Civilsamhället Som Demokratins Arena
Total Page:16
File Type:pdf, Size:1020Kb
Civilsamhället som demokratins arena Håkan A. Bengtsson Jesper Bengtsson Mats Dahlkvist Kristina Hultman Per Wirtén Demokratiutredningens skrift nr 29 SOU 1999:112 112Demok.p65 1 1999-12-09, 15:57 SOU och Ds som ingår i 1999 års nummerserie kan köpas från Fakta Info Direkt. För remissutsändningar av SOU och Ds som ingår i 1999 års nummerserie svarar Fakta Info Direkt på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning. Beställningsadress: Fakta Info Direkt, Kundservice Box 6430, 113 82 Stockholm Tel: 08-587 671 00, Fax: 08-587 671 71 E-post: [email protected] Foto: Pressens Bild Grafisk formgivning: Susan Nilsson, Jupiter ISBN 91-7610-842-2 Elanders Gotab, Stockholm 1999 ISSN 0375-250X 112Demok.p65 2 1999-12-09, 15:57 Förord På olika sätt har Demokratiutredningen försökt att fördjupa dis- kussionen om det svenska civilsamhället. På seminarier liksom i småskrifter 1 och forskarvolymer 2 har vi gett utrymme för de- battörer med olika ideologiska och vetenskapliga perspektiv. Debatten om medborgarandan, civilkuraget och det civila med- borgarskapet har stundom även varit intensiv på vår hemsida. Med de följande fem inläggen förs debatten vidare med några ytterligare tolkningar av civilsamhällets demokratiska värde. Det första har en idéhistorisk inriktning medan de fyra därpå följande bärs upp av en samtidshistorisk, delvis feministisk kritik. Demokratiutredningens ledamöter har inte tagit ställning till författarnas synpunkter. Erik Amnå Huvudsekreterare 1 Se t.ex. Stig Montin: Lokala demokratiexperiment (SOU 1998:155), Invandrarskap och medborgarskap (SOU 1999:8), Hans Zetterberg: Etik och demokratisk statskonst (SOU 1999:13) samt Niels Hebert och Kerstin Jacobsson: Olydiga medborgare? (SOU 1999:101). 2 Se bl.a. uppsatser i forskarvolymerna VII IT i demokratins tjänst (SOU 1999:117) och VIII Civilsamhället (SOU 1999:84) samt forskarvolym XIII Avkorporativisering och lobbyism (SOU 1999:121). 3 . Innehåll Den instängda demokratin. Rörelsesocialism och statssocialism i svensk arbetarrörelse Mats Dahlkvist........................................................... 7 Demokrati som maktfråga. Marginalanteckningar och enkla iakttagelser Per Wirtén ............................................................... 69 Demokratins ideal och det civila samhället Håkan A. Bengtsson .................................................... 91 Perspektivet som kom bort. Om kvinnorörelsen och feminismen som demokratisk kraft Kristina Hultman ........................................................ 113 Att öppna kanalerna till nya rörelser Jesper Bengtsson....................................................... 141 Några förslag Håkan A. Bengtsson, Jesper Bengtsson, Kristina Hultman och Per Wirtén ............................................................... 171 5 . Den instängda demokratin Rörelsesocialism och statssocialism i svensk arbetarrörelse Mats Dahlkvist 1 Rörelsesocialism och statssocialism I den här essän1 kommer jag att argumentera för att det inom arbetarrörelsen existerar, och från begynnelsen har existerat, ett spänningsfält mellan två poler. Å ena sidan en pol som man kan kalla rörelsesocialism. Å andra sidan en pol som man kan kalla statssocialism.2 Spänningsfältet rör ideologi, organisation, vägval och strategi för förändring av de existerande samhällsförhållandena i riktning mot individens frigörelse och bemyndigande. Spännings- fältet rör i hög grad synen på politisk organisation, handlande och styrelse. Spänningsfältet medför olika syn på individens myndig- het, egenmakt och inflytande, och därmed på frågan om demokra- tins förutsättningar och former. Det ideologiska och praxeologiska spänningsfältet mellan rörel- 1 Mina kollegor Thomas Denk, Hans Lödén och Curt Räftegård, alla vid statsvetenskap, Karlstads universitet, har kommenterat ett första utkast. De skall ha stort tack för kritiska synpunkter. 2 Begreppsparet rörelsesocialism kontra statssocialism är mitt eget och används mig veterligt för första gången på detta sätt. Ordet statssocialism finns däremot tidigare i socialismens idéhistoria som den tidiga tyska socialdemokratins nedsättande beteckning på Ferdinand Lassalles förslag om statligt stöd till kooperativ. Här använder jag det på ett annat sätt, mer allmänt, ungefär som hos statsvetaren Gunnar Hansson i avhandlingen Dogm eller arbetshypotes? Den unge Wigforss och det socialistiska samhälls- projektet (1997), t.ex. s. 232–234. 7 DEN INSTÄNGDA DEMOKRATIN sesocialism och statssocialism är större än de socialdemokratiska och kommunistiska partiernas föreställningsvärldar. Det omfattar och präglar hela arbetarrörelsen, dvs. även den fackliga rörelsen, den kooperativa rörelsen, syndikalisterna m.m. Spänningsfältet präglar ställningstaganden och åsiktsskillnader inom partier och organisationer, men också åsiktsbrytningar mellan dem. Det på- verkar också individerna. De flesta socialistiska aktivister grund- lägger sitt politiska tänkande på basplanet, i direktdemokratiska och närdemokratiska sammanhang. De kommer därmed att leva sitt politiska liv med en inre identitet och mentalitet som är rörel- sesocialistisk, trots att de kanske huvudsakligen verkar praktiskt i ett statssocialistiskt yttre sammanhang. (De som under senare tid har rekryterats direkt till toppen slipper förmodligen denna motsättning mellan inre identitet och yttre sammanhang.) ”Rörelsesocialism” kallar jag sådan praxis och sådana idéer i ar- betarrörelsens historia där industriarbetarnas och det övriga ”arbe- tande folkets” organisering ses som utgångspunkt och tyngdpunkt. Arbetarnas egen organisering och egna erfarenheter ses som bärande strukturer för det nya samhället. De institutionellt–orga- nisatoriska lösningarna söks i linje med självförvaltning och själv- organisering. Idéer om demokrati och socialism (som ju inom socialistisk idétradition och språkvärld ofta är samma sak, en aspekt av frigörelse och bemyndigande) ses som rörelsebaserad direktdemokrati eller närdemokratisk representativ demokrati. Rörelsens organisationer, deras medlemsmässiga styrka, deras idé- mässiga vitalitet och deras demokratiska förankring ses som ett tillräckligt mål. Levande organisationer blir självändamål. Rörelse- socialister tänker sig en decentraliserad organisationskultur och ett decentraliserat samhälle. Rörelsesocialismens tänkande rör sig ner- ifrån och upp. Rörelsesocialistiskt tänkande finns historiskt över- allt, i mer eller mindre uttalad form, inom både socialdemokratin och kommunismen, eller inom fackföreningsrörelsen och koope- rationen.3 Den tänker sig vanligtvis ett ideologiskt och organisa- 3 ”Federalism”, både i ekonomin och i staten, är ett positivt värdeord bland de mest uttalade principiella rörelsesocialisterna, i anarkistisk och syndikalistisk tradition efter Proudhon, Bakunin och Kropotkin. 8 MATS DAHLKVIST toriskt pluralistiskt samhälle med olika organisationsformer sida vid sida. ”Statssocialism”, å andra sidan, kallar jag den strömning inom arbetarrörelsens historia som lägger tonvikten vid statsmakt, offentliga förvaltningar, partiets parlamentariska styrka och inne- havet av regeringsmakt. Tidigt motiverade den sin existens med en förment ”marxistisk” retorik om ”erövrandet av den politiska makten”.4 Avsikten var att genom partiet organisera folket till majoritet i riksdagen och sedan överföra produktionsmedlen till ”samhället”, dvs. till den demokratiserade statsmakten.5 De insti- 4 I socialdemokratins ”ortodoxa” marxism under perioden 1885–1910 är frasen ”erövrandet av den politiska makten”, som är hämtad från Det kommunistiska partiets manifest (1848), ett slags mantra i argumenttionen i debatt mot fackföreningar, kooperatörer, ”ekonomister”, ”trade unionister” m.fl. Karl Kautsky är denna ortodoxa marxisms retoriska mästare under denna period. Det retoriska greppet är att låta Marx´ och Engels´ tidsbundna fraser från en tid bli till programmatiska principer i en helt annan situation ett halvt sekel senare. En liknande politisk och samhällsfilosofisk dogmatisering bygger Lenin och Stalin senare upp inom den marxist-leninistiska (stalinistiska) ortodoxin. 5 Det har varit en massa (tendentiösa) missförstånd om termerna ”stat” och ”samhälle” på senare tid. Liberalismen och den demokratiska socialis- men är entydiga sedan begynnelsen: termen ”samhället” används konse- kvent för den demokratiserade statsmakten, när staten har blivit folkets stat. Det ”civila samhället” är det goda politiskt organiserade samhället, inklusive den politiska styrelsen. Ordet ”staten” eller ”makten”, däremot, används i stället när man talar om kungamaktens eller aristokratins eller fåtalsväldets orättfärdiga politiska styrelse. Det är alltså helt retoriskt konsekvent när marxist-leninister talar om de västliga demokratiernas politiska styrelse som ”klasstat”, ”klassherravälde” och alltså behöver en kritisk ”teori om staten”. Det är också en konsekvent begreppslig propa- gandastrategi när den nya högern och nyliberalismen under 1980–talet börjar använda ordet ”staten” om de västliga demokratiernas politiska styrelse, för att frammana den gamla associationen av en orättfärdig politisk makt. Numera tycks denna begreppshistoria nästan bortglömd. Se min essä ”Det civila samhället i samhällsteori och samhällsdebatt. En kri- tisk analys”, i Trägårdh, L. (red.) Civilt samhälle kontra Offentlig sektor. SNS 1995, s. 153–230. 9 DEN INSTÄNGDA DEMOKRATIN tutionellt organisatoriska lösningarna för det nya samhället söks i linje med stat och offentlig förvaltning. Man tänker inledningsvis främst på statligt ägda företag, efter hand också på statliga väl- färdsprogram