l 62 . Poblla spbagnlcola l l l . 1 l l .. l l . l . l l . l l . l l 58 Polytrlchum strictum l . l l l .. l . l . l l . 2 l 38 Spbagnum ruscum 1· 1· 2 6· ·l 6 l . l . l 35 . s. magellanicum ... l . l . 1· ··2 26· 1· 1 · 5 35 .•. S. nemoreum . . 6 6 . 6 6 . 5 . 19 s. parvlfolium 66113· . 662 1· 665 l· 6· 66· 23 89 Calypogeia neesiana l .. l . 8 C. spbagnlcola l . l l . l l . l· 23 Cepbalozia connlvens l . l . . l u Cepbalozlella sp. . l· • Mylla anomala l· l· Cladonia alpestris 5 3 C. flmb riata . l C. gracills . l l . . c. pyxidata l C. ranglferina l· l· l 2 . 2 . 19 C. sllvatlca l· l· 2 . 12

Artantal

nllägg (träd- och buskskikt): Pinus silvestris (A-D).

Acta Phytogeogr. Suec. 57 My rvegetation i sy dvästra Värmland 121

Tabell VII. ÖVersikt över mossesamhällena. Survey of the (ombrotrophlc) bog communltles

Mosseviddsamhällen Mossel.antsambällen commu- (Bog expanse communltles) (��6�rgln

Cuspldatetum Rubello-tenelletum Calluno-fuscetum Vacclnletum ullginost

Ru­ dusenletosum tenelletosum magellanl- tenelletosum Fuscum­ Cladlna­ öv- bel­ rigt cetosum facles facles lum­ facles

Analysserie A B D F G H ABCD G A BC D GH A B C D Antal analyser 5 10 5 10 6 4 5 5 5 5 10 5 A r tantal (medeltal) 5 7 10 8 11 12 12 8 10 10 2 11 4 14 14 14 14 15 11 6 1 1 14 10 l.1 � Artantal (totalt) 13 10 13 13 10 10 11 10 15 15 18 12 15 14 17 17 22 20 20 19 26 28 17 13 30 18 24 18 l. Sphagnum cuspldatum 100 100 20 100 100 40 80 20 �o Rhyncbospora atha 30 100 75 100 Drosera anglica 20 20 ...... ::::...... -=..:_.::.:..._::::.J 100 14 Scheuchzerla palustrls 100 80 100 75 80 Carex limosa 100 80 100 100 Sphagnum dusenll 10 100 20 100 80 Dref"'nocladus Oultans 20 80 80 40 2. Sphagnum tenellum 20 20 75 20 100 100 100 60 100 100 100 100 100 100 40 S. haiticum 70 100 100 100 100 lO 100 100 40 100 100 100 100 20 20 20 25 Cladopodlella Oul tans 20 l 60 100 100 80 lO 100 100 100 100 100 100 60 80 Gymnocolea lnflata � 25 20 25 20 s. Sphagnum rubellum 25 lO 100 40 80 33 60 75 60 100 20 100 100 7 5 71 40 40 Mylla anomala 20 100 100 17 80 60 100 100 100 100 100 86 80 60 20 Orosera rotundlfolla 60 100 80 33 75 20 100 100 100 100 75 86 40 40 lO Cephalozia loltlesbergerl 25 20 �o 100 60 60 40 80 100 100 100 14 80 80 Lepidozia setacea 60 60 40 25 40 40 80 100 75 86 100 80 Trtchophorum caespitosum 60 uo � � uo 100 uo 80 20 40 40 40 Cladonia squamosa 80 33 25 �o 29 40 z o Cephalozla medla 25 25 80 20 25 40 Cephaloziella sp. 20 25 20 50 20 lO 4. Rubus chamaemorus 60 17 20 80 20 100 80 100 100 100 80 60 100 80 67 80 Calypogela spbagnl cola 1.00 20 40 40 20 80 20 75 43 40 50 20 5. Calluna vulgarls 100 100 100 100 75 100 80 80 100 80 GO 50 80 Cladonla ranglferlna 20 80 60 80 100 71 100 100 100 20 33 20 Sphagnum fuscum 40 100 100 100 100 100 60 60 50 67 Cladonla sllvatlca coli. lO 40 40 71 100 60 60 10 20 20 C. alpestris 50 40 20 25 43 60 80 40 33 Empelrum nigrum 100 100 20 60 70 40 50 Betula nana 60 80 6. Pinus silvestris 2) + + + + Vncclnlum vltls-ldaea 29 100 80 80 V. ullginasurn 83 3) 90 80 20 Aulacomnium palustre 50 20 20 17 20 Pohlla sphagnicola 20 20 20 70 20 50 80 Sphagnum parvlfolium 80 80 33 80 Vacclnlum myrtlllus 60 60 33 Dlcranum polysetum 20 17 Pleu�ozium schreberi so 20 40 90 80 50 Polytrlchum str!ctum 50 17 80 Sphagnum nemoreum 20 40 20 Ledum palustre 100 100 7. Erlophorum vaginatum 100 25 50 40 80 80 100 100 100 83 100 7 5 100 100 60 100 100 100 86 100 80 100 90 80 100 100 Andromeda pollfolla . 10 80 100 20 100 80 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 75 100 60 100 60 40 100 50 Oxycoccus sp. 20 60 50 40 60 100 lO 100 100 100 100 100 100 100 86 60 100 70 80 Sphagnum magellanlcum � uo uo uo uo 67 80 20 50 100 80 20 100 100 20 20 40 67 Cepbalozla connlvena 20 20 40 25 14 40 30 Cetrarla !slandlca 20 40 14 20 20 Odontoscblsma sphagni 80 20 20 Orosera angllca x rotundlfolla 20 lO Cephalozla plenlcepa 26 14 Cetrarla dellael 20 20 Cladonla flmbr!ata 14 17 C. grac!lis 17 20 C. un�!alis 60 20 ÖVriga l) 3) 4) 5) 6) 7) l) Calypogela meylaD!i 40, Dlcruum berprl 80 2) Plnua allvestris (I!P) 20 3) Vacclnlum ullglnoaum (I!P) 14, Dlcranum acoparlum 14. Rlccardla latlfrons 14 4) Cetrarla Junlperlna 20, Parmella physodes 20 5) Cladonia-arter 8) Dlcra�a�m rebustum 10, D. cfr spurlum 10, Calypogela neealana 20 7) Cladonla pyxldata 17

Acta Phytogeogr. Suec. 57 122 Sv.en Fransson

Tabell vm. Menyantho-dusenletum

Analysserie (nr) A (1-5) B (6-10) c (11-15) D (16-22) E (23-28) F (29-33) G (34-38) Lokal: datum 23:7 . 8. 1962 24:28. 6. 1962 42:29.6.1962 44:23. 5. 1960 28:26. 7 . 1962 24:7 . 8 . 1962 23:7 . 8 . 1962

Andromeda polifolia l l l l l . Myrles gale l . 3233313 . Oxycoccus sp. l l l l l l l . l l Vaccinlum uliglnosum Orosera ang\ica l . l l l D. angllca x rotundifolia l . D. rotundlfolla l . Menyanthes trlfo\iata l l 2 l l l l l 2 2 2 l l 2 3 Potentilla pa\ustrts l . Carex \aslocarpa C. limosa 21311 42231 11121 l . 221222 21211 21111 C. mage\lantca C. pauclflora C. rostrata l . l l l . 2 l l l . l l l l l . l Er!ophorum a1.gustifolium . l . l E, vaginatum Rhynchospora alba l . l l 2 l l l . l Scbeuchzerla pa\ustrls 2 l l 3 2 33221 3233313 l l l l l l l l 2 2 2 2 Tricbopborum caespltosum l . l . l . . l

Calliergon stramlneum . Drepanocladus Outlans l l l l l l l l Sphagnum aplculatum S. ba\tlcum l l l l l S. cuspidatum 4 2 2 . 2 l s. dusen!! l . 56665 6666666 666666 66666 66666 • S. lnundatum 4 S. Undbergli S. magellanicum S. papillosum l . l 2 . l S. pulcbrum . l S. tenellum l l Cladopodlella flultans l l . l l .

Artantal 3 5 3 5 4 3 4 2 2 2 6 5 5 6 6 4 4 5 4 5 4 4 6 7 9 8 12 9 5 4 7 5 7 6 5 4 5 5

l) Betula pubescens, Plcea ables och Pinus silvestris fiSrekom glest (medräknade l totalartantalet).

Tabell X. Spbaptum compactl

A1111lyooerie (nr) A (1-6) Lokal: Datum 23:29.6.1963

Andromeda pollfolla l l l 2 l l 100 Betula IIIID& l. l l . 50 CallUIIII vulp ris . 3 17 Oxycoccua ap. l l l l l 83 Oroaera rotundifolia l . 17 Carex llmoaa l l l 50 C. pauclfloro l 2 l 50 Tabell IX. Rbynchoaporo-papillosetum C. roatrata l l l l l l 100 Erlophorum anausttfollum l l 50 Rhyncbospora alba l. l 5I) Analysserie (nr) A (1-5) B (6-10) (11-15) D (16-19) l c Scheucbzerla palustris l l l l l 83 Lokal: datum 80:24,9, 1960 42:jull 1954 24:5. 8. 1962 42, 37 , 82 F % Trlchophorum caespltosum l. l l l l 83 Calllergon atramloeum l. 17 Andromeda po!Uolia l l . 2 . l l 68 l l . l l l l l l Drepanoclodus flultans l l l l l l 100 Betula nana . l· 5 SphoiiJIUm compactum 666662 100 . . • Myr!ca gale . l· .. l· l· l l 26 s. molle 6 17 Oxycoccus quadripetalus l l l l 2 . 11 11111 111 79 S. t.enellum 2 l 2 2 2 83 Orosera angllca . l l l . l· 21 Clodopodlella flultans l l l l l 83 l. 17 D, angllca x rotundifolia . . . l· 5 Gymnocolea inflata D, rotundlfolla l . l . l 2 . l . l 11111 . 11 68 . Artantal 12 11 13 10 12 1 1 Menyantbes trlfoliata 3 3 . 3 2 2 2 2 . 2 3 l l 58 Carex laslocarpa 2 2 l 3 l· l· . 3 .. l 42 C, limosa 3 . l 2 l l l . l . 37 C. livida 2 . Tabell C. magellantca XIII. Calluno-straminetum . C. rostrata l . 2 l l . 2 l· 37 Erlopborum angustlfollum l· Analysserie (nr) A (1-7) E. vaginatum 21 .. l· l· Lokal: Datum 24:7. 8.1962 Phragmltea communls 2 l 2 . 2 . 21 11· 3 3 2 . 2 l 2 . Rhynchoapora alba l 5. 63 Betula pubeocens l. 14 Scbeuchzerta palustrls l l l 2 2 26 Plcea abies 14 Trlchopborum caespitosum l . Pinus allvestris l l 57 Calliergon stramlneum 11 . l 16 Andromeds pollfolla l l 2 2 l 2 2 100 Drepanocladus exannulatus 11· 16 Galluna vulpris 3 3 4 2 3 3 86 Oxycoccus sp. 2 2 2 4 2 2 l 100 D. flultans l l . l . l . 21 Vacctnium uliginosum . l �9 Pohlla sphagntcola . . l Orosera rotundHolia 2 2 l l 2 2 86 Sphagnum aplculatum 2 l . lO Rubus chamae.morus 2 43 S, balticum 2 l 11 42 l l l l l· Ca.rex pauclflora l. 29 S. dusenli l· 11 111· 37 l l· C. rostrata l l l 57 3 . 2 . 6 6 6 6 32 S. lmbrlcatum Erlophorum vaginatum 2 2 2 l 2 2 2 100 S, magellanlcum 6 6 6 6 6 l 4 2 . 42 S. papilloaum . 2 6 6 6 5 4 6 6 6 6 6 . 3 79 l l l Calliergon stramlneum l l l 2 l 2 l 100 S, parvlfolium l· Pleurozlum schreberi l l 29 S. rubellum l l . l l 26 Pohlia sphagnlcola l l l l l l l 100 S, subsecundum l . 5 Polytrlchum strlctum l 3 71 S. tenellum l· . 11 16 SpbaiiJIUm ruscum 6 5 5 57 Calypogela sphagnlcola l· . 5 S. magellanlcum 2 l l 4 6 6 3 100 29 Cladopodlel\a fluitans l l . 21 s. parvlfollum cfr robustum uuvenll) 14 Lepidozla setacea l· s. Calypogeta sphagnlcola 14 Mylla anomala l· . Cepbaloala blcuspldata . l 14 Mylla &DI>malo l l l 57 Artantal Artantal 12 13 15 15 12 12 12

Acta Phytogeogr. Suec. 57 My rvegeta tion i sydvästra Värm land 123

Tabell vm. Fortsllttnlng - contlnued

1 H (.J9-43) J (44-48) J (49-53) K (54-58) L (59-63) M (64-68) N (69-73) o (74-78) 15:4 . 7 . 1962 6:12. 7 . 1963 42:26. 7 . 1960 45:25. 6 . 1959 23:29. 6. 1963 63:14. 8 . 1963 24:28. 6. 1962 23:7 . 8. 1962 F%

l . l . l . l l l l l l . l l l l l 24 A . p. 10 M.g. l l l l l l l l . l l l . 2 l l l l l l l l l l l l l 46 O. sp. . l 3 V. u . l l . l 9 o . a. D . a. x r. l . D . r. 2 l l l l 2 2 3 l l l . . l 2 2 l l 42 M. t. l P. p. 2 2 3 l 2 l l C . Ja. l . l . l . 2 2 2 l l l . l l l l l 59 c . u. 2 l 2 l l l . 8 C.m. l . C.p. l l l l l 2 l l 2 2 l . l l . 2 2 3 3 3 42 C.r. l l l E.a. 2 • l l l l l l l l l l 14 E.v. l l l l l l 19 R.a. l l l l l l 2 2 2 2 3 l l l l 2 l 2 2 l . l l l l l l l 74 S.p. l l l l l 12 T.c.

. .•. l c . l l 13 D.f. l l 66666 66666 66665 22 S.a. S.b. S. c. 6 6 6 6 6 l . l . l l 2 . l • 4 l l l l l . l 60 S.cl. l S.l. 6 6 6 6 6 6 6 6 6 6 13 S. l. l . l . l 4 S, m. 12221 211 18 S. pa. 6 6 6 6 6 6 6 6 14 s. pu. l . 1 · s. t. . 1 1 l l . l . l . 13 c.r.

5 6 8 7 7 9 6 4 4 4 3 5 4 5 2 3 5 3 4 5 2 3 3 4 2 10 8 10 8 9 9 10 8 8 10 7 7 8 11 9

Tabell XII. Molinto-papillosetum

Analysserie (nr) A (1-5) B (6-.10) C (11-15) D (16-20) E (21-25) F (26-30) Lokal: Datum 31 :3,10, 1960 42:29. 7 . 1960 42:11.8. 1960 42:1.8. 1960 42:29. 7 . 1960 5:7. 8. 1963

Betula pubeecens ( < 2 dm) l l . l lO Andromeda pollfolla l l l l l l l l l l l l l l 2 l l l 2 l l l l l 87 Betula nana . l 2 3 2 2 l 2 3 l l 2 37 Calluna vulgarls l . l 3 4 3 4 23 Ertca tetralix � • 2 lO Plcea ables ( < 2 dm) l . 3 Myrlca gale 21221 22112 11231 11 22 63 Oxycoccus sp, 11111 1112 11111 11111 11111 212· 1 97 Oroaera rotundifolla l l l l l l l l l l . l 40 Agrostls calllna 3 Carex lasiocarpa l . . l l l 2 l 2 l l l l l 334 2222 77 C. pauclflora . l 3 l l 2 2 l l l l l l l 2 l l 63 C. rostrata l l . l 13 Erlopborum vaginatum 11222 11 1111 1111 l l l . l 67 MollDia coerulea 21212 13113 21211 21 11 l . 67 Trtcbopborum caespltosum 31 1· 1 11212 21213 l . 53

Aulscomntum palustre . l l . l . l l . 17 Calllergon stramlneum 2 l 2 l l l l . l l l . . l . l l l l l l 57 Drepanocladus badlus l l 7 Poblia spbagnlcols . l Polytrtcbum strlctum Spbagrum apiculatum l . S. balticum 2 l l l l 20 s. ruscum . l 3 6 lO S. imbrlcatum 56465 46 3· 432 32 1411 66666 73 S. magellalllcum 21 l· 632 13211 37 S. papillosum 2· 313 2 556 36555 55· 1 · ·2 57 S. parvilolium ·3 21122 111 65566 47 s. pulcbrum l . 3 s. rubellum 11· 411 11113 21131 50 S. tenellum 2 l l l l l l l 2 30 Calypogeta cfr flssa l . 3 C. apbagnlcola l . l . l . l . 13 Cepbaloztella sp. l 3 Cladopodiella fiullans l l l . l l l l l l l l 37 Lepldozia setacea l . Odontoacbisma spbagnl l .

Artantal 12 13 9 10 14 13 13 12 13 14 17 14 18 22 14 17 18 12 18 13 9 11 9 11 10 6 8 8 2 6

Acta Phytogeogr. Suec. 57 124 Sven Fransson

Tabell XI. Tr!cbopboro-paplllosetum

Analysserie (nr) A (1-5) B (6-10) C (11-18) D (19-23) E (24-28) F (29-33) G (34-38) Lokal: datum 40:19. 8. 1960 42:29. 7 . 1960 37:1.7.1959 24:5. B. l962 28:26.7.1962 24:2B. 6.1962 24 :24.6. 1962 F 'Ii

Betula pubescens ( < 2 dm) PI..,. ollveotrls t< 2 dm) .... l Andromeda pollfolla 2 2 2 l l 2 l l l l 2 2 l l l l l 2 21121 22232 21212 11111 100 Betula nana . l 2 l l l . l l l l l l 2 2 2 2 3 42 Calluna vulprls • 2 •. . 3 Empetrum nigrum . l · .. 3 Myrlca gale · 11· l· 121· 11· . 21 Oxycoccuo ep. l l l l l l l l l l l l l l l l . . 21221 11112 11111 11211 15 Drasera rotw>dlfolla l l l l l 11111 11111111 l l 2 2 l 2 l l l l l l l l l 87 Menyanlbeo lrtfollala .. l· .. l· 5 Rubue cbamaemorua •..2 2 . .• l . Carex laolocarpa l· ... C. pauctflora l l 2 l l l l l l 2 l .... l . . 22222 21· . l 11111 21132 79 C. roatrala . . l· . 11· 11111 l l l 2 l l l . l l 45 Erlopborum angusllfollum l· . .. 3 E. vagiDatum 2 2 3 3 5 11111 .. l· .... 11111 12122 11222 1· 2· 1 76 Scbeucbzerla paluotrls l· . 3 Trlcbopboruni caespllosum 2 1 l · 32122 22211111 323· 21111 ··21· 68

A ulacomnlum paluolre l 3 •.. Calllergon atramineum 111· l· l l·11 21 Spbapa�m balllcum l · l · 2 11· 11 32222 43544 45 s. cuopldatum l · · l · 5 S. fuocum 2 .. l l 8 S. magellanlcum 4 2 l l l 2 2 2 l 2 .. 6 l l l l l l . . . 4 . 2 50 s. papillosum 4 5 6 6 6 56665 66665666 66666 56· 66 l· . l· 76 S. parvlfollum 6 6 5 6 6 13 s. rubellum l · · · l ·1112 ·21·3222 45354 l· . 47 S. tenellum l l l l l l· l· 1111· 29 Calypogela spbagnlcola . 11· . Cepbalozla lolllesbergerl . . . l C. plenlceps .. l· . Cladopodlella flullans l · l · · 11111 . l .. l 11111 111· 45 Lepidozla selacea l· . l Mylla anomala 1111· . l· l 16

Artantal

Tabell XIV. ÖVersikt över myrvldd-fatiigklirrsarnbiUiena. Survey of lbe poor fenexpanse (commUnllles Menyantbo-dusenletum Rhyncbosporo- cgm- Trlcbopboro­ Mollnlo­ Cal- paplllosetum re- paplllosetum papillosetum llf

Analysserie ABCDE FGHIJKLMNO ABCD A ABCDE FG ABCDEF A Anlal analyser 555765555555555 5554 55B5555 5 5 5 5 5 Ariantal (medellal) 36 9657 544 998 11 10 10 9 12 10 13 9 8 11 11 9 12 13 17 15 10 6 13 Ariantal (tolalt) 5 9 15 9 B 12 10 6 8 16 13 12 21 25 15 19 19 13 18 14 11 14 15 15 20 18 25 25 13 13 23

l) Carex Umosa 100 "100 100 14 100 100 100 40 20 100 20 . 100 20 100 25 50 Spbapa�m duseDil 20 . 100 100 100 100 100 100 40 40 60 100 20 20 60 75 . Scbeucbzerla palustrls 100 100 100 50 100 100 BO 60 100 60 100 . 60 100 • 100 B3 20 MeQY&Dlbes lrUollala · 100 100 · 100 BO 100 60 20 • 100 60 80 100 25 " Rhyncboopora alba 20 71 60 80 40 60 40 BO 25 50 Drepanocwms flullans 43 67 20 20 20 40 20 25 100 Erlopborum anaustifollum 20 20 60 • 20 50 20 Droaera a.ngllca 67 60 60 25 SpbaJIDI1m UDdbergli • 100 100 s. aplculatum 40 . 100 100 100 40 40 s. pulcbrum 20 • 100 100 20 S. cuapldatum 40 50 40 2) s. paplllooum 50 20 . 100 100 80 100 100 25 100 100 100 100 BO 40 BO 80 100 60 20 S. rubellum so 20 40 80 75 . 100 20 40 60 100 100 s. tenellum 33 20 2.0 20 40 • B3 100 40 BO 40 . 100 40 l(yrlca gale 20 100 20 40 50 . 60 63 . 100 100 100 80 Spbapa�m baltlcum 83 100 60 60 BO • 100 100 80 40 Drasera rotundlfolla 17 20 20 20 60 60 100 50 17 100 100 100 100 100 100 40 40 BO 60 2 --is Eriopborum vaginatum 20 100 . 100 40 40 100 100 13 100 100 100 60 100 60 80 80 80� 100 Spbapa�m magellanlcum 20 40 100 40 25 100 100 60 80 40 40 20 60 100 100 Calllergon stramlneum 20 40 25 17 63 60 100 80 40 20 100 100 Calypogela spbagnlcola 20 40 40 20 20 14 Mylla anomala 20 80 40 3) 57 Spbapa�m compactum s. molle .·floöl 4) LEJ Carexpauclfiora 20 50 100 100 25 100 60 100 100 40 100 80 60 BO 20 29 Trlcbopborum caespilosum 40 33 • 100 20 83 60 100 100 60 100 40 40 60 100 100 20 Betula nana 25 50 80 B8 • 100 20 100 . 100 Spbapalm parvUollum 20 . 100 20 100 • 60 100 21 Calluna vulgarls 17 20 40 100 • 68 Rubua cbamaemorua 40 20 5) 43

Spbagmun lmbrlcatum . 100 40 80 40 80 100 Carex laslocarpa . 100 40 20 1 40 60 80 8(1 100 100 l Drepanocladus exannulatus l Pbragmltes commUnls 6) MollniB coerulea 100 100 100 BO 20 Aulacomnlum palualre 40 20 20 40 20 Erica tetralix 20 40 Drepanocladus badlus 40 7)

Poblla spbagnlcola 20 20 Polytrtcbum strlctum 20 Plnuo allvestris 20 Spbapa�m tuscum 60 20 40 Vaccinium uUgt_nosum 40 Pleuroztum achrebert Oxycoc.,.;s ap. 20 20 B3 20 40 100 40 60 20 100 100 100 100 40 100 7 5 83 100 100 7 5 100 100 100 100 100 100 100 100 100 80 100 ADelromsdia pollfolla 40 • 50 20 20 20 100 20 100 BO 60 60 75 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 80 100 40 100 Carex roatrata 60 20 60 80 60 100 BO 60 20 20 . 100 80 20 20 25 100 • 20 BB 100 . 80 20 60 57 C iadopodlella flullans 50 20 20 40 20 40 60 20 B3 40 100 13 20 100 60 BO • 100 40 Lepidozia setacea 20 . 40 40 övrtga l) 2) 3) 4) 4) 5) • 6) 7) 8) 9) 10) 11) • 12) . 13) 14) 15)

l) Potentilla paluatrls 20, SpbaJIDUID I.Dundatum 20 2) Drosera angllca x rotuDdlfolla 17 3) Betulapubeacena, Plcea ableo och PillUssllvestrts glest, Carex m&Rellanica lOO 4) Carex magellanica 20 5) Drasera angllca x rotundlfolla 20, Spbagmun subsecuDdum 20 6) Carex livida 25 7) Gymnocolea lnflata 17 B) Betula pubescena 20 9) Cepbalo&la plenlceps 20 lO) C. loltlesbergerl 20 11) Empetrum nigrum 20 12) Calypogela cfr flssa 20, Cepbaloziella sp. 20. Odonloacbloma opbagnl20 13) Agrostls canlna 20 14) Betulapubeocena 60, Plcea ables 20 15) Betula pubescens 14, Plcea ableo 14. Spbagnum cfr roiJustum ijuvenll) 14. Cepbalozla bicuspldala 14. Tabell Rlpa.rletum XV. Lösbotten-varianten Carex rostrata-varianten Lystmachis-varianten Normal- vartanten Sphagnum parvifollum- varianten

(60-64) (65-69) Analysserie (nr) A (1-5) B (6-10) c (11-15) D (16-20) E (21-27) F (28-39) G (40-44) H (45-49) I (50-54) J (55-59) K L 17:6 7.1962 15:4 7.1962 F Lokal: datum 23:1.8. 1962 23:7 . 8. 1962 24:24. 6. 1962 24:24. 6. 1962 99:17 .9. 1959 37 :29.7. 1959 14:8. 8. 1962 14:8. 8 . 1962 37:29. 7 .1959 23:1. 8. 1962 . . %

Betula nana B. n. 25 O. sp. Ox;ycoccus ap. . l . V.u. Vacctnium uliginosum • 2 l l l . l . l l l l l l l l l l C.p. Calls pa.lustrls 2 3 G.p. Galium palustre l L. Lyslmachla thyrslflora 2 2 3 2 3 3 . l l t. 35lO M. t. Menyontbes trlfollata 3 2 2 l 3 4 2 5 3 5 2 2 3 3 2 3 2 2 32 Potentlila pa.lustrts l 4 • l l l l 3 2 2 . 2 l 2 l 2 2 3 2 2 3 2 P. p. Rubus chamaemorus . l l . l l l l l l R.c. Trtentalts europaea 2 12 T.e. VIola palustrts l l l 2 l l 2 l 19 V.p. l . . l l l l2 l l l l . l A.c. Agrostls canlna . Calamagrostls caneecens l l 7 Ca!. c. Carex caneecens 2 . l 4. l l 2 3 3 2l l 2 25 C.ca. C. chordorrhlza I l l . l l . l l l 13 c.ch. C. echlnata 2 2 l l l l l l l . . 28 C.e. C. limosa l l l l l l l . l l . l l . l l l l l 3 C.l. C. magellantca l l 2 2 2 2 2 2 2 25 C.m. C. ntgra 2 2 2 3 2 l2 2 l l l 2l 2l 2 2 l2 2 l 4. 4 3 3l 3 3 2 2 2 3 2 62 C.n. C. rostrata l l l 5 3 4 3 3 5 3 4 2 3 2 l l l 2 l l l l l l l l l l l l l 25 C.r. EquJsetum palustre l l l l l 3 E.p. Erlophorum angusttfolium 2 · 2 2 2 2 2 2 l . 25 E.a. E. vaginatum l l l . l l l l l 7 E.v. · l l l 14 J. Juncus flllformls 2 2 l 2 l l 2 l l r. Calliergon stramtneuro . . . 23 C.s. e latu� l . l l l 2 l . l l l l . 6 6 6 5 l 6 l l l l l l 15' oll. : >28 D.e. ��:::�:: e;::. 6 5 4 6 6 l l l l 17 D. flultans l l D.f. D. procerus l . 7l D.pr. D. purpuraseens D.pu. Mntum clnclldloldes . M. c. Polytrlchum commune l . 2 2 . P.c. Sphagnum amblyphyllum l . 2 3 l. l l S.am. . lO14 S.ap. s. aplculatum 2 l l 3 l l l . l . . 4 6 S.c. S. centrale . l l l l l s. dusen!! l l S.d. S. gtrgensohnlt . l S.g. l . . 2 S. pap. s. pa.plllosum 6 6 6 6 6 41 S. pa.r. s. pa.rvlfollum 5 3 4 5 . 2 6 3 6 6 6 6 6 6 6 6 6 6 6 6 S. rlpa.rlum . l 5 6 4l 6. 6 6656656 332443114166 l6 6l 5 6 6 . 4 49 S. r. S. subsecundum l . l l S.s. S. teres l . S. t l . l . . Artantal 5 6 6 3 4 4 5 3 5 6 3 2 3 3 2 2 2 4 2 2 3 4 5 2 3 4 3 11 9 9 7 9 6 9 12 6 9 4 3 12 7 7 10 9 8 9 5 7 9 6 8 9 7 4 9 12 10 7 7 6 6 6 6 5 3 4 3 6 5 Tillägg: Alnus gluttnosa (F, I), Betula pubeocens (A, B E-L), Plcea abteo (A, B, D-J), Ploos silvestris (A, B. J) . Sallx aurita (A, B, F-H. J-L).S. einerea (A. J), S. ntgrlcans (F-I, K, L), S. penlandra (E. F). � � ��

Tabell XVI. Roslrat.o-pa.rvlfolietum �..... ö• Analysse.r!e (nr) A (1-5) B (6-10) c (11-16) D (17-19) ;::: Lokal: datum 23 :l. 8. 1962 65:27. 7 . 1963 18:27 . 6. 1962 45:25. 6. 1959 F% � :to. Oxycoccus ap. 3 3 3 2 3 2 2 2 89 � (") Menyantbes lrlfollata . l l l l l l l l l � Carex Umosa C. ntgra . l 28 .....�: C. rostrata 2l 3l 3l 3l 3l 2 2 2 2 2 3 3 3 4 3 2 2 2 2 100 �� Erlophorum angustifollum 16 � . 2 l l � E. vaginatum l l l l l l l l l 58 � � Calliergon stramlneum . 16 �· D repa.noclsdus fiu!tans l Sphagrum aplculstum 6 6 47Il iS' .� l) .� l) •� l) �l) �l)� � S. pa.p!llosum . . 6 1) 1) 1) 1) 1) s. S. pa.rv!follum 6 6 6 6 6 6 6 6 6 6 6 6 6 6 6 84 � l � Artantal 5 5 5 5 5 3 5 2 4 5 5 5 6 5 5 7 4 3 4 ...... v­ 6. � -...:1 Tilll!gg: Betula pubeecens och Plcea ables, blda l A och c. l) Blda tillsammans t.lickningsgrad 126 Sven Fransson

Tabell XVII. Paucifloro-parvtfolietum vagtnatetosum paucifloretosum

Analysserie (nr) A (1-5) B (6-10) c 11-16) D (17-21) E (22-26) F (27-31) G (32-36) H (37-42) Lokal: datum 18:27 . 6. 1962 37:21 . 8. 1959 37 :1 .7.1959 37:9. 7 . 1959 26:24. 7 . 1964 22:24. 7.1964 23:7. 8. 1962 15:4. 7 . 1962 F%

Andromeda pollfolla l l l l 12 Betula nana 2 l 3 2 3 l l 19 Calluna vulgaris l l l 17 Empetrum sp. l . . l l . 7 Oxycoccus q11adrlpetalus 2121 11 11 11121 111 22221 21212 32324 111111 93 Vacclnium myrtillus l . l V. ullginasurn l l 2 2 l 2 2 l l l 3 l 33 V. vttls-idaea l l . l l l 2 l l . l 2i Corallorhiza trifida l l l l l l . 14 Dactylorchis maculata l l l . l . l . 12 Listera eardata . l 2 Maianthemum bifolium l . 2 Melampyrum pratense l l 2 . l l . l l l l l 24 Menyanthes L,·ifoliata 2 l l . 4 2· 2·333 . l 24 Potentilla palustrls l l . l l . lO Pyrola rotundifolla Ra.mischia secunda l ..l Rubus chamaemorus l l . l l l l l 24 Trlentalls europaea 5 Agrostls canina . l Calamagrostis canescens . l l l Carex chordorrhlza l . l . l l l l l 2 l l . l l l 31 C. echlnata l l 2 2 l l . 31 C. nigra l 2 2 2 l 2 l l l l . 2 l 2 2 l l 2 2 2 l l 2 l l 74 C. pauciflora l l l l l 2 2 2 l l l 2 l 2 2 2 l l 2 l l l l l 60 . C a rostrata . l . l l l l . l l . l . . l 24 C. vagtnata l· 443224 121 24 Equisetum fluvlatlle l l 5 Erlophorum angustlfolium l . . l l . l . l . . l 14 E. vaginatum l . l l . l 2 l 2 l l l 24

Aulacomnium palustre . l lO Calliergon stramineum l . l . l l l . l l l l l l l l . l l l l l l l l l l l l 64 Hylocomlum spiendens . l 2 Pleurozium schreberi . l l . Polytrlchum commune l . 2 . l l l . l l . l l l 2 • 26 Sphagnum amblyphyllum • 6 S. aplculatum . 3 S. centrale l . l . 5 l 2 l l l l . l 24 S. magellanicum . 4 l . • 2 3 . lO S. palustre l 3 5 S. parvtfolium 6 6 5 6 6 6 6 6 6 l 654661 5 5 6 6 6 66665 46664 6 6 6 5 3 6 6 6 6 6 6 100 s. rlparium 2 • S. robustum l l . l l . . l l l l l 2 l l 5 l . 33 S. teres l . l . Cladopodiella fluitans l .

Artantal 12 10 11 7 14 6 7 6 10 8 7 8 13 9 8 11 11 6 8 8 8 10 9 10 10 9 9 7 8 10 9 11 9 12 14 10 9 9 8 9 9 10

nllägg: Alnus lncana (B, C, D), Betula pubeecens (A, B, D-11), Plcea ables (A, C, E-11), Pinus silvestris (E-H), Sa\ix aurita (A-E, G), S. nigricans (D) .

Tabell XVIIl. earleetum globularis

Analysserie (nr) A (1-5) B (6-10) c (11-15) Loka\:datum 20:8. 7.1962 l :24.7.1962 37:21. B. 1959. F%

Betula nana l 13 Calluna vuigarls 2 . l . l 2 l l 3 3 4 l . 67 Empetrum sp. 4 . 7 Oxycoccus s p. 2 l l l l l 2 l l 2 2 l 87 Vacclnium myrtillus 3 4 l 3 3 l 2 l l l l l 2 2 100 V. ullgtnosum 2 2 3 2 2 2 l 2 2 . l 73 V. vitls-idaea l l l l l 3 2 2 2 21444 93 Mnianthemum blfollum . l Melampyrum pratense 2 2 l l 27 Rubus cbamaemorus 2 l . l 33 Trlentalis europaea . l Carex caneecens l C. globularis l 2 3 2 2 2 2 2 l 3 l l l 2 l 100 C. nlgra . l C. rostrata l . Deschampsla flexuosa 2 l l l l 33 Eriophorum angustlfollum l . E. vaginatum l . . l 13

Aulacomnlum palustre 2 . l l l l l l l 53 Hylocomlum spiendens l . l 13 Pleurozium schreberi . l l l l l 5 47 Pohlia sphagnlcola l l . . l 20 Polytrlchum commune l l l l l l 2 l l l 2 73 Sphagnum gt rgensohnll 5 l 20 S. magellanicum l s. parvifolium 5 6 6 6 6 6 6 6 6 6 . 5 80 S. robustum 2 l l l l l 2 l 4 l 67 Calypogeia sphagnlcola l . 7 Cephalozla connlvens C. plenlceps

Artantal 12 9 7 11 11 . 13 11 11 12 11 11 13 12 7 12

n !lägg: Betula pubescens (B,C), Plcea ables (B,C), Pinus silvestris (A-C).

Acta Phy togeogr. Suec. 57 My rvegetation i sydvästra Värm land 12 7

Tabell XIX. ÖVersikt över myrkant-(att!gkärrsamhällena. Surve.v of the poor fen margin communit!es

Riparietum Rostrato­ Paucifloro-parvifolietum earleetum parvifolietum globularis

Analysserie A B C D E F G H J K L A B C D ABCDE FGH A B C Antal analyser 12 3 6 A riantal (medeltal) 8 11 8 10 11 10 12 11 A riantal (totalt) 15 12 5 10 33 19 19 17 18 12 12 7 10 27 17 25 18 2? 15 24 19 16 20 26

l) Carex canescens 14 25 60 20 80 80 20 20 Salix nigricans Viola palustris 20 17 60 60 60 20 Carex magellanlca 20 25 80 60 20 100 Sphagnum riparium 60 100 100 100 100 40 20 Drepanocladus exannulatus coli. 40 100 42 40 100 Juncus flliformis 20 60 40 80 Sallx einerea A !nus glutinosa D repanocladus procerus 100 Lystmaebia thyrsiflora 100 Galla palustris 43 E riophorum angust!follum 80 100 8 20 60 20 40 50 20 17 40 33 20 2) Carex rostrata 100 100 58 100 100 100 100 40 40 33 20 20 20 20 Sphagnum apiculatum 43 33 o o 100 100 l 20 . 3) . Carex pauciflora 80 o 100 100 100 100• Dactylorchis maculata 40 o 20 o 40 o Corallorhiza triflda 40 40 17 20 o o o o Carex vaginala 20 100 60 o o o o l 4)

Oxycoccus quadripetalus 33 60 20 o 80 100 o 100 60 100 100 100 80 83 80 100 100 100 100 100 100 60 Sphagnum parv!(olium 20 20 33 40 o 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 40 Eriophorum vaginatum o l o o 60 40 100 40 67 20 60 o 100 o 40 5) Vaccinlum uliginosum 20 33 20 20 o 100 83 100 100 20 Rubus chamaemorus 40 60 20 60 20 33 60 20 20 Sphagnum robustum 60 33 80 80 20 80 80 40 Vaccinlum vitis-idaea 60 40 50 60 80 100 100 Melampyrum pratense 60 50 80 o 40 40 Aulacomnium palustre 20 33 20 60 100

Galluna vull!1lris 20 60 50 40 100 o 60 Betula nana 17 80 67 20 20 Sphagnum magellanlcum 20 40 20 20 Empetrum sp. 40 20 20 6)

Vaccinlum myrtillus 20 33 10(1 100 100 Carex globularis 100 100 100 Pleurozium schreberi 17 20 20 40 80

Deschampsia f\exuosa o 100 Pohlia sphagnicola 60 Sphagnum girgensohnll 20 60 Calypogeia sphagnlcola Cephalozia connivens C. pleniceps 20 7)

Potentilla palustrls 20 14 50 80 60 40 100 60 20 Carex chordorrhiza 67 20 20 80 67 80 Sphagnum amblyphyllum 25 40 20 20 20 s. centrale 20 8 40 50 100 40 Cala.magrostts canescens 25 40 60 Sphagnum teres 17 33 8)

Carex nlgra 100 100 25 100 100 100 100 100 100 100 100 80 17 80 100 100 100 33 20 Calliergon stramlneum 20 42 60 20 80 20 20 40 17 40 20 67 100 40 60 80 1001 Menyanthes trifoliata 80 29 67 100 100 33 80 17 80 o o o 17 l

Betula pubescens Plcea abies Salix li.urita . Carex echinata 100 80 8 40 60 60 20 100 60 80 17 Polytrichum commune 20 20 80 60 60 80 20 100 40 80 Pinus silvestris Trientalls europaea 100 40 20 20 20 A !nus incana Drepanocladus flultans 20 33 Andromeda polifolia 80 17 Malanthemum bifollum 20 20 Carex limosa 40 20 Agrostis canlna 40 20 20 Hylocomium spiendens 17 40 Sphagnum papillosum 20 17

ÖVriga 7) l) 2) 3) 4) 5) 6)

l) Salix penlandra +, Galium palustre 8, Equisetum palustre 17, Mnlum cinclidioides 8, Sphagnum subsecundum 8 2) Drepanocladus purpurascens 20, Sphagnum dusen!! 20 3) Listera cordata 20 4) Ramischia secunda 33, Sphagnum palustre 33 5) Pyrola rotundifolia 20, Equisetum fluviatile 40 6) Cladopodiella f\uitans

7) Salix penlandra +

Acta Phytogeogr. Suec. 57 128 Sven Fransson

Tabell XX. Stygletum

Analysseric (nr) A (1-10) B (11-23) c (24-28) D (29-33) Lokal: datum 42 (ur Fransson 1958) 37:1. 7 . 1959 1:24. 7 . 1962 23:7 . 8 . 1962 F%

Andromeda polifolia l . l l l l l l . l 24 Betula nana l 3 Oxycoccus ap. l l l l l l l l l 27 Oroaera angltca l . l 2 2 . l l l . l. l . . l . l 33 D. lntermedta l . l 2 2 • l . 15 D. rotundlfolla l. l . l . 9 Hammarbya paludosa l . l . 6 Menyanthes trifoliata 3 3 l . l . l l l l l l l l l 2 2 l l . l 2 58 Nymphaea candtda • 2 Sparpnium minimum l . Utricularia lntermedla 2 . l 2 2 l l l l . l l l l 31 U. minor l . l . . l 12 A grostia caniDA l . Carex dloeca l . C. ecblnata l . C. laslocarpa 2 . 4 4 l l l . 18 C. limosa l l l l l l l l . l l l . l . 2 39 c. livida l l 2 l l 3 . l l l l l l l l l l l l l 2 2 2 3 70 C. magelianles l . 3 C. nlgra . l C. rostrata l l l l . l 3 2 3 2 l 33 Ertopborum angustlfollum l . l l l l l l l 24 E. gracile l . 3 Juncus stygtus . 2 l . 2 3 l 2 2 . l l l l l l 39 Mollnia coerulea l . l. l . Pb.ragmttes communis 3 3 3 2 l l 2 4 . 2 l l l l l l l l . l 55 Rhyncbospora &!ha 2 . l l 3 3 l . l . l l • . 2 30 R. fuaca l . Scbeuchseria paluatris . l l . l l l 15 Tricbophorum alptnum l . 3 T. caespi tosum l .

Drepanocladua badius l . D. exannulatus D. flultans l . Sphagnum amblyphyllum l l s. paplllosum l . l l l 12 S. pulcbrum 2 l 6 S. subfulvum l . 3 . S. subaecundum l . l . Cladopodlella flultans l l Gymnocolea tnflsta . l Rlccardla pinguts l l l l . l . 15 Scapanla lrrigua

Artantal 5 4 8 9 9 11 4 8 3 3 3 3 5 5 5 5 5 4 3 5 6 5 5 15 12 13 lO 7 9 7 9 7 9

Tabell XXl. Sarmentosetum

Analysserie (nr) A (1-5) B (6-10) c (11-15) D (16-20) Lokal: datum 17: 6. 7.1962 17: 6.7. 1962 80:24. 9. 1960 19:17.7. 1964 F%

Andromeda poltfolta l l l l l l 30 Myrica gate l l . lO Oxycoccus ap. l l l l l l l l l l l l l l l 75 Orosera rotundtfoUa l . 5 Gallum palustre l . l l l l 25 Menyanthes trtfoltata l 2 2 l l l l l l l l 2 2 2 2 75 PotentUla erecta l . 5 P. palustris l . . l l l l . l l . . l 40 VIola palustrts l l 2 l 25 Agrostts cantna l. l l l l so Carex cbordorrblza l . l l 15 C. echtnata l l l 15 C. lastoca rpa l l l l 2 30 C. limosa 2 l l 2 2 30 c. livida l l l l 20 C. magellanlca . l 5 C. nlgra l 4 3 3 2 l l l . l l l 55 C. panlcea l 2 2 l l l l l 40 C. pauctflora l C. rostrata l l l 3 2 2 2 l 40 Eriophorum angustlfolium l l l l l l l . l l . l l 55 Equtsetum fluviatlle l l l l 20 Mollnia coerulea l l 15 Nardua strlcta l. l l l 25 Phragmltes communls l . 2 lO

Calliergon sarmentosum l . l l l . 20 C. atramlneum l . l l l . l 25 Drepanocladus exarmulatus l . l. 20 D. procerus l l l l l . 2 2 45 D. purpurascens l l l l l 2 l 45 D. revelvens 2 4 2 3 3 2 l l l . l . l 2 70 D. cfr turKirae l Spbagnum amblyphyllum l. l l . l 20 S. auriculatum l l . l 15 s. dusen!! l 4 lO S. jensenll . 3 l . lO S. obtusum 2 l l 15 S. palustre . l 5 S. paptllosum l l . l 20 S. plumulosum 5 . lO S. pulcbrum l . 2 2 3 20 s. subsecundum l l l l l 6 5 6 6 6 5 2 2 3 6 3 2 85 S. teres . l . 6 " Cladopodlella Oultans l l l . 15 Gymnocolea tnflsta l . 5 Rlccardla pinguts l l l l l. 25 Scapanla trrlgus l l l . 15 S. paludlcola l l l l l 25

Artantal 10 10 9 12 10 14 17 14 14 17 11 7 10 9 9 13 17 13 16 15

Acta Phytogeogr. Suec. 57 My rvegetation i sydvästra Värm land 129

Tabell XXII. Subfulvotum

Analyaeerle (nr) A (1-5) B (6-15) C (16-20) D (21-25) Lokal: datum l :24. 7 . 1962 42 (ur Fransson 1958) 42 (ur Fransson 1958) 14:4. 7 . 1962 F%

Betule pubescene (gp) Ptnua allveotrto (gp)

Andromeda poUlolla l l l 2 l l l l l l . l 3 l l l 2 2 2 l 2 84 Betula nana l 2 2 l l 20 Canuna vulprls l l l l . l 3 . 24 Ertca tetralix l 3 2 2 2 2 4 l 5 3 48 Myrtca gale l 2 l l l 2 l l 2 l l 52 Ox:ycoccus ap. 2 2 2 2 l l l l l l l l l l l l l 80 Sallx reperus . l Dactylorchia trau.natetnert l l Oroaera angttca l l l l l 24 D. angltca x rotuDdl!ol!a l 4 D. rotundl!olta l l l l l l 2 l l l l l l l l l l l l l 2 l 92 Menyant.bea trUoUata Potentilla erecta . l . l Carex dloeca 2 l l 2 J l l 3 36 C. laatocarpa 2 C. livida C. pantcea . l c. pauctnora C. rosw-ata l l Equteetum fiuvtatlle l l Eriophorum anguatifolium J 2 l l l l l l l l 44 E. letl!oltum 3 3 l l 32 E. vagtoatum l 2 l l l 32 Juncus stygtus 4 Molinta coerutea 3 3 3 2 2 l 5 l 2 2 3 3 2 3 2 4 3 3 2 80 Phragmttes communis l 2 2 l J J l J J l 52 Rhynchoopora alba l 5 12 Trtchophorum alpt:num l l l 20 T. caespt toaum l . 3 2 l 2 2 l 2 l l l 60

Aulacomnium paluatre Calliergon stramtneuro l l l l l 32 Campyl!um stelletum . l l l l l 32 Drepanocladus badtus l l l l l l l l l l l 58 D. Outtana l 12 D. revolvens . l Polytrtchum strtctum Sphagnum tuscum J . S. tmbrlcatum 4 S. paptllosum 6 6 6 6 6 6 6 6 6 6 6 6 6 6 6 l l J 2 2 84 • . S. plumulosum 6 l l l l . 3 l l 66666 58 S. rubellum l .. l l l . l 24 S. aubfulvu m . l 4 5 16 Calypogeta sphagntcola . l l l . l . l 20 Cladopodlell,a fiultans l .. l l l l . J l l l J l l l 52 Leptdozta setacea . l 8 Mylla anomala . l Rtccardta latt!rone l . R. pinguls

Artantal 14 16 9 JS 17 14 Il 14 17 16 11 12 9 12 13 10 12 15 17 14 9 11 9 14 13

Tabell XXIV. Scorptdtetum

Analysserie (nr) A (1-3) B (4-8) c (1-13) D 114-11) 1!: 20-24) Lokal: datum 98:4. 8. 1954 81:21.8. 1960 81:21,8,1960 86:14.9. 1960 89:31.7. 1959 F%

Plcea ables (gp) l. Pinus sllveotrts (gp) . l

Andromeda poll!olla l . 2 l l l l l 21 Myrtca gale l l l 2 . l . 21 Oxycoccus ap. l l 3 l .. l 21 D rosera ana:Uca 3. l l l l l l l l 38 D. tntermedta 4 2 3 2 5 5 6 l l l l l 50 D. rotuodl.folia . l l . Menyantheo trtfoltata l . Pedtcularts paluotrts Peucedanum palustre (gp) l . Potentilla palustrts l l l . . l 17 Utricularia totermedta 3 2 2 l l l l l l l l 48 u. minor l l l l l l 25 Carex leotocarpa l J l l l 2 2 l l J 2 3 3 2 2 2 67 . c. ltmosa l l l l 17 C. panlcea 4 C. roatrata 2 2 l l l l l l l 2 2 l 2 l 67 E rtopborum angusttfoltum • 2 E. vapnatum Pbragmites communia l l 2 l 2 l l l l 2 42 Rhynchoopora alba 3 4 l l l l l 2 33 Scbeuchzeria paluatrta l . l Trtcbopborum aJptnum l l 3 2 2 l l 2 33 T. caespttosum l 2 . l 13 Trtglochin paluotre l l

Bryum peeudotrtquetrum l l l . . l 17 Calltergon cordtfoltum l l l 13 C. pganteum l . l 8 . c. rtcharclaontt l C. atramineum l . Campyllum otellatum l 2 l l l 25 Clncltdtum stypum 2 . . 6 8 Drepanoctaduo aduncus . l 4 D. revalvens l l 8 Scorptdtum ocorptotdes 6 6 6 6 6 6 6 6 6 6 6 6 6 566656 6 l 6 l l 100 Sphagnum contortum 3 l 6 . 13 S. terea . l 4 Pellta op, l . 4 Rlccardta pingula . l l l . l . l . l l l l 42

Artanlal Il 13 12 7 7 8 10 8 10 Il 13 12 12 754574 4 7 8 6 8

Acta Phytogeogr. Suec. 57 130 Sven Fransson

Tabell xxm. ÖVersikt över mellankärrsamhällena. Survey of the intermediate fen communlties Tabell XXV. Obtusetum

Subfulvetum Stygletum Sarmentosetum Analysserie (nr) A (1-12) • Lokal:dstum 98 :4, 8. , 15.8. 1954, 31,8, 1960. F %

Analysserie ABCD ABCD ABCD Alnus glutinosa + • . 42 Antalanalyser 10 13 5 10 5

Artantal (medeltal) 5 11 10 15 9 15 14 13 14 11 • Oxycoccus quadrlpetalus 2 2 l . 4 2 50 Artantal (totalt) 20 15 28 20 17 23 23 24 27 37 24 16 . Orosera rotundlfolia l l l l l 50 l) Epiloblum palustre . 2 3 l l l l . 50 Orosera angllca 40 31 40 20 10 100 Galium palustre l 2 17 Carex limosa 10 69 20 40 20 100 G. triftdum l . l l l . 42 Lysimachla thyrsiflora l l l � . l c. livtds 70 84 100 80 40 25 Menyanthes trifellata 2 l Rhynchospora alba 50 8 40 40 60 50 Utricularia intermedla 80 8 80 Peucedanum palustre 2 2 l 2 l l l l. m U. minor 10 8 40 Potentilla erecta . l 8 Juncus styglus 40 80 100 lO P. palustrls 22123323 4 4 83 D rosera tntermedia 40 Scutellaria gnlericulata l . 8 Hammarbya paludosa 10 20 Agrostls canina . 2 Scheuchzeria palustris 10 80 Carex canescens 22221· 1 12 75 Nymphaea candids lO C. chordorrhlza 8 . Spargnnium minimum lO C. diandra 3 17 E riopborum gracile 20 C. lasiocarpa 3 . . 2 17 Rbynchospora fusca lO C, limosa . l 2 l 33 2) C. rostrata l l l l 4 m Menyanthcs trifellata 4o 92 20 40 100 100 6o 40 20 Equlsetum fluviatlle l l l l l 3 50 3) j l Eriophorum a.ngustifollum . l 8 Drepanocladus revalvens 100 100 20 60 10 E. gracile . 2 D. purpurascens 40 100 40 Sphagnum subsecundum 8 20 100 100 40 100 Aulacomnium palustre l . . 1 . · 17 Drepanocladus procerus 80 20 80 Bryum pseudotriquetrum 8 CalUergon sarmentosum 20 40 20 Calllergon rlchardsonii 17 Scapania paludicola 100 C. stramineurn l l l 2 l l l 75 Sphagnum teres 20 20 Drepanocladus aduncus . l 8 4) D. flultans Nardus stricta D. procerus 17 . Potentlila palustris 40 Mnium cinclidloldes l 2 . 25 Galium palustre M. pseudopunctatum 8 Agrostls canina 20 Pohlia sphagnlcola l l 25 Carex nigra 20 80 Polytrichum gracile l . 8 C. panicea lO Sphagnum contortum l l 25 Viola palustris S. obtusum 66666523533 92 Carex echinata 20 S. platyphyllum l . 8 . l l 5) s. teres 5 4 5 50 Calliergon stramineum 20 80 40 Cephalozia bicuspidsta 8 Myrlca gule 40 90 80 Pellla sp. (steril) l 2 17 Carex pauciflora 20 Riccardla pinguls l . 8 6) Sc:tpaniapsludlcola . 2 Orosera rotundlfolia 10 8 20 20 80 90 100 100 Trlchophorum caespitosum 20 60 60 60 60 Artantal 14 9 9 12 12 6 15 16 11 12 12 13 Sphagnum paplllosum 8 60 80 80 70 100 100 20 60 40 100 S. plumlllosum 40 nllägg (träd- och busksldkt): Alnus glutinosa Galluna vulgn ris 80 20 20 Carex dioeca 20 80 30 40 Malinia coerulea 10 40 60 100 100 100 Et1ophorum latlfolium 80 30 20 Drepanocladus badlus 20 60 60 100 Campylillm stellatum 20 20 100 Calypogela sphagnicola 60 20 20 Sphagnum rubellum 40 30 20 Betula nana 20 60 40 Erica tetralix 80 80 Eriopborum vaginatum 50 60 Dactylorchls traunsteineri 20 Lepldozla setacea 40 Sphagnum lmbricatum lO 7) Erlophorum angust!follum 10 100 40 100 60 20 40 20 30 40 100 Andromeda polifolla 8 100 40 40 80 100 60 100 100 Oxycoccus sp. 80 100 . 100 100 100 80 70 80 100 Pbragmltes communis 90 69 40 40 50 20 100 . Cladopodlella flultans 40 20 40 20 40 40 40 100 Carex lasiocarpa 50 20 60 60 20 20 C. rostrata 38 20 100 60 100 40 rueeardia plnguis 40 20 80 20 10 Drepanocladus flultans 20 20 20 20 Potentilla erecta 20 20 10 Trlcbophorum alplnum 20 60 20 Sphagnum amblyphyllum 40 20 60 Pinus silvestris (gp) 20 Carex magellanica 20 20 Drepanocladus exannulatus 20 20 60 Sphagnum pulcbrum 40 80 s. subfulvum 8 20 40 ÖVriga l) 2) 3) 4) 5) 6) 7)

l) Scapania lrrigua 20, Gymnocolea lnflata 20 2) Sphagnum obtusum 60, S. duseDil 40 3) Carex cbordorrhlza 60, Equisetum fluvialile 80, Drepanocladus cfr tundrae 20, Sphagnum aurlculatum 60, s. jenseDil 40, S. pslustre 20, Gymnocolea lnflata 20, Scapanla irrlgua 60 4) Mylla anoma­ la 20 5) Betula pubeecens (gp) 10, Sallx repens 10, Orosera anglica x rotundifolla 10, Aulacom­ nlum palustre 10, Polytricbum strlctum 10, rueeardialat!frons 10 6) Equisetum fluvtat!le 40 7) Sphagnum fuscum 20.

Acta Phytogeogr. Suec. 57 My rvegetation i sydvästra Värm land 131

Tabell XXVI. Campyllo- revolvetum

Analysserie (nr) A (1-5) B (6-10) c (11-16) D 17-23) Lokal:datum 81:21 .8. 1960 81:21.8. 1960 81:21.8.1960 86:14. 9. 1960 F%

Andromeda polifolla l l . l l l . l 39 • Myrica gale 3 3 2 l l . 2 2 2 2 3 2 57 Oxycoccus quadrlpetalus l l l l l l l l l 39 Orosera angltca l l l l l 26 D. lntermedla l . l l 13 Menynotbes trl!ollata Pedlcularis palustrls l 2 Potentilla erecta l . P. erecta (gp) P. palustrls Utricutarla lntermedia . l Carex flava 2 C. laslocarpa l l l l l 2 l l l l l l l l l l 2 3 3 2 3 3 3 100 C. oederl 2 • C. panlcea 222132 26 c. rostrata l l l l . l l . 26 Equlsetum fluvlatlle . l Erlopborum angustl!ollum l l l l 22 Mollnia coerulea . l l l ' l l . l . 30 Pbrngmltes communls 2 l l l l 22 Rbynchospora alba l l l l l 26 Trlcbopborum alplnum 2 2 l 2 l 2 2 3 3 3 l l l l . l . l 70

Bryum pseudotrlquetrum l . . l Calllergon sarmentasurn l l . l l l 30 C. stramineum 4 Campyllum stellatum l l 6 6 4 5 2 6666666 61 Cloclidlum styglum l l . 9 Drepanocladus badlus l l l l 5 4 6 30 D. purpurascens l l l . l 2 2 5 l 5 l 43 D. revolvens l l l l l l . l 2 4 l l 2 6 57 Scorpldlum scorploldes l . l l l . . l l l l l l 43 Sphagnum aurlculatum l . s. contortum l l l 13 S. lnundatum l . 4 l l 17 S. obtusum . l 4 s. palustre . l S. subsecundum 6 6 6 4 6 2 l 30 Odontoschlsma elongatum l l 9 Rlccardla multitida l . l 17 R. pinguls . l 9 Scapanla lrrlgua l . S. paludlcola l . . l

Artantal 16 15 14 12 14 11 9 6 11 7 13 13 11 12 10 10 5345746

Tabell XXVII, Tomentypnetum

Analysserie (nr) A (1-5) B (6-10) Lokal: datum 81:21.8.1960 89:31.7,1959 F%

Plcea ables (gp) l - lO Phms allvestris (gp) l . l . 20

Andromeds poll!olia . l lO Calluna vulgsris l . lO Myrlca gsle l . 3 l l l l 70 Oxycoccus ap. l l l l l 3 l l 2 100 Orosera rotundlfolia l l l . l l l 80 Menyantbes trifollata l l l 2 2 l 2 80 Pinguleula vulgsris lO Potentilla erecta l l . l 40 Agrostls canlna l . lO Carex dloeca l . l l . l . 40 C. las lo ca rpa l l l l l . l l 70 C. panlcea l . lO C, rostrata l . lO Equlsetum fluvlatlle l . lO Mollnia coerulea 2 l 2 l 2 50 Phragmltes communls lO Trlchopborum alpinum 2 2 2 3 l 2 2 3 . 2 90

Aulacomnlum palustre l . l l 30 Calllergon stramlr>eum l . . l l l l l 60 Campyllum stellatum l l l l l l . GO Dlcrawm scoparium . l lO Drepanocladus badlus l 2 l l l 50 Mnlum pseudopunctatum . l lO Paludella squarrosa l l l l l 50 Pleurozlum schreberl . l lO Tomentypnum nitens l . . l l l 5 4 60 Sphagnum centrale l . lO s. magellan1cum 2 lO s. palustre 2 4 20 S, parvlfollum 3 l l . 2 4 5 l 70 s. teres . l lO s. warnstorflanum 5 5 G 6 G 2 l l l 2 100 Calypogela spbagnlcola l lO Cepbalozla blcusptdata l . l 20 c. connlvens " l l . 20 C. lolllesbergeri . l lO Lelocolea rutlieana lO Rlccardla multifide l l l 30 R. pinguls l l l . l 50

Artantal 18 15 19 10 17 13 14 13 13 12

Acta Phytogeogr. Suec. 57 132 Sven Fransson

Tabell xxvni: översikt över myrvldd-rikJ.<ärrsamhällena Tabell XXIX. Myrkant-rlkkllrr-samhllllen utan egentlig kJillvegetal1on Survey of the rlch fen expanse communitles. Mlre margin rlcb fen vegetation without proper spring vegetation

Analysserie (or) A (1-5) B (6-10) c (11-15) Scorpldletum Ob- Campyllo­ Tomen­ Lokal: datum 93:14. 7.1959 90:19.8. 1959. 90:19.8. 1959. tuse- revolvetum typnetum F% tum . Betulapubeecena (< 3 dm) l 7 Oxycoccus quadrlpetaluo l l l l 2 l l l l l l l l l l 100 Analysserie A B C D E A A B C D A B Picea ableo (<2 dm) l l l 27 Antalanalyser 5 5 6 12 5 5 RhamDls frangula l. . l 20 Artantal (medeltal) 12 8 12 5 7 12 14 12 16 13 Vacclnlum vitis-Idsea 2 • 7 . l Artantal (totalt) 21 12 17 11 14 41 26 18 21 13 29 26 Drasera rotundlfolta l . l l l . 2 l . 47 Flllpendula ulmarla 2 l l 20 l) Gallum paluotre l . l . 13 Utrlcu\arla lntermedla 67 80 100 20 G. ullglnooum l . . l 13 U. minor 40 67 Llnnaea horeallo l . 7 Scheuchzeria palustris 33 20 Maianthemum blfollum l . l l l 27 Trlglochto pa\ustre 67 Melampynam pratense f. aureum l . 7 Ca\Uergnn cordlfollum 60 Menyantheo trifo\iata 2 2 l 2 27 C. glganteum 40 Orchla maculata l l l . 20 2) Potentilla erecta l l l l l 2 2 2 l 2 l l l l 93 Potentlila pa\ustrls 67 40 83 14 P. palustrlo l l 13 Carex limosa 20 60 33 Solldsgo vlrgaurea l. Calllergon rlchardsonll 20 17 Trlentallo europaea l. l. l. 20 3) VIola palustrlo l. l. l l l l l. 53 Sphagnum obtusum 92 20 Agrootio tenula Carex caneecens 1 Calamagrostis ca.oeacens l l 20 75 C. purpurea . l Peucedanum palustre 67 Carex ca.neacens l . l l 2 27 Epilobium palustre 50 dloeca l l l l l l l l 2 l 67 Lystmaebia thyrsifiora 50 c. C. ecblnata l. l l l l l 40 Equisetum fiuvlat!le 50 14 20 C. flava l. 7 A \nus glutinosa C. laoiocarpa l l l l 33 Gallum triOdum 42 panlcea 2 . l l l l l . l 47 Mnium clnclldloides 25 c. C. vaginala 3 . l l 2 l 2 l 47 Gallum palustre 17 Equloetum fluvialile l. 7 Carex diandra 17 Erlopborum latifollum l 2 2 l l 33 4) Mollnia coerulea l. l 3 2 4 3 4 47 Scorpidlum scorploides 100 100 100 100 100 60 40 71 Trlcbopborum alpinum l l l 2 2 33 Rhynchospora alba 40 67 Orosera angllca 33 80 80 100 20 Aulacomnium palustre l. l l l l l l . l 53 D. lntermedla 67 100 100 60 Calllergnn glganteum Clnclldium styglum 40 20 17 C. rlcbardoonli l . l 13 5) �======::__-=====� c. stramineum l. l l l l l l l l l l l l 87 Carex rostrata 33 100 100 · 100 67 80 20 17 20 Calllergonella cuspidsta 2 • 7 . Bryum paeudotriquetrum 67 17 20 8 17 14 Campyllum stellatum 3 . l 13 l. Erlophorum angustifollum 33 20 67 Drepanocladus procerus D. revalvens l. Sphagnum contortum GO 25 60 l l l. l 6) HylocomJum spiendens 33 '------'--�====� Mnlum pseudopunctatum l. l 13 Drepanocladus revolvens 40 80 60 100 Pleurozium schrebert . 2 Calliergon sarmentasurn (i0 40 33 Poblla sphagnlcola . l Drepanocladus purpurascens . 80 . 100 Sphagnum centrale 6 . 6 6 20 Riccardla multlftda 20 33 14 GO s. palustre . l 5 5 20 Sphagnum subsecundum 100 33 s. parvlfollum. l 5 2 4 5 2 4 l l l l l l 87 Scapanla paludicola 20 20 s. ouboecundum l . 7 Odontoscblsma elongatum 40 S. teres 5 . l l l l . 33 7) s. warnstorfiam1m 4 . 2 2 l 2 3 2 4 5 l 2 l l l 93 Mollnia coeruiea 20 80 33 Calypogela mUllerlana l l l 20 Drepanocladus badlus 1 40 100 C. opbagnlcola l. l 13 . 8) Cephalozia blcuopldsta Orosera rotundlfblia 33 17 50 80 80 C. com:tivens l l. 13 Aulacomnlum palustre 17 20 40 Rlccardla pinguls l l . l l l l 47 Calllergnn stramlneum 75 17 40 80 Scapanla lrrlgua l. Tomentypnum nitens 40 80 Sphagnum warnstorfianum 100 100 Artantal 16 15 15 14 17 23 19 25 20 21 11 8 11 9 11 Sphagnum parvifo)ium 60 80 Carex dioeca 40 40 Tilllllll! (trlld- och buskaldkt): Alnuo glutinosa (A-C), A. lncana (A), Betula pubeocena (A-C), Junipe­ Calluna vulgaris 20 rus communlo (B, C). Plcea ableo (B, C), Plnua allveatria (A). Rhamnus frangula (B, C). Potentilla erecta 17 14 80 Pa\udella squarrosa 100 Pleuroztum schrebert 20 Letocolea rutheana 20 Calypogeia sphngnlcola 20 Cephnlozla connivens 40 C. loitlesbergerl 20 9) Carex lasiocarpa 100 100 100 17 100 100 100 100 80 60 Myrlca ga\e • 60 17 20 100 20 100 14 40 100 Rlccardla pinguls 33 60 60 50 20 20 60 40 Trlchopborum alplnum 100 100 100 100 83 14 100 80 Campyllum stellatum 67 40 33 40 100 . 100 100 20 Oxycoccus sp. 100 40 50 100 67 100 100 Andromeds pollfou·a 67 100 60 40 67 20 Menyanthes trlfoliata 20 25 20 60 100 Phragmltes commUnls . 100 80 71 20 Carex panlcea 20 100 20 Sphagnum teres 33 50 20 Picea ahies (gp) 20 20 Pedlcularls palustrls 17 29 A gros t!s canlna 20 Drepanocladus aduncus 33 Sphagnum palustre 20 40 Pellla sp. 33 17 Cephalozla blcuspldsta 8 40 ÖVriga l) 2) 3) 4) 5) 6) 7) 8) 9) l) Peucedsnum palustre (gp) 33 2) Trlchophorum caespltosum 60, Eriophorum vaginatum 20 3) Pinus silvestris (gp)20 4) Pohlia sphagnlcola 25, Drepanocladus procerus 17, Scutellarla galericulata 8, Erlophorum gracile 8, Carex cbordorrhiza 8, Drepanocladus fiuitana s. Mnium pseudopunctatum 8, Polytrlchum gracile 8, Sphagnum platyphyllum 8 5) Sphagnum aurl­ culatum 20. Scapanla irrigua 20 6) Sphagnum inundatum 67 , Carex oederi 17 7) Carex flava 14 8) Pinus silvestrio (gp) 40, Pinguleula vulgaris 20. Dicranum scoparlum 20 9) Sphagnum cent­ rale 20. S. inagellanlcum 20, Mnlum pseudopunctatum 20.

Acta Phy togeogr. Suec. 57 My rvegeta tion i sy dvästra Värm land 133

Tabell . Myrkantrikkärr-vegetation med egentlig källvegetation Tabell . Brachythecietum riwlaris XXX Mire margin rich fen vegetation withproper spring vegetation XXXI

Analysserie (nr) A (1-15) B (16-20) Analysserie (nr) A (1-6) Lokal: Datum 50: 13.8. 1954. 7.8. 1958 48: 24. 9. 1960. F% Lokal:datum 77:17.9. 1959. F%

Betula pubeocens (< 2 dm) l. l l l . 2 25 Canuna vulgarls l l 15 Epilobium palustre l . 17 Oxycoccua quadrlpetalus l l l l l l l l l. 50 Filipendula ulmaria l 2 l l 67 Plcea ables 2 l l (< dm) lO Galium palustre l l l 50 (<2 Pinus silvestris dm) l Oxalis acetosella . 17 Saltx aurita 2 l. l (< dm) Potentilla erecta 17 Vacclnlum ullgtnosum . l l . A nemone nemorosa l. Viola palustris l . 17 Antennaria dioeca . l v. riviniana 17 Cerastium bolosteoldes l l . l 15 Agrostis stolonilera 2 5 3 83 Clrslum peluatre l. Carex echinata 2 . l 50 Dactylorchls maculata l . C. nigra . 17 Drosera rotundtfoUa l. l. l. l l l. l l l 45 l C. pallescens 2 . 33 Eplloblum paluatre l. 2 l . l 20 l . . Flltpendula ulmaria l. C. vaginats 2 2 l 50 Galium boreale l. Equisetum silvatlcum l l l l l 83 G. palustre l . l . l l l. 25 Glyceria fluitans 2 . 17 G. ultgtnosum l. . l lO Oeum rivale 5 Brachytheclum riwlare 111151 100 Mnlnntbemum bUoltum l. lO Bryum pseudotrlquetrum Menyantbes trlfoltata l . 2 . l . 2 20 2 l 50 Pinguleula vulgarls l l l. 15 Calllergonella cuspldata 3 4 l 4 l 100 Potentilla erecta l l l l 2 2 l l 2 . l 2 . l 60 Campylium protensum l l l l 67 P. palustrls l 2 lO Fissidens adlantholdes . l 17 Succlaa pratenats l. . Mnium pseudopunctatum l 2 33 TrientaUa europaea l. lO M. punctatum 17 Tusallagn farfara . l Veronlca acutellata . l M. rugicum l l l . 50 Viola monlaDa l. M. undulatum l l 33 V. paluatrla l l l l 2 l 2 l 2 l. 55 1buidlum. tamarlsolnum . l 17 Agrostis canlna l . l lO Sphagnum warnstorfianum l 4 33 A. stolonlfera l. l l . l 20 Cbiloscyphus fragills 111311 100 Carex caneecens 2 l l . l 20 Pellla sp. (steril) . 50 C. dioeca l l l . 2 l . . 2 35 l l l rueeardia pinguis . 67 c. echtD&ta l l l l l 2 2 2 l l. 55 l l l l c. nava l. l 2 4 l. 25 C. nava x oederi . 3 5 Artantal 11 14 14 12 13 12 C. nlgra 2 l l l. 20 oederi l. l 2 l 2 2 c. l l 40 Tillägg (träd- och busksldkt) : Alnus glutinosa, Betula pubescens, C. pallescens l . l. lO Plcea abies, Salix aurlta. C. panlcea l 2 2 l 1222211 . l 60 C. vaginala l. Equlsetum Duviatile l .. l lO E. palustre l. . l lO E. stlvaticum l l lO Eriophorum angustifolium l l lO E. lattfoltum l 2 2 2 l 3 2 . l 40 Featuca rubra 5 Juncus alpioos l. J. articulatus l l. l. l. 20 Mollnia coerulea l 2 3 . l l l 35 Phragmites communls . l l. 15 Trlchophorum alplnum l. 3 . 3 l 20 Trlglochtn polustre l. l . l . . l l l l l l 45

Aulacomnium palustre 2 l l l l . l 30 Bryum paeudotrlquetrum l l l . 3 . 20 Calllergnn glgnnteum l. C. rl cha rdsonll C. sarmentosum l. . l lO C. stramineum l l l l 2 30 Calllergnnella cuspldata 2 l l l l 30 Campyltum stellatum ·l 1311534112 55 Cltmacium dendroldes l l lO Dlcranum scoparium l . l . lO Drepanoclndus exannulatus l . 2 • D. proccrus lO 2 . D. purpurascens fi 6 l l . D, revolvons 15 2 1 l l l l l 4 l . l • Hylocomium spiendens 50 l. 5 Mnlum· clnclidioldes l. l l . l 20 M. paeudopunctatum l Paludelln squarrosa l l lO Tabell . Örtrikt parvifolium-kllrr Phllonotis fontana � l l 5 2 2 l 35 XXXII Pleurozlum schrebert l. Pohlla sphagnlcola l l lO Polytrlchum strlctum Analysserie (nr) A (1-5) l. l l. 15 Rhyttdiadelphus squarrosus Lokal:datum 17: 8, 8, 1963 F% l. 5 Tomentypnum nitena l. l l l 20 Sphagnum nmblyphyllum . l l. lO Oxycoccus quadripetalus l l 40 s. contorblm 4 l 4 l l 3 5 . 5 40 Salix repens l . 20 8. magellanicum l. palustre Anemone nemorosa l l l 2 80 s. 2 5 l. l. 20 parvlfoltum Dactylorcbis maeulats . . 40 s. l. . l lO l l s. plumulosum lO Filipendula ulmaria 20 S. robuatum l . 5 Geranium silvatlcum 20 S. Lerea . 3 . 2 15 Melampyrum pratense l l 60 S. warnstorClaiUlm l . l 2 2 4 2 2 l 2 l l l l . 4 75 Polygonum viviparum 20 Calypogela mUllerlana l. 5 C. sphagnlcola l Potentilla erecta l . . l 40 Cephalozla blcuspldata P. palustrls 20 l l lO l . C. conntvens . l l lO Trientalis europaea 2 l l l 80 Chlloscyphus fraglits l . Viola palustris l l 2 l l 100 C. pallescens l. Agrostls canina 2 100 Mylla anomala l. l l l l Carex vaginats 3 4 3 2 2 100 Ortbocsulla kunzeam�s l. Pellla neoslana 2 . Mollnia coerulea l . 20 P. ap. (steril) l. l . . l 15 Nardus atriets l l l l . 80 Rioeardia latifrona l . R. pinguls l. l l l l 2 l 45 Calllergon stramineum . 20 R. slnuata l lO Polytrichum commune 20 Scapanla lrrlgua . l l 5 Sphagnum parvifolium 6 6 6 6 100 s. paludicola l. 6 S. robustum l . 20 Artantal 20 21 28 26 20 20 15 8 13 18 20 12 16 10 14 18 18 12 13 27 Artantal 11 9 11 9 10 Tillligg (träd- och buakaktkt): Alnus glutinosa (A), A. lncsna (B). Betula pubescena (A. B), Plcea ahleo (A. B). trls (A, B). Rhamnus frangula (A). Sallx Tillägg (trll.d- buskskikt) : Betula pubescens, Salix aurita, aurlt• (A. B), s. caprea (A). nigrioana (A. B). pen- och �:::��:";). s. s. ' s. nigricsns.

Acta Phytogeogr. Suec. 57 SVENSKA V ÄXTGEOGRAFISKA SÄLLS KAPET

SOCIETAS PHYTOG EOG RAPHICA SUECANA

Adress: Växtbiologiska Institutionen, Box 559, S-75 1 22 Uppsala, Sverige

Sällskapet har till ändamål att väcka och underhålla intresse The object of the Society is to promote investigation in flora för växtgeografien i vidsträcktaste mening, att främja utfors­ and vegetation, their history and their ecological background . kandet av flora och vegetation i Sverige och andra länder och Titrough publication of monographs, and other activities, the att hävda geobotanikens praktiska och vetenskapliga bety­ Society tries to stimulate geobotanical research and its appli­ delse. cation to practical and scientific problems. Membership is Sällskapet anordnar sammankomster och exkursioner och open to all who have a personal interest in the actvancement utger publikationsserien Acta Phytogeographica Suecica. of phytogeography. Varje för sällskapets syften och verksamhet intre erad person The Society issues the A c ta Phytogeographica Suecica. kan vinna inträde efter anmälan hos sekreteraren. Föreningar, lndividual members and subseribers (societies, in titute , bibliotek, läroanstalter och andra institutioner kunna ingå Libraries, etc.) receive the Acta for annual due of 24 Skr plus som abonnenter. Årsavgift 24 kr (18:- för studerande); po tage. There are additional fees in years when more than ständigt medlemskap 400 kr. one volume are issued . Permanent membership 400 Skr. For Medlemmar och abonnenter erhålla Acta mot postförskott membership please apply to the Secretary. på årsavgift jämte porto och expeditionskostnad. Då flera Back volumes may be obtained by members and sub­ band utges under samma år, uttages en tilläggsavgift för extra­ seribers at reduced cost (see list of publications, prices in band. Postgiro 75047 -l. brackets). To receive the Acta by exchange for other publica­ Medlemmar och abonnenter kunna erhålla äldre publika­ tions, please apply to the Institute Librarian (address as tioner till reducerat pris (parentespriseti listan). above).

ACTA PHYTOGEOGRAPHICA SUECICA

l. E. Almquist, Upplands vegetation och flora. (Vegetat ion 13. Växtgeografiska studier tillägnade Carl Skottsberg på sex­ and flora of Uppland.) 1929. 40:- (27 :-). ISBN tioårsdagen 1/12 1940. (Geobotanical studies dedicated 91-72 10.{)01-X. to C. Skottsberg.) 1940. 36:- (24:-). ISBN 91- 2. S. Th unmark, Der See .Fiolen und seine Vegetation. 7210-0 13-3 . 1931.21:- (14:-). ISBN 91-721 0-002-8 . 14. N. Hy lander, De svenska fo rmerna av Mentha gentilis L. 3. G. E. Du Rietz, Life-forms of terrestrial flowering plants. coli. (Zusammenf.: Die schwed ischen Formen der Men­ I. 1931. 15:- (10:-). ISBN 91-7210.{)03-6 . tha gentilis L. sensu coli.) 1941. 12:- (8 :-). ISBN 4. B. Lindquist, Om den vildväxande skogsalmensraser och 91-7210-014-1. deras utbredning i Nordvä teuropa. (Summary : The races 15. T. E. Hasselrot, Till kännedomen om några nordiska of pontaneous Ulmus glabra Hud s. and their distribution umbilicariaceer utbredning. (Zusammenf. : Zur Kenntnis in NW. Europe.) 1932. 12:- (8 :-). ISBN 91-72 10.{)04-4. der Verbreitung einiger Umbilicariaceen in Fennoskan­ 5. H. Osvald, Vegetation of the Pacific coast bogs of N ort h dia.) 1941. 12:- (8:-). ISBN 91-7210.{)15-X. America. 1933. 12:- (8 :-). ISBN 91-7210-005-2 . 16. G. Samuelsson. Die Verbreitung der Alehemilla-Arten au s 6. G. Samuelsson, Die Verbreitung der höheren Wasser­ der Vulgaris-Gruppe in Nordeuropa. 1943. 18:- (12:-). pflanzen in Nordeuropa. 1934. 21:- (14:- ). ISBN ISBN 91-72 10-0 16-8. 91-72 10.{)06-0 . 17. Th . Arwidsson, Studien i.iber die Gefå spflanzen in den 7. G. Degelius, Das ozeanische Element der Strauch- und Hochgebirgen der Pite Lappmark. 1943. 27:- (18:-). Laubflechtenflora von Skandinavien. 1935. 36 :- (24:-). ISBN 91-72 10-0 17-6. ISBN 91-72 10-007-9. 18. N. Dahlbeck, Strandwie en am sudöstlichen Öresund. 8. R. Sernander, Granskär och Fiby urskog. En studie över (Summary : Salt marshes on the S.E. coast of Öresund.) stormluckornas och marbuskarnas betydelse i den sven - 1945 . 18:- (12:-). ISBN 91-72 10.{)18-4 . ka granskogens regeneration. (Summary : The primit ive 19. E. von Krusenstjerna, Bladmassvegetation och blad­ fore ts of Granskär and Fiby.A stud y of the part played massflora i Upp alatrakten. (Summary : Mos flora and by storm-gaps and dwarf trees in the regeneration of the m oss vegetation in the neighbourhood of Uppsala.) 1945 . Swedish spruce forest.) 1936. 21:- (14:-). ISBN 27:- (18:-). ISBN 91-7210.{) 19-2. 91-72 10-008-7 . 20. N. Albertson, Österplana hed . Ett alvarområde på Kinne­ 9. R. Sterner, Flora der Inse! Öland . Die Areale der Gefäss­ kulle. (Zusammenf. : Österplana hed . Ein Alvargebiet auf pflanzen Ölands nebst Bernerkungen zu ihrer Oekologie dem Kinnekulle.) 1946 . 27:- (18:-). ISBN 91- und Soziologie. 1938. 21:- (14:-). ISBN 91- 721 0-020-6. 7210-009-5 . 21. H. Sj örs, Myrvegetation i Bergslagen. (Summary : Mire 10. B. Lindquist, Dalby Söderskog. En skånsk lövskog i forn­ vegetation in Bergslagen, Sweden.) 1948. 36 :- (24:-). tid och nutid. (Zusammenf.: Ein Laubwald in Schonen in ISBN 91-72 10.{)2 1-4. der Vergangenheit und Gegenwart.) 1938. 27:- (18:-). 22. S. Ah/ner, Utbredningstyper bland nordiska barrträds­ ISBN 91-7210-0 10-9 . lavar. (Zusammenf. : Verbreitungstypen u n ter fenno­ 11. N. Stålberg, Lake Vättern . Outlines of its natural history, skandischen Nadelbaumflechten.) 1948. 30:- (20 :-). especially its vegetation. 1939. 12:- (8:-). ISBN ISBN 91-7210-022-2 . 91-7 210.{)1 1-7. 23. E. Ju/in, Vessers udde. Mark och vegetation i en igen­ 12. G. E. Du Rietz, A. G. Hannerz, G. Lohammar, R. Santes­ växande löväng vid Bj ärka-Säby. (Zusammenf. : Vesser son & M. Wcern, Zur Kenntnis der Vegetation des Sees udde. Boden und Vegetation in einer verwachsenden Tåkern. 1939. 12:- (8:-). ISBN 91-7210-0 12-5. Laubwie e bei Bj ärka-Säby in Östergötland , Stidschwe- ACTA PHYTOGEOGRAPHICA SUECICA

den.) 1 948. 2 1 :- (14:-). ISBN 91-7210-023-0 . ern Sweden.) 1958. 21:- (14:-). ISBN 91-72 10-04 1-9. 24. M. Fries, Den nordiska utbredningen av Lactuca alpina, 42. K. Thomasson, Nahuel Huapi. Plankton of some lakes in Aconitum septentrionale, Ranunculus platanifolius och an Argentine National Park, with notes on terrestrial Polygonatum verticillatum . (Zusammenf. : Die nordische vegetation. 1959. 21:- (14:-). ISBN 91-7210-042-7 . Verbreitung von Lactuca alpina ...) 1949. 15 :- (10:-). 43. V. Gillner, Vegetat ion - und Stand ortsuntersuchungen ISBN 91-7210-024-9 . in den Strandwiesen der schwedischen Westktiste. 1960. 25 . O. Gja!revoll, Sn0leievegetasjonen i Oviksfjellene. (Sum­ 33:- (22:-). ISBN 91-7210-043-5 . mary : The snow -bed vegetation of Mts Oviksfjällen, 44. E. Sjögren, Epiphytische Maosvegetation in Laubwäldern Jämtland , Sweden.) 1949. 18:- (12:-). ISBN der Insel Öland, Schweden. (Summary: Epiphytic moss 91-7 2 10-025-7. communities in deciduous wood on the island of Öland, 26. H. Osvald, Notes on the vegetation of British and Irish Sweden.) 1961.24:- (16:-). ISBN 91-72 1 0-044-3 (ISBN mos e. 1949. 12:- (8 :-). ISBN 91-72 10-0 26-5 . 91-72 10-444-9). 27. S. Selander, Floristic phytogeography of South-Western 45 . G. Wistrand, Studier i Pite Lappmarks kärlväxt flora, med Lule Lappmark (Swedish Lapland) l. 1950. 21:- (14:- ). särskild hänsyn till skogslandet och de i olerade fj ällen . ISBN 91-7210-027-3. (Zusammenf. : Studien tiber die Gefåsspflanzenflora der 28. S. Selander, Floristic phytogeography of South-Western Pite Lappmark mit besonderer Berticksichtigung des Lule Lappmark (Swedish Lapland) II. Kärlväxtfloran i Waldlandes und der isolierten niederen Fj elde.) 1962. sydvästra Lule Lappmark. (Summary: Vaseular flora.) 36:- (24:-). ISBN 91-72 10-045-1 (ISBN 91- 1950. 18:- (12:-). ISBN 91-72 10-028-1. 721 0-445-7 ). 29. M. Fries, Pollenanalytiska vittnesbörd om senkvartär 46. R. Ivarsson, Lövvegetationen i Mollösunds ocken. (Zu­ vegetationsutveckling, särskilt kogshistoria, i nord västra sammenf.: Die Laubvegetation im Kirchspiel Mollö und, Götaland . (Zusammenf. : Pollenanalytische Zeugnisse der Bohuslän, Schweden.) 1962. 30:- (20:-). ISBN spätquartären Vegetationsentwicklung, hauptsächlich der 91-7210-046-X (ISBN 91-721 0-446-5 ). Waldgeschichte, im nordwe tlichen Götaland, Stid- 47. K. Thomasson, Araucanian Lakes. Plankton tudies in chweden.) 1951. 21:- (14:-). ISBN 91-7210-029-X. North Patagonia, with notes on terrestrial vegetation. 30. M. Wa!rn, Rocky-shore algae in the Öregrund Archipe­ 1963. 36 :- (24:-). ISBN 91-72 10-047-8. lago. 1952. 33:- (22 :-). ISBN 91-7210-030-3 . 48 . E. Sjögren, Epilithische und epigäische Maosvegetation in Laubwäldern der Insel Öland , Schweden. (Summary: 1 31. O. Rune, Plant Iife on serpentines and related rocks in the North of Sweden. 1953. 18:- (12:-). ISBN Epilithic and epigeic moss vegetation in deciduous wood s 91-7210-03 1-1. on the istand of Öland, Sweden.) 1964. 40:- (27:-). 32. P. Kaaret, Wasservegetation der Seen Orlången und Tre­ ISBN 91-7210-048-6 (ISBN 91-7210-448-1). hörningen. 1953. 12:- (8 :-). JSBN 91-7210-032-X. 49. O. Hedberg, Features of afroalpine plant ecology. 33. T. E. Hasselrot, Nord liga lavar i Syd- och Mellansverige. Resume franC1ais. 1964. 36:- (24 :-). ISBN 91- (Nördliche Flechten in Stid- und Mittelschweden.) 1953. 721 0-049-4 (ISBN 91-72 10-449-X). 22:- (14:-). ISBN 91-7210-033-8. 50. The Plant Cover of Sweden. A study ded icated to G. 34. H. Sj örs, Slåtterängar i Grangärde finnmark. (Summary : Einar Du Rietz on hi 70th birthday by hi pupils. 1965 . Meadows in Grangärde Finnmark , SW . Dalarna, Sweden.) 72:- (48 :-). ISBN 91-72 10-050-8 . 1954. 18:- (12:-). ISBN 91-7210-034-6. 51. T. Flensburg, Desmids and other benthic algae of Lake 35 . S. K ilande r, Kärlväxternas övre gränser på fj äll i sydvästra Kävsjön and Store Mosse , SW Sw eden. 1967. 39:­ Jämtland samt angränsande delar av Härjedalen och (26:- ). ISBN 91-72 10-05 1-6 (ISBN 91-72 10-45 1-1). Norge. [Summary : Upper limits of vaseular plants on 52. E. Skye, Lichens and airpollu tion. A study of crypto­ mountain in southwestern Jämtland and adj acent part gamic ep iphyte and environment in the Stockholm of Härjed alen (Sweden) and Norway.] 1955. 22:­ region. 1968. 42:- (28 :-). ISBN 91-7210-05 2-4 (ISBN (14:-). ISBN 91-72 10-035-4. 91-7210-45 2-X). 36. N. Qu.ennerstedt, Diatomeerna i Långans sj övegetation. 53. Jim Lundqvist, Plant cover and environment of steep hill­ (Summary: Diatoms in the lake vegetation of the Långan side in Pite Lappmark. (Resume: La couverture vegetale drainage area, Jämtland , Sweden.) 1955. 22:- (14:-). et !'habitat des flancs e carpes des collines de Pite Lapp­ ISBN 91-7210-036-2 . mark.) 1968. 48 :- (32:-). ISBN 91-72 10-05 3-2 (ISBN 37. M.-B. Florin , Plankton of fresh and brackish w a ters in 91-7210-45 3-8). the Södertälje area. 1957. 20:- (14:-). ISBN 54. Conservatian of Vegetation in Africa South of the Sa­ 91-7210-037-0. hara. Proc. of sixth pien. meeting of AETFAT. Ed . by 38. M.-B. Florin, Insjöstudier i Mellansverige. Mikrovegeta­ Inga and Olov Hedberg. 1968. 60:- (40 :-), cloth 70:­ tion och pollenregn i vikar av Östersjöbäckenet och in­ (47:-). ISBN 91-7210-054-0 (ISBN 91-72 10-454-6). sj öar från preboreal tid till nutid . (Summary : Lake 55. L.-K. Königsson, The Holocene history of the Great Al­ studies in Central Sweden. Microvegetation and pollen var of Öland . 1968 . 54:- (36:-). ISBN 91-7210-055-9 rain in intets of the Baltic basin and in lakes from Pre­ (ISBN 91-7210-45 5-4). boreal time to the present day.) 1957. 10:- (6 :-). ISBN 56. H. P. Hallberg, Vegetation auf den Schalenablagerungen 91-7210-038-9. in Bohuslän, Schweden . (Summary: Vegetation on shell 39. M. Fries, Vegetationsutveckling och odlingshistoria i deposits in Bohuslän, Sweden.) 1971. 48:- (32 :- ). ISBN

· V arnhem strakten. En p o Ilenanalytisk und ersökning i 91-72 10-056-7 (ISBN 91-7210-456-2). Västergötland . [Zusammenf. : Vegetationsentwicklung 57. S. Fransson, Myrvegetation i sydvästra Värmland . (Sum­ und Siedlungsgeschichte im Gebiet vo n Varnhem. Eine mary: Mire vegetation in south-western Värmland , Swe­ pollenanalytische Untersuchung aus Västergötland (Stid­ den.) 1972. 42 :-. ISBN 91-72 10-057-5 (ISBN schweden).] 1958. 16:- (10:-). ISBN 91-721 0-039-7 . 91-7210-45 7-0). 40. Bengt Pettersson, Dynamik och konstans i Gotlands flora och vegetation. (Resume: Dynamik und Konstanz in der Flora und Vegetation von Gotland , Schweden.) 1958. Limited numbers of cloth-bound copies of Acta 44, 45 , 46, 40:- (27:-). ISBN 91-7210-040-0. 48, 49, 51, 52, 53, 55, 56, 57 are available through the . 41. E. Uggla, skogsbrandfält i Muddus nationalpark. (Sum­ Society at an additional cost of 8:- per copy. ISBN nos. in mary: Forest fire areas in Muddus National Park, North- braekets refer to cloth-bound copies.