I strålkastarnas ljus En studie av hur manligt och kvinnligt konstrueras i konsertrecensioner

Malin Flodén

______Examensarbete 15 hp Handledare: Annelie Ekelin Journalistik (C-nivå) Programmet för medieproduktion och journalistik 180 hp Höstterminen 2008 Högskolan i Kalmar Author: Malin Flodén Title: In the spotlights: A study of how male and female are constructed in live act reviews Level: BA thesis in journalism Location: University of Kalmar Language: Swedish Number of pages: 51

Abstract The purpose of this study is to identify the representations and stereotypes that are used in reviews to describe male and female pop artists and further on argue the consequenses these theses bring to the construction of male and female performers in society. The main question is: In what way do live act reviews present male and female pop artists?

A qualitative content analysis with tools from rhetoric analysis was used to answer this question. The content of Swedish newspapers Aftonbladet and Svenska Dagbladet was chosen to represent the media. The study is based on social constructionism and focuses on gender and stereotypes. These theories claim that men create the patterns that rule society and that women are unknowingly accepting this. We slowly grow into these stereotypical patterns so that we hardly recognize them anymore. The main reason for this is that the media provides information that is said to be objective, when it’s really influenced by the norms of society itself.

The result of the study proves that female artists are being held back by the unwritten rules of society while male artists are encouraged when it comes to developing themselves and their artwork. Women artists are portrayed as sexual and the journalists focus on details such as flaws regarding their singing skills. Male artists are portrayed in a more positive way and are mainly described as good entertainers.

Keywords: Reviews, Swedish dailies, pop artists, live performance, gender, stereotypes.

2 Innehållsförteckning

1 Inledning 5 1.1 Syfte och frågeställningar 5 1.2 Avgränsningar 5

2 Bakgrund 6 2.1 Musikkritik som genre 6 2.1.1 Musikkritikens framväxt 6 2.2 Aftonbladet 7 2.3 Svenska Dagbladet 7 2.4 De recenserade artisterna 7 2.4.1 Beyoncé Knowles 7 2.4.2 Britney Spears 8 2.4.3 Celine Dion 8 2.4.4 Dolly Parton 8 2.4.5 Kylie Minogue 9 2.4.6 Bruce Springsteen 9 2.4.7 Chris Brown 9 2.4.8 Jay-Z 10 2.4.9 Justin Timberlake 10 2.4.10 50 Cent 10 2.5 Begrepp 11 2.5.1 Popmusik 11 2.5.2 Popartist 11 2.5.3 Finkultur 11

3 Tidigare forskning 11 3.1 Musikkritik i dagspress 11 3.2 Könskonstruktioner 12 3.3 Kvinnor och män inom musiken 13

4 Teori 14 4.1 Social konstruktionism 14 4.2 Social konstruktion av genus 14 4.3 Stereotyper 16

5 Metod 16 5.1 Retorikanalys 17 5.1.1 Disposition 17 5.1.2 Ethos, logos och pathos 18 5.1.3 Språklig stil 18 5.2 Genomförande 19 5.2.1 Urval 19 5.2.2 Analys 19 5.3 Metodkritik 20

6 Resultat och analys 21 6.1 Beyoncé Knowles 21 6.2 Britney Spears 23

3 6.3 Celine Dion 24 6.4 Dolly Parton 26 6.5 Kylie Minogue 27 6.6 Bruce Springsteen 29 6.7 Chris Brown 33 6.8 Jay-Z 34 6.9 Justin Timberlake 36 6.10 50 Cent 37 6.11 Analyser 39 6.11.1 Skönsångaren 39 6.11.2 Sexsymbolen 40 6.11.3 Kopian 41 6.11.4 Underhållaren 42 6.11.5 Den oslipade diamanten 43 6.11.6 Ikonen 44 6.11.7 Markbrytaren 45

7 Slutsatser och diskussion 45 7.1 Slutdiskussion 45 7.2 Förslag till fortsatt forskning 48

8 Referenser/Litteratur 49

Bilaga 1 – Granskade artiklar 52

4 1. Inledning ”Du måste börja tänka på varumärket Alice, det gäller allt ifrån vad du har på dig till vilka låtar du väljer”, sade jurymedlemmen Laila Bagge till sjuttonåriga Alice efter ett av sångerskans framträdanden i talangjakten Idol 2008 (Tv4, 2008). Sedan den kvällen har Alice uppträtt i allt kortare klänningar. Enligt TV-profilen Katrin Zytomierska i TV400: s Eftersnack har Alice dessutom skaffat sig en attityd där det står ”knulla mig” skrivet i pannan (Tv4, 2008). Varför valde Alice att gå i den riktning som hon gjorde? Var hämtade hon sin information om hur en framgångsrik kvinnlig artist bör föra sig på scenen? Intresset för dessa frågor lade grunden till denna studie.

Popartister är vanligt förekommande i massmedier då de numera i många fall kan klassas som kändisar. Säkert har den unga idoldeltagaren hämtat viss inspiration från såväl bilder som musikrecensioner där hennes förebilder funnits representerade. Hur presenteras egentligen popartister i medier?

1.1 Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie är att identifiera representationer och stereotyper som används för att beskriva manliga och kvinnliga popartister i konsertrecensioner, samt att diskutera kring hur detta påverkar konstruktionen av såväl manliga som kvinnliga popartister i samhället. Studien utgår från frågeställningen: • Hur presenteras manliga och kvinnliga artister inom populärmusik i konsertrecensioner?

1.2 Avgränsningar Från början var tanken att även undersöka konsertrecensioner i Expressen och Dagens Nyheter. Orsaken att dessa tidningar exkluderades var att Dagens Nyheter inte prioriterar recensioner av populärmusik på sina kultur- respektive nöjessidor. Detta antagande grundar sig på att nästan inga av de världsartister som har besökt Sverige de senaste åren recenseras i tidningen. Dagens Nyheter verkar fokusera mer på finkultur, vilket inte är inkluderat i denna studie. Finkultur definieras här som konstmusik, drama och konst.

5 Expressen exkluderades på grund av att de för ett par år sedan fick ta emot kraftig kritik från bland annat Dagens Nyheter där Expressen anklagades för att göra orättvisa skildringar (Dagens Nyheter, 2005). För att inte ta risken att resultatet skall bli missvisande kom därför fokus att bli på konsertrecensioner ur två av Sveriges största papperstidningar, Aftonbladet och Svenska Dagbladet. Granskning och analys av två av Sveriges största dagstidningar bedömdes ge tillräcklig information för att kunna dra slutsatser när det gäller framställningen av manliga och kvinnliga artister.

2. Bakgrund 2.1 Musikkritik som genre Ordet kritik kommer från grekiskans kritike och betyder ”bedömandets konst”. Att kritisera betyder i vardagliga sammanhang att påtala fel och brister hos något. Att uppträda som kritiker av till exempel musik är däremot en speciell verksamhet med bestämda institutionella former som i grunden inte har med felsökande att göra. Musikkritiken finns först och främst i dagstidningar men även i andra massmedier. Dagskritiken är bunden till aktuella musikhändelser, där kritikerns roll är att som förste mottagare informera om, beskriva och tolka framförandet, samt att inta en värderande ställning till detta (Nationalencyklopedin, 2007).

2.1.2 Musikkritikens framväxt Uppkomsten av musikkritiken som genre sammanhänger med det offentliga konsertväsendets framväxt under 1700-talet. Först syntes den i små mängder i tidsskrifter men under århundradet växte även nischade musiktidskrifter fram. 1800-talets borgerliga musikkultur gav rum åt en journalistisk musikkritik även i dagspressen. Detta gav upphov till en särskild yrkeskategori inom genren. I Sverige introducerades musikkritiken på allvar år 1780 i Stockholms Posten. (Nationalencyklopedin, 2007). Kritik av pop- och rockmusik etablerade sig på allvar i tidskrifter under 1950- och 1960-talet, i samband med afromusikens kraftiga utveckling (Widestedt, 2001).

6 2.2 Aftonbladet Aftonbladet är en oberoende socialdemokratisk svensk dagstidning som kommer ut måndag till söndag. Tillsammans med Expressen dominerar den kvällstidningsbranschen i Sverige (Tidningsutgivarna, 2008). Aftonbladet säljs endast som lösnummer och har inga prenumeranter. Uppskattningsvis har tidningen 1,4 miljoner läsare varje dag (Aftonbladet, 2008). Aftonbladet grundades 1830 av Lars Johan Hierta som var liberal och för tryckfrihet. Tidningen ingår i koncernen Aftonbladet Hierta AB som består bland annat av kvällstidningen Aftonbladet, webbplatsen www.aftonbladet.se som har funnits sedan 1994, Tv7 samt gratistidningen Punkt SE (Aftonbladet, 2008).

2.3 Svenska Dagbladet Svenska Dagbladet, SvD, är Sveriges tredje största abonnerade morgontidning och är baserad i Stockholm. Tidningen grundades 1984 och ägs numera av den norska förlagskoncernen Schibsted. Svenska Dagbladet delas ut med bud i större delen av landet. Ledarsidan betecknar sig som ”obunden moderat” (Tidningsutgivarna, 2008). Tillsammans med Skånska Dagbladet får SvD det ojämförligt största presstödet i Sverige. Båda tidningarna fick 2008 drygt 65 miljoner vardera (Presstödsnämnden, 2008). Tidningen når ut till närmare 500 000 läsare varje dag, både i Sverige och i utlandet (Svenska Dagbladet, 2008). Den del av tidningen som kallas Kultur innehåller kulturnyheter, recensioner av musik, film och teater, reportage samt tv- och radiotablåer. På söndagar ersätts kulturdelen av en reportagetidning kallad K (Tidningsutgivarna, 2008).

2.4 De recenserade artisterna 2.4.1 Beyoncé Knowles Beyoncé Giselle Knowles föddes i Houston, Texas 1981 och är en amerikansk r&b-sångerska, låtskrivare och skådespelerska. Hon fick sitt musikaliska genombrott i slutet av 1990-talet som solist i gruppen Destiny’s Child, som kom att sälja över femtio miljoner skivor världen över. Hennes första soloalbum släpptes 2003 och sedan dess har sångerskan släppt ytterligare två album, vilka alla har blivit både kritikerrosade samt belönade med ett flertal priser och utmärkelser.

7 Beyoncé Knowles har även deltagit i ett flertal filmer, bland annat den Oscarsbelönade musikalen Dreamgirls, för vilken hon blev nominerad till en Golden Globe för sin rollprestation som huvudkaraktären Deena (Beyonceonline, 2008).

2.4.2 Britney Spears Britney Jean Spears är en amerikansk popsångerska från McComb, Mississippi. Som tonåring medverkade hon i TV-programmet The Mickey Mouse Club som sångare och dansare. När programmet lades ner 1995 bestämde sig Britney Spears för att satsa på enbart sången. I slutet av 1998 släppte hon sin debutsingel ”Baby one more time” som blev en storsäljare. Även debutalbumet med samma namn blev en succé som sålde i 25 miljoner exemplar. Hennes senaste album ”Blackout” var en av de bäst säljande skivorna under 2008, innehållande låtar som ”Piece of me” och ”Gimme more”, som blev hits världen över. Britney Spears har även medverkat i ett antal filmer och komediserier (Britneyspears, 2008).

2.4.3 Celine Dion Popsångerskans fullständiga namn är Celine Marie Claudette Dion och hon föddes 1968 i Quebec i Kanada. Hon började sjunga i sina föräldrars restaurang redan som liten flicka och 1981 fick Celine Dion sitt första skivkontrakt, då 12 år gammal. Med sin första skiva ”D'amour ou d'amitié” slog hon igenom och blev den första kanadensiska artist som belönades med en guldskiva i Frankrike. Under 1980-talet släppte Dion ett flertal skivor och 1988 engagerades sångerskan för att representera Schweiz i Eurovision Song Contest i Irland. Hon tog hem segern vilket öppnade dörren för en internationell karriär och ett par år senare kom det definitiva genombrottet. Numera är Celine Dion en av världens bäst säljande artister och hennes senaste album, ”Taking chances”, har sålt i guld i Sverige såväl som i ett flertal andra länder (Celinedion, 2008).

2.4.4 Dolly Parton Dolly Rebecca Parton är en amerikansk countryartist som även medverkat som skådespelare i ett antal filmer. Hon föddes 1946 i Sevierville i Tennesse där hon växte upp i en fattig familj. Dolly Parton gjorde sin musikaliska debut som trettonåring med låten ”Puppy love” men sångerskan fick sitt stora genombrott först 1974 med låten ”Jolene”. Hennes största musikaliska framgångar erhölls under 1970- och 1980-talet. Hon är numera verksam som

8 sångerska, låtskrivare och instrumentalist. Över tretusen låtar finns registrerade i Dolly Partons namn (Dollypartonmusic, 2008).

2.4.5 Kylie Minogue Kylie Ann Minogue föddes i Australien 1968. Hon är en popsångerska såväl som låtskrivare som först slog igenom som skådespelerska i den australiensiska såpoperan Neighbours. Hon startade sin karriär i musikbranschen 1987 och släppte sitt första album 1988. Hennes popularitet svalnade under 1990-talet men sångerskan kom igen år 2000 då hennes påkostade och experimentella musikvideos återigen placerade henne på världens topplistor. Kylie Minogue har varit allt annat än kritikerrosad men har ändå lyckats sälja mer än 60 miljoner skivor under sin karriär. I slutet av december 2007 adlades hon av Elizabeth II för sina tjänster inom musiken (Kylie, 2008).

2.4.6 Bruce Springsteen Bruce Springsteen är en amerikansk rockmusiker född 1949 i Freehold, New Jersey. Han kallas även för ”The boss”. Bruce Springsteen har gett ut 25 album som sålts i över 115 miljoner exemplar och de flesta har blivit kritikerrosade med ett par undantag i början av 1990-talet. Han har under sina turnéer för det mesta spelat tillsammans med bandet E Street Band, men han har även turnerat ensam och med andra musiker. Bruce Springsteens låttexter handlar bland annat om hans egen uppväxt i New Jersey men även om arbetarklassens USA och om underpriviligerade människor i samhället. Låtarna har en stor variation mellan glada rocklåtar och vemodiga och nedstämda ballader. Bland hans utmärkelser finns bland annat en Oscar samt Polarpriset (Brucespringsteen, 2008).

2.4.7 Chris Brown Christopher Maurice Brown föddes 1989 i Tappahannock, Virginia, och är en amerikansk r&b-sångare och dansare. I slutet av 2005 släppte han sitt första självbetitlade album vars första singel ”Run it” placerade sig direkt på Billboardlistans förstaplats. Detta placerade den då 16-årige sångaren i Guinness rekordbok eftersom detta aldrig tidigare hade åstadkommits av en debuterande artist. I november 2007 släppte Chris Brown sitt andra studioalbum som även det rönte stora kommersiella framgångar. Sångaren har totalt sålt över tre miljoner skivor (Chrisbrownworld, 2008).

9 2.4.8 Jay-Z Shawn Corey Carter är en amerikansk hiphopartist, VD för skivbolaget Def Jam samt grundare och VD för Roc-A-Fella Records. Han föddes och växte upp i Brooklyn, New York där han bodde med sin mor och sina två systrar. Shawn Corey Carter sågs ofta på gatorna i Brooklyn och skapade sig där sitt artistnamn Jay-Z, vilket han fick genom att han sågs som en ”Jazzy”, ett slangord för att vara stilfull och modern. Rapparen påbörjade sin karriär i slutet av 1980-talet då han langade knark för att ha råd med inspelningarna till sina låtar. Han är det sena 1990-talets och tidiga 2000-talets mest framgångsrika rappare och hiphopproducent (Jay-zonline, 2008).

2.4.9 Justin Timberlake Den amerikanske popsångaren Justin Randall Timberlake föddes 1981 i Memphis, Tennesse. Förutom sångare är Justin Timberlake även dansare, skådespelare och musikproducent. Justin Timberlake slog igenom i TV-programmet The Mickey Mouse Club och blev sedan en av de två solisterna i popgruppen N’sync. Bandet rönte stora kommersiella framgångar och har totalt sålt över 50 miljoner CD-skivor. Justin Timberlake släppte sitt första soloalbum ”Justified” 2002, vilket följdes upp av ”Future sex/lovesounds” 2006. Dessa två har tillsammans sålt i 18 miljoner exemplar världen över. Sångaren har även startat ett eget skivbolag, Tennman Records, såväl som medverkat i ett antal filmer (Justintimberlake, 2008).

2.4.10 50 Cent Curtis James Jackson III, mer känd som 50 Cent, är en amerikansk rappare. Hans berömmelse kom i samband med albumen ”Get rich or die trying” och ”The massacre”, vilka tillsammans sålde i mer än 21 miljoner exemplar. Rapparen föddes i Queens i New York, där han började sälja droger som tolvåring under 1980-talets crackepidemi i USA. Efter att ha lämnat knarkhandeln för att inleda en karriär som rappare blev han skjuten med nio skott vid ett mordförsök år 2000. Då han släppte ett mixtape år 2002, upptäcktes 50 Cent av rapparen Eminem som rekryterade honom till skivbolaget Interscope Records. Med hjälp av Eminem och hiphopproducenten Dr. Dre kom 50 Cent att bli en av de bäst säljande rapartisterna i världen.

10 År 2003 bildade han gruppen och skivbolaget G-Unit, dit han senare kom att värva flera framgångsrika rappare (50cent, 2008).

2.5 Begrepp 2.5.1 Popmusik Ordet pop kommer från engelskans popular och är en samlingsbenämning på olika musikstilar. Termen ”pop” uppträdde i svenskt språkbruk i början av 1960-talet och användes som överordnad benämning på den populära ungdomsmusiken, exempel inom genren är Beatles och Rolling Stones med flera. Från och med slutet av 1960-talet har termen brukats mer selektivt om utpräglat kommersiellt inriktade ungdomsmusikaliska stilar med bred publik förankring. Typiska kännetecken är trallvänlig melodik, tydlig funktionsharmonik, enkel och överskådlig form samt ett slagkraftigt sound. Exempel på musikstilar som hör till populärmusiken är rock, funk, disco, country, hiphop och r&b (Nationalencyklopedin, 2007).

2.5.2 Popartist En popartist definieras i den här studien som en sångare respektive sångerska som framför populärmusik.

2.5.3 Finkultur Finkultur kan definieras som kulturen hos bildade eller borgerliga samhällsskikt. Termen introducerades av sociologen Harald Swedner 1965 i samband med en utredning av kulturella institutioner i sex större städer. Konstmusik, drama och konst är exempel på saker som kan klassas som finkultur (Nationalencyklopedin, 2007).

3. Tidigare forskning 3.1 Musikkritik i dagspress Sirpa Koiranens (1992) avhandling Språk, musik och kultur bygger på studier hur språkbruket i musikrecensioner speglar kulturella värderingar och resultatet visar att olika musik beskrivs på olika sätt. Jazzrecensioner fokuserar på artisten, poprecensioner på publiken och i recensioner av konstmusik fokuserar man på kompositionerna. Även språket används på olika sätt baserat på vilken kulturell tillhörighet musikgenren kopplas samman med. Vad gäller

11 presentationen av artisterna kommer Koiranen bland annat fram till att beskrivningar av klädsel och utseende är en mycket typisk markör inom populärmusik.

Sven-Erik Klinkmanns (1997) studie Gitarrerna ylar som dödsskjutna hästar visar att rockrecensioner mestadels är uppbyggda av metaforiska beskrivningar och symboliskt laddade adjektiv. Han presenterar också uttrycket ”krockande metaforer” och syftar då på när bilder från två eller flera helt olika områden kolliderar med varandra. Detta är något som är typiskt enbart inom populärkultur. Inom konstmusik och jazz inriktar sig recensionerna mer på exempelvis artisten eller dess musikaliska utförande. Här används också fler musikaliska termer medan man inom rockgenren använder sig av adjektiv som markerar rockens rebelliska, ”uppkäftiga” attityd.

Att presentera är att värdera, en studie av Matts-Johan Björkgren (1997), visar på att reportern är värderande från det ögonblick då den väljer vad den ska skriva om och att journalisten värderar genom att välja vad den tror att folk vill läsa om. Journalisten värderar också hur välkänd en artist är genom sitt val att presentera bakgrundsfakta eller inte. Allt som skrivs baseras på rådande samhällsdiskurs och läsaren erbjuds sällan flera tolkningssätt.

Avhandlingen Ett tongivande förnuft av Kristina Widestedt (2001) presenterar hur relationen mellan publik, musik och kritik framställts i musikrecensioner sedan 1780. Hon diskuterar också hur musikkritiken förhåller sig till förnuft respektive känsla. Genom diskursanalys kommer hon fram till att musikkritiken länge hade ett maktövertag över publiken och läsarna. Förnuftet styrde ända fram till 1955. Därefter vände det och känslorna tog över genom att musiken numera beskrivs med allmänna metaforer. Musikkritiken som genre blev mer kommersiell. Idag handlar recensionerna i huvudsak om att profilera skribenten vilket riskerar att ”spola bort” den musikaliska upplevelsen.

3.2 Könskonstruktioner Liesbet van Zoonen (1994) utforskar i sin bok Feminist Media Studies hur feministisk teori och forskning kan bidra till en större förståelse av mediers roll i konstruktionen av genus i vårt samhälle. Hon redogör för de nya teman som feministiska medieforskare lyfter fram när det gäller kommunikationsforskning. Ett av dessa är de schablonmässiga bilder som ges av kvinnor i medier samt vilka effekter dessa har på den läsande publiken. Van Zoonen (1994) kommer

12 genom sin forskning fram till att kvinnor ofta skildras i stereotypa roller samt att de ofta nedvärderas. Hon anser att detta riskerar utvecklingen för unga flickor eftersom de formas in i negativa modeller skapade av samhället och medier.

Studien Den liderliga kvinnan och den omanlige mannen – skällsord, stereotyper och könskonstruktioner, utförd av Margareta Svahn (1999), tar upp stereotyper genom tiderna och diskuterar kring hur dessa skapats, bland annat genom användandet av skällsord. Hon kommer fram till att de flesta av dagens stereotyper härstammar från medeltiden och bondesamhället då kvinnor, barn och äldre ofta blev klassade som svaga, medan männen ansågs vara starka. Skällsorden började användas för att hålla tillbaka kvinnor i deras sexualitet, då det ansågs omoraliskt för dem att föra sig bland männen utan att ha ingått äktenskap. Det finns spår av detta än idag då det finns en inofficiell regel om att kvinnor bör hålla på sig för att inte bli stämplade som exempelvis ”luder” eller ”hora”. Studien visar att om sex är förbjudet för kvinnor så är det snarare påbjudet för män. Där anses istället omanlighet vara mer kränkande. Männens skällsord handlar oftast om att påtala en annan mans kvinnlighet eller impotens. Styrka och framfusighet anses vara en positiv egenskap för männen medan samma sak för kvinnorna klassas som något negativt. Dessa ska istället vara väna och svaga.

Leonor Camauër (2000) påvisar i sin avhandling Feminism, citizenship and the media: An ethnographic study of identity processes within four women’s associations att stereotypa kvinnobilder ofta avfärdas med att det finns kvinnor som är på det sätt som framställs i medier. Exempelvis avfärdas kritiken att medier framställer kvinnor som bimbos med att det finns bimbos. Hon menar vidare att om kritiken istället baseras på begrepp som könskonstruktion och könsrepresentation så blir det lättare att identifiera att män och kvinnor framställs på olika sätt. Genom denna identifiering blir det också lättare att ta nästa steg och kräva nya, mer korrekta representationer.

3.3 Kvinnor och män inom musiken Hillevi Ganetz (1997) studie Hennes röster redovisar att kvinnor till en början inte var välkomna att framföra musik vid offentliga sammanhang. Under 1800-talet blev detta dock mer accepterat även om kvinnorna då endast hade två yrkesvägar att välja mellan:

13 musiklärarinna eller sångerska. Det ansågs oanständigt för en kvinna att röra på sig i samband med sitt framförande, då hon lätt kunde bli betraktad som prostituerad på grund av att hon valt ett yrke i offentlighetens ljus. Än idag löper en kvinna risk att bli betraktad som ett sexuellt objekt då hon figurerar i offentligheten. Männen, å andra sidan, kan spela ut den med kroppen förknippade sexualiteten och samtidigt behålla sin subjektstatus. För männen har sexualitet alltid varit något som visat på manlighet och styrka. De behöver därför inte skämmas för att offentliggöra sina maskulina drifter.

4. Teori 4.1 Social konstruktionism Social konstruktionism är en teori som hävdar att såväl det enskilda jaget som de samhälleliga strukturerna är produkter av mellanmänsklig interaktion (Nationalencyklopedin, 2007).

Forskaren Liesbet van Zoonen (1994) tar i boken Feminist Media Studies upp hur samhällsbilder skapas genom kommunikation mellan människor. Faktorer som exempelvis religion och uppfostran påverkar den subjektiva bilden vi har av samhället och genom mänsklig kommunikation blir denna bild till slut också en del av den mer objektiva, helhetliga samhällsbilden samt de diskurser som råder. Sett utifrån ett medieperspektiv innebär detta att vi, istället för att se medierna som objektiva nyhetsförmedlare, borde se dem som skapare av verkligheten. Journalister kan omöjligt vara objektiva eftersom de själva har tolkat och sedan vinklat materialet, vilket innebär att de är med och skapar de strukturer som råder i samhället genom sina publikationer. Läsarna har sedan möjlighet att tolka informationen och skapa sin egen uppfattning, som även denna senare kan komma att påverka samhällets strukturer och diskurser. Denna påverkan sker genom muntlig konversation, vilket van Zoonen anser vara det viktigaste verktyget i konstruktionen av samhället (van Zoonen, 1994).

4.2 Social konstruktion av genus Ordet genus betecknar ett system som består av två motsatta kategorier som vi delar upp mänskligheten i. Med andra ord så fokuserar begreppet genus på kvinnors och mäns kulturella föreställningar, på vad som anses vara kvinnligt eller manligt (Svaleryd, 2003).

14 Yvonne Hirdman (2001), genusforskare och historiker, har tagit fram ett begrepp som hon kallar genussystem. Detta kan även beskrivas som genusordning eller könsordning, och systemet har två bärande principer: 1. Dikotomin, som innebär att kvinnligt och manligt inte ska blandas. Kvinnor och män befinner sig på olika arenor, olika arbetsmarknader. Enligt Hirdman ansvarar mannen för arbetslivet och yttre kontakter medan kvinnan, utöver sitt arbetsliv, har huvudansvar för barn och hem. Detta isärhållande mellan könen upprätthålls, menar Hirdman, genom en delning där kvinnligt och manligt inte blandas. 2. Hierarkin, den manliga normens primat. Begreppet talar om mäns överordning och kvinnors underordning. Mannen står som modell för hur människan ska vara och kvinnan blir då undantaget. I Hirdmans teorier står det manliga över det kvinnliga i en hierarkisk ordning och det är detta som kallas den manliga normens primat och mannen blir överordnad kvinnan på grund av att män värderas högre än kvinnor. Hirdman menar att dessa två principer påverkar varandra på ett sådant sätt att ju större skillnader som finns mellan könen, desto mer självklart blir det att mannen står över kvinnan hierarkiskt. Den manliga normen blir allmänt rådande, även om den inte alltid syns. Det centrala i Hirdmans genussystem är att män och kvinnor tilldelas olika egenskaper som om de naturligt hänger ihop med det biologiska könet, medan det i själva verket är så att vad som anses vara manligt och kvinnligt skiftar i olika samhällen och tidsperioder.

Hirdman använder sig även av begreppet genuskontrakt, som innebär att både män och kvinnor, medvetet eller omedvetet, hjälper till att upprätthålla männens överordning i samhället vilket också är en förutsättning för att tudelningen skall kunna bestå. Kontraktet är en kulturell och social ordning som består av oskrivna regler för hur vi som kvinnor och män ska bete oss, vad som förväntas av oss samt vad vi förväntar oss av andra. Enligt Hirdman ändras genuskontrakt när tidigare mansdominerade områden besätts av kvinnor. Detta kallas för genuskonflikt och det är först när en sådan uppstår som samhällssynen kan komma att förändras (Hirdman, 2001).

15 4.3 Stereotyper En stereotyp beskrivs som en förenklad, allmänt omfattad föreställning om utmärkande egenskaper hos alla som tillhör en viss grupp. Ett exempel på en stereotyp är ”skottar är snåla” (Nationalencyklopedin, 2007).

Stuart Hall (1997) anser att stereotyper liksom representationer är kulturella överenskommelser. Han menar vidare att stereotyper reducerar en människa till några få egenskaper och används för att göra denna skarpare och mer lättförstådd. Exempelvis ska en kvinna vara mjuk, empatisk, vårdande och passiv. Stereotyper är en del av den sociala ordningen i samhället och den dominerande ideologin. Enligt Hall sätter stereotypisering upp en norm för kategorisering av människor, för att upprätthålla den sociala ordningen samt visa på vad som är normalt och inte, acceptabelt och icke-acceptabelt, ”vi” och ”dem” (Hall, 1997). En annan typ av stereotypisering är när vi tillskriver en person egenskaper enbart baserat på vilken grupp denna tillhör. Exempel på detta är att alla kvinnor är kärleksfulla mot barn. Stereotyper är vanskliga på grund av att de förutsätter att alla som tillhör en grupp är likadana och då bortser från skillnaderna som kan finnas mellan gruppens medlemmar. Det finns klara stereotyper och dessa cirkulerar inte bara hos dem som skapar och tror på stereotyperna utan även hos dem som har blivit stereotypiserade. Hall menar att stereotyper går att förändra eftersom de inte är statiskt fixerade. I och med att betydelser skiftar så kommer nya att bildas. Denna process kallas med ett annat ord för trans- coding (Hall, 1997).

5. Metod Vilken världsbild en text rymmer, dess inneboende värderingar, hur den argumenterar eller vilken som är dess målgrupp är inte alltid explicit uttryckt utan gömmer sig ofta mellan raderna. Först efter en tolkningsprocess och närmare läsning kan detta bli synligt. En kvalitativ innehållsanalys i form av en ämnesorienterad retorikanalys valdes som metod för att studera hur manliga respektive kvinnliga popartister framställs i konsertrecensioner. Med benämningen ämnesorienterad menas att retorikanalysen leder till en djupare granskning av själva texten och fäster mindre vikt vid avsikten med framställningen eller hur den uppfattas och tas emot. Fokus ligger på frågan: Vad säger egentligen de här orden? (Renberg, 2007)

16 5.1 Retorikanalys Retorikanalys är ett vetenskapligt tillvägagångssätt för att undersöka den världsbild som läsaren möts av i en text. Retorik kan användas både som teori och metod. Till denna studie valdes att enbart använda retorik som analysverktyg. Retoriken förutsätter att den som skriver en text alltid har ett bestämt syfte, nämligen att tala om och övertyga läsaren om något (Johannesson, 1998). Detta blir intressant för denna studie eftersom det kan innebära att recensenter är medvetna om att de är med och skapar stereotyper i samhället. Retoriska texter har som uppgift att underhålla, undervisa och väcka känslor. Även om retorik ibland förknippas med manipulation och fiffel så är begreppets ursprungliga mening att beskriva verktyg i argumentation. Retorikens fader Aristoteles talar om en slags övertalningens vetenskap (Aristotle, 384 f.Kr/1991).

Eftersom retoriken ser på kommunikation som situationsbunden så är det viktigt att se till helheten och ta hänsyn till i vilken situation en text eller bild har uppkommit. En analys bör därför utgå från kontexten och inte bara utvalda delar. Dock krävs en förståelse av delarna för att förstå helheten (Renberg, 2007).

I boken Heder och påverkan skriver retorikforskaren Brigitte Mral och retorikläraren Maria Karlberg om retorik som en värderande och tolkande vetenskap. Målet är att genom att se hur en text är uppbyggd kunna värdera dess budskap och se hur bra eller dåligt den för fram budskapet. Det värderande inslaget i retorikanalysen kommer inte att användas i denna studie eftersom syftet inte är att bedöma bra eller dåligt utan att enbart beskriva och analysera hur manliga och kvinnliga popartister framställs (Mral & Karlberg, 1998).

5.1.1 Disposition Då man undersöker dispositionen av en text så börjar man med att skaffa sig en överblick över hur själva innehållet är organiserat. Den klassiska retorikens dispositionslära bygger på en rad grundläggande språkpsykologiska insikter, inte minst på det faktum att lyssnarens/läsarens minne är begränsat. Det är på grund av detta som textens delar måste organiseras på ett genomtänkt sätt (Renberg, 2007). Detta är relevant för denna studie då man med hjälp av dispositionen lättare kan utläsa vad recensenten väljer att fokusera på från konserttillfället, vad han/hon vill lyfta fram så att läsaren kommer ihåg det.

17 När man analyserar en text i retoriskt avseende brukar man utgå från den klassiska retorikens grundläggande kompositionsmodell. Enligt denna har textens inledning syftet att göra publiken uppmärksam, intellektuellt mottaglig och välvilligt inställd till den argumentation som förestår. I alla texter finns en tes som klargör talets syfte och huvudtanke, det vill säga budskapet som texten sänder ut. Denna argumenteras med både för- och motargument. Textens avslutning har till syfte att sammanfatta budskapet, ge publiken/läsaren vägledning samt avsluta texten på ett tydligt sätt (Renberg, 2007).

Renberg (2007) lyfter fram att långt ifrån alla texter och tal följer den här prototypen. Trots detta är den kompositionsmodell som Renberg beskriver ett bra verktyg att använda för att uppfylla syftet med studien. Exempelvis klargör inledningen vad hos respektive artist som skribenten tror ska fånga läsarnas intresse, vilket troligtvis påverkar hur den totala framställningen av artisten ser ut i resten av artikeln.

5.1.2 Ethos, logos och pathos Ethosargumenten ska ge talaren eller en tes trovärdighet och auktoritet. Det är vanligt att en expert som till exempel en vetenskapsman eller liknande ger argumenten denna trovärdighet. Det kan också vara användandet av fackliga musiktermer i en konsertrecension som hjälper till att göra skribentens ord mer trovärdigt (Karlberg & Mral, 1998). Logos är kärnan i all verbal retorik och för talaren, såväl som för skribenten, handlar det om att välja sina ord och organisera framställningen så att budskapet blir övertygande. Logosargumenten talar med andra ord till förnuftet. När man kritiskt analyserar en framställning så handlar det dels om att undersöka sättet att resonera, det vill säga själva logiken i argumentationen, dels om att undersöka om framställningens verklighetsbild övertygar eller inte (Renberg, 2007). Pathos handlar om vilka känslor texten lyckas förmedla till läsaren. Det kan röra sig om flera olika känslor i samma text medan det ibland är så tydligt som att texten målar upp en möjlighet som väcker hopp, eller att den vill visa på konsekvenser av ett handlande. (Johannesson, 1998, Karlberg & Mral, 1998).

5.1.3 Språklig stil Det är själva utformningen av texten som gör argumenten till vad de är. Dagens journalistik försöker väcka lust, känslor och nyfikenhet och gör detta genom att använda sig av stilfigurer såsom metaforer och metonymier för att organisera perspektiv och styra läsarnas sätt att

18 uppfatta texten (Johannesson, 1998). Metaforer är bland annat vanligt förekommande i just musikrecensioner (Klinkmann, 1997). Stilfigurernas syfte är att förtydliga poängen och vinkla det skrivna så att läsaren lättare ska ta till sig budskapet (Karlberg & Mral, 1998).

5.2 Genomförande 5.2.1 Urval Fjorton konsertrecensioner av tio världsartister ingår i studien; sju recensioner av kvinnliga artisters framträdanden och sju recensioner av manliga artisters framträdanden. Valet att enbart fokusera på recensioner av världsartister gjordes på grund av att dessa artister ofta är tydliga gällande vilken genre de tillhör. Dessutom är det sannolikt att dessa artister blir recenserade i Sveriges stora tidningar. I denna studie valdes Aftonbladet och Svenska Dagbladet till att representera dessa stora tidningar.

Valet av artister och därmed recensioner gjordes via sökmotorn Google för att ta reda på vilka världsartister som uppträdde i Sverige under 2008. Eftersom dessa inte var så många så valdes att även inkludera popartister som besökte Sverige under 2007. Detta ledde till totalt tretton recensioner att analysera, fördelat på sju manliga och sex kvinnliga artister. För att jämna ut det hela valdes att gå tillbaka ytterligare i tiden och använda en recension av Britney Spears senaste uppträdande i Sverige. Valet motiveras med att sångerskan klassas hon som en av världens största kvinnliga artister inom populärgenren. Efter detta komplement kom åtta recensioner att vara från tidningen Aftonbladet och övriga sex från Svenska Dagbladet. Artiklarna i fulltext togs fram via Mediearkivet. Efter detta komplement kom åtta recensioner att vara från tidningen Aftonbladet och övriga sex från Svenska Dagbladet. Artiklarna i fulltext togs fram via Mediearkivet.

5.2.2 Analys Utifrån boken Retorikanalys – en introduktion av Bo Renberg (2007) utfördes analysen av konsertrecensionerna. Från början var tanken att även göra en semiotisk analys av artiklarnas tillhörande bilder men detta fick uteslutas då materialet visade sig vara omöjligt att få fram i tid.

Först lästes alla konsertrecensioner igenom ett flertal gånger. Ur texternas disposition identifierades sju kategorier utifrån vilka artisterna presenteras. Dessa kategorier fastställdes

19 sedan efter genomförandet av en mer grundlig retorikanalys. De sju identifierade kategorierna är: skönsångaren, sexsymbolen, kopian, underhållaren, den oslipade diamanten, ikonen och markbrytaren. Gränserna mellan de olika kategorierna är inte på något sätt klart dragna utan de går ofta in i varandra och kan tydligt kopplas ihop, men de utgör ändå så pass varierade bilder av popartisterna att indelningen kan anses befogad. Tydligt är dock att de tre första kategorierna representeras av kvinnorna medan de fyra sistnämnda representeras av männen.

5.3 Metodkritik Forskarna Winther Jörgensen & Phillips (2000) menar att man som forskare måste försöka sätta en parantes kring sig själv och sin egen så kallade kunskap för att de egna värderingarna inte ska överskugga analysen. Det faktum att forskaren är journalistikstuderande kan komma att påverka undersökningen eftersom den två- och ett halvt-åriga utbildningen troligen har format forskaren in i den kultur som undersöks. Förförståelsen påverkas dessutom av en gymnasial musikutbildning som satt en standard gällande de musikaliska referensramarna för forskaren. Denna medvetenhet om förförståelsen har skapat förutsättningar för att minimera riskerna för en vinklad analys.

Ett problem med vald metod är omöjligheten att undersöka kontexten, det vill säga textens placering i tidningen samt användandet av bilder. Detta innebär en brist i undersökningen eftersom retorikanalys ser på kommunikation som situationsbunden (Karlberg & Mral, 1998).

När man som forskare använder sig av en tolkande analys är risken stor att man, om än omedvetet, gör val och hittar mönster som gynnar det man tycker sig ha börjat se i sitt material. Validering innebär att ifrågasätta, kontrollera och teoretisera och forskaren måste anlägga ett kritiskt förhållningssätt till det egna arbetet (Kvale, 1989).

Enligt Bergström & Boréus (2005) måste validiteten bedömas i varje enskild undersökning. Ett sätt att bedöma validiteten är att ge noggranna förklaringar av hur undersökningen har gått till. Att låta citat ha en framträdande roll när resultat och analys presenteras ökar också genomskinligheten i en textanalys.

20 6. Resultat och analys Resultat- och analyskapitlet är uppbyggt så, att konsertrecensionerna av de tio artisterna presenteras utifrån varje artist för sig. Här görs ett försök att ringa in vad recensenterna väljer att ta fasta på i artistens framträdande samt urskilja hur recensionerna kategoriserar de olika artisterna. Under analysens gång framkom det att recensenterna arbetar med ett antal mallar eller kategorier som de placerar artisterna i. I slutet av kapitlet analyseras de kategorierna var och en för sig.

6.1 Beyoncé Knowles I både Aftonbladets och Svenska Dagbladets konsertrecensioner presenteras Beyoncé Knowles som en skicklig sångerska: Beyoncés röst är en kraftfull gospelkör i ett stämband. (Aftonbladet, 2007-05-04: 5+) … inte bara har karisma utan faktiskt kan sjunga sin genre med bravur. (Svenska Dagbladet, 2007-05-05: Beyoncé vinner på knockout – en fantastisk scenshow och hits i mängder får Globenpubliken på fall)

Citaten är exempel på hur den amerikanska sångerskan ofta beskrivs utifrån sin talang. När Beyoncé Knowles musikaliska insatser beskrivs är det vissa ord som är tydligt framträdande. Mest förekommande är ordet ”vackert” som bland annat får beskriva framförandet av balladen ”Dangerously in love”: Så vackert att det gör ont. (Aftonbladet, 2007-05-04: 5+)

Genom att kommentera sångerskans färdigheter i användandet av sitt instrument visar Aftonbladets och Svenska Dagbladets skribenter på sina egna musikaliska färdigheter, något som kan klassas som ethosargument då det ger recensionen viss trovärdighet. I båda recensionerna läggs mycket fokus på Beyoncé Knowles utseende. I Aftonbladets recension beskrivs hennes rörelsemönster som att hon ”dansar sin ormkvinneaktiga magdans”, vilket kan tolkas ha en sexuell anspelning. Detta inlägg är dock placerat sist i artikeln vilket signalerar att det inte är högprioriterat av skribenten. Dock ändrar det bilden som tidigare målats upp av den skönsjungande och energiska Beyoncé Knowles i recensionen. Även i Svenska Dagbladet finns inslag av sexuella antydningar när Beyoncé Knowles beskrivs. De dyker upp lite här och var, ibland nästan omärkbart. Ett exempel är: Samtliga framförs dessutom av Beyoncé och hennes dansare i några märkligt hudfärgade kroppsstrumpor med strategiska partier av glitter. (Svenska Dagbladet, 2007-05-05: Beyoncé vinner på knockout – en fantastisk scenshow och hits i mängder får publiken på fall)

21

Ytterligare ett exempel på hur sexuella antydningar smyger sig in i texten är när skribenten väljer att placera artisten i en sexuell miljö. Enligt Aftonbladets recensent är Beyoncé Knowles omgiven av en grupp män vars huvudsakliga uppgift är att ”dansa och visa bar överkropp”. Trots att Beyoncé Knowles så tydligt lyfts fram som en skicklig sångerska reduceras hennes musikaliska färdigheter när så mycket fokus riktas mot hennes utseende. Det helhetliga intrycket av hennes sceniska framträdande beskrivs av Aftonbladets skribent på följande sätt: Hon rör sig över hela scenen, dansar sin ormkvinneaktiga magdans och gör oräkneliga klädbyten – det ena glittrigt effektfullare än det andra. (Aftonbladet, 2007-05-04: 5+)

Det som Beyoncé Knowles presterar på scenen beskrivs inte som något unikt. Tvärtom jämförs hon med andra kvinnliga artister: Parallellerna mellan Beyoncé Knowles och Diana Ross är så många att de inte går att bortse från. /…/ Allt är så Diana Ross. (Svenska Dagbladet, 2007-05-05: Beyoncé vinner på knockout – en fantastisk scenshow och hits i mängder får Globenpubliken på fall)

Denna jämförelse inleder Svenska Dagbladets recension vilket, enligt Renbergs (2007) kompositionsmodell, innebär att det är detta som är tänkt att fånga läsarnas intresse. Genom att jämföra Beyoncé Knowles med Diana Ross så placeras båda sångerskorna i samma fack, där den yngre Beyoncé Knowles presenteras som en kopia av föregångaren Diana Ross. Det är inte bara det sceniska och de musikaliska egenskaperna som tas upp, utan även mer personliga drag: Parallellerna mellan Beyoncé Knowles och Diana Ross är så många att de inte går att bortse från. Det stela leendet, den tillgjorda ödmjukheten och divalaterna, allt är så Diana Ross. (Svenska Dagbladet, 2007-05-05: Beyoncé vinner på knockout – en fantastisk scenshow och hits i mängder får Globenpubliken på fall)

Beyoncé Knowles presenteras, som formuleringarna visar, utifrån tre relativt tydliga vinklar. Utifrån hennes musikaliska förmåga, hennes utseende samt utifrån hennes förhållande till en annan kvinnlig artist. Dessa vinklar/synsätt kan ses som tre olika kategorier som recensenter väljer att klassificera artister i. I ett försök att namnge kategorierna kommer de framöver att kallas för skönsångaren, sexsymbolen och kopian.

22 6.2 Britney Spears Aftonbladets recension av Britney Spears konsert är nästan uteslutande uppbyggd av formuleringar som placerar in sångerskan under kategorin sexsymbolen. Redan i rubriken möts läsaren av ordval som signalerar just detta: I porrigaste laget, Britney Spears (Aftonbladet, 2004-03-04: I porrigaste laget, Britney Spears)

I recensionens inledning presenteras tesen, vilken sedan argumenteras flitigt i resten av texten, exempelvis genom citatet: Britney aldrig har varit snuskigare. (Aftonbladet, 2004-03-04: I porrigaste laget, Britney Spears)

Först halvvägs in i recensionen nämns någonting om det musikaliska framförandet, i övrigt handlar det mesta om scenografin, hur sångerskan rör sig samt vad hon har på sig. I den avslutande delen med mellanrubriken ”Ännu snuskigare”, sammanfattas recensionen med att Britney Spears försöker vara vuxen nuförtiden och drar på det sättet paralleller mellan att vara vuxen och att uttrycka sig sexuellt. Det som gör att dessa formuleringar kan tolkas som sexualiserande är de detaljerade och sakliga beskrivningar som används för att återge vad Britney Spears gör på scenen. Den språkliga stilen, som har logosargumentationens fakticitet, spelar med andra ord en stor roll när texterna klassificerar en artist som sexsymbol: Hon lägger sig i en stor säng, endast iförd trosor och bh, och låter en dansare kravla upp längs hennes lår medan hon sjunger ’Don’t stop ’cause I’m halfway there’. /…/ … sedan börjar de gnida sig mot varandra. /…/ På en och en halv timma hinner hon byta underkläder fem gånger./…/ /…/ Britney rullar in ståendes på en slags stålvagn, iklädd en latexdräkt och lårhöga läderstövlar. /…/ Onanilåten ”Touch of my hand” illustreras med ett väldigt bokstavligt framförande. /…/ … när Britney plötsligt ligger i ett badkar och tar på sig själv. /…/ Ser ut att vara naken /…/ I ”Breathe on me” blir Britney ännu snuskigare. (Aftonbladet, 2004-03-04: I porrigaste laget, Britney Spears)

Dispositionen i Aftonbladets recension av Britney Spears är sådan att tesen presenteras redan i inledningen, där det sägs att sångerskan aldrig har varit snuskigare. Det är sedan intressant att som läsare följa den röda tråden där Britney Spears, enligt skribenten, genomgående under konserten pressar gränserna inom just detta fält. Det helhetliga intrycket av konserten presenteras i slutet av texten, såväl som i recensionens rubrik och ger på detta sätt läsaren ett helhetsintryck av sångerskans framträdande: I porrigaste laget, Britney Spears (Aftonbladet, 2004-03-04: I porrigaste laget, Britney Spears)

23

Dispositionen visar att fokus i Aftonbladets recension ligger på Britney Spears som objekt, snarare än som sångerska med musikaliska färdigheter.

Precis som i fallet med Beyoncé Knowles jämförs Britney Spears med andra kvinnliga artister. Aftonbladets recensent antyder att sångerskans dansrörelser inte kommer från henne själv, utan är ett plagiat av en annan artist i branschen. Hon härmar Kelis höftrullningar från videon till ”Milkshake”. (Aftonbladet, 2004-03-04: I porrigaste laget, Britney Spears)

I slutet av recensionen påstås Britney Spears också ha imiterat Missy Elliott genom att låta dansarna använda liknande Adidasjackor som rapparen och producenten brukar använda i sina musikvideos. Varje segment i konserten beskrivs som ett plagiat av något annat: … iförd en laxrosa korsett som hämtad från Moulin Rouge. (Aftonbladet, 2004-03-04: I porrigaste laget, Britney Spears)

Detta gör att Aftonbladets recension av Britney Spears även innehåller inslag som placerar henne i kategorin kopian.

6.3 Celine Dion Det råder inga tvivel om att Celine Dion är en skicklig sångerska eftersom detta presenteras av Svenska Dagbladets skribent redan i recensionens rubrik: De högsta tonerna Dions säkraste kort (Svenska Dagbladet, 2008-06-09: De högsta tonerna Dions säkraste kort)

Dock får inte den kanadensiska sångerskans förmåga att använda sitt instrument så mycket plats i recensionen som rubriken ger ett sken av. Att Celine Dion är tonsäker omnämns i textens mittparti men det är också allt. Snarare läggs fokus på de tillfällen under konserten då rösten svajade: Efter ett tag kan det konstateras att det är just de högsta tonerna som är hennes säkraste kort. Annat är det med de mörkare röstlägena, där rösten upprepade gånger vacklar och ofta inte hittar helt rätt. (Svenska Dagbladet, 2008-06-09: De högsta tonerna Dions säkraste kort)

Detta kan eventuellt vara resultatet av skribentens försök att visa på sina musikaliska kunskaper, för att på det sättet vinna läsarnas förtroende gällande resten av texten. Fler exempel på detta visar sig genom citaten:

24 Hon sätter den perfekt /…/ …framförs a cappella. /…/ Men hon sätter den (Svenska Dagbladet, 2008-06-09: De högsta tonerna Dions säkraste kort)

Recensenten presenterar Celine Dions musikaliska färdigheter i motsatsförhållande till något annat. Detta märks tydligast i citatet: Efter ett tag kan det konstateras att det är just de högsta tonerna som är hennes säkraste kort. Annat är det med de mörkare röstlägena, där rösten upprepade gånger vacklar och ofta inte hittar helt rätt. (Svenska Dagbladet, 2008-06-09: De högsta tonerna Dions säkraste kort)

Formuleringen kan tolkas som att framförandet måste vara perfekt för att kunna bedömas vara godkänt. Minsta misstag lyfts fram som en stor svaghet då fokus i recensionen ligger på Celine Dions sångröst.

I inledningen av samma recension jämförs Celine Dion indirekt med den kvinnliga artisten Madonna. Läsaren informeras om att den kanadensiska sångerskan har använt sig av Madonnas koreograf. Efter detta ägnas hälften av den totala textmängden åt att beskriva och jämföra scenshowerna med varandra. Följande citat är ett exempel på detta: Nya världsturnén Taking chances visar sig vara tydligt influerad av samma koncept. (Svenska Dagbladet, 2008-06-09: De högsta tonerna Dions säkraste kort)

Celine Dion beskrivs vid ett par tillfällen som energisk och karismatisk, framförallt när hon framför låtar i up-tempo. Detta är ett exempel på den språkliga stil som används i ett flertal av de granskade recensionerna, samtidigt som det ytterligare exemplifierar motsatsförhållandet att sångerskan är oförmögen att leverera musikalisk kvalité samtidigt som hon har en bra utstrålning.

Recensionen av Celine Dions konsert visar vid första anblicken inga spår av sexuella anspelningar men dessa smyger sig in nästan omärkbart på två ställen. Det ena lyder: I utsvängda byxor med glitterdetaljer runt grenen… (Svenska Dagbladet, 2008-06-09: De högsta tonerna Dions säkraste kort)

Celine Dion beskrivs trots sin, enligt recensenten, stora talang utifrån hur hon ser ut när hon sjunger. Imponerande, om inte annat för att genomsnittshöjden på klackarna rör sig uppåt 12 centimeter. (Svenska Dagbladet, 2008-06-09: De högsta tonerna Dions säkraste kort)

25 Klackhöjdens inverkan på konserten är utifrån en musikalisk synvinkel totalt ointressant. Det går därför inte att bortse från det faktum att även Celine Dion i Svenska Dagbladets recension presenteras som en sexsymbol, jämte kategorierna kopian och skönsångaren.

6.4 Dolly Parton Recensionen i Aftonbladet av Dolly Partons konsert inleds med att det i första meningen talas om för läsarna att sångerskan ofta förknippas med sin stora byst. Texten knyts också samman med att nämna att Dolly Parton under konserten drar alldeles för många bröstskämt, vilket recensenten inte uppskattar då det för tankarna bort från den musikaliska upplevelsen. Men recensenten väljer trots detta att inlednings- och avslutningsvis ändå omskriva Dolly Partons byst. Hehe, ska du på Dolly med pattarna, fick jag slängt i ansiktet i en tobaksaffär i fredags förmiddag. (Aftonbladet, 2007-03-19: Hon missar inte en ton)

Ovanstående citat inleder ingressen och anger snabbt en ton i recensionen. Efter detta återkommer sexuella antydningar regelbundet i texten. Dolly Parton beskrivs mer utifrån sitt utseende än utifrån musiken hon förmedlar. Även hennes intelligensnivå kommenteras indirekt vid ett tillfälle: … inte är en bimbo utan mycket begåvad.” (Aftonbladet, 2007-03-19: Hon missar inte en ton)

Citatet är ett exempel på hur Aftonbladets recension, förutom att kategorisera Dolly Parton som en sexsymbol, även innehåller formuleringar som placerar henne under kategorin skönsångaren. Som skönsångare presenteras hon redan i rubriken: Hon missar inte en ton (Aftonbladet, 2007-03-19: Hon missar inte en ton)

Formuleringar som vittnar om Dolly Partons kapacitet som sångerska återkommer i artikeln som knyts ihop med följande: … med en röst som trots att den har 61 år på nacken, inte missar en ton. (Aftonbladet, 2007-03-19: Hon missar inte en ton)

De inslag i recensionen som handlar om sångerskans musikaliska färdigheter visar sig mestadels genom logos, där skribenten också kan briljera genom att visa sin egen kunskap vad gäller fackliga musiktermer. Konsertrecensionens fokus ligger på tonsäkerheten, både i Dolly Partons och i Celine Dions fall. Presentationen av de skönsjungande artisterna liknar de

26 kommentarer som används i sportsjournalistik. Det är tydligt att det rör som om att vinna eller försvinna. Skulle Dolly Parton missa en enda ton så finns risken att helhetsintrycket från konserten rasar. Dock tycks hon, enligt recensenten, vid detta konserttillfälle reda ut situationen: … med en röst som trots att den har 61 år på nacken, inte missar en ton. (Aftonbladet, 2007-03-19: Hon missar inte en ton)

Här och i andra formuleringar presenteras Dolly Partons musikaliska förmåga i ett slags motsatsförhållande till något annat. … inte är en bimbo utan mycket begåvad.” (Aftonbladet, 2007-03-19: Hon missar inte en ton)

Ovanstående citat antyder att en bimbo omöjligt kan inneha någon form av talang. Omvänt betyder det också att om Dolly Parton skulle ha misslyckats med någon del av konserten så skulle hon ha kunnat klassas som en bimbo, eftersom skribenten väljer att använda dessa två egenskaper i motsatsförhållande till varandra. Den amerikanska sångerskans röst beskrivs tillsammans med låtmaterialet mestadels som vackert och smäktande. Dessa ord går att knyta an till de egenskaper som oftast tillskrivs det kvinnliga könet (Svahn, 1999).

6.5 Kylie Minogue Trots att Svenska Dagbladets recension av Kylie Minogues konsert i huvudsak fokuserar på popartistens scenshow så är i stort sett alla beskrivningar av sångerskan själv sexuellt laddade. Exempel på detta är citatet: … till höjdpunkterna kan räknas när hon i röd och slitsad klänning med matchande armémössa hissas ner från taket ridande på en gigantisk, silverfärgad dödskalle. (Svenska Dagbladet, 2008-06-13: Fullt ös från start till mål) Beskrivningar liknande den här återkommer i resten av recensionen, som i sin helhet målar upp en bild av Kylie Minogue som en sexuellt provokativ artist. Även Aftonbladets recension av den australiensiska sångerskan är upplagd på liknande sätt. Fokus ligger på scenshowen som, liksom sångerskan, beskrivs som ”en fröjd för ögat”. Vid ett tillfälle tycker skribenten att Kylie Minogue ser ut som ”en mycket stygg och rysk officer” och lite senare presenteras också att hon tillsammans med dansarna i en sekvens tar på sig ”väldigt fuktiga blickar”. Det senare är även ett exempel på hur Kylie Minogue ofta placeras i en sexuellt beskriven miljö. Ytterligare formuleringar som kan tolkas på detta sätt är

27 när recensenten målar upp en bild av Kylie Minogue då hon sitter gränsle på ett objekt i rörelse: … hon rider runt på jättekraniet. (Aftonbladet, 2008-06-12: Kylie glöder – på slutet – vilken olidligt seg startsträcka – men finalen imponerar)

I samma recension står också att sångerskan ”svänger runt flankerad av dansare som ser ut som en hybrid mellan Daft punk och ett gäng som länsat närmaste s&m-butik”. Den här typen av objektifiering kan vara svårare att upptäcka än den mer direkta typen, där det inte råder någon tvekan om att artisten ses som en sexsymbol. Med ”direkt” menas här formuleringar som anmärker på Kylie Minogues klädsel och utseende, vilket är vanligt förekommande i både Svenska Dagbladets och Aftonbladets recensioner: … när hon i röd och slitsad klänning hissas ner från taket ridande på en gigantisk, silverfärgad dödskalle. (Svenska Dagbladet, 2008-06-13: Fullt ös från start till mål)

Precis som i fallen med de övriga kvinnliga artisterna så är det skribentens val av ord som färgar logosargumenten, den rent beskrivande delen av texten, åt det sexuella hållet. Ord som ”het”, ”fuktig” och ”stygg” förekommer i recensionerna, vilket lämnar läsaren med ett helhetsintryck av Kylie Minogue som en sexsymbol.

Svenska Dagbladets recension av Kylie Minogue ger läsaren nästan lika mycket information om popsångerskan Madonna som av Kylie Minogue. Redan i inledningen ges en snabblektion av hur Kylie Minogue slog igenom och i slutet av detta stycke jämförs hon med Madonna: Men innan dess har hon levererat en färgsprakande show i ett rasande tempo som borde ge Madonna kalla fötter. (Svenska Dagbladet, 2008-06-13: Fullt ös från start till mål)

När skribenten i mitten av artikeln ska förklara den aktuella musikstilen dyker Madonna upp igen: … även om utflykterna i riktning av tramsig schlagerdisco och inte helt färska beats gör henne förvillande lik Madonna ganska ofta. Men liksom den amerikanska kollegan är taktiken densamma, att sno fräcka element från dansmusikens spjutspets och ur det stöpa publikfriande pop. (Svenska Dagbladet, 2008-06-13: Fullt ös från start till mål)

Recensionen knyts sedan ihop genom att ytterligare jämföra de båda sångerskorna: Som extranummer öppnar hon med No more rain men här ligger hon musikmässigt så nära Madonna att det nästan blir lite genant. (Svenska Dagbladet, 2008-06-13: Fullt ös från start till mål)

28 Jämförelsen är intressant eftersom båda sångerskorna har varit aktiva i flera decennier. Trots detta tycks det alltid vara Madonna som är utgångspunkten när Kylie Minogues musikstil eller scenshow ska beskrivas. Den sistnämnda sångerskan lyckas aldrig vara unik i recensenternas ögon i de undersökta artiklarna. Svenska Dagbladets skribent visar här och var i texten på sina förkunskaper vad gäller musikalisk uppbyggnad, vilka mestadels lyfts fram när denna pekar på likheterna mellan Kylie Minogues och Madonnas musikaliska koncept: Men liksom den amerikanska kollegan är taktiken densamma, att sno fräcka element från dansmusikens spjutspets och ur det stöpa publikfriande pop. /…/ … även om utflykterna i riktning av tramsig schlagerdisco och inte helt färska beats gör henne förvillande lik Madonna ganska ofta. (Svenska Dagbladet, 2008-06-13: Fullt ös från start till mål)

Läsarna förväntas även känna till Daft Punk, då bandet får stå som modell för en av låtarna på den australiensiska sångerskans repertoar: Denna Daft punk-pastisch med omedelbart smittande poprefräng hör till hennes allra främsta spår genom åren. (Svenska Dagbladet, 2008-06-13: Fullt ös från start till mål)

Kylie Minogue presenteras som en kopia, både genom metaforer och liknelser såväl som genom direkta jämförelser med bland andra Madonna. Detta trots att hon har varit aktiv som artist i över tjugo år.

6.6 Bruce Springsteen I såväl Aftonbladet som Svenska Dagbladet beskrivs Bruce Springsteen som en skicklig underhållare. Detta är också tesen i Aftonbladets ena recension, som argumenteras kraftigt: … för stor, för omfattande och för bra. /…/ Och det är bara ett av alla häpnadsväckande kort som han trollar fram. /…/ … den enorma och inspirerande kraften i varenda nummer. /…/ …mitt under Springsteens fabulösa uppvisning… (Aftonbladet, 2008-07-06: Men herresatansjävlar)

Texten knyts ihop med att skribenten beskriver hur en kollega, som vanligtvis inte blir berörd av musik, springer fram och ger honom en kyss på grund av att konserten är så storartad. I Svenska Dagbladets recension presenteras Bruce Springsteens skicklighet i att uppträda först halvvägs in i texten genom citatet: Springsteens passion och trubbiga charm går inte riktigt att värja sig emot. (Svenska Dagbladet, 2008-07-06: Extatisk folkfest med The Boss)

29 Det råder dock inga tvivel om att skribenten uppfattade amerikanen som skicklig när det handlar om bemötandet av en publik, då detta tas upp vid flera tillfällen i texten. Bland annat när konserten beskrivs som ”en extatisk folkfest av rang”. Det tycks inte finnas några gränser när Aftonbladets och Svenska Dagbladets recensenter ska återge styrkan och kraften i Bruce Springsteens framträdande. Den ena formuleringen överglänser det andra och tonen i recensionerna vittnar om att Bruce Springsteen omöjligt kan begå några misstag. Istället har han publiken lindad runt sitt lillfinger: Mitt under Springsteens fabulösa uppvisning… /…/ Konserten är för stor, för omfattande och för bra. (Aftonbladet, 2008-07-06: Men herresatansjävlar) Det Bruce Springsteen och E Street Band lyckas prestera är någonting helt annat. /…/ Vissa stunder är häpnadsväckande nog uppe och nuddar vid den magiska midsommarhelgen 2003. /…/ Det är en direkt overklig urladdning. /…/ Bruce Springsteen och hans sällskap växer när de får absorbera och rida på energin från en lycklig och engagerad jättepublik. /…/ … Springsteen himself, verkar ha kört in en stor adrenalinspruta i hjärtat. /…/ … klarar av att skänka musiken ett livsfarligt högt blodtryck. (Aftonbladet, 2008-07-05: En overklig urladdning -…men Springsteen kan bli ännu tätare och intensivare)

Den enda person som Bruce Springsteen jämförs med i texterna är sig själv. Tidigare spelningar i Sverige får stå modell för ”det perfekta uppträdandet”. På detta sätt förstärks sångarens trovärdighet som underhållare eftersom det visar att han kontinuerligt levererar vad som förväntas av honom: Vissa stunder är häpnadsväckande nog uppe och nuddar vid den magiska midsommarhelgen 2003. (Aftonbladet, 2008-07-05: En overklig urladdning -… men Springsteen kan bli ännu tätare och intensivare)

Ord som används för att beskriva Bruce Springsteen och hans scenshow är bland andra ”kraftfull”, ”enorm” och ”inspirerande”: … om den enorma och inspirerande kraften som E Street Band pumpar in i varenda nummer, om den ständigt närvarande gospeln som pulserar i låtarnas ådror… (Aftonbladet, 2008-07-06: Men herresatansjävlar)

Dessa målar upp en bild av den amerikanske sångaren som stark och stor, något som är stereotypt manligt (Svahn, 1999). Förutom nyss nämnda ord, används även sådana som kan förknippas med magi, vilket får artisten att framstå som en trollkonstnär som använder sig av sin talang för att trollbinda publiken:

30 Vissa stunder är häpnadsväckande nog uppe och nuddar vid den magiska midsommarhelgen 2003. (Aftonbladet, 2008-07-05: En overklig urladdning -… men Springsteen kan bli ännu tätare och intensivare) Och det är bara ett av alla häpnadsväckande kort som han trollar fram. (Aftonbladet, 2008-07- 06: Men herresatansjävlar)

Skribenten försöker att närma sig artisten genom att placera sig själv i texten. Detta får två effekter. Den ena är att Bruce Springsteen ses som folklig, då han når ut till sin publik och engagerar denna. Detta är precis som tidigare nämnda exempel något som visar på en skicklighet i konsten att underhålla. Den andra effekten är den att skribenten på sätt och vis upphöjer sig själv genom att koppla samman sig själv med en person som så tydligt befinner sig i högstatus gentemot sina åhörare. Kanske är detta nödvändigt för att läsarna ska anse recensenten ”värdig” att uttala sig om Bruce Springsteen och dennes storhet: Springsteens passion och trubbiga charm går inte riktigt att värja sig emot. (Svenska Dagbladet, 2008-07-06: Extatisk folkfest med The Boss)

Att artisten placeras i högstatus är intressant eftersom det är ett ständigt återkommande tema i alla tre recensionerna. Bruce Springsteen höjs till skyarna i nästan varje mening. Sångaren presenteras som en slags fadersgestalt värdig att ge publiken beröm: Springsteen öser beröm och kärleksförklaringar över Sverige (Aftonbladet, 2008-07-06: Men herresatansjävlar)

Att inneha ikonstatus kan förklaras med att en människa näst intill liknas vid en gud, att denne blir upphöjd och avgudad av ett antal människor. Utgår man från denna definition är det rimligt att påstå att Bruce Springsteen framställs som en ikon i såväl Aftonbladets som Svenska Dagbladets recensioner. Exempel på detta är att alla skribenterna använder sig av pathosinslag med biblisk anknytning för att beskriva vissa känslor som faller på under konsertens gång: Men herresatansjävlar (Aftonbladet, 2008-07-06: Men herresatansjävlar)

Vissa beskrivningar innehåller dessutom influenser och ordval som på vissa sätt påminner om det språk som används i Bibeln: … lyckats med konststycket att försäkra sig om såväl folkets som kritikernas eviga och förbehållslösa kärlek. (Svenska Dagbladet, 2008-07-06: Extatisk folkfest med The Boss)

31 Publiken, i sin tur, förminskas i förhållande till artisten när det står att de ”tar emot” Bruce Springsteen då han äntrar scenen. Det är alltså de som möter en storhet snarare än att sångaren möter sin publik. I Svenska Dagbladets recension lämnas läsaren med formuleringen att Bruce Springsteen har slutit ett avtal med Gud om att det inte skulle regna under konserten, vilket ytterligare förknippar amerikanen med högre makter. Bruce Springsteen blir fortsatt upplyft, bland annat genom att recensenterna ofta använder sig av synonymen ”Bossen” som om det vore vedertaget. Även skapandet av ord som ”Springsteenologerna” spelar en viktig roll i att ge sångaren ikonstatus. Det uttalas också att en storhet har besökt Sverige. Ett exempel på detta märks i citatet: … Springsteen himself… (Aftonbladet, 2008-07-05: En overklig urladdning -…men Springsteen kan bli ännu tätare och intensivare)

Metaforer används flitigt då Bruce Springsteen liknas vid en gud, kung eller boss. Ord som ”stor” och ”evig” används för att beskriva konsertens huvudperson. Som resultatet hittills har visat så beskrivs den amerikanske sångaren utifrån två vinklar. Den ena är den att han är en mästare på att underhålla, vilket i denna studie identifieras som en kategori kallad för underhållaren. Den andra vinkeln är den när Bruce Springsteen tilldelas ikonstatus. Även detta klassas i studien som en kategori. Denna kallas för ikonen.

De två kategorier som identifierades i recensionerna av Bruce Springsteens konsert ligger varandra väldigt nära. Dock finns det skillnader som gör det värt att separera dem från varandra. Så är också fallet med nästa kategori. Bruce Springsteen framställs i såväl Aftonbladet som Svenska Dagbladet som en person orädd att pröva nya saker på scenen. Han presenteras näst intill som en rebell i vissa sammanhang: Springsteen fortsätter att skita i de givna mallarna och spelar plötsligt extranumret Hungry heart som, well, låt nummer fyra. (Aftonbladet, 2008-07-06: Men herresatansjävlar)

Aftonbladets skribent lyfter fram detta att vara orädd till att bli tesen i texten och argumenterar denna med att Bruce Springsteen lyckas med sådant som ingen annan artist någonsin lyckats med: Drive all night borde verkligen inte fungera i en jättearena/…/ men det är tvärtom en av de allra största höjdpunkterna. (Aftonbladet, 2008-07-06: Men herresatansjävlar)

32 Här visar sig även inslag av den aningen ”tuffare” attityd som Klinkmann (1997) tar upp i sin forskning. Den hårda och lite rebelliska sidan av den amerikanske sångaren går att koppla till bilden av hur 1800-talsmannen förväntades vara (Svahn, 1999). Samma forskning går också att relatera till Bruce Springsteens självständighet, vilken Aftonbladets recensent lyfter fram när han skriver att sångaren alltid går sin egen väg: Springsteen fortsätter att skita i de givna mallarna... /…/ Drive alla night borde verkligen inte fungera i en jättearena/…/ men det är tvärtom en av de allra största höjdpunkterna. (Aftonbladet, 2008-07-06: Men herresatansjävlar)

Denna sista kategori kallas för markbrytaren. Ord som används för att beskriva artisterna under denna kategori är ”modig” och ”unik”.

6.7 Chris Brown Även recensionen av Chris Browns konsert innehåller formuleringar som kan placeras under kategorin underhållaren. Det framgår tydligt eftersom detta tycks vara tesen i texten. Denna presenteras när brödtexten tar vid genom citatet: … utstrålar Chris Brown säkerhet och närvaro. Det märks redan när han vandrar in på scenen. (Svenska Dagbladet, 2008-03-16: Explosivt r&b-party)

Exempel på hur denna tes sedan argumenteras hittas i följande tre formuleringar som dyker upp med jämna mellanrum i recensionen: Jublet från publiken är massivt redan från start och håller i sig den timme som konserten varar. /…/ Chris Brown är en sång- och en dansman… /…/ … det är egentligen i rollen som busigt charmig entertainer man finner den stora styrkan. (Svenska Dagbladet, 2008-03-16: Explosivt r&b-party)

Som tidigare redovisats i resultatet så lyfter skribenterna gärna upp artisternas status genom att använda starka adjektiv i samband med logos. Så är det även i det här fallet, exempelvis när publikens jubel beskrivs vara ”massivt”. Konserten liknas också med ett ”explosivt party”, vilket även är rubriken på denna konsertrecension. Chris Brown beskrivs inte på långa vägar vara lika stor eller mäktig som exempelvis Bruce Springsteen, utan presenteras som en annan typ av underhållare. Ord som ”charmig” och ”busig” förekommer ofta då konsertens huvudperson beskrivs: … utstrålar Chris Brown säkerhet och närvaro. /…/ Men det är egentligen i rollen som busigt charmig entertainer man finner den stora styrkan. /…/ Åldern till trots klarar han av att/…/

33 ta upp två saliga tjejer på scen utan att det blir pinsamt. (Svenska Dagbladet, 2008-03-16: Explosivt r&b-party)

Det är en annan typ av underhållare som Chris Brown får representera, nämligen en ung frisk fläkt som inriktar sig på att få den kvinnliga publiken på fall. Detta genom att använda sig av kroppsspråket, dock inte på ett sätt som går att förknippa med kategorin sexsymbolen eftersom Chris Brown aldrig objektifieras. Han presenteras istället utifrån att ha full kontroll vilket oftast märks genom att han placeras i ett högstatusförhållande gentemot publiken.

I samband med att artistens unga ålder visar sig i texten presenteras en ny kategori, den oslipade diamanten. Vid flera tillfällen nämner skribenten att Chris Browns framträdande inte är fulländat: Man skulle kunna invända att det konstnärligt sett är en ganska tunn soppa, men den amerikanske sångaren från Tappahannock, Virginia, kompenserar det med ett explosivt party. Det räcker ännu så länge. (Svenska Dagbladet, 2008-03-16: Explosivt r&b-party)

Precis som citatet visar så ursäktas detta av recensenten genom användandet av ordet ”kompenserar” och artisten lyfts istället fram som utvecklingsbar. Tendenser åt detta håll förekommer på flera ställen: Chris Brown är en sång- och en dansman, eller ska vi säga sång- och danspojke. /…/ Det räcker ännu så länge. (Svenska Dagbladet, 2008-03-16: Explosivt r&b-party)

Alltså skrivs det väldigt förlåtande om den unge sångarens misstag. De ord som används för att beskriva densamme (”charmig”, ”ung” och ”busig”) hjälper till att lägga fokus på de positiva egenskaper som Chris Brown visar, vilket gör att läsaren kan ha överseende med det som är mindre bra. Helhetsintrycket från konserten blir på detta sätt överlag positivt. Ord med barnslig anknytning används flitigt och bidrar till att misstagens inverkan på konserten minskar i värde.

6.8 Jay-Z Rapparen Jay-Z presenteras som en god underhållare. Det framgår genom flera typer av formuleringar, både de som beskriver hur publiken reagerade under konserten samt hur recensenten själv upplevde stämningen i lokalen under framträdandet: … oändliga rader av händer i luften. /…/ … de där första ljuden i micken framkallar härliga knottror på armen och ett förväntansfullt jubel i Globen. /…/ Konserten är verkligen en

34 enmansföreställning. /…/ ... svårt att sudda ut minnet av den mäktiga spelningen. (Aftonbladet, 2008-06-20: Jay-Z är som en dröm –framkallar knottror på armen och jubel)

Mellanrubrikerna i recensionen bidrar till att lyfta den amerikanske rapparens status, bland annat genom att kalla denne för ”knäckande tung”. Aftonbladets recensent kallar Jay-Z för ”världens bästa rappare” och menar att det märks under konsertens gång. Med andra ord hyllas Jay-Z för sin musikaliska förmåga. Precis som i fallet med Bruce Springsteen så framställs Jay-Z som en trollkonstnär. Publiken och recensenten själv beskrivs vara hänförda av vad som pågår på scenen: Man vågar knappt blinka av rädsla för att missa något. /…/ Bara de där första ljuden i micken framkallar knottror på armen och ett förväntansfullt jubel. /…/ Svårt att sudda ut minnet av den mäktiga spelningen. (Aftonbladet, 2008-06-20: Jay-Z är som en dröm –framkallar knottror på armen och jubel)

Citaten är även exempel på hur recensenten gärna visar sig i texten, genom att bevisa att hon verkligen befann sig på platsen och upplevde det som beskrivs. Detta kan ses som ett sätt att vinna läsarnas trovärdighet. En annan tolkning av detta är att recensenten gärna presenterar sig själv i samband med artisten eftersom det kan höja dennas status. Det medför också att Jay-Z verkar nå ut till sin publik och på det sättet höjer sin status som underhållare. I texten om Jay-Z finns många ord som är typiska inom kategorin underhållaren. Exempel på detta är ”stor”, ”energisk”, ”skicklig” och ”inspirerande”. Intressant är också att dessa inte tycks räcka till, en slutsats dragen utifrån det faktum att adjektiven ofta föregås med förstärkningsord. Framförandet kan exempelvis vara ”häpnadsväckande energiskt” istället för bara ”energiskt”. Detta förekommer enbart i samband med de manliga artisterna.

Recensionen av Jay-Z:s konsert är full av metaforer: Hiphop-kungen är i stan. (Aftonbladet, 2008-06-20: Jay-Z är som en dröm –framkallar knottror på armen och jubel)

Genom att artisten kallas för ”kung” presenteras han vara förmer än andra rappare och sångare inom genren. Detta gör att Jay-Z även framställs som en ikon. Det visar sig tydligast genom följande citat: … inte bara världens största rappare utan en av världens största artister överhuvudtaget. (Aftonbladet, 2008-06-20: Jay-Z är som en dröm –framkallar knottror på armen och jubel)

35 Skribenten använder sig genomgående av formuleringar som ytterligare höjer rapparens status. Hon presenterar i löpande text både uttryck och signaturer som vanligtvis förknippas med Jay-Z, vilket tyder på att hon antar att detta är vedertaget hos en bred läsarkrets: Uh-hu, uh-hu! /…/ … formade som Roc-a-fella-diamanten. (Aftonbladet, 2008-06-20: Jay-Z är som en dröm –framkallar knottror på armen och jubel)

Även användandet av smeknamnet ”Jigga” förstärker denna tendens. Jay-Z presenteras genomgående som en raritet vilket visar sig genom pathos i texten: Har jag drömt eller var Jay-Z verkligen här? (Aftonbladet, 2008-06-20: Jay-Z är som en dröm – framkallar knottror på armen och jubel)

Publiken förminskas i förhållande till rapparen då de framställs som tacksamma över att få ta del av evenemanget. Skillnaderna mellan Jay-Z och gemene man förhöjs genom detta grepp och rapparen får om möjligt ännu högre status: … de som faktiskt var på den där klubbspelningen har fått vänta 12 år på ett återseende. (Aftonbladet, 2008-06-20: Jay-Z är som en dröm –framkallar knottror på armen och jubel)

6.9 Justin Timberlake Justin skulle kunna bjuda på show om han så bara hade kastruller och slevar att spela med. (Aftonbladet, 2007-06-20: Justin, du är hetast! –Justin Timberlake live i Globen)

Citatet är ett tydligt exempel på att Justin Timberlakes recension kan placeras under kategorin underhållaren. Det insinuerar att sångaren är född till att underhålla. I texten finns fler formuleringar som styrker denna tes: Justin Timberlake bjöd på årets konsert i Globen igår. (Aftonbladet, 2007-06-20: Justin, du är hetast! –Justin Timberlake live i Globen)

Ord som ”genomproffsig” och ”taggad” dyker upp här och var för att beskriva den amerikanske sångaren. Ett exempel på hur Justin Timberlake når ut till sin publik märks i följande citat: Jag önskar att jag kunde tala mer svenska. Men min svenska är skit, sa Justin till allmänt jubel och tog sig en stänkare till Stockholms ära. (Aftonbladet, 2007-06-20: Justin, du är hetast! –Justin Timberlake live i Globen)

Det sceniska framträdandet beskrivs framförallt utifrån två vinklar. Den ena är utifrån publikens synvinkel, alltså hur denna reagerade på showen i Globen. Den andra är genom recensentens personliga reflektioner:

36 Justin Timberlake framstår som sin generations främste artist. /…/ … dansade rakt in i en så stark öppning med Futuresex/lovesound att publiken knappt visste var den skulle ta vägen. /…/ … härligt att se den mastodontupplevelse som den genomproffsiga showen är. (Aftonbladet, 2007-06-20: Justin, du är hetast! –Justin Timberlake live i Globen)

Här, liksom i fallet med övriga artister som kvalificerat sig till kategorin underhållaren, används förstärkningsord flitigt. Enkla adjektiv tycks inte räcka till för att beskriva Justin Timberlakes sceniska uppvisning.

En närliggande kategori till underhållaren är den som kallas markbrytaren. I recensionen av Justin Timberlakes konsert finns formuleringar som går att knyta an till just denna. Bland annat menar skribenten att den amerikanske sångaren är sin generations främste artist. Detta styrks dessutom av citatet att Justin Timberlake i nuläget är överlägset mest intressant inom sin genre: Justin Timberlake framstår, efter bara två soloalbum som sin generations främste artist. /…/ /…/… just för att Justin står för något fräscht, modernt och just nu överlägset mest intressant i sin genre. (Aftonbladet, 2007-06-20: Justin, du är hetast! –Justin Timberlake live i Globen)

Justin Timberlake lyfts även fram i samband med andra artister. Dock skiljer sig detta fokus från det som förekommer under kategorin kopian. Sångaren jämförs inte med föregångarna på det sätt att han placeras i samma fack som dessa. Istället används exempelvis bandet Rolling Stones för att lyfta upp Justin Timberlake. Han beskrivs med andra ord som nytänkande, en frisk fläkt som utvecklar det musikaliska arvet vidare: Gubbnostalgikerna Rolling Stones i all ära. Men hetast i sommar är unge Justin Timberlake. /…/ Som en ung Michael Jackson, med en egen Quincy Jones i just Timbaland. (Aftonbladet, 2007-06-20: Justin, du är hetast! –Justin Timberlake live i Globen)

Vissa ord som dyker upp i recensionen av Justin Timberlakes konsert tyder på att amerikanen inte är rädd för att testa gränser inom sin genre. Några av dessa är ”modern”, ”fräsch” och ”modig”.

6.10 50 Cent När rapparen 50 Cent recenseras läggs fokus på det sceniska framträdandet snarare än på hans person eller utseende. Precis som i fallet med alla de andra manliga artisterna så kvalificeras flera formuleringar rörande 50 Cent till kategorin underhållaren:

37 Hans egen främsta prestation ligger i rollen som entertainer. /…/ … den mindre scenen utnyttjas fullt ut under hela konsertens gång. /…/ … under kvällens konsert äger han i alla fall Norrköping. (Svenska Dagbladet, 2007-12-08: 50 Cent får Norrköping på fall)

I recensionen framgår det även att 50 Cent inte levererar ett perfekt framträdande men i samband med att detta nämns används ordet ”kompenserar”. Precis som i fallet med Chris Brown har skribenten överseende med misstagen och väljer att lyfta fram andra, bättre saker som leder till att helhetsintrycket av konserten ändå blir positivt. Detta görs inte i samband med någon av de kvinnliga artisterna: … kompenserar 50 Cents oförmåga att överraska. Hans egen främsta prestation ligger i den alltmer rutinerade rollen som entertainer. (Svenska Dagbladet, 2007-12-08: 50 Cent får Norrköping på fall)

Även när ordet ”kompenserar” inte förekommer så presenteras något positivt i samband med den negativa kritiken av artisten. Exempelvis lyfts 50 Cents insikt om tidigare vanor fram som något positivt trots att han fortfarande utövar dessa, fast i mindre skala: Det är som om han insett att publiken faktiskt inte svimmar bara för att han kastar av sig tröjan… (Svenska Dagbladet, 2007-12-08: 50 Cent får Norrköping på fall)

Skribenten motiverar dessa ”försköningar av verkligheten” med att artisten fortfarande är under utveckling. På ett sätt är det att placera 50 Cent i en lägre status än recensenten själv, men genom att hjälpa istället för att stjälpa så bidrar recensenten här till att presentera rapparen som en oslipad diamant, någon som i framtiden kommer att leverera fullt ut: Det som möter oss är faktiskt ett tappert försök att göra det bästa av vad han är här för – att rappa… (Svenska Dagbladet, 2007-12-08: 50 Cent får Norrköping på fall)

Utvecklingen lyfts också fram genom vissa formuleringar som tar upp vad 50 Cent vanligtvis brukar göra på scenen men nu valt att tona ned: Det är som om han har insett att publiken faktiskt inte svimmar av lycka bara för att han kastar av sig tröjan och flashar sina muskler. (Svenska Dagbladet, 2007-12-08: 50 Cent får Norrköping på fall)

Valet att ta upp detta visar på skribentens förkunskap om artisten, vilket kan vara tänkt för att ge denna trovärdighet inom genren. Dock resulterar det i att det skrivs förlåtande om 50 Cents svagheter genom användandet av formuleringar av denna karaktär. Detta trots att rapparen varit aktiv i branschen längre än flera av de andra artisterna som ingår i denna studie.

38 6.11 Analyser 6.11.1 Analys Skönsångaren Det är endast ett fåtal av artisterna som recensenterna beskriver som skönsångare och alla tre är kvinnor. Oftast väljer skribenten också att hänga upp recensionen på just denna enda förmåga hos artisten. Fokus läggs på detaljer i framförandet, såsom tonsäkerhet och känsla, vilket gör att skribentens ethos bör vara starkt för att läsaren ska tro på det som står i recensionen. Denna fokusering är annars mest förekommande inom jazz och konstmusik, där man till skillnad från exempelvis rockgenren, väljer att fokusera på artistens musikaliska framförande. Även användandet av musikaliska termer är här vanligt förekommande (Klinkmann, 1997). I analysen framkom att skönsångaren ofta placeras i ett motsatsförhållande till något annat. Det verkar omöjligt att både vara en bra underhållare och en skicklig sångerska, artisterna måste kategoriseras som antingen det ena eller andra. Då deras sånginsatser bedöms används ord som ofta är förknippade med kvinnlighet, exempelvis fnittrigt, sentimentalt och vackert (Svahn, 1999). Bilden av skönsångaren blir enligt analysen en kvinna vars huvudsakliga uppgift är att på ett vackert och felfritt sätt leverera fina sånginsatser, inget annat.

Analysen styrks av Liesbet van Zoonens (1994) studie som redovisar de stereotypa bilder som ges av kvinnor i medier. Detta menar även Margareta Svahn (1999) som lyfter fram att stereotyperna skapas med hjälp av skällsord, som att kvinnor skulle vara sentimentala och fnittriga, precis som skönsångarna beskrivs vara i konsertrecensionerna. Hillevi Ganetz (1997) påtalar i sin bok Hennes röster att det ansågs oanständigt för kvinnor att röra på sig i samband med deras framföranden och att det finns spår kvar av detta än idag. Skönsångaren är ett tydligt exempel på hur den här synen på kvinnan lever vidare. Detta går att koppla samman med Yvonne Hirdmans (2001) genusbegrepp, där kvinnan blir tilldelad vissa egenskaper som hon sedan förväntas leva upp till. Männen står över kvinnorna eftersom det är de som bestämmer reglerna som råder i samhällets hierarki och de kvinnliga artisterna är tydliga exempel på hur kvinnor rättar sig efter dessa. De står stilla och sjunger vackert, precis som förväntat av dem. Detta kan även knytas samman med Stuart Halls (1997) teori om stereotyper. Skönsångaren är en människa reducerad till ett fåtal egenskaper och blir därav en kulturell överkommelse.

39 6.11.2 Analys Sexsymbolen Alla recensioner av de kvinnliga popartisterna visade sig ha något inslag som placerade artisterna under kategorin sexsymbolen. Av det kan dras slutsatsen att kvinnor inom populärmusik ofta framställs på ett mer eller mindre sexuellt sätt. Även här kan recensionerna delas in i två typer, de som öppet beskriver artisterna på detta sätt, där utseendet får ett stort utrymme i texten, som exempelvis Britney Spears, och sedan de där de sexuella kommentarerna mer smyger sig in i texten som i fallet med Celine Dion. När skribenten presenterar fakta om artisten så gör den redan här ett val över vad den väljer att lyfta fram (Björkgren, 1997). Att Britney Spears ligger i ett badkar och simulerar onani är säkert sant men säkerligen gjorde hon även andra saker under konserten som prioriterades bort i recensionen. Troligtvis motiverar journalisten sitt val med att detta lockar flest läsare. Sett utifrån social konstruktionism är det just det valet som är bidragande till den bild som målas upp av kvinnliga popartister (van Zoonen, 1994). De beskrivande ordval som används kan om de lyfts ur sitt sammanhang förtydliga hur kvinnliga artister förväntas vara (Renberg, 2007). I recensionerna kan orden låta näst intill poetiska medan de tagna ur sitt sammanhang i många fall kan ha en negativ klang. Ord som ”porrig” och ”fuktig” hjälper till med att måla upp inre bilder av framförandet för läsaren, men egentligen skildrar de bara skribentens upplevelse av vad det är som artisten vill förmedla. Skribentens uppfattning kan i själva verket vara något helt annat än vad artisten själv har för budskap med sitt agerande på scenen.

Sirpa Koiranen (1992) redovisar att beskrivningar av klädsel och utseende är en typisk markör inom populärmusik. Även om så är fallet så skiljer sig beskrivningarna av män och kvinnor i detta avseende. Precis som Hillevi Ganetz (1997) presenterade i sin studie, så löper de kvinnliga artisterna en stor risk att kritiseras för att vara alltför sexuellt utmanande när de tar plats i offentligheten. Exempel på detta är när Britney Spears sägs vara ”för porrig”. Kritiken som används kan liknas vid skällsord, som enligt Margareta Svahn (1999) används för att hålla tillbaka kvinnor i deras sexualitet. Ofta avfärdas den här typen av resonemang med att kvinnor faktiskt är på det sätt som medier framställer dem, att exempelvis Britney Spears är för porrig (Camaüer, 2000). Oavsett vilket så görs här en skillnad mellan kvinnor och män, då män sällan kritiseras för att vara för sexuella i samband med sina scenframträdanden (Ganetz, 1997). Det tyder på skillnader i hur de båda könen representeras. Hirdmans (2001) begrepp den manliga normens primat talar om mäns överordning och kvinnors underordning. Hon menar också att det är viktigt att tudelningen dem emellan endast kan bestå om kvinnor

40 hjälper till att upprätthålla denna ordning. Sexsymbolen är ett exempel på en stereotyp som uppstår när kvinnor går emot denna regel. En stereotyp är, enligt Stuart Hall (1997), en del av den sociala ordningen i samhället. När de kvinnliga artisterna väljer att gå emot den manliga normens primat uppstår en genuskonflikt som i recensionerna bemöts med skarp kritik för att status quo eventuellt ska kunna återinföras (Hirdman, 2001).

6.11.3 Analys Kopian I de flesta fallen jämförs de kvinnliga artisterna med andra artister redan i början av recensionen. Ett skäl till detta kan vara att skribenten menar att informera de läsare som inte känner till artisten särskilt väl, så att de ändå kan bli intresserade och vilja läsa resten av texten. En fara med detta kan dock vara att artisten blir placerad i ett fack där den inte hör hemma. Sångerskan presenteras som en kopia då hon jämförs med en annan artist. Det finns också en skillnad i hur jämförelsen går till. Under denna kategori presenteras artister som personer som bara går i någon annans fotspår, till skillnad från dem som placeras under kategorin markbrytaren. Varför det är just kvinnorna som ständigt klassas som kopior med misslyckade försök till att pröva nya saker, när männen i motsats till detta kallas modiga då de ger sig i kast med något nytt går inte att svara på.

På ett sätt skiljer sig resultatet under denna kategori mot vad Margareta Svahn (1999) kom fram till i sin forskning. Även om de recenserade artisterna kan klassas om underlägsna så lyfts andra kvinnliga artister, exempelvis Madonna, fram som överlägsna. Resultatet blir då att kvinnor som grupp presenteras utifrån en mer varierad synvinkel än den som presenterats under kategorierna sexsymbolen och skönsångaren. Dock kan man se att flera element som presenteras i Svahns forskning även stämmer överens med denna studie, genom att de recenserade artisterna tydligt placeras i olika fack. Detta görs för att de ska bli skarpare och mer lättförstådda. Det är också ett sätt att placera in de kvinnliga artisterna i den sociala ordningen i samhället. Beroende på vilket fack de placeras i formas de sedan in i ett gestaltningsmönster bestämt av samhället (Hall, 1997). Genom att sitta på makten att placera artister i olika fack placeras musikrecensenter automatiskt i en kraftfull position. Denna utnyttjas också till att profilera recensenten själv, vilket riskerar att ”spola bort” den musikaliska upplevelsen i texten (Widestedt, 2001). Kopian är ett tydligt exempel på hur medier konstruerar samhällsbilder eftersom det helt och hållet är skribenten som väljer att lyfta fram jämförelser artister emellan (van Zoonen, 1994).

41 6.11.4 Analys Underhållaren Det som placerar artisterna under kategorin underhållaren är mestadels baserat på skribentens pathos. Alla de manliga artisterna recenserades som underhållare. Somliga var mindre självklara än andra, som exempelvis Chris Brown och 50 Cent. Båda dessa hyllades för det som de gjorde bra, men samtidigt fick de kritik för det som recensenten ansåg vara mindre bra. Det här är intressant eftersom det visar på en större förståelse hos recensenten för när männen gör fel jämfört med den som visas när kvinnorna inte når hela vägen. När Celine Dion svajade lite på tonerna i det lägre registret lyftes detta fram som ett stort problem som sänkte kvalitén på hela konserten, medan det är ursäktat när Bruce Springsteen gör samma sak. Dessutom lyfts det som männen gör bra till skyarna, genom användandet av förstärkningsord i samband med adjektiven. Detta ger läsaren en känsla av att det enkla adjektivet inte räcker till för att beskriva artistens storhet. Förstärkningsord används inte alls lika flitigt när det gäller kvinnornas framträdanden. Det kan mycket väl vara så att alla de manliga popartisterna genom sitt artisteri lyckades nå fram till konsertpubliken och/eller recensenten medan de kvinnliga popartisterna misslyckades. Men det kan också vara så att recensenterna är hårdare i sin bedömning av kvinnornas sceniska framträdanden än vad de är av männens eftersom uppenbarligen inga av kvinnorna kvalificerade sig till denna kategori.

Att alla de manliga artisterna kvalificerade sig till kategorin underhållaren går att ställa i motsatsförhållande till att alla kvinnor gick att placera under kategorin sexsymbolen. Knyter man an detta till Hillevi Ganetz (1997) forskning om män och kvinnor inom musiken går det att utläsa ett mönster att män är friare att använda sin sexualitet i sina framträdanden. När de kvinnliga artisterna väljer att göra detsamma riskerar de att bli betraktade som oanständiga. Med andra ord nedvärderas kvinnorna genom att objektifieras medan männen uppmuntras då de bjuder på god underhållning. Enligt van Zoonen (1994) är detta ett typiskt exempel på hur mediernas modeller av samhället riskerar att skada utvecklingen för unga flickor. Mestadels visar sig underhållaren genom pathos i texterna vilket leder analysen in i den sociala konstruktionismens tankegångar, då pathos representerar recensenternas egna åsikter (Renberg, 2007). Liesbet van Zoonen (1994) anser att vi istället för att se medierna som objektiva förmedlare borde se dem som just skapare av verkligheten. Användandet av metaforer är typiskt inom musikkritik som genre (Klinkmann, 1997; Koiranen, 1992; Widestedt, 2001). Att man dessutom använder sig av förstärkningsord när det

42 gäller männens framträdande kan förklaras med Hirdmans (2001) teori om att det manliga står över det kvinnliga i samhället. Recensenterna hjälper till med att upprätthålla tudelningen mellan könen genom hur de utformar sina recensioner.

6.11.5 Analys Den oslipade diamanten Kategorin den oslipade diamanten ligger väldigt nära underhållaren på flera sätt. Det är uppbyggt av mycket pathosinlägg, man använder sig av förstärkande adjektiv samt att fokus ligger på artistens uppträdande på scenen. Men trots likheterna är kategorin viktig att lyfta fram för sig, eftersom den klargör en skillnad mellan hur manliga och kvinnliga artister framställs. Chris Brown och 50 Cent presenteras som långt ifrån perfekta, precis som de flesta kvinnliga artisterna. Skillnaden är att medan kvinnorna beskrivs som stela och okarismatiska, hamnar de två manliga artisternas svagheter i skymundan av deras styrkor. Detta genom att skribenterna i de lägen som svagheterna uppstår i männens fall, väljer att använda sig av ordet ”kompensera”. … men den amerikanske sångaren och dansaren från Tappahannock, Virginia, kompenserar det med ett explosivt party. Det räcker ännu så länge. (Svenska Dagbladet, 2008-03-16: Explosivt r&b-party) … kompenserar 50 Cents oförmåga att överraska. (Svenska Dagbladet, 2007-12-08: 50 Cent får Norrköping på fall)

En anledning till att recensenterna väljer att ursäkta männen skulle kunna vara deras unga ålder. Men ett sådant resonemang förklarar egentligen ingenting eftersom 50 Cent är äldre än både Beyoncé Knowles och Britney Spears. Man kan dra slutsatsen att bedömningen av männens framträdanden ses med betydligt blidare ögon än de kvinnliga artisternas insatser, precis som i fallet med kategorin underhållaren. Den oslipade diamanten tycks inte kunna göra några fel då han enligt recensenten är på väg mot en framtid där han kommer att utföra stordåd. Kopplar man samman detta med hur samhället byggs upp, så uppmuntrar det män till att friskt våga ta för sig i livet, medan kvinnorna skolas in i rollen att vara rädda för att begå misstag.

Kristina Widestedt (2001) redogör för hur recensenterna gärna visar sig i texterna. Detta styrks av Matts-Johan Björkgren (1997) som vidare förklarar detta med att en del av musikkritiken som genre går ut på att värdera. Skribenten gör ett medvetet val då den väljer att lyfta fram vissa egenskaper i positiv dager alternativt negativ dager. Detta märks tydligt

43 under kategorin den oslipade diamanten, då ordet ”kompensera” är vanligt förekommande. Liesbet van Zoonens (1994) forskning styrker detta när hon menar att alla, inklusive journalisterna, är med och skapar verkligheten, exempelvis genom att värdera vad som är viktigt att publicera. Den oslipade diamanten representerar en samhällsbild som stämmer väl överens med den som Yvonne Hirdman (2001) presenterar. Männen bestämmer reglerna för hur samhället ser ut och de är också fria att begå misstag i en större utsträckning än kvinnor. Framfusighet och mod lyfts fram som något positivt när det är en man som besitter egenskaperna (Svahn, 1999).

6.11.6 Analys Ikonen Det är enbart ett fåtal av de recenserade artisterna som skribenterna klassar som ikoner. De som gör det höjs till näst intill gudomliga höjder. Vissa av citaten tagna ur texterna låter som om de vore hämtade ur Bibeln: … lyckats med konststycket att försäkra sig om såväl folkets som kritikernas eviga och förbehållslösa kärlek. (Svenska Dagbladet, 2008-07-06: Extatisk folkfest med The Boss)

Budskapet i de två recensionerna som kvalificerat sig under kategorin är tydligt. Jay-Z och Bruce Springsteen är levande gudar. De styr sina undersåtar/följeslagare från den upphöjda scenen och är helt enkelt inte benägna att begå några misstag varken i publikens eller i recensenternas ögon. Båda männen har varit verksamma som artister under en lång tidsperiod och har därför haft gott om tid att bygga upp en stor beundrarskara såväl hos gemene man som i recensentkretsar. Trots att ett par av de kvinnliga artisterna i denna studie också varit verksamma under en längre period så ges de inte ikonstatus av recensenterna.

Detta styrks av Hillevi Ganetz (1997) forskning som redogör för att män genom alla tider placerats högst i samhällets hierarki. Kan de dessutom identifieras med egenskaper som att vara ledartyper och visa på en inre och yttre styrka tilldelas de en allmänt hög status. Stereotypen av mannen som en stark ledare har funnits i alla tider och gudar i synnerhet antas ofta vara män (Hall, 1997). Ikonen är ett tydligt exempel på social konstruktionism (van Zoonen, 1994). Medierna skapar en upphöjd bild av de manliga artisterna som finns respresenterade under detta tema. Artisterna anammar sedan de egenskaper som tillskrivits dem och bidrar på det viset till att skapa en stereotyp (Hall, 1997).

44 6.11.7 Analys Markbrytaren Enbart två av artisterna går att placera under kategorin markbrytaren. Dessa två lyfts fram i positiv dager av recensenterna då de vågar tänja på gränser och ständigt överraskar sin publik, både sceniskt och musikaliskt. Denna kategori kan ses som en direkt konsekvens av att kvinnor inom popgenren förväntas vara sexiga och näst intill musikaliskt felfria. Kanske leder dessa krav till att kvinnor sällan vågar ta chanser eller gå utanför sin säkerhetszon, medan männen tidigt uppmuntras att pröva nya saker, våga gå emot strömmen och introducera nya saker för sin publik. På det sättet går männen igenom en utveckling som ofta börjar som den oslipade diamanten, för att sedan övergå i en fas som underhållare och markbrytare, och slutligen, om allt går väl, kanske räcker till att kvalificera sig i kategorin ikonen, allt detta i recensenternas ögon vill påpekas. Markbrytaren visar sig inte särskilt tydligt i texterna utan fungerar mer som ett komplement till underhållaren. Oftast handlar det bara om någon mening eller ett par ord som avslöjar vad skribenten anser om sångarens artisteri i ett större perspektiv. Trots detta är markbrytaren oftast den dolda tesen i texten, som kan vara svår för läsaren att upptäcka.

Stuart Halls (1997) teori om stereotyper går att knyta an till resultatet. Eftersom männen rör sig mellan kategorier/stereotyper så är det troligt att stereotyperna förändras något. Detta går hand i hand med Halls teori om att stereotypers egenskaper inte är statiskt fixerade. Däremot motsäger sig resultatet gällande de kvinnliga artisterna samma teori. Yvonne Hirdmans (2001) genuskontrakt förklarar hur de tre första kategorierna i denna studie förhåller sig till de fyra sista. Underhållaren, den oslipade diamanten, ikonen och markbrytaren klingar positivt jämfört med skönsångaren, sexsymbolen och kopian. Det visar på att de oskrivna regler gällande genus som finns i samhället efterföljs av medier.

7. Slutsatser och diskussion 7.1 Slutdiskussion Bilden av den kvinnliga artisten som redovisas i denna studie, tyder på att en förlegad bild av densamma fortfarande lever i samhället. Som följande uppställning visar, presenteras alla de kvinnliga artisterna på ett mer eller mindre sexuellt sätt då deras recensioner alla har inslag som kan placeras under kategorin sexsymbolen.

45 Artister i recensionernas kategorier: Artister Tidningar Kategorier Beyoncé Knowles Svenska Dagbladet, Skönsångaren, Sexsymbolen, Aftonbladet Kopian Britney Spears Aftonbladet Sexsymbolen, Kopian Bruce Springsteen Svenska Dagbladet, Underhållaren, Ikonen, Aftonbladet x 2 Markbrytaren Chris Brown Svenska Dagbladet Underhållaren, Den oslipade diamanten Celine Dion Svenska Dagbladet Skönsångaren, Sexsymbolen, Kopian Dolly Parton Aftonbladet Skönsångaren, Sexsymbolen Jay-Z Aftonbladet Underhållaren, Ikonen Justin Timberlake Aftonbladet Underhållaren, Markbrytaren Kylie Minogue Svenska Dagbladet, Sexsymbolen, Kopian Aftonbladet 50 Cent Svenska Dagbladet Underhållaren, Den oslipade diamanten

Alla de manliga artisterna presenteras som underhållare medan alla de kvinnliga artisterna går att placera under kategorin sexsymbolen. Utifrån detta resultat kan man se tendenser på att kvinnorna ofta objektifieras medan männen istället framställs som subjekt.

Margareta Svahn (1999) redovisar i sin forskning att skällsord som att exempelvis kalla en kvinna för hora används för att hålla tillbaka kvinnor i deras sexualitet. Att kategorin sexsymbolen visade sig i så många av de analyserade texterna tyder på att detta används flitigt av dagens recensenter. Vill man sätta in detta resultat i ett större perspektiv så kan man lägga till de andra två kategorierna genom vilka de kvinnliga artisterna framställs, kopian och skönsångaren. Även kategorin kopian används för att hålla tillbaka kvinnliga artister i deras utveckling. Att aldrig bli beskriven som unik kan bidra till en känsla av att inte räcka till. Kvinnorna blir då till exempel skönsångare, det vill säga flickor som står rakt upp- och ner och levererar vackra sångnummer. Skönsångaren överensstämmer med den bild av hur 1800- talets kvinnor förväntades föra sig på scenen (Ganetz, 1997). Det är ingen överdrift att påstå att det samlade budskapet i de kvinnliga artisternas recensioner är att kvinnor ska hållas tillbaka och inte gå utanför sin säkerhetszon. I motsats till detta så uppmuntras männen till att göra just detta. Alla de manliga artisternas recensioner innehåller inslag som kan placeras under kategorin underhållaren. Här fokuseras inte på detaljer som att träffa toner, utan mer på känslan som artisten förmedlar. Det framgår tydligt att det är männen förunnat att begå misstag så länge

46 det inte stör den totala upplevelsen av konserten. Underhållaren finns på olika nivåer i form av den oslipade diamanten, markbrytaren och ikonen. Ingen av dessa kritiseras, utan uppmuntras snarare av recensenterna till att våga bryta mot tidigare inofficiella regler.

Sätter man in detta i ett genusperspektiv framgår det tydligt hur den manliga normen präglar samhällets regler. Yvonne Hirdman (2001) använder sig av just detta begrepp när hon beskriver att mannen står modell för hur människan ska vara medan kvinnan blir undantaget. Tydliga exempel på detta är markbrytaren och kopian. Männen tycks helt enkelt inte vara benägna att begå misstag i recensenternas ögon till skillnad från kvinnorna. Hirdman (2001) använder sig även av begreppet genuskontrakt som innebär att både män och kvinnor hjälper till att upprätthålla männens överordning i samhället. Skönsångaren är ett exempel på just detta. Väljer man som artist att anpassa sig efter samhällets normer så kan ju detta resultera i att skivförsäljningen går bra. Även Hirdmans begrepp genuskonflikt går att använda i sammanhanget, då uttryck som ”för porrig” används för att få kvinnan att hålla tillbaka sin sexualitet så att hon bättre passar in i den norm som männen satt an i samhället.

Som studien visar, så placerar dagens recensenter både de manliga och kvinnliga artisterna i olika kategorier. Vissa av dessa, till exempel sexsymbolen och ikonen, kan även kallas för stereotyper. Stereotyper används för att göra en människa mer lättförstådd (Hall, 1997). Kanske är det så att vissa av artisterna själva tar fasta på och utnyttjar detta när de skapar sitt varumärke. Även om det är recensenterna som skriver recensionerna så kan artisterna ändå välja vad de visar på scenen. Ta Britney Spears som väljer att simulera onani under sitt scenframträdande. Någonstans måste sångerskan ha anat att detta skulle väcka uppmärksamhet och på grund av detta sedan tas upp i recensionen. Artisteribranschen är till stor del uppbyggd av just stereotyper för att den konsumerande massan lättare ska känna igen sig i artisterna och snabbt få grepp om vad de representerar. Här spelar medier en stor roll genom att utöver den bild som artisterna själva vill förmedla, ytterligare förtydliga bilden genom användandet av stereotyper. Framförallt de kvinnliga artisterna presenteras på ett ensidigt, stereotypt vis. Antingen är de skickliga i att hantera sitt instrument eller så är de enbart sexiga. Männen beskrivs, som resultatet visar, på ett mer varierat sätt. Enligt Stuart Hall (1997) anpassar sig människan till de stereotyper inom vilka man blir placerad. Det väcker frågan om var representationen av de kvinnliga och manliga artisterna skapas. Är det helt och hållet medier som skapar de genusskillnader och stereotyper som

47 existerar, eller börjar det hela med att artisterna själva har vuxit in i och anpassat sig till en roll? Eller är det ett medvetet val för att skapa ett varumärke precis som Laila Bagge uppmanade idoldeltagaren Alice att göra? Liesbet van Zoonen (1994) menar att konstruktioner är en kombination av vad medier förmedlar och vad läsaren sedan lägger till genom sin tolkning. Kanske finns det en tredje nivå att addera till detta, nämligen att läsarnas tolkning påverkar den som recenseras, som i sin tur påverkar den som recenserar. Det blir då svårt att avgöra vart samhällets tudelning mellan män och kvinnor först skapas.

Som en avslutning ska sägas att studiens resultat inte gör anspråk på att ge en enhetlig bild gällande för alla medier men resultatet är ändå så påtagligt att det bör leda till en större vakenhet och mer kritiskt tänkande vid kontakt med medier. Önskvärt vore att studiens resultat ska leda till att läsarna av recensioner blir mer medvetna om representationer och dess betydelse för de manliga och kvinnliga diskurser som råder i vårt samhälle.

7.2 Förslag till fortsatt forskning För att fördjupa detta resultat vore det intressant att utöka studien till att även innefatta bilder och bildtext. Att även addera en granskning av hur manliga respektive kvinnliga artister framställs i andra typer av medier som exempelvis radio och TV skulle bredda resultatet. Vidare kan studien utökas genom att göra en jämförande analys av hur artisterna presenteras i svensk respektive utländsk press.

48 8. Referenser/Litteratur Tryckta källor Aristotle (1991). The Art of Rhetoric. London: Penguin Books.

Bergström, Göran & Boréus, Kristina (2005). Textens mening och makt. Lund: Studentlitteratur.

Björkgren, Matts-Johan (1997). Att presentera är att värdera? I Häger, Andreas. Populärkultur under press. Institutet för finlandssvensk samhällsforskning.

Camauër, Leonor (2000). Feminism, citizenship and the media: An ethnographic study of identity processes within four women’s associations. Stockholm: Stockholms universitet.

Ganetz, Hillevi (1997). Hennes röster. Brutus Östlings Bokförlag Symposion.

Hall, Stuart (1997). Representation, Cultural Representations and Signifying Practices. Stuart Hall (red), SAGE Publications, London.

Hirdman, Yvonne (2001). Genus – om det stabilas föränderliga former. Malmö: Liber.

Johannesson, Kurt (1998). Retorik eller konsten att övertyga. Stockholm: Norstedts.

Karlberg, Maria & Mral, Brigitte (1998). Heder och påverkan. Stockholm: Natur och kultur.

Klinkmann, Sven-Erik (1997). Gitarrerna ylar som dödsskjutna hästar. I Häger, Andreas. Populärkultur under press. Institutet för finlandssvensk samhällsforskning.

Koiranen, Sirpa (1992). Språk, musik och kultur. Institutionen för nordiska språk, Stockholms universitet.

Kvale, Steinar (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.

Nationalencyklopedin (2007). Bokförlaget Bra Böcker.

Renberg, Bo (2007). Retorikanalys – en introduktion. Studentlitteratur.

49 Svahn, Margareta (1999). Den liderliga kvinnan och den omanlige mannen – skällsord, stereotyper och könskonstruktioner. Carlsson Bokförlag.

Svaleryd, Kajsa (2003). Genuspedagogik. Stockholm: Liber.

Van Zoonen, Liesbet (1994). Feminist Media Studies. SAGE Publications, London.

Widestedt, Kristina (2001). Ett tongivande förnuft. Institutionen för journalistik, medier och kommunikation, Stockholms universitet.

Winther Jörgensen, Marianne & Phillips, Louise (2000). Diskursanalys som teori och metod. Lund: Studentlitteratur.

Artiklar Dagens Nyheter (2005-05-09). Tidningssnusket. Expressen har grundlagen på sin sida. Hämtad från www.mediearkivet.se 2008-12-08.

Nätreferenser Aftonbladet (2008). Frågor och svar. http://koncernen.aftonbladet.se/fragor_svar/ (2008-12-08)

Beyonceonline (2008). Bio. http://www.beyonceonline.com/us/biography (2008-12-08)

Britneyspears (2008). Biography. http://www.britneyspears.com/biography (2008-12-08)

Brucespringsteen (2008). Biography. http://www.brucespringsteen.net/bio 82008-12-08)

Chrisbrownworld (2008). Study. http://www.chrisbrownworld.com/biography (2008-12-08)

Celinedion (2008). The journey so far. http://www.celinedion.com/celinedion/english/journey.html (2008-12-08)

Dollypartonmusic (2008). Biography. http://www.dollypartonmusic.net/site.php?content=biography (2008-12-08)

Jay-zonline (2008). Bio. http://www.jayzonline.com/bio (2008-12-08)

50 Justintimberlake (2008). Bio. http://www.justintimberlake.com/bio (2008-12-08)

Kylie (2008). About. http://www.kylie.com/about (2008-12-08)

Presstödsnämnden (2008). Dagstidnings-förteckningen 2008. http://www.presstodsnamnden.se/wwwroot/Publikationer/Dagstidningsförteckning/Dagstidningsförtec kning%202008.pdf (2008-12-08)

Svenska Dagbladet (2008). SvD info. http://www.svd.se/special/svd_info/artikel_275057.svd (2008-12-08)

Tidningsutgivarna (2008). Dagstidningarna. http://www.tu.se/dagstidningarna.jsp (2008-12-08)

Tv4 (2008). Felen som Tv4 och Katrin gjorde. http://www.tv4.se/1.225702?q=idol (2008-12-08)

50cent (2008). Bio. http://www.50cent.com/-/Main.aspx?pbt_name=Bio (2008-12-08)

51