Kapitel 15: VILKA BÄR ANSVAR?

“Nu beskrivs den allvarliga situation, Avsnitt som skapades av politiker som Bengt Westerberg (fp), Mona Sahlin(s), Carl a) Moderaterna Bildt(m), Ingvar Carlsson(s) som ‘en ödesfråga för Sverige och alla som bor b) Socialdemokraterna här att hitta strategier för att leva till- sammans i det mångkulturella samhäl- c) Folkpartiet let’ (Aftonbladet 27 okt). Hade det inte varit lämpligt att ta upp det temat för d) Miljöpartiet 20 år sedan?” e) Småpartierna “Sent ska syndaren vakna står det i bi- beln. Så vad händer nu, när de fariséer f) Intresseorganisationer som slagit sig för bröstet och utropat sig själva till godhetens apostlar kan g) Godhetsorganisationer se vad de ställt till med? Hur hanterar de insikten att verkligheten inte stäm- h) Journalister som grupp mer med kartan som de ritade upp? Jo, i brist på bättre fortsätter de sin i) TV och radio nedlåtande uppfostran av de trilska svenskar som sett att kejsaren inte har j) TT och dagstidningar några kläder.” k) Övriga media Ian Wachtmeister l) Kolumnister och krönikörer m) Biskopar, präster, mm n) Författare, musiker och skådespelare o) Läkare och annan vårdpersonal p) Fackliga företrädare q) Byråkrater och tjänstemän r) Forskare och “experter”

“Det är förvisso ett oerhört svek de se- s) Yrkesdebattörer naste generationerna västerlänningar har gjort sig skyldiga till. Politikerna t) Militanter och profitörer först och främst, men givetvis även folkflertalet genom sitt tysta medg- u) Invandrare ivande. Men det hade inte gått utan en massiv hjärntvätt från massmedia.” v) Svenskarna “Om vi lägger alla sexualmoraliska as- x) Giganterna pekter åt sidan så kan vi hursomhelst konstatera att P-pillret mycket väl kan visa sig vara Västerlandets självmord- spiller, dess cyanidampull. Vi förökar oss inte i till närmelsevis samma takt som de främmande folkslag som kolo- Sammanfattning niserar vårt Europa.

Denna kolonisering, denna upplösning Detta avsnitt vill få sagt: av Europas etniska homogenitet, är or- ganiserad uppifrån. Den är ingen ‘kon- • att vissa personer bär ett särskilt ansvar spirationsteori’.” • att ge exempel på sådana personer och den roll de har spelat Jonas de Geer

399 15 a) Politiker (m) Partiledare för Moderaterna

-1970 Yngve Holmberg 1970 - 1981 Gösta Bohman 1981 - 1986 Ulf Adelsohn 1. Först på plan 1986 - 1999 Carl Bildt Högerpartiet, med Gunnar Heckscher som ordförande, var tidigare än andra partier 1999 - 2003 Bo Lundgren ute med ställningstaganden i invandrarfrågan, i den av David Schwarz förordade rikt- ningen. 2003 - Fredrik Reinfeldt

I augusti 1968 antog partiet programmet “Minoritets- & Invandringspolitik” - det första program från ett svenskt parti att förespråka långtgående stöd till etniska minoriteter.

Ur moderatmotion 1969: “Samhället bör i möjligaste mån tillgodose minoritetsgruppernas förväntningar och invandrings- och minoritetspolitiken följaktligen utformas så, att individerna i mi- noritetsgrupperna själva får valfrihet... och att samhället garanterar valfrihet ge- nom aktivt materiellt och personellt stöd till olika minoriteters kulturella och andra “Ursvenskt är bara barbariet.” aktiviteter.” Fredrik Reinfeldt, 2006

2. Gustaf von Essen

Under 90-talet tillhörde Moderaterna tillsammans med Socialdemokraterna och Cen- “...en så att säga motsatsernas dy- tern en konstellation som jämfört med övriga fyra partier i riksdagen försökte i någon namik, i detta tidigare så enhetliga mån hålla igen inom invandringspolitiken. I sitt program om flyktingfrågor från mars svenska samhälle, en friktionsyta up- 1993 använde man ingenstans ordet “generös”. Där klargjordes att svensk flyktingpoli- pstår förvisso, men det är denna mot- tik “måste förena humanism och omtanke med realism och stramhet.” Vidare att vårt satsernas fredliga dynamik som med samhälle “inte kan ta emot alla de som vill fly från fattigdom och elände.” mitt sätt att se, betyder oerhört mycket för att vitalisera det svenska samhäl- M-programmet ville även göra anhörigbegreppet snävare, att gälla enbart kärn- let...”.” familjen. Vidare krävde (m) bättre gränskontroll, genom införandet av ett fingerav- trycksregister. Hemspråksundervisningen såg partiet inte som en uppgift för den of- Carl Bildt i Rinkeby, 1992 fentliga sektorn.

Moderaternas talesperson i flyktingfrågor var då Gustaf von Essen. Han stödde 1996 s-regeringens linje i Åselestriden, dvs avvisning av familjen Gümüscu/Sincari. Efter ett självmord av en asylant senare under året krävde MUF:s Thomas Idergard i Ex- pressen att von Essen - ledamot av Utlänningsnämnden - skulle avgå.

Gustaf von Essen i riksdagsdebatt den 27 april 2000: “Amnesti är ingen bra idé. Det skulle innebära helt fel signaler och skulle urholka och devalvera asylprocessens legitimitet. De som fått avvisningsbeslut ska lämna landet. Något annat kan inte gälla. Om det finns avvisningshinder ska verkställighet inte ske, men det får bedömas från fall till fall. En amnesti skulle föda förhoppningar om flera amnestier längre fram och skulle fungera som en magnet för flera asylsökande till Sverige och därmed öka smugglar- nas aktiviteter. Att tala om amnesti är en falsk och kortsiktig humanism.”

Inför riksdagsvalet 2002 placerades Gustaf von Essen av Moderaterna på icke valbar plats.

3. Unckel och hoppfullheten

År 1997 presenterades programmet “LAND FÖR HOPPFULLA - manifest för ett nytt sekel” som var framarbetat av en grupp inom partiet under ledning av Per Unckel.

Dokumentet blev dock ursinnigt kritiserat - inte minst från MUF - och har nu gömts undan. I gruppen hade MUF-arna Thomas Idergard och Anna Kinberg reserverat sig. 400 4. Reinfeldt och barbariet

Efter att Moderaterna förkastat detta “manifest” har som en “röd tråd” genom partiets politik gått en vurm för “mångkulturen” och en nedklassning av det svenska.

Partiordförande Fredrik Reinfeldt har således uttalat sig: “- Det sprids en sorts föreställning om att det mångkulturella samhället inte funger- ar. Våra motmedel måste vara att visa att det mångkulturella samhället fungerar bättre. Det är ett mer spännande och mer intressant samhälle!”

Fredrik Reinfeldt gjorde sig bemärkt vid ett besök i Ronna, Södertälje, i november 2006 genom uttalandet “Ursvenskt är bara barbariet”.

5. Littorin och lintottarna

Dessförinnan hade det blivit rabalder i moderatleden efter ett uttalande av moderat kommunpolitiker i Nykvarn utanför Södertälje.

Ur tidningen Journalisten, 30/8 -06: “Moderat hoppar av efter ‘lintott’-grodan” “LT skriver i dag att Agneta Östman-Wenger i går drog tillbaka sin kandidatur till kommunfullmäktige i Nykvarn och landstingsfullmäktige i Stockholms län. Enligt LT är detta ett krav från moderaterna. I sitt mejl skrev Östman-Wenger att LT medvetet skildrat bara invandrarbarn i sam- band med höstens skolstart. - Vi publicerar hennes mejl, eftersom hon kandiderar till Nykvarns kommunfullmäk- tige och landstingsfullmäktige och dessutom har ett kommunalt förtroendeuppdrag, säger Roland Pettersson, tillförordnad nyhetschef på Länstidningen Södertälje, till Journalisten. Agneta Östman-Wenger skrev att hon ‘älskar att se små lintottar. Är det fel i ett land som ursprungligen kryllade av dessa?’. Enligt henne är det ‘likadant’ i SVT. Agneta Östman-Wenger har förklarat att hennes åsikter ‘har inget med rasism att göra’. Moderaternas partisekreterare Sven Otto Littorin säger till Aftonbladet att ageran- det är ‘grund för uteslutning’.”

För Aftonbladet uttalade sig Sven Otto Littorin: “- Hon har hål i huvudet. Jag blir så förbannad. Det här är skandalöst dåligt.”

IAB- rubriken blev: “Moderat hoppar av efter rasistgroda till tidning”.

6. Schlingmann och Vellinge

Ny moderat partisekreterare efter Littorin blev hösten 2006 Per Schlingmann.

Schlingmann gjorde sig bemärkt i november 2009, i samband med “de ensamkom- mande flyktingbarnen” som placerats i Vellinge mot kommunens vilja.

Ur Aftonbladet den 14/11 -09: “M-ledning läxar upp Vellingemoderat”

7. Billström och Bildt

Med tillträdet av den borgerliga regeringen år 2006 blev moderaten Tobias Billström ny migrationsminister. En av hans insatser har varit att medverka till större möjlighet- er för utlänningar att få PUT som arbetskraftsinvandrare.

Båda de gånger som Carl Bildt och moderaterna varit i regeringsställning har invand- ringen slagit nya rekord.

401 8. Röstupphandling

Från Mopsens blogg den 27/2 -10: “Hur kommer det sig att Rinkeby blev moderattätare än Bromma, frågar Alexandra Pascalidou och besvarar själv frågan i tidningen Metro den 26 februari 2010.

‘De lovade oss en somalisk moské för skattepengar’, avslöjar en svensk-so- maliska.”

“Rinkeby har blivit en somalisk stad med klanbildningar. I källarmoskéerna (5 st) erhåller befolkningen anvisningar om hur de skall förhålla sig i olika frågor. Mod- eraterna vann alltså årets upphandling av röster i Rinkeby på löftet om att bygga en ny moské.”

402 Partiledare för 15 b) Politiker (s) Socialdemokraterna

- 1986 Olof Palme 1986 - 1996 Ingvar Carlsson 1. Störst på plan 1996 - 2007 Göran Persson Socialdemokratin får en speciell roll inom invandringspolitiken genom sin storlek. 2007 - Mona Sahlin Under snart ett sekel har SAP varit riksdagens största parti och med undantag av peri- oderna 1976-92 och 1991-94 har (s) fram till år 2006 haft regeringsansvaret.

Framtoningen har dock varierat över tid.

Det var framförallt SAP som - pådrivet av LO - drev igenom beslutet om reglerad in- vandring på 1960-talet. Samtidigt tillhörde SAP de partier som på 70-talet ville satsa stora resurser på mångkulturen. “Rasism och främlingsfientlighet skall kriminaliseras och jagas.” 2. Gradin och Andersson Pierre Schori (s), 1997 På 80-talet tog asylinvandringen fart under den tid Anita Gradin var invandringsmi- nister, åren 1982-86 och fortsatte att öka under Georg Andersson 1986-89. Andersson var under sin tid som minister samtidigt ordförande för Sveriges Kristna Socialde- mokraters Förbund (SKSF), även kallat Broderskapsrörelsen.

I Åsele höll föreningen Sincaris Vänner en minneshögtid år 2006, tio år efter avvis- ningen av familjen Gümüscü/Sincari. Bland talarna fanns Georg Andersson: “Ni Åselebor har med era insatser väckt många från likgiltighet till aktivitet. Det skulle inte förvåna mig om ert engagemang för familjerna Sincari inspirerat många att engagera sig, till exempel genom påskuppropet.”

Ligger kanske i denna hållning en del av förklaringen till att asylinstitutionen gick helt överstyr i slutet av 80-talet?

3. Maj-Lis Lööw

Under den korta tid Maj-Lis Lööw var invandringsminister kom signaler om mer klarsyn, genom propositionen “Aktiv flykting- och migrationspolitik”.

Samtidigt gjordes ansatser till en uppstramning, genom “Luciabeslutet” 1989.

4. Leif Blomberg

Under tiden i opposition 1991-94 gick s-kraven ut på ökad generositet. Socialde- mokrater i KU kritiserade regeringens “sätt” att avvisa kosovoalbaner. Ledande (s)- företrädare ansåg även att 10.000-tals bosnier i Sverige borde få PUT.

En programgrupp under LO-mannen Leif Blomberg utarbetade 1993 s-programmet “Gemensamt ansvar”. I gruppen ingick inte Maj-Lis Lööw.

Programmet framhöll vikten av att förebygga flyktingströmmar och: “Det är inte ge- nom att utvidga asylbegreppet så att det också omfattar dem som bryter upp från fattigdom och misär, som vi kan bistå dessa människor.” Det gällde att “bättre in- rikta flyktingpolitiken på de mest skyddsbehövande.”

Man ville också komma tillrätta med det missbruk av asylinstitutionen som förekom genom ständiga överklaganden. Där en överklagan är “uppenbart ogrundad” skulle den sökande återvända till sitt hemland och där invänta utslag av överklagandet.

Å andra sidan inleddes s-programmet med den obligatoriska bekännelsen: “Det sven- ska mottagandet av flyktingar och invandrare ska vara generöst...”

S-ledaren Ingvar Carlsson använde gärna uttrycket “generös flyktingpolitik” varje gång han uttalade sig i ämnet. 403 Ur “Exit - folkhemssverige”: “Det kan förvåna, att socialdemokraterna i valrörelsen 1994 inte gjorde något stort nummer av den borgerliga regeringens ansvarslösa, oplanerade och kopiöst slösak- tiga flyktingpolitik.”

“En anledning var troligen att de inte ville buntas ihop med Ny Demokrati. En annan var säkert, att debattklimatet hade ändrats. Och det mycket snabbt. Fortfarande i slutet av 1980-talet hade socialdemokraterna kunnat tala om landets mottagnings- kapacitet... Nu hade varje form av ifrågasättande av eller kritik mot flyktingpolitik och invandring blivit politiskt inkorrekt. Eliten bland mediafolk, intellektuella och politiker bestämde vad som fick sägas.”

I den s-regering som bildades 1994 blev Leif “Blomman” Blomberg invandringsminis- ter. Vad han arbetade hårt för - dock utan framgång - var en begränsning av det antal gånger som “ny ansökan” kunde lämnas in.

Den hårdaste striden för Leif Blomberg och Ingvar Carlsson, kom i början av 1996. Det gällde avvisningen av kurdfamiljen Gümüscu/Sincari i Åsele, som utverkat uppehålls- tillstånd på falska grunder, under falskt namn.

I övrigt hängav sig Leif Blomberg åt många vanliga pk-floskler. Som integrationsmin- ister hävdade han att det “framförallt” är svenskar som behöver “integreras” i det “mångkulturella” Sverige.

5. Pierre Schori

År 1996 tillträdde Pierre Schori som invandringsminister.

I DN den 4/6 -96 skrev han: “Asylsökande ska inte bemötas som brottslingar. De har rätt att bli bemötta med respekt och medmänsklighet från första stund.”

“En svår avvägningsfråga i sammanhanget är... tagandet av fingeravtryck på alla asylsökande. Det handlar här om en konflikt mellan den personliga integriteten, rättssäkerheten...”

“Jag ser det som en angelägen uppgift för Sverige att verka för att flyktingfrågan inte främst handlar om kontroll...”

I riksdagen den 21 maj 1997 försäkrade Schori: “... den allra största flyktingskaran går från ett fattigt u-land till ett annat fattigt u- land. Det är bara en bråkdel som kommer till Europa och Sverige. Det kommer inga otaliga skaror hit,..”

I en SvD-intervju den 28/10 -98 var Schori glad: “Sverige ‘slipper’ införa strängare straff mot flygbolag som för in utlänningar utan inresehandlingar, hoppas få avvika från Schengen.”

Den flyktingpolitiska proposition från s-regeringen - 1996/97:25, “Svensk migrations- politik i globalt perspektiv” - som riksdagen antog i december 1996 föreslog en radikal utvidgning av asylgrundande skäl: • behov av skydd pga av väpnad konflikt • behov av skydd pga miljökatastrof • risk för förföljelse pga homosexualitet • risk för könsstympning • risk för förföljelse pga av könstillhörighet • risk för kroppsstraff eller förnedrande behandling.

Den nye invandringsministern ville även ha sänkta beviskrav för den som anser att han/hon riskerar omänsklig eller förnedrande behandling. 404 Hur många människor i världen ger inte detta, som med de nya reglerna skulle kunna göra anspråk asyl i Sverige - om de bara lyckas ta sig hit och kan sätta första-asyllands- principen ur spel?!

I riksdagen 1997 angrep Pierre Schori moderaterna: “Fru talman! Moderaterna har genom sitt manifest Land för hoppfulla manat fram en ny debatt om invandringen och invandrarna. ... I flera fall fiskar Moderaterna i grumliga vatten av missnöje med förment höga kostnader för bidrag till invan- drare.”

“Här har man givit legitimitet åt grupper som dessbättre har haft problem med att komma ut med sitt främlingsfientliga budskap sedan Ny demokrati kollapsade.”

“I historien finns tyvärr alltför många exempel på att god utbildning inte är något säkert vaccin mot fördomar och ondska.”

Det var i detta sammanhang som Pierre Schori fällde sitt famösa uttalande om att “främlingsfientligheten” skulle “kriminaliseras och jagas”.

1996 var också det år som kulturminister Marita Ulvskog satte Michael Alonzo att leda “Ungdom mot rasism” och initierade en utställning på Historiska museet om att “atomisera omänskliga konstruktioner”, dvs den nationella sammanhållningen.

6. Sahlin och Messing

Det aggressiva temat mot åsiktsavvikare knöt andra ledande socialdemokrater an till i Expressen den 30/11 -00: “Vi ska krossa dem”

Denna socialdemokratiska demokratihållning återspeglades senare även i åtalet mot en boende i Bunkeflostrand år 2002. Mannen hade i ett e-mejl ha framfört kritik till en lokal s-politiker.

Konsekvent blir här Mona Sahlins applåderande av yrkesförbudet mot Richard Jomshof år 2001. Hon var då demokratiminister.

En vecka efter Krossa-artikeln i Expressen hösten 2000 mördades 17-årige Daniel Wretström i Salem - en invandrad aktivist skar halsen av honom.

När integrationsminister Ulrica Messing det året höll tal om en ung man som förlorat livet gällde det dock inte Daniel, utan en ung turk i Skogås, dödad i ett gängslagsmål

Ulrica Messing visade överhuvudtaget stort intresse för att kampanja mot svenskars förmenta rasism. I tidningen Arbetet presenterade hon den 24/5 2000 “tio nya initia- tiv mot rasism”:

6. Barbro Holmberg

Efter en period 1999-2003 med först Maj-Inger Klingvall sedan Jan O Karlsson som invandringsministrar hamnade Barbro Holmberg på “heta stolen”. Han hade varit chef för Migrationsverket under en kort period innan hon år 2003 tillträdde som in- vandringsminister.

Som minister blev Holmberg hårt ansatt genom “påskuppropet” från kyrkligt håll och politisk utpressning från Miljöpartiet. Kraven gällde framförallt för “amnesti” åt “gömda flyktingar”.

Holmberg försökte hålla igen, då hon menade amnestier är liktydigt med nyckfullhet, som inte behandlar alla människor lika och som inte ger PUT åt asylsökande efter skyddsbehov. Det hela slutade med en kompromiss.

7. Mona och Veronica

Mona Sahlin 2002, inför turkiska ungdomsförbundets “Euroturk”: “Jag tror att det är lite det som gör många svenskar så avundsjuka på invandrargrupper. Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommarafton och sådana töntiga saker.” 405 Mona Sahlin var integrationsminister 2000-2004 och blev partiledare för SAP år 2007. Flyktingpolitisk talesperson för partiet blev då Veronica Palm.

Palm har uttalat sig för att Sverige ska tillhandahålla sjukvård åt “papperslösa”, alltså utlänningar som uppehåller sig illegalt i vårt land.

Tillsammans med Mona Sahlin står hon också bakom ett krav hösten 2009 om att kommuner ska kunna tvingas att ta emot “ensamkommande flyktingbarn”.

Till Mona Sahlins “meritlista” kan slutligen fogas två moment:

• År 2003 såg Sahlin, som integrationsminister, till att CMR - “Centrum Mot Rasism” - fick rikligt med pengar att röra sig med.

• År 2004 bytte Sahlin ut Anders Westholm i ledningen för den pågående diskriminer- ingsutredningen och satte dit Masoud Kamali. Det skedde efter ett hårt vinklat repor- tage i SVT:s “Uppdrag granskning”.

Ur Smålandsposten den 20/12 -03: “Den tillsatte ordföranden docenten Anders Westholm, enligt programmet oerfaren i frågorna, anklagades själv för att diskriminera mer ‘välmeriterade’ forskare som dessutom hade invandrarbakgrund.

Ordvalet i programmet var närmast till lydelsen hämtat från den store kritikern av Westholm, Masoud Kamali. I en DN-artikel skrev han tillsammans med Paulina de los Reyes att docenten Anders Westholm verkade i de diskriminerande och invand- rarfientliga samhällskrafternas tjänst. “

“... det tendentiösa programmet hann inte ens sändas förrän statsrådet Mona Sahlin - trots att utredningen befinner sig i sitt slutskede - bytte ut den erfarne Anders Westholm mot hans stora kritiker, den i statsvetenskapliga sammanhang mer okände, Masoud Kamali.“

Sahlins agerande väckte starka reaktioner från forskare som Bo Rothstein, Olof Pe- tersson, m.fl: “Uppdrag granskning har ...tagit ställning för Kamalis vetenskapliga utgångspunkter; nämligen att förekomsten av rasism och diskriminering inte be- höver undersökas empiriskt, utan att den skall tas för givet.”

“Ett beslut att utse Kamali till ordförande uppfattar vi därmed som att regeringen beställer fram de forskningsresultat man av politiska skäl vill ha.”

406 Partiledare för 15 c) Politiker (fp) Folkpartiet -1975 Gunnar Helén 1975 -1978 Per Ahlmark 1978 - 1983 Ola Ullsten 1983 - 1995 Bengt Westerberg 1995 - 1997 Maria Leissner 1997 - 2007 Lars Leijonborg 2007 - Jan Björklund 1. Mest extremt

Om moderaterna var först och socialdemokraterna är störst så kan om Folkpartiets sägas att det varit värst. Under lång tid var (fp) det i flyktingpolitiken mest extrema partiet, tills det därvid på 90-talet fick konkurrens från Miljöpartiet.

“Utvecklingen i riktning mot ett mång- Ur “Exit - folkhemssverige”: kulturellt samhälle är positiv för landet “För att principen om första asylland skulle gälla, ‘måste det enligt Folkpartiets i dess helhet och berikar det kulturella mening vara utrett att första asylland verkligen kommer att bevilja asyl’. Om inte, livet i vidaste bemärkelse”. skulle Sverige rycka in.” Rolf Wirtén (fp), 1978 I valet 1985 krävde Folkpartiet även att den som ansöker om politisk asyl redan vid gränsen ska få ett juridiskt biträde.

Programmatiskt liknade fp-ansatsen den i s-programmet i början av 90-talet:

“Vi svenskar kan inte hävda en exklu- “Folkpartiet liberalernas flyktingpolitik präglas av generositet, rättssäkerhet och siv rätt till ett så relativt glesbefolkat värdigt mottagande.” land...”

Christer Hallerby (fp), 1994 2. Bengt Westerberg

Med sin markering på valnatten 1991, när han reste sig ur TV-soffan då Ny Demokratis ledare kom in i studion har Bengt Westerberg kraftfullt medverkat till ett klimat av intolerans, självgodhet och oförsonlighet kring allt som rör invandring.

Med den borgerliga regering som tillträdde 1991 fick Folkpartiet bestämma inriktnin- gen av flyktingpolitiken. Birgit Friggebo blev invandringsminister och Christer Haller- by hennes statssekreterare.

• En första åtgärd blev att förpassa s-proposition 1990/91:195 till papperskorgen.

• Luciabeslutet revs upp.

• 40.000 bosnier beviljades uppehållstillstånd och Bengt Westerberg såg till att det blev permanenta sådana - PUT, inte TUT

• “EBO”-reformen drevs igenom, om att asylsökande själva skulle få välja var de öns- kade bo (??)

• Det totala antalet PUT slog år 1994 alla tidigare rekord och nådde 79.000.

• Regeringen gav även ut en propagandaskrift till alla hushåll i Sverige, “Om invand- ring”, där invandringskostnaderna framställdes som en obetydlig “tårtbit” i statens hela budget på 555 miljarder kronor.

Ur DN-ledare hösten 1993: “De som hade kunnat bryta frälsningsmötena har med få undantag skrämts till tystnad av de ideologiska helgonen. Ingen gav den kommunala bilden av flykting- mottagningens problem på folkpartiets landsmöte... Den väntade mobbingen från de renläriga och enspåriga gjorde att socialkonservativa realister sa vad de tänkte utanför kongressalen, inte i den.” 407 3. Efter Westerberg

Bengt Westerberg avgick som partiledare år 1995. Efter ett kort mellanspel med Maria Leissner tog Lars Leijonborg över, år 1997.

Det mest uppmärksammade initiativet från Folkpartiets sida blev kravet i valrörelsen 2002 på “språktest” - utlänningar som ville bli svenska medborgare måste kunna tala och förstå svenska. Detta ledde till en stor framgång för partiet - en nästan tredubbling av röstetalet, från 4,7 till 13,3%. Folkpartiet blev riksdagens tredje parti i storlek.

Inte desto mindre var språkkravet kontroversiellt, både inom och utanför partiet. I riksdagen togs inga initiativ för att försöka driva igenom kravet.

Med den borgerliga regeringen år 2006 blev Nyamko Sabuni ny integrationsminister, och Jan Björklund tog över partiledarskapet.

Efter landsmötet hösten 2009 har språkkravet släppts. Partiledningens förslag om obligatorisk medborgarkurs för nya medborgare röstades också ned på Folkpartiets landsmöte.

408 “Släpp in alla assyrier som vill komma 15 d) Politiker (mp) hit”.

Per Gahrton (mp), 1979 Partiledare för Miljöpartiet 1990 - 91/92 Jan Axelsson och Margareta Gisselberg 1992 -1999 Birger Schlaug och Marianne Samuelsson 1999 - 2000 Birger Schlaug och Lotta Nilsson 2000 - 2002 Lotta Nilsson och Matz Hammarström 2002 - Maria Wetterstrand och Peter Eriksson

1. 1990-tal

Miljöpartiets inriktning i flyktingpolitiken i början av 1990-talet speglas av att man som flyktingpolitisk talesman då hade en flyktingadvokat, Bernt-Erik Ekeroth.

Det var ett överbudsparti. I praktiken arbetade Miljöpartiet för en helt fri invandring. Samtidigt ställde man krav på långtgående och resurskrävande åtaganden gentemot de utlänningar som kommit till Sverige.

Partiets position var att Genevekonventionen skulle utvidgas till att omfatta “männis- kor som flyr undan krig, svält och miljöförstöring”.

På Miljöpartiets önskelista stod: “Vid ankomsten till Sverige skall flyktingen mötas av icke polisiär personal. Redan inför första utredningen skall tillgång till tolk och juridiskt biträde, som flyktingen godkänt, finnas. Beslut i frågan om asyl skall avgöras i domstol. Inga asylsökande får hållas i fängsligt förvar om de inte har begått brott...”

“Handläggningstider för behandling av uppehållstillstånd måste förkortas. Det är en omänsklig psykisk press för en flykting att få vänta flera år innan han/hon får besked. Vi anser därför att uppehållstillstånd bör ges automatiskt efter tolv månad- er.”

“Särskilt generös skall tolkningen vara när det gäller barnens asylrätt. Barn skall aldrig tas i förvar. Barn skall inte skiljas från sina föräldrar om inte mycket speciella skäl föreligger.”

2. Uteslutning

Miljöpartiet hade inte bara en extrem linje i sakfrågan, det fanns heller inte utrymme för partimedlemmar att utanför partiverksamheten förfäkta andra tankegångar.

Som ordförande i föreningen Blågula frågor gjorde ju Anders Sundholm detta, efter- som BGF arbetade för en stramare flyktingpolitik och minskad invandring.

Uteslutningen av Sundholm började med ett mediadrev.

Skånska Dagbladet hade som löpsedelsrubrik “Miljöpartist avslöjad som rasist”. Visserligen beklagade tidningen detta övertramp och fälldes följdriktigt också av PO. Andra dagstidningsrubriker gällde ordförande i en “flyktingfientlig organisation” .

Som en konsekvens av denna mediauppmärksamhet drogs en process igång inom Miljöpartiet för att få Anders Sundholm utesluten. Något som föranledde TT att hösten 1995 gå ut med nya telegram i frågan, med nya rubriker om den “fientlige” Sundholm som följd.

Drivande bakom kravet på uteslutning var inledningsvis Bernt-Erik Ekeroth. Han an- såg att Blågula Frågor var “invandrarfientlig”. En definition av detta begrepp hade Ekeroth tidigare givit, i en skrift från Miljöpartiet i Haninge 1993: “Enligt min mening är man invandrarfientlig om man vill... ha en mer restriktiv flyktingmottagning än idag.” 409 Ekeroths egen hållning speglades också av synen på utvisningar: om kriminella utlän- ningar skulle utvisas ur Sverige, då bör även kriminella svenskar kunna utvisas!

Språkröret Birger Schlaug var också drivande bakom Sundholms uteslutning. Han vittnade mot Sundholm och angav som skäl att media ringde honom minst en gång i veckan om Sundholms medlemskap.

Samtidigt som Schlaug drev processen mot Sundholm skrev han på sin bok “Svarta oliver och gröna drömmar”. Schlaug skrev: “Lögnen kan få dystra politiska konsekvenser. Under många år fanns en outtalad överenskommelse mellan journalister, politiker och tyckare att inte säga sanningen om det framväxande mångkulturella samhället.

Vi - jodå, jag tillhörde lögnarna - förnekade problemen, fast vi alla såg dem. Vi satt i teve och förnekade att det vid sidan av det positiva och nödvändiga också fanns svårigheter och problem.

Människor utanför den lilla svenska tyckareliten kände naturligtvis inte igen sig.”

På både lokal och regional nivå inom Miljöpartiet hade Sundholm stöd, men på riks- nivå drevs uteslutningen ändå igenom, i augusti 1996.

Om klimatet inom Miljöpartiet vittnar även en nyhet från Sydsvenskan den 15/4 -08. Två unga miljöpartister ville utesluta en annan mp-medlem, René Lundström. Denne hade givit uttryck för “främlingsfientliga åsikter”, genom att som kommunfullmäk- tigeledamot i Svedala motionera om att nya “flyktingar” till kommunen ska skriva kon- trakt om att lära sig svenska och svensk kultur. Lundström var 72 år, partimedlem i 20 år och kom till Sverige som tioåring - hans far hade varit motståndsman i det nazi- ockuperade Belgien.

3. Gustav Fridolin

Gustav Fridolin, ordförande för Grön Ungdom och Sveriges yngste riksdagsledamot efter valet 2002, var den som anförde Miljöpartiets budgetutpressning mot s-regerin- gen år 2005, för att tvinga igenom sin linje kring invandrings- och flyktingpolitiken. Där nådde man nästan ända fram.

Ur “I Sveriges väntrum”: “Bräckjärnet som knäcker det socialdemokratiska motståndet är budgetprocessen och miljöpartisternas envishet. Främst är det den unge Gustav Fridolin som agerar på ett sätt som få riktigt hade väntat sig.” “- Vi erbjöd oss att backa i en väsentlig miljöfråga om vi fick en skrivning som öpp- nade för ett nollställningsbeslut.” “... kommer miljöpartiet med ett saftigt erbjudande: Vi avstår från att kräva den sedvanliga skatteväxlingen på tre miljarder kronor under det kommande året om vi bara får igenom en amnesti.”

“Till slut lämnades över 30.000 ansökningar in för att behandlas enligt den tillfälli- ga lagen. Av barnfamiljerna fick 76 procent av sina ansökningar beviljade. ‘De flesta’ barnfamiljer fick alltså stanna. ... Totalt beviljades 59 procent av ansökningarna.”

Gustav Fridolin har visat sig i Salem vid de årliga manifestationerna, inte för att del- taga i sorgen över mordet, utan för att markera sin avsky mot dem som manifeste- rade.

Fridolin har nu lämnat riksdagen. Som journalist har han framställt TV-serien “Vår mörka historia”.

4. Maria Wetterstrand

Miljöpartiets i TV flitigast förekommande språkrör har varit Maria Wetterstrand. Hon är verbalt begåvad och som opinionsbildare en del av förklaringen till partiets höga opinionssiffror.

410 Aktuella ståndpunkter kring invandringen som för Wetterstrand och Miljöpartiet är självklara:

• Varje utlänning som kommit till Sverige ska ha rätt till svensk välfärd. Ingen män- niska är illegal, så ingen kan vara i Sverige olagligt - man är bara “papperslös”. Som sådan ska man ha tillgång till sjukvård, skolgång med mera.

• Återkommande nya “amnestier” bör utfärdas.

• Kommunerna ska om nödvändigt tvingas till att ta emot de “ensamkommande flyk- tingbarnen”.

I februari 2010 föreslog Miljöpartiet att ersättningen till asylsökanden skulle höjas kraftigt, med minst 6.210 kronor, till 8.340 kr per månad.

411 15 e) Småpartierna Partiledare för Centerpartiet - 1971 Gunnar Hedlund 1. Centerpartiet 1971 -1985 Thorbjörn Fälldin 1985 - 1987 Karin Söder Centerpartiet intar en speciell position genom att det idag kunde ha varit riksdagens största parti, men istället är på väg att åka ur riksdagen. 1987 -1998 Olof Johansson 1998 - 2001 Lennart Daléus Det felaktiga vägvalet gjordes år 1988, när man istället för att ta till sig Sven-Olle Olssons sunda bondförnuft uteslöt honom ur partiet. 2001 - Maud Olofsson

Det hindrar inte att Centerpartiet 1993 presenterade ett ganska nyktert dokument, “Flyktingpolitik i fokus”, skrivet i en situation då invandringen slog rekord: “Inget land... kan i längden ha alltför generösa regler i jämförelse med omkringliggande länder”. “Fundera på hur vacker en regnbåge Programmet ville begränsa anhöriginvandringen till kärnfamiljen och ersätta bidrag skulle vara med bara en färg, hur till asylsökande med lån: spännande det skulle vara om de bara “Påföljden på t ex snatterier och vandalisering måste bli snabb och kännbar. Prin- spelade en enda låt på radion...” cipen måste vara att den som förstör något också ska betala. Böter hjälper inte alls, eftersom den asylsökande inte har något att betala med. Därför föreslår vi att man Maud Olofsson, centerledare på slussar och förläggningar ges möjlighet att reducera asyllånet för dem som orsa- kar kostnader för SIV.”

“Invandrarverkets personal på förläggningar måste, tillsammans med polisen, ha möjlighet att beslagta bilar som körs oförsäkrade, oskattade och utan körkort.”

I massmedia omskrevs det nya centerprogrammet som att “tonen skärps” och att man vill “ytterligare begränsa” invandringen till Sverige.

Inte desto mindre var den uttalade utgångspunkten även i detta c-program en “öppen och generös flyktingpolitik”.

År 1998 blev Lennart Daléus ledare för Centern. Hans förakt för svenska bönder vis- ste just inga gränser. Magnus Karaveli i Corren den 28/8 -98: “Kamikazepartiet centern nöjer sig... inte med att vara mångkulturellt, utan förklarar därtill att Sverige inte tillhör svenskarna. Det låter fantastiskt, men är faktiskt sant. I helsidesannonser får vi således läsa att det förhållandet att Neil Armstrong var förste man att beträda månen inte betyder att månen tillhör USA - analogt skulle de som gått och ‘harvat i Sverige i flera tusen år’ inte ha mer rätt till landet än nyanlända utlänningar.”

Som om Daléus inte vore nog drabbades Centern år 2001 av Maud Olofsson som par- tiledare. Hon har i regeringen drivit på för ökad arbetskraftsinvandring, under tal om önskvärdheten av mer “öppenhet”.

Olofsson har vänt sig mot att utlänningar behöver lära sig svenska språket. Kunskaper i språk är bra, tyckte hon, men det behöver inte vara i just svenska.

Den nya centerledaren fällde år 2007 även detta uttalande: “Det var faktiskt inte vi svenskar som byggde Sverige. Det var människor som kom utifrån.”

Lika litet som sin företrädare Daléus tillmätte alltså Olofsson någon större betydelse åt dem som genom seklerna plöjt och harvat på svenska åkrar.

412 2. Vänterpartiet Partiledare för Vänsterpartiet Vänsterpartiets politik beträffande invandring skiljer sig inte påtagligt från Folkpar- - 1975 C H Hermansson tiets eller Miljöpartiets. 1976 -1993 Lars Werner Vänsterpartiets särprägel ligger i dess syn på hur politiska meningsmotståndare ska bemötas, ett arv från den tid partiet kallade sig kommunistiskt. Istället för demokrati 1993 -2003 Gudrun Schyman och tolerans är det motsatsen - “nolltolerans” - som ska tillämpas. 2003 -2004 Ulla Hoffmann “Rasisternas” affischer skall således rivas ned och deras möten skall “blockeras”. Detta 2004 - Lars Ohly finns fastslaget i v-skriften “Vänstern i första ledet”, från den tid Gudrun Schyman var partiets ledare. “Papperslösa och gömda måste få stärk- ta rättigheter på arbetsmarknaden, Vänsterpartiets mest drivande företrädare i detta sammanhang är riksdagsledamoten deras barn ska ha rätt att gå i skolan Kalle Larsson. och alla i Sverige ska ha rätt till vård på lika villkor. Men enbart förstärkta rättigheter löser inte situationen. Vi kräver därför att papperslösa och gömda genom ett engångsbeslut skall få möjlighet att stanna i Sverige.”

Lars Ohly och Kalle Larsson (v),

3. Kristdemokraterna Partiledare för Kristdemokraterna Ur KDS-programmet: “Inga människor kan ytterst sägas äga sin del av jorden”.

Kristdemokraterna sällar sig i invandringsfrågan till övriga sju riksdagspartier. Möjli- - 1972 Birger Ekstedt gen betonar de mer att man kan bortse från ekonomiska konsekvenser. Det viktiga är 1973 - 2004 Alf Svensson att man är god och menar väl. 2004 - Göran Hägglund Argumenteringen från enskilda KD-företrädare kan vara utpräglat antiintellektuell. Så här skrev en ung kristdemokrat, Sakarias, i Falu-Kuriren i november 2009. På en fråga om det blir mer jämställdhet med fler muslimer i Sverige blev hans svar: “För mig andas frågeställningen en viss rädsla för fler muslimer i Sverige, är det så? Rädsla förebyggs allt som oftast genom kunskap och erfarenheter. Som kristde- mokrat är jag varken rädd för fler muslimer, kristna, buddister, ateister etc. Det som jag kan bli rädd för är när mina och ibland även andras åsikter förs fram utifrån rädsla och okunskap. Grundar vi vårt engagemang på rädsla kommer vi aldrig att kunna se klart och komma rätt. Jämställdhet och rättvisa kan vi skapa med vilja, generositet och kärlek”.

413 15 f) Intresseorganisationer

I det svenska samhället finns ett antal stora intresseorganisationer. För många av des- sa borde det vara en självklarhet att reagera mot den förda invandringspolitiken, då den drabbar deras medlemmar hårt.

Det är dock uppenbart att ledningarna för dessa organisationer har något annat mål, överordnat sina medlemmars intressen.

1. Skattebetalarna

Det mest uppenbara exemplet är kanske Skattebetalarnas förening.

Ur föreningen målsättning:

“Stoppa slöseriet Genom att hushålla bättre med skattepengarna kan skatterna sänkas utan att välfärden hotas. Av de totala skatteintäkterna går nämligen mindre än en tredjedel till vård, skola och omsorg. Skattebetalarnas Förening driver på för att stat, kom- muner och landsting ska sluta slösa med skattepengarna”

Medlemmar i föreningen hade inför föreningens stämma år 2005 motionerat om att Skattebetalarna skulle intressera sig för den största av alla utgiftsposter och det värsta av allt slöseri som förekommer med skattemedel, nämligen massinvandrin- gen. Detta genom att ta fram en siffra på invandringens kostnader - motionerna konstaterade att gjorde uppskattningar varierade mellan 30 och 300 miljarder kro- nor. Intresset från styrelsen var dock lamt - som kostnader för invandringen ville man se bara Migrationsverkets budget!

“Kostnaderna för flyktingmottagningen är väl kända, offentligt debatterade och av allt att döma inte av den storleksordningen som motionerna antyder.”

Motionerna avslogs.

2. Pensionärsorganisationer

Pensionärerna har flera stora organisationer, bl.a. PRO och SPF.

Ingen av dem tar upp orättvisorna gentemot svenska pensionärer, som ÄFS och rätten till etniskt boende.

Med tanke på hur hårt det “mångkulturella samhället” drabbar pensionärer genom sänkta pensioner (dränerade AP-fonder), åldringsrån och sämre äldreomsorg borde både PRO och SPF ha kampen mot “mångkulturen” högt på sin dagordning.

Så är dock inte fallet.

3. Fackföreningar

Det var en gång LO som drev fram beslutet om reglerad invandring på 60-talet.

Man hymlar om “utnyttjad” utifrånkommande arbetskraft, istället för att tala klarspråk om att denna billigare - ofta svarta - arbetskraft försätter fackets egna medlemmar i arbetslöshet.

LO-fack har också uteslutit medlemmar som verkar mot massinvandringen. Idag be- kymrar sig LO mer om de “papperslösa” än om svenska arbetare.

Andra fackliga organisationer har agerat på liknande sätt. Jusek vägrade försvara sin medlem Kenneth Sandberg, då denne var sverigedemokrat. 414 SSR uttalade sig mot att Sverige ska bevaras svenskt.

Lärarorganisationer har medverkat i ett antal kampanjer för mångkultur och mot invandringskritik.

4. Hembygdsföreningar

Sveriges Hembygdsförbund (SHF) är en riksorganisation för den svenska hem- bygdsrörelsen. Denna har för valåret 2010 sökt och beviljats 890.000 kronor från statliga Ungdomsstyrelsen och Kulturrådet för att fram till valet 2010 driva projektet “Kulturarvet och toleransen”.

Syftet med projektet anges vara att “lyfta fram kulturarvet som en inkluderande ge- mensam samhällsangelägenhet och motverka intolerans, rasism och islamofobi.”

På SHF:s websida preciseras det: “Nu finns det en utbildning som ger kunskap och beredskap för att hantera intol- erans och främlingsfientlighet. Inom ramen för projekt Kulturarvet och toleransen har SHF tagits fram en tredagars utbildning tillsammans med Expo, en stiftelse som grundades i syfte att studera och kartlägga antidemokratiska och rasistiska ten- denser i samhället.”

415 15 g) Godhetsorganisationer “Asylsökande och flyktingar tillhör alltid de mest utsattas.”

Peter Örn, Röda-Kors-byråkrat

Det finns ett antal välgörenhetsorganisationer, organisationer med fokus på mänsk- liga rättigheter, etik och internationalism som här sammanfattas under denna rubrik om godhet. “FN:s biståndsprogram UNDP har slu- tat tala om ‘brain drain’, utan väljer De har ju två saker gemensamt: uttrycket ‘brain gain’ för att beskriva fördelen med akademisk rörlighet.” a) De utger sig för att företräda hög moral b) De lånar sig till kampanjande för det mångkulturella projektet - vars resultat bli Olle Wästberg, Svenska Institutet motsatsen till gott.

Rubriken ska alltså inte ses som ett erkännande av att dessa organisationer i verk- ligheten skulle representera någon godhet. Verklig godhet förutsätter en helhetssyn, en politisk insikt kring politiska samband och ett ansvarstagande för långsiktiga kon- sekevenser.

1. Biståndsindustriellt komplex

Många av godhetsorganisationerna utgör förgreningar på ett intressekomplex, med SIDA som nav och pengaförmedlare. Det rör sig mindre om ideellt arbetande organi- sationer än statliga myndigheter.

Kurt Lundgren skrev om detta på sin blogg: ”Det svenska biståndsindustriella komplexet sysselsätter 10 000 personer; till detta kommer 16 000 konsulter vilka helt eller delvis har sin försörjning ur detta skatte- finaniserade byråkratikomplex.”

Och där kan de leva mycket gott, förmånerna är väl tilltagna: “En handläggare har 30 000 kr i månaden i grundlön. Skattefritt per månad vid utlandstjänsten, 10 570 kr i månaden. Medföljande fru, 8 978 kr i månaden. Barnen pröjsas med till nästan 5 000 kr per månad. Fri bostad, semesterresa till Sverige varje år och hör nu och fall platt till marken: För genomlidet hard ship under utlandstjänstgöringen har varje SIDA-anställd en fri resa till Seychellerna. Nu kommer den verkliga chocken:

Totalt tillägg till grundlönen, skattefritt, inte mindre än 24 239 kr per månad.”

Pengarna rullar enligt Kurt Lundgren till: “Afrikagruppen, 44 anställda, 40 miljoner kr/år. Diakonia, 200 anställda, 290 miljoner kr. Forum Syd, 272 anställda, 290 miljoner. Kooperation utan gränser, 173 anställda, 173 miljoner kr. LO-TCO Biståndsnämnden, 18 anställda, 129 miljoner kr. Olof Palmes center, 32 anställda, 20 miljoner. Svenska Pingstmissionen, 93 anställda, 142 miljoner. Svenska Naturskyddsföreningen, 6 anställda, 33 miljoner. Handikappades internationella bistånd, SHIA, 18 anställda, 45 miljoner. Svenska kyrkan, 178 anställda, 98 miljoner. Svenska Missionsrådet, 35 anställda, 21 miljoner.

Den ideella organisationen Rädda Barnen inte mindre än 763 anställda ...” 416 2. FN-förbundet

Svenska FN-förbundet har, under sin ordförande Alexander Gabelic , gjort återkom- mande framstötar . Ur ingressen till ett inlägg av Gabelic på DN Debatt den 24/2 -04:

“I en rapport till FN:s rasdiskrimineringskommitté i Genève målar regeringen upp en ljus bild. Men Svenska FN-förbundet ger i dag i en egen rapport till FN i Genève en helt annan bild: regeringen skönmålar. På en rad punkter får regeringens politik underkänt. Det gäller bland annat den höga arbetslösheten bland invandrare, usel språkundervisning, polisens oförmåga att bekämpa hatbrott och den låga andelen poliser med invandrarbakgrund. Och trots att Sverige undertecknat konventionen mot rasdiskriminering tillåts rasistorganisationer arbeta fritt i landet, ..”

Artikeln lutade sig alltså mot en rapport om detta som Svenska FN-förbundet, tillsam- mans med en rad andra organisationer, utarbetat och sänt till Geneve. Syftet är att inför en FN-granskning exponera föregivna svenska tillkortakommanden.

Ur artikeln: “FN-förbundets rapport har tagits fram under det senaste året i samarbete med ar- ton riksorganisationer som dagligen arbetar med människorättsfrågor.”

”...det finns en diskrepans mellan den offentliga retoriken och hur personer med in- vandrarbakgrund upplever sin situation i dagens Sverige. Svenska FN-förbundet presenterar i dag inför FN:s rasdiskrimineringskommitté i Genève en rapport som pekar på allvarliga brister i den svenska integrationspolitiken.”

Individuellt upplevd diskriminering är inte liktydigt med faktisk diskriminering.

“I sin egen rapport till FN-kommittén målar regeringen upp en ljus bild av integra- tionen i Sverige. Vår slutsats är tvärtom att Sverige har tydliga problem med struk- turell rasism, det vill säga den osynliga men högst påtagliga rasism som drabbar många i vardagen.”

Om denna “rasism” är “osynlig” - hur kan den samtidigt vara “påtaglig”?

“Personer med utländsk bakgrund är sämre representerade på arbetsmarknaden än etniska svenskar. .. Särskilt drabbade är invandrare från Mellanöstern, med en öp- pen arbetslöshet på 35 procent, och ungdomar.”

Drabbade? Här utgår Gablic som en självklarhet att dessa muslimer är bara offer, allt ansvar läggs på svenskarna och det svenska samhället.

“Polisens oförmåga att öppna sin organisation försvårar särskilt brottsbekämpning i bostadsområden med hög andel invandrare. Vi vill se en djärv satsning på riktad rekrytering under några år i invandrartäta områden som Rosengård och Rinkeby.”

“Skadestånden för den som drabbats av diskriminering är extremt låga i Sverige sett i ett internationellt perspektiv. Kraftigt höjda ersättningsnivåer skulle ge viss upp- rättelse åt den drabbade och innebära att den som diskriminerar får ett kännbart straff.”

Och på det viset malde artikeln på.

Hösten 2009 var Alexander Gablic och hans FN-förbund igång igen: “Ny rapport till FN: Invandrare och kvinnor saknar rättigheter i Sverige”

I en rapport till FN:s råd för mänskliga rättigheter i dag visar Svenska FN-förbun- det, med stöd av femton andra frivilligorganisationer, att Sverige inte lever upp till sina åtaganden i nio olika FN-konventioner.

Personer med utländsk bakgrund har svårt att få sina rättigheter tillgodosedda i Sverige. Kvinnor i invandrar- och minoritetsgrupper är, liksom funktionshindrade kvinnor, särskilt utsatta för våld. Sverige måste bli bättre på att motverka hatbrott, våld mot kvinnor och diskriminering mot samer och romer. I rapporten föreslår vi 40 konkreta åtgärder.”

417 Om kvinnor utsätts för våld i Sverige - har inte detta med invandringen att göra? Ofta handlar det ju om hedersvåld och muslimska män som inte klarar jämställda kvin- nor.

“I Sverige har asylsökande och dokumentlösa inte rätt till fullständig sjukvård, utan endast akut vård. Människor dör på grund av att de inte får vård i tid. Lagen måste ändras så att alla får rätt till bästa möjliga vård.”

Samma rätt ska alltså gälla även för dem som överhuvudtaget inte har rätt att befinna sig i vårt land!

“Varje ensamkommande barn måste få en god man inom 24 timmar efter ankom- sten till Sverige.”

“Det totala antalet rapporterade hatbrott ökade med nästan 50 procent mellan 2007 och 2008.”

“Rasistisk propaganda och vit makt-musik sprids via internet... FN:s rasdiskrimi- neringskonvention kräver ett förbud mot rasistisk propaganda och rasistiska or- ganisationer, men ett sådant saknas i Sverige.”

SR:s webbsida den 9/11 -09: “Sveriges regering kommer för första gången att kallas till en granskning i FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève.

Detta efter att Sverige upprepat kritiserats för att inte följa flera viktiga FN-konven- tioner.

Kritiken handlar bland annat om att invandrare, asylsökande och papperslösa inte får den sjukvård och utbildning de har rätt till, samt för att hatbrott och rasistisk propaganda ökar.”

Och vad ska räknas som “rasistisk propaganda”? Är det en genomgång som denna vitbok?

Under ledning av generalsekreterare Bonian Golmohammadi på svenska FN-förbun- det finns titlar som: • generalsekreterarassistent, • ekonomiassistent, • redaktör, • projektledare, • kanslist, • informationssekreterare, • handläggare, • dataansvarig, • projektansvarig, • styrelsekonsult, • pressekreterare, • webbredaktör, • bibliotekarie, • organisationssekreterare • ungdomssekreterare. Bara på central nivå inom organisationen finns inte mindre än 24 personer fast anställda! Hur avlönas alla dessa människor? Naturligtvis sker det till stor del med offentliga medel. Vi skattebetalare får finansiera sådant som arbetar direkt mot våra intressen!

3. Helsingforskommittén

Ytligt sett borde en organisation som “Svenska Helsingforskommittén”, till försvar för mänskliga rättigheter, vända sig mot antidemokratiska övergrepp, som när Sverigede- mokraterna eller Blågula frågor har hindrats från att genomföra torgmöten på ett nor- malt sätt. Så är dock inte fallet.

Däremot har Helsingforskommittén angripit Blågula frågor.

418 I sin skrift “HATETS SPRÅK - om gränsen mellan hatpropaganda och yttrandefrihet” - utgiven tillsammans med Expo! - skriver man, under rubriken “VIT MAKTKUL- TURENS ANVÄNDANDE AV MEDIA”: “Blå Gula Frågor. Utgavs första gången 1994 av en förening med samma namn. Blå Gula Frågor fungerar liksom Fri Information som ideologisk inspirationskälla för övriga extremhögern. Här formuleras rasistiska och främlingsfientliga argument.”

En organisation som utger sig för att “värna mänskliga rättigheter” visar sig i prak- tiken arbeta för att inskränka yttrandefriheten! Till det som enligt kommittén inte ska få skrivas hör uppgifter om invandrares överrepresentation i våldsbrottslighet.

Ur en engelskspråkig presentation av organisationen: “THE SWEDISH HELSINKI COMMITTEE FOR HUMAN RIGHTS was founded in 1982 as a politically and religiously independent non-governmental organisation. .. The staff consists mainly of journalists, lawyers and political scientists, with a broad knowledge ... The committes board of directors and members consists of prominent experts... The Swedish Helsinki Committee has approximately 170 members. These include members of the Swedish parliament, the Swedish Academy, the Royal Swedish Acad- emy of Sciences, the Swedish Bar Association, the Swedish Union of Authors, trade unions and individuals with a special interest in human rights issues.”

4. Röda Korset

Bland välgörenhetsorganisationerna har Röda Korset och dess ungdomsförbund stuckit ut mest, genom sitt åsiktskampanjande “Quick Response”. Målsättningen för QR har angivits sålunda: “Quick Response startades på initiativ av Nationella samordningskommittén för Eu- ropaåret mot rasism (1997-1998)...”

“Quick Response drivs av Röda Korsets Ungdoms-förbund, som är opolitiskt och re- ligöst obundet. En av Röda Korsets grundprinciper är opartiskhet, som innebär att Röda Korset inte gör någon skillnad mellan nationaliteter, religioner, samhällsställ- ningar eller politiska åsikter. Sedan 1994 är arbetet mot rasism och främlingsfient- lighet Röda Korsets Ungdomsförbund viktigaste fråga.”

Någon opartiskhet har det dock aldrig varit fråga om i praktiken: QR bekymrar sig mycket för “främlingsfientlighet” men alls inte om svenskfientlighet.

Röda Korset har också, genom sin ordförande Bengt Westerberg, gjort politiska ställ- ningstaganden. Hösten 2009 medverkade han i DN-artikel med krav på sjukvård åt utlänningar som olagligt befinner sig i Sverige: “...det strider mot de mänskliga rättigheterna att utestänga papperslösa barn från sjukvård. De flesta av dessa har därför fått rätt till sjukvård på samma villkor som svenska barn. Men deras föräldrar, och andra vuxna, är fortfarande utestängda. Det innebär att Sverige bryter mot de mänskliga rättigheterna”.

5. Rädda Barnen

Rätta Barnen har en omsättning på nära 700 miljoner kronor, varav nära 300 miljoner kommer från SIDA och en stor del från EU.

Rädda Barnen går i armkrok med Röda Korset för en erodering av asylinstitutionen genom både opinionsarbete och lobbyverksamhet för att att PUT skall ges åt icke skyddsbehövande.

Om detta vittnade en “migga” på Wagers blogg den 18/3 -10:

“Ett barn - som inte är ett barn - kommer till Sverige och säger sig vara helt ensam i livet. Diverse tjänstemän från Röda Korset och Rädda Barnen dyker upp samtidigt och börjar skrika i högan sky om att ‘barnet’ står helt ensam i livet och ska ha PUT (permanent uppehållstillstånd) direkt. Barnhandläggarna som har order att stressa fram beslut ger PUT. 419 Några veckor eller månader senare dyker en hel drös med släktingar upp och kräver att få allt betalt i Sverige. Förresten så dyker samma tjänstemän från Röda Korset och Rädda barnen upp samtidigt, och skriker återigen i högan sky, denna gång om att alla familjemedlemmar ska ha PUT och det i rödaste rappet.

Så på tre sådana här bedrägeribarn (som ju påstod sig vara ensamma i livet) - det är faktiskt den enda vettiga benämningen på dem - har det i år dykt upp sexton (16!!!!!) anhöriga. Ingen hade asylskäl, alla ska få ett liv i Sverige med bostad, skola, vård, bidrag...”

Det var Rädda Barnen som 1999 hakade på mediadrevet mot “nazister” med ett upp- rop och en namninsamling.

När CMR fick kritik i SvD stod Rädda Barnen vid CMR:s sida. Ur tidningen Arbetaren nr 29/05: “Centrum mot rasism haft tunga krafter som vänsterpartiet, Rädda Barn- en och RFSL bakom sig, ..”

Både Inger Ashing, orförande för Rädda Barnen, och hennes kollega Bengt Wester- berg på Röda Korset fanns med som undertecknare till en SvD-artikel den 14/3 -10, med krav på att Sverige skulle frångå första-asyllands-principen och inte återsända asylsökande till Malta: “De har varken tillgång till tillfredsställande vård eller möj- lighet att gå i skolan...”

6. Svenska kyrkan

Kyrkan var drivande bakom det s.k. påskuppropet 2055, med en landsomfattande namninsamling för “en generösare flyktingpolitik”. 157.000 namn överlämnades då till migrationsminister Barbro Holmberg.

Parollerna löd:

“VI SÖRJER över att barns bästa inte ges prioritet vid beslut om uppehållstillstånd i vårt land VI VÄLKOMNAR ett domstolsförfarande som ger asylsökande ökad rättsäkerhet VI UPPMANAR den svenska regeringen att inför ett nytt domstolsförfarande ge ‘am- nesti’ åt alla dem som vägrats asyl i vårt land VI KRÄVER att rätten till asyl återupprättas och utvidgas på ett sätt som är värdigt ett humant rättssamhälle”

Ur Trelleborgs Allehanda den 23/11 -09 (TT): “Kyrkan: Låt sjuka asylsökande stanna”

“Kyrkan dömer ut den knappt fyra år gamla utlänningslagen. I ett manifest som presenteras på måndagen föreslår 28 kyrkor i Sverige ett tjugotal ändringar i lagen, bland annat vill de stoppa avvisningstransporter av svårt sjuka asylsökande.

Ett annat krav är att asylsökande med ett aggressivt hiv-virus ska få stanna i Sverige om de inte har råd med mediciner i hemlandet, ..”

7. Amnesty

Vilken roll ska svenska Amnesty ha - ska det vara att hjälpa människor som sitter fängslade av förtryckarregimer, eller ska den vara att medverka till att i Sverige driva fram en sådan situation att även vårt samhälle blir präglat av våld och förtryck?

I Aftonbladet den 10/11 1993 manade Christine Pamp från Amnesty svenska journali- ster att skärpa sig i kampen mot “fördomar och rasism”. Hon krävde “rätt insatser i opinionsbildningen.”

Som hon såg saken bottnade motstånd mot invandringspolitiken bara i fördomar, vad som förelåg var ett informationsproblem.

Den 15/3 2004 rapporterade Ekot webbsida hur generalsekreteraren i svenska Am- nesty gick till angrepp mot den svenska flyktingpolitiken:

420 “Amnesty kritiserar den flyktingpolitik som svenska regeringen fört på senare år, under ministrarna Jan O Karlsson och sedan i höstas Barbro Holmberg. Amnestys generalsekreterare i Sverige Carl Söderbergh är kritisk mot både det språkbruk som ministrarna har använt sig av och flera av de förslag som regeringen presenterat på senare tid.”

Amnesty angrep flera av de förslag som regeringen kommit med i flyktingpolitiken: “Ett förslag är det så kallade transportöransvaret, där flygbolag och rederier risk- erar böter om de tar med asylsökande till Sverige, som sedan inte får stanna.

Ett annat är att en asylsökande inte längre ska kunna överklaga ett avslag, och förslaget att asylsökande som saknar pass ska kunna få sänkta bidrag.”

Ordförande för Svenska Amnesty har varit bl.a. Jesus Alcala.

421 15 h) Journalister, allmänt ”Invandringens sociala och ekono- miska verklighet finns långt bort från den politiska och mediala elit som lever i solida bostadsområden, där högavlönade umgås med likasinnade. För dem är det av större betydelse att Dessa avsnitt om redaktörer och journalister är egentligen en omöjlighet. Det finns ju värna sina karriärer och där ingår att så många personer inom journalistkåren som medverkat i vansinnet. demonstrera att de är goda och pro- gressiva människor. Det är viktigare I en bemärkelse skulle i stort sett varenda journalist i Sverige kunna tas med - det är ju än att allsidigt rapportera om det an- en förutsättning för att få behålla jobbet, att man som journalist intar en politiskt kor- svarslösa asylmottagandets kostnader rekt hållning kring invandringen och använder de vedertagna signalorden om kritiker och konsekvenser” som “främlingsfientliga”, osv. Gunnar Sandelin, på Newsmill 20009 Vi blir tvungna att sålla hårt, för att prioritera fram de individer som spelat en särskild roll - genom sin mediala genomslagskraft eller genom sin extremism.

Genomslagskraften kan bero på dels hur känd och respekterad journalisten är, dels vilket media som står till vederbörandes förfogande.

Hit må räknas även debattredaktörer och programproducenter, som kanske inte själva uttalar sig, men som fyller en viktig grindvakts- och filterfunktion.

Vi talar om etermedia som TV och radio, såväl som dagstidningar och tidskrifter. Samt kolumnister och sommarpratare i radion.

Vad styr våra massmedia?

• En faktor är naturligtvis ägarförhållanden och osäkra anställningsförhållanden för journalister. Även redaktörer kan få sparken med omedelbar verkan, som det visade sig med Expressens Erik Månsson 1994, efter löpsedeln “KÖR UT DEM!” Ägarförhål- landen har ytterst betydelse!

• Det handlar också om urval och utbildning eller indoktrinering av de personer som blir journalister.

Ett prov på tidig attitydbildning gav elevkåren på JMK i Stockholm prov på år 2000, med sitt brev om att slippa invandringskritiska tidskrifter.

Vilka partipolitiska sympatier dominerar bland svenska journalister? Detta resovisas i en Smedjan-artikel den 19/4 -0.

Utvecklingen över tid visar hur andelen sympatier för Vänsterpartiet ökat dramatiskt sedan 60-talet, till att vid sekelskiftet ligga kring en tredjedel.

Dubbelt så många journalister har sina sympatier med vänsterblocket som med det borgerliga blocket:

Var bor svenska journalister?

De visar sig att få har sökt sig till invandrartäta områden.

Om detta skrev Sakine Madon i Expressen den 4/7 -09: “Högalid på Södermalm i Stockholm toppar i popularitet; där bor hela 371 journali- ster som kan morsa på varandra i matbutiken och föreslå nästa brunch eller latte- fika. Stockholms innerstad lockar 19 procent av samtliga svenska journalister - på en yta där tre procent av svenska folket bor.

1.259 journalister trängs på Södermalm, medan det i Rosengård bor sju och i An- gered tio. Så mycket som det skrivs, debatteras och görs reportage om ställen som Rosengård, och ändå så få journalister som bor och lever där.”

422 15 i) TV och radio

1. Television

• Karin Andersson var programledare för SVT:s “Speciellt” på 1990-talet tillsam- mans med Pia Brandelius. De slog rekord i ensidighet när Sincariaffären skulle debat- teras - inte någon försvarare av regeringens linje fanns med i TV-studion.

• Robert Aschberg är ansvarig utgivare för Expo och förfogar över TV3. I programmet “Folkhemmet” 1997 har han hävdat att gängvåldtäkter inte har ökat och att invandrare där inte är överrepresenterade. Han har därvid stött sig på statistik från Brå. Aschberg är även kolumnist i Aftonbladet.

• Pia Brandelius var programledare för SVT:s “Speciellt” på 1990-talet tillsammans med Karin Andersson. Se ovan.

• Christian Catomeris är nyhetsjournalist på SVT, med inriktning på etnicitet och invandring. Catomeris har skrivit boken “Det ohyggliga arvet - Sverige och främlingen genom tiderna”, där han tar sin avstamp i slavhandeln och historiska orättvisor mot samerna. Ur Bokus presentation: “...utgör detta arv nyckeln till förståelsen av den diskrimin- ering och de konflikter mellan etniska svenskar och minoriteter som förekommer i dagens Sverige.”

• Stina Dabrowski ledde den famösa sändningen av “Debatt” den 6/3 -08, där man med rubriken “Islamofobi” sjukdomsstämplade den ena meningsriktningen i ämnet. En meningsriktning som dessutom var klent representerad med deltagare och än klenare i antal inlägg.

• Mette Friberg har, som producent av SVT:s “Debatt”, haft del i SVT:s ingripande mot filmer på Youtube. Filmer som citerat ur “Debatt”. “Kränkande nyttjande”, ansåg SVT. Själva programmet har varit extremt vinklat och obalanserat, ett rent maktmissbruk. Det kanske tydligaste exemplet var behandlingen av författaren Carl Hamilton, efter dennes möte med “Halal-TV”.

• Caroline Giertz var programledare för TV5:s “Måndagsklubben” som 1997 gick till angrepp mot “Folkviljan och Massinvandringen” på ett osakligt och onyanserat sätt. En sällsam blandning av humorprogram och politisk propaganda.

• Eva Hamilton har, som chef för SVT, inskridit mot användande av material ur “Debatt” på Youtube, där det som sagts i SVT-programmet har analyserats och skär- skådats.

• Anna Hedenmo skulle hösten 2009 leda en diskussion i programmet “Agenda” om Sverigedemokraterna. I studion fanns förutom Hedenmo själv fyra personer, samt- liga svurna motståndare till SD. Någon företrädare för SD fick inte vara med - trots begäran om detta från SD:s sida.

• Bo Holmström var den som genom sitt TV-program “Magasinet” fick igång ett drev mot Leif Zeilon på 1980-talet, vilket resulterade i att denne drabbades av yrkes- förbud.

• Axel Gordh Humlesjö har tidigare varit partipolitiskt aktiv, i Grön Ungdom och Miljöpartiet. Som journalist har han framförallt synts i SVT:s Debatt med Stina Dab- rowski och Janne Josefsson. Humlesjös insats där var att via föregivna frågor från tittare få fram det mest tillspets- ade, med udd mot “rasister”. 423 • Karin Hübinette har lett både Aktuellt och Agenda. Hübinette vurmar på ett självklart sätt för “papperslösa”, “ensamkommande flykting- barn”, “apatiska barn”, eller vad som för ögonblicket förs upp på dagordningen.

• Janne Josefsson är som ett smörgåsbord av åsikter. Han har sagt bra saker kring invandringsfrågan, med detta uppvägs av många pk-uttalanden. Det var Josefsson som fick igång ett drev mot ett antal politiker genom sitt “valstugereportage” år 2002. Wikipedia: “Valstugereportaget var ett omdiskuterat inslag som sändes i Sveriges televisions samhällsgranskande program Uppdrag granskning fyra dagar före riksdagsvalet 2002. I programmet lyckades journalisterna Jan Josefsson och Lars- Göran Svensson, med hjälp av dold kamera och provocerande frågor om invandrin- gen, få företrädare för olika partier, främst socialdemokraterna och moderaterna, att i olika valstugor uttrycka rasistiska åsikter.” Ja, när är en åsikt att betrakta som “rasistisk”? Bortsett från en avskyvärd kommentar om Chile var det i sak inga konstigheter som sades, det var inramningen som förmed- lade ett skumt intryck.

• Pernilla Månsson gjorde på 90-talet tillsammans med Bo Holmström program där Leif Blomberg medverkade som invandringsminister. Det blev en utfrågning som artade sig till en rättegång, med Blomberg på de anklagades bänk.

• Belinda Olsson är programledare för SVT:s “Debatt”, tidigare kolumnist i Afton- bladet. Ohlsson ser inget problem i om det svenska folket byts ut. I AB skrev hon den 12/9 -01 under rubriken “Det enda naturliga är att färre barn föds”: “Importera arbetskraft då, om bekymret är att befolkningen minskar och det inte finns någon som är villig att torka rumporna på 40-talisterna när de blir gamla. Det står miljontals människor och bankar på Schengens murar. Låt dem komma in i stället.” Olsson har som ledare av SVT:s “Debatt” gått i sina företrädares spår. När “apatiska barn” skulle diskuteras fanns bara en sida företrädd i studion. När SD skulle diskuteras fanns Jimmie Åkesson närvarande, men gavs inte tillfälle att säga mycket.

• Alexandra Pascalidou har, med hjälp av TV-mediet fått ett genomslag och kunnat synas som få andra. Hon var aktiv i kampanjen “Ungdom mot rasism” 1994-95 och blev strax därefter programledare för SVT:s “Mosaik”. Där handlade det för henne om att öppet propagera för “det mångkulturella samhället”. I sitt ”Sommar i P1” 1998 berättade Pascalidou om hur advokaten Hans Göran Franck rekommenderade att hennes far skulle försvinna från Sverige ett tag så att mamman och barnen skulle få PUT i Sverige av humanitära skäl, vilket också lyckades.

• Lennart Persson har framträtt i många nyhets- och debattprogram i SVT, alltid lika pålitligt pk. När “Debatt” i februari 2006 skulle diskutera JP:s “Muhammedteck- ningar” skedde det således utan att man visade några av de teckningar som diskus- sionen skulle handla om.

• Joakim Sandberg var producent av SVT:s “Halal-TV” år 2008. Ett program med tre muslimska damer som programledare. Iförda slöja vägrande de att hälsa genom att ta i hand.

2. Radio • Björn Häger drog igång ett drev mot BGF:s ordförande Anders Sundholm 1995 - “den främlingsfientlige nämndemannen” i Svea hovrätt. Genom TT blev det till ru- briker i tidningar runtom i landet. Häger hade inte talat med Sundholm innan han skrev sin ovederhäftiga artikel.

• Ossian Kentwill anförde som nykläckt journalist ett drev i Radio Stockholm år 1995 mot Blågula frågor.

• Staffan Sonning gick inför valrörelsen år 2002, som chef för Dagens Eko, ut med ett direktiv till sina medarbetare angående omnämnande av Sverigedemokraterna: 424 “Vår politik för täckning av småpartier, bl a Sverigedemokraterna”...”Det är partier med budskap som kan beskrivas som främlingsfientliga.” Partiet fick inte betecknas som “högerpopulistiskt” eller “invandringskritiskt.”

Beträffande P1:s sommarpratare kan inte sägas generellt att man prioriterar ut- präglade pk-iter. Däremot släpps garanterat inga icke-politiskt-korrekta personer fram, den risken tar Sveriges Radio inte.

Detta får sin relief genom att det bland sommarpratarna sedan 1990-talet har funnits en hel del utpräglat politiskt korrekta. Även en sådan person kan iofs försvara en plats bland sommarpratarna i kraft av egna kulturella prestationer, men vad vi här fäster oss vid är helhetsbilden: Zanyar Adami Kurdo Baksi Thomas Bodström Mustafa Can Andreas Carlgren Peter Englund Peter Eriksson Mohammad Fazlhashemi Gustav Fridolin Pehr G Gyllenhammar Barbro Hedvall Jackie Jakubowski Helle Klein Åsa Linderborg Claes Malmberg Annika Ström Melin Fatima Nur Maud Olofsson Alexanda Pascalidou Nalin Pekgul Filippa Reinfeldt Fredrik Reinfeldt Paolo Roberto Mona Sahlin Yrsa Stenius Gellert Tamas America Vera-Zavala Mikael Wiehe Rikard Wolff Sven Wollter

425 15 j) TT och dagstidningar “DN-debatt fungerar som en annons- pelare för myndigheter och politiker och därför bjuder på utslätade, tråkiga artiklar som nästan aldrig studsar mot ens hjärna och föder nya tankar.” • Lena Askling är ledarskribent på Aftonbladet. Efter danska valet 2001 var Askling chockerad över de etablerade danska partiernas Helena von Schantz “kapitulation inför en måttlös främlingsfientlighet”. Hon frågade varför Danmark, som är ett “välmående och rikt välfärdsland, med en krona som kostar oss svenskar 1.30”, är så “fattigt på humanism och generositet”.

• Mats Bergstrand har under två decennier - 1989 och framåt - varit redaktör för DN Debatt och därmed Sveriges i särklass främste “grindvakt”. Bergstrands återkommande besked till invandringskritiker som sänt in artiklar har varit: “Tack för erbjudandet. Men av utrymmesskäl har vi tyvärr ingen möjlighet att publicera artikeln.”

• Joachim Berner var redaktör för Dagens Nyheter 1998-2000, dvs vid tillfället för de fyra Stockholmstidningarnas korståg mot “62 nazister”.

• Gunnar Fredriksson var chefredaktör för Aftonbladet 1966-80 och därefter kol- umnist. Hans världsbild och värderingar illustreras av hans angrepp på Eva Bergqvist den 8/6 -90. “Värst av allt är hjärtlösheten” löd rubriken. “Jag fick i min hand ett doku- ment som är så obehagligt att jag har svårt för att citera det. En privatläkare i Kolbäck har fått ihop en skrift som innehåller de flesta av de grovheter som i Sverige drabbar människor som flytt undan krig, tortyr, fängelse och skräck. Det är en text om ‘snusk och nedskräpning’, ‘stölder’, ‘klädstölder’, ‘cykelstölder’, ‘tjuvringning’, ‘narkotika’, ‘bileländet’, ‘hotellverksamhet’, ‘allmänna störningar och trakasserier’ osv.” Bergqvist hade fått en flyktingförläggning inpå husknuten och tvingats erfara denna nya verklighet på ett hårdhänt sätt, men för Fredriksson var kartan här överordnad terrängen. På avstånd kunde han dela ut sina moraliska pekpinnar.

• Anders Gerdin var chefredaktör Aftonbladet åren 1997-2007. Som sådan var Gerdin delaktig i korståget mot “62 nazister” i november 1999. En del av de uthängda var dömda för brott, andra inte. En del var nazister, en del andra var MC-kriminella. Grundprincipen var att bunta ihop, för att kompromettera varje form av invandringskritik.

• Lotta Gröning har skrivit litet överallt, t ex angrep även hon Eva Bergqvist, i VLT år 2002. Bergqvist fick dock in ett svar: “...beskriva mig som ‘mörkerkraft’, ‘löss i fanan’ och sverigedemokrat. Hon påstår vidare att jag ‘kallar invandrare för svartskallar och kräver att de kastas ut’.” Bergqvist påtalade hon varken var sverigedemokrat eller använt ordet “svartskalle”, och fortsatte: “Jag har aldrig krävt att andra invandrare utvisas än de som fått uppehållstillstånd och/eller medborgarskap på avsiktligt förfalskade grunder eller överbevisats om upprepad och/eller grov brottslighet. Sverige har tillräckligt med hemtillverkade brottslingar för att inte behöva importera fler. Däremot förespråkar jag ökad restriktivitet i prövning av asylskäl och uppehållstillstånd och även minskad an- höriginvandring.” Ett exempel på Grönings ord- och faktahantering är också vad hon år 2004 skrev i NSD om “nazismens fula tryne”, efter att SD haft torgmöte i Luleå.

• Barbro Hedvall har varit ledarskribent på Expressen och DN under flera decen- nier. Hedvall tillhör dem som konsekvent pläderar för ökad generositet. I DN den 19/2 -04 skrev hon:

426 “Regeringen håller på att svänga mot en snålare hållning till asylsökande/invand- rare. Misstron är stark när migrationsminister Barbro Holmberg förklarar att en uppstramad asylprocess är rätt väg...” “Allra tydligast är givetvis den nya hårda attityden till arbetskraften från de nya EU-länderna.” “De främlingsfientliga och populistiska partierna runt om i Europa har lyckats: de har skrämt den breda mitten. De senaste veckorna tycks detsamma vara på väg att hända också här i Sverige. Måtte inte gårdagens riksdagsdebatt ha varit en sista uppvisning av tolerans och medmänsklighet.”

• Christian Holmén är sedan år 1994 nyhetsreporter på Expressen. Holmén har gjort sig känd som sluggerjournalist, som gärna vidarebefordrar vad Expo skrivit. - 1996 anklagade han BGF för att vara “öppet främlingsfientlig”, utan att kunna pre- cisera vad han syftat på. Artikeln byggde på Expo nr 2/96. - 2001 skrev han om att många Sverigedemokrater är dömda för brott. Uppgifterna byggde på Expos bok “Sverigedemokraterna”.

• Christina Jutterström har innehaft en rad redaktörs- och chefsposter inom sven- ska massmedia. Som Expressenredaktör medverkade hon till utskicket av Expobilagan den 10/6 1996, vilket hon motiverade med: “Det onda fungerar bäst i mörker och tystnad. Ljus, ljud och upplysning har alltid och kommer alltid att hota mörkrets makter... ser vi inte stillatigande på när de onda krafterna försöker hindra utgivningen av Expo.” Jutterström vägrade att ta in genmäle från BGF. Som SVT-chef lanserade Jutterström kampanjen “Fri Television”.

• Christina Kerpner arbetade på TT (Tidningarnas Telegrambyrå) 1995, när hon - baserat på ett Ekoinslag av Björn Häger om Anders Sundholm - sparkade igång ett drev. Det blev tidningsrubriker över hela landet om “den främlingsfientlige nämnde- mannen”. I Ekoinslaget fanns ingen grund för anklagelsen mot Sundholm, således ej heller i TT-telegrammet. Kerpner arbetar nu på UNICEF.

• Helle Klein är politisk redaktör på Aftonbladet. I en radiodebatt 1999 talade hon om ett tillåtande “vi”: ”Vi har ändå en oerhört liberal lagstiftning. Vi tillåter både tidskrifter och annat, vi tillåter insändare som vill ifrågasätta flyktingpolitik och invandrarpolitik.” “Man kan se till den moderata kommunledningen i Vellinge som i sin politiska prak- tik har hetsat mot flyktingar. ... Jag tycker att staten i sin praktik måste visa på öp- penhet och demokrati...” Klein har också skrivit: “Om debatten handlar om att det finns problem som orsakas av flyktingar och invandrare, vill vi inte ha den”.

• Thorbjörn Larsson var chefredaktör för Aftonbladet 1987-97 och medverkade till distributionen av Expobilagan ovan, med samma motivering som Jutterström.

• Åsa Linderborg är kulturchef på Aftonbladet men hade redan innan dess tillgång till AB:s kultursida. Den 9/2 -05 angrep hon “Uppdrag granskning” för att ha granskat invandrares bidragsfusk. Under rubriken “Uppdrag lynchning” kritiserade hon TV-programmet för att sakna “bollkänsla” och att befrämja “obehagliga opinioner”. Programmet borde tydligen al- drig ha sänts: “Att det fuskas är knappast en nyhet.... Utan belägg insinueras att fif- flet har ökat drastiskt. Det är omöjligt att ha välfärdssystem som inte rötägg utnyt- tjar, och högt räknat tror man att strax under två procent fuskar.” “Genom att särbehandla invandrare i förhållande till svenskar spelar man på ‘vi’ och ‘dom’, men uppdelningen är populistisk, ..” Nils Hansson från Uppdrag granskning svarade:

427 “Våra reportage har på ett rakt och tydligt sätt visat att myndigheternas kontroll präglas av naivitet, handfallenhet och inkompetens. I tisdagens program tog vi upp en form av fusk som enbart en invandrare kan ägna sig åt eftersom det förutsätter att fuskaren har rötter i ett annat land.” “Den beräkning som Åsa Linderborg själv lyfter fram som ‘överraskande låg’ mot- svarar åtta miljarder kronor.” Linderborgs svar: Hansson argumenterade “precis som rasisterna”.

• Mikael Löfgren är kultursidesskribent på DN. Som medverkande i “Mosaik” 1996 klargjorde han sin syn på folkhemmet: det ska tillhöra historien. Den 17/1 -07 skrev Löfgren i en krönika med anledning av utvisningen av den terror- istmisstänkte Hassan Asad till Jordanien: ”heter du Hassan löper du helt enkelt större risk att av Säpo betraktas som en terrorist än om du heter Hasse.” Säpo borde alltså ägna lika mycket resurser åt att leta efter personer bland etniska svenskar som bland personer med utländsk och muslimsk bakgrund! Löfgren fanns med bland undertecknarna av uppropet på DN:s kultursida år 2000 till stöd för Jesus Alcala.

• Per T Ohlsson var tidigare chefredaktör för Sydsvenskan, är nu krönikör. Inför Stockholmstidningarnas uthängning av 62 “nynazister” hösten 1999 eldade Ohlsson på med ett uttalande om att “göra dem rädda”. Som resultat av det klimat man skapade mördades en yngling i Salem året därpå och en yngling i Göteborg fick sin ena knäskål krossad.

• Maria Schottenius har varit kulturschef på både Expressen och DN, däremellan svenskt kulturråd i London. Om läsarkommentar på webben skrev i DN 2010: “Och vad fick vi? Pissrännor. Halv- rasister, som i otrevlig ton kölhalar olika personer och effektivt håller de intressanta debattörerna borta.” I Expressen den 9/11 -99 angrepp Schottenius SALT: ”hur skrämmande skinnhuvude- na än ter sig är det ideologerna som skapar förutsättningar för kristallnätter”.

• Yrsa Stenius har varit Aftonbladsredaktör och är nu pressombudsman (PO). Har även varit ledamot av styrelsen för “psykologiskt försvar”. I AB den 22/5 -07 skrev Stenius: “BÖRJAN TILL SLUTET FÖR SD”: “ ...bekämpas populism bäst genom att granskas och bemötas. Där det släpps in luft och ljus i det offentliga rummet, där vädras också populismens mögliga dunster ut. Det har Mona Sahlin, som en av de första bland Sveriges partiledare, fattat.”

• Bo Strömstedt var kulturredaktör på Expressen och sedan chefredaktör där 1977- 91. I korrespondens med invandringskritiker år 1980 skrev Strömstedt: “Jag skulle gärna tillägga att skulle Er (BSS) verksamhet inte vara åtalbar är jag beredd att verka för att den skall bli det.” I mediakampanjen 25 år senare för den ögonsjuka flickan Nadina tillhörde Bo Ström- stedt de mest aktiva och synliga.

• Mats Svegfors var under 1990-talet chefredaktör för Svenska Dagbladet. Svegfors ställde inför valrörelsen 1998 ut ett löfte - inte bara för sin egen och SvD:s del, utan för hela den svenska pressens del: man skulle inte skriva något om Ian Wacht- meister och Det nya partiet. Löftet hölls. Svegfors var som SvD-redaktör delaktig i korståget mot “62 nazister” i november 1999.

• Olle Svenning är ledarskribent på Aftonbladet och deltog tidigt i invandringsdebat- ten, som vapendragare till David Schwarz. Svenning har skrivit mycket om Danmark i AB, det har blivit rubriker som: “Många danskar skäms över rasismen i landet.”

428 “DANSKA SAMHÄLLET ÄR INPYRT AV ISLAMOFOBI” Svenning summerade: “Vårt lilla grannland är Västeuropas mest fördomsfulla, big- otta och inskränkta nation.”

• Per Svensson har varit redaktör för Kvällsposten. Där konstruerade han den 22/6 -02 följande halmgubbe: “I den främlingsfientliga subkulturen framhålls gärna att etablissemanget (till ex- empel redaktören för den lokala insändarsidan) inte tillåter att invandrarfrågorna diskuteras ‘öppet’. Med det menar de främlingsfientliga att de inte automatiskt får bifall och helsidor i DN:s kulturdel om de slår fast att alla som har släktband som sträcker sig längre bort än näsan räcker är födda till bovar. Det kan nog ligga något i att den teorin inte alltid får det genomslag de främlings- fientliga önskar. Annars är det få samhällsfenomen som det senaste decenniet ältats så flitigt och grundligt som invandrings- och integrationsproblematiken.” Under rubriken “Rasbiologi i flyktingpolitiken” skrev Svensson också en artikel på DN Debatt den 14/1 -97 tillsammans med Jesus Alcalá m.fl. De ville inte erkänna några målkonflikter: “det är en hjärtlöshetens politik som hindrar oss,...” “...hindrar oss att bete oss anständigt...”.

• Staffan Thorsell var redaktör för Expressen 1997-2001, dvs vid tillfället för de fyra Stockholmstidningarnas korståg mot “62 nazister”.

• Olle Wästberg var Expressenredaktör 1994-95 och generalkonsul i New York. Se- dan mars 2005 generaldirektör för Svenska Institutet. I den senare rollen har Wäst- berg verkat för ökad invandring till Sverige. I SvD den 15/12 -09 skrev Wästberg: “Under de närmaste tio åren kommer den svenskfödda befolkningen i arbetsför ålder att minska med 100000 personer. Utan fler invandrare kommer vi inte att klara välfärden.” “Det är inte enbart den framtida demografin som talar för att vi bör underlätta för människor att invandra för att arbeta i Sverige. Det finns starka belägg för att in- vandrare förbättrar våra handelsrelationer med omvärlden...” Tillsammans med Thomas Hammarberg skrev Olle Wästberg på 60-talet: “Under alla omständigheter - och i synnerhet i en större europeisk gemenskap - kom- mer vi i framtiden ha en relativt omfattande invandring. Det bör ses som någonting positivt: den kan berika det svenska samhällslivet, förvandla Sverige till ett mång- kultursamhälle.”

429 15 k) Övriga media

• Johan Ehrenberg ger ut tidskriften ETC och är en uttalad förespråkare av obe- gränsad invandring.

• PM Nilsson var 1999-2007 chef för Expressens ledarredaktion, nu arbetar han med Newsmill. Den 26/3 00 skrev Nilsson: “Den nya vågen av nationalistisk populism som lockar allt fler väljare i länder som Danmark, Belgien och Österrike har hittills fördömts som främlingsfientlig. Förmodligen är det en rättvis beskrivning. Alla partier av det slaget har en udd rik- tad mot invandring i allmänhet och muslimer i synnerhet. Man tycks dra en gräns mellan ett ‘vi’ som har bott här länge och ett ‘dom’ som är nykomna i landet... . Att skilja sammanboende kulturer åt kräver brutala kränkningar av mänskliga rät- tigheter. Fördömandet är på alla sätt berättigat.” Nilsson i Expressen den 19/9 -06: “Jag har aldrig mött en så öppen rå och folklig ras- ism som i Skåne. Jag har aldrig upplevt en så djävulsk ryktesspridning om smårån, butiksstölder och slagsmål. Jag har aldrig varit på ett ställe där så många fega kräk så tvångsmässigt förolämpar folk med annan hudfärg.” I en diskussion år 2005 i TV24:s “Pressklubben” om BRÅ:s undersökningar kring in- vandrares brottslighet uttalade Nilsson att “vi ska inte se till hur det är, utan till hur det borde vara.”

• Karin Rebas är journalist och arbetar på Liberala Nyhetsbyrån. Den 7/7 -07 hade Karin Rebas en kolumn “Upp till kamp!” i DN. Hon beskrev där SD: s folkhemstanke som ”en obehaglig mix av främlingsfientlighet, protektionism och EU-skepticism.” Vidare att ”sd driver framför allt en rädslans politik: deras väljare avvisar allt som är nytt, okänt, som utgör ett potentiellt hot mot den egna livsstilen.”

• Göran Rosenberg var på 90-talet redaktör tidskriften Moderna Tider och är idag kolumnist. I polemik mot BGF vände sig Rosenberg i MT mot synsättet att det finns gränser som behöver dras: “...förutsätter att det finns ett på förhand givet ‘Sverige’ som bara tål ett visst mått av kulturella och etniska påfrestningar, dvs att det finns en gräns för hur mycket främmande influenser ett samhälle orkar med. Varje ny främling tycks belasta en förutbestämd kapacitet hos samhället att anpassa och försvenska veder- börande. Med en sådan uppfattning återstår bara att definiera målet för den nödvändiga an- passningen (svenskhetens kärna), och att fastställa den kulturblandningens smärt- gräns bortom vilken anpassning är omöjlig och samhället hotat. Mot slutet av tret- tiotalet kunde målet definieras i rasbiologiska termer och smärtgränsen dras vid något tiotal tysk-judiska läkare...” Göran Rosenberg fick år 2004 priset “Frihetspennan”.

• Hanna Sundin arbetade på 90-talet för Liberala Nyhetsbyrån. Där drev hon tesen att oliktänkande beträffande invandringen i Sverige “får säga sitt”: “alla som vill driva en åsikt eller bilda opinion måste acceptera att konkurrensen om ‘arenorna’ är hård.” Den som hade en annan verklighetsbild hängav sig enligt Sundin åt “konspi- rationstänkande”.

430 15 l) Kolumnister

• Ann-Charlotte Marteus är sedan 1998 ledarskribent och krönikör på Expressen. Efter SD-artikeln i Aftonbladet hästen -09 blev domen hård från Marteus, den 21/10 -09: “Och partisekreterare Björn Söder tror som sagt att Brå ‘tillputsar och polerar’ sif- frorna så att invandrare ska framstå som mindre brottsliga än de är. SD-kuriren är en orgie i fanatisk främlingsfientlighet. Så - kan vi komma överens om att det inte är okej att bli förvånad över SD:s vidrighet längre?... SD är främlingsfientliga....Resten av deras politik är parfym, ägnad att dölja stanken.”

• Åsa Petersen är ledarskribent och krönikör på Aftonbladet. Om våldtäkter hade hon i AB den 3/10 -01 tagit till sig vad Röda Korsets Ungdomsför- bund fört fram om Rissnevåldtäkten, den hade inget med kultur att göra: “MEDIER LJUGER OM VÅLDTÄKT” Om Gringo skrev hon den 25/7 -05: “Gringo är en skön ögonöppnare i ett land där människor med mörk hud fortfarande möts av beskedet ‘Gästlista!’ när de försöker gå ut på krogen... Inskränktheten bor bland oss. Självklart behövs all journalistik som vädrar ut.” I AB den 7/6 -06 skrev Petersen: “Varje högerextrem uppgift om vad invandringen ‘kostar’ kan lätt motbevisas.” Petersen har även delgivit sin läsekrets följande information: “Sverige ser inte ut som förut... Vi vore inget, ingenting alls, utan vår mångkultur.”

• Lena Sundström är kolumnist i Aftonbladet, tidigare i Metro. Och författare. Den 28/11 -01 skrev hon om danska invandringskritiker. Dessa var “smånassar” med “grisiga åsikter”. Snart blir det dags att “damma av judestjärnorna” igen, trodde Sundström. Några år senare for hon till Danmark, för att träffa dessa smånassar och skriva en bok om det danska eländet. Boken, “Världens lyckligaste folk”, recenserades av Dilsa Demirbag-Sten i Expressen den 10/9 -09: “...det blir mycket öl och pølser och vandringar i invandrarspåret med den svenska safarihatten väl placerad på huvudet. Vi får följa författaren på språkkurs, när hon försöker bli medlem i Dansk folkeparti och när hon sitter på en bänk och filosoferar med dansken i gemen. Hon tecknar tydligt och målmedvetet upp bilden av ett land bortom all anständighet och värdighet. Sundström använder sig av ett slags grävande journalistik light för att stärka sin tes...”

• Anders Westgårdh är kolumnist i Aftonbladet. Också Westgårdh har skrivit om Danmark. Den 23/11 -01 blev det en rejäl skrapa un- der rubriken “NÅGONTING ÄR RUTTET I STATEN DANMARK”: “Det upprörande är att ‘riktiga’ och traditionellt ‘normala’ partier inte kunnat avhål- la sig från att slicka de höga stövlarna och med slappa händer ge efter för pöbel- tryckets deliriska krav på Danmark åt danskarna.” “Danskjävlar” drog Westgård till med, och rapporterade att han inställt sina planer att julshoppa i Köpenhamn eftersom “danskarna har nämligen gjort klart att utlän- ningar inte är välkomna.”

431 15 m) Kyrkofolk

• Anders Arborelius är biskop för Stockholms katolska stift. Han fanns med bland undertecknarna av manifester “Skilda världar” (se Weijryd, nedan)

• KG Hammar var svensk ärkebiskop 1997-2006. Wikipedia: “...utmärktes av ...samhällsengagemang. Han kämpade bland annat för amnesti för asylsökande, avskrivning av de fattigaste ländernas skulder, human kriminalvård, tolerans mot människor av annan religiös tro och för homosexuellas rättigheter.” Hammar fördömde den 8/2 -06 publiceringen av Muhammedbilderna: “Det syftade bara till att såra.” På utställningen “Ecce Homo” i Uppsala domkyrka hade Hammar däremot inte haft synpunkter. Hammar medverkade år 2005 i påskuppropet, en namninsamling för “amnesti” åt utlänningar som uppehöll sig illegalt i Sverige. Ur julbrev till ärkebiskopen från signaturen “Räknenissen”: “Dina fem barn är vuxna nu, KG. Gick de i en mångkulturell skola? Kanske du har läst undersökningen nyligen om att svenska elever presterar mycket sämre än finska elever? En av förklaring- arna sägs vara att Finland bara har 2 % utlandsfödda elever medan Sverige har 12 %. Och nu vill du ge en generell amnesti åt alla asylsökande som fått avslag och gömmer sig. Det skulle ytterligare öka andelen utlandsfödda elever i svenska skolor, och ytterligare försämra elevernas kunskaper. Har du barnbarn, KG? Vill du att de ska gå i en skola av svensk eller finsk typ?”

• Kristina Hellqvist är Svenska Kyrkans handläggare för flykting- och integrations- frågor. I ett pressmeddelande år 2008 förklarade Hellqvist: “- Vi kommer att fortsätta att trycka på i de här frågorna också efter att namnin- samlingen avslutats...” “- Vi anser att asylrätten har kommit på skam i Sverige och att människors skydds- behov inte tas på allvar,..” “- Mycket tyder på att den åtstramade asylpolitiken bottnar i att det svenska sam- hället på många håll inte lyckas med integrationspolitiken,..” Med Hellqvists logik blev det dock knappast fråga om att begränsa fortsatt invandring intill dess att man kunnat visa upp en mer lyckad integration.

• Anders Weijryd är svensk ärkebiskop sedan år 2006. Ur DN den 23/11 -09: “Nu går kyrkan till attack mot den svenska flyktingpolitiken och vill bland annat stoppa utvisningstransporter av svårt sjuka asylsökande. Man vill också att asylsökande med ett aggressivt hivvirus ska få stanna i Sverige om de inte har råd med mediciner i hemlandet.” Weijryd var även med på en artikel i SvD den 14/3 -10 tillsammans med Bengt Wester- berg, om att “ensamkommande barn” inte borde få återsändas till Malta.

• Gunnar Weman var svensk ärkebiskop 1993-97. År 2001 var Weman med om att underteckna ett upprop med följande krav: “Vi undertecknade protesterar mot att EU-länderna allt mer stänger sina gränser. Vi vill inte att poliser eller biljettförsäljare ska tvingas sortera människor efter ut- seende. Vi vädjar till våra riksdagsmän att, liksom EU-parlamentarikerna redan har gjort, säga nej till införandet av böter för transportörer. Vi kräver av regeringen att den inom EU lägger fram förslag som tillåter människor som behöver skydd att resa hit utan hjälp av smugglare.”

• Karin Wiborn är ordförande för Sveriges Kristna Råd. Wiborn var med som un- dertecknare av en artikel på DN Debatt den 4/10 -09 tillsammans med Paul Hunt och Bengt Westerberg, till förmån för de “papperslösa”: “Sverige bryter mot de mänskliga rättigheterna när det gäller vård till papperslösa... Barnen får i dag tillgång till sjukvård, men inte deras föräldrar eller andra vuxna.”

432 15 n) Kulturfolk

• Wilhelm Agrell är författare och historiker med inriktning på fredsfrågor. Under rubriken “Rasbiologi i flyktingpolitiken” skrev Agrell också en artikel på DN Debatt den 14/1 -97 tillsammans med Jesus Alcalá m.fl. De ville inte erkänna några målkonflikter: “det är en hjärtlöshetens politik som hindrar oss,...” “...hindrar oss att bete oss anständigt...”. Bland invandringsdebattörer på DN Debatt 1995-98 hamnade Agrell på niondeplats, med fyra inlägg.

• Elain Bergqvist är retorikkonsult, författare och chef för utbildningsbolaget Zebra. Av en intervju för R&D nr 17 framgick att Bergqvist skulle lära politiker att “ta match- en mot sd”, men det var tydligen inte lätt: ”Det är svårt att sakligt debattera med ett parti som ständigt plockar fram siffror och fakta lika galant som en trollkonstnär tar fram essen ur rockärmen.” Där tillkännager Bergqvist också att Sverige aldrig har varit ett homogent samhälle.

• Bim Clinell skrev 1999 boken “De hunsades revansch” om Nationella Fronten i Frankrike. Någon empati med de hunsade visade hon dock inte. Clinells slutsats blev att NF var att beteckna som fascistisk och när NF bedriver ett normalt politiskt arbete ute bland andra människor, när NF försöker bilda opinion, vinna anhängare och påverka beslut, då är det med Clinells synsätt fråga om “infiltra- tion”.

• Anders Ehnmark är författare och journalist. Ehnmark skrev 1993 på DN Debatt tillsammans med några andra författare en maning till regeringen om en generösare flyktingpolitik: “Res dig upp ur soffan, Bengt!” Ehnmark stod bakom ovannämnde DN-artikel “Rasbiologi i flyktingpolitiken”.

• Peter Englund är historiker och författare. Englund var med abakom samma DN-artiklar som Anders Ehnmark. Han fanns också med bakom uppropet för Jesus Alcalà år 2000.

• Jan Guillou är författare som ofta skrivit om invandring. Exempelvis angrep han år 2008 Gunnar Sandelin: “...hävdade han att Sverige som nation höll på att ‘falla sönder’ på grund av invandringen, att invandrarna kostade upp till 300 miljarder och att, just det, journalistkåren avsiktligt dolde denna katastrof för sina läsare, lyssnare och tittare.” “Ur mitt yrkesperspektiv, jag har varit journalist i 42 år, är det där en konspira- tionsteori ...” “Alla försök till rationell diskussion slutar ändå i vanmakt därför att det inte handlar om sakfrågor i den här debatten. Det handlar om rädsla för den andre.”

• Tomas Ledin är musiker och vice ordförande i “Artister mot nazister”. Denna or- ganisation har inte bara slussat in stora belopp i Expos verksamhet, utan som även belönat våldsverkare.

• Claes Malmberg är skådespelare och komiker. Som medverkade i “Måndagsklub- ben” 1997 gick Malmberg till hårt angrepp mot “Folkviljan och Massinvandringen”, dock ej med några sakliga argument.

• Susanne Reuter är skådespelerska. Våren 1998 tillhörde Reuter dem som ville gå allra längst i generositet. I en tidningsar- tikel uttrycker hon uppfattningen att utländska barn alltid ska få stanna i Sverige, om detta bara är vad de själva vill. Hon nämnde då inget om föräldrarna, men man kan utgå från att hon inte ansåg att barnen skulle skiljas från sina anhöriga.

• Ingrid Segerstedt-Wiberg är journalist, politiker (fp) och dotter till Torgny Segerstedt. I TV2:s “Magasinet” den 25/9 -85 visades bilder från invandrarkravaller i Birming-

433 ham. I studion fanns Segerstadt-Wiberg, som kommenterade: “...detta är ju arbet- slösa människor och människor som man inte tar hand om ordentligt och som blir desperata över det och sedan använder Enoch Powell det för sitt rashat och hetsar mot dom arbetslösa som har en annan hudfärg än de flesta av oss. Men det är arbetslösheten som ligger i grunden till deras oro och deras desperata åtgärder.”

• Mikael Wiehe är musiker i Hoola Bandoola Band och ordförande i “Artister mot nazister”. Denna organisation har inte bara slussat in stora belopp i Expos verksam- het, utan även belönat våldsverkare. Sydsvenskan den 25/1 -04: “Asylgruppen i Malmö fick på söndagen motta Afzelius- priset på 20 000 kronor av Hoola Bandoola Band. Asylgruppen gömmer och hjälper flyktingar som hotas av utvisning.”

434 15 o) Vårdfolk

• Henry Ascher är barnläkare och aktiv i KPMLr. Ascher har beträffande “ensam- kommande flyktingbarn” hävdat att sådana ska tas emot - som barn - även om de kan misstänkas vara 20 år gamla. Ur SR:s webbsida den 16/11 -09: “Migrationsverket vuxenförklarar ibland ensamkommande asylsökande barn som saknar pass eller andra dokument som visar deras ålder. Det sker utan ordentliga bevis och bryter mot FN:s barnkonvention.” “Att vuxenförklara ett barn innebär att barnet förlorar rätten till god man och skol- gång.”

På DN Debatt den 4/10 -09 skrev Ascher tillsammans med Paul Hunt och Bengt West- erberg: “Sverige bryter mot de mänskliga rättigheterna när det gäller vård till pap- perslösa... Barnen får i dag tillgång till sjukvård, men inte deras föräldrar eller an- dra vuxna.”

• Margareta Blennow är företrädare för Svenska Barnläkarföreningen. Hon var med som undertecknare till ovannämnda DN Debatt-artikel. Blennow var även med på en artikel i SvD den 14/3 -10 tillsammans med Bengt West- erberg m.fl. “Ensamkommande barn” borde inte få återsändas till Malta, där de möter “inhumana levnadsförhållanden: “De har varken tillgång till tillfredsställande vård eller möjlighet att gå i skolan... Listan kan göras lång över länder i EU som kritiseras för ett undermåligt flyktingmottagande.”

• Thomas Flodin är ordförande för Läkarförbundets Etik- och ansvarsråd. Flodin var också med som undertecknare till Hunt-Westerbergs DN-artikel.

435 15 p) Fackfolk

• Madeleine Leijonhufvud, professor i straffrätt, var ordförande för fackförbundet Jusek 1995-2001. Som sådan var hon ansvarig för beslutet år 1997 att inte biträda medlemmen Kenneth Sandberg i Arbetsdomstolen: “Vi kan inte lägga resurser på att försvara en medlem som vill kasta ut andra medlemmar ur landet.” Ur Jusektidningen 1998: “Det som fick Juseks förbundsjurist Lars P. Merkel att reagera och styrelsen att beslu- ta att inte längre stödja Sandberg var att han gått från ord till handling – i hans fall till att kandidera till riksdagen på ett program som innefattade deportering.”

• Clas Linder är förste vice ordförande i Transports styrelse. I Sydsvenskan den 24/1 -07, uttalade han sig om uteslutningar av fackmedlemmar som är sverigedemokrater: “- De har rätt att arbeta politiskt för sina avskyvärda mål. Men inte inom Transport. De får välja.”

• Vanja-Lundby-Wedin. I en radiointervju 2009 använde Lundby-Wedin propa- gandabegreppet “papperslösa” om utlänningar som illegalt uppehåller sig i Sverige: “Det vi säger på vår kongress i dag är att det är oerhört viktigt att vi tar ett krafttag kring den här frågan och ger det stöd vi kan åt de papperslösa”.

436 15 q) Byråkrater

• Sven-Erik Alhem har varit överåklagare, sedan 2009 ordförande i Brottsofferjour- ernas Riksförbund. Alhem är engagerad i mänskliga rättigheter och hatbrott, enligt Wikipedia. Sven-Erik Alhem tyckte att Aftonbladets publicering den 9/12 1999 av “62 nazister” var riktig, trots att vissa av de utpekade inte ens dömts för brott: “Visst finns det press- etiska regler och det är modigt att ta risken att bli fälld. Den fege hade i stället valt att låta bli att publicera och dragit en filt över sig.” Alhem kandiderade för fp i riksdagsvalet 2006, utan att bli invald. Han misslyckades också med polisbefäl Bengt Lindström i Malmö som sänt ett argt mejl till kommunal- rådet Reepalu. Alhem ville få Lindström fälld och fängslad.

• Andreas Carlgren var GD för Integrationsverket 2000-06, sedan minister. Som nytillträdd GD fick Carlgren disponera en kolumn i Avisen den 5/2 -00. Rubriken blev “Satsa på mångfald, eller gå under”. Carlgren skrev: “Kanske är lärdomen att det gäller att skapa goda cirklar för integration och gener- ositet människor emellan. Att en stark och aktiv integrationspolitik faktiskt skapar större öppenhet och generositet i samhällsklimatet. ALLRA VIKTIGAST är måhända vilka frågor som ställs överst på dagordningen. Att inte låta problemen vara utgångspunkten, utan istället ta vara på möjligheterna till utveckling och framsteg tack vare mångfald.”

• Dan Eliasson är sedan 2007 GD på Migrationsverket, var dessförinnan statssekreter- are (s) åt Thomas Bodström på justitiedepartementet. Elisassons politiska korrekthet är långtgående. Ur Sydsvenskan den 30/11 -07: “Den pågående inströmningen av asylsökande irakier till Sverige kan på sikt bli avgörande för att bevara det svenska välståndet. Det anser Migrationsverkets ge- neraldirektör Dan Eliasson, som hävdar att Irakflyktingarna ger Sverige en fördel som inte kommer andra europeiska länder till del.” “Dan Eliasson ser det också som bekymmersamt att EU-länderna inte solidariskt delar på flyktingbördorna från Irak.” “ ...det finns länder som inte vill ta ansvar.”

• Thomas Hammarberg är sedan 2006 Europarådet kommissionär för mänskliga rättigheter. Han har tidigare arbetat inom Amnesty, Rädda Barnen och Olof Palmes Internationella center. Tillsammans med Olle Wästberg skrev Hammarberg på 60-talet i ett debattinlägg: “Under alla omständigheter - och i synnerhet i en större europeisk gemenskap - kom- mer vi i framtiden ha en relativt omfattande invandring. Det bör ses som någonting positivt: den kan berika det svenska samhällslivet, förvandla Sverige till ett mång- kultursamhälle.” Som kommissionär har Hammarberg uttalat sig i aktuell asylpolitik. Från Wagers blogg den 11/3 -10: “En migga kommenterar vad Europarådets kommissionär för mänskliga rättighet- er, Thomas Hammarberg, skriver i en debattartikel i GöteborgsPosten (7 mars) med rubriken ‘Inhumant att utvisa romer till Kosovo’ så här: ‘Thomas Hammarberg pekar på punkt efter punkt på sociala problem. Det är rätt pinsamt när en så högt uppsatt person inte förstår skillnaden mellan levnadsvillkor - hur svåra de än är - och asylskäl.’”

• Paul Hunt är sedan år 2002 “FN:s särskilde rapportör för rätten till hälsa”. En nyazeeländare som gärna lägger synpunkter på svensk flyktingpolitik. Ur Vårdfacket den 13/2 -08: 437 “Paul Hunt påpekade att Sverige har skrivit på ett otal mänskliga rättighetsdoku- ment som erkänner rätten till bästa möjliga hälsa, en omfattande rättighet som förutsätter tillgång till medicinsk vård utan diskriminering. - Så Sverige är lagligt bundet att göra allt man kan. Avgörande är att denna funda- mentala rätt ska åtnjutas av alla, inklusive av papperslösa.” Efter en “hearing om papperslösa flyktingar” arrangerad i Stockholm av Röda Korset var Hunt glad, enligt SR:s webbsida: “Paul Hunt säger att han i sina kontakter med den svenska regeringen aldrig hört argumentet att det skulle vara en ekonomisk fråga att ge sjukvård till papperslösa och det är han glad för.”

På DN Debatt den 4/10 -09 skrev Hunt tillsammans med Bengt Westerberg i ämnet: “Sverige bryter mot de mänskliga rättigheterna när det gäller vård till papperslösa... Barnen får i dag tillgång till sjukvård, men inte deras föräldrar eller andra vuxna.”

• Lena Häll-Eriksson var GD för SIV/Migrationsverket 1996-2003. Det var Häll-Eriksson som 1997 fick kalla fötter inför trycket uppifrån och avske- dade Kenneth Sandberg. Hon uttalade att “det är klart olämpligt att människor med Kenneth Sandbergs uppfattningar arbetar hos oss” och “för att vi ska kunna göra något... måste någon vara beredd att ställa upp och vittna”. Samma år (den 29/7) sade Häll-Eriksson i SvD: “... det är din och min rätt att - inom lagens råmärken - fritt äta, klä oss och bete oss hur vi vill, som ifrågasätts när ropen på konformitet stiger som giftmoln mot skyn.”

• Katri Linna är sedan år 2005 ombudsman mot etnisk diskriminering och sedan år 2008 chef för den sammanslagna DO-institutionen. Linna har som DO visat en stor nitiskhet, för att inte säga extremism: uniformkrav på arbetsplatser ska inte omfatta muslimer, ej heller får krav på kunskaper i svenska ställas. De skadestånd hon krävt har legat på mycket höga nivåer.

• Peter Nobel var Sveriges - och världens - förste DO. Han var ombudsman mot etnisk diskriminering 1986-91, därefter GD på svenska Röda Korset och sedan expert hos FN, på rasdiskriminering. I en GP-artikel den 16/7 -86 skrev Nobel: “Rasism är en ideologi där målet är att utrota de raser som rasisterna anser är mindervärdiga”. “Organisationen som kal- lar sig Bevara Sverige Svenskt vill egentligen bevara Sverige Nazityskt”

• Frank Orton var DO 1992-98. I skriften “De fyra första åren - en reDOvisning” skrev Orton om västeuropeiska län- ders försök att reglera invandringen: “Det är svårt att tolka detta på annat sätt än att människor från dessa länder bortom Europa icke är önskvärda. Detta leder lätt till nedvärderande tankar om dem som människor.” “Det finns de som inte har förstått, att rätten att fly och att få asyl också är en av dessa mänskliga rättigheter.” Vad Orton själv inte verkade ha förstått var att det finns två förutsättningar för att få asyl. 1. man har skyddsbehov 2. man har lagt in sin asylansökan i första asylland.

• Lars Stjernkvist var GD för Integrationsverket 1998-2000 och partisekreterare (s) 1999-2004. I Stockholm City den 12/12 -03 gjorde Stjernkvist detta inlägg kring sanning och lögn: “I lördags bidrog våldsamma motdemonstranter till att nazisterna i Salem lyckades i sitt uppsåt: våldet segrade. Redan dagen innan uppmanade vi socialdemokrater alla kloka antirasister att stanna hemma. Det fanns tydliga signaler om att mot- demonstranter planerade att möta våld med våld...” “Vi ska bemöta deras propaganda, avslöja lögnerna och presentera fakta.” En debatt på s-webben med Björn Hammarbäck år 2004 hade gjort Lars Stjernkvist förskräckt: “Med intresse, och viss förskräckelse, läser jag Björns frågor och inlägg. ... Vi männi- 438 skor har alla samma värde, och därför håller jag helt med Ibrahim om att det är fel med prislappar. Arbetslöshet har klassmässiga, könsmässiga och etniska mönster, det vet vi alla.... Du hänvisar till Lars Janssons siffror, som är uppenbart felaktiga. Antingen är du aningslös eller söker efter uppenbart fördomsfullt och starkt vinklat material. Båda alternativen förskräcker.”

• Margareta Wadstein var DO 1998-2004, dessförinnan diskrimineringsutredare. Wadstein drev många extrema åsikter, t ex att man inte skulle behöva vara svensk medborgare för att sitta som nämndeman i svensk domstol. Hon vände sig mot an- vändning av adventsljusstakar på arbetsplatser, då det kunde anses kränka muslim- er. I Sydsvenskan den 21/10 -99 gick Wadstein utöver sin roll som ämbetsman, att bevaka respekt för gällande lagar: “Diskriminering finns även inskriven i lagen. Det krävs till exempel svenskt medborgarskap för att bli polis.”

• Kjell Öberg, 1913-2003, intar en särställning. Han var GD för Statens Invand- rarverk från starten 1969 till 1979. Öberg hade 1966 blivit chef i inrikesministerns Arbetsgrupp för invandrarfrågor. Som pensionär var han ordförande i den diskrimi-neringsutredning som lade sitt slut- betänkande 1985. Öberg i AB den 4/11 -69: “Om trettio år, år 2000, har jordens folkmängd fördubblats. Det är inte rimligt att tro att Sverige skall få förbli det glesbygdsområde som det faktiskt är idag.” “Med en jämn ström av invandringen skulle vi förmodligen kunna ta emot i genom- snitt 100.000 om året i 20 år utan att välfärdssamhället går förlorat.” “I alla händelser är det dags för att på allvar inse att invandrarnas anpassning till Sverige kräver att vi anpassar oss till dem och en gång för alla accepterar att vi inte har ett evigt monopol på våra 448.000 kvadratkilometer.”

Öberg såg den kanadensiska invandrarmodellen som ett föredöme: “Vi syftar inte till att bli en smältdegel, vi vill bli en mosaik av många kulturer.”

Kjell Öberg i SÌV:s tidning “Ny i Sverige”, nr 4/77: “...fordrar samhälleliga krafttag. Framför allt gäller det att... vi gör allvar av vår proklamerade invandrar- och minoritetspolitik. Dit hör inte minst en grundlig omskolning av invandrarnas svenska omgivning. Vad vi framför allt måste lära oss inse är att det kulturellt homogena Sverige inte finns längre och att det aldrig kommer att återuppstå.”

439 15 r) Forskare

• Stéphane Bruchfeld har axlat rollen som överdomare om vem som är antisemit eller inte, han klarar också av att påstå saker utan att egentligen ha sagt något. Metoden är den beprövade och framgångsrika “guilt-by-association”. Genom Bruchfelds försorg har ett antal invandringskritiker och andra fritänkande svenskar hamnat på “World Antisemitism Report”, vilket garanterar en världsomfat- tande svartlistning i media på livstid. Genom en skräddarsydd undersökning av svenska elevers kunskaper och attityder fick Bruchfeld sin bok “Om detta må ni berätta” tryckt i massupplaga. Efteråt ansåg han dock att den ekonomiska ersättning som han fått inte stod i proportion till den höga upplagan. Se vidare 12 f.

• Marie Demker är professor i statsvetenskap vid Göteborgs Universitet. Demker il- lustrerar hur det som saknas i vetenskaplighet kan kompenseras i politisk korrekthet. Se vidare 13b.

• Ulla Ekström von Essen är filosofie doktor i idéhistoria vid Stockholms univer- sitet. Se vidare 13b.

• Masoud Kamali blev Mona Salins man att utreda etnisk diskriminering i Sverige, där han redan innan utredandet börjat var klar med svaret: en omfattande och allvarlig etnisk diskriminering förekommer i Sverige. Och förklaringen är enkel: det finns en “strukturell rasism” i samhället. Genom att abstrahera sig till en nivå där ingen förstår vad han pratar om kan Kamali försäkra sig om att i sak inte behöva bli motsagd.

• Anna Lena Lodenius. Se vidare 12 f

• Birgitta Löwander, sociolog vid Umeå Universitet, figurerade i slutet av 1990-talet, som mediagranskare och EU-expert - med oreserverade sympatier för AFA-iter. Se vidare 13b.

• Helene Lööw är historiker och sedan år 2003 överintendent på myndigheten “Levande historia”. Lööw har en sansad framtoning, men i själva uppdraget med “Levande historia” ligger att hävda en koppling mellan “Förintelsen” och svensk invan- dringspolitik 70 år senare. Lööw medverkade i Deland och Westins antologi “Brunt”. Se vidare 7 d.

• Bo Rothstein är professor i statsvetenskap vid Göteborgs Universitet. Som sådan har han gjort sig bemärkt i den svenska samhällsdebatten. Inte desto midnre nedlät han sig i Expressen den 1/3 -10 till att ge råd om hur man skulle “kväsa SD”: inte ge- nom att diskutera i sak utan genom att ironisera och förlöjliga. Och där kan Carl Bildt var rätt person, tror Rothstein.

• Jerzy Sarnecki är den i svenska media mest anlitade kommentatorn kring brotts- lighet. Han har två stående besked att ge: A. Brottsligheten har inte ökat, bara anmälningsbenägenheten. B. Invandrare är egentligen inte överrepresenterade, det är bara den svenska polisen som visar mer intresse av att sätta dit invandrare än svenskar. Se vidare 13b.

• Åke Sander är docent i religionsvetenskap vid Göteborgs universitet. Sander var redaktör för SIV-boken “Rasismens varp & trasor” 1995. Den tes han där driver är att begreppet “rasist” ska ges en ny innebörd. Från den hittillsvarande biologiska ska vi övergå till en vidare, kulturell rasism. 440 Sander sticker inte under stol med syftet, han talar om att ha ett “effektivt politiskt vapen i kampen...”. I denna kamp finns en fiende: “...jag anser mig... med vetenskaplig heder i behåll kunna klistra termen ‘rasism’ på fienden oberoende av i vilken skepnad han/hon up- penbarar sig.” Åke Sander argumenterar uttryckligen för att etikettera denna fiende: “etiketterande av honom som ‘rasist’ är taktiskt-politiskt viktigt,..”

• Charles Westin är föreståndare för Ceifo - Centrum för Invandrarforskning. Sedan år 2007 är han även ordförande för stiftelsen Expo. I tidskriften “Invandrare & Minoriteter” nr 3/97 hade Westin en artikel med udd mot Kajsa Ekholm-Friedman: “Sedan 30 år är... invandringen till Sverige starkt kontrollerad och politiken under de senaste 30 åren kan beskrivas som en serie skärpningar av villkoren för utlän- dska medborgare att få uppehållstillstånd i Sverige. Vi har inte och har aldrig haft någon massinvandring till Sverige.” Charles Westin driver en tes om nettoinvandring: från det antal som under en period invandrar skall dras det antal som under samma period utvandrar från Sverige - svenskar som utlänningar. “Ekholm Friedmans föreställning om att Sverige faller sönder till följd av invandrin- gen för tankarna till nazisternas kvasivetenskapliga utläggningar om ‘den judiska världskonspirationen’ som roten till problemen i den tidens tyska samhälle.” “Vad frågan ytterst handlar om är moral och etik,..” Westin har tillsammans med Mats Deland skrivit antologin “Brunt”, där AFA med- verkade.

441 15 s) Yrkesdebattörer

• Kurdo Baksi är flitigt förekommande i svenska media. Han hyllades av Svenska PEN i en helsidesannons i SvD den 3/3 01: “I VÅRA MEDIER ÄR HAN EN FARLIG PENNA. I TURKIET SKULLE HAN GÖRAS OFARLIG.” “För varje författare, varje penna och varje ord som får verka fritt, så ökar också friheten för hundratusentals eller miljoner andra i samma land.” Baksi har i Expressen år 2009 uttalat sig för att de presstödsregler som gäller andra tidskrifter inte ska gälla för tidskriften “Nationell Idag”. När Baksi medverkat till manifestationer mot politiskt våld har han också klargjort att invandringskritiker inte är välkomna att deltaga. Bland invandringsdebattörer på DN Debatt 1995-98 hamnade Kurdo Baksi på fjärde plats, med sju inlägg.

• Maria-Pia Boëthius är författare och journalist, som fanns med under uppropet till stöd för Jesus Alcalà år 2000.

I radioprogrammet “Godmorgon Världen” medverkade Boethius i en sändning om tidskriften Salt. Det blev ett rungande avståndstagande: “...när Mats Gellerfelt lånar sitt namn och sin skrivförmåga till en sån här tidning så gör han att väldigt många människor tror att det här är okej, att det är en konser- vativ acceptabel tidning.”

“...alla ska komma till tals och det är ju självklart. Men då ger man anhängare av en mycket liten och obehaglig riktning ofta samma utrymme som anhängarna av en stor och demokratisk kärleksfull riktning...” “...har de räknat med att vi ska sitta här nu och upprört tala om dom. Det är naturligt- vis en lysande PR för detta hatets varumärke.”

• Zaida Catalan var språkrör för Grön Ungdom 2001-05. Hon medverkade i Janne Josefssons “Debatt”-program hösten 2008 om Halal-TV, Carl Hamilton och hand- skakningar. Catalan argumenterade att vi “ska acceptera varandra som vi ääär” och berättade att hon, när hon kom till Frankrike, kindpussades. Men just detta betydde ju att hon tog seden dit hon kom. Logiken bjöd att då skulle muslimer ta i hand i Sverige, men vad Catalan menade var något annat: urbefolkning- ar ska anpassa sina seder dit muslimer har kommit.

• Fatima Doubakil har många organisationer på sin lyra. Som aktiv i CMR var hon med om att slå larm om glassen Nogger. Hon har även varit aktiv i Afrosvenskarna och i “Mänskliga rättighetsrörelsen” - med vissa statliga bidrag, och kanske något skadestånd för kränkning runt hörnet, kan vi förutsätta.

Doubakil medverkade i SVT:s “Debatt” den 6/3 -08, där ämnet var “Islamofobi”. Hon bidrog då genom att tre gånger hamra in att “SÄPO jagar muslimer i förorten”. Fatima Doubakil är den kanske tydligaste företrädaren för ett framgångsrikt offer- och bidragskoncept. Temat i hennes TV-framträdanden är att hon, och de hon företräder, är mer förorättade än några andra. De ekonomiska bidragen från Allmänna Arvsfon- den till Afrosvenskarna har också varit rundhänta.

• Fredrik Federley är/var CUF-ordförande och riksdagsledamot för Centern sedan år 2006. Federley medverkar ofta i TV-debattprogram. Ur Riksdag&Departement nr 14/07: “BROTTSLING KAN SLIPPA UTVISAS När utlänningar i rättspsykiatrisk vård ska utvisas måste chefsöverläkaren först bedöma att det inte finns risk för att patienten begår nya, allvarliga brott i sitt hem- land. I dag bedömer läkaren bara om patienten är frisk nog att klara själva utvis- ningen.” 442 Det är inte så att Sverige ska undvika att få in brottslingar och - när grov brottslighet konstaterats - ska försöka att återbörda vederbörande varifrån han kom. Det är inte så att huvudansvaret här ligger på hemlandet. Tvärtom: Sverige ska ha ett övergripande ansvar för brottslingar, oavsett varifrån de kommer. Hellre än att de begår brott och skadar människor i sitt hemland ska detta ske i Sverige, och drabba svenskar. Fredrik Federley sitter i detta riksdagsutskott.

• Thomas Idergard var MUF-ordförande 1995-98. Han medverkar i SVT Morgons nyhetspanel och är kolumnist i Svenska Dagbladet. Idergard framträdde i TV2:s “På din sida” den 16/5 -97, där han mötte Karl Johan Lide- feldt från “Folkviljan och Massinvandringen”. Idergard anklagade FoM för “grupp- egoism” och att “söka syndabockar”: “Ni misstänkliggör människor som inte är födda i Sverige och deras syften att komma hit. Därmed bidrar ni till stänga gränser och påstår att det är invandrares och flykt- ingars fel, inte att det är det svenska systemets fel. Ni borde gå hem och läsa på...” “Får jag tala till punkt! Du kan nog lära dig ett och annat genom att lyssna....” Så talade ynglingen till en person, gammal nog att vara hans farfar. Thomas Idergard gjorde sig åter bemärkt i mars 2010, när han i morgonsoffeprogram i TV framställde Sverigedemokraterna som ansvariga för muslimers angrepp på judar i Malmö.

• Abd al Haqq Kielan är imam och ordförande i Svensk Islamisk Samling (SISAM) samt ständig sekreterare i Svenska Islamiska Akademien (SIA). Ur Hallands Nyheter den 6/2 -06: “Profeten Muhammed finns på två bilder i en lärobok” “- Han får inte avbildas. Detta kan ställa till problem nu när stämningen är så up- phetsad, säger Abd al Haqq Kielan,..” “- Judar, kristna och muslimer har haft en dialog med läromedelsförlagen. Det fick, trodde jag, Natur & Kultur, Almqvist & Wiksell och andra skolboksförlag att bättra sig. De lovade att skärpa sig. - Plågsamt att bilderna finns kvar i undervisningen. Nu förefaller ansvaret ligga på de skolor som inte visar den respekten, ..” Abd al Haqq Kielan lät sig i februari 2009 anlitas för att censurera filmen “Submission” inför utställningen “Yttrandefrihet, var går gränsen?” på Nobelmuséet.

• Frida Johansson Metso var ordförande i LUF, Folkpartiets ungdomsförbund, 2006-09, dessförinnan ordförande i Liberala flyktingfonden. Som medverkande i TV-programmet “Uppdrag granskning” 2008 ansåg Metso att alla ska ha rätt att komma till Sverige och jobba. “Vilka är vi att säga att de inte får vara här?” frågade hon retoriskt. ”Migration är äldre än politik!”. Med andra ord: helt fri invandring. Vi svenskar har ingen moralisk rätt att ens försöka reglera inflödet av främlingar och ställa några villkor för vilka som ska få komma hit. Ett annat moment i hennes argumentering var “globalisering”. Det räckte att näm- na själva ordet, det skulle gälla som ett argument i sig. Underförstått: “globalisering” är något på en gång ofrånkomligt och välgörande, för alla.

• Fredrik Malm var LUF-ordförande 2002-06, är riksdagsledamot sedan år 2006 och även Expomedarbetare. I sin Expo-artikel “Rasismens finrum” lyckas Fredrik Malm göra det till en anklagelse att motsätta sig våld: “Precis som på 1930-talet satsar en gren av extremhögern på att profilera sig som intellektuell och respektabel. På 1930-talet var det framförallt Sveriges Nationella Förbund och senare Nysvenska Rörelsen som samlade pro-nazistiska akademiker till antisemitiska kampanjer...” Det fanns på 30-talet, menar Malm, en klyfta mellan de högerextremister som “vur- 443 made för gatuslagsmål” och de som inte gjorde det. Och “samma uppdelning finns bland de nutida högerextremisterna”. Litet längre fram nämndes Salt, Blågula Frågor och Sverigedemokraterna som grup- per idag, vilka inte “vurmar för gatuslagsmål”.

• Birgitta Ohlsson är riksdagsledamot (fp) och nyutnämnd EU-minister. Som LUF-ordförande skrev Ohlsson den 6/6 -00 i Expressen under rubriken “Avs- kaffa Sverige!”: “Trots att slumpen avgör var en människa föds, att nationalstaten sällan är den perfekta beslutsnivån och att världen blir mer globaliserad håller mänskligheten krampaktigt fast i nationen.” Ohlsson tillhör dem som “självklart” stöder Expo: “Expo är en av de viktigaste upplys- ningskanalerna och granskarna av svensk högerextremism. Det är en självklarhet för varje demokrat att stötta denna verksamhet.”

• Nalin Pekgul har - precis som sin bror Kurdo - haft tillgång till svensk TV och andra massmedia alltsedan början av 1990-talet. Medias uppbackning är en viktig förklaring till hennes (s)-karriär. Hon är nu ordförande i partiets kvinnoförbund. Det faktum att Pekgul själv var på väg att flytta från Tensta pga fundamentalistiskt is- lamskt inflytande i området har inte hindrat henne från att angripa Jimmie Åkessons AB-artikel hösten 2009. Efer schweizarnas folkomröstingsbeslut om minaretförbud pläderade Nalin Pekgul på DN Debatt den 16/12 -09 för em bojkott av Schweiz: “Trångsynthet, religiös fanatism och högerextremism är på frammarsch. Visionen om ett öppet och tolerant samhälle bleknar....Alla vi andra som står för tolerans och människors lika värde bör på de sätt vi förmår bojkotta landet.” “Politiker på europeisk nivå måste tydligt ta avstånd från högerkristnas angrepp på den sekulära staten som nu senast kom till uttryck i den italienska regeringens försvar av krucifixen i skolorna.”

• Marita Ulvskog är journalist, var kulturminister (s) 1996-2004 och partisekreter- are 2004-09. Riksdagsledamot 1998-2009, nu EU-parlamentariker. Det var som kulturminister Marita Ulvskog satte Michael Alonzo att leda “Ungdom mot rasism” och initierade en utställning på Historiska museet om att “atomisera omänskliga konstruktioner”, dvs den nationella sammanhållningen: “Allt fler journalister, kritiker och humanistiska forskare sysslar med att återupp- rätta, befästa och värna om den egna kulturella gemenskapen. Kulturkritik värd namnet borde handla om att i stället lösa upp alla sådana konstruktioner.”

Ulvskog är en typisk exponent för dubbelheten i budskapet från dagens socialde- mokrati: å ena sidan vill man tillskriva sig själva förmågan till “helhetssyn” som in- gen annan, samtidigt vägrar man diskutera invandringens kostnader: det vore ju att “ställa grupp mot grupp”.

• America Vera-Zavalas kallar sig dramatiker. Hon är kommunist och en i TV flitigt anlitad debattör, som anser att anhängarna av mångkulturen inte bör debattera med meningsmotståndare. Där blir hon konsekvent, med sina knytningar till AFA. Vera- Zavalas har också själv medverkat till att sabotera torgmöten för invandringskritiker.

• Per Wikström var medförfattare till två av Anna-Lodenius böcker 1997: • Vit makt och blågula drömmar • Nazist, rasist eller bara patriot? Där angreps Ingrid Björkman och hennes medförfattare. Som svarade: “Hade Lodenius/Wikström frågat någon bevandrad person till råds hade de kunnat undgå sitt genanta påstående att våra befolkningskalkyler ‘grundar sig på att sven- skarna helt slutar att föda barn’. L/W har inte förstått skillnaden mellan noll födslar och nolltillskott. Det senare innebär att varje kvinna föder två barn, att två föräldrar ‘ersätts’ av två barn.” 444 “Vårt tal om återvandring tolkar L/W som ‘en dröm om ett etniskt rent Sverige’. Enligt FN är återvandring ‘den naturliga och humana lösningen på ofrivil- lig flykt’. Därtill är detta officiell svensk politik. Lyssna till regeringen (prop 97/98:16): ‘Sverige har anslutit sig till det inter- nationella synsättet att det långsiktiga målet för dem som tvingats fly är att de en dag skall kunna återvända.’”

• Mats Wingborg är också medförfattare till flera böcker tillsammans med Anna- Lena Lodenius. Ur en bok från 1999 kunde läsarna lära sig: ”En del av den rasistiska propagandan som sprids på skolor och på Internet är maskerad och skenbart rum- srena argument används för att åstadkomma en främlingsfientlig mobilisering. Vi tror att det vore värdefullt om fler tränade sig i att se bakom en sådan retorik.”

“Hur känner man igen ett rasistiskt uttalande? Den frågan är inte alldeles enkel att besvara. Ofta är rasismen dold och underförstådd...”

445 15 t) Militanter och profiörer

• Mats Deland är akademiker, AFA-aktivist och skribent på Aftonbladets kultursida. Han har tillsammans med Charles Westin skrivit antologin “Brunt”. I Aftonbladet den 30/10 -95 avgav Deland en slags programförklaring: “Expo är en kugge bland andra i en demokratisk mobilisering mot rasism och fas- cism... Redaktionen har tagit på sig ett tungt och otacksamt arbete... Det är ett skit- jobb, men någon måste göra det. Sedan får vi andra göra vårt.” Mats Deland ser som sin uppgift att mobilisera mot “rasism” och “fascism”, men klargör ingenstans vad han lägger in i dessa begrepp. En oklarhet som skapar utrymme för en dubbelhet: • Å ena sidan avser han med “rasism” något mycket allvarligt - diskriminering, för- följelse och våldsdåd. • Å andra sidan ger han begreppet en mycket vid innebörd, så att det innefattar även demokratisk kritik av den förda invandringspolitiken. På så vis kan den negativa klangen i begrepp som associerar till våldshandlingar föras över på dem som är uttalat och konsekvent emot våld. “En demokrat har aldrig något att säga en fascist” har Deland deklarerat - det gäller att visa “fascisterna” “sitt absoluta motstånd”.

• Anita Dorazio har under många år arbetat för “gömda flyktingar” i Sverige. Wikipedia: “...blev 2008 av tidningen Fokus utsedd till Årets svensk för sitt arbete för flyktingars rättigheter. Hon företräder FARR (Flykting och Asylkommittéernas Riksråd) och startade 1995 den första vårdmottagningen för papperslösa flyktingar i Sverige. Dorazio har också under många år varit engagerad i Vänsterpartiets fri- stadsfond som finansierar juridiskt stöd i flyktingärenden” Dorazio var år 2006 mottagare av Afzeliuspriset. År 1999 hade hon fått Svenska Freds- och skiljedomsföreningens Eldh-Ekblads freds- pris.

• Tryggve Emstedt är flyktingadvokat från Gävle och sitter i styrelsen för NKMR - Nordiska Kommittén för Mänskliga rättigheter. Det blir ingen överdrift att beteckna Tryggve Emstedt som de stora ordens man. Av- visningen av Sincari/Gümüscü har han jämfört med Treblinka och Sharpville. I SvD den 26/3 -01 angrep Emstedt avvisningen - “med tvång” - av kosovoalbaner “trots att ... i Kosovo kan man varken försörja sig eller få en värdig bostad. Än mindre kommer man att kunna erbjuda ordentlig skolgång...” “Vi måste nu gemensamt försöka samla de ‘goda’ humanistiska krafterna i samhäl- let för att sätta stopp för detta gigantiska övergrepp...”

• Bernt-Erik Ekeroth är flyktingadvokat och företrädare för Miljöpartiet. Han var drivande bakom uteslutningen av Anders Sundholm. Enligt Ekeroth är det fel att utvisa grovt kriminella utlänningar ur Sverige, så länge inte detsamma sker med grovt kriminella svenskar. Något visumtvång vill Ekeroth inte veta av, ej heller något tak för invandringen till Sverige. När är en person “invandrarfientlig”? På den frågan gav Bernt-Erik Ekeroth sitt svar redan år 1993: “Enligt min mening är man invandrarfientlig om man vill...ha en mer restriktiv flyktingmottagning än idag.”

• Hans-Göran Franck, 1925-98 var en tidig flyktingadvokat. Under åren 1964 till 1970 var Franck den första ordföranden i Amnesty Internationals svenska sektion.

446 Han tog 1971 initiativ till bildandet av Svenska Flyktingrådet.

• Alexandra Pascalidou har i sin självbiografi “Bortom mamma gata” från 2001 vittnat om Francks insatser för henne och hennes familj: “En dag kom fyra stora poliser. De ville att vi skulle lämna landet. De ville utvisa oss. (...) Då kom en svensk man som sänd från ovan. Han hette Hans Göran Franck. Han hjälpte flyktingar som precis som vi hade flytt undan militärdiktaturer och misär. Men vi hade otur. Sverige hade blivit strängare. Vi var direkt utvisningshotade när den gode människan rådde pappa: ’Lämna din familj så kanske de får stanna av humanitära skäl. Sen kan ni återförenas om de får uppehållstillstånd’. (...) Pappa lämnade oss och började arbeta på en grekisk-engelsk oljetanker som gick jorden runt.” Lika mycket som Hans-Göran Franck engagerade sig för “flyktingar”, engagerade han sig mot “rasister”. Sådana önskade han få förbjudna. Ur Fri Information 1992: “Den redan lagfästa begränsningen av föreningsfriheten anses inte tillräcklig av förespråkarna för ökad utomeuropeisk invandring till Sverige med riksdagsmannen och advokaten Hans Göran Franck som en av ledarna. Man vill ha en lagstiftning mot rasistiska organisationer. “ “JK har under hösten presenterat förslag till ny lag med beställt innehåll. ... Advoka- ten Ingemar Folke påtalade i Svenska Dagbladet den 16 december 1991 att den nya lagen mot organiserad rasism skulle göra det straffbart att inhandla en bok med ras- istiskt innehåll men bara under förutsättning att läsaren gillade bokens innehåll. Att köpa boken för att informera sig om motbjudande åsikter är däremot tillåtet enligt lagstiftningen om informationsfrihet...”

• Sten de Geer är också flyktingadvokat, men aktiv inom Vänsterpartiet. Sten de Geer medverkade i TV1:s “Speciellt” 1999: “..EU-länderna... har ett väldigt sofistikerat system för att stänga flyktingar ute från Europa. Först inför man visumtvång för alla länder, där det pågår krig eller krän- kningar av mänskliga rättigheter, sedan inför man sanktioner för flygbolag som inte tar med passagerare som inte har visum och pass, ..” Karin Andersson: “Det finns en tydlig tendens från EU-länderna, som du ser det, att man skapar en mur mot omvärlden, när det gäller flyktingar, mot människor som har det svårt?” de Geer : “Det är mer än en tendens. Det är helt uppenbart, att man bygger höga murar.” Bland invandringsdebattörer i DN 1995-98 hamnade Sten de Geer på nionde plats, med fyra inlägg.

• Kalle Larsson är sedan 1998 riksdagsledamot för Vänsterpartiet. Larsson har varit drivande i sitt partis arbete för mångkulturell tolerans, genom “noll- tolerans” mot “rasister”. Detta har tagit sig uttryck i att riva ned affischer för politiska meningsmotståndare och i att sabotera deras torgmöten. Kalle Larsson är ledamot av riksdagens socialförsäkringsutskott. Ur Riksdag & Departement nr 14/07: “När utlänningar i rättspsykiatrisk vård ska utvisas måste chefsöverläkaren först bedöma att det inte finns risk för att patienten begår nya, allvarliga brott i sitt hemland.”

• Stieg Larsson var författare och skrev 1991 “Extremhögern” tillsammans med Anna-Lena Lodenius. Larsson var Exporedaktör fram till sin död år 2004.

Ur motiveringen till belönandet av Expo med “Frihetspennan” år 2007: “Stiftelsen Expo har sedan den grundades 1995, trots upprepade allvarliga hot, fort- satt att studera och kartlägga antidemokratiska, högerextremiska och rasistiska grupper. Stiftelsens grundare Stieg Larsson och medarbetare har förutom tidskriften Expo också publicerat en rad böcker om hedersmord, svensk nazism och främlingsfientliga partier. 447 Vikten av sådana insatser för att hindra och stoppa dessa antidemokratiska ten- denser kan inte nog högt värderas.” Ur Corren, den 5/3 -09: “Ett nytt pris har instiftats till den avlidne författaren och journalisten Stieg Lars- sons minne. Det första priset på 200.000 kronor går till tidningen Expo, där Stieg Larsson själv medverkade. Tanken är att priset ska gå till någon person eller organisation som verkat i Stieg Larssons journalistiska anda, säger Stieg Larssons bror Joakim...” “I juryn som fortsättningsvis utser pristagarna ingår ibland andra radiojournali- sten Cecilia Bodström, advokaten Claes Borgström, författaren Per Olov Enquist och tidskriften Expos chefredaktör Daniel Poohl.”

• Kristofer Lundberg är aktivist inom den mest extrema och våldbenägna vänstern - “Rättvispartiet Socialisterna”. Han har varit återkommande deltagare i SVT:s “De- batt”. Där har han hävdat att Sverige i stort sett inte tar emot några flyktingar.

• Andreas Malm är författare, journalist och aktivist inom Syndikalistiska Ung- domsförbundet. Wikipedia: “Han var även drivande till bildandet av den svenska sektionen av or- ganisationen International Solidarity Movement (ISM). Han är sedan 2005 även medarbetare i DN Kultur.” I DN den 26/2 -08 skrev Malm: “Sverigedemokraternas mål kan inte uppnås med mindre än ett våldsamt snitt genom folkkroppen, eller, med andra ord: etnisk rens- ning. Detta är förvisso vad sverigedemokraterna eftersträvar. Vad en sådan politik innebär om den faktiskt sätts i verket vet vi från 1930- och 40-talens Europa.” Andreas Malm fick Afzeliuspriset år 2003.

• Daniel Poohl är sedan år 2006 Exporedaktör. Han hade år 2001 infiltrerat Nation- aldemokraterna, vilket blev ett reportage i TV3. Poohl har kritiserat boken “Mångkultur eller välfärd?”. Hans argument: den “läses i främlingsfientliga kretsar”. Ett tema som Poohl drivit hårt som redaktör är “islamofobi”, dvs kritiker av den pågående islamiseringen av Sverige och andra västländer är att betrakta som psykiskt sjuka. Ungefär som makthavarna i det forna Sovjetunionen betraktade dissidenter, och satte dem på mentalsjukhus. Under Poohls tid som redaktör har Expo hunnit få inte mindre än fyra olika priser.

• Andreas Rosenlund var Exporedaktör när Expo nr 3/96 sändes ut som gratisbi- laga till Aftonbladet och Expressen. I Dagens Nyheter gav Rosenlund denna kommentar: “Exponering av de här ljusskyg- ga organisationerna gör dem omöjliga. Deras argument tål inte ljuset.”

I Aftonbladet konstaterade Rosenlund att Expo “lyckats väl i sin uppgift att avslöja de krafter som organiserar rasism, flyktingfientlighet och politiskt våld. Det är därför föga förvånande att Expo blir måltavla för angrepp.” Under rubriken “Vi drar upp rasisterna i strålkastarljuset”, skrev AB om Expo: “Strålkastarna kommer att fortsätta riktas mot de ljusskygga organisationer och individer vars mål är att undergräva den svenska demokratin.”

• Michael Williams har varit ordförande i FARR sedan starten 1988. Han ingår nu även i SKR:s arbetsgrupp för migration och integration (Sveriges Kristna Råd). FARR delade år 1999 ut ett stipendium till Yacine, “hjälten” från diskoteksbranden i Göteborg. Williams var initiativtagare till namninsamlingen Påskuppropet år 2005. År 2006 blev Williams mottagare av “Martin-Luther-King-priset”.

448 15 u) Militanter och profiörer

Listan i detta avsnitt blir lång.

• Det kan sägas spegla det faktum att invandringen från många olika fjärran länder varit omfattande under de senaste decennierna.

• Det speglar också att svenska media hellre släpper fram udda figurer utifrån än van- liga svenskar med synpunkter på invandringen.

• Det kan slutligen spegla en attityd bland många av dem som kommit hit och som släpps fram i media: Sverige är inget bra land för dem att bo i.

• David Schwarz, polsk jude, intar en ojämförlig särställning. Schwarz skulle kunna kallas den svenska mångkulturens fader, genom sin intensiva och långvariga lobbyverksamhet för invandring och ekonomiskt stöd till minoriteter. Det var Schwarz som på DN och andra tidningar under 60-talet initierade ett antal debatter om “minoritetsfrågor”. Han har därefter givit ut flera böcker i ämnet och grundade 1973 tidskriften “Invandrare & Minoriteter”, för vilken han var redaktör fram till 1996.

• Juan Fonseca, colombian, intar också en särställning, som flitig debattör och verksam inom flera partier. Det var Fonseca som på 90-talet fick in överlägset flest inlägg kring invandring på “DN Debatt”, 16 gånger blev han publicerad under loppet av fyra år. Juan Fonseca försörjer sig på diskrimineringsfrågor och försökte få poliser i Malmö åtalade för “hets mot folkgrupp” för vad de sagt till varandra inne i sin bil medan van- daler härjade i Rosengård.

• Jesus Alcalá, kriminell spanjor, tidigare ordförande i svenska Amnesty och skribent på DN:s kultursida, intar även han en särställning, genom sitt tonläge och sin självgod- het. Han har gärna talat om vikten av hög moral. Nu var det alltså si och så med Alcalá för egen del, både beträffande moralen och ointresset för materiella ting. Han fick t.o.m. gå i fängelse för sin girighet. Han hade försökt lura till sig 1,2 miljoner kronor av biståndsmedel. Wikipedia: “Den 31 maj 2002 fastställde en enig Svea hovrätt Stockholms tingsrätts fängelsedom på 18 månader mot Alcalá för bedrägeri och missbruk av urkund. Domen har sitt ursprung i Alcalás medverkan i ett SIDA-projekt i Paraguay. Dom- stolen slog fast att Alcalá hade missbrukat sin ställning i projektet och tillskansat sig biståndsmedel. I samband med rättegången mot Alcalá utkämpades en häftig kul- turdebatt, där en stor del av Sveriges kultur- och mediaelit lidelsefullt tog ställning för Alcalá, under det att många nyhetsjournalister iakttog ett mer journalistiskt-kri- tiskt förhållningssätt.” År 2000 publicerades ett upprop i DN:s kulturdel, till stöd för Jesus Alcalà. Namnen på de 24 undertecknarna förtjänar att återges, då många av dem återkommer i andra godhetssammanhang. Maria Carlshamre Elisabet Hermodsson Ole Hessler Maria-Pia Boethius Jessica Kempe Eva Moberg Göran Rosenberg Liljana Dufgran Peter Englund Anita Goldman Henriette Zorn Björn Håkansson 449 Margareta Rye Kalle Dixelius Jackie Jakubowski Sven Lindqvist Mikael Löfgren Dan Josefson Louise Bije af Gennäs Leif Nylén Carina Waern Ana L Valdés Ingrid Sjöstrand Siv Arb Jesus Alcala var den förste mottagaren av priset “Frihetspennan”, år 1996. Bland in- vandringsdebattörer på DN Debatt 1995-98 hamnade Jesus Alcalà på femte plats, med sex inlägg. I ett av inläggen skrev Alcalà: “...slutligen handlar vårt sätt att bemöta asyl- sökande om moral. Någon gång borde vi kanske ställa oss frågan vilket som är mest förödande... att förlora: vår materiella välfärd eller vår moral.”

• Gellert Tamas, med ungersk bakgrund, har som författare till boken “Laserman- nen” försökt lägga skulden för denne galnings agerande på Ny Demokrati. Endast genom att ingen kritiserar invandringspolitiken kan sådana våldsdåd undgås, blir logiken i hans resonemang. Tamas har också skrivit en kampanjbok om “apatiska flyktingbarn”, vederbörligen uppburen i svenska massmedia.

• Nabila Abdul Fattah. palestinska, har ofta förekommit i debattprogram i TV, har även en egen kolumn i tidningen Metro. Åsiktsmässigt är Abdul Fattah förutsägbar och extrem, hon ger offermentaliteten ett ansikte. Även då TV-fotografer attackerats fysiskt av invandrarungdomar ska de, enligt Fattah, friskrivas från ansvar. Om Vellinge hösten 2009 blev hennes formulering självklar: “Visst kan jag skriva un- der på att Vellinge kommun är fullsmockad av ignoranta bonnrassar...” Fattah var år 2005 mottagare av Afzeliuspriset.

• Michael Alonzo har italiensk bakgrund. Alonzo anammar också perspektivet att invandrarungdomar är offer, för svenskars inskränkthet. Han sattes av Marita Ulvsk- og i början av 90-talet att leda statskampanjen “Ungdom mot rasism”. Alonzo har frambringat många tänkvärda sångtexter eller uttalanden i intervjuer: “...Död åt alla blonda präktiga jävla vikingar!..” “...Ni (svenskar) kommer att få uppleva en terror, en terror som kommer att förfära er, och ni kommer att få bevittna mer än död.!...” “...på ett eller annat sätt - det tror jag man ska göra klart för svenska folket - kommer vi att skaffa oss respekt, va. Frågan är vilket...” “blonda, blåögda äckel” “Det är vårat land. Svenskarna... det är klart att dom får bo här, dom får bo här ock- så. Jag har ingenting emot dom, ... bara dom inte försöker beblanda sig för mycket med oss. ... I Sverige lever det invandrare, och ju mer vi lever tillsammans, ju mindre vi har svenskarna i närheten, ju bättre mår vi.” “Jag hatar er, era jävla arslen.” “Vi våldtar deras (svenskarnas) barn. Javisst, var så god. Dom tycker om det, fak- tiskt.” Bland invandringsdebattörer på DN Debatt 1995-98 hamnade Alonzo på delad sjät- teplats, med fem inlägg. 450 • Zanyar Adami, kurd från Iran, har visat insikt om vad svenska bidrag kan åstad- komma. Som redaktör för Gringo, bilaga till Metro, drev han en benhård uppdelning i invandrare mot svenskar, där föraktet mot svenskar var tydligt. Wikipedia om Gringo: “tidning om invandrarkultur... startades som en bilaga i grat- istidningen Metro år 2004 ... Zanyar Adami vann priset som årets förnyare av Jour- nalistförbundet 2005 vilket sågs som ett bevis på tidningens påverkan. Redaktionen ... propagerade för att ord från Rinkebysvenskan skulle komma in i Svenska Aka- demins ordlista... I augusti 2007 lades tidningen ner efter en konkurs. Tidningen är anmäld för skattebrott på grund av bristande bokföring...” Adami fick år 2005 Journalistförbundets pris som “Årets förnyare”.

• Mahmoud Aldebe, arab från Jordanien. är ordförande i Sveriges muslimska för- bund, gjorde sig känd år 2006 genom sin kravlista på det svenska samhället, att an- passa sig till islam. Det var Aldebe som tog emot de i gula hucklen försedda ministrarna Sahlin och Hjelm- Wallén i södermoskén i Stockholm.

• Luciano Astudillo, chilenare, är socialdemokratisk riksdagsledamot. På AB:s kul- tursida den 21/3 -00 försvarade Astudillo sångaren Ken, för hans sångtext om att våld- taga prinsessan Madeleine: “när man är på en punkt då man mer eller mindre blir tvingad till kriminalitet för att kunna betala hyran och lägga mat på bordet bygger det även ett stort hat”. En total sågning av socialdemokratisk trygghetspolitik, får man konstatera. Som privatperson ger Astudillo ekonomiskt stöd till tidskriften Expo. I DN den 19/2 -10 pläderade Luciano Astudillo för en “Lex Vellinge”, som skulle av- skaffa det kommunala självstyret: “Vi vill ändra i socialtjänstlagen (SFS 2001:453) så att det ska bli obligatoriskt för alla kommuner att kunna ta emot såväl asylsökande som nyanlända flyktingar och se över bostadsförsörjningslagen (SFS 2000:1383) så att det tydliggörs att kommu- nerna har ett ansvar också för nyanlända på bostadsmarknaden Det ska inte vara möjligt att framhålla avsaknad av bostäder som ett skäl till varför man inte kan ta emot några asylsökande eller nyanlända.”

• Kurdo Baksi, kurd se avsnitt s

• Ibrahim Baylan, turk, är s-politiker. Tidigare skolminister, nu partisekreterare för SAP. Baylan ser inte att kostnader för invandringen är något att fästa sig vid. I en debatt på s-webben med Björn Hammarbäck år 2004 skrev han: “Jag tror vi som socialdemokrater hamnar väldigt snett om vi börjar klistra på män- niskor prislappar och ställa dem emot varandra. Precis som du, bor jag och arbetar i ett glesbygdsområde (Västerbotten) där vissa människor har uppemot 25 mil till närmaste akutsjukhus. Men likväl så blir det så oerhört fel när vi ställer sjuka mot s k ‘invandrare’ och börjar diskutera människors liv och existens i hur mycket de kostar.”

• Helena Benaouda, finska och konverterad muslim, är ordförande i Sveriges mus- limska råd, är mor till Safia Benaouda, en av fyra svenskar som greps i Pakistan i september 2009. I juni 2006 förklarade Benaouda att skolavslutningar kan hållas i svenska kyrkor, men bara om alla är överens om det.

• Miguel Benito, spanjor, förestår Immigrantinstitutet. Wikipedia: “Immigrant-institutet är ett centrum för dokumentation om invandrare, flyktingar och rasism. Det bildades 1973 och har säte i Borås i det s.k. Invandrarnas hus.” 451 Benito har drivit en argumentering om nettoinvandring där han tagit med den svenska emigrationen till Amerika på 1800-talet, för att komma fram till att invandringen till Sverige på 2000-talet är obetydlig. Å andra sidan erkänner hans institut - till skillnad från t ex Kurdo Baksi - hedersvåld som ett problem.

• Stéphane Bruchfeld, jude, se vidare r.

• José Alberto Diaz, chilenare, är en man med känsla för vart vinden för stunden blåser och hans känsla för demokrati sitter inte särskilt djupt. I Aftonbladet den 2/6 -97 skrev Diaz, utifrån ett mediadrev mot Folkviljan och Mass- invandringen: “Får en person som har invandrarfientliga åsikter, eller rentav är aktiv i rasistiska organisationer sitta i en position som innebär arbete med människor med rötter i an- dra folkgrupper och kulturer? Med andra ord: kan man vara lärare, läkare, domare, socialsekreterare och samtidigt rasist?” Bland invandringsdebattörer på DN Debatt 1995-98 hamnade Diaz på delade sjät- teplats, med fem inlägg.

• Rosanna Dinamarca, chilenska, är riksdagsledamot för Vänsterpartiet och leda- mot av partistyrelsen (v). Ryggmärgsmässigt reagerar Dinamarca på allt som kan påminna om “lag och ordning”. Ur “Blaskan” 5/09: “Det språkbruk till exempel Rosanna Dinamarca använder sig av håller inte ens som lämpligt ordval för mobbare när hon kallar Jan Björklund för ‘Caligula’”.

• Fatima Doubakil, muslim med afrikansk bakgrund, se avsnitt s.

• Ali Esbati, iranier, har tidigare varit ordförande för Ung Vänster. Hans titel nu är “debattör och författare”. I november 2009 gick han ut i Aftonbladet mot webbsi- dan Newsmill, som enligt Esbati verkade fördummande. Esbati fäste sig särskilt vid kommenterar till artiklarna, där det “är som att ha hamnat på krogrundan efter att Sverigedemokratiskt partimöte”. Empatin med svenskar som lider av vad som nu sker med deras land är m.a.o. noll från Esbatis sida.

• Mohammad Fazlhashemi, iranier, framstår som moderat och intellektuell mus- lim men har avfärdat personer som Irshad Manji och Hirsi Ali, öppet kritiska till mus- limsk fundamentalism, med argumentet att dessa vinner uppskattning från “fel håll”, dvs nationellt sinnade i olika länder.

• Laila Freivalds, lettiska, var Sveriges justitieminister 1988-91 och 1994-2000 samt utrikesminister 2003-2006. Freivalds är den enda minister i vårt land som avgått två gånger. Den andra gången var delvis föranledd av att hon medverkat till stängningen av Sverigedemokraternas webbsida. Som justitieminister har Laila Freivalds haft idel lugnande besked att ge, som i en riks- dagsdebatt mot Sten Andersson år 1999: “Den stora majoriteten av alla brott begås av svenskar. Detta gäller såväl vuxnas som ungdomars brott.” “Av de särskilda studier som gjorts av invandrares brottslighet framgår ingen sär- skild ökning för invandrare eller invandrade ungdomar, jämfört med svenskar.” “Jag vill också betona att mindre än en femtedel av de personer som under ett år mis- stänks för brott är ungdomar under 20 år.” “...majoriteten av de brott ungdomar misstänks för är mindre allvarliga brott som t ex snatteri. Bara en liten del av de ungdomar som någon gång döms för ett brott utvecklas till grova brottslingar.” “Brottsligheten är därmed inte ett problem som har med ungdomar, och än mindre med invandrade ungdomar, att göra.”

452 Laila Freivalds har även sagt, 1995: “Sverige är på väg att bli ett mångkulturellt samhälle och det ska man i Sverige vara väldigt glad för.”

• Alexander Gabelic, med oklar etnisk bakgrund, är ordförande i svenska FN-för- bundet, som med hänvisning till “mänskliga rättigheter” vill köra över folkstyret. Är även s-politiker med plats i riksdagen. Gabelic i Arbetet, den 29/12 -98: “Den socialdemokratiska strategin för ett mångkul- turellt samhälle är bra...” Gabelic i DN, februari 2004: “Polisens oförmåga att öppna sin organisation försvårar särskilt brottsbekämpning i bostadsområden med hög andel invandrare. Vi vill se en djärv satsning på riktad rekrytering under några år i invandrartäta områden som Rosengård och Rinkeby.” “Rättssystemet gör sig skyldigt till 40 anmälda fall av diskriminering per år.” “...Sverige har tydliga problem med strukturell rasism, det vill säga den osynliga men högst påtagliga rasism som drabbar många i vardagen.” Med synsättet hos svenska FN-förbundets ordförande blir man alltså skyldig redan genom en anmälan.

• Tobias Hübinette, adoptivbarn från Sydkorea - se 12f.

• Masoud Kamali, iranier - se avsnitt r.

• Mehmet Kaplan, turk, är riksdagsledamot för Miljöpartiet och ledamot av parti- styrelsen. Han har varit presstalesman för Sveriges muslimska råd och ordförande i Sveriges Unga Muslimer. I Aftonbladet den 30/11 -09 tog Kaplan avstånd från folkomröstningen i Schweiz: “Vi var många som reagerade med bestörtning och oro när folkomröstningen i Sch- weiz resulterade i ett klart ja för ett minaretförbud. Detta är förvisso ett av många tecken på en utbredning av islamofobin i Europa,..” “Självfallet är inte byggnader i sig något hotfullt. Minareter och moskéer är en del av svensk kultur precis som pizzerior och kiosker.” Kaplan har svaret på varför en så hög andel av invandrare från muslimska länder inte klarar sin egen försörjning i Sverige: “Det är inte ...etnicitet eller religion som ligger till grund för hög arbetslöshet bland invandrade och muslimer, utan diskriminering, bristande språkundervisning men också svårigheter med att översätta en genomgången utbildning så att den gäller här.”

• Jannis Konstantis, grek, har utmärkt sig framförallt genom att organisera sabo- tage av meningsmotståndares torgmöten. Konstantis i trotskisttidningen Offensiv 1998:”Vår blockad av Sergels torg den 5 sep- tember blev ett rejält nederlag för ‘Sverigedemokraterna’. Efter att ha varit där och rekognoserat insåg slipsfascisterna att de inte skulle kunna genomföra sitt planerade torgmöte”

• Douglas Leon, med venezuelansk bakgrund, har artistnamnet Dogge Doggelito och ingår i musikgruppen Latin Kings. Som artist både speglar Dogge D en invandrarkul- tur och medverkar till att skapa attityder och hållningar. Text till “Mina kvarter”: “men schyssta aine e också en jävla fitta en spelar dum och en spelar snäll men i bådas ögon e du svartskalle å kriminell så snacka snacket men snacka inte med nån om aina dyker upp bäst å hålla din mun för tala e silver, men tiga är guld”

453 • Rawia Morra, palestinska, uppges vara palestinsk poet. Hon har flera gånger med- verkat i SVT:s “Mosaik” i debatter mot invandringskritiker. Därvid har hon utmärkt sig genom aggressiva och onyanserade utfall.

• Ana Maria Narti, rumänska, är riksdagsledamot för Folkpartiet. Narti har angripit Blågula frågor för att vara alltför nyanserad i sin kritik av invan- dringspolitiken. I OBS Kulturkvarten den 26/9 -96 förklarade hon: ”Den rasistiska propagandan tar här sin farligaste form - den som presenterar sig som motståndare till rasismen.”

• Fatima Nur, somaliska, är folkpartistisk landstingspolitiker. Hon har verkat för att svensk sjukvård ska satsa resurser på att försöka återställa omskurna kvinnor.

• Alexandra Pascalidou, grekiska - se avsnitt h.

• Nalin Pekgul, kurdiska - se avsnitt s.

• Marian Radetzki, polk jude, vill avskaffa svenskan som huvudspråk i Sverige. I DN den 28/6 -07 skrev han: “Hur stort är egentligen det svenska språkets egen- värde? Behövs svenskan över huvud taget? Skulle inte fördelarna överväga massivt om engelskan gjordes till Sveriges huvudspråk i alla väsentliga sammanhang, med- an fortsatt odling av det svenska språket överläts åt grupper med särskilt historiskt eller kulturellt intresse för dess bevarande?”

• Paulina de los Reyes, chilenska, delar Masoud Kamalis grundsyn om “strukturell rasism” och som tillsammans med honom vägrade acceptera Anders Westholm som integrationsutredare. Förekomsten av rasism och diskriminering behöver enligt Reyes inte undersökas em- piriskt, den skall tas för givet.

• Paolo Roberto, med italiensk bakgrund, är slagskämpen som blev s-kandidat till riksdagen. Han är även fått medverka i olika underhållningsprogram i TV. Nu krist- demokrat. Roberto om moderaternas “Land för hoppfulla”: “När jag läser sådana här osmak- liga formuleringar som moderaternas program är det min plikt som medborgare i det här landet att reagera och säga ‘nu får det vara nog, det här tolererar jag inte’.”

• Mauricio Rojas, chilenare, har skrivit ett stort antal böcker och skrivit många tidningsartiklar om integrationsfrågor - där det rymts många motstridiga uttalanden. Rojas har gjort insatser för först Moderaterna, sedan Folkpartiet, men arbetar nu i Spanien.

• Yvonne Ruwaida, med palestinsk bakgrund, är mp-politiker. Hon avböjde 1998 deltagande i en paneldebatt i Mälardalens Folkhögskola om invandringen med hän- visning till bristande obalans. Ur DN den 5/11 -98: “Riksdagsledamot Yvonne Ruwaida... ogillar i princip formen, eftersom panelen fått en ‘jämlik’ sammansättning med lika många debattörer från varje sida.”

• Kitimbwa Sabuni, afrikan, är ledamot i Muslimska Mänskliga Rättighetskommit- tén. I debatten har han solidariserat sig med Mugabe i Zimbabwe. Sabuni har även angripit Folkpartiet på Newsmill: “En växande skara liberaler radi- kaliseras alltmer i auktoritär riktning. De söker konflikter i symbolfrågor och är fix- erade vid islam. I slutändan utgör de ett hot mot internationell fred och säkerhet.”

• Nyamko Sabuni, kongolesiska, är fp-politiker och integrationsminister sedan år 2006. Innan hon blev minister utmärkte hon sig genom att i en radiodebatt 1997 skri- ka till sin motdebattör, en polis: “Du är ett arrogant, respektlöst arsel!” 454 Sabuni har även uttalat: “Etnisk, kulturell och religiös mångfald är grunden för det samhälle vi bygger.”

• Ardalan Shekarabi, iranier, var SSU-ordförande 2003-05. Wikipedia: “I december 2004 avslöjade Dagens Nyheter att Shekarabis valkampanj 2003 delvis finansierats med pengar från en intern SSU-fond, avsedd för integra- tionsprojekt. Shekarabi själv hävdade att han inte känt till varifrån pengarna kom, emedan han enligt Dagens Nyheter var en av de drivande i upplägget. I mars 2005 avslöjades det att Shekarabi på olaglig grund utsetts till ledamot i polisstyrelsen i Uppsala län, trots att han vid tillfället varken var svensk medborgare eller bosatt i länet”. “Det är en fin kille!” Så uttalade sig statsminister Göran Persson våren 2005 om Shekarabi, synbarligen utan ironi.

• Miriam Osman Sherifay, afrikanska, är s-politiker och ordförande för CMR. Hon har, förutom insatser mot glassen Nogger och kvarteret “Negern” i Karlstad, försökt få SD:s ordförande åtalad för hets mot folkgrupp, efter dennes AB-artikel 2009.

• Jerzy Sarnecki, polsk jude - se avsnitt r.

• Ozan Sunar, turk, är kulturchef på SVT. Han har angripit BRÅ:s rapport om invandrares brottslighet år 2005 och medverkat till att delar av rapporten hålls hemlig för allmänheten. I TV24-programmet “Pressklub- ben” den 15/12 -05 medverkade Sunar. Hans linje var att sådana undersökningar inte bör göras. - en uppdelning efter födelseland leder nämligen in på en “rasistisk dis- kurs”. Det finns inte “vi och dom”, slog Sunar fast.

• Lena Sundström , adoptivbarn från Sydkorea - se avsnitt n.

• Marina Taloyan, yasidier och kurd, är forskare på CEIFO. Taloyan medverkade med en uppsats i den statliga utredningen “Demokratins förgörare - om främlingsfientlighet, rasism och nazism”, SOU 1999:10. Eva Bergqvist kommenterade: “Taloyan avslutar sin uppsats med en sammanfattning, där hon skriver: ‘Gränslöst hat mot icke vita, frågan om rasens renhet och antisemitismen ligger till grund för samtliga texter, bilder och skämt. Allt annat underordnas dessa tre huvudpunkter.’ Omdömet gäller för samtliga de hemsidor hon räknar upp, tydligen även Fri Infor- mation, vars läsare väl bättre än Taloyan kan bedöma om tidskriften ägnar sig åt ‘gränslöst hat mot icke vita’ och ‘frågan om rasens renhet’ och antisemitism.”

Bergqvist konstaterar att Marina Taloyan tydligen som “hatwebbplatser” klassar både FIIN:s, BGF:s och Sjöbopartiets.

• America Vera-Zavalas, chilenska - se avsnitt s

455 15 v) Svenska folket

Kan det verkligen vara så att även medborgare i allmänhet bär ett ansvar för vad som hänt i Sverige sedan 1980-talet? Har svenska folket del i det som sker?

Vaclav Havel drev tesen att ansvariga för tillståndet i Tjeckoslovakien va- rit inte bara diktaturens säkerhetspolis och direkta hantlangare, där låg ett ansvar även hos folket i allmänhet.

I sitt “Öppet brev till Gusav Husak” 1975 skrev Havel:

“Den grundläggande frågan som man här måste ställa sig lyder: varför uppträder folk egentligen som de gör? Varför gör de allt det som tillsammans skapar detta imposanta intryck av ett totalt endräktigt samhälle som helt stöder sin regering? Jag tror att för varje fördomsfri iakttagare är svaret uppenbart: det är rädslan som driver den.

Av rädsla för att mista sin anställning lär läraren i skolan ut saker som han inte tror på; av rädsla för sin framtid upprepar eleven...”

“Naturligtvis måste man fråga sig: vad är människorna egentligen rädda för? Pro- cesser? Tortyr? Förlust av egendom? Deportationer? Avrättningar? Säkert inte.

Dessa samhällsmaktens brutalaste former av påtryckningar på medborgarna tillhör lyckligtvis det förflutna, åtminstone under våra villkor. Dagens påtryckningsmedel är finare och mer sofistikerade, och även om det också i dag förekommer politiska processer, utgör de ändå bara ett perifert hot, medan huvudvikten har förts över till de påtryckningar som rör människans existensvillkor.”

“Alla har något att förlora och alla ha följaktligen orsak att vara rädda. Registret över det som en människa kan förlora är rikt...”

“De som uppriktigt tror på allt vad den officiella propagandan säger och oegennyt- tigt stöder regeringsmakten är i dag färre än någonsin förr. I gengäld blir hycklarna allt fler...”

“Tänk vad du vill, bara du samtycker utåt, bara du inte krånglar, bara du håller tillbaka ditt intresse för sanningen och dämpar ner ditt samvete - så är dörren vidöp- pen för dig.

Om det är den yttre anpassningen som räknas när det gäller att finna en plats i samhället, vilka egenskaper kan då tänkas mobiliseras hos människorna och vilka människor kommer då i förgrunden?

Någonstans mellan försvar mot den av rädsla styrda världen och aggressiv erövring av världen för att vinna personlig framgång breder ett området ut sig som det vore orätt att lämna obeaktat, eftersom även det i betydande grad är med och bildar det moraliska klimatet i dagens ‘endräktiga samhälle’. Detta område är likgiltigheten och allt som hör ihop med den.”

“Ju djupare en människa har resignerat beträffande möjligheterna att förbättra förhållandena i stort,.. desto mer vänder sig hennes energi dit där den möter minst hinder, det vill säga ‘inåt’.”

“...vad händer med människorna och med folket i ett system som bygger på rädsla och apati, som driver människan in i det rent materiella livets hålor och erbjuder henne hyckleriet som viktigaste princip vid hennes kommunikation med samhället?”

“Hela denna offentliga, legala kultur har emellertid ett grundläggande kännemärke: dess allmänna förytligande, som beror på att denna kultur i hög grad är alienerad från sitt egentliga väsen genom att den har blivit totalt kastrerad just som väckare av det mänskliga och alltså även det samhälleliga självmedvetandet.” 456 “Där det inte förekommer någon öppen tävlan om makten... där anpassar sig sam- hällsmakten inte efter livet utan försöker anpassa livet till sig, vilket betyder att den i stället för att fortlöpande och öppet lösa livets verkliga motsättningar, anspråk och problem helt enkelt skyler över dem. Dessa motsättningar och anspråk finns där ändå under locket, de hopar sig och växer, för att sedan tränga ut i ett bestämt ögon- blick då locket inte längre kan hålla dem inne.”

“En ledande politikers ansvar för situationen i ett land skiljer sig från fall till fall och är naturligtvis aldrig absolut. Ingen härskar ensam....

...Mycket beror också på medborgarna - dels på varje individ, som i egenskap av myndig person fattar sina dagliga beslut och därmed påverkar helhetens tillstånd, dels på alla tillsammans...”

“För tillfället aktiveras och utvecklas systematiskt det sämsta hos oss - själviskhet, hyckleri, likgiltighet, feghet, rädsla, resignation och önskan att personligen slingra oss undan alltsammans utan hänsyn till de allmänna följderna.”

Brevet till Husak ingår i Vaclav Havels bok “En dåre i Prag”. Ur Olof Ehrenkronas recension i SvD den 21/12 -89:

“Genomgående i hans åskådning är att ingen individ är så obetydlig att han inte kan ändra historiens gång.”

“Att vara dåre, att sträva efter att förändra det till synes oföränderliga är, menar Havel, att leva ett liv i värdighet.”

“I kampen mot det totalitära samhället ger han de så kallade parallella strukturerna en central position. Parallella strukturer är allt som växer fram underifrån vid sidan av det offentliga, men vars syfte ofta är att fullgöra samma uppgifter. Enskilda da- ghem och skolor är exempel på sådana parallella strukturer.”

I Finanstidningen den 11/12 -99 kom Klas Östman in på angränsande resonemang, i sin recension av en ny Hitlerbiografi, under rubriken “ATT LÖPA MED MAKTEN”:

“Vill man förstå, menar Kershaw, hur Hitler kom till makten, då måste man titta mindre på honom själv och mer på alla andra tyskar - de som lät honom ta den. Medlöperiet är det centrala fenomenet.”

“Tredje rikets grundbult var de många miljoner tyskar som frivilligt underkastade sig den nya ordningen. ... det behövdes ganska sällan våld och hotelser för att bygga upp diktaturen. Nazistpartiets medlemsantal ökade från 1 miljon till 2,5 miljoner på några månader efter januari 1933 - funktionärerna drunknade i pappersfloden och tvingades tillfälligt att sätta stopp för fler ansökningar.

Likriktning, ‘GLEICHSCHALTUNG’, i nationalsocialistisk riktning genomfördes från topp till botten i samhället.”

“... upplöste de flesta partier sig själva eller lät sig upplösas utan större motstånd. Detsamma gällde såväl fackföreningsrörelsen som arbetsgivareföreningen, vilka bägge ombildades till nazistiska sidoorganisationer.”

“Tusentals lokala skytteklubbar, sångkörer och trädgårdsföreningar lät sig utan in- vändningar likriktas... I somliga grupper var entusiasmen inför den nya regimen så påtaglig att man började tala om ‘Selbstgleichschaltung’, självlikriktning.”

“...just den utbredda beredvilligheten att arbeta i nationalsocialistisk anda gjorde en styrning uppifrån onödig.

Ingen diktatur är så effektiv som den som vilar på folkets vilja att förslava sig självt.”

“...de som ser nynazismen som det största hotet mot dagens demokratier och håller utkik efter en ny Hitler tittar åt fel håll. Den stora förtjänsten med Kershaws bok är att den påminner oss om hur långt medlöperiet kan gå, även ett till en början alldeles vardagligt... Det som börjar i ‘Selbstgleichschaltung’ i trädgårdsföreningen kan sluta var som helst.” 457 Med andra ord. Även i diktaturer har medborgare i allmänhet ett medansvar för vad som sker. Då gäller detta i än högre grad i dagens Sverige - som visserligen inte är en väl fungerande demokrati, men heller ingen renodlad diktatur.

Även om man som medborgare inte agerar och aktivt, med de risker som detta kan medföra har man ändå möjlighet att vart fjärde år vid valurnan ge uttryck för sin pro- test.

Alltsedan Sverigedemokraterna bildades 1988 har denna möjlighet funnits, men ända fram till riksdagsvalet år 2006 gav istället mer än 97% av de röstande den förda poli- tiken sitt aktiva stöd.

Svenska folket kan inte friskrivas från ansvar!

Se vidare 14 g - Milgrameffekten.

458 15 x) Giganterna

Går vi tillbaka i tiden blir det ett antal personer av särskild betydelse, dit hör David Schwarz, Hans-Göran Franck, Kjell Öberg och Margareta Wadstein - som pådrivare av massinvandring och/eller “mångkultur”.

Håller vi oss till ännu levande personer blir det tre politiker som sticker ut särskilt, som s.a.s. höjer sig över mängden. Det är:

• Bengt Westerberg (fp), genom sin självgodhet och intolerans

• Mona Sahlin (s), genom sin antiintellektualism och dogmatism

• Gustav Fridolin (mp), genom sin extremism och svenskfientlighet

1. Bengt Westerberg

Bengt Westerberg är , kan man säga, ett stycke svensk nutidshistoria.

Under sin tid som folkpartiledare hann Bengt Westerberg sätta avtryck. Spektakulärt var agerandet i TV-studion efter valsegern 1991. Demonstrativt reste sig Westerberg ur TV-soffan och tågade ut när företrädarna för Ny Demokrati kom in i studion.På det viset kom han att bli stilbildare och ange tonen inom politiken. Personer med andra åsikter än hans beträffande invandringen var att betrakta som ”icke-rumsrena”. Med dem behövde man inte umgås på ett normalt sätt.

De gånger som Westerberg mötte NyD-företrädare i debatter blev det en argumen- tering av det grövre slaget, med nazi-jämförelser. NyD “skyllde alla problem på in- vandarna”, menade Westerberg - på samma sätt som Hitler “skyllt alla problem på judarna”.

I regeringsställning (Bildtregeringen 1991-94), var fp-linjen i invandringspolitiken självklar. En första åtgärd blev att förpassa till papperskorgen den s-proposition som förberetts under Maj-Lis Lööw, och som kunde ha stramat upp flyktingpolitiken – där man dristat sig konstatera att ”varje land har ett ansvar för sina egna medborgare”.

När Westerberg i ett sammanhang skulle försvara mottagandet av invandrare från Bal- kan tillgrep han en lögnaktig demagogi, om att de tvingades fly ”när bomberna faller över deras huvuden”. De människor det då handlade om befann sig i flyktingläger utanför stridszonerna, de hade redan skydd.

Siffrorna talar sedan sitt tydliga språk. Antalet beviljade uppehållstillstånd slog alla tidigare rekord. År 1994 var man uppe i 79.000.

Bengt Westerberg såg också till att det blev permanenta uppehållstillstånd (PUT), inte bara tillfälliga (TUT). Tanken från hans sida var att de nyanlända skulle känna att de kunde planera för en framtid i Sverige. M.a.o. togs här ett steg bort från att se dem som flyktingar, i behov av ett temporärt skydd. Det blev snarare fråga om invandrare, för permanent bosättning.

Sin godhet manifesterade Westerberg även genom att driva igenom rätt till personliga assistenter åt handikappade, utan hänsyn till kostnader. Inledningsvis handlade det om årliga utgifter på 4 miljarder kronor, år 2009 var det uppe i 22 miljarder.

Till dem som tagit dessa möjligheter i anspråk hör inte minst invandrare. I varje fall har invandrare figurerat i flera av de miljonsvindlerier som förekommit i detta sam- manhang. Det har visat sig möjligt att anställa sina egna barn, till mycket höga månad- slöner för envar.

Bengt Westerbergs senaste är insatserna som chef för Svenska Röda Korset. Hans höga ordförandeersättning väckte uppmärksamhet, i synnerhet som han samtidigt hade många andra höga ersättningar.

Som RK-ordförande har Westerberg varit aktiv i opinionsarbete för att Sverige ska 459 ikläda sig skyldigheter gentemot de “papperslösa”, dvs personer som olagligt uppe- håller sig i Sverige.

I en artikel i SvD den 14/3 -10 tillsammans med företrädare för andra godhetsorgani- sationer krävde Westerberg att “ensamkommande barn” borde inte få återsändas till Malta, där de möter “inhumana levnadsförhållanden: “De har varken tillgång till till- fredsställande vård eller möjlighet att gå i skolan... Listan kan göras lång över län- der i EU som kritiseras för ett undermåligt flyktingmottagande.”

I en debatt med Bert Karlsson år 2009 var Westerbergs enda slutsats av det integra- tionspolitiska misslyckandet att det svenska samhället måste satsa mer resurser än hittills på integration, inte att invandringen behöver minskas.

2. Mona Sahlin

Mona Sahlin har på ett tidigt skede pläderat för att “vi måste tänka väldigt nytt”, något som hon knappast kan sägas tillämpa för egen del beträffande invandringen. Redan i mitten av 90-talet erkände hon med eftertryck att integrationspolitiken har misslyck- ats, men lika litet som Bengt Westerberg kan hon gå med på att invandringen behöver minskas.

Istället har hon, så sent som år 2007, utlovats 15.000 nya miljoner till “utsatta om- råden”. En medicin som redan visat sig verkningslös, genom ett otal erfarenheter.

I TV4-debatten med Jimmie Åkesson anförde Sahlin som en kritik mot Sverigedemor- katerna att de anser att “papperslösa” inte ska ha rätt att stanna kvar i Sverige och få bidrag.

I samband med yrkesförbudet mot Richard Jomshof i Karlskrona uttalade Sahlin - som demokratiminister - sin förståelse för att han inte fick arbeta som gymnasielärare.

Mona Sahlin var med bakom Expressenartikeln “Vi ska krossa dem” år 2000, året före Salemmordet på Daniel Wretström.

Mona Sahlin har också gjort sig känd för sitt svenskförakt, genom uttalanden om hur “töntigt” vårt midsommarfirande är.

När Sahlin möter faktauppgifter som hon inte kan bemöta är det aldrig aktuellt för henne att revidera sina uppfattningar, istället han hon svara att hon “ställer sig tvek- sam till” uppgiften. Hon har också beklagat sig över att vi invandringskritiker kommer med så mycket siffror och statistik. Vilket inte hindrat henne från att samtidigt anklaga oss för att vara fördomsfulla.

Det är anmärkningsvärt att ledaren för det parti som så länge hyllat pragmatismen bitit sig fast i en dogmatism och gjort kartan överordnad terrängen, dogmen överord- nad verkligheten.

Till den sahlinska “meritlistan” hör även:

• År 2003 såg hon, som integrationsminister, till att CMR - “Centrum Mot Rasism” - fick rikligt med pengar att röra sig med.

• År 2004 bytte Sahlin - efter ett hårt vinklat reportage i SVT:s “Uppdrag granskning” - ut Anders Westholm i ledningen för den pågående diskrimineringsutredningen och satte dit Masoud Kamali.

3. Gustav Fridolin

Gustav Fridolin var den inom Miljöpartiet som hårdast drev budgetutpressningen mot s-regeringen år 2005 för att framtvinga “amnesti” åt “gömda flyktingar”.

Fridolin har varit med vid Salem, dock inte för att uttrycka sin avsky över mordet. Nej, Fridolins avsky i det sammanhanget riktade sig mot de svenskar som manifesterade mot mordet.

Gustav Fridolin har även profilerat sig genom TV-inslag för att skuldbelägga oss sven- skar. T ex programmet “Vår mörka historia”, om svensk slavhandel.

460