Samlaren

Tidskrift för forskning om svensk och annan nordisk litteratur Årgång 135 2014

I distribution: Swedish Science Press

Svenska Litteratursällskapet REDAKTIONSKOMMITTÉ:

Berkeley: Linda Rugg Göteborg: Lisbeth Larsson Köpenhamn: Johnny Kondrup Lund: Erik Hedling, Eva Hættner Aurelius München: Annegret Heitmann Oslo: Elisabeth Oxfeldt Stockholm: Anders Cullhed, Anders Olsson, Boel Westin Tartu: Daniel Sävborg Uppsala: Torsten Pettersson, Johan Svedjedal Zürich: Klaus Müller-Wille Åbo: Claes Ahlund

Redaktörer: Jon Viklund (uppsatser) och Andreas Hedberg (recensioner)

Inlagans typografi: Anders Svedin

Utgiven med stöd av Svenska Akademien och Vetenskapsrådet

Bidrag till Samlaren insändes digitalt i ordbehandlingsprogrammet Word till [email protected]. Konsultera skribentinstruktionerna på sällskapets hemsida innan du skickar in. Sista inläm- ningsdatum för uppsatser till nästa årgång av Samlaren är 15 juni 2015 och för recensioner 1 sep- tember 2015. Samlaren publiceras även digitalt, varför den som sänder in material till Samlaren därmed anses medge digital publicering. Den digitala utgåvan nås på: http://www.svelitt.se/ samlaren/index.html. Sällskapet avser att kontinuerligt tillgängliggöra även äldre årgångar av tidskriften. Uppsatsförfattarna erhåller digitalt underlag för särtryck i form av en pdf-fil. Svenska Litteratursällskapet tackar de personer som under det senaste året ställt sig till för- fogande som bedömare av inkomna manuskript. Svenska Litteratursällskapet PG: 5367–8. Svenska Litteratursällskapets hemsida kan nås via adressen www.svelitt.se. isbn 978–91–87666–34–6 issn 0348–6133

Printed in by Elanders Gotab, Stockholm 2015 340 · Övriga recensioner hans opålitlighet i vissa sammanhang”, som resul- arena för könsmaktkamper, och Stieg Larssons be- terade i ”ytterst prekära situationer för författaren skrivning av storstadsdjungeln, till Jens Lapidus be- och/eller hans omgivning” (15). rättelser ur gangsterperspektiv om ett Stockholm Givet Hedmans suveräna behärskning av sitt som regeras av brottssyndikat. Som kontrast häre- ämne och det väldiga källmaterialet skulle han mot behandlas i ”The Neo-Romantic Countryside. med en lätt förskjutning av perspektivet ha kunnat From Maria Lang to Mari Jungstedt” de författar- fånga konturerna av Rådströms författarpersona skap som i stället koncentrerar sig på skildringen och hur denna samspelade och samspelar med för- av brott i lantlig miljö, exempelvis Skoga (Maria fattarskapet samt om dess förutsättningar i främst Lang, pseud. för Dagmar Lange), Fjällbacka (Ca- 1950-talets dynamiska medieklimat. milla Läckberg) eller Ystad (). Sjunde kapitlet ”The International Success Story. Anders Ohlsson ” krönikerar juvelen i kronan på det så kallade svenska deckarundret. Kerstin Bergman söker här förklara hur det kunde vara möjligt att en Kerstin Bergman, Swedish . The Ma- avliden författare från ett så litet språkområde som king of . Mimesis Edizioni. Milano Sverige kunde få ett så enastående internationellt 2014. genomslag. Syftet med ”The European Turn. Arne Dahl” är att presentera ett författarskap där såväl Med tanke på det internationella genomslag svensk brottsligheten som brottsbekämpningen på ett kriminallitteratur fått under de senaste decen- självklart sätt blivit internationella. Det lilla Sverige nierna, är det tacknämligt att det nu utkommit ett är bara en kugge i ett stort tickande brottsmaskineri för utländska läsare avsett översiktsverk i ämnet. och de polismyndigheter och andra rättsvårdande Kerstin Bergmans engelskspråkiga, på italienskt instanser som förekommer hos Dahl (pseud. för förlag utgivna opus är indelat i nio kapitel. Start- ) måste organisera sig på en global nivå skottet går med ”A History of Swedish Crime Fic- för att kunna bjuda den internationella kriminali- tion. From Prins Pierre to Stieg Larsson”. Här får lä- teten ett substantiellt motstånd. I slutkapitlet ”The saren en koncentrerad rundmålning av den svenska Nordic Neighbours” panoreras over till grannlän- kriminallitteraturens utveckling från Almqvist till derna, och läsaren får en koncis presentation av kri- i dag. I ”The – Sweden’s Favo- minallitteraturens utveckling där. Som framgått av rite Kind of Crime. Maj Sjöwall and Per Wahlöö” denna sammanfattning ligger betoningen i Swedish står Martin Becks skapares form- och idévärld i Crime Fiction på de senaste decenniernas litteratur. centrum, liksom deras arvtagares (Olov Svedelid Den tematiska uppbyggnaden gör att en förfat- med flera). Tredje kapitlet ”The Swedes and the tare kan göras till föremål för analys och/eller pre- ’Other’. Henning Mankell” tematiserar svenskar- sentation i flera sammanhang och behandlas lika nas förhållande till utlandet och utlänningar, såväl ingående varje gång, men ur nya perspektiv (till ex- utom som inom rikets gränser. Här, liksom på flera empel Maria Lang [18 f. och 103 ff.] och Henning ställen, diskuteras globaliseringens och främlings- Mankell [51–67, 105 ff. och 137–142]). skräckens påverkan på kriminalgenrerna. ”Women Authors and Detectives. From Liza Marklund to Det är inte alldeles lätt att sätta sig in i den utländ- Kristina Ohlsson” handlar dels om den markant ske läsarens perspektiv, men det är helt avgörande ökade kvinnliga andelen av den svenska kriminal- för att riktigt uppfatta och ge en rättvis bild av hur författarkåren från och med de sista åren före se- Kerstin Bergmans opus fungerar. Tydligen tänker kelskiftet, dels om den därav följande frekventare sig författarinnan att normalläsaren snarare går närvaron av genustematik i den moderna svenska in i enskilda kapitel och läser än att intaga opu- kriminallitteraturen. Femte kapitlet ”Stockholm set från pärm till pärm. Kapitlen är upplagda så att – The Urban Space of Crime. From Stieg Trenter de fungerar separat. Varje gång ett författarnamn to Jens Lapidus” beskriver hur skildringen av brott nämns (alltså ej blott första gången), följs det av lev- i huvudstadsmiljö förändrats med tiden, från den nadsår. Svenska verktitlar följs varje gång de nämns idylliska ”småstadskaraktären” hos Trenter under av tryckår, engelsk titel, eventuellt tryckår, eventu- efterkrigstiden, via Sjöwalls och Wahlöös stad i för- ell italiensk titel och tryckår, till exempel ”Mäster- vandling på väg att bli en modern storstad med detektiven Blomkvist (1946; Bill Bergson, Master alla dess baksidor, Liza Marklunds Stockholm som Detective, 1952; Kalle Blomkvist, il ’grande’ detective, Övriga recensioner · 341

2009)” (20 f.). Vid en genomläsning av hela verket terial, som när Arne Dahls Viskleken (2011) kopp- blir detta något överlastat, då en del titlar återkom- las till Johannes uppenbarelse och den antika Ari- mer med jämna mellanrum, men vid en punktvis adne-myten (144 f.). ”uppslagsboksläsning” är en dylik servicegrad gi- Kerstin Bergman problematiserar de förkla- vetvis tacknämlig. Utmärkta för en utländsk pub­ ringar till den påfallande internationella fram- lik torde även de korsreferenser i fotnotsform till gången för svensk kriminallitteratur under de se- andra kapitel i Swedish Crime Fiction vara, som dy- naste decennierna, som innefattar faktorer som en ker upp ganska frekvent. Elegant slussas ”punkt­ effektiv prosa, tilltalande hjältar/hjältinnor och po- läsaren” vidare i texten, i stället för att lämnas åt sitt litiska/samhällskritiska inslag. Som författarinnan öde. påpekar, kännetecknas normalt alla texter som till- Helt i samklang härmed är de inslag av realia, hör genren även internationellt av såväl en effektiv som man finner i texten (om Drottningholms slott prosa som tilltalande hjältar/hjältinnor, medan ex- [90], grundfakta om Sverige och om allemansrät- empelvis Camillas Läckbergs framgångar (endast ten [104], om Ystad [106], om litterär turism [110 Henning Mankell och Stieg Larsson har sålt fler ex- f.] etcetera). Det är även upplysande och viktiga emplar utomlands) visar att inslag av samhällskritik kommentarer Bergman gör till en del av de engel- ingalunda tycks vara nödvändiga för att tillförsäkra ska översättningarna (till exempel beträffande Maj verken stor spridning. En annan faktor som an- Sjöwalls och Per Wahlöös The Terrorists [44–48] förs och som Bergman inte avfärdar är den svenska och Stieg Trenters Millennium-trilogi [125f.]), där miljön, det vill säga exotismen. Invändningen mot texter förkortats och förvrängts. I en del fall har detta argument är dock uppenbar: hur många lä- förlagen tvärtom lagt till material, nämligen kartor, ser kriminallitteratur från andra länder för miljö- för att förenkla läsningen för utländska bokköpare skildringarnas skull? (Liza Marklunds The Bomber [94] och Stieg Lars- sons The Girl with the Dragon Tattoo [97]). På 176 sidor kan man inte pressa in allt som in- går i ett så vidsträckt område som den svenska och Kerstin Bergman hinner i framställningens kom- nordiska kriminallitteraturen. Därför får man ac- primerade format med åtskilliga goda observatio- ceptera att en del författare (Bo Baldersson exem- ner. Exempelvis påpekas att det är Henning Man- pelvis) lyser med sin frånvaro. Mer störande är det kells och andra svenska kriminalförfattares be- att desinformationen att Jul. Regis skulle ha varit röringsskräck inför nationalsocialismen som gör pseudonym för en Julius Pettersson här återupp- att den exotifieras och främmandegörs och där- står (15 och 190) efter att till och med ha raderats för aldrig blir riktigt farlig för den svenska identi- ur LIBRIS. Dels hette författaren som ung Peters- teten och självsynen (60). Vidare påpekas diskre- son med ett ”t”, dels bytte han 1908 officiellt efter- pansen i behandlingen av författare och författar- namn till Regis, flera år innan han började publi- innor i mediereceptionen av genren: medan män- cera sig under signaturen Jul. Regis. Sannolikt är nen betraktas som individer i gruppen, ses kvin- detta helt oväsentligt ur den tänkte normalläsarens norna som en grupp innehållande individer, vilket synvinkel, men det kan onekligen försvåra för den för med sig att man skapat det anonymiserande som vill fördjupa sig i författarskapet. epitetet ”deckardrottning” som klistras på förfat- Urvalet i den avslutande bibliografien begränsas tarinnorna, medan man förgäves spanar efter ”deck- ej till engelskspråkig litteratur eller verk på övriga arkungar” (81). I medievärlden är Helene Tursten stora kulturspråk, utan även svensk forskning finns en ”deckardrottning”, medan Johan Teorin är Johan redovisad. Därför blir man förvånad över att varken Teorin. Bergman påpekar att åtskilligt av den kritik Karl Berglunds Snille och smak och mord. Om genre- som riktats mot Camilla Läckbergs texter snarast problematik och Nobelpristematik i Karin Alvtegens kan föras på avundsjukans konto och är av rönn- Skugga (2010), Daniel Brodéns doktorsavhandling bärsfilosofisk karaktär, ”due to her youth, success, Folkhemmets skuggbilder. En kulturanalytisk genre- and massive popularity […]. Obviously readers not studie av svensk kriminalfiktion i film och TV (2008) only in Sweden, but all over the world, find quali- eller Michael Tappers doktorsavhandling Snuten i ties in Läckberg’s novels that well compensate for skymningslandet. Svenska polisberättelser i roman any potential literary or narrative flaws, or outda- och på film 1965–2010 (2011) medtagits. (Ytterligare ted gender patterns” (108). Kerstin Bergman hin- en indikation på det pågående utländska intresset ner här och var även med analyser av sitt primärma- för svensk kriminalfiktion är den ungefär samti- 342 · Övriga recensioner digt med Swedish Crime Fiction infallande publice- till litteraturvetenskapens traditionella närläsning ringen av Tappers opus i engelsk översättning: Swe- (close reading). dish Cops. From Sjöwall & Wahlöö to Stieg Larsson.) Matthew L. Jockers, författaren till Macroana- En del problem i Swedish Crime Fiction kan för- lysis. Digital Methods and Literary History (2013), fattarinnan knappast lastas för. Groteska datapro- har under många år arbetat tillsammans med Mo- gramsgenererade avstavningar som ”Ys-tad”, ”Hey- retti och mellan dem råder samsyn om det littera- dt”, ”Ma-cArthur”, ”Dan-slärarens”, ”Jungst-edt”, turvetenskapliga värdet av distansläsningar. Men ”Al-vtegen” och ”Wenns-tam”, för att bara välja ett till skillnad från i exempelvis Morettis Graphs, axplock, har Kerstin Bergman rimligtvis påpekat, Maps, Trees. Abstract Models for Literary History men tydligen ej fått gensvar på. Åtskilliga språk- (2005) ligger fokus i Jockers studie inte i första och tryckfel vill man gärna föra på samma konto. hand på att presentera resultat. Istället är Macro- Här ser man ett av problemen med internationell analysis något så ovanligt som en litteraturveten- publicering: det är inte säkert att man på ett (som skaplig metodbok i datorstödda kvantitativa me- i detta fall) italienskt förlag har sådan engelsk och toder. svensk språkkompetens som behövs för att kunna Studien är uppdelad i tre delar. I den första – effektivt fungera som granskare av en text. ”Foundation” – skisserar Jockers det framväx- Sammanfattningsvis är det ett omfattande och ande fältet digital humaniora och dess teoretiska aktuellt område som Kerstin Bergman täcker in men framför allt metodiska utgångspunkter. I den på ett begränsat utrymme i Swedish Crime Fiction. andra – ”Analysis” – presenteras fem ”makroanaly- Framställningen är entusiastisk och intresseväck- ser”, med utgångspunkt i delvis olika metoder och ande. material. Den tredje och klart kortaste delen ”Pro- spects” fungerar som ett slags epilog, vari copyright Dag Hedman diskuteras som ett möjligt hinder för den framtida utvecklingen av digital humaniora.

Matthew L. Jockers, Macroanalysis. Digital Met- Flera förespråkare av digital humanities använder hods and Literary History (Topics in the Digital sig av ett relativt konfrontativt förhållningssätt till Humanities, 3). University of Illinois Press. Ur- traditionella metoder inom humaniora, och Jock- bana 2013. ers är inget undantag. Hans studie inleds med ett avsnitt rubricerat ”Revolution”, där han förklarar Under 2000-talet har det talats allt mer om digital att den klassiska närläsningen är föråldrad, då till- humanities inom litteraturvetenskapen. Även om gången till digitala fulltexter möjliggör en helt ny termen är något diffus och kan betyda olika saker, sorts litterär analys (4). Jockers är naturligtvis med- är utgångspunkten för digital humaniora ofta att veten om att han hårdrar och provocerar; till hans den snabba digitaliseringen av text möjliggör nya försvar kan sägas att han påpekar att revolutioner sätt för litteraturforskare att närma sig sina studie- pågår under lång tid och att de metoder han före- objekt. När mycket stora digitala textmängder med språkar ska ses som ett komplement till och inte en hjälp av datorassistans kan behandlas och analyse- ersättning för traditionella närläsningar. Icke desto ras kvantitativt, går det att ge svar på frågor som mindre präglas upptakten i synnerhet och studien tidigare bara har varit möjliga att spekulera kring. i allmänhet av ett något nyfrälst drag, där makro- Istället för enskilda litterära verk är utgångspunk- analyser ses som lösningen på väl många av littera- ten samtliga litterära verk inom avgränsade korpus. turvetenskapens problem. Framför allt i USA har digital humaniora blivit på I det följande avsnittet ”Evidence” fortsätter modet, och forskarskolor och ”litterära labb” som Jockers att kritisera närläsningar, som han menar arbetar med litterära analyser i denna nykvantita- är subjektiva och anekdotiska till sin natur. Han tiva anda, inspirerade av natur- och samhällsveten- gör jämförelser med naturvetenskapens insamling skapernas arbetssätt, har etablerats på flera presti- av bevis, och förordar ett liknande förhållnings- gefulla universitet. Störst genomslag har antagli- sätt till litteratur. Även om Jockers är väl svartvit gen Stanford Literary Lab och dess föreståndare ställer han relevanta frågor genom att dra saker till Franco Moretti fått. Den senares term distansläs- sin spets. Bland annat ligger det något i argumen- ning (distant reading) används redan relativt brett tet att närläsningar är opraktiska eller till och med som en kvantitativ och kompletterande metod olämpliga för att studera större litteraturhistoriska